Motioner i Första Kammaren, N;o 48.

1

N:o 48.

Af herr BerCjendahl m. fl., angående skrifvelse till Konungen
i fråga om inrättande i Sverige af ett under statens vård
stående penninglotteri.

Det torde icke råda något tvifvel därom, att de föreskrifter, som
hittills gifvits till förekommande af allmänhetens deltagande i utländska
lotterier icke haft åsyftad verkan, och man har all anledning antaga, att
författningsbestämmelser enbart icke skola vara tillfyllestgörande i sådant
afseende. Deltagande i dylika lotterier från den svenska allmänhetens
sida synes under senare tider hafva tilltagit i omfattning, och det är
vid sådant förhållande icke underligt, att framställningar tidt och ofta
framkomma om inrättande här i landet af ett statslotteri, afsedt ej
mindre att i största möjliga mån förekomma anlitandet af främmande
lotterier än äfven att vinna bästa möjliga garantier emot det ockrande
på allmänhetens benägenhet för lotterispel, som nu äger rum.

Att döma af en mångfald uttalanden i pressen och nu äfven af
svenska myndigheter synes opinionen för ett statslotteris inrättande
växa sig allt starkare. Sålunda hafva flera länsstyrelser i södra och
mellersta Sverige uttalat sig till förmån för en sådan åtgärd och i Andra
Kammaren har vid årets riksdag motion väckts uti nämnda syfte af
femtio dess ledamöter, hvarförutan sju ledamöter förklarat sig instämma
i motionärernas hemställan. Den meningsyttring, som sålunda afgifvits
i Andra Kammaren, förtjänar allt beaktande, och då äfven undertecknade
anse önskvärdt, att en utredning kommer till stånd, om och under hvilka
villkor ett dylikt lotteri må här i landet inrättas, ha vi velat underställa
frågan Första Kammarens samtidiga pröfning.

Af den redogörelse, som motionärerna i Andra Kammaren lämnat,
inhämtas, att en svensk konsulattjänsteman i Köpenhamn gjort underBih.
till Riksd. Prof. 1908 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 22 WXjt. (N:o 48.)

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

sökningar angående storleken af de penningbelopp, som från Sverige
gå till utländska lotterier och att han kommit till det resultat, att
Sveriges bidrag till det danska klasslotteriet utgör omkring 6,600,000
kronor och till andra utländska lotterier omkring 8,400,000 kronor.
Åro dessa beräkningar tillförlitliga — och att dömrna utaf undersökningar
från annat håll måste de i hvarje fall anses såsom mycket sannolika
— äger alltså en utvandring rum af svenskt kapital, som måste
verka mycket försvagande på vår ekonomiska ställning. Då endast en
jämförelsevis obetydlig del af det utvandrade kapitalet återvänder såsom
lotterivinst, uppgår den årliga kapitalförlust, som landet gör på utländska
lotterier, till en summa, hvilken helt säkert öfverstiger hvad staten
erhåller genom bevillningen af fast egendom och af inkomst. Det är
icke underligt, att man känner oro öfver denna betydande ekonomiska
kraftförlust och att man söker efter medel att förebygga den. Då de
försök, som härutinnan hittills gjorts, misslyckats, har den öfvertygelsen
vunnit insteg, att icke annat medel gifves än att inrätta sig på samma
sätt som man gjort i utlandet.

I kraft af denna öfvertygelse och i känslan af det ogynnsamma
inflytandet på kapitaltillväxten bär i landet, som de utländska lotteriernas
verksamhet utöfva, har frågan om ett inhemskt penninglotteris inrättande
upprepade gånger förut dragits under Riksdagens pröfning.

Af dem, som motsatt sig därom framställda förslag, har framhållits,
bland annat, att staten icke bör legalisera hvad ur moralisk synpunkt
svårligen kan gillas samt att tillvaron af ett inhemskt lotteri sannolikt
skall komma att öka spellusten. Häremot kan invändas, att köpandet
af lotter i ett penninglotteri ingalunda får betecknas såsom en i och
för sig orätt handling. Först då köpandet af lotter bedrifves af den
enskilde i sådan omfattning att han äfventyrar sin ekonomiska ställning,
eller han genom lotterispel söker förvärfva den utkomst, han borde söka
vinna i ett redbart och plikttroget arbete, kan deltagandet i lotterispel
anses moraliskt förkastligt.

Ett lotteri som genom sin organisation befordrar sådana öfverdrifter,
må gifvetvis icke inrättas. Och emot en dylik osund spekulation
måste ett lotteri, som står under sträng statskontroll, lämna större
garanti än ett sådant, hvaröfver staten icke äger bestämmanderätt, men
hvarifrån staten icke kan afhålla dem, hvilka hafva lust att däri deltaga.

Då lotterispel sålunda näppeligen kunna förekommas, måste staten
äga rätt att efter faktiska förhållanden träffa sådana anordningar, att
lotterispelet medför minsta möjliga olägenheter. I likartadt syfte har
staten ordnat bränvinshandteringen och maltdrycksförsäljningen och så

3

Motioner i Första Kammaren, N;o 48.

bör vara målet för statens ordnande af don affärsverksamhet, som under
namn af börsspekulation äger rum.

I de länder, där staten tagit hand om lotteriväsendet och medgifva
anordnandet af permanenta penninglotterier under statskontroll,
torde moraliteten icke stå lägre eller hågen för arbetsamhet och sparsamhet
vara mindre än annorstädes.

Varder ett statslotteri härstädes inrättadt, bör det, såsom förut
framhållits, omgärdas af största möjliga garantier emot dess missbrukande
och vinsten däraf bör användas till särskilda kulturella och filantropiska
ändamål. Därigenom kunna sagde vinstmedel befrukta viktiga fält för
statens verksamhet och komma företrädesvis de klasser till godo, hvarifrån
de flesta insatserna i lotterier antagas komma.

I den öfvertygelsen, att ett svenskt statslotteri kan ordnas på ett
sätt, som i största möjliga mån tryggar emot en osund lotterispekulation
och tillika skall vara i stånd att i väsentlig grad minska deltagandet i
utländska lotterier, tillåta vi oss hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det
täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande om och
under hvilka villkor ett under statens vård stående
penninglotteri må här i landet inrättas samt för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan
pröfning kan föranleda.

Stockholm den 3 mars 1908.

K. Bergendahl. Oscar Tropp. A. v. Möller.

Alfred Sandvall. H. E. Montgomery. Hugo Wachtmeister.

Alexander Hamilton.