Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1908, kl. ö e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof bar Kungl.
Maj:t under nionde bufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att
höja den uti gällande stat för jordbruksdepartementets afdelning af
Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslagsposten till arfvode åt expeditionschefen,
nu 7,500 kronor, med 2,100 kronor eller till 9,600 kronor,
däraf 6,600 kronor motsvarande lön samt 3,000 kronor motsvarande
tj änstgöringspenningar.

I afseende å denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 13 nästlidne januari åberopat
hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet samma dag
till protokollet öfver justitiedepartementsärenden anfört angående behofvet
af förhöjning af de för närvarande till expeditionschefen utgående

arfvoden. . .

Under hänvisning till hvad utskottet angående höjning af arfvodena
till expeditionscheferna i statsdepartementen uttalat i punkt 2 af
utlåtandet n:o 7 angående utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel
samt Riksdagens i detta ämne fattade beslut, får utskottet hemställa,

i) HUnvisar till punkt i Kungl. Maj:ts proposition.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)

Höjning af
arfvodet åt
expedition«•
chefen.

[!•]'')

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hajning af
anslaget till
amanuenser,
vikariatsersättning
och
renskrifning
m. m.

[2-]

att Riksdagen må höja den i gällande stat för
jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli upptagna anslagsposten till arfvode åt expeditionschefen,
nu 7,500 kronor, med 1,500 kronor till

9,000 kronor, däraf 3,000 kronor skola anses motsvara
tjänstgöring penningar.

2:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja den i
staten för jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
upptagna anslagsposten för amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning
m. m. från dess nuvarande belopp 12,000 kronor till 18 000
kronor, eller med 6,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
öfver jordbruksärenden anfört följande:

»Uti gällande stat för jordbruksdepartementets afdelning af Eders
Kungl. Maj:ts kansli är, alltsedan jordbruksdepartementet genom 1900 års
Riksdags beslut inrättades, till departementschefens förfogande för amanuenser,
vikariatsersättning och renskrifning m. m. i riksstaten uppförd en
anslagspost å 12,000 kronor, till hvilket belopp nämnda post blifvit
bestämd under antagandet, att antalet ärenden, som departementet
finge att handlägga, skulle årligen komma att uppgå till omkring 1,100.
Redan under de nio månader, hvarunder departementet år 1900 var i
verksamhet, eller från och med 1 april, uppgick emellertid antalet
ärenden till 1,040. Sedermera har antalet oafbrutet ökats, på sätt
följande tablå utvisar:

År	Inkomna.	Afgjorda.	Öfverlämnade till annat depar-ment eller myndighet.	Remitte-rade och ej åter-komna.	Eljest oafgjordaj \|
1900	1,040	719	48	149	124
1901	1,288	1,114	40	225	182
1902	1,485	1,333	70	290	199 1
1903	1,548	1,519	35	298	185
1904	1,699	1,621	33	288	240 !
1905	1,842	1,673	33	370	293 1
1906	1,875	1,788	46	384	320
1907	2,043	—		—	1

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 3

Af det anförda framgår, att departementets arbete högst väsentligt
vuxit, och den ökning i ärendenas antal, som från departementets
bildande fortgått och som för närvarande uppgår till omkring 90 procent,
kommer säkerligen alltjämt att fortfara.

Omförmälda fortgående stegring i departementets arbete bär
gifvetvis föranledt alltjämt ökade utgifter för amanuenser, vikariatsersättning
och renskrifning m. m., på sätt ock framgår af följande
tablå:

År	Amanuensarfvoden, gratifikationer samt vikariatsersättning.	Renskrifnings kostnad.
1900	4,993: 31	1,127: 75
V4-3712) 1901	7,600: 12	1,746: 43
1902	8,136: 21	1,831: 2 0
1903	8,883: 15	2,211: 50
1904	8,090: 97	2,236: 05
1905	8,937: 54	2,348: io
1906	8,783: 92	2,643: 15
1907	10,353: 73	2,797: 15

Extra vakt- \ betjäning.	Arfvode åt biblio-tekarie.	Summa utbetaldt.
83: 32	—	6,193: 88
64: so	230: —	9,641: 05
42: —	—	10,009: 41
52: 50	360: —	11,507: 15
50: —	360: —	10,737: 02
91: —	360: —	11,736: 64
! 244: —	360: —	12,031: 07
488: so	360:-—	13,999: 38

Såsom häraf framgår, har ifrågavarande anslagspost under de två
senaste åren visat sig otillräcklig, och har under nästlidna år måst
anvisas tillskott från anslaget till extra utgifter for att kunna lämna
de inom departementet tjänstgörande amanuenserna skälig ersättning

för deras arbete. . r . _ . , ,

Alltsedan början af departementets verksamhet hafva inom detsamma
varit anställda fyra amanuenser med fast arfvode, af hvilka
två tjänstgjort å hvar sin af departementets två byråer, en hos expeditionschefen
och en såsom biträde åt registratorn. Det arfvode, som af
dessa amanuenser åtnjutits, har utgått med 125 kronor i månaden
för en hvar af de å byråerna samt hos expeditionschefen anställda
amanuenserna samt med 75 kronor i månaden för registratorns amanuens.
Årsarfvodet skulle således utgjort respektive 1,500 och 900 kronor
men hafva ifrågavarande amanuenser under de senare åren erhållit
fyllnad i sina arfvoden till respektive 1,800 och 1,200 kronor medelst

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

gratifikationer vid årets slut, därest icke deras inkomster från departementet
till följd af förordnanden å ordinarie tjänst redan uppgått till
dessa sistnämnda belopp.

I denna anordning har emellertid till följd af rådande brist på
tor ambetsmannaverksamhet utbildade arbetskrafter — endast en s. k.
extra amanuens fanns vid årsskiftet 1907—1908 tjänstgörande inom
departementet — samt behofvet att i största möjliga mån befria dessa
från så,dana sknfgöromål, som icke fordra särskild utbildning, från och
med sistlidna december månad måst vidtagas den förändring, att ett
särskilt kvinnligt biträde anställts med skyldighet att dels bestrida

nn,g°j0må ’ i S°m förut äle&at amanuensen hos registratorn, samt dels
tillhandagå departementets tjänstemän med biträde vid uppsättandet
af enklare koncept och dylikt.

Då emellertid detta biträde måst tillförsäkras ett arfvode af 100
kronor i månaden, har följden blifvit, att endast tre af de i departementet
tjänstgörande amanuenserna kunnat tilldelas fasta arfvoden.

Svångheten att nöjaktigt fylla de luckor i de extra ordinarie
tjänstemännens antal, som uppstå genom befordringar och afgåno- till
an“ail verksamhet> hafva emellertid för hvarje dag blifvit allt större:
och det ar med de ringa befordringsutsikter, som för närvarande
finnas inom departementet, fara värdt, att, om ej fasta arfvoden frameles
kunna beredas åtminstone fem amanuenser, antalet extra ordinarie
jansteman skall komma att nedgå till en grad, som kommer att inverka
menligt på arbetet inom departementet. Nämnda antal extra
bitraden ar nämligen det minsta, som ständigt erfordras för göromålens
famna gång Jag har därvid utgått ifrån att alltid under hela den
dagliga arbetstiden en amanuens bör finnas tillgänglig å hvardera af
departementets tva byråer, en anordning, som det redan förut funnits
nödigt att införa uti de flesta öfriga departement. Med den ringa aflöning,
som i hvarje fall skulle tillkomma amanuenserna, kan emellertid
icke af dessa tjänstemän fordras hela den dagliga arbetstid, som bör
Jordras af departementets ordinarie tjänstemän. Härtill kommer att i
ett verk med så jämförelsevis dåliga befordringsutsikter, som de, hvilka
erbjudas inom jordbruksdepartementet, svårigheten att erhålla dugliga
bitraden skulle blifva allt för stor, om ej vederbörande extra tjänsters^
hade tillfälle att bereda sig meriter jämväl i annat verk med

Ut/,lkte^ , ^or att kunna tillgodose nyss angifna önskemål fordras
t 11 , ?ntale alman"enser är så stort, att alltid två amanunenser

“ På Gardera byrån. Utöfver nämnda antal byråama nuenser

behofves äfven ovillkorligen en amanuens till biträde åt expe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. «

ditionschefen. Det torde alltså blifva nödigt att redan för nu angifna
ändamål vidtaga åtgärd för vinnande af höjning i förenämnda anslagspost.

En sådan höjning betingas emellertid jämväl af behofvet att bereda
äfven vissa af jordbruksdepartementets amanuenser den arfvodesförbättring,
som, på sätt framgår af hvad som i fråga om andra statsdepartements
amanuensanslag denna dag förekommit, ansetts erforderlig för

dessa departements vidkommande.

Äfven i andra afseenden kräfves en förhöjning af samma anslagspost.
Den utsträckning af den dagliga arbetstiden inom departementet, som
föranledts af ärendenas alltjämt ökade antal, har nödvändiggjort att under
hela året, med undantag af ett par sommarmånader, anställa en extra
vaktmästare, hvilkens aflöning numera utgar med 50 kronor i månaden.
Då härtill kommer att till följd af det ökade arbetet ledighet
från löpande ärenden måste, särskildt vid tiden för aflåtande af framställningar
till Riksdagen, i allt större utsträckning beredas såväl
expeditionschefen som andra ordinarie tjänstemän inom departementet
för handläggning af större och svårare ärenden, hvarvid ersättning åt
vikarie utgår från ifrågavarande anslagspost, samt att ökningen af
ärendenas antal med nödvändighet medför en ökning af renskrifningskostnaden,
anser jag det belopp, hvarmed ifrågavarande anslagspost,
hvilken, såsom nyss nämnts, redan visat sig otillräcklig, bör höjas,
icke kunna beräknas lägre än till 6,000 kronor.»

Då den af Kungl. Maj:t föreslagna anslagshöjningen synes vara
af omständigheterna påkallad, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
må höja den i staten för jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslagsposten
för amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning
m. m. från dess nuvarande belopp 12,000
kronor till 18,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 1 och 2 hemställt,
kommer anslaget till jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj.ts
kansli, nu 46,200 kronor, att ökas med 7,500 kronor till 53,700 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbruksstyrelsen.

Lcindtbruks tiyrelten.

[3.]

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels godkänna i
statsrådsprotokollet intaget, af departementschefen tillstyrkt förslag
till stat för landtbruksstyrelsen, äfvensom de villkor och bestämmelse^
som af departementschefen föreslagits för åtnjutande af de i samma
stat upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara

ej mindre, att enhvar, som med eller efter ingången af år 1909
tillträdde ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen, skulle vara pliktig
att underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
i nämnda styrelse, hvilka icke före den 1 november 1908 anmälde
att de ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas,
skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna i
gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock i riksstaten uppföra anslaget till landtbruksstyrelsen,
nu 34,800 kronor, med ett med 22,800 kronor till 57,600 kronor förhöjdt
belopp.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Den 2 november 1907 har den af Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté rörande reglering af statens ämbetsverks och
myndigheters löneförhållanden m. m., den s. k. löneregleringskommittén,
till åtlydnad af nådig befallning afgifvit underdånigt betänkande angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid landtbruksstyrelsen.

Därefter har styrelsen, jämlikt nådig remiss, den 18 november 1907
afgifvit underdånigt utlåtande öfver kommitténs förslag.

Till följd däraf att kommittén i sitt förenämnda betänkande i
visst hänseende hänfört sig till ett annat af kommittén den 31 sistlidne
oktober afgifvet betänkande angående fastare anstälning för vissa
biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter, har genom särskild
remiss styrelsens yttrande inhämtats jämväl öfver sistnämnda betänkande;
och har styrelsen den 21 november 1907 afgifvit det sålunda infordrade
utlåtandet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Då jag nu går att med ledning af den utredning, som sålunda
vunnits, förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till ny stat för ifrågavarande
ämbetsverk, torde det tillåtas mig att till eu början med några
ord erinra om detsammas nuvarande organisation och stat in. in.

Då landtbruksstyrelsen är 1889 bildades efter beslut vid samma ^gånUation
års riksdag, bestämdes tillika angående styrelsens organisation, att och stat.
styrelsen skulle bestå af en öfverdirektör såsom chef samt en fiskeriinspektör
och två byråingenjörer, benämnda den ena öfveringenjör och
den andra landtbruksinspektör, såsom föredragande. Därutöfver skulle
finnas allenast eu ordinarie tjänsteman, nämligen en sekreterare i första
allmänna lönegraden.

För styrelsens chef och ledamöter fastställdes följande aflöningsbelopp,
nämligen för öfverdirektören 7,000 kronor samt för en hvar af
föredragandena 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvart å 500 kronor.

Uti organisationen har sedermera 1894 års Riksdag på förslag af
Kungl. Maj:t beslutit den ändring, att sekreteraren skulle vara ledamot
af styrelsen med enahanda aflöning som dess förutvarande ledamöter,
hvarjämte, likaledes efter förslag af Kungl. Maj:t, genom beslut
af 1898 års Riksdag aflöningarna för styrelsens ledamöter höjts med
500 kronor.

Någon förändring i afseende å personalen har därefter icke
ägt rum.

För närvarande gäller för landtbruksstyrelsen följande stat:

	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar.	Summa.
Öfverdirektören och chefen ............	5,000	2 000	1 7,000
Fiskeriinspektören ........................	3,000	1,500	4,500
1 byråingenjör .............................	3000	1,500	4,500
; 1 d:o ..............................	3,000	1,500	4,500
	3 000	1,500	4,500
1 vaktmästare ............................. Till extra biträden, vikariatsersättning	500	300	SOO
och expenser..............................	—	—	9.000
Summa	_	—	84,800

Efter 5 år kan lönen höjas med 500!
; kronor och efter 10 år med ytter-''
ligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höja» med 100
kronor och skall, om vaktmästaren
i sådan egenskap åtnjuter fri
hostad, lönen, så länge denna förmån
kvarstår, minskas med 150
• kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbruksstyrelsens

ämbetsverksamhet.

I den för landtbruksstyrelsen den 13 december 1889 utfärdade
instruktionen föreskrifves, att det skall åligga styrelsen att med uppmärksamhet
följa landtbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens
tillstånd och att, efter omständigheterna, själ? vidtaga eller hos Eders
Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa
näringars befrämjande.

Styrelsen hade att från 1890 års början öfvertaga landtbruksakademiens
förvaltningskommittés förutvarande befattning i afseende å
landtbruksläroverk, mejeriundervisning, statens landtbruksingenjörer och
landtbruksstipendiater, fiskeriassistenter, instruktörer eller undervisare
i särskilda delar af landthushållningen samt i husslöjd och i fiskodling,
agenter för befrämjande af mejeri- och fiskeriprodukters afsättning,
kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof, frökontrollanstalter,
reseunderstöd för landtbrukets studerande, äfvensom fonden
för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling, allt med undantag
beträffande medelförvaltningen, som tillhör statskontoret.

Med länens hushållningssällskap bör landtbruksstyrelsen stå i
oafbruten förbindelse och äger från dem och deras förvaltningsutskott
infordra erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å andra sidan
styrelsen bör meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant,
som kan vara af vikt för befrämjande af sällskapens ändamål, samt
hos sällskapen göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som
beröra sällskapens verksamhet.

Gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har landtbruksstyrelsen
att till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande i frågor, som röra
statsunderstöd, i form af lån, anslag eller andra förmåner för afdiknings-
eller odlingsföretag eller arbeten, som afse minskande af
frostländighet.

I afseende å företag, för hvilket lån från odlingslånefonden beviljats,
tillhör det landtbruksstyrelsen att gemensamt med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen bestämma tiden, inom hvilken företaget skall
vara fullbordadt. Landtbruksstyrelsen skall ock hafva tillsyn öfver
själfva odlingsarbetets utförande i enlighet med fastställd plan och
gifna föreskrifter, så att inga väsentliga ändringar må äga rum utan
anmälan och vederbörligt tillstånd, styrelsen dock medgifvet att tillåta
eller föreskrifva sådana mindre ändringar i den för odlingsarbetet fastställda
planen, som leda till dess förbättring. Styrelsen tillkommer ock
att meddela slutligt godkännande af själfva odlingsarbetet; och bör den.
så snart dylikt godkännande lämnats, därom underrätta väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

Statsutskottets Utlåtande, N:o 10. •''

Särskilda angifves i instruktionen, att landtbruksstyrelsen icke
äger taga befattning med frågor rörande hästafvel^ utan skola ärenden
angående denna näring fortfarande behandlas af stuteriöfverstyrelsen.

Enligt instruktionens ursprungliga lydelse skulle jämväl ärenden
angående hafsfiske! vid rikets västra kuster tills vidare vara undantagna
från landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning. Dessa sistnämnda ärenden
voro då lagda till kommerskollegium.

I instruktionen var ock till eu början föreskrifvet, att styrelsen
årligen skulle till chefen för civildepartementet afgifva berättelse om
hushållningssällskapens verksamhet under det nästförutgångna aret.

De sålunda i instruktionen meddelade bestämmelser rörande landtbruksstyrelsens
allmänna ämbetsverksamhet hafva sedermera ej undergått
andra förändringar, än att dels det ålagts styrelsen att till
Kungl. Maj:t årligen afgifva berättelse rörande ej allenast hushållningssällskapens
utan äfven de styrelsen underlydande tjänstemäns samt de
under dess inseende ställda läroverks och andra anstalters verksamhet
under det nästförflutna året, dels ock till landtbruksstyrelsen ofverflyttats
ärenden angående liafsfisket vid rikets västra kuster, hvilken
öfverflyttning tillfört styrelsen en väsentlig ökning af dess arbeten.

i sitt betänkande den 2 sistlidne november framhåller loneregleringskommittén,
hurusom emellertid inom den i instruktionen
gifna yttre ramen för landtbruksstyrelsens verksamhet under den tid,
som förflutit från styrelsens inrättande, pågått å olika områden ett
delvis ganska betydande utvecklings- och nydaningsarbete, som pa
styrelsen ställt ökade kraf.

För att af styrelsens ämbetsverksamhet, sådan den numera gestaltar
sig, gifva en något fylligare bild, än som framgar af mstruktionens
bestämmelser, har kommittén meddelat följande från landtbruksstyrelsen
erhållna uppgifter. ,

Förutom hvad styrelsen enligt instruktionen alåge i förhållande
till hushållningssällskapen — 26 till antalet hade styrelsen att yttra
sig öfver alla ändringar i dessa sällskaps stadgar och samverka med
sällskapens hvartannat år sammanträdande ombud.

De undervisningsanstalter å landtbrukets område, hvilka stode
under styrelsens öfverinseende, utgjordes af landtbruksinstitutet vi
Ultima, landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, 27 landtmannaskolor
hvilka årligen erliölle statsunderstöd samt finge för sig åt
landtbruksstyrelsen fastställda undervisningsplaner, 20 landtbruksskolor,
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1 mejeriskola, 26 mejeristationer för kvinnliga elever, 1 torfskola och
1 trädgårdsskola.

A styrelsen ankomme vidare tillsynen öfver 2 fiskarskolor och
5 kurser för utbildande af kontrollassistenter.

Beträffande kontroll- och försöksväsendet hade styrelsen under
sitt inseende 8 kemiska stationer, 1 kemisk-växtbiologisk anstalt, 18’)
frökontrollanstalter samt 2 profningsanstalter för maskiner och redskap
för landtbrukets behof äfvensom de med statsmedel understödda enskilda
föreningar föi utöfvande af försöksverksamhet, däribland svenska mosskulturföreningen
och Sveriges utsädesförening.

Likaså hade styrelsen inseendet öfver statens 21 landtbruksingenjörer
äfvensom extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater,
hvilkas verksamhet årligen bestämdes af styrelsen genom fastställande
af resplaner och andra föreskrifter. samt inspekterades och
följdes af styrelsen.

Vidare tillkomme styrelsen vissa åligganden i afseende å de så
kallade meliorationsfonderna — odlingslånefonden, allmänna frostminskningsanslaget,
norrländska afdikningsanslaget samt norrländska nyodlingsfonden.
Dessa fonder och anslag stode, hvad medelförvaltningen
anginge, under statskontoret, men ärenden om lån och anslag från
desamma handlades, hvad norrländska nyodlingsfonden anginge, af landtbruksstyrelsen
ensam samt beträffande de öfriga af landtbruksstyrelsen
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensamt, därvid föredragning
och expedition ankomme på landtbruksstyrelsen. De år 1907 å ifrågavarande
fonder och anslag tillgängliga medlen utgjorde respektive
1,000,000 kronor, 200,000 kronor, 500,000 kronor och 100,000 kronor.

Beträffande det norrländska afdikningsanslaget hade ansetts böra
erinras, att detsamma, enligt Riksdagens beslut, för år 1908 komme
att höjas till 700,000 kronor. Lades därtill det redan omförmälda allmänna
frostminskningsanslaget, 200,000 kronor, blefve för de med dessa
båda anslag afsedda ändamål tillgängliga 900,000 kronor. Under landtbruksstyrelsens
första verksamhetstid hade motsvarande medel uppgått
till allenast 50,000 kronor. Antalet så kallade frostplaner, som år 1891
utgjort 20, hade år 1906 uppgått till 165.

För nötboskaps-, svin- och fårafvelns höjande funnes anställda
2 statskonsulenter och 1 undervisare äfvensom 1 elev. Jämväl deras
verksamhet reglerades och öfvervakades af landtbruksstyrelsen. Dessutom
hade styrelsen att handlägga ärenden angående fonden för svenska

'') Antalet har numera nedgått till 17.

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

hornboskaps- och fårafvelns förädling, att leda verksamheten vid landets
16 afvelscentra för nötboskap, att handhafva hela den med statsmedel
understödda nötboskapspreinieringen, som numera utsträckts till samtliga
hushållningssällskapens områden, samt att bestämma ocli reglera
förandet af riksstamboken öfver svensk ayrshireboskap. Äfvenså hade
styrelsen att med uppmärksamhet följa och yttra sig i frågor angående
köttbesiktning och slakthus.

Vidkommande mejerihandteringen hade landtbruksstyrelsen att
reglera den verksamhet, som öfvades af statskonsulenten i mejerihushållning
jämte 1 elev, att ordna och leda de svenska smörprofningarna
samt att öfva inseende öfver Sveriges landtbrukskonsulents i England
verksamhet i syfte att befordra afsättningen därstädes af svenska mejeriprodukter.

De för husslöjden anställda 2 instruktörer vore i sin verksamhet
underkastade styrelsens ledning, likasom styrelsen äfven eljest hade att
ordna och leda åtgärder för husslöjdens befordrande.

Vidare hade styrelsen att med uppmärksamhet följa allt hvad som
anginge veterinärväsendet och husdjurssjukdomarna samt särskildt att
ansvara för och leda åtgärderna mot tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Dessa sistnämnda ärenden föredroges hos styrelsen af en därtill
af Kungl. Magt förordnad veterinär såsom extra ledamot.

De kraftiga och omfattande åtgärder, som under senare tid från
det allmännas sida vidtagits för att höja det mindre jordbruket, hade
för landtbruksstyrelsen medfört ett betydande arbete. Styrelsen hade
nämligen att öfva den centrala ledningen af dessa åtgärder, hvilka
numera omfattade premiering af mindre jordbruk, understöd åt kontrollföreningar
samt studieresor och undervisning för idkare af mindre
jordbruk.

Äfven torfindustriens höjande tillhörde numera landtbruksstyrelsens
omsorg, och handhade styrelsen inseendet öfver statens 2 torfingenjörer
och dess torfassistenter, hvarjämte styrelsen gemensamt med kommerskollegium
afgåfve yttranden rörande lån från fonden för torfindustriens
befrämjande. Dessa lånefrågor föredroges af ledamot från landtbruksstyrelsen.

Vidkommande fisket hade landtbruksstyrelsen öfverinseendet öfver
statens fiskeriadministration, som enligt Riksdagens beslut komme att
bestå af 6 fiskeriintendenter, 1 fiskeriassistent, 1 fiskeriingenjör och
2 fiskeri stipendiater. Styrelsen handlade ock ärenden angående fonden
för fiskerinäringens befrämjande äfvensom angående anslagen till fiskeri -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

administrationen och fiskets befrämjande å olika orter samt belöningar
för sälars dödande samt handhade förvaltningen af anslaget till fiskeriförsök
och af fiskodlingsanstalten vid Finspång.

Jämväl åtgärderna i afseende å stormvarningarna hörde i hufvudsakliga
delar under landtbruksstyrelsen.

Till utredning angående omfattningen af landtbruksstyrelsens
ämbetsåligganden vid olika tider har kommittén meddelat följande hos
styrelsen uppgjorda tabellariska öfversikt rörande antalet under nedannämnda
år inkomna mål och ärenden samt deras fördelning å de olika
föredragandena.

Till landtbruksstyrelsen inkomna mål och ärenden

tillhörande föredragning af	. i År
1890	1895	1900	1905	1906
fiskeriinspektören ........................	in	145	171	307	348
öfveringenjören ...........................	171	354	534	625	989
landtbruksinspektören .................	707	887	952	1,552	1,686
sekreteraren ..............................	—	72	116	103	140
t. f. tuberkulinföredraganden ........	—	—	4,106	4,645	4,590
Summa	9S9	1458	5,879	7,232	7,753

Fördelning af
göromålen.

Till ledning för bedömandet af omfattningen utaf de styrelsens
chef och ledamöter åliggande särskilda ämbetsgöromål må från den af
kommittén lämnade redogörelse följande uppgifter här vara på sin plats.

Enligt landtbruksstyrelsens instruktion är öfverdirektören Kungl.
Maj:t i första rummet ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden.
Han äger ensam besluta i alla hos styrelsen förekommande
ärenden och må, när han så nödigt finner och hans öfriga tjänstegöromål
det medgifva, företaga tjänsteresor ej mindre för att inspektera de under
styrelsens inseende ställda läroverk och andra anstalter samt den styrelsen
underlydande personal och dess tjänsteförrättningar än äfven för att
bereda sig kännedom om de näringars tillstånd inom landet, Indika
utgöra föremål för styrelsens ämbetsbefattning.

Åt ledamot i styrelsen äger enligt instruktionen öfverdirektören,
när omständigheterna därtill föranleda, uppdraga att i hans ställe företaga
resa i inspektionsändamål.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. ^

Fiskeri inspektören handlägger såsom föredragande ärenden rörande
fiskerinäringen eller fiskeritjänsteinännen. Dessutom har han att, sjal!
eller med biträde af vederbörande underlydande tjänstemän, efter hand
åstadkomma utredning om de lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga
befrämjande i de särskilda fiskevattnen, att närmast under styrelsen
leda och öfvervaka bemälda tjänstemäns och omgå för fiskennäringens
befrämjande med bidrag af statsmedel anställda personers
verksamhet och af dem infordra upplysningar, samt att, i den man
hans ofri ga göromål det tillåta, tillhandagå hushållningssällskapen och
andra med råd och anvisningar i frågor rörande fiskerinäringen, för
fullgörande af de honom sålunda tillhörande åligganden äger fiskeninspektören,
efter inhämtande af öfverdirektörens tillstånd, företaga

tjänsteresor. .. .

Till öfveringenjörens handläggning höra ärenden rörande alclikmngsoch
odlingsföretag samt arbeten, som afse minskande af frostländighet,
äfvensom ärenden angående landtbruksingenjörerna och landtbruks stipendiaterna.

. , ,

Sekreteraren åligger att såsom föredragande i styrelsen handlägga
frågor om styrelsens organisation och arbetsordning, om antagande åt
extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte hos styrelsen samt om deras
tjänstgöring, om tjänstledighet för styrelsens personal och förordnanden
i anledning däraf, om afsked och pension för befattmngshafyande hos
styrelsen samt om tjänstefel af extra ordinarie tjänstemän och åt vaktbetjänte
äfvensom styrelsens ekonomiska ärenden.

Särskilt är stadgadt, att, då af annan ledamot föredragas ärenden
som angå utfärdande, ändring, allmän förklaring eller upphäfvande åt
reglementen, instruktioner eller andra allmänna föreskrifter eller som
röra tjänstefel af den styrelsen underlydande personal eller afgifvande
af underdåniga utlåtanden i besvärsmål, sekreteraren skall närvara och
deltaga i ärendets behandling.

Sekreteraren är vidare ålagdt att föra styrelsens protokoll, ansvara
för uppsättningen af samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept
till expeditioner i de mål och ärenden, hvilka hos styrelsen föredragits,
att uppbära och handhafva till styrelsen inkommande medel, utbetala
dem till vederbörande och i laga ordning redovisa desamma samt att
besörja verkställigheten af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Äfvenledes skall sekreteraren hafva uppsikt öfver samt ansvara för
registrator- och aktuariegöromålens behöriga skötande samt fördenskull
tillse, att vederbörliga diarier föras och register därtill upprättas, att

Kompetens•
villkor.

Särskilda

spörsmål.

Det civila
veterinärväsendet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

remisser och utgående expeditioner blifva behörigen afsända eller utlämnade,
att förteckning öfver de vid kalenderårs utgång balanserade mål
upprättas, att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och handlingar
i afgjorda mål ordnas och förvaras äfvensom att styrelsens arkiv
hålles i behörigt skick m. m.

Landtbruksinspektören tillhör det att handlägga de ärenden,
som icke höra till annan ledamots handläggning, d. v. s. de egentliga
landtbruksärendena. Enligt hvad förut blifvit nämndt, ankomma dock
ärenden angående försök med tuberkulin och däraf betingade åtgärder
på en veterinär såsom extra ledamot.

I nådiga kungörelsen den 28 november 1894 angående vissa
ändringar i den för landtbruksstyrelsen gällande instruktion meddelas,
i afseende å kompetensvillkor för styrelsens ledamöter, följande bestämmelser.

l ör att kunna föreslås till fiskeriinspektör fordras såväl att hafva
ådagalagt goda vetenskapliga kunskaper om fiskarterna och deras
lefnadsförhållanden, som ock att hafva minst fem år tjänstgjort såsom
fiskeriassistent eller ock annorledes förvärfvat omfattande praktisk
erfarenhet i de ämnen, som tillhöra fiskeriinspektörens verksamhet.

. För behörighet till öfveringenjörsbefattningen fordras att hafva
fullgjort hvad för kompetens till landtbruksingenjörstjänst är föreskrifvet
samt att hafva under minst fem år tjänstgjort såsom landtbruksingenjör.

Till landtbruksinspektör må ej föreslås annan än den, som aflagt
afgångsexamen vid högre allmänt läroverk samt fullständigt och med
goda vitsord genomgått ett af rikets landtbruksinstitut och som är i
landthushållning erkändt kunnig och förfaren.

Till sekreterare må ej annan föreslås än den, som aflagt examen
för inträde i rikets rättegångsverk eller Eders Kungl. Maj:ts kansli.

Innan kommittén i sitt betänkande af den 2 november 1907
öfvergår till behandlingen af frågan om själfva regleringen af löneförhållandena
vid landtbruksstyrelsen, har kommittén berört ett par
frågor, som länge utgjort föremål för diskussion inom intresserade
kretsar, nämligen huruvida ej styrelsens verksamhetsområde borde utvidgas
genom öfverflyttning till densamma af dels det civila veterinärväsendet
samt dels ärenden rörande hästafveln.

Hvad det civila veterinärväsendet angår, har, alltsedan ett ordnadt
veteiinäi väsende i Sverige tillkom, de veterinära angelägenheterna varit

Stat sill skottets Uttalande N:o JO.

anförtrodda åt samma myndighet, som haft öfverinseendet öfver hälsovården
i riket, nämligen först sundhetskollegium och sedermera medicinalstyrelsen.

Den 18 maj 1894 föreskrefs, att en af Kung], Maj:t därtill särskilt
förordnad legitimerad veterinär skulle hos medicinalstyrelsen
deltaga i handläggningen af veterinärärenden; och på förslag af Kungl.
Maj:t beslöt 1900 års riksdag, att i medicinalstyrelsens stat skulle
uppföras aflöning åt en föredragande för veterinärärenden, hvilken i
likhet med de öfriga civila ledamöterna af sagda styrelse skulle benämnas
medicinalråd och äga åtnjuta enahanda löneförmåner som dessa ledamöter.

I anledning af nådig proposition angående organisation af arméns
centrala förvaltningsmyndighet har vid 1907 års riksmöte blifvit af
Riksdagen godkänd ny aflöningsstat för arméförvaltningen, i hvilken
stat jämväl tinnes upptagen en särskild myndighet för arméns sjukvårdsoch
veterinärärenden, med benämning »arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».
I denna styrelse skall öfverfältläkaren vara chef med öfverstes
lön. Där skola ock finnas två föredragande, nämligen en fältläkare för
sanitetsärenden med öfverstelöjtnants lön samt en fältveterinär för
veterinärärenden med majors lön.

I det anförande till protokollet öfver landtförsvarsärenden, med
livilket chefen för landtförsvarsdepartementet föreläde Kungl. Maj: t
sitt förslag till proposition i ämnet, framhöll han behofvet af att
till en särskild myndighet för arméns sjukvårds- och veterinärärenden
förena öfverfältläkarbefattningen och den hittillsvarande sjukvårdsbyrån
inom arméförvaltningens intendentsdepartement, dock under förutsättning
att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, uti vissa frågor, nämligen
rent hygieniska frågor, befordringsfrågor och frågor om tillsynen öfver
militärläkarnas och militärveterinärernas medicinska verksamhet i fredstid,
ett med hänsyn till dessa frågors natur erforderligt samband mellan
medicinalstyrelsen och den nya sjukvårdsstyrelsen komme att förefinnas.

Kommittén har i sitt betänkande redogjort för de skiftande förslag
till lösning af frågan om ett rationellt ordnande af den närmaste ledningen
af det civila veterinärväsendet, som under tidernas lopp framställts.

Af denna redogörelse framgår, att de utvägar, som hufvudsakligen
föreslagits, varit — förutom den att låta ifrågavarande förvaltningsgren
fortfarande lyda under medicinalstyrelsen — dels inrättandet
för de veterinära angelägenheterna af en särskild, under

Kommittén.

Landtbruhsstyrelsen.

Departements chefen.

16 Statsutskoiieis Utlåtande N:o 10.

vederbörande statsdepartement omedelbart lydande styrelse, hvilken
skulle handhafva såväl det civila som det militära veterinärväsendet,
dels inrättandet af eu särskild under vederbörande departement omedelbart
lydande byrå för de civila veterinärärendena, dels öfverflyttandet
af veterinärärendena till veterinärinstitutets lärarkollegium eller vissa
af dess ledamöter samt dels nämnda ärendens förläggande under landtbruksstyrelsen.

Sistnämnda förslag upptogs af Kungl. Maj:t i proposition till
1898 års riksdag. Då gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställning
om anvisande af anslag till en veterinärledamot i landtbruksstyrelsen
i sammanhang med förslag om de civila veterinärärendenas öfverflyttande
till nämnda styrelse. Därvid var afsedt, att förutom de
göromål beträffande det civila veterinärväsendet, som ålegat föredraganden
af veterinärärenden i medicinalstyrelsen, den nya ledamoten
i landtbruksstyrelsen jämväl skulle komma att öfvertaga handläggningen
af ärenden rörande försök med tuberkulin och däraf betingade åtgärder,
för livilka sistnämnda ärendens behandling Kungl. Maj:t den 15 oktober
1897 förordnat en legitimerad veterinär att intill den 1 januari 1899
tjänstgöra såsom ledamot i landtbruksstyrelsen. Den af Kungl. Maj:t
gjorda framställningen bifölls emellertid ej af Riksdagen.

Kommittén har nu i sitt betänkande meddelat, att det varit föremål
för öfverläggning inom kommittén, huruvida vid behandlingen af
landtbruksstyrelsen kommittén borde ånyo upptaga spörsmålet om de civila
veterinärärendenas öfverflyttande från medicinalstyrelsen till landtbruksstyrelsen,
men att, då frågan om dessa ärendens förblifvande tillsvidare
hos medicinalstyrelsen så pass nyligen som år 1900 varit föremål för
Kungl. Maj:ts och Riksdagens samfällda pröfning och någon särskild
framställning om förändring därutinnan ej funnes bland de till
kommittén från Kungl. Majit eller vederbörande statsdepartement
remitterade handlingar, kommittén ansett sig ej böra vidare inlåta sig
på nämnda spörsmål.

Landtbruksstyrelsen har i sitt förenämnda utlåtande den 18
november 1907 ej haft något att erinra mot kommitténs förslag vare
sig i denna eller andra delar.

Det slut, till hvilket kommittén sålunda kommit, synes mig böra
vinna gillande. Att redan nu rubba en anordning, som efter lifliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

meningsutbyten så nyligen som förhållandet varit med den ifrågavarande
vunnit fast form, torde icke vara lämpligt, dårest icke anordningen
redan skulle visat sig icke kunna nöjaktigt fylla de kraf, som måste
ställas på densamma. Detta torde emellertid icke kunna sägas om den
nu förevarande, äfven om man med veterinärärendenas stigande omfattning
och betydelse måste tänka sig nödvändigheten af en förändring
i framtiden. Jag ber därjämte att få tillägga att, såvidt jag har mig
bekant, ett förläggande af de civila veterinärärendena under landtbruksstyrelsen
för närvarande icke påyrkas från något håll.

Enligt gällande instruktion äger landtbruksstyrelsen icke att taga
befattning med frågor rörande hästafveln, utan skola ärenden angående
denna näring fortfarande behandlas af stuteriöfverstyrelsen.

Sedan vid ett möte mellan hästuppfödare och hästvänner, som
år 1893 på föranstaltande af chefen för stuteriöfverstyrelsen och andra
för saken intresserade hölls i Malmö, fråga väckts om en förändrad
organisation af den centrala ledningen af landets hästväsende och mötet
uttalat sig därför, har denna fråga gjorts till föremål för ingående utredningar
inom vederbörande statsdepartement samt jämväl varit föremål
för behandling af en af Kungl. Maj:t den 28 mars 1896 tillsatt

kommitté. . .

Handlingarna i detta ärende hafva genom särskild remiss öiverlämnats
till löneregleringskommittén, och har kommittén i sitt betänkande
lämnat en sammanfattning af hvad i ärendet förekommit.

Af denna sammanfattning framgår, hurusom landtbruksstyrelsen
vid upprepade tillfällen gjort framställning om förläggning under styrelsen
af ärendena angående hästafveln.

De skäl, som föranledt styrelsen härtill, hafva hufvudsakligen varit

följande.

Orsaken, hvarför de redan befintliga institutionerna för hästatvelns
främjande icke ansetts tillfyllestgörande, hade, enligt styrelsens åsikt,
varit den, att, oaktadt under en lång följd af år icke oansenliga belopp
af statsmedel anvisats för hästafvelns höjande, samma afvel ännu icke
kunde sägas hafva erhållit den karaktär af enhet och sammanhang,
som utgjorde ett väsentligt villkor för dess varaktiga förbättring, b ör
åstadkommande af eu för landets hästafvel önskvärd enhet fordrades
emellertid ett oaflåtligt arbete under en längre tid, och inom vårt
vidsträckta land kunde, enligt styrelsens mening, det önskvärda resultatet
vinnas endast genom den ledning, som en central styrelse däråt
Bih. till BiJcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

Ärenden

angående

hästafveln.

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kunde lämna. På den centrala myndighetens egen handlingskraft och
förmåga att fylla sin uppgift måste framgången af statens bemödande
för hästafvel ytterst bero. Den organisation, stuteriöfverstyrelsen
erhållit, kunde ej vara för ändamålet tillfyllestgörande. Med
afseende å den ekonomiska betydelse, hästafveln ägde för landtbruket,
borde denna angelägenhet ses hufvudsakligen från ekonomisk
synpunkt, d. v. s. från landtbruksnäringens egen. Hästafveln inom
landet kunde icke höjas på annat sätt än genom landtmannens
biträde och detta kunde icke vinnas, utan att hans eget intresse
därmed förknippades. Däraf följde, att den myndighet, som handhade
landets hästafvel, borde äga på samma gång den noggrannaste inblick
i landtbrukets ekonomi och den tillförlitligaste kännedom om dettas
intressen samt om medlen, huru de befordrades. Stuteriöfverstyrelsens
organisation erbjöde icke någon säkerhet för, knappast någon "möjlighet
till erhållande af nämnda inblick och kännedom. Den brist hos
landets hästafvel, som onekligen förelåge, kunde för den skull icke
af hjälpas annorledes än genom öfverlämnandet af vården om hästafveln
åt ett på lämpligt sätt organiseradt ämbetsverk. Beträffande frågan, åt
hvilket ämbetsverk omförmälda ärenden lämpligen borde öfverlämnas,
så, enär hvarken dessas beskaffenhet eller myckenhet kräfde upprättandet
af ett särskildt nytt ämbetsverk, samt befrämjandet af hästafveln
gifvetvis skulle ålegat landtbruksstyrelsen, därest icke i dess instruktion
denna gren af landthushållningen uttryckligen undantagits från
dess ämbetsbefattning, syntes förhållandena själfva hänvisa till vidtagande
af den åtgärd, som styrelsen för sin del ansåge vara den uti ifrågavarande
afseende naturligaste och lämpligaste, eller att ärenden rörandé
hästafveln öfverlämnades till styrelsen. I sådan händelse borde emellertid
särskilda fackmän inom styrelsen anställas såsom föredragande
af hit hörande frågor.

Styrelsens förslag har emellertid ej vunnit vidare tillslutning.
Mot detsamma hafva sålunda uttalat sig kavalleriinspektören, hushållningssällskapens
ombud, förenämnda af Kungl. Maj:t den 28 mars
1896 tillsatta kommitté och stufveriöfverstyrelsen. De flesta af de
myndigheter och personer, som sålunda yttrat sig, hafva jämväl
val it eniga därom, att närmaste ledningen af landets hästväsende
borde öfverlämnas åt en särskild, omedelbart under vederbörande statsdepartement
lydande styrelse. Såsom skäl härför har särskildt anförts,
att hos landtbruksstyrelsens chef ej kunde med visshet förutsättas de
hippologiska insikter, hvilka erfordrades hos den. som skulle handhafva

Statmtxlcottets Utlåtande N:o 10. ll>

ledningen af hästafveln, och att det följaktligen vore att befara, att
han konime att blifva mer eller mindre beroende af den eller dem,
Rom inom styrelsen blefve föredragande i ärenden rörande hästväsendet.
Därigenom skulle, har särskildt stuteriöfverstyrelsen framhållit, den
erforderliga enheten och själfständigheten i ledningen äfventyras.

Till dem, som sålunda önska ledningen af hästväsendet anförtrodd
åt eu särskild styrelse, hör äfven 1890 års kommitté.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande i denna del hufvudsakligen
uttalat, att vid öfvervägande af livad på den ena och på
den andra sidan blifvit anfördt i fråga om den myndighet, åt hvilken
den centrala ledningen af landets hästväsende borde vara anförtrodd,
kommittén för sin del, med hänsyn till de särskilda intressen, som vore
förknippade med hästafveln, ansett klokast och lämpligast, att hithörande
ärenden handlades af en särskild styrelse och alltså fortfarande
undantoges från landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning.

Såsom framgår af hvad jag förut yttrat, har landtbruksstyrelsen
i sitt utlåtande öfver kommitténs nu ifrågavarande betänkande icke
haft något att erinra mot detsamma.

Äfven jag anser mig böra ansluta mig till kommitténs uppfattning.
Hästafveln intager nämligen till följd af dess särskilda betydelse
för landets försvar eu sådan särställning i förhållande till öfriga jordbruket
rörande frågor, att den väl torde erfordra sin särskilda målsman,
på samma gång som det torde blifva svårt att finna eu
sådan form för inordnande af ledningen af densamma under ett annat
ämbetsverk, att alla berättigade anspråk kunna tillgodoses. Till frågan
om stuteriöfverstyrelsens organisation torde jag inom kort få tillfälle
återkomma, då densamma för närvarande är föremål för behandling
inom löneregleringskommittén.

Under anmärkning att någon annan förändring beträffande området
för landtbruksstyrelsens ämbetsverksamhet, än som skulle följt
af ett förläggande under styrelsen af de civila veterinärärendena samt
ärenden angående hästafveln, hvarken från styrelsens sida eller eljest
ifrågasatts, samt att ej heller från styrelsen förelåge någon framställning
om ökning af dess ordinarie personal, har kommittén i fråga om reglering
af löneförhållandena m. m. vid styrelsen till en början fram -

Lönercglcringskommitténs
ställning
till ifrågavarande

spörsmål.

Landtbruksstyrelsen.
+

Departements chefen.

Kommitténs
yttrande i
fråga om
själfva löneregleringen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

A flåningsbelopp.

hållit, att kommittén vid afgifvande af sitt förslag utgått ifrån den
förutsättningen, att styrelsens ordinarie personal lomme att blifva
oförändrad.

Sedan kommittén därefter påpekat, hurusom den förebragta utredningen
gåfve vid handen, att under årens lopp en högst väsentlig
ökning ägt rum i styrelsens arbete samt kommittén tillika erinrat om
den mångskiftande karaktären af detta arbete, anför kommittén hufvudsakligen
följande.

Enligt kommitténs uppfattning borde det icke kunna betviflas,
att staten genom den gren af dess förvaltning, som vore åt landtbruksstyrelsen
anförtrodd, hade en stor uppgift att fylla, och att på det sätt,
hvarpå denna uppgift löstes, i ej oväsentlig mån berodde vårt lands
utveckling icke blott i ekonomiskt utan äfven i socialt afseende.

Landtbruket ensamt födde för närvarande omkring hälften af
landets befolkning, och enligt officiella statistiska beräkningar hade
värdet af skörden i medeltal för åren 1899—1903 utgjort öfver 615
miljoner kronor samt värdet af exporten af svenskt smör för år 1905 öfver
35 miljoner kronor. Det svenska fisket kunde beräknas lämna en årlig
afkastning af omkring 12 miljoner kronor. Häraf framginge, hvilken
stor ekonomisk betydelse för vårt land landtbruket och äfven fisket
ägde, samt vikten däraf, att dessa näringar bedrefves på ett sätt, som
lämnade det största möjliga utbyte, äfvensom hvilken förlust som uppkomme
genom försummelser härutinnan.

Det måste, enligt kommitténs åsikt, ligga stor vikt uppå, att den
statsmyndighet, som inom den centrala förvaltningen hade att särskildt
företräda sagda intressen, vore sammansatt på ett sätt, som erbjöde full
garanti för ett verkligt sakkunnigt och omsiktsfullt handhafvande af
dessa angelägenheter, samt att för sådant ändamål äfven rekryteringen
af verkets arbetskrafter kunde försiggå på ett tillfredsställande sätt.

Med afseende å ej mindre de ändrade förhållanden, som numera
rådde beträffande lefnadskostnaderna i hufvudstaden, än ock de större
anspråk, som numera måste ställas på tjänstemännens arbete och deras
tjänstgöringstid på tjänsterummet, syntes det fördenskull vara oundgängligt,
att aflöningarna både för landtbruksstyrelsens chef och för
dess ordinarie ledamöter väsentligen ökades.

I afseende å de afiöningsbelopp, som därvid borde ifrågakomma,
och därvid först aflöningen för styrelsens chef, har kommittén till en
början erinrat, hurusom den i första delen af sina betänkande^ inne -

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

fattande allmänna förutsättningar cell grunder för en reglering af löneförhållanden
m. in. inom de centrala ämbetsverken, såsom tillhörande
normala lönegrader upptagit öfverdirektörer och andra darmed jämförliga
chefer, livilka ätnjöte en aflöning af 7,000 kronor; att till denna
(Tupp äfven herde chefen för landtbruksstyrelsen, men att det emellertid
funnes öfverdirektörer och därmed jämförliga chefer som atnj ote
högre aflöning än den nämnda normala, såsom ofverdirektoren vid
försäkringsinspektionen, hvilken uppbure 10,000 kronor, ofverdirektörerna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vid riksforsakrmgsanstalten
och i öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk äfvensom justitiekanslern,
som vore tillförsäkrade 8,000 kronor hvar, samt riksarkivarien,
hvilkens aflöning uppginge till 7,500 kronor; samt att kommittén
i sitt nämnda betänkande till de normala lönegraderna hanfot äfven
de generaldirektörer, hvilka för närvarande uppbure i aflöning 9,000
kronor, till hvilken grupp äfven hörde generaldirektören i statskontoret
och generalkrigskommissarien, och att kommittén for generaldirektor
i normalgrad föreslagit en aflöning af 10,000 kronor samt för öfverdirektör
och annan därmed jämförlig chef i normalgrad 8,000 kronor.

Härefter har kommittén anfört följande.

Vid 1907 års riksmöte hade, på förslag af Kungl. Maj:t, atfoningen
för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien
bestämts till 11,000 kronor, däraf lön 7,000 kronor, tjanstcöringspenningar
3,000 kronor och ortstillägg 1,000 kronor. Da darmed
torde få anses medgifvet, att aflöningen till generaldirektor i normalgrad
finge vid förestående löneregleringar sättas 2,000 kronor högre an
den för närvarande utgjorde, borde väl ock aflomngsförhojmngen foi
öfverdirektör i normalgrad bestämmas till 2,000 kronor och dennes aflöning
alltså höjas till 9,000 kronor. Med afseende emellertid a betydelsen af
landtbruksstyrelsens verksamhet och de kraf, som måste stallas pa ess
chef i fråo-a om ej blott kunskaper utan äfven praktisk duglighet och
förfarenhet, hade kommittén funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara
till fyllest för denne. Att hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad
hade kommittén dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende
kommittén tilläte sig erinra, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
allenast vore öfverdirektör, dock med högre aflöning an i
normalgrad, oaktadt af ledamöterna i sistnämnda styrelse två vore
byråchefer och tillhörde tredje normalgraden. Kommittén hade fördenskull
ansett sig böra föreslå, att chefen för landtbruksstyielsen,
med fortfarande benämning af öfverdirektör, måtte erhålla en aflöning

Förutsättning
för den nya
afiöningsstaten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till samma belopp, som tillerkänts öfverdirektören för försäkringinspektionen
eller 10,000 kronor, hvilket belopp emellertid bär, med
beaktande åt den indelning i aflöningstitlar, som för statskontoret och
armeforvaltmngens civila personal godkänts vid 1907 års riksdag

l onAe 1kunna fordelas sålunda, lön 6,200 kronor, tjänstgöringspenningar
2,800 kronor och ortstillägg 1,000 kronor.

Beträffande därefter landtbruksstyrelsens fyra ordinarie ledamöter
liar kommittén, med hänsyn till de anspråk på insikter och duglighet’
som pa dem måste ställas, samt den arbetsmängd, som hvilade på dem’
f1.! ifrågavarande ledamöter, med benämning af byråchefer!

hantordes till den tredje normala lönegraden för tjänstemän vid de
centrala ämbetsverken; och har kommittén hemställt, att för dessa
iyra byrachefsbefattningar i landtbruksstyrelsen aflöningen måtte bestammas
i likhet med hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande
befattningar i statskontoret och arméförvaltningen, nämligen
p 00 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg
600 kronor eller tillhopa 8,100 kronor, hvartill skulle kunna komma
ett ålderstillägg till lönen efter 5 år med 600 kronor.

I iråga slutligen om den hos landtbruksstyrelsen anställda vaktmästare
har kommittén till en början erinrat, att enligt gällande stat denne
atnjote samma aflömngsförmåner som vaktmästare i allmänhet inom
^centrala verken, nämligen lön 500 kronor och tjänstgöringspenningar
300 kronor eller tillhopa 800 kronor jämte ett ålderstillägg å 100
kronor, samt att, om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjöte fri bostad
Jonen, sa länge denna förmån kvarstode, skulle minskas med 150 kronor’
hvarefter kommittén föreslagit, att äfven åt vaktmästaren i landtbruksstyrelsen
måtte medgifvas enahanda aflöning, som vid 1907 års riksdan
medgifvits vaktmästare i allmänhet uti statskontoret och arméförvaltningen,
nämligen lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor
och ortstillägg 150 kronor eller tillhopa 1,200 kronor, hvartill efter
o ar skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen af 100 kronor.
och att vaktmästaren hos styrelsen äfven i fråga om afdrag för bostad
matte likställas med förenämnda vaktmästare i statskontoret och armélorvaltnmgen.

I anslutning till de beslut, som af den senast församlade lliksdagen
fattats ifråga om ny aflöningsstat för statskontoret och angående
organisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet har kommittén

Statsutskottet* Utlåtande N:o 10. 23

vidare hemställt, att såsom förutsättning för den blifvande nya afföningsstaten
måtte uppställas, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare
skulle, i deu mån ej undantag ansåges höra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6
timmar hvarje söckendag.

Slutligen har kommittén ansett vid den blifvande nya staten för
landtbruksstyrelsen böra i alla tillämpliga hänseenden fästas enahanda
aflöningsvillkor, som vid 1907 ars riksdag antagits för statskontoret,
och framställt förslag i öfverensstämmelse därmed.

I den stat, som vid 1889 års riksdag fastställdes för landtbruksstyrelsen,
var, i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, »till
extra biträden, vikariatsersättning och expenser» upptaget ett anslagsbelopp
af 5.000 kronor.

Detta anslag höjdes vid 1898 års riksdag till 6,000 kronor och
vid 1904 års riksdag till dess nuvarande belopp, 9,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande anslag liar kommittén anfört följande.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1900 anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad
mån personer, som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på
ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor,
kunde erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda, hade,
bland andra myndigheter, äfven landtbruksstyrelsen anbefallts att häröfver
afgifva underdånigt utlåtande.

I detta utlåtande, som afgifvits den 10 oktober 1906, hade styrelsen
erinrat, att det enligt gällande instruktion ålåge den bland
styrelsens ledamöter, hvilken benämndes sekreterare, att, utom annat,
ansvara för uppsättning af samt till styrelsens granskning öfverlämna
koncept till expeditioner i alla ärenden, som hos styrelsen föredragits,
äfvensom att hafva uppsikt öfver och ansvara för registrator- och
aktuariegöromålens behöriga skötande. Honom ålåge i sådant hänseende
tillse, att öfver inkommande handlingar samt utgående expeditioner
fördes särskilda diarier, att register därtill upprättades, att till
styrelsen inkommande handlingar behörigen emottoges, att remisser
och expeditioner behörigen afsändes eller till vederbörande utlämnades,
att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och handlingar i
afgjorda mål ordnades och förvarades, att styrelsens arkiv hölles i
behörigt skick in. m.

Aflönings villkor.

Anslag till
extra
biträden,
vikariatsersättning

och expenser.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Enligt hvad styrelsen vidare erinrat, funnes till handläggande af
ofvan uppräknade göromål icke, förutom sekreteraren, anställd någon
annan vare sig ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller något
annat manligt biträde, utan hade styrelsen funnit med sin fördel mest
förenligt att i stället hos sig anställa kvinnliga biträden, af hvilka
två kunde anses hafva stadigvarande, regelbundet arbete hos styrelsen.

Det ena af dessa båda biträden, som alltsedan styrelsens inrättande
år 1890 varit därstädes anställdt, hade sysselsatts med skrifgöromål.
diarie- och registerföring, uppsättande af lättare expeditioner, expeditionsgöromål,
verkställande vid behof af kalender- och andra statistiska
arbeten, upprättande af styrelsens årsräkenskaper m. m. Det
andra biträdet hade varit sysselsatt hufvudsakligen med skrifgöromål
äfvensom med diarieföring. * Den för dessa båda biträden bestämda
arbetstiden på tjänsterummet hade utgjort för det förra biträdet omkring
6 och för det senare omkring 4 timmar dagligen.

Styrelsen hade sagt sig kunna med verklig tillfredsställelse vitsorda
den ordning och noggrannhet, hvarmed dessa kvinnliga biträden
utfört sina göromål, samt särskildt den synnerliga skicklighet, det
äldre biträdet ådagalagt vid fullgörandet af de- delvis ganska maktpåliggande
och kräfvande göromål, som åt henne anförtrotts, och hade
styrelsen förklarat sig anse det vara dess skyldighet att söka bereda
åt dessa och dylika, vare sig manliga eller kvinnliga biträden, som
framdeles kunde komma att anställas hos styrelsen, en fast anställning,
liksom äfven under vissa villkor pension vid viss framskriden ålder.
Enligt styrelsens mening stode för vinnande af detta ändamål icke
någon lämpligare utväg till buds, än att i styrelsens stat för två
ordinarie biträden upptoges aflöningar, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar.

Tillo ledning för bestämmande af de belopp, hvarmed aflöningarna
borde utgå, hade styrelsen meddelat, att det äldre biträdet åtnjöte ett
>ordinarie arfvode» af 125 kronor i månaden eller 1,500 kronor för
år, kvarjämte samma biträde tillförsäkrats gratifikationer om tillhopa
800 kronor samt erhållit dyrtidstillägg med tio procent å såväl arfvodet
som gratifikationerna, alltså tillsammans 1,980 kronor för år, samt att
det andra biträdet åtnjöte ett »ordinarie arfvode» af 50 kronor i
månaden, gratifikationer om 100 kronor samt dyrtidstillägg med tio
procent å arfvodet eller inalles 760 kronor för år.

Enligt hvad styrelsens representant i kommittén meddelat, hade
emellertid aflöningen till det senare biträdet från och med ingången

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af år 1907 höjts, i det att arfvodet satts till 75 kronor för månad
eller 900 kronor för år. Däremot skulle biträdet icke vidare komma
i åtnjutande af dyrtidstillägg. I gratifikation hade samma biträde vid
midsommaren 1907 bekommit ett belopp af 50 kronor.

Det vore vidare att omförmäla, att enligt uppgift från det äldre
biträdet hos landtbruksstyrelsen hon, utöfver ofvannämnda inkomst af
1,980 kronor för år, åtnjöte särskild ersättning för öfvertidsarbete,
och att på grund däraf hela hennes inkomst af arbete för ämbetsverkets
räkning år 1906 utgjort 2,580 kronor 50 öre.

I förberörda underdåniga utlåtande hade styrelsen föreslagit sådan
höjning af biträdenas aflöning, att dem måtte tilldelas en lön af 500
kronor jämte två ålderstillägg till lönen, hvardera om 100 kronor,
samt att tjänstgöringspenningar måtte beräknas för det ena biträdet
till G kronor för arbetsdag eller 1.800 kronor för år och för det andra
till 2 kronor 40 öre för arbetsdag eller 720 kronor för år.

För den händelse att styrelsens i nämnda hänseende framställda
förslag skulle vinna bifall, hade styrelsen ansett, att det i ämbetsverkets
stat för närvarande upptagna anslag å 9,000 kronor till extra biträden,
vikariatsersättning och expenser skulle kunna minskas med ett i förhållande
till de nämnda biträdenas aflöningsförmåner afpassadt belopp,
som dock till följd af den oafbrutet fortgående utvecklingen af styrelsens
verksamhet syntes ej böra bestämmas till mer än 2,000 kronor.
Styrelsen hade fördenskull hemställt, att ifrågavarande anslag måtte i
styrelsens stat upptagas med ett belopp af 7,000 kronor.

I sitt förutnämnda betänkande af den 81 sistlidne oktober angående
fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk
och myndigheter hade kommittén hemställt, att åt biträden, som för
stadigvarande arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller
hädanefter anställdes, måtte gifvas en fast ställning, hvarmed skulle
följa förutom aflöningen jämväl rätt till vissa andra förmåner, såsom
semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd m. m. Det
skulle bero på Kungl. Maj:t att, i den män befintliga anslag därtill
lämnade tillgång, bestämma, om och i hvilken omfattning dylika
biträden finge inom ett ämbetsverk anställas; och skulle såsom fasta
biträden i regel anställas endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt hade kommittén ansett böra förutsättas,
att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat
än för biträde, hvars arbetskraft, i hufvudsakligen samma omfattning
som den ordinarie personalens, utnyttjades för statstjänsten, samt att
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd, 10 Väft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

därjämte borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, kräfva»
utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning
vore af stadigvarande beskaffenhet.

Beträffande aflöningen för dylika biträden, hade kommittén anfört,
att vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden begynnelsearfvodet
för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej borde bestämmas till
lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera skulle,
i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand
höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Grunderna för aflöningen
till ifrågavarande biträden skulle bestämmas af Kungl. Maj:t,
på förslag af vederbörande ämbetsverk, inom de af kommittén angifna
minimi- och maximibelopp.

I landtbruksstyrelsens ofvannämnda utlåtande af den 10 oktober
1906 hade styrelsen uttalat sin tillfredsställelse med det sätt, hvarpå
de hos styrelsen anställda kvinnliga biträden löst de dem anförtrodda
uppgifter. Ett oförtydbart erkännande häraf läge ock däri, att, vid
behandlingen af frågan om reglering af löneförhållandena m. in. hos
landtbruksstyrelsen, nämnda styrelse icke ansett sig böra ifrågasätta
anställning af biträdande ordinarie eller extra tjänstemän utan tilltrott
sig att kunna fortfarande tills vidare besörja de styrelsen åliggande
göromål med anlitande af enahanda slags biträden som hittills.

Att vid dylikt förhållande hos landtbruksstyrelsen skulle finnas
full och stadigvarande sysselsättning för två fasta biträden, syntes
kommittén uppenbart.

För dessa befattningar skulle gälla hvad kommittén rörande dylika
fasta biträden i allmänhet uti sitt nyssnämnda betänkande föreslagit
eller till beaktande framhållit. I afseende å aflöningsförmånerna torde
emellertid finnas påkalladt att göra undantag för det äldsta af de nuvarande
biträdena, under förutsättning att hon blefve till fast biträde
antagen. Det vore nämligen upplyst, att hon, som tjänstgjort hos
styrelsen allt från dess inrättande, hade sig anförtrodda uppgifter,
mera kräfvande och mångsidiga än de, som i allmänhet plägat åläggas
dylika biträden. Med afseende härå åtnjöte hon redan nu högre aflöning
för år än hvad kommittén tänkt sig som maximiarfvode för fasta
biträden i allmänhet, och hade landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande af
den 10 oktober 1906 för henne föreslagit en aflöning, slutande å 2,500
kronor. I betraktande häraf hade kommittén icke funnit något att
erinra vid, att för henne personligen det fasta arfvodet bestämdes att
utgå med högst 2,500 kronor för år, dock att därå icke finge grundas

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

någon rätt för henne till högre ålderdomsunderstöd än det belopp,
som i sådant hänseende kunde komma att högst utgå enligt de åt
kommittén för fasta biträden i allmänhet föreslagna bestämmelser eller
900 kronor för år.

Med iakttagande häråt ansåge kommittén, att till arfvoden åt
fasta biträden i landtbruksstyrelsen borde beräknas ett belopp af högst
4,300 kronor för år. Härutöfver syntes för tillfälliga biträden böra
afses ett belopp af omkring 1,700 kronor äfvensom för särskildt anlitade
sakkunniga biträden 1,000 kronor. I sistnämnda hänseende
kunde erinras, att i instruktionen vore medgifvet, att, därest för något
ärende erfordrades utredning, som icke stode att vinna inom styrelsen
eller hos därunder lydande tjänstemän, styrelsen ägde för sådant ändamål
anlita särskildt sakkunnigt biträde.

Enligt den för landtbruksstyrelsen gällande instruktion skulle under
öfverdirektörens ämbetsresor och semester eller då han under viss
kortare tid vore förhindrad att förrätta sitt ämbete, ärendena, med
vissa inskränkningar, afgöras af styrelsens ledamöter, där ej Kung!.
Maj:t annorlunda förordnade. I regel funnes sålunda ej särskild vikarie
för chefen under dennes frånvaro.

Åt ledamot ägde styrelsen bevilja tjänstledighet för högst en manad.
Under ledamot sålunda beviljad tjänstledighet eller när ledamot
befunne sig på ämbetsresor, begagnade semester eller vore jäfvig att
taga del i ett ärendes behandling eller när ledamotsplats vore ledig,
ägde styrelsen antingen uppdraga åt annan ledamot att, jämte sin egen
tjänst, bestrida den förres åligganden eller ock meddela förordnande å
tjänsten åt person, som styrelsen undfått Kungl. Maj:ts bemyndigande
att vid förefallande behof förordna till tjänstens uppehållande. Enligt
hvad kommittén inhämtat, hade under semester för någon af de tekniska
ledamöterna städse annan ledamot uppehållit, jämte egen tjänst, den
lediges befattning. Endast vid semester för sekreteraren hade hittills
särskild vikarie förordnats.

Uti hvad sålunda gällde i ofvanberörda hänseenden hade någon
ändring icke ifrågasatts från landtbruksstyrelsens sida, och, med afseende
å de särskilda förhållanden, som förelåge beträffande detta ämbetsverk,
hade kommittén ansett sig icke äga anledning till erinran
vid den nämnda ordningen. Af denna följde, att till vikariatsersättning
under semester för styrelsens ordinarie tjänstemän endast behöfde beräknas
ett mindre belopp.

LandtbruJis styrdscn.

Departements chefen.

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Därutöfver måste dock, i den händelse, med godkännande af kommitténs
förslag, tva fasta biträden anställdes hos landtbruksstyrelsen,
beredas medel för aflönande af vikarier för dessa under semester och,
inom de i kommitténs betänkande af den 31 sistlidne oktober angifna
gränser, vid förekommande sjukdomsfall.

För vikariatsersattning i det hela syntes dock ej behöfva beräknas
mer än 1,000 kronor.

Enligt hvad från landtbruksstyrelsen meddelats, hade de öfriga
utgifter, som bestridts af ifrågavarande anslag, under åren 1904, 1905
och 1906 utgjort respektive kronor 4,890:89, 5,016:30 och 4,658: 93
eller i medeltal för dessa tre år kronor 4,855: 37. Med afseende härå
och för att tillgodose behofvet någon tid framåt syntes för enahanda
ändamål böra beräknas ett belopp af 6,000 kronor.

För ofvan angifna särskilda ändamål skulle sålunda i landtbruksstyrelsens
stat böra uppföras ett årsanslag af 14,000 kronor.

Såsom jag- redan förut nämnt, har landtbruksstyrelsen icke haft
något att erinra mot kommitténs i betänkandet den 2 sistlidna november
afgifna förslag.

Ej heller har styrelsen i sitt förenämnda utlåtande af den 21 i
samma månad framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag
i betänkandet af den 31 oktober 1907.

Äfven jag biträder i hufvudsak kommitténs förslag till lönereglering
för landtbruksstyrelsen.

Styrelsens arbete är redan nu af den betydelse och omfattning,
att de af kommittén föreslagna aflöningar åt styrelsens chef och ledamöter
enbart med hänsyn därtill icke kunna anses för höga; och med
den snabba utveckling, hvari glädjande nog det svenska landtbruket
för närvarande synes vara stadt, är det att förvänta, att äfven betydelsen
och omfattningen af styrelsens ämbetsförvaltning komma att
för hvarje år stegras. Icke minst torde småbrukets alltmer stigande
betydelse för nationalhuskållningen komma att ställa allt jämt ökade
kraf på styrelsens förmåga af initiativ och ledning. De ringa kapitaltillgångar,
med Indika det lilla jordbruket arbetar, göra nämligen, att
detta i än högre grad än det större är beroende af impulser och stöd
från det allmännas sida. Men äfven för jordbruket i dess helhet torde
betydelsen af en kraftig ledning blifva allt större ju mer det blir nödvändigt
att söka afvinna jorden stegrad afkastning så till mängd som

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 29

värde. Motsvarande förhållande gör sig gällande äfven på fiskets område.
Nya fiskeplatser måste uppsökas, bättre fångstmetoder inläras,
fiskodlingen lämnas erforderligt stöd o. s. v., allt uppgifter, som komma
att ställa stora kraf på fiskeriadministrationen och ledningen af densamma.
..ii

Det är emellertid ej blott i afseende å produktionens okande som

växande uppgifter vänta styrelsen. Äfven ordnandet och underlättandet
af afsättningen af landtbrukets och fiskets produkter såväl inom som
utom landet torde komma att i ökad mån taga dess krafter i anspråk.

Skall styrelsen kunna i alla dessa hänseenden fylla de kraf, som
sålunda synas vänta densamma, måste emellertid aflöningsförhållandena
för såväl dess chef som dess ledamöter så ordnas, att till dessa platsei
alltid de yppersta krafter må kunna påräknas.

I fråga om den för styrelsens vaktmästare föreslagna aflöning
torde jag böra nämna att i eu till Kung!. Maj:t ingifven, den 25 oktober
1907 dagtecknad skrift styrelsen för statens vaktmästareförening anhållit
att vid blifvande löneregleringar aflöningarna för vaktmästare
måtte bestämmas efter i viss mån andra grunder än som vid 1907 års
riksdag tillämpats i fråga om vaktmästare vid statskontoret.

Då emellertid icke någon rubbning nu synes böra företagas i
aflöningsgrunder, som så nyligen fastslagits, torde förenämnda skrift ej
föranleda någon afvikelse från kommitténs förslag.

Mot den af kommittén för beviljande af de föreslagna nya afiöningsförmånerna
uppställda förutsättning eller att samtliga ordinarie
tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undantag kunna anses höra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst G timmar hvarje söckendag, har jag ej någon
erinran att göra. Bestämmelse i sådant hänseende i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad soin redan stadgats för statskontoret syne»
alltså i sinom tid böra intagas uti instruktionen för styrelsen.

Ej heller föranleda de af kommittén föreslagna särskilda villkor
och bestämmelser för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna någon

erinran från min sida. .....

I ett afseende anser jag mig emellertid för närvarande icke kunna
ansluta mig till kommittén, nämligen i fråga om anställandet hos styrelsen
af två fasta kvinnliga biträden. Kommittén har i denna del
hänvisat till sitt den 31 oktober 1907 i ämnet afgifna betänkande.
Nu är emellertid förhållandet, att af de åtskilliga myndigheter, hvilkas
utlåtanden öfver nämnda betänkande infordrats, en stor del ännu icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hunnit inkomma med sina yttranden. Härtill kommer, att såväl i en
del redan inkomna utlåtanden som särskildt uti en från styrelsen för
föreningen af kvinnor i statens tjänst i december 1907 ingifven underdånig
skrift åtskilliga anmärkningar och däribland äfven sådana af
djupt ingripande principiell betydelse framställts mot det sätt, hvarpå
kommittén sökt lösa frågan om ordnande af skrifbiträdenas ställning.

Att redan nu och utan att afbida den ytterligare utredning, som
infordrats, söka definitivt lösa denna grannlaga fråga, har under dylika
omständigheter icke synts mig lämpligt. Jag anser således, att med frågan
om anställande af kvinnliga biträden hos styrelsen bör få anstå ännu
någon tid, till dess frågan kan bedömas från de allsidiga synpunkter
dess vikt kräfver. Denna omständighet inverkar emellertid såsom af
det föregående framgår, icke på det beräknade anslagsbehofvet, åtminstone
icke i den mån, att däraf skulle kunna föranledas någon rubbning
i den föreslagna statens belopp.

^ anslutning till hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stat för landtbruksstyrelsen, att gälla från
och med år 1909:

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Summa.
Öfverdirektören och
chefen.......	6,200	2,800	1,000	10.000
1 byråchef.....	5,000	2,500	600	8,100	{Efter 5 år'' kan lönen
3 byråchefer . . . .	15,000	7,500	1,800	24,300	med 600 kronor.
1 vaktmästare . . . Till extra biträden, vikariatsersättning	700	350	150	1,200	< Efter 5 år kan lönen med 100 kronor.
och expenser . . .	_	—	—	14,000
Summa	—	—	—	57,600

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen. °

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Nyssnämnda belopp 57,600 kronor öfverskjuter med 22,800 kronor
den nuvarande statens slutsumma 114,800 kronor, därvid emellertid
hänsyn icke tagits till ålderstillägg.

För åtnjutande af de för ordinarie befattningshafvande sålunda
föreslagna aflöningsförmånerna föreslår jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad kommittén hemställt och med hvad Riksdagen nästlidna
år beslutat i fråga om statskontoret, följande villkor och bestämmelser
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom, därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning, han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, landtbruksstyrelsen, uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare
mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som erhållit förordnande att uppehålla befattningen;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af
Iandtbruksstyrelsen pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej Iandtbruksstyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, lian åtnjutit semester, under iakttagande att
den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. in. vid Iandtbruksstyrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att styrelsens chef och ledamöter äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, en
hvar under en och en half månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till
månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

Stut sutskottets Utlutande N:o 10. 39

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, i öfverensstämmelse med hvad som jämlikt
Kungl. Maj:ts och Riksdagens föregående år fattade beslut blifvit
bestämdt för statskontoret, böra meddelas bestämmelser angående
skyldighet för efter den nya lönestatens trädande i kraft nytillträdande
befattningshafvande att underkasta sig nyss omförmälda villkor och
bestämmelser samt om förfaringssättet med sådana äldre befattningshafvande,
livilka icke före viss tid, hvilken lämpligen torde kunna
bestämmas till den 1 november 1908, anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke kunna därtill lagligen förbindas.»

I betraktande af det maktpåliggande och alltjämt ökade arbete,
som åligger landtbruksstyrelsen, och de stora kraf, som ställas på styrelsens
initiativ och ledning inom de områden, som ligga under dess verksamhetskrets,
anser utskottet en förhöjning i aflöningarna för styrelsens
chef och ledamöter vara af omständigheterna påkallad. Då utskottet
funnit den af Kungl. Maj:t för landtbruksstyrelsen föreslagna stat, hvad
beträffar aflöningarnas belopp och deras fördelning i lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg, i allmänhet stå i öfverensstämmelse med den
af 1907 års Riksdag fastställda staten för statskontoret, och då utskottet
icke haft något att erinra mot det i staten upptagna belopp till extra
biträden, vikariatsersättning och expenser, finner utskottet sig böra tillstyrka,
att denna stat varder af Riksdagen antagen; och som de för åtnjutande
af löneförmånerna uppställda villkor och bestämmelser äro
desamma, som af Riksdagen förut blifvit i sådant hänseende fastställda,
får utskottet äfven förorda deras godkännande af Riksdagen.

Hvad beträffar frågan om den tid ordinarie tjänsteinnehafvare
skall vara skyldig att vara tillstädes å ämbetsrummet, har departementschefen
till ofvannämnda statsrådsprotokoll uttalat, att bestämmelse i
sådant hänseende, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som
redan stadgats för statskontoret, syntes i sinom tid böra intagas
uti instruktionen för landtbruksstyrelsen. I likhet med hvad näst
lidet års Riksdag beslöt vid löneregleringen för statskontoret, anser
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

Utskotteie

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utskottet emellertid, att bestämmelse i nu angifven riktning bör uppställas
såsom förutsättning för Riksdagens godkännande af den föreslagna
aflöningsstaten och att därför efter lönestaten bör intagas en
bestämmelse af följande lydelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1909 under förut
sättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.»

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit hemställer
utskottet,

att Riksdagen må

a) godkänna följande ailöningsstat för landtbruksstyrelsen: -

		Tjänst-
	Lön.	görings-	Orts-	Summa.
		pennin-	tillägg.
		gar.
Öfverdirektören och
chefen ............	6.200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef .........	5.000	2.500	600	8,100	/Efter 5 år kan lönen
3 byråchefer.........	15,000	7,500	1,800	21,300	/höjas med 600 kr.
1 vaktmästare......	700	350	150	1,200	/Liter 5 år kan lönen \höjas med 100 kr.
Till extra biträ-
den, vikariatser-
sättning och ex-
penser ............	—	—	—	14,000
Summa \| — \| —	—	57,600

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom
utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

b) besluta att under ofvanstående aflöningsstat
skall införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1909
under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar
föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst
6 timmar hvarje söckendag.»;

c) godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:

Stat ml skottets Utlåtande N:o 10.

att innehafvare af ordinarie befattning i landtbniksstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i
sådant hänseende, äfvensom, därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk
anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i landtbruksstyrelsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för ATerk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, såframt ej, hvad
angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, landtbruksstyrelsen,
uppå därom gjord framställning'' och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hederligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som erhållit förordnande att uppehålla befattningen; -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller
betjänt för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del
af hans aflöning, som icke af landtbruksstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej landtbruksstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad
är i staten medgifven, tidpunkten för förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med godt vitsord bestridt sin egen eller, på
grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,,
under iakttagande att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig
på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på grund

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
in. in. vid landtbruksstyrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättiga!
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda,
att styrelsens chef och ledamöter äga årligen,
när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ske, åtnjuta semester, en hvar under en och en

half månad; „ „. ,

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ort&tillägget utgå till månadens slut; o

att i fråga om skyldighet att från tjänsten åtgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikrafttrådande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt .

att den, som tillträder den nya aflömngsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

d) förklara, .

ej mindre, att enhvar, som med eller etter ingången
af år 1909 tillträder ordinarie befattning i
landtbruksstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af
ordinarie befattningar i nämnda styrelse, hvilka icke
före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den män
ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

e) i riksstaten uppföra anslaget till landtbruksstyrelsen,
nu 34,800 kronor, med ett med 22,800
kronor till 57,600 kronor förhöjdt belopp.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

LoT™j?rt 4:0 . Kun"L MaJ:t har föreslagit Riksdagen att, med förklarande

institutet vid den i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp uppta8''na
anslagspost »extra lärare, arfvoden» skulle minskas med 2,500
14-J kronor till 9,200 kronor, medgifva att i samma stat måtte efter anslagsposten
»6 lektorer» upptagas »1 adjunkt» med aflöning af 3,000 •

kronor, däraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
med bestämmelse tillika att efter 5 år aflöningen kunde höjas med
500 kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kronor, efter 15 år med
ytteiligare 500 kronor och efter 20 år med ytterligare 500 kronor, att
af hvarje ålderstillägg 350 kronor skulle räknas tillhöra lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningarna, att, därest adjunkten åtnjöte fri bostad,
skuile å lönen afdraga^ 500 kronor årligen, samt att de villkor och
förbehåll, som nu vore stadgade för åtnjutande af de i staten för landtbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp i öfrigt upptagna aflöningsförmåner,
skulle gälla äfven för ifrågavarande adjunktsbefattning.

I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

>1 den stat, som år 1902 fastställdes för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, upptogs till extra lärare ett belopp af 11,700 kronor.

Då ny stat efter beslut vid 1905 års riksdag samma år fastställdes, bibehölls
detta belopp oförändradt. Vid sistnämnda tillfälle, då lönerna
för institutets lektorer höjdes, förelåg äfven fråga om beredande af
förbättrade villkor åt extralärarna, i det att institutets styrelse, bland
annat, hemställt, att extra läraren i mejerilära och bakteriologi måtte
tillerkännas ett arfvode af 3,000 kronor med rätt till tjänstårsberäkning
äfvensom ålderstillägg till samma antal och belopp som adjunkterna
vid de allmänna läroverken. Till stöd för de begärda löneförbättringarna
anfördes, bland annat, att lärarna vid institutet otvifvelaktigt
redan från början af vederbörande myndigheter samt statsmakterna
ansetts böra vara minst likställda med lärarna vid de allmänna
läroverken, att de likväl, med i de flesta fall högre kompetens
°“ större undervisningsskyldighet, hade en ogynnsammare ekonomisk
ställning än nämnda lärare, att det därför vore att befara, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 39

institutet icke skulle kunna till lärare påräkna andra krafter än sädana,
som på grund af mindre duglighet icke lyckats vinna anställning vid
allmänna läroverken eller uti andra bättre aflönade befattningar, samt
att dessa skäl gällde icke blott lektorerna utan äfven extra lärarna,
hvilkas ställning och arfvoden redan då visat sig otillfredsställande. Landtbruksstyrelsen,
som tillstyrkte löneförbättring åt lektorerna, förklarade
sig emellertid hysa tvekan, huruvida förhållandena då ännu kunde antagas
med full säkerhet gifva stöd åt institutsstyrelsens åsikt om behofvet
af eu förhöjning af de extra lärarnas arfvoden. Anslaget till
dem hade så nyligen beviljats, nämligen år 1902, att någon bestämd
erfarenhet i detta hänseende då ännu icke kunnat erhallas. Det kundo
visserligen antagas, att höjningen af lönerna för lärarna vid do allmänna
läroverken äfven kunde komma att inverka på möjligheten att
till extra lärare vid landtbruksinstituten, särskildt vid Alnarp, erhålla
fullt lämpliga personer, och äfven kunde utsikterna till förvärf inom
vissa industrigrenar så ökas. att svårighet kunde möta att vid vissa af
ifrågavarande befattningar kunna fästa så goda lärarkrafter som de, af
hvilka instituten vore i behof, men då sådan erfarenhet här om då ännu
icke förelåge, ansåge landtbruksstyrelsen tiden icke vara inne att i
denna del vidtaga ändring i gällande stat.

Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört förklarade
föredragande departementschefen sig anse, att frågan om höjda
arfvoden åt extra lärarna icke borde, åtminstone för det dåvai ande,
föranleda någon vidare åtgärd. På grund häraf förföll frågan. I

I underdånig skrifvelse den 6 september 1907 har styrelsen för
institutet vid Alnarp gjort framställning om förbättrade aflöningsvillkor
för extra läraren i mejerilära och bakteriologi, hvilken äfven benämnes
mejeriinstruktör. Styrelsen har därvid anfört följande. Sedan genom
lektor N. Engströms frånfälle den 28 augusti 1906 lektorsbefattningen
i mejerilära och bakteriologi vid institutet blifvit ledig och denna
tjänst därefter dels uppehållits på förordnande, dels senare tillträda
af dåvarande extra läraren uti anförda ämnen, mejeriinstruktören vid
institutet, filosofie doktorn L. F. Rosengren, hade det icke lyckats att
till besättande af denne senares ledigblifna befattning såsom extra
lärare och mejeriinstruktör erhålla någon kompetent person, ehuru
platsen först en gång samt efter ansökningstidens utgång och någon
tids förlopp ytterligare ännu en gång blifvit på öfligt sätt uti allmänna
tidningarna förklarad till ansökan ledig. Styrelsen för institutet, som
äfven på enskild väg förgäfves sökt till platsen förvärfva lämplig per -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

son, hade med anledning däraf känt sig förvissad, att svårigheten att
besätta anförda plats icke blott berodde af brist på därtill lämpliga
personer, utan i väsentlig mån på befattningens beskaffenhet. Då densamma
icke för närvarande kunde aflönas högre än med 2,500 kronor
jämte bostad, men utan ålderstillägg, och innehafvaren af denna extralärarplats
icke kunde beräkna tjänstår och därmed meritera sig till en lektorsbefattning
i ämnet eller annan liknande tjänst, visade det sig nämligen,
att till platsen kompetenta personer föredroge att söka och med lätthet
erhölle fördelaktigare befattningar på annat håll. Då emellertid den
viktiga mejeriundervisningen i vårt land komme att lida allvarligt men
däraf, att lämpliga lärarkrafter vid den högsta läroanstalten i ämnet icke
kunde förvärfvas och rekryteras, och ifrågavarande plats särskildt borde
vara af den beskaffenhet, att innehafvaren däraf kunde tänkas och
äfven påräkna att få ersätta och efterträda eu afgående lektor i ämnet,
ansåge styrelsen sig böra i underdånighet fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på behofvet, för att icke säga nödvändigheten, af att söka
ändra befattningens beskaffenhet sålunda, att dugliga sökande till densamma
skulle kunna påräknas eller, om kompetent person till densamma
ej för ögonblicket skulle finnas, yngre förmågor skulle kunna
finnas hågade att söka utbilda sig för densamma. Att för denna tjänst
i alla händelser en utbildning vore af nöden, som knappast understege
lektorns i ämnet, framginge tydligt nog däraf, att enligt institutets
stadgar mejeriinstruktören vore skyldig biträda lektor såväl vid
undervisningen uti mejerilära och bakteriologi som vid öfningarna uti
dessa ämnen å laboratoriet. Institutsstyrelsen har på grund häraf
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder för att
åstadkomma sådan ändring af extralärarbefattningen i mejerilära och
bakteriologi vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, att densamma
i likhet med lektorsbefattningarna uppfördes å ordinarie stat
med tjänsteårsberäkning och samma lön och ålderstillägg som för
adjunkt vid rikets allmänna läroverk, med afdrag af högst 350 kronor
för bostad.

Landtbruksstyrelsen har häröfver den 31 oktober 1907 afgifvit
underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

Enligt 34 § i nådiga stadgarna för landtbruks-och mejeriinstitutet
vid Alnarp den 3 juni 1904 ålåge det extra läraren i mejerilära och
bakteriologi att, förutom honom tillhörande egentlig undervisningsskyldighet,
tjänstgöra såsom mejeriföreståndare och instruktör vid institutets
mejeri samt handleda och öfvervaka eleverna vid deras öfningar
och arbeten därstädes. Detta förhållande äfvensom den omständigheten,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 41

att innehafvare!! af motsvarande befattning vid det förutvarande mejeriinstitutet
vid Alnarp skulle enligt de för sistnämnda institut den 19
maj 1893 tillsvidare utfärdade stadgar benämnas mejeriinstruktör, hade
föranledt därtill, att ifrågavarande befattning, ehuru utan egentligt stöd
i numera gällande bestämmelser, kommit att benämnas mejeriinstruktörsbefattningen.

Redan vid omorganisationen af Alnarps landtbruksinstitut och
mejeriinstitutet vid Alnarp hade af landtbruksstyrelsen uti dess underdåniga
utlåtande den 28 maj 1901 framhållits, att den då föreslagna
extra läraren i mejerihushållning och bakteriologi borde hafva en
fastare ställning än de öfriga extra lärarna, en åsikt, som dock icke
för det dåvarande hade ledt till något direkt förslag i nämnda hänseende.
Emellertid hade erfarenheten visat, att det icke läte sig göra

att med nuvarande aflöningsförmåner och nuvarande sättet för extra
lärarens i mejerilära och bakteriologi antagande, det vill säga med
villkor om 6 månaders ömsesidig uppsägning, erhålla någon till befattningen
kompetent sökande. Det syntes under sådana förhållanden

vara erforderligt, att ifrågavarande befattning förändrades såtillvida, att
innehafvaren af densamma erhölle en fastare ställning än den, som
vore extra lärarna vid institutet beskärd, och att, pa sätt institutsstyrelsen
föreslagit, aflöningsförmånerna vidkommande denna befattning
i staten för institutet upptoges i likhet med adjunktsbefatt ningarna

vid de allmänna läroverken eller, enligt landtbimksstyrelsens
åsikt, hellre i likhet med adjunktsbefattningarna vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna, och befattningsinnehafvaren benämndes mejeriinstruktör,
i hvilken händelse emellertid det i staten för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp till »extra lärare, arfvoden» upptagna
belopp borde minskas med 2,500 kronor, motsvarande det nuvarande
arfvodet för extra läraren i mejerilära och bakteriologi.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, dels att uti staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp måtte upptagas en mejeriinstruktör med en aflöning af 3,000
kronor, däraf lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor,
med bestämmelse att efter 5 år aflöningen kunde höjas med 500
kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kronor, efter 15 år med yttei’-ligare 500 kronor och efter 20 år med ytterligare 500 kronor samt att,
så länge mejeriinstruktören åtnjöte fri bostad, å lönen skulle afdragas
500 kronor årligen, allt med tillämpning af nu gällande villkor beträffande
aflöningarnas åtnjutande, dels ock att det i staten för institutet under
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. G

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements
chefen.

Utakottets

yttrande.

rubriken till »extra lärare, arfvoden» upptagna belopp måtte minskas
med 2.500 kronor.

Det nu vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inträdda
förhållandet, att allvarliga svårigheter mött för återbesättandet af den
för institutets verksamhet och utvecklingen af landets mejerihandtering
synnerligen maktpåliggande befattningen såsom extra lärare i mejerilära
och bakteriologi vid institutet samt föreståndare och instruktör
vid dåvarande mejeri, synes mig otvetydigt gifva vid handen, att
eu förändring af ifrågavarande lärarbefattning i syfte att gifva dess
innehafvare en säkrare och mera tryggad ställning är af beliofvet påkallad.
Såsom af handlingarna framgår, torde det icke kunna bestridas,
att osäkerheten i ställning och de knappa aflöningsvillkoren måste till
hufvudsaklig del bära skulden till, att platsen måst stå obesatt. I
jämförelse med de inkomster, hvilka numera såväl inom statsförvaltningen
som i de praktiska yrkena bjudas personer med ungefär liknande
utbildning och åligganden, kunna ifrågavarande extralärares aflöningsförmåner
och ställning i öfrigt icke sägas utgöra någon lockelse för
dugliga personer till att öfvertaga befattningen. Jag delar därför fullständigt
landtbruksstyrelsens mening, att ifrågavarande befattning bör
förändras till likhet med de adjunkturer, som redan för närvarande
finnas inrättade vid landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Då den nye adjunktens aflöning bör i staten upptagas med 3,000
kronor, men afdrag för fri bostad bör göras med 500 kronor, blifver
utgiftsbeloppet blott 2,500 kronor, hvadan anslaget till institutet icke
röner inverkan af förändringen. Ålderstilläggen böra utgå från det
särskilda förslagsanslaget för dylikt ändamål.»

Då ny stat för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp blifvit
så nyligen som år 1905 fastställd att gälla från och med år 1906, Inr
utskottet hyst betänkligheter mot att redan nu må företagas rubbning
i denna stat; men med afseende därå att, enligt hvad utskottet inhämtat,
äfven på annat håll yppats svårigheter att kunna besätta befattning
af likartad beskaffenhet och då det är af stor vikt att undervisningen
i mejerilära och bakteriologi vid institutet varder af skicklig
person uppehållen, har utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Majrts
föreliggande förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må. med förklarande att den i
staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 43

upptagna anslagspost »extra lärare, arfvoclen» skall
minskas med 2,500 kronor till 9,200 kronor, medgifva
att i samma stat må efter anslagsposten »6 lektorer»
upptagas »1 adjunkt» med aflöning åt 3,000
kronor, däraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor
tjänstgöringspenningar, med bestämmelse tillika att
efter 5 år aflöningen kan höjas med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare 500 kronor, efter 15 år med
ytterligare 500 kronor och efter 20 år med ytterligare
500 kronor, att af hvarje ålderstillägg 350 kronor
skola räknas tillhöra lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna,
att, därest adjunkten åtnjuter fri
bostad, skola å lönen afdragas 500 kronor årligen,
samt att de villkor och förbehåll, som nu äro stadgade
för åtnjutande af de i staten för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp i öfrigt upptagna aflöningsförmåner,
skola gälla äfven för ifrågavarande
adjunktsbefattning.

Veteriuärunclervisuingeii.

5:o) Kungi. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels godkänna
det i statsrådsprotokollet intagna förslaget till stat för veterinär- skara.
inrättningen i Skara äfvensom de villkor och förbehåll, som föreslagits [5.]
för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af år 1909
tillträdde ordinarie befattning vid inrättningen, skulle vara pliktig underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
vid inrättningen, hvilka icke''före den 1 november 1908 anmälde, att
de ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle
varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna i gällande lag
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels höja det under anslagstiteln »veterinärundervisningen» upptagna
anslaget till veterinärinrättningen i Skara, nu 1,400 kronor, med

4,000 kronor till 5,400 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Sedan Riksdagen år 1886, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad Kungl. Maj:t redan år 1884 föreslagit, för sin del beslutat,
att veterinärinrättningen i Skara skulle ombildas till en fullständig
hofbeslagsskola för utbildande af civila och militära hofslagare och
att där fortfarande finge underhållas en sjukvårdsanstalt för husdjur,
hvarest lämplig praktisk undervisning i behandling af enklare åkommor
hos husdjuren borde lämnas åt dem, som ville häraf begagna sig, samt
Kungl. Maj:t godkänt detta Riksdagens beslut, framlade Kungl. Maj:t,
efter medicinalstyrelsens och styrelsens för veterinärinrättningen hörande''
för 1888 års Riksdag förslag till stat för nämnda inrättning. Däri
upptogos, bland annat, aflöningar till föreståndaren å 3,500 kronor, till
instruktionssmeden å 1,000 kronor och till två drängar å 450 kronor
hvardera. Alla dessa skulle därjämte åtnjuta fri bostad. Riksdagen
anförde emellertid, att föreståndaren icke torde blifva så upptagen af
sina göromål för läroanstaltens räkning, att han icke borde kunna
bereda sig tillfälle till en ganska vidsträckt verksamhet såsom praktiserande
veterinär. Med hänsyn härtill och då föreståndaren tillika
koniine att åtnjuta förmånen af fri bostad, ansåge Riksdagen, att föreståndarens
kontanta aflöning lämpligen kunde bestämmas till allenast

2,500 kronor. Då vidare instruktionssmeden skulle vara berättigad
att vid anstalten för egen räkning bestrida skoning af hästar äfvensom
där erhålla fri bostad, föreställde sig Riksdagen, att ett belopp af
800 kronor vore att anse såsom fullt tillräcklig aflöning åt ifrågavarande
instruktionssmed. Riksdagen godkände därför följande, af Kungl. Maj:t
därefter genom nådigt bref den 31 maj 1888 fastställda och ännu
gällande stat för veterinärinrättningen i Skara:

föreståndaren, jämte fri bostad, lön kronor 1,500: —

„ tjänstgöringspenningar „ 1,000:— kronor 2,500: —

instruktionssmeden, jämte fri bostad, lön .................... 800:_

ägande instruktionssmeden att för egen räkning och
med egna arbetare bestrida skoning af hästar, utan
att likväl lärlingarnas undervisning därigenom får
lida något intrång;

transport kronor 3,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

transport kronor

förbrukning af järn, kol och redskap under en fyra

månaders kurs för 12 civila ocli sex månaders kurs
för 12 militära hofslagare efter 30 kronor för

hvarje lärling ........................................ »

två drängar, jämte bostad, lön 450 kronor för hvardera ,,
ved och lyse för elever och undervisningslokaler, under visningsmateriell

och onera m. m............... «

premier åt lärlingarna, motsvarande afkastningen af
det utaf E. U. Uggla, A. Hellstadius och N. Thunberg

för ändamålet donerade kapital............................... »

bvggnaders underhåll ........................................................... »

%J o o ----

3.300: —

720: —
900: —

1,005: —

75: —
800: —

Summa kronor 6,800

Till bestridande af dessa utgiftsposter skola enligt nämnda nådiga

bref användas dels det ordinarie statsanslaget
dels ock följande särskilda inkomster:
arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande
kvarn och torp, beräknad till
arrendeafgifter för öfriga till inrättningen upplåtna

fastigheter............................................................................

afkastningen af det utaf E. U. Uggla, A. Hellstadius
och N. Thunberg donerade, till premier afsedda

kapital.....................................................................................

räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor

kronor 1,400:

3,000: —

1.400: —

t o

925

Summa kronor 6.800

För hvart och ett af åren 1902 — 1908 har Riksdagen därjämte
å extra stat beviljat — förutom ett tillfälligt anslag för år 1902 till
nybyggnader, reparationer, täckande af uppkommen brist m. m.
ett belopp af 900 kronor, däraf 200 kronor till vikarie åt föreståndaren,
100 kronor till löneförbättring åt två drängar samt återstoden såsom
bidrag till bestridande af utgifter för ved och lyse för elever samt
undervisningslokaler, undervisningsmateriell och onera m. m.

Gällande nådiga stadga för veterinärinrättningen är utfärdad
den 1 februari 1889.

Genom nådigt bref den 25 oktober 1901, i anledning af ifrågasatt
allmän lönereglering för statens ämbets- och tjänstemän m. fl., anbefallde
Kung!. Maj:t veterinärinrättningens styrelse att inkomma med

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utredning, huruvida för tiden efter år 1902 ändringar ansåges böra
äga rum i den för inrättningen gällande lönestat samt om tillfälle
kunde föreligga att genom förenkling i förvaltningen åstadkomma
indragning af någon tjänst. Med anledning häraf inkom styrelsen med
underdånig skrifvelse den 16 maj 1902, hvari styrelsen tillkännagaf,
att något tillfälle till förenkling i förvaltningen eller indragning af
tjänst icke förelåg, samt i öfrigt anförde, bland annat, följande.

Hvad föreståndarens löneförmåner vidkomme, ansåge styrelsen
dem vara redan från början allt för knappt tilltagna, och sedan prisen
å lifsförnödenheter under tiden från år 1888 betydligt stegrats samt
penningvärdet minskats, måste samma löneförmåner ännu mindre anses
motsvara de kvalifikationer, som man borde fordra hos föreståndarbefattningens
innehafvare. Styrelsen utginge härvid från den åsikt,
att, såsom dittills, denne borde vara att söka bland veterinärkårens
mera dugande medlemmar. Enligt gällande stadga hade han både
ansvarsfulla och betydande åligganden, nämligen att meddela teoretisk
undervisning åt två särskilda årliga hofbeslagskurser, en militär under
sex och en civil under fyra månader; att två timmar dagligen tjänstgöra
vid en mycket anlitad poliklinik; att verkställa operationer och
annan behandling af sjuka djur, som tillfördes den stationära kliniken;
att vid inträffande hastigare sjukdomsfall och olyckshändelser kostnadsfritt
lämna hjälp och råd; att utöfva närmaste tillsyn öfver inrättningen
i dess helhet, dess byggnader, smedja, underlydande jordbrukslägenheter,
inventarier, bibliotek och arkiv in. m.; att föredraga alla ärenden
inför styrelsen och vara dess sekreterare; samt att sköta all penningförvaltning
och räkenskapsföring in. in. Såsom skäl för, att aflöningen
år 1888 af Riksdagen nedsattes under det då föreslagna beloppet, hade
angifvits, att föreståndaren kunde på sidan om sin befattning vid inrättningen
förskaffa sig inkomster af enskild praktik. Härtill vore
han alltså hänvisad. Men föga tid blefve öfrig för sådant ändamål,
hvilket erfarenheten tydligt ådagalagt. Under alla förhållanden ansåge
styrelsen emellertid det vara för anstalten i hög grad ofördelaktigt,
att föreståndaren på grund af för knapp aflöning hänvisades
till att, så att säga, sä mycket som möjligt vistas utom inrättningen.
Kurserna behöfde tillsyn, de å sjukstallarna uppställda djuren likaså.
och den af anstaltens uppgifter, som bestode i att när som helst kunna
till veterinärvård emottaga hastigt insjuknade eller af olycksfall drabbade
djur, blefve förfelad, om föreståndaren vore frånvarande och alltså
ingen veterinär funnes tillstädes. Föreståndarens kontanta aflöning

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. 47

herde af dessa och i (ifrigt anförda skid enligt styrelsens åsikt höjas
till 4,500 kronor.

Hvad därefter anginge instruktionssmedens lön, föreslog styrelsen
denna till 1.200 kronor med hänsyn till såväl förhöjda priser ä lifsförnödenheter
som vikten af att instruktionssmedjan förestodes samt
den praktiska hofslageriundervisningen meddelades af en i sitt fack duglig
person. Detta vore så mycket mer betydelsefullt, som intresset för hästafveln
och ett godt hofbeslag vore i stigande.

För drängarna föreslogos löner å 650 och 600 kronor, enär
arbetslönerna i allmänhet ökats och det vore viktigt för sjukvården, som
fordrade noggrann tillsyn, ibland äfven nattetid, att pålitligt och dugligt
folk kunde påräknas till dessa platser.

Öfver denna framställning afgaf medicinalstyrelsen underdånigt
utlåtande den 13 oktober 1902 samt anförde därvid, att styrelsen vidhölle
sin redan år 1887 uttalade åsikt, att en kontant aflöning till
föreståndaren å allenast 2,500 kronor vore alltför ringa, och att eu
förhöjning behöfdes, för så vidt man önskade vid inrättningen åtminstone
för någon längre tid binda en erkändt skicklig veterinär, hvilket
syntes vara det oeftergifligaste villkoret, för att inrättningen skulle
kunna fylla sitt ändamål. Det borde emellertid enligt medicinalstyrelsens
åsikt icke förnekas föreståndaren att skaffa sig extra inkomst
genom utöfvande af privat praktik å den Skara stad omgifvande landsbygden.
Vid detta förhållande ansåge medicinalstyrelsen föreståndarens
lön höra bestämmas till 3,500 kronor, hvilket dock vore det minsta,
som borde ifrågakomma. Hvad instruktionssmeden anginge, hemställde
medicinalstyrelsen, lika med inrättningens styrelse, att hans aflöning
måtte höjas till 1,200 kronor. Drängarnas löner syntes kunna bestämmas
till 600 och 550 kronor, hvarvid det extra anslaget å 100 kronor till
ökning af drängarnas löner skulle upphöra. De bägge andra extra
anslagsposterna, tillhopa 800 kronor, borde öfverflyttas till den ordinarie
staten.

Dessa år 1902 afgifna yttranden öfverlämnades till löneregleringskommittén,
som emellertid på grund af andra arbeten icke medhunnit
att taga dem under behandling utan, på nådig befallning, återställt
dem till Eders Kungl. Maj:t.

Uti underdånig skrifvelse den 23 augusti 1907 har veterinärinrättningens
styrelse gjort förnyad framställning i ämnet och meddelat,
att från inrättningens lärare och betjänte till styrelsen ingått upprepade
framställningar om löneförbättring. Styrelsen har anfört, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

alla de skäl för en sådan förbättring, som styrelsen framhållit i förberörda
underdåniga skrifvelse den 16 maj 1902, alltjämt förelåge.
Hvad särskilt anginge föreståndaren, hade erfarenheten under de
senast gångna åren allt mera ådagalagt det olämpliga, för att ej säga
orimliga, i att denne skulle på grund af en alltför knappt tilltagen
lön hänvisas att söka genom enskild veterinärpraktisk verksamhet
uppnå en nödvändig ökning i inkomster. Anstaltens kliniker hade
nämligen allt mera anlitats, både från närliggande och mera aflägsna
trakter, och kurserna hade varit fulltaliga, såväl de civila som de
militära. Då föreståndarbefattningen vid inrättningen helt kräfde sin
man, borde dess innehafvare så aflönas, att han kunde hafva sin utkomst
genom sin tjänst.

Nuvarande instruktionssmeden hade framställt den önskan, att,
därest icke hans löneförmåner afsevärdt förbättrades, afgå från sin befattning.
Detta skulle, enligt styrelsens mening, med hänsyn till hans
duglighet och lämplighet för platsen vara till stor skada för undervisningen.
Hvad drängarna anginge, hade det mött svårigheter att
med nuvarande små löneförmåner få och kvarhålla dugligt folk vid
dessa tjänster.

Enär sedan år 1902, då styrelsen senast yttrat sig i frågan, afsevärda
stegringar i lefnadskostnaderna ytterligare inträdt samt förändrade
lönestater fastställts för en del andra verk och inrättningar, bland
annat för veterinärinstitutet i Stockholm, ville styrelsen föreslå, att.
jämte fri bostad, följande aflöningsförmåner måtte bestämmas, nämligen:
för föreståndaren eller lektorn 4,000 kronor, hvaraf 2,600 kronor lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, äfvensom 4 ålderstillägg å
500 kronor efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring; för
instruktionssmeden eller läraren i praktiskt hofbeslag lön å 1,200
kronor samt ett ålderstillägg å 300 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjänst; för en fodermarsk, tillika dräng 750 kronor samt för ytterligare
en dräng 700 kronor. De sålunda för föreståndaren föreslagna aflöningsförmånerna
vore desamma som år 1907 fastställts för lektorer vid
veterinärinstitutet, dock att styrelsen nu icke föresloge något afdrag
för fri bostad för ifrågavarande föreståndare och detta på grund af
den mängd förvaltningsuppdrag, som ålåge honom utöfver hans undervisningsskyldighet
och kliniska verksamhet. De för åtnjutande af löneförmåner
å veterinärinstitutets nya stat fastställda villkor och bestämmelser
borde i tillämpliga delar föreskrifvas jämväl beträffande veterinärinrättningens
föreståndare, hvilken sålunda icke borde äga att utan
styrelsens medgifvande utöfva enskild praktik.

Statsutskottet* Utlåtande N:o JO.

Sodan sistberörda framställning remitterats till medicinalstyrelsen,
väcktes förslag, att instrnktionssineden skulle komma i åtnjutande åt,
förutom fri bostad och förhöjd aflöning, äfven tantiéme af nettoinkomsten
af hofbeslagssmedjan i stället för den honom för närvarande tillerkända
rätt att uti inrättningens smedja med egna arbetare och för egen
räkning verkställa skoning af hästar. Medicinalstyrelsen begärde därför,
att styrelsen för veterinärinrättningen ville meddela upplysning, dels
huru stora aflöningsförmåner för sådan händelse kunde anses skäligen
höra tillkomma instruktionssmeden, dels huruvida pa grund af det sålunda
ändrade förhållandet ytterligare betjänings anställande vid smedjan
erfordrades och i så fall uppgift på den behöfliga lönen, dels ock huru
stor årlig inkomst af hästskoning eller annat smidesarbete ansåges
komma att smedjan tillföras. Med anledning häraf föreslog styrelsen
för veterinärinrättningen i särskild skrifvelse, att atiöningsförmånerna
för instruktionssmeden under sådan förutsättning måtte bestämmas till,
förutom fri bostad, lön å 1.400 kronor jämte 2 alderstillägg, hvartdera
å 200 kronor, att utgå efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring,
hvartill skulle komma 10 procent på nettovinsten af rörelsen i smedjan,
samt att, med fäst afseende på de ändrade förhållanden, som genom
en sådan omorganisation komme att uppstå, en verkgesäll med ett årligt
arfvode af, förutom fri bostad, 1,000 kronor måtte vid inrättningens
smedja anställas. Därjämte meddelade styrelsen, att den vinst, som.
därest allt smidesarbete utfördes för inrättningens räkning, skulle komma
att uppstå af rörelsen i veterinärinrättningens smedja, syntes kunna
beräknas till omkring 1,200 kronor om året.

Vidkommande de aflöningsförmåner, som syntes böra tillkomma
föreståndaren för veterinärinrättningen, har medicinalstyrelsen för egen
del i underdånigt utlåtande den 27 november 1907 framhållit, att, då
styrelsen i sina föregående utlåtanden föreslagit hans kontanta aflöning
till 3,500 kronor, styrelsen ansett sig kunna stanna vid denna jämförelsevis
låga summa endast under den förutsättningen, att föreståndaren
vore oförhindrad att i och utom staden Skara idka privat veterinäi -verksamhet. Styrelsen för veterinärinrättningen hade emellertid nu,
som det syntes, på ett fullt tillfredsställande sått motiverat sin fiamställning
dels om förhöjning af föreståndarens aflöningsvillkor utöfver
det af medicinalstyrelsen förut tillstyrkta beloppet, dels därom att
föreståndaren borde få helt och hållet ägna sin tid och sina kraftei
åt inrättningen och dess behof. Det vore nämligen uppenbart, att
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 7

Departements chefens yttrande.

50 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föreståndaren med den omfattning, som både den stationära kliniken
och polikliniken vid inrättningens sjukvårdsanstalt numera fått, icke
borde vara hänvisad att söka en hufvudsaklig del af sin inkomst
i privat veterinärverksamhet utom inrättningen. Medicinalstyrelsen
hölle därför före, att, därest man önskade vid inrättningen binda en
verkligt skicklig och intresserad veterinär, föreståndarens aflöningsförmåner
borde höjas till de af styrelsen för veterinärinrättningen föreslagna
beloppen, hvarigenom föreståndaren komme i åtnjutande af
samma löneförmåner som de, hvilka fastställts för lektorerna vid veterinärinstitutet
samt landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Af
principiella skäl ansåge sig medicinalstyrelsen icke kunna biträda styrelsens
för veterinärinrättningen förslag, i hvad det afsåge rätt för föreståndaren
att åtnjuta fri bostad utan afdrag å lönen, utan syntes sådant
afdrag böra fastställas till 500 kronor, men hade medicinalstyrelsen för
sm del icke något att erinra mot att föreståndaren, med hänsyn till
den mängd förvaltande uppdrag, som ålåge honom, härför tillerkändes
ett årligt arfvode af 500 kronor.

I fråga om aflöningen till läraren i praktiskt hofbeslag, instruktionssmeden,
ville medicinalstyrelsen, som ansåge, att den nuvarande
anordningen vid veterinärinrättningens smedja vore otillfredsställande,
på det lifligaste tillstyrka styrelsens för veterinärinrättningen i dess
sistberörda skrifvelse framställda aflöningsförslag, och ansåge medicinalstyrelsen
sig hafva så mycket mera skäl därtill, som instruktionssmedens
verksamhet vid inrättningen vore synnerligen väl vitsordad.
Något afdrag för bostad borde icke ske för instruktionssmeden.

Mot hvad styrelsen för veterinärinrättningen föreslagit beträffande
anställande af betjånte, nämligen att af sådana borde finnas dels en
verkgesäll med en lön af 1.000 kronor och fri bostad (ett rum), dels
en fodermarsk, samtidigt dräng, med en lön af 750 kronor jämte fri
bostad samt dels eu dräng med eu lön af 700 kronor jämte fri bostad,
hade medicinalstyrelsen icke något att erinra.

Såväl af veterinärinrättningens styrelse som af medicinalstyrelsen
har tillika föreslagits, att 800 kronor af det under senare tid årligen
beviljade extra anslaget till inrättningen måtte öfverflyttas till ordinarie
stat.

Med hänsyn till hvad som anförts i de framställningar och utlåtanden,
för hvilka jag nu redogjort, finner jag frågan om reglering
af aflöningsförhållandena för veterinärinrättningens i Skara lärår- och
tjänstepersonal icke längre kunna undanskjutas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 51

Det synes mig därvid fullt befogadt, att den hittillsvarande
grundsatsen i afseende pa föreståndarens aflöningssätt, nämligen att
hans kontanta aflöning sättes till ett jämförelsevis lågt belopp och
han hänvisas att genom privat praktik skaffa sig den nödvändiga
fyllnaden i inkomster, nu öfvergifves. Omsorgen om inrättningens
behöriga skötsel synes mig oafvisligen fordra detta, helst som arbetet
vid inrättningen under senare år vunnit betydligt ökad omfattning.
Visserligen bör det icke absolut förbjudas föreståndaren att utöfva
dylik praktik, men härför torde, i öfverensstämmelse med hvad som stadgats
beträffande lärarna vid veterinärinstitutet, böra fordras uttryckligt
tillstånd af veterinärinrättningens styrelse. Häraf följer, att den inkomst,
han möjligen kan bereda sig genom dylik praktik, icke bör, såsom
hittills, få utöfva bestämmande inflytande vid fastställandet af hans
aflöningsbelopp. Med hänsyn till arten och omfattningen af föreståndarens
verksamhet synes det fullt behörigt, att han i aflöningshänseende
likställes med lektor vid veterinärinstitutet. Benämningen
lektor tillkommer honom redan enligt nu gällande stadga för veterinärinrättningen.
Jag biträder alltså förslaget, att hans aflöning bestämmes
till 4,000 kronor, däraf 2,000 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor, af livilka
350 kronor böra räknas såsom lön och 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar.
Pensionen blifver då högst 4,000 kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag det böra föreskrifvas,
att föreståndaren skall för fri bostad vidkännas afdrag a lönen med
500 kronor. Något extra arfvode för hans förvaltningsgöromål synes
däremot icke skäligen böra beviljas.

Det föreslagna upphörandet af instruktionssmedens rättighet att
för egen räkning och med egna arbetare bestrida skoning af hästar
finn er” jag innebära en välbetänkt förändring i afseende å förhållandena i
hofbeslagssmedjan. Allt hofbeslag och annat smide därstädes skulle sålunda
framdeles ske för veterinärinrättningens räkning och inkomsterna däraf
inflyta i inrättningens kassa. Jag tillåter mig erinra, att liknande förhållande
redan äger rum beträffande hofbeslagssmecljorna vid veterinårinstitutet
i Stockholm samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Af
den sålunda förordade förändringen följer emellertid, att, då instruktionssmeden
gar miste om eu hittillsvarande inkomst, hans aflöning
måste höjas utöfver det belopp, som förhållandena i öfrigt eljest kunnat
betinga. I sådant afseende har för honom föreslagits lön å 1,400
kronor, två ålderstillägg å 200 kronor efter 5 och 10 års tjänst samt
tantiéme af 10 procent å nettovinsten af rörelsen i smedjan. Därjämte

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

har ifrågasatts, att han icke skulle behöfva vidkännas bostadsafdrag.
Häremot vill jag först anmärka, att, med hänsyn särskildt till pensionsbeloppet,
aflöningen synes böra delas i lön och tjänstgöringspenningar.
Jag kan vidare icke finna skäl föreligga, hvarför icke instruktionssmeden
skall vidkännas afdrag för fri bostad, då ju denna grundsats
allmänt tillämpats vid löneregleringar under senare år. Jag anser
däremot, att aflöningen bör i motsvarande mån höjas. I betraktande
af de säregna förhållandena vid denna veterinärinrättning finner jag
det ganska lämpligt att, såsom föreslagits, en del af instruktions”
smedens aflöning utgår i form af andel i inkomsten af smedjan. Hvad
själfva de föreslagna aflöningsbeloppen vidkommer, finner jag dem, med
hänsyn till de skäl, som i sådant afseende åberopats, icke vara för högt
tilltagna, ehuru de enligt min mening böra beträffande den sammansättning,
under hvilken de skola utgå, i någon mån förändras. Jag
får alltså föreslå, att instruktionssmedens aflöningsförmåner bestämmas
till 1,000 kronor lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar, eller tillhopa
1,700 kronor jämte 10 procent af nettovinsten å rörelsen i hofbeslagssmedjan
äfvensom två ålderstillägg å 200 kronor hvartdera, efter
5 och 10 års tjänst, att tilläggas lönen. För fri bostad bör afdrag
med 300 kronor ske å lönen. Högsta pensionsbeloppet skulle vid dessa
förhållanden blifva 1,400 kronor.

På grund af denna lönereglering skola de nya pensionsbestämmel
serna tillämpas å dessa bägge befattningshafvare, hvilka alltså
skola vidkännas afdrag för sin egen pensionering.

Hvad betjäningen angår, anser jag det af samma skäl, som jag
nästlidna år anförde i fråga om betjäningen vid veterinärinstitutet,
vara mindre lämpligt att detaljeradt upptaga dessa befattningar i staten.
De äro nämligen af den natur, att växlingar i arbetsmarknaden samt
andra anledningar lätt kunna föranleda behof af jämkningar i de särskilda
beloppen. Jag har emellertid icke något att invända mot, att
ett belopp, motsvarande i afrundadt tal de nu föreslagna aflöningarna,
eller 2,500 kronor, uppföres i staten för detta ändamål. Det å extra
stat under senare år beviljade anslaget å 100 kronor till förhöjning i
drängarnas löner skulle då ej längre erfordras.

Mot öfverflyttningen till ordinarie stat af de hittills å extra stat
beviljade anslagen å 200 kronor till vikariatsersättning eller, såsom
posten hittills rubricerats, aflönande af vikarie åt föreståndaren samt
600 kronor till utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel! m. in. har jag icke något att erinra, då

Stat snitt kottets Utlutande N:o 10.

dessa utgifter föranledas af stadigvarande behof. Förstnämnda belopp
tarfvas på grund däraf, att föreståndaren skulle lä rätt till semester.

Hvad stateu i öfrigt angår, kan jag ej undgå att finna det mindre
lämpligt, att den af Riksdagen fastställes fullt så detaljerad^ som för
närvarande är fallet. Den saknar därigenom den smidighet, som kan
vara önskvärd för att motsvara förhållandenas växling under olika år.
En liknande specialisering förekommer exempelvis icke vare sig uti
veterinärinstitutets eller landtbruksinstitutens stater. Posterna »förbrukning
af järn in. in.» 720 kronor, »ved och lyse m. in.» 1,005
kronor å ordinarie och (500 kronor å extra stat, samt »byggnaders
underhåll» 800 kronor synas mig därför lämpligen kunna sammanslås
till eu anslagspost å 3,125 kronor under benämning »veterinärinrättningens
öfriga utgifter».

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stat för veterinärinrättningen i Skara, att
gälla från och med år 1900:

	Lön.	Tjänstgö- nngspen- ningar.	Summa.
1 föreståndare, lektor ..................	2,600	1,400	4,000
1 instruktionssmed.................................	1,000	700	1,700
Betjäning...........................................	—	—	2,500
Vikariatsersättning ...... Premier åt lärlingarna, motsvarande af-kastningen af det utaf E. U. Uggla, A. Hellstadius och N. Thunberg för			200
ändamålet donerade kapital	—		75
Veterinärinrättningens öfriga utgifter	—	—	3,125
Summa kronor			11,600 I

Amu. 1. För föreståndaren kan aflöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och
efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500
kronor och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Af hvarje sådant ålderstill- ^
lägg skola 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

2. För instruktionssmeden kan lönen höjas efter 5 år med 200 kronor och efter

ytterligare 5 år likaledes med 200 kronor.

3. Därest fri bostad åtnjutes, skall afdrag af lönen ske för föreståndaren med
500 kronor och för instruktionssmeden med 300 kronor årligen.

4- Instruktionssmeden äger årligen, efter det räkenskaperna afslutats, uppbära 10
procents andel af den å rörelsen i smedjan under aret uppkomna nettovinsten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för
föreståndaren och instruktions smeden tillåter jag mig i öfverensstämmelse
med hvad vid föregående riksdag beslutats för statskontoret och
veterinärinstitutet, föreslå följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att sådan tjänstinnehafvare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af veterinärinrättningen
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;

att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdragsåsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registrerad!,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning åt livad slag som helst, så framt ej veterinärinrättningens
styrelse uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderlig! pa tjänstgöringen vid inrättningen, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att sådan tjänstinnehafvare icke må äga att utan medgifvande af
veterinärinrättningens styrelse utöfva enskild praktik eller yrkesverksamhet
;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller därmed
jämförlig ledighet, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som erhållit förordnande att uppehålla
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för befattnin•
gens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattnings innehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattnings innehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 00

höra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något häraf;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvare!! mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som eifordras
för att vinna nämnda förhöjning, med goda vitsord bestndt
sin e"en eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet,
och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,
samt för tredje förhöjningen, därest sådan är medgifven, eftei nya
fem år, äfvenledes på samma villkor, äfvensom för fjärde förhöjningen
efter än ytterligare fem år, likaledes på samma villkor, under iakttagande,
hvad hvar och eu af dessa aflöningsförhöjningar angår, att
den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde af
befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial ellei
på grund af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
in. m. vid inrättningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättiga!’ honom till pension, icke må samma fölhöjning tillträda,
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall sjålfva lönen utgår till manadens slut,

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungi. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad som skett i fråga
om statskontoret, böra meddelas bestämmelser angående öfvergång till
den nya aflöningsstaten.

Såsom jag i det föregående erinrat, bestridas för närvarande
veterinärinrättningens utgifter dels medelst ai kastningen af till densamma
upplåtna fastigheter och kapital, tillsammans beräknad till

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5,400 kronor, och dels genom ordinarie statsanslag å 1,400 kronor.
Med hänsyn till de upplysningar angående inrättningens ekonomi, som
jag införskaffat, anser jag försiktigheten bjuda att icke heller nu
beräkna den utöfver statsanslaget disponibla inkomsten högre, än som
skedde vid bestämmande af det nuvarande statsanslagets belopp. Häraf
följer, att den af mig förordade utgiftsökningen måste motsvaras af
ökadt statsanslag. Om från den nu föreslagna statens slutsumma, 11,600
kronor, dragas dels berörda särskilda inkomster, 5,400 kronor, och
dels de belopp, föreståndaren och instruktionssmeden böra afstå på
grund af fria bostäder, 800 kronor, eller tillhopa 6,200 kronor, återstår
ett belopp af 5,400 kronor, som måste täckas genom statsanslag.
Det ordinarie statsanslaget, nu 1,400 kronor, bör därför ökas med

4,000 kronor. Härvid bör dock tagas i betraktande, att i stället ett
under senare år beviljadt anslag å extra stat af 900 kronor icke vidare
erfordras, och att alltså den verkliga utgiftsökningen för statsverket
kan anses stanna vid 3,100 kronor, oberäknad! utgifterna för ålderstillägg.
»

TJtskottets

yttrande.

Emot den af Kungl. Maj:t föreslagna staten för veterinärinrättningen
i Skara bär utskottet icke haft annat att erinra, än att, enligt
en vid pensionskommitténs den 7 november 1902 afgifna betänkande,
hvilket legat till grund för den af nästliden års Riksdag antagna lag
om civila tjänstemäns rätt till pension, fogad tabell, angifvande innehafvare
af tjänster, med hvilka pensionsrätt skulle enligt kommitténs
lagförslag blifva förenad, finnes under rubriken »Yeterinärinrättningen
i Skara» upptagna två drängar med lön af 450 kronor, såsom de varit
i den hittills gällande staten uppförda; men om nu aflöningen till
betjäningen, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, sammanslås till ett gemensamt
belopp, som icke ens upptagits under rubriken »lön», synes
kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa nämnda drängar därigenom
beröfva^ rätt till pension. Utskottet har emellertid endast velat uttala
dessa betänkligheter utan att därföre föreslå ändring i hvad Kungl.
Maj:t med afseende å de jämkningar i de särskilda beloppen, som

kunna föranledas af växlingar i arbetsmarknaden och andra anledningar
•—• i detta afseende föreslagit.

Ifråga om den vid staten fogade anmärkningen 4, att instruktionssmeden
äger årligen, efter det räkenskaperna afslutats, uppbära 10
procent andel åt den å rörelsen i smedjan under året uppkomna
nettovinsten, har utskottet ansett, att såsom villkor för rätten att
uppbära denna andel bör föreskrifvas ej allenast att räkenskaperna
skola vara afslutade utan äfven att de skola vara af styrelsen godkända.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad slutligen beträffar den af Kung! Magt med anledning af
den ökade utgiftsstaten föreslagna höjningen i anslaget till veterinärinrättningen,
har utskottet funnit, att då, enligt hvad departementschefen
upplyst, den vinst, som uppstår af rörelsen i veterinärinrättningens
smedja kan antagas årligen uppgå till omkring 1,200 kronor,
men denna vinst icke tagits i beräkning vid angifvandet af den
erforderliga kostnadsökningen, denna ökning, som af Kungl. Maj:t föreslagits
till 5,400 kronor, synes böra minskas med motsvarande belopp
efter afdrag af den provision, som tillkommer instruktionssmeden, eller
i jämn ad t tal med 1,000 kronor, och anslaget till veterinärinstitutet
sålunda höjas från 1,400 kronor med 3,000 kronor till 4,400 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som i
öfrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj ds förevarande framställning,
hemställa,

att Riksdagen må

a) godkänna följande stat för veterinärinrättningen
i Skara.

	Lön. j	Tjänst- ( görings-1 pen-ningar. \|	Summa.
1 föreståndare, lektor ..............................j	2,600	1,400	4,000
1 instruktionssmed....................................!	1,000	700 j	1,700
Betjäning...............................................	—	—	2,SOt)
Vikariatsersättning ................................. Premier åt lärlingarna, motsvarande afkast-			200
ningen af det utaf E. U. Uggla, A. Hell-stadius och N. Thunberg för ändamålet
donerade kapital..................................	—	j —	75 1
Veterinärinrättningens öfriga utgifter .......	—		3,125
Summa kronor			\| 11,600

Amu. 1. För föreståndaren kan aflöningen höjas efter 5 år med 500
kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya
5 år med ytterligare 500 kronor och efter iin ytterligare 5 år ånyo med
500 kronor. Af hvarje sådant ålderstillägg skola 350 kronor utgöra lön
och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

2. För instruktionssmeden kan lönen höjas efter 5 år med 200
kronor och efter ytterligare 5 ar likaledes med 200 kronor.

3. Därest fri bostad åtnjutes, skall afdrag af lönen ske för föreståndaren
med 500 kronor och för instruktionssmeden med 300 kronor
årligen.

4. Instruktionssmeden äger årligen, efter det räkenskaperna afslutats
och af styrelsen godkänts, uppbära 10 procent andel af den å rörelsen i
smedjan under året uppkomna nettovinsten.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

b) godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:

att sådan tjänstinnehafvare skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af veterinärinrättningen eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad;

att med befattning af ifrågavarande slag icke
må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är med Kung!.
Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, så framt ej veterinärinrättningens
styrelse uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderlig! på tjänstgöringen
vid inrättningen, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att sådan tjänstinnehafvare icke må äga att
utan medgifvande af veterinärinrättningens styrelse
utöfva enskild praktik eller yrkesverksamhet:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester eller därmed jämförlig
ledighet, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som erhållit förordnande
att uppehålla befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

öfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattnings innehafvare
för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattnings innehafvare varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del
af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af aflöning^ efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad
är i staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem ar, under
villkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af
den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning, med goda vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller därmed jämförlig ledighet, och föi
andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan är
medgifven, efter nya fem ar, äfvenledes på samma
villkor, äfvensom för fjärde förhöjningen efter än ytterligare
fem år, likaledes på samma villkor, under iakttagande,
hvad hvar och en af dessa oflöningsförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderaret näst eftei
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde af befattningen, vare sig
på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på grund
af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. in. vid inrättningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stad -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

gad tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

c) förklara

ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1909 tillträder ordinarie befattning vid
inrättningen, skall vara pliktig underkasta sig förberörda
villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af
ordinarie befattningar vid inrättningen, hvilka icke
före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den man
ej annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem:
samt

d) höja det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»
upptagna anslaget till veterinärinrättningen
i Skara, nu 1,400 kronor, med 3,000 kronor till

4.400 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till veterinärundervisningen

83,200 kronor, att höjas till 86,200 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

LaiidtbnikNingeiijörcr och deras biträden.

(i:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att ytter- böjning
ligare eu landtbruksingenjör måtte från och med 1909 anställas med lalldtbruknnenahanda
aflöningsförmäner, som för närvarande vore landtbruksingen- genjörer och
jörer beviljade, samt för beredande af tillgång härtill höja anslaget till de^anstcu-"
landtbruksingenjörer och deras biträden, nu 52,500 kronor, till 54,500 laude af ytter kronor

eller med 2,000 kronor. landtbruk» -

T detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet ingenjör.
anfört följande:

»Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län med underdånig skrifvelse den 21 december 1904
öfverlämnad skrift har nämnda läns landsting anfört, att den utveckling,
jordbruksnäringen i flera afseenden särskild! under de sista åren nått
i länet, och det energiska arbete, som öfverallt bedrifvits för denna
närings ytterligare förkofran, helt naturligt i oerhörd grad tagit statens
inom länet anställde landtbruksingenjörs verksamhet i anspråk. Antalet
ansökningar om biträde af landtbruksingenjören hade, sedan länet
blifvit eget distrikt, för hvarje år allt mer och mer ökats, och de arbetsföretag,
för livilka sådant biträde blifvit begärdt, hade år efter år
jämväl fått allt större omfattning. Af de talrika förrättningar, som
* uppdragits åt landtbruksingenjören och hvilka förrättningar liufvudsakligast
afsett utdikningar af moss- och myrmarker, som vore lätt
tillgängliga för odling, hade därför en hel del icke kunnat medhinnas
under det år, de blifvit rekvirerade, eller då ens kunnat af landtbruksingenjören
företagas till utförande, utan måst uppskjutas till ett följande
år. Med all sannolikhet komme med den utveckling, jordbruket och
dess binäringar nu tagit inom länet, detta förhållande att fortfara till
väsentligt men för dessa viktiga näringars förkofran och framåtskridande
inom Norrbottens vidsträckta och på odlingsmöjligheter så rika län.

I högaktande häraf och särskild! med hänsyn till omfattningen af de
inom länet belägna odlingsbara mossarna och myrmarkerna syntes eu
uppdelning af länets landtbruksingenjörsdistrikt i två vara af behofvet
påkallad. Landstinget har, på grund af det anförda och under åberopande
af bifogadt protokoll, i underdånighet hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att ytterligare eu af statsverket aflönad
landtbruksingenjör måtte anställas för länet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Efter det Kungl. Maj:t genom nådig- remiss anbefallt landtbruksstyrelsen
att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, bär landtbruksstyrelsen
den 18 december 1906 afgifvit dylikt utlåtande och därvid
tillika öfverlämnat yttranden i ämnet af landtbruksingenjören i Norrbottens
län Emil Berggren, länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet. Af dessa
handlingar inhämtas följande.

Uti landtbruksingenjören Berggrens yttrande anföres, att det
visserligen vore sant, att under vissa år i länet kräfdes ökade landtbruksingenjörskrafter,
hvilket i synnerhet varit fallet under de senast
gångna åren, men att ansökningarnas antal liksom förrättningarnas
omfattning för närvarande vore i nedgående. Orsaken härtill vore, att
snart sagd! alla större byar och hemman inom alla socknarna i södra
delen af länet och i kustlandet fått åt sig utarbetade större och mindre
afdikningsfjlaner, för hvilkas utförande de antingen redan erhållit eller
sökt statsanslag. De byar, som möjligen återstode, vore intagna i landtbruksingenjörens
resplan år 1906. Det komme därför med all sannolikhet
att under en tid framåt inträffa en minskning i anspråken på
biträde af 1 andtbruksingeujör inom länet och under sådana förhållanden
syntes det ej vara erforderligt att dela distriktet. Om emellertid större
arbetskraft erfordrades under något år, syntes sådan kunna erhållas
genom förordnande af extra landtbruksingenjör, såsom under senare
''tid varit sed inom liera andra län, men. om biträde af landtbruksstipendiat
bereddes åt den ordinarie landtbruksingenjören, syntes äfven sagda
åtgärd under de flesta år blifva obehöflig. Landtbruksingenjören Berggren
har därför afstyrka att ytterligare en landtbruksingenjör skulle
anställas inom länet.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har upplyst, att förvaltningsutskottet
vid sammanträde den 17 november 1906 upptagit
frågan till behandling och därvid beslutat med 4 röster mot 2 att
tillstyrka bifall till den af landstinget gjorda framställningen, samt
har vidare anfört, att förvaltningsutskottet icke kunnat dela den af
länets landtbruksingenjör uttalade åsikten, att anspråken på landtbruksingenj
örens biträde sannolikt skulle komma att under den närmaste
tiden afsevärdt minskas. Tvärtom ansåge förvaltningsutskottet, att,
därest ytterligare eu landtbruksingenjör skulle blifva anställd inom
länet och de begärda förrättningarna därigenom kunde blifva handlagda
på ett snabbare sätt än hittills varit möjligt, antalet förrättningar
skulle afsevärdt ökas, så mycket hellre som bestämmelserna för den
nya s. k. norrländska afdikningsfonden vore af den beskaffenhet, att

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. ^

de tilläte anvisande af dikningsanslag i mänga fall, där det med de
förut gällande bestämmelserna icke varit möjligt att erhålla något
utdikningsanslag.

Eders ICungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län bär anfört,
att, ehuru, på sätt landtbruksingenjören Berggren framhållit, ett mycket
stort antal afdikuingsplanor blifvit utarbetade, tillhörande en mängd
större byar och hemman inom olika socknar i södra delen af länet
och å kustlandet, det dock syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vara antagligt, att, med hänsyn till befolkningens ökade stora intresse
för jordbrukets utveckling och beredande af fodertillgång samt dess
större insikt i betydelsen af att få vattensjuka marker afdikade, antalet
ansökningar om biträde af landtbruksingenjör icke skulle minskas utan
tvärtom ökas. Äfven om de företag, som hädanefter komme att utföras,
icke kunde antagas blifva af den stora omfattning, som en del af de
företag, till hvilka planer nu utarbetats, syntes antalet förrättnings- och
resdagar icke väsentligt komma att minskas, då landtbruksingenjörens
biträde komme att flitigare anlitas från skilda håll inom länet. Den i
nådiga kungörelsen den 22 juni 1900 angående villkoren för erhållande
och tillgodonjutande af statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget
intagna bestämmelsen, att vid statsbidragets bestämmande äfven finge
beräknas undersöknings- och förrättningskostnader, hvilka förut ensamt
drabbat förrättningssökanden, syntes säkerligen skola föranleda, att
antalet företag af mindre beskaffenhet komme att betydligt ökas. Den
omständigheten, att undersöknings- och förrättningskostnaden med därtill
hörande kostnad för kartor understundom närmade sig till statsbidragets
belopp, hade nämligen i högst väsentlig män bidragit till, att många
önskvärda och behöfliga afdikningsföretag ej kommit till stånd. Edeis
Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreställde sig därför, att en enda landtbruksingenjör
icke kunde medhinna utarbetandet af alla de föieiag,
vid hvilka hans biträde kunde äskas. I hvad män de på landtbruksingenjören
hvilande arbeten skulle kunna medhinnas, däiest, såsom
landtbruksingenjören Bei''ggren föreslagit, en stipendiat erhölle förordnande
inom länet samt för vissa tillfällen en extra landtbruksingenjöi
anställdes, vore eu fråga, i hvilken Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge sig ej äg''a tillräckligt sakkunniga insikter för att kunna uttala
något bestämdt omdöme. Om i Norrbottens län tillräckligt arbete
icke skulle anses finnas för två landtbruksingenjörer, syntes emellertid
med säkerhet Norrbottens och Västerbottens län tillsammans skola
gifva full sysselsättning för tre dylika tjänstemän.

Landtbruksstyrelsen har för egen del anfört följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang med införande af distriktsindelning för statens
landtbruksingenj örer, hvilket skedde genom utfärdandet af nådiga reglementet
för de i statens tjänst anställda landtbruksingenj örer den 1
oktober 1886, hade bestämts, att Västerbottens och Norrbottens län
skulle tillsammans utgöra distrikt för eu landtbruksingenjör med station
i Luleå. Emellertid hade det snart visat sig, att eu landtbruksingenjör.
hvars tjänstgöringsdistrikt utgjordes af nämnda bägge län, icke medhunne
de förrättningar, livilkas utförande åt honom uppdroges. Norrbottens
läns landsting hade därför år 1891 hemställt om beredande af
medel för anställande af en landtbruksingenjör särskildt för Norrbottens
län, och hade på landtbruksstyrelsens tillstyrkan Kungl. Maj:t föreslagit
1892 års Riksdag, att för sagda ändamål ytterligare en landtbruksingenjör
måtte från och med år 1893 anställas.- Detta förslag hade af
Riksdagen bifallits, hvarefter landtbruksstyrelsen, jämlikt nådigt bemyndigande
att vidtaga de för denna förändrings genomförande erforderliga
åtgärder, förordnat dåvarande landtbruksingenjören i Västerbottens
och Norrbottens län att vara landtbruksingenjör i sistnämnda län samt
utsett annan person att vara landtbruksingenjör i Västerbottens län.

Hvad beträffade förrättningarnas mängd inom Norrbottens län,
hade landtbruksstyrelsen låtit upprätta en dess nu ifrågavarande utlåtande
bifogad tabell, hvaraf framginge: att antalet rekvirerade förrättningar
ökats från 85 år 1900 till 188 år 1905, motsvarande i förra
fallet 148 och i senare fallet 326 begärda förrättningsdagar; att af de
rekvirerade förrättningarna i de fastställda resplanerna för den ordinarie
landtbruksingenjören upptagits så många, som ansetts kunna af
honom i bästa fall medhinnas; att under åren 1901—1905 åt extra
landtbruksingenjör öfverlämnats till utförande tillhopa 37 förrättningar,
motsvarande 150 förrättningsdagar; att i brist på förrättningsmän måst
uppskjutas år 1904 57 förrättningar om 84 förrättningsdagar och är
1905 86 förrättningar om 165 förrättningsdagar; samt att under samtliga
de år, ifrågavarande tabell omfattade, eller åren 1896 —1905, landtbruksingenjören
i Norrbottens län fått använda tjänstebiträden, däribland
landtbruksstipendiater under någon del afåren 1898—1901 samt
1905 och 1906.

De nu anförda uppgifterna syntes enligt landtbruksstyrelsens
mening tydligt utvisa, att förrättningarna för landtbruksingenjören
inom Norrbottens län varit på senare tiden flera, än att han kunnat
ens med biträde af extra landtbruksingenjör, landtbruksstipendiat och
enskilda tjänstemedhjälpare medhinna desamma. Härtill komme att,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

såsom äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet uti sitt förberörda
yttrande antydt, länet stode inför början af en ny utvecklingsperiod,
hvars anspråk pa biträde af landtbruksingenjör måste tillgodoses.
Med rätta framhölle nämligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott, att till följd af de gynnsamma
villkor, hvarunder statsbidrag från norrländska afdiltningsanslaget
kunde erhållas, med stor sannolikhet kunde antagas, att rekvisitionerna
å biträde af landtbruksingenjör under den närmaste framtiden
komme att betydligt ökas, och landtbruksstyrelsen vore öfvertygad
därom, att det skulle för Norrbottens läns utveckling vara synnerligen
hinderligt, om icke tillfälle bereddes den jordbrukande allmänheten
att erhålla ökadt biträde af landtbruksingenjören.

Det vore emellertid icke endast sagda omständighet, som syntes
komma att medverka till ökandet af berörda rekvisitioners antal.
Sedan Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1897 medgifvit, att det understöd,
som af staten lämnades i form af anslag utan äterbetalningsskyldighet
till så kallade frostminskningsföretag, finge utgå med hälften af den
beräknade arbetskostnaden, i stället för, såsom förut varit fallet, med
en tredjedel, hade de medel, som för ändamålet anvisats, ökats, så att
för år 1907 funnes tillgängliga, förutom norrländska afdikningsanslaget
om 500,000 kronor, allmänna frostminskningsanslaget om 200,000
kronor. Antagandet, att anspråken på statsbidrag för frostafdikningars
verkställande årligen skulle komma att ökas, hade också under de sista
åren bekräftat sig.

Den alltjämt fortgående utvecklingen af näringarna inom Norrland,
särskild! på jordbrukets område, förklarade berörda förhållande
och gjorde det i hög grad sannolikt, att samma företeelse skulle komma
att under den närmaste framtiden fortfara.

Frågan blefve således enligt landtbruksstyrelsens åsikt icke, huruvida
biträde af landtbruksingenjör inom Norrbottens län skulle framdeles
tagas i högre grad i anspråk än hittills, utan endast huru detta
biträde skulle kunna anskaffas eller beredas. Det borde då genast
vara klart, att detta ökade arbete icke kunde fullgöras genom anställande
af landtbruksstipendiat hos den ordinarie landtbruksingenjören
eller förordnande af extra landtbruksingenjör, då för hela landet endast
funnes 6 dylika tjänstemän, hvilka måste vid behof tjänstgöra i skilda
delar af landet. Om däremot behofvet af ökad arbetskraft inom ett
tjänstgöringsdistrikt funnes vara konstant, kunde detta behof icke
fyllas genom dylikt biträde, utan måste detta ske på annat sätt.

Bill. till Biksd. Prat. 1908. i Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För närvarande funnes icke någon möjlighet att genom sammanslagning
af andra distrikt eller genom meddelande af förordnande åt
annan ordinarie landtbruksingenjör fylla behofvet af ökad arbetskraft
i förevarande afseende inom Norrbottens län, och annan utväg funnes
därför icke, än att staten anställde ytterligare en landtbruksingenjör
inom länet. De af landtbruksingenjören Berggren häremot anförda
skäl ansåge landtbruksstyrelsen icke kunna tillmätas någon betydelse,
enär dels, enligt hvad förut visadt blifvit, förrättningarnas antal och
omfattning under senare tiden alltjämt, ökats och, äfven om, såsom
Berggren uppgifva, alla större byar i södra delen af länet och kustlandet
redan skulle fått större eller mindre afdikningsplaner åt sig
upprättade, detta vidsträckta län erbjöde betydande kulturuppgifter
för en oöfverskådlig framtid, dels det ingalunda vore ovanligt, att
samma by eller hemman, som förut fått anslag för afdikning af vissa
myrar, inkomme med ansökningar om nya anslag antingen för kompletterande
af dikningen å samma myrar enligt ny fullständigare plan.
där dikningen till följd af brist på förlagskapital till en början måst
göras för gles och ofullständig, eller ock afseende andra myrar inom
samma byars och hemmans områden än dem, hvilka förut blifvit undersökta,
dels ock, enligt hvad erfarenheten från andra områden af landet
visat, ökadt tillfälle till erhållande af biträde af landtbruksingenjör
komme att medföra äfven ökadt antal rekvisitioner samt en snabbare
utveckling inom landtbrukets område, än förut varit fallet.

Därest likväl, mot all på erfarenhet grundad beräkning, det
skulle visa sig, att två landtbruksingenjörer inom Norrbottens län icke
skulle erhålla full sysselsättning, så komme en sådan omständighet att
blifva till förmån för det närgränsande Västerbottens län, där arbetet
för landtbruksingenjören under senare tiden högst väsentligt ökats.
Arbetskvantiteten för landtbruksingenjören vore inom detta län ännu
större än inom Norrbottens län, ehuru sistnämnda län vore betydligt
vidsträcktare och syntes hafva bättre utvecklingsmöjligheter. Oaktadt
landtbruksstyrelsen sökt att underlätta möjligheterna för den jordbrukande
befolkningen inom Västerbottens län att erhålla biträde af
landtbruksingenjör genom att förordna landtbruksstipendiat under någon
del al året såsom biträde åt den ordinarie landtbruksingenjören och
äfven genom att, i den mån sådant kunnat ske, förordna landtbruksstipendiater
att såsom extra landtbruksingenjörer utföra förrättningar
inom länet, hade antalet af de förrättningar, som måst redan vid resplanernas
upprättande lämnas åsido, årligen vuxit, nämligen från 9,
motsvarande 9 förrättningsdagar, år 1901 till 131, motsvarande 285

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. ■ *

förrättningsdagar, år 1905. Antalet rekvirerade förrättningar inom
länet hade likaledes under samma tid årligen vuxit, nämligen från 79,
motsvarande 147 förrättningsdagar, år 1901 till 900, motsvarande 609
förrättningsdagar, år 1905.

Skulle således den ifrågasatta nya landtbruksingenjören inom
Norrbottens län mot förmodan icke därstädes kunna erhålla full sysselsättning,
skulle hans arbetskraft med största fördel kunna tagas i
anspråk inom Västerbottens län.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte medgifva, att ytterligare^ eu landtbruksingenjör
finge anställas samt för beredande af tillgång härför höja
anslaget till landtbruksingenjörer och deras biträden med 2,000 kronor.

Antalet ordinarie landtbruksingenjörsbefattningar utgör för närvarande
21. Senaste gången, en ny dylik befattning inrättades, var
år 1892. då, såsom landtbruksstyrelsen. erinrat, Västerbottens och Norrbottens
läns landtbruksingenjörsdistrikt delades, så att hvartdera länet
fick särskild landtbruksingenjör. Enligt gällande reglemente bestämmas
landtbruksingenjörs tjänstgöringsdistrikt och station af Eders Kungl. Maj: t
efter förslag af landtbruksstyrelsen, och landtbruksingenjör är pliktig
att underkasta sig de förändringar i afseende å station eller tjänstgöringsdistriktets
gränser, som Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva.
I enlighet med sistnämnda bestämmelse hafva vissa omregleringar
af distrikten några gånger vidtagits, och dessutom har det vid upprepade
tillfällen föreskrifvits, att ordinarie landtbruksingenjör skulle utföra
förrättningar inom annat distrikt, hvarest göromålen af någon anledning
hopat sig. Därjämte har man för de fall, då ordinarie landtbruksingenjören
i ett distrikt icke ensam medhunnit alla inom distriktet
förekommande förrättningar, haft den utvägen att, i den man tillgången
på tjänstemän medgifvit, dels förordna landtbruksstipendiat
såsom biträde åt den ordinarie landtbruksingenjören och dels förordna
dylik stipendiat att i egenskap af extra landtbruksingenjör på eget
ansvar utföra en del af förrättningarna. Enligt beslut vid nästlidna
års Riksdag skola i stället för de förutvarande sex! landtbruksstipendiaterna
från och med år 1908 anställas tre extra landtbruksingenjörer
och tre landtbruksstipendiater, hvarjämte extra landtbruksingenjör
skall åtnjuta högre årligt arfvode än stipendiaterna. Genom
detta beslut, som afsåg att bereda de äldre landtbruksstipendiaterna

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en erforderlig förbättring i ekonomiskt hänseende, åstadkoms naturligen
icke någon ökad arbetskraft inom landtbruksingenjörskåren.

Hvad nu ifrågavarande framställning angår, finner jag det af de
meddelade uppgifterna otvetydigt framgå, att såväl inom Norrbottens
som inom Västei bottens lån kraf ven på biträde af landtbruksingenjör
äro större, än att de kunna med nuvarande arbetskrafter tillgo°doses.
I synnerhet synes den af landtbruksstyrelsen meddelade redogörelsen
för begärda, utförda och uppskjutna förrättningar härutinnan tala ett
tydligt språk. Till fullständigande af dessa uppgifter kan jag meddela,
att för år 1906 blifvit inom Norrbottens län rekvirerade 157 förrättningar,
motsvarande 303 förrättningsdagar, att häraf blifvit till extra
landtbruksingenjör öfverlämnade 54 förrättningar, motsvarande 76 förrättningsdagar
samt att i brist på förrättningsmän måst till år 1907 uppskjutas
17 förrättningar om 27 förrättningsdagar. Inom Västerbottens
lån rekvirerades under år 1906 306 förrättningar om 617 förrättningsdagar.
Oaktadt häraf öfverlämnades till extra landtbruksingenjörer 121
förrättningar om 240 förrättningsdagar, måste icke mindre än 108 förrättningar
om 189 förrättningsdagar uppskjutas till följande år.

Med hänsyn till hvad såväl Norrbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet
som ock landtbruksstyrelsen anfört, kan jag icke finna någon sannolikhet
föieligga föi att, såsom landtbruksingenjören Berggren antagit, arbetet
föi landtbruksingenjören inom Norrbottens län skall inom den närmaste
framtiden i stort sedt komma att minskas, om än till följd af växlande
ekonomiska konjunkturer och andra orsaker tillfälliga växlingar natuiligtvis
kunna förekomma. Biträde af landtbruksingenjör erfordras
nämligen icke blott för den första afdikningen af jorden, utan allt
efter som jordens kultur stegras och jordbruket bedrifves mera energiskt
och intensivt, uppkommer behof af eu mängd företag, såväl för öppen
dikning och vattenafledning som äfven för täckdikning in. fl. arbeten,
Indika påkalla sakkunnig undersökning och upprättande af planer jämte
kostnadsförslag. Detta förhållande, som erfarenheten bestyrkt inom
de delar af landet, Indika sedan länge varit mest framstående i afseende
a jordbrukets drift, torde icke heller komma att uteblifva inom
Norrbottens län, hvarest jordbruket, oaktadt det synnerligen kraftiga
och mycket glädjande uppsving, detsamma tagit under de senaste åren
maste anses fortfarande vara i behof af högst betydliga förändringar
och förbättringar. Härtill komma de för dessa nordliga trakter så
betydelsefulla utdikningarna af mossar och myrar samt andra vatten -

ISlatsutskottets Utlåtande N:o 10.

flit

sjuka trakter, hvilka väl icke inom den närmare framtiden kunna
odlas till åker, men som efter afdikning kunna lämna bättre slåtter eller
bete eller eljest böra torrläggas. Då förhållandena i stort sedt äro ganska
likartade i det närbelägna Västerbottens län och åtminstone för närvarande
beliofvet af landtbruksingenj örsbiträde synes därstädes vara ännu större,
samt den ifrågasatta nye landtbruksingenj örens verksamhet synes böra förläggas
inom bägge de ifrågavarande länen, hyser jag icke något tvifvel, att
icke denne tjänsteman skall få så mycket att gorå, som han skäligen må
kunna medhinna. Då, såsom landtbruksstyrelsen anfört, någon möjlighet
icke föreligger att genom omreglering af rikets öfriga landtbruksingenj örsdistrikt
eller annorledes bereda utväg att med nuvarande arbetskrafter
tillgodose det sålunda yppade, stadigvarande beliofvet af landtbruksingenjörer
i landets nordligaste trakter, finner jag mig böra tillstyrka
förslaget om inrättande af en ny landtbruksingenj örsbefattning. Då
aflöningen för denna gifvetvis bör sättas till samma belopp, som enligt
beslut af 1874 års Riksdag utgår till öfriga landtbruksingenjörer,
nämligen lön å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor
hvart, att tillträdas efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring,
samt ålderstilläggen böra utgå från nionde hufvudtitelns förslagsanslag
för dylikt ändamål, erfordras, att ordinarie anslaget till landtbruksingehjörer
och deras biträden höjes med ofvanberörda belopp, 2,000
kronor.»

Utaf den af departementschefen lämnade utredningen synes otve- utskottets ytttydigt
framgå, att ökadt biträde af landtbruksingenj ör för närvarande
är af beliofvet påkalladt såväl inom Norrbottens som Västerbottens
län; och någon anledning till antagande, att detta behof skall under
den närmaste framtiden minskas, förefinnes icke. Fråga kan då uppstå,
huruvida ej detta behof skulle kunna tillgodoses genom sammanslagning
af några utaf landets öfriga landtbruksingenjörsdistrikt; men
vid den undersökning'', utskottet för detta ändamål verkställt, har utskottet
funnit, att denna utväg icke kan anlitas. Ej heller torde de
nu anställda tre extra landtbruksingenjörerna och tre landtbruksstipendiaterna
kunna, utan att arbetena i landets öfriga län åsidosättas, i
högre grad än hvad nu redan ägt rum användas inom ofvannämnda län.

Utskottet anser sig därför böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande framställning
och hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att ytterligare eu
landtbruksingenj ör må från och med år 1909 anställas

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vcttrindrtfipendiatcrnät
arfvoden,

[7-1

med enahanda aflöningsförmåner, ’ som för närvarande
äro landtbruksingenjörer beviljade, samt för beredande
af tillgång härtill höja anslaget till landtbruksingenjörer
och deras biträden, nu 52,500 kronor med 2,000
kronor till 54,500 kronor.

Länsveterinärer och veterinärstipendiater.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning af
stipendierna för de civila veterinärstipendiaterna med 200 kronor för
hvarje eller från 400 till 600 kronor höja anslaget till länsveterinärer
och veterinärstipendiater från 59,700 kronor till 60,500 kronor eller
med 800 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»I statsverkspropositionen till 1899 års Riksdag hemställde Kungl.
Maj:t, på underdånig framställning af medicinalstyrelsen, att för beredande
af medel till anställande af sex legitimerade veterinärer såsom
veterinärstipendiater med skyldighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor
till hvar, på kallelse af medicinalstyrelsen biträda vid den civila husdjurssjukvården,
Riksdagen måtte medgifva, att. anslaget till länsveterinärer
finge under förändrad benämning: »länsveterinärer och veterinär stipendiater»,

höjas med 2,400 kronor eller från 48,500 till 50,900
kronor. Denna nådiga framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen,
att Riksdagen medgaf, att anslaget ifråga finge höjas med 1,600
kronor, motsvarande fyra stipendier å 400 kronor. Riksdagen ansåg
nämligen, att ett antal af fyra civila veterinärstipendiater vore för
ändamålet tillräckligt, åtminstone för den närmaste framtiden och intill
dess erfarenheten visat, Indika fördelar kunde vinnas genom inrättande
af stipendier för civila veterinärer. Med godkännande af
detta Riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t den 8 december 1899,
att fyra sådana stipendiater skulle mot ett årligt arfvode af 400 kronor
för hvar och en från och med ingången af år 1900 antagas. Samma
dag utfärdades ock af Kungl. Maj:t nådig stadga för civila veterinärstipendiater.
Under loppet af år 1900 blefvo härefter de ifrågavarande
stipendiatbefattningarna tillsatta.

Statsutskottets Utlåtande N:o It). 71

Uti underdånig skrifvelse den 27 september 1907 har nu medicinalstyrelsen
anfört följande.

Under de närmaste åren efter det första tillsättandet af stipendiatplatserna
hade ganska ofta vakanser uppstått i dessa befattningar, hvilket
måste antagas hufvudsakligen bero på de jämförelsevis låga aflöningsförmånerna.
Redan vid denna tidpunkt hade det därför vant klait,
att det med dessa stipendiers inrättande afsedda ändamålet, nämligen
att medicinalstyrelsen skulle till sitt förfogande hafva flera unga veterinärer,
som genom upprepade förordnanden vunnit en vana och erfarenhet,
som vore af stor betydelse synnerligen vid deras användande
vid smittosamma husdjurssjukdomars bekämpande, antagligen komme
att förfelas.

Under de senare åren hade vakanserna inom den civila veterinärstipendiatkåren
blifvit allt talrikare och ombytena inom densamma allt
tätare. Vid tiden för aflåtande af medicinalstyrelsens skrifvelse vore
endast två af de fyra stipendiatplatserna besatta. Ett af dessa stipendier
hade visserligen innehafts af en och samma veterinär sedan år 1901.
Att denne stipendiat, veterinären X. Frykholm, så länge kvarstått som stipendiat,
berodde emellertid på att han alltsedan nyssnämnda år, under
ordinarie länsveterinärens sjukdom, innehaft fortlöpande förordnande
såsom länsveterinär i Härjedalens länsveterinärdistrikt. Innehafvaren af
det andra, med innehafvare besatta stipendiet, hade antagits till stipendiat
år 1905. De båda lediga stipendierna hade under de senare
åren vid upprepade tillfällen annonserats till ansökning, utan att dock
någon enda sökande till desamma anmält sig. Detta förhållande måste
tillskrifvas dels den nuvarande stora bristen på veterinärer dels och
framförallt de ringa aflöningsförmåner, som erbjödes dessa stipendiater.

Aflöningsförmånerna för civil veterinärstipendiat utgjordes af stipendiet,
400 "kronor för år, och dessutom under den tid, han vore inkallad
i tjänstgöring, dagtraktamente, hvilket vid förordnande såsom
länsveterinär utginge jämlikt nådigt bref af den 4 juni 1897 med fyra
kronor om dagen under hela tjänstgöringstiden, hvartill komme den honom
enligt nådiga taxan för veterinärs tjänsteförrättningar den 19 oktober
1888 tillkommande ersättning. Civil veterinärstipendiat, som af medicinalstyrelsen
förordnats till fortsatt tjänstgöring på ställe, där smittosam
kreaturssjukdom utbrutit, åtnjöte enligt ofvan åberopade nådiga
bref af den 4 juni 1897 ett dagtraktamente af sex kronor om dagen.

Dessa aflöningsförmåner vore under nuvarande öfver hela landet
stegrade lefnadskostnader tydligen för små, därest medicinalstyrelsen

Driftkostnader
för fartyg
för fiskeriadministrationens
behof.

:‘8.1

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle kunna påräkna att städse kafva till sitt förfogande åtminstone
fyra stipendiater.

Med stöd af hvad sålunda anförts, liar medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till 1908 års Riksdag aflåta nådig
proposition om förhöjning af stipendierna för de civila veterinärstipendiaterna
med 200 kronor för hvarje eller från 400 kronor till
600 kronor för år.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag det vara erforderligt,
att ifrågavarande stipendier i någon mån höjas, och detta så mycket
mer som arfvodet till fältveterinärstipendiat redan utgår med 600 kronor.
Mot det föreslagna beloppet, kvilket skulle medföra en höjning af anslaget
med 800 kronor, har jag ingen erinran.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för höjning af stipendierna för
de civila veterinärstipendiaterna med 200 kronor för
hvarje eller från 400 till 600 kronor höja anslaget
till länsveterinärer och veterinärsstipendiater från
59.700 kronor med 800 kronor till 60,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

8:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till
fiskerinäringens understöd, nu 68,000 kronor, till 73,000 kronor, eller
med 5,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna punkt till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen år 1907
ett belopp af 29,000 kronor för anskaffande af ett fartyg för fiskeriadministrationens
behof. Då jag den 12 januari 1907 redogjorde för
frågan om anskaffande af ett dylikt fartyg, anförde jag, att, då fartyget
beräknades vara färdigbyggdt först vid början af år 1909, medel till
underhålls- och driftkostnader för detsamma behöfde anvisas först från
och med sistnämnda år. I afseende på dessa kostnader hade landtbruksstyrelsen
meddelat, att de syntes kunna beräknas till dels 3,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor för besättningen och dels 2,000 kronor för öfriga kostnader
eller sammanlagdt till 5,000 kronor, äfvensom anfört, att styrelsen, som
ansäge beloppet kunna årligen af Kungl. Maj:t anvisas från anslaget
till fiskerinäringens understöd, vore betänkt att framdeles inkomma
med förslag om beredande af medel till höjning af nämnda anslag, för
att sagda kostnader måtte kunna därifrån utgå.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 15 november
1907 underställt detta ärende Kungl. Maj:ts pröfning och därvid
anfört följande.

Innan någon tids erfarenhet vunnits rörande driftkostnadernas
belopp, vore det icke möjligt att med någon säkerhet beräkna dessa,
ty härför vore de arbeten, som skulle med fartyget utföras, alltför
mångskiftande. Då landtbruksstyrelsen förut beräknat de årliga underhålls-
och driftkostnaderna till 5,000 kronor, hade ansetts, att fartyget
skulle kunna användas under en tid af omkring 8 månader. Emellertid
hade kostnaderna såväl för de materialier, som kräfdes för fartygets
drift, bland annat fotogen, som äfven för dess besättning i väsentlig
grad stigit, sedan berörda beräkning uppställdes. Vidare hade arbetskostnaderna
så ökats, att en förste man på fartyget ej ansåges kunna
erhållas för mindre än 1,500 kronor och en fiskare till besättningsman
ej under 1,250 kronor för år i ett för allt. Aflöningen för en tredje
man, som syntes kunna antagas för månad och möjligen ej behöfdes
under mer än halfva året, äfvensom för en tillfälligtvis anställd fiskare
kunde beräknas tillhopa till omkring 750 kronor för år.

Fartygets underhåll borde under första året blifva mycket billigt
liksom äfven underhållet af redskapen. Detta oaktadt vore det föga
sannolikt, att fartygets underhålls- och driftkostnader under första
året skulle kunna, om fartyget skulle användas den beräknade tiden
af 8 månader, hålla sig inom det beräknade beloppet af 5,000 kronor,
men såvidt detta icke kunde ske, stode det ju landtbruksstyrelsen
öppet att afbryta fartygets expedition tidigare, än hvad ämnadt varit.

Under detta förbehåll har landtbruksstyrelsen hemställt, att för
bestridande af kostnaden för underhåll och drift för fiskeriadministrationens
fartyg för år 1909 måtte till styrelsens förfogande ställas ett
belopp af 5,000 kronor.

Då ifrågavarande fartyg är afsedt att blifva färdigt i början af
år 1909, böra gifvetvis medel beredas till bestridande af underhållsoch
driftkostnaderna för detsamma under nämnda år. Att härför anlita
Bih. till Riksd. Brok 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Domän styrelsen.

[9.]

det ordinarie anslaget till fiskerinäringens understöd synes i betraktande
af de viktiga ändamål, för hvilka medel för närvarande plåga anvisas
från detta anslag, icke vara möjligt, utan att anslaget höjes med motsvarande
belopp. Mot kostnadsberäkningen finner jag icke anledning
till annan erinran, än att, på sätt landtbruksstyrelsen antydt, densamma
möjligen kommer att visa sig alltför låg. Emellertid synes det tillsvidare
vara tillräckligt, om ifrågavarande anslag ökas med 5,000
kronor.?

Mot anvisande af medel till bestridande af underhålls- och driftkostnaderna
för det för fiskeriadministrationens behof afsedda fartyg,
som beräknas blifva färdigbyggdt i början af år 1909, har utskottet
icke haft något att erinra. Då emellertid, på sätt landtbruksstyrelsen
anfört, det icke är möjligt att med någon säkerhet beräkna driftkostnaderna,
innan någon tids erfarenhet vunnits rörande desamma, har
utskottet funnit det begärda anslaget böra uppföras å extra stat och
hemställer alltså.

att Riksdagen må, för bestridande af underhållsoch
driftkostnader för ett fartyg för fiskeriadministrationens
behof, på extra stat för år 1909 bevilja ett
belopp af 5,000 kronor.

Domänstyrelsen.

9:o) I en den 7 februari innevarande år aflåten proposition
n:o 39 har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruks ärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för domänstyrelsen
att tillämpas från och med år 1909.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

Lita.

Krono r.

Tjänst-1
gOrings-l Ortspennin-
| tillägg
gar.

Sununii.

Generaldirektören och chefen

arfvode ............................''

11 byråchef............................|

5 byråchefer j

1 ombudsman och fiskal

5,000[ 2,500
25,000 12,500

0,600 1.800

1 första gradens tjänsteman! 2,200
8 första gradens tjänstemän 17,600
1 förste vaktmästare j 900

1 vaktmästare ....................i 700

1 > .................... 700

Till arfvoden åt amanuenser
och biträden samt för;
byggnadsplaners gransk-;
ning, flitpenningar åt extra
tjänstemän och extra vaktmästare,
vikariatsersättning
samt tryckningskostnader
........................ —

1,500

12,000

450

350

600

3,000

100

300

2,400

150

15,000

8,100 ''IEfter 5 ur kali lönon köjas med}

40,500 I 600 kronor*

„ ijEfterö år kan lönen höjas med!
0.800 500 kronor och efter 10 år;

1 * med ytterligare 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas madl
500 kronor, efter 10 år med ytter-1
ligare 500 kronor och efter 15 år j
med än ytterligt!re 500 kronor.''

4,000 i
32,000 *

1,500

1,200 i Efter 5 år kan

1,200 " ‘

100 kronor.

lönen höjas med!

—, 53,700

Summa kronor — j —

— 163,000

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till h onom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen

dels godkänna följande allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af det i staten upptagna arfvode för generaldirektören och öfriga
för ordinarie befattningshafvande föreslagna aflöningsförmåner, nämligen
att innehafvare af ordinarie befattning i domänstyrelsen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation åt
ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan
varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom, därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre
kan såsom sjelfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning, han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att med ordinarie befattning i domänstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig- uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare åt annan befattning, domänstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;

att. tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där domänstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att, där generaldirektören åtnjuter ledighet och särskild vikarie
för honom förordnas, på pröfning af Kungl. Maj:t beror, huru stor del
af arfvodet skall till vikarien afstås;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, lian eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som erhållit förordnande att uppehålla befattningen;

att tjänsteman eller betjänt, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledighet utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att, aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i ^ häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vid sjukdomsförfall eller när det erlordras till följd al tjänsteresa
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om lian förordnas till högre befattning i domänstyrelsen,
densamma bestrida, där fråga är om förordnande för generaldirektören,
mot den ersättning, Kuugl. Magt bestämmer, men eljest mot åtnjutande,
om förordnandet erfordras till följd åt sjukdomsförfall, åt de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar och, om förordnandet föranledes
af tjänsteresa eller semester, af mot nämnda tjänstgöringspenningar
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock
ej längre än sammanlagd! tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda etter tern år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, pa grund af förordnande, annan statens tjänst eller tullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på} samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldem blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit frän hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan
om domänstyrelsens omorganisation;

att jägmästare, som vinner anställning som första gradens tjänsteman
hos domänstyrelsen, äger för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna
sig den tid, han ägt att för samma ändamål räkna sig tillgodo vid den
förut innehafda tjänsten;

att styrelsens chef och tjänstemän äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen
samt tjänstemännen af tredje och andra lönegraden en hvar under eu
och eii half månad samt tjänstemännen af första lönegraden eu hvar
imder en månad;

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft generaldirektörs--förordnande, skall vara berättigad, att å allmänna indragningsstaten i
pension uppbära 6,000 kronor;

att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen på
grund åt sjukdom befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen
eller ock utan egen begäran nödgas åtgå från sin befattning, utan att
på grund åt tjänstefel hafva förverkat densamma, han skall vara berättigad
att, likaledes å allmänna indragningsstaten, i pension uppbära

5,000 kronor, då afgången sker före eller vid (5 tjänstår, samt 5.500
kronor, där afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår;

att såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektören bestämda
artvodet afdragas ett årligt belopp af 360 kronor;

att beträffande öfriga befattningshafvande skall i fråga om skyldighet
att från tjänsten åtgå äfvensom i fråga om rätt till pension gälla
hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
är vid tiden lör den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår
innehafvare al befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara

ej mindre, att eu hvar, som med eller efter ingången af år 1909
tillträder ordinarie befattning i domänstyrelsen, skall vara skyldig att
underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
i nämnda styrelse, hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla, att
de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke kunna lagligen därtill förbindas, skola
varda bibehållna vid dem dittills tillkommande allöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock i riksstaten uppföra anslaget till domänstyrelsen, nu 94,000
kronor, med ett med 69,000 kronor till 163,000 kronor förhöjdt belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till omförmälda statsrådsprotokoll har departementschefen i förevarande
ärende anfört följande:

»i den af Eders Kungl. .Maj:t den 14 nästlidua januari till innevarande
års Riksdag afiåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof har Eders Kungl. Maj:t på min föredragning för
Riksdagen framlagt förslag till reglering af löneförhållanden in. in.
vid dels landtbruksstyrelsen, dels landtmäteristyrelsen, dels ock skogsstaten
och de allmänna skogsläroverken. 1 dessa frågor hade den af
Kung!. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta s. k. löneregleringskommittén
afgifvit förslag samt vederbörande ämbetsmyndigheter inkommit med
infordrade utlåtanden så tidigt, att fullständig utredning i samma frågor
förelåg vid tiden för berörda propositions utarbetande.

Däremot inkom nämnda kommitté först den 23 december 1907
med betänkande och förslag till reglering af löneförhållanden m. m. vid
domänstyrelsen. Öfver detta förslag, som är dagtecknadt den 13 i
samma månad, afgaf domän styrelsen den 4 nästlidna januari underdånigt
utlåtande, men då frågan icke hunnit inom departementet undergå sådan
behandling, att slutligt förslag kunde inflyta i nyssberörda proposition,
anmälde jag, som ansåg kommitténs förslag vara af beskaffenhet att
kunna i hufvudsakliga delar af Eders Kungl. Maj:t godkännas, vid föredragning
den 13 nästlidna januari af frågan om reglering af utgifterna
för år 1909 under nionde hufvudtiteln, att jag under riksdagens lopp
ärnade för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till ny löneregleringför
domänstyrelsen, samt anförde vidare, att, under förutsättning af
bifall till hvad jag därutinnan komme att tillstyrka, kräfdes en förhöjning
i det för domänstyrelse n i riksstaten nu uppförda ordinarie
anslag'', 94,000 kronor, hvilken förhöjning kunde beräknas till 69,000
kronor, hvaremot under nämnda förutsättning de på Kungl. Majtts
därom gjorda framställningar för innevarande år beviljade extra anslagen
å 9,000 kronor till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden
(notarier) å domänstyrelsens skogsullelning samt å 8,000 kronor till
vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan^ granskning, åt amanuenser
och extra biträden, renskrifhings- och tryckningskostnader hos
domänstyrelsen borde ur riksstaten utgå; och hemställde jag därför,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med afseende å den
nådiga proposition angående ny lönereglering för domänstyrelsen, Eders
Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, i det för domänstyrelsen
uppförda ordinarie anslag måtte tills vidare beräknas en förhöjning
af 69,000 kronor och anslaget i dess helhet sålunda beräknas

Domänstyr
elton

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Nuvarande
organisation
och stat m. m

till 163,000 kronor. Denna min framställning vann Eders Kun cd.
Maj:ts bifall.

På grund af särskild remiss har domäns t yreisen den 6 december
1907 yttrat sig öfver kommitténs den 31 oktober samma år afgifna
betänkande angående fastare anställning för vissa biträden hos statens
ämbetsverk och myndigheter.

Domänstyrelsen inrättades genom statsmakternas beslut i anledning
åt Kungl. Maj:ts till 1882 års Riksdag aflåtna proposition angående förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för dessa
egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse. Dåvarande
skogsstyrelsen och kammarkollegii domänafdelning uppgingo i det nya
ämbetsverket, som fördelades på två afdelningar,. en för att öfvertaga
den förvaltning, som utfördes af kammarkollegii domänafdelning och en
för att ersätta skogsstyrelsen.

för närvarande består domänstyrelsen af följande ordinarie personal,
nämligen: en generaldirektör och chef, fem tjänstemän i tredje allmänna
lönegraden, däraf två byråchefer å jordbruksafdelningen och tre byråchefer
å skogsafdelningen, samt åtta tjänstemän i första lönegraden, af
hvilka lyra notarier, tva å hvardera aldelningen, en bokhållare, en revisor,
en ombudsman och fiskal samt en registrator och aktuarie. Därjämte
finnas a ordinarie stat anställda en första och två andra vaktmästare.

Efter framställning af Kungl. Magt vid 1905 års riksmöte, att
Riksdagen måtte medgifva, att i den för domänstyrelsen gällande stat
under skogsafdelningen uppfördes aflöningar till ytterligare tre tjänstemän
i första graden (notarier) med 3,000 kronor för dem hvar, anvisade
Riksdagen samma år nödiga medel till anställande af nämnda tre tjänstemän,
men uppförde anslaget å extra stat under hänvisning till den
utredning, som pågick rörande reglering af statens ämbetsverks och
myndigheters löneförhållanden m. m. Anslaget har sedermera beviljats
äfven för åren 1907 och 1908.

Den extra ordinarie personalen i öfrigt hos domänstyrelsen illgöras
för närvarande af nio amanuenser och samma antal extra biträden.

För domänstyrelsen gäller för närvarande följande lönestat:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

	K	r o n o	r.
		Tjänst-
	Lön.	görings-	Summa.
	penninga	r.
.1 generaldirektör och chef ............	(».200 —	2.800	— 9,000
Jordbruksafdelningen.
i 1 föredragande, byråchef...............	-1,400 —i	2,000	— *»,400	—1	lEfter 5 år kan lönen höjas
1 1 dito dito ...............	4,400 —j	2,000	— 6,400		med 600 kronor.
j 1 notarie ...................................	1,800 —	1,200	—J 8,(XX) — 3,000		(Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter
i 1 dito ...................................	1,800 —	1.200
			10 år med ytterligare 500 kronor.

Skogsuf delningen.			I
1 i föredragande, byråchef..............	4,400 -	2,000	_ 6,400	—1	i
1 dito dito ...............	4,400 j—j	2,000	_! 6,400	—	''Efter 5 år kan lönen höjasj \| med 600 kronor.
1 1 dito dito ..............	4,400 —	2,000	*»,400	—	1 !
1 notarie .................................	1,800 —	1,200	— 3,000		\
1 dito ....................................	1,800 —	1,200	— 3,000
i 1 bokhållare ..............................	1,800 —	1,200	_! 3,000 i		''Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter;
! 1 revisor ....................................	1,800 —	1,200	—1 3,000	_
	10 år med ytterligare 500
i 1 ombudsman och fiskal ...............	1.800 —	1,200	—j 3,000
\| 1 registrator och aktuarie ............	1,800 j—	1,200	—i 3,000
1 1 förste vaktmästare.....................	800 j—	800	—I 1,100
\| 1 andre dito .....................	500 \|—	800	—; soo		^Efter 5 år kan lönen höjas
1 dito dito .....................	500 —	800	— i 800	—	j med 100 kronor.
Anmärkning. Om vaktmästare åtnjuter
fri bostad, skall, så länge denna förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor. i Anslag till vikariatsersättning, arfvo-
j den för byggnadsplaners gransk-] ning, åt amanuenser och extra bi-\| träden, renskrifnings- och tryck-ningskostnader .. • ..................	!		i —: 22,300
Inspektionsresor......... ................	— i—,	—	j— 4,000	1—
Summa kronor	— ’ —i	—	—! 94,000	I-

Utöfver sistnämnda belopp, 94,000 kronor, utgå, som nyss nämnts,
till uppehållande af domänstyrelsens ämbetsverksamhet under innevarande
år dels till arfvoden åt tre extra notarier 9,000 kronor och dels till
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. H

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Domänstyrelsens

ämbetsverksamhet.

Jordbruksafdelning
ett.

vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser
och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader 8,000
kronor.

Sedan 1882 års Riksdag medgifvit inrättandet af domänstyrelsen,
meddelade Kung!. Maj:t i skrifvelse den 10 november 1882 till den
utnämnde generaldirektören och chefen för domänstyrelsen angående
förvaltningen af kronans domäner föreskrifter att tills vidare och intill
dess definitiv instruktion för domänstyrelsen framdeles kunde, på styrelsens
eget förslag, varda fastställd tjäna styrelsen till efterrättelse. Dessa
föreskrifter äro fortfarande gällande.

I berörda skrifvelse förordnade Kungl. Maj:t, att domänstyrelsen
skulle från 1883 års början öfvertaga dels kammarkollegii dåvarande
befattning med förvaltningen af den kronans fasta egendom, som ej med
stadgad åborätt, innehades eller vore till visst statsändamål anslagen och
till följd däraf antingen till omedelbart begagnande upplåten eller ställd
under särskild ämbetsmyndighets vård, dels ock de skogsstyrelsen då
tillhörande åligganden i afseende på statens och andra allmänna skogar
samt skogsväsendet i allmänhet.

Därjämte stadgades i samma skrifvelse, att domänstyrelsen i sin
ämbetsutöfning hade att ställa sig till efterrättelse, jämte de i skrifvelsen
meddelade föreskrifter, de i vederbörlig ordning fastställda grunderna
för förvaltningen af kronans domäner med de ytterligare bestämmelser,
som för samma grunders tillämpning blefve af Kungl. Magt meddelade,
de för kammarkollegii dittillsvarande befattning med domänförvaltningen
meddelade stadganden och bestämmelser, som icke vore mot omförmälda
grunder stridande, samt den för skogsstyrelsen då gällande instruktion
äfvensom öfriga rörande skogsväsendet gällande författningar i de delar,
som icke blifvit ändrade genom hvad i den kungl. skrifvelsen stadgades.

Beträffande omfattningen af den domänstyrelsen åliggande ämbetsverksamheten
har löneregleringskommittén i sitt förenämnda betänkande
lämnat utförlig redogörelse.

De fastigheter, hvilkas förvaltning från och med år 1883 öfverflyttades
från kammarkollegium till domänstyrelsen, utgjorde, med antal
kontrakt såsom beräkningsgrund, 3,469, och voro utarrenderade för
sammanlagdt 3,218,477 kronor i årligt arrende. Antalet dylika fastigheter
utgjorde vid 1907 års utgång 2,121 .med en arrendeinkomst af
2,291,384 kronor 70 öre.

Statsutskottets Utlutande N:o It).

8: i

underhåll anslagna

Domänstvrelsen tillkommer oek förvaltningen af 24 till stuteriers
gendomar, eu för Vadstena krigsinanshuskassas
rakning utarrenderad lägenhet och den mötespassevolansfonden tillhöriga
kungsgården Herrevadskloster.

Vården af och inseendet öfver nu nämnda egendomar utgöra flen
huivudsakliga delen af styrelsens jordbruksafdelnings verksamhet.

Föreskrifter om sättet för denna förvaltning äro meddelade i nådiga
kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, med däri sedermera genom
särskilda nådiga kungörelser skedda ändringar. .

Enligt berörda författningar skola, då utarrendering förestår åt
dylik egendom, arrendevillkoren fastställas af domänstyrelsen med ledning
af det utaf vederbörande arrendeuppskattningsmän uppgjorda förslag till
egendomens utarrendering. I sammanhang därmed skall af göras, huruvida
optionsrätt till nytt arrende skall tillerkännas egendomens dittillsvarande
arrendator. 1 sådant fall låter styrelsen hembjuda denne arrendet pa
fastställda villkor, men annars vidtagas åtgärder för arrendets utbjudande

på auktion. . ..

Under arrendetiden inkomna ansökningar i jordbruksfrågor atgoras

i regel af domänstyrelsen, såsom ansökningar om nybyggnad, nyodling,
ängsvattning, täckdikning, foderförsäljning, anläggande af tegelbruk, kalkbränning,
anläggning af mjöl- och sågkyarnar m. in.

Uppkommer fråga om vattenafledning, däraf den arrenderade egendomen
tillskyndas fördel, skall styrelsen, där arrendator^ ej vill deltaga
i företaget, därom göra anmälan hos Kungl. Magt med hemställan om
den åtgärd, som i anledning däraf synes böra äga rum.

Vidare tillkommer det styrelsen att besluta i frågor om lätt lör
arrendator att söka laga skifte, om anläggning eller afhysning af torp
samt torpafgälder, om botande af brandskada och däraf följande ersatt
ningsfrågor, om rätt till hämtning af väglagningsämnen, om arrendeöfverlåtelse
och öfverlåtelse af besittningsrätt till lägenhet, hvarom förbehåll
gjorts i arrendekontraktet gentemot arrendator. ,

Styrelsen skall hålla hand däröfver, att syner och besiktningay a
egendomarna behörigen förrättas och att åtgärder, som därvid befunnits
nödiga, verkställas, äfvensom öfvervaka, att behörig säkerhet ställes för

arrendeskyldigheternas fullgörande.

Besvär öfver länsstyrelses beslut i fråga om utarrenderad egendoms
förvaltning pröfvas och afgöras af domänstyrelsen.

Vid inträffande arrendeledighet af sådan egendom, som icke famnar
mer än 600 kronor i arrende, och i fråga om sådan egendom, som ej

Statsutskott^s Utlåtande N:o 10.

vant för statsverkets räkning utarrenderad, men uppenbarligen är eller
vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma
icke kan paräknas högre arrende än fiOO kronor, skall domänstyrelsen
till Kungl. Maj:t afgifva förslag angående egendomens disposition.

I frågor angående försäljning af vissa till inköpt skogsegendom
hörande områden, hvilka frågor beredas till föredragning å domänstyrelsens
skogsafdelning, bör jordbruksafdelningens yttrande inhämtas.

På grund af nådiga skrifvelsen till domänstyrelsen den 25 september
1890, angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om.
lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner, åligger det styrelsen
att, om vid arrendevärdering åt egendom, som lämnar mer än 600
kronor i arrende, förslag väckts om styckning af eller afsöndring från
egendomen i och för försäljning af viss del däraf, underställa dylikt
förslag Kungl. Maj:ts pröfning.

Efter det beslut meddelats om försäljning af egendom eller del
däiaf, föranstaltar styrelsen om försäljningen och utfärdar, efter erhållet
bemyndigande, köpebref å fastigheten.

Det åligger styrelsen å jordbruksafdelningen:

att låta föra länsvis upprättade liggare öfver de för statsverkets
och stuteriers räkning utarrenderade egendomarna,

att före utgången af januari månad hvarje år näst efter det, dä
omval till Riksdagens andra kammare ägt rum, till Kungl. Maj:t insända:
uppgift å samtliga under domänstyrelsens förvaltning ställda, för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar och inkomsterna däraf,

att under hvartdera af de följande två åren inom samma tid tillKungl.
Maj:t insända uppgift på de under förflutna året uppkomna förändringar
i arrendeinkomsterna,

att likaledes före utgången af januari månad årligen till Kungl.
Ma,].t insända uppgift på försålda kronoegendomar, ä hviika styrelsen
under föregående år utfärdat köpebref,

att till kammarrätten och statskontoret före februari månads utgång
hvarje år meddela uppgift på under föregående år inträffade förändringar''
i statsverkets inkomster af utarrenderade kronoegendomar äfvensom på
köpeskillingar för egendomar, å hviika styrelsen under föregående året
utfärdat köpebref,

att före januari manads slut hvarje år till direktionen för civilstatens
pensionsinrättning aflämna uppgift på de förändringar, som under
nästföregående året inträffat med ordinarie tjänstemän samt betjänte inom
styrelsen och skogsstaten, samt

Statsulskottets Utlåtande N:o 10. oo

att hvart nionde ;ir till Kung]. Maj:t afkunna uppgift a taxeringsvärdena
på de för statsverkets räkning utarrenderade egendomarna.

Allmänna ärenden, som röra domänstyrelsen i dess helhet, däribland
alla frågor rörande styrelsens personal, handläggas pa en af jordbruksafdelningens
byråer.

Frågor om tillsättande af och tjänstledighet för domänintendenterna
handläggas jämväl på jordbruksafdelningen.

Med afseende på omfattningen af de göromål, som tillhöra domänstyrelsens
skogsafdelning, torde till eu början följande böra erinras.

Normerna för skogsafdelningens verksamhet i afseende på statens
och andra allmänna skogar samt skogsväsendet i allmänhet återfinnas till
största delen i den för skogsstyrelsen och skogsstaten den 19 november
1869 utfärdade instruktion, nådiga skrifvelsen till skogsstyrelsen den 11
november 1881 angående skogsmedels redovisande m. m. jämte därtill
gjorda tillägg, ofvan omförmälda nådiga skrifvelse den 10 november
1882 angående förvaltningen af kronans domäner, stadgarna för de
allmänna skogsläroverken i riket den 13 april 1886 med däri gjorda
ändringar, instruktionen för skogsstaten den 29 november 1889 samt
nådiga förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket, den 26 januari 1894.

Enligt dessa med flera författningar och nådiga 1 »ref åligger det
domänstyrelsen å skogsafdelningen:

att i allmänhet verka för befrämjande af eu ändamålsenlig skogshushållning
och jaktvård i riket,

att utöfva högsta ledningen af skogsförvaltningen å kronoparker,
kronan tillhöriga flygsandsfält och statens till bergsh andteringens understöd
anslagna skogar samt de häradsallmänningar, skogar å allmänna
inrättningars hemman, stadsskogar, renbetesfjäll och boställsskogar, hvilka
blifvit ställda under skogsstatens vård,

att bestämma och öfvervaka skötseln af öfriga boställsskogar,
att tillse, det skötseln och begagnandet af öfriga allmänna skogar
samt enskilda tillhöriga skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot
flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, vederbörligen öfvervakas,

att hafva tillsyn öfver de allmänna skogsläroverken samt öfverinseendet
öfver de till dessa och till skogsstaten anslagna boställen,
hemman och lägenheter,

att utöfva befäl och öfverinseende öfver tjänstemän och betjänte
vid skogsstaten och skogsläroverken äfvensom öfver skogsingenjörer, samt

Skog safdeluiv •
gen.

Statsutskottets Utlåtande 1V.-o 10.

att redovisa alla inkomster af allmänna skog-ar, som stå under
skogsstatens förvaltning eller inseende och af hvilka afkastning tillfaller
antingen statsverket eller under statskontorets förvaltning ställda fonder,
samt att af nämnda inkomster bestrida utgifterna till skogsstatens aflöning
och till förvaltningskostnader för allmänna skogar.

Dessa äro de för domänstyrelsens å skogsafdelningen verksamhet
gällande allmänna bestämmelser.

Beträffande do uppgifter af speciell natur, som förekomma till
behandling å skogsafdelningen, torde böra erinras om följande.

Rörande allmänna skogars indelande till ordnad hushållning och
förfarandet därvid meddelar domänstyrelsen erforderliga föreskrifter,
öfverensstämmande med de grunder, Kungl. Magt gillat. Tjänstemän
vid skogsstaten och skogsläroverken förordnas af styrelsen att verkställa
indelnings förrättningar, revision eller komplettering af hushållningsplaner
samt eljest erforderlig skogsuppskattning, ägoaffattning och undersökning
för torrläggning af sankmark med Dera till skogsförvaltningen hörande
åtgärder.

Efter verkställd indelnings-, revisions- eller kompletterings förrättning
skall styrelsen i de fall, där sådant icke tillkommer öfverjägmästare,
pröfva samt med eller utan ändringar och tillägg fastställa vid förrättningarna
uppgjorda förslag äfvensom sedermera, där så finnes nödigt,
föreskrifva jämkningar i hushållningen och rättelse i fastställda planer.

Styrelsen skall pröfva och fastställa skogshusliållningsplaner för
enskilda skogar inom Norrbottens och Västerbottens län utom lappmarkerna.

Beträffande de allmänna skogar, hvilka blifvit ställda under skogsstatens
vård, tillkommer det styrelsen att ej mindre bestämma om utsyning
och försäljning af virke, upplåtelse till grässlätter och mulbete samt torf-,
sten- och grustäkt med mera dylikt än äfven förordna om förvaltningsåtgärder
i öfrigt samt bestämma de utgiftsbelopp, hvilka därvid icke få
öfverskridas.

Vidkommande skogsinstitutet, för hvilket styrelsens chef är inspektor,
samt skogsskolorna, åligger det styrelsen öfvervaka, att undervisningen
så ordnas och handhafves, att läroverken motsvara sin bestämmelse.

Styrelsen skall tillse, att de till skogsstaten och skogsläroverken
anslagna boställen användas till de med dem afsedda ändamål och vederbörligen
underhållas.

I fråga om civila och ecklesiastika boställsskogar tillkommer det i
regel styrelsen att bestämma boställshafvares andel i skogsafkastningen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

I vissa fall, som angifva» uti 20 § åt nådiga förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket, skall styrelsen dock
underställa dylika ärenden Kungl. Maj:ts pröfning. från boställena
influtna skogsmedel fördelas åt styrelsen, som jämväl föranstaltar om
utbetalande till vederbörande af dem tillkommande andelar däraf.

På kronoparker och andra till skogsstatens förvaltning öfverlämnade
skogar befintliga inägoområden, hvilka ej utläggas till skog, upplåtas
genom styrelsens försorg på arrende under villkor, dem styrelsen äger
bestämma.

Reglementariska föreskrifter i afseende på utförandet åt de tjänstemän
och betjänte vid skogsstaten och skogsläroverken samt skogsingenjörer
tillhörande åligganden meddelas af styrelsen.

Styrelsen tillkommer jämväl att bestämma omfattningen af kronojägarnas
bevakningstrakter.

Då öfver] ägmästarbefattning blir vakant, skall styrelsen därom gorå
anmälan hos Kungl. Maj:t. Angående ledig jägmästare änst utfärdas af
styrelsen kungörelse; och inlämnas ansökningshandlingarna till styrelsen,
som upprättar förslag till tjänstens återbesättande och insänder detsamma
jämte ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t. Kronojägare och kronoskogvaktare,
såväl ordinarie som extra, antagas af styrelsen.

Tjänstledighet för öfverjägmästare och jägmästare äger styrelsen
bevilja på tid, ej öfverstigande tre månader.

Tjänstledighet för assistenter och andra extra jägmästare samt
skogsbétjänte beviljas af styrelsen. Då ledigheten afser viss kortare tid,
äger respektive öfverjägmästare eller jägmästare bevilja densamma.

Styrelsen äger tilldela öfverjägmästare och jägmästare varning
eller ålägga dem antingen böter, svarande mot högst en månads aflöning,
eller ock suspension under högst tre månader från tjänst och aflöning.
Assistenter och andra extra jägmästare kunna af styrelsen varnas eller
skiljas från skogsstaten. Skogsbetjänte äger styrelsen förflytta till annan
tjänstgöringsort, afstånga på viss tid från tjänst och löneförmåner eller
för alltid skilja från tjänsten.

Före den 1 oktober hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:t
ingifva statförslag angående medel, hvilka styrelsen anser behöflig! att
begära vid påföljande riksdag.

Inom november månad hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:ts
pröfning ingifva dels generalförslag öfver användande under följande år
af anslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, dels. förslag rörande de åtgärder, som äro afsedda
att under samma tid bekostas af de ecklesiastika boställenas skogsfond.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Samtliga till styrelsen inkomna räkenskaper med verifikationer
skola undergå fullständig granskning i styrelsen. De räkenskaper, hvilka
ej skola åtföljas af verifikationer och hvilkas granskning till siffran sker
annorstädes, skola granskas hos styrelsen med hänsyn till det sätt,
hvarpå de uppburna medlen blifvit använda.

I mål rörande anmärkning, som uppkommit vid räkenskapsgranskningen,
meddelar styrelsen beslut, och, när grof vårdslöshet och uppenbar
vanvård finnes ådagalagd, äger styrelsen ålägga den felaktige, jämte återbetalningsskyldighet,
att gälda det anmärkningsförfattaren tillkommande
anmärkningsarfvode.

Styrelsen pröfva!’ och afgör i förekommande fall besvär öfver
skogstjänstemans beslut eller åtgärd.

Det åligger styrelsen att bevaka kronans rätt i afseende på fullföljd
af talan mot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag i frågor
rörande dels afsättande af mark till kronopark och tilldelande af skogsanslag
till hemman och lägenheter vid afvittring, dels ock reglering af
flottning i vattendrag, som utgör flottled för virke från kronans skogar.

Årligen före den 1 december skall styrelsen till Kungl. Magt ingifva
berättelse för det föregående året rörande skogshushållningen,
skogsundervisningen och jaktväsendet. Denna berättelse skall jämväl
innehålla en summarisk redogörelse för de under året. utförda åtal för
förbrytelser mot skogs- och jaktförfattningarna, uppgifter om dödade
rofdjur och de af rofdjur dödade husdjur samt uppgift om värdet på
kronan tillhöriga skogar. Hvart femte år skall ett sammandrag göras
af de fem sistförfluten årens berättelser.

Styrelsen å skogsafdelningen skall före utgången af januari månad
årligen till Kungl. Maj: t insända förteckning på de inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, hvilka under det föregående året för
kronans räkning ägt rum, med angifvande af pris och areal.

Öfver de under nionde hufvudtiteln uppförda anslag till skogsväsendet
äfvensom öfver andra af styrelsen förvaltade medel skall föras
hufvudbok, omfattande ett kalenderår; och skall densamma, jämte tillhörande
verifikationer, senast den MO april påföljande år öfverlämnas
till kammarrätten.

Hos styrelsen föras länsvis upprättade liggare öfver kronoparker,
kronan tillhöriga flygsandsfält, statens till bergshandteringens understöd
anslagna skogar samt under skogsstatens förvaltning och vård ställda
renbetesfjäll och andra skogar äfvensom sådana till bostadsboställen
hörande skogor, som blifvit till ordnad hushållning indelade, för skogs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 89

väsendets räkning uttarronderade hemman och lägenheter samt de till
skogsstaton och skogsläroverken npplatna boställen och lägenheter.

Mellan de särskilda byråerna inom styrelsen äro ärendena för
närvarande sålunda fördelade:

byrån n:r 1 handlägger styrelsens allmänna ärenden, ärenden, som
röra iordbruksafdelningen i dess helhet, äfvensom öfriga till afdelningen
hörande ärenden beträffande kronoegendomar, belägna inom Stockholms,
Uppsala, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Ålfsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och

Norrbottens län. ,

1 byrån n:r 2 handläggas öfriga till jordbruksafdelmngen hörande

ärenden. ... , c..

Mellan skogsafdelningens tre byråer (n:is 3 5) äro arendena lor delade

på följande sätt:

å byrån n:r o handläggas frågor angående förvaltnings- och uto-iftsförslag,
utgiftsstater samt kassaredogörelser och kvar talsräkningar, anmärkningsmål,
frågor angående disposition af skogsmedel från ecklesiastika
och civila boställen, husröteersättning vid statens utarrenderade egendomar,
skogsstatens boställen, aflöningar och ersättningar för förrättningar
samt med nämnda ärenden sammanhängande besvärsmål;

byrån n:r 3 handlägger skogsafdelningens allmänna mål, d. v. s.
dem, som röra skogsafdelningen i dess helhet, äfvensom skogsärenden
från de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län, i den
mån dessa mål och ärenden ej inbegripas i hvad som tillhör byiån n.r 5,
och därjämte frågor om skogsläroverken och skogsingenjörernas verksamhet
samt jaktmål; o . ...

å byrån n:r 4 handläggas skogsärenden från rikets öfriga lan, i

den män de ej tillhöra byrån n:r 5.

Beträffande särskildt ärenden angående tjänstledighet, förordnanden
och afsked för skogsstatens tjänstepersonal handläggas dylika ärenden
å byrån n:r 3, om tjänsteinnehafvaren i fråga har sin verksamhet inom
näsrot af de län, som höra till denna byrås verksamhetsområde, men
eljest å byrån n:r 4.

Till ledning för bedömandet af omfattningen af de göromål, som
åligga de särskilda funktionärerna inom styrelsen, torde jag få af de
föreskrifter, som jämlikt den förut omnämnda nådiga skrivelser!, den 10
november 1882 tjäna styrelsen till efterrättelse, här meddela följande.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 12

Göromål eu 8
fördelning
mellan
byra er na.

Fördelning
af göromalen
medan
personalen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Generaldirektören äger att allena besluta i alla hos styrelsen förekommande
ärenden, fördela göromålen emellan ledamöterna och fastställa
verkets arbetsordning samt bör noga tillse, att styrelsens tjänstemän
med noggrannhet och drift fullgöra sina skyldigheter.

Ledamöterna åligger att bereda och föredraga de ärenden, hvilka
de, hval för sin afdelning, hafva att handlägga, att i såväl dessa som
öfriga ärenden, vid hvilkas handläggning de äro närvarande, uttala sin
mening och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma
till protokollet, att ansvara, en hvar, därför att styrelsens beslut
i de af honom handlagda ärenden varda med noggrannhet och skyndsamhet
expedierade, att i öfrigt verkställa de åtgärder, som enligt fastställd
arbetsordning kunna tillkomma en hvar af dem särskild^ samt
att hafva närmaste tillsynen öfver göromålen hvar inom sin byrå och
tillse, att de därstädes anställda tjänstemännen behörigen fullgöra sina
åligganden enligt arbetsordningen.

Vid föredragning inför generaldirektören af vissa, särskildt angifna
ärenden skall, utom den ledamot, till hvilkens byrå ärendet hör,
minst en af de andra ledamöterna närvara och deltaga i öfverläggningen
till beslut, Öfriga ärenden afgör generaldirektören i närvaro af endast
föredragande ledamoten eller, där föredragningen sker af ombudsmannen
och fiskalen, den ledamot, till hvars byrå ärendet hör; generaldirektören
dock Öppet lämnadt att, då han därtill finner skäl, tillkalla och inhämta
yttranden jämväl af en eller flera bland styrelsens öfriga ledamöter.

Utan föregången föredragning inför generaldirektören må ledamot
genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplvsningar
och yttranden, som. finnas erforderliga för ärendes afgörande, samt till
granskning, anteckning och förvaring af vederbörande tjänsteman befordra
inkommande syneinstrument och handlingar, som äro af beskaffenhet att
icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen. Ledamot äger ock
meddela beslut i anledning af ansökningar att utbekomma handlingar i
■Uff.]''orda mai och angående rekvisitioner a ersättning från vederbörande
arrendatorer för skogsindelningskostnader, som blifvit af allmänna medel
förskjutna, samt i frågor om skogsingenjörernas verksamhet, om virkesutsyning
för mer än ett år i sänder åt innehafvare af kronohemman
°eb nJbyggen i de norra länen, om utsyning och försäljning från allmänna
hemman och boställen af extra afverkning, som vid skogshushållningsplans
uppgörande ansetts böra äga rum, om ståndskogslikvid
i följd af laga skifte å dylika egendomar, äfvensom angående verkställighetsatgärder
i anledning af andra vid indelningsförrättning meddelade

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bestämmelser, som inverka på skogshushållningen; dock att, där omständigheter
förekomma af beskaffenhet att påkalla anmälan inför styrelsen,
sådan anmälan genast bör ske.

Anmärkningsmål må, där generaldirektören är af öfriga ämbetsgöromål
hindrad att i deras handläggning deltaga, afgöras af den ledamot,
till hvars byrå målet hör, och en annan ledamot. Blifva dessa icke
om beslutet ense, skall ytterligare eu ledamot i målets behandling deltaga
och den mening anses såsom styrelsens beslut, därom två ledamöter
förena sig. Stanna alla tre ledamöterna i olika meningar, skall målet
föredragas inför generaldirektören.

Generaldirektören bör, när han så nödigt finner och hans öfriga
ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för att bereda sig
kännedom ej mindre om skogshushållningens, skogsundervisningens och
jaktväsendets tillstånd samt de utarrenderade egendomarnas vård, än
ock om det sätt, hvarpå skogstjänstemän och domänintendenter uppfylla
sina åligganden. Generaldirektören ägor ock, när omständigheterna
därtill föranleda, uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga
dylika resor.

Under generaldirektörens ämbetsresor eller då han begagnar semester
eller då han eljest under kortare tid, som ej öfverstiger fjorton
dagar, är förhindrad att förrätta sitt ämbete, åligger tillsynen öfver
ärendenas gång inom hvardera af styrelsens afdelningar den i tjänst
äldsta ledamoten å afdelningen, och afgöras ärendena då af styrelsens
ledamöter. Därvid fordras för besluts fattande, att minst två ledamöter
äro tillstädes, och att, då ärende förekommer af beskaffenhet att röra
båda afdelningarna gemensamt, en ledamot från hvardera afdelningen
deltager i afgörandet. Vissa ärenden äro dock undantagna från afgörande
i generaldirektörens frånvaro.

Tjänstemännen i första tjänstegraden åligger hufvudsakligen:

Notarie:

att biträda med beredning till föredragning af förekommande mål
och med anskaffande af erforderliga upplysningar;

att föra protokoll samt uppsätta utgående expeditioner i ärenden,
som tillhöra den ledamot, under hvilken han blifvit till tjänstgöring
indelad;

att kontrasignera och expediera utgående skrivelser;

Revisorn:

att revidera till styrelsen inkommande räkenskaper, verkställa alla
utbetalningar för styrelsen och handhafva dess kassa samt, i den mån
sådant af honom påkallas, biträda med notariegöromål;

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

Bokhållaren:

att föra styrelsens räkenskaper samt biträda med notariegöromål
och revision af räkenskaper;

Ombudsmannen och fiskalen:

att enligt de närmare föreskrifter, styrelsen meddelar, bevaka och
utföra kronans rätt och talan i ärenden, som röra de under styrelsens
förvaltning ställda jordbruksegendomar och skogar, hvarvid, när sådan
talan ej af honom kan vid ämbetsverk och domstolar utom Stockholm
bevakas och utföras, han äger, för biträde därvid af ombud, begära
justitiekanslersämbetets eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
åtgärd; och bör han meddela det tillförordnade kronoombudet de upplysningar
och underrättelser i afseende å bestyrkandet af kronans rätt,
som han är i tillfälle att lämna;

att efter erhållen remiss granska inkomna synehandlingar och, i
god tid före besvärstidens utgång, inför styrelsen föredraga desamma,
hvarvid han har att föreslå de åtgärder, han för bevakande af kronans
rätt och fördel finner med lag och författningar öfverensstämmande;

att granska inkomna redogörelser för hållna syner och för af
arrendatorerna ställda löftesskrifter eller aflämnade säkerhetshandlingar
och, när anmärkning därvid förekommer, anmäla sådant hos styrelsen;

att till styrelsen afgifva utlåtanden i ärenden, som för sådant ändamål
till honom remitterats; samt

att upprätta förslag till skogsafverkningskontrakt och i öfrigt
tillhandagå med det biträde i frågor af juridisk art, som af honom
påfordras;

Begistratorn och aktuarien:

att föra styrelsens diarium och särskilda rotlar för ledamöterna;

att mottaga inkommande handlingar, utfärda diariebevis och meddela
afskrifter eller utdrag af de i registrators- och aktuariekontoret
förvarade handlingar samt ombesörja kopiering af därstädes befintliga
kartor;

att föra verkets arrendeliggare äfvensom matrikel öfver styrelsens,
skogsstatens och skogsläroverkens personal samt vårda styrelsens arkiv;

att före den 15 januari hvarje år till styrelsen a Hämna sådana
förteckningar öfver utarrenderade kronoegendomar, som enligt nådiga
brefven den 20 februari 1880 och den 17 mars 1882 skola till Kungl.
Maj:t öfverlämnas, för att komma Riksdagens statsutskott till banda;

att inom medlet af februari månad hvarje år till styrelsen aflämna
förteckningar å de under nästföregående år skedda förändringar i

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

arrendeinkomsterna af'' kronans utarrenderade egendomar och å antagna

köpeanbud å kronoegendomar; samt

att ombesörja verkställigheten af styrelsens beslut angående dess

ekonomiska angelägenheter. „ ,

I öfrigt har en hvar af tjänstemännen att i afseende a tjansto-örino-en
ställa sig till efterrättelse den arbetsordning, som för styrelsen
utfärdas, jämte de föreskrifter, som eljest kunna meddelas honom åt
styrelsen eller vederbörande förmän.

I sitt förenämnda betänkande har löneregleringskommittén, be- ^Inträffande
först frågan rörande omfattningen af styrelsens ämbetsverk- fl)rai„0.
samhet, förklarat sig för sin del icke hafva någon anledning till tvekan
om lämpligheten af att, efter den erfarenhet, som vunnits under de
efter domänstyrelsens inrättande förflutna åren, bibehålla styrelsen vid
det åt densamma gifna verksamhetsområdet. Styrelsens båda afdelmngar
syntes vara i så pass stort behof af hvarandras biträde, att någon
utbrytning från styrelsen af en eller annan del af dess förvaltnings objekt

ej syntes böra ifrågasättas. . .

Däremot hade för kommittén uppställt sig den fragan, huruvida
ej styrelsens fördelning i en särskild jordbruks- och en särskild skogsafdelning
borde upphöra. Så vidt kommittén kunnat finna, hade denna
fördelning numera egentligen ej någon annan grund än den historiska.

Dess upphäfvande skulle däremot, enligt kommitténs öfvertygelse, i
flera hänseenden vara till gagn.

Enligt gällande föreskrifter ägde domänstyrelsens chef att fördela
göromålen mellan ledamöterna. Denna chefens befogenhet, hvilken, om
än med vissa i instruktion gifna allmänna begränsningar, syntes hora
bibehållas, torde emellertid ej innefatta rätt för chefen att rubba den
historiskt gifna skillnaden mellan jordbruks- och skogsafdelnmgarna
o-enom öfverflyttande från den ena till den andra afdelningen af någon
grupp utaf ärenden. Detta förhållande föranledde i sm mån svårigheter
i afseende å eu rättvis fördelning af arbetet mellan styrelsens

särskilda byråer. , 1

Kommittén har i detta hänseende särskildt framhållit, att goro målen

å skogsafdelningen hittills alltjämt ökats och att någon ändring
därutinnan ej torde vara att förvänta. Med hänsyn till såval den fortgående
ökningen af de skogar, med hvilka styrelsen hade att taga
befattning, som de växande anspråken på intensitet i deras skötsel, torde
man, i stort sedt, få räkna med en oafbruten stegring i goromalen hos
den del af styrelsen, som hade skogsförvaltmngen om hand.

" Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad åter jordbruksaf delningen an ginge, hade visserligen — så
vidt åt styrelsens arbetsredogörelser kunde bedömas — trots den nedgång
i antalet under afdelningens förvaltning ställda egendomar, som
agt rum under de år, domänstyrelsen varit i verksamhet, någon minskning
i göromålen ej försports. Det torde dock ej vara tvifvel underkastadt,
att, om statsmakterna fullföljde den politik, de sedan många år
bednfvit i fråga om jordbruksdomänernas disposition, göromålen å
afdelningen komme att minskas, ehuru ännu ej så skett.

Om förhållandena utvecklade sig, på sätt nyss angifvits, kunde
det emellertid med den nuvarande indelningen i afdelningar lätt inträffa
att göromålen å vissa af styrelsens byråer blefve betydligt mera kräfvande
än å andra. Ur denna synpunkt måste det anses såsom en fördel,
om sättet för göromål ens fördelning mellan byråerna ej vidare med
nödvändighet blefve beroende på åtskillnaden mellan en särskild jordbruks-
och. en särskild skogsafdelning’.

Äfven ur andra synpunkter har kommittén ansett önskvärdt, att
styrelsens fördelning i nämnda båda afdelningar upphörde. Det torde,
anföi kommittén, med fog kunna sägas, att det ej vore ur vägen, om
vid afgörande af åtskilliga utaf de ärenden, som för närvarande handlades
å skogsafdelningen, den juridiska fackkunskapen finge göra siogällande
mera än nu vore fallet, äfven om vid mer invecklade juridiska
spörsmå1 styrelsens ombudsman och fiskal i regel tillfrågades samt i
särskilda fall byråcheferna å jordbruksafdelningen eller någon af dem,
men det funnes skäl antaga, att, om fördelningen i afdelningar upphörde,
° samverkan mellan de olika byråerna skulle blifva lifligare och
göromålen lättare kunna fördelas så, att hvarje byråchef finge, såvidt
möjligt, föredraga de ärenden, för hvilkas sakkunniga behandling han
ägde de största förutsättningarna.

Därjämte har det synts kommittén vara i hög grad önskvärdt, att
inom styrelsen bereddes plats för en i jordbruksfrågor hemmastadd
ledamot.

. J sådant afseende har kommittén erinrat, hurusom sakkunskapen
i joidbruksfrågor fanns företrädd i kammarkollegii domänafdelning. Då
domänstyrelsen, inrättades, syntes man hafva ansett, att för denna sakkunskap
vore tillräckligt sörjdt, om för densamma funnes en representant
i styrelsens chef. Men om man också på den tiden ansett sig kunna
ställa den fordran på chefen för domänstyrelsen, att han skulle vara
sakkunnig både i jordbruks- och i skogsfrågor, torde en dylik fordran
nu ej kunna vidhållas. Statens skogsförvaltning hade blifvit en
så omfattande och viktig affär, att vid besättande af ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

chefsplats utan tvifvel måste främst göra sig gällande don synpunkten,
att vederbörande vore lämplig förestå och leda denna affär. Om personen
i fråga därjämte hade någon större erfarenhet i jordbruksfrågor,
måste däremot anses vara af jämförelsevis mindre betydelse.

Kommittén har dock ej ansett, att domänstyrelsens behof af arbetskrafter
för den omfattande och ansvarsfulla förvaltning, densamma hade
om hand, vore, hvad föredragandena anginge, tillräckligt tillgodosedt
allenast därigenom att skillnaden emellan de särskilda jordbruks- och
skogsafdelningarna upphäfdes, samt att en af de nuvarande byråchefsbefattningarna
besattes med eu i jordbruksfrågor erfaren person. Det
på domän styrelsen livilande arbetet vore nämligen af den omfattning,
att kommittén funnit det böra ifrågasättas, om ej för ett tillfredsställande
utförande af föredragningsarbetet inrättandet af ytterligare en byråchefsbefattning
vore erforderligt.

I detta afseende har kommittén lämnat en öfversikt öfver omfattningen
af nämnda arbete å de särskilda byråerna år 1906, utvisande
att detta år afgjorts följande antal ärenden:

å första byrån ......................................................... 1,143

,, andra „ 872

„ tredje „ .................................................

femte

2,559

1,849

1,720.

Hvad då först anginge arbetsmängden å tredje byrån, har kommittén
framhållit, att denna arbetsmängd påtagligen vore alltför stor,
i all synnerhet då man måste kräfva af byråns chef en noggrann
lokalkännedom beträffande såväl skogarna och deras afsättningsmöjlig -

heter som den förvaltande personalen.

Äfven fjärde byråns arbetsmängd vore enligt kommitténs åsikt
för stor, särskildt med hänsyn därtill, att byråchefen å denna byrå vore
mycket anlitad vid behandling inom jordbruksafdelningen af frågor
angående utarrendering och försäljning af jordbruksdomäner samt hade
ett mycket drygt arbete med ärendena om disposition af skogsafkastning
å ecklesiastika boställen äfvensom med frågor om inköp af mark för skogsväsendets
räkning.

Hvad den femte eller den kamerala byrån beträffade, vore visserligen
äfven det denna byrå tillhörande arbetet betydande, men arbetets
beskaffenhet och de särskilda kvalifikationer, det kräfde, torde nödvändiggöra,
att denna byrå bibehölles vid dess nuvarande omfattning.

Då ej heller någon minskning i jordbruksafdelningens göromål
ännu försports, om ock en dylik under vissa förutsättningar kunde

96 •

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ombudsmannen
och
fiskalen.

vara att förvänta, syntes tills vidare något tillskott ej böra äga rum i
denna afdelnings arbetsmängd.

På grund af livad sålunda anförts, har kommittén ansett, att
ytterligare en byråchef borde i domänstyrelsen anställas. Enligt kommitténs
förslag skulle alltså i domänstyrelsen komma att finnas sex
byråer.

Kommittén har i anslutning till sina sålunda framlagda förslag
uppgjort förslag till fördelning mellan de särskilda byråerna af de på
styrelsens behandling ankommande ärendena, afseende, bland annat, att
en särskild byrå borde inrättas för de tre nordligaste skogsdistrikten.
Med denna fördelning har kommittén ansett, att de särskilda byråerna
borde kunna medhinna de uppgifter, som ålades dem.

I fråga om öfriga ordinarie tjänstemän i domänstyrelsen, hvilka,
såsom förut nämnts, samtliga tillhöra första lönegraden, har kommittén
framhållit, att bland dessa ombudsmannen och fiskalen innehade den
utan gensägelse viktigaste och mest kräfvande befattningen. Det ålåge
honom, bland annat, att tillhandagå med det biträde i frågor af juridisk
art, som af honom påfordrades, och detta åliggande hade, särskildt med
den utveckling skogsväsendet erhållit, fått en allt mera vidsträckt betydelse.

Under de senare åren hade statens skogsförvaltning kommit i allt
lifligare förbindelse med enskilda och vid de uppgörelser, som därvid
ägde rum, hade ombudsmannens biträde såsom kronans jurist fått allt
större användning.

På det hela taget hade det blifvit allt mera vanligt, att ombudsmannens
biträde på ett eller annat sätt påkallades i de mera invecklade
spörsmål, som förekomme å skogsafdelningen. Någon mera betydande
inskränkning i hans anlitande i detta afseende syntes ej vara att förvänta,
äfven om, såsom kommittén förutsatt, en lifligare samverkan
komme att äga rum mellan jordbruks- och skogsbyråerna.

Kommittén har uppgjort följande sammanställning angående beskaffenheten
och omfattningen af ombudsmannens göromål vissa angifna år:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

	18813	1888	1893	1898	1903	1904	1905	1900
Handlagda ärenden. Syneklander .......................................	51	82	53	30	44	40	32	35
Jordatvister ......................................	5	1	3	0	16	21	27	20
Andra rättegångsärenden ....................	24	55	50	41	56	43	45	57
Summa rättegångsärenden	80	138	100	83	no	104	104	112
Syner, som af fiskalen granskats och där-						229	175	214
efter direkt föredragits .....................	340	064	222	230	212
Ärenden angående utskylder ...............	2	3	15	30	32	31	22	[ 34
Öfriga ärenden....................................	148	104	124	119	147	190	302	326 :
Aflåtna expeditioner. Memorial ..........................................	122	135	138	148	172	215	278	! 293
Skrifvelse!-..........................................	in	128	113	91	135	118	142	j 138

I ett särsldldt afseende tiar kommittén påpekat, att det vore gagneligt,
om ombudsmannens biträde anlitades i större utsträckning än hittills
ägt ruin. Kommittén anser det nämligen önskvärd!, att, innan ett aftal
om inköp af skogsmark för statens räkning ingås, behörig granskning
ägnas åt säljarens åtkomsthandlingar och att denna granskning verkställes
af domänstyrelsens ombudsman, innan framställning i ämnet
göres hos Kungl. Maj:t.

Enligt kommitténs åsikt läge det mycket stor vikt uppå, att till
ombudsman och fiskal hos domänstyrelsen förvärfva en väl kvalificerad
person. Arten och omfattningen af de göromål, som vore eller borde
vara med denna befattning förenade, vore emellertid sådana, att det
måste anses med svårigheter förenadt för styrelsen att vid befattningen,
för dess effektiva skötande under en längre följd af år, fästa och bibehålla
en fullt kvalificerad person, så länge aflöningsförmånerna ej vore
högre än de, som tillkomme tjänstemän af första normalgraden.

Kommittén har därför ansett sig böra förorda, att ombudsmansoch
fiskalstjänsten hos domänstyrelsen måtte uppföras i andra lönegraden.

Såsom förut nämnts, äro utom ombudsmannen och fiskalen hos
styrelsen anställda sju ordinarie tjänstemän i första lönegraden, livarjämte
sedan 1906 års ingång å extra stat funnits uppförda aflöningar, motsvarande
begynnelseaflöningen för tjänstemän i första lönegraden, till
ytterligare tre tjänstemän (notarier) å styrelsens skogsafdelning.

Af de förenämnda sju ordinarie tjänstemännen är en anställd såsom
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 13

Ö/riga tjänstemän
i första
lönegraden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

registrator och aktuarie, fyra såsom notarier, en å hvarje af byråerna
n:r 1—4, en såsom bokhållare och en såsom revisor, de bägge sistnämnda
med tjänstgöring å byrån n:r 5 eller kameralbyrån. Å denna byrå tjänstgör
därjämte såsom notarie en af de tre tjänstemännen på extra stat,
medan de båda andra, i enahanda egenskap, biträda en å hvarje af
skogsafdelningens öfriga två byråer.

Enligt kommitténs förslag skulle, som nämndt, domänstyrelsen uppdelas
på sex byråer, däraf två afsedda hufvudsakligen för ärenden, hvilka
tillhöra den nuvarande jordbruksafdelningen, ehuru med ändrad fördelning
af göromålen, en byrå afsedd för enahanda uppgifter som den
nuvarande kameralbyrån och tre byråer, i stället för nu två, för de
skogsafdelningen i öfrigt tillhörande ärenden.

\ id pröfning, hvilka tjänstemän i första lönegraden kunde vara
behöfliga för styrelsen med denna förändrade organisation, har kommittén
ansett såsom hittills böra anställas för styrelsen i dess helhet eu
registrator och aktuarie samt å hvardera af de två byråer, som skulle
handhafva de nu till jordbruksafdelningen hörande ärenden, en notarie.
Och vid en uppdelning på tre byråer af de skogsärenden, som nu tillhöra
tredje och fjärde byråerna, har det synts kommittén, att äfven
för hvar och en af dessa tre byråer borde vara till fyllest med en ordinarie
notarie.

Beträffande därefter kameralbyrån, anser kommittén, att såsom för
närvarande å densamma borde finnas anställd en bokhållare, men med
afseende därå, att de göromål, som åligga revisorn, under den tid,
styrelsen varit i verksamhet, vunnit en väsentligt ökad omfattning samt
med hänsyn till den synnerliga vikten däraf, att skogsräkenskaperna
inom domänstyrelsen underkastades en grundlig och effektiv granskning,
har kommittén ansett, att i stället for nu tjänstgörande en revisor och
en extra notarie borde å denna byrå anställas två revisorer. Dessa borde
då, jämte nämnda granskning och besörjande af de å styrelsens revisor i
denna hans egenskap i öfrigt nu hvilande åligganden, äfven hinna bestrida
åtminstone det mesta af de å byrån förekommande notariegöromål,
så att, i synnerhet om ej blott revisorerna utan äfven bokhållaren
pålades att biträda med notariegöromål, för sådana göromål icke skulle
behöfva anställas någon särskild ordinarie tjänsteman.

Med tillämpning af hvad nu anförts har kommittén föreslagit, att
hos domänstyrelsen måtte anställas nio ordinarie tjänstemän af första
lönegraden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 99

Under erinran, att inom skogsstyrelsen under de senare åren af
dess verksamhet varit anställd en särskild statistiker, men att någon
motsvarande befattning ej uppfördes i staten för domänstyrelsen, har
styrelsen i underdånig skrifvelse den 23 november 1906 hos Kungl.
Maj:t gjort framställning om särskildt anslag för utförande af statistiskt
arbete inom densamma och i sådant hänseende föreslagit anställande på
extra stat af en förste aktuarie för ledning och öfvervakande af arbetet
äfvensom anvisande af medel för anställande af nödigt arbetsbiträde
med praktisk och vetenskaplig forstlig fackkunskap till statistikerns förfogande.

Beträffande demm framställning, som af Kungl. Maj:t den 30
januari 1907 remitterades till löneregleringskommittén, har kommittén
erinrat, att Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatt eu särskild kommitté
med uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru
inom rikets officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet
äfvensom ökad skyndsamhet i publikationen matte kunna åstadkommas.

Vid sådant förhållande har löneregleringskommittén ansett, att det
vore skäl att afvakta den sålunda tillsatta statistiska kommitténs utredning
och förslag i fråga om ordnandet af rikets officiella statistik, innan
till vidare pröfning företoges frågan om anställande af särskild tjänsteman
inom domänstyrelsen, vare sig på ordinarie eller extra stat, för
ledning och öfvervakande af det statistiska arbetet därstädes.

Hos domänstyrelsen finnas på ordinarie stat anställda en förste
och två andre vaktmästare. I fråga om dessa har löneregleringskommittén
anfört, att det visserligen blifvit ifrågasatt att öka den ordinarie
vaktmästarpersonalen med ytterligare en andra vaktmästarbefattning, men
att, då kommittén icke kunnat öfvertyga sig om nödvändigheten häraf,
kommittén ansett sig böra i sitt förslag upptaga allenast tre ordinarie
vaktmästare, en förste och två andre. I

I afseende å sättet för ärendenas afgörande i chefens tillfälliga
frånvaro har kommittén hemställt om viss ändring i den nu gällande
ordningen. Vidare har kommittén ifrågasatt utvidgad befogenhet för
byråcheferna samt uttalat önskvärdheten af, att större likformighet i behandlingen
af vissa frågor inom verket komme till stånd.

Då kommitténs förslag i förevarande afseende emellertid innebär
åtgärder, hvilkas genomförande kan ske utan Riksdagens medverkan,
anser jag mig för närvarande icke böra i allmänhet i vidare mån inlåta

Statistiker.

Vaktbetjänte.

Förenklingar i
formerna för
ärendenas afgörande.

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sättet för
ärendem afgörande
vid
ehefem tillfälliga
frånvaro.

mig på en redogörelse för desamma. Emellertid vill jag redan nu
framhålla, att kommitténs ifrågavarande förslag synas mig beaktansvärda
samt att de vid behandlingen af frågan om ny instruktion och
arbetsordning för domänstyrelsen höra göras till föremål för noggrann
pröfning och, så långt de kunna finnas motsvara behofvet och lämpa
sig för ändamålet, blifva genomförda.

I ett afseende torde jag dock, med hänsyn till hvad jag längre
fram kommer att anföra, höra något vidlyftigare beröra kommitténs
ifrågavarande förslag, nämligen såvidt angår ärendenas afgörande i chefens
tillfälliga frånvaro.

Kommittén har i detta hänseende anfört följande.

Rörande ärendens afgörande i chefens tillfälliga frånvaro uti ämbetsverk,
där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam hade beslutanderätten
i ärenden, uti livilkas pröfning han deltoge, växlade föreskrifterna
i allmänhet mellan två hufvudtyper, i ty att inom vissa ämbetsverk
de ärenden, i hvilka chefen eljest beslutade och som kunde
afgöras i hans frånvaro, afgjordes kollektivt af vederbörande ledamöter,
under det i andra verk en af ledamöterna inträdde i utöfningen af chefens
åligganden med eller utan vissa begränsningar.

Domänstyrelsen tillhörde den förstnämnda af dessa båda hufvudtyper.

I kommitténs betänkanden angående kammarkollegium och statskontoret
hade för dessa ämbetsverk förordats den anordning, att i chefens
frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten skulle inträda i utöfningen af
chefens åligganden. Föreskrifter i nämnda hänseende hade ock meddelats
i den nya instruktion, som den 18 oktober 1907 utfärdats för statskontoret,

Enahanda anordning ansåge kommittén böra komma i tillämpning
inom domäns ty r e 1 s e n, där chefen ju hade sig ålagd t att företaga inspektionsresor,
när han så funne nödigt och hans öfriga ämbetsgöromål det
medgåfve. Genom att föreskrifva, att den äldste tjänstgörande ledamoten
skulle inträda i utöfningen af chefsbefattningen, vunnes, förutom undvikandet
af den mera tidkräfvande kollegiala formen, dels att de till
chefsämbetet hörande kontrollerande och öfvervakande åliggandena kunde
på effektivt sätt uppehållas, dels ock att en af styrelsens ledamöter finge
särskild anledning att sätta sig in i styrelsens ämbetsgöromål i allmänhet,
hvilket utan tvifvel konime att lända till större trygghet för bevarandet
af nödig kontinuitet vid ärendenas behandling.

Kommittén, som förutsatte att, därest, af annan anledning än semester
eller tjänsteresor, utöfver fjorton dagar för styrelsens chef in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

träffade hinder att utöfva ämbetet, ansökning om ledighet skulle göras
hos Kung! Maj:t, hemställde alltså, att i domänstyrelsens blifvande instruktion
måtte meddelas föreskrift därom, att under generaldirektörens
tjänsteresor eller då han åtnjöte semester eller eljest under kortare tid,
som icke öfverstege fjorton dagar, vore förhindrad att sitt ämbete förrätta,
äldste tjänstgörande byråchefen skulle, därest icke annorlunda af
Kungl. Maj:t förordnades, inträda i utöfningen af generaldirektörens
åligganden.

Vid behandlingen af frågan om de aflöningsförmåner å stat, som
borde tillkomma den ordinarie personalen vid domänstyrelsen, har kommittén
i sådant hänseende först redogjort för sin uppfattning beträffande
aflöningen åt verkets chef.

Under erinran, hurusom vid 1907 års riksdag, på förslag af
Kungl. Maj:t, aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för
generalkrigskommissarien bestämts till 11,000 kronor, däraf lön 7,000
kronor, tjänstgöringspenningar 3,000 kronor och ortstillägg 1,000 kronor,
har kommittén anfört, att med den uppfattning, kommittén erhållit angående
domänstyrelsens verksamhet och de kraf, som borde ställas på
dess chef, kommittén emellertid ansett en aflöning af 11,000 kronor ej
vara till fyllest för denne.

Uppgiften att förvalta och göra fruktbringande så stora kapital,
som dem kronan ägde i sina skogar och jordbruksdomäner, vore nämligen
så stor och maktpåliggande, att den nyssnämnda aflöningen syntes
kommittén för låg för den, hvilken denna uppgift förnämligast ålåge.
Särskilt inom skogsförvaltningen kunde felgrepp eller brist på omtanke
medföra mycket betydande ekonomiska förluster ej blott för tillfället
utan äfven för en lång framtid. En vaken uppsikt öfver förvaltningen
i alla dess grenar, förenad med omsikt och duglighet, kunde däremot
bereda det allmänna en vinst, i förhållande till hvilken en jämförelsevis
betydande aflöning till domänstyrelsens chef ej spelade någon roll.

Med hänsyn till dessa förhållanden och med afseende jämväl å de
höga aflöningsbelopp, som inom den privata affärsverksamheten numera
utginge till personer med de kvalifikationer, på hvilka man härvidlag
gjorde anspråk, har kommittén ansett sig böra föreslå, att chefen för
domänstyrelsen måtte erhålla en aflöning af 15,000 kronor, hvilket belopp,
med beaktande af den indelning i aflöningstitlar, som för statskontoret
och arméförvaltningens civila personal godkänts vid 1907 års
riksdag, skulle kunna fördelas sålunda:

Aflöning 8»
förmåner för
den ordinarie
personalen.

102

Anmärkning«■
arfvode åt revuorernam.
m.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lön 9,000 kronor, tjänstgöringspenningar 4,500 kronor och ortstillägg
1,500 kronor.

Beträffande samtliga öfriga af kommittén föreslagna tjänster, har
kommittén hemställt, att aflöningarna måtte bestämmas i likhet med
hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande befattningar i
statskontoret och arméförvaltningen, nämligen:

för tjänsteman i tredje lönegraden lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar
2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor eller tillhopa 8,100
kronor, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen efter 5
år med 600 kronor;

för tjänsteman i andra lönegraden lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar
1,800 kronor, ortstillägg 400 kronor, tillhopa 5,800 kronor,
hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 år;

_ för tjänsteman i första lönegraden lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor, ortstillägg 300 kronor, tillhopa 4,000 kronor,
hvartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett
å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år;

för förste vaktmästare lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 450
kronor, ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,500 kronor; samt

för andre vaktmästare lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350
kronor, ortstillägg 150 kronor, .tillhopa 1,200 kronor, hvartill efter 5
år skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen af 100 kronor.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte fri bostad samt bränsle,
skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg ej utgå till honom
äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Enligt förenämnda nådiga skrifvelse den 10 november 1882, angående
förvaltningen af kronans domäner, är af Kungl. Maj:t förordnadt,
att, när i följd af anmärkning, gjord inom domänstyrelsen emot styrelsen
underlydande redogörare, medel inflyta till statsverket, anmärkningsarfvode
må till anmärkningsförfattaren utgå med femton procent af det
influtna beloppet.

Med erinran, att kommittén uti sitt den 18 juni 1904 angående
kammarrätten afgifna betänkande uttalat, att kommittén funnit rätten
för vederbörande granskare att åtnjuta anmärkningsarfvode böra, såsom
tjänande ett maktpåliggande statsintresse, fortfarande kvarstå, men att
det synts kommittén, som om detta arfvode skäligen borde i någon mån
begränsas, då fråga vore om större belopp, har kommittén vidare anfört,
att, jämväl hvad domänstyrelsen anginge, enligt kommitténs åsikt eu

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

dylik begränsning borde liga ruin; och har kommittén hemställt, att i
fråga om medel, som inflöte till statsverket i följd af anmärkning,
gjord inom domänstyrelsen emot densamma underlydande redogörare,
den vederbörande tjänsteman i styrelsen tillkommande rätt till anmärkningsarfvode
måtte begränsas på samma sätt, som bestämts i enlighet
med gällande instruktioner för generalpoststyrelsen den 31 december
1902 och för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 samt nådiga kungörelsen
don 31 december 1897 angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar,
eller så att dylikt arfvode skulle utgå med femton procent å det anmärkta
beloppet, därest detta icke öfverstege 500 kronor, samt med tio procent
å högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor arfvodet
skulle utgå med femton procent å 500 kronor.

I afseende å dessa bestämmelser har kommittén slutligen erinrat,
att, enligt hvad kommittén inhämtat, de för ofvanberörda kommunikationsverk
meddelade bestämmelser blifvit i så måtto föremål för olika
tolkning, att bestämmelsen rörande anmärkningsarfvodets storlek för
belopp mellan 500 och 750 kronor uppfattats dels så, att i dylikt arfvode
skulle utgå femton procent å 500 kronor och tio procent å återstoden
af ifrågavarande belopp, dels ock så, att för hvilket som helst belopp
mellan 500 och 750 kronor anmärkningsarfvodet skulle utgå med femton
procent å 500 kronor, d. v. s. med 75 kronor, och att för sin del kommittén
ansett att, om hänsyn toges till syftet med ifrågavarande bestämmelse,
det måste antagas, att den senare uppfattningen vore den
rätta.

I anslutning till de beslut, som af senast församlade Riks- Föruitättning
dag fattats ifråga om ny aflöningsstat för statskontoret och angående ^flöningMaorganisation
af arméns centrala förvaltningsmyndighet, har kommittén ten.
vidare hemställt, att såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten
måtte uppställas, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare
skulle, i den mån ej undantag ansåges böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6
timmar hvarje söckendag.

Slutligen har kommittén ansett vid den blifvande nya staten för A/Umingedomänstyrelsen
böra i alla tillämpliga hänseenden fästas enahanda vilkor.

aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antagits för statskontoret,
och framställt förslag i öfverensstämmelse därmed.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Anslag till
vikariatsersättning,
arfvoden
för byggnadsplan™

granslcning, åt
amanuenser
och extra biträden
m. m.

Såsom ofvan meddelats, finnes i domänstyrelsens stat uppfördt ett
anslag å 22,300 kronor till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan^
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifningsoch
tryckningskostnader, hvarförutom för hvardera af åren 1907 och 1908
på extra stat beviljats ett anslag å 8,000 kronor för enahanda ändamål.

Hos domänstyrelsen finnas, såsom jag redan nämnt, för närvarande
anställda nio amanuenser. Af dessa tjänstgöra en å hvarje af jordbruksafdelningens
två byråer och den kamerala byrån, två å hvardera
af de två öfriga byråerna, en hos ombudsmannen samt en hos registratorn.
1 årligt arfvode åtnjuta de fem amanuenserna å skogsafdelningen

2,000 kronor hvar, amanuensen hos registratorn 1,800 kronor samt de
öfriga amanuenserna 1,500 kronor hvar.

Af amanuenserna har i regel endast den hos registratorn anställde
åtnjutit extra ersättning i form af gratifikation. Denna gratifikation
har under de senaste åren utgått med 900 kronor om året.

Enligt hvad kommittén meddelat, har från domänstyrelsens sida
uttalats önskvärdheten af att anslaget till arfvoden åt amanuenser och
extra biträden m. in. blefve så tilltaget, att hos styrelsen kunde anställas,
förutom de nio nuvarande amanuenserna, ytterligare tre forstligt
bildade amanuenser; och har beträffande storleken af arfvodena till
dylika amanuenser framhållits, att det visat sig förenadt med allt större
svårigheter att vid amanuenstjänstgöringen i styrelsen fästa för det
praktiska skogsjTket utbildade personer. I den praktiska utöfningen af
sitt yrke vunne nämligen dessa en bättre utkomst och ett för de flesta
mera tilltalande arbete. De forstligt bildade amanuenserna hade ock
i allmänhet ej tillfälle att i hufvudstaden genom annat arbete förvärfva
bidrag till sitt uppehälle.

Hvad den hos registratorn anställde amanuensen angår, äro, enligt
hvad kommittén vidare meddelat, göromålen mellan denne och registratorn
så fördelade, att registratorn jämte ett kvinnligt biträde uppehåller
registratorsgöromålen å skogsafdelningen, medan amanuensen likaledes
med ett kvinnligt biträde bestrider enahanda göromål å jordbruksafdelningen.
Det hade framhållits från domänstyrelsens sida, att de
göromål, som ålåge sistnämnda amanuens, kunde tillfullo likställas med
en ordinarie tjänstemans, och att fördenskull för denna befattning —
hvars nuvarande innehafvare varit anställd i styrelsens tjänst under
hela den tid, styrelsen varit i verksamhet och dessförinnan haft anställning
i kammarkollegii domänafdelning — borde beredas aflöningsförmåner,
väsentligt öfverstigande dem, som i allmänhet utginge till amanuenser
i de centrala ämbetsverken.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

I fråga om behofvet af extra arbetskrafter i domänstyrelsen har
kommittén, under förutsättning af bifall till den af kommittén föreslagna
omorganisationen och med hänsyn jämväl till den likaledes föreslagna
utsträckningen af arbetstiden för den ordinarie personalen, ansett sig
icke tiga anledning tillstyrka någon ökning af det nuvarande antalet
amanuenser hos styrelsen.

Vidkommande frågan om amanuensarfvodenas belopp bär kommittén
till en början erinrat, att den i sitt den 9 mars 1907 afgifna
betänkande rörande reglering af löneförhållanden in. in. vid skogsstaten
och de allmänna skogsläroverken uttalat, att arfvodet till revirassistent
i allmänhet borde böra utgöra minst 2,400 och högst 3,000 kronor för
år, hvartill borde komma reseersättning.

Vidare har kommittén erinrat, att kommittén i sitt den 7 november
1907 afgifna betänkande rörande reglering af löneförhållanden m. in.
vid landtmäteristyrelsen omförmält de skål, på grund af hvilka det ansetts
påkalladt, att arfvode till amanuens i sistnämnda styrelse ej borde
sättas lägre än 2,400 kronor för år, äfvensom att kommittén i samma
betänkande fästat uppmärksamheten därå, att i skrifvelse till telegrafstyrelsen
den 16 februari 1903, angående grunderna för aflöningen till
den extra personalen vid telegrafverket, Kungl. Magt föreskrit vit, att
såsom aflöning till amanuens i allmänhet hos telegrafstyrelsen finge utbetalas
arfvode, i regel begynnande med 1,200 kronor, hvilket arfvode
finge, i den män sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver
1,800 kronor för år, men att till sådan amanuens eller extra ordinarie
tjänsteman å telegrafstyrelsens linjebyrå, som vore anställd såsom biträdande
ingenjör, arfvode finge utgå med högst 2,800 kronor för år.

Enligt kommitténs öfvertygelse vore det fortfarande behöfligt jämväl
inom domänstyrelsen att bereda amanuenser med specialutbildning,
d. v. s. de forstligt utbildade amanuenserna, högre arfvodesförmåner
än amanuenser i allmänhet. Forstligt utbildade vore amanuenserna å
byråerna n:r 3 och 4, hvaremot för närvarande den å byrån n:r 5 eller
den kamerala byrån tjänstgörande amanuensen vore juridiskt bildad.
Man hade nämligen under en följd af år ej kunnat förvärfva någon
forstligt bildad person till amanuenstjänstgöring å sistnämnda byrå.

För de forstligt bildade amanuenserna i domänstyrelsen borde,
enligt kommitténs åsikt, arfvodena ej sättas lägre än 2,400 kronor för
år. Dessa arfvoden torde — likasom det blifvit föreslaget vid landtmäteristyrelsen
— efter någon viss tids tjänstgöring böra kunna höjas,
Bill.''till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 14

106

Skrifbilrädcv

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

i den mån sådant pröfvades skäligt, dock icke utöfver 3,000 kronor för
år. Klafve arfvodena för de forstligt utbildade amanuenserna i domänstyrelsen
af den storlek, som sålunda ifrågasatts, torde emellertid både
kunna och böra å dessa befattningars innehafvare ställas den fordran,
att de åt det dagliga arbetet i styrelsen ägnade betydligt mera tid än
amanuenser i allmänhet. Kommittén hade ock i detta afseende inhämtat
att det vore domänstyrelsens afsikt att af ifrågavarande amanuenser
kräfva en arbetstid af väsentligen samma mått som den ordinarie personalens.
Detta ansåge kommittén ock böra vara en betingelse för arfvodenas
bestämmande till nyss angifna belopp.

Hvad anginge den hos registratorn anställde amanuensen, som
öfvergått till domänstyrelsen från kammarkollegii domänafdelning och
alltsedan varit i domänstyrelsen tjänstgörande, bm-de naturligen, så länge
han fortfarande till styrelsens tillfredsställelse fullgjorde de honom anförtrodda
åligganden, hans aflöningsförmåner ej understiga deras nuvarande
belopp.

För öfriga amanuenser hos domänstyrelsen syntes arfvodena lämpligen
kunna beräknas till lägst 1,500 och‘ högst 2,000 kronor.

Till arfvoden åt nio amanuenser hos domänstyrelsen har kommittén
i sin beräkning upptagit ett belopp af 21,600‘kronor, och därutöfver
har till flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare
synts böra afses ett belopp af 4,000 kronor.

Beträffande härefter öfriga hos domänstyrelsen anställda extra
biträden har kommittén anfört, bland annat, följande.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer,
som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, kunde
erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda, hade, bland andra
myndigheter, äfven domänstyrelsen den 12 oktober 1906 afgifvit infordradt
utlåtande, däri styrelsen upplyst, att hos styrelsen vore anställda
nio kvinnliga biträden, som förrättade sådant arbete, som afsågs
i Riksdagens skrifvelse. Af förenämnda biträden vore sex sysselsatta
med renskrifningsarbeten, kollationering m. m., en med kartritning
och dylikt å skogsafdelningen samt två å styrelsens registratorskontor.
Af de två sistnämnda biträdde den ena vid förandet af jordbruksafdelningens
diarium, liggarna öfver statsverkets utarrenderade

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 107

egendomar m. m., medan den andra biträdde vid förandet af skogsafdelningens
diarium.

Utöfver hvad sålunda blifvit upplyst, hade till utredning om styrelsens
behof af skrifbiträden meddelats från styrelsens sida, att dess utgifter
för renskrifning uppgått åren 1904—1906 till respektive kronor
8,02G: 93, 8,354: 71 och 9,776: 81.

Vid öfvervägande af hvad utredt blifvit rörande förhållandena
inom domänstyrelsen har kommittén ansett vederbörliga förutsättningar
vara för handen för inrättande därstädes af sex fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, såväl i afseende å därmed förenade
förmåner som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad kommittén
för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till beaktande
framhållit.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden har kommittén
i sitt den 31 oktober 1907 i ämnet afgifna betänkande anfört, att vid
nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden begynnelsearfvndet för fasta
biträden hos myndigheter därstädes ej bordo bestämmas till lägre belopp
än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera skulle, i den
mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand höjas,
dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning af detta å
domänstyrelsen har kommittén ansett böra till aflöning åt sex fasta
biträden därstädes beräknas ett belopp af högst 10,800 kronor. Dessa
sex fasta biträden kunde dock ej under alla förhållanden ensamma
besörja förekommande renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan
därjämte måste nog fortfarande i större eller mindre omfattning
anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter. För bestridande af utgifterna till
dylika biträden äfvensom för de i domänstyrelsens nuvarande stat med
kostnaderna för renskrifning sammanförda tryckningskostnader borde
afses ett belopp af omkring 6,500 kronor.

Af det å styrelsens stat nu uppförda anslag till vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och extra
biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader har ett belopp af 2,000
kronor varit afsedt till byggnadsbiträde. Någon förhöjning i beräkningen
af kostnaderna i detta hänseende har kommittén icke ansett påkallad,
utan föreslagit, att för ändamålet fortfarande borde afses omkring 2,000
kronor.

Beträffande utgifterna för vikariatsersättning vid domänstyrelsen
har kommittén ansett, att en ej oväsentlig ökning i dessa utgifter vore
att emotse, i händelse af bifall till kommitténs hemställan om ändringar

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Jnspektionsoch
andra
tjänsteresor.

i styrelsens organisation samt om höjning af tjänstgöringspenningarna
för den ordinarie personalen. Därjämte syntes hädanefter böra beräknas
ett belopp för godtgörande af vikarier för amanuenser under semesterledigheter
och sjukdomsfall. Och vidare måste beredas tillgång för
aflönande af vikarier för de ofvannämnda fasta biträdena vid semester
samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall, i enlighet
med kommitténs uttalanden i sitt förenämnda betänkande af den 31
oktober 1907.

Enligt gjorda beräkningar skulle för vikariats ersättning böra afses
ett belopp af 8,800 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda anförts har kommittén hemställt,
att till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners
granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,
vikariatsersättning samt tryckningskostnader borde i domänstyrelsens
stat uppföras ett årsanslag af 53,700 kronor.

I den för domänstyrelsen upptagna stat finnes, såsom jag förut
nämnt, upptaget ett anslag till inspektions- och andra tjänsteresor till
belopp af 4,000 kronor. Af dessa medel hafva utgått kostnaderna för
de tjänsteresor, som enligt gällande bestämmelser företagits af generaldirektören
eller enligt hans uppdrag af ledamot i styrelsen jämte medföljande
sekreterare.

Däremot hafva kostnaderna för de tjänsteresor, som efter uppdrag
af styrelsen företagits af dess ombudsman och fiskal, på grund åt
anslagets titel ej kunnat bestridas af nämnda anslag, utan utanordnats
af skogsmedel.

Beträffande förevarande anslag har kommittén, under erinran att,
såvidt kommittén hade sig bekant, det vore inom den centrala statsförvaltningen
något enastående, att i stat blifvit fastslaget, det belopp,
hvartill kostnaderna för inspektionsresor högst finge uppgå, ansett, att
det ej vore lämpligt att i staten för domänstyrelsen bibehålla det nuvarande
bestämda anslaget till inspektionsresor, utan att resekostnadsoch
traktamentsersättning för såväl inspektionsresorna som andra tjänsteresor
af styrelsens personal borde utgå af nionde hufvudtitelns anslagtill
rese- och traktamentspenningar.

Vid bifall till kommitténs förenämnda förslag i fråga om reglering
af löneförhållanden m. m. vid domänstyrelsen, skulle den blifvande
staten för styrelsen komma att sluta å 163,000 kronor.

Statsuttskottets Utlåtande N:o 10. 10“

Öfver löneregieringskommitténs förenämnda förslag liar, Bom nänandt,
domänstyrelsen, jämlikt nådig remiss, den 4 nästlidna januari afgifvit
underdånigt utlåtande.

Därvid liar styrelsen till eu början meddelat, att styrelsens ombudsman
och fiskal under 1907 af styrelsen anlitats mer än tillförene.
Rörande antalet af de af ombudsmannen under sistnämnda år handlagda
ärenden har styrelsen lämnat följande uppgift, som af mig
sammanställts med den af mig förut lämnade angående göromålen a
ombudsmans- och fiskalskontoret under år 190G. Af denna sammanställning
framgår, att under nämnda två år följande antal ärenden al
ombudsmannen handlagts, nämligen:

j ! i	1906.	1907.
j Syneklander....................................................................................... 1 J ordatvister....................................................................................	35 20	36 24
\| Andra rättegångsärenden ............................................................	57	75 ;
Summa rättegångsärenden	112	135
Syner, som af fiskalen granskats och därefter direkt före-dragits.............................................................................................	214	219
Årenden angående utskylder ......................................................	34	22
Öfriga ärenden...............................................................................	32Ö	388
{ Memorial.............................................................................................	239	354
I Skrifvelse!''..........................................................................................	138	154

Dessa siffror har styrelsen ansett utvisa, att göromålen å, ombudsmans-
och fiskalskontoret befinna sig i fortgående stadig ökning. .

Vidare har domänstyrelsen erinrat därom, att enligt Kungl. Maj:ts
nådiga bref till styrelsen den 3 juni 1892 angående för förvaltningen
af statens domäner för år 1893 anvisade anslag in. m. jägmästare,
som vinner anställning som första gradens tjänsteman hos styrelsen,
för ålderstilläggs åtnjutande äger tillgodoräkna sig den tid, han ägt att

Domän styrelsen.

Departement

chefen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för samma ändamål räkna sig till godo vid den förut innekafda tjänsten.
Ett liknande stadgande anser domänstyrelsen böra inrymmas i de blifvande
bestämmelserna och villkoren för åtnjutande af de föreslagna nya aflönings
förmånerna.

Slutligen har styrelsen förklarat, att styrelsen visserligen ansåge
sig böra vidhålla sin hos kommittén framställda önskan därom, att
anslaget till arfvoden åt amanuenser blefve så tilltaget, att hos styrelsen
kunde anställas, förutom de nio nuvarande amanuenserna, ytterligare
tre furstligt bildade amanuenser; men då det ej läte sig förneka, att
svårigheter .nu mötte för ett noggrant beräknande af styrelsens behof
af arbetskrafter under de af kommittén gifna förutsättningar med ökad t
antal byråer och ökad arbetstid, funne styrelsen sig för närvarande ej
böra göra någon framställning i detta syfte.

r Med dessa erinringar har domänstyrelsen tillstyrkt bifall till kommitténs
förslag till lönereglering för styrelsen.

kör min del biträder äfven jag i hufvudsak kommitténs förslag.

Genom den af kommittén förebragta utredning angående omfattningen
och den stadigt fortgående tillväxten af det arbete, som påhvilar
domänstyrelsen, synes det mig vara till fullo ådagalagdt, att anställandet
af ytterligare eu byråchef hos styrelsen är af oafvisligt behof påkalladt.
Äfven om, på sätt kommittén antagit, en minskning ''i antalet af de till
de nuvarande båda byråerna å jordbruksafdelningen hörande ärenden
ii alldeles kan vara att emotse, torde denna minskning i hvarje fall
blifva föga alsevärd i förhållande till den oafbrutna stegring, som är att
förvänta i de göromål, som för närvarande tillhöra de tre byråerna å
styrelsens skogsafdelning.

Jag vill bär också erinra därom, att, i händelse, såsom af kommittén

i dess den 18 november 1903 afgifna betänkande angående kammarkollegium
föreslagits, från nämnda kollegium ytterligare komma att till
domänstyrelsen öfverflyttas värden och inseendet öfver kronans öfverloppsmarker
och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken,
äfven därigenom en ökning af arbetet för domänstvrelsen kommer att

ii ga rum.

I likhet med kommittén anser jag, att i sammanhang med anordnandet
af en sjätte byrå hos styrelsen den nuvarande skillnaden mellan
jordbruksafdelningen och skogsafdelningen inom styrelsen bör upphöra,
äfvensom föreskrift meddelas därom, att en af byråcheferna bör vara en
i jordbruk kunnig man.

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

Genom dessa anordningar synes mig böra vinnas såväl möjlighet
åt'' en jämnare arbetsfördelning inom styrelsen som erforderliga garantier
för att i afgörandet af hvarje särskild t mål erforderlig sakkunskap
inom styrelsen får tillfälle att göra sig gällande.

Hvad angår den af kommittén föreslagna fördelning af ärendena
mellan byråerna, lär denna fördelning vara en angelägenhet, hvarom
Eders Kungl. Maj:t torde komma att meddela bestämmelser i sammanhang
med utfärdande af instruktion för domänstyrelsen, och saknar jag
fördenskull anledning att nu uttala mig rörande denna fördelning i
vidsträcktare mån, än att jag finner kommitténs förslag därutinnan
vara efter nuvarande förhållanden i hufvudsak väl afvägdt och beaktansvärdt.

I fråga om kommitténs af domänstyrelsen förordade förslag att
ombudsmans- och fiskalstjänsten hos styrelsen måtte uppföras i andra
lönegraden finner jag fullgiltiga skäl för detta förslag vara af kommittén
anförda.

Vidkommande den ordinarie personalen i öfrigt, som enligt kommitténs
förslag skulle bestå af nio ordinarie tjänstemän i första lönegraden,
har jag emot kommitténs förslag i denna del icke något att
erinra.

Den af domänstyrelsen gjorda framställning om anställande tills
vidare på extra stat . af en förste aktuarie inom styrelsen för ledning
och öfvervakande af statistiskt försöksarbete äfvensom om anvisande af
medel för ställande af nödigt arbetsbiträde till statistikerns förfogande
finner jag, på af kommittén anförd t skäl, för närvarande icke böra föranleda
vidare åtgärd.

Mot den af kommittén för beviljande af nya aflöningsförmåner i
enlighet med kommitténs förslag angifna förutsättning, att samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna
anses böra stadgas eller af vederbörande efter pröfning för särskilda
fall medgifvas, vistas å tjänsterummet minst sex timmar hvarje söckendag,
har jag icke någon anmärkning att framställa. Stadgande i förevarande
afseende torde följaktligen, i likhet med hvad för statskontoret
bestämts, böra meddelas i en blifvande instruktion för styrelsen.

Rörande förslaget om anställandet af fasta kvinnliga biträden hos
styrelsen får jag åberopa mitt uttalande den 13 nästlidna januari i
fråga om sådana biträdens anställande hos landtbruksstyrelsen. Jag
erinrade då, att öfver kommitténs den 31 oktober 1907 i ämnet afgifna
särskilda betänkande utlåtanden infordrats från åtskilliga myndigheter,

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

men att en stor del af dem ännu icke hunnit inkomma med sina yttranden,
samt att såväl i eu del redan inkomna utlåtanden som särskildt
uti eu från styrelsen för föreningen af kvinnor i statens tjänst i december
1907 ingifven underdånig skrift åtskilliga anmärkningar och däribland
äfven sådana af djupt ingripande principiell betydelse framställts
mot det sätt, hvarpå kommittén sökt kisa frågan om ordnande af skrifbiträdenas
ställning.

Att redan nu och utan att afbida den ytterligare utredning, som
infordrats, söka lösa denna grannlaga fråga syntes mig under dylika
omständigheter icke lämpligt. Jag ansåg således, att med frågan om
anställande af kvinnliga biträden hos landtbruksstyrelsen borde få anstå
ännu någon tid, till dess frågan kunde bedömas från de allsidiga synpunkter,
dess vikt kräfde.

Hvad jag sålunda anförde i afseende å anställandet af fasta kvinnliga
biträden hos landtbruksstyrelsen äger äfven sin tillämpning på
domänstyrelsen. Uet af mig sålunda föreslagna uppskofvet med frågans
slutliga pröfning inverkar emellertid icke i nämnvärd mån på de erforderliga
anslagsbehofven och synes således icke höra verka ändring i
den föreslagna statens belopp.

Mot de af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna har jag icke
något att erinra, utom beträffande den för styrelsens chef föreslagna
aflöningen, 15,000 kronor, däraf 9,000 kronor skulle utgöra lön, 4,500
kronor tjänstgöringspenningar och 1,500 kronor ortstillägg. Kommittén
har vid afgifvande af sitt förslag härutinnan icke varit enhällig, utan
liar en ledamot inom kommittén omfattat en afvikande mening och förklarat,
att han, utan att underkänna vikten af de åligganden, som tillhörde
chefen för domänstyrelsen, emellertid ej kunde finna densamma
motivera en högre aflöning än den, som vid 1907 års riksdag tillerkändes
chefen för statskontoret, eller 11,000 kronor.

För min del finner jag mig böra, hvad den föreslagna aflöningens
belopp beträffar, ansluta mig till den af kommitténs flertal uttalade
mening. Med afseende å arten och omfattningen af den ämbetsverksamhet,
som åligger chefen för domänstyrelsen, särskildt hvad skogsförvaltningen
angår, måste på honom, vid utöfvandet af denna hans ämbetsverksamhet,
ställas väsentligen samma kraf, som inom den privata
verksamheten skulle ställas på ledaren af ett mycket stort affärsföretag.
I detta hänseende är han jämförlig med cheferna för de stora kommuuikationsverken.
Med hänsyn till de höga aflöningsförmåner, som inom
den privata affärsverksamheten numera utgå till personer med de kvali -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

118

likatio aer, som fordras för ledningen af större enskilda affärsföretag,
pnåste aflöningsförmånerna vid dessa chcfsplatser sättas så pass höga,
att sannolikhet finnes för erhållande af lämpliga personer vid deras
besättande. Då vid 1907 års riksdag afiöningarna för cheferna för
telegraf- och järnvägsstyrelserna bestämdes, togs också behörig hänsyn
till detta förhållande, i det afiöningsbeloppen bestämdes för chefen för
telegrafstyrelsen till 15,000 kronor och för chefen för järnvägsstyrelsen
till 20,000 kronor.

Vid bestämmandet af beloppet af den aflöning, som skäligen må
anses böra tillkomma chefen för domänstyrelsen, synes mig denne
närmast höra jämföras med chefen för telegrafstyrelsen.

Vid sådant förhållande kan jag ej finna, att det för chefen för domänstyrelsen
föreslagna aflöningsbeloppet, 15,000 kronor, är för högt tilltaget.

Men då jag således anser chefen för domänstyrelsen böra i likhet
med cheferna för telegraf- och järnvägsstyrelserna tillförsäkras högre
aflöning än cheferna för de administrativa ämbetsverken i allmänhet,
anser jag äfven, att lian bör likställas med nyssnämnda båda chefer i
afseende å sättet och villkoren för sin anställning och således förordnas
endast för viss bestämd tid i stället för att, såsom vid statstjänst eljest
är vanligt, erhålla fullmakt å sin befattning. Den tid, förordnandet bör
omfatta, synes mig lämpligen kunna bestämmas till sex år eller densamma,
för hvilken cheferna för telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
förordnas.

Denna anordning förutsätter emellertid äfven liknande anordningar
i fråga om chefens för domänstyrelsen pensionering som de, hvilka träffats
i fråga om pensionering af nyssnämnda chefer. Generaldirektör, hvilken i
minst 12 år innehaft generaldirektörsförordnande, bör sålunda vara berättigad
att i pension uppbära (i,000 kronor. Om generaldirektör, innan
lian uppnått 12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes till
nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran
nödgas afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva
förverkat densamma, bör han vara berättigad att i pension uppbära 5,000
kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor,
där afgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen torde, med
hänsyn till de grunder, som sålunda föreslagits, samt då skogsmedlen
redovisas direkt till statsverket och således icke kunna för ändamålet
användas, böra utgå å allmänna indragningsstaten.

Såsom pensionsafgift. synes böra från generaldirektörens arfvode
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami.'' 1 Afd. 10 Höft. 15

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afdragas 360 kronor eller samma belopp, som föreskrifvits skola afdragas
från arfvodena åt cheferna för post- och telegrafstyrelserna.

Då den, som förordnas till chef för domänstyrelsen, därest han
förut är statsämbetsman, synes böra tillförbindas att afgå från dylik
befattning, kommer generaldirektören tydligtvis aldrig att vara pensiönsberättigad
i annan egenskap än såsom generaldirektör. Några bestämmelser,
motsvarande dem, som äro meddelade för den händelse generaldirektör
för telegrafverket eller för statens järnvägar är delägare i
respektive verks pensionsinrättning, erfordras således icke i förevarande
fall.

Ett genomförande af hvad jag sålunda föreslagit erfordrar sådan
ändring i gällande lag om civila tjänstinnehafvares rätt till pension, att
densamma ej blir tillämplig å chefen för domänstyrelsen. Förslag till
proposition i sådant hänseende kommer att föreläggas Eders Kungl.
Magt af chefen för finansdepartementet.»

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställde departementschefen
om framläggande för Riksdagen af ofvannämnda förslagtill
stat för domänstyrelsen, slutande på 163,000 kronor.

Härefter fortsätter departementschefen:

»Nämnda belopp, 163,000 kronor, öfverskjuter med 69,000 kronor
den nu gällande staten, som slutar å 94,000 kronor.

Om emellertid slutsumman i den nuvarande staten å ena sidan
minskas med det belopp, 4,000 kronor, som i densamma linnes upptaget
för inspektionsresor, men hvilket belopp icke upptagits i nyssberörda
af mig nu förordade statförslag, och å andra sidan ökas med
dels beloppet af de dyrtidstillägg, som år 1907 utgingo till personal hos
domänstyrelsen, tillhopa 2,335 kronor 83 öre, dels ock de belopp, som å
extra stat utgått med 9,000 kronor från och med år 1906 till arfvoden åt
tre tjänstemän i första graden (notarier) å styrelsens skogsafdelning och
med 8,000 kronor från och med år 1907 till vikariatsersättning, arfvoden
för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och extra biträden,
renskrifnings- och tryckningskostnader hos styrelsen, men Indika särskilda
anslagsbelopp ej skulle vidare erfordras, därest sistnämnda förslag
godkännes, varder totalsumman af statsverkets nuvarande utgifter
för domänstyrelsen 109,335 kronor 83 öre i stället för 94,000 kronor
och den verkliga ökningen i utgifter 53,664 kronor 17 öre.

Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke
tagits till ålderstillägg.

115

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För åtnjutande af det för generaldirektören föreslagna arfvode
och af de i öiligt för ordinarie befattningshafvare sålunda föreslagna
aflöningsförmånerna torde i hufvudsak samma villkor och bestämmelser
höra stadgas som do, hvilka föreskrifvits för statskontoret och föreslagits
för åtskilliga andra ämbetsverk och stater, med de jämkningar,
som kunna föranledas af de särskilda, förhållandena vid domänstyrelsen.
.

1 detta sammanhang torde jag böra erinra, att, på sätt jag förut
meddelat, kommittén föreslagit, att i domänstyrelsens blifvande instruktion
måtte meddelas föreskrift därom, att under generaldirektörens
tjänsteresor eller då lian åtnjöte semester eller eljest under kortare tid,
som icke öfverstege fjorton dagar, vore förhindrad att förrätta sitt
ämbete, äldste tjänstgörande byråchefen skulle, därest icke annorlunda
af Kungl. Maj:t förordnades, inträda i utöfningen af generaldirektörens
åligganden.

Därest, såsom jag förutsätter, detta kommitténs förslag vinner
Eders Kungl. Maj:ts gillande, erfordras icke särskilda bestämmelser angående
ordnandet af förhållandena vid generaldirektörens ledighet för
andra fall än då särskild vikarie för honom förordnas.

Vidare torde, förutom de bestämmelser, jag nyss föreslagit ifråga
om generaldirektörens aflöningsförhållanden, böra, på sätt domänstyrelsen
hemställt, meddelas stadgande om rätt för jägmästare, som vinner anställning
som första gradens tjänsteman hos styrelsen, att för ålderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, lian ägt att för samma
ändamål tillgodoräkna sig vid den förut innehafda tjänsten.»

Departementschefen föreslog alltså, att lör åtnjutande åt förenämnda
arfvode och öfriga föreslagna afiöningsförmåner för ordinarie
befallningshafvande, måtte stadgas ofvan omförmälda allmänna villkor
och bestämmelser.

Slutligen yttrade departementschefen:

»Därjämte torde, på sätt jämlikt Kungl. Maj:ts och Riksdagens ar
1907 fattade beslut föreskrifvits för statskontoret, bestämmelser böra
meddelas rörande förpliktelse för den, som efter den nya statens ikraftträdande
tillträder befattning i domänstyrelsen, att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser samt om förfaringssättet med sådana
äldre befättningshafvande, som icke före viss tid, hvilken lämpligen torde
böra utsättas till den 1 november 1908, tillkännagifva, att de äro villiga
underkasta sig den nya lönestaten samt förenämnda villkor och bestämmelser,
och som icke kunna därtill lagligen förbindas.»

Motion.

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till
behandling förehaft eu af herr Johan E. Ekman i Andra Kammaren
väckt motion. n:o 40, däri föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse
. ■ Kuftgl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter skedd utredning
snarast möjligt förelägga Riksdagen förslag till sådan omorganisation
af kungl. domänstyrelsen, att densamma måtte tillföras största
möjliga sakkunskap i fråga om afsättningen af produkter ur kronans
skogsegendomar, och äfven i öfrigt en mera modernt affärsmässig
skötsel af nämnda afsättning möjliggöras.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna tillökningen i arbetskrafter inom
domänstyr elsen finner utskottet med nödvändighet påfordras af den
fortgående tillväxten af arbetena inom styrelsen; och finner sig utskottet
följaktligen böra förorda Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af
eu ny byrå inom ämbetsverket. Likaledes har utskottet funnit lämpligt,
att den nuvarande skillnaden mellan jordbruksafdelningen och
skogsafdelningen inom styrelsen må upphöra.

Förslaget, att domänstyrelsens chef må tilldelas ett arfvode af

15,000 kronor, eller enahanda aflöning som nästlidet års Riksdag bestämde
för chefen för telegrafstyrelsen, anser sig utskottet äfven böra
tillstyrka, då domänstyrelsen i likhet med sistnämnda ämbetsverk har
att utöfva en omfattande verksamhet af ren ekonomisk natur, och i
följd däraf måste på verkets chef ställas kraf på äfven andra egenskaper
an dem, som i allmänhet böra besittas af ämbetsverkens chefer; och
då i öfrigt lånebeloppen i den föreslagna staten äro afpassade efter
den norm, som 1907 års Riksdag vid godkännande af stat för statskontoret
fastställde, anser utskottet densamma böra af Riksdagen
antagas.

I fråga om de för aflöningsförmånernas åtnjutande föreslagna
villkor och bestämmelser, hvilka i hufvudsak öfverensstämma med
hvad Riksdagen förut i dylika afseenden beslutat, har utskottet endast
velat erinra att, på sätt i afseende å generaldirektören och chefen för
statens järnvägar är föreskrifvet, synes böra såsom pensionsafgift afdragas
ett ärligt belopp af 360 kronor ej allenast å det för generaldirektören
i domänstyrelsen bestämda arfvodet utan äfven å den pen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

sion, som kan komma att, efter afskedstagande, af honom uppbäras
under tiden, intill dess lian uppnått pensionsåldern.

Hvad beträffar frågan om den tid, ordinarie tjänstemän och betjänte
skola vara skyldiga att vara tillstädes ä tjänsterummet, har
departementschefen till ofvannämnda statsrådsprotokoll uttalat, att
stadgande i detta afseende skulle, i likhet med hvad för statskontoret
bestämts, meddelas i en blifvande instruktion för styrelsen. I öfverensstämmelse
med hvad nästlidet års Riksdag beslöt vid löneregleringen
för statskontoret, anser utskottet emellertid, att bestämmelse i nu
angifven riktning bör uppställas såsom förutsättning för Riksdagens
godkännande af den föreslagna aflöningsstaten och att därför efter
lönestaten bör intagas en bestämmelse af följande lydelse:

"Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1909 under förutsättning
att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje
söckendag.»

Af hvad ofvan nämnts framgår, att utskottet icke kan biträda
herr Ekmans omförmälda motion. Med anledning af denna motion
har utskottet velat erinra, att de nu för Riksdagen framlagda regleringsförslag
rörande domänstyrelsen och skogsstaten afse att tillföra
skogsförvaltningen ökad sakkunskap och erfarenhet. Regleringen går
ut på, bland annat, dels att i ämbetsverket inrätta en ny byrå för de
tre nordligaste distrikten, där nära tre fjärdedelar af kronans och
största delen af enskildes, under skogsstatens tillsyn ställda skogar äro
belägna, dels ock att förenkla de administrativa formerna och skrifgöromålen,
bereda öfver]ägmästarne vidgad befogenhet och befria jägmästare
från bestyret med uppbörd af underhandförsäljningsmedel.

Beträffande den del af domänstyrelsens verksamhet, hvarå motionären
riktat sin uppmärksamhet, nämligen virkesförsäljningarna, har
utskottet på grund af de officiella berättelserna för skogsväsendet och
från domänstyrelsen införskaffade handlingar och upplysningar kommit
till den uppfattning, att de af motionärerna framställda anmärkningar
mot sättet för dessa försäljningars verkställande icke synas vara befogade.
Genom de ofvan omnämnda förbättringarna i domänstyrelsens
och skogsstatens organisation torde ock den fortgående utveckling,

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som aldrig får saknas i en ekonomisk förvaltningsverksamhet, i nu
berörda hänseende vara att påräkna; och då med statens skogsförvaltning
icke är eller torde blifva förenad någon egentlig industriell
affärsverksamhet i större omfattning såsom sågverksrörelse eller andra
skogsindustriella företag, utan hufvuduppgiften för statens skogsförvaltning
uppenbarligen synes vara åstadkommande af en god skogsvård,
uppbringande af statsskogarnas produktivitet samt afverkningarnas
och virkesförsäljningens ordnande på sådant sätt, att de inom orterna
förefintliga möjligheter för en fördelaktig virkesafsättning ej allenast
utnyttjas, utan äfven, där så behöfves och ske kan, genom lämpliga
åtgärder upphjälpas och utvecklas, så synas åtgärder i det af motionären
angifna syfte icke erforderliga.

På grand af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet.

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i
propositionen n:o 30 framlagda förslag och med afslag
å herr Ekmans ofvannämnda motion, må

a) godkänna följande aflöningsstat för domänstyrelsen: -

Statsutskott elit Utlåtande N:o 10.

119

K r o n o r

	Lön	Tjänst-Käring*- ] pen- \| ningar	Orts- tillägg	Summa’
Generaldirektören och chefen arfvode ........	_			15,000:
1 byråchef ..................	5,000	2,500	600	s,ioo;
5 byråchefer ...............	25,000	12,500	3,000	40,500
1 ombudsman och fiskal	3,6()0	1,800	400, 5,800''
1 l:a gradens tjänsteman	2,200	1,500	300	4,000
8 l:a gradens tjänstemän	17,600	12,000	2,400	32,000
11 förste vaktmästare .....	900; 450	150	1,500
1 vaktmästare ............	700'' 350	150	1,200
11 » ............	700	350	150! 1,200
i Till arfvoden åt amanuen-ser och biträden samt för byggnadsplaners granskning, flitpennin-gar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariat&ersättning samt tryckningskost-nader ....................	1			\| j 53,700
Summa kronor		—	—	163,000

höjas med (500 kro-l
nor.

Efter 5 år kan lönen)
höjas med 500 kro-l
nor och efter 10 år[
med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor,
efter 10 år med
ytterligare 500 kronor
och efter 15 år;
med än ytterligare!
. 500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 krol
nor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, sä, länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

b) besluta, att under ofvanstående lönestat, skall
införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari
1909, under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan
meddelar föreskrift därom, att samtlige ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag;

c) godkänna följande allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af förenämnda arfvode och

120

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

öfriga föreslagna aflöningsförmåner för ordinarie ■befallningshafvande
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i domänstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, äfvensom, därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller
därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål
öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att,
med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordningsköta
de med befattningen förenade göromål eller,
efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk,
till hvithet göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i domänstyrelsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej,
hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, domänstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få
tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden,
där domänstyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna
gång, finner honom lämplig och behöflig:

121

Statsutskottet» Utlutande N:o 10.

att, där generaldirektören åtnjuter ledighet och
särskild vikarie för honom förordnas, på pröfning af
Kungl. Maj:t beror, huru stor del af arfvodet skall till
vikarien afstås;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som erhållit förordnande att uppehålla befattningen;

att tjänsteman eller betjänt, som af sjukdom
hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära hela
lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller
betjänt för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af domänstyrelsen pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras
till följd af tjänsteresa, eller för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning i domänstyrelsen,
densamma bestrida, där fråga är om förordnande för
generaldirektören, mot den ersättning Kungl. Maj:t
bestämmer, men eljest mot åtnjutande, om förordnandet
Bih. till Biksd, Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

erfordras till följd af sjukdomsfall, af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar och, om förordnandet
föranledes af tjänsteresa eller semester, af
mot nämnda tjänstgöringspenningar svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock ej längre
än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad
är i staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år. under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan
kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på
samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en
af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller på grund af förordnande i följd
af frågan om domänstyrelsens omorganisation;

att jägmästare, som vinner anställning som
första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen, äger
för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,
hän ägt att för samma ändamål räkna sig tillgodo
vid den förut innehafda tjänsten;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

nått den lefnads- ocli tjänsteålder som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att styrelsens chef och tjänstemän äga årligen,
när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ske, åtnjuta semester, chefen samt tjänstemännen
af tredje och andra lönegraden en hvar under
en och en half månad samt tjänstemännen af första
lönegraden en hvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året,
som af generaldirektören bestämmes, begagna sig af
semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att generaldirektör, hvilken i minst 12 år innehaft
generaldirektörs förordnande, skall vara berättigad
att å allmänna indragningsstaten i pension uppbära
6,000 kronor;

att, om generaldirektör, innan han uppnått 12
tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes till
nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan
egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan
att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma,
.han skall vara berättigad att, likaledes å allmänna
indragningsstaten, i pension uppbära 5,000 kronor,
då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, där afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår;

att såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektören
bestämda arfvodet eller den honom, intill
dess han uppnått pensionsålder, tillkommande pension
afdragas ett årligt belopp af 360 kronor;

att beträffande öfriga befattningshafvande skall
i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom
i fråga om rätt till pension gälla, hvad i särskild
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning som

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

d) förklara

ej mindre, att eu hvar, som med eller efter ingången
af år 1909 tillträder ordinarie befattning i
domänstyrelsen, skall vara skyldig att underkasta sig
förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af
ordinarie befattningar i nämnda styrelse, hvilka icke
före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och som icke kunna lagligen
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem; samt

e) i riksstaten uppföra anslaget till domänstyrelsen,
nu 94,000 kronor, med ett med 69,000
kronor till 163,000 kronor förhöjdt belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

Skogsväsendet.

10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslag till stater
för skogsstaten och de allmänna skogsläroverken äfvensom till allmänna
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i nämnda stater för ordinarie
befattningshafvande upptagna aflöningsförmånerna;
dels förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträdde
ordinarie befattning vid skogsstaten eller statens skogsläroverk,

skulle vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
vid skogsstaten eller statens skogsläroverk, hvilka icke före den 1 november
1908 anmälde, att de ville underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranleddes
af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ej mindre höja bestämda anslagen till skogsstaten, nu 680,108
kronor, med 444,892 kronor till 1,125,000 kronor, och till statens
skogsläroverk, nu 58,800 kronor, med 30,250 kronor till 89,050 kronor,
än äfven i riksstaten uppföra det nu till 100,000 kronor upptagna
förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal under förändrad rubrik »till ålderstillägg åt personalen
vid skogsstaten och skogsläroverken» med ett förhöjdt belopp af 110,000
kronor;

dels, med godkännande af den föreslagna beräkningen af anslaget
till Skogshålls skogsskola, höja reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen,
nu 5,600 kronor, med 2,000 kronor till 7,600 kronor,
dels medgifva, att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1908 ett
belopp af 3,300 kronor finge användas till anställande under nämnda
år af en andra skogsingenjör;

dels godkänna det uppgjorda förslaget till stat för statens skogsförsöksanstalt;
samt

dels slutligen i riksstaten upptaga reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
nu 2,264,792 kronor, till ett med 303,558 kronor förhöjdt belopp,
eller till 2,568,350 kronor.

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vid bifall härtill skulle anslaget till skogsväsendet erhålla följande
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ................. kronor 1,125,000: —

»• statens skogsläroverk » 89,050:— kronor 1,214,050: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt personalen
vid skogsstaten

och skogsläroverken................................................... kronor 110,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsunder visningen

........................ kronor 7.600: —

till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmän .

.............................. » 2,568,350: kronor 2,575,950: —

Summa kronor 3,900,000: —

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Nu utgående ordinarie anslag till skogsväsendet äro af Riksdagen
beviljade i enlighet med följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ......................... kronor 680,108: —

,, statens skogsläroverk „ 58,800: — kronor 788,908:

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal.................................................... }> 100,000:_

till

reservationsanslag :
enskilda skogsundervis ningen

......................... kronor 5,600: —

kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet „ 2,264,792: —

2,270,392: —

Summa kronor 3,109,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

Den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommittén
erhöll genom nådigt bref den 2 mars 1906 sig anbefalldt
att, sedan den afslutat sina arbeten angående landsstaten, öfvergå till
behandling af frågan om reglering af aflöningarna vid skogsstaten och
de allmänna skogsläroverken.

Utlåtande och förslag i berörda hänseenden hafva därefter af
kommittén afgifvits den 9 mars 1907.

Öfver detta förslag anbefalldes genom remiss den 22 i samma
månad domänstyrelsen att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt
utlåtande; och har styrelsen till åtlydnad häraf, sedan styrelsen
inhämtat underdåniga yttranden i ärendet från personalen vid
skogsstaten och de allmänna skogsläroverken m. fl., den 25 juli 1907
afgifvit det infordrade utlåtandet.

I särskildt betänkande likaledes af den 9 mars 1907 har kommittén
vidare yttrat sig öfver en af domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 17 december 1906 gjord framställning om, bland annat, beredande
af rätt för kronoj ägare att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
han varit skogsrättare vid statens skogsskola.

Jag tillåter mig här först upptaga till behandling frågan om reglering
af löneförhållandena vid skogsstaten för att därefter hvar i sin
ordning förelägga Eders Kungl. Maj:t öfriga skogsväsendet rörande
reglerings- och anslagsfrågor.

Skogsförvaltningen i orterna ombesörjes för närvarande af dels
skogsstatens ordinarie personal samt dels extra personal. Den ordinarie
personalen utgöres af 10 öfverjägmästare, 90 jägmästare och 382
kronoj ägare. Den extra personalen består af öfverjägmästarassistenter,
biträdande jägmästare, revirassistenter, skogstaxatorer, dikningsledare,
dikningsassistenter, sockenallmänningsassistenter, skyddskogsassistenter,
en bokhållare i Klotens revir, extra kronojägare, kronoskogvaktare, extra
kronoskogvaktare samt extra och tillfälliga bevakare.

Gällande instruktion för skogsstaten indelar samma personal från
en annan synpunkt uti dels tjänstemän såsom förvaltande och dels betjänte
såsom bevakande personal.

Till den förvaltande personalen höra öfverjägmästare och jägmästare,
som förestå, de förra distrikt och de senare revir, samt de
extra jägmästarna.

Den bevakande personalen utgöres af kronojägare, extra kronojägare
och kronoskogvaktare samt extra kronoskogvaktare äfvensom
extra och tillfälliga bevakare.

•SkogitUatm*.

Per son ael.

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Nuvarande

aflöning

Till skogsstaten torde emellertid äfven få räknas skogsingenjören,
som har att inom de orter, där skogsvårdsstyrelser ej finnas, tillhandagå
allmänheten med råd och biträde ifråga om skogsskötsel^ samt personalen
vid statens skogsförsöksanstalt.

För personalens olika funktioner är utförligt redogjordt i kommitténs
förenämnda utlåtande och tillåter jag mig här hänvisa till den
af kommittén lämnade utredningen.

Hvad den ordinarie personalens aflöning angår, så utgår den dels
från förenämnda, i staten för år 1908 till sammanlagdt 680,108 kronor
upptagna bestämda anslag, dels från förslagsanslaget till ålderstillägg
samt dels, såvidt angår nedannämnda, kronojägare tillkommande dagarfvoden,
från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Den extra personalens aflöning åter utgår, i den mån ej här nedan
annat förhållande angifves, från nyssnämnda reservationsanslag.

Sedan jämlikt den senast församlade Riksdagens beslut förutvarande
Yadsbo revir från och med 1908 års början blifvit uppdeladt i två,
Granviks och Tivedens revir, har staten för den ordinarie personalen
följande utseende:

217

163

öfverjägmästare

d:o

jägmästare ......

d:o .....

d:o

kronojägare \ i de sex norra länen och f
d:o j Värmland ............(

d:o

i öfriga delar af landet |

Tjänst- j

Lön. görings- Summa,
penningar.

3,200

28,800

1,500

33.000
1,500

18.000
1,500:

15.000

1,500;

63.000:

400

86,800;

400:

65,200:

1,600

14,400

1,600

35,200i

1,400

16,800:

1.200!

12,000

1,000!

42.0001

400:

86,800

300

48,900:

4,800j

43,2001

3,100

68,200

2,900

34,800

2,700

27,000

2,500

105,000

800

173,600

700

114,100

\ Efter 5 år kan aflöuingen.
( höjas med 600 kronor;

Aflöningen kan höj as efter
5 år med 500 kronor och!
efter 10 år med ytter-:
ligare 500 kronor samt
efter 15 år med Un ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor.

Där boställslägenheter
saknas, ntgår nyreser-j
sättning med 100kronor.

Säger kr. 319,800 263,600 583,400

Statsutskott flis Utlåtande N:o 10.

129

" i	i Tjänst-Lön. görings- \| penningar.	Summa, j
Transport kr.1	- ■	—	583,400
Respenningar:
1 öfverjägmästare ............... 1,000 5 d-o ..... (i 800 kr.) 4,000 4 d:o ......(å 700 » ) 2,800 40 jägmästare ............(5 600 » ) 24,000 25 eko (å 500 ») 12,500 20 d:o (tk 400 » ) 8,000 1 3 d:o (å 300 » ) 900 1 d:o .............................. *00 1 d:o ......................... 109 i 218 kronojägare............ (» 100 kr.) 21,800			75,300
Hyresersättning:			i
i 238 kronojägare .................... (a 100 kr.)	-	-	23,800

Summa kronor

- 682,500;

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattafle åtkomst afgå &
indelningshafvare^ lön och, om boställsafkastmngen öfverstiger denna, till Överskjutande beloppet
å tjänstgörings- och respenningarna, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren
under lortighet till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjänstgörings- och respenningarnas
fyllande till de i staten upptagna belopp.

Utöfver förut upptagna förmåner åtnjuter kronojägare inom vissa

gränser dagarfvode. .

Skillnaden mellan sistnämnda belopp, 682,500 kronor, och det i
riksstaten upptagna, 680,108 kronor, beror på, att en del af personalen
innehar boställen, för hvilka afdrag å aflöningen skola göras. Summan
af dessa afdrag växlar ganska betydligt, men uppgick för år 1907
till 6,898 kronor 87 öre.

Utöfver nu nämnda ordinarie inkomster åtnjuter en del beiattnmgshafvare
vissa extra inkomster i tjänsten. Sålunda äga vederbörande
revirförvaltare uppbära ersättning dels för af dem verkställda indelnmgsoch
uppskattningsförrättningar å allmänna skogar, som stå under skogsstatens
förvaltning, äfven inom eget revir och dels för vissa bestyr å en del
enskilda skogar. Vidare har åt en del kronojägare, som icke åtnjuta
respenningar, lämnats ett mindre årligt bidrag till underhåll af velociped.
Slutligen har åt hvarje öfverjägmästarexpedition plägat årligen
anslås ett visst belopp s. k. expensmedel, afsedda att bestrida utgifter
för skrifmateriel m. m. samt aflöning af skrifbiträde äfvensom på senare

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

tider, i den mån arkiven svällt ut till sådana dimensioner, att minst
ett par rum erfordrats till expeditionslokal, särskilda bidrag till hyra
för expeditions- och arkivlokal till växlande belopp.

Samtliga dessa utgifter hafva, i den mån de ej skolat gäldas af
enskilda, bestridts från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

villkor och I fråga om åtnjutande af ofvanupptagna aflöningsförmåner gälla

bestämmelser, numera hufvudsakligen följande villkor och bestämmelser:

att ^ innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i
åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som kan
varda föreskrifven;

att med ordinarie tjänst vid nämnda stat icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning
vid skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej heller
annan tjänstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjänstgöringen vid skogsstaten, dock att tjänsteman,
som vid inträdande af 1889 års lönereglering innehade tjänst utom
nämnda stat, fick densamma bibehålla, så länge den icke var för tjänstgöringen
vid denna stat hinderlig;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de
gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att de med hvarje befattning förenade tjänstgörings- och respenning^
fa uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen
tjänstgjort, men skola för den tid, han varit från tjänstgöring
befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbäia
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgörings- och respenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända
ålderstillägg liksom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget
skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under villkor att
mnehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid själf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, och att
hans tjänstgöring därunder varit af beskaffenhet att kunna väl vits -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

ordas, samt med iakttagande att den högre afiöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter det är, dä den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att öfverjägmästare därvid äger tillgodoräkna sig:

1) den tid, han före den nya statens utfärdande varit förordnad
till skogsinspektör,

2) den tid han varit direktör för skogsinstitutet;

att jägmästare äger tillgodoräkna sig:

1) den tid, han före den nya statens utfärdande enligt nådigt
förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning eller skogsinspektörs
jägmästartjänst eller jägmästareänst, som under afbidan pa skogsstatens
omreglering icke blifvit med ordinarie innehafvare besatt;

2) den tid, lian innehaft befattning såsom direktör eller lektor
vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola eller underlärare
vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen innehafts på grund af
konstitutorial eller, i följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast
på nådigt förordnande;

3) den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens
skogsingenjör, dock endast för tiden efter den 26 maj 1899, då Kungl.
Maj:ts beslut i denna del meddelades;

att dessutom första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen, som
vinner anställning såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställning
såsom första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen, må för ålderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han ägt att för samma
ändamål räkna sig till godo vid den förut innehafda tjänsten;

att andra och tredje ålderstilläggen få af jägmästare tillträdas
efter ytterligare respektive fem och tio år under enahanda villkor,
som gälla beträffande det första ålderstillägget; samt

att af ålderstillägg tre fjärdedelar skola räknas till lönen och en
fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar.

I fråga om den kronoj ägare tillkommande hyresersättning är
särskildt stadgadt enligt nådiga brefven till domänstyrelsen den 29
november 1889 angående ny reglering af skogsstaten m. m. samt den
29 maj 1896 angående de för förvaltningen af statens domäner för år
1897 anvisade anslag in. m., jämte annat, att, då ordinarie kronojägare
åtnjuter ledighet för sjukdom, hvad som utöfver de med befattningen
förenade tjänstgöringspenningar erfordras för beredande åt den, som
förordnas att uppehålla befattningen, af full kronojägarafiöning, hyresersättning,
där sådan förekommer, jämväl däri inbegripen, skall utgå
af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet.

132 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Dessutom liar dels såsom villkor för, att det kronoj ägare tillkommande
ålderstillägget skall få ingå i deras aflöning såsom lön, föreskrifvits,
^tt visst belopp skall afdragas å deras aflöningsförmåner och besparas
åt statsverket, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, dels ock meddelats bestämmelser
om skyldighet att afgå ur tjänsten och om rätt till pension,
hvilka efter den nya pensionslagens trädande i kraft torde för föreliggande
fråga sakna vidare betydelse.

Däremot torde här böra anmärkas, att Kungi. Maj:t med ltiksdagens
samtycke vid olika tillfällen beviljat vissa befattningshafvare
personligen en vidsträcktare rätt att för ålderstillägg beräkna tjänsteår,
än som kan härledas af förut angilna allmänna villkor och bestämmelser.

Sålunda erhöllo enligt nådigt bref den 10 juli 1902 tre jägmästare
rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom skogsingenjörer före den
26 maj 1899, och genom särskilda nådiga bref den 25 maj 1906 samt
den 14 juni 1907 hafva två jägmästare tillerkänts rätt till tjänsteårsberäkning
för tjänstgöring såsom föreståndare för Skogshålls skogsskola.

Hvad den extra ordinarie personalen angår, hafva beträffande dess
anställning och aflöning under år 1907 följande uppgifter af vederbörande
lämnats.

Ofverjägmästarassistenternas arfvoden utgå för närvarande, såsom
jag får tillfälle att längre fram ytterligare beröra, af de åt öfverjägmästarna
anslagna expensmedel. Där dessa för ändamålet räckt till
och tjänstemän kunnat erhållas, hafva assistenterna tjänstgjort hela året.
Eljest hafva öfverjägmästarna fått nöja sig med biträde af renskrifvare.
Arfvodena hafva utgjort för en assistent — i Västra distriktet — 150
kronor samt för de öfriga 100—125 kronor i månaden.

Biträdande jägmästare hafva varit anställda i 7 revir. Arfvodena
hafva utgått med något växlande belopp. En biträdande jägmästare,
den i Härjedalens revir, har sålunda, jämte det han åtnjutit fri bostad
och vedbrand, uppburit ett arfvode af 2,700 kronor, däraf 1,200 kronor
från renbetsfjällens skogsförsäljningsmedel. Af de öfriga hafva två
uppburit 2,600 kronor hvardera, tre 2,500 kronor hvar samt eu

2,000 kronor.

Revirassistentex1 hafva vald t anställda dels för hela året och dels
för kortai’e tider. Af de förra hafva nio i de södra delarna af riket
åtnjutit ett arfvode af 2,000 kronor hvar, hvaraf 200 _kronor räknats
som respenningar, tre, likaledes anställda i revir inom de södra delarna
af landet, 1,200 kronor hvar samt tjugunio i de norrländska länen i
arfvode 1,200 kronor och såsom respenningar 600 kronor hvar, hvar -

133

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jämte eu hvar af sistnämnda assistenter fått uppbära dagtraktamente
med 6 kronor för hvarje förrättnings- och resdag. Samtliga revirassistenter,
som varit anställda för kortare tid än helt år, hafva varit
anställda i de norrländska länen och åtnjutit ersättning efter samma
grunder som där anställda helarsassistenter. Antalet dylika assistenter
har uppgått till sammanlagdt femton, häraf åtta med en anställningstid
öfverskjutande 0 månader samt sju med kortare anställningstid.

Af skogstaxatorer finnas nio,, och utgår ersättningen till dem med
arfvode af 2,400 kronor jämte reseersättning enligt fjärde klassen i
gällande resereglemente samt traktamente af 0 kronor för hvarje förrättnings-
eller resdag.

Antalet dikningsledare har under år 1907 varit fyra med arfvode
af 2,400 kronor och respenningar af 600 kronor hvardera, hvarjämte dikningsledare
ägt uppbära dagtraktamente med 6 kronor för hvarje förrättnings-
och resdag. Två dikningsassistenter hafva uppburit i arfvode

1,200 kronor hvar jämte respenningar med SO kronor för en hvar af
månaderna juni—oktober samt samma traktamentsersättning som dikningsledare.
Ersättningarna till nu nämnda tjänstemän utgå från det å
extra stat anvisade anslaget till afdikningar å kronans skogar i de
norrländska länen och i Kopparbergs län.

Af sockenallmänningsassistenter hafva under år 1907 varit anställda
tre och af skyddsskogsassistenter fyra med helårsanställning och åtta med
kortare tids anställning. Till samtliga dessa har ersättning utgått efter
samma g-runder som till revirassistenter i de norrländska länen.

Bokhållaren åtnjuter, jämte fri bostad. 1,800 kronor om året i
arfvode samt 100 kronor till respenningar.

Antalet af den extra bevakande personalen liksom arfvodena till
densamma växla till den grad efter orts- och tidsomständigheterna, att
eu närmare redogörelse därför skulle sakna hvarje allmängiltighet,
hvarför jag anser mig icke böra här lämna en sådan redogörelse.

Hvad angår skogsingenjörens aflöning — endast eu sådan har skogs.
för närvarande stadigvarande anställning — så medgaf på förslag af m9eni<>rt
Kungl. Maj:t 1905 års Riksdag, att från och med år 1905 Unge för
tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildas
skogar och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke ägde
tillämpning, anställas en skogsingenjör med enahanda ersättning, som
förut varit för skogsingenjör bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor
om året, att utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Statens
skogsförsoksanstalt.

Lönereglering
skommi tiens
förslag.

Indragning
eller Ökning ctj
befattningar.

I anledning af detta Riksdagens beslut har från den 6 juni 1905
en skogsingenjör varit af domänstyrelsen förordnad och anställd inom
sagda område med skyldighet att i den ordning, som af styrelsen närmare
bestämdes, enligt rekvisition tillhandagå hushållningssällskap och
kommuner samt enskilda ägare af jord uti hvad till en ordnad skogshushållning
hör. I årligt arfvode har till skogsingenjören utgått 2,000
kronor, hvarjämte från förenämnda anslag å 3,300 kronor af domänstyrelsen
utbetalts reseersättning och dagtraktamente för resdagar enligt
gällande resereglemente. Därförutom har rekvirent att till skogsingenjör
utgifva dagtraktamente af 5 kronor för förrättningsdag samt ersättning
enligt gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar för det arbete å
kartor och hushållningsplaner, som ej kunnat å förrättningsstället utföras,
men som rekvirent önskat få sedermera fullbordadt.

Anslag till statens skogsförsöksanstalt utgår för närvarande från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet; och den vid anstalten fästa personalen
har icke ordinarie tjänstanställning.

För anstalten gäller för närvarande följande stat:

Kronor.

Arfvode till föreståndaren........................................ 3,000

» » botanisten ............................... ................................................... 3 OOO

» » en assistent ........... ................................... ................................ 2 500

* * '' » 2!soo

dill rese- och traktamentsersöttning samt till aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning
äfvensom till expensmedel ..................................... j 12,875

Summa kronor 23,875

Därest föreståndaren är en ordinarie jägmästare och såsom sådan åtnjuter ålderstillägg å
sin aflöning, äger han, utöfver ofvanstående arfvode, uppbära ett belopp, motsvarande den tjurdeclel
af honom tillerkändt ålderstillägg, som han är skyldig afstå till sin vikarie.

Den första fråga, kommittén jämlikt den för densamma meddelade
instruktion haft att taga i öfvervägande, är den, om och i hvad
mån indragning af tjänster möjligen skulle kunna äga rum.

Därvid har kommittén ansett sig i främsta rummet böra till
behandling upptaga spörsmålet, huruvida några ändringar i skogsstatens
organisation borde af kommittén föreslås.

Vid besvarande af denna fråga har kommittén emellertid ansett
sig icke hafva att ingå i något bedömande angående själfva sättet för
tillgodogörandet af statsskogarnas afkastning och om åtgärder för höjande
af deras tillväxt. Kommittén har i sådant hänseende erinrat, dels att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

enligt kommitténs uppfattning frågan om skogarnas rentabilitet låge utanför
kommitténs uppdrag samt dels att denna fråga redan i annan
ordning vore föremål för Kung!. Maj:ts pröfning; och kommittén
har funnit sig hafva så mycket större skäl att begränsa sin undersökning
väsentligen till hvad som i förevarande hänseende blifvit kommittén
uttryckligen pålagdt, som kommittén ansett det vara i hög grad
angeläget, att ett nytt aflöningsförslag för skogsstaten framlades med
det snaraste och ej uppehölles genom afbidan på eu samtidig lösning
af ofvan angifna, omfattande och omtvistade spörsmål.

Däremot har kommittén sökt utreda, huruvida några af de nuvarande
ordinarie tjänstebefattningarna inom skogsstaten borde indragas
eller tilläfventyrs ersättas af andra.

Efter en ingående undersökning har emellertid kommittén af anförda
skäl ansett sig böra besvara denna fråga nekande. Kommittén
har alltså vid sina förslag i öfrigt ansett sig böra utgå från att såväl
nuvarande ordinarie tjänstebefattningar borde bibehållas, som att någon
minskning i deras antal ej kunde ifrågakomma.

Å andra sidan har kommittén ej heller ansett sig böra föreslå
inrättandet af nya tjänster. Hvad öfverjägmästar- och jägmästarbefattningarna
angår, har emellertid kommittén därvid framhållit, att
kommittén utgått från den förutsättningen, att genom vissa af kommittén
ifrågasatta förändringar i anordningen af arbetet hos distriktsoch
revirförvaltningarna vederbörande tjänstemän syntes kunna befrias
från en del mera ofruktbara skrifgöromål och beredas större tid att
ägna sig åt den mera betydelsefulla praktiska delen af sina tjänstegöromål.
I fråga åter om kronojägarna har kommittén väl ansett sig
böra framhålla, att i några enstaka fall uti yttranden, som till kommittén
inkommit från befattningshafvare vid skogsstaten, förslag framställts
om delning af vissa nuvarande bevakningstrakter, men på samma
gång anfört, att, då det syntes böra ankomma på domänstyrelsen att
tillse, det behofvet af sådan bevakningspersonal blefve fylldt, hvilket
också, i den män dylikt behof kunde komma att föreligga, kunde antagas
blifva fallet, kommittén för sin del ansett sig icke af sagda yttranden
eller eljest äga anledning ifrågasätta någon ökning af deras antal. I

I fråga om själfva regleringen af lönerna för skogsstaten har
kommittén först och främst framhållit, hurusom uti till kommittén
öfverlämnade framställningar det betecknats såsom en angelägenhet af
synnerlig vikt, att allöningarna till skogsstatens tjänstepersonal blefve
bättre afpassade efter behofven än de nu vore, hurusom äfven från utom -

Motiv för
fåne förhöj•
ning.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stående nödvändigheten häraf erkänts samt hurusom det eljest lätteligen
kunde inträffa, att de bättre krafterna af dem, öfver hvilka
statens skogsförvaltning förfogade, vände sig åt andra håll, och att
skogsstatens erforderliga rekrytering med goda krafter försvårades.

Vidare har kommittén i denna del anfört hufvudsakligen följande.

Statens skogsförvaltning vore ett produktivt företag af rent ekonomisk
natur och mera jämförbart med enskilda sådana än med de
offentliga förvaltningsinstitutionerna i allmänhet. Uppgiften för den
personal, som hade att förvalta statens skogskapital, vore uppenbarligen
att göra detta kapital så fruktbärande som möjligt, icke blott för
stunden utan äfven för framtiden. Ett sådant resultat kunde emellertid
icke ernås allenast genom att funktionärerna fullgjorde löpande göromål,
som kunde medelst tillsyn kontrolleras, eller därigenom att de,
om än så troget, iakttoge hvad som genom föreskrifter kunde åläggas
dem, utan här fordrades därutöfver, att vederbörandes verkliga intresse
samt deras förmåga af initiativ och att gifva nya uppslag i
all förefintlig grad ägnades åt arbetet och de förhållanden, som kunde
inverka på dettas utbyte. Den tid, som arbetet kräfde, måste däråt
ägnas utan någon geuomsnittsbegränsning, tv ett undanskjutande af en
gagnelig åtgärd eller underlåtenhet att begagna ett gynnsamt tillfälle
kunde här vålla afsevärd förlust eller skador, hvilkas verkningar sträckte
sig långt framåt i tiden.

Skulle man emellertid kunna på skogsstatens personal ställa sådana
kraf, som nu antydts, vore det angeläget, att aflöningsförmånerna
vore så satta, att icke verksamhetslusten hämmades eller intresset
splittrades genom att tjänstinnehafvaren föranlätes att för fyllande af
lefnadsbehofven söka sig inkomster utom tjänsten.

Det syntes äfven böra uppmärksammas, att åt många af skogsstatens
funktionärer vore uppdraget att öfvervaka och kontrollera efterlefnaden
af de mer eller mindre restriktiva lagar, som i det allmännas
intresse blifvit utfärdade beträffande enskildas skogar inom vissa landsändar.
Funktionärer, som hade en så ansvarsfull och de enskildas
ekonomiska intressen så berörande uppgift, borde gifvetvis äfven tillmätas
en aflöning, som medgåfve dem att intaga en i alla afseenden
oberoende ställning.

I fråga om kronojägarna har kommittén särskildt framhållit,
att det beträffande dem gällde att tillse, att de aflöningsförmåner,
som bjödes af staten, vore någorlunda tillfredsställande i förhållande
till de förmåner, som stode till buds hos andra arbetsgivare. Så länge
skolade skogvaktare endast rönte efterfrågan å en del bruk och större

Statsutskottets Utlutande N:o 10. 137

egendomar i södra och mellersta delarna af rilcet, där aflöningsvillkoren,
åtminstone beträffande kontant lön, hållits tämligen medelmåttiga,
både statsskogarnas behof af dylik personal kunnat tillgodoses med
goda krafter, oaktadt de onekligen små aflöningar, som bestodes denna
personal, allra helst som inom de norra distrikten ofta till kronojägare
antagits personer, som icke genomgått skogsskola, enär tjänstgöringen
där hufvudsakligen afsett bevakning och kontroll. Härutinnan hade
emellertid under senare tiden en väsentlig förändring inträdt, i det att
numera alla mera betydande skogsägare, äfven norrut, börjat anställa
skolade skogvaktare mot i allmänhet afsevärdt högre aflöningsförmåner,
än dem staten bestode sina kronojägare, och af de nyinrättade skogsvårdsstyrelserna
anställdes s. k. länsskogvaktare, äfven dessa med bättre
aflöningsförmåner än kronojägarna. Om det sålunda, såsom domänstyrelsen
redan i november 1897 omnämnt, kunnat af vederbörande
skogstjänstemän framhållas, att bland de från skogsskolorna utgående
lärjungarna de dugligaste företrädesvis sökte befattning i enskild tjänst,
där de hade större utsikt att finna sin bärgning, så gällde säkerligen
detta i än högre grad nu, ty den förbättring i aflöning, kronojägarna
efter nämnda tidpunkt erhållit, torde icke motsvara den allmänna
stegring i lefnadskostnaderna, som numera inträdt, än mindre motväga
den ökade tillgången på bättre aflönade enskilda tjänster. I

I fråga om de former, under hvilka de sålunda enligt kommitténs
mening erforderliga högre aflöningsförmånerna borde beredas, har
kommittén först och främst sökt såvidt möjligt inskränka och begränsa
rätten till extra inkomster i tjänsten.

Sålunda har kommittén hemställt, att, med ändring af hvad för
närvarande gäller, ersättning ej vidare må tillkomma jägmästare för
indelnings- och uppskattningsförrättningar å sådana allmänna skogar
inom hans revir, som stå under skogsstatens förvaltning.

Vidare har kommittén upptagit en af Riksdagen i skrifvelse den
31 mars 1906 väckt fråga om åtgärder för att de afgifter, hvilka för
kontrollen öfver hushållningen å de skogar, som beröras af förordningen
den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens
län, borde af de enskilda skogsägarna erläggas, under alla förhållanden
komme att ingå till statsverket. Sedan kommittén i detta hänseende
framhållit, hurusom redan vid 1889 års lönereglering förordnats, att
dylika afgifter för utsyning å vissa allmänna skogar och å enskilda
skogar under inskränkt dispositionsrätt skulle indragas till statsverket,
Bih. till Riksd. Prut. 1008. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 18

Aflöning

former.

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hemställer kommittén, med anslutning till de af Riksdagen i den förutnämnda
skrifvelsen gjorda uttalanden och med afseende särskilt å
Önskvärdheten däraf, att likformiga principer blifva så långt möjligt
genomförda beträffande afgälder för utsyningar å enskild skog, att hvad
nu är stadgadt om skogstjänstemans rätt till ersättning af enskilda
för sådana utsynings- och utstämplingsförrättningar, om hvilka förmäles
i 3 § 1 mom. af förenämnda nådiga förordning den 24 juli 1903, må
upphöra att gälla samt i stället föreskrifvas, att afgift för dylika förrättningar
skall till statsverket ingå efter enahanda grunder, som gälla
för de afgifter, om hvilka förmäles i nådiga kungörelsen den 11 december
1903 angående afgäld för utsyning af virke i vissa fall inom de
sex norra länen.

Slutligen bär kommittén i annat sammanhang upptagit spörsmålet
i hvad man skogstjänsteman utöfver de fasta respenningarna borde
kunna undfå rese- och traktamentsersättning i särskilda fall för utförande
af göromål, som icke kunde anses innefattade i skötseln af det honom anförtrodda
tjänstgöringsområdet, och som ej heller eljest vore direkt förbundna
med hans tjänst. I detta hänseende har emellertid kommittén ej afgifvit
något bestämdt förslag utan endast erinrat, att förevarande spörsmål,
vid hvars bedömande hänsyn måste tagas till den olika beskaffenheten
af de förrättningar, som härvid kunde komma i fråga, torde böra närmare
utredas genom domänstyrelsens försorg, därvid emellertid kommittén
för sin del uttryckligen betonat, att, i den mån rese- och traktamentsersättning
funnes fortfarande böra tillkomma skogsstatstjänstemän
i vissa särskilda fall, därom borde, såsom skett i fråga om vissa civila
och ecklesiastiska tjänstemän, meddelas tydliga och uttömmande bestämmelser
i ett sammanhang, till förekommande jämväl af skiljaktig
tillämpning i olika delar af landet.

Beträffande därefter de ordinarie aflöningsformerna har kommittén
erinrat, hurusom de nu gällande vore fördelade i lön och tjänstgöringspenningar
jämte ålderstillägg samt för öfverjägmästare, jägmästare och
vissa krono] ägare respenningar, att för kronoj ägarna tillkomme dagarfvoden,
hvarjämte kronojägarna antingen innehade boställe eller ock
åtnjöte hyresersättning, samt att ett fåtal jägmästare tillgodonjöte
boställs- eller bostadsförmån.

Kommittén har ansett sig böra till pröfning upptaga å ena sidan
frågan, huruvida någon ny aflöningsform borde införas, och å den andra
spörsmålet, huruvida nu gällande aflöningsformer borde oförändrade
bibehållas.

Beträffande därvid först och främst framställda förslag om upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förande af viss del af aflöningarna under titeln hyresbidrag eller liyresersättning
i syfte särskildt att vid tillmätande af denna förmån kunna
taga hänsyn till skillnaden i hyrespris å olika orter, har kommittén
framhållit, hurusom kommittén, såsom dess betänkande angående landsstaten
utvisade, funnit en dylik anordning ej böra införas för personalen
vid nämnda stat, samt vidare anfört, att kommittén, som ansett sig
icke böra frångå den redan befintliga anordningen med olika tiänstgöringspenningar
för olika jägmästarbefattningar, ej heller beträffande
skogsstaten funnit någon vidare anordning i förenämnda syfte erforderlig
såvidt anginge tjänstemännen. Däremot har kommittén hemställt,
att, såsom redan skett på några ställen i Lappland, bostadslägenheter
mot skälig hyra måtte beredas åt jägmästare inom revir,
hvarest det eljest skulle möta svårighet för honom att erhålla lämplig
bostad, och att kronojägare i allmänhet måtte förses med boställslägenhet,
samt framhållit, att till de kronojägare, hvilka saknade boställslägenhet,
viss hyresersättning syntes böra, liksom för närvarande, utgå
tills vidare och till dess sådan lägenhet kunde dem beredas.

Vidkommande särskilda, i till kommitterade öfverlämnade framställningar,
från öfverjägmästares och jägmästares sida gjorda yrkanden
om uppförande å, »fast stat» af visst belopp för förhyrande af expeditionslokaler
har kommittén anfört, att det syntes lämpligast, att för jägmästarnas
expedition och arkiv plats bereddes i deras bostäder och att
behörig hänsyn därtill toges vid aflöningens bestämmande, men att.
hvad öfverjägmästarna anginge, deras arkiv vore vida mer omfattande,
så att för deras expedition syntes kräfvas minst ett par ruin, helst
därstädes erfordrades utrymme för flera samtidigt arbetande biträden,
samt att fördenskull bidrag till kostnaderna för expeditions- oh arkivlokal
syntes böra fortfarande utgå till öfverjägmästarna, i livilket hänseende
ett belopp af 400 kronor för hvarje distrikt borde vara lämpligt.

Detta bidrag till kostnaderna för hyra af expeditions- och arkivlokaler
åt öfverjägmästarna liksom det expensanslag, kommittén tänkt
sig böra fortfarande utgå till sistnämnda tjänstemän, äfvensom ett
motsvarande anslag, kommittén ansett böra likaledes mot redovisningsskyldighet
ställas till jägmästarnas förfogande för bekostande af renskrifning,
har emellertid icke af kommittén inräknats bland de egentliga
löneförmånerna utan ansetts böra som hittills utgå från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet.

Någon annan ny löneform än den af hyresbidrag har icke af
kommittén ifrågasatts.

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I fråga åter om spörsmålet, huruvida nuvarande löneformer borde
oförändrade bibehållas eller ej, har kommittén icke ansett någon förändring
kunna ifrågasättas annat än beträffande respenningarna och
kronojägarnas dagarfvoden.

Vidkommande respenningarna har kommittén erinrat, hurusom i
inkomna framställningar öfverjägmästare och jägmästare antydt såsom
önskemal att för sina tjänsteresor fa ersättning enligt resereglementet,
men, därest detta ej kunde beviljas, hemställt om höjning af nuvarande
respenningarna med minst 33 procent, samt att från kronojägarnas sida
begärts reseersättning »enligt skjutsstadgan» eller fasta respenningar
till olika belopp för skilda delar af landet. För egen del har kommittén
därefter anfört följande.

Beträffande alla sådana tjänstbefattningar, af hvilkas innehafvare
fordrades, att de i större eller mindre omfattning skulle vara »på
resande fot», vore ett af de svåraste spörsmålen, huru godtgörelsen för
resorna skulle utgå. Å ena sidan måste tillses, att behöfliga tjänsteresor
ej blefve eftersatta, och ur denna synpunkt hade man förordat
ersättningens utgående enligt resereglementet. Å andra sidan hade
emellertid denna ersättningsform ansetts i många fall leda till en
obehöflig ökning af statens utgifter, hvarjämte densamma alltid medförde
en hel del arbete med uppsättande af räkningar och dessas granskning.

Vid öfvervägande af denna fråga, i hvad skogsstaten anginge,
hade kommittén, med särskild hänsyn till de förändringar, som föreslagits
i afsikt att öka möjligheterna till utöfvande af kontroll, för sin
del ansett, att de önskemal, som uppställts för skogsstatens verksamhet,
kunde vinnas äfven med bibehållande af nu gällande form för tjänsteresors
godtgörande, och att vid sådant förhållande denna form ej borde
utbytas mot systemet med ersättning enligt resereglementet.

Kommittén hade alltså funnit sig böra för skogsstaten bibehålla
de fasta respenningarna, ehuru, enligt hvad af kommitténs vidare förslag
framginge, med höjning i deras belopp, samt därjämte föreslå den
ändring i hvad för närvarande gällde, att respenningar måtte tillkomma
samtliga kronojägare, ehuru till olika storlek i olika landsdelar, vid
bifall till hvilket förslag naturligtvis ej vidare borde ifrågakomma, att
kronojägare af allmänna medel erhölle bidrag till underhåll af velociped.

Däremot har kommittén ansett den kronojägare nu tillkommande
rätt till dagarfvoden böra upphöra.

Kommittén har i detta hänseende anfört hufvudsakligen, att
syftet med dagarfvodena naturligen varit att bereda kronojägarna aflöningsförb
ättring, men att detta mål syntes kommittén kunna på ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

lämpligare sätt vinnas genom höjning i erforderlig män af de fasta
aflöningsförmånerna.

I anslutning till livad kommittén sålunda i nu berörda hänseenden
anfört har kommittén hemställt:

att bostadslägenhet måtte, mot skälig hyra, beredas åt jägmästare
inom revir, hvarest eljest skulle möta svårighet för honom att erhålla
lämplig bostad,

att kronojägare i allmänhet måtte förses med boställslägenhet,

att dagarfvoden till kronojägare måtte upphöra men däremot
respenningar tillkomma samtliga kronojägare, samt

att i öfrigt nuvarande aflöningssystem för skogsstatens ordinarie
personal måtte bibehållas.

Skogsstatens ordinarie aflöningsförmåner skulle således enligt
kommitténs förslag komma att utgöras af lön, tjänstgöringspenningar
och respenningar samt enligt bestämmelser, för hvilka jag strax får
tillfälle att redogöra, för samtliga befattningshafvare ålderstillägg.
Dessutom skulle kronojägare fortfarande beredas bostadsboställe eller
hyresersättning.

Beträffande de tre förstnämnda löneformerna innebär kommitténs
förslag betydliga ökningar; och har kommittén särskildt framhållit, att
kommittén vid sitt förslag i denna del tagit hänsyn såväl till de af
kommittén i fråga om skogsstaten angifna allmänna synpunkter som till
kommitténs tidigare löneregleringsförslag och därför åberopade allmänna
grunder.

Enligt kommitténs förslag skulle lönen höjas för öfverjägmästare
från 3,200 kronor till 4,000 kronor, för jägmästare från 1,500 kronor
till 2,300 kronor samt för kronojägare från 400 kronor till 600 kronor.

Dessutom har kommittén ansett samtliga nämnda tjänstemän böra
åtnjuta ålderstillägg, att tilläggas lönen, öfverjägmästare, såsom för
närvarande, ett efter fem år till belopp af 600 kronor, jägmästare fortfarande
tre efter respektive fem, tio och femton år men till något
nedsatta belopp eller för hvart och ett 400 kronor samt kronojägare
likaledes tre, hvart och ett till belopp af 100 kronor.

Hvad därefter angår tjänstgöringspenningarna och därvid först
de för öfverjägmästare, har kommittén ansett en förhöjning från nuvarande
beloppet 1,600 kronor till 2,600 kronor erforderlig.

För jägmästarna föreslås ej allenast en allmän förhöjning af tjänstgöringspenningarnas
belopp med 800 kronor utan äfven en särskild
något större förhöjning för vissa i landets nordliga delar befintliga

Föreslagna
aflöning sbelopp.

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

revir, indika lida brist på kommunikationer och där förhållandena
äfven i öfrigt ansetts ogynnsamma. Förhållandet mellan de i de olika
reviren nu utgående tjänstgöringspenningarna och de af kommittén
föreslagna framgår af följande tablå:

GruppJ	Revir enligt nuvarande stat.	\| \| Kronor ;
I	i j ä a) Juckasjärvi, Storbackens, Parl-	1 *\|
i	j älfvens, Jockmocks, Arie-
	plogs, Sorsele, Stensele och Vilhelmina revir;
	b) Varriså, Malmesjaurs, Öfre Byske, Arvidsjaurs, Norra
: i ;	Lycksele, Södra Lycksele, Åsele, Tåsjö, Sårna och Tran-strands revir; c) Gellivare, Råneträsks, Ängeså.	j \| j i
	Bodens och Älfsby revir........	\| 1,600 .
II	a)Pajala och Tärendö revir;
i !	b) Fredrika revir; c) Kalix, Råneå, Piteå, Norsjö och Degerfors revir; d) Jörns, Bjurholms, Änundsjö, Härnösands och Osterdalarnas	!
	revir .....................................	1,400 I
i in	a) Härjedalens revir; b) Torneå och Burträsks revir;
	c) Junsele, Medelpads, Norra Jämtlands, Ostra Jämtlands, Västra Jämtlands, Västra Häl-singlands och Västerdalarnas
:	revir;
	d) Klotens revir............................	1,200
IV	Alla öfriga revir ....................	1,000

Gruppj	1 Revir enligt kommitténs förslag.	Kronor
i	1 Grupp I a) i nuvarande staten
1	Grupp II a) » » » 1	2,600
j ii	Grupp Ib)» » » Grupp H b) > » »	j
	Grupp HI a) » » »	2,400
i ; III j	Grupp I c) » » » Grupp II c) » » »	: \|
	Grupp III b) » » » i	2,200
IV	Grupp Hd)» » ,	1 1
	Grupp III c) » » » \|	2,000
V	Grupp HI d) » » > i	i
	Grupp IV » » »	1,800

Äfven för kronojägarna föreslås höjning i tjänstgöringspenningarna,
men med bibehållande af nuvarande gruppindelning, så att kronojägarna
i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen skulle få
uppbära 600 kronor i stället för nuvarande 400 kronor och öfriga
kronojägare 500 kronor i stället för nuvarande 300 kronor.

Hvad slutligen angår respenningarna, har kommittén ansett sig
böra föreslå förändringar ej blott i de absoluta beloppen utan äfven i
den gruppindelning, som för närvarande gäller.

I fråga om öfverjägmästarna framgår skillnaden af följande tablå:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

Grupp	Distrikt enligt nuvarande stat.	Kronor
I	Luleå distrikt ............................	1,000
II	a) Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt; b) Gefle—Dal a distrikt och Bergs-
	lagsdistriktet............................	800
in	a) Östra och Västra distrikten samt Smålands distrikt;
	b) Södra distriktet ....................	700

För jägmästarna utvisas skillnaden

i Grupp	Distrikt enligt kommitténs förslag.	Kronor i
I	Grupp I enligt nuvarande staten Grupp II a) » » »	1,300 i
II	Grupp II b) » » »	1,100 i
III	Grupp III a) » » »	\| 1,000
IV	Grupp III b) » » »	800

af nedanstående tablå:

Grupp	Revir enligt nuvarande stat.	Kronor
I	a) Pajala, Tärendö, Juckasjärvi, Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens, Storbackens, Pärlälfvens, J ock-mocks, Varriså, Arjeplogs, Malmesjaurs, Öfre Byske, Ar-vidsjaurs, Älfsby, Piteå, Jörns,	!
	Norsjö, Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lyck-sele, Åsele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Bjurholms, Tåsjö, Norra Jämtlands, Sårna, Tran-strands, Älfdals och Stock-holms revir; b) Torneå, Gellivare, Råneträsks, Fredrika, Österdalarnas och
	Eksjö revir ............................	600
II 1	a) Anundsjö, Junsele, Västra Jämtlands, Härjedalens, Västerdalarnas, Arvika, Karl-stads, Finspångs, Kinda, Tjusts och Blekinge—Ahus revir; b) Härnösands, Medelpads, Norra Hälsinglands, Västra Hälsing-lands, Gästriklands, Örebro, Ombergs, Vartofta, Marks, Svältornas, Bohus, Ängelholms och Hallands revir;	1 \|
	c) Klotens revir .......................	500

*t3

Revir enligt kommitténs förslag.

Grupp I a) i nuvarande staten
Grupp Ha)» » »

Grupp III a) » » >

Vadsbo revir.............................

Kronor

Anm. Vadsbo revir numera uppdeladt
i Granviks och Tivedens revir
(Grupp III b) i nuvarande staten.

Grupp I b) i nuvarande staten

Grupp II b) » » »

Grupp III c) » » »

Grupp IV a) » » »

Grupp V » » »

800

650

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Gruppj	Revir enligt i nuvarande stat utgående	Kronor		Grupp	Revir enligt kommitténs förslag	Kronor\|
III	a) Dalslands och Värends revir; b) Gran viks och Tivedens revir; Anm. Utgjorde förut tillsammans Vadsbo revir. c) Kopparbergs, Askersunds, Vä-sterås och Enköpings revir; d) Ostra Jämtlands, Köpings, Norra Roslags, Orbyhus, Grips-holms, Nyköpings, Slättbygds, Kalmar, Jönköpings, Västbo och Sunnerbo revir; e) Grönbo revir............................	400 300 200 100		m	Grupp III d) i nuvarande staten Grupp IV b) » » »	j 550
IV	a'' Malmöhus revir; b Kinne revir; c) Hunnebergs revir....................		IV	Grupp II c) » » » Grupp III e) » » » Grupp IV c) » » » Grupp VI » » »	CO tf*. o o o o
V vi!	Gottlands revir............................ Olands revir ................................		v

Hvad slutligen kronojägarna angår, af hvilka, som nämndt, enligt
nuvarande stat 218 åtnjuta respenningar till belopp af 100 kronor hvar,
föreslår kommittén att respenningar måtte utgå:

med 200 kronor till 50 kronojägare, däraf 16 i Luleå, 15 i
Skellefteå, 10 i Umeå, 6 i Mellersta Norrlands och 1 i Galle—Dala
distrikt samt 2 i Bergslagsdistriktet;

med 150 kronor till 170 kronojägare, däraf 36 i Luleå, 25 i
Skellefteå, 32 i Umeå, 18 i Mellersta Norrlands, 12 i Gäfle-Dala, 12 i
Bergslags, 6 i Östra, 9 i Västra, 10 i Smålands och 10 i Södra distriktet;

med 100 kronor till 110 kronojägare, däraf 3 i Luleå, 10 i Skellefteå,
4 i Umeå, 3 i Mellersta Norrlands, 14 i Gäfle-Dala, 12 i Bergslags,
18 i Östra, 22 i Västra, 19 i Smålands och 5 i Södra distriktet;
samt

med 50 kronor till 52 kronojägare, däraf 5 i Gäfle-Dala, 10 i
Bergslags, 4 i Östra, 15 i Västra, 8 i Smålands och 10 i Södra distriktet.

I sammanhang härmed har kommittén erinrat, att, enär jämlikt
§ 2 i instruktionen för skogsstaten det tillkomme domänstyrelsen att
bestämma angående bevakningstrakternas omfattning, fördelningen inom
de särskilda distrikten af beviljade respenningar för kronojägare syntes
böra öfverlämnas till styrelsens pröfning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 14-r>

Enligt kommitténs förslag skulle alltså staten erhålla följande Aff£°„l£“én
utseende:

stat.

Aflöning.

öfverjägmästare

jägmästare

d:o .......

d:o ......

d:o .......

d:o
d:o

kr on ojägare J

217	d:o
1	d:o
163	d:o

i de norrländska länen f
, samt Kopparbergs och
Värmlands län

\ i *

öfriga delar af landet j

Säger |

Respenningar.

4 öfver jägmästare.. •	.. (å 1,300 kr. :
2 d:o	...(» 1,100 » )
3 d:o	...(» 1,000 » )
1 d:o
48 jägmästare..........	......(ä 800 kr.)
25 d:o .........	......650 » )
12 d:o .........	......(» 550 » )
3 d:o .........	......(» 400 » )
1 d:o ..........
50 kronojägare........	.... (å 200 kr.)
\| 170 d:o .......	.... (» 150 » )
110 d:o ........	.... (» 100 » )
52 d:o ........	____ (» 50 » )

Lön.

i Tjttnst i

görings-! Summa,
i pen- I
| ningar. |

K rono r.

4,000;	2,600	6,600 1
36,000	23,400	59,400.1
2,300	2,600	4,900
20,700	23,400	44,100
2,300	2,400	4,700,
25,300	26,400	51,700
2,300	2,200	4,500,
25,300	24,200	49,500'',
2,300	2,000	4,300
25,300	22,000	47,300
2,300	1,800	4,100
96,600	75,600	172,200
600	600	1,200.
130,200	130,200	260,400
600	500	1,100
97,800	81,500	179,300''J
473,900	421,400	895,300

Efter 5 år kali lönen höjas
med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas.
med 400 kronor, efter vtterligare
5 år likaledes j
med 400 kronor samt efter
än ytterligare 5 årj
äfvenledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter ytterligare
5 år likaledes
med 100 kronor samt efter
än ytterligare 5 år
äfvenledes med 100 kronor.
Där boställslägenhet
saknas, utgår hyresersättning
med 100 kronor.

5,200

2,200;

3,000
8001

6,600!
1,200!
300!

2,600!

Hy reser sättning.

j 238 kronojagare ..................... (a 100 kr.)i

Summa

123,050

23,8001

—11,042,150

Innehar jägmästare eller kronojagare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å
indelningshafvarens lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas
afdrag å lönen, motsvarande skälig hyra.

Bih, till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Föreslagna
aflöningsvillkor
in. in,

Nyssnämnda slutsumma 1,042,150 kronor innebär en ökning i
förhållande till nu gällande stat af 359,650 kronor.

För åtnjutande af förenämnda aflöningsförmåner liar kommittén
föreslagit — jämte en del föreskrifter angående skyldighet att afgå från
tjänsten och om rätt till pension m. in., som till följd af utfärdandet
af ny pensionslag den 11 oktober 1907 numera icke torde vara erforderliga
— följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att med ordinarie befattning vid skogsstaten icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, med undantag af
tjänstebefattning vid skogsskola, där sådan befattning är och fortfarande
anses böra vara med tjänst vid skogsstaten förenad;

att med ordinarie befattning vid skogsstaten icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt
ej i särskilda fall domänstyrelsen, på grund af förekommande omständigheter
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt å tjänstgöringen vid skogsstaten,
finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få
tills vidare bibehållas eller mottagas;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de
gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att tjänstgörings- och respenningar få uppbäras endast för den
tid befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han
varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den. som uppehållit befattningen
;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgörings- och respenningar, afstå så mycket af lönen, som för
befattnings uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

Statsutskottets Utlåtande. N:o 10.

147

att aflöning ej ma utgå till skogstjänsteman eller skogsbetjänt
för den tid, hvarunder lian afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva
i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt
förfall;

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfodras för att vinna nämnda
förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år. på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan
ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma vilkor under
iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd: börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från det han till
tjänsten utnämndes eller, i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
in. m. vid skogsstaten, därå erhöll allenast förordnande;

att ifråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag öfverjägmästare
jämväl må räkna sig till godo den tid, hvarunder han varit
direktör vid skogsinstitutet, samt jägmästare den tid, han innehaft
befattning såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare
eller underlärare vid statens skogsskola, äfvensom kronojägare den tid,
han varit skogsrättare vid statens skogsskola, vare sig befattningen
innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial eller, i följd af frågan
om reglering af löneförhållandena m. m. vid de allmänna skogsläroverken,
endast på förordnande;

att jägmästare äfven må för tillgodonjutande af ifrågavarande
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft
befattning såsom statens skogsingenjör, samt den tid, hvarunder han
varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos domänstyrelsen, i
sistberörda hänsende dock under de villkor i öfrigt, som gälla för
åtnjutande af fastställda aflöningsförmåner för nämnda styrelse;

148

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig upphörande af eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års ingång tillträder
befattning vid skogsstaten, skall vara pliktig att underkasta sig de
villkor och bestämmelser, som varda föreskrifna för åtnjutande af de
nya aflöningsförmånerna, samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka
före viss angifven tidpunkt förklara, att de icke vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå
enligt de för dem dittills gällande grunder.

Det från eu del skogsstatstjänstemän framställda önskemålet att
årligen erhålla semester har kommittén, under hänvisning till sitt uttalande
i samma riktning i fråga om enahanda förmån för kronofogdar,
häradsskrifvare och länsmän, ansett sig icke böra till bifall förorda.

Den extra Hvad angår skogsstatens extra tjänstemän har kommittén vid be Färvaitande

handling af frågan om bestämmande af ersättningen för assistent- och
och bevakande andra befattningar, i hvilka sådana tjänstemän anställas, ansett sig böra
personal. utgä från den förutsättningen, att vederbörande tjänsteman skulle blifva
af befattningen fullt sysselsatt, på samma gång komittén, i likhet med
hvad kommittén uttalat beträffande de centrala ämbetsverken och landsstaten,
ansett, att äfven vid skogsstaten extra tjänstemän borde anställas
allenast i mån af behof, äfvensom uttalat det önskemål, att föreskrift
måtte utfärdas därom, att sådan extra jägmästare, som under längre
tid icke tjänstgjort utan ägnat sig åt enskild skogstjänst eller annan
verksamhet, efter viss tid, exempelvis två år, skall i behörig ordning
afföras från förteckningen öfver skogsstatens personal.

Vidkommande de olika befattningar, i hvilka den extra personalen
vid skogsstaten användes, har komittén icke haft annan ändring att
föreslå, än att kommittén ansett synnerligen viktigt att öfverjägmästarna
måtte erhålla biträde af vederbörligen kvalificerade assistenter: och
har kommittén i detta hänseende anfört följande.

Statsutskottets Utlutande N:o 10. 149

Till hvarje öfverjägmästarexpedition hade hittills anslagits mot
redovisningsskyldighet ett visst belopp s. k. expensmedel, afsedda att
bestrida utgifter för skrifmateriell, blankettryck, telegram- och telefonafgifter
in. in. samt aflöning af skrifbiträde. I de flesta fall hade till
sådant skrif biträde användts en yngre skogstjänsteman, som då förordnats
till assistent vid öfverjägmästarexpeditionen, men hvilkens befogenhet
ej sträckt sig längre än att i öfverjägmästarens frånvaro till
vederbörande tjänsteman remittera handlingar för utlåtande. Arfvodena
till dessa biträden hade emellertid oftast varit otillräckliga, hvilket förhållande
haft till följd att svårighet mött att till sådant biträde erhålla
tillräckligt kvalificerade personer.

Vid nu antydda förhållande vore uppenbarligen det biträde, öfverjägmästare
af sin assistent erliölle, icke af beskaffenhet att lämna öfverjägmästare
tillfälle att utan rubbning i expeditionsgöromålens gång
vistas på inspektionsresor i den utsträckning, som önskligt vore. Ifrågavarande
assistenter ägde nämligen icke den praktiska erfarenhet i
facket eller den mognad i öfrigt, som kräfdes för att af dem skulle
kunna påräknas biträde för uppsättning af skrivelser af någon betydenhet
eller andra mera kräfvande arbeten.

För att vinna ändring i nämnda hänseende och erhålla mera kvalificerade
biträden borde för aflönande af öfverjägmästarassistenter anslås
tillräckligt stora belopp, så att man på dylik assistent kunde ställa det
anspråk, att han kunde lämna öfverjägmästaren mera verksamt biträde
icke blott i afseende å sådana enklare göromål som för närvarande
utan äfven vid uppsättning af viktigare skrivelser, granskning af
inkommande rapporter, redogörelser och berättelser in. m. dylikt. Skedde
det, borde det äfven kunna anordnas så, att assistenten i öfverjägmästarens
frånvaro ej blott besörjde diarieföring samt remitterade de ärenden,
i hvilka sådant kräfdes, * till jägmästare eller andra vederbörande för
yttrande eller förklaring, utan ock kunde undfå befogenhet att på
öfverjägmästarämbetets vägnar slutligt behandla sådana ärenden, i hvilka
blott vore fråga om öfverlämnande af handlingar, tillhandahållande af
blanketter eller andra enklare åtgärder, hvarjämte han borde kunna
bereda äfven vidlyftigare ärenden, som skulle af öfverjägmästaren
handläggas.

Skulle öfverjägmästarassistenten kunna fylla de kraf, kommittén
alltså ansåge böra å honom ställas, måste det emellertid förutsättas, att
han genom föregående tjänstgöring ute å revir vunnit erforderlig
kännedom om skogsförvaltningens olika sidor, så i fråga om utegöromålen
som ock i hvad arbetet å expeditionen däraf berördes. Öfver -

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jägmästarassistentens uppgift blefve då i sin män mera kräfvande än
de flesta öfriga assistenters och borde lämpligen utgöra, så att säga,
det sista stadiet under assistenttiden. Med hänsyn härtill syntes
ock arfvode för öfverjägmästarassistent böra sättas till det högsta
belopp, som ansåges böra tillmätas assistent vid skogsstaten, och befattningen
såsom öfverjägmästarassistent i befordringsväg jämställas med
de mest kräfvande uppdrag, h vilka för extra jägmästare kunde komma
i fråga.

I sammanhang härmed har kommittén erinrat, att, då examinerade
tjänstemän ej borde sysselsättas med rent mekaniska arbeten
såsom renskrifning och dylikt, uppenbart vore, att sådant icke heller
borde ifrågakomma beträffande öfverjägmästarassistenterna, utan att
enligt kommitténs uppfattning, såsom jag förut antydt, öfverjägmästarna
fortfarande måste, för bekostande af skrifbiträde, få sig anslagna mot
redovisningsskyldighet medel till sådant belopp, att, äfven med det
ökade renskrifningsarbete, som enligt kommitténs förslag i öfrigt skulle
komma att tillhöra öfverjägmästarexpeditionerna, sådant arbete kunde
besörjas, utan att assistenten behöfde därmed sysselsättas.

I anslutning till hvad kommittén sålunda uttalat och med hänsyn
till hvad kommittén, på sätt jag strax skall nämna, föreslagit i fråga
om arfvoden åt revirassistenter har kommittén ansett öfverjägmästarassistenternas
arfvode böra utgöra 3,000 kronor för år.

Den godtgörelse, som borde tillkomma revirassistenterna, bär kommittén
ansett böra utgå med visst årligt arfvode jämte reseersättning.
Arfvodet för sådan assistent har kommittén föreslagit i allmänhet böra
utgöra minst 2,400 kronor för år och, i den män sådant pröfvades
skäligt, kunna höjas intill ett maximibelopp af 3,000 kronor. Inom
dessa gränser har det synts kommittén böra tillhöra domänstyrelsen
att bestämma arfvodets storlek i hvarje särskildt fall.

Respenningar har kommittén ansett böra utgå med högst 600
kronor för år med rätt för domänstyrelsen att inom denna maximigräns
fastställa beloppet. Därutöfver har emellertid kommittén funnit
traktamentsersättning böra tillerkännas de norrländska revirassistenterna
med sex kronor för hvarje förrättnings- eller resdag.

Hvad angår befattningarna såsom sockenallmännings-, skyddsskogseller
dikningsassistenter samt såsom skogstaxatorer och dikningsledare,
har kommittén funnit det, vid jämförelse mellan nämnda tjänstemäns
nuvarande förmåner och revirassistenternas, påkallas, att förmånerna för
förstnämnda tre grupper af assistenter blefve desamma, som kommittén
föreslagit för revirassistenter, medan för skogstaxatorer och diknings -

Statsutskottets Utlåtande N''o 10.

151

lödare kommittén ansett böra medgifvas, utötver nu utgående reseoch
traktamentsersättning, arfvode till samma belopp, som förordats
för öfverjägmästarassistent, eller 3,000 kronor för år. Enahanda belopp
jämte respenningar bär kommittén äfven föreslagit böra tillkomma
biträdande jägmästare, där anställande af sådan funnes i ett eller annat
fall påkalladt. Beträffande den i Klotens revir anställde bokhållaren
har kommittén ej haft något förslag att framställa.

Vidkommande ersättningen till extra kronojägare har kommittén
ej funnit anledning till annat uttalande, än att, där af sådan påfordrades
full tjänstgöring under något längre tid, så att ersättningen
borde erhålla formen af års- eller månadsarfvode, vid dettas bestämmande
syntes böra beaktas, att detsamma sattes något lägre än begynnelseaflöningen
för ordinarie kronojägare.

För skogsingenjör har kommittén ansett sig ej äga anledning
framställa något förslag till aflöningsförändring.

Detsamma gäller i fråga om personalen vid statens skogsförsöksanstalt,
beträffande hvilken kommittén inskränker sig till att göra en
erinran ifråga om den nu för anstalten gällande staten.

Till denna stat är, som nämndt, fogad den bestämmelsen, att,
därest anstaltens föreståndare är ordinarie jägmästare och såsom sådan
åtnjuter ålderstillägg å sin aflöning, han äger, utöfver det i staten för
föreståndarbefattningen upptagna arfvode, uppbära ett belopp, motsvarande
den fjärdedel af honom tillerkändt ålderstillägg, som han är
skyldig afstå till sin vikarie. Ifrågavarande föreskrift har sin grund
däri, att enligt nu gällande aflöningsvillkor tre fjärdedelar af jägmästares
ålderstillägg räknas som lön, men en fjärdedel som tjänstgöringspenningar.

Nu har kommittén emellertid i sitt förslag till lönereglering
afsett, att jägmästares ålderstillägg skola helt och hållet räknas såsom
lön. Varder detta bifallet, erinrar kommittén, kommer, enligt gällande
bestämmelser, ordinarie jägmästare, som förordnas till föreståndare
för skogsförsöksanstalten, att själf åtnjuta de med jägmästartjänsten
förenade ålderstillägg i deras helhet, vid hvilket förhållande ofvannämnda
särskilda tillägg till anstaltens stat torde böra, såsom ej
vidare tillämpligt, uteslutas.

Beträffande den ökning i utgifter från reservationsanslaget, som
skulle föranledas af bifall till hvad kommittén föreslagit i fråga om
den extra personalens aflöning, har kommittén beräknat, att dess förslag
beträffande öfverjägmästarassistenterna skulle medföra en ökning af

15,000 till 20,000 kronor, och att. om antalet skogstaxatorer och dik -

Skogsingenjör.

Skogsförsökiianstalten.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utbetalning

‘månadsvis.

Förenklingar
% arbetssättet
fn. in.

ningsledare icke ökades, af förslaget borde följa en ökad utgift af 7,200
kronor. I öfrigt har kommittén framhållit, att beträffande öfriga assistenter,
biträdande jägmästare samt extra kronojägare förhållandena
vore sådana, att svårighet mötte att beräkna utgiftsökningens storlek
liksom att några bestämda grunder icke funnes för beräknande af hvad
som kunde kräfvas till ersättning åt extra biträden af mera tillfällig
art, hvaremellertid kommittén erinrat, att den erforderliga utredningen
i dessa hänseenden i sinom tid torde förebringas af domänstyrelsen
och föranleda framställning om reservationsanslagets höjande i mån
af behof.

Beträffande samtliga aflöningar, såväl de åt den ordinarie som de
åt den extra personalen, har kommittén i öfverensstämmelse med
uttalade önskningar hemställt att. så vidt möjligt, utbetalning måtte
ske månadsvis.

Såsom jag redan förut nämnt, har kommittén i sitt förslag icke
ifrågasatt någon ökning i skogsstatens ordinarie personal, men på
samma gång framhållit, att kommittén därvid utgått ifrån att genom
vissa af kommittén ifrågasatta förändringar i anordningen af arbetet
hos distrikts- och revirförvaltningarna vederbörande tjänstemän skulle
kunna befrias från en del mera ofruktbara skrifgöromål och beredas
större tid att ägna sig åt den mera betydelsefulla praktiska delen af
sina tjänstegöromål.

De förslag, å hvilka kommittén därvid syftar, hafva af kommittén
i dess betänkande sammanförts under rubriken »förändrade anordningar
af arbetet hos distrikts- och revirförvaltningarna» och åsyfta utom
berörda lättnad i själfva arbetssättet jämväl andra organisatoriska förbättringar,
af hvilka i detta sammanhang må framhållas utvidgning
af öfverjägmästarnas befogenhet i vissa hänseenden och därigenom öfverjägmästarinstitutionens
utveckling till det verkliga led i administrationen,
som vid 1889 års reglering afsetts, samt skogsstatstjänstemännens
befriande från vissa uppbördsgöromål.

Hvad kommittén i förevarande hänseenden föreslagit innebär
emellertid uteslutande åtgärder, som, i den mån icke de af kommittén
uttalade önskemål redan blifvit tillgodosedda genom nådiga cirkuläret
den 22 sistlidne mars till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i
riket, angående affattandet af utlåtanden, skrivelser m. m. i ämbetsärenden.
kunna genomföras utan Riksdagens medverkan. Jag anser
mig fördenskull icke böra i detta sammanhang i vidare mån inlåta
mig på kommitténs ifrågavarande förslag än att jag torde böra nämna,
att desamma, mot hvilka domänstyrelsen endast i vissa detaljer haft

153

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

något att erinra, i hufvudsak synas mig värda beaktande och höra
genomföras, oberoende af hvilken utgång löneregleringsfrågan slutligen
får. Jag ämnar också, så snart nödiga förarbeten hunnit utföras, förelägga
Eders Kungl. Maj:t de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

Slutligen har kommittén framhållit, att, i den man det genom Bättre er.dude
af kommittén föreslagna ändrade arbetsordningarna blefve möjligt statens bestyr
för skogsstatens personal'' att ägna statsskogarna en intensivare skötsel, »rf »u.®
med all sannolikhet kunde förväntas, att däraf skulle följa en stegrad
afkastning, hvarigenom de ökade utgifterna kunde blifva i viss mån
motvägda, men att dessutom borde kunna beredas ökning i de inkomster,
som tillflöte statsverket för skogsstatens bestyr med skogsskötsel å

vissa skogar. _

En af de åtgärder, hvarigenom kommittén ansett detta mål kunna
vinnas, har jag redan berört, nämligen indragning till statsverket af den
ersättning, som enligt nu gällande bestämmelser skall utgå för utsyning
i vissa fall af undermåligt virke inom Västerbottens och Norrbottens län.

Hvad kommittén därutöfver i förevarande hänseende föreslagit
åsyftar dels genomförande af ändrade grunder för beräknande af godtgörelsen
för skogsstatens bestyr med skogsskötsel å vissa ecklesiastika
skogar och häradsallmänningar samt dels uttagande af skäligare godtgörelse
än den, som nu utgår, för bestyren med statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar.

I förstnämnda hänseende har kommittén anfört hufvudsakligen

följande.

Närmare bestämmelser ifråga om godtgörelse för skogsstatens
förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar vore
meddelade i nådiga brefvet till domänstyrelsen den 29 november 1889
angående ny reglering af skogsstaten m. m. I sådant hänseende vore
stadgadt, bland annat, att för förrättning, som i och för skogsodling
eller afverkning verkställdes af jägmästare å ecklesiastik boställsskog,
godtgörelse skulle, utom i vissa undantagsfall, utgå med reseersättning
och dagtraktamente enligt resereglementet, med iakttagande att resor
till förrättningsställen i samma ort, såvidt möjligt, skulle företagas i
sammanhang. Å godtgörelsen för dessa förrättningar skulle jägmästarna
uppgöra och till domänstyrelsen insända behöriga räkningar. Denna
godtgörelse finge icke af jägmästarna uppbäras utan skulle tillgodoföras
statsverket. Och för jägmästares förrättningar å häradsallmänningar,
som stode under skogsstatens förvaltning, skulle ersättning
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Käft. 20

154 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

likaledes utgå med reseersättning och dagtraktamente samt tillgodoföras
statsverket.

Uti de reglementariska föreskrifterna för skogsstatens tjänster
förvaltning vore meddelade detaljerade bestämmelser i och för uträknandet
och debiterandet af sådan godtgörelse, hvarom nu vore fråga.
I punkten 46, där det föreskrefves, att räkningar för sådana förrättningar
å ecklesiastika boställen, hvarför ersättning skulle tillgodoföras statsverket,
skulle biläggas jägmästares kassaredogörelse, stadgades tillika, att
där samma resa omfattat flera skogar, kostnaden skulle fördelas och
uträknas för hvarje boställe särskildt. Sådana förrättningar, om hvilka nu
vore tal, folie under stadgandet i 12 § 2 mom. af resereglementet den 11
februari 1881. Där föreskrefves, att, då under eu och samma resa företoges
flera förrättningar af den beskaffenhet, att kostnaden för hvarje,
såsom beroende pa godtgörelse af särskilda fonder eller personer, behöfde
uPP§pfyas> resekostnads- och traktamentsersättningen för förrättningarna
borde fördelas i förhållande till den kostnad, som för hvar och en af
dem särskildt bort beräknas, i händelse förrättningarna icke kunnat
under en och samma resa företagas. På grund häraf vore i punkten 59
af de reglementariska föreskrifterna för skogsstaten stadgadt, att vid
hvarje räkning å ifrågavarande slags förrättningar skulle fogas fullständig
utredning (s. k. repartitionsräkning) enligt fastställdt formulär. Därvid
beräknades först kostnaden för särskild resa till hvarje i räkningen
upptaget förrättningsställe, därest förrättningarna ej kunnat under
samma resa företagas, och därefter reseersättningen, sådan den borde
utgå, enligt i verkligheten utförd resa, hvarefter till slut med ledning
af härvid erhållna tal beräknades, huru mycket som borde belöpa å
hvarje förrättningsställe. I punkten 2 stadgades, att i fråga om sådana
förrättningar, för hvilka ersättning borde tillgodoföras statsverket,
skulle i jägmästares resjournal för alla resor, som gjorts i samband
därmed och som skulle ingå i repartitionen, redogöras såväl för befordringssättet
som, när fråga vore om skjuts, för våglängden. Och
i punkten 47 föreskrefves, att öfverjägmästaren skulle fullständigt
granska räkningarna å förrättningar på ecklesiastika boställen och
därvid, med ledning af jägmästarnas kvartalsrapporter och resjournaler.
särskildt öfvervaka, att statsverkets rätt till ersättning såväl härför
som äfven för förrättningar å häradsallmänningar blifvit behörigen iakttagen.
Slutligen vore i domänstyrelsens cirkulär den 30 januari 1904,
angående vissa tillägg till de reglementariska föreskrifterna, ålagdt
öfverjägmästaren att öfver granskade räkningar å förrättningar på
ecklesiastika skogar upprätta och samtidigt med räkningarna till sty -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

relsen insända sammandrag för distriktet, utvisande de ersättningsbelopp,
som efter granskningen blifvit för de särskilda boställena godkända,
med utförda summor för hvarje revir och slutsumma för distriktet.

Den sålunda af kommittén lämnade redogörelsen gåfve nogsamt
vid handen, att den nuvarande ordningen för godtgörande af jägmästares
förrättningar på ecklesiastika skogar och häradsallmänningar måste
medföra ett betydande arbete. Särskildt vore upprättandet af de
ofvannämnda repartitionsräkningärna synnerligen tidsödande. Att sedermera
granskningen af alla dylika räkningar för distriktet i dess helhet
skulle för öfverjägmästaren taga åtskillig tid i anspråk, vore uppenbart.
Äfven borde tagas i betraktande den tid och arbetskraft, som
inom domänstyrelsen och kammarrätten nedlades på granskningen af
räkningarna för riket i dess helhet.

Inkomsten för statsverket enligt dylika räkningar stode ej heller
i skäligt förhållande till allt det arbete, som måste nedläggas på desammas
upprättande och granskande. Enligt kapitalkonto till rikshufvudboken
för åren 1903, 1904 och 1905 hade ersättningen för
skogsstatens bestyr med skogsskötseln å ecklesiastika boställen utgjort
respektive kronor 8,973: 93, 9,557: 48 och 9,063: 96 samt ersättningen
för enahanda bestyr å häradsallmänningar respektive kronor 1,551: 90,
2,344: 91 och 2,209: 80.

Dessa ersättningar beträffande de ecklesiastika skogarna förefölle
särskildt låga, då man erinrade sig, att domänstyrelsen, såsom
kommittén på annat ställe i sitt betänkande meddelat, år 1886 beräknat
den summa, som uti ifrågavarande hänseende skulle årligen
tillgodokomma statsverket, till lägst 22,800 kronor. Skillnaden kunde
endast till mycket ringa del bero därpå, att dylik ersättning då beräknats
äfven af sådana ecklesiastika boställen, hvilka utgjorde viss
församlings enskilda egendom och ej lämnade virkesöfverskott till försäljning.
Dessa boställen vore nämligen jämförelsevis få samt deras
skogsareal obetydlig. För öfrigt syntes den minskning i ersättningsbeloppen,
som dylika boställens frånskiljande medfört, väl uppvägas
däraf, att, i mån af skogsskötselns utveckling i det hela, skogsstatens
bestyr med de ecklesiastika skogarna helt visst blifvit vida mera omfattande,
än hvad som torde hafva beräknats år 1886.

Däremot torde kunna antagas, att de låga ersättningsbeloppen
för bestyren med skogsskötseln å ecklesiastika boställen och häradsallmänningar
hade sin grund i en annan omständighet, nämligen i den
otydlighet, som i visst hänseende vidlådde bestämmelserna rörande
dylika ersättningar. Där stadgades nämligen, att ersättning skulle

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utgå för jägmästares förrättningar eller vissa sådana, men ej för deras
bestyr i öfrigt med ifrågavarande skogar, deras kontrollresor och dylikt.
I domänstyrelsens den 15 november 1886 afgifna förslag till lönereglering
hade detta utlagts så, att ersättning syntes icke kunna ifrågasättas
i vidsträcktare mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare
genom särskild förrättning å stället utfördes och därför kostnaden
kunde viss skog efter rese- och traktamentsräkning påföras, hvaremot
åt statsverket på denna väg ej kunde beredas ersättning »för skogsinspektörernas
och jägmästarnas åligganden i öfrigt» beträffande dessa
skogar.

Den sålunda gällande ordningen för beredande af godtgörelse åt
statsverket för jägmästares förrättningar å ifrågavarande slag af skogar
vore alltså synnerligen otillfredsställande och borde snarast möjligt
utbytas mot lämpligare bestämmelser. Det borde ej heller möta svårighet
att träffa en anordning, som innefattade ett icke blott enkelt utan
äfven möjligast rättvist sätt för ersättande af skogsstatens bestyr med
dylika skogar, nämligen att lägga deras areal till grund och låta
ersättningen utgå med visst belopp per hektar utmark. Förutom den
besparing af tid och arbetskraft, som af en dylik förändring blefve
följden, skulle därmed ock vinnas möjlighet att — såsom kommittén
ansåge rättvist — bereda statsverket full godtgörelse för jägmästares
och öfverjägmästares samtliga bestyr med ifrågavarande skogar.

En sådan anordning som den nu ifrågaställda framstode såsom
önskvärd äfven ur en annan synpunkt. Enligt hvad i det föregående
blifvit nämndt, åtnjöte kronojägare för arbeten å ifrågavarande slag af
skogar ersättning medelst dagarfvoden. Kommittén hade emellertid, som
nämndt, funnit sig böra föreslå, att, med borttagande af dagarfvodena.
kronojägarna måtte erhålla allenast fast aflöning, hvilken skulle utgöra
godtgörelse för allt deras arbete. Den ersättning, som emellertid vid
sådant förhållande borde tillkomma statsverket för dessa af staten
aflönade personers arbete å sådana skogar, hvarom nu vore fråga,
kunde då ock tagas i beräkning vid afgiftens bestämmande; och äfven
därutinnan skulle alltså borttagandet af det med nu gällande bestämmelser
sammanhängande räkenskapsväsendet komma att innefatta en
förenkling.

I anslutning till hvad kommittén sålunda anfört har kommittén
hemställt, att, med ändring af nu gällande bestämmelser i ämnet,
ersättning för skogsstatens bestyr med skogsskötsel!! å vissa ecklesiastika
boställen och häradsallmänningar måtte tillgodoföras statsverket
genom årlig afgift i förhållande till skogens areal.

157

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad slutligen angår statens till bergshandteringens understöd
anslagna skogar, skola de, under domänstyrelsens öfverinseende, sta
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning Hushållningsplan
skall fastställas af domänstyrelsen. Kostnaderna för skogens förvaltning
och vård bestridas af nyttjanderättshafvarna. I dessa kostnader
inbegripas utgifterna för upprättande af hushållningsplan och revision
Häraf samt för aflöning åt skogvaktare, som af domänstyrelsen antages
eller godkännes. Öfverskott af skog utöfver nyttjanderattshafvarnas j
vederbörlig ordning godkända behof äfvensom vindfalld och standtou
skoo- som icke enligt de bestämmelser domänstyrelsen ager meddela
utbytes mot ordinarie utverkning, hvilken då skall besparas, ager domanstyrelsen
på jägmästarens anmälan låta försälja, hvarefter Eders Kung!.

Maj:t, på därom gjord framställning förordnar, huruvida och till hvilket

belopp sålunda influtna, behållna medel må användas för betackande
af kostnader vid skogens förvaltning och vård samt i säd ant sytte
med redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares förfogande.
Hvad af dessa medel icke på sådant sätt användes skall tillgodoföra»

statsverkets skogsmedel. .. ,

Kommittén har nu ifrågasatt, om ej godtgorelse borde tillkomma

statsverket icke blott såsom nu för vissa skogsstatens förrättningar a
dessa skogar utan för bestyren i deras helhet.

Domänstyrelsen har i sitt förenämnda utlåtande haft en del
erinringar att göra mot kommitténs förslag och därvid, sa vidt nu
är i fråga, först och främst berört kommitténs förslag angående af löningsformerna.

Som nämndt har kommittén sökt så vidt möjligt begränsa antalet
aflöningsformer och i detta sammanhang hemställt, bland annat, att
bidrag till hyra för expeditions- och arkivlokal icke matte medgifva
jägmästare, hvaremot sådant bidrag synts kommittén fortfarande hora
från reservationsanslaget utbetalas till öfverjägmästare

I detta hänseende har styrelsen anfört, att kommitténs uttalande/att
det syntes lämpligast, att platå för jägmästarnas expedition
och arkiv bereddes i deras bostäder och att behörig hänsyn härtill
too-es vid aflöningens bestämmande, motte den betänklighet, att det
torde vara svårt att nöjaktigt afväga huru stor ökning i aflöning^
med afseende härå borde ifrågakomma, hvarjamte styrelsen anmarkt,
att det ej syntes hafva lyckats kommittén att härvid träffa det rathn
Reviren växlade, har styrelsen vidare anfört, i förevarande hänseende

Domänstyrelsens
vildt
ande.

Ajlönings former.

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afsevärdt dels efter olika hyresbelopp på skilda platser dels efter
behofvet af assistent och skrifbiträde samt dels efter den besökande
allmänhetens antal. I intet fall syntes dock böra förutsättas, att
jägmästaren ej vore i behof af ett särskildt rum för sina arbetsbiträden
och allmänhetens mottagande samt för inrymmande af den
väsentligaste delen af expeditionens handlingar och kartor in. m.
Det syntes styrelsen under sådana förhållanden med billighet öfverensstämmande,
att ett rum, däri inberälcnadt eldning och städning samt
ränta å kostnaden för rummets möblering, af kronan bekostades, dock
med undantag för de revir, till hvilka hörde boställe eller bostadslägenhet,
eller för närvarande Jockmocks, Öfre Byske, Sorsele, Fredrika,
Vilhelmina, Burträsks, Klotens, Grönbo, Granviks. Hunnebergs, Ombergs.
Ölands och Blekinge-Åhus revir.

Beträffande beloppet af det hyresbidrag, som sålunda enligt styrelsens
åsikt borde utgå såväl till öfverjägmästare som i regel till jägmästare,
har styrelsen ansett detsamma böra för öfverjägmästare höjas
till 500 kronor samt för jägmästare bestämmas till 250 kronor.

Dessutom har styrelsen hemställt, att nämnda belopp måtte uppföras
i fast stat i stället för att, såsom för närvarande bidraget till
öfverjägmästarna, utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Äfven kommitténs förslag att bibehålla de nuvarande respenningarna
har styrelsen ansett föranleda en erinran.

Styrelsen anför i detta hänseende följande.

Frågan om ersättning för skogsstatens resor ansåge styrelsen skulle
kunnat bäst lösas på annat sätt än det af kommittén föreslagna.
Grundprincipen härvid borde varit, att ersättningen blefve större ju
mera tjänstemännen reste och vistades ute i skogarna. Det för skogshushållningen
bästa borde eftersträfvas, utan att detta vare sig ökade
eller minskade tjänstemännens nettoinkomst. Styrelsens mening vore
alltså icke, att ersättningen för resorna borde föreslagits skola utgå enligt
gällande resereglemente. Målet borde vinnas genom att för hvarje revir
med afseende på de allmänna skogarnas antal och omfång bestämdes fasta
mindre anslag, afsedda att täcka allenast de direkta reskostnaderna,
men icke ökningen i lefnadskostnaderna under resorna. Dessa sistnämnda
syntes däremot böra ersättas genom ett väl afpassadt lågt
arfvode för hvarje dag, som användes för resor eller för arbeten i
skogarna. Ett dylikt system skulle kommit att verka rättvist på det
sätt, att ä ena sidan den flitige ej skulle förlorat på att ligga ute i
skogarna, och å andra sidan den, som mindre vistats ute, ej härpå

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle skördat väsentlig vinst. Kommittén hade emellertid varit
angelägen att borttaga jägmästares dagarfvoden, där sådana hittills
utgått, hvarför styrelsen ansett sig ej böra framlägga förslag enligt
en därmed motsatt princip.

Beträffande kronojägares rätt till dagarfvoden har styrelser! i
motsats till kommittén ansett, att dagarfvoden för utarbete enligt
jägmästarens order helst borde till kronojägarna utgå. Dessa arfvoden
vore nämligen afsedda att hålla kronojägare skadeslös för den ökade
kostnad, som med tjänstgöringen vore förenad under de tider, han
ej kunde bo och äta i sitt hem, utan måste särskildt betala sitt
vivre. Så vore förhållandet, då han vore sysselsatt ute i skogarna
på längre afstånd från hemmet. Det vore ingalunda till gagn för
staten, om kronojägare för att minska sina utgifter sökte ordna sina
göromål i skogarna så, att han i regel skulle kunna vid kvällen återkomma
till hemmet. Önskvärdt hade fördenskull varit, att dagarfvode
åt kronojägare, långt ifrån att upphöra, kommit att utgå, så snärten
kronojägare vid utarbete enligt jägmästarens order antingen vore
sysselsatt å skogstrakt, som läge på större afstånd än en mil i rät
sträckning från hans bostad, eller ock nödgades företaga resa, som omfattade
mera än eu dag. Dagarfvodena syntes alltså icke böra begränsas
till ett visst maximum dagar, hvithet bland annat skulle kunna medföra
den missuppfattningen, att af bevakaren ej kräfdes tjänstgöring
utöfver ett sådant antal dagar.

Något bestämdt yrkande på grund af hvad sålunda anförts har
emellertid styrelsen ansett sig ej böra gent emot kommitténs förslag
framställa.

Beträffande de af kommittén föreslagna aflöningarna har styrelsen
ansett, att desamma vore något för låga. Visserligen vore de för jägmästare
föreslagna lönevillkor omkring B00 kronor högre för år än
hvad styrelsen i sitt under frågans förberedande behandling den 28
maj 1902 afgifna utlåtande föreslagit. Men under den tid, som sedan
sistnämnda år förflutit, hade förhållandena så väsentligt ändrats beträffande
snart sagdt alla lefnadskostnader, att dyrhetstillväxten alldeles
icke uppvägdes af eu så ringa ökning i lönevillkoren som skillnaden
mellan styrelsens förslag till lönestat år 1902 och kommitténs föreliggande
förslag. 1 detta styrelsens förslag förutsattes tillika, att jägmästare
skulle fortfarande äga åtnjuta ersättning för skogsindelning,
hvarjämte till skogsstatspersonalen utgående arfvoden för vissa förrättningar
ej ifrågasatts att upphöra. Toges dessa förhållanden i beräk -

A fröning »-ie lopp.

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tung, torde styrelsens år 1902 afgifna förslag kunna anses vara högre
än löneregleringskommitténs. Om detta alltså redan på grund af det
nu anförda måste anses vara för lågt, framträdde detta än tydligare
vid betraktande däraf, att i följd af skogsfrågans hastiga utveckling
under de senare åren krafvet på tjänstemännens både duglighet och
arbetsintensitet nu måste ställas högre än för fem år sedan. Särskild!
finge styrelsen i detta afseende framhålla, att åt arbetet ute i skogarna
måste ägnas längre tid. Men om detta skulle kunna ske i nödig
omfattning, så måste respenningarna högst väsentligt ökas. Kunde
tjänsteman visa, att han på resor användt hela sitt resanslag, torde
det vara svårt att af honom fordra än ytterligare tjänsteresor, äfven
om de vore än så nödiga, ty tjänstemannen skulle i så fall på resor
i statens tjänst uppoffra egna medel.

De löneposter, styrelsen i anslutning härtill föreslagit skola höjas,
äro för samtliga befattningshafvare tjänstgörings- och respenningarna
samt för jägmästarna dessutom ålderstilläggen.

I sistnämnda hänseende anför styrelsen, att styrelsen icke kunde
finna fullt fog för kommitténs förslag, hvilket innebure en sänkning
med tillsammans 300 kronor. Samtidigt hade dock kommittén ansett,
att ålderstilläggen för lektor vid skogsinstitutet skulle, ehuru de föreslagits
blifva fyra, utgå med 500 kronor för hvarje. I öfrigt syntes
emellertid lönevillkoren för jägmästare och lektor kunna med hvarandra
likställas, hvarför äfven ålderstilläggen bort utgå med lika störa
belopp för båda tjänsterna. Styrelsen finge därför under omnämnande,
att en nedsättning af ålderstilläggen skulle inom skogsstaten framkalla
förstämning, hemställa, att jägmästares ålderstillägg finge jämväl framdeles
utgå med 500 kronor för hvart och ett af dem. På det att det
af kommittén föreslagna pensionsbelopp likväl måtte förblifva oförändrad!,
syntes af ålderstilläggen 1 ,, eller 400 kronor, böra räknas såsom
lön och1/;,, eller 100 kronor, såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande de af kommittén för öfverjägmästare föreslagna tjänstgöringspenningar
bär styrelsen anmärkt, att de skulle blifva lika för
hela riket, att emellertid tjänstgöringen norrut i följd af strängare
klimat, sämre kommunikationer, längre afstånd in. m. vore för hälsa
och krafter mera profvande än i de södra och mellersta delarna af landet,
att den därför fordrade en starkare fysik för att ej medföra kroppslig
öfveransträngning, att den tidigare bröte tjänstemannens hälsa och
tvingade honom att på ett eller annat sätt söka återvinna denna, att
tjänstgöringen ute såväl sommar — under myggtiden — som vinter
— under den strängaste kylan — vore förenad med afsevärda um -

Statsutskottets inlåtande N:o W. bil

bäranden, samt att i stort sedt lefnadskostnaderna vore större i Norrland
än i de mellersta och södra delarna af landet. Arbetet i de
norra delarna af landet borde därför, äfven om det icke upptoge längre
tid än i de södra och mellersta delarna, vara bättre betaldt än därstädes.
Där fri konkurrens på arbetsmarknaden gjorde sig gällande,
visade sig i sådant afseende tydligt följderna häraf. Större privata
skogsägare måste i Norrland betala helt andra löner till skogsförvaltare
än skogsägare i de södra och mellersta delarna af landet. Det
vore ej ovanligt, att en duglig privat skogsförvaltare, särskildt i öfre
Norrland, betingade sig eu aflöning af 10,000 till 12,000 ki-onor, i vissa
fall ännu mera, medan söderut äfven de bästa skogsförvaltare på våra
största skogspossessioner måste nöja sig med blygsammare villkor. Likväl
kunde man ej förmärka, att de högre lönerna norrut kväfde längtan
mot söder till blidare klimat och mindre hälsofarligt arbete. Äfven
staten borde för att kunna påräkna fullgoda arbetskrafter för den
norrländska skoghushållningen bereda tjänstemännen därstädes bättre
villkor än längre söderut. Denna princip hade ock i vissa fall vunnit
tillämpning, hvarvid den ökade löneförmånen norrut benämnts ortstillägg.
Detta ortstillägg utginge äfven om tjänstgöringen öfvervägande
ägde rum inom hus, ehuru det i så fall vore mindre påkalladt. Skogsstatens
mest maktpåliggande tjänstgöring vore förlagd till det fria i
skogarna, äfven då tjänstemännen, såsom förhållandet i regel vore med
öfverjägmästarna, vore bosatta i städer. Det vore dock resorna i skogarna,
som hufvudsakligen skulle vara bestämmande för tjänstgöringspenningarnas
storlek. Styrelsen ansåge därför, att i detta tall principen
angående ortstillägg skulle kunna tillämpas genom att öfverjägmästares
tjänstgöringspenningar från och med Gäfle-Dala distrikt ställdes högre
ju längre upp i landet tjänstgöringsornrådet vore beläget.

I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att öfverjägmästares
tjänstgöringspenningar skulle utgöra:

för Luleå distrikt ................................. 3,500 kronor

» Skellefteå » 3,400 >

» Umeå » 3,200 »

> Mellersta Norrlands > 3,100 »

» Gäfle—Dala > 2,900 >

samt för hvart och ett af öfriga fem distrikt ....... 2,800 > •

böra vara något större än kommittén föreslagit, hvarjämte styrelsen
Bih. till It i k sd Prut. 1908. 4 Sami. t Afd 10 Höft. 21

•upp

16^ Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

under åberopande af sin kännedom om revirens beskaffenhet föreslagit
en omgruppering af desamma.

Skillnaden mellan kommitténs och styrelsens förslag framgår af
följande tablå:

Revir enligt kommitténs förslag Kronor

III

I j Pajala, Tärendö, Juckasjärvi.

I Storbackens, Pärlälfvens, Jock-j

mocks, Arjeplogs, Sorsele,* 1
Stensele och Vilhelmina revir 2,600

a) VarrisåochMalmesjaursrevir;!

b) ÖfreByske, Arvidsjaurs, Norra
Lycksele, Södra Lycksele,

Asele,.Fredrika, Tåsjö, Häijedalens,
Sårna och Transtrands
revir ....................................... 2,400

; a) Gellivareoch Råneträsksrevir;

b) Torneå, Ängeså, Kalix, Råneå,

Bodens, Alfsby, Piteå, Norsjö,
Burträsks och Degerfors revir 2,200

a) Jörns revir;

b) Bjurholms, Anundsjö, Junsele,

Norra Jämtlands, Västra Jämtlands
och Österdalarnas revir;

c) Härnösands, Medelpads, Östra
Jämtlands, Västra Hälsinglands
och Västerdalarnas revir 2,000

a) Norra Hälsinglands och Klotens
revir;

b) alla öfriga revir .................... 1,800

1 n

| 3

1---T

; Revir enligt domänstyrelsens förslag , Kronor

j i

l Grupp I enligt kommitténs försl.;}

| Grupp II: a) » » » j 3,000

! ii

;

i Grupp H: b) » »

Grupp III: a)» »

» |

» 2,800

Grupp III: b)» »

GruppIV: a)» »

» 2,600

i i
i

Grupp IV: b)» »

» ^ 2,400

! vi

Grupp IV: c)» v

Grupp V: a) » »

Grupp V: b)» »

» i

> i 2,200

> 2,000

Beträffande slutligen kronojägarnas tjänstgöringspenningar har
styrelsen under hänvisning till hvad styrelsen förut anfört angående
tjänstgöringen i de norra delarna af landet äfven i denna del hemställt
om såväl omgruppering som delvis ökning i förhållande till kommitténs
förslag på sätt följande tablå utvisar:

Grupp ~ K GruPP

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1G3

Tjftnstgöringspenningar enligt Kronor
kommitténs förslug

Kronojägare inom Värmlands,j
Kopparbergs och de norrländska
länen ........................s 600

Alla Ofri ga................................... 500

Grupp	Enligt domänstyrelsens förslag	Kronor
I	Kronojägaro i Västerbottens och Norrbottens län samt i Sårna socken med Idre kapellag i	700
II	Kronojägare i öfriga norrländska län och återstående delar af Kopparbergs län samt i Värm-	600
III	Desamma som i kommitténs Grupp II ................................	500

I fråga om respenningarna och därvid först de för öfverjägmästare
har styrelsen anmärkt, att dessa själfva framhållit, att respenningarna
enligt kommitténs förslag skulle blifva otillräckliga, samt att äfven
styrelsen ansåge en höjning af respenningarna erforderlig, helst öfverjägmästarna,
därest de erhölle bättre expeditionsbiträden, borde kunna

vistas mera ute på reviren. .

Skillnaden mellan kommitténs och styrelsens förslag utvisas åt

följande tablå:

j " ''

i Distrikt enligt kommitténs förslag Kronor

I	a) Luleå distrikt; b) Skellefteå och Umeå distrikt;	!
	c) Mellersta Norrlands distrikt	1,300
II	a) Gäfle—Dala distrikt;	1,100
	b) Bergslags distrikt....................
III	a) Smålands distrikt;
	b) Östra och Västra distrikten	1,000
IV	Södra distriktet ........................	OO o o

Grupp	Distrikt enligt styrelsens förslag	Kronor
I	Grupp I: a) enl. kommitténs försl.	1,700
II	Grupp I: b) »	>	»	1,600
III	Grupp I: c) »	»	»
	Grupp II: a) »	>	»	l,5o0:
IV	Grupp II: b) »	>	»	1,400
V	Grupp III: a) »		>	1,300 1
VI I	Grupp III: b) »	>	»	1,200 :
ivn	Grupp IV »		>	j 900

164

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

I fråga om respenningar^ för jägmästare har styrelsen af samma
skal, som anförts ifråga om tjänstgöringspenningarna för samma tjänsteman,
hemställt om såväl omgruppering som höjning på sätt följande

,3 i Revir enligt kommitténs förslag '' Kronor

~ " ---

j a) Pajala, Tärendö, Juckasjärvi,
Angeså, Kalix, Råneå, Storj
backens, Pärlälfvens, Jockmocks,
Varriså, Arjeplogs,
Malmesjaurs, Öfre Byske, Arv
vidsjaurs, llfsby, Piteå, Jörns.

I Norsjö, Burträsks, Degerfors'':

Norra, Lycksele, Södra Lyckj
sele, Asele, Sorsele, Stensöta,
j Vilhelmina, Tåsjö, Härjedalens,!

j Sårna och Transtrands revir;

I b) Vadsbo revir;

Anm. Vadsbo revir är numera upp.
deladt i Granviks och Tivedens
revir.

j c) Bodens, Bjurholms, Anundsjö,

\ Junsele, Norra Jämtlands,

| Västra Jämtlands, Väster-;

i dalarnas, Älfdals, Arvika,

Stockholms, Finspångs, Kinda,

I Dalslands, Tjusts, Värends och

Blekinge-Ahus revir;

d) Karlstads revir........................ gon

TI ; a) Tomeå revir;

! b) Gällivare, Råneträsk, Fredrika,

Norra Hälsinglands, Västra
Hälsinglands och Österdalar-1
nas revir;

c) Härnösands, Medelpads, Gästriklands,
Kopparbergs och Bohus
revir;

d) Askersunds, Örebro, Västerås.
Enköpings, Vartofta, Marks,1
Svältornas, Eksjö, Malmöhus,
Angelholms och Hallands revir:

e) Ombergs och Gottlands revir 650

O \| 2	Revir enligt domänstyrelsens förslag Kronor i - i
I	1 j Grupp I: a) i	kommitténs förslag
	Grupp II: a) »	* » 1 1,000
II	! Grupp I: b) *	! * » (Granviks revir) i
	Grupp II: b) i	kommitténs förslag
	Gruppi V: a)»	» > \| 900
III	Grupp I: c) »	i j » »
	Grupp II: c) >
	Grupp III: a)»	» » 800
IV	Grupp I: b) »	» * (Tivedens revir)
	Grupp I: d) i kommitténs förslag
	Grupp II: d) »	» >
	Grupp III: b)»	» > 700 1 !

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

165

j Grupp	i i Revir enligt kommitténs förslag	! O Kronor c i i "o *3	Revir enligt domänstyrelsens förslag	Kronor !
in	a) Ostra Jämtlands revir;	V	Grupp II: e) i kommitténs förslag	! !
	b) Nyköpings, Kalmar, Jöu-		Grupp III: c)» »		600
	köpings, Västbo och Sunner-
	bo revir;
	c) Köpings, Norra ltoslags, Örby-	VI	GrupplV:b)» »	»
	hus, Gripsholms, Kinne och		Grupp V » »		500
	Slättbygds revir ....................	550
IV	a) Klotens och Grön bo revir;
	b) Hunnebergs revir....................	400
v	Ölands revir ................................	300

Den i styrelsens förslag upptagna höjningen af respenningarna
för jägmästarna i Granviks. Klotens och Grönbo revir sammanhänger
med, att styrelsen ansett det böra åläggas nämnda tjänstemän att hålla
tjänstehäst.

I afseende på krono]ägares respenningar har styrelsen erinrat
därom, att kronojägare, förutom nu utgående respenningar af 100
kronor i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen, jämväl
uppbära dagarfvoden för 60 dagar. Såsom kommittén genom utredning
visat, hade dessa dagarfvoden utgjort

25,4 % ........................	..................... högst 50 ki''onor
1^,4 ,, ......................	...................... 51-75 ..
23,0 „.......................	...................... 76—100 „
17,2 „......................	...................... 101—125 „
21,0 „ ........................	...................... 126—150 „

Af de hos styrelsen granskade räkningar å kronojägares dagarfvoden
framginge, att de högre beloppen utgått hufvudsakligen i
norra delarna af landet, där förrättningar i större omfattning utförts å
under allmän kontroll och utsyning stående enskildas skogar. Det vore
i samma delar af landet, som respenningar utginge till kronojägare. Man
erhölle alltså de rätta summorna af därstädes nu utgående dagarfvoden
och respenningar genom att öka nyssnämnda två största belopp med
100, då man funne, att beloppen uppginge ända till 250 kronor. Om
vid dagarfvodenas borttagande respenningarna icke komme att uppgå
ända till 250 kronor, innebure löneregleringen alltså en minskning i
detta afseende.

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Styrelsen har med anledning af hvad sålunda anförts och tillika
med hänsyn därtill, att kronojägarnas tjänstgöring å enskildas skogar
inom Västerbottens och Norrbottens län äfvensom inom Sårna socken
med Idre kapellag i Kopparbergs län allt mera ökades, ansett att de
af kommittén för kronojägare föreslagna respenningar borde utgå med
minst 50 och högst 250 kronor, och angående respenningarnas fördelning
framlagt följande förslag:

till	156 kronojägare	250	kronor
	50		200	>>
5?	41		150	n
>>	76		100	??
J J	59	>>	50	5?

Nedanstående tablå visar en jämförelse af respenningarnas fördelning
å distrikten enligt kommitténs och styrelsens förslag.

Distrikt	Kespenningar enligt kommitténs förslag	Bespenningar enligt domän-styrelsens förslag
å 200 kr.	å 150 kr.	å 100 kr.	å 50 kr.	Sum- ma	å 250 kr.	å 200 kr.	å 150 kr.	å 100 kr.	å 50 kr.	Sum- ma
Luleå ............................	16	36	3		55	55					55 i
j Skellefteå ......................	15	25	10	—	50	50	_	_	_		50
i Umeå ..............................	10	32	4	—	46	43	3	_	_	_	46 j
Mellersta Norrlands............	6	18	3	_	27	1	26	_	.		27 j
Gfifle—Dala ....................	1	12	14	5	32	7	13	_		12	32 !
Bergslags..........................	2	12	12	10	36	_	8	6	12	10	36 !
Östra ...........................	—	6	18	4	28	_	_	6	18	4	28 !
Västra ..............................	-	9	22	15	46	—	_	9	22	15	46 !
Smålands.........................	_	10	19	8	37	_	_	10	19	8	37 :
Södra ........................	-	10	5	10	25	—	—	10	5	10	25
Summa	50	170	no	52	382	156	50	41	76	59	382 ''

Slutligen har styrelsen i fråga om den tillförordnad kronojägare
tillkommande hyresersättning erinrat, att hvad i förenämnda nådiga
bref den 29 november 1889 samt den 29 maj 1896 vore stadgadt
borde äga fortfarande giltighet äfven efter den nya aflöningsstatens
trädande i kraft.

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

U)7

Med tillämpning af kommitténs förslag med de af styrelsen däri
föreslagna jämkningar skulle aflöningsstaten erhålla följande utseende:

				Tjänst-
			Lön	j görings-	Summa :
				i pen-j ningar
		Aflöning.
1	öfverjägmästare .................................	4,000	3,500	7,500
1	..		4,000	3,400	7,400
1	..		4,000	3.200	7,200
1			4,000 4,000	3,100 2,900	7,100 6,900
1	,,
1			4.000 16,000	O O 04 f-7	6,800 27,200
4	tf
1 jägmästare		2,300	3,000	5,300
it	tf		25,300	33,000	68,300
i	M		2,300	2,800	5,100
n	It		25,300	30,800	56,100
i	tf	.......................................	2,300	2,600	4,900
10	tf		23,000	26,000	49,000
1	tf		2,300	2,400	4,700
5			11,500 2,300 13,800	12,000 2,200 13,200	23,500 4,500 27,000
1
6	It
1	It		2,300	2,000	4,300
41	It	(i Norrbottens och Väster-	94,300	82,000	176,300
1	kronojägarel 1 bottens län samt i Särna	600	700	1,300
155	tf	/Isocken med Idre kapellag ''af Kopparbergs län.	93,000	108,500	201,500
		(inom öfriga norrländska
1	tt	1 Ilän, inom öfriga delar åt	600	600	1,200
Öl	-	/] Kopparbergs län samt ''Värmlands län.	36,600	36,600	73,200
1 163	tt	\| i öfriga delar af landet.	600 97,800	500 81,500	1,100 179,300:
		Summa	476,200	470,500	946,700
	Respenningar.
1 öfverjägmästare............ 1,700 kronor
a	clio	(å 1,600 kr.) 3,200 „
2	d:o	(u 1,500 „ ) 3,000 ,.
1	d:o	............... 1,400 „
1	d:o	............... 1,300 „
2	d:o	(å 1,200 kr.) 2,400 „			.
1	d:o	............... 900 .,
31 jägmästare	(å 1,000 kr) 31,000 „
9	d:o	(„ 900 ,. ) 8,100 „
22	d:o	(„ 800 „ ) 17,600 „
18	d:o	(„ 700 „ ) 12,600 „
8	d:o	(„ 600 „ ) 4,800 „			■
		Transport 88,000 kronor	_1	—!	946,700\|

Efter 5 år kan lönen höjas
med G00 kronor.

Efter 5 år kan aflöningen
höjas med 500 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 500 kronor samt efter
än ytterligare 5 år äfvenledes
med oOO kronor, hvaraf
*/* räknas såsom lön och
J/s såsom tjänstgöringspenuingar.
Där tjänstebostad
saknas, utgår ersättning
för expeditionslokal med
250 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter ytter-;
ligare 5 år likaledes med;
100 kronor samt efter Un i
ytterligare 5 år äfvenledes
med 100 kronor. Där bo-,
ställslägenhet saknas, utgår
liyresersättning med;
100 kronor.

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Den extra
personalen.

Förvaltning soeh
bevakning
3-personalen
i orterna.

Skogs ingenjören.

j > —	1 Tjänst- \| Lön **“«■- Stimma pen- 1 \| ningar \|	'' 1!
Transport 88,000 kronor 2 jägmästare (å 500 kr.) 1,000 ,, 156 kronojägare („ 250 „ ) 39,000 „ 50 d:o („ 200 „ ) 10,000 „ 41 d:o („ 150 „ ) 6,150 „ 76 d:o („ 100 „ ) 7,600 „ 59 d:o („ 50 „ ) 2,950 „	i — \| — j 946,700 — — ''154,700	1
Hy rese rsätta ilig. 10 öfverjägmästare för expe-ditionslokal (å 500 kr.) 5,000 kronor 77 jägmästare för expedi-tionslokal (å 250 kr.)... 19,250 „ 238 kronojägare (å 100 „ )... 23,800 „	1 j — —j 48,050
Summa	—\| — 1.1-19,150

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å
iudelningshafvarens lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas
afdrag å lönen, motsvarande skälig hyra.

Beträffande tjänstgöringens ordnande och aflöningsförmånernas
bestämmande för den förvaltande och bevakande delen af skogsstatens
extra personal har styrelsen särskild! uttalat, att de af kommittén för revirassistenterna
förslagna högsta och lägsta arfvodesbeloppen syntes lämpliga,
därvid styrelsen tillika anmärkt, att de högre beloppen borde utgå
till äldre assistenter och, på grund af hvad angående tjänstgöringen
anförts, hufvudsakligen inom de norra länen.

Däremot har styrelsen, i anslutning till hvad öfverjägmästarna i
sina yttranden anfört, ansett arfvode! åt öfverjägmästarassistenter böra
beräknas något högre. Enligt styrelsens uppfattning borde nämnda
arfvode sålunda utgöra:

i de tre nordligaste distrikten högst........................ 3,400 kronor

i Mellersta Norrlands och Gäfle—Dala högst .......... 3,200 »

i öfriga distrikt högst ............................................. 3,000 »

Efter enahanda grunder har styrelsen ansett arfvode böra utgå
äfven åt de å distrikten anställda skogstaxatorerna, hvilka dessutom,
\ likhet med hvad kommittén föreslagit för revirassistenterna vid anställning
i Norrland, borde erhålla dagtraktamenten med 6 kronor för
hvarje förrättnings- eller resdag.

Som nämndt, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon
lönereglering för statens skogsingenjör.

169

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

Domänstyrelsen har emellertid, varit af deri uppfattningen, att
sådan reglering vore nödig.

Innan lag vidare inlåter mig på styrelsens framställning i denna
del, torde det emellertid tillåtas mig beröra en annan härmed nära
sammanhängande fråga.

Enligt hvad jag förut erinrat finnas för närvarande medel beviljade
endast till en skogsingenjör, och endast en sådan tjänsteman
finnes också för närvarande fast anställd.

Dennes verksamhetsområde omfattar emellertid eu så vidsträckt
areal som hela Norrbottens och Västerbottens län jämte Sårna socken
med Idre kappellag i Kopparbergs län samt Gottland; och det har på
senare tider yppats behof af ytterligare arbetskrafter på det åt skogsingenjören
anvisade arbetsfältet. Sålunda öfverlämnade Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län med underdånig skrifvelse
den 29 december 1906 en af länets landsting gjord framställning om
anställande af en af staten aflönad skogsingenjör särskilt för Norrbottens
län. Till stöd för denna ansökan anfördes hufvudsakligen, att
i samband med den utveckling, jordbruksnäringen inom länet under de
sista åren vunnit, jämväl intresset för den enskilda skogsvården, som
förut varit mycket försummad, i väsentlig grad ökats. Då länets befolkning
på senare tiden mera allmänt kommit till insikt om nyttan
af den medverkan statens skogsingenjör härvidlag vore i tillfälle att
lämna, hade skogsingenjörens biträde blifvit af enskilda skogsägare
pålcalladt för ett långt större flertal förrättningar än denne i anseende
till sitt vidsträckta tjänstgöringsområde och mängden af förrättningar
jämväl utom Norrbottens län ens tillnärmelsevis kunnat medhinna att
utföra inom den tid, vederbörande skogsägare önskat och förutsatt.
Det vore ock att motse, att antalet af dylika förrättningar allt mer
komme att ökas, och under sådana förhållanden gjorde sig behofvet
af anställandet af eu särskild skogsingenjör med Norrbottens län som
tjänstgöringsdistrikt oafvisligt gällande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte ansökningen.

Uti ett öfver densamma, på grund af nådig remiss, den 19 februari
1907 afgifvet underdånigt utlåtande anförde domänstyrelsen, bland annat,
följande.

Af de årsredogörelser, som det ålåge skogsingenj ören att ingifva
till domänstyrelsen rörande sin verksamhet, framginge, att denna
verksamhet under åren 1905 och 1906 hufvudsakligen omfattat upprättande
af afdikningsplaner för försumpad skogsmark samt under det
senare året äfven skogshushållningsplaners upprättande. Härvid hade

Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.) 22

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

båda åren samtliga rekvisitioner, nämligen 20 under år 1905 och 52 under
år 1906, blifvit föremål för handläggning, ehuru därför af skogsvårdsnämnderna
i Norrbottens och Västerbottens län för rekvirenterna beräknadt
antal dagar — 170 dagar år 1905 och 191 dagar år 1906 — blifvit
inskränkt till respektive 48 och 77 dagar, dels emedan beräkningen
varit för hög och dels emedan skogsingenjören jämte sina resdagar
ej medhunnit flera arbeten. Beträffande fördelningen af de använda
förrättningsdagarna på tjänstgöringsområdets olika delar, hade i Norrbottens
län under de båda åren användts respektive 32 och 40 förrättningsdagar,
i Västerbottens län respektive 16 och 34 förrättningsdagar
samt i Gottlands län under år 1906 3 förrättningsdagar. I regel hade
endast Norrbottens och Västerbottens läns kustland berörts af skogsingenjöi
ens verksamhet, i det endast 5 rekvisitioner ingått från lappmarken.

Af denna utredning framginge, att det uttalade behofvet af skogsmgenjörsbBräde
varit störst inom Norrbottens län, och då den enskifde
skogsägarens frivilliga anlitande af detta biträde vore mycket beroende
dels af möjligheten att få arbetet utfördt under den tid han önskat
och förutsatt och dels äfven af personliga hänsyn, funne styrelsen det
vara antagligt, att en särskild skogsingenjörs anställande för Norrbottens
län skulle komma att öka rekvisitionerna af dylikt biträde
såväl inom detta län som inom den öfriga delen af den nuvarande skogsingenjörens
område.

Tillika anmälde styrelsen, att, för att bereda skogsägare möjlighet
att utan större tidsutdräkt erhålla af förordningen den 24 juli 1903
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverknino- å ungskog
inom Västerbottens och Norrbottens län föranledda utsyningar utförda.
styrelsen funnit sig föranledd att under vintern 1906 _ 1907 sär skild!

förordna den nuvarande skogsingenjören att tillfälligt biträda med
utsyningar af undermålig skog å enskildas hemman i Västerbottens läns
kustland.

Styrelsen tillstyrkte af nu angifna och i öfrigt anförda skäl landstingets
framställning och hemställde, det täcktes Kungl. Maj-t för ändamålet
från och med år 1908 anvisa ett årligt belopp af 3,300 kronor
att i likhet med nuvarande anslag utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

I underdånig skrifvelse samma dag anförde styrelsen vidare •

I skrifvelse till styrelsen hade de i Västerbottens och Norrbottens
lan verksamma skogsvårdsnämnderna, hvilka i hufvudsak förmedlade
skogsmgenjörens arbeten, beräknat behofvet af dennes biträde under
ar 1907 till i Västerbottens län 60 dagar och i Norrbottens län 120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

arbetsdagar eller tillsammans 180 förrättnings- och resdagar, h vilket
kräfde minst 7 månader. Då därjämte några förrättningar kunde
komma att erfordras i Sårna socken och å Gottland, syntes 8 månader
höra förutses som erforderliga för skogsingenjörens arbeten under ar
1907. Som emellertid en skogsingenjör i öfre Norrland ej kunde under,
året utföra förrättningar ute i skogarna mera än sammanlagdt högst
5 månader, erfordrades för 1907 års sommar eu extra skogsingenjor
under 3 månader; och hemställde förty styrelsen, det Kungl. Maj:t tacktes
medgifva, att styrelsen finge för anställande af en extra skogsingenjor
under tre månader af året med samma aflöningsförmåner som den
redan anställde skogsingenj ören använda erforderligt belopp åt den till
styrelsens disposition ställda delen af 1907 ars reservationsanslag.

Enligt nådigt bref den 27 mars 1907 biföll Kungl. Maj:t sist nämnda

framställning. ...... c

Därefter medgaf Kungl. Maj:t på ytterligare framställning åt
styrelsen genom nådigt bref den 19 juli 1907, att tiden, under hvilken
extra skogsingenjör under året finge förordnas, finge utsträckas me
ytterligare 2 månader.

Uti sitt nu ifrågavarande yttrande öfver kommitténs förslag har

domänstyrelsen i denna del anfört följande.

Sedan hemmansägarna inom de två nordligaste länen allt^ mer
börjat anlita biträde af statens skogsingenjör, hade för år 1907 två
sådana tjänstemän blifvit nödiga. Man hade anledning tro, att allmänhetens
intresse för skogsvård inom berörda landsdelar skulle gorå
biträde af skogsingenjör allt framgent i minst lika stor omfattning
som för närvarande önskvärdt. I följd häraf syntes två statens skogsingenjörer
böra tillsvidare anställas. Till dessa befattningar erfordrades
erfarna och dugliga skogstjänstemän. Deras arfvode borde med hänsyn
till hvad öfriga extra skogstjänstemän ifrågasatts erhålla, utgå
med 3,000 kronor om året. I likhet med hvad nu vore fallet borde
de därjämte af statsmedel tillerkännas reseersättning och dagtraktamente
för resdagar enligt fjärde klassen af gällande resereglemente
äfvensom af rekvirent dagarfvode å 5 kronor för förrättningsdag.

Af statsmedel kunde beräknas för hvardera af två statens skogsiimenjörer
3,800 kronor, livilket belopp syntes liksom hittills hora
utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet.

Slutligen har styrelsen i underdånig skrifvelse den 17 september •
1907 under anförande, att ett dylikt tillfälligt anställande af skogsingenjör
icke kunde verka tillfyllest, förnyat sill i utlåtandet den 19

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skogsförsoksan
st alt eu.

februari 1907 gjorda framställning, hvarjämte styrelsen, för den händelse
Kungl. Maj:t skulle finna frågan om anställande för framtiden af
en skogsingenjör förutom den år 1905 beviljade böra med hänsyn till
det utan tvifvel stadigvarande behofvet af en andre skogsingenjör underställas
instundande Riksdag, hemställt, att därvid jämväl frågan om en
sådan ingenjörs anställande äfven för år 1908 måtte göras till föremål
för proposition till Riksdagen.

Beträffande aflöningsförmånerna för tjänstemännen vid statens
skogsförsöksanstalt har styrelsen anfört, att styrelsen ej kunde finna
annat, än att dessa tjänstemän, om deras lönevillkor ej reglerades samtidigt
med skogsstatens, skulle komma i en mycket ogynnsam ställning.
Rent objektivt sedt vore deras afföningsvillkor svaga, hvilket äfven
klart framträdde genom eu jämförelse med de lönevillkor, som tilldelats
tjänstemännen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Föreståndares aflöning därstädes utginge nämligen med 5,500
kronor, hvartill komme två ålderstillägg å 500 kronor samt boställsvåning,
hvarför dock skulle afräknas 500 kronor, och öfverassistent
åtnjöte 4,500 kronor med 2 ålderstillägg å 500 kronor. Föreståndaren
för statens skogsförsöksanstalt däremot åtnjöte, förutom lön å stat
jämte ålderstillägg såsom jägmästare, i likhet med botanisten vid samma
anstalt ett arfvode af allenast 3,000 kronor och assistent därstädes

2,500 kronor.

För skogsförsöksanstalten, hvars arbeten väl borde anses lika
viktiga som motsvarande arbeten på jordbruksområdet, borde aflöningsvillkoren
för tjänstemännen ställas lika med de för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet nyss angifna beloppen. Styrelsen
ansåge sig därför böra föreslå, att arfvodena till tjänstemännen vid
nämnda skogsförsöksanstalt måtte utgå med följande belopp:

till föreståndaren....................................... 4,000 kronor

„ botanisten.......................................... 6,000 „

„ en assistent......................................... 3,500 „

„ „ „ ............................................. 3,500 „

Föreståndarens arfvode vore föreslaget till ofvanstående belopp
under förutsättning, att han såsom ordinarie jägmästare dessutom
komme i åtnjutande af lön å stat med 2,300 kronor, då hans löneförmåner
skulle utgöra sammanlagdt 6,300 kronor, hvartill komme
de ålderstillägg till lönen han såsom jägmästare kunde åtnjuta, uppgående
enligt kommitténs förslag till högst 1,200 kronor, hvarigenom
föreståndaren alltså skulle kunna erhålla sammanlagdt högst 7,500
kronor. Äfven enligt styrelsens förslag till ålderstillägg och dessas för -

17:5

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

delning å lön och tjänstgöringspenningar konnne föreståndaren att
erhålla sammanlagdt högst 7,500 kronor årligen. Något motsvarande
bidrag utöfver arfvodet tillkomme icke liotanisten och assistenterna,
hvarföre arfvodena för dessa tjänsteman satts relativt högre. Beträffande
assistenterna finge särskildt erinras därom, att styrelsen förutsatte
samma grad af själfständighet i dessa tjänstemäns verksamhet som i flaga
om de aflönade revirassistenternas. Skogsförsöksanstaltens assistenter
skulle alltså vara tjänstemän, åt hvilka vederbörande förmän — föreståndaren
och botanisten — kunde anförtro vissa undersökningars utförande
på eget ansvar. Dessa assistenter måste dessutom äga förutsättning’
för att vid behof kunna tillfälligt ersätta sina förmän och
alltså äga en kompetens, som, med undantag af den rutin en längre
erfarenhet medförde, närmade sig dessas. Den stora mångfald af frågor,
som vid försöksanstalten väntade på svar, gjorde det ock nödigt, att
assistenterna skulle vara skickade att efter förmans anvisning själfständigt
bidraga till spörsmålens utredning. Deras tjänstgöring finge
alltså ej bestå uti att vara arbetsbiträden till förmännen och såsom
sådana utan ansvar utföra mer eller mindre mekaniska arbeten i
undersökningarnas kedja. Till verkställande af sadana mekaniska aroeten
som uppräknande af årsringar, uppmätning af diametrar hos träd o. s. v.
måste billigare arbetskrafter anlitas med ersättning från försöksanstaltens
expensmedel. Ett annat förfarande skulle innebära slöseri med statens
arbetskrafter.

Styrelsen förutsatte, att försöksanstaltens tjänstemän skulle uteslutande
ägna sig åt anstaltens arbeten, i följd hvaraf såsom villkor för
åtnjutande af de utaf styrelsen föreslagna lönevillkor syntes höra stadgas,

att med befattning vid statens skogsförsöksanstalt icke finge
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid statens skogsförsöksanstalt icke heller
finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för" verk eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning eller annat uppdrag
af hvad slag som helst, så framt ej i särskilda fall domänstyrelsen
på ”grund af förekommande omständigheter och efter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej kunde anses inverka
hinderligt å tjänstgöringen vid skogsförsöksanstalten, funne sådant uppdrag
eller sådan tjänstebefattning kunna få tills vidare bibehållas eller
emottagas;

att det skogsförsöksanstaltens tjänstemän tillerkända arfvode
skulle utgå allenast under den tid, de för anstaltens räkning tjänst -

174

Statsutskottets Utlåtande K:o 10.

gjorde, men icke under tid, då de a-fhölle sig från sådan tjänstgöring,
dock att tjänsteman vid skogsförsöksanstalten, som af sjukdom hindrades
att förrätta sin tjänst, skulle därunder äga uppbära tre fjärdedelar af
till befattningen hörande arfvode.

Äfven i öfrigt har domänstyrelsen hemställt om ändring i anstaltens
stat. Styrelsen har i denna del anfört följande.

Vid resor åtnjöte skogsförsöksanstaltens tjänstemän traktamente
och reseersättning, föreståndaren och botanisten efter tredje klassen
och assistenterna efter fjärde klassen af gällande resereglemente. Det
hade emellertid visat sig, att det härför äfvensom till aflöning åt tillfälliga
biträden och handtlangning samt till expensmedel anvisade anslag
af 12,875 kronor vore så otillräckligt, att tillgängliga arbetskrafter i
följd häraf hindrades att utföra alla de göromål, som af dem skulle
kunna medhinnas. Detta vore uppenbarligen ett slöseri med den af
staten betalda arbetskraften, hvarför styrelsen ansåge att berörda anslag
måste höjas med nödigt belopp, förslagsvis 2,125 kronor, till sammanlagdt
15,000 kronor.

Enligt de af styrelsen föreslagna grunder skulle statens skogsförsöksanstalt
kräfva följande anslagsbelopp.

Arfvode till föreståndaren....................................	4.000	kronor
., ,, botanisten.................................................	6,000
,, »eu assistent .........................................	3,500
„ eu assistent ......................................	3,500
Till rese- och traktamentsersättning samt till af-löning åt tillfälliga biträden och handtlangning
äfvensom till expensmedel ......................................	15,000

Summa 32,000 kronor.

Eu af styrelsen i dess utlåtande uttalad önskan, att skogsstatens
personal redan från och med år 1908 måtte få komma i åtnjutande
af de förbättrade lönevillkor, som för densamma kunde blifva bestämda,
eller att, därest likväl detta visade sig ej kunna ske, Kungl. Maj:t täcktes
för år 1908 bereda högre och lägre tjänstemän vid skogsstaten tilläggsarfvoden,
om möjligt motsvarande den ökning i löneförmåner, som
genom nu förestående lönereglering kunde varda dem beskärd, kommer
att, så långt förhållandena det medgifva, tillmötesgås, därest det af
Eders Kungl. Maj:t redan förut denna dag godkända, af chefen för
finansdepartementet framlagda förslaget om beredande åt en del tjänstemän
och betjänte af tillfällig aflöningsförbättring för innevarande år
vinner Riksdagens bifall, och torde således i detta sammanhang kunna
af mig lämnas å sido.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

Lika med såväl kommittén som domänstyrelsen anser jag en
väsentlig löneförhöjning för skogsstatens personal erforderlig. Det arbete,
som för närvarande fordras af denna personal, är till sin omfattning
och art af helt annat slag än i gångna tider. Från att i sin
allra första början vara en hufvudsakligen bevakande personal har den,
i den mån statens skogar vuxit i areal och värde, allt mer och mer
sett sin verksamhet förändrad till eu förvaltningsverksamliet, och denna
förvaltning har i sin ordning med tiden kommit att kräfva en alltjämt
ökad intensitet i arbetet. På samma gång har den intensivare skötseln
af skogarna i ständigt stigande grad ökat krafven på personalens
personliga duglighet och utbildning. Den utveckling, som sålunda hittills
försiggått, kommer säkerligen att i framtiden fortsättas. Skola
statens skogsegendomar en gång kunna bringas därhän, att de komma
att lämna afl den afkastning, de med hänsyn till markens alstringsförmåga
böra kunna lämna, fordras eu alltjämt stegrad intensitet i
deras skötsel. Vissa främmande länders exempel visar, hvarthän man
på denna väg bör kunna nå. Skall det mål, som sålunda är ställdt
för statens skogsförvaltning, kunna vinnas, fordras emellertid, att skogsstatens
personal ej blott har den utbildning, utan hvilken en intensiv
skogsskötsel är omöjlig, utan äfven med nit och intresse ägnar hela
sin tid och sin arbetskraft åt skötandet af sin tjänst. Att tillräckliga
löner äro en nödvändig förutsättning härför, synes mig vara uppenbart.

Likaledes är jag fullt ense med kommittén därom, att någon indragning
af tjänster på nu ifrågavarande område icke bör ifrågasättas.
Den ökade intensitet i skötandet af statens skogar, som jag nyss
framhållit såsom önskemål, torde utan tvifvel snarare kunna gifva
anledning till antagandet, att en ökning af samma personal förr
eller senare måste vidtagas, och jag kan i detta sammanhang erinra,
hurusom domänstyrelsen redan — vid framläggande af förslag till
stat för år 1908 — gjort framställning om en afsevärd ökning af
antalet revir inom Jämtlands län, ehuru denna framställning för det
dåvarande icke föranledde något förslag till Riksdagen. Det torde
också böra i detta sammanhang erinras att, såsom ock under öfverläggningarna
vid 1907 års riksdag framhölls, i de länder, där skogshushållningen
hunnit en högre grad af intensitet än hos oss, revirens
omfattning i regel är väsentligt mindre. En annan sak är, att möjligen
omständigheterna förr eller senare komma att föranleda en sådan
förändring i den nuvarande organisationen, att förvaltningen af statens
skogar skiljes från öfriga skogsstaten nu åliggande bestyr och uppdrages
åt en särskild afdelning af dess personal. I denna möjlighet

Departementt
chefen.

Ingen indragning
af
tjänster.

176

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

Ingå nya
tjänster.

Aflöning sf
ormer.

torde dock icke böra anses ligga tillräcklig anledning till uppskof med
en lönereglering, af hvilken beliofvet för hvarje dag blir allt mera
trängande, blott bland villkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna
intagas erforderliga bestämmelser om skyldighet för vederbörande
befallningshafvande att underkasta sig de förändringar i tjänstgöringsskyldighet,
som kunna föranledas af en blifvande omorganisation.

Å andra sidan har jag icke anledning att nu föreslå någon ökning
i antalet af skogsstatens ordinarie personal.

Hvad därefter angår frågan om de former, under livilka de
nya aflöningarna till skogsstaten böra utgå, anser jag mig böra i hufvudsak
ansluta mig till löneregleringskommittén.

Jag är således ense med kommittén därom, att aflöningen sä
vidt möjligt bör utgå med på förhand bestämda belopp för hvarje
tjänst och att således rätten till extra inkomster i tjänsten bör i
möjligaste mån begränsas. Ej heller finner jag hinder möta för genomförande
af hvad kommittén i sådant hänseende för de särskilda fallen
föreslagit. Särskild ersättning synes mig sålunda, i och med det ny
lönestat börjar tillämpas, icke vidare böra utgå till jägmästare för
indelnings- och uppskattningsförrättningar å sådana allmänna skogar
inom hans revir, som stå under skogsstatens förvaltning. Vidare instämmer
jag tillfullo i det af kommittén uttalade önskemål, att särskild
rese- och traktamentsersättning endast i möjligast inskränkta utsträckning
och i vissa noggrant angifna fall bör fortfarande tillkomma
skogsstatens tjänstemän. Het är därför min afsikt, att därest det förslag
till lönereglering, som jag nu kommer att framlägga, vinner Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, så snart erforderlig utredning
hunnit verkställas, i nämnda afseenden förelägga Eders Kungl. Maj:t
förslag, Indika utan svårighet böra hinna genomföras, innan den nya
löneregleringen träder i kraft. Hvad slutligen angår kommitténs uttalanden
därom, att hvad nu är stadgadt om skogstjänstemans rätt
till ersättning af enskilda för sådana utsynings- och utstämplingsförrättningar,
om Indika förmäles i 3 § 1 mom. af nådiga förordningen
den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
utverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län, måtte
upphöra att gälla, så torde äfven detta önskemål böra tillmötesgås.
Kommittén har emellertid i detta hänseende åberopat en af Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 31 mars 1906 gjord framställning, uti
hvilken jämväl andra ändringar i berörda författning ifrågasättas. Nu
är förhållandet, att denna Riksdagens skrifvelse hänskjutits till behand -

177

Statsutskottets Utletande, N:o 1<>-

ling af flen af Kungl. Magt den 5 juli 1907 tillsatta kommitté, som
tiar att verkställa utredning angående de åtgärder, liv il k a kunna böra
vidtagas för att åstadkomma eu rätt vård åt kronans och de undei
skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna. Denna
kommitté har ännu icke afslutat sina arbeten. Då det synts mig
mindre lämpligt att föregripa den utredning, kommittén kommer att
lämna, är jag icke beredd att redan nu förelägga Eders Kungl. Maj.t
det förslag till ändring i berörda åt Kungl. Maj:t och Riksdagen
gemensamt stiftade författning, som erfordras för genomförande åt hvad
löneregleringskommittén i förevarande hänseende hemställt. Denna omständighet
torde emellertid icke böra utgöra hinder för löneregleringens
genomförande, då uppenbarligen vid denna bör såsom villkor för de nya
aflöningsförmånernas åtnjutande, på sätt af kommittén föreslagits, stadgas
skyldighet för vederbörande att underkasta sig upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Vidare är jag ense med kommittén såväl därom, att de nuvarande
aflöningsformerna lön. ålderstillägg, tjänstgöringspenningar och respenningar
böra bibehållas som att därutöfver bidrag till kostnaderna töi
expeditions- och arkivlokal fortfarande böra utgå till öfverjägmästarna,

Domänstyrelsen bär visserligen föreslagit, att äfven jägmästarna
borde beviljas bidrag af sistnämnda art, men jag kan ej anse de skäl,
styrelsen i sådant hänseende anfört, tillfyllestgörande och saknar fördenskull
anledning att i denna del frångå kommitténs förslag.

Däremot synes det mig endast vara ägnadt att bidraga till reda
och öfverskådlighet, om, på" sätt domänstyrelsen föreslagit, den ersättning
för expeditions- och arkivlokal, som synes böra tillerkännas öfverjägmästarna,
uppföres i staten i stället för att såsom för närvarande föi
hvarje år anvisas från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Det torde emellertid
böra påpekas, att denna öfverflyttning uppenbarligen icke förändrar
ersättningens egenskap af förvaltningsbidrag. Den får således icke inräknas
bland de ordinarie aflöningstitlarna. °

I detta sammanhang torde jag äfven böra med några ord beröra
hvad domänstyrelsen anfört i fråga om kommitténs förslag, att ersätt
ningen för resor i tjänsten skulle för såväl skogsstatens tjänstemän
som kronojägare utgå i form af fasta reseanslag och att i anslutning
härtill den kronoj ägare för närvarande tillkommande rätt till dagarfvoden
skulle upphöra. Styrelsen har härom anfört, att, såvidt anginge
tjänstemännen, styrelsen tänkt sig möjligheten af att frågan bäst löstes
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 23

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

genom eu sådan anordning, att för hvarje revir fastställdes ett visst
mindre anslag, afsedt att täcka allenast de direkta reskostnaderna,
medan ersättningen för den af resorna föranledda ökningen i lefnadskostnader
täcktes genom ett väl afpassadt lägre dagarfvode, samt att
styrelsen ifråga om kronojägarna i motsats till kommittén ansåge, att
dagarfvoden för utarbete enligt jägmästares order helst borde till
kronojägare utgå, Styrelsen har emellertid icke framställt något förslag
i någotdera hänseendet. För styrelsens uppfattning i denna del
torde enligt min uppfattning goda skäl kunna anföras. Det måste
uppenbarligen alltid vara en styrka hos ett aflöningssystem, om detta
år sä inrättadt, att den utgående aflöningen så nära som möjligt rättar
sig efter det utförda arbetet. Jag har också tagit frågan om eu anordning
i öfverensstämmelse med de af styrelsen framkastade synpunkterna
i noggrant öfvervägande. Om jag emellertid funnit mig böra
slutligen ansluta mig till kommitténs förslag, beror det å ena sidan på
■svårigheten att beräkna, hvart ett sadant system som det af styrelsen
ifrågasatta skulle leda i kostnadshänseende, och å andra sidan därpå, att.
om blott respenningarna tilltagas tillräckligt höga, man enligt min
uppfattning icke är i saknad af medel att utan att behöfva anlita den
af styrelsen ifrågasatta utvägen få fram den intensitet i skogspersonalens
utarbete, som är ett nödvändigt villkor för skogarnas rätta vård.

Lti det förslag till lönereglering för statskontoret, som förelädes
1907 års Riksdag, hade upptagits eu ny löneform, ortstillägg. Beträffande
denna löneform framhöll den i sistnämnda ärende föredragande departementschefen,
bland annat, att obestridligt vore, att lefnadskostna derna
å olika orter inom landet, särskild! vid jämförelse mellan hufvudstaden.
olika, att med hänsyn till berörda förhållande införandet af en särskild
aflöningstitel, afsedd att i någon män kunna afpassa aflöningarna efter
ortsförhållandena, syntes innebära en ganska afsevärd fördel, samt att,
under förutsättning att ortstilläggen för de särskilda tjänstegraderna
bestämdes på sätt nämnda föredragande ämnade föreslå, svårighet ej
torde uppstå att uppdela de orter, mellan hvilka en jämförelse i nu
förevarande hänseende kunde komma ifråga, i ett fåtal klasser och
grupper och . att med afseende å dessa fördela ortstilläggen på det
sätt. att. dylik förmån alls icke tillerkändes tjänstinnehafvare, hvilkas
tjänstgöring vore förlagd till ort, tillhörande den lägsta och billigaste
gruppen, och att ortstilläggen beträffande öfriga grupper graderades
enligt en enkel uppåt stigande skala, Hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande
hänseende föreslagit vann Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

179

Genuin detta Kung]. Maj:ts och Riksdagens beslut hav frågan om
införande af ortstillägg såsom eu stående aflöningsform vid blifvande
löneregleringar kommit i ett väsentligt annat läge, än dä löneregleringskommittén
afgaf sitt nu förevarande betänkande ifråga om skogsstaten.
Såväl kommittén som domänstyrelsen hafva också framhållit nödvändigheten
af en gradering af aflöningarna för befattningshafvande vid skogsstaten
med hänsyn till den ort, där vederbörande skall fullgöra sin
tjänst, ehuru härvid äfven andra förhållanden än lefnadskostnadernas
dyrhet ansetts böra tagas i betraktande. Vid dessa förhållanden har
jag ansett det böra tagas under noggrant ompröfvande, huruvida icke
ortstillägg bör ingå såsom eu allmän aflöningsform äfven i fråga
om lönereglering vid skogsstaten. De undersökningar, jag i sådant
hänseende låtit verkställa, hafva ledt till det slut, att jag ansett mig
höra bland de ordinarie befattningshafvandena göra en bestämd skillnad
mellan, å ena sidan, öfverjägmästarna och, å den andra, öfriga befattningshafvande.
Hvad de förra angår, äro de af sin befattnings natur
hänvisade att bo, om icke i stad, så åtminstone å eller i närheten
af tätare bebyggd ort. Deras expedition måste nämligen vara
för besökande icke allt för svårtillgänglig, de skola enligt föreliggande
förslag hafva eu assistent ständigt tjänstgörande å expeditionen, och
de måste slutligen stå i ständig beröring med inom distriktet tjänstgörande
skogstaxatorer och dikningsledare m. fl. tjänstemän. De måste
också kunna med minsta möjliga svårighet förflytta sig till de olika
delarna af sitt distrikt och måste därför bo något så när centralt.
Beträffande dem torde det således icke möta större svårighet att verkställa
den gradering i förhållande till lefnadskostnaderna, som är eu
nödvändig förutsättning för att ortstillägg lämpligen skall kunna ingå
såsom en form för deras aflöning. För öfverjägmästare synes således
aflöningsformen ortstillägg böra ingå i den nya löneregleringen. Annat
är förhållandet med öfriga befattningshafvande. De äro spridda öfver
hela landet och lefva under ofantligt växlande förhållanden. Att ifråga
om dessa verkställa eu rättvis gradering i förhållande till lefnadskostnaderna
torde möta hardt när oöfvervinneliga svårigheter. Dessutom
är i fråga om nu ifrågavarande befattningshafvande förhållandet,
att det mindre torde vara själfva lefnadskostnaderna än en mängd
andra förhållanden som växla. Domänstyrelsen har i sitt härförut åt
mig återgifna utlåtande i fråga om samtliga befattningshafvande lifligt
framhållit betydelsen af klimatiska och andra dylika förhållanden, vid
fråga om den olika lättheten att för de särskilda tjänsterna skaffa
lämpliga personer. Såvidt angår den å reviren tjänstgörande personalen,

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anser jag fördenskull det af kommittén och domänstyrelsen förordade
systemet med stigande tjänstgöringspenningar vara att föredraga framför
systemet med ortstillägg, och jag gör detta så mycket mer som, då
ortstilläggen, enligt hvad som i fråga om statskontoret beslutats, skola
vid fall af tjänstledighet räknas till lönen, svårighet säkerligen skulle
uppstå att med ett aflöningssystem, däri ortstillägg skulle ingå såsom
en väsentlig aflöningspost, så afpassa tjänstgöringspenningarna, att rättvisa
komme att ske äfven eventuella vikarier för befattningshafvande
i de svårsköttare och mera aflägset liggande reviren. Utan ett tillbörligt
hänsynstagande till eventuella vikariers berättigade kraf torde
det emellertid vara fara värdt, att svårighet inom kort skulle uppstå
att i en del revir erhålla sådana för befattningshafvande, som behöfva
någon tids ledighet. Det förhåller sig nämligen icke härvidlag såsom
beträffande öfverjägmästares ledigheter, att ordinarie tjänstemän finnas,
som kunna förpliktas att åtaga sig vikariatsförordnande, utan är man
i fråga om nu förevarande befattningshafvare vid ledighet hänvisad till
de vikarier, som kunna erhållas bland tillgängliga extra arbetskrafter.
Härtill kommer att i hvarje fall med den väsentliga förhöjning i själfva
lönen, jag i öfverensstämmelse med kommittén ämnar föreslå, de ordinarie
tjänstinnehafvarnas berättigade intressen torde vara behörigen tillgodosedda.

Enligt min uppfattning böra således aflöningsformerna vara
för öfverjägmästare lön, ålderstillägg, ortstillägg, tjänstgöringspenningar
och respenningar; samt

för jägmästare och kromjägare lön, ålderstillägg, tjänstgöringspenningar
och respenningar.

Därtill skulle, utan att inräknas i själfva atiöningen, komma för
öfverjägmästare bidrag till kostnaderna för expeditions- och arkivlokal
samt för vissa kronojägare hyresersättning.

Aflöning s- Beträffande de belopp, med hvilka de olika aflöningarua böra utgå,

Mopp. och härvid först de för öfverjägmästare föreslagna har domänstyrelsen icke
jägmästare. erinra mot kommitténs förslag i fråga om lön och ålders tillägg.

Äfven jag biträder kommitténs förslag i denna del.

Ortstillägg förekommer, som nämnts, icke såsom aflöningsform i
kommitténs förslag. Vid bedömandet först och främst af frågan til]
hvilka öfverjägmästare ortstillägg böra utgå, vill jag erinra, att af hvad
som förekommit vid beslutande af förslaget till lönereglering för statskontoret
framgår, att man därvid i första hand tänkt på sådana tjänste -

181

Statsutskottets Utlåtande Av o 10.

män, som till följd af sin tjänst äro nödgade att bo antingen i hufvudstaderi
eller i någon residensstad, såsom tjänstemän vid de centrala
ämbetsverken och hofrätterna samt vid länsstyrelserna, Någon sådan
nödvändighet föreligger icke för öfverjägmästarna, äfven om de, såsom
jag förut framhållit, till följd af eu del förhållanden närmast åro hänvisade
att bo i stad eller å eller invid någon tätare bebyggd ort. Någon
uppdelning af distrikten i klasser efter lefnadskostnaderna i vissa städer
låter sig således icke verkställa, utan måste uppdelningen ske efter
allmännare grunder. Jag har tänkt mig att i förevarande fall landet
i dess helhet lämpligen skulle kunna uppdelas i två stora områden,
det ena, omfattande de fyra nordligaste distrikten, med ortstillägg och
det andra, omfattande öfriga distrikt, utan ortstillägg.

Beträffande beloppet af det ortstillägg, som skulle tillkomma
öfverjägmästare inom förstnämnda område, har detta tillägg synts mig, vid
jämförelse med hvad som bestämts för med öfverjägmästare närmast jämförliga
befallningshafvande vid statskontoret, böra föreslås till 400 kronor.

Beträffande de af kommittén för öfverjägmästare föreslagna tjänstgöringspenningar
har domänstyrelsen dels ansett de ifrågasatta beloppen
höra i allmänhet höjas dels ock hemställt om eu genomgående gradering
af tjänstgöringspenningarnas belopp efter distriktens belägenhet.
Såsom skäl för sistnämnda åtgärd bär styrelsen anfört, att förutan eu
sådan gradering svårigheter syntes kunna uppstå att för skötseln af
de minst gynnsamt belägna distrikten erhålla lämpliga krafter.

Hvad styrelsens förslag i förstnämnda hänseende angår, anser jag
mig höra biträda detsamma. Hvad däremot den ifrågasatta graderingen
beträffar, synes mig eu dylik uppdelning af distrikten mindre lämplig.
Öfverjägmästarbefattningarna äro nämligen af den beskaffenhet, att det
arbete, som fordras af deras innehafvare, är ungefär detsamma i samtliga
distrikt, på samma gång som ju äfven i de södra delarna af landet
på dem måste ställas samma, om ej högre, kraf på kunskaper och förmåga
att leda underordnades arbete som i de nordligare trakterna med
där ännu rådande extensivare former för skogarnas skötsel. Den af
styrelsen antydda fåran för att utan den föreslagna graderingen svårigheter
skulle uppstå att för de nordligare distrikten erhålla lämpliga
krafter, torde i hufvudsakligaste man vara afvärjd genom ett bifall
till mitt förut framställda förslag om ortstillägg för innekafvarna af
vissa öfverjägmästarbefattningar.

Jag anser alltså, att tjänstgöringspenningarna böra utgå med lika
belopp för samtliga öfverjägmästare och bestämmas till 2.800 kronor
för hvar.

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Jägmästare.

Äfven i fråga om respenningar^ har domänstyrelsen i anslutning
till de framställningar, som gjorts från öfverjägmästarnas sida, hemställt
om förhöjning af de af kommittén föreslagna belopp. Därjämte
har styrelsen föreslagit en mera ingående gradering af distrikten än den,
hvarom kommittén hemställt.

För min del har jag, väsentligen med hänsyn till den af mig redan
förut framhållna vikten af att respenningarna i allmänhet bestämmas
så, att i hvarje fall visshet finnes, att de ej blifva för sitt ändamål
otillräckliga, icke velat motsätta mig en höjning uti ifrågavarande
hänseende i förhållande till hvad kommittén föreslagit. Däremot har
jag ej blifvit öfvertygad om behofvet af en så detaljerad gradering
som den styrelsen föreslagit.

Jag anser alltså, att respenningar lämpligen böra utgå

med 1,600 kronor till öfverjägmästarna i Luleå, Skellefteå och
Umeå distrikt;

med 1,400 kronor till öfverjägmästarna i Mellersta Norrlands,
(fälle—Dala och Bergslags distrikt;

med 1,200 kronor till öfverjägmästarna i Östra, Västra och Smålands
distrikt; samt

med 900 kronor till öfverjägmästaren i Södra distriktet.

I fråga om det bidrag till kostnaderna för expeditions- och arkivlokal,
som enligt det förutsagda jämväl skulle utgå till öfverjägmästarna,
har domänstyrelsen hemställt om en höjning i beloppet af detta bidrag
från af kommittén föreslagna 400 kronor till 500 kronor.

För min del håller jag före, att det af kommittén föreslagna
beloppet bör vara för sitt ändamål tillräckligt.

Beträffande den af kommittén för jägmästare föreslagna lön har
domänstyrelsen icke haft något att erinra; och finner äfven jag det
föreslagna beloppet vara väl afvägdt.

Ej heller anser jag hvad domänstyrelsen anfört ifråga om kommitténs
förslag beträffande älderstillägg åt jägmästare vara af beskaffenhet
att föranleda afvikelse från hvad kommittén hemställt,

T fråga om jägmästares tjänstgöringspenningar har styrelsen
ifrågasatt en väsentlig höjning i förhållande till hvad kommittén föreslagit
i förening med eu genomgripande omgruppering af reviren,
afseende att i än högre grad än kommittén gjort taga hänsyn till de
svära tjänstg-öringsförhällanden. som råda inom vissa revir.

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

183

I)å jag ansett mig icke böra föreslå några ortstillägg för jägmästare,
samt de förhållanden, under hvilka dessa tjänstemän äro hänvisade
att verka, förete högst betydande åtskillnader, har jag funnit
mig höra biträda domänstyrelsens hemställan i fråga om revirens gruppering;
och jag anser mig äfven böra upptaga domänstyrelsens förslag
till höjning af tjänstgöringspenningarnas belopp. De af kommittén
föreslagna sammanlagda aflöningsbeloppen synas mig nämligen väl låga.
En jägmästare torde i aflöningshänseende böra hänföras till en klass
mellan andra och första gradens tjänstemän i centralt ämbetsverk. 1
anslutning till denna uppfattning har ock kommittén föreslagit begynnelseaflöniugen,
respenningarna oberäknade, för jägmästare med
tjänstgöring under normala förhållanden till sammanlagdt 4,100 kronor,
samt högsta begynnelseaflöningen till 4,900 kronor, medan kommittén
i sitt principbetänkande ansett en första gradens tjänsteman vid centralt
ämbetsverk böra tilldelas en begynnelseaflöning af 3,800 kronor och en
ändra gradens tjänsteman 5,300 kronor. Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut höjdes i fråga om statskontoret dessa aflöningar till, hvar
i sin ordning, 4,000 kronor och 5,800 kronor. De sålunda beslutade aflöningsbeloppen
har kommittén ock upptagit i sina efter aflåtandet af den
nådiga propositionen angående ny aflöningsstat för statskontoi’et afgifna
förslag. I analogi härmed synes äfven en höjning af de af kommittén för
jägmästare föreslagna aflöningsbeloppen böra företages; och för att ej verka
ändring i beloppet af den pension, jägmästare efter erhållet afsked skulle
äga uppbära, hvilken pensions storlek synes mig vara af kommittén
väl beräknad, har jag ansett denna höjning böra förläggas till tjänstgöringspenningarna.

Jag anser alltså, att tjänstgöringspenningar böra anvisas med

3,000 kronor till jägmästarna i Pajala, Tärendö, Juckasjärvi, Storbackens,
Pärlälfvens, Jockmocks, Varriså, Arjeplogs, Malmesjaurs, Sorsele,
Stensele och Vilhelmina revir;

2,800 kronor till jägmästarna i Gellivare, Råneträsks, Öfre Byske,
Arvidsjaurs, Norra Lycksele, Södra Lycksele, Åsele, Fredrika, Tåsjö,
Härjedalens, Sårna och Transtrands revir;

■ -• 2,600 kronor till jägmästarna i Jorneå, Ängeså, Kalix, Råneå,

Bodens, Ålfsby, Piteå, Jörns, Norsjö, Burträsks och Degerfors revir;

2,400 kronor till jägmästarna i Bjurholms, Anundsjö, Junsele,
Norra Jämtlands, Västra Jämtlands och Österdalarnas revir;

2,200 kronor till jägmästarna i Hernösands, Medelpads, Östra
Jämtlands, Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Västerdalarnas och
Klotens revir; samt

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

2.000 kronor till jägmästarna i Gästriklands, Kopparbergs, Ålfdals,
Arvika, Karlstads, Askersunds, Örebro, Grönbo, Köpings, Västerås, Enköpings.
Norra Roslags, Örbyhus, Stockholms, Gripsholms, Nyköpings,
Ombergs, Finspångs, Kinda, Gottlands, Granviks, Tivedens, Vartofta,
Kinne, Slättbygds, Dalslands, Hunnebergs, Marks, Svältornas, Bohus,
Tjust-s, Kalmar, Ölands, Eksjö, Jönköpings, Västbo, Sunnerbo. Värends,
Blekinge—Åhus, Malmöhus, Ångelholms och Hallands revir.

Vid bifall härtill skulle begynnelseaflöningen till jägmästare i
revir med normala tjänstgöringsförhållanden blifva 4.300 kronor samt
liögsta begynnelseaflöningen 5,300 kronor.

Äfven i fråga om respenningarna för jägmästare innefattar domänstyrelsens
förslag en genomgående såväl omgruppering af reviren som
ökning af beloppen. Med hänsyn till den af mig förut framhållna betydelsen
af att respenningarna icke sättas för lågt och till den kännedom
domänstyrelsen måste anses besitta angående de sannolika reskostnaderna
inom de olika reviren, har jag ansett mig böra jämväl i
denna del i hufvudsak tillmötesgå de af styrelsen uttalade önskemål.
Jag har gjort detta så mycket hellre, som jag är förvissad om, att
den ökade utgift, som härigenom ådrages statsverket, genom den
ökade kontroll, vederbörande kommer i tillfälle att utöfva, kommer
statsverket till godo genom allt mer stegrad intensitet i handhafvande!
af skogsvården inom de olika reviren.

T ett fall kan jag emellertid ej ansluta mig till styrelsens uppfattning,
nämligen så vidt styrelsen föreslagit skyldighet för vissa jägmästare
att hålla tjänsteliäst och i anslutning härtill uppfört nämnda
jägmästare i högre grupp än de eljest skulle tillhöra. Styrelsen har
icke anfört några skäl för sitt förslag i denna del, och tillräcklig anledning
till en föreskrift i berörda afseende synes under nuvarande förhållanden
icke föreligga.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört anser jag, att respenningar
böra anvisas med

1.000 kronor till jägmästarne i Pajala, Torneå, Tärendö, Jukasjärvi,
Ängeså, Kalix, Råneå, Storbackens, Pärlälfvens, Jockmocks, Varriså, Arjeplogs,
Malmesjaurs, Öfre Byska. Arvidsjaurs, Älfsby, Piteå, Jörns, Norsjö.
Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele, Asele, Sorsele,
Stensele, Vilhelmina, Tåsjö, Härjedalens, Sårna och Transtrands revir;

900 kronor till jägmästarna i Gellivare, Råneträsks, Fredrika,
Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands och Österdalarnas revir;

800 kronor till jägmästarna i Bodens, Bjurholms, Anundsjö, Junsele,
Hernösands, Medelpads, Norra Jämtlands, Östra Jämtlands, Västra

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

18 r,

Jämtlands, Gästrikslands, Kopparbergs, Västerdalarnas, Älfdals, Arvika,
Stockholms, Finspångs, Kinda, Dalslands, Bohus, Tjusts, Värends och
Blekinge—Åhus revir;

700 kronor till jägmästarna i Karlstads, Örebro, Askersunds, Västerås,
Enköpings, Nyköpings, Granviks, Tivedens, Vartofta, Marks,
Svältornas, Kalmar, Eksjö, Jönköpings, Västbo, Sunnerbo, Malmöhus,
Angelliolms och Hallands revir;

600 kronor till jägmästarna i Klotens, Grönbo, Köpings, Norra
Roslags, Örbyhus, Gripsholms, Ombergs, Gottlands, Kinne och Slättbygds
revir; samt

500 kronor till jägmästarna i Hunnebergs och Ölands revir.

Hen förhöjning domänstyrelsen föreslagit i tjänstgöringspennin- Kronojägm-c.
garna för kronoj ägare i de nordligaste länen torde vara af förhållandena
påkallad, då, enligt hvad jag förut anfört, ortstillägg synts mig
icke böra förekomma för dylika befattningshafvande. Ej heller kan jag
annat än biträda styrelsens förslag i fråga om kronojägarnas respenningar.
Det synes mig nämligen vara af synnerlig vikt, att kronojägarna
icke af ekonomiska anledningar betagas den rörlighet en hvar inom
sin bevakningstrakt, som är ett nödvändigt villkor för att de skola
kunna väl fylla sin plats, på samma gång som, såsom domänstyrelsen
framhållit, det ju kan sättas i fråga, om ej kommitténs förslag i denna del
till följd af dagarfvodenas borttagande för vissa af kronojägarna skulle
kunna anses innebära en försämring af deras aflöningsförmåner. Att
vederbörande kr onoj ägare själfva uppfattat saken så, kan möjligen slutas
af den enstämmighet, med hvilken de i de af dem öfver kommitténs
förslag afgifna yttranden uttalat sig emot dagarfvodenas försvinnande.

I öfrigt har jag ej anledning att frångå kommitténs förslag beträffande
nu ifrågavarande befattningshafvande.

Jag anser alltså, att lön och ålderstillägg samt hyresbidrag till
kronojägare böra utgå enligt de af kommittén angifna grunder, men
att tjänstgöringspennin gar och respenningar för dem böra fastställas i
öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen föreslagit.

Lika med kommittén anser jag slutligen, att skogsstatens tjänstemän
icke böra i vidare mån betungas med renskrifningsgöromål, och
att fördenskull erforderliga anslag till bekostande af renskrift böra åt
vederbörande anvisas. Då emellertid medel härtill böra tagas från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet, inverkar ej detta förhållande på aflöningsstaten.

I enlighet med hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stat, att gälla från och med år 1909:

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Lön

Tjänstgö- 0rts.

[ ringspett- tillägg I Summa
| mngar |

6
1

155

163

Aflöning.

öfverjägmästare

jägmästare

kronoj ägare

|(i Norrbottens och Västerbottens
län samt ij
Särna socken med Idre
kappellag af Kopparbergs
län.

« inom öfriga norrländska)
llän, inom öfriga delarj
■j af Kopparbergs län samt:
(Värmlands län.

öfriga delar af landet.

f i

4,000

12,000

4,000

20,000j

2,300!

25,300!

2,300

25,300j

2,300,

23.000
2,300

11,500

2,300

13.800
2,300

94,300

600

93.000

600

36,600

600

97.800

2,800|

8,4001

2,800

14,000!

3.000

33.000
2,8001

30,800
2,600!

26.000
2,400

12,000

2,200

13,200

2.000

82,000

700

108.500

600

36,600

500

81.500

400

1,200

7.200
21,600!

6,800!

34,000''

5.300
58,300

5,100

56.100
4,900

49,000
4,700
23,500
4,500
• 27,000

4.300

176.300

1.300
201,500

1.200

73,200

1.100

179.300

Respenningar.

Summa : 476,200 468,400 1,600 946,200

3 öfverjägmästare (å	1,600 kr.) 4,800 kr
3		(å	1,400 kr.) 4,200 »
3	»	(ä	1,200 kr.) 3,600 »
1	»		900 »
31	jägmästare	(å	1,000 kr.) 31.000 »
6	»	(å	900 kr.) 5,400 »
,22		(å	800 kr.) 17,600 »
19		(å	709 kr.) 13,300 »
10		(å	600 kr.) 6,000 »
2		(å	500 kr.) 1,000 »
156	kronojägare	(å	250 kr.) 39,000 »
50		(å	200 kr.) 10,000 »
41	»	(a	150 kr.) 6,150 »
76	»	(å	100 kr.) 7,600 »
59	»	(ä	50 kr.) 2,950 »

Hyresersättning.

10 öfverjägmästare för expeditionslokal
(å 400 kr.) 4,000 kronor.
238 kronojägare (å 100 kr.) 23,800 »

Summa I

153,500

27,800

[Efter 5 år kan lön
\ höjas med 600 k
I nor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 400
kronor, efter ytter-:
ligare Öar likaledes
med 400 kronor
samt efter än ytterligare
5 år äfvenledes
med400 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro
nor, efter ytterli
gare 5 år likaledes
( med 100 kronor samt
f efter än ytterligare
5 år äfvenledes med
100 kronor. Där bostadslägenhet
saknas,
utgår hyresersättning
med 100
kronor.

|1,127,500

i inäol Inneli.% •’ägmiis,t,are $iler kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå

afdrag r£n moetsvSarande skälig & Metare UpplåteS ^adslägenfet, »kall han vidkännas

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

Den sålunda af mig föreslagna statens slutsumma, 1,1 ‘27,500 kronor,
understiger med 21,950 kronor slutsumman i den af domänstyrelsen
föreslagna staten, 1,149,450 kronor, men öfverstiger den af kommittén
föreslagna statens slutsumma, 1,042,150 kronor, med 85,350
kronor. Sistnämnda belopp bör emellertid, för att jämförelsen skall
blifva riktig, minskas med dels 4,000 kronor, motsvarande sammanlagda
beloppet af de för öfverjägmästare föreslagna bidragen till kostnaderna
för expeditions- och arkivlokaler, livilket belopp af kommittén föreslagits
skola utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet men af mig upptagits i staten,
dels ock de belopp, som af mig beräknats för aflöning af innehafvare!!
af den från och med innevarande år nyinrättade jägmästarbefattningen.

I förhållande till den nu gällande statens slutsumma, 682,500
kronor, innebär den af mig föreslagna staten en förhöjning å 445,000
kronor, med livilket belopp således det nuvarande anslaget för skogsstaten
skulle behöfva höjas.

Detta är, såsom jag förut nämnt, i riksstaten upptaget till 680,108
kronor eller 2,392 kronor lägre än den gällande statens slutsumma,
beroende på att afdrag beräknats för afkastningen af till skogsstaten
anslagna boställen. Afkastningen af dessa boställen uppgår emellertid
för närvarande till högre belopp och, äfven om växlingar kunna inträffa,
torde anslagets slutsumma kunna jämnas något nedåt. Läggas till nyssnämnda
belopp, 680,108 kronor, förenämnda 445,000 kronor blir summan
1,125,108 kronor, hvilken summa i anslutning till det nyss sagda
torde kunna jämnas till 1,125,000 kronor, då ökningen i förhållande
till den nuvarande staten blir 444,892 kronor.

Ifråga om de af kommittén förslagna allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de nya löneförmånerna har jag i vissa
detaljer redan yttrat mig. I detta sammanhang torde jag emellertid
böra göra ytterligare några erinringar.

Såsom jag förut nämnt, har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen
efter Riksdagens hörande medgifvit vissa innehafvare af befattningar
vid skogsstaten personlig rätt att för ålderstillägg tillgodogöra sig
föregående tjänstgöring, som enligt gällande bestämmelser eljest icke
skulle medfört sådan förmån. Denna rätt bör uppenbarligen lämnas
oförkränkt af den nya löneregleringen.

Bland de slag af tjänstgöring, som vederbörande sålunda fått
räkna sig till godo, ingår äfven till väsentlig del lärarverksamhet vid
med statsmedel understödd enskild skogsskola. Då det, därest dugande
lärarkrafter alltjämt skola kunna påräknas vid dylika skolor, torde blifva
af nöden, att äfven för framtiden liknande förmån må kunna få tillgodo -

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

njutas, synes ett stadgande, som öppnar möjlighet härför, böra intagas
bland ifrågavarande villkor och bestämmelser.

Någon lagbestämd rätt till semester har jag i likhet med kommittén
ansett icke böra tillerkännas befattningshafvare vid skogsstaten.

Ytterligare torde här böra erinras, att till följd af nästlidna års
Riksdags beslut, särskildt i fråga om statskontoret, vissa förändringar
i hvad kommittén föreslagit synas böra vidtagas för vinnande af öfverensstämmelse
med hvad som blifvit bestämdt för statskontoret.

Jag hemställer alltså, att för åtnjutande af de af mig föreslagna
nya aflöningsförmånema måtte bestämmas följande allmänna villkor och
bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten skall vara
underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som i
allmänhet kan varda stadgad, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af skogsstaten eller särskilda delar däraf eller eljest;
samt i sådant hänseende särskildt vara pliktig, att med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, respenningarna dock
jämkade efter förhållandena, fullgöra de nya eller förändrade tjänstegöromål,
som efter eu dylik omorganisation kunna varda honom ålagda;

att med ordinarie beiattning'' vid skogsstaten icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, med undantag
af tjänstebefattning vid skogsskola, där sådan befattning är och fortfarande
anses böra vara med tjänst vid skogsstaten förenad:

att med ordinarie befattning vid skogsstaten ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
Pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka kinderligt för tjänstgöringen vid skogsstaten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas:

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom
de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att tjänstgörings- och respenningar få uppbäras endast för den
tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han
varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den. som uppehållit befattningen
;

Statsutskottets Utlåtande. N:u JO.

189

att den, soi 11 af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, tiger
■uppbära hela lönen jämte ortstillägget, dar sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten, utöfver sina tjänstgörings- och respenningar, afstå
så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvande för tid, hvarunder
lian afliållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att därest befattningshafvande varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall för öfverjägmästare jägmästare skall vara
sk villig att, om han förordnas till öfverjägmästare, bestrida denna befattning
mot åtnjutande af de för densamma anslagna tjänstgöringsoch
respenningar — i stället för egna tjänstgörings- och respenningar
samt den fyllnad i aflöning, som må betingas däraf, att hans tjänstgöringspenningar
såsom jägmästare öfverstiga öfverjägmästares tjänstgörings -penningar. dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och

samma kalenderår; .

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjänst i samma tjänstegrad tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvare!! under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, pa grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdiag,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan
ske. efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under
iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från det han till tjänsten
utnämndes eller, i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. m. vid skogsstaten. därå erhöll allenast förordnande;

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag öfverjägmästare
jämväl må räkna sig till godo den tid, hvarunder han
vant direktor vid skogsinstitutet, samt jägmästare den tid, hvarunder
han innehaft befattning såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet
föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, äfvensom kronojägare
den tid, hvarunder han varit skogsrättare vid statens skogsskola,
vare sig befattningen innehafts på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller pa grund af förordnande i följd af frågan om förnyad
organisation af den allmänna skogsundervisningen in. in.:

att jägmästare äfven må för tillgodonjutande af ifrågavarande
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, hvarunder han varit föreståndare
för enskild skogsskola, som åtnjutit understöd af statsmedel
eller underlärare vid dylik skola, i den män Kungl. Maj:t finner sådan
skola hora i förevarande hänseende likställas med statens skogsskola,
eller hvarunder han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör’
samt den tid, hvarunder lian varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden
hos domänstyrelsen, i sistberörda hänseende dock under de
villkor i öfrig!, som gälla för åtnjutande af fastställda aflöningsförmåner
för nämnda styrelse;

att jägmästare, som genom särskilt nådigt beslut berättigats att
undei nu gällande lönestat för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sm
äfven annan tjänstgöring än som eljest skulle medfört dylik förmån,
i hvarje fall må äfven efter öfvergång till den nya staten tillgodonjuta
den rätt till tjänstearsberäkning, som sålunda medgifvits honom;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinneliafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

Hvad i förenämnda nådiga bref den 29 november 1889 och den
29 maj 1896 stadgas angående ersättning åt tillförordnad kronojägare
vid ordinarie innehafvarens sjukdom, beröres uppenbarligen icke af nu
föreslagna villkor och bestämmelser.

Statsutskottets Utlåtande X:o 1<>- 101

Slutligen torde, i analogi med livad som ägt rum i fråga om statskontoret,
böra meddelas bestämmelser angående öfvergång till den nya staten.

.1 fråga om den extra personalen och därvid först den förvaltande
och bevakande personalen har domänstyrelsen i denna del ej haft annat
att erinra mot kommitténs förslag, än att styrelsen ifrågasatt en successiv
arfvodesförhöjning i två grupper åt öfverjägmästareassistenter och skogstaxatorer
i de fem nordligaste distrikten. För min del kan jag ej i hela
dess utsträckning gilla denna styrelsens framställning. Däremot anser
jag en arfvddesförhöjning motsvarande hälften af öfverjägmästares ortstillägg
eller med 200 kronor för öfverjägmästareassistenter och skogstaxatorer
i de fyra nordligaste distrikten vara skälig. Ett bifall härtill
skulle medföra en höjning i jämförelse med kommitténs förslag af
1,600 kronor, men på samma gång innebära en utgiftsminskning i
förhållande till styrelsens förslag å samma belopp.

I öfrigt har jag icke något att erinra mot kommitténs förslag
och framställningar i fråga om denna del af skogsstatens extra personal.

Den höjning i reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, som skulle föranledas af
den af mig sålunda ifrågasatta arfvodesförbättringen, kan i rundt tal
beräknas till 110,000 kronor.

Som nämndt har domänstyrelsen gjort framställningar, åsyftande
anvisande medel för anställande från och med innevarande år af två
sk ogsingenj örer.

Hvad till stöd för dessa framställningar anförts, synes mig till
fullo styrka behofvet af ytterligare en skogsingenjör förutom den, som
redan finnes anställd, och anser jag mig därför böra i denna del
biträda hvad styrelsen hemställt.

Då för innevarande år erforderliga medel finnas disponibla å reservationsanslaget
för året till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, erfordras ej någon framställning till Riksdagen
om särskildt anslag för detta år, utan torde allenast erfordras
en hemställan om Riksdagens medgifvande därtill, att af årets reservationsanslag
för ändamålet erforderliga medel må af Eders Ivungl. Maj:t
anvisas. För följande år torde däremot en kostnaderna motsvarande
höjning uti ifrågavarande anslag böra beräknas.

Såsom jag förut nämnt, är för närvarande till den fast anställda
skogsingenjörens aflöning och resor anvisadt ett belopp af 3,300 kronor.
Af detta belopp utgå 2,000 kronor såsom arfvode, hvarefter återstoden
i mån af behof användes till bekostande af skogsingenj örens resor.
Domänstyrelsen har nu föreslagit, att arfvodet för hvardera skogsingenjören
framdeles måtte utgå med 3,000 kronor eller med 1,000 kronor

Den extra
personalen.
Förvaltande
cell bevakande
personal.

Skogs ingenjörer.

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Statens skogsförsöksanstalt.

mer än nyssnämnda nu utgående arfvode. I sammanhang härmed har
styrelsen beräknat, att för hvardera af två skogsingenjörer skulle för
framtiden erfordras ett belopp af 3,800 kronor eller 500 kronor mera
än som för närvarande är anvisadt för den nu anställde skogsingenjören.
Att styrelsen kunnat beräkna det erforderliga beloppet till nämnda
summa, beror enligt de upplysningar, jag inhämtat, på att skogsingenjörens
reskostnader, oaktadt han, som nämndt, varit flitigt anlitad,
aldrig öfverstigit 800 kronor. Tillhopa skulle emellertid enligt styrelsens
förslag för två skogsingenjörer erfordras ett belopp af 7,600 kronor.

Den sålunda ifrågasatta arfvodesförhöjningen synes mig vid jämförelse
med de arfvoden, jag ansett mig böra föreslå för öfriga extra
tjänstemän, vara skälig; och biträder jag således styrelsens hemställan
äfven i denna del.

Nyssnämnda belopp, 7,600 kronor, öfverstiger det nu till aflöning
åt statens skogsingenjör anvisade beloppet, 3,300 kronor, med 4,300
kronor, med hvilken sistnämnda summa reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
således vid bifall till hvad jag ansett mig böra i förevarande hänseende
förorda skulle behöfva höjas.

För personalen vid statens skogsförsöksanstalt har domänstyrelsen
föreslagit väsentliga arfvodesförbättringar.

Sålunda har styrelsen först och främst hemställt, att arfvodet för
föreståndaren måtte höjas från 3,000 kronor till 4,000 kronor.

Då emellertid föreståndaren för närvarande utöfver arfvodet uppbär
lön såsom ordinarie jägmästare, och han i denna egenskap enligt
mitt förslag till lönereglering för skogsstatens ordinarie personal skulle
komma i åtnjutande af en väsentlig löneförhöjning, har jag ansett mig
icke böra, så länge nämnda anordning fortfar, för honom föreslå äfven
förhöjning i arfvodet såsom föreståndare. Föreståndarens sammanlagda
aflöning skulle ändå komma att uppgå till sammanlagdt, därest han
åtnjuter lön såsom jägmästare i första ålderklassen, 5,300 kronor, och,
därest han uppbär lön såsom jägmästare i högsta åldersklassen, 6,500
kronor, livilket sistnämnda belopp jämnt motsvarar den aflöning, som, på
sätt jag längre fram får tillfälle att vidare beröra, kommittén föreslagit
skola kontant utgå till direktör vid skogsinstitutet i högsta åldersklassen.

Därest mitt förslag till aflöningsstat för den ordinarie personalen
vid skogsstaten vinner bifall, bör, på sätt löneregleringskommittén erinrat,
det nu i staten för skogsförsöksanstalten intagna förbehållet om
ersättning till föreståndare vid anstalten, som är ordinarie jägmästare,
för hvad han af nu utgående ålderstillägg är skyldig afstå till vikarie, utgå.

Statsutskottets Utlåtande, Ako 10.

19.°.

För botanisten har domänstyrelsen föreslagit en arfvodesförbättring
frän 3,000 till 6,000 kronor.

Det ai’fvode styrelsen sålunda föreslagit skola utgå till botanisten
motsvarar den slutaflöning, kommittén föreslagit för lektor vid skogsinstitutet.
Mig synes detta arfvode väl högt tilltaget, men torde dock
med hänsyn till de kraf, som numera ställas på nämnde tjänsteman,
någon arfvodesförbättring vara af omständigheterna påkallad.

Då för öfverassistent vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet begynnelseaflöningen bestämts till 4;000 kronor samt
slutaflöningen till 5,000 kronor, har jag ansett arfvodet åt botanisten
vid skogsförsöksanstalten skäligen kunna bestämmas till 4,500 kronor.

För assistenterna vid skogsförsöksanstalten har styrelsen föreslagit,
att arfvodena måtte bestämmas till 3,500 kronor hvardera.

För min del har jag ansett samma arfvoden kunna begränsas till

3,000 kronor hvartdera eller samma belopp, som enligt mitt förslag
skulle utgå till öfverjägmästarassistenter i de södra delarna af landet.

Mot styrelsens hemställan om höjning af anslaget till rese- och
traktamentsersättning m. m. har jag icke något att erinra.

Däremot anser jag en af styrelsen i särskild underdånig skrifvelse
den 9 september 1907 gjord framställning, att denna förhöjning måtte
få tillämpas redan från och med år 1908, icke böra föranleda vidare
åtgärd.

Jag tillåter mig alltså att till vederbörlig pröfning framlägga
följande förslag till stat för anstalten att gälla från och med år 1909.

—	Kronor. j i
Arfvode till föreståndaren.................................................................	3,000 !
» > botanisten .....................................................................	4,500
> »en assistent...................................................................	3,000 3,000
Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt
tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till expensmedel .....................................................................	15,000
Summa kronor	28,500

Sistnämnda belopp 28,500 kronor öfverstiger med 4,625 kronor
den nuvarande statens slutsumma 23,875 kronor, men understiger med
Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 25

194 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3,500 kronor slutsumman, 32,000 kronor, i den af domänstyrelsen
föreslagna staten.

För åtnjutande af de i denna stat upptagna aflöningsförmåner
tiar domänstyrelsen föreslagit vissa af mig förut omnämnda villkor och
bestämmelser.

Ehuru jag icke har något väsentligt att erinra mot innehållet
uti hvad styrelsen sålunda föreslagit, anser jag, vid det förhållande att
anstaltens personal endast är tillsatt på förordnande tillsvidare, fastställandet
af aflöningsvillkor i vanlig bemärkelse för ifrågavarande
personal icke vara lämpligt, utan torde de föreskrifter, som i förevarande
hänseende må kunna finnas erforderliga, böra af Eders Kung],
Maj:t meddelas i administrativ väg.

Den sammanlagda höjning i förenämnda reservationsanslag, hvilken
skulle betingas af hvad jag sålunda föreslagit beträffande den till skogsstaten
hörande extra personalen m. m., kan enligt det anförda beräknas
till 118,925 kronor. Detta belopp blifver således att taga i betraktande
vid beräknandet af nämnda anslags storlek för år 1909.

Mot förslaget, att aflöningar och arfvoden skulle så vidt möjligt
utbetalas månadsvis, har jag intet att erinra, och torde jag få tillfälle att
i sinom tid förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag i berörda hänseende.

De af mig härförut framställda förslag förutsätta en icke ringa
offervillighet från statsmakternas sida. Redan löneregleringskommittén
har också låtit sig angeläget vara att tillse, om ej å andra sidan ökade
inkomster i en eller annan form skulle kunna samtidigt beredas statsverket.

I detta hänseende bär, på sätt jag förut nämnt, kommittén — jämte
det den uttalat den förhoppningen, att, i den mån det genom förutberörda.
af kommittén föreslagna förenklingar i arbetssättet blefve möjligt för
skogsstatens personal att ägna statsskogarna en intensivare skötsel,
det ock borde kunna förväntas, att däraf skulle följa en stegrad
afkastning — tillika framhållit, att det borde kunna beredas statsverket
ökning i de inkomster, som tillfölle statsverket för skogsstatens bestyr
med skogsskötseln å vissa skogar.

Såvidt kommittén härvid syftat på sitt förslag om indragning
till statsverket af den i förenämnda förordning den 24 juli 1903 omförmälda
utsyningsafgift, anhåller jag att få hänvisa till hvad jag förut
beträffande nämnda afgift anfört.

195

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Emellertid har kommittén jämväl ifrågasatt annan grund för
beräknandet af den ersättning, som utgår till statsverket för skogstjänstemännens
befattning med ecklesiastika bostållsskogar, häradsållmänningar
och statens till bergshandteringens understöd anslagna

Då domänstyrelsens förenämnda utlåtande den 25 juli 1907 icke
innehöll något uttalande i anledning af hvad kommittén i sistnämnda
hänseende anfört, anmodade jag i skrifvelse den 28 sistlidna november
styrelsen att uti ifrågavarande hänseende afgifva det yttrande och
inkomma med det förslag, hvartill förhållandena kunde anses föranleda.
Det sålunda infordrade yttrandet och förslaget har den 5 nåstlidna
december af styrelsen afgifvits samt afser jämväl städernas och allmänna
inrättningars hemman; och har jag anledning hoppas, att jag skall
kunna före instundande riksdags slut framlägga slutligt förslag i ämnet.

Emellertid torde jag redan nu kunna nämna, att vid bifall till
styrelsens berörda förslag enbart från ecklesiastiska bostållsskogar skulle
tillföras statverket en årlig inkomst af omkring 142,000 kronor. Från
häradsallmänningar har beräknats ett belopp af 19,134 kronor samt nån
statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar 7,971 kronor.

I sitt förenämnda betänkande af den 9 mars 1907 har löneregleringskommittén,
jämlikt nådig föreskrift, afgifvit utlåtande och
förslag äfven i fråga om reglering af aflöngsförhållandena vid de allmänna
skogsläroverken, och omiattar domänstyrelsens förenämnda utlåtande
af den 25 juli 1907 jämväl detta förslag.

Den högre forstliga undervisningen i vart land handhafves, som
bekant, af skogsinstitutet här i Stockholm, medan för den lägre undervisningen
är sörj dt genom dels af staten inrättade skogsskolor och en
kolarskola samt dels en af statsmedel understödd privat skogsskola.

Enligt gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken i riket
har skogsinstitutet till ändamål att genom kostnadsfri undervisning
utbilda skickliga skogshushållare och att utveckla skogsvetenskapen på
nationell grund. Undervisningen vid institutet skall hufvudsakligen
omfatta skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi, botanik, zoologi,
kemi, läran om jordmån och klimat samt agronomi, matematik och
byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen, geodesi, linear- och kartritning,
nationalekonomi, skogs- och jaktförfattningar, bokföring och
tjänsteexpedition samt jaktkunskap. Undervisningen är fördelad på

Skoysundervisning
sanstaltema.

Skogsinsti tutet.

Gällande tidt.

196 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

två kurser, en högre för undervisning i samtliga läroämnen till den
omfattning, som erfordras för erhållande af fullständigt afgångsbetyg,
samt en lägre för undervisning i skogshushållningsläran och de viktigaste
bland biämnena. Den lägre kursen, hvilkens genomgående icke berättigar
till inträde såsom tjänsteman i skogsstaten, är hufvudsakligen afsedd
att tillgodose enskilda skogsägares behof af skogsskötare. Den högre
kursen börjar hvarje år den 15 oktober och omfattar en tid af 2 år 2
månader. Undervisningen vid institutet fortgår, omväxlande med praktiska
öfningar i dess grannskap, från den 15 oktober till den 15 juni
med högst tre veckors uppehåll vid jultiden. Den öfriga delen af
hvarje läroår användes till skogsmätning och andra praktiska öfningar
å de för sådant ändamål af domänstyrelsen anvisade skogar. Den lägre
kursen börjar hvarje år den 15 juni och fortgår under ett och ett tredjedels
år för att efter fullbordade praktiska öfningar afslutas den 15
oktober påföljande år.

Lärarpersonalen utgöres, enligt instruktionen, af direktören, två
lektorer samt extra lärare till det antal, den för institutet fastställda
staten upptager.

Den för innevarande år för institutet gällande ordinarie staten
har följande utseende:

	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Summa.
j Direktören................................................	3,000	1,500	4,500	/Fri bostad, och vedbrand. \ Efter 5 år kan lönen v höjas med 600 kronor.
Lektorn i matematik och skogshushållning ...	2,000	1,500	3,500	i Efter 5 år kan lönen höjas J med 500 kronor och j efter 10 år med ytterit'' 1 gare 500 kronor.
Lektorn i naturvetenskap ..........................	2,000	1,500	3,500	1 Efter 5 år kan lönen höjas / med 500 kronor och \ efter 10 år med ytterli-1 gare 500 kronor.
Arfvoden åt extra lärare ........................... Aflöning till planteringsvaktare ..................	-	—	3,700 600 1,000
Fri bostad och vedbrand.
Till stipendier ...........................	_
> de praktiska öfningama ..................... i » arrendeafgifter för institutets lägenheter	—	-	8,000
och experimentalfält ........................			700
> expens- och underhållsmedel..................	—	_	5,000
Summa kronor	_	-	30,500

197

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Dessutom liar Riksdagen på. extra stat för år 1908 anvisat Anslag på^x 7.

000 kronor till beredande af ökade extra lärarkrafter vid institutet.

Angående detta anslags tillkomst beder jag få hänvisa dels till den
utredning, kommittén i sitt betänkande lämnat, samt dels till förutvarande
departementschefers yttranden till statsrådsprotokollen den 11
januari 1901 och den 13 januari 1906 beträffande reglerandet för åren
1902 och 1907 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel. Anslaget
användes till aflönande med ett belopp, motsvarande begynnelselönen
för lektor, 3,500 kronor, af hvardera af två extra lärare, den ena i
skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring och den
andra i zoologi, geologi med mineralogi samt naturlära.

Beträffande åtnjutandet af de för direktören och lektorerna vid institutet
i staten upptagna aflöningsförmånerna gälla för närvarande, förutom
bestämmelser om skyldighet att afgå vid viss tid och om rätt till pension.
följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af befattning vid skogsinstitutet skall vara undeikastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden,
som kan varda föreskrifven;

att med ordinarie tjänst vid institutet icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan
tjänstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjänstgöringen vid institutet;

att direktören alldeles icke och lektor endast inom de gränser,
domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda,
att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort,
men skola för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, utgå till
den, som förrättat tjänsten;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
likasom det åt lektor medgifna första ålderstillägget skall inträda
fem år efter befattningens tillträdande, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af denna tid själ! bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst och att hans tjänstgöring
därunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas, samt

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Lonereg Urings kommittén.

med iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid
början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; och att för rätt till ålderstillägg direktören bör tillgodoräknas
ej mindre den tid, han före den nya statens utfärdande på
nådigt förordnande uppehållit direktörsbefattningen än äfven den tid,
hvarunder han innehaft befattning som öfverjägmästare, och lektor såväl
den tid, hvarunder han likaledes före den nya statens utfärdande enligt
nådigt förordnande bestridt lektorsbefattning vid institutet, som ock den
tid, hvar-under han varit jägmästare eller innehaft befattning såsom föreståndare
för statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola;

att andra ålderstillägget får af lektor tillträdas efter ytterligare
fem år under enahanda villkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;
samt

att åldertillägg skall räknas till lönen.

Under erinran, att frågan om den allmänna skogsundervisningens
ordnande för det dåvarande vore föremål för utredning af, jämlikt
nådigt bemyndigande, inom departementet tillkallade sakkunniga, har
kommittén i sitt betänkande först berört ett förhållande, för hvilket
jag redan förut varit i tillfälle att redogöra inför Kungl. Maj:t.
Nyssnämnda sakkunniga hafva nämligen i en till mig ställd skrift
anmält, att de vore betänkta på att föreslå eu väsentlig omläggning
af den högre skogsundervisningen, samt att däraf med säkerhet komme
att följa ökade kraf på lärarna i vissa ämnen vid de allmänna skogsläroverken.
De ansåge därför önskligt, att de jämväl erhölle bemyndigande
att afgifva förslag rörande regleringen af löneförhållandena
vid samma läroverk, och anhölle förty om bemyndigande att i samband
med de förslag, som de på grund af redan erhållet uppdrag
kunde finna skäl afgifva, inkomma med förslag äfven i berörda hänseende.
Enligt beslut den 16 november 1906 har Kungl. Maj:t funnit
godt lämna bemälda sakkunniga det äskade bemyndigandet. I anslutning
härtill har kommittén i fråga om skogsinstitutet uttalat
den uppfattningen, att, då i förenämnda sakkunnigas uppdrag äfven
inginge frågan om skogsinstitutets organisation och därutinnan torde
vara att motse förslag om mer eller mindre vidtgående ändringar,
det för närvarande syntes endast böra tillses hvad som, så länge nuvarande
förhållanden bibehölles, borde för institutets personal gälla
uti aflöningshänseende.

Härefter har kommittén anfört hufvudsakligen följande.

A institutets ordinarie stat vore för närvarande uppförda direktör
och två lektorer samt planteringsvaktare. För direktören och lektorerna

Statsutskottet? Utlåtande N:o 10.

199

vore en afsevärd förhöjning i aflöningsförmånerna åt behofvet påkallad.
Deras aflöning borde i hvarje fall icke sättas lägre än hvad som tillkomma
rektor och lektorer vid högre allmänt läroverk. För lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken genomfördes ny lönereglering
vid 1904 års riksdag; och den därvid fastställda staten hade sedermera,
om än med vissa afvikelse!’, fått tjäna till ledning vid de löneregleringar,
som år 1905 beslutats för lärare vid sjökrigsskolan, vissa tekniska
läroverk och landtbruksinstituten. Och i proposition till 1907 års
riksdag hade, vid framställande af förslag till lönereglering för veterinärinstitutets
personal, för lektorer äskats samma aflöningsförmåner, som
åtnjötes af lektor vid allmänt läroverk.

Kommittén hade fördenskull ansett sig böra föreslå, att direktören
vid skogsinstitutet erhölle 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,
hvartill skulle kunna efter tio år komma ett ålderstillägg
till lönen a 500 kronor, samt att han dessutom fortfarande
Ange åtnjuta fri bostad och vedbrand, och att lektor vid institutet
erhölle 2,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar,
hvartill skulle kunna komma, efter respektive fem, tio, femton och tjugu
år, ålder still ägg. hvart och ett å 500 kronor, af livilket belopp 350
kronor skulle räknas som lön och 150 kronor som tjänstgöringspenningar.

För planteringsvaktaren syntes aflöningsförmånerna böra bestämmas
i enlighet med hvad af kommittén föreslagits för vaktmästare i
allmänhet vid centrala ämbetsverk eller till 600 kronor i lön och 500
kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna efter fem år
komma ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor. Och i öfverensstämmelse
med hvad för dylika vaktmästare, enligt kommitténs förslag,
skulle gälla, syntes böra meddelas föreskrift, att, i händelse planteringsvaktaren
i sådan egenskap åtnjöte fri bostad och vedbrand, lönen
skulle minskas med 250 kronor.

Beträffande därefter de extra lärarna vid institutet syntes för de
två af dem. som aflönades från förenämnda på extra stat anvisade
anslag, arfvodet böra höjas till ett belopp, motsvarande den föreslagna
begynnelseaflöningen föl'' lektor vid institutet eller till 4,000 kronor
åt hvardera; och syntes äfven det till aflönande af öfriga extra lärare vid
institutet i stat uppförda beloppet, 3,700 kronor, böra i skälig män
förhöjas och sättas till 5,000 kronor. I

I anslutning härtill har kommittén hemställt:

att aflöningsförmånerna å stat för direktören vid skogsinstitutet
måtte bestämmas till 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänst -

Förslag till
aflöningar.

200

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

AfU>ningsvillkor.

göringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill skulle kunna
komma ett ålderstillägg till lönen efter tio år å 500 kronor;

att lektor vid institutet måtte erhålla 2,600 kronor i lön och

1,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna komma
fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå det första
efter fem år, det andra efter ytterligare fem år, det tredje efter nya
fem år och det fjärde efter än ytterligare fem år, och att af hvarje
ålderstillägg 350 kronor skulle utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar
;

att planteringsvaktaren måtte tilldelas en aflöning af 1,100 kronor,
däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år å
100 kronor;

att föreskrift måtte meddelas därom, att, i händelse planteringsvaktaren
i sådan egenskap åtnjöte fri bostad och vedbrand, lönen skulle
minskas med 250 kronor;

att det å skogsinstitutets stat till arfvoden åt extra lärare uppförda
belopp måtte höjas från 3,700 kronor till 5,000 kronor; samt
att härutöfver till arfvoden åt två extra lärare, den ena i skogsteknologi,
geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring samt den andra
i zoologi, geologi med mineralogi och naturlära, måtte på extra stat
anvisas 8,000 kronor.

Beträffande åtnjutandet af de sålunda för den ordinarie personalen
föreslagna aflöningsförmåner har kommittén ansett böra stadgas, förutom
vissa bestämmelser angående skyldighet att afgå och angående rätt till
pension in. m., som af skäl, hvilket jag förut framhållit, icke numera
torde vara erforderliga, följande allmänna villkor och bestämmelser,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsinstitutet skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som kan varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af de allmänna skogsläroverken eller
något eller några af dem eller ock eljest;

att med ordinarie befattning vid nämnda institut icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

201

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej i särskilda fall domänstyrelsen, på grund af förekommande
omständigheter och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt ä tjänstgöringen
vid skogsinstitutet, finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning
kunna fä tills vidare bibehållas eller mottagas;

att direktören vid institutet alldeles icke och lektor endast inom
de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda ;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare uppbäras
för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå
till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för den tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
skall inträda efter tio år, under villkor att han under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning i aflöningen, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag;

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, för tredje
förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, på
samma villkor samt för fjärde förhöjningen, i händelse sådan kan äga
rum, efter ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor;

att vidkommande förhöjning i aflöningen såväl för direktör som
för annan tjänstinnehafvare skall iakttagas, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid böljan af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från det han till tjänsten utnämndes eller, i följd af
frågan om reglering af löneförhållandena m. in. vid de allmänna skogsläroverken,
erhöll allenast förordnande å tjänsten;

att i fråga om rätt till aflöningsförhöjning af omförmälda slag
direktör vid skogsinstitutet jämväl må räkna sig till godo den tid,
hvarunder han innehaft befattning såsom öfverjägmästare, samt lektor
den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning såsom
föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, vare sig befattningen
innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial eller, i följd af
frågan om reglering af löneförhållandena m. m. vid skogsstaten och
de allmänna skogsläroverken, endast på förordnande;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstetider,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma
förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års ingång tillträder
befattning vid skogsinstitutet, skall vara pliktig att underkasta
sig de villkor och bestämmelser, som varda föreskrifna för åtnjutande
af de nya aflöningsförmånerna; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

203

aom icke lagligen kunna därtill förbindas, allomngsförmåner skola utgå
enligt de för dem dittills gällande grunder.

Beträffande kommitténs förslag uti ifrågavarande del bär domänstyrelsen
först och främst erinrat, att med det ringa belopp, kommittén
föreslagit skola utgå såsom tjänstgöringspenningar åt direktören vid
skogsinstitutet, fara vore, att, därest lian i följd af sjukdom skulle
behöfva åtnjuta tjänstledighet, vikarie för honom ej skulle kunna erhållas
bland institutets lektorer. Styrelsen har fördenskull ansett sig
höra föreslå, att direktörens tjänstgöringspenningar måtte bestämmas
att utgå med 2,400 kronor.

Äfven de för lektor vid skogsinstitutet föreslagna afiöningsförmåner
hafva synts styrelsen vara för låga, och styrelsen bär ansett detta i
all synnerhet gälla i fråga om begynnelselönen samt tjänstgöringspenningarna.
Därest emellertid en mera afsevärd förhöjning af lönevillkoren
ej kunde vinnas, hvilket enligt styrelsens förmenande borde
ske genom att begynnelselönen höjdes med 400 kronor till 3,000 kronor
och tjänstgöringspenningarna med likaledes 400 kronor till 1,800 kronor,
medan ålderstilläggen bibehölles oförändrade, har styrelsen ansett sig
böra till vidare utveckling af sin uppfattning framhålla, att det i hvarje
fall skulle innebära någon ringa förbättring i berörda villkor, om utaf
ett af de föreslagna fyra ålderstilläggen 350 kronor tillädes begynnelselönen
och 150 kronor tjänstgöringspenningarna, medan allenast tre
ålderstillägg skulle ifrågakomma. Vidare har styrelsen ansett, att för
att gorå förmånerna för lektor vid skogsinstitutet mera likställda med
lektors vid Ultuna landtbruksinstitut, hvilken utom sin kontanta aflöning
åtnjöte rätt till boställsvåning, tjänstgöringspenningarna för lektor
vid skogsinstitutet därjämte borde höjas med minst 300 kronor. Styrelsen
har alltså ansett sig böra föreslå, att lektor vid skogsinstitutet
måtte erhålla 2,950 kronor i lön och 1,850 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå
det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem år och det
tredje efter än ytterligare fem år, samt att det måtte bestämmas, att
af dessa ålderstillägg 350 kronor skulle utgöra lön och 150 kronor
tjänstgöringspenningar.

De för planteringsvaktaren föreslagna aäöningsförmånerna har
styrelsen ansett böra höjas dels med 100 kronor, att tilläggas tjänstgöringspenningarna,
samt dels sålunda, att han berättigades till äfven
ett andra ålderstillägg å 100 kronor, att tilläggas lönen; och har

Vomänstyr
elsen.

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements

chefen.

styrelsen erinrat, att vid bifall härtill hans begynnelseaflöning skulle
komma att uppgå till 1,200 kronor, däraf 600 kronor lön och 600
kronor tjänstgöringspenningar, hvartill skulle komma två ålderstillägg
till lönen, hvart å 100 kronor, det ena efter fem och det andra efter
ytterligare fem år.

Slutligen har styrelsen anfört, att, om på sätt styrelsen hemställt
lektors begynnelseaflöning höjdes till 4,800 kronor, äfven förenämnda
å ^ extra stat uppförda anslag till två extra lärare, syntes böra höjas
från af kommittén föreslagna 8,000 kronor till 9,600 kronor, på det
att dessa lärare måtte, såsom kommittén ansett skäligt, komma i åtnjutande
af samma belopp som lektor i lägsta lönegraden.

. Såsom jag af förenämnda sakkunniga inhämtat, är det förslag
till förändring af organisationen af den högre skogsundervisningen och
i följd däraf till ordnande af lärarkrafterna vid densamma, som af dem
kommer att framläggas, af synnerligen genomgripande art. Äfven om
emellertid detta förslag icke skulle komma att oförändradt genomföras,
torde det i hvarje fall endast vara en tidsfråga, huru länge
den nuvarande organisationen skall komma att äga bestånd, liksom
all sannolikhet talar för att den omorganisation, som förr eller senare
synes blifva nödig, kommer att medföra, att åtminstone en del af den
erforderliga lärarpersonalen kommer att uppflyttas till ett högre plan
än den nuvarande lärarpersonalen intager.

Under sådana förhållanden synes det mig emellertid icke vid
behandlingen af kommitténs nu föreliggande förslag böra ifrågasättas
någon förändring uti vare sig institutets organisation eller lärarpersonalens
ställning i förhållande till andra med densamma jämförliga
statstjänares ställning. Jag ansluter mig alltså, såvidt institutets lärarpersonal
angår, till kommitténs uppfattning, att man för närvarande
böi inskränka sig till att tillse hvad som, så länge nuvarande förhallanden
varda bibehållna, bör för nämnda personal gälla i aflönin^shänseende.

Jag är äfven ense med kommittén därom, att de nuvarande aflöningarna
måste anses icke motsvara vare sig de anspråk, som ställas
på lärarna vid institutet, eller de omständigheter, under hvilka de äro
hänvisade att lefva; och anser jag härutinnan sådana förhållanden
föreligga, att redan nu något bör göras för att förbättra personalens
vid institutet ställning.

Kommittén har, såsom af den föregående redogörelsen framgår,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 205*

ansett institutets direktör och lektorer närmast böra jämföras med
rektorer och lektorer vid högre allmänna läroverk; och kommittén har
därvid följt den uppfattning, som, enligt hvad den af kommittén lämnade
utredningen visar, jämväl antydts af statskontoret i ett af nämnda
ämbetsverk den 2 november 1905 afgifvet utlåtande öfver en den
28 juli 1905 dagtecknad, sedermera till kommittén från jordbruksdepartementet
öfverlämnad skrift från direktören och lektorerna vid
institutet angående ny lönereglering för dem. Hvad lektorerna angår,
hänvisar ju också sjäifva deras titel till eu sådan uppfattning.

Den mellanställning mellan högre fackskola och högskola, institutet
hittills intagit, såväl som de kompetensfordringar, Indika måste
ställas på lärarna med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen af
den undervisning, som för närvarande meddelas vid institutet, torde
också gifva anledning till en jämförelse, om icke direkt med de allmänna
läroverken, så åtminstone med våra landtbruksinstitut, hvilkas
lärarpersonal vid nyligen företagen lönereglering ansetts böra i det
närmaste likställas med lärarpersonalen vid de högre allmänna läroverken.

En ytterligare anledning för mig att jämväl i denna del ansluta
mig till kommitténs uppfattning föreligger därutinnan, att jag, på sätt
kommittén äfven framhållit, så nyligen som nästlidna år ansett mig
böra för lektorerna vid veterinärinstitutet föreslå enahanda aflöningsförmåner
som de, hvilka kommittén nu föreslagit för lektorerna vid
skogsinstitutet, samt detta mitt förslag vunnit såväl Kungl. Maj:ts som
Riksdagens bifall.

Beträffande lektorerna har domänstyrelsen ej heller anfört några
särskilda skäl för sitt uttalande, att de af kommittén föreslagna
aflöningsbeloppen skulle vara för låga; och hvad angår det af styrelsen
för den föreslagna höjningen af direktörens tjänstgöringspenningar anförda
motivet, torde detsamma ej få tillerkännas afgörande betydelse,
helst som det väl i hvarje händelse bör, i analogi med livad som skett
i andra jämförliga fall och som af mig föreslagits i fråga om skogsstatens
tjänstemän, bland villkoren för åtnjutande af de för lektor
föreskrifna nya aflöningsförmånerna intagas bestämmelse om skyldighet
att vid sjukdomsförfall för direktören, mot åtnjutande af viss del af
direktörens tjänstgöringspenningar, i dennes ställe bestrida de särskilda
göromål utöfver undervisningsskyldigheten, som åligga direktören.
Skulle det därefter möta oöfvervinneliga svårigheter att för återstående
delen af den sistnämndes tjänstgöringspenningar erhålla lämplig person
att under direktörens ledighet bestrida dennes undervisningsskyldighet,

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

finnes alltid den utvägen, att Eders Kungl. Maj:t, på sätt hittills
plägat ske, anvisar erforderliga medel till fyllnad i vikariens arfvode,
något som väl ej bör blifva för statsverket vidare betungande, då det
ju här endast är fråga om sådan ledighet, som betingas af sjukdom.

Hvad slutligen angår domänstyrelsens hemställan, att i hvarje fall
en särskild ökning borde företagas i lektorernas tjänstgöringspenningar
för att göra dem likställda med lektorerna vid landtbruksinstituten,
hvilka åtnjöte bostadsförmån, torde först och främst böra erinras, att
sistnämnda tjänstemän härför få vidkännas afdrag på sin lön. Äfven
bortsedt härifrån synes emellertid styrelsens förslag i denna del så
mycket mindre böra vinna beaktande, som, på sätt dåvarande departementschefen
framhöll till statsrådsprotokollet den 14 januari 1905,
tvånget att bo vid landtbruksinstituten äfven ekonomiskt ställer lärarna
vid dessa läroanstalter i en icke oväsentligt ogynnsammare ställning
än andra med dem likställda tjänstemän, hvilkas tjänst tillåter dem
att bo i stad.

Jag anser alltså i likhet med kommittén, att aflöningsförmånerna
å stat för direktören vid skogsinstitutet böra bestämmas till 4,000
kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad
och vedbrand, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen
efter tio år å 500 kronor, samt att lektor vid institutet bör erhålla
2,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
skulle kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor,
att utgå det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem år,
det tredje efter nya fem år och det fjärde efter än ytterligare fem år,
därvid af hvarje ålderstillägg 350 kronor skulle utgöra lön och 150
kronor tjänstgöringspenningar.

Hvad åter angår planteringsvaktaren, torde däremot en mindre
jämkning i kommitténs förslag höra företagas. Förhållandet är nämligen,
att vid de af föregående Riksdag beslutade regleringarna af löneförhållandena
vid, bland annat, statskontoret och veterinärinstitutet,
begynnelseaflöningen för de befattningshafvande, hvilka närmast äro
jämförliga med planteringsvaktaren, nämligen vaktmästare hos statskontoret
samt port- och telefonvakten vid veterinärinstitutet, bestämts
till det jämväl af domänstyrelsen för planteringsvaktaren föreslagna
beloppet, 1,200 kronor, eller 100 kronor mer än kommittén föreslagit
för planteringsvaktaren. I likhet med hvad som ägt rum beträffande
nyssnämnda befattningshafvande, hvilkas aflöningar reglerades
vid 1907 års riksdag, synes äfven för planteringsvaktaren begynnelse -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

207

aflöningen böra bestämmas till 1,200 kronor, därvid emellertid ökningen
torde böra förläggas icke, såsom domänstyrelsen föreslagit, till tjänstgöringspenningarna
utan, i öfverensstämmelse med hvad som ägt rum
i fråga om bemälda befattningshafvande, • till lönen, som således äfven
för planteringsvaktaren skulle i första lönegraden blifva 700 kronor.
Tjänstgöringspenningarna åter skulle vid bifall härtill och i öfverensstämmelse
med hvad som bestämts i fråga om förenämnda port- och
telefonvakt vid veterinärinstitutet komma att utgå med det af kommittén
föreslagna beloppet, 500 kronor.

Att, såsom domänstyrelsen föreslagit, tillerkänna planteringsvaktaren
ytterligare ett ålderstillägg utöfver det åt kommittén föreslagna,
torde så mycket mindre vara lämpligt, som icke någon af
förutnämnda befattningshafvande, hvilkas löner reglerades vid föregående
riksdag, åtnjuta en dylik förmån.

I fråga om den af kommittén föreslagna höjningen af det å skogsinstitutets
ordinarie stat för närvarande uppförda anslaget till arfvoden
åt extra lärare från 3,700 kronor till 5,000 kronor har domänstyrelsen
icke haft något att erinra; och anser äfven jag mig böra biträda förslaget
i denna del.

Ej heller har jag, vid min förut uttalade uppfattning angående
storleken af den begynnelseaflöning, som bör tillkomma lektor vid institutet,
anledning frångå kommitténs förslag i fråga om det belopp,
med hvilket förenämnda anslag till arfvoden åt två extra lärare, den
ena i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring samt
den andra i zoologi, geologi med mineralogi och naturlära, bör utgå.

Då emellertid detta anslag med hänsyn till de förestående förändringarna
i organisationen af skogsundervisningen fortfarande synes
böra utgå å extra stat, torde det tillåtas mig framdeles återkomma
till denna fråga vid tal om anslagen i allmänhet å hufvudtitelns
extra stat.

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I anslutning till hvad jag härförut anfört tillåter jag mig
framlägga följande förslag till stat för skogsinstitutet, att gälla från och
med år 1909:

1 ''	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Summa.
r Direktören .........................................	4,000	2,000	6,000
Lektorn i matematik och skogshushållning	2,600	1,400	4,000
Lektorn i naturvetenskap .....................	2,600	1,400	4,000
Arfvoden åt extra lärare........................			5,000
Aflöning till planteringsvaktare ............	700	500	1,200
Till stipendier ....................................	—		1.000
» de praktiska öfningarna .................. > arrendeafgifter för institutets lagen-	—	-	8,000
heter och experimentalfält ............	—		700
» expenser .......................................	—	_	5.000
Summa kronor	-	-	34,900

Fri bostad och vedbrand.
Efter 10 år kan lönen
höjas med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500
kronor, efter 15 år med
ytterligare 500 kronor och
efter 20 år med ytterligare
500 kronor.

( Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kronor.

i Amu. Åtnjuter planteringsvaktaren fri bostad och vedbrand, skall lönen minskas med 250
kronor.

Nyssnämnda belopp, 34,900 kronor, öfverstiger med 4,400 kronor
den nuvarande statens slutsumma, 30,500 kronor.

I fråga om de af kommittén föreslagna särskilda villkoren och
bestämmelserna för åtnjutande af de föreslagna nya aflöningsförmånerna
för skogsinstitutets ordinarie personal har jag redan erinrat, att bland
dem synes böra intagas jämväl en med hvad i öfrigt i liknande fall plägat
föreskrifvas i tillämpliga delar öfverensstämmande föreskrift om
skyldighet för lektor att vid sjukdomsförfall för direktören vikariera
för denne. Ett bifall härtill torde i sinom tid föranleda en mindre
ändring i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken.

I öfrigt har jag funnit kommitténs förslag i denna del icke föranleda
till andra anmärkningar än att, på sätt jag redan framhållit i
fråga om skogsstaten, dels detsamma i de delar, hvari det afviker från
de af föregående Riksdag vid då beslutade löneregleringar godkända
motsvarande villkor och bestämmelser, synes böra underkastas en omarbetning
för vinnande af öfverensstämmelse med för andra statstjänare
redan fastställda villkor och bestämmelser, samt dels bland de

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

209

föreslagna, villkoren och bestämmelserna bör intagas särskild föreskrift,
som gör det möjligt för Eders Kungl. Maj:t att i fråga om ålderstilllägg
med befattning vid statens skogsskola likställa befattning vid
sådan enskild skogsskola, som åtnjuter understöd af statsmedel och finnes
böra i nämnda hänseende jämnställas med de offentliga skogsskolorna.

Vid den omarbetning, som sålunda måst äga rum, har särskild
hänsyn tagits till förut framhållna möjlighet, att inom kort en omfattande
omreglering ;if den allmänna skogsundervisningen kommer
att företagas.

Jag föreslår alltså, att för åtnjutande af de af mig härförut för
ordinarie befattningshafvande vid skogsinstitutet föreslagna nya aflöningsförmånerna
måtte stadgas följande allmänna villkor, och bestämmelser,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsinstitutet skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af de allmänna skogsläroverken eller något eller några af dem eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
jämväl vara skyldig att, därest den undervisning, som nu lämnas vid
skogsinstitutet, eller någon del af densamma skulle öfverflyttas till annan
undervisningsanstalt, med bibehållande af den tjänstegrad och den
aflöning, han innehar, efter de föreskrifter, som kunna varda meddelade,
tjänstgöra vid den undervisningsanstalt, till hvilken undervisningen
eller viss del af densamma sålunda blifvit förlagd;

att med ordinarie befattning vid nämnda institut icke må före nas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid institutet icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skogsinstitutet, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att direktören vid institutet alldeles icke och lektor endast inom
de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare uppbäras
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 27

.210

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föi’ den tid, Lan åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå
til] den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina
tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall för direktören lektor skall vara skyldig att,
om han därtill förordnas, mot åtnjutande af, jämte egna aflöningsförmåner,
så stor del af direktörens tjänstgöringspenningar, som i vederbörlig
ordning kan varda honom tilldelad, och med bibehållande af sin
egen undervisningsskyldighet bestrida de med direktörsbefattningen
förenade göromål, såvidt de ej hänföra sig till den direktören åliggande
undervisningsskyldigheten, dock ej längre än sammanlagd t tre
månader under ett och samma kalenderår;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
skall inträda efter tio år, under villkor att han under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning i aflöningen, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på
grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag;

att, beträffande förhöjning af aflöning för annan tjänstinnehafvare
vid skogsinstitutet efter viss tids fortsatt innehafvande af samma tjänst,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år,
under villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, för

Statsutskott ris Utlåtande N:o 10. -''*1

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ån ytterligare tern ar,
på samma villkor samt för fjärde förhöjningen, i händelse sådan kan
äga rum, efter ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor;

att vidkommande förhöjning i aflöningen såväl för direktör som
för annan tjänstinnehafvare skall iakttagas, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af
frågan om förnyad organisation af den allmänna skogsundervisningen
m. m;

att i fråga om rätt till aflöningsförhöjning af omförmälda slag
direktör vid skogsinstitutet jämväl må räkna sig till godo den tid,
hvarunder lian innehaft befattning såsom öfverjägmästare, samt lektor
ej mindre den tid, hvarunder han vant jägmästare eller innehaft befattning
såsom föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola,
vare sig befattningen innehafts på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om förnyad
organisation af den allmänna skogsnndervisningen in. in., ;in äfven den
tid, hvarunder han innehaft enahanda befattning vid enskild skogsskola,
som åtnjutit understöd af statsmedel, i den mån Kungl. Maj:t finner
sådan skola höra i förevarande hänseende likställas med statens skogsskola; att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma
förhöjning;

''att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta-sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Statens skogs''
skolor.

Dessutom torde, i likhet med livad jag föreslagit i fråga om
skogsstaten böra meddelas bestämmelser i fråga om öfvergången till
den nya staten.

Statens skogsskolor hafva enligt förenämnda stadgar för de allmänna
skogsläroverken i riket till uppgift att genom kostnadsfri undervisning
bibringa hufvudsakligast praktisk insikt och färdighet i skogshushållning
och jakt. De sönderfalla med hänsyn till ändamålet med
desamma i två grupper, sådana som afse att förbereda till inträde vid
skogsinstitutets högre kurs, nämligen Ombergs och Klotens skogsskolor,
samt sådana, som hafva till ändamål att utbilda skickliga skogvaktare,
nämligen Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors, Hunnebergs och
Kolleberga skogsskolor.

Undervisningen omfattar vid förstnämnda två skolor fält- och
skogsmätning med mera, som hör till skogsindelning, skogsodling och
skogsavverkning jämte öfriga till skogsskötsel!! hänförliga arbeten, kolning,
jakt och skjutkonst samt tjänsteexpedition och bokföring, och
vid öfriga skogsskolor liniestakning och enklare fältmätning, skogsodling
och lijälpgallring med flera till skogsskötsel!! hörande arbeten
jämte skogshushållningens allmännare grunder, virkes aptering och
kubering, kolning, kännedom om de svenska skogsträden samt om
de allmännaste för skogs- och jakthushållningen nyttiga och skadliga
djur, skrif- och räknekonst samt rofdjursjakt.

Lärokursen börjar enligt stadgarna vid de två förstnämnda
skolorna den 15 oktober och vid öfriga skogsskolor den 1 november
hvarje år samt fortgår, med högst två veckors uppehåll vid jultiden,
vid de förra till den 1 september och vid de öfriga till den 15 oktober
påföljande år, då kursen afslutas; domänstyrelsen dock medgifvet att,
om sådant af särskilda förhållanden påkallas, förordna om ändring i
nämnda tider.

Med Hällnäs skogsskola är äfven förenad en kolarskola, till hvilken
medel första gången beviljades af 1906 års Riksdag.

Närmaste ledningen af skogsskola tillkommer en för hvarje sådan
anställd föreståndare. Till sitt biträde har denne vid hvardera af
Ombergs och Klotens skogsskolor en underlärare samt vid en hvar af
de öfriga en skogsrättare.

Ursprungligen bestredos föreståndarbefattningarna vid skogsskolorna
af jägmästarna i de revir, inom hvilka skolorna blifvit förlagda. Denna
anordning har emellertid under tidernas lopp måst öfvergifvas för den
ena skolan efter den andra, så att för närvarande endast vid Ombergs,

213

Statsutskottets Utlåtande N:0 10.

Klotens och Hunnebergs skogsslcolor föreståndarbefattningen är förenad
med jägmästartjänst. En följd af denna utveckling är, att till öfriga
föreståndare måst anvisas fyllnadsarfvoden från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Dessutom är att märka, att, da inrättandet af Klotens skogsskola
afsåg att fylla ett behof, om hvithet ej kunde afgöras, huruvida
det komme att fortfara och om ej detsamma, i den mån det kunde
komma att allt framgent göra sig gällande, vid eu omorganisation af
skogsundervisningen kunde tillgodoses pa annat sätt, de för nämnda
skola erforderliga medel vid skolans inrättande anvisades att utgå från
förenämnda reservationsanslag, en anordning, som fortfarande äger bestånd.
Med nu nämnda undantag utgår aflöningen till skogsskolornas
föreståndare från anslaget till statens skogsläroverk.

Hvad skogsrättarna angår, utgår deras aflöning dels från sistnämnda
anslag samt dels, såvidt angår ett i anledning af en år 1901
beslutad utsträckning af undervisningstiden beviljadt aflöningstillskott,
af reservationsanslaget.

Den för innevarande år gällande staten för statens skogsskolor
har följande utseende:

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

a) Statens skogsskolor, af sedda att
förbereda skogseleverna till inträde
vid skogsinstitutet.

‘Af reserva Afanslageti

till statens

skogs- !t]U krono läroverk

"ko«f,rna3
‘förvaltning

1. Ordinarie anslag.

Lön och tjänstgöringspenningar till

föreståndaren för Ombergs skogs-j

skola (1,000 + 500) .................. i 1,500

Lön och tjänstgöringspenningar till
underläraren vid Ombergs skogs skola

(1,000 + 500) .................... j 1,500

Expens- och underhållsmedel för Om-i
bergs skogsskola........................i 2,500

2. Af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och be-främjande af skogsväsendet i all-
mänhet. Arfvode till föreståndaren för Klotens skogsskola .............................	1 1,500 1
Arfvode till underläraren vid Klotens skogsskola .......................	1,500
Expens- och underhållsmedel för Klo-tens skogsskola ......................	2,500
h) Statens skogsskolor, af sedda att utbilda skogsbetjånte. ! 1. Ordinarie anslag. : Lön till föreståndarna för Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors, Hunnebergs och Kolleberga skogs-skolor å 1.000 kronor. ...........	6,000
Lön till skogsrättarna vid Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors, Hunnebergs och Kolleberga skogs-skolor å 800 kronor ..................	4.800 \|
10 stipendier vid hval- och en af dessa skogsskolor å 150 kronor ..........	9.000
i Expens- och underhållsmedel vid hvar-dera af dessa skogsskolor ä500kronor	3,000 i
2. Af reservationsanslaget till i kronoskogarnas förvaltning och be-! främjande af skogsväsendet i all-mänhet. Arfvode till föreståndarna för Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga skogsskolor å 1,600	8,000 I

Transport	8,000 i

5,500

22,800

28,300 [ 5,500

Fri bostad och vedbrand.!

Fri bostad och vedbrand.

Till föreståndarna för de
4 förstnämnda af mot-!
stående skolor samt
Kolleberga skola fri
bostad och vedbrand.!

Fri bostad och vedbrand.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

215

Transport

; Arfvode till skogsrättarna vid Hftllnfis,

Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors,

Hunnebergs och Kolleberga skogs skolor

å 200 kronor ..................

| Till fyllnad i ofvan upptagna stipendier,
så att de komma att uppgå till 250
] kronor hvart, och till ytterligare

j stipendier, enligt den fördelning
Kungl. Makt bestämmer, å sist-!

I nämnda belopp vid samma skolor
j Expenser vid hvar och en af Hällnfis,
i Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors1
och Kolleberga skolor 500 kronor,1

i vid Hunnebergs skola 250 kronor _

. Summa kronor 28,300 ^ 23,950 |

Dessutom utgår af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet till förenämnda
kolarskola ett årligt belopp af 1,000 kronor, dock under förutsättning
att bidrag till enahanda belopp anvisas af korporationer eller enskilda.

För åtnjutande af förenämnda aflöningsförmåner finnas för närvarande
icke några särskilda villkor och bestämmelser föreskrifna.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande först behandlat
förhållandena vid Ombergs och Klotens skogsskolor.

Kommittén har därvid till en början erinrat, hurusom det visat
sig nödigt att till biträde åt föreståndarna vid bestridande af de dom
såsom jämväl varande revirförvaltare åliggande revirgöromålen anställa
aflönade assistenter; och har kommittén i anledning häraf vidare anfört
följande.

Vid anmärkta förhållande skulle tilläfventyrs kunna ifrågasättas,
om vid nämnda skolor föreståndarbefattning vidare borde vara förenad
med jägmästarjänst, hvartill hörde en så omfattande förvaltning som i
de ifrågavarande reviren. Kommittén hade dock ansett sig icke böra
vare sig i detta hänseende eller eljest framställa förslag om någon
organisativ förändring beträffande ifrågavarande skolor. Enär nämligen

	1 Af anslaget till statens skogs-läroverk	Af reserva-j Höns-anslaget till krono-skogarnas förvaltning in. in. \|
8,000	28,300	5,500
1,200		9,200
6,500		‘
2,750		9,250	I

Löne reglerings kommittén» förslag.

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af den förut lämnade redogörelsen för det åt särskilda sakkunniga gifna
uppdraget i afseende å skogsundervisningens ordnande framginge, att
detta uppdrag omfattade äfven skogsskolorna, hade kommittén funnit
sig böra allenast tillse, hvilka ändringar som, så länge ifrågavarande
båda skolor bibehölles vid nuvarande organisation, kunde anses påkallade
i aflöningshänseende.

Därefter öfvergår kommittén till frågan om den aflöning, som
borde utgå till föreståndarna vid nämnda skolor, därvid kommittén
till en början erinrar, hurusom föreståndaren vid hvardera skolan åtnjöte,
förutom hvad honom såsom jägmästare tillkomme, en årlig aflöning
af 1,500 kronor, däraf 500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar,
samt att därtill komme för föreståndaren vid Klotens
skogsskola fri bostad, medan föreståndaren vid Ombergs skogsskola i
egenskap af jägmästare i Ombergs revir innehade boställe.

Med afseende å den aflöningsförhöjning, som föreslagits för jägmästare,
har kommittén ansett föreståndares kontanta aflöning kunna
begränsas till ett arfvode af 1,000 kronor.

För underlärarna har däremot kommittén ansett eu ganska afsevärd
aflöningsförbättring erforderlig; och har kommittén ansett densamma
böra så bestämmas, att de skulle erhålla en aflöning af 3,000
kronor, däraf 1,200 kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar.
Därtill skulle, såsom för närvarande, komma fri bostad och vedbrand.

Kommittén har alltså hemställt,

att vid Ombergs och Klotens skogsskolor föreståndaren måtte
i denna sin egenskap åtnjuta årligt arfvode af 1,000 kronor jämte förmånen
af fri bostad och vedbrand, därest sådan förmån ej åtnjötes af
honom såsom jägmästare; samt

att för underlärare vid nämnda skolor aflöningsförmånerna måtte
bestämmas till 3,000 kronor, däraf 1,200 kronor borde anses såsom
tjänstgöringspenningar, äfvensom fri bostad och vedbrand.

Vidkommande Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors, Hunnebergs
och Kolleberga skogsskolor, är som nämndt vid en af dessa,
nämligen Hunnebergs skogsskola föreståndarbefattningen fortfarande
förenad med jägmästartjänst. I fråga om denna anordning har kommittén
anfört, att, äfven om densamma ej vidare kunde anses lämplig,
kommittén dock, af enahanda skäl, som anförts beträffande Ombergs
och Klotens skogsskolor, funnit sig ej heller här böra i organisativt
hänseende föreslå någon förändring af hvad för närvarande gäller.

Under erinran därefter, att föreståndaren för Hunnebergs skogsskola
i denna sin egenskap åtnjöte lön af 1,000 kronor, hvarförutom

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

217

lian uppbure aflöning som jägmästare och såsom sådan innehade boställe,
har kommittén ansett, att, så länge föreståndarbefattningen vid
denna skola vore förenad med jägmästareänst, för sagda befattning
borde utgå ett årligt arfvode af 1,000 kronor.

Beträffande öfriga skolor, hvilkas föreståndare, som nämndt, uppbära
1,000 kronor i lön samt tilläggsarfvode å 1,600 kronor, hvarjämte
de åtnjuta fri bostad och vedbrand, har kommittén ansett, att för dessa
föreståndare aflöningen, vid hvars bestämmande hänsyn borde tagas
till de löneförmåner, som föreslagits för jägmästareänst, borde bestämmas
till 2,000 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg till lönen efter fem och tio år,hvartdera å 400
kronor, hvartill skulle liksom för närvarande komma fri bostad och
vedbrand.

För skogsrättare utgår, såsom af det föregående framgår, aflöningen
för närvarande med 1,000 kronor jämte fri bostad och vedbrand.
I anslutning till den uppfattning, som antydts vid senaste
aflöningsförhöjning för skogsrättarna, att dessa borde i aflöningsförmåner
sättas i något fördelaktigare ställning än kronojägarna, har
kommittén ansett skogsrättare böra erhålla 700 kronor i lön och 700
kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg till lönen efter
fem och tio år, hvartdera å 100 kronor, hvartill skulle, såsom redan
nu vore fallet, komma fri bostad och vedbrand.

Kommittén har alltså i denna del hemställt,

att vid Hunnebergs skogsskola föreståndaren måtte i denna sin
egenskap åtnjuta årligt arfvode af 1,000 kronor;

att vid Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga
skogsskolor, föreståndare måtte erhålla 2,000 kronor i lön och

1,400 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand,
hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, det
första efter fem år och det andra efter ytterligare fem år, hvartdera å
400 kronor; samt

att skogsrättare måtte erhålla 700 kronor i lön och 700 kronor
i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 100 kronor, det
första efter fem år och det andra efter ytterligare fem år.

I anslaget till kolarskolan vid Hällnäs har kommittén icke
ifrågasatt någon ändring.

För närvarande finnas, som nämndt, icke några särskilda aflöningsvillkor
stadgade för befattningshafvande vid statens skogsskolor.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I anslutning till hvad kommittén föreslagit beträffande skogsinstitutet
och under erinran, att kommittén tänkt sig, att, så länge
föreståndarbefattningarna vid Ombergs och Klotens samt Hunnebergs
skogsskolor ansåges böra vara förenade med jägmästartjänsterna i vederbörande
revir, till innehafvarna af dessa jägmästartjänster skulle för
bestridande af föreståndarbefattningarna vid skolorna utgå allenast arfvode^
har kommittén slutligen hemställt, att för åtnjutande af de med
ordinarie befattningar vid statens skogsskolor förenade aflöningsförmåner,
som blifvit af kommittén föreslagna, måtte stadgas — jämte
bestämmelser om skyldighet att afgå ur tjänsten samt om pensionsrätt
m. in., för Indika af förut angifven orsak redogörelse här ej
synes erforderlig — följande villkor, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsskola skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som kan varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af de allmänna slcogsläroverken eller
något eller några af dem eller ock eljest;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej i särskilda fall domänstyrelsen, på grund af förekommande
omständigheter och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka kinderligt å tjänstgöringen vid
skogsskolan, finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna
få tills vidare bibehållas eller mottagas;

att föreståndare och underlärare vid skogsskola endast inom de
gränser, domänstyrelsen bestämmer, äga åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare uppbäras
för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå
till den, som uppehållit befattningen;

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. -d)

utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket åt lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas höra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som föie
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från det han till
tjänsten utnämndes eller, i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. m. vid de allmänna skogslär o verken, erhöll allenast förordnande
å tjänsten;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag föreståndare
för skogsskola jämväl ma räkna sig till godo den tid, hvarunder
han innehaft befattning såsom underlärare vid skogsskola, vare
sig befattningen innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial eller, i
följd af frågan om reglering af löneförhållandena m. in. vid de allmänna
skogsläroverken, endast på förordnande;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

Domän styrelsen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års ingång tillträder
befattning vid skogsskola, skall vara pliktig att underkasta sig
de villkor och bestämmelser, som varda föreskrifna för åtnjutande af
de nya aflöningsförmånerna; samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, h vilka
före viss angifven tidpunkt förklara, att de icke vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå
enligt de för dem dittills gällande grunder.

Beträffande kommitténs förslag i förevarande del, har domänstyrelsen
ej haft annat att erinra, än att styrelsen i fråga om de för
föreståndarna vid Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberg-a
skogsskolor föreslagna aflöningsförmånerna anfört följande.

Jämfördes dessa lönevillkor med de af kommittén för lektor vid
skogsinstitutet föreslagna, funne man, att med afseende på begynnelselönen
lektor skulle komma i en sämre ställning än föreståndaren vid
någon af ofvannämnda skogsskolor, enär skillnaden i lönebeloppet
utgjorde allenast G00 kronor, men bostad och vedbrand för lektor vid
skogsinstitutet medförde eu kostnad af allra minst 1,200 kronor. Styrelsen,
som funnit de för lektor vid skogsinstitutet föreslagna lönevillkor
mindre tillfredsställande, hade däremot ej något att erinra mot
begynnelselönen för ifrågavarande skolföreståndare. Däremot ansåge
styrelsen, att kommitténs lönestat för dessa bort gifva uttryck åt den
tanken, att dessa befattningar icke borde innehafvas någon längre följd
af år utan vara öfyergångsbefattningar dels till revirförvaltartjänster
och dels undantagsvis — för personer med framstående kunskaper och
utpräglad fallenhet för lärarverksamhet — till befattning såsom lärare
vid skogsinstitutet. Särskildt i senare afseendet vore det för skogsinstitutet
lyckligt, om relativt yngre, såsom lärare vid skogsskolorna
pröfvade krafter funnes att tillgå, då lektorsbefattning i ämnena skogsindelning
och skogsteknologi blefve ledig. Ett sådant mål kunde icke
vinnas med de af kommittén föreslagna lönevillkor, och fara vore, att
föreståndarbefattningarna vid skogsskolorna skulle komma att stadigvarande
innehafvas af personer, som därstädes nådde pensionsåldern.
Föreståndare för skogsskola borde jämte goda kunskaper hafva håg
och intresse för undervisning. Äfven om skogsstatens tjänstemän vore
i besittning af dessa egenskaper, vore dock lärarkallet såsom regel
icke i längden ägnadt att sporra friluftsmannens håg och intresse, hvarför
han, efter att under eu följd af år hafva undervisat i grundläggande

•221

Statsutskottets Utlåtande N:o Jo.

elementära kunskapsgren!- vid skogsskolorna, tröttnade pa sin verksamhet
därstädes och behöfde ombyte. En och annan kunde hafva funnit
sin håg ligga åt lärarkallet, ehuru ett återupprepande hvarje år af
kunskapens första elementer likväl blefve tröttande. En vidare utbildning
i teori och praktik kunde göra eu sådan tjänsteman lämplig för
undervisning på ett något högre stadium. Men de skolföreståndare,
som funnit sig ej äga fallenhet för undervisning och tillika tröttnat
på lärarverksamheten, syntes böra öfvergå till revirförvaltningen. Det
vore för skogsskolorna olyckligt, om sådana föreståndare af relativt goda
lönevillkor föranleddes kvarstanna vid skogsskolorna. På grund af hvad
sålunda anförts, ansåge styrelsen, att ifrågavarande skolföreståndare borde
erhålla allenast ett ålderstillägg till lönen att utgå med 400 kronor
efter fem års väl vitsordad tjänstgöring. Denna förändring skulle likväl
alldeles icke hafva till följd, att skogsskolorna blefve experimentalfält
för unga män, som eftersträfvade andra befattningar. Det vore tvärtom
sannolikt, att en skolföreståndare, som ej tröttnat på sin verksamhet,
af ekonomiska skäl icke kornme att söka vare sig lektorsbefattningvid
skogsinstitut eller revirförvaltartjänst, sa framt han ej, såsom kommittén
föreslagit, finge räkna sig till godo sin tjänstgöring såsom skolföreståndare
för åtnjutande af ålderstilläg såsom lektor eller revirförvaltare.
Och likväl innebure eu befordran från skolföreståndare till
lektor eller till revirförvaltare först då en afsevärd ekonomisk fördel,
när sagda föreståndare finge uti den nya tjänsten på en gång uppbära
åtminstone två ålderstillägg till lönen. Dömde man uteslutande efter
ekonomiska grunder, vore det alltså sannolikt, att föreståndarna för
ifrågavarande skogsskolor komme att innehafva sina befattningar åtminstone
omkring ett tiotal år, förr än de funne med ekonomisk fördel
förenligt att söka annan tjänst.

I särskild underdånig skrifvelse den 18 september 1907 med statförslag
för skogsväsendet för år 1909 har styrelsen till en början, så
vidt nu är i fråga, erinrat, att enligt styrelsens förberörda utlåtande
skulle för de föreslagna ändringarna i aflöningar vid skogsläroverken
erfordras en ökning af 23,000 kronor i bestämda anslaget till statens
skogsläroverk.

Därefter har styrelsen anfört följande.

Visserligen framginge af den utredning, som löneregleringskommittén
lämnat, att genom 1905 års Riksdags beslut och nådiga brefvet
den 26 april 1905 medgifvits, att utöfver hvad från bestämda anslaget
utginge såsom stipendier åt lärjungar äfvensom till expenser vid de
statens sex skogskolor, som afsåge utbildande af bevakare, finge till

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stipendier och expenser användas tillsammans högst 9,250 kronor.
Detta belopp skulle utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet och inrymdes
icke i det bestämda anslaget, af skäl att ny reglering af skolornas
stat förestode. Det kunde nu möjligen ifrågasättas, huruvida icke
detta belopp borde öfverflyttas till det bestämda anslaget samtidigt
med aflöningarnas reglering. Men då ifrågavarande utgifters storlek
stode i närmaste samband med de frågor, hvilkas behandling ålåge
förenämnda sakkunniga och hvilkas lösning icke ännu torde vara att
förvänta, syntes någon ändring i nuvarande sättet för medlens utgående
icke för närvarande böra vidtagas.

Departements chefen.

Lika med kommittén och på de af densamma anförda skäl anser
jag någon förändring i de nuvarande skolornas organisation icke lämpligen
böra ifrågasättas för närvarande och innan förenämnda sakkunnigas
förslag hunnit afgifvas och undergå vederbörlig pröfning. Ej heller
anser jag mig med hänsyn till de upplysningar, jag inhämtat om den
riktning, i hvilken de sakkunnigas förslag torde komma att gå, böra
hemställa om någon förändring i den nuvarande anordningen att uppföra
anslaget till Klotens skogsskola å reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Däremot torde det, oaktadt hvad domänstyrelsen anfört till stöd
för en motsatt uppfattning, vara lämpligt att, då nu staten för
skogsskolorna ändå i väsentliga delar kommer att undergå granskning
af Riksdagen, i sammanhang därmed vidtages eu sådan omflyttning af
de för närvarande dels från anslaget till statens skogsläroverk och dels
från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet utgående beloppen till stipendier
och till expenser m. m. vid ifrågavarande skolor, att samtliga dessa
belopp sammanföras under förstnämnda anslag, dit de uppenbarligen
höra. Därigenom skulle nämligen en välbehörig öfverskådlighet och
reda uti ifrågavarande förhållanden vinnas; och äfven om den omorganisation
af skogsundervisningen, som inom kort torde komma till
stånd, skulle medföra vissa förändringar ifråga om berörda anslagsbelopp,
torde dessa förändringar i hvarje fall icke blifva sådana, att
däraf skulle föranledas motsvarande nya anslags uppförande under
annan titel ån öfriga anslag till statens skogsskolor. Gillas denna min
hemställan, torde på samma gång böra öfverlämnas åt Eders Kungl.
Maj:t att, på sätt nu gäller för de stipendiemedel, som utgå från
reservationsanslaget, fördela samtliga stipendiemedel mellan skolorna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

22:1

Först därigenom blir det nämligen möjligt att fullt vinna det af 190;>
års Riksdag uttalade önskemålet, att endast verkligt behöfvande lärjungar
måtte komma i åtnjutande af stipendium.

Beträffande de af kommittén föreslagna aflöningsförmåner, synas
de mig i allmänhet val afvägda. Dock torde, på de af domänstyrelsen
anförda skäl och med gillande af hvad styrelsen därutinnan hemställt,
endast ett ålderstillägg böra tillerkännas en hvar af föreståndarna för
Hällnäs, Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga skogsskolor.

Hvad styrelsen erinrat därom, att vid bifall till kommitténs förslag
angående skogs! är overken lektor vid skogsinstitutet med afseende
på begynnelselönen faktiskt skulle komma i sämre ställning än föreståndarna
vid nyssnämnda ferri skolor, synes mig så mycket mindre
böra föranleda till någon åtgärd, som af skäl, hvilka jag förut framhållit,
afl sannolikhet finnes för att de nuvarande lektorernas vid skogsinstitutet
ställning inom kort kommer att undergå förändring.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig böra framlägga
följande förslag till stat för statens skogsskolor, att gälla från
och med år 1909:

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I , V». OM-wyofHyVOl fn* Vill lim

j vid skogsinstitutet.

'' 1. Till Ombergs skogsskola.

i Föreståndaren, arfvode .................

Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänst

I göringspenningar 1,200 kronor.....

| Expens- och underhållsmedel ........

2. Till Klotens skogsskola.

Föreståndaren, arfvode .................

Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänst

göringspenningar 1 200 kronor.....

Expens- och underhållsmedel ........

b) Statens skogsskolor, afsedda afl
utbilda skogsbetjänte.

Föreståndaren för Hunnebergs skogs''
skola, arfvode ...........................

kronor eller tillhopa 3,400 kronor,

sammanlagdt för alla fem......

Sex skogsrättare, en hvar lön ™
kronor, tjänstgöringspenningar 700;
kronor eller tillhopa 1,400 kronor,;

sammanlagdt för alla sex..... .....

Stipendier, 62 stycken, till belopp a
250 kronor hvart, att fördelas mel
lan samtliga sex skolor efter be

pröfvande af Kung], Maj:t .........

Expens- och underhållsmedel, 1,000
kronor till en hvar af Hällnäs,
Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors
och Kolleberga skolor samt 750
kronor till Hunnebergs skogsskola,
tillhopa ...................................

Samt

	! Af anslagel i till statens skogs-läroverk.	Af reserva tions-anslaget till krono-skogamas förvaltning m. m.
i e
1,000 3,000 • 2,500	t 6,500	1	j Fri bostad och vedbrand j ) därest sådan förmån icke 1 åtnjutes af honom såsom t jägmästare. Fri bostad och vedbrand.! !
1,000 3,000 2,500 :j	’ 6,500	(Fri bostad och vedbrand, 1 därest sådan förmån icke 1 åtnjutes af honom såsom l jägmästare. Fri bostad och vedbrand.
\| 1,000 i	i	: :	Fri bostad och vedbrand.! Efter fem år kan lönenj höjas med 400 kronor. \|
17,000	:
[ 8,400			Fri bostad och vedbrand.: Efter fem år kan lönen! höjas med 100 kronorj och efter tio år med; '' ytterligare 100 kronor. 1
15,500
5,750	! 47,650 \|	:	i
i	54,150 \|	6,500 i

Statsutskottets Utlåtande N:o LO.

225

Deu sålunda af mig föreslagna staten innebär vid jämförelse med
nu gällande stat en förhöjning i anslaget till statens skogsläroverk af
‘25,850 kronor och. om härifrån dragés minskningen i utgifter till
skogsskolorna från reservationsanslaget, 17,450 kronor, en verklig
utgiftsökning för statsverket af 8,400 kronor.

Lika med kommittén anser jag mig icke böra ifrågasätta någon
ändring i anslaget till kolarskolan vid Hällnäs.

I fråga om de af kommittén för åtnjutande af de med ordinarie
befattningar vid statens skogsskolor förenade aflöningsförmåner föreslagna
villkor och bestämmelser gäller i hufvudsak hvad jag förut anfört
ifråga om kommitténs motsvarande förslag beträffande skogsinstitutet.

.lag föreslår alltså, att för åtnjutande af de af mig för ordinarie
befattningshafvande vid skogsskolorna föreslagna nya aflöningsförmånerna
måtte stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsskola skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
de allmänna slcogsläroverken eller något eller några af dem eller
ock eljest i allmänhet kan varda stadgad samt därvid jämväl vara
skyldig underkasta sig den förflyttning till annan motsvarande skola,
som kan föranledas af en dylik omorganisation;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vud skogsskola icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej i särskilda fall domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skogsskolan,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;

att föreståndare och underlärare vid skogsskola endast inom de
gränser, domän styrelsen bestämmer, äga åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda ;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare uppbäras
för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå
till den, som uppehållit befattningen;

Bill. till Riksd, Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd, 10 Höft.

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att den. som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörigordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afliållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något där af;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af om för mäkla; förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om förnyad organisation af
den allmänna skogsundervisningen in. m.;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag föreståndare
för skogsskola jämväl må räkna sig till godo ej mindre den
tid, hvarunder han innehaft befattning såsom föreståndare för annan
statens skogsskola eller såsom underlärare vid sådan skola, vare sig
befattningen innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial eller, i följd
af frågan om förnyad organisation af den allmänna skogsundervisningen
in. in., endast på förordnande, än äfven den tid, hvarunder lian inne -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

227

hatt enahanda befattning vid enskild skogsskola, som åtnjutit understöd
af statsmedel, i den man Kung]. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande
hänseende likställas med statens skogsskola;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall skälfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig upphörande af eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed.

Dessutom torde, i likhet med hvad jag föreslagit ifråga om skogsstaten
och skogsinstitutet, böra meddelas bestämmelser ifråga om öfvergången
till den nya staten.

Såsom jag förut antydt, innebär mitt förslag till löneregleringvid
skogsinstitutet en förhöjning i det ordinarie anslaget till statens
skogsläroverk af 4,400 kronor. Vid bifall till hvad jag nu föreslagit
angående statens . skogsskolor skulle, såsom jag nyss angifvit, däraf
föranledas en ytterligare höjning i nämnda anslag af 25,850 kronor.
Detta anslag skulle således komma att sammanlagdt höjas med 30,250
kronor eller från 58,800 kronor till 89,050 kronor.

Å andra sidan skulle genom bifall till mitt förslag i förevarande
hänseenden uppstå eu besparing å reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet till belopp
af 17,450 kronor att tagas i betraktande vid bestämmandet af detta
anslags storlek för år 1909. I

I sin förenämnda skrifvelse den 18 september 1907 med statförslag
för skogsväsendet för år 1909 har domänstyrelsen anfört, att under
förutsättning, att den i styrelsens utlåtande den 25 juli 1907 angående
reglering af löneförhållanden in. m. vid skogsstaten och de allmänna
skogsläroverken föreslagna lönereglering komme att göras till föremål
för nästsammanträdande Riksdags pröfning och vinna bifall, syntes

Förslagsanslaget
till
ålder stillägg.

228

Enskilda

sleogsunder visningen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

äfven förslagsanslaget till ålderstillägg böra höjas med omkring 10 000
kronor till 110,000 kronor.

På samma gång har styrelsen jämväl erinrat, att, då enligt
nämnda förslag äfven personalen vid skogsskolorna komme att åtnjuta
ålderstillägg, anslagstiteln borde erhålla en något förändrad lydelse.

Hvad styrelsen sålunda hemställt och erinrat är uppenbarligen
af beskaffenhet att böra vinna gillande; och anser jag de förändringar,
de af mig framställda förslagen till löneregleringar innebära i förhållande
till domänstyrelsens förslag, icke vara af beskaffenhet att föranleda
ändring i beloppet af den af styrelsen föreslagna anslagshöjningen.

Jag anser alltså, att förslagsanslaget till ålderstillägg bör höjas
med 10,000 kronor till 110,000 kronor samt uppföras under titel »till
aldei stillägg åt personalen vid skogsstaten och skogsläroverken».

o I sammanhang med afgifvande af förslag'' till ändring i aflöningsförmånerna
för föreståndare och skogsrättare vid statens skogsskolor
har löneregleringskommittén anfört, att vid bifall till hvad kommittén
sålunda föreslagit det jämväl torde blifva af nöden att för den tid, hvarunder
statsbidrag fortfarande komme att utgå till Skogshålls skogsöda,
detta bidrag ökades i den mån, som kräfdes för att bereda
äfven motsvarande befattningshafvande därstädes enahanda förhöjning''
i aflöning som den, hvilken föreslagits för personalen vid statens
skogsskolor.

Till nämnda skola utgå för närvarande af statsmedel 5,400 kronor,
däraf 4,600 kronor från reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen
samt 800 kronor från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Med dessa medel bestridas de utgifter, som finnas upptagna uti följande
uppgift.

Från anslaget till den enskilda skogsundervisningen
Arfvoden:

åt föreståndaren........................ kr. 2,100

» skogsråtta^..................... » 700 kr. 2.800

Stipendier ...................................................... » 1.500

Expenser........................................................ »_ ''_300 kr. 4,600

f rån reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
in. in.

Stipendier..................................................... kr. 500

Expenser ...................................................... > 300 kr. 800

Summa kronor 5,400

Stat autskottets Utlåtande N:o LO.

229

Antalet stipendier är 8, hvart liksom vid statens skolor till
belopp af 250 kronor.

Utom hvad som sålunda utgår af statsmedel, finnas, såsom jag
redan förut haft tillfälle framhålla vid föredragning inför Kung],
Maj:t den 12 januari 1907 af frågan om reglerandet för år 1908 af
utgifterna under denna hufvudtitcl, till skolan anslagna enskilda medel,
af hvilka för närvarande gäldas hyra för lokal, samt, i den mån de
därtill lämna tillgång, äfven andra utgifter, såsom till inköp af inventarier
vid skolan, extra arfvodesförhöjning åt skogsrättaren m. in.

Nuvarande skogsrättaren är tillika kronojägare och uppbär såsom
sådan aflöning på stat med 800 kronor.

Jag kan i detta sammanhang äfven erinra därom, att, såsom jag
vid nyssnämnda tillfälle upplyst, säkerhet är beredd för att, därest
fortfarande bidrag af statsmedel får åtnjutas, skolans verksamhet kommer
att fortsättas åtminstone till den 1 oktober 1910.

I sin skrifvelse den 18 september 1907 med statförslag för skogsväsendet
för år 1909 har domänstyrelsen i förevarande hänseende anfört,
att styrelsen, som för sin del biträdde löneregleringskommitte''ns mening,
hemställde, att reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen
måtte höjas med samma belopp af 1,200 kronor — nämligen 800 kronor
för föreståndaren och 400 kronor för skogsrättaren — som föreslagits
såsom löneförbättringar åt motsvarande tjänstinnehafvare vid
statens skogsskolor.

Mot den föreslagna arfvodesförhöjningen till föreståndaren bär jag
icke något att erinra.

Hvad åter angår skogsrättaren, är, som nämndt, den nuvarande
innehafvaren af nämnda befattning tillika kronojägare och kommer
såsom sådan, därest mitt förslag till lönereglering för skogsstaten vinner
bifall, i åtnjutande af eu afsevärd aflöningsförbättring. Skulle
nu jämväl arfvodet såsom skogsråtta^ höjas, på sätt som föreslagits,
skulle denne befattningshafvande komma att uppbära en sammanlagd
inkomst af icke obetydligt öfver 2,000 kronor, en inkomst som väl
mycket öfverstiger hvad andra befattningshafvande i hans ställning äga
uppbära. Då det emellertid synes mig, som om nämnda två befattningar,
såvidt sådant eljest lämpligen kan ske, borde för framtiden skiljas
från hvarandra, och, därest det sker, den föreslagna arfvodesförhöj ningen
icke synes oskälig, anser jag mig böra hemställa, att anslaget i fråga
höjes med hela det af domänstyrelsen föreslagna beloppet, men att af

Domänstyrel sen.

Departements

chefen.

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationsanslaget
till
kronoskogarnas
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet.

detta endast 800 kronor till föreståndaren må utbetalas, så länge skogsrättaren
vid skolan jämväl uppbär aflöning såsom kronojägare.

I likhet med hvad jag förut hemställt ifråga därom, att anslagen
till statens skogsskolor måtte så vidt möjligt sammanföras under den
anslagstitel, dit de rätteligen höra, anser jag mig i detta sammanhang
tillika böra föreslå, att förutnämnda nu från reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet
utgående anslagsbelopp å 500 kronor till stipendier och 300 kronor
till expenser, eller tillhopa 800 kronor, öfverföras till reservationsanslaget
till enskilda skogsundervisningen.

Från detta anslag skulle således till Skogshålls skogsskola komma
att utgå bidrag enligt följande beräkning:

'' Arfvoden:	Kronor.	Kronor.

Till föreståndaren.......... » skogsrättaren -.........	2,900 1,100	4,000	(Af arfvodet till skogsrättaren. ut-I betalas, så länge denne tillika upp-] bär aflöning såsom kronojägare, \ allenast 700 kronor. ‘
Stipendier, 8, hvart år 250 kronor, . . . Expenser.............		2,000 600
Summa ■	6,600

Sistnämnda belopp, G,600 kronor, innefattar i förhållande till det
nu från samma anslag utgående bidraget, 4,G00 kronor, en sammanlagd
förhöjning af 2,000 kronor. Däremot skulle vid bifall till hvad jag
sålunda föreslagit å reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet uppstå en besparing
af 800 kronor att tagas i beräkning vid fastställandet af hithörande
anslags blifvande slutsumma.

Reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen är, såsom af
den förut lämnade sammanfattningen framgår, i innevarande års stat
upptaget till ett sammanlagdt belopp af 5,GÖ0 kronor. Lägges härtill
förutnämnda förhöjning, 2,000 kronor, skulle anslagets slutsumma
komma att blifva 7,600 kronor.

Såsom af det föregående framgår, skulle ett bifall till hvad jag
föreslagit beträffande ordnandet af dels aflönings förhållandena för den
till skogsstaten hörande förvaltande och bevakande extra personal samt
dels såväl aflönings- som andra förhållanden ifråga om skogsingenjörsinsti -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

2: il

tutioneii ocli statens skogslörsöksanstalt medföra behofvet åt höjning i reservationsanslaget
till krön oskogarnas förvaltning och befrämjande åt
skogsväsendet i allmänhet med belopp af tillhopa 118,925 kronoi.

Ä andra sidan innebär, såsom ock af det föregående framgår,
ett bifall till hvad jag föreslagit ifråga om anslagen till statens skogsbo
verk och till enskilda skogsundervisningen en besparing å förstnämnda
reservationsanslag af tillhopa 18,250 kronoi.

Skillnaden mellan ifrågavarande belopp utgör 100,675 kronor, hvilket
belopp således skulle utgöra det, med hvilket reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
skulle behöfva ökas för att kunna tillgodose de af mina
ifrågavarande förslag föranledda ökade utgifterna från detsamma.

Härutöfver har emellertid domänstyrelsen i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse den 18 sistlidne september med förslag till stat för
år 1909 hemställt om ytterligare eu ej oväsentlig höjning i samma anslag.
Till utredning om behofvet af denna förhöjning har styrelsen
anfört hufvudsakligen följande.

Ifrågavarande höjning betingades af den allt mer utvecklade intensitet,
hvarmed statens skogshushållning kunde bedrifvas. Såsom
exempel härpå kunde nämnas arbetet för befordrande af återväxt a
norra landets statsskogar. Så länge förhållandena vant sådana, att
endast gröfre gagnvirke varit afsättningsbart, hade frågan om befordrande
af återväxten måst skjutas i bakgrunden. Ätgärdei föi
skogsföryngring i dessa trakter skulle nämligen hafva dragit med
sig oskäliga kostnader, ej minst genom bortröjning af då värdelos,
men för återväxten hinderlig skog. Med uppblomstring af vissa industrier
äfven i dessa trakter hade emellertid förut värdelöst virke a allt
vidsträcktare områden blifvit säljbart, och därmed möjlighet beredts
för ett intensivt skogsbruk. Om detta å ena sidan bidroge att väsentligen
öka statens skogsinkomster, måste däraf ock å andra sidan blifva
eu följd, att utgifterna ökades. Att dylika utgifter ingalunda finge
anses improduktiva, ansåge styrelsen icke behöfva närmare utvecklas.
Af den årliga tillökning statens skogar vunne genom inköp åt enskildas
marker, vore ock en gifven följd, att kostnaderna för skogsskö
seln ökades. Styrelsen ville ock erinra om den ständiga prisstegring,
som gjorde sig gällande på arbetsmarknaden. Enligt approximativ beräkning,
grundad hufvudsakligen på revirförvaltarnas af styrelsen dock
ännu ej granskade förslag för år 1908, skulle för det aret erfordras
utgifter från anslaget till belopp af omkring 2,507,900 kronor, alltså
omkring 243,100 kronor mer än 1908 års anslag. Visserligen iylldes

232

Departe mentschefen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

denna brist ungefär jämnt af föregående års reservationer, men vid 1909
års början torde inga mera betydande reservationer kunna påräknas
Styrelsen ansåge sig därför icke kunna underlåta att för tillgodoseende
af nu ifrågavarande behof föreslå anslagets höjande med ungefär sistnämnda
belopp.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907 vid
fråga om anslagsbeloppen för innevarande år framhöll jag, att man
uppenbarligen för framtiden måste räkna med en alltjämt fortgående
höjning af utgifterna från nu ifrågavarande anslag, men att detta förhållande
icke syntes böra gifva anledning till farhågor, blott visshet
tunnes, att utvecklingen alltjämt fortginge och att således de använda
medlen motsvarades af ett alltjämt ökadt värde hos statens skogstillnUPPenbarllgen
måste, under förutsättning att öfverafverkning
icke förekommer, en alltjämt växande nettoafkastning af statsskogarna
utgöra ett något så när tillförlitligt bevis för att stillastående icke äger rum
1 detta hänseende torde följande tablå kunna vara upplysande, därvid
emellertid ifråga om år 1907 bör erinras att, då räkenskaperna för
namnda år ej äro afskräde, den upptagna nettoafkastningen endast är
approximativ:

Nettoafkastning.

kronor 4,734,689: 95
» 5,846,893: 98

» 6,558,241: —

*''of att, visa de ollka utgiftsposternas belopp vid jämförelse mellan
aren 1907 och 1908, har jag låtit sammanställa följande

År. Bruttoafkaslning.

1905 kronor 7,632,985: 85

1906 » 8,693,618: 27

1907 » 9,997,309: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

233

Tabell öfver utgifterna från reservationsanslagon till den enskilda skogsundervisningen
och till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet enligt af Kungl. Maj:t fastställda generalförslag för åren 1907 och 1908.

	Utgifter	Utgifter
	under ur	under flr	Ökning	Minskning
	1907	1908
A. Till domänstyrdsens disposition.
Till enskilda skogsundervisningen ................	5,600	5,600	—	—
» skogsindelning............................................	79,200	71,600	—	7,600
» åtgärder mot skogseld i Norrbottens
och Västerbottens län ........................	5,000	5,000	—	—
» flottleder....................................................	3,000	3,000	—	—
» uppskattning, utsyning m. m. å hemmans
och nybyggens skogar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorr-
lands, Gäfleborgs och Kopparbergs län	102,000	102,000	—	—
» upprättande af planer för och tillsyn
öfver torrläggning af vattensjuk mark
utom de norrländska länen och Köp-				I
parbergs län ........................................	15,000	15,000	—	—
» kostnader vid inköp af mark ................	12,000	12,000	—	—
1 » rese- och traktamentskostnader ............	34,000	30,000	—	4,000
» vikariatsersättningar................................	10,000	6,000	—	4,000
1 » statens skogsförsöksanstalt ....................	24,000	24,000	—	—
I » skogstidskrifter ........................................	5,300	5,300	—	—
» stipendier....................................................	3,500	3,500	—
» statens skogsingenjör................................	3,300	3,300	—	—
» statens skogsskolor ................................	24,750	24,750	—	—
» nybyggnader och reparationer m. m.....	18,832	94,911	76,079	—
» kolareskolan vid Hällnäs........................	—	1,000	1,000	—
» inköp af kassaskåp för jägmästare-
expeditioner ........................................	—	3,000	3,000	—
» skötsel af nyförvärfvade kronopark^-	50,000	50,000	—	—
» vägskatt ...................................................	180,000	—	—	180,000
> oförutsedda och diverse utgifter...........	100,006	120,445	20,439	—
Summa kronor	675,488	580,406	100,518	195,600
B. Till länsstyrelsernas disposition.
J Till 15 län anvisade.......................................	38,300	38,800	500	—

Bih. till Riksi. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

C. Till öfver)ågrnåstarnes disposition.

Till 10 öfverjägmästare anvisade ................

D. Till revirförvaltarnes disposition.

Till handtlangning vid skogsindelning och

uppskattning ........................................

» afverkning, kolning, sugning och transport
af skogseffekter............................

» skogsodling och markberedning ............

» vägar ........................................................

» rågångsrensning och hägnad ................

» dikning........................................................

» byggnadsarbeten.......................................

» inventarier ................................................

» skatter och onera ....................................

» extra skogsbevakning ............................

» dagarfvoden åt kronojägare....................

» oförutsedda och diverse utgifter, hvaruti
ingår visst belopp till underhåll
och trafik å järnvägen Kloten—Bånghammar
................................................

Utgifter under år 1907	1 Utgifter ‘ under år 1908	Ökning	Minskning
25,025	27,860	2,835
47,660	37,875		9,785
403,661	497,304	93,643
219,513	240,289	20,776	—
73,455	87,257	13,802	—
32,770	35,364	2,594	—
70,954	68,304	—	2,650
85,586	131,176	45,590	—
13,879	12,284	—	1,595
298,313	401,774	103,461	—
134,548	156,611	22,063	—
37,391	42.856	5,465	—

101,524

101,737

213

Summa kronor|l,519,254|l,812,831] 307,607| 14,030

Eu granskning af denna tabell visar, att den väsentligaste ökningen
för år 1908 kommer på posterna »nybyggnader och reparationer»,
76,079 kronor, »afverkning, kolning, sågning och transport af skogseffekter»,
93,643 kronor, och »byggnadsarbeten» att utföras genom
revirförvaltningarna 45,590 kronor. Hvad den andra i ordningen af
dessa poster angår, afser den direkt uppbringande af afkastningen från
statsskogarna. Men äfven i den första posten ingå i afsevärd mån belopp
åsyftande produktiva ändamål, däribland 35,000 kronor till en af
Kungl. Maj:t beslutad hästspårväg å Böda kronopark, afseende underlättande
af virkesutdrifningen från densamma. I öfrigt afse såväl
sistnämnda post som den tredje i ordningen af de ifrågavarande
posterna nödiga nybyggnadsarbeten dels å till personalen vid skogsstaten
anslagna boställen, dels å sådana kronoegendomar, som utarrenderas
genom skogsstatens försorg, samt dels af vissa erforderliga arbetarbostäder
m. in.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

235

Gifvet är att med eu stigande intensitet i skötseln af statens
skogar ocli desammas alltjämt växande areal behofvet af rörelsekapital
jämväl skall växa. Jag kan i detta sammanhang upplysa, att under år

1907 afslutats inköp af skogsmark till en sammanlagd areal af 20,552: 4 o
hektar, och under år 1908 torde till följd af 1907 års riksdags medgifvande,
att af samma års skogsmedel, i den mån de inflytande skogsmedlen
öfversköte de beräknade, finge till skogsinköp användas ett
belopp af 500,000 kronor, ökningen blifva ännu större. Det torde ej.
heller behöfvas något särskildt bevis för vikten af att rörelsekapital af
tillräcklig storlek alltid står vederbörande till buds. Å andra sidan
synes mig emellertid det af domänstyrelsen beräknade beloppet kunna
tåla någon jämkning. Det belopp, som enligt hvad förenämnda tabell
utvisar för innevarande år ställts till domänstyrelsens förfogande, uppgår
till sammanlagdt 2,459,897 kronor, under det att för år 1907 anvisats
tillhopa 2,258,067 kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp 201,830
kronor synes mig vara ett belopp, som lämpligen kan läggas till grund
för beräkningen af den erforderliga ökningen för år 1909. Det torde
nämligen med visshet kunna förväntas, att äfven å 1908 års anvisning
i likhet med hvad som varit fallet under föregående år icke obetydliga
reservationer skola uppstå; och detta så mycket mer som i det för år

1908 fastställda generalförslaget ej mindre än 222,182 kronor beräknats
för oförutsedda utgifter.

Gillas denna min uppfattning, skulle sammanlagda ökningen i
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet komma att uppgå till 301,830 kronor, hvilket
belopp emellertid för afjämnande af slutsumman af samtliga anslag till
skogsväsendet torde kunna jämkas till 303,558 kronor.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två
inom Riksdagen väckta motioner i fråga om anslaget till statens
skogsförsöksanstalt.

I den ena af dessa motioner, n:o 31 i Första Kammaren, har
herr Alb. Bergström med flere hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
att anslaget till skogsförsöksanstalten skulle utgå i öfverensstämmelse
med domänstyrelsens förslag i ämnet, eller med följande belopp:

arfvode till föreståndaren ............................................. kronor 4,000:

„ „ botanisten .................................................. „ 6,000

,, ..en assistent ..................................................

rese- och

traktamentsereättning m. m.

3,500

15,000

Summa kronor 32,000

Motioner.

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna hufvudsakligen anfört
följande:

»Arbetet vid skogsförsöksanstalten omfattar såväl rent förstuga
som naturvetenskapliga (biologiska) frågor. Undersöknings- och försöksarbetena
rörande de förra utföras af föreståndaren och beträffande
de senare af botanisten. Ehuru anstalten ej formelt är uppdelad i två
särskilda afdelningar, arbeta de nu nämnda tjänstemännen, en hvar
inom sitt verksamhetsområde, fullt själfständigt och på eget ansvar.
Deras aflöning torde därför böra närmast likställas. Och hvad aflöningens
belopp beträffar synes, vid det förhållandet att såsom villkor
för löneförhöjningen blifvit uppställdt, att tjänstemännen hädanefter
skola, i enlighet med hvad för reglerade stater och ämbetsverk stadgats,
uteslutande ägna sitt arbete åt anstalten, — hvithet hittills med
nuvarande låga aflöning ej dem ålegat, — den af domänstyrelsen
äskade förhöjningen i tjänstemännens arfvoden vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande.

Visserligen har departementschefen anmärkt, att föreståndaren,
som utom arfvodet åtnjuter jägmästarelön å stat, skulle, under förutsättning
af Riksdagens bifall till skogsstatens lönereglering, komma
att utan arfvodets höjande ändå uppbära en aflöning, motsvarande
direktörens vid skogsinstitutet. Men härvid är att märka, att nämnda
direktör, förutom sin kontanta aflöning, har fri bostad och vedbrand,
hvilken förmån mer än uppväger den af domänstyrelsen föreslagna
arfvodesförhöjningen för försöksanstaltens föreståndare.

Såväl hvad denne som botanisten beträffar måste gifvetvis med
hänsyn till anstaltens uppgift ställas mycket höga anspråk på såväl
kompetens som arbetskraft; och då hvad särskildt botanisten beträffar,
som ej åtnjuter lön på stat och följaktligen saknar utsikt till ålderstillägg
samt för sin existens är uteslutande hänvisad till det arfvode,
som enligt honom meddeladt förordnande endast tillsvidare utgår,
lärer det ej vara möjligt, i synnerhet som anstalten är förlagd till
hufvudstaden med dess dyra lefnads- och bostadsförhållanden, att med
mindre aflöningsbelopp, än domänstyrelsen föreslagit, nöjaktigt kunna
uppehålla anstalten och att inom önskvärd tid vinna det med densamma
afsedda betydelsefulla syftet, hvars snara uppnående är en viktig faktor
vid sträfvandet att uppbringa våra skogar till deras fulla alstringskraft.
Den ringa besparing, som genom det äskade anslagets nedprutning skulle
tillskyndas statsverket, kan ej uppväga risken att det mål, hvartill vi
med skogsförsöksanstalten vilja komma, försenas eller undanskjutes.

Beträffande assistenterna, som enligt statsverkspropositionen skulle
erhålla arfvoden, som understiga de högst aflönade assistenternas inom

237

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den öfriga delen af skogsstaten, så uppstår härigenom den olägenheten
att skogsförsöksanstalten ej, såsom dock borde vara fallet, kan påräkna

bästa krafterna. .

Slutligen har i statsverkspropositionen upptagits förhöjning af
försöksanstaltens expensmedel med 2,125 kronor med tillämpning från
och med år 1909, men då dessa medel redan under år 1907 visat sig
otillräckliga och tjänstemännens verksamhet därigenom ej kunnat fullt
utnyttjas, torde i enlighet med domänstyrelsens förslag förhöjningen
böra inträda redan från och med innevarande ar.»

1 en i samma ämne inom Andra Kammaren väckt motion n:o 58
har herr S. J. Enander föreslagit att Riksdagen, med förkastande af
Kungl. Maj:ts förslag, måtte antaga det af kungl. domänstyrelsen framlagda
förslaget till stat för statens skogsförsöksanstalt, samt att Riksdagen
måtte bevilja den föreslagna höjningen af expensmedlen att gälla
från och med innevarande år.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Utvecklandet af landets skogsvård hör utan tvifvel till de viktigaste
hjälpmedlen för höjandet af landets ekonomiska bärkraft. Härutinnan
måste vi dock gå egna vägar; den erfarenhet som vunnits utomlands
kan i många fall icke tillämpas hos_ oss. Denna utveckling kan endast
ske genom grundliga och systematiskt utförda undersökningar af våra
skogars naturförhållanden. Ett sådant ordnadt forskningsarbete pågår
sedan år 1902 vid den af staten inrättade institutionen, som bär namnet
Statens skogsförsöksanstalt. Denna institution har dock på grund af
de beviljade anslagens knapphet icke hittills kunnat utöfva eu så intensiv
verksamhet, som varit önskligt med hänsyn till de alltmer hopade frågorna
på detta område.

Kungl. domänstyrelsen, som till fullo har insett dessa arbetens
vikt och betydelse för hela landet, har i samband med löneregleringen
för skogsstaten för Kungl. Maj:t framlagt ett nytt förslag till stat för
statens skogsförsöksanstalt, innebärande en höjning såväl af arfvodena
till tjänstemännen som af expensmedlen. Kungl. Maj:t har emellertid ti 1
Riksdagens behandling framlagt ett annat i vissa väsentliga delar lägre
i örslag

På grund af föreståndarens ansvarsfulla och i allo kräfvande verksamhet
måste det af domänstyrelsen framlagda arfvodesförslaget för
föreståndaren anses vara fullt berättigadt. . 1 ,

Hvad botanisten beträffar, är han med hänsyn till sm verksamhet
fullt jämförlig med föreståndaren för den landtbruksbotaniska afdelnmgen
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Han hai
ensam att svara för det naturvetenskapliga arbetet vid skogsförsöks -

288

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anstalten och intar i det fallet, såsom det framgår af § 6 i de af Kungl.
Maj:t utfärdade stadgarna för statens skogsförsöksanstalt, en fullt själfständig
ställning. Han är äfven föreståndare för en särskild botanisk
afdelning af densamma, ty vid anstaltens organisation i praktiken har
det befunnits, med hänsyn till de stora naturvetenskapliga frågorna,
nödvändigt att inrätta en särskild botanisk afdelning, bestående af botanisten
och en vetenskapligt bildad assistent. Domänstyrelsens arfvodeslörslag
för botanisten vid statens skogsförsöksanstalt, 6,000 kronor, måste
med hänsyn härtill vara fullt berättigadt, särskildt som botanisten vid skogsförsöksanstalten
ej har att påräkna några som helst bostadsförmåner.

Beträffande assistenterna, skulle de enligt Kungl. Maj:ts förslag
ei hålla ett arfvode, som understege de högst aflönade assistenternas inom
den öfriga delen af skogsstaten. Att härigenom den olägenheten nppstår,
det anstalten ej, såsom borde vara fallet, kan påräkna de bästa
krafterna, ligger ju i öppen dag, allra helst då hänsyn tages till den omständigheten,
att skogsförsöksanstalten är förlagd till Stockholm med
dess dyra lefnads- och bostadsförhållanden. Det af kungl. domänstyrelsen
föreslagna assistentarfvodet — 3,500 kronor — är således ingalunda
högre än erforderligt för verksamheten vid försöksanstalten.

På domänstyrelsens förslag har Kungl. Maj:t föreslagit en höjning
al expensmedlen med 2,125 kronor, hvilken höjning dock skulle börja
först med år 1909. Då anstaltens expensmedel visat sig vara för små,
sa att verksamheten däraf lidit, föreslås, att höjningen i likhet med
kungl. domänstyrelsens hemställan utgår från och med innevarande år.»

utskottets ... Hvad först beträffar den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsstaten
yttrande, för skogsstaten anser sig utskottet böra i hufvudsak förorda densamma,
jägmästare, ^ ntskottet sålunda ansluter sig till förslaget om en väsentlig lönejägmästere
förbättring för dessa tjänstemän, har det skett med särskildt fästadt
jägare110 åseende därpå, att vid löneförbättringen är förknippadt v illkor om att
skogspersonalens rätt att åtaga sig skogsförrättningar för enskilde skulle
i regeln upphöra. För arbeten, som af skogstjänstemän utförts för
enskildes räkning, hafva de hittills ofta uppburit så stora biförtjänster,
att vid afstående af dem ökningen i deras inkomster genom ifrågavarande
lönereglering i många fall torde blifva ringa. Men det är af
största vikt, att skogspersonalen ägnar hela sin arbetskraft och sitt intresse
åt skötande af statens skogar, ty först därigenom kan en eftersträfvansvärd
intensiv skogsskötsel åvägabringas. Härvid är äfven att
beakta, att, när statens skogspersonal ej i regeln får anlitas af enskilde,
dessa kunna antagas komma att för biträde i den skogsvård, af hvilken

239

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

de äro i behof, bjuda så stora förmåner, att hvad staten i sadant utseende
kan erbjuda ej ''bör sättas allt för lågt. — I detta sammanhang bär
utskottet velat uttala den förutsättning, att de åtgärder, som, enligt
hvad departementschefen meddelat, vidtagas för att i möjligaste man
begränsa skogspersonalens rätt till extra inkomster i tjänsten, skola
lända till åsyftad t mål.

Såsom ofvan nämnts anser sig utskottet böra i hufvudsak biträda
det föreliggande förslaget till lönestat. De erinringar utskottet har att
göra emot detsamma afse dels det för vissa öfverjägmästare löreslagna
ortstillägget och dels de i staten upptagna resepenningarna för öfverjägmästare
och jägmästare. Utskottet föreställer sig nämligen, att aflöningsformen
»ortstillägg», då den endast tillämpas i afseende å fyra
personer, icke lämpligen bör införas i eu sa omfattande lönestat som
den ifrågavarande, helst det oeftergiflig^ villkoret för de centrala ämbetsverkens,
hofrätternas och länsstyrelsernas ämbets- och tjänstemän att
bo på en bestämd plats icke är tillämpligt på öfverjägmästarna, som i
viss män kunna sjkifva bestämma sin bostadsplats. Att öfverjägmästarne
i de fyra nordligaste distrikten böra beredas någon lönetillökning framför
de öfriga, anser utskottet emellertid billigt och vill därföre föreslå, att
tjänstgöringspenningarna för fyra öfverjägmästare ökas med ett belopp,
som motsvarar det af Kungl. Maj:t föreslagna ortstillägget, eller 400 kronor.

Hvad beträffar respenningarne har utskottet icke funnit öfvertygande
skäl förebragta för deras bestämmande för öfverjägmästarne
till högre belopp än de af kommitterade föreslagna, eller resp. 1,300
kronor, 1,100 kronor, 1,000 kronor och 800 kronor, hvaremot utskottet
icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag angående klassindelningen;
och äfven i afseende å jägmästarnes respenningar vill utskottet
i hufvudsak ansluta sig till kommitterades förslag, dock så att, på det
de olika klassernas antal må förblifva vid hvad Kungl. Maj:t föreslagit,
eller sex, i stället för af kommitterade föreslagna fem, respenningarna
synas böra bestämmas på följande sätt, nämligen

för 31 jägmästare till ............................. kronor 900: —

„ 6 '' „ „ .............................. „ 800: -

„ 22 „ „ „ 700: -

■> 19 - ............................. !!9°: -

„ 10 „ ......................... „ °00:

Då respenningarna gifvetvis icke böra anses såsom lonemkomst utan
äro afsedda att täcka verkliga utgifter för resor, synas ofvan angifna
belopp vara för ändamålet fullt tillräckliga. Men härvid har utskottet

Ortstillägg.

Respennin gar -

Aflönings villkor.

Den extra
personalen.

240 Statsutskottets Utlutande N:o 10.

velat framhålla betydelsen af, att skogstjänstemännen så mycket som
möjligt ägna sig åt verksamheten i skogarna. I de instruktioner, som
utfärdas för dessa tjänstemän, torde bestämmelser böra intagas till
främjande af nämnda syfte.

Genom denna nedsättning i respenningar^ nedbringas den därför
utförda post, 153,500 krouor, med 11,500 kronor till 142,000 kronor
och statens slutsumma med samma belopp till 1,116,000 kronor; och
bör vid bifall till utskottets förslag i denna del det bestämda anslaget
för skogsstaten, som af Kungl. Maj:t upptagits till 1,125,000 kronor,
nedsättas till 1,113,500 kronor, då ökningen i förhållande till den
nuvarande staten blir 433,392 kronor.

Mot de af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna har utskottet icke
haft annat att erinra än att, i öfverensstämmelse med hvad ofvan
anförts, från desamma böra uteslutas de bestämmelser, som hafva afseende
å ortstillägg.

I likhet med departementschefen anser utskottet att ett arfvodestillägg
å 200 kronor må beredas öfver jägmästareassistenter och skogstaxatorer
i de fyra nordligaste distrikten och att för arfvodesförbättring
för den förvaltande och bevakande extra skogspersonalen reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet må höjas med 110,000 kronor.

För närvarande finnes endast en skog singen för anställd; och äskas
nu anslag till anställande från och med innevarande år af ytterligare
en sådan extra tjänsteman, hvarjämte föreslås, att skogsingenjörs arfvode
måtte utgå med 3,000 kronor, eller 1.000 kronor mera än skogsingenjören
nu åtnjuter, och att resekostnaderna måtte beräknas till
800 kronor, eller 500 kronor mindre än hvad som förut varit för detta
ändamål afsedt samt att i följd häraf reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
måtte höjas med 4,300 kronor (2 x 3,800 kronor — 3,300 kronor). —
för innevarande år anser Kungl. Maj:t att den nya skogsingenjören
må tilläggas samma löneförmåner, som nu utgå till skogsingenjören,
och hemställer att det därtill erforderliga belopp, 3,300 kronor, må
utgå från 1908 års reservationsanslag till skogsväsendet.

Då af hvad i ärendet meddelats framgår, att till följd af det
inom de norrländska länen ökade intresset för skogsvården och däraf
föranledt ökadt behof af sakkunnigt biträde vid densamma, den nuvarande
skogsingenjören icke på långt när medhunnit det arbete, för
hvithet hans biträde åstundats, synes anställande af ytterligare en skogsingenjör
vara af verkligt behof påkalladt och ägnadt att befordra den

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

241

synnerligen viktiga skogsnäringen; och då utskottet icke haft något
att erinra mot de af Kungl. Maj:t föreslagna belopp till arfvoden och
resekostnader, finner utskottet sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala önskvärdheten
af att skogsingenjör må erhålla befogenhet att på skogsägarens begäran
utstämpla för afverkning de undermåliga träd, som han under
sina förrättningar finner böra borttagas.

Följande förslag till stat för statens skogsförsöksanstalt har Kungl.
Maj:t såsom ofvan nämnts, framlagt till Riksdagens pröfning, nämligen:

arfvode till föreståndaren ............................................... 3,000 kronor

,, botanisten ............................................................ 4,500 ,,

De i ofvannämnda motioner framlagda förslag innebära förhöjning
i det af Kungl. Maj:t föreslagna arfvodet till föreståndaren med

1,000 kronor, till botanisten med 1,500 kronor och till assistenterna
med 500 kronor till dem hvar, hvarjämte hemställts, att denna förhöjning
äfvensom ökningen i expensmedlen måtte inträda redan för
innevarande år.

Hvad motionärerna anföra anser utskottet emellertid icke innebära
giltiga skäl till annan afvikelse från hvad Kungl. Maj:t föreslagit
i fråga om stat för statens skogsförsöksanstalt än beträffande arfvodet
till botanisten, hvilket, af Kungl. Maj:t upptaget till 4,500 kronor,
förefallit utskottet väl lågt. Vid den af departementschefen gjorda
jämförelsen mellan botanisten och öfverassistent vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet angifves sistnämnda tjänstemans
slutaflöning vara 5,000 kronor; men därvid är att märka, att
han då åtnjuter förmånen af fri bostad, för hvilken förmån ett afdrag
å 500 kronor gjorts å lönen; och vid sadant förhållande samt med
hänsyn därtill, att botanisten icke är berättigad till ålderstillågg, synes
någon tillökning i det af Kungl. Maj:t föreslagna arfvode skäligen
böra äga rum. Med anledning af förenämnda motioner vill utskottet
därför föreslå, att botanistens arfvode bestämmes till 500 kronor mera
än det af Kungl. Maj:t ifrågasatta belopp, eller till 5,000 kronor, hvarigenom
statens slutsumma komme att uppgå till 29,000 kronor, och
med 5,125 kronor öfverstiga den nuvarande statens slutsumma.

Den sammanlagda höjning i förenämnda reservationsanslag, som
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 31

till rese- och traktamentsersättning

., en assistent

3,000

15,000

Summa 28,500 kronor

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skogs institutet.

Statens

skogsskolor.

Förslagsanslaget
till
ålderstillägg.

Enskilda

skogsunder visningen.

Reservationsanslaget
till
kronoskogarnes
förvaltning
och befrämjande

af skogsväsendet
i
allmänhet.

betingas af den nu ifrågasatta ökningen i löneförmånerna för den
extra skogspersonalen, komme att utgöra 119,425 kronor.

Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna staten för skogsinstitutet och de
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmånerna angifna
villkor och bestämmelser har utskottet icke haft annat att erinra, än
att, då, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, af de till lektorerna utgående
ålderstilläggen 350 kronor skola anses tillhöra lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningarna, utskottet funnit lämpligt, att anmärkning
därom införes å lönestaten.

Likaledes har utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts
förslag till stat för statens skogsskolor jämte därvid fogade förslag till
aflöningsvillkor.

Såsom i statsrådsprotokollet meddelas, innebär Kungl. Maj:ts förslag
till lönereglering för skogsinstitutet en förhöjning i det ordinarie
anslaget till statens skogsläroverk af 4,400 kronor och till stat för
statens skogsskolor en ytterligare höjning i nämnda anslag å 25,850
kronor, eller tillsammans 30,250 kronor, hvarigenom anslaget komme
att ökas från 58;800 kronor till 89,050 kronor. Däremot innebär
Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseenden en besparing å reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet till belopp af 17,450 kronor.

Vidare har utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
om att förslagsanslaget till ålderstillägg måtte höjas med 10,000
kronor till 110,000 kronor och uppföras under titel »till ålderstillägg
åt personalen vid skogsstaten och skogsläroverken».

Den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen i reservationsanslaget
till enskilda skogsundervisningen från 5,600 kronor med 2,000 kronor
till 7,600 kronor har utskottet likaledes ansett sig böra förorda.

I den af departementschefen till statsrådsprotokollet afgifna beräkning
rörande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet föranleder ett bifall till
hvad utskottet ansett sig böra föreslå ingen annan ändring än attdetta
på grund af höjning i arfvodet till botanisten vid statens skogsförsöksanstalt
bör ökas med 500 kronor till 2,568,850 kronor.

Få grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af hvad Kungl. Maj:t
under förevarande punkt föreslagit samt herrar Bergströms
och Enanders ofvannämnda motioner, må

a) godkänna

dels följande aflöningsstat för skogsstaten:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

243

5
1

6
1

155

163

Aflöning.

öfverjägmästare

jägmästare

kr onoj ägare

Ii Norrbottens och. Västerbottens
län samt i
Särna socken med Idre
kapellag af Kopparbergs
län.

j inom öfriga norrländska
J län, inom öfriga delar
^ af Kopparbergs län samt
l Värmlands län.

< i öfriga delar af landet.

Lön \| 1	TjänstgÖ-ri n^spe il-ningar	Summa
4,000	3,200	7,200
12,000	9,600	21,600
4,000	2,800	6,800
20,000	14,000	34,000
2,300	3,000	5,300
25,300	33,000	58,300
2,300	2,800	5,100
25,300	30,800	56,100
2,300	2,600	4,900
23,000	26,000	49,000
2,300	2,400	4,700
11,500	12,000	23,500
2,300	2,200	4,500
13,800	13,200	27,000
2,300	2,000	4,300
94,300	82,000	176,300
600	700	1,300
93,000	108,500	201,500
600	600	1,200
36,600	36,600	73,200
600	500	1,100
97,800	81,500	179,300

Respenningar.

3 öfverjägmästare (å 1,300 kr.)

(å 1,100 kr.)
» (å 1,000 kr.)

3
3

31 jägmästare (ä 900 kr.)
- J 6 - «nn kr.)

kr.)
kr.)
kr.)
kr.)
kr.)
kr.)
kr.)
kr.)
kr.)

156

(å 800
(å 700
(å 600
» (ä 500

» (å 400

kronojägare (å 250

» (å 200

» (a 150

» (å 100

» (å 50

Summa

3,900 kr.
3,300 »

3.000 »
800 *

27,900 *
4,800 »

15.400 »

11.400 »

5.000 »
800 »

39.000 »

10.000 »
6,150 »
7,600 »
2,950 »

476,200

Hyresersättning.

10 öfverjägmästare för expeditionslokal
(å 400 kr.) 4,000 kronor.
238 kronojägare (å 100 kr.) 23,800

Summa

470,000 I 946,200

Efter 5 ar kan lönen
höjas med 600 kronor.

Efter 5 ar kan lönen
höjas mod 400
kronor,efter ytterligare
5 år likaledes
med 400 kronor
samt efter än ytterligare
5 år äfvenledes
med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kronor,
efter ytterligare
5 år likaledes
med 100 kronor samt
efter än ytterligare
5 år äfvenledes med
100 kronor. Där bostadslägenhet
saknas,
utgår hyresersättning
med 100
kronor.

142,000

27,800

1,116,000

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå
å indelningshafvare^ lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas
afdrag å lönen, motsvarande skälig hyra.

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels de å den vid detta utlåtande fogade bilaga
A intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten för ordinarie befattningshafvande upptagna
aflöningsförmåner;

b) godkänna

dels följande stat för skogsinstitutet:

	i Lön	I Tjänst-görings-pen-ningar	Summa
Direktören .................................	4,000	2,000	6,000
Lektorn i matematik och skogshushållning	2,600	1,400	4,000
Lektorn i naturvetenskap ...................	2,600	1,400	4,000
Arfvoden åt extra lärare ....................			5,000 1,200
Aflöning till planteringsvaktare ............	700	500
till stipendier ......................	_	_	1,000
» de praktiska öfningarna.................. » arrendeafgifter för institutets lägen-	—		8,000
heter och experimentalfält............	—	—	700
» expenser...........................	—	—	5,000
Summa kronor	!	—	34,900

\Fri bostad och vedbrand.
''Efter 10 år kan lönen höjas
J med 500 kronor.

Efter 5 år kan aflöningen
höjas mod 500kronor,efter
10 år med ytterligare 500
kronor, efter 15 ar med
ytterligare 500 kronor och
efter 20 år med ytterligare
500 kronor.

) oi

/Efter 5 år kan lönen höjas
\ med 100 kronor.

Anm. 1. Åtnjuter planteringsvaktaren fri bostad och vedbrand, skall lönen minskas med 250
kronor.

Anm. 2. Af de till lektorerna utgående ålderstilläggen skola 350 kronor anses tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

dels de å den vid detta utlåtande fogade bilaga
B intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten för ordinarie befattningshafvande upptagna
aflöningsförmåner;

c) godkänna

dels följande stat för statens skogsskolor:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

245

a) Statens skogsskolor, afsedda att
förbereda skogselevern a till inträde
vid skogsinstitutet.

i. Till Ombergs skogsskola.

Föreståndaren, arfvode ...............

Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor ...
Expens- och underhållsmedel ......

2. Till Klotens skogsskola.

Föreståndaren, arfvode ..................

Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänst göringspenningar

1.200 kronor......

Expens- och underhållsmedel .........

b) Statens skogsskolor, af sedda att
utbilda skogsbetjänte.

Föreståndaren för Hunnebergs skogsskola,
arfvode .........................

Föreståndarna för Hällnäs, Bispgårdens,
Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga
skogsskolor, en hvar lön 2,000
kronor, tjånstgöringspenningar 1,400
kronor eller tillhopa 3,400 kronor,

sammanlagdt för alla fem............

Sex skogsråtta^, en hvar lön 700
kronor, tjänstgöringspenningar 700
kronor eller tillhopa 1,400 Kronor,

sammanlagdt för alla sex ............|

Stipendier, 02 stycken, till belopp afl
250 kronor hvart, att fördelas mellan
samtliga sex skolor efter be pröfvande

af Kungl. Maj:t............

Expens- och underhållsmedel, 1,000''
kronor till en hvar af Hällnäs,!
Bispgårdens, Grönsinka, Bjurforsj
och Kolleberga skolor samt 750j
kronor till Hunnebergs skogsskola, j
tillhopa ....................................|

Summa

1,000

3,000

2,500

1.000

3,000

2,500

Af reservaAf
anslaget tions till

statens'' anslag61, j
skogs- j krono-,
läroverk. I skogarnas ]
förvaltning
| m. m.

6,500

1,000

17,000

8,400

15,500

5,750

47,650

(Fri bostad och vedbrand,
J därest sådan förmån icke!

Iåtnjutes af honom såsom
jägmästare.

Fri bostad och vedbrand.

(Fri bostad och vedbrand,
I därest sådan förmån icke
| åtnjutes af honom såsom
t jägmästare.

Fri bostad och vedbrand.

6,500

54,1501

6,500

{Fri bostad och vedbrand.
Efter fem år kan lönen''
höjas med 400 kronor.

Fri bostad och vedbrand.

Efter fem år kan lönen
höjas med 100 kronor
och efter tio år med
ytterligare 100 kronor.

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels de å den vid detta utlåtande fogade bilagan
C intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten för ordinarie befattningshafvande upptagna
löneförmåner;

d) förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909
års ingång tillträder ordinarie befattning vid skogsstaten
eller statens skogsläroverk, skall vara pliktig att
underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie
befattningar vid skogsstaten eller statens skogsläroverk,
hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla,
att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat må föranledas af bestämmelserna
i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;

e) höja bestämda anslagen till skogsstaten, nu
680,108 kronor, med 433,392 kronor till 1,113,500
kronor, och till statens skogsläroverk, nu 58,800
kronor, med 30,250 kronor till 89,050 kronor;

f) i riksstaten uppföra det nu till 100,000 kronor
upptagna förslagsanslaget till ålderstillägg åt
skogsstaten och skogsinstitutets lärarpersonal under
förändrad rubrik »till ålderstillägg åt personalen vid
skogsstaten och skogslär o verken» med ett förhöj dt
belopp af 110,000 kronor;

g) med godkännande af följande beräkning af
anslaget till Skogshålls skogsskola:

	Kronor.	Kronor.
Arfvoden:
Till föreståndaren .........	2,900
» skogsrättaren .........	1,100	4,000
Stipendier, 8, hvart år 250
kronor, .....................		2,000
Expenser .....................		600
Summa		6,600

Af arfvode! till skogsrättaren
utbetalas, så länge
denne tillika uppbär aflöning
såsom kronojägare,
allenast 700 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

247

höja reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen,
nu 5,600 kronor, med 2,000 kronor
till 7,600 kronor;

h) medgifva, att af reservationsanslaget tillkronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet för år 1908 ett belopp af 3,300 kronor
må användas till anställande under nämnda år af en
andra skogsingenjör;

i) godkänna följande stat för statens skogsförsöksanstalt: -

■ ■ ............■ ■	Kronor.
Arfvode till föreståndaren ............................................	3,000
» » botanisten.....................................................	5,000
» »en assistent..................................................	3,000
y> » » » ...................................................	3,000
Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt till-
fälliga biträden och handtlangning äfvensom till expens-
medel........................................................................	15,000
Summa kronor	29,000

k) i riksstaten upptaga reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, nu 2,264,792 kronor, till ett
med 304,058 kronor förhöjdt belopp, eller till 2,568,850
kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten... kr. 1,113,500: —

» statens skogs läroverk

... „ 89,050:— kr. 1,202,550: —

transport kr. 1,202,550: —

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående anslag
till inköp
af skogbärande
eller till skogsmård
tjänlig
mark.

transport kr. 1,202.550: —
förslagsanslag:

till ålderstillägg åt personalen vid

skogsstaten och skogsläroverken „ 110,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs undervisningen

kr. 7,600: —
till kronoskogarnas
förvaltning
och befrämjande
af skogsväsendet
i allmän het.

.................... kr. 2,568,850:— kr. 2,576,450: —

Summa kr. 3,889,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
ökas med 779,700 kronor.

ll:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 198, har
herr C. Lindhagen föreslagit, att Riksdagen måtte på ordinarie stat
eller, om detta ej kan bifallas, på extra stat anvisa 1,500,000 kronor
för inköp af skogbärande eller till skogsbörd duglig mark.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

För inköp af skogsmark har allt sedan år 1874 disponerats
köpeskillingarna för försålda mindre kronodomäner, hvilka köpeskillingar
vid 1907 års slut uppgingo till sammanlagdt 16,238,862 kronor 68 öre.
Därjämte har Riksdagen för samma ändamål anvisat dels på extra stat
för år 1901 ett belopp af 1,500,000 kronor och dels af skogsmedel vid
hvardera af 1899 och 1900 årens riksdagar 1,500,000 kronor samt vid
1907 års riksdag 500,000 kronor.

Enligt utskottet från domänstyrelsen meddelade uppgifter voro
den 12 nästlidna februari i riksgäldskontoret innestående 224,734 kronor
50 öre, som influtit för försålda kronoegendomar. Af dessa medel voro
217,942 kronor disponerade att utgå till betalning för redan af Kungl.

249

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Maj:t beslutade markinköp, så att för sådant ändamål disponibla återstodo
endast 6,785 kronor 80 öre. Under innevarande år beräknas
694,015 kronor 13 öre inflyta för försålda kronoegendomar, så att,
förutom det af 1907 års Riksdag från skogsmedlen anvisade belopp af

500,000 kronor, 700,800 kronor 93 öre äro att under året påräkna till
inköp af skogsmark. Härifrån böra dragas 69,800 kronor, utgörande
köpeskillingar för markinköp, som af domänstyrelsen föreslagits men
ännu äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Utan tvifvel är det af största vikt, att skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark alltjämt för statens räkning inköpes och att tillräckliga
medel finnas att tillgå för ett sådant förvärl. Att utöfver det för
detta ändamål tillgängliga belopp anvisa en så stor summa som den af
motionären föreslagna, eller 1,500,000 kronor, anser utskottet dock icke
förenligt med den varsamhet vid anslags beviljande, statsbudgeten för
närvarande kräfver, utan synes anslagsbeloppet skäligen böra begränsas
till 500,000 kronor. Detta belopp synes utskottet emellertid _ icke böra,
såsom motionären föreslagit, uppföras vare sig på den ordinarie eller
extra staten; utan håller utskottet före, att detsamma bör, på sätt nästlidet
års Riksdag i detta afseende beslutade, utgå från årets skogsmedel
i den mån de inflytande öfverskjuta de beräknade.

Beträffande skogsmedlen får utskottet meddela följande uppgift:

Statsverkets skogsmedel:
influtna beräknade

år 1899 ............. 5,220,477: 2 2 kronor 4,000,000: — kronor

» 1900 ..................... 8,200,757:52 » 4,600,000:— »

» 1901 ............... 7,645,496:2 2 » 5,800,000:— »

» 1902 ..................... 6,106,881:80 » 7,000,000:— »

b 1903 ..................... 8,632,531:6 8 » 7,000,000:— »

» 1904 ..................... 8,294,132: — » 7,500,000: — »

» 1905 ................ 7,464,609:05 » 7,500,000:— »

» 1906 8,562,727:06 » 7,500,000:— »

» 1907 9,926,308:90 » 7,800,000:— »

För år 1908 äro skogsmedlen beräknade till 8,000,000 kronor
och äro i den uti statsverkspropositionen införda inkomstberäkning
för år 1909 upptagna till 8,500,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

250 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Då öfverskottet icke kan till siffran blifva kändt förr än efter
årets utgång, skulle alltså beloppet, därest det finnes att tillgå, komma
att vara disponibelt först under år 1909.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Lindhagens
ifrågavarande motion, må medgifva, att till
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig
mark må af innevarande års skogsmedel, i den mån
de inflytande öfverskjuta de beräknade, få användas
ett belopp af 500,000 kronor.

La nd tmäter i staten.

Landtmäteri- 12:o) I punkten 11 under förevarande hufvudtitel har Kungl

tr Majff föreslagit Riksdagen att dels godkänna det i statsrådsprotokollet
[11 o. 12. j iutagna förslaget till stat för landtmäteristyrelsen äfvensom de villkor
och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande af de i samma stat
upptagna aflöningsförmåner; dels förklara, ej mindre att enhvar, som
med eller efter ingången af år 1909 tillträder ordinarie befattning i
landtmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda
villkor och bestämmelser, än äfven att de förutvarande innehafvare af
ordinarie befattningar i nämnda styrelse, hvilka icke före den 1 november
1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; dels ock höja anslaget till landtmäteristyrelsen. nu 36,400 kronor
med 36,300 kronor eller till 72,700 kronor.

Härjämte har Kungl. Maj:t förklarat sig skola i särskild proposition1
förelägga Riksdagen förslag till ny organisation af förste landtmätaretjänsterna,
hvilket förslag skulle innebära en höjning i anslaget
till landtmäteristaten i orterna från 52,800 kronor med 108.600 kronor
till 161,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

251

I detta ämne kommer utskottet att framdeles under Riksdagen
afgifva särskildt utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Skiften och afvittringar.

13:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1909 för
afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län kunde
komma att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden,
och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten
åtnjöte arfvodesförhöjning, måtte dessa tjänstemän godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken.

I detta ärende har departementschefen i statsrådsprotokollet omförmält,
hurusom landtmäteristyrelsen i skrifvelse den 23 november 1907
anmält, att kostnaderna för afvittringen under år 1909 af Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för Västerbottens län
till 38,405 kronor och för Norrbottens län till belopp ej understigande

38,000 kronor; och hade landtmäteristyrelsen för egen del förklarat
sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande under år
1909 borde beräknas till i rundt tal 76,400 kronor. Därjämte hade
styrelsen upplyst, att den vid 1908 års slut påräkneliga behållningen
å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1909 års ordinarie anslagför
samma ändamål vore fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,
i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1909 icke vore erforderligt.

Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till
att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse
hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarna i Västerbottens
och Norrbottens län måtte för år 1909 komma i åtnjutande
af samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

<-todtgöreUt
åt afvittringtlandtmätare.

[13.]

252

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Rikets allmänna kartverk.

manna kart. ,14:0) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att dels

verk. medgifva, att, därest det skulle blifva nödigt att såsom arbetschef vid
[14.] kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten anställa
person, som ej vore i aktiv krigstjänst, arfvodet åt nämnde arbetschef
finge höjas intill ett belopp af 5,000 kronor,

dels likaledes medgifva, att arfvodet till civila ritare och gravörer
bestämdes till 1,200 kronor för hvar med sex ålderstillägg, hvart å
300 kronor, att utgå efter respektive 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års väl
vitsordad tjänstgöring; samt

dels i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till rikets allmänna
kartverk under följande uppställning:

bestämdt anslag:

till aflöningar........................................................................ kronor 67.900: -

förslagsansla g:

till ålderstillägg.................................................................. .. 21,400: —

reservationsanslag:

till kartarbetena in. m...................................................... 131,500:_

summa kronor 220,800: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till kartverket, 216,800 kronor,
skulle ökas med 4,000 kronor.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i detta
ärende är af följande lydelse:

»Det ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk blef af nästlidna
års Riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag ökadt från

198,800 kronor med 18,000 kronor till 216,800 kronor. Därjämte beviljade
Riksdagen, likaledes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, på
extra stat för innevarande år dels ett anslag af 18,400 kronor för anställande
af ökad civil personal vid kartverket, namngranskning in. m.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anslag

af 1,000 kronor för höjning af ark

vid

af arfvodcna åt de
biträden,
uteslutande att
ökade anslagsmedel för kartverkets geode gjort

fram -

och dels ett w

det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och
Förberörda ökning af det ordinarie anslaget afsåg
tillgodose yppadt behof af _

tiska och topografiska afdelningar. Kartverkets chef både _
ställning äfven om en mindre höjning af de anslagsmedel, som äro alsedda
för det ekonomiska kartverkets bearbetande, men dä ärendet den
12 januari 1907 af mig föredrogs inför Kungl. Maj:t, förklarade jag
mig'' anse, att frågan om höjning af dessa anslagsmedel kunde^ anstå
till afgörandet af ett under utredning varande ärende angående påskyndandet
af rikets ekonomiska kartläggning. Angående sistnämnda ärende
anhåller jag nu att få dels erinra om dels meddela följande.

För närvarande gäller, i fråga om det ekonomiska kartverket, att
uppmätning och kartläggning ske på statsverkets bekostnad, att utgifning
af ekonomiska häradskartor däremot icke bekostas af staten,
vederbörande landsting, hushållningssällskap eller kommuner Öppet lärnnadt
att på egen bekostnad föranstalta om utgifning af dylika kartor,
samt att statistiska beskrifningar till kartorna utgifvas på statsverkets
bekostnad.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, den 29 oktober 1904 dagtecknad
skrift hemställde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
af i skriften närmare anförda skäl, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga nådig proposition om förhöjning af det till rikets allmänna
kartverk utgående anslaget, i syfte att rikets alla län måtte blifva i
snar framtid i ekonomiskt hänseende uppmätta.

Genom nådig remiss anbefallde Kungl. Maj:t landtbruksstyrelsen
att. med anledning af hvad Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott sålunda anfört, lämna samtliga hushållningssällskap
i riket tillfälle att yttra sig dels i fråga om behofvet af
ekonomisk kartläggning af sällskapets område eller revidering af däröfver
redan verkställd dylik kartläggning eller utgifven ekonomisk
karta, dels ock huruvida sällskapet vore villigt att bekosta utgifvandet
af den nya eller reviderade ekonomiska karta öfver sällskapets område,
som kunde anses af behofvet påkallad, samt därefter till Kungl. Maj.t
inkomma med de afgifna yttrandena samt eget underdånigt utlåtande.

Därefter inkommo till Kungl. Maj:t framställningar i ämnet dels
från Kalmar läns norra och Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott af lika lydelse som den från Malmöhus läns hus -

Angående
det ekono
mi »k a kartverket.

254

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

hållningssällskaps förvaltningsutskott ingifna samt dels från Jönköpings
läns hushållningssällskap af innehåll, att sällskapet, som satts i tillfälle
att taga del af Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
framställning, för sin del hemställde om bifall till hvad sistnämnda
sällskaps förvaltningsutskott föreslagit.

Dessa tre framställningar öfverlämnades till landtbruksstyrelsen
för att tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det förut infordrade
utlåtandet.

Landtbruksstyrelsen afgaf därefter den 12 maj 1906 dylikt utlåtande
och öfverlämnade därvid yttranden i ämnet från samtliga
hushållningssällskap i riket eller deras förvaltningsutskott, med undantag
af Göteborgs och Bohus läns samt Norrbottens läns hushållningssällskap.
Af dessa yttranden inhämtas hufvudsakligen:

att Stockholms läns, Södermanlands läns, Ålfsborgs läns norra och
södra, Värmlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskap hänvisat
till det förhållandet, att ekonomiska kartor öfver sällskapens områden
antingen nyligen utgifvits eller ock vore under arbete;

att endast Malmöhus läns hushållningssällskap utan villkor förklarat
sig villigt att bekosta utgifvandet af ekonomiska kartor öfver länet; samt
att samtliga öfriga hushållningssällskap, hvilka yttrat sig i ärendet,
visserligen kraftigt framhållit vikten af, att nya eller reviderade ekonomiska
kartor måtte utgifvas öfver deras områden, men förklarat sig
antingen ej alls kunna bestrida kostnaderna för kartornas utgifning eller
åtminstone icke kunna för närvarande utfästa sig därtill.

För ^ egen del hemställde landtbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t
täcktes lata vidtaga åtgärder för att dels ekonomiska kartor inom
de trakter af landet, där sådant icke skett, måtte varda på statens
bekostnad, så fort ske kunde, utarbetade, dels inom de delar af
landet, där dylika kartor väl utarbetats men behöfde revideras,
dylik revidering likaledes på statens bekostnad måtte ske, dels ock
statsmedel måtte beredas för bekostande af utgifningen såväl af de
ursprungliga som af de reviderade kartorna, där medel icke inom särskilda
orter redan blifvit för ändamålet anvisade.

Sedan ärendet därefter remitterats till kommissionen för de allmänna
kartarbetena, afgaf denna kommission underdånigt utlåtande
den 13 oktober 1906 och hemställde därvid af närmare angifna skäl,
att, för den händelse Kungl. Maj:t funne lämpligt föranstalta om ett
påskyndande af de ekonomiska kartarbetena, statsmedel måtte beredas
för bekostande af utgifningen såväl al de nymätta som af de reviderade

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 255

kartorna. Angående frågan huruvida den utgifning, statsverket sålunda
skulle bekosta, borde ske i skalan 1 : 20,000 eller i den hittills brukade
skalan 1 : 50,000, voro meningarna bland kommissionens medlemmar
delade.

Då emellertid den utredning, som sålunda vunnits, icke innefattade
tillräckliga upplysningar för frågans bedömande, anbefallde
Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 7 mars 1907 kartverkskommissionen
att uppgöra och till Kung], Maj:t inkomma med fullständigt
förslag jämte kostnadsberäkning rörande dels fullbordande inom
en tid af omkring 25 år af ekonomisk kartläggning i skalan 1 : 20,000
af alla hittills icke sålunda kartlagda delar af Svealand och Götaland,
af Kopparbergs län dock endast sydöstra delen, dels utförande under
samma tidsperiod af oundgängliga revideringsarbeten i fråga om redan
verkställd ekonomisk kartläggning inom Svealand och Götaland, dels
ock utgifvande på statens bekostnad — därest icke sådan utgifning
skulle enligt åtagande bekostas af hushållningssällskap, landsting eller
kommuner — af ekonomisk karta, alternativt i skalan 1 : 20,000 eller
1 : 50,000, såväl öfver de delar af förberörda område, hvaröfver ekonomiska
kartor i någondera af sistnämnda skalor icke redan utgifvits,
som ock öfver de delar af samma område, hvilkas ekonomiska kartläggning
ansåges behöfva under nämnda tid revideras. Därjämte borde
kartverkskommissionen meddela yttrande, huruvida samt i hvilken omfattning
och på hvilket sätt det ekonomiska kartverkets arbeten syntes
böra fortsättas efter utgången af nämnda tidsperiod.

Med anledning häraf har kommissionen den 12 september 1907
afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande. I detta utlåtande bär kommissionen
lämnat en vidlyftig utredning angående kartarbetenas bedrifvande
under de angifna förutsättningarna samt de för sådant ändamål
erforderliga ökningarna af personal och anslag m. m. Jag anser
icke nu lämpligt att närmare redogöra för sagda utredning, men vill
nämna, att kartverkskommissionen såsom slutresultat af sina beräkningar
förklarat sig anse, att den verkliga kostnadsökningen, så långt
denna med någon grad af sannolikhet kunde beräknas, skulle komma
att ställa sig under hvart af nedanstående år sålunda:

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Vid utgifning uti skalan 1 : 50,000	Vid utgifning uti skalan 1 : 20,000
Aren	Kostnads- ökning	Afdrag för gälda kartor	Återstående kostnads- ökning	Kostnads- ökning	Afdrag för sålda kartor	Återstående kostnads- ökning
1909—12.........	29,950	_	29,950	29,950	_	29,950
1913—14.........	75,525	4,100	71,425	82,325	4,100	78,225
1915—1(3........	88,495	4,100	84,395	100,295	4,100	96,195
1917 .......	104,375 . 116,955	13,600	90.775	112,175	13.600	98,575 116,355
1918—34........	13,600	103,355	129,955	13,600

Beträffande den för hvart af åren 1909—1912 beräknade kostnadsökningen,
29,950 kronor, torde jag böra nämna, att däri ingå dels

4,000 kronor förhöjning i arfvodet åt arbetschefen å den ekonomiska
avdelningen samt dels 25,950 kronor för anställande af 4 nya geodeter.

Till förenämnda ordinarie kostnad har kommissionen ansett böra
läggas kostnad å extra stat för inköp af instrument och inventarier.
Enligt verkställda beräkningar erfordrades härtill anslag å tillhopa
55,040 kronor, hvaraf för år 1909 föresloges 30,950 kronor. Detta
anslag skulle betingas af förenämnda höjning i antalet geodeter.

Därjämte har kommissionen yttrat sig angående fortsättandet af
det ekonomiska kartverkets arbeten efter är 1934 och därvid på grund
af framlagd utredning förklarat sig anse, att det ekonomiska kartverkets
personal äfven efter nämnda år komme att hafva full användning.

Det ärende, angående hvilket jag nu i största korthet lämnat
några antydningar, är af den betydelse och vidtutseende omfattning,
att jag icke finner mig vara beredd att redan nu föreslå Eders Kungl.
Maj:t att i hela dess vidd upptaga detsamma till slutlig pröfning. I kartverkskommissionens
sistberörda utlåtande förekommer emellertid äfven,
såsom jag nyss antydt, fråga om förhöjning i arfvodet åt arbetschefen
för den ekonomiska afdelningen. Då denna fråga icke torde kunna nu
lämnas åsido, anhåller jag att i detta sammanhang få något närmare
redogöra för densamma.

Jag tillåter mig emellertid först erinra, att af generalstabens
officerare förut minst sex, förutom afdelningschefen, varit placerade å
den topografiska afdelningen, men att, sedan behof uppstått att placera
en generalstabsofficer såsom stabschef hos kommendanten i Boden,
Kungl. Maj:t den 6 september 1907 med anledning häraf vidtog den
ändring i kartverkets instruktion, att minsta antalet generalstabsofficerare
vid den topografiska afdelningen skulle bestämmas till fem, förut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

257

om nämnda afdelningschef. Äfvenså vill jag erinra, att enligt beslut
vid 1894 års riksdag ett arfvode af 1,000 kronor utgår till den officer,
som förordnas att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska
kartarbetenas utförande.

Angående anordnandet af den omedelbara ledningen af de ekonomiska
kartarbetena har kartverkskommissionen nu anfört följande.

Hittills hade denna ledning utöfvats af en generalstabsofficer,
som därtill utsetts af chefen för rikets allmänna kartverk bland de
på generalstabens topografiska afdelning placerade officerarna. Dä
dessas antal nu skulle minskas till fem utom afdelningschefen, och
då passagesystemet vid generalstaben, äfvensom den trupptjänst, som
äfven den generalstabsofficer, hvilken vore placerad såsom arbetschef
vid ekonomiska afdelningen, måste fullgöra, i hög grad försvårade erhållandet
af en för sagda chefssyssla lämplig och disponibel officer,
syntes ingen annan utväg finnas för upprätthållandet af denna plats än
att — i händelse den nuvarande arbetschefen lämnade generalstaben
eller placerades på annan afdelning inom densamma — till hans efterträdare
utsåges en icke i aktiv tjänst varande militär eller en civil person
tillhörande rikets allmänna kartverk. Detta hade ock möjliggjorts
genom den i instruktionen för kartverket redan företagna förändringen.
Det syntes kartverkskommissionen uppenbart att, hvem helst som förordnades
till arbetschef, han ej själf kunde deltaga i fältarbetena, och lika
tydligt vore, att en arbetschefs arfvode borde sättas så högt, att han
ej riskerade att, såsom sådan, i följd af mistad fältaflöning, se sina
inkomster minskade. Rimligt syntes ock vara, att en arbetschef erhölle
högre arfvode än det högsta, hvartill en kartograf enligt nuvarande
aflöningsstat kunde komma, hvilket vore 4,000 kronor, om
han tillika vore förman. Härtill borde enligt kommissionens förmenande
läggas så stort belopp, att vederbörande hölles skadeslös för
förlusten af den förtjänst, han kunnat hafva vid deltagande i fältarbetena.
På grund af verkställda beräkningar ansåge sig kommissionen
böra föreslå detta tillägg till 1,000 kronor, synnerligast om med beställningen
såsom arbetschef förbundes förpliktelsen att tillika vara redogörare
vid ekonomiska afdelningen utan att tillsvidare härför erhålla
särskilt aflönadt biträde. Af skäl, som sålunda angifvits, har kartverkskommissionen
hemställt, att i staten måtte uppföras särskildt arfvode om

5,000 kronor åt en arbetschef, tillika redogörare, i hvilket fall det nu
utgående särskilda arfvodet till arbetschef om 1000 kronor borde indragas.
Anslagsökningen skulle aliså utgöra 4.000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd, 10 Höft.

Angående
uppställningen
af kartverkets
stat.

258 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Jag anser mig tillika böra nämna, att kartverkskommissionen i sitt
sistnämnda utlåtande hemställt, att ett anslag af 1,000 kronor, motsvarande
det, som å extra stat för år 1908 anvisats till höjning af
kvinnliga ritares och biträdens arfvoden, måtte för samma ändamål i
stället upptagas å ordinarie stat för år 1909.

Inalles skulle enligt kartverkskommissionens ifrågavarande förslagkartverkets
ordinarie stat på grund af nyssnämnda bägge anledningar
ökas med tillhopa 5,000 kronor. De anslagsökningar, som kommissionen
eljest föreslagit och som direkt afsågo att möjliggöra påskyndande
af de ekonomiska kartarbetena, voro afsedda att utgå å extra stat.

Innan jag härefter öfvergår att närmare redogöra för frågan om
kartverkets anslagsbehof för år 1909, tillåter jag mig erinra, att jag
den 12 januari 1907, då fråga förelåg om anslag till kartverket för
innevarande år, yttrade följande.

»På sätt i statsrådsprotokollet den 13 januari 1905 antydts, har
hittills det förfaringssätt plägat tillämpas vid uppgörandet af de årliga
staterna för kartverket, att, då vissa poster något år måst ökas, detta
skett genom motsvarande minskning å andra utgiftsposter. Äfven vid
fastställandet af staten för innevarande år har detta ägt rum. Sådana
omflyttningar hafva emellertid måst ske icke endast på grund af växlingar
i arbetenas natur, utan äfven och till icke oväsentlig del, till följd
af växlingar i personalens tjänstålder. Enligt de af Kungl. Maj:t och
Riksdagen godkända bestämmelser äro geodeter och kartografer berättigade
till ålderstillägg efter visst antal tjänsteår och äfven rörande civila
ritare samt gravörer har iakttagits, att deras arfvoden höjts efter längre
tids tjänst. Då dessa ålderstillägg utgå från kartverkets ordinarie anslag,
har följden blifvit, att alltefter som större antal af nämnda tjänstemän
blifvit berättigade till ålderstillägg, större del af anslaget måst åtgå till
arfvoden åt dem, hvilket icke kunnat ske utan minskning å andra
anslagsposter. Det synes dock vara särdeles olämpligt, att de för själfva
arbetenas bedrifvande afsedda medlen skola röna inverkan af sådana
tillfälliga och ständigt växlande förhållanden. Jag anser därför, att det
skulle vara särdeles fördelaktigt, om erforderliga arfvoden finge utgå
från ett fast aflöningsanslag, ålderstilläggen från förslagsanslag och de
för kartverksarbetena eljest afsedda medel från ett anslag af samma
natur som det nuvarande, nämligen reservationsanslag. För närvarande
hafva dock de utredningar, som äro nödvändiga för en dylik förändring,
icke medhunnits.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

259

Jag tillåter mig vidare erinra, att Kung!. Maj:t den 5 juli 1907
anbefallde chefen för rikets allmänna kartverk att i samband med algifvande
af framställning rörande kartverkets anslagsbeliot lör år 1909
tillika inkomma med förslag till förändrad uppställning af kartverkets
stat i öfverensstämmelse med de uti mitt ofvanberörda yttrande angifna
hufvudgrunder.

Uti underdånig skrifvelse den 12 september 1907 har nu kartverkschefen
afgifvit förslag angående kartverkets anslagsbehof för år
1909 och därvid tillika yttrat sig angående de ifrågasatta ändringarna
i uppställningen af kartverkets stat. Han har i förstnämnda afseende
anfört hufvudsakligen följande.

Då kartverkschefen biträdt kartverkskommissionens ofvanberörda
förslag till åtgärder för påskyndande af de ekonomiska kartarbetena,
hade han såsom en följd häraf i statförslaget för år 1909 upptagit de
ökningar i såväl det ordinarie anslaget som det på extra stat hittills
beviljade anslaget, nvilka föreslagits af kartverkskommissionen. Utöfver
dessa ökningar föresloge lian nu endast det tillägg med 800 kronor
till det extra anslagets belopp, som erfordrades för en topografaspirants
uppflyttande till topograf.

Angående den föreslagna ökningen af arbetskrafterna vid den
geodetiska afdelningen ville kartverkschefen framhålla, att den geodetiska
mätningen tjänade två ändamål, i det att den vore grundläggande
både för den ekonomiska och den topografiska kartan. Äfven om någon
förändring icke komme att inträda i afseende å det ekonomiska
kartverkets bearbetande, läte det sig i hvarje fall icke göra att, då det
gällde de topografiska kartorna, längre nöja sig med den hittills på
grund af brist på arbetskrafter inom geodetiska afdelningen följda
metoden vid uppmätningen. Nämnda topografiska kartor skulle ju nämligen
möjliggöra framställandet i ett sammanhang af en bild af landet.
Kartverkschefen ville därför betona, att tiden nu syntes vara inne att
med större kraft fortsätta den omtriangulering af södra Sverige, som
vore nödvändig och måste vara utförd, när de topografiska revisionsoch
ommätningsarbetena därstädes skulle börja. Äfven om förslaget
till de ekonomiska kartarbetenas påskyndande ej framkommit, skulle
han alltså hafva ansett omtanken om det topografiska revisions- och
ommätningsarbetet kräfva, att redan nu åtgärder vidtoges för de geodetiska
arbetskrafternas ökande, på sätt kartverkskommissionen föreslagit,
för hvilket ändamål erfordrades för 1909 års arbeten, i öfverens -

Kartverkschefens
skrifvelse
den 12 september
1907.

260 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stämmelse ined förenämnda af kommissionen uppgjorda beräkningar,
anslag å extra stat till belopp af dels 25,950 kronor till ökning i
antalet geodeter och dels 30,950 kronor till inköp af instrument m. m.
eller tillhopa 56,900 kronor.

Beträffande anställandet af en med 5,000 kronor aflönad arbetschef
vid ekonomiska afdelningen ville kartverkschefen betona, att en
dylik anordning betingades ej allenast af hänsyn till kartarbetenas påskyndande
utan äfven af svårigheten för generalstaben att på ett för
de ekonomiska kartarbetena tillfredsställande sätt afdela officerare till
sin topografiska afdelning.

Uti inkomstberäkningen har icke ifrågasatts någon förändring.

Under det att det ordinarie anslaget nu utgår med 216,800 kronor,
skulle det alltså enligt kartverkschefens förslag för år 1909 ökas
med 5,000 kronor, däraf 4,000 kronor för arbetschefen vid ekonomiska
afdelningen och 1,000 kronor genom öfverflyttning från extra stat af
beviljad arfvodestillökning för kvinnliga ritare och biträden, samt alltså
uPP£?å bill 221,800 kronor. De extra anslagen, som för innevarande
år uppgå sammanlagdt till 19,400 kronor, skulle enligt samma förslag
dels minskas med nyssberörda 1,000 kronor dels ock ökas med förenämnda
56,900 kronor äfvensom med 800 kronor till en topograf och
alltså utgå med inalles 76,100 kronor.

Kartverkschefen har därefter afgifvit förslag till förändrad uppställning
af staten. För jämförelses skull tillåter jag mig att först
framlägga följande öfversikt öfver användningen af det ordinarie anslaget
till kartverket enligt den af Kungl. Maj:t den 6 december 1907
fastställda stat för kartverket för år 1908.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

261

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
A. För de geodetiska arbetena.
a) Arfvoclen:
till 4 geodeter a 2,000 ..............................	8,000
,, ålderstillägg åt geodeter.....................	4,500
,, förman.....................................................	500
,, extra arbetskrafter ..............................	1,000	14,000
b) Fältarbeten......................................................		17,500	31,500
B. För arbetena vid generalstabens topo-
grafiska afdelning.
a) Arf voden:
till 8 civila ritare å 1,200........................	9,600
,, 8 ,, gravörer å 1,200 ..................	8,600
„ ålderstillägg åt ritare och gravör ..	5,700
„ chefens adjutant....................................	1,000
„ elever ......................................................	800	20,700
b) Fältarbeten ...................................................		32,500
c) TJtgifnings- och byråarbeten .....................		36,700
■ d) Öfningsafdelningens ritkurs .....................		2,400	92,300 !
i C. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
1 a) Arf voden:
till arbetschefen ..........................................	1,000
., 2 förmän å 500 ....................................	1,000
„ 18 kartografer å 2,000........................	36,000		!
,, ålderstillägg åt kartografer...............	11,000		i
,, 2 kartografaspiranter...........................	2,400		;
„ kvinnliga ritare och ritbiträden......	9,200
,, 1 vaktmästare .......................................	1,100	61,700
\| b) Fältarbeten ...................................................		36,300
! c) Bedaktions- och byråarbeten .....................		6,000	104,000
Summa kronor			227,800
Af g år inkomster:
för sålda kartor............................................		8,000
„ utbildning af generalstabens aspiran-
ter.................................................................		3,000	11,000
ordinarie anslag		216,800

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grundvalen af denna stat för år 1908 har kartverkschefen
uppgjort förslag till ändrad uppställning af kartverkets stat. Därvid
har han emellertid ansett 1908 års stat böra i vissa hänseenden modifieras
för att blifva i öfverensstämmelse med den beräknade personalstyrkan
och personalens tjänstålder år 1909, hvarjämte de föreslagna
anslagsökningarna för arbetschefen a den ekonomiska afdelningen samt
de kvinnliga ritarna och ritbiträdena iakttagits. Kartverkschefens ifrågavarande
förslag är af följande lydelse.

	Kronor	Kronor	Kronor
A. Fast aflöningsanslag.
1. För de geodetiska arbetena.
Arfvoden till 4 geodeter å 2,000 kr.........................		8,000
2. För de topografiska arbetena.
Arfvoden till 12 civila ritare och gravörer å 1,200 kr. Arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedition	14,400 1,000	15,400
3. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
Arfvode till arbetschefen ........................... Arfvoden till 18 kartografer å 2,000 kr..................... » »2 kartografaspiranter å 1,200 kr......... » »8 kvinnliga ritare och rit biträden........ Arfvode » 1 vaktmästare ........................	5.000 36,000 2,400 8.000 1,100	52,500	75,900
B. Ålderstillägg, förslagsanslag.
1. För de geodetiska arbetena.
till 3 geodeter .....................................		4,500
2. För de topografiska arbetena.
till 4 ritare och gravörer ..............		5,900
3. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
till 12 kartografer ................... » kvinnliga ritare och ritbiträden ...................	11,000 2,200	13,200	23,600
Transporti		I	99,500

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

263

	Kronor	Kronor	Kronor
Transport			99,500
C. För kartverksarbetena eljest afsedda medel,
reservationsanslag.
1. För de geodetiska arbetena.
arfvode till extra arbetskraft........................................	1,000
förmansarfvode till 1 geodet........................................	500
till fältarbetena................................................................	17,500	19,000	1
{2. För de topografiska arbetena.
till rit- och gravörelev eller elever ............................	400
» fältarbeten ................................................................	32,500
» utgifnings- och byråarbeten m. m.........................	35,700
» till öfningsafdelningens ritkurs ............................	2,400	71,000
3. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
till förmansarfvoden åt 2 kartografer å 500 kr.....	1,000
» fältarbeten ................................................................	37,000
» utgifnings- och byråarbeten....................................	5,300	43,300
Summa		133,300
Af går: ersättning för utbildande af generalstabens aspi-
ranter ................................................................	3,000
för försålda kartor................................................	8,000	11,000	\| 122,300
! Erforderligt ordinarie anslag 1909 ................................\|	] 221,800

Hvad de särskilda posterna i detta förslag angår, är att märka,
att vid de topografiska arbetena upptagits 12 ritare och gravörer i
öfverensstämmelse med den af kartverkskommissionen redan år 1905
angifna utvecklingsplanen, under det att år 1908 endast 11 dylika
tjänstemän kunnat beräknas vara anställda. Häraf har föranledts en
ökning af posten arfvoden, hvilken jämte en mindre höjning af posten
ålderstillägg måst motvägas af minskning i posterna till elever samt
till utgifnings- och byråarbeten. De ekonomiska arbetenas anslagsposter
utvisa, förutom ofvan omförmälda bägge ökningar för arbetschefen och
de kvinnliga ritarna, inga andra förändringar än en mindre förskjutning

264

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mellan å ena sidan fältarbetskostnaderna och å den andra kostnaderna
för utgifnings- och byråarbeten.

Kartverkschefen har i fråga om denna förslagsuppställning anfört,
bland annat, att under rubriken »för kartverket eljest afsedda medel»
förts äfven såväl sådana arfvoden, hvilka utginge till extra arbetskrafter
och elever, af det skäl att beloppens storlek vore beroende på öfverenskommelse
vid hvarje tillfälle mellan kartverkschefen och arfvodestagaren,
som ock förmansarfvodena, på den grund att dessas tilldelande
och äfven deras antal, inom viss maximigräns, vore beroende på kartverkschefens
bedömande.

Kartverkschefen har slutligen framställt vissa erinringar mot det
enligt nådig befallning sålunda framlagda förslaget till statens uppställning
samt därvid anfört följande. Afskiljandet ur hela anslagssumman
af det fasta aflöningsanslaget syntes honom innebära, att kartverkschefen,
oberoende af arbetenas omfattning, skulle blifva hänvisad
till att städse hafva vid kartverket anställdt samma antal civila personer
eller åtminstone till att mera än ett ar i förväg exakt beräkna deras
antal, så att medel till aflöningen kunde till sin rätta siffra beviljas
af Riksdagen. Skedde ej detta, skulle kartverkschefen icke vid ett
åis slut kunna föreslå Kungl. Maj:t att redan under det närmast
följande året — om anslaget i dess helhet så medgåfve — öka personalen,
på sätt arbetena kräfde. Om en person oberäknadt afginge,
skulle, ifall ej efterträdare omedelbart kunde anskaffas, motsvarande
aflöningsbelopp^ under viss tid af händas kartarbetena, under det att i
motsatt fall sålunda besparade medel kunde komma desamma till
godo exempelvis genom något förlängda fältarbeten. Kartverkschefen
ville af denna anledning ifrågasätta, huruvida icke fördelningen af
anslaget till kartverket kunde inskränkas till eu tudelning genom
frånskiljandet af ålderstilläggen till ett särskildt förslagsanslag och
återstodens bibehållande såsom reservationsanslag under benämning:
»kartverkets personal och arbeten».

Kartverkschefens nu ifrågavarande förslag hafva blifvit tillstyrkta
af kommissionen för de allmänna kartarbetena uti underdånigt utlåtande
den 12 september 1907.

tidupogtfisk , Ja,g 1anhåller ridare att få redogöra för en annan, rikets allmänna
uppmätning kartverk berörande framställning, hvilken synes böra i detta samman“buldlödcr
*iaUg omiormälas, ehuruväl dess afgörande icke påkallar Riksdagens
om 63°30. beslut- Framställningen, som är gjord af chefen för kartverket i

Statsutskottets IJlåtande N:o 10.

265

underdånig skrifvelse den 31 augusti 1907, afser, att ändrad skala
måtte föreskrifvas vid topografisk uppmätning af vissa kartblad söder
om 63'' 30''.

För närvarande gälla angående den topografiska uppmätningsskalan
för de mellersta och norra delarna af riket nådiga brefven den
25 maj 1894 och den 16 juni 1905. Förstnämnda nådiga bref stadgar
i detta afseende, att skalan 1 : 50,000 skall användas för topografisk
kartläggning af några ännu återstående områden söder om 29:de
bladvåden och af hela det norrländska kustlandet intill Västerbottens
läns södra gräns äfvensom af vissa delar af det inre Jämtland, samt
att skalan 1 : 100,000 skall användas för topografisk uppmätning af
hela den del af landet, som ej redan uppmätts eller, på sätt nyss angifvits,
blifvit bestämd att i större skala topografiskt uppmätas. Nådiga
brefvet den 16 juni 1905 utsträckte användningen af 1 : 50,000-skalan
att gälla äfven bladen Björna, Holmön, Degerfors och Löfånger, hvilka
eljest skolat uppmätas i skalan 1 : 100,000.

Uti kartverkschefens nu ifrågavarande framställning har han meddelat,
att den topografiska kartläggningen numera fortskridit så långt,
att vid slutet af år 1907 komme att såsom topografiskt ouppmätta
återstå ungefär 670 kvadratmil, sålunda fördelade:

A) af generalstabens karta öfver Sverige i skalan 1:100,000: bladen
Fryksände, Ekshärad, återstående del af Grangärde, Letafors, Malung,
Leksand. Finnskoga, Älfdal, Mora, Bingsjö, Fulufjäll, Åsen. Storejen
och återstående del af Alfta; samt

B) af kartan öfver norra Sverige: bladen Fredrika, Ström, Junsele,
Björna, återstående del af Åsarna. Tännäs, Hede samt återstående
delar af Ramsjö, Idre, Lillkerrdal och Los.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle bladen Fryksände, Ekshärad
och Grangärde, såsom tillhörande den del af kartverket, som
folie söder om 29:de bladvåden, samt bladet Björna uppmätas i skalan
1 : 50,000, hvaremot öfriga blad skulle mätas i skalan 1 : 100,000.

Kartverkschefen har nu hemställt, att jämväl samtliga sistnämnda
blad måtte uppmätas i skalan 1:50,000, dock med undantag af bladen
Fredrika, Ström och Junsele. Dessa tre blad — äfvensom Björna, i
hvars bestämda uppmätningsskala ingen ändring ifrågasatts — afse
landet norr om 63° 30'', under det samtliga öfriga blad afse den söder
om sagda breddgrad belägna del af landet. Såsom skäl för den föreslagna
förändringen har kartverkschefen anfört hufvudsakligen följande.

Mätning i så liten skala som 1 : 100,000 vore i och för sig en
åtgärd, som man i andra europeiska land endast undantagsvis tillgripit,
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 34

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

enär så många värdefulla ekonomiska eller topografiska föremål därvid
måste uteslutas, att en verklig specialkarta knappast därigenom kunde
åstadkommas. Ännu betänkligare blefve saken, då det gällde att utgifva
kartorna i själfva uppmätningsskalan, hvilket här skulle blifva
fallet i fråga om en areal af icke mindre än 246 kvadratmil, hufvudsakligen
i Dalarna men delvis äfven i Värmland, Hälsingland och Härjedalen.
Kartverkskommissionen hade i utlåtande den 8 december 1903
angående norrländska kartverkets fortsatta bearbetande bestämdt
frånrådt, att uppmätning och utgifning skedde i samma skala, och
denna åsikt hade Kungl. Maj:t genom nådigt beslut i frågan den 16
juni 1905 visat sig gilla. Vidare vore att märka, att stora delar af
det ännu ouppmätta området komme att röna inverkan af inlandsbanans
anläggning och därigenom vinna ökad betydelse och lifaktighet.
På grund af unionsupplösningen med Norge framträdde äfven i ökad
grad behofvet af fullständiga kartor öfver själfva gränstrakterna, helst
som för motsvarande områden i Norge uppmätningsskalan vore 1 : 50,000.
Sedan de kartblad, som af dessa anledningar borde uppmätas i den
större skalan, frånräknats, återstode bland dem, som afsåge landet
söder om 63° SO'', endast fem, af hvilka två innefattade den ganska
rikt bebyggda trakten kring Siljan och de öfriga tre, ehuru »afseende
mera glest befolkade trakter, icke ensamma borde uppmätas i mindre
skala, då de vore omgifna af kartblad, som uppmätts i den större
skalan. Det vore äfven att märka att, på grund af gällande bestämmelser
angående stomkartors upprättande på sådant sätt att de kunde
tjäna till grundval såväl för ekonomisk som topografisk uppmätning,
dessa stomkartor upprättades i skalan 1 : 50,000, och att alltså, om
den topografiska mätningen skulle ske i mindre skala, stomkartorna
måste nedtransporteras till denna skala, hvilket arbete däremot eljest
kunde inbesparas.

Genom förändring af uppmätningsskalan skulle emellertid tiden
för de topografiska kartarbetenas afslutande i dessa trakter framskjutas.
Under förutsättning att hela det nuvarande fältmätningsanslaget årligen
användes endast till nymätning, kunde beräknas, att, om uppmätningen
skedde i de skalor, som nu vore bestämda för det ännu ouppmätta området,
denna mätning skulle vara afslutad på hösten år 1914. Därest kartverkschefens
nu ifrågavarande förslag bifölles, skulle däremot uppmätningen
under samma förutsättning kunna beräknas afslutad först år 1920. Eu
dylik försening skulle dock i hvarje fall af andra orsaker knappast kunnat
undvikas. Då nämligen de geodetiska arbetena måste påskyndas i södra
Sverige, förorsakades däraf nödvändigtvis en försening af samma arbeten

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

267

i norr, så att knappast någon möjlighet förefunnes att erhålla alla de
för stomkartesammansättningen i södra Norrland erforderliga koordinaterna
förrän år 1916. Men vid sådant förhållande blefve det ej heller
i något fall modigt afsluta de på dem grundade mätningarna förrän
omkring år 1919 eller 1920.

Kartverkschefens nu ifrågavarande framställning har tillstyrkts af
kartverkskommissionen i underdånigt utlåtande den 12 september 1907.

För egen del finner jag framställningen vara förtjänt af nådigt
bifall. Jag vill emellertid framhålla, att, då kartverkschefens beräkningar
öfver tidsåtgången grunda sig på den förutsättning, att samtliga
fältmätare skola användas till ifrågavarande nymätning, det är mycket
möjligt, att denna förutsättning icke kommer att i verkligheten inträffa,
enär revisionsarbeten m. m. torde åtminstone vissa år kräfva en del af
nämnda arbetskrafter. De angifna tidpunkterna bör3 därför kunna
betraktas endast såsom relativa.

Jag har ansett mig redan nu böra redogöra för detta ärende, på
det att detsamma må komma till Riksdagens kännedom. Jag anhåller
att framdeles få ånyo anmäla ifrågavarande framställning för fattande
af nådigt beslut i anledning af densamma.

Hvad angår framställningen om höjning i det ordinarie anslaget Dep°£?™ent‘m
till kartverket för beredande af arfvode å 5,000 kronor åt arbetschefen
vid ekonomiska afdelningen, finner jag mig på de af kartverkskommissionen
anförda skäl böra biträda densamma.

Då i kartverkets stat redan ingår ett belopp af 1,000 kronor till
arfvode åt nämnda arbetschef, utgör beloppet af den förhöjning i ordinarie
anslaget till kartverket, som skulle betingas af bifall till berörda
förslag, allenast 4,000 kronor.

Förslaget att till ordinarie stat öfverföra det af Riksdagen för
innevarande år beviljade anslaget å 1,000 kronor till höjning af arfvodena
åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden anser jag mig däremot icke för närvarande böra upptaga.
Som jag förut i fråga om andra anslag under denna hufvudtitel
haft tillfälle framhålla, pågår för närvarande utredning af frågan
om beredande af fastare anställning åt dylika biträden i allmänhet.

Innan slutligt beslut i detta ärende fattats, torde det ej vara skäl att
ifråga om kartverkets kvinnliga biträden göra någon ändring i hvad
som för närvarande gäller. Ifrågavarande anslag synes mig alltså böra
äfven för år 1909 begäras å extra stat; och jag tillåter mig således
återkomma till frågan därom vid tal om öfriga anslagsbehof å extra stat.

268

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Förhöjningen med 800 kronor i det å extra stat uppförda anslaget
till anställande af ökad civil personal vid kartverket in. m. är, på sätt
framgår af mitt uttalande i samma ämne till statsrådsprotokollet den 12
januari 1907, en naturlig följd af föregående beslut och torde alltså
böra af Riksdagen äskas.

Däremot anser jag mig böra tillsvidare lämna åsido kartverkschefens
framställning om förhöjning af samma anslag med dels 25,950
kronor för tillökning i antalet geodeter och dels 30,950 kronor för inköp
af instrument m. m. Kartverkschefen har visserligen, på sätt
jag förut framhållit, till stöd för nämnda framställning anfört, att behofvet
af tillökning i antalet geodeter och det därmed sammanhängande
af inköp utaf instrument och inventarier komme att föreligga, äfven om
frågan om påskyndande af de ekonomiska kartarbetena ej kunde hinna
samtidigt lösas, samt som skäl därför anfört, att nämnda tillökning i
arbetskrafterna betingades jämväl däraf, att en omtriangulering af
södra Sverige borde med det snaraste företagas i och för påbörjande af
de topografiska revisions- och ommätningsarbetena därstädes. Utan
att vilja bestrida riktigheten af detta skäl anser jag emellertid nu föreliggande
fråga stå i så nära samband med frågan om de ekonomiska
kartarbetena, att, då i hvarje fall beslut i sistnämnda fråga med det
snaraste måste fattas, den förra utan olägenhet bör kunna till dess anstå.

Då anslaget för anställande af ökad civil personal vid kartverket
m. m. för närvarande är uppfördt å extra stat samt någon förändring
i detta förhållande icke torde böra ske, tillåter jag mig ånyo
beröra detsamma vid tal om hufvudtitelns extra anslag i allmänhet.

Slutligen har jag att uttala mig angående det af kartverkschefen
uPP8''jor^a förslag till förändrad uppställning af anslaget till kartverket.

Såsom af det föregående framgår, är detta förslag grundadt på
ett af mig vid framläggande af förslag till reglerandet för innevarande
år af utgifterna under denna hufvudtitel till statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden den 12 januari 1907 gjordt uttalande, hvilket vann
Kungh Maj:ts gillande och mot hvilket ej heller Riksdagen fann anledning
till anmärkning.

Enligt förslaget skulle anslaget till kartverket uppdelas i tre anslag,
ett fast aflöningsanslag, ett förslagsanslag till ålderstillägg och
ett reservationsanslag för själfva kartarbetena m. m.

_ Mot denna uppdelning har emellertid kartverkschefen erinrat, att
afskiljandet af det fasta aflöningsanslaget syntes honom innebära, att
kartverkschefen, oberoende af arbetenas omfattning, skulle blifva hänvisad
till att städse hafva vid kartverket anställdt samma antal civila
personer, eller åtminstone till att mera än ett år i förväg exakt be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

26!)

räkna deras antal, så att medel till aflöningen kunde till sin rätta silfra
beviljas af Riksdagen; att, om ej detta skedde, kartverkschefen icke
skulle kunna vid ett års slut föreslå Kungl. Maj:t att redan nästa år
öka personalen, om behof däraf förelåge; samt att, om en person oberäknadt
afginge, utan att efterträdare omedelbart kunde anskaffas, motsvarande
aflöningsbelopp skulle under viss tid afhändas kartarbetena,
under det att med nuvarande anordning samma belopp kunde komma
desamma till godo i annan form. Kartverkschefen har af denna anledning
ifrågasatt, huruvida man ej kunde inskränka sig till en tudelning
genom frånskiljande af ålderstilläggen till ett förslagsanslag samt
bibehållande af anslaget i öfrigt såsom reservationsanslag.

För min del måste jag emellertid vidhålla min förut uttalade uppfattning.
Frånskiljandet af en särskild del af anslaget såsom förslagsanslag
till ålderstillägg och beräknandet af det härför erforderliga beloppet
torde nämligen förutsätta, att de aflöningar, till hvilka dessa tillägg
skola utgå, äro till antalet kända. De farhågor, kartverkschefen uttalat,
torde ej heller vara af synnerlig bet)''denhet. Uppförandet af ett fast
aflöningsanslag skulle sålunda uppenbarligen ej hindra Eders Kungl.
Maj:t att, därest behof af ökade arbetskrafter skulle visa sig uppstå
för något år, för hvilket staten redan reglerats, medgifva, att för tillgängliga
medel tillfälliga biträden finge anställas i afbidan på frågans
vidare pröfning af Riksdagen; och hvad angår den af kart verks chefen
uttalade farhågan, för att vid vakans ett eller annat mindre belopp
tillfälligtvis skulle kunna komma att undandragas kartverket, torde
denna omständighet icke vara af beskaffenhet att kunna afsevärdt inverka
på kartarbetenas fortgång.

Emot den af kartverkschefen företagna beräkning af de olika
anslagens belopp har jag i hufvudsak icke något att erinra. Dock
synes det mig, som om uti det fasta eller, såsom jag i anslutning till
förut använd terminologi skulle vilja benämna det, bestämda anslaget
till aflöningar icke borde inbegripas det för aflöning af kvinnliga ritare
och ritbiträden erforderliga beloppet. Ifrågavarande biträdens anställning
och aflöning äro nämligen för närvarande beroende på kartverkschefens
pröfning af deras behöflighet och skicklighet; och det torde
vid förut omnämnda förhållande, att frågan om dylika biträdens ställning
i allmänhet ännu är beroende på pröfning, lika litet vara skäl att
ifråga om kartverket som eljest gå denna pröfning i förväg.

Det belopp af det föreslagna aflöningsanslaget, som beräknats för
dylika biträden, 8,000 kronor, synes således böra öfverföras till reservationsanslaget.

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

En följd häraf blir, att äfven det ifrågasatta förslagsanslaget bör
minskas med det för ålderstillägg åt kvinnliga ritare och ritbiträden
beräknade beloppet 2,200 kronor, därvid tillika är att iakttaga, att det af
kartverkschefen för dylika ritare och ritbiträden beräknade beloppet,
tillhopa 10,200 kronor, bör minskas med förenämnda 1,000 kronor,
som jag i motsats till kartverkschefen anser fortfarande böra uppföras
å extra stat, eller till 9,200 kronor.

I fråga om öfriga under det bestämda anslaget upptagna poster
har jag förut nämnt, hurusom aflöningen åt geodeter och kartografer
redan är af Riksdagen pröfvad. Af 1905 års Riksdag medgafs nämligen,
på förslag af Kungl. Maj:t, att för dessa befattningshafvande arfvodet
finge bestämmas till 2,000 kronor, med tre ålderstillägg, hvart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjänstgöring.

Detsamma är emellertid icke fallet med aflöningen åt de civila
ritarna och gravörerna, hvilkas aflöningar för hvarje år bestämts af
Kungl. Maj:t vid fastställande af inkomst- och utgiftsstat för kartverket.
Emellertid har därvid iakttagits den praxis, att grundaflöningen
bestämts till 1,200 kronor, hvarefter i män af tjänstetid och ökad
skicklighet arfvodet så småningom höjts med växlande belopp till högst

3,000 kronor. Kartverkschefen har i fråga om dessa biträden vid personlig
öfverläggning inför mig framhållit behofvet af, att arfvodena till dem kunde
allt som oftast höjas, enär man i fråga om berörda biträden, hvilkas arbete
närmast vore den högre yrkesarbetarens, dels borde söka ställa det så,
att aflöningen något så när rättade sig efter den ökade färdighet, de
genom fortsatt öfning kunde beräknas vinna, dels ock måste vara beredd
att kunna upptaga konkurrens med åtskilliga enskilda företag,
såsom litografiska anstalter m. fl., och detta icke blott inhemska utan
äfven utländska. Kartverkschefen har därför ifrågasatt, att, då för
förslagsanslagets beräkning i hvarje fall erfordrades, att bestämda
grunder för aflöningen af ifrågavarande biträden fastsloges, dessa måtte,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad hittills tillämpats, så bestämmas,
att grundarfvodet komme att utgå med 1,200 kronor samt
att detta arfvode vid fortsatt väl vitsordad tjänstgöring därefter finge
höjas med 300 kronor hvart tredje år intill 3,000 kronor.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett mig
böra ansluta mig till detta kartverkschefens förslag, såsom enligt min
uppfattning i hufvudsak öfverensstämmande med hittills tillämpad praxis
och med hvad som kräfves af de särskilda förhållanden, hvilka föreligga
beträffande ifrågavarande biträden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

271

I sammanhang härmed kan jag nämna, att uti en den 6 november
1907 dagtecknad underdånig skrift 7 yngre ritare och gravörer, bland
annat anhållit om viss arfvodesförbättring.

Då emellertid denna framställning ännu icke hunnit undergå
erforderlig förberedande behandling, har jag ansett den i nämnda skrift
väckta frågan böra få tillsvidare anstå.

I anslutning till hvad jag härförut anfört, har jag ansett det
bestämda anslaget till aflöningar böra beräknas på följande sätt:

		1
''	Kronor.	Kronor. 1
1) För de geodetiska arbetena. Arfvoden till 4 geodeter å 2,000 kronor till hvarje		8,000
2) För de topografiska arbetena. \ Arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedi-tion ..............................................................................	1,000
Arfvoden till 12 civila ritare och gravörer å 1,200 kronor till hvarje .......................................................	14,400	15,400
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena. Arfvode till arbetschefen ............................................	5,000
Arfvoden till 18 kartografer å 2,000 kronor till hvari e ......................................	36,000
Arfvoden till 2 kartografaspiranter å 1,200 kronor till hvardera..............................................................	2,400
Arfvode till eu vaktmästare .......................................	1,100	44,500''
Summa kronor	67,900

Förslagsanslaget till ålderstillägg skulle enligt det sagda komma
att uppgå till 21,400 kronor samt reservationsanslaget till 142,500
kronor, eller efter afdrag af de af kartverkschefen beräknade beloppen
för utbildande af generalstabens aspiranter och för försålda kartor,
tillhopa 11,000 kronor, till 131,500 kronor.

Sammanlagda anslaget till rikets allmänna kartverk skulle således
från och med år 1909 komma att uppgå till 220,800 kronor eller 4,000
kronor mer än för närvarande.»

Utskottets

yttrande.

272 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Såsom ofvan meddelats, hade kartverkschefen gjort framställning
om förhöjning i det å extra stat uppförda anslaget till anställande af
ökad civil personal vid kartverket in. m. med dels 25,950 kronor för
tillökning i antalet geodeter och dels 30,950 kronor för inköp af instrument
m. m.; men hade departementschefen ansett sig tills vidare
böra lämna å sido denna framställning.

Med afseende å de betydliga belopp som utgå till rikets kartverk
och då ännu större kostnader för detsamma ställas i utsikt, har
utskottet velat tillse, huruvida resultatet af detta kartverksarbete, särskilt
hvad det ekonomiska kartverket beträffar, står i skäligt förhållande
till kostnaderna för detsamma. Därvid har utskottet fäst sin
uppmärksamhet vid, att de af detta kartverk utgifna kartor näppeligen
kunna betraktas annat än som öfversiktskartor; och ehuruväl
utskottet vill vitsorda, att de såsom sådana äro synnerligen värdefulla,
vill utskottet dock uttala tvekan om huruvida det inskränkta ändamål,
dessa kartor sålunda tillgodose, motsvarar kostnaderna. En omläggning
af detta kartverks arbeten, så att kartorna må kunna gagna
äfven andra ändamål, synes därför önskvärd; och då framställer sig
frågan, om ej det ekonomiska kartverket borde så ordnas, att det
komme att samarbeta vid uppläggandet af ett jordregister, därest
Riksdagen fattar beslut om upprättande af ett sådant, och därigenom
komme att fylla det ytterligare behof af ekonomiska kartor, som
genom tillkomsten af jordregistret kan uppstå, Å detta förhållande
har utskottet ansett sig redan nu böra fästa uppmärksamheten, enär
utskottet föreställer sig, att, därest antydda uppgift må anses böra tillläggas
det ekonomiska kartverket, förberedande åtgärder för dess möjliggörande
böra utan uppskof vidtagas.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet,
som icke haft något att mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning
erinra, hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva, att, därest det skulle blifva nödigt
att såsom arbetschef vid kartverkets afdelning för ekonomiska
och stomkartearbeten anställa person, som
ej är i aktiv krigstjänst, arfvodet åt nämnda arbetschef
må höjas intill ett belopp af 5,000 kronor,

b) medgifva, att arfvodet till civila ritare och
gravörer bestämmes till 1,200 kronor för hvar med

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. 273

sex ålderstillägg, hvart å 300 kronor, att utgå efter
respektive 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års väl vitsordad
tjänstgöring, samt

c) i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till
rikets allmänna kartverk under följande uppställning:

bestämdt anslag:

till aflöningar kronor 67,900:

förslagsanslag:

till ålderstillägg ............................ „ 21,400:

reservationsanslag:

till kartarbetena in. m........ ■ ■■■___„_____ 131,500: —

Summa kronor 220,800: —

Vid bifall härtill kommer det nuvarande anslaget till kartverket,

216,800 kronor, att ökas med 4,000 kronor till 220,800 kronor.

Gästgifvares friheter.

15:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att — jämte förklarande,
att de af hemmanen 1 13/m mantal Näset n:o 2 i Mo
socken och Va mantal Berga n:o 7 i Söderala socken af Gäfleborgs
län till innehafvaren af Myskje gästgifveri i Mo socken utgående
hemkallsafgifter från och med år 1909 icke vidare skulle utgöras
— medgifva, att från anslagstiteln »gästgifvares friheter» finge dels
af det å nämnda anslagstitel under rubriken »indelning och därmed
jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp till
ägarna af omförmälda hemman efter ingången af år 1909 utbetalas en
efter förenämnda grunder beräknad godtgörelse för hemkallsafgifternas
utgörande under åren 1902—1908, dels ock af den under anslagstiteln
förekommande »anvisning i kontant» till innehafvaren af Myskje gästgifveri
årligen från och med år 1909 utgå ett belopp af 162 kronor
65 öre såsom ersättning för mistningen af dessa afgifter; samt

för sistberörda ändamål, från och med år 1909 höja det å
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 35

Gästgifvares

friheter.

[15.]

274

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förevarande anslagstitel under »anvisning i kontant» upptagna belopp,
10,665 kronor, med i jämnadt tal 165 kronor eller till 10,830 kronor;

kommande, under förutsättning af bifall härtill, anslaget till
»gästgifvares friheter» att ökas från 18,964 kronor till 19,129 kronor
eller med 165 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»I särskilda under år 1902 till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Gäfleborgs län ingifna skrifter anhöllo ägarna af 1 1S/1S8
mantal Näset n:o 2 i Mo socken och 7* mantal Berga n:o 7 i Söderala
socken, att Eders Kungl. Majrts befallningshafvande måtte vidtaga åtgärder
för att sökandena, hvilka för sina hemman utgjorde rotering
medelst erläggande af s. k. hemkallsafgifter till Myskje gästgifveri i
Mo socken, måtte komma i åtnjutande af lindring i roteringsbesväret
enligt lagarna angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den
5 juni 1885 och den 2 december 1892.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande låtit öfver berörda
framställningar höra innehafvaren af Myskje gästgifveri äfvensom uppbördsförvaltningen
i orten, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånig skrifvelse den 24 augusti 1903 underställt ärendet Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning.

Härefter hafva kammarkollegium och statskontoret den 3 augusti
1906 afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter arméförvaltningen å
civila departementet den 8 maj 1907 yttrat sig i ärendet.

Enligt utredningar, som verkställts inom kammarkollegium, förhåller
sig med ifrågavarande hemkallsafgifter på följande sätt.

Vid roteringens införande i Gäfleborgs län blefvo eu del hemman,
hvilka voro gästgifverihållningen anslagna utan att vara verkliga gästgifverier
eller af gästgifvare bebodda, undantagna från rotering. I
stället anvisades från dessa hemman till gästgifverihållningens understöd
vissa naturaprestationer under namn af hemkall. Enligt hvad äldre
jordeböcker gifva vid handen, har ett sådant förhållande ägt rum beträffande
här ifrågavarande båda hemman. Vid den nya ordinarie
roteringens genomförande inom Gäfleborgs län blefvo emellertid, enligt
föreskrift i nådigt bref den 5 maj 1841, jämväl de hemman, som förut
utgjort gästgifverihemkall, uppskattade till rotering. Hemmanet Näset
n:o 2 åsattes därvid ''Ve soldatrote och Berga n:o 7 V6 båtmansrote.

I samma nådiga bref afsågs, att hemkallsprestationerna skulle i och

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

275

med den nya regeringens genomförande upphöra att utgå och gästgifvarna
af statsverket erhålla kontant ersättning för förlusten af nämnda
afgifter. De genom den nya roteringen tillkomna soldatrotarna och
rotedelarna skulle jämlikt nådigt bref den 8 oktober 1851 äga fullgöra
roteringsskyldigheten medelst erläggande af däremot svarande vakansafgift
och enahanda medgifvande har jämväl lämnats beträffande de
nya båtsmansrotarna och rotedelarna.

Den sålunda åsyftade omregleringen af hemkallsafgifterna blef
emellertid, såvidt utredas kunnat, icke genomförd. I underdånig
skrifvelse den 29 oktober 1852 anmälde nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att, då icke vare sig någon ytterligare föreskrift i
ämnet meddelats eller någon uträkning rörande bestämmandet af ersättningsbeloppet
till gästgifverierna för mistning af hemkall blifvit anbefalld,
någon föreskrift om hemkallsskyldigheternas upphörande och påförande
i stället af vakansafgifter icke kunnat af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämnas, samt hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes hos rikets
ständer därom göra framställning och då föreslå hemkallsersättningen
till det belopp, statsverket af dessa hemman i vakansafgifter skulle erhålla,
hvarigenom största enkelhet och reda kunde med erforderlig
billighet bäst förenas.

Öfver denna framställning blefvo vederbörande hemkallsgifvare
och hemkallstagare hörda, hvarefter krigs- och kammarkollegierna däröfver
afgåfvo underdåniga utlåtanden.

En del hemkallsgifvare och hemkallstagare bestred därvid det
föreslagna utbytet under framhållande, att under de dittills utgjorda
hemkallsafgifterna innefattades ersättning ej allenast för roteringsskyldigheten
utan äfven för skjuts, inkvartering och kronobrefbäring
med flera onera samt att hemkallstagarna vore berättigade att antingen
uppbära hemkallspersedlarna efter förut öfverenskomna belopp
eller af staten erhålla särskild ersättning utöfver rotevakansafgiften.

Kollegierna framhöllo, att den årliga tungan för de till rotering
eller till hemkall vid indelningsverkets upprättande anslagna hemman,
ehuru naturaprestationer i förra tider under olika benämningar utgått,
icke borde uppgå till högre belopp för det ena än det andra hemmanet,
men att hvarken uti de vid roteringens införande eller sedermera i
sammanhang därmed tillkomna antingen allmänna eller för orten särskilt
gifna författningar något stadgande influtit angående de bidrag,
som mot befrielse från roteringsbesväret skulle af hemkallshemmanens
innehafvare till gästgifvarna utgöras, samt att en och annan af de till

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hemkall berättigade gästgifvarna i länet på grund af ingångna kontrakt
med hemkallsgifvare eller i anledning af auktoriteters och domstolars
beslut möjligen kunde göra anspråk på större hemkallsförmåner än
som genom särskildt statsanslag, motsvarande vakansafgifternas belopp,
ansåges ersatta, men att staten icke kunde anses pliktig att, på sätt
en del hemkallsgifvare yrkat, utöfver rotevakansafgiften, till gästgifvarna
utgifva någon förhöjd ersättnining för af hemkallshemmanen efter särskild
öfverenskommelse åtnjuten befrielse från skjuts, inkvartering med
flera onera.

Vid detta ärendes föredragning den 4 juni 1868 fann Kungl.
Maj:t, enär det visat sig, att flera bland såväl liemkallsgifvarna som
hemkallstagarna ansett med sin fördel närmast öfverensstämmande, att
gästgifverihemkallen på dittills öfligt sätt afbördades, godt förklara, att
någon allmän reglering i detta hänseende desto mindre borde äga rum,,
som frågan om dylik reglering icke blifvit af någon bland dessa
hemkallstagare eller hemkallsgifvare väckt, utan finge det bero af vederbörande
själfva att, i den mån de ansåge sådant önskligt, med särskild
ansökning om förändring’ i förhållandena inkomma. Någon sådan framställning
om reglering af dessa förhållanden har likväl icke ägt rum.

Hemkallsafgifterna för ifrågavarande hemman hafva sålunda alltjämt
utgått till Myskje gästgifveri. I den för Gäfleborgs län gällande
jordeboken af år 1880 finnes emellertid för båda hemmanen antecknadt:
»rotevakansafgiften anslagen gästgifverihållningen». Någon afkortning
af dessa afgifter jämlikt förutnämnda lagar angående lindring i
rustnings- och roteringsbesvären har icke ägt rum.

Den lindring i dessa besvär, som genom nämnda lagar medgafs,
bestämdes genom lagen den 5 juni 1885 för år 1886 och framgent till
30 procent af besvärens uppskattade värde. I lagen den 2 december
1892 föreskrefs, att lindring i besvären skulle äga rum, att årligen
utgå från och med år 1893 med 40 procent, från och med år 1894
med 50 procent, från och med år 1896 med 60 procent, från och med
år 1898 med 70 procent, från och med år 1900 med 80 procent, från
och med år 1902 med 90 procent samt från och med år 1904 med
hela beloppet af besvärens uppskattningsvärde.

Till stöd för sina omförmälda ansökningar om rätt att komma i
åtnjutande af lindring i de från deras hemman utgående hemkallsafgifter
hafva sökandena anfört hufvudsakligen att, då sökandenas
hemman vore af samma natur som öfriga roterade hemman, för hvilka
lindring i roteringsbesväret ägt rum, det icke kunde anses lagenligt,

277

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att sökandena fortfarande utgjorde hemkallsafgifterna oaflcortade till
Myskje gästgifveri, samt att denna hemmanens undantagsställning utgjorde
en hård tunga för sökandena.

Innehafvaren af Myskje gästgifveri bestred, att någon sådan ändring
i bestående ordning för hemkallsafgifternas utgående vidtoges,
som minskade hans rätt till afgifterna för den tid han varit och förblefve
innehafvare af gästgifveriet.

Fögderiförvaltningen i orten anförde, att befogenheten af ansökningarna0
syntes vara såväl lagligen grundad som med billighet öfverensstämmande,
hvarför åtgärd syntes böra vidtagas för beredande af ersättning
åt sökandena för de lindringsbelopp, som skolat utgå för de
senaste tio åren, räknade från ansökningarnas ingifvande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt berörda yttrande,
hvarmed ansökningarna till Kungl. Maj:t insändts, under förutsättning
att sökandena vore berättigade till lindring i förevarande afgifter,
hemställt, dels att godtgörelse af statsmedel måtte beredas sökandena
med så stor procent af de under åren från och med år 1893 utbetalade
belopp, som enligt lagen den 2 december 1892 motsvarade lindringen
för dessa år i rustnings- och roteringsbesvären, och dels att föreskrifter
måtte meddelas om sättet för dylika afgifters framtida utgörande och
för beredande af godtgörelse därför åt hemkallstagaren.

Kammarkollegium och statskontoret hafva från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Gäfleborgs län infordrat fullständig utredning för
hvarje gästgifveri angående beloppet och arten af de afgifter af berörda
beskaffenhet, hvilka af hemman inom länet fortfarande utgjordes
till gästgifverihållningens understöd. Härjämte hafva ämbetsverken
anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs
och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län att, därest dylika prestationer eller afgifter utgmge af
hemman inom de respektive länen, till ämbetsverken inkomma med
fullständig utredning för hvarje gästgifveri angående beloppet och beskaffenheten
af dessa förmåner.

Af den i detta hänseende förebragta utredning har framgått, att
de vid roteringens införande inom en del län till gästgifverihållningens
understöd af vissa hemman anvisade prestationer eller afgifter i allmänhet
upphört att utgå. Sådant understöd utgöres numera allenast
till Myskje gästgifveri af här ifrågavarande båda hemman.

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För egen del hafva kammarkollegium och statskontoret i sitt
underdåniga utlåtande anfört följande. Skyldighet att utgöra understöd
eller hemkall hade ålagts nämnda hemman i stället för rotering.
Af denna anledning torde dessa hemkallsafgifter, ehuru desamma anslagits
annat allmänt ändamål än försvarsväsendet, närmast vara att
jämföra med de vakansafgifter, som utgått af jord, som icke in natura
fullgjort sin roteringsskyldighet. Vid sådant'' förhållande syntes det
ämbetsverken, som om hemmansinnehafvarnas anspråk på att komma
i åtnjutande af samma lindring vid utgörande af detta till gästgifverihållningen
anvisade understöd, som medgifvits beträffande vakansafgifter,
vore med rättvisa och billighet förenliga. A andra sidan torde
vederbörande gästgifvare på grund af 8 § af nådiga stadgan angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878 vara berättigad att fortfarande uppbära
detta gästgifveriet på 1600-talet i laga ordning tillerkända understöd,
såvida icke annan öfverenskommelse kunde med honom träffas.

Enligt ämbetsverkens förmenande syntes denna fråga lämpligen
kunna ordnas pa det sätt, att hemkallsafgifterna förklarades icke vidare
skola utgå samt gästgifvaren jämlikt bestämmelsen i förenämnda nådiga
bref den 5 maj 1841 för förlusten af hemkallen tillerkändes ersättning
af statsmedel. Denna ersättning syntes ämbetsverken böra utgå med
ett bestämdt kontant belopp, som borde beräknas efter de hemmanen
åsätta rotetal och — med hänsyn därtill att vakansafgifter från och
med år 1905 uteslutits ur markegångstaxorna för Gäfleborgs län —
medeltalet af de i dessa taxor för åren 1895—1904 upptagna värden
å vakansafgift beträffande Näset n:o 2 för soldatrote och i fråga om
Berga n:o 7 för båtsmansrote inom Hälsingland. Den vederbörande
gästgifvare årligen tillkommande ersättning skulle enligt sådan beräkningsgrund
uppgå till ett belopp af 162 kronor 65 öre. Då en reglering
på sålunda föreslaget sätt emellertid torde förutsätta samtycke af
innehafvaren af gästgifveriet i Myskje, hade ämbetsverken ansett sig
böra häröfver höra nuvarande gästgifvaren därstädes. I en den 2 juli
1906 dagtecknad skrift hade denne förklarat sig icke hafva något att
erinra mot en sådan reglering.

Beträffande därefter hemkallsgifvarnas framställning, i hvad densamma
afsåge utbekommande af ersättning utaf statsmedel för redan
erlagda hemkallsafgifter, syntes det ämbetsverken, som om framställningen
i denna del endast i så matto vore förtjänt af nådigt afseende,
att dylik ersättning, motsvarande den lindring, som i lagen angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892 med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

279

gifvits beträffande vakansafgifter, beviljades sökandena från och med
det år, under hvilket föreliggande framställning till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit.

Till närmare belysning af det sätt, på hvilket ämbetsverken beräknat
de ersättningar, hvilka sålunda ifrågasatts, torde här böra intagas
följande uträkningar, nämligen:

Beräkning af markegångsvärdet å vakansafgifter.

för hel soldatrote i Hälsingland

för hd båtmansrote i Hälsingland

----—i

	Ivronor	öre		Kronor	öre \|
för år 1895 ....................	149	30	för år 1895 ..................-•	152	i 3 8 j
.. .. 1896 ....................	149	IG	., „ 1896 .....................	152	24 !
.. „ 1897 .....................	151	31	„ „ 1897 ....................	154	39 1
., „ 1898 ..................	151	96	„ „ 1898 ..................	155
.. 1899 .....................	158	43	„ „ 1899 .....................	156	48 !
.. 1900 ..................	183	56	„ „ 1900	157	73 I
.. 1901 ..................	182	97	„ » 1901 ...................	157	80
.. 1902 .................	180	63	„ » 1902 .....................	155	46 }
.. .. 1903 .....................	178	83	., ., 1903 .....................	153	66 \|
„ „ 1904 ....................	155	78	„ „ 1904 ...................	153	78 j
Summa	1,641	93	Summa	1,549	03 \|
Medelmarkegångspris för åren 1895—1904 å vakansafgift för hel sol-datrote ..........................	164	19	Medelmarkegångspris för åren 1895—1904 å vakansafgift för hel båts-mansrote ..........................	154	90
hvaraf på Ve båtsmans-
hvaraf på 5/''c soldatrote
(Näset n:o 2 i Mo socken)			rote (Berga n:o 7 i Söder-	25
belöper............................	136	83	1 ala socken) belöper ......	82

Sammanlagdt kr. 162: 6 5.

Uträkning af ifrågasatt ersättning för hemkallsafgifter från hemmanen
Näset n:o 2 och Berga n:o 7 i Hälsingland, beräknad efter
markegångsvärden å vakansafgifter för soldatrote beträffande Näset n:o 2
och för båtsmansrote i fråga om Berga n:o 7.

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

	Kronor	öre	Kronor	öre
Näset n:o 2 om 5/6 soldatrote:
för år 1902; 90 % af 1902 års markegångsvärde
å vakansafgift för 5/e soldatrote...............	135	47
,, ,, 1903; 90 % af 1903 års d:o d:o .............	134	12
,, ,, 1904; 1904 års markegångsvärde å vakans-
afgift för 5 V, soldatrote................................	129	82
,, ,, 1905; 1904 års d:o d:o..............................	129	8 2		1
,, .. 1906; 1904 års d:o d:o ..............................	129	82	659	05 ''
Berga n:o 7 om 16 båtsmansrote:				\| j
för år 1902: 90 % af 1902 års markegångsvärde
å vakansafgift för Ve båtsmansrote .........	23	32
,, ,, 1903; 90 % af 1903 års d:o d:o...............	23	05
„ ,, 1904; 1904 års markegångsvärde å vakans-
afgift för Ve båtsmansrote...........................	25	G 3
,, ., 1905; 1904 års d:o d:o.............................	25	63
1906; 1904 års d:o d:o .............................	25	63	123	2 6
Summa	782	31

På grund af hvad sålunda anförts hemställde ämbetsverken om
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition med förslag därom, att
de från ifrågavarande hemman utgående hemkallsafgifter icke vidare
skulle utgöras, samt att ersättning af statsmedel skulle utgå dels till
vederbörande ägare af nämnda hemman för åren 1902 och 1903 med
nittio procent och därefter, så länge dessa afgifter utgjordes, med hela
beloppet af de till gästgifveriets innehafvare erlagda dylika afgifter,
med iakttagande likväl att det belopp, som ersattes, icke finge öfverstiga
för åren 1902 och 1903 nittio procent och därefter hela beloppet
af det å hemmanens rotetal belöpande markegångsvärde å vakansafgift
beträffande Näset n:o 2 för soldatrote och i fråga om Berga n:o 7 för
båtsmansrote i Hälsingland, vid hvilken beräkning dock för år 1905
och följande år 1904 års markegångspris skulle läggas till grund, dels
ock, efter hemkallsafgifternas upphörande, med 162 kronor 65 öre årligen
till innehafvarna af Myskje gästgifveri.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

281

De ersättningar, som sålunda skulle komma att af statsmedel utgöras,
ansåge ämbetsverken böra utgå från det under riksstatens nionde
hufvudtitel uppförda anslag »gästgifvares friheter», därvid ersättningen
till hemmansägarna för utgjorda hemkallsafgifter torde utgå af det
under berörda anslagstitel i kolumnen »indelning och därmed jämförlig
anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp, samt den ersättning,
som efter hemkallsafgifternas upphörande föreslagits skola årligen
utgöras till innehafvarna af Myskje gästgifveri, af den under anslagstiteln
förekommande »anvisning i kontant», hvilken anvisning i sådan
händelse borde ökas med 162 kronor 65 öre. Någon förhöjning i det
uti förstnämnda kolumn uppförda belopp, 1,664 kronor, torde däremot
icke behöfva ifrågakomma, enär å denna del af anslaget uppstått
besparingar, uppgående för år 1903 till 1,305 kronor 32 öre, för år
1904 till 1,455 kronor 57 öre, och för år 1905 till 1,295 kronor 77 öre,
samt hela ersättningsbeloppet till hemmansägarna, därest hemkallsafgifterna
från och med år 1907 icke vidare komme att utgöras, icke
kunde efter den föreslagna beräkningsgrunden öfverstiga 782 kronor
31 öre.

Arméförvaltningen å civila departementet har anmält sig icke
hafva anledning uttala någon från kammarkollegium och statskontoret
skiljaktig mening.

En aflösning af de här ifrågavarande, från hemmanen 1 13/i28 mantal DepartementsNäset
n:o 2 och V2 mantal Berga n:o 7 i Gäfleborgs län till Myskje chet‘».
gästgifveri utgående hemkallsafgifter synes mig vara af omständigheterna
påkallad. Såsom kammarkollegium och statskontoret framhållit, äro
dessa afgifter, fastän de ej anslagits försvarsverket, med hänsyn till
sättet för deras uppkomst och de af Kungl. Maj:t tid efter annan meddelade
bestämmelser om desamma, närmast att betrakta såsom ett
slags rotevakansafgifter, hvilka på grund af särskilda förhållanden
kommit att påhvila hemmanen, äfven sedan vakansafgifterna i allmänhet
upphört att utgå.

Då afgifterna utgått såsom bidrag till gästgifverihållningen vid
nämnda gästgifveri och således ingå bland de förmåner, som gästgifveriinnehafvaren
haft att uppbära, medför, på sätt redan i nådiga brefvet
den 5 maj 1841 förutsatts och af ämbetsverken blifvit föreslaget, en
dylik aflösning först och främst, att kontant ersättning bör af statsverket
beredas gästgifveriinnehafvaren från den tid, afgifterna icke längre komma
att utgöras. Denna tidpunkt kan med hänsyn därtill, att denna ersättBih.
till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 36

282

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nings beviljande, på sätt i ämbetsverkens förslag inneliålles, betingar
en höjning af det å anslagstiteln »gästgifvares friheter» under rubriken
»anvisning i kontant» uppförda belopp, icke bestämmas tidigare än från
och med ingången af år 1909; och skulle följaktligen hemmansägarna
till och med år 1908 utgöra hemkallsafgifterna såsom hittills skett.

Beträffande de föreliggande ansökningarna, i hvad de innefatta
hemställan om ersättning åt hemmansägarna för hemkallsafgifternas
utgörande, synes det mig skäligt, att sådan ersättning beredes dem från
och med det år, ansökningarna inkommit till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
eller år 1902 samt beräknas efter de grunder som af
kammarkollegium och statskontoret föreslagits.

Någon ökning af^det å förenämnda anslagstitel under rubriken
»indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar»,
hvarifrån de hemmansägarna tillkommande ersättningsbelopp skulle
utgöras, synes icke behöfva ifrågakomma, då denna del af anslaget
äfven för framtiden torde komma att uppvisa besparingar — för år
1906 funnos sådana till belopp af 1,289 kronor 55 öre —, samt
hela ersättningsbeloppet till hemmansägarna, därest hemkallsafgifterna
från och med år 1909 skulle upphöra att utgå, enligt angifna grunder
skulle belöpa sig till högst 1,093 kronor 21 öre.»

I)å hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit synes
utskottet vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, får utskottet
hemställa

a) att Riksdagen — jämte förklarande, att de
af hemmanen 1 13 r>3 mantal Näset n:o 2 i Mo socken
och Va mantal Berga n:o 7 i Söderala socken af
Gäfleborgs län till innehafvaren af Myskje gästgifveri i
Mo socken utgående hemkallsafgifter från och med
år 1909 icke vidare skola utgöras — må medgifva,
att från anslagstiteln »gästgifvares friheter» må dels
af det å nämnda anslagstitel under rubriken »indelning
och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar»
uppförda belopp till ägarna af omförmälda
hemman efter ingången af år 1909 utbetalas en efter
förenämnda grunder beräknad godtgörelse för hemkallsafgifternas
utgörande under åren 1902—1908,
dels ock af den under anslagstiteln förekommande
»anvisning i kontant» till innehafvaren af Myskje

Statsutskottets Utlåtande. N:o It). -83

gästgifveri årligen från och med år 1909 utgå ett
belopp af 162 kronor 65 öre såsom ersättning föi
mistningen af dessa afgifter; samt

b) att Riksdagen må, för sistberörda ändamål,
från och med år 1909 höja det å förevarande anslagstitel
under »anvisning i kontant» upptagna belopp,
10,665 kronor, med i jämnadt tal 165 kronor eller
till 10,830 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till »gästgifvares friheter»
att ökas från 18,964 kronor till 19,129 kronor eller med 165 kronor.

Vägunderhållet på landet.

16-o) I innevarande års riksstat är för bidrag till vägunderhållet
å landet uppfördt ett förslagsanslag å 1,000,000 kronor. Uti en inom
Första Kammaren väckt, till sammansatta stats- och lagutskottet remitterad
motion, n:o 20, har grefve Raoul Hamilton föreslagit, att detta
anslag måtte höjas med 1,000,000 kronor till 2,000,000 kronor

Sedan det sammansatta utskottet häröfver afgifvit utlåtande och
Riksdagen med anledning däraf fattat beslut, kommer statsutskottet
att framställa det förslag, hvartill förhållandena må föranleda; hvilket
utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Rese- och traktamentspenningar.

17:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det å nionde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 70,000 kronor till 100,000 kronor med 80,000 kronor.

Öfver denna framställning, som är föranledd af Kungl. Maj:ts
till Riksdagen afgifna förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet, kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande
; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Ang. väckt
motion.

Rest- och
traktamentspenningar.

[16.]

Skrifmaterialier

m. m.

[17.]

Aflöning åt
ytterligare en
kanslisekreterare
inom
jordbruksdepartementet.

[18.]

Utskottets

yttrande.

284: Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öfriga ordinarie anslag.

18:°) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för
innevarande år finnas å nionde liufvudtiteln uppförda, liar Kungl. Maj:t
icke föreslagit någon annan ändring än att förslagsanslaget till skrifmaterialier
ock expenser, ved m. m., nu 40,469 kronor, måtte för
utjämnande af liufvudtitelns slutsamma böjas med 362 kronor till
40,831 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under nionde
hufvudtiteln, som här ofvan icke blifvit särskilt
omförmälda, må för år 1909 fastställas till samma
belopp som i innevarande års riksstat; dock att i
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må göras den jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns
slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

.... Medi anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga,
till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, får utskottet afgifva
följande yttrande och förslag.

Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli.

19:o) Kungl. Maj:t har under punkt 18 föreslagit Riksdagen att
för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500
kronor, åt en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdelning
a Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor.

Under erinran att Riksdagen för hvart och ett af åren 1907 och
1908 på Kungl. Maj:ts förslag för nu angifna ändamål på extra stat
anvisat samma belopp, som nu af Kungl. Maj:t begäres, och då enahanda
anslag synes vara behöflig! äfven för nästkommande år, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må, för beredande af lön, 2,500
kronor, och tjänstgörningspenningar, 1,500 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

285

åt eu kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets
afdelning af Kuugl. Maj:ts kansli på extra stat för
år 1909 anvisa ett anslag af 4,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

20:o) Kungl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, till bestridande
af kostnader för vissa byggnadsarbeten vid landtbruksinstitutet vid
Ultuna, bevilja ett anslag af 111,000 kronor samt däraf å extra stat
för år 1909 anvisa 63,000 kronor med rätt för Kungl. Magt att af det
sålunda anvisade beloppet låta under innevarande år af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 15,000 kronor.

Beträffande denna framställning bär statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet till förberörda statsrådsprotokoll den 13 januari
1 908 anfört följande.

»Hos Kungl. Maj:t bar framställning gjorts om beredande af
medel till verkställande af vissa byggnadsföretag vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna. Då detta ärende under den förberedande behandlingen
blifvit sammankoppladt med väckta frågor om förläggande till
Ultuna af en del af landtmäteriundervisningen samt om inrättande vid
såväl nämnda landtbruksinstitut som vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp af fortsättningskurser, afsedda hufvudsakligen för
blifvande landtbrukslärare och konsulenter, nödgas jag i den redogörelse,
jag nu går att lämna, äfven i korthet beröra sistnämnda bägge frågor,
ehuru dessa, enligt min uppfattning, ännu icke erhållit den allsidiga
utredning, att jag är beredd att framlägga förslag i dessa afseenden.

Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1904 erinrade landtmäteristyrelsen,
att för befordran till landtmätare fordrades att hafva
aflagt landtmäteriexamen vid generallandtmäterikontoret samt att undervisning
för sådant ändamål lämnades därstädes på statens bekostnad
med anlitande ''af ett vid riksdagen 1862—-1863 beviljadt, i generallandtmäterikontorets
stat upptaget anslagsbelopp af 3,000 kronor. Denna
undervisning påginge årligen under omkring sju månader och hade
under de senare årens kurser meddelats af fem lärare. Det vore dock
tydligt, att med ett så ringa anslag kursen endast kunnat vara en
minimikurs i afseende å det kunskapsmått, som meddelats eleverna.
Härtill konune, att landtmäteristyrelsen saknade nödig undervisningsmateriell,
laboratorium in. in. Rikets landtmätare både själfva vid
två möten enstämmigt framhållit önskvärdheten och behofvet af bättre

Byggnad*
företag vid
landtbruks
institutet vid
Ultuna.

[19.]

286

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utbildning för landtmätarna. Sedan landtmäteristyrelsen därefter i skrifvelsen
upptagit till pröfning olika möjligheter att bereda dylik bättre
utbildning, har styrelsen af närmare angifna skäl förklarat sig omfatta
den mening, att undervisningen i högre geodesi, i praktiskt landtmäteri
eller lägre geodesi samt i rättsvetenskap och de rörande landtmäterioch
skiftesväsendet gällande författningar in. m. borde fortfarande
meddelas vid landtmäteristyrelsen, samt att till landtbruksinstitutet
vid Ultuna borde förläggas en särskild kurs, möjligen afsedd äfven för
blifvande landtbruksingenjörer och omfattande undervisning i kemi,
mineralogi och geologi, mekanik, botanik, meteorologi, jordbrukslära
samt allmän och speciell kulturteknik (husbyggnads- och fältbyggnadslära).
Styrelsen har närmare angifvit, huru den tänkt sig kursen
anordnad, och slutligen hemställt om åtgärders vidtagande för inrättande
af en dylik kurs.

Sedan landtbruksstyrelsen erhållit befallning att yttra sig öfver
berörda framställning, inkom sistnämnda styrelse med en underdånig
skrifvelse af den 1 maj 1905, däruti styrelsen framhöll beliofvet af,
att åtgärder vidtoges för att de unge män, som ämnade ägna sig åt
landtbrukslärarkallet, måtte kunna erhålla särskild utbildning utöfver
den, som för närvarande erbjödes vid landtbruksinstituten, samt förklarade
sig anse det vara lämpligt, att för sådant ändamål eu ettårig
fortsättningskurs anordnades vid nämnda bägge institut. Styrelsen
hemställde, att äfven denna fråga finge företagas till utredning.
Härtill lämnade Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 nådigt bifall.

Enligt anmodan af landtbruksstyrelsen yttrade sig därefter de
bägge landtbruksinstitutens styrelser öfver de sålunda väckta förslagen.
Styrelsen för institutet vid Alnarp biträdde förslaget om inrättande af
fortsättningskurser och framlade i sammanhang därmed vissa organisations-
och byggnadsförslag, för hvilka jag nu saknar anledning att
redogöra. Styrelsen för institutet vid Ultuna afgaf sitt yttrande den
22 juni 1906 och tillstyrkte därvid, att en kurs för landtmäteriundervisning
måtte förläggas till Ultuna och ordnas i enlighet med närmare
angifvet förslag, att äfvenledes en kurs för landtbrukslärare, konsulenter
in. fl. måtte anordnas vid institutet i öfverensstämmelse med förslag,
som afgifvits af institutets lärarråd och kommitterade från båda landtbruksinstituten,
att till bägge kursernas uppehållande måtte anvisas
ett årligt anslag af 21,300 kronor, bland annat för inrättande af ett
nytt lektorat i kulturteknik och för de nuvarande bägge adjunkturernas
förändring till lektorsbefattningar, samt att till byggnads- och organisationskostnader
måtte för en gång anvisas ett anslag af 140,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

2s7

Sistnämnda belopp var afsedt att användas till uppförande af ny bostadsbyggnad
för 24 landtmäterielever och 6 elever i fortsättningskursen,
anskaffande af möbler till denna byggnad, inredning af det nuvarande
biblioteket i museibyggnaden till ritsal för landtmäterieleverna, uppförande
af två lektorsbostäder, den ena för den nya lektorn och den
andra för lektorn i mejerilära in. m., livilkens boställsvåning skulle tagas
i anspråk för laboratoriets behof, samt slutligen för verkställande af
planeringsarbeten. Styrelsen framhöll dock, att byggnadskostnaderna
kunde begränsas till sagda belopp endast under förutsättning af bifall till
den hemställan, styrelsen i särskild skrifvelse komme att göra om beviljande
af anslag till redan under nuvarande förhållanden erforderliga byggnader.

Den sålunda åberopade framställningen, hvilken jag nu anhåller
att få framlägga till nådig pröfning, skedde i underdånig skrifvelse den
7 november 1906. Häruti anförde institutets styrelse hufvudsakligen
följande.

För de båda adjunkterna vid institutet vore bostäder anordnade
i två fristående flygelbyggnader till rektorsbyggnaden. Enligt hvad ett
bifogadt ‘ syneprotokoll närmare utvisade, vore dessa flygelbyggnader
skröpliga och delvis angripna af röta, hvarjämte rummen vore små,
svåråtkomliga och låga. På grund häraf och då styrelsen i likhet med
synemännen ansåge, att ifrågavarande byggnader aldrig skulle kunna
sättas i sådant skick, att de kunde anses såsom lämpliga lärarbostäder,
hade styrelsen låtit genom arkitekten Ture Stenberg uppgöra ritningar
och kostnadsförslag till två nya lärarbostäder åt adjunkterna. Kostnaderna
för de bägge nya bostäderna jämte tillsyn och planering beräknades
till 45,921 kronor 80 öre eller alltså för hvardera till 22,960 kronor 90 öre.

Vidare erinrade institutets styrelse, att i mellanvåningen af rektorsbyggnaden
vore inredd bostad för en af lektorerna vid institutet. Denna
lägenhet kunde emellertid, på sätt framginge af bilagdt besiktningsutlåtande,
i sitt nuvarande skick icke anses på långt när tillfredsställa
äfven de måttligaste anspråk på en tidsenlig bostad. Af sådan anledning
och på det att samtliga lärare måtte blifva någorlunda likställda
i fråga om den dem tillförsäkrade förmånen af fri bostad, hvilken i staten
uppskattats till lika belopp för alla lärarna, hade styrelsen låtit bemälde
Stenberg uppgöra ritning och kostnadsförslag å nödiga förändringar,
hvilka, jämte ersättning för tillsyn in. m., beräknats draga en kostnad
af 5,767 kronor 94 öre.

I rektorsbyggnadens källarvåning vore inrymd matsal för eleverna
med därtill hörande köksafdelning. Af bifogadt besiktningsutlåtande
inhämtades, att till matsalen saknades tambur och kapprum, att mat -

288

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

salen vore alltför låg samt otillräckligt belyst, att golfvet vore uppslitet,
att köksafdelningen med serveringsrum, bagarstuga, skafferi och
källare vore i flera hänseenden otillfredsställande, att de för tjänarna
afsedda bostäderna vore alldeles olämpliga in. m. Lägenheten hade
på grund häraf vid synen ansetts i sin helhet olämplig såsom
restaurang. Styrelsen hade med hänsyn härtill funnit det vara nödvändigt,
att en annan lägenhet anskaffades, där mathållningen för
eleverna kunde anordnas på ett tillfredsställande sätt, och ansåge styrelsen,
att detta kunde ske genom förändring af den för sitt nuvarande
ändamål otjänliga lärlingsbyggnaden. Arkitekten Stenberg hade upprättat
ritning och förslag till en dylik förändring af sistnämnda byggnad
för en sammanlagd kostnad af 12,900 kronor 50 öre. I stället borde
ny lärlingsbyggnad jämte särskild köksbyggnad med matrum för lärlingarna
uppföras för tillhopa 84,742 kronor 90 öre, enligt ritningar
och förslag af samme Stenberg.

Därefter framhöll institutets styrelse, hurusom i nuvarande elevbyggnadens
bottenvåning vore inrymda två föreläsningssalar, ett litet
rum för lärarna, ett rum för fysikaliska samlingar och två rum, där
samlingar för husdjurslära, husdjurens anatomi, sjukvårdslära och hofbeslag,
botanik, zoologi och geologi vore hopgyttrade. Sistnämnda rum
måste jämväl användas för hållande af öfningar i mikroskopi, frökontroll
m. m. Fullständigt saknades arbetsrum för agronomi, förberedelserum
för föreläsningar (prepareringsrum), rum för extra lärare, som från
Uppsala kommit ut till institutet, samt rum för bibliotek. Detta sistnämnda
vore för närvarande inrymdt i redskapshusets lokaler. Ifrågavarande
anordningar för undervisningen vore alltså vid Ultuna mycket
bristfälliga. Då det för undervisningens behöriga gång vore af synnerlig
vikt, att de anmärkta bristfälligheterna blefve afhulpna, hade styrelsen
låtit genom arkitekten Stenberg upprätta ritningar och kostnadsförslag
dels till om- och påbyggnad af laboratoriebyggnaden, som nu
inrymde laboratorium jämte bostad och arbetsrum för lektorn i mejerilära
och bakteriologi samt kemi, dels ock till en alldeles ny institutionsbyggnad.
Om- och påbyggnaden skulle inrymma: i källarvåningen rum
för fysikaliska samlingar, två arbetsrum samt ett rum för bakteriologi,
i bottenvåningen laboratorierum, rum för förråd och apparater, vågrum
och ett rum för stipendiater, samt i våningen en trappa upp föreläsningssal,
prepareringsrum och ett rum för geologiska samlingar. Den nya
institutionsbyggnaden skulle inrymma i källarvåningen kolkällare, ångpannerum,
varmkammare, två mörkrum och ett rum för agronomi och

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

289

grofarbeten; i bottenvåningen rum för agronomi och botanik, samt i
våningen eu trappa upp rum för samlingar, fältbyggnadslära, prepareringsrum,
lärarrum och föreläsningssal. Om- och tillbyggnaden af
laboratoriebyggnaden beräknades inalles kosta 45,500 kronor samt den
nya institut! onsbyggnaden sammanlagdt 84,500 kronor.

Sammanlagda kostnaden för de sålunda ifrågasatta byggnads- och
inredningsarbetena uppginge alltså till 279,333 kronor 14 öre. De erforderliga
medlen borde enligt styrelsens förslag fördelas till utgående
med lika belopp under tre år.

Denna skrifvelse remitterades till landtbruksstyrelsen.

På gifven anledning öfverlämnade därefter styrelsen för institutet
vid Ultuna till landtbruksstyrelsen samt åberopade såsom sitt eget
yttrande ett den 13 november 1906 dagtecknadt, af institutets lärarråd
uppgjordt förslag angående förläggande till institutet af vare sig eu
fortsättningskurs för landtbrukslärare in. fl. eller af undervisning för
landtmätare, för den händelse att blott endera af dessa kurser skulle
komma till stånd. Därvid lämnades först utredning angående undervisningens
ordnande och årskostnaderna för hvardera kursen, innefattande,
bland annat, för fortsättningskursens skull, de två adjunktsbefattningarnas
förändring till lektorat, och, för landtmäterikursens
skull, inrättande af ett nytt lektorat i kulturteknik. Tillika anfördes
beträffande byggnads- och organisationskostnader, att för fortsättningskursen,
hvilken afsåges för endast sex elever årligen, några extra dylika
kostnader icke behöfde beräknas, dock endast under förutsättning att
förberörda af institutets styrelse i skrifvelsen den 7 november 1906
gjorda framställning om anslag till nya byggnader m. in. vunne bifall.
I sådant fall vunnes nämligen nya lärarbostäder samt utvidgade undervisningslokaler
och åt fortsättningskursens elever skulle bostad kunna
tillsvidare beredas i de flygelbyggnader, som nu utgjorde bostäder för
adjunkterna. Hvad enahanda kostnader på grund af endast landtmäterikursens
förläggande till Ultuna anginge, kunde de beräknas till

125,500 kronor och alltså i jämförelse med förslaget i styrelsens skrifvelse
den 22 juni 1906 minskas med 15,000 kronor, motsvarande kostnaden
för inredande i den ifrågasatta nya elevbyggnaden af rum för
de sex edeverna i fortsättningskursen. Det betonades dock, att det ej
funnes någon möjlighet att i de nuvarande institutionslokalerna anordna
undervisning för landtmätarna, hvadan ett bifall till institutsstyrelsens
förberörda framställning den 7 november 1906 måste anses
vara ett nödvändigt villkor äfven för landtmäterikursens förläggande
till Ultuna.

Bill. till Rik sd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

290

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uti underdånigt utlåtande den 4 juli 1907 har landtbruksstyrelsen
yttrat sig öfver samtliga nu omförmälda framställningar och förslag.
Därvid har landthruksstyrelsen tillstyrkt såväl inrättandet vid Ultuna
af en kurs för landtmäterielever som anordnandet vid både Ultuna och
Alnarp af fortsättningskurser för landtbrukslärare och jordbrukskonsulenter
och har tillika afgifvit förslag rörande undervisningen vid kurserna
och anskaffande af behöfliga. lärarkrafter m. in. Hvad beträffar Ultuna,
har landthruksstyrelsen instämt i institutsstyrelsens förslag, att en ny
lektorsbefattning skulle inrättas samt de bägge adjunkturerna förändras
till lektorat. Därjämte hafva vissa andra förändringar föreslagits.
Beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen vid Ultuna har landtbruksstyrelsen
anfört följande.

På grund af de föreslagna förändringarna i lärarpersonalen erfordrades
tre nya lektorsbostäder, en för den nya lektorn och en för
hvardera af de bägge lektorer, som skulle ersätta de nuvarande två
adjunkterna. Landtbruksstyrelsen delade nämligen institutsstyrelsens
åsikt, att nya bostäder för sistnämnda bägge lärare behöfde uppföras.
Kostnaden för dessa bägge bostäder hade af Ultunastyrelsen i skrifvelsen
den 7 november IDOG beräknats tillhopa till 45,921 kronor 80 öre.
Kostnaden för den nya lektorns bostad hade ingått i samma styrelses kostnadsberäkning
den 22 juni 1906. Styrelsen för Ultuna hade visserligen
i skrifvelsen den 22 juni 190G därjämte föreslagit, att den nuvarande
bostaden i laboratoriebyggnaden för lektorn i mejerilära m. m. skulle
tagas i anspråk för laboratoriets behof och att en ny lektorsbostad
skulle uppföras äfven för denne, men då en sådan anordning icke kunde
anses behöflig, äfven om de båda nya kurserna inrättades vid institutet,
ansåge landtbruksstyrelsen förslaget härom böra få förfalla. För nedbringande
af kostnaderna för de nya lektorsbostäderna hade landtbruksstyrelsen
låtit uppgöra delvis nya ritningar och kostnadsförslag, enligt
hvilka de skulle kunna utföras för 19,900 kronor 40 öre hvar eller
alltså alla tre för tillhopa 59,701 kronor 20 öre.

Mot den ifrågasatta förändringen af lektorsbostaden i rektorsbyggnadens
mellanvåning för en kostnad af 5,767 kronor 94 öre hade
landtbruksstyrelsen ej något att erinra.

Förslaget att i stället för den nuvarande restaurationslokalen i
rektorsbyggnadens källarvåning inreda dylika lokaler i nuvarande lärlingsbyggnaden
samt uppföra ny lärlingsbyggnad jämte tillhörande
köksbyggnad funne landtbruksstyrelsen mindre lämpligt, i det att lärlingsbyggnaden
på det hela taget vore i ganska godt skick och syntes

291

Statsutskott ds Utlåtande N:o 10.

kunna fortfarande utan större olägenhet användas för ändarna let, om
också vissa brister lins densamma kunde göra det önskligt att framdeles,
när tillfälle erbjöde sig att använda byggnaden för annat lämpligt
ändamål, förskaffa institutet eu annan lämpligare ^tingsbyggnad Landtbruksstyrelsen
hade därför, i ändamål att under nuvarande förhållanden
bespara kostnaden för nybyggnad, låtit uppgöra ritningar till förändring
och tillbyggnad af den nuvarande restaurationslokalen i rektorsbyggnaden
för en enligt upprättadt kostnadsförslag till 9.500 kronor

beräknad kostnad. , ., . e

Af Ultunastyrelsen både framhållits behofvet af eu utvidgning åt
institutets lokaler för meddelande af undervisning, särskilt dem, som
afsåge undersökningar och laborationer. Då detta förhållande åberopats
äfven i skrifvelse!! den 7 november 1906, hvilken icke utgått tran
antagandet, att de nya kurserna skulle anordnas vid institutet, vore
det tydligt, att styrelsen för institutet ansåge en utvidgning åt ifrågavarande
slag böra komma till stånd, vare sig sagda kurser anordnades
eller icke. '' Denna uppfattning kunde landtbruksstyrelsen icke annat
än dela, dock med anmärkande att omfattningen och beskaffenheten
af sagda utvidgning borde väsentligen göras beroende på den omständigheten,
huruvida en eller båda af berörda kurser komme till stånd
eller icke. Det yore för öfrigt gifvet att, i den mån landtbruksvetenskapen
utvecklade sig, allt större anspråk komme att ställas på institutets
förmåga att meddela undervisning och att institutet, för att
kunna följa med tidens fordringar i detta afseende, måste vid behof
anskaffa eller utvidga de för ändamålet erforderliga lokalerna järnte
därtill hörande undervisningsmateriell. Detta måste anses nödvändigt
ei blott för själfva undervisningen utan äfven för lärarnas utveckling
genom själfarbete. Vid landtbruksinstitutet vid Ultima hade, sedan
den s k elevbyggnaden, i hvilken förutom elevbostäder de flesta undervisningslokalerna
vore belägna, på 1860-talet uppfördes, ingå andra utvidgningar
af undervisningslokalerna förekommit än uppförandet åt ett
kemiskt laboratorium 1886 och en museibyggnad för redskaps- och
agronomiska samlingar 1893. Beträffande de för undervisningen disponerade
lokalerna i elevbyggnaden, hvarom utredning lämnats i Ultunastyrelsens
förberörda skrifvelse den 7 november 1906, ansåge landtbruksstyrelsen.
att det måste anses obestridligt, att de vore for sitt ändamål
alldeles otillräckliga. För den kemiska undervisningen funnes visserligen
någorlunda nöjaktiga lokaler, men äfven i detta afseende både

under vissa år,

då tillströmningen af elever vant större, betydande

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

svårigheter uppstått att på lämpligt sätt anordna öfningarna för
institutets båda årskurser. Olämpligt borde det äfven kunna anses
att särskild^ laboratorium för stipendiater saknades liksom äfven
ett tillfredsställande bakteriologiskt laboratorium och att föreläsningssal
ej funnes inom den kemiska undervisningsbyggnaden Den förut
omnämnda museibyggnaden för redskaps- och agronomiska samlingar
i hvilken byggnad äfven funnes inrymd en ritsal, lämpade sig egentligen
endast för förvaring af sådan undervisningsmateriel! som ej
oftare behöfde användas vid föreläsningar, då tydligen åtminstone
mera omtaliga föremål ej kunde under alla väderleksförhållanden transporteras
från den ena byggnaden till den andra, hvaraf äfven blifvit
en följd, att en del af dessa samlingar vid föreläsningar inrymdes i de
förut öfverfyllda lokalerna för samlingar i elevbyggnaden.

De redan i sig själf stora olägenheter, som sålunda vidlådde nuvarande
anordningar i sagda afseende, skulle naturligtvis blifva än
kannbarare, därest förberörda landtmäteri- och fortsättningskurser anordnades
vid institutet, men i båda fallen måste åtgärder vidtagas för
afhjälpande af de påvisade olägenheterna.

J likhet med styrelsen för institutet ansåge landtbruksstyrelsen sagda
åtgärder böra bestå i dels ombyggnad af den nuvarande laboratoriebyggnaden,
dels ock uppförandet af en ny institutionsbyggnad, hvaremot i elevbyggnaden
syntes kunna bibehållas undervisningslokalerna för husdjurslära
husdjurens anatomi, sjukvårdslära och hofbeslag samt den mindre af
de båda föreläsningssalarna, under det att det för närvarande till fysikaliska
samlingar använda rummet borde upplåtas till arbetsrum för
veterinären liksom äfven ett därintill liggande mindre rum. den större
föreläsningssalen användas till bibliotek samt de nu till samlingar använda
större rummen disponeras af lektorn i husdjurslära med undantag
af en mindre del, som borde tilläggas elevernas samlingssal.

För sm del ansåge landtbruksstyrelsen det af institutsstyrelsen i
sknfvelsen den 7 november 1906 framställda förslaget om laboratoriebyggnadens
förändring vara lämpligt, dock att några mindre förändringar
utan olägenhet skulle kunna vidtagas enligt ett af arkitekten
Stenberg upprattadt ändringsförslag, hvarigenom kostnaden skulle kunna
nedbringas från 45,500 kronor till 41,200 kronor. Enligt detta förslag
skulle kemiska laboratoriet tillbyggas och i tillbyggnaden beredas plats
åt laboratorium för stipendiater, föreläsningssal och prepareringsrum
rum för geologiska och kemiska samlingar, bakteriologiskt laboratorium’
rum för fysikaliska samlingar, arbetsrum för fysikaliska undersökningar

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 293

•

för såväl lärjungar som lärare samt rum för vissa redskapsmodeller.
Det nuvarande redskapsmuscet skulle under sådana förhållanden bibehållas
för större redskap och den förändrade laboratoriebyggnaden
komma att inrymma lokaler för all undervisning i den fysikaliska
ämnesgruppen, redskapslära, kemi, geologi, bakteriologi samt mejerihushållning.

Hvad anginge den nya undervisningsbyggnad, som enligt det
föregående behöfde uppföras, så skulle uti denna inrymmas lokaler för
den agronomiska och botaniska undervisningen samt för samlingar i
byggnadslära och kulturteknik jämte föreläsningssal och prepareringsrum.
I främsta rummet vore den botaniska undervisningen i behof af
rymliga lokaler för lärjungarnas mikroskopiska undersökningar, hvilka
icke utan stora olägenheter för undervisningen fortfarande kunde försiggå
i förberörda lokaler i elevbyggnaden, men därjämte erfordrades
lokaler för växtpatologiska och växtfysiologiska försök och öfningar,
hvilka under nuvarande förhållanden icke alls kunnat utföras, arbetsrum
för lärare och rum för samlingar, mörkrum in. m. För den
agronomiska undervisningen behöfdes ett arbetsrum för läraren samt
ett större rum för sådana samlingar, som användes vid föreläsningar,
hvilket rum äfven skulle tjäna till arbetsrum för stipendiater
samt elever i den tillämnade fortsättningskursen. För den nya lektorn
i redskaps- och byggnadslära samt ritning erfordrades ett större arbetsrum
samt ett rum för öfriga samlingar, som behöfde användas vid
föreläsningar. Då det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till ifrågavarande
byggnad lämnade rum för den erinran, att byggnaden vore
dyrbarare, än erforderligt syntes vara, hade landtbruksstyrelsen låtit
genom arkitekten Stenberg omarbeta sagda förslag, hvarigenom kostnaden
för byggnaden nedbringats från föreslagna 84,500 kronor till

60,000 kronor.

Vidkommande den i Ultunastyrelsens skrifvelse den 22 juni 1906
föreslagna nya bostadsbyggnaden för eleverna i landtmäteri- och fortsättningskurserna
hade landtbruksstyrelsen låtit utarbeta ritningar och
förslag, enligt hvilka kostnaden nedbringats till 80,140 kronor 40 öre.

Mot de i sistnämnda skrifvelse jämväl framställda förslagen att
inreda det nuvarande biblioteket i museibyggnaden till ritsal för landtmäterieleverna
samt verkställa vissa planeringsarbeten hade landtbruksstyrelsen
icke något att erinra. Kostnaderna härför beräknades tillhopa
till 6,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för dessa byggnadsarbeten m. m. vid

294

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Ultuna uppginge alltså, enligt landtbruksstyrelsens förslag, till 262,309
kronor 54 öre.

För jämförelses skull vill jag erinra, att motsvarande kostnader
beräknats enligt Ultunastyrelsens skrivelser den 22 juni och 7 november
1906 tillhopa till 419,833 kronor 14 öre, hvilket belopp enligt lärarrådets,
af samma styrelse godkända beräkning i skrifvelsen den 13
november 1906 ansetts kunna åtminstone tillsvidare nedsättas med 15,000
kronor.

På grund af de ifrågasatta kursernas förläggande till Ultuna
har landtbruksstyrelsen vidare hemställt om ökning i aflöningsstaten.
Såväl af nämnda anledning som på grund af de nya byggnadsföretag,
som, på sätt förut nämnts, planlagts, bär styrelsen slutligen ansett den
i institutets stat upptagna anslagspost »till institutets öfriga utgifter»,
nu 24,450 kronor, böra ökas med en tredjedel eller 8,150 kronor.

Äfven vid Alnarp borde enligt landtbruksstyrelsens förslag vissa
byggnader uppföras samt anslaget till institutets öfriga utgifter ökas.

Landtbruksstyrelsen har slutligen framlagt förslag till nya stater
för instituten vid Ultuna och Alnarp samt hemställt, att proposition
måtte aflätas till Riksdagen om dessa staters godkännande samt om
anvisande af medel till byggnadsarbeten vid instituten, af Indika medel
förberörda belopp af 262,309 kronor 54 öre skulle afses för Ultuna
och fördelas till utgående under åren 1909 och 1910 med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1908 för ändamålet
använda 25,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har därefter öfverintendentsämbetet
den 29 oktober 1907 afgifvit underdånigt yttrande angående dels den
ifrågasatta förändringen af den i mellanvåningen af rektorsbostaden
vid Ultuna belägna lektorsbostaden, dels om- och tillbyggnaden af
laboratoriebyggnaden därstädes, dels ock landtbruksstyrelsens förslag
till ny institutionsbyggnad därsammastädes. Öfverintendentsämbetet
har därvid icke funnit anledning till erinran mot ritningarna. Vidkommande
de tillhörande kostnadsberäkningarna har anförts, att om
än ämbetet ansett dem nog lågt tilltagna, ämbetet dock icke funnit
sig böra framställa andra anmärkningar mot desamma, än att för tillbyggnaden
till laboratoriebyggnaden uteglömts värmeledning, hvilkens
utförande enligt infordradt förslag kunde beräknas jämte murningsoch
dylika arbeten draga en kostnad af 4.000 kronor, samt att den
ifrågasatta kalkstensportalen å den nya institutionsbyggnaden syntes
behöfva. förenklas för att kunna utföras för den antagna kostnaden.
En sådan förenkling borde dock utan olägenhet kunna ske.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Såsom ofvan antydts, anser jag frågorna om definitivt ordnande
af landtmäteriundervisningen samt om beredande af ökad utbildning
för blifvande landtbrukslärare m. fl. icke ännu hafva vunnit den utredning,
att jag är beredd att framlägga förslag i dessa afseenden.
Äfven ”andra utvägar att ordna dessa undervisningskurser än de härofvan
angifna synas nämligen böra utredas och pröfvas. Vid sådant
förhållande finner jag samtliga omförmälda yttranden och förslag,
som angå landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, icke böra
för närvarande upptagas till pröfning. Hvad däremot landtbruksinstitutet
vid Ultuna angår, har dess styrelse uti skrifvelsen den 7
november 190(5 gjort framställning om vissa byggnadsföretag, hvilka
ansåges nödvändiga för institutets egen skull, och som alltså syntes
höra komma till" utförande, oberoende af huruvida några särskilda
undervisningskurser komme att anordnas för landtmätare eller blifvande
landtbrukslärare m. fl. Af de i sagda skrifvelse och uti landtbruksstyrelsens
utlåtande i ämnet anförda skäl samt efter pei sonligt besök
å platsen har jag blifvit öfvertygad, att åtminstone några af de sålunda
ifrågasatta arbetena äro för institutet under alla förhållanden
nödvändiga och af så trängande behof påkallade, att de icke böra
undanskjutas. Jag har vid pröfningen af denna fråga funnit mig böra
utgå från den synpunkten, att inga andra byggnadsarbeten nu böra
företagas, än som påkallas äfven vid bibehållande af institutets nuvarande
organisation och verksamhet oförändrade. Hvad alltså de förslag
beträffande institutet vid Ultima angå, som hafva sin grund i de
ifrågasatta särskilda kurserna, finner jag dem icke böra för närvarande
komma i betraktande.

Bland de nu ifrågavarande, af institutsstyrelsen i dess skrifvelse
den 7 november 1906 framhållna byggnadsbehofven förekommer först
frågan om uppförande af två nya bostadsbyggnader för de nuvarande
bägge adjunkterna. De flygelbyggnader till rektorsbyggnaden, uti hvilka
bostäder åt förenämnda adjunkter för närvarande äro beredda^ äro
visserligen, på sätt institutsstyrelsen och landtbruksstyrelsen framhållit,
i mindre godt och tidsenligt skick. Emellertid torde de icke vara af
så dålig beskaffenhet, att icke med uppförandet af nya bostäder i deras
ställe ännu någon tid kan anstå. Jag anser mig alltså icke nu böra
framställa något förslag om uppförande af ifrågavarande bostadsbyggii8id.
6r

Hvad däremot vidkommer de föreslagna förändringarna i den i
rektorsbyggnadens mellanvåning inredda lektorsbostaden, finnei jag dem

Departements chefens yttrande.

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vara behöfliga och praktiska, hvarför jag tillstyrker deras utförande.
Kostnaden härför är, som nämnts, beräknad till 5,767 kronor 94 öre.

I afseende å matserveringen för eleverna, hvilken nu är inrymd
i rektorsbyggnadens bottenvåning, har institutsstyrelsen framlagt ett
vidlyftigt förslag, afseende att lärlingsbyggnaden skulle omändras för
att blifva lämplig för detta ändamål samt ny lärlingsbyggnad med
köksbyggnad uppföras. Med hänsyn till hvad landt-bruksstyrelsen anfört
synes emellertid detta förslag icke för närvarande böra vinna
beaktande. Jag anser mig emellertid icke heller kunna tillstyrka
landtbruksstyrelsens förslag till den nuvarande restauranglokalens tillbyggande
och ändring. Visserligen skulle åtskilliga fördelar vinnas
därigenom, men å andra sidan skulle också afsevärda olägenheter uppstå,
. särskilt på grund af den trånga bj^ggnadsplatsen och markens
utning. I hvarje fall sjöris fördelarna vara så pass obetydliga, att
de knappast torde motsvara kostnaderna, oaktadt dessa enligt landtbruksstyrelsens
förslag icke skulle blifva särdeles stora. Jag anser
därför, att för närvarande icke något af de framställda förslagen i
detta afseende bör bringas till utförande, men att frågan framdeles
bör ånyo upptagas till pröfning, helst som anordningen af den nuvarande
lärlingsbyggnaden torde inom ej alltför aflägsen framtid göra
dess utbytande mot en ny dylik byggnad oafvisligt.

Den nuvarande anordningen af de egentliga undervisningslokalerna
i elevbyggnadens bottenvåning synes mig vara synnerligen otillfredsställande.
Såsom med styrka framhållits af såväl institutsstyrelsen som
landtbi uksstyrelsen, äro dessa lokaler för få och för trånga, hvilket
måste, hafva till följd särdeles stora svårigheter vid undervisningens
lämpliga anordnande. I likhet med nämnda myndigheter anser°jag
förbättring härutinnan böra vinnas genom tillbyggnad af laboratorierbyggnaden
och uppförande af en ny institutionsbyggnad. Då skulle eu
hvar af de olika ämnesgrupperna få till sitt förfogande tillräckligt
rymliga och lämpligt inredda undervisningslokaler, hvilka för hvarje
grupp vore samlade i en byggnad. Mot de af landtbruksstyrelsen
fiamlagda förslagen till ifrågavarande till- och nybyggnader har jag
icke funnit mig böra göra annan erinran, än att kostnaden för laboratoriets
tillbyggnad bör, såsom öfverintendentsämbetet anmärkt, för införande
af värmeledning ökas med 4,000 kronor till 45,200 kronor.
Kostnaden för den nya institutionsbyggnaden, är, som ofvan nämnts.
a o landtbruksstyrelsen beräknad till 60,000 kronor. V isserligen innehåller
landtbruksstyrelsens beräkning öfver utrymmenas användning i
de nya undervisningslokalerna, att vissa rum skulle tagas i anspråk

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

297

för de ifrågasatta särskilda kurserna. Men då iustitutsstyrelsens förslag
den 7 november 1906, som icke utgick från förutsättningen, att
dylika kurser skulle inrättas, innefattade nästan alldeles samma rumsindelning
som landtbruksstyrelsens, och rummens dimensioner i den
nya institutionsbyggnaden delvis voro större enligt det förstnämnda förslaget
än enligt det senare, finner jag mig hafva fullt skäl för den åsikt,
att någon reduktion af landtbruksstyrelsens förslag i afseende å dessa
byggnader icke skulle vara välbetänkt. För öfrigt torde böra erinras,
att tilloppet af inträdessökande till ifrågavarande landtbruksinstitut
under senaste åren varit så stort, att det synes vara en klok åtgärd
att, då byggnader i hvarje fall skola uppföras, icke göra dem så små,
att de tillfredsställa endast de mest omedelbara beliofven.

Samtliga öfriga byggnadsförslag än de, öfver hvilka jag nu
yttrat mig, stå i omedelbart samband med de ifrågasatta särskilda
kurserna och böra därför tills vidare lämnas å sido.

Sammanlagda kostnaden för de byggnadsarbeten, jag nu funnit
mig böra tillstyrka, är beräknad till 110,967 kronor 94 öre eller i
rundt tal till 111,000 kronor. Under förutsättning att någon del af
detta belopp, jag tänker mig 15,000 kronor, bör, på sätt landtbruksstyrelsen
anfört, göras tillgänglig redan under innevarande år, torde det
erforderliga beloppet böra fördelas till utgående under åren 1909 och
1910 sålunda, att 63,000 kronor anvisas för förstnämnda år, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis använda 15,000 kronor
redan under år 1908, samt att återstoden, 48,000 kronor, anvisas för
år 1910.

Någon ökning af det i institutets stat upptagna anslaget till
institutets öfriga utgifter på grund af dessa till- och nybyggnader
synes åtminstone för närvarande icke erforderlig.»

Utskottet finner genom den förebragta utredningen vara styrkt,
att de åt Ultuna landtbruksinstitut upplåtna byggnader äro i behof
af utvidgning och förbättring, i främsta rummet för att åt undervisningen
bereda ökadt utrymme i tidsenligt inredda lokaler.

Af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört inhämtas
emellertid, bland annat, att utredning pågår om förläggande
till Ultuna landtbruksinstitut af en del af landtmäteriundervisningen
och om inrättande därstädes af fortsättningskurser, afsedda hufvudsakligen
för blifvande landtbrukslärare och konsulenter.

Då Kungl. Maj:t icke nu ansett sig böra för Riksdagen framlägga
Bih. till Riksd. Prut. 1008. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 38

Utskottets

yttrande.

298

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

förslag i sistnämnda ämne, synes det utskottet, att icke heller den nu
framlagda byggnadsfrågan bör i dess helhet företagas till afgörande.
Det ligger nämligen i öppen dag, att det antal elever, som beräknas
vid institutet skola åtnjuta undervisning, bör tagas i betraktande såsom
en viktig faktor vid bestämmandet af det utrymme, som med afseende
å såväl undervisnings- som bostadsförhållandena må anses erforderligt.

Med hänsyn härtill har utskottet icke velat tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag annat än i de delar, som utskottet ansett böra
genomföras oberoende af huru frågan om institutets utvidgade verksamhet
kan komma att lösas. Därvid anser sig utskottet jämväl hafva
tillfredsställt de kraf på utvidgning och förbättring, som icke utan våda
för institutets verksamhet kunna tillbakasättas.

Utgående från dessa grundtankar har utskottet icke ansett sig
kunna tillstyrka bifall till förslaget att uppföra en ny institutionsbyggnad.
En sådan byggnads erforderliga storlek står nämligen gifvetvis
i nära beroende af antalet af dem, som i densamma skola åtnjuta
undervisning. Därtill kommer, att äfven andra möjligheter till beredande
af det ökade utrymme, som den föreslagna institutionsbyggnaden
skulle erbjuda, torde kunna utfinnas och böra komma under
pröfning.

Ej heller finner utskottet sig böra förorda de föreslagna förändringarna
i den i rektorsbyggnadens mellanvåning inredda lektorsbostaden.
En sådan restaurering synes nämligen lämpligast böra företagas
i samband med andra ifrågasatta förändringar, beträffande denna
byggnad.

Kungl. Maj:ts förslag i hvad det rör tillbyggnad af den s. k.
laboratoriebyggnaden anser sig utskottet däremot kunna tillstyrka.
Dels torde nämligen utvidgning af de förefintliga undervisningslokalerna
vara redan nu oundgängligen nödvändig för undervisningens behöriga
bedrifvande, dels synes ock ifrågavarande tillbyggnad, sådan den af
Kungl. Maj:t föreslagits, vara erforderlig, vare sig den ifrågasatta
utvidgningen af institutets verksamhet kommer till stånd eller icke.

Kostnaden för tillbyggnaden af laboratoriebyggnaden har af departementschefen
beräknats till 45,200 kronor. Mot denna beräkning
bär utskottet icke något att erinra. I öfverenstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag har utskottet äfvenledes velat tillstyrka, att ett belopp
af 15,000 kronor må för ändamålet utanordnas redan under innevarande
år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

299

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, till bestridande af kostnaden för
tillbyggnad af den s. k. laboratoriebyggnaden vid landtbruksinstitutet
vid Ultima, må på extra stat för år 1909
bevilja ett anslag af 45,200 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att däraf under innevarande år af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 15,000 kronor.

21;o) Kungl. Maj:t bär vidare föreslagit Riksdagen att till undervisningsmateriel!
för landtbruks- och mej eri institutet vid Alnarp pa
extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

I detta ärende bär departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag föreslog Kungl.
Maj:t, att i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
måtte uppföras en anslagspost »till undervisningsmateriell» till belopp
af 4,000 kronor, hvaremot den i samma stat upptagna anslagspost
»till institutets öfriga utgifter» skulle minskas med 1,000 kronor.
Inalles skulle alltså staten och det ordinarie statsanslaget ökas med

3,000 kronor. Riksdagen ansåg väl behofvet af ökade medel för anskaffande
af dylik undervisningsmateriell ådagalagdt, men då detta
behof icke syntes vara af stadigvarande natur, enär, i den mån som
materiellen kompletterades, minskning i utgifterna för nyanskaffning
borde kunna äga ram, ansåg Riksdagen det ökade anslagsbeloppet,

3,000 kronor, böra uppföras å extra stat, hvaremot anslagsposten »till
institutets öfriga utgifter» boi’de bibehållas oförändrad. Riksdagens i
enlighet härmed fattade beslut blef därefter af Kungl. Maj:t godkändt.

Styrelsen för institutet vid Alnarp har nu i underdånig skrifvelse
den 6 september 1907 framhållit, att enligt den nästlidna år i ärendet
lämnade utredning behofvet af undervisningsmateriell endast till en
ringa del kunde fyllas genom det för en gång beviljade extra anslagsbeloppet,
och på grund däraf hemställt, att ett anslag af 3,000 kronoi
måtte för enahanda ändamål äskas äfven för år 1909.

Denna framställning har landtbruksstyrelsen tillstyrkt i underdånigt
utlåtande den 31 oktober 1907.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och med
hänvisning till den nästlidna år lämnade utredningen angående behofvet
af ökad undervisningsmateriell vid ifrågavarande institut hemställer
utskottet,

Undervisingsmateriell

för landtbruks-
och
mejeriinstitutet
vid
Alnarp.

[20.]

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må till undervisningsmateriell för
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

Understöd åt
mindre bemed -

_________________ 22:o) Vidare bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till under ladelärjungar

stöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som
”iJS£r ä^öte bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag
[21.] 10,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna

godt föreskrifva.

Statsrådsprotokollet innehåller rörande detta ärende följande
yttrande af departementschefen:

»Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, beviljade Riksdagen
på extra stat för hvardera af åren 1906 och 1907 ett belopp af 5,000
kronor under villkor, bland annat, att lika belopp tillskötes af landsting,
hushållningssällskap eller eljest. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag har Riksdagen för samma ändamål på extra stat för innevarande
år beviljat ett anslag af 10.000 kronor, därvid emellertid berörda
villkor om bidrag från orten icke uppställts.

Kungörelse angående ifrågavarande understöd har af Kungl. Maj:t
utfärdats den 5 juli 1907, att gälla tills vidare, så länge anslag för
ändamålet anvisas.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 5 oktober
1907 gjort framställning om beredande af anslag å 10,000 kronor för
samma ändamål äfven för år 1909.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som
åtnjuta bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att utgå under
de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

understöd åt . AAA 2.3:0) Kun81- MaJ:t har föreslagit Riksdagen att för höjning från
landtbruks- 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom VästerVäsleZort-
norrlands> yästerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbrukslands,
raster- skolor utgående understöd af statsmedel å extra stat för år 1909 anbottens
och visa ett anslag af 6.000 kronor.

tän. _ under erinran att Riksdagen, med bifall till af Kungl. Maj:t i ämnet
[22.] gjorda framställningar, för hvarje år från och med år 1902 anvisat å

Statsutskottds Utlåtande N:o 10.

301

extra stat ett anslag af 0,000 kronor för höjning från 4,000 kronor
till 0,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel, för genomförande af omorganisation af dessa
skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning af
den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga,
och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas
verksamhet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade
tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel å
extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 0,000
kronor.

24:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande af
statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid dels skola för
Rimforsa för utbildande af lärarinnor på extra stat för år 1909 anvisa “/

ett anslag af 8,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgäng- landthushåiu
liga medel förskottsvis under innevarande år utaf nämnda anslag utanordna
ett belopp af 4,000 kronor. *•

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven, den 23 maj 1907 dagtecknad
skrift har Fredrika-Bremer-förbundet gjort framställning om statsanslag
till förbundets skola för utbildande af lärarinnor i landthushållning och
har förbundet därvid anfört hufvudsakligen följande.

Det senaste århundradet hade medfört en väsentlig omgestaltning
af kvinnans uppfostran och verksamhetsfält. För kvinnans intellektuella
utbildning hade blifvit väl sörjdt, och tillträde lämnades nu kvinnor
till såväl en stor del af statens tjänster som kommunens förtroendeuppdrag,
hvarjämte den enskilda företagsamheten i allt vidsträcktare
mån använde den kvinnliga arbetskraften, som å samtliga dessa områden
i stort sedt tillvunnit sig erkännande.

I huru hög grad än stat, kommun och enskilda föreningar eller
personer arbetat för att Sveriges kvinnor skulle erhålla högre kunskaper
och vidgad verksamhet, så syntes det dock, som om utvecklingen kommit
att blifva något ensidig. Samtidigt med den intellektuella utbildningen

392

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hade nämligen icke följt praktisk utbildning för det område, som af
ålder varit kvinnans, hennes arbete för hemmet. Följderna häraf vore
i all synnerhet märkbara på den stora landtbefolkningen.

För Sveriges män hade af stat, landsting och hushållningssällskap
ordnats landtbruksinstitut och landtbruksskolor, hofslagarskolor, trädgårdsskolor
m. m. För Sveriges kvinnor funnes tillgängliga å motsvarande
områden endast mejeri- och matlagningskurser, alltför få
för vårt vidsträckta land. Man hade, när saken rört kvinnorna, resonnerat
så, att modern borde undervisa döttrarna, men om modern icke
hade något att lära bort, så blefve den kunskap, hon lämnade, af noll
och intet värde, och så stode det tyvärr till i många svenska hem.

Drabbade följderna af dessa missförhållanden å landsbygden
endast enstaka familjer, så kunde det möjligen sägas, att det tillkomme
de enskilda att söka vinna en bättre tingens ordning, men enligt FredrikaBremer-förbundets
åsikt hade de förhållanden, hvarom här talats, en
långt större innebörd. Hufvudkontingenten af Sveriges befolkning vore
bosatt på landsbygden, landtbruk vore dess hufvudnäring, och det stora
flertalet kunde räknas till de s. k. smålandtbrukarna. Det måste under
sådana förhållanden vara af den största betydelse för Sveriges rike,
huru förhållandena gestaltade sig för denna stora grupp af dess innebyggare.

I ett mindre landtbrukarehem vore det i regel mannen, som
skötte landtbruket, som så att säga producerade varorna, som förtjänade
penningarna, under det hustruns åliggande vore att sköta hem och
barn, att omhändertaga och hushålla med landtbrukets produkter,
biträda med husdjurens skötsel samt i öfrigt genom landtbrukets binäringar
söka öka hemmets inkomster. Under nuvarande förhållanden
hördes emellertid en allmän klagan, att hustrurna icke väl skötte sitt
värf. Ett oriktigt tillvägagångssätt vid matens tillagning gjorde ofta,
att denna gåfve lägre näringsvärde än den borde gifva. Brist på kunskap
att sköta göromålen skapade brist på intresse, och det hade gått
så långt, att från stora trakter af Sverige förspordes, hurusom vagnar
med charkuterivaror gjorde regelbundna turer ute på landsbygden och där
vunne god afsättning. Betänkte man, att ingen af dessa varor borde
köpas från charkuteri affär, att de borde tillagas af husmodern af landthemmets
egna produkter, då komme man till den uträkningen, att den
vara, som på landsbygden köptes från charkuteriafiar, säkerligen betingade
ett pris, som vore 150, ända till 300 % dyrare än den borde
vara. En direkt följd af hustruns okunnighet vore sålunda, att hushållet
blefve för dyrt hållet. Om penningtillgången vore ringa, måste

Statsutskottets Uttalande N:o It).

30;;

man då i stallet knappa in på mängden af föda till men för Ilek)
familjen och dess utveckling.

Samma förhållanden, som gällde födoämnenas tillagning, gällde
ock å andra områden. Så t. ex. tillvaratoges ej ull och lin för familjens
behof af kläder, utan de lätt tillgängliga men också lätt förgängliga
fabriksvarorna inköptes och användes. De småstunder, livilka familjens
medlemmar kunde och borde använda för hemslöjden för att på så sätt
skaffa hemmens samtliga medlemmar kläder, handdukar, lakan in. m..
slösades ofta bort till föga gagn, och hemmens ekonomi betungades med
kontanta utlägg för varor, som till stor del kunde producerats å gården.
Under det att., tack vare de ansträngningar, som från det allmännas sida
gjordes för att lära smålandtbrukarna att sköta sitt landtbruk, att höja
boskapsskötseln och öka intresset å dessa områden, Sveriges landtbruk
år för år gånge stadigt framåt, hade den del af gårdens^ bruk, som
vanligen sköttes af kvinnorna, icke följt med i utvecklingen. Åt hemmens
inre skötsel ägnades ej den noggranna omsorg, som vore erforderlig, och
hvad anginge höns- och trädgårdsskötsel, gåfve de ej den afkastning,
som vore öfverensstämmande med gårdens bruk i öfrigt.

Frågan om kvinnans duglighet för hemmets sysslor borde dock
ej granskas endast ur ekonomisk synpunkt, ty säkerligen skulle husmoderns
kunskaper hafva en väsentlig betydelse för ungdomens uppfostran.
Intet medel syntes mera bidraga till sammanhållning inom
hemmen än det gemensamma arbetet för hemmet. Och få uppgifter
borde stå vår tid närmare än att fostra ungdomen till flitiga, arbetsamma
och sparsamma medborgare. Husmoderns brist på kunskaper
måste för henne utgöra ett hinder att sätta ungdomsskaran i verksamhet,
att vid tidiga år väcka kärlek till arbete. Frågan om ökandet
af vårt folks arbetsintensitet stode därför i nära samband med frågan
om kvinnans uppfostran till praktisk duglighet. Säkerligen hade ock
det välordnade hemmet den största betydelse i striden mot osedlighet
och dryckenskap. I detta samband borde påpekas, hurusom kvinnans
duglighet å det arbetsområde, som vore hennes, skulle vara henne en hjälp
för vinnande af ökad myndighet inom hemmet, särskildt vid hennes
arbete med barnens uppfostran. Frågan hade betydelse, äfven om man
såge den ur synpunkten af mannens och hustruns inbördes förhållande,
ty oduglighet i arbete måste ställa hustrun i en ofördelaktig
ställning gent emot mannen. Jämsides med hvarandra borde de utföra
hvar sin del af ett fullgodt arbete.

Öfverginge man från frågans betydelse för den enskilda familjen
ur ekonomisk och moralisk synpunkt till dess vikt för smålandtbrukets

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utveckling i stort sedt, så gjordes ganska allmänt det uttalandet, att
smålandtbruket för närvarande svårligen kunde bära sig, om ej hustrun
vunne kunskap att lika rationellt sköta sin del af arbetet, som mannen
skötte sin. Jordbrukets binäringar blefve ej vederbörligen utnyttjade,
och oaktadt all mannens sträfvan kunde företaget mången gång ej
bära sig. Man hörde till och med uttalas af personer, som på det
varmaste intresserade sig för frågan och ifrigt verkade för densamma,
att smålandtbrukets framtid i viss mån vore beroende af att kvinnan
vunne kunskap att på effektivt sätt deltaga i arbetet. Kvinnorna arbetade
visserligen äfven nu, och många af dem vore tyngda under arbetets
börda, men bristen på kunskap gjorde, att resultatet af deras arbete
ej stode i rimlig proportion till deras möda.

Frågan hade ännu en annan betydelse, nämligen dess samband
med emigrationen. När denna först börjat taga en större omfattning i
Sverige, hade det hufvudsakligen varit män som utvandrat. Så småningom
hade förhållandena ändrats. Det hade funnits år, då 40 % af samtliga
från Sverige utvandrande varit ogifta kvinnor. Många samverkande
orsaker torde bidraga till de ogifta kvinnornas utvandring, men ganska
sannolikt syntes vara, att svårigheten att vinna arbetsförtjänst i hemorten
vore en af dem.

De synpunkter, hvilka sålunda framlagts, hade länge beaktats
af Fredrika-Bremer-förbundet, och redan år 1903 hade af förbundet
framlagts förslag angående skolor för landtkvinnornas uppfostran för
deras arbete. Så småningom hade man emellertid kommit till den
öfvertygelsen, att det effektivaste sättet att verka för den landtbrukande
kvinnans uppfostran i de afseenden, som här berördes, vore att
upprätta en skola för utbildande af lärarinnor i erforderliga ämnen.
Svårligen skulle nämligen någon utveckling i nu afsedda riktning
kunna ske med grundlighet och med verklig praktisk syn på huru
landtkvinnans arbete kunde och borde höjas, om ej en lärarinnekår
utbildades, som sedan kunde i sin tur leda och undervisa. För närvarande
syntes det nämligen vara stor brist på lärarinnor, hvilkas praktiska
och teoretiska uppfostran skulle göra dem kvalificerade att lämna
kvinnor nödig undervisning för skötande af ett landthushåll. En kvinnlig
lärare behöfde på sitt område lika grundlig utbildning som den manlige
på sitt. Fredrika-Bremer-förbundet hade vidare tänkt sig, att
skolor inom de olika länen senare skulle komma att upprättas, där
länets kvinnliga ungdom kunde vinna uppfostran och kunskaper i de
sysslor, hvilka kvinnor brukade sköta i ett småbrukarhem.

Statsutskotttets Utlåtande N:o 10.

305

Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola för utbildande
af lärarinnor vore afsedd att öppnas den 1 november 1907 vid ltimforsa
i Östergötland.

Kursen skulle räcka IV* år och vore afsedd att utbilda

1) lärarinnor för landthushållningsskolor för kvinnor,

2) lärarinnor för såväl fasta som vandrande skolkök på landet,

3) lärarinnor och föredragshållare för kvinnliga småbrukarkurser,

samt

4) ledare af studieresor för kvinnliga småbrukare.

För tillträde till skolan skulle fordras högre fiickskolebildning
eller motsvarande kunskaper. Sådana sökande, som därjämte kunde
förete intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromål,
skulle äga företräde. Sökande borde dessutom för att bli antagen äga
god hälsa och hafva fyllt eller under kalenderåret fylla 20 år. Undantag
i inträdesfordringarna borde kunna göras, när styrelsen så prölvade
skäligt.

Afgiften för undervisning, logis, kost och lyse skulle utgöra 600
kronor för år.

Undervisningen skulle vara såväl praktisk som teoretisk och omfatta
följande ämnen:

Den praktiska undervisningen:

1) matlagning, bakning, inläggningar,

2) hemmets skötsel (städning, rengöring, tvätt och strykning,
kläders lagning m. nj.),

3) slöjd (sömnad, väfning in. in.),

4) husdjurens skötsel samt mjölkning, smör- och ostberedning,

5) trädgårdsskötsel och tillvaratagande af trädgårdens produkter,

6) skötsel af ett smålandtbruk,

7) undervisningsöfningar.

Den teoretiska undervisningen:

1) näringslära och födoämneslära,

2) kemi, fysik, botanik (kulturväxterna),

3) fysiologi, hygien, barnavård,

4) bokföring, hushållsbudgeter m. m,

5) mjölkhushållning,

6) jordbrukslära,

7) trädgårdsskötsel,

8) pedagogik.

Bill. till Riksd. Prof. 1908■ 4 Sand. 1 Afd. 10 Haft.

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Dessutom komme föredrag att hållas, hvilka hade afseende på
en husmors plikter inom och utom hemmet.

I de redogörelser, som afgåfves från hushållningssällskapen rörande
premiering af småbruk, framhölles städse det inflytande, landtbrukarnas
hustrur hade på gårdens skötsel, och sällan hade högre pris kunnat
utdelas, där icke premieringsnämnden kunnat spåra hustruns verksamhet
inom hemmet och hennes bidrag till skötseln af det hela. Häraf
framginge otvetydigt det inflytande, de smärre landtbrukarnas hustrur
hade på dessa småbruks framåtgående och utveckling, men det vore
alltför mycket begärdt, att hustrurna alltid skulle kunna på mönstergillt
sätt sköta sina åligganden, då icke några tillfällen hittills beredts
dem att få på praktiskt sätt lära sig de bästa sätten att utföra dem
åliggande arbeten.

Att idén med denna skolas grundande tillvunnit sig intresse och
förtroende äfven af dem, som inom vårt land vore vana att ledande
och stödjande arbeta för vårt landtbruks höjande, bevisades af det
mottagande, som gifvits en från förbundet till hushållningssällskapens
förvaltningsutskott inlämnad skrifvelse, däri förbundet hemställt om
ett anslag för skolans grundande.

Hvad anginge planens utförbarhet framhölles, att konsul 0. Ekman
inköpt och afgiftsfritt tills vidare ställt till förbundets förfogande
f. d. turisthotellet vid Rimforsa, som genom sin inredning förträffligt
lämpade sig för ändamålet, samt att konsul Ekman äfven inköpt 10
tunnland jord att användas såsom smålandtbruk i samband med skolan
och låtit där uppföra en ladugård m. m. Gåfvor från enskilda personer
hade influtit och ytterligare sådana vore utlofvade.

De medel, som sålunda'' kunde vara att disponera, vore dock icke
tillräckliga, hvilket framginge af en bifogad ekonomisk tablå. FredrikaBremer-förbundet
kunde icke af egna medel understödja skolan. Dä
det emellertid vore önskvärdt, att skolan uppsattes med god materiell
och att den kunde börja sin verksamhet och sedan fortsätta densamma
utau stora ekonomiska svårigheter, vågade förbundet i underdånighet
anhålla att för de med grundandet af förbundets landthushållningsskola
för utbildande af lärarinnor förenade kostnader måtte erhållas
ett statsanslag af 3,000 kronor samt att skolan måtte tillerkännas ett
årligt anslag af 4,000 kronor.

Af den åberopade ekonomiska tablån framgår, att kostnaderna
för skolans grundande beräknats till 12,950 kronor, hvilka afsetts
skola bestridas medelst statsanslag, 3,000 kronor, anslag af hushåll -

307

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningssällskap, ‘2,800 kronor, och gåfvor af enskilda, 7,150 kronor.
För skolans ärliga verksamhet hav uppgjorts en utgiftsstat, slutande ä
16 400 kronor, däraf löner till föreståndarinnan och lärarekrafter 3,900
kronor, tjänarelöner 1,000 kronor, hushållsomkostnader, mat in. m.
6,570 kronor, driftkostnader för gård och trädgård 2,000 kronor samt
utgifter till diverse olika ändamål 2,930 kronor. Såsom inkomster
hafva beräknats statsanslag å 4,000 kronor, årsafgifter å 600 kronor
för 20 elever, 12,000 kronor, samt inkomst af åkerbruk och trädgård,
hvilken, då all jord läge i lägervall, de första åren icke kunde beräknas
högre än till 400 kronor om året.

Enligt hvad jag inhämtat, har förbundet afsett, att rikets hushållningssällskap
skulle, sedan skolan en gång hunne fullt komma i gång,
understödja föreningen genom att gälda årsafgiften för en del elever,
hvilka alltså skulle blifva frielever. Några sådana finnas emellertid
icke vid den kurs, som tagit sin början den 1 november 1907.

Landtbruksstyrelsen har, till följd af nådig remiss, den 8 juni 1907
yttrat sig öfver denna framställning och därvid anfört, att ändamålet med
skolan enligt landtbruksstyrelsens uppfattning vore särdeles behjärtansvärdt,
särskild! med afseende därå, att på detta sätt skulle kunna
utbildas lämpliga lärarinnor för den undervisning, som numera enligt
reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af
det mindre jordbruket kunde med understöd af statsmedel lämnas föi
utbildande af kvinnors yrkesskicklighet för det mindre jordbruket,
För öfrigt syntes det vara ett maktpåliggande önskemål att, på sätt
Fredrika-Bremer-förbundet framhållit, allmogens kvinnor i allmänhet
utbildades för fyllandet af sin uppgift inom hemmet, Bet första steg,
som nu tagits för detta måls vinnande, vore därför värdt att af staten
understödjas, för att det måtte kunna vinna efterföljd och grunden
härigenom läggas till en utveckling, som enligt landtbruksstyrelsens
åsikt kunde blifva till nytta för jordbruket och för landtbefolkningen
i dess helhet.

Landtbruksstyrelsen hade icke något att erinra mot beloppen af
de begärda understöden, men anmärkte, att statsbidraget till skolans
uppehållande lämpligen syntes böra afse hela den första kursen och
därför böra bestämmas ej för år, såsom i ansökningen begärts, utan
för hel kurs, d. v. s. för ett och ett hälft ar och alltså utgå med
6,000 kronor, hvarigenom såväl staten som förbundet och eleverna
skulle erhålla säkerhet för att påbörjad kurs äfven komme att afslutas.
Landtbruksstyrelsen har därför hemställt, att hungl. Maj:t, med anled -

Landtlruks styrelsen.

Landtbruks undervis ningskommit tén.

308 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning af förevarande ansökning, täcktes tilldela Fredrika-Bremer-förbundet
dels ett anslag af 3,000 kronor till upprättande vid Kimforsa i
Östergötlands län af en skola för utbildande af lärarinnor i landthushållning
i enlighet med de i förbundets ansökning angifna hufvudgrunder,
dels ock ett anslag af 6,000 kronor för uppehållande af skolan
under tiden från och med den 1 november 1907 till och med den 30
april 1909, under villkor att under nämnda kurs tre elever skulle äga
åtnjuta kostnadsfri undervisning vid skolan, att planen för undervisningen
skulle underställas landtbruksstyrelsens pröfning samt att FredrikaBremer-förbundet
skulle vara skyldigt att före den 1 juli 1909 till
landtbruksstyrelsen afgifva berättelse om skolans verksamhet under
samma kurs.

Därefter har den kommitté, som Kungl. Maj:t tillsatt för afgifvande
af utredning och förslag till ändamålsenligt ordnande af den
lägre landtbruksundervisningen och hvad därmed äger sammanhang.
på grund af nådig remiss afgifvit utlåtande i förevarande ärende den
31 juli 1907. Därvid har kommittén, med anmälan att dess arbeten
icke fortskridit så långt, att den vore beredd att fullständigt yttra
sig i ämnet, anfört följande. Ändamålet med skolan vore, enligt
hvad ansökningen gåfve vid handen, att genom utbildande af lärarinnor
förbereda en bättre, såväl teoretisk som praktisk, undervisning
för landtbefolkningens kvinnor i de delar af hushållningen och
hemmets skötsel, där kvinnans insats vore af särskild betydelse. Om
behofvet af en sådan förbättrad undervisning vore kommittén icke
tveksam. Bristen på utbildade lärarkrafter vore för närvarande ett
af de största hindren för tillgodoseende af detta behof; och då den
nu tillämnade skolan skulle vara ett försök till afhjälpande häraf, funne
kommittén densamma väl värd att understödjas.

Beträffande detaljerna i den framlagda planen vore kommittén
icke ännu i tillfälle att yttra sig, men kommittén hade icke kunnat
underlåta att i två hänseenden framställa erinringar, hvartill förslaget
gifvit anledning. Enligt planen skulle såsom fordran för inträde i
skolan uppställas högre flickskolebildning eller motsvarande kunskaper.
De blifvande lärarinnorna skulle med en sådan bestämmelse säkerligen
så godt som uteslutande komma att rekryteras ur andra kretsar än
deras blifvande lärjungar, och de skulle väl ofta nog icke komma att
erhålla annan praktisk förfarenhet i landthushållning, än den som bibringades
under den jämförelsevis korta kursen vid skolan. Kommittén
trodde för sin del, att en lärarinna med mer ingående kännedom

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

30! i

om det verksam hetsområde, för hvithet hon skulle utbilda sina elever,
skulle hafva större utsikt att ernå goda resultat. Det vore därför
enligt kommitténs mening lyckligt, om äfven kvinnor utgångna ur
landtbefolkningens egna led kunde äga tillfälle att vinna utbildning
såsom lärarinnor, och detta skulle blifva möjligt, om genomgången
folkhögskolekurs, i förening med ytterligare utbildning, såsom exempelvis
genomgången husmoderskola, och intyg om lämplighet berättigade
till inträde vid skolan. I fråga om den föreslagna undervisningen ville
kommittén göra den erinran, att i studieplanen saknades bland de
teoretiska ämnena ett för landthushållningen sä viktigt ämne som husdj
ursskötsel.

Slutligen hafva jämväl hushållningssällskapens under hösten 1907
i Stockholm församlade ombud yttrat sig i frågan och därvid förklarat, omhuj.
att de funne ändamålet med upprättandet af en dylik skola särdeles
behjärtansvärdt samt ej hade något att erinra mot de begärda understödsbeloppen.
I afseende å planen för skolan anmärkte ombuden, att
bestämmelsen om högre flickskoleutbildning eller motsvarande kunskaper
såsom inträdesfordran vid skolan skulle komma att hafva till följd, att
de blifvande lärarinnorna säkerligen skulle så godt som uteslutande
rekryteras ur andra kretsar än deras blifvande lärjungar och i följd
häraf ofta nog sakna det praktiska underlag, som måste betecknas
såsom en oeftergiflig förutsättning för eu lärarinna på det nu afsedda
området. Ombuden ansåge emellertid, att åt skolan borde gifvas framför
allt en praktisk läggning. För att detta skulle blifva möjligt, ansåge
ombuden, att jämväl genomgången folkhögskolekurs borde berättiga
till inträde i skolan samt att såsom villkor för inträde borde uppställas
äfven intyg om praktisk duglighet och vana vid landtunga göromål.

Vikten af att landtbefolkningens kvinnor äga tillräckliga insikter Departement,-vid utförandet af de betydelsefulla uppgifter, som i ett landthushåll
hvila på dem, och behofvet af att undervisning i dessa hänseenden
meddelas dem hafva såväl i ansökningen som i de däröfver afgifna
yttrandena blifvit så tydligt ådagalagda och ur olika synpunkter belysta,
att jag icke finner mig behöfva ytterligare utveckla dessa förhållanden.
Jag vill endast uttala den öfvertygelse, att full verkan af alla
de ansträngningar, som från olika håll göras för att höja landets jordbruk
och dess binäringar samt därigenom äfven landtbefolkningens och
hela nationens ekonomiska ställning, aldrig kommer att ernås, om icke

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

äfven kvinnan föres in i denna utvecklingsrörelse, så att hon i än
högre grad än för närvarande varder skickad icke blott att skänka
mannen stöd och förståelse i hans sträfvan samt själf efter bästa förmåga
biträda honom inom de områden, som lämpa sig för hennes verksamhet,
utan äfven att som uppfostrarinna hos barnen och de unga
ingjuta kärlek till hemmet och det landtlig^ arbetet.

Hvad beträffar den nu ifrågavarande skolan, som tydligen syftar
mot ett sådant mål, anser jag densamma, på det sätt den anordnats,
hafva alla utsikter att på ett lyckligt och framgångsrikt sätt fylla sin
uppgift. Den uppställda fordran på högre flickskoleutbildning hos
eleverna torde dock icke böra för strängt fasthållas, utan inträdesfordringarna
jämkas i den riktning, som antydts i landtbruksundervisningskommitténs
och hushållningssällskapens ■ ombuds yttranden. Det
synes mig nämligen såväl vara en fullkomligt riktig grundsats, att
åt skolan framför allt bör gifvas eu praktisk läggning, som ock vara
ett oeftergifligt villkor för framgång, att de lärarinnor, som utgå
därifrån, icke stå främmande för de förhållanden, inom hvilka de
skola komma att verka, något som lätt skulle kunna blifva fallet,
om skolan alltför ensidigt rekryterade sina elever från vissa samhällsklasser.
Genomgången folkhögskolekurs, möjligen kompletterad
med intyg om lämplighet för sysslan och om praktisk duglighet, synes
mig därför äfven böra berättiga till inträde vid skolan. Bland bestämmelserna
rörande skolan förekommer visserligen, att undantag från de
vanliga inträdesfordringarna kunna göras, när styrelsen så pröfvar
skäligt, och jag har inhämtat, att af de 20 elever, som för närvarande
äro antagna, 7 ej genomgått högre flickskola utan blott folkskola jämte
folkhögskola, skolkök eller annan motsvarande utbildning. Jag anser dock,
på grund af hvad jag ofvan anfört, att, ehuru naturligtvis vissa svårigheter
måste möta vid undervisningen af elever med betydligt olika
förkunskaper, det bör vara i skolans välförstådda intresse att öppna
tillträde till skolan äfven för elever med den utbildning, jag härförut
angifvit, utan att detta behöfver betraktas såsom ett undantag från
regeln.

Hvad de begärda anslagen beträffar vill jag erinra, att Eders Kungl.
Maj:t den 31 december nästlidna år anvisat bidrag till organisationskostnaderna
från den till Eders Kungl. Maj:ts förfogande stående del af anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar. Att
skolan äfven är i behof af statsanslag för bestridande af de årliga utgifterna,
finner jag vara ådagalagdt af den förut omförmälda ekonomiska
beräkningen samt i öfrigt anförda omständigheter. Mot det beräknade

911

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

beloppet af 4,000 kronor för år finner jag ej anledning till erinran.
Landtbruksstyrelsen har föreslagit, att anslaget skulle beräknas för
kurs om 1 1li år och utgå med 0,000 kronor, men då afsikten uppenbarligen
i hvarje fall varit, att efter den första kursens afslutande eu
ny kurs skall börja samma år och det icke torde möta någon svårighet
att anordna utbetalandet af medlen på sådant sätt, att man
äger visshet, att de kurser verkligen pågå eller afslutats, som skola
medelst anslag understödjas, anser jag det vara lämpligast att anslaget
beräknas för kalenderår. Jag har så mycket större anledning
att föreslå detta, som, enligt hvad jag erfarit, man på grund af de
anmärkningar, som framställts mot den nuvarande anordningen, är betänkt
på att gorå kurserna tvååriga, och att därvid göra början redan
med den påbörjade första kursen. Då Fredrika-Bremer-förbundets ansökning
gjordes redan under våren 1907 och tydligen afsåg statsbidrag
redan Öför den kurs, som tagit sin början den 1 november nästlidna
år. anser jag, att det statsbidrag, hvartill medel nu torde böra äskas
af ’ Riksdagen, bör afse såväl år 1908 som år 1909.

Landtbruksstyrelsen bär föreslagit, att såsom villkor för statsanslaget
skulle uppställas, att tre elever skulle åtnjuta kostnadsfri
undervisning vid skolan.

Emot fastställandet af ett sådant villkor har jag icke något att
erinra. Jag torde dock böra påpeka, att därmed icke afses, att vederbörande
elever jämväl skola vara befriade från den del af skolafgiften,
som afser täckandet af kostnaden för kost och logi.

Ej heller finner jag anledning föreligga till någon principiell
anmärkning mot öfriga af styrelsen föreslagna villkor. De jämkningar
eller tillägg, desamma i ett eller annat hänseende möjligen kunna finnas
tarfva, torde emellertid i hvarje fall kunna beslutas i samband med
utanordnandet af blifvande anslag.

Det anslag, som för ändamålet skulle behöfva äskas af Riksdagen,

synes böra uppföras å extra stat.»

Den af Fredrika-Bremer förbundet inrättade landthushållningsskola
för utbildande af lärarinnor är enligt utskottets mening väl förtjänt
att komma i åtnjutande af statsunderstöd. Det torde nämligen
vara af synnerlig vikt att för den med statsmedel understödda, betydelsefulla
verksamhet, som numera bedrifves för att bibringa landtbefolkningens
kvinnor insikt och praktisk färdighet rörande de i
ett hem förekommande hushållsgöromål, Indika hvila på dem, äga tillgång
till för sin uppgift väl utbildade lärarinnor.

Utskottets

yttrande.

312 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen må å extra stat för år 1909 bevilja
ett anslag af 8,000 kronor till beredande af statsbidrag
åt Fredrika-Bremer-förbundets landihushållningsskola
vid Rimforsa för utbildande af lärarinnor, med
rätt för Kung!. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
under år 1908 utaf nämnda anslag utanordna
ett belopp af 4,000 kronor.

^jordbruks '' 25:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

konsulenter i aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norr^NorHand^
^anc^ un^er villkor, att konsulenternas rese- och traktamentsersättning
[24 \ bekostades af landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de
villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, på extra
stat för år 1909 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att af Kungl.
Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Vid underdåning föredragning af detta ärende har departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat därom, att nästlidet års Riksdag
för ifrågavarande ändamål på extra stat anvisat enahanda anslag
och att Kungl. Maj:t den 18 oktober 1907 utfärdat nådig kungörelse
angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland, att lända till efterrättelse tills vidare och så
länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades, samt meddelat,
att landtbruksstyrelsen den 5 i samma månad gjort framställning om
beredande jämväl för år 1909 af statsanslag för berörda ändamål.

Utskottet, som anser det föreslagna beloppet vara jämväl för år
1909 för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer,

att Riksdagen må såsom bidrag till aflöning åt
tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland,
under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i öfrigt,
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att
af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

313

Veterinärbakteriologisk anstalt.

26:o) Mod afseende å den proposition angående inrättande af eu
veter inärbakteriologisk anstalt, som, Kungl. Maj :t hade för afsikt att aflåta
till Riksdagen, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att å extra stat
för år 1909 måtte tills vidare beräknas ett anslag af 30,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen

anmäla.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

27:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1909
anvisa

n) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landibruksmöten 7,500 kronor; samt

b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
12,500 kronor.

28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fortsatt uppehållande
af de vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för profning af
maskiner och redskap för landtbrukets behof på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 10,000 kronor.

Härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande.

»Sedan profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbrukets
behof under en följd af år varit i verksamhet vid instituten vid
Ultuna och Alnarp samt kostnaderna härför bestridts genom ett af
aktiebolaget Separator den 7 augusti 1896 doneradt kapital af 100,000
kronor äfvensom genom profningsafgifter och inkomster af försålda meddelanden
rörande profningarna, föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Riksdag
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 40

Veterinär•
bakteriologisk
anstalt.

[25.]

Bidrag till
kostnaderna
för allmänna
landtbruk s*
möten.
Prisbelöning
ar vid
allmänna
landtbruks•
möten.

[26, 27.]

Rcdekapsprof

ningaanstalter.

L28.]

314

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att, enär förberörda gåfvomedel komme att vid samma års slut vara
nästan fullständigt förbrukade, å extra stat för år 1908 anvisa ett
anslag af 10,000 kronor för profningarnas fortsättande under sistnämnda
år. Detta anslagsbelopp både grundats på eu af landtbruksstyrelsen
framlagd medeltalsberäkning för anstalternas utgifter och inkomster
under åren 1901—1905, enligt hvilken de förra upptogos till 13,904
kronor och de senare till 2,694 kronor samt alltså de öfverskjutande
utgifterna utgjorde 11,210 kronor, hvilken summa jag vid ärendets
underdåniga föredragning den 12 januari 1907 emellertid ansåg kunna
sänkas till 10,000 kronor, enär det syntes, som om man i vidsträcktare
män, än landtbruksstyrelsen gjort, skulle kunna bygga på ökade afgifter
för profningarna.

Detta Kungl. Maj:ts förslag vann Riksdagens bifall. Därvid
erinrade Riksdagen, beträffande den i utgiftsberäkningen upptagna post
för dagtraktamenten till vid profningarna tjänstgörande, på platsen
bosatta ledamöter i profningsnämnderna, att Riksdagen redan år 1895
med anledning af då ifrågasatt statsanslag till dylik profningsanstalt
vid Ultuna anfört, att de af nämndens ledamöter, som vore anställda
och aflönade vid Ultuna institut och egendom, borde utan särskild
godtgörelse utföra de med profningarna förenade göromål, samt att på
grund däraf nedsättning i kostnaderna för anstalten syntes kunna åstadkommas.
Riksdagen ansåg sig dock icke böra af denna anledning minska
ifrågavarande anslag.

Uppå underdånig framställning har därefter Kungl. Maj:t den
6 december 1907 fastställt stat för dessa anstalter för innevarande år.
Utgifterna äro därvid upptagna till 14,500 kronor och inkomsterna utaf
afgifter och försålda meddelanden till 2,000 kronor. Skillnaden utfylles
genom dels statsbidraget och dels återstod af donationsmedlen,
2,500 kronor.

I underdånig skrifvelse den 19 november 1907 har nu landtbruksstyrelsen
gjort framställning om anslag till dylika profningar för år
1909 och därvid öfverlämnat en till styrelsen ställd skrift i ämnet från
profniugsanstalternas styrelse. I sistberörda skrift anföres hufvudsakligen
följande.

Då från och med år 1905 väsentligt ökade kostnader för profningsanstalterna
uppstått i fråga om aflöning och ersättning åt sekreterarna,
och då någon minskning för framtiden beträffande dessa utgiftsposter
ej syntes vara att förvänta, ansåge styrelsen lämpligt att
vid uppgörande af stat för profningarna för år 1909 lägga de senaste
årens räkenskaper till grund.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

] medeltal hade under åren 1905 och 1906 utgifterna

tryckningskostnader för meddelanden ............................... kr.

post, telegraf och telefon .................................................... >

frakter ................................................................................... *

annonsering ..............................................................................

sekreterarna och redigering af meddelanden ................... »

reseersättning till styrelsens ledamöter ...................•........»

dagtraktamenten åt på platsen bosatta ledamöter i

nämnderna ..................................................■_................■;...... *

dagtraktamenten och reseersättning åt öfriga ledamöter

i nämnderna..................................................................... *

instrument och inventarier ..................................................... *

materialier och förbrukningsartiklar ................................... »

ersättning för arbete ............................................................... *

diverse utgifter ........................................................................ *

tillfälliga utgifter ......................................

315

utgjort

2,036

354

269

3,693

386

1,629:

1,907

1,673

165

1,847

400

14,507

tillsammans kr.

Om härifrån droges inkomsterna, som i medeltal för
dessa år utgjort

för försålda meddelanden................................ kr. 853:

» profningsafgifter ................. > 1,717:

diverse inkomster ........................................... * 174;

eller tillsammans kr. 2,744: —

återstode kr. 11,763: —

som sålunda varit det belopp, som årligen användts af de för ändamålet
donerade medlen.

Beträffande de ofvan angifna utgifterna har styrelsen framhållit,
att det endast med iakttagande af den allra största sparsamhet varit
möjligt att hålla dem nere vid de låga belopp, de i medeltal utgjort.
Så hade rörande den i fastställda stater anvisade summan till inköp
och underhåll af instrument och apparater för profningarna besparingar
kunnat göras, då komplettering af samlingarna genom nyanskaffning
inskränkts till det oundgängligen nödvändiga. Den profningsnämnderna
tillkommande rättigheten att inköpa och profva maskiner
och redskap, som ej blifvit till profning anmälda, men om hvilka
kännedom ansetts önsklig, hade med hänsyn till därmed förenade kostnader
ej anlitats. Hvad som dock i ännu högre grad bidragit till att
minska omkostnaderna för profningarna hade varit den hittills med

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fördel anlitade metoden att uppdraga profningarnas fortsättande åt eu
kommission, bestående af de på platsen bosatta ledamöterna i nämnden,
hvarigenom det varit möjligt att inskränka antalet arbetsdagar
för nämndernas öfriga ledamöter. Enligt det sålunda tillämpade systemet
hade följaktligen det mesta arbetet hvilat å de på platsen boende
ledamöterna, nämligen läi’arna vid instituten och förvaltarna vid respektive
egendomar, Ultima och Alnarp.

Hvad åter inkomsterna beträffade, utgjordes dessa hufvudsakligen
af två olika slag, profningsafgifter och inkomster genom försäljning
af exemplar af styrelsens meddelanden. De förra hade varit något varierande
för de olika anstalterna; år 1905 hade de uppgått sammanlagdt
till 1,630 kronor och år 1906 till 1,805 kronor eller i medeltal
för båda åren till 1,717 kronor. De flesta anmälningarna inkomme i
regeln under de närmaste åren före hållandet af de allmänna svenska
landtbruksmötena, hvadan sålunda såväl 1905 som 1906 angåfve relativt
höga siffror. Detta framginge äfven däraf, att för år 1907 under
de 10 första månaderna influtit 1,325 kronor i anmälningsafgifter, och
syntes denna summa, i betraktande af den för profning af jordbruksredskap
mindre lämpliga årstiden, ej väsentligt komma att ökas före
årets slut. Styrelsen ansåge därför lämpligt att för är 1909 beräkna
inkomster af detta slag till 1,500 kronor.

Hvad inkomst genom försäljning af meddelanden vidkomma, hade
äfven den varit hög under åren 1905 och 1906. Om man emellertid
toge hänsyn till, att de för maskin- och redskapsväsendet mest intresserade
jordbrukarna, d. v. s. de egentliga afnämarna af meddelanden,
numera hade fullständiga uppsättningar af de hittills publicerade numren,
så syntes man böra räkna med det förhållande, att den hufvudsakliga
inkomsten på denna väg hädanefter komme att inflyta genom
försäljning af kommande meddelanden och endast en mindre del genom
försäljning af de under de närmast gångna åren utgifna. Då därjämte priset
på dessa, liksom fallet äfven torde blifva med de följande numren,
vore afsevärdt lägre än å de först utkomna, syntes samma årliga inkomst
som tillförne ej kunna påräknas Erfarenheten från år 1907 gåfve
stod åt denna förmodan, enär under årets dittills gångna 10 månader
influtit endast 419 kr., hvilken summa före årets slut antagligen ej
komme att undergå någon väsentlig höjning.

I anslutning till hvad ofvan anförts hade styrelsen upprättat
följande förslag till utgifter och inkomster för profningarna under

•Sr» 1 Q A O A O

Statsutskottet» Utlåtande N:o 10.

317

Utgifter.

profningsnämnderna kr. 3,500: —

sekreterarna och redigering af meddelanden 3,700: —

instrument och inventarier ........................ » 1,800: —

arbete, transporter, förbrukningsmateria lier,

post m. m............................... >_ 2,500:— kr. 11,500: —

till styrelsens disposition för tryckningskostnader och

styrelsens egna utgifter » 3,000: —

tillsammans kr. 14,500: —

Inkomster.

för försålda meddelanden och diverse inkomster
................................................... kr. 500: —

> profningsafgifter .................................... » 1,500: —— kr. 2,000: —

brist kr. 12,500: —

utgörande alltså beloppet af det behöfliga anslaget för profningarnas
fortsättande.

Med ett dylikt anslag ansåge styrelsen, att profningsanstalternas
verksamhet borde kunna uppehållas i samma omfattning som hittills.
En eventuell nedprutning af detsamma till ett mindre belopp skulle
gifvetvis komma att medföra åtskilliga olägenheter och nödvändiggöra
en inskränkning i arbetet. För år 1908 syntes, oaktadt statsanslaget
utginge med endast 10,000 kronor, en begränsning af anstalternas verksamhet
visserligen ej behöfva förekomma, emedan en behållning af donationsmedlen
då komme profningarna till godo. För år 1909 vore
emellertid det begärda anslaget af behofvet påkalladt, enär något öfverskott
från år 1908 icke vore att förvänta och dessutom åtskilliga
långvariga och därför kostsamma profningar då skulle företagas. Härtill
komme, att ju mer tiden för nästa allmänna svenska landtbruksmötes
hållande närmade sig, dess större blefve säkerligen antalet profningar.

Till sist ville styrelsen framhålla, att några väsentligt ökade inkomster
af profningsafgifter ej syntes vara att påräkna, helst som de
största och viktigaste profningarna, serieprofningarna, vore afgiftsfria.

Landtbruksstyrelsen har beträffande profningsafgifterna meddelat,
att dessa enligt nu gällande taxa bestämdes med hänsyn till profningsföremålets
värde, så att för dyrare föremål afgiften utginge efter lägre
procent af värdet än för mindre och billigare. För de större profnings -

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föremålen erlades sålunda t. ex. för föremål till ett värde af 2,000
kronor en afgift af 125 kronor, för föremål af 3,000 kronors värde
175 kronor o. s. v. Dessa afgifter syntes icke böra höjas, enär de ofta
täckte anstaltens direkta utgifter för profningen. Däremot hade det
satts i fråga att höja taxan för smärre redskap, enär profningen af ett
enda eller ett par dylika ofta måste företagas å tid, då nämnden eljest ej
sammanträdde, hvilket medförde kostnader, som betydligt öfverstege erlagd
anmälningsafgift. En höjning af afgiften i detta fall skulle dock
antagligen komma att medföra minskning i antalet anmälningar, hvilket
vore en afgjord olägenhet. Med hänsyn till dessa förhållanden
kunde det icke anses afgjordt, att en förhöjning af taxan skulle medföra
ökning af inkomsterna för profningsanstalterna. För så vidt seid
eprofningarna såsom hittills komrae att vara afgiftsfria — och något
annat syntes icke böra ifrågasättas — komme antagligen i sådan händelse
en del redskapsfabrikanter att låta anstå med anmälningarna, till
dess lämpliga serieprofningar utlystes, hvarigenom till och med en
minskning af inkomsterna skulle kunna inträffa.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen.
som icke hade något att erinra mot det af styrelsen för redskapsprofningsanstalterna
anmälda medelbehofvet för år 1909, hemställt, att till
fortsatt uppehållande af ifrågavarande profningsanstalter för år 1909
måtte beredas ett anslag af 12,500 kronor.

Departementschef
en.

Otvifvelaktigt böra medel beredas för fortsättande ännu någon
tid af ifrågavarande profningar efter nuvarande plan. Den nya centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, till hvilken, såsom
jag i mitt förberörda anförande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1907 framhöll, det ifrågasatts att öfverflytta profningarna,
torde nämligen i hvarje fall ännu ej hafva hunnit den utveckling, att
det redan nu bör ifrågakomma att öfverlämna bestyret med desamma
åt anstalten.

Landtbruksstyrelsen har emellertid i förevarande hänseende hemställt
om beredande af ett anslag å 12,500 kronor. Då jag i olikhet
med landtbruksstyrelsen fortfarande anser i någon mån ökade inkomster
böra kunna beredas genom höjning i vissa fall af afgifterna för profningar
och det dessutom icke torde vara uteslutet, att äfven jämkningar
kunna göras å vissa utgiftsposter, har jag icke tillräcklig anledning
att för ar 1909 tillstyrka högre anslag för ifrågavarande profningar än
det, som blifvit af Riksdagen anvisadt för innevarande år.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

319

På grund af hvad departementschefen i detta ärende sålunda
anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till fortsatt uppehållande af de
vid landtbruksinstitutet vid Ultima samt landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter
för profning af maskiner och redskap för landtbrukets
behof, å extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af
10,000 kronor.

29:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1909 anvisa,
såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof — inom de
orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart
för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta
jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorietjänaren
äfvensom de årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 32,000 kronor.

30:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
får utskottet hemställa, anstalt inom

Norrbottens

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af ,.^''j
en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt L''
inom Norrbottens län — under villkor att från länets
landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag
lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

31:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bidrag åt fyra,
i enlighet med i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrunder, anordnade [31.]
frökontrollanstalter på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

Agrikultur kemiska stationer.

[29.]

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31,500 kronor, däraf för anstalternas utrustning 12,000 kronor — att
med 3,000 kronor utgå till en hvar af dessa anstalter, under villkor
att till hvar och en af dem kostnadsfritt öfverlämnades de apparater
och andra inventarier, som tillhörde inom det län, dit anstalten skulle
förläggas, befintlig med statsmedel understödd frökontrollanstalt — samt
till anstalternas underhåll 19,500 kronor — att med 3,000 kronor utgå
till den med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå förenade frökontrollanstalten
och med 5,500 kronor till hvar och en af de tre
öfriga anstalterna, under villkor att hushållningssällskap eller landsting,
hvar för sig eller i förening, förbundit sig ej mindre att lämna årsanslag,
som, sammanlagda, uppginge för den förstnämnda anstalten till
minst 2,000 kronor och för hvar och en af de tre öfriga anstalterna
till minst 3,000 kronor, än äfven att bekosta lokal för anstalten,
aflöningen till föreståndare och assistent samt de årliga utgifterna till
anstaltens underhåll och till inköp af böcker och inventarier för anstaltens
behof.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med anledning af eu vid 1886 års riksdag väckt motion beslöt Riksdagen
att för år 1887 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett extra anslag
af 10,000 kronor för att användas till understöd, med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt, åt sådana frökontrollanstalter, som af landsting
eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, understöddes
med minst samma belopp som statsbidraget, och Indika anstalter
ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende å analysmetoder
och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställdes. I sin
underdåniga skrifvelse i ämnet framhöll Riksdagen, hurusom de ofta
med understöd af hushållningssällskap flerstädes inrättade anstalter för
frökontroll, visserligen verkat gagnande, men att de icke kunde arbeta
med så stor framgång som önskligt vore, enär de blifvit inrättade utan
gemensam plan och vid dem tillämpades ofta stridiga metoder för frökontrollen,
så att samma vara vid olika anstalter kunde blifva föremål
för helt skiljaktiga bedömanden. En på sådant sätt ordnad frökontroll
vore föga ägnad att stadfästa och utvidga förtroendet till anstalternas
förmåga att tillfredsställande lösa uppgiften att vara ett stöd
för den ännu outvecklade odlingen inom landet af frö och handeln
därmed. Då staten understödde så många andra grenar af jordbruksnäringen,
kunde Riksdagen icke finna annat än att äfven här vore ett
område, där staten borde ingripa ordnande och stödjande. Efter att
vidare hafva framhållit vikten af att anstalter funnes, hvilka vore un -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

321

derkastade offentlig myndighets inseende och kontroll och arbetade efter
metoder, som af sådan myndighet pröfvats och befunnits vara de basta,
förklarade sig Riksdagen anse, att det åt Kungl. Maj:t borde öfverlämnas
att bestämma, hur saken i sina detaljer borde ordnas.

Sedermera har på särskilda framställningar af Kungl. Maj:t samma
belopp mot enahanda villkor för ändamålet årligen beviljats för
åren från och med år 1888 till och med innevarande år.

För de med understöd af statsmedel inrättade frökontrollanstalter
utfärdade Kungl. Maj:t den 12 november 1886 nådigt reglemente,
hvilket fortfarande är gällande, med undantag däraf att de funktioner,
som i detsamma tillagts landtbruksakademiens förvaltningskommitté,
numera tillkomma landtbruksstyrelsen. Enligt detsamma hafva dessa
anstalter till ändamål att befrämja den inhemska fröodlingen och
fröhandeln genom meddelande af upplysningar och råd samt medelst
undersökningar af de i handeln förekommande frön med afseende på
deras värde såsom utsäde. Hvarje anstalt står under uppsikt af en
styrelse af minst tre ledamöter, hvilka utses för den tid och i den
ordning, som bestämmes af det eller de hushållningssällskap eller landsting,
hvilka bidraga till anstaltens underhåll.

Föreståndare för anstalten antages af styrelsen, sedan landtbruksstyrelsen
meddelat yttrande om den sökandes kompetens och skicklighet.
Föreståndaren åligger, bland annat, att på begäran och mot ersättning
efter af landtbruksstyrelsen fastställd taxa verkställa fröundersökningar,
att i afseende på metoder för analysernas utförande äfvensom
i fråga om grunderna för bokföring och för affattande af analysattester
m. m. ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som blifvit
af landtbruksstyrelsen fastställda, att åt enskilda jordbrukare och fröhandlare
på begäran meddela upplysningar och råd rörande de fordringar,
som böra ställas på en fullgod utsädesvara, samt att företaga resor
inom området för anstaltens verksamhet för att meddela upplysningar
och råd om odlings-, rensnings- och öfriga förfaringsmetoder för vinnande
af fullgod utsädesvara. Vidare föreskrifves i reglementet, bland
annat, att det eller de hushållningssällskap eller landsting, som bidraga
till anstaltens underhåll, skola bekosta arbetslokal med erforderliga
möbler, apparater och böcker samt att landtbruksstyrelsen äger att
enligt bemyndigande af vederbörande departementschef låta inspektera
anstalterna.

Den för de med understöd af statsmedel inrättade frökontrollanstalter
nu gällande instruktion utfärdades af landtbruksstyrelsen den
26 juni 1900. Vid utarbetandet af densamma har särskild hänsyn
Bih till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 7 Afd. 10 Hcift. 41

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

blifvit tagen till åstadkommandet af likformighet i frökontrollen inom
de skandinaviska länderna. I nämnda syfte hade före instruktionens
utfärdande underhandlingar förts med representanter för frökontrollen
i Danmark och Norge.

Frågan om omorganisation af frökontrollanstalterna och förändring
i villkoren för statsunderstöd åt dem har under årens lopp vid
skilda tillfällen förelegat. Första gången upptogs frågan af landtbruksstyrelsen,
som i underdånig skrifvelse den 3 oktober 1890 framhöll
olämpligheten af att det till frökontrollanstalterna beviljade anslaget
fördelades mellan alltför många anstalter, hvarigenom lätt kunde
inträffa, att beloppet af de särskilda bidragen så minskades, att nyttan
med anslaget ginge i viss mån förlorad. Det skulle därför, enligt landtbruksstyrelsens
åsikt, lända till större gagn för det allmänna, om det
inom landet funnes ett mindre antal väl utrustade frökontrollanstalter,
hvilkas föreståndare vore i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt
frökontrollen och därmed sammanhängande vetenskapliga arbeten, än
om mängden af dessa anstalter vore större, men de särskilda anstalterna
tilläfventyrs saknade fullt samma förutsättningar för att kunna
lyckligt lösa sin viktiga uppgift. På grund häraf syntes det landtbruksstyrelsen
önskvärdt, att det föreskrift^ högsta anslag, som finge
till anstalt utdelas, höjdes Irån 1 000 kronor till 1,500 kronor. Styrelsen
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att vidtaga sådan förändring i de dittills uppställda villkoren för anslaget,
att Kungl. Maj:t, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall
skedd pröfning af ifrågasatt eller upprättad anstalts behöflighet för orten,
kunde anvisa dylik anstalt ett statsunderstöd af högst 1,500 kronor.

Då emellertid Kungl. Maj:t fann en förändring, åsyftande att inskränka
det dåvarande antalet frökontrollanstalter, icke böra vidtagas
utan en föregången fullständig utredning rörande lämpligheten af en
dylik inskränkning, föreslog Kungl. Maj:t 1891 års Riksdag att bevilja
anslaget för år 1892 att utgå under förut bestämda villkor, hvilket äfven
af Riksdagen medgafs.

Nästa gång frågan om åstadkommandet af bättre utrustade frökontrollanstalter
upptogs till behandling var vid sammanträde inför
landtbruksstyrelsen med föreståndare för frökontrollanstalter jämte särskildt
inbjudna fackmän, hvilket hölls i Stockholm den 29 och 30
juni 1898.

Bland öfverläggningsämnen vid detta möte förekom äfven frågan,
huruvida de många frökontrollanstalterna i Sverige gagnade frökon -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

323

trollarbetet samt hur saken skulle ställa sig, ifall deras antal minskades
till eventuellt fyra eller fem.

Vid öfverläggningen uttalades olika åsikter i ämnet. A ena sidan
förordades, såsom varande till ''gagn för frökontrollen i dess helhet, en
inskränkning af anstalternas antal och de kvarvarandes förseende med
större anslag, därvid såsom skäl härför bland annat framhölls svårigheten
att vid ett stort antal små och ofullständigt utrustade anstalter
vinna öfverensstämmande analysresultat samt att detta större
antal frökontrollanstalter ej längre vore erforderligt; sedan numera
goda kommunikationer underlättade försändningen af prof längre väg.
Å andra sidan uttalades den meningen, att ett större antal frökontrollanstalter
vore till gagn, då det visat sig; att en kontrollanstalt
verkade kraftigast i den närmaste trakten samt att de påpekade olägenheterna
kunde utan minskning af antalet af hjälpas därigenom, att tre
eller fyra af de befintliga anstalterna försåges med bättre utrustning.

Mötet anslöt sig till den senare åsikten och uttalade sig för bibehållandet
af det dåvarande antalet frökontrollanstalter, af hvilka dock
tre eller fyra borde erhålla bättre och rikligare utrustning.

Då landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 november
1901 anmälde frågan om anslag till frökontrollanstalter för år 1903,
underställde styrelsen ånyo Kung!. Maj:ts pröfning frågan om förändring
i organisationen af frökontrollen. Frågans återupptagande var då
närmast föranledt af till landtbruksstyrelsen inkomna framställningar
från föreståndarna för samtliga rikets aderton frökontrollanstalter om
höjande af statsanslaget till samma anstalter från 10,000 kronor till
20,000 kronor. Såsom stöd härför hade hufvudsakligen anförts, att de
anslag, som de statsunderstödda anstalterna uppbure och hvilka i
medeltal för hvarje anstalt utgjorde, statsunderstödet 555 kronor 56
öre samt anslag från hushållningssällskap och landsting, inberäknadt
lokal, 887 kronor 32 öre, vore så små, att ingen anstalts tjänstemän
kunde hafva sitt uppehälle af desamma, utan måste tjänstemännen
öfverallt söka sin hufvudsakliga bärgning i annan verksamhet samt
betrakta tjänsten vid frökontrollanstalten såsom en bisyssla. Vidare
hade ett ökadt antal extra biträden måst anställas, hvilkas aflöning
toge i anspråk belopp, som till stor del vore högre än statsanslaget.

I de öfver dessa framställningar af landtbruksstyrelsen från vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott infordrade yttranden
hade samtliga utskott förordat förhöjning i anslaget, därvid dock åtskil -

Landtbruksstvvols^n
dr
1901.

324

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

liga af dem tillika framhållit önskvärdheten af en omorganisation af
anstalterna i sådan riktning, att deras antal blefve minskadt men de,
som fortfarande komme att bibehållas, försåges med mera vetenskapligt
utbildade arbetskrafter och bättre utrustning, än nu i allmänhet
vore fallet.

I sin ofvanberörda skrifvelse den 11 november 1901 lämnade
landtbrukssty relsen en utförlig utredning angående de statsunderstödda
frökontrollanstalternas ekonomiska ställning, af hvilken utredning det
syntes styrelsen framgå, att icke ens någon af anstalterna vore i stånd
att ensam kunna gifva full aflöning åt en föreståndare med de anspråk,
som borde ställas på en sådan. Den gifna följden häraf hade blifvit,
att frökontrollen inom vårt land måst blifva en ^sysselsättning för de
personer, som däråt ägnat sig. Denna omständighet hade också varit
förnämsta anledningen därtill, att ofvannämnda framställningar blifvit
gjorda och så godt som enhälligt af vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordade.

Det måste också i allmänhet anses i hög grad önskvärdt, att föreståndaren
för en frökontrollanstalt sattes i tillfälle att mera odeladt
kunna ägna sig åt sin befattning i alla de riktningar, som folie inom
hans verksamhetsområde. Därförutan komme arbetet med frökontrollen
icke att erhålla den betydelse för landets jordbruk och det anseende
bland landtmännen, utan hvilka den icke kunde blifva till all den nytta,
som eljest vore fallet. Det syntes också själfklart, att, om frökontrollen
sammanfördes såsom en bisak med annan verksamhet, arbetet med kontrollen
lätt kunde komma att öfverlämnas åt oansvariga personer i underordnad
ställning utan tillräcklig kompetens, på samma gång det äfven kunde
befaras, att till föreståndare för anstalterna komme att antagas personer,
hvilkas hufvudsakliga utbildning och intresse folie inom ett annat
område.

Under sådana förhållanden syntes det landtbruksstyrelsen förr
eller senare blifva nödigt, att en ändring vidtoges beträffande de
svenska frökontrollanstalterna i den riktning, som i föreliggande
framställningar angifvits, eller att frökontrollanstalter upprättades
med tillräckligt ekonomiskt underlag för att desammas föreståndare
skulle kunna mera uteslutande än hittills ägna sig åt sin verksamhet
vid anstalten och sålunda fullt likställas med föreståndarne vid sådana
kontrollinrättningar, som redan förefunnes i Danmark, Schweiz, Österrike,
Frankrike, Belgien och på vissa ställen i Tyskland och som visat
sig icke blott mera gagnande utan öfver hufvud taget i ekonomiskt
afseende fördelaktigare än otillräckligt utrustade frökontrollanstalter.

325

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen icke vara af behofvet
påkalladt, att samtliga frökontrollanstalterna utvidgades till sådana
större anstalter, som i det föregående antydts, utan vore det fullt
tillräckligt, att endast vissa bland dem erliölle högre understöd
än hittills. En indragning af de mindre anstalterna ansåge landtbruksstyrelsen
icke för det dåvarande önsklig. Under sådana förhållanden
skulle, om en förändring i angifven riktning vidtoges, tvenne
slags anstalter komma att finnas, nämligen dels de större med rikligare
statsanslag och andra understöd utrustade anstalterna med eu mera
allmän, till hela landet eller större del af detsamma sig sträckande
uppgift, dels ock mindre dylika anstalter med mera begränsade tillgångar
och mindre vidsträckt ändamål.

För upprätthållande af en dylik större anstalt syntes det landtbruksstyrelsen
erfordras, för år räknadt, 7,500 kronor, hvaraf staten
skulle tillskjuta 3,000 kronor. Till en början och innan någon erfarenhet
beträffande möjligheten af att med fördel upprätta några dylika
större anstalter vunnits, borde statsanslag icke beredas för mer än
två sådana anstalter. För de öfriga mindre frökontrollanstalterna syntes
några förändringar i villkoren för statsbidrags åtnjutande icke behöfva
vidtagas utan sådana anstalter borde komma i åtnjutande af ungefär
samma statsanslag som dittills. Då det vidare vore antagligt att, om
två större anstalter komme till stånd, detta skulle ske på det sätt att
två eller möjligen flera af de frökontrollanstalter, hvilka för närvarande
åtnjöte statsunderstöd, komme att öfvergå till två dylika anstalter,
erfordrades icke ökadt statsanslag till hela det belopp, jsom skulle
beviljas de två större anstalterna, utan syntes, då de två anstalter,
hvilka tilldelats de högsta statsunderstöden, åtnjöte tillhopa 1,750
kronor, däraf den ena 900 kronor och den andra 850 kronor, sammanlagda
beloppet af ifrågavarande statsunderstöd icke behöfva sättas högre
än till 14,000 kronor.

Som det emellertid icke kunde med full bestämdhet förutsägas,
huruvida, äfven om möjlighet därtill skulle genom ökadt anslag beredas,
båda eller ens någon af de ifrågasatta större anstalterna skulle komma
till stånd, syntes vid beviljande af nyssnämnda summa sådan föreskrift
böra meddelas, att därigenom undvekes, såväl att de mindre frökontrollanstalterna,
hvilka, under förutsättning att större anstalter komme till
stånd, kunde anses med nu till dem utgående bidrag från statens
sida tillräckligt understödda, erhölle del af det tillskott till anslaget
till frökontrollanstalter, som för upprättande af större anstalter ifråga -

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sattes, som äfven att de mindre anstalterna i fråga om statsanslag
försattes i väsentligt sämre ställning än för närvarande vore fallet!
Detta syntes kunna ske genom en bestämmelse af innehåll att, om
endast en eller icke någon med 3,000 kronor understödd anstalt komme
till stånd, i förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000
kronor finge tillhopa användas till understöd åt frökontrollanstalter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landtbruksstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,
att Riksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat för
år 1903, för att användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställdes,
anvisa ett belopp af 14,000 kronor, hvaraf finge användas dels 3,000 kronor
till hvardera af tvenne anstalter inom de orter, där landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att understödja
anstalten med minst halfva beloppet af statsbidraget samt bekosta
och ställa till anstaltens förfogande ett ändamålsenligt botaniskt laboratorium
med alla erforderliga instrument, apparater, förbrukningsartiklar,
böcker och möbler äfvensom lämpligt försöksfält, dels ock högst 1,000
kronor till hvarje annan dylik anstalt, som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understöddes med minst samma
belopp som statsbidraget, dock att, om endast en eller icke någon
med 3,000 kronor af statsmedel understödd frökontrollanstalt komme
till stånd, af hela anslaget finge till samtliga frökontrollanstalter utgå
högst i förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000 kronor.

; Då ärendet i sammanhang med öfriga utgiftsfrågor, som skulle

''hos Riksdagen anmälas, den 11 januari 1902 af dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet föredrogs inför Kungl. Maj:t, anförde föredraganden,
att han till hvad landtbruksstyrelsen redan framhållit
angående de olägenheter, som blifvit en följd af anslagets splittrande
på en mängd anstalter, endast ville tillägga, att den nytta, som frökontrollanstalterna
obestridligt medfört för de trakter, dit de varit
förlagda, varit ganska dyrköpt, i det kostnaden för hvarje analys,
oberäknadt de afgifter, som af allmänheten erlagts, vid de flesta anstalterna
uppgått till 5, 6 å 7 kronor och till och med därutöfver samt
vid endast två anstalter understigit 2 kronor. Här ägde sålunda ett
missförhållande rum, som med snaraste borde rättas. Föredraganden
ansåg sig emellertid ej kunna biträda det ai landtbruksstyrelsen afgifna
förslaget, enär en omorganisation, enligt hans mening, borde gå i den
riktning, att antalet med statsmedel understödda anstalter väsentligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

327

inskränktes, att de, som fortfarande funnes böra åtnjuta bidrag af
statsmedel, erhölle eu fullt tidsenlig utrustning och ställdes under
ledning af fullt kompetenta personer, hvilka bereddes tillfälle att åt
anstalternas skötsel odeladt ägna sin tid och sina krafter, samt att
fördenskull kompetensfordringarna för vinnande af anställning såsom
föreståndare för dylik anstalt skärptes. Den egentliga fördel, som
med inrättandet af det nuvarande stora antalet frökontrollanstalter
afsetts att vinnas, hade varit att göra frökontrollens anlitande så bekväm
som möjligt för den jordbrukande allmänheten. Då emellertid
i alla händelser största delen af de personer, som anlitade frökontrollanstalterna,
icke kunde träda i personlig förbindelse med anstalternas
föreståndare, utan vore nödsakade att medelst post eller järnväg insända
sina finprof, syntes det, med hänsyn till den utveckling, kommunikationsväsendet
numera inom större delen af landet erhållit, vara
fullkomligt likgiltigt, huruvida dessa prof sändes något kortare eller
längre väg. Där olägenheter genom nu befintliga anstalters indragning
uppkomme, kunde dessa lätt förebyggas därigenom, att hushållningssällskap
uppdroge åt därtill lämpliga personer inom skilda delar af
sällskapets område att emot godtgörelse af sällskapet från allmänheten
emottaga fröprof till undersökning och därefter insända dem till närmaste
anstalt.

Vidare framhöll departementschefen, att man, enligt landtbruksstyrelsens
förslag, skulle komma att hafva två särskilda slag af med
statsmedel understödda frökontrollanstalter med olika reglementen, en
anordning, som syntes honom synnerligen olämplig.

Då framläggandet af ett förslag till omorganisation af frökontrollväsendet
i enlighet med af departementschefen angifna grunder, kräfde
en utredning af helt annan innebörd och beskaffenhet än den föreliggande,
ansåg han sig icke vid detta tillfälle böra ifrågasätta någon
ändring i vare sig de för ifrågavarande anslag gällande bestämmelser
eller anslagets belopp.

Kungl. Maj:t beslöt i enlighet med föredragandens sålunda uttalade
åsikt; och Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.

Då jag den 12 januari 1907 underställde Kungl. Maj:ts nådiga Departementspröfning
frågan om reglerandet för år 1908 af utgifterna under riks- chefcnår 1907■
statens nionde hufvudtitel, meddelade jag, att landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 22 november 1906 afgifvit förnyadt förslag
till en i vissa hänseenden ändrad organisation af frökontrollväsendet.

Då detta förslag icke syntes mig kunna läggas till grund för proposition
till Riksdagen, innan detsamma underkastats eu mera ingående

328

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

LandtbruksstyreUen
År
1906.

pröfning än den, som då kunnat åstadkommas, hemställde jag, att anslaget
måtte begäras utgå med samma belopp och under samma villkor
som dittills. Kungl. Maj:t biföll hvad jag sålunda hemställt, hvilket
ock blef Riksdagens beslut.

I anslutning härtill har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 14 september 1907 bland annat hemställt om aflåtande af
proposition till nästinstundande Riksdag, att Riksdagen måtte på extra
stat för 1909 för ifrågavarande ändamål och på hittillsvarande villkor
till Kungl. Maj:ts förfogande ställa samma belopp som under närmast
föregående år.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 22 november 1906 har landtbruksstyrelsen
till en början framhållit^ hurusom åtskilliga omständigheter
tillkommit, hvilka i viss mån ställde andra fordringar på frökontrollanstalterna
än dem, som förutsattes, då frågan om dessa anstalters
omorganisation den 11 januari 1902 föredrogs inför Kungl. Maj:t. Såsom
sådana har landtbruksstyrelsen betecknat den rörelse inom vårt land,
som hade till ändamål att höja det mindre jordbruket, i det att de
nuvarande af hushållningssällskapen upprättade frökontrollanstalterna
lämnade särskildt den mindre jordbrukaren en välbehöflig ledning vid val
af utsäde. Vidare hade landtbruksstyrelsen den 17 oktober 1906 gjort
framställning om statsanslag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen, bland hvilka åtgärder särskildt
framhållits bildandet af fröodlingsföreningar; dessa föreningar fordrade,
enligt landtbruksstyrelsens mening, för sin utveckling stödet af en såvidt
möjligt inom orten belägen frökontrollanstalt. Slutligen syntes det
landtbruksstyrelsen, att erfarenheten under senare tiden visat, att tillgång
till ett större antal frökontrollanstalter vissa år vore erforderlig,
därest alla de undersökningar, som påkallades, skulle kunna blifva utförda.
Detta framginge särskildt af den stora tillstömningen af fröprof
till frökontrollanstalterna år 1903, då 1902 års skörd visat sig underhaltig
såsom utsäde.

Då landtbruksstyrelsen nu ånyo underställde frågan om frökontrollanstalternas
omorganisation Kungl. Maj:ts pröfning, ansåge sig sålunda
landtbruksstyrelsen med ledning af den erfarenhet, som vunnits,
sedan frågan senast behandlades, böra utgå från den förutsättningen,
att det icke läte sig göra att utan största olägenhet indraga statsunderstöden
till de af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter,
hvilka hade ett lokalt behof att fylla. Däremot funne landtbruksstyrelsen
angeläget, att staten upprättade en fullständig frökontrollanstalt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

329

med eu högre och allmännare uppgift än de lokala anstalterna och
med särskild rättighet att, i händelse af olika undersökningsresultat
vid de andra anstalterna, med rättslig verkan efter föregången undersökning
lämna uttalande i dylika frågor.

Landtbruksstyrelsen har därefter lämnat en kortfattad redogörelse
för det sätt, hvarpå frökontrollen inom vissa främmande länder blifvit
organiserad.

Den första anstalten för frökontrollundersökningar upprättades
af professoren F. Nobbe år 1869 i Tarand i närheten af Dresden. Därefter
hade dylika anstalter inrättats i de flesta jordbrukande länder
till så stort antal, att för närvarande omkring 150 dylika anstalter
vore i verksamhet icke allenast i Europa utan äfven i Amerika och
Asien (Japan och Java). Många af dessa anstalter vore fristående frökontrollanstalter,
men de flesta vore förenade med andra institutioner
af närbesläktad art.

Frökontrollanstalten i Tarand utgjorde till en början en afdelning
under forstakademien därstädes, i hvars lokaler den var inrymd, men
år 1875 öfvertogs anstalten af sachsiska inrikesministeriet och förenades
år 1890 med den vid botaniska trädgården i Dresden nyinrättade försöksanstalten
för växtkultur, ehuru den fortfarande blef förlagd till
Tarand. Under hela sin verksamhet hade denna frökontrollanstalt haft
en ganska själfständig ställning och arbetat med frökontroll och vegetationsförsök.
Anstaltens afdelningar åtnjöte ett årligt statsbidrag af
12,000 mark.

Af Tysklands öfriga frökontrollanstalter, omkring 40 till antalet,
vore de flesta förenade med andra institutioner, så att endast ett fåtal
sysselsatte sig uteslutande med fröundersökningar. De flesta uppbure
anslag af stat och landtbrukssällskap, men då de vore förenade med
andra anstalter, utginge icke anslag särskildt för frökontrollen. Anslagen
vore ganska betydliga, ända till 20,000 mark, dock att försöksanstalten
i Hildesheim åtnjöte 27,000 mark, anstalten i Minister 35,000
mark och den i Halle 92,000 mark. Af de tyska frökontrollanstalterna
sysselsatte sig de i Hamburg och Kiel nästan uteslutande med frökontroll
och kunde anses såsom de i detta afseende mest bemärkta anstalterna
inom Tyskland.

Inom Österrike funnes omkring 15 frökontrollanstalter, af hvilka
5 till 6 uteslutande vore afsedda för fröundersökningar. Af sistnämnda
anstalter vore den i Wien den förnämsta. Denna anstalt hade sedan
den 1 oktober 1895 varit statsinstitution och hade utom frökontrollen
sig ålagd mikroskopisk undersökning af kraftfodermedel, hvarjämte
Bill. till BiJcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd, 10 Höft. 42

330

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föreståndaren äfven ledde kulturförsök med foderväxter. Årligen undersöktes
därstädes omkring 3,000 fröprof.

I Ungern funnes 6 frökontrollanstalter, Indika alla vore statsinstitutioner,
där jordbrukare ägde afgiftsfritt få frövaror undersökta.

I Frankrike funnes flera frökontrollanstalter, som vore förenade
med kemiska stationer, hvarjämte i Paris sedan år 1884 funnits inrättad
en statsinstitution för frökontroll, hvilken dock äfven hade sig ålagd
undersökning af för jordbruket mest lämpliga varieteter af gagn växter.
Dess årliga statsanslag vore 11,600 francs.

I Schweiz inrättades år 1876 en privat anstalt för frökontroll,
som efter ett års verksamhet öfvertogs af staten och för närvarande
lydde under inrikesministeriet. Anstalten vore förlagd till Zurich och
syntes vara den bäst utrustade frökontrollanstalt i världen, hvad beträffade
såväl personal som lokal och instrument.

En privat frökontrollanstalt inrättades år 1870 i Danmark och
förlädes till Köpenhamn, hvilken anstalt år 1891 öfvertogs af staten.
Den arbetade uteslutande med fröundersökningar och lydde under inrikesministeriet,
medan den närmaste ledningen utöfvades af en särskild
styrelse.

Erfarenheten från utlandet visade alltså, att de flesta frökontrollanstalter
därstädes voro förenade med andra institutioner. Åtskilliga
af anstalterna, såsom de i Tarand, Wien, Zurich, Hamburg och Köpenhamn,
vore dock nästan uteslutande frökontrollanstalter och rikligen
utrustade. Sistberörda anstalter hade också gjort sig bemärkta genom
sina arbeten i och för frökontrollens utveckling samt genom vidtomfattande
experimentell och jämförande försöksverksamhet beträffande
skilda fröslags behandling, olika apparater, undersökningsmetoder in. in.

Till ytterligare ledning vidkommande den riktning, i hvilken utvecklingen
af frökontrollen inom Sverige, enligt landtbruksstyrelsens
mening, borde försiggå, har styrelsen meddelat några uppgifter rörande
frökontrollens inom vårt land hittills varande anordnande.

Den första frökontrollanstalten i Sverige inrättades år 1876 af
Hallands läns hushållningssällskap och förlädes till egendomen Nydala.
I det reglemente, som Kungl. Maj:t den 15 december 1876 utfärdade
för de af hushållningssällskapen med understöd af statsmedel inrättade
kemiska stationer för jordbruket och näringarna, intogs bland föi’eståndarens
åligganden, att han skulle på begäran och mot ersättning
efter fastställd taxa verkställa undersökningar äfven af foderämnen,
sädesarter och frön. Denna bestämmelse uteslöts dock ur det af Kungl.
Maj:t den 18 maj 1888 utfärdade förnyade nådiga reglementet för sagda

331

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stationer. Emellertid inrättades af hushållningssällskapen åtskilliga
frökontrollanstalter, innan 1886 års Riksdag ställde till Kungl. Maj:ts
förfogande anslag för ändamålet.

I allmänhet vore analysafgifterna vid de svenska frökontrollanstalterna
särdeles låga, i det att dessa afgifter, där analyserna icke vore
kostnadsfria, växlade mellan 25 öre och 3 kronor, medan uti Tyskland
afgifterna uppginge till 4 å 9 mark och i Danmark intill 7 kronor.

Frökontrollen i Sverige hade hittills arbetat vid anstalter, af hvilka
ingen enda utgjorde statsanstalt i egentlig mening, medan åter
i utlandet, enligt hvad ofvan visats, i samma mån som fordringarna
på frökontrollen stegrats, allt flera anstalter öfvergått till att vara
statsanstalter.

Med anknytande till hvad i det föregående anförts rörande de
erfarenheter, hvilka vunnits i fråga om angelägenheten däraf, att de
nuvarande lokala frökontrollanstalterna bibehölles, ville landtbruksstyrelsen
i detta hänseende ytterligare anföra följande:

Under de senare åren hade till de svenska frökontrollanstalterna
inkommit nedanstående antal prof

år 1900 ........................... 10,849 prof

» 1901 ........................... 11,273 »

» 1902 .......................... 11,282 »

» 1903 ........................... 60,020 »

> 1904 .......................... 16,007 »

hvartill komme att under samma år plomberats

år 1900 ........................... 35,584 säckar

» 1901 .......................... 40,795 >

> 1902 ........................... 36,273 »

» 1903 ........................... 93,352 »

» 1904 ........................... 38,192 >

Om dessa siffror jämfördes med motsvarande siffror vid de bäst
utrustade frökontrollanstalterna i utlandet, där icke någon plombering
förekomme, framginge att, om antalet anstalter i Sverige skulle inskränkas
till t. ex. 2 å 4, arbetet vid enhvar af dessa skulle blifva
så betungande, att det icke skulle kunna med nödig skyndsamhet utföras.
Vid t. ex. anstalten i Ziirich hade årligen undersökts omkring
6,000 prof, vid anstalten i Wien omkring 3,000 prof samt vid anstalten
i Köpenhamn under åren 1900—1904 i medeltal 2,168 prof.

332

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Genom den föreslagna inskränkningen skulle således stor olägenhet
tillskyndas frökontrollen och dennas utveckling inom landet genom
försöks utförande m. m. omöjliggöras.

I ett mindre land, såsom t. ex. Danmark, där sällan prof af
spannmål undersöktes och där plombering från frökontrollanstaltens
sida ej påfordrades, syntes endast en anstalt af ifrågavarande slag kunna
fylla behofvet. I Holland och Belgien vore dock flera anstalter upprättade,
nämligen i det förra landet 4 och i det senare 9. Inom Sverige
åter med sin stora utsträckning och olika naturförhållanden inom särskilda
delar af landet samt med den stora mängd undersökningsprof,
som insändes till anstalterna, syntes behofvet af flera anstalter, förlagda
till olika delar af landet, göra sig gällande. Det vore visserligen sant,
att en mindre frökontrollanstalt mångenstädes skulle kunna ersättas af
inom orten anställda s. k. profinsamlare, men om detta system genomfördes
i större utsträckning, kunde befaras, att resultatet blefve detsamma,
som om ett större antal af de nuvarande anstalterna indroges.
Det borde icke heller lämnas oanmärkt hvilken fördel, som uppstode
därigenom, att frökontrollanstalterna genom åtnjutande af statsunderstöd
äfven blefve underkastade statskontroll.

Om sålunda enligt landtbruksstyrelsens åsikt de nuvarande frökontrollanstalterna
icke borde ovillkorligen undandragas statsunderstöd,
syntes, såsom i det föregående antydts, en större anstalt böra upprättas,
som uteslutande underhölles af statsmedel och hvars föreståndare
och öfriga personal odeladt ägnade sig åt anstaltens skötsel. Behofvet
af en sådan anstalt hade länge gjort sig kändt och framginge för
öfrigt däraf, att det borde inom landet finnas en anstalt, utrustad med
nutidens yppersta medel för lösandet af sin uppgift, till hvilken anstalt
skiljaktiga undersökningsresultat borde från de öfriga anstalterna kunna
för afgörande hänskjutas och hvilken vore bättre rustad än de öfriga
att kunna bidraga till frökontrollens utveckling inom landet. Denna
anstalt borde alltså, förutom undersökningar samt råd och upplysningar
åt allmänheten, hafva till uppgift att i tvistiga fall afgifva yttranden
med rättslig verkan samt erhålla uppdrag att utföra praktiska utredningar
rörande frökontrollen, såsom behandlingen af frö- och utsädesvaror
under olika skördeförhållanden, studerande af ogräsfröns beskaffenhet
samt metoder för ogräsens utrotande och för utsädesfröns rengöring
och sortering, jämförande försök mellan olika metoder och
apparater för frökontrollen, odlingsförsök in. m. Reglemente för anstalten
borde af Kungl. Maj:t utfärdas, hvari lämpligen borde intaga*

333

Statsutskottets Utlåtande N:o K>.

bestämmelser därom, att instruktion för anstalten skulle meddelas af
landtbruksstyrelsen.

Enligt de villkor, som gällde för anslag till frökontrollanstalter,
utginge statsunderstöd till hvarje anstalt, som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understöddes med minst
samma belopp som statsbidraget och som ville underkasta sig de villkor
och föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfnga förhållanden,
som af Kungl. Maj:t fastställdes. Härigenom kunde blifva
en följd, att anslaget komme att splittras på alltför många anstalter,
hvarigenom nyttan med anslaget ginge i viss mån förlorad. Huruvida
dylik anstalt borde komma i åtnjutande af statsunderstöd, borde bero
på pröfning af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall beträffande anstaltens
behöflighet för orten. Vidkommande det för närvarande till frökontrollanstalter
utgående anslagets belopp, 10,000 kronor, ansage
landtbruksstyrelsen anledning saknas att föreslå någon ändring däri,
liksom ej heller i fråga om öfriga villkor för understöds åtnjutande.

Hvad vidare anginge kostnaderna för upprättandet uteslutande
på statens bekostnad af en frökontrollanstalt, så syntes till ledning vid
bedömandet af denna fråga böra meddelas en tablå öfver inkomster
och utgifter vid de mest anlitade frökontrollanstalterna i Sverige, nämligen
de i Stockholm, Lund och Örebro, för åren 1904 och 1905.

Inkomster

Statsbidrag ................ kr.

Af hushållningssällskap „
Analys- och plombe- ,,
ringsafgifter

Summa kr.

Aflöning:

föreståndaren .... kronor

biträden ............ „

Lokal (med lyse och

bränsle)................ „

Inventarier och apparater
m. m..... „

Summa kronor

		1904			1905	Örebro
Stockholm	Lund	Örehro	Stockholm	Lund
850:	_	900: —	650: —	850: —	800: —	750: —
1,500:	—	2,100: —	1,000: —	1,500: —	2,100: —	1,000: -
4,583:	93	4,224: it	5,470: 45	3,896: 34	4,416: 85	5,842: i o
6,933:	93	7,224: n	7,120: 45	6,246: 3 4	7,316: 85	7,592: io
		Utgifter
		1904			1905
Stockholm	Lund	Örebro	Stockholm	Lund	Örebro
2,800:		3,000: -	2,825: —	2,498: 29	3,000: —	2,947: 3 7
2,772:	—	2,130: —	3,060: —	2,462: 44	2,189: 76	2,948: 58
841:	—	886: —	365: —	879:45	987:93	488:37
267:	_	1,200: —	1,300: —	498:56	1,139: 16	1,276: 78
6,680:	—	7,216: -	7,550: —	6,338: 7 4	7,316: 85	7,661: io

334 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Motsvarande siffror för frökontrollanstalten i Köpenhamn åren
1902—1904 vore:

Statsbidrag ....
Analysafgifter

Inkomster:

1902 1903 1904

.................kronor 8,325:3 2 7,392:38 5,638:7 7

............... „ 5,396:20 7,030: 28 9,258:23

Summa kronor 13,721: 52 147422:6 6 14,897: —

Utgifter:

1902 1903 1904

Aflöningar....................................................... kronor 10,867:20 10,947:65 11,014: 08

J/,kal .........;.................................................. „ 1,653: 88 1,692: 45 1,731: 23

Inventarier och apparater................... 1,200: 44 1,782: 5 6 2,151: 69

Summa kronor 13,721: 52 14,422:6 6 14,897: —

Om en statens frökontrollanstalt inrättades och, såsom lämpligt
vore, förlädes till Stockholm, syntes för densammas ordnande erfordras
följande belopp för en gång:

Inköp af vågar, mikroskop och apparater ........ kronor 2,500

Mönstersamlingar .................................................... v 600

Litteratur, planschverk............................................ 300

Möbler och inventarier........................................... „ 2,000 kronor 5,400

För anstaltens årliga underhåll syntes kunna beräknas:

Aflöning till föreståndare ...................................

„ „ assistent...........................................

„ „ arbetsbiträden ...............................

Lokal med lyse och bränsle...............................

Instrument, apparater, litteratur .......................

Ofriga utgifter (blanketter m. m.) ...................

kronor 5,000 med 2 ålderstillägg
„ 2,000

„ 2,000

„ 2,500

„ 1,000

„ 500 kronor 13,000

Såsom årliga inkomster borde beräknas:

Statsbidrag ............................................................... kronor 8,000

Analysafgifter enligt vederbörligen fastställd taxa „ 5,000 „ 13,000

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landtbruksstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte dels för år 1908 på extra stat till Kungl. Maj:ts
förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att, efter af Kungl.
Maj:t i hvarje särskildt fall skedd pröfning af ifrågasatt eller upprättad
anstalts behöflighet för orten, användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

335

sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som statsbidraget
och livilka anstalter ville underkasta sig de villkor och föreskrifter
i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kungl. Maj:t fastställdes, dels och till anordnande af en statens frökontroll
anstalt i Stockholm anvisa ej mindre för en gång ett anslag
af 5,400 kronor än äfven till aflöning åt en föreståndare för samma
anstalt 5,000 kronor, däraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar, till aflöning åt en assistent vid anstalten 2,000
kronor samt för anstaltens underhåll och drift 1,000 kronor för år och
i sammanhang därmed medgifva, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af
5 år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen,
finge höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring
ånyo höjas med 500 kronor, med rätt för föreståndaren att åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten enligt vanliga grunder, hvarjämte
beträffande villkoren för åtnjutande af de föreståndarebefattningen
åtföljande löneförmåner i öfrigt skulle gälla, att de med befattningen
förenade tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, befattningens
innehafvare verkligen tjänstgjort, men skulle för den tid,
han varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat;
och att, därest föreståndaren af sjukdom hindrats att sin tjänstgöring
förrätta, han skulle äga uppbära hela lönen, men att, om han
eljest undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, han kunde förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande eller eljest pröfvades skäligt.

Öfver detta landtbruksstyrelsens förslag till omorganisation af styrelse för
frökontrollväsendet har infordradt underdånigt utlåtande den 12 novem- ten ^ör ^ör
ber 1907 afgifvits af styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet söksväsendet
på jordbruksområdet, därvid styrelsen i hufvudsak anfört följande:. ia området.

Vid upprättande och underhåll af frökontrollanstalter i riket
hade hittills den princip gjorts gällande, att anstalterna igångsatts af
hushållningssällskapen och efter af vederbörande sällskap gjord framställning
efter hand kommit i åtnjutande af ett mindre statsanslag.

På detta sätt hade de nu med statsmedel understödda 19 eller 20 frökontrollanstalterna
uppkommit och erhållit i statsanslag från 300 till
850 kronor årligen.

Härigenom hade visserligen vunnits säkerhet, att åtminstone vid
anstalts upprättande intresse inom orten funnes för densammas verk -

336

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samhet, men däraf hade ock följt, att frökontrollen kommit att splittras
på så många håll, att vissa af dessa anstalter fått obetydligt arbete
och utrustats med små anslag för sin verksamhet.

På grund af det ringa antalet analyser hade kostnaden, för analys
räknadt, vid en del af anstalterna ställt sig mycket hög, hvartill
komme, att för anstalter med litet analysantal och små bidrag af
stats- och ortsinstitutioner analysering för fröhandlarna och plombering
af dessas utsädesvaror kommit att utgöra hufvudsaken, under det att
samverkan med landtmännen, söm dock borde vara frökontrollanstalternas
hufvuduppgift, kommit att mer träda i bakgrunden.

Till följd af den särskildt i ekonomiskt hänseende osäkra ställning,
under hvilken flertalet anstalter arbetade, hade dessa i många
fall måst nöja sig med en knapphändig utrustning, och då tillgångarna
icke räckt till full aflöning af särskilda i facket utbildade personer,
hade anstaltens skötsel blifvit en bisyssla för personer, hvilkas hufvudsakliga
verksamhet legat på annat område.

Följden af dessa ogynnsamma förhållanden hade blifvit, att det
med frökontrollen afsedda ändamålet vid åtskilliga af de med statsmedel
understödda anstalterna blott ganska ofullständigt uppnåtts.

Fn reform af frökontrollväsendet måste gå ut på att af hjälpa
dessa antydda missförhållanden. Anstalterna borde utrustas med sådana
ekonomiska och vetenskapliga resurser, att de kunde skötas på ett
fullt ändamålsenligt och mönstergillt sätt samt att de, oberoende af
inkomster från fröhandlare, kunde i främsta rummet stå som jordbrukarnas
hjälpare och rådgifvare, hvarför de ock borde sättas i tillfälle
att komma i nära beröring med dessa. Af föreståndaren borde
fordras, att han helt och odeladt ägnade sig åt frökontrollen och att
han hade full vetenskaplig och praktisk kompetens för denna. Han
borde sålunda hafva goda teoretiska kunskaper i botanik och kännedom
om landtbruk samt en sorgfällig utbildning i frökontroll, vunnen
genom tjänstgöring under hel säsong vid någon större frökontrollanstalt,
hvarjämte han helst äfven vid Sveriges utsädesförening borde ha
inhämtat metoderna för noggrann sortrenhetsbestämning och växtförädling
samt största möjliga kännedom om olika sortkaraktärer; han
borde slutligen också vid någon eller några större utsädesafiarer hafva
inhämtat kännedom om där brukliga arbets- och rensningsmetoder och
om fröhandeln i allmänhet.

Skulle frökontrollanten ock, såsom önskvärdt vore, taga initiativ
till och understödja bildandet af fröodlarföreningar samt hos jordbrukarna
verka för användande af fullgodt utsäde, fordrades, att han

337

Statsutskottets Utlåtande N:o tO.

under resor inom sitt distrikt och genom därvid hållna föredrag samt
besiktningar af förekommande fröodlingar koinme i personlig beröring
med dem, hvilka han hade att bistå med råd och dåd.

Denna uppfattning om nödvändigheten af att frökontrollanstalterna
organiserades fristående i förhållande till andra uppgifter, öfverensstämde
med hvad professoren B. Jönsson, hvilken ägnat frågan om
frökontrollens ändamålsenliga ordnande särskild uppmärksamhet, i
landtbruksakademiens handlingar och tidskrift år 1904 rörande
denna fråga uttalat: »Jag har mer än en gång påpekat det oegentliga
och för kontrollen skadliga, som ligger däri, att den, hvilket ju
ofta är händelsen, sammankopplas med annan, särskildt kemisk kontrollundersökning
och i snart sagdt alla dylika fall betraktas som en
biafdelning af denna och ej sällan ledes af underordnade, ej alltid tillräckligt
kvalificerade tjänstemän. Det torde icke ofta nog kunna framhållas,
huru skadligt detta förhållande inverkat på frökontrollens utveckling.
Sant nog har utbredningen af fröundersökningar härigenom
i ej ringa grad underlättats, men icke har arbetet och arbetssättet
härpå vunnit, snarare tvärt om. Frökontrollen bör vara fristående,
som den är i Danmark eller i Schweiz m. fl. ställen, och den krafvel
fullt sin man. — — — Och sysselsättning gifves det tillräckligt på
detta område både i teoretisk och praktisk riktning utan att tiden

behöfver fyllas med arbete från annat håll.--— Därom vittnar

det fruktbringande arbete, som utförts vid sådana anstalter som den i
Ziirich. i Wien och i Paris. När kontrollsäsongen är slutad och frösådden
skedd, rustar sig frökontrollanstalten till studier i det fria
genom kulturer och försök, och samtidigt bringas ock frågor af tvifvelaktig
natur hemma å anstalten så vidt möjligt till lösning. Anstå!-tens föreståndare gör resor inom sitt område, hämtar erfarenhet och
ger råd samt ser efter, i hvad mån hans kontrollering af årets utsäde
vant riktig samt huruvida den befrämjat landtbrukskultur för året.»

För att frökontrollanstalternas verksamhet skulle gestalta sig så,
som här antydts, syntes det centralanstaltens styrelse vara nödvändigt, att
de hade inkomster, tillräckliga att bestrida de för en sålunda ordnad verksamhet
erforderliga utgifter, och att föreståndarnas aflömngar utginge
som fasta löner, så högt tilltagna, att innehafvarna af dessa tjänster
icke behöfde söka andra inkomster. Men ej mindre viktigt vore, att
frökontrollanstalterna erhölle en fast ställning, så att deras tillvaro
icke vore beroende af för hvarje år beviljade anslag och understöd.

Eu viktig förutsättning, för att anstalterna skulle kunna i önskvärd
mån verka till jordbrukets gagn, vore å andra sidan, att intresse
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 10 Håft. 43

338 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för denna verksamhet funnes i den ort, inom hvilken anstalten verkade,
och det vore därför enligt styrelsens mening en billig fordran, att
vederbörande hushållningssällskap, inom hvars område anstalt upprättades,
också svarade för en del af de för anstalten erforderliga
penningemedel.

Det syntes därför styrelsen vara lämpligast, att hvarje frökontrollanstalt,
liksom fallet vore med de kemiska stationerna, vore en statsanstalt,
till hvilken statsanslag direkt beviljades, men som ock finge
bestämdt årligt anslag af hushållningssällskapen eller landstingen inom
anstaltens verksamhetsområde.

Landtbruksstyrelsen hade i sin underdåniga skrifvelse föreslagit
upprättandet af en statsfrökontrollanstalt i Stockholm, hvilken skulle
ombesörja frökontrollen i kringliggande distinkt, men tillika hafva till
uppgift aft fälla afgörande utlåtande i de fall, då olika analysresultat
erhållits vid de öfriga anstalterna, hvaremot enligt landtbruksstyrelsens
förslag ingen förändring i afseende på frökontrolianstalterna i öfriga
delar af riket skulle genomföras.

Detta landtbruksstyrelsens förslag innebure visserligen ett steg i
rätt riktning, så till vida som därigenom skulle erhållas en väl utrustad
frökontrollanstalt, hvilken helt visst skulle medföra fördelar för den
omgifvande trakten. Men för hela den öfriga delen af landet skulle
genomförandet af detta förslag knappt medföra någon förbättring.
Ty skulle den samverkan med jordbrukarna samt den väckande och
rådgifvande verksamhet, som vore önskvärd, blifva verklighet, måste
för sin uppgift väl utrustade anstalter finnas inom olika delar af
landet, hvars stora geografiska utsträckning ju gjorde, att förhållandena
i afseende på växtodling vore mycket växlande. Styrelsen kunde icke
finna att en del af landet borde gynnas framför de öfriga.

Då landtbruksstyrelsen såsom viktiga, för att ej säga de viktigaste
uppgifterna för den enda statsfrökontrollanstalten framhållit
afgörandet af till anstalten hänskjutna skiljaktiga undersökningsresultat
och utförandet af en ganska omfattande försöksverksamhet,
ansåge sig styrelsen böra erinra, att behofvet af en dylik anstalt
för slitande af föreliggande tvistefrågor ej komme att förefinnas, om
antalet frökontrollanstalter inskränktes till ett fåtal väl utrustade och
ställda under fullt sakkunnig ledning. Styrelsen funne det nämligen
gifvet, att föreståndarna vid de af styrelsen föreslagna få statsanstalterna
borde och kunde stå i långt intimare beröring med hvarandra,
bland annat genom årliga möten, än hvad nu vore fallet. Vidare
syntes ock den centralanstalt för försöksväsendet, på jordbruksområdet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

339

som nu med statsmedel upprättats ocli underhölles, vara väl ägnad
att upptaga de frågor inom försöksväsendet, som landtbruksstyrelsen
antydt.

Enligt styrelsens mening borde sålunda ett effektivt frökontrollväsende
så anordnas, att i olika delar af landet upprättades väl utrustade
och under fullt sakkunnig ledning ställda anstalter till det antal, att
anstalterna och deras personal visserligen erhölle full sysselsättning men
ock kunde behärska det ifrågakommande området. Att dessa områden
ej behöfde vara alltför små, syntes af förhållandena i Danmark, där
endast en frökontrollanstalt funnes. Styrelsen kunde därför ej anse
bibehållandet af mer än ett fåtal af de nuvarande anstalterna befogadt.
Att dessa, såsom landtbruksstyrelsen i sin framställning uttalat,
kunde vara och tvifvelsutan också varit till nytta för de mindre jordbrukarna,
vore visserligen obestridligt, men denna direkta inverkan
af en anstalt inskränkte sig i hufvudsak till trakten närmast densamma.
I samband med en inskränkning af frökontrollanstalternas
antal borde samma åtgärd, som inom vissa hushållningssällskaps områden
redan ägde rum beträffande prof, afsedda att undersökas vid kemiska
stationer, allmänt införas i afseende på insamling af prof till frökontroll,
i det att inom hvarje lokalunderafdelning af hushållningssällskapen
ett uppsamlingsställe upprättades, där prof å utsädesvaror mottoges
för öfversändande till vederbörande frökontrollanstalt. Genom en
sådan åtgärd skulle de fördelar, som nu komme endast jämförelsevis
få mindre jordbrukare till del, blifva utsträckta till betydligt större
områden.

Ej heller ville styrelsen bestrida, att bildandet af fröodlingsföreningar
i viss mån skulle underlättas, om dessa kunde påräkna
stödet af en närbelägen frökontrollanstalt, men styrelsen kunde dock
icke tillmäta detta stöd ens tillnärmelsevis den betydelse, att de obestridliga
olägenheter skulle häraf uppvägas, hvilka, såsom styrelsen
redan framhållit, vore förbundna med ett flertal obetydliga och svagt
utrustade anstalter. Om fullt sakkunniga och uteslutande med frågor
rörande utsäde sysslande föreståndare under resor i bygderna inom
sina respektive distrikt och genom därunder hållna föredrag sökte
verka för bildande af dylika föreningar, skulle tvifvelsutan mera vinnas
än blott genom närhet till en svag frökontrollanstalt och personligt
besök hos dess föreståndare.

Det mindre antal väl utrustade frökontrollanstalter, som styrelsen
således ansåge böra underhållas med fast statsanslag och bidrag från
hushållningssällskap eller landsting, borde förläggas någorlunda jämnt

340

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fördelade öfver landet samt företrädesvis till sådana platser, där en liflig
införsel och handel med utsädesvaror ägde rum och som äfven i
någon mån kunde anses som centralpunkter för jordbrukarna och deras
föreningar.

Stockholm torde från dessa synpunkter själffallet vara den lämpligaste
platsen för mellersta Sverige och Malmö lika afgjordt för de
södra landsdelarna. Jämte dessa tvenne kontrollanstalter för landets
mellersta och södra delar ansåge styrelsen starka skäl tala för en dylik
anstalts förläggande till Örebro. Denna stad vore nämligen eu viktig
centralpunkt ej blott för närmast kringliggande bygd utan. tack
vare de talrika kommunikationsleder, som där sammanlöpte, äfven för
kringliggande län, och dessutom platsen för eu mycket liflig fröhandel.
Detta jämte andra omständigheter hade ock gjort, att den frökontrollanstalt,
som under en följd af år varit förlagd till Örebro, i allmänhet
stått bland de främsta och under senaste åren varit den allra främsta
i afseende på antalet utförda undersökningar. Det kunde ju synas, som
denna tredje anstalt snarare borde förläggas till de västliga delarna af
landet t. ex. till Göteborg eller Skara, men de frökontrollanstalter, som
varit i verksamhet i dessa båda städer, hade icke varit anlitade i jämförlig
grad med Örebroanstalten. Den till Göteborg förlagda hade
af brist på intresse nyligen blifvit nedlagd.

Slutligen borde också öfre Norrland med dess säregna jordbruksförhållanden
hafva en egen frökontrollanstalt. Då den i denna del af
riket befintliga kemisk-växtbiologiska anstalten redan lyckats blifva
så att säga en brännpunkt för det öfre Norrlands jordbruksvetenskapliga
verksamhet och denna anstalt därjämte vore särdeles väl utrustad
med såväl kompetenta arbetskrafter som vetenskapliga apparater m. m..
syntes det styrelsen, att frökontrollen för öfre Norrland borde förläggas
till denna anstalt, trots det att dess läge vore långt ifrån centralt
i det distrikt, inom hvilket den skulle verka. Såsom ofvan framhållits
betydde emellertid utstånden till anstalten mindre, blott uppsamlingen
af utsädesprof till undersökning vore väl ordnad och tjänstemännen
genom resor sökte komma i personlig förbindelse med distriktets landtman.
Ett förenande af frökontrollen med den kemisk-växtbiologiska
anstalten stridde visserligen mot hvad förut sagts rörande önskvärdheten
att frökontrollanstalterna blefve fullt själfständiga, men ett undantag
för den norrländska anstalten syntes väl befogadt på den grund,
att den kemisk-växtbiologiska anstaltens föreståndare och tjänstemän
hade att sysselsätta sig med äfven botaniska arbeten, för hvilka försöksfält
redan funnes, och således lätt borde kunna skaffa sig full kom -

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

341

petens äfven i frökontroll. Därtill komme, att personalen vid en frökontrollanstalt
i dessa nordliga bygder svårligen kunde upptagas af
arbeten börande till frökontroll under den långa vintern, hvarför det
syntes vara nödvändigt, att densamma hade annat arbete jämte frökontrollen.

Hvar och eu af dessa frökontrollanstalter borde hafva ett visst
område sig anvisadt, inom hvilket anstaltens tjänstemän vore skyldiga
att tillhandagå allmänheten med undersökningar och plombering af utsädesvaror,
upplysningar och råd i frågor rörande utsäde samt öfvervakande
af fröhandeln. Begränsningen af dessa områden behöfde kanske
ej i förväg fastslås, men styrelsen ville dock framställa följande förslag
till dessa områdens lämpliga omfattning.

Frökontrollanstalten i Malmö: för Malmöhus, Kristianstads, Blekinge,
Kalmar, Kronobergs och Hallands län.

Frökontrollanstalten i Stockholm: för Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gottlands, Västmanlands, Kopparbergs och
Gäfleborgs län.

Frökontrollanstalten i Örebro: för Örebro, Skaraborgs, Älfsborgs,
Göteborgs och Bohus, Jönköpings och Värmlands län.

Frökontrollanstalten i Luleå för de fyra nordligaste länen.

Tvifvelsutan skulle en omorganisation af frökontrollen så, som
här förordats, framkalla missnöje i en del län, där frökontrollanstalt —
om ock med eu tynande tillvaro — nu funnes, och antagligen skulle
missnöjet föranleda ett eller annat hushållningssällskap att vägra anslag
till en anstalt, liggande inom annat sällskaps område. För att i någon
mån motverka detta och därmed följande minskning i anstaltens inkomster,
syntes det styrelsen vara lämpligt, att för fröundersökningar
åt jordbrukare fastställdes två taxor, en mycket låg för de län, hvilkas
hushållningssällskap eller landsting bidroge till anstaltens underhåll,
och en afsevärdt högre för öfriga kunder, liv arjämte anstaltens tjänstemäns
resor och rådgifvande verksamhet borde inskränkas till eller vara
kostnadsfria endast för de län, som lämnade bidrag till anstalten.

Kostnaderna och anslagsbehofvet för hvarje af de anstalter, som
skulle utrustas så, som ofvan antydts, ansåge styrelsen böra beräknas
sålunda. Den första uppsättningen med vetenskapliga hjälpmedel samt
möbler och öfriga inventarier syntes böra beräknas till 6,000 kronor,
hvaraf 4,000 kronor till de vetenskapliga apparaterna. I afseende på
de årliga utgifterna för de nu föreslagna frökontrollanstalterna kunde
styrelsen i hufvudsak ansluta sig till landtbruksstyrelsens förslag till

342

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stat för den af sagda styrelse föreslagna frökontrollanstalten i Stockholm,
hvilken stat uppginge till 13,000 kronor. I afseende på aflöningarna
ville styrelsen särskildt framhålla, att dessa, sådana de af landtbruksstyrelsen
föreslagits, i hufvudsak öfverensstämde med dem, som vore
fastställda för motsvarande tjänstemän vid centralanstalten för jordbruksförsök.

Däremot ansåge sig styrelsen böra föreslå, att en särskild utgiftspost
upptoges för resor inom distriktet, för hållande af föredrag, granskning af
grödor, meddelande af råd m. m. Utan att ett bestämdt anslag, för
hvilket dock skulle redovisas, för detta ändamål upptoges i staten,
komme säkerligen denna viktiga del af frökontrollanstaltens verksamhet
att försummas. Detta reseanslag syntes böra beräknas till 500 kronor.

Kostnaden för en statens frökontrollanstalt borde sålunda beräknas
till följande belopp:

första uppsättningen ................................................ kronor 6,000: —

årliga utgifter:

föreståndarens lön*..................... kronor 5,000: —

assistentens » ......................... > 2,000: —

extra biträden ............................... » 2,000: —

resor ............................... » 500: —

diverse utgifter.....•.......................... :> 4,000: — kronor 13,500:

Därtill skulle komma två ålderstillägg för föreståndaren.

Denna beräkning gällde dock blott de tre föreslagna anstalterna
i Stockholm, Malmö och Örebro. För anstalten i Luleå åter, hvilken,
efter hvad styrelsen redan anfört, syntes böra vara förenad med den
kemisk-växtbiologiska anstalten, borde utgiftsstaten kunna räknas afsevärdt
lägre. För föreståndaren för den kemiskt-växtbiologiska anstalten,
hvilken i och för dennas verksamhet borde vara fullt kompetent
att förestå äfven frökontrollen, syntes icke behöfva räknas större
aflöning från denna än 1,000 kronor. För en assistent borde beräknas
samma belopp som vid öfriga stationer eller 2,000 kronor, hvaremot
för extra biträden ej borde erfordras mer än högst 1,000 kronor,
enär analysantalet ej kunde väntas blifva synnerligen stort, och vid
den kemiskt-växtbiologiska anstalten funnes talrika agronomer, hvilkas
biträde borde kunna påräknas under den tid, då större antal undersökningar
förekomme. För resor borde på grund af de stora utstånden
upptagas högre anslag än vid öfriga anstalter eller 1,000 kronor.
För anstaltens driftskostnader i öfrigt vore svårt att beräkna någon
summa utan syntes dessa kunna antagas täckas af kontrollafgifterna.
Utöfver dessa skulle således erfordras tillsammans 5,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

343

Dessa kostnader för frökontrollanstalternas upprättande och drift
syntes hädanefter som hittills blott delvis böra täckas af statsanslag.
Hvad först beträffade anslaget till anstalternas utrustning med apparater,
möbler och andra inventarier, kunde erinras, att i alla de län, där enligt
styrelsens förut uttalade mening en statens frölcontrollanstalt
borde upprättas, funnes redan med statsmedel understödda frökontrollanstalter,
hvilkas hela inventarium vederbörande hushållningssällskap
borde öfverlämna till den nya anstalten, för att sällskapet skulle få
förmånen att hafva anstalten förlagd inom sitt område. Under sådana
förhållanden borde statsanslaget för hvarje anstalts upprättande kunna
beräknas till blott hälften af ofvan upptagna belopp eller 3,000 kronor.

De årliga utgifterna för frökontrollanstalterna ansåge styrelsen
böra bestridas med statsanslag, anslag från hushållningssällskap eller
landsting samt afgifter för analyser och plombering. Af den för hvar
och en af de tre föreslagna själfständiga frökontrollanstalterna till 13,500
kronor uppgående utgiftsstaten, syntes styrelsen 6,000 kronor böra utgå af
statsmedel. Från de hushållningssällskap eller landsting, som tillhörde området
för hvar och en af de nämnda anstalterna enligt ofvan angifna fördelning,
borde kunna påräknas anslag, tillsammans uppgående till minst
3,500 kronor, livilket belopp blott i ett fall något öfverskrede, hvad
de nämnda korporationerna för närvarande lämnade i direkta anslag till frökontrollanstalterna.
Till de motsvarande anstalterna inom området för den
blifvande anstalten i Malmö lämnade hushållningssällskapen år 1905
följande anslag, nämligen till anstalten i Lund 2,100 kronor, i Kristianstad
500 kronor, i Kalmar 1,800 kronor och i Halmstad 850 kronor eller
sammanlagdt 5,250 kronor, och de till området hörande hushållningssällskapens
samtliga utgifter för frökontrollen uppgingo till 8,050
kronor. Inom området för den föreslagna Stockliolmsanstalten utgjorde
år 1905 hushållningssällskapens anslag till frökontrollanstalterna i Stockholm
1,500 kronor, i Uppsala 1,750 konor, i Linköping 1,250 kronor,
i Västerås 464 kronor 90 öre, i Galle 850 kronor eller sammanlagdt
5,814 kronor 90 öre, och hushållningssällskapens samtliga utgifter för
frökontrollen 10,237 kronor 56 öre. Motsvarande siffror för det till
den föreslagna anstalten i Örebro hörande området utgjorde år 1905,
anslag till frökontrollanstalterna i Örebro 1,000 kronor, Skara 500 kronor.
Jönköpings 1,100 kronor och Molkom 500 kronor eller tillsammans
3,100 kronor och hushållningssällskapens samtliga utgifter för frökontrollen
7,750 kronor.

För den sistnämnda af de föreslagna anstalterna uppginge sålunda
de anslag, som nu lämnades från det till anstalten föreslagna verksamhetsområdet
icke till det förut angifna minsta beloppet för hushåll -

344

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningssällskapens bidrag, men. det syntes ej vara alltför optimistiskt att
antaga, att hushållningssällskap med så stora landtbruksintressen som
Göteborgs, Älfsborgs, Örebro och Skaraborgs läns skulle vara villiga att
för erhållande af tillgång till en förstklassig frökontrollanstalt tillskjuta
sammanlagdt 3,500 kronor årligen, isynnerhet som hushållningssällskapen
under annan form lämnade betydligt högre anslag till frökontrollen.
De återstående 4,000 kronor, som beräknats erforderliga utöfver bidragen
från stat och hushållningssällskap, måste fyllas genom anstalternas
inkomster för analyser och plombering. De afgifter af denna art, som
under senare år influtit inom de verksamhetsområden, som hänvisats till
de tre nämnda föreslagna anstalterna, öfversköte betydligt detta belopp.

Hvad slutligen beträffade frökontrollanstalten i Luleå, så uppginge
de inkomster, som, efter nuvarande förhållanden att döma, kunde
påräknas i anslag och afgifter från de län, för hvilka denna anstalt
skulle verka, ej till de belopp, som beräknats i staten för de öfriga
anstalterna. Men, som redan ofvan antydts, gjorde särskilda förhållanden,
att denna anstalt borde bibehållas som afdelning af den kemisk -växtbiologiska anstalten, och de betydliga anslag, denna anstalt åtnjöte,
den goda utrustning och det stora antal kompetenta tjänstemän, som
den redan hade, syntes göra att för densamma icke kunde behöfvas
hvarken så stort statsanslag, så stora bidrag från hushållningssällskap
eller samma inkomster af frökontrollafgifter, som för de öfriga anstalterna
vore behöfliga. Under det ofvan gjorda antagandet, att inkomsterna
af frökontrollafgifter täckte anstaltens underhållskostnader, skulle
ofvan beräknade aflöning och reseutgifter, 5,000 kronor, lämpligen
kunna fördelas på statsanslag 3,000 kronor samt anslag af de fyra länens
landsting och hushållningssällskap 2,000 kronor eller ungefär samma
belopp, som nu utginge från dessa korporationer i Norrbottens, Jämtlands
och Västernorrlands län.

Styrelsen hade vidare tagit under öfvervägande, huruvida skäl
funnes för att ställa frökontrollen i förbindelse med centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet. En sådan kombination skulle
möjligen erbjuda vissa fördelar, då ju centralanstalten förfogade öfver
såväl framstående sakkunskap i frågor rörande tillämpad botanik som
ock de sakliga hjälpmedel för utförande af undersökningar, som vid
frökontrollen kunde visa sig önskvärda. Då emellertid frökontroll -anstalternas lika väl som de kemiska stationernas verksamhet hufvudsakligen
utgjordes af kontrollundersökningar, syntes en sådan sammankoppling
icke för närvarande böra ifrågasättas, innan erfarenhet vunnits
om den försöksverksamhet, som vid de blifvande anstalterna kunde
komma till stånd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

345

Pa grund af hvad sålunda anförts liar styrelsen som sin mening
uttalat:

att understöd af statsmedel borde lämnas till endast ett fätal väl
utrustade frökontrollanstalter, Indika i hufvudsak borde intaga samma
ställning som de kemiska stationerna;

att åtminstone fyra sådana anstalter borde finnas, nämligen en i
södra delarna af landet, helst i Malmö, en i Örebro för västra Sverige,
eu i Stockholm för mellersta Sverige samt en, förenad med kemisktväxtbiologiska
anstalten i Luleå, för öfre Norrland;

att dessa anstalter borde underhållas dels med fast statsanslag
och dels genom bidrag af hushållningssällskap eller landsting i den
landsdel, för hvilken anstalt upprättats;

att för utrustning af hvar och en af anstalterna syntes erfordras
ett statsanslag för en gång af 3,000 kronor, dock under förutsättning,
att de apparater och andra inventarier, som funnes vid de redan förefintliga
frökontrollanstalter, hvilka skulle förändras till statsanstalter,
kostnadsfritt öfverlämnades till de nya anstalterna;

att för hvar och en af de tre sydliga anstalterna erfordrades ett
årligt statsanslag af G,000 kronor och för den med den kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå förenade frökontrollanstalten ett dylikt
anslag af 3,000 kronor, att utgå med villkor att vederbörande hushållningssällskap
eller landsting lämnade årsanslag, uppgående för hvar
och en af de tre sydliga anstalterna till sammanlagdt 3,500 kronor och
för anstalten i Luleå till 2,000 kronor;

att af dessa anslag borde utgå dels ailöningar, som för de tre
sydliga anstalterna borde utgöra åt föreståndaren 5,000 kronor, hvaraf
3,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års
väl vitsordad tjänstgöring, samt åt en assistent 2,000 kronor, dels anslag
till resor, 500 kronor, och dels anstaltens öfriga utgifter, för hvilka
dessutom alla afgifter för undersökningar och plombering finge användas
; vid anstalten i Luleå syntes aflöningarna böra utgöra åt föreståndaren
1,000 kronor och åt assistenten 2,000 kronor samt reseanslaget
1,000 kronor;

att hvarje anstalt borde stå under inseende af en särskild styrelse,
tillsatt efter samma grunder som styrelserna för de kemiska stationerna;

att föreståndare och assistenter borde tillsättas på samma sätt
som vid de kemiska stationerna; samt

att taxa för analyser och plombering borde fastställas af landtbruksstyrelsen,
dock så att för analyser, utförda åt jordbrukare i län,
flik. till Riksd. Prof. 1908. i Sand. 1 Afd. 10 Höft. 44

346

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe mentschefen.

hvilkas hushållningssällskap eller landsting lämnade visst minsta årsanslag
till anstalten, borde tillämpas en billigare taxa än den. som
gällde för undersökningar åt jordbrukare från icke anslagsgifvande hushållningssällskaps
eller landstings områden.

Antalet af de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna
uppgår för närvarande, sedan anstalten i Göteborg från och med ar
1906 blifvit indragen, till 17; och de för ändamålet tillgängliga statsmedlen
hafva från och med sistnämnda år årligen mellan dessa anstalter
fördelats på följande sätt:

till frökontrollanstalten	i Stockholm . .		1.000
	>	> Uppsala ....		500
		» Linköping . .		750	—
>	»	» Jönköping . .		700	—
	»	» Kalmar ....		750
»	»	» Kristianstad .		500	__
	»	» Lund . .....		900	_
>		» Halmstad . . .		650	__
>	>	» Borås.....		450	_
»	»	» Skara .....		350	_
»	>	» Molkom ....		300	__
	»	» Örebro ....		900	_
»	»	» Västerås ....		450	____
		» Gäfle......		550	_
	»	» Härnösand . .		450	_
»		» Ope......		450	—
	»	» Luleå.....		350	—
			Summa kronor	10,000

De olägenheter, som varit och fortfarande äro förbundna med
att detta anslag måste på ofvan angifvet sätt splittras, hafva på ett.
såsom det synes mig, klart och tydligt sätt blifvit lagda i dagen i de
af mig i det föregående omnämnda framställningar och utlåtanden.
Redan från början, då åtgärder vidtogos för åstadkommande af eu
ordnad frökontroll, insåg man vikten af att organisationen så inrättades,
att ett enhetligt och tillförlitligt arbete kunde påräknas,
och det dröjde icke längre än tre år, efter det statsbidrag börjat
utgå, förrän landtbruksstyrelsen, under framhållande af önskvärdheten
af en inskränkning i antalet frökontrollanstalter, i sådant syfte gjorde
framställning om ändring i villkoren för åtnjutande af statsbidrag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

347

Äfven mig synes (let uppenbart, att (ten omständigheten att frökontrollanstalternas
föreståndare se sig nödsakade att betrakta detta sitt
föreständarskap som en bisysselsättning gifvetvis måste menligt inverka
på resultatet af deras arbete, i det att de under sådana förhållanden
icke åt fyllandet af dessa anstalters mångsidiga uppgift komma
att ägna den tid och de krafter, som här ovillkorligen kräfvas. Det i
så många afseenden betydelsefulla samarbetet med de praktiska jordbrukarna.
under hvilket dessas intresse skall väckas för både produktion
och användning af ett godt utsäde, kan icke under sådana förhållanden
vinna den omfattning och blifva så lifligt som önskligt vore. Och då det
så ofta klagats öfver, att analysresultaten å samma vara vid olika anstalter
visat sig alltför växlande, har detta säkerligen mången gång berott
på. att det ''till oansvariga biträden öfverlämnade kontrollarbetet icke
kunnat af föreståndarna på tillbörligt sätt öfvervakas och kontrolleras.

Dessa och andra med frökontrollens nuvarande organisation förbundna
olägenheter blefvo äfven af landtbruksstyrelsen framhållna i
styrelsens framställning den 11 november 1901. Och då sedan dess
ingen förändring i frökontrollens organisation ägt rum, kvarstå de
oförändrade, något som landtbruksstyrelsen ej heller i sin senaste framställning
den 22 november 1906 förnekar. Då styrelsen detta oaktadt
i densamma icke endast förordar bibehållandet af det hittillsvarande
antalet anstalter utan äfven finner det för dem afsedda statsanslaget
böra utgå med oförändradt belopp, grundar styrelsen denna sin åsikt
på att åtskilliga omständigheter tillkommit — nämligen ett lifligare
intresse för det mindre jordbrukets främjande, åtgärder till befordrande
af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen samt vunnen erfarenhet
om behofvet vissa år af tillgång till ett stort antal frökontrollanstalter
— hvilka omständigheter i viss mån ställa andra fordringar på dessa
anstalter.

Denna landtbruksstyrelsens uppfattning kan jag icke dela. Jag
erkänner villigt, att en liten, jämförelsevis svagt utrustad frökontrollanstalt
i flera afseenden kan vara det mindre jordbruket till icke
ringa nytta och gagn och att dess föreståndare verksamt kan bidraga
till främjandet af sådana åtgärder till den inhemska fröodlingens utveckling,
hvartill särskildt statsanslag numera utgår. Men jag tror
dock. att området för de nuvarande anstalternas verksamhet i här
nämnda hänseenden i regel är och fortfarande till stor del kommer
att förblifva inskränkt till den närmast intill anstalten belägna trakten
och att detta till väsentlig del beror på, att flertalet föreståndare icke
äro i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt det mångsidiga arbete

348 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ute i bygderna, hvartill föreståndarskapet för en frökontrollanstalt
osökt bör kunna gifva anledning. I detta mitt antagande finner jag
ytterligare stöd i den omständigheten att — såsom landtbruksstyrelsen
riktigt framhåller — frökontrollens sammanförande såsom en bisak
med annan verksamhet lätt kan vålla, att till föreståndare för anstalter
kunna komma att antagas personer, hvilkas hufvudsakliga utbildning
och intresse ligga inom ett helt annat område.

Helt annorlunda torde förhållandena i här nämnda hänseenden
komma att gestalta sig, om ledningen af frökontrollanstalterna blefve
öfverlämnad åt i frökontroll och hvad därmed äger samband särskildt
utbildade fackmän, hvilka det ålåge att helt och odeladt ägna sig åt
att anstalterna på ett tillfredsställande sätt fyllde dem förelagda olika
uPPgifter. Om antalet af dessa anstalter inskränktes på sätt styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreslagit,
blefve visserligen området för hvarje föreståndares verksamhet betydligt
större än nu är fallet, men då å andra sidan hans tid icke, såsom nu,
toges i anspråk för olika sysselsättningar, som ej hafva något gemensamt
med frökontroll, kan man vara förvissad om, att det arbete, som
i här ifrågavarande hänseende komme att af honom utföras inom detta
mera vidsträckta område, skulle blifva af helt annan art och beskaffenhet
än det, som nu i regel utföres inom de hittillsvarande anstalternas ofta
ganska inskränkta verksamhetsområden. Det synes mig vidare antagligt,
att dessa nya anstalters föreståndare, förutom i de vid anstalterna
anställda tjänstemännen, äfven i de olika länens jordbrukskonsulenter
skulle kunna påräkna bistånd och stöd i detta sitt arbete. Såväl dessa
senare som föreståndarna själfva skola säkerligen hvar och en på sitt
håll verka för att komma i lifligt samarbete med hvarandra.

Landtbruksstyrelsen har såsom stöd för sitt antagande, att det antal
prof, som inlämnas till undersökning under år sådana som 1903. ej
kunna medhinnas vid ett fåtal anstalter, åberopat antalet prof. som
vid utlandets bäst utrustade anstalter i genomsnitt för år varit föremål
för undersökning. Denna jämförelse synes emellertid icke kunna tillmätas
den betydelse, landtbruksstyrelsen tillägger densamma. Att ett
afsevärdt större antal undersökningar bör medhinnas vid en väl utrustad
anstalt än det, som blifvit utfördt vid dessa utländska anstalter, torde
icke vara tvifvel underkastadt.

Jag tillåter mig i detta sammanhang äfven framhålla, att de
under årens lopp vid olika tillfällen anförda olägenheterna af det sätt.
hvarpå frökontrollen för närvarande är organiserad, med hvarje år
blifva allt mera kännbara, i det att det år från år allt lifligare intresset för

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

349

produktion och användning af godt utsäde af inhemskt ursprung ställer
allt större kraf på de män, som på detta område skola vara ett stöd
åt och verka ledande bland landets jordbrukare. Den å vissa håll
uttalade farhågan, att man, då man genom eu väsentlig inskränkning
i antalet anstalter vill söka undanröja dessa olägenheter, skulle
beröfva landtmännen tillfälle att i samma utsträckning som hittills
anlita frökontrollanstalterna, förlorar emellertid samtidigt allt mera i
betydelse, i det att kommunikationsväsendets oafbrutna utveckling mer
och mer underlättar anordnandet af insamling ute i orterna genom af
hushållningssällskapet utsedda personer af fröprof till kontroll.

Landtbruksstyrelsens förslag att, med bibehållande af hittillsvarande
frökontrollanstalter, uteslutande med statsmedel upprätta och underhålla
en fullständig frökontrollanstalt i Stockholm, med ett högre
och allmännare ändamål än de lokala anstalternas och med särskild
uppgift att fälla afgörande utslag i de fall, då olika undersökningsresultat
erhållits vid dessa senare, finner jag mig på grund af de utaf
styrelsen för centralanstalten anförda skäl icke kunna biträda. Om
så stort behof af en anstalt med af landtbruksstyrelsen angifven uppgift
verkligen föreligger, att staten för dess upprättande och underhåll bör
ikläda sig afsevärda kostnader, synes det mig, att man i denna omständighet
har ett ytterligare bevis på att en förändring i det sätt, hvarpå
frökontrollen för närvarande är anordnad i vårt land, med det snaraste
bör äga rum.

Det af styrelsen för centralanstalten i dess af mig i det föregående
anförda utlåtande framlagda förslaget, att staten, i stället för att såsom
nu med otillräckliga anslag understödja ett flertal små mer eller mindre
ofullständigt utrustade frökontrollanstalter, skulle vidtaga åtgärder för
upprättande af fyra under sakkunnig ledning ställda, i ekonomiskt
hänseende väl utrustade anstalter, synes mig på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla de fordringar, som ställas på frökontrollen, och på
samma gång verksamt bidraga till att öka intresset för odling och
användning af godt inhemskt utsäde af olika slag. Mot de för dessa
anstalter föreslagna platserna har jag — under förutsättning att vederbörande
hushållningssällskap eller landsting för ändamålet lämna de
bidrag, jag, på sätt jag strax skall angifva, ansett böra utgå från
orterna — ej annat att erinra, än att det synes mig böra öfverlämnas
åt ortens anslagsbeviljande korporationer att afgöra, om den för de
södra landsdelarna afsedda anstalten bör förläggas till Malmö eller
Lund. Då sedan många år tillbaka i sistnämnda stad finnes en af vårt

350

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lands mest anlitade frökontrollanstalter, låter det sig lätt tänka, att
dess bibehållande därstädes kan från olika synpunkter befinnas fördelaktigt,
i all synnerhet som detta med nuvarande goda förbindelser
mellan ifrågavarande båda städer ej bör kunna medföra några olägenheter.

Då det särskildt i styrelsens för centralanstalten utlåtande blifvit framhållet,
att det sätt, hvarpå de kemiska stationerna kommit i åtnjutande
af statsunderstöd, syntes böra tillämpas äfven i fråga om frökontrollanstalterna,
tillåter jag mig påminna om, att det till en hvar af de åtta med
statsmedel understödda kemiska stationerna i Kalmar, Halmstad, Skara,
Örebro, Västerås, Jönköping, Härnösand och Visby utgående statsbidraget
blifvit till sitt belopp af Riksdagen bestämdt, hvadan alltså någon årlig fördelning
af anslaget — såsom till frökontrollanstalterna — icke äger
ruin och någon förändring i storleken af det till hvarje anstalt utgående
årsbidraget icke torde kunna utan Riksdagens medgifvande företagas.
Detta har bland annat haft till följd, att de kemiska stationerna
kommit att intaga en väsentligt tryggare och fastare ställning än fallet
är med frökontrollanstalterna. Såsom villkor för statsanslagets åtnjutande
är föreskrifvet, att vederbörande hushållningssällskap eller
landsting, hvart för sig eller i förening, skall hafva förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jämte bostad och
hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till dessa
och laboratorietjänaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af inventarier och böcker för stationens
behof.

Äfven mig synes den anordning, som sålunda tillämpas i fråga
om de kemiska stationerna, väl lämpa sig jämväl för de föreslagna
frökontrollanstalterna.

I likhet med styrelsen för centralanstalten finner jag, att det för
utrustning af hvar och en af de fyra anstalterna erforderliga statsanslaget
bör kunna begränsas till 3,000 kronor, förutsatt att såsom villkor
för anslagets åtnjutande föreskrifves, att apparater och andra inventarier,
Indika finnas vid de anstalter, som skulle komma att på föreslaget
sätt utvidgas och understödjas med statsmedel, öfverlämnas till
de nya anstalterna. Det statsanslag, som för detta ändamål för en
gäng skulle erfordras, uppgår alltså till 12,000 kronor.

Årsutgifterna för anstalterna i Stockholm, Örebro och Malmö,
eventuellt Lund, hafva af styrelsen för centralanstalten beräknats till

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 351

13,500 kronor, hvilket belopp i det närmaste öfverensstämmer med de
af landtbruksstyrelsen beräknade årskostnaderna för den af nämnda
styrelse föreslagna anstalten i Stockholm. Skillnaden, 500 kronor,
har uppkommit genom att styrelsen för centralanstalten för tjänstemännens
resor inom frökontrollanstaltens verksamhetsområde upptagit
en särskild post å nämnda belopp. Mot deuna styrelsens för centralanstaltens
förslagsberäkning af utgifterna synes mig någon anmärkning
icke kunna göras. Till täckande af dessa årsutgifter har styrelsen
för centralanstalten beräknat statsanslag å 6,000 kronor till hvar
och en af anstalterna samt anslag från de hushållningssällskap och
landsting, som tillhöra respektive anstalters verksamhetsområde, till
ett belopp af sammanlagdt 3,500 kronor. Återstoden, 4.000 kronor,
skulfe komma att bestridas med inflytande analys- och plomberingsafgifter.
Då dessa afgifter, såsom af landtbruksstyrelsens framställning
den 22 november 1906 framgår, vid de nuvarande anstalterna i Lund
och Örebro åren 1904 och 1905 samt vid anstalten i Stockholm 1904
icke oväsentligt öfverstigit sistnämnda belopp, synes mig en årsinkomst
från nämnda afgifter af åtminstone 5,000 kronor kunna påräknas
vid hvar och en af de nya anstalterna. Till sistnämnda belopp har
ock landtbruksstyrelsen beräknat inkomsten af analysafgifterna vid
den af styrelsen föreslagna Stockholmsanstalten. Under sådana förhållanden
synes mig statsbidraget kunna nedsättas till 5,500 kronor och
det belopp, som från orten måste tillskjutas för statsbidragets åtnjutande,
kunna begränsas till 3,000 kronor. Ett nedbringande särskildt
af ortsbidraget till minsta möjliga belopp finner jag önskvärd! icke
endast på grund af de svårigheter hushållningssällskapen för närvarande
hafva att med sina inkomster bestrida kostnaderna för de många
verksamma åtgärder de vidtagit och i ökad utsträckning alltjämt vidtaga
till jordbrukets och dess binäringars främjande, utan ock därför
att den föreslagna inskränkningen i antalet frökontrollanstalter påkallar
åtgärder för insamlande af prof till kontroll, hvilka åtgärder, äfven
de, komma att förorsaka sällskapen kostnader.

Till anstalten i Luleå har styrelsen för centralanstalten beräknat
ett statsanslag af 3,000 kronor och ett anslag från orten af 2,000 kronor.
I de här föreslagna beloppen anser jag mig icke kunna vidtaga
någon förändring, då de utgifter, som med dem skola bestridas, synas
mig väl afvägda och då analys- och plomberingsafgifter vid denna anstalt
icke torde kunna påräknas till högre belopp än som erfordras för
driftomkostnadernas bestridande.

352

Statsutskottets Utlåtande- N:o 10.

i/olion.

Det till samtliga de fyra föreslagna frökontrollanstalterna erforderliga
statsanslaget skulle alltså komma att för år uppgå till 19,500
kronor, hvilken summa med endast 1,500 kronor öfverstiger det belopp,
som af statsmedel skulle erfordras för frökontrollens ordnande
enligt landtbruksstyrelsens senast afgifna förslag.

Mot hvad styrelsen för centralanstalten föreslagit i fråga om
särskilda styrelser för de föreslagna anstalterna, tillsättande af föreståndare
och assistenter samt taxor för analyser och plombering har
jag icke något att erinra.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft en inom Första Kammaren af herr K. Åkerberg
väckt motion (n:o 13), däruti föreslagits, att Riksdagen, med afslag på
den af Kungl. Maj:t gjorda framställningen rörande frökontrollens ordnande,
måtte anvisa

dels på extra stat för 1909 till Kungl. Maj:ts förfogande ett
anslag af 10,000 kronor för att på hittills varande sätt utgå till
understöd åt af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter;

dels i enlighet med det af landtbruksstyrelsen uppgjorda förslaget,
för hvilket redogjordes i Kungl. Maj:ts statsverksproposition, där föreslagna
belopp till en under landtbruksstyrelsen enligt nämnda förslag
inrättad normalfrökontrollanstalt i Stockholm.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

»I Kungl. Maj:ts statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde
hufvudtiteln med hänsyn till ordnandet af den svenska frökontrollen,
med frångående af det af kungl. landtbruksstyrelsen år 1906 uppgjorda
förslaget, i enlighet med ett af styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök
afgifvet yttrande, föreslagit, att det hittills för frökontroll
utgående anslaget af 10,000 kronor icke under förutvarande form skulle
för framtiden utgå, och att under förutsättning, att alla de nuvarande
af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalterna därmed skulle
upphöra med sin verksamhet, i stället Riksdagen skulle anvisa medel
till upprätthållande af endast 4 frökontrollanstalter inom landet, nämligen
i Stockholm, Malmö, Örebro och Luleå, allt på vissa i propositionen
föreslagna villkor.

Undertecknad anser emellertid icke, att detta sätt att lösa frökontrollfrågan
vore lyckligt valdt, utan tvärtom att, om frågan finge
denna lösning, det skulle lända landets jordbruk och särskildt fröodlingen
till oberäknelig skada. Det har visat sig här i Sverige (liksom
i utlandet), sedan frökontrollanstalter inrättades i början inom ett
fåtal län, att det dåliga och förfalskade utsädesfröet alltid sökte sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

353

till de trakter, där frökontroll inom orten icke var anordnad, på grund
hvaraf allt flera hushållningssällskap småningom funno sig föranlåtna
att inrätta frökontroll inom resp. orter, de 10 första åren utan allt
bidrag från statens sida.

Det har allt fortfarande visat sig, att en sådan anstalt verkar

kraftigast inom det län, där den är belägen och där jordbrukaren kan

komma mera i direkt personlig beröring med anstaltens föreståndare,
och betydligt mindre i mån af afståndet från anstalten, utan att de
nuvarande »göda kommunikationerna» i någon vidsträcktare mån inverkat
i detta hänseende.

De fröhandlare, och de torde vara icke få, som vilja föra underhaltigt
utsäde i marknaden, hafva detta ganska klart för sig och de
inrätta sina agenturer och sin handel därefter till stort förfång för
jordbrukaren och för den redliga fröhandeln.

Samma resultat torde man hafva kommit till i utlandet i stort

sedt, då man där, med få undantag, t. ex. i Tyskland, inrättat en

mängd frökontrollanstalter för de olika orternas behof, de flesta i
förening- med andra institutioner.

Sedan nu Riksdagen anvisat medel till befrämjande af den inhemska
fröodlingen, skulle antagligen äfven denna lida stort afbräck,
om frökontrollen ordnades med endast 4 anstalter inom landet. Särskildt
gäller detta de mindre jordbrukarna, som ju antagas skola deltaga i
fröodlingsarbetet.

För att få en i riktiga spår ledd fröodling i gång, torde icke
någon afsevärd hjälp i de flesta fall kunna erhållas från ett fåtal
anstalter, belägna oftast på långa afstånd, då dessa anstalters tjänstemän
antagligen, förutsatt att prof från andra orter insändas, hvilket
dock torde vara tvifvelaktigt, i allmänhet skulle få föga tid öfrig att
ordna och följa fröodlingsarbetet inom så stora områden, som här afses.

Man tanke sig blott en sådan kontrollsäsong som år 1903, då
landets jordbrukare antagligen skulle förlorat många miljoner kronor,
om ej de inom olika orter inrättade frökontrollanstalterna kunnat
räcka dem en hjälpsam hand; hur skulle endast 4 anstalter i rätt tid
kunnat undersöka de omkring 60,000 prof af utsäde, som då insändes,
och icke kan man antaga, att föreståndaren då kunnat åtaga sig arbete
i annan riktning, af hvad slag det vara må.

Därjämte må påpekas, att det ansvarsfulla arbete, som åligger de
svenska frökontrollanstalterna, men icke tillkommer utlandets, nämligen
plomberingen, med svårighet skulle kunna genomföras till fyllest af endast
4 kontrollanter.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. i Samt. 1 Afd. 10 Höft.

354

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Slutligen vill jag framhålla såsom min åsikt, att de olika sällskapen,
liksom de anordnade frökontroll de första 10 åren utan statsbidrag,
de fortfarande skola bibehålla sina anstalter; de jämförelsevis
låga beloppen, som utgå af statsmedel till de flesta anstalterna, torde
därvid icke spela någon synnerligen stor roll, då det gäller att inom
de olika orterna skydda sig mot den mängd underhaltigt utsäde, som

1 annat fall antagligen skulle öfversvämma orten, i händelse anstalten
skulle indragas.

Ej heller torde det vara afgjordt, att de sällskap, inom hvilkas
områden de föreslagna 4 anstalterna skulle förläggas, blifva villiga att

2 å 3-dubbla sina nuvarande anslag, om ej anslag kunna påräknas
från annan ort, hvilket ju är ganska tvifvelaktigt.»

Det af landtbruksstyrelsen i detta ämne framlagda, af motionären
åberopade förslag återfinnes i ofvannämnda statsverksprotokoll öfver
jordbruksärenden å sid. 299 och innehåller följande hemställan,

att Riksdagen måtte till anordnande af eu statens frökontrollanstalt
i Stockholm anvisa ej mindre för en gång ett anslag af 5,400
kronor än äfven till aflöning åt en föreståndare för samma anstalt
5,000 kronor, däraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
till aflöning åt en assistent vid anstalten 2,000
kronor samt för anstaltens underhåll och drift 1,000 kronor för år
och i sammanhang därmed medgifva, att föreståndarens aflöning efter
innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid
af 5 år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen,
finge höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring
ånyo höjas med 500 kronor, med rätt för föreståndaren att
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten enligt vanliga grunder,
hvarjämte beträffande villkoren för åtnjutande af de föreståndarebefattningen
åtföljande löneförmåner i öfrigt skulle gälla, att de med befattningen
förenade tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den
tid, befattningens innehafvare verkligen tjänstgjort, men skulle för den
tid, han varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten
förrättat: och att, därest föreståndaren af sjukdom hindrats att sin
tjänstgöring förrätta, han skulle äga uppbära hela lönen, men att,
om han eljest undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, han kunde förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,
som för tjänstens förrättande eller eljest pröfvades skäligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Då erfarenheten ådagalagt, att frökontrollanstaltcrnas verksamhet
i allmänhet är inskränkt till deras närmaste omgifning och att det
underhaltiga utsädet med framgång söker sig marknad inom de från
anstalterna mera aflägset belägna delarna af deras distrikt, synes det
utskottet icke vara tillrådligt att minska antalet kontrollanstalter och
sålunda ställa än större fordringar på deras förmåga att nå aflägset
boende jordbrukare. Det torde vara sa mycket mindre lämpligt att
på föreslaget sätt äfventyra frökontrollanstaltcrnas förmåga att fylla,
sin uppgift, som just i närvarande tid allt större kraf ställas pa
dem i samband med den statsunderstödda verksamheten såväl för höjande
af det mindre jordbruket som ock för befordrandet af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen. Härtill kommer ytterligare, att det synes
tvifvelaktigt, huruvida ett antal af endast fyra kontrollanstalter skulle
vara tillräckligt för hela landet, särskildt vid högt stegrad efterfrågan
efter kontrollundersökningar.

Beträffande de nuvarande frökontrollanstalterna, har utskottet
särskildt velat framhålla, att de, på sätt landtbruksstyrelsen anfört,
äro i tillfälle att lämna den mindre jordbrukaren en välbehöflig ledning
vid val af utsäde, hvarjämte icke bör förbises, att de numera bildade
fröodlingsföreningarna kunna för sin utveckling vinna stöd af inom
orterna belägna frökontrollanstalter.

Om sålunda, enligt utskottets mening, den nuvarande anordningen
med ett relativt stort antal frökontrollanstalter, spridda öfver
hela landet, är väl ägnad att göra förmånen af frökontroll lätt tillgänglig
för så många som möjligt, anser utskottet likväl icke att dessa
kontrollanstalter äro i stånd att tillfredsställa alla de kraf, som kunna
ställas på en sådan anstalt. Det ligger nämligen i sakens natur, att,
då ett stort antal anstalter upprätthålles, brister måste förefinnas i
deras utrustning, såväl i fråga om personalens utbildning som beträffande
instrumentens beskaffenhet. Dessa brister skulle emellertid blifva
i det hela af hjälpta, om en central frökontrollanstalt upprättades, hvars
personal vore för sin uppgift fullt vetenskapligt utbildad och uteslutande
ägnade sig åt densamma samt hade till sitt förfogande de yppersta
hjälpmedel.

Utskottet ansluter sig sålunda till motionärens uppfattning om
önskvärdheten af att en sådan anstalt blefve upprättad; men föreställer
sig utskottet, att denna anstalt lämpligen skulle kunna anordnas i
samband med den redan befintliga centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, hvarigenom kostnaden för densammas inrättande
och fungerande skulle kunna i väsentlig mån nedbringas under hvad

Utskottets

yttrande.

356

Statsutskottets Utlåtande JV;o 10.

motionaren i.likhet med landtbruksstyrelsen ifrågasatt. Då emellertid

f - d®tta afs®ende lcke föreligger, kan utskottet icke framlägga
något bestämdt förslag i ämnet, utan vill föreslå Riksdagen att hos
ungl. Maj:t gorå framställning om åvägabringande af sådan utredning

förhanf[ed™laggande Rlksdagen af det förslag> utredningen må kunna

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med bifall till herr
Åkerbergs motion i denna del, må för år 1909 på
extra stat till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett
anslag af 10,000 kronor, för att på hittills brukligt
satt utgå till understöd åt af hushållningssällskapen
inrättade frökontrollanstalter; samt

b) att Riksdagen, i anledning af hvad herr Åkerberg
i sin ofvannämnda motion i öfrigt föreslagit, må
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungi. Maj:t
täck es efter verkställd utredning taga i öfvervägande
huruvida icke en central frökontrollanstalt må i samband
med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
inrättas och därefter till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill förhållandena må
föranleda.

man aet med anslaget afsedda syfte kunnat ernås har sålunda ännu
icke kunnat vmnas; men utskottet håller före, att detta anslag kommer
att landa till verkligt gagn för jordbruket, och hemställer alltså,

att Riksdagen må till åtgärder för befordrande
af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen på extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

Åtgärder Jor
befordrande
af den

. ?f:0) K™igl. Majrt har föreslagit, att Riksdagen må till åtgärder
för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen på extra

klöfver- och

K/trt/, Stat för är 1909 anvisa ett bel°PP af 15,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

357

33:o) Kungl. Maj t liar föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet
på extra stat för år 100!) anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvarje år
från och med år 1905 anvisat ett anslag af 25.000 kronor, hvilket
utgått under villkor, som Kungl. Maj:t bestämt. Tillika har, i öfverensstämmelse
med hvad Riksdagen år 1904 förutsatte, Kungl. Maj:t
årligen anvisat till föreningen ytterligare 15,000 kronor, hviika medel
utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.

I en till Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen med underdånigt
utlåtande den 23 oktober 1907 öfverlämnad skrift har nu
nämnda förening gjort framställning om erhållande jämväl för år
1909 af ett anslag å 25,000 kronor. Till stöd härför har föreningen
anfört, att af berättelsen öfver föreningens verksamhet under år 1906
framginge, hurusom förädlingen af gräs, klöfver och potatis, för hvars
fortsatta bedrifvande ett förnyande af Riksdagens anslag nu ifrågasattes,
befunne sig i god utveckling samt lofvade att inom snar framtid gifva
praktiska resultat. Det vore tydligt, att detta arbete med foderväxter
och potatis, som på de senare åren upptagits på föreningens program,
hade en oerhörd betydelse för landthushållningen och att föreningen
därför fortfarande vore i stort behof af de anslag, som tidigare beviljats,
om hennes verksamhet på dessa områden skulle kunna utveckla sig
och gifva de resultat, som den borde och af hviika den äfven vore
mäktig. Hvad beträffade de äldre arbetsgrenarna, tarfvade de alltjämt
lika stor omsorg och lika stort arbete som förut, och särskildt läge
det i sakens natur, att det måste ställas större kraf på de jämförande
försöken, ju längre arbetet med ett visst växtslags förädling fortskridit.
Den omorganisation, som af Kungl. Maj:t fastställts med afseende
på öfvertagandet af de från föreningen utgående nya sorterna och
stammarna, hade nu redan trädt i kraft, så till vida som det gamla
sambandet mellan föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget
vore upphäfdt redan från och med den 1 januari 1907, samt inbjudning
till täfling utfärdats i enlighet med de nya föreskrifterna och de
af vederbörande kommission fastställda villkoren. Sedan dessutom Kungl.
Maj:t täckts tillsätta en medlem i föreningens mindre styrelse, hvilken
medlem äfven vore ordförande i den kommission, som komme att

Sveriges
utsädes/''ältning.

[33.]

358

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

pröfva de till föreningen angifna anbuden ä de nya stammarnas och
sorternas öfvertagande, borde denna gren af föreningens organisation
få anses vara ordnad i öfverensstämmelse med de af 1906 års Riksdag
uttalade synpunkterna.

Landtbruksstyrelsen har öfverlämnat styrkt afskrift af protokollet
vid sammanträde med omförmälda kommission den 11 juni 1907, utvisande,
att kommissionen då fastställt bestämmelser för täfling beträffande
öfvertagandet af de från föreningen utgående nya sorter och
stammar. Därjämte har styrelsen tillstyrkt föreningens nu ifrågavarande
begäran om statsanslag för år 1909.»

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och då departementschefen
funne det ådagalagdt, af t föreningen äfven för år 1909 vore i behof
af statsanslag till oförändradt belopp, hemställde departementschefen
om aflåtande af ifrågavarande framställning.

Stora svårigheter hafva allt ifrån allmänna svenska utsädesföreningens
första verksamhetsår yppat sig att under fullt betryggande
kontroll erhålla de genom föreningen frambragta förädlade utsädessfammarne
förökade och bland landets jordbrukare spridda. Detta viktiga
arbete uppdrogs till en början åt enskild person; men då åtskilliga
olägenheter därmed voro förenade, beslöts vid ett föreningens styrelsesammanträde
att söka för ifrågavarande ändamål bilda ett bolag, hvilket
skulle förbinda sig att på det insatta kapitalet blott beräkna skälig
ränta och till föreningen öfverlämna all därutöfver på bolagets rörelse
uppkommande vinst. Bolaget kom till stånd under benämning allmänna
svenska utsädesaktiebolaget. De förväntningar, man haft skäl att ställa
på detta bolag, som tillkommit hufvudsakligast för att främja det svenska
jordbruket, hafva blifvit besvikna; och föreningen har i stället för att
af bolagets verksamhet skörda fördelar tillskyndats åtskilliga olägenheter.
Berättigad! klander har ock yppats angående samarbetet mellan
föreningen och bolaget och anmärkningar hafva äfven flera gånger vid
behandling af frågan om anslag till föreningen inom Riksdagen framställts.
Med anledning däraf meddelade Kungl. Maj:t förlidet år i den
till Riksdagen aflåtna propositionen rörande anslag under nionde hufvudtiteln,
att Kungl. Maj:t bestämt, att för tillgodonjutande af statsanslag
till utsädesföreningen skulle tills vidare gälla åtskilliga i propositionen
intagna villkor och bestämmelser i syfte att öfverlåtelse af de från föreningen
utgående stammarna icke finge ske annorledes än efter fri och
öppen täflan. Riksdagen uttalade vid beviljande af anslag till föreningen,
att Riksdagen ej kunnat unga att finna, att ett med statsanslagets

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

359

rätta bruk oförenligt samband ägt rum mellan Sveriges utsädesförening
och allmänna svenska utsädesaktiebolaget och att detta samband medfört
afsevärda missförhållanden, men att Riksdagen hyste förhoppning
om att de af Kungl. Magt då fastställda bestämmelserna skulle för
framtiden fullt upphäfva dessa missförhållanden.

I innevarande års proposition har Kungl. Maj:t visserligen upplyst,
att sambandet mellan Sveriges utsädesförening och allmänna svenska
utsädesaktiebolaget från och med den 1 januari 1907 blifvit upphäfdt samt
att inbjudning till täflan utfärdats i enlighet med de föreskrifter, som
delgåfvos förlidet års Riksdag, men utskottet har sig numera bekant,
att denna täflan så utfallit, att blott ett anbud, nämligen från allmänna
svenska utsädesaktiebolaget ingifvits, och detta under sådana förhållanden,
att det ej af den profvande kommissionen kunnat antagas. De förhoppningar,
som förlidet års Riksdag uttalade, hafva således ej förverkligats,
utan den svårlösta frågan om förökandet af de från föreniugen utgående
stammarne befinner sig fortfarande på samma ståndpunkt som förut.

Denna omständighet torde emellertid ej böra utgöra hinder för
Riksdagen att bevilja anslag till föreningens viktiga, för landets jordbruk
betydelsefulla verksamhet, men Riksdagen vill ock uttala den förvissningen,
att Kungl. Magt ej kommer att godkänna någon uppgörelse
om öfvertagande af utsädesstammarne från föreningen för längre tid än
ett år utan kommer att för nästa års Riksdag, för den händelse statsanslag
fortfarande anses'' böra för uppehållande af föreningens verksamhet
äskas, framlägga till pröfning efter förnyade utredningar uppgjordt
förslag om öfvertagande af föreningens utsädesstammar under
sådana garantier, att såväl föreningens som den jordbrukande allmänhetens
intressen varda på ett fullt betryggande sätt tillgodosedda.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande
af Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet,
på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag
af 25,000 kronor.

34:o) Vidare och i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning på extra stat för år
1909 anvisa 1,000 kronor.

Elev i boskapsskötsel
och
mejerihushållning.

[34.]

360

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anställande
af torfingenjörer
och torf
assistenter.

[35.]

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande
; af en förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter på extra
stat för år 1909 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Rörande detta förslag innehåller statsrådsprotokollet följande uttalande
af departementschefen.

»Sedan under en följd af år anslag utgått för anställande af en
torfingenjör och en torfassistent, beviljade med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning Riksdagen år 1904, för anställande af
en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra
stat för år 1905 ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att, för anställande från och med den 1 maj 1904 af en andre
torfingenjör och ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000
kronor.

Den 25 november 1904 behagade Kungl. Maj:t fastställa reglemente
för statens torfingenjörer.

För år 1906 utgick samma anslag som det för år 1905 beräknade,
19,000 kronor, men för år 1907 anvisade Riksdagen, sedan det visat
sig, att med det för förste torfingenjören dittills beräknade arfvode
någon med erforderlig kompetens utrustad person icke kunnat erhållas
för nämnda befattning, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, för anställande af förutnämnda antal torftjänstemän ett
extra anslag af 21,000 kronor.

Då med hänsyn till de många ansökningarna om torftekniska
undersökningar det syntes vara af behofvet påkalladt, ej mindre att
för år 1908 förutnämnda antal torftjänstemän kunde anställas, än
äfven att medel bereddes för anställande från och med den 1 juli 1907
af en tredje torfassistent, har Riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts
i ämnet gjorda framställning, för anställande af en förste och en andre
torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat för år 1908 anvisat
ett anslag af 27,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att, för anställande
från och med den 1 juli 1907 af en tredje torfassistent,
låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga
medel utanordna 2,000 kronor.

Den 17 maj 1907 har Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande
anställande af torfingenjörer och torfassistenter för år 1908.

Enligt nämnda beslut äga ifrågavarande ingenjörer och assistenter
uppbära i arfvoden, förste torfingenjören 6 000 kronor, andre torfingenjören
3,000 kronor samt en hvar af assistenterna 2,000 kronor.
På samma gång har Kungl. Maj:t bestämt, att ett belopp af 2,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

361

kronor finge användas till bekostande af en livar af torfingenjörernas
och torfassistenternas resor.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1907 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1909.

Landtbruksstyrelsen har därvid meddelat, att från början åt år
1907 en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter äfvensom
från den 1 juli 1907 ytterligare en torfassistent varit anställda.

Vidkommande behofvet af torftjänstemän för år 1909 har landtbruksstyrelsen
anfört, att erfarenheten väl gifvit vid handen, att sistnämnda
antal torftjänstemän fortfarande erfordrades, för att de på dem
ankommande göromål skulle kunna komma till utförande, men däremot
ännu icke lämnat säker ledning för bedömande af frågan, huruvida
icke dessa tjänstemäns antal borde ytterligare ökas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition, att Riksdagen måtte, för anställande af en förste
och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat för år
1909 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.»

På grund af hvad departementschefen i detta ärende anfört, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, för anställande af en förste
och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra
stat för år 1909 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det utaf 1907 års
Riksdag beviljade anslag å 35,000 kronor till upprätthållande af en
torfskola under åren 1908—1912 på extra stat för år 1909 anvisa ett
belopp af 7,000 kronor.

Härom har departemenschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

»Nästlidna års Riksdag har på förslag af Kungl. Maj:t till upprätthållande
af en torfskola under åren 1908—1912 beviljat ett anslag
af 35,000 kronor och däraf på extra stat för år 1908 anvisat ett belopp
af 7,000 kronor.

Genom nådigt bref den 20 september 1907 bemyndigade Kungl.
Maj:t landtbruksstyrelsen att med svenska torfindustriföreningen afsluta
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 46

Torf skolan
vid Markaryd.

[36.]

362

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Åtgärder för
att främja
tillgodogörandet
af
den i landets
torfmossar
befintliga
bränsletillgång.

137.]

kontrakt om upprätthållande under åren 1908—1912 afen torfskola vid
Markaryd i Kronobergs län. Samtidigt utanordnade Kungl. Maj:t till
skolans upprätthållande under nämnda tid förberörda af Riksdagen beviljade
anslag af 35,000 kronor under vissa villkor samt anbefallde
statskontoret att efter ingången af år 1908 till svenska torfindustriföreningen,
på rekvisition, utanordna ej mindre ett belopp af 4,250 kronor
för själfva skolans upprätthållande än äfven ett belopp af 275 kronor för
en hvar af högst 10 frielever, dock först sedan med intyg från landtbruksstyrelsen
blifvit styrkt, att undervisningen vid skolan under året
bedrefves på ett tillfredsställande sätt enligt af landtbruksstyrelsen
fastställd plan, äfvensom huru många frielever vid skolan under året
åtnjöte undervisning.

Nu har landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 12
november 1907, med förmälan att styrelsen vidtagit förberedande
åtgärder för fullgörande af ofvanberörda nådiga bemyndigande, i
underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition, att Riksdagen måtte af berörda anslag på extra stat
för år 1909 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må af det utaf 1907 års Riksdag
beviljade anslag å 35,000 kronor, till upprätthållande
af en torfskola under åren 1908—1912 på extra stat
för år 1909 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

37:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att
Kungl. Maj:t må, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunde finnas
vara ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet
att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång,
under år 1909 i mån af behof disponera hvad vid utgången afår 1908
icke blifvit användt af de tidigare för samma ändamål å extra stat
beviljade medel.

Till stöd för denna framställning bär departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande:

»Sedan Riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af
sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat för år 1902
ett anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen till samma ändamål an -

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

363

slagit dels för år 1905 25,000 kronor och dels för år 1907 20,000
kronor. Vidare har Riksdagen år 1907 medgifvit, att Kungl. Maj:t
finge under år 1908 i mån af behof för ändamålet disponera hvad vid
utgången af år 1907 icke blifvit användt af samma medel.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12 november
1907 gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1909 och därvid hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte i sådant syfte af Riksdagen äska ett anslag af 10,000
kronor jämte bemyndigande att använda eventuell återstod å äldre
anslag. Landtbruksstyrelsen har tillika öfverlämnat en från statskontorets
utgiftsbyrå meddelad uppgift, utvisande att å äldre anslag till
ifrågavarande ändamål den 11 november 1907 återstode ett odisponeradt
belopp af 34,425 kronor 69 öre. Efter sistnämnda dag har icke något
belopp blifvit för hithörande ändamål anvisadt.»

Då det belopp, som sålunda vore disponibelt för innevarande år,
väsentligt öfverstege summan af de utgifter, som under hvart och ett
af de senaste åren bestridts från detta anslag, ansåg departementschefen
det icke vara nödvändigt att af Riksdagen begära särskildt
anslag för ändamålet för år 1909, utan inskränkte sig till att hemställa
om aflåtande till Riksdagen af här föreliggande framställning.

Utskottet, som finner det vara af största vikt, att torfindustrien utskottets
utvecklas och att landets ofantliga tillgångar af torfbränsle tillgodo- J
göras för fyllande i så vidsträckt mån som möjligt af landets industris
och med ångkraft drifna kommunikationers alltjämt växande behof af
bränsle, får, under uttalande af önskvärdheten däraf att vid statens
järnvägars drift torfbränsle måtte vinna större användning än hittills,
hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande förslag må af
Riksdagen bifallas.

38:o) Kungl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till understöd Svenska mossåt
svenska mosskulturföreningen på extra stat för år 1909 anvisa ett f££™gen
anslag af 20,000 kronor. [38.]

Departementschefen har, under erinran om föregående Riksdagars
beslut angående anslag för nu ifrågavarande ändamål, tillstyrkt aflåtande
af förevarande framställning och därvid tillika uttalat, att, därest densamma
af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja på sätt ock land!-

364

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bruksstyrelsen hemställt, angående villkoren för anslagets åtnjutande meddela
enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen
för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till
jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skulle i afseende
å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens
sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde
tillkomma landtbruksstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till understöd åt svenska
mosskulturföreningen, på extra stat för år 1909 anvisa
ett anslag af 20,000 kronor.

Åtgärder för
höjande af
det mindre
jordbruket.

[39.]

39:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
åtgärder för höjandet af d t mindre jordbruket på extra stat för år
1909 anvisa ett anslag af 200,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 20,000 kronor.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet beträffande
detta ärende är af följande lydelse:

»Ett tydligt vittnesbörd om såväl det intresse, hvarmed arbetet
på höjandet af det mindre jordbruket i vårt land för närvarande omfattas,
som den allt större anslutning, detta arbete med hvarje år vinner,
äger man i de växande kraf, som detsamma ställer på statsmakternas
offervillighet. Sedan 1901 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t
för förstå gången beviljat statsbidrag för ändamålet, hvilket statsbidrag
då uppgick till på extra stat för år 1902 anvisade 25,000 kronor, har
behofvet af höjning i beloppet så starkt gjort sig gällande, att Kungl.
Maj:t funnit sig föranlåten att hos 1906 och 1907 års Riksdagar för
hvart och ett af åren 1907 och 1908 för här ifrågavarande ändamål
begära 100,000 kronor, hvilket belopp äfven blifvit på extra stat för
hvardera af sistnämnda år beviljadt.

Till de åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, hvilka
med statsmedel understödjas, beslöt nästlidna års Riksdag, på framställning
af Kungl. Maj:t, att ytterligare lägga dels anskaffandet genom
landtbruksstyrelsens försorg af en modellsamling af undervisningsmateriell,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

365

hvarigenom de småbrukarkurser, till hvilka bidrag från bär ifrågavarande
anslag från och med år 1906 utgått, borde kunna göras än
mera gagneliga, dels ock anordnandet af studieresor äfven för kvinnor,
hvilka i något afseende taga del i det mindre jordbruket och hvad
därmed står i samband. I anslutning till dessa nästlidna års Riksdags
beslut utfärdade Kungl. Maj:t, efter landtbruksstyrelsens hörande, den
4 oktober 1907 förnyadt nådigt reglemente för med statsmedel understödda
åtgärder till ''höjande af det mindre jordbruket samt kungörelse
angående statsanslag till dylika åtgärder.

Förutom af Kungl. Maj:t för ar 1908 för bär nämnda ändamål
äskade medel ställde sistlidna års Riksdag på grund af enskild motion
till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat för år 1908 ett anslag af

50,000 kronor att på de villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna erforderliga,
användas till understödjande och premiering af sådana mindre
odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande
af statsbidrag. Den 22 november 1907 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse
angående statsbidrag från nämnda anslag, livilket, äfven det, i
sin mån torde komma att underlätta uppnåendet af framgångsrika resultat
vid det nu öfverallt i vårt land så verksamma arbetet för främjandet
af landets mindre jordbruk.

Uti underdånig skrifvelse den 16 december 1907 bär nu landtbruksstyrelsen
bemställt om beredande af medel för här omordade ändamål
jämväl för år 1909. Landtbruksstyrelsen bar därvid till en början
meddelat, att hushållningssällskap med intyg från landtbruksstyrelsen
hos statskontoret styrkt sig hafva inom belopp af för år 1907 beviljade
statsbidrag utgifvit följande summor till nedannämnda ändamål:

till premiering af mindre jordbruk........................................ ki

till bestridande af kostnader för kontrollföreningars

organisation ................................................................................ *

till understöd åt sådana medlemmar af kontrollföreningar,
hvilka äga högst 2 5 kor........................................ »

till anordnande af studieresor för mindre jordbrukare »
till anordnande af undervisning för mindre jordbrukare »

tillhopa kr. 78,532: 26

58,830: —

10,050: —

8,132: 82
13,228: 14
8,301: 30

Härtill komme af Kungl. Maj:t beviljade belopp,
om hvilka landtbruksstyrelsen ännu icke kunnat meddela
intyg, .....................................................................................iiJ11!!

Transport kr.

13,135: —
91,667: 26

366

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport kr. 91,667: 2 6
Begärda ytterligare bidrag af statsmedel för år

1907 utgjorde.................................................................................. » 16,713:20

hvartill komme kostnader för tryckning af beskrifningar

öfver premierade mindre jordbruk ................................... > 1,881: 25

samt utgifter för anskaffande af räkenskapsböcker för

mindre jordbrukare m. m..................................................... ■» 467:_

Summa kr. 110,728: 11

Häraf framginge, att 1907 års anslag icke varit tillräckligt för
att därmed kunna gälda ens alla sådana utgifter för hushållningssällskap,
hvilka med ifrågavarande anslag afsetts att kunna bestridas
af statsmedel, och då, jämlikt föi’berörda nådiga reglemente och kungörelse
af den 4 oktober 1907, förutom öfriga åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket, hvartill statsmedel hittills utgått, från och
med år 1908 tillkomme studieresor för i mindre jordbruk deltagande
kvinnor samt, enligt hvad erfarenheten visat, intresset för ifrågavarande
af staten understödda åtgärder från den jordbrukande allmänhetens
sida alltmera ökats, syntes det landtbruksstyrelsen, att förevarande statsanslag,
som för år 1908 skulle komma att utgå med 100,000 kronor,
borde höjas för såväl sistnämnda år som år 1909 till 120,000 kronor,
till följd hvaraf det anslag, som af sådan anledning borde af Riksdagen
för år 1909 äskas, skulle utgöra 140,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel för år 1908 förskjuta ett belopp
af 20,000 kronor.

Beträffande det af mig i det föregående omnämnda, af nästlidna
års Riksdag beviljade anslag af 50,000 kronor till understödjande och
premiering af sådana mindre odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt
kunde komma i åtnjutande af statsbidrag, har landtbruksstyrelsen framhållit,
att medel äfven för år 1909 borde på oförändrade villkor beredas
för detta ändamål till samma belopp som för år 1908. Det syntes
emellertid styrelsen, att dessa åtgärder från statens sida lämpligen
borde inordnas bland statens åtgärder till höjande af det mindre jordbruket
och medel för desamma sålunda utgå från statsanslaget till
åtgärder i sistberörda syfte, hvilket anslag således af denna anledning
borde höjas utöfver det af landtbruksstyrelsen enligt det föregående
såsom erforderligt beräknade belopp, 140,000 kronor, till 190,000
kronor.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till näst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

367

instundande Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, såsom
bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ofvan sagda hufvudgrunder, på extra
stat för år 1909 anvisa och ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 190,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel under år 1908 för ändamålet förskottsvis utanordna
20,U00 kronor.

Hvad landtbruksstyrelsen här anfört till stöd för sin framställning
om förhöjning i anslaget till hittills med statsmedel understödda
åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket finner jag väl befogadt.
De utgifter för ifrågavarande ändamål, som hushållningssällskapen af
egna medel måste bestrida för att komma i åtnjutande af statsbidrag,
äro så stora, att det redan af denna anledning synes mig vara eu oafvislig
fordran, att statsmedel finnas tillgängliga till så stort belopp, att
hvarje hushållningssällskap kan erhålla full ersättning för samtliga af detsamma
gjorda utbetalningar af den beskaffenhet, att de enligt gällande
bestämmelser skola gäldas af statsanslaget. Af den utredning landtbruksstyrelsen
lämnat synes mig framgå, att så icke skulle komma att
under innevarande år blifva fallet, om ej medel för ändamålet utöfver
redan anvisadt belopp, i enlighet med landtbruksstyrelsens förslag, blefve
ställda till Eders Kungl. Maj:ts förfogande.

Ehuru det ännu icke kan föreligga någon visshet om den utsträckning,
hvari det af nästlidna års Riksdag på grund af enskild
motion beviljade anslaget till understödjande och premiering af sådana
mindre odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt kunna komma i
åtnjutande af statsbidrag, kan komma att tagas i anspråk, synes likväl
äfven mig samma belopp som för innevarande år böra för detta
ändamål finnas tillgängligt. Att, såsom landtbruksstyrelsen föreslår,
inordna den med detta anslag afsedda premiering bland statens öfriga
åtgärder till höjande af det mindre jordbruket och under sådana förhållanden
låta statsbidrag för densamma utgå från anslaget till åtgärder
i berörda syfte, finner jag välbetänkt.

Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt nästlidna
års Riksdag att till understöd af P. J. Rösiös undervisningsverksamhet
i jordbruk och landtmannanäringar på extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 5,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof
för ändamålet användas.

Denna undervisningsverksamhet har tvifvelsutan i icke ringa mån
bidragit till att väcka lifligare intresse särskilt för det mindre jord -

Departe mentschefen.

368

Statsutskottets Utlutande N-''o 10.

VUkoliets

yttrande.

bruket och för höjandet af dess afkastningsförmåga och är sålunda väl
förtjänt af understöd. Sådant kan emellertid för närvarande icke utgå
från det till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket anvisade
anslaget under annan förutsättning, än att hushållningssällskap anvisar
medel till densamma. Det synes mig dock att tillfälle bör beredas
Eders Kungl. Maj:t att fortfarande, på sätt under innevarande år genom
Riksdagens ofvannämnda beshit ägt rum, kunna understödja så beskaffad!,
undervisningsarbete, äfven där nu nämnda förutsättning icke föreligger.

Att, såsom nu, bereda medel till understöd åt endast af viss person
bedrifven undervisning af här ifrågavarande slag finner jag emellertid
icke vara tillfyllest. Lämpligast torde vara och det afsedda ändamålet
lättast kunna ernås, om Eders Kungl. Maj:t kan disponera ett
visst belopp, icke öfverstigande 10,000 kronor, att efter i hvarje särskild!
fall skedd pröfning användas till understödjande af sådan undervisningsverksamhet,
som afser att främja det mindre jordbruket men
icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af statsunderstöd.

För fyllandet af samtliga nu angifna behof torde komma att
kräfvas ett belopp af åtminstone 200,000 kronor, därvid emellertid synes
böra iakttagas, att, då förutnämnda förhöjning å 50,000 kronor i kär
ifrågavarande anslag tillkommit för understödjande af vissa närmare
angifna åtgärder till det mindre jordbrukets främjande, vid fördelning
af anslaget gifvetvis i första hand understöd bör intill sistnämnda belopp
utgå till dessa ifrågavarande åtgärder. Endast om under sådana
förhållanden öfverskott skulle uppkomma, skulle alltså någon del af
detta belopp kunna tagas i anspråk till de åtgärder för höjandet af
det mindre jordbruket, för hvilka statsbidrag eljest utgår.»

Såsom i statsrådsprotokollet meddelas är det nu föreslagna anslagsbeloppet
200,000 kronor afsedt att utgå dels med 20,000 kronor
för ökande af innevarande års anslag till bidrag för åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket från 100,000 kronor till 120,000
kronor, dels med 120,000 kronor för år 1909 till samma ändamål, dels
med 50,000 kronor till utgående jämväl under år 1909 af samma
anslag, som af 1907 års Riksdag på enskild motionärs förslag beviljades
för understödjande och premiering af mindre odlingsföretag, hvilka
icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande af statsbidrag och dels
med 10,000 kronor, till understödjande af sådan undervisningsverksamhet,
som afsåge att främja det mindre jordbruket men icke på annat sätt
kunde komma i åtnjutande af statsunderstöd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 369

Hvad först beträffar det i förevarande anslag ingående belopp
som i allmänhet är afsedt för åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket, finner utskottet sig böra förorda hvad Kungl. Maj:t i fråga
om detsamma föreslagit. Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas
och i det rörande bidrag från sådana medel af Kungl. Maj:t den 4 oktober
1907 utfärdade reglemente angifves, utgöras de åtgärder, som med
dessa medel understödjas, af dels premiering af mindre jordbruk, dels
bidrag till kontrollföreningar samt dels anordnande af studieresor och
undervisning för i sådant jordbruk deltagande män och kvinnor; och
då intresset för dessa gagnande åtgärder från den jordbrukande allmänhetens
sida alltjämt ökats, synas medel för deras understödjande icke
böra saknas.

Kungörelse angående åtnjutande af understöd från anslaget till
understödjande och premiering af vissa mindre odlingslöretag är utfärdad
den 22 november 1907; och då erfarenhet i detta afseende helt
och hållet saknas, har utskottet icke tilltrott sig att nu förorda afvikelse
från det af nästlidet års Riksdag i detta ämne fattade beslut.

Vidkommande slutligen anslagsbeloppet å 10,000 kronor till understödjande
af ''undervisningsverksamhet, afsedd att främja det mindre
jordbruket, så och då det af nästlidet år till understöd af P. J. Rösiös
verksamhet beviljade belopp, 5,000 kronor, enligt utskottets uppfattning
endast var afsedt att utgöra en honom en gång för alla tilldelad
belöning, anser utskottet, att hänsyn till sistnämnda ändamåls tillgodoseende
ej bör tagas vid bestämmande för nästkommande år af
anslagsbeloppet till ifrågavarande undervisningsverksamhet, utan att det
af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet må kunna nedsättas från 10,000
kronor till 5,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till åtgärder
för höjandet af det mindre jordbruket, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 195,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 20,000 kronor.

40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ökadt statsbidrag
till fortgående smörprofningar, att af Kungl. Maj:t i mån af
Bih. titt Biksd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Åfd. 10 Höft. 47

Fortgående

smörprof ninqar.

[40.]

370

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

behof för ändamålet användas, på extra stat för år 1909 anvisa ett
belopp af 10,000 kronor.

Beträffande denna punkt innehåller statsrådsprotokollet följande
yttrande af departementschefen:

»Under en följd af år har Kung!. Maj:t till smörprofningar i
Malmö och Göteborg anvisat statsbidrag från anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket bidrag under
de senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökadt statsbidrag
till dessa smörprofningar har därjämte Riksdagen för hvart och
ett af åren 1906, 1907 och 1908 beviljat å extra stat 10,000 kronor,
hvarjämte för år 1906 beviljades ytterligare 5,000 kronor för täckande
af ett under år 1905 utanordnadt förskott.

Vid föredragning den 6 december 1907 af eu framställning om
anvisande af statsbidrag för detta ändamål för innevarande år fana
Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens förslag godt
ställa till styrelsens för smörprofningarna förfogande tillhopa 25,000
kronor, hvaraf 15,000 kronor skulle utgå frän förstnämnda anslag och

10.000 kronor utgjorde det af Riksdagen beviljade särskilda anslaget.

Nu har sistnämnda styrelse i en af landtbruksstyrelsen med

underdånigt utlåtande den 19 november 1907 öfverlämnad underdånig
ansökning hemställt om åtgärders vidtagande, för att statsbidrag måtte
kunna tilldelas smörprofningarna äfven för år 1909. Därvid har åberopats
den för innevarande år uppgjorda inkomst- och utgiftsstat för
ifrågavarande profningar, enligt hvilken icke någon behållning från år

1907 upptagits såsom tillgång och icke heller något öfverskott vid

1908 års slut beräknats uppstå. Statsbidraget har därvid uppförts till
det af Kungl. Maj:t, enligt hvad nyss nämnts, anvisade beloppet af

25.000 kronor. Smörprofningarnas styrelse har vidare anfört, att det
efter all sannolikhet kunde antagas, såväl att anslagen från hushållningssällskapen
icke skulle blifva högre år 1909, som ock att utgifterna
samma år icke skulle blifva lägre, än som sålunda beräknats för år 1908.
och att alltså ett statsbidrag till oförändradt belopp af 25,000 kronor
äfven för år 1909 vore en nödvändig förutsättning för att smörprofningarnas
arbete till gagn för den svenska mejerihandteringen och
särskild! för främjandet af svenskt exportsmörs ställning på utlandets
marknader skulle kunna fortgå i samma omfattning som hittills.

Landtbruksstyrelsen har för egen del tillstyrkt ifrågavarande framställning.
»

Då departementschefen ansåge det af behofvet påkalladt, att tillfälle
bereddes att kunna till smörprofningarnas fortsättande under är

Statsutskottets Utlåtande N:o JO. 871

] 909 anvisa medel utöfver de 15,000 kronor, hvilka syntes fortfarande
kunna utgå från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar, samt icke funne någon ändring höra ifrågasättas
i det anslagsbelopp, som af Kungl. Maj:t för ifrågavarande
ändamål under senare år äskats och af Riksdagen beviljats, hemställde
departementschefen, att nu föreliggande framställning måtte till Riksdagen
aflåtas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till beredande åt medel till
ökadt statsbidrag för år 1909 till fortgående smör profningar,
att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet
användas, på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af 10,000 kronor.

4l:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till an- kJ£jsent .
ställande af en statskonsulent i svinskötsel pa extra stat för år 1909 svinskotsei.
anvisa ett anslag af 7,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att till [41.]
bestridande af kostnader för konsulentens resor under år 1908 låta
utaf nämnda belopp förskottsvis under samma ar af tillgängliga medel
utanordna 1,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande.

■ »För hvart och ett af åren 1904—1908 har Riksdagen i enlighet,
med Kungl. Maj:ts förslag beviljat å extra stat ett anslag af 5,000
kronor för anställande af en statskonsulent i svinskötsel. Eu dylik
tjänsteman har också varit verksam från och med förstnämnda år.
Konsulentens aflöning har, i öfverensstämmelse med hvad som i statsrådsprotokollen
öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 och den
18 januari 1906 förordats af dåvarande departementscheferna, för åren
1906 och 1907 utgått med 3,500 kronor såsom arfvode äfvensom reseersättning
eldigt fjärde klassen i resereglemente! intill ett belopp af

1,500 kronor. Enahanda förmåner äro äfven för år 1908 tillförsäkrade
ifrågavarande konsulent.

Uti underdånig'' skrifvelse den 4 oktober 1907 har nu landtbruksstyrelsen
hemställt om beredande af anslag för anställande af en sådan
konsulent jämväl för år 1909. Landtbruksstyrelsen har därvid erinrat,
hurusom med anledning af Kungl. Maj:ts framställning 1905 års Riksdag
bestämt statskonsulenternas i boskapsskötsel och mejerihushållning
aflöningar att utgå med 4,000 kronor åt dem hvardera, däraf 2,500

372

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements chefen.

kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Styrelsen har
vidare anfört, att det syntes vara nödvändigt, för att staten skulle
vara försäkrad om att till statskonsulent i svinskötsel fortfarande
erhålla kompetent person, att anslaget till anställande af eu dylik
tjänsteman höjdes, så att hans arfvode kunde utgå med 4,000 kronor
för år. Nu ifrågavarande anslag syntes också behöfva ökas af det skäl.
att det hittills af anslaget årligen bestämda beloppet, 1,500 krön or j
till bekostande af statskonsulentens resor visat sig otillräckligt, i det
att detsamma dels under år 1905 icke räckt till, utan att statskonsulenten,
enligt livad han upplyst, måst af egna medel tillskjuta omkring
400 kronor, dels under år 1900 icke medgifvit utförande af åtskilliga
honom af landtbruksstyrelsen lämnade uppdrag samt dels under år 1907
visat sig så otillräckligt, att statskonsulenten redan vid tiden för aflåtandet
af landtbruksstyrelsens skrifvelse af egna medel tillsatt omkring
500 kronor för bestridande af sina resor och enligt egen beräkning
komme att för ändamålet ytterligare få tillskjuta omkring 500 kronor.
Då det vore af vikt, att såväl rekvirerade förrättningar som landtbruksstyrelsens
uppdrag icke till följd af bristande medel komme att åsidosättas,
ansåge landtbruksstyrelsen, att anslaget till anställande af eu
statskonsulent i svinskötsel borde så höjas, att till bekostande af statskonsulentens
resor måtte beräknas kunna utgå 3,000 kronor för år
och detta redan under år 1908.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
att för år 1909 till anställande af eu statskonsulent i svinskötsel
anvisa ett anslag af 8,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
till bestridande af kostnader för statskonsulentens resor under år 1908
låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga
medel utanordna 1,500 kronor.

Det torde icke kunna förnekas, att under de år, eu statskonsulent
i svinskötsel hittills funnits anställd, intresset för höjandet af denna
näringsgren blifvit utveckladt och stärkt samt arbetet därpå organiseradt
på ett sätt, som lofvar godt för framtiden. Till icke ringa del
torde dessa förhållanden hafva sin grund i den sakkunniga hjälp, som
genom konsulenten stått allmänheten till buds. Att han varit flitigt
anlitad, framgår bland annat af de uppgifter, landtbruksstyrelsen lämnat
om otillräckligheten i det åt honom anvisade reseanslaget. Med, såsom
det är att hoppas, ett alltjämt stegradt intresse torde i ännu högre

:37a

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

grad under de kommande area lians verksamhet tagas i anspråk och
resor för honom föranledas. I betraktande af dessa förhållanden
samt den stora betydelse, svinafveln ägor lör vårt land, finner jag
det vara af stor vikt, att åt ifrågavarande konsulent beredas sådana
förmåner, att lian kan med oförminskadt nit och intresse ägna tid
och krafter åt sin uppgift. Jag finner alltså tillräckliga skäl föreligga,
för att, åt honom bör beredas arfvode till det belopp, landtbruksstyrelsen
föreslagit. Det kan därvid äfven förtjäna att tagas i betraktande,
att konsulenten i svinskötsel, om tjänsten kommer att äfven
är 1909 innehafvas af samma person som hittills, då skall hafva
tjänstgjort i fem år. Vore lian fullt likställd med nyssnämnda bägge
konsulenter, skulle han alltså nämnda år kommit i åtnjutande åt
ålderstillägg.

Att konsulenten skall på gi lind af bristande tillgång å reseanslaget
nödgas inställa rekvirerade eller föreskrifna förrättningar, eller, om
han likväl af intresse för sitt kall verkställer dem, själf bestrida resekostnaderna
eller möjligen låta dessa bekostas af rekvirent, ehuru enligt
gällande bestämmelser rekvirenten bort därifrån vara befriad, synes
mig vara särdeles olämpligt. På sätt landtbruksstyrelsen hemställt,
torde således en höjning i reseanslaget böra vidtagas. Denna höjning
synes mig emellertid åtminstone tillsvidare böra inskränkas till 1,000
kronor, för år räknadt. Lika med styrelsen anser jag att höjningen
bör inträda redan från och med innevarande år.»

Genom hvad departementschefen i detta ärende sålunda anfört
finner utskottet vara ådagalagdt, att den af Ivungl. Maj:t föreslagna
höjningen af ifrågavarande till statskonsulenten i svinskötsel utgående
arfvode och reseanslag är, i betraktande af de ökade kraf, som, med
stegringen af intresset för svinafvel, numera ställas pa konsulenten, åt
behofvet påkallad. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, till anställande af en siatskonsulent
i svin skötsel, på extra stat för år 1909 anvisa
ett anslag af 7,500 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att till bestridande af kostnader för konsulentens
resor under år 1908 låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under samma år af tillgängliga medel
utanordna 1,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

374

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Fifveb!s'' ■ 42:0) KuuS1- MaJ:t ha1'' ytterligare föreslagit Riksdagen att till

befrämjande, fjäderfäafvelns befrämjande på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag
f42.] af 20,000 kronor.

Till stöd för detta äskande har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

_ »Till fjäderfäafvelns befrämjande har Riksdagen på extra stat för
hvarje år från och med år 1904 anvisat anslag, som utgått för åren
1904—1906 med 5,000 kronor samt för åren 1907 och 1908 med

10,000 kronor om året.

I underdånig skrifvelse den 5 oktober 1907 hemställde landtbruksstyrelsen,
att sistnämnda an slagsbelopp, 10,000 kronor, måtte för ifrågavarande
ändamål äskas af Riksdagen äfven för år 1909.

Emellertid inkommo två underdåniga framställningar om högre anslag
för år 1909 till befordrande af denna näringsgren. Dessa framställningar
remitterades till landtbruksstyrelsen, som i utlåtande däröfver
dnn 20 december 1901, med ändring af sin ofvanberörda hemställan,
tillstyrkte, att, förhöjdt anslag måtte af Riksdagen äskas.

Den ena af berörda framställningar var gjord af Sveriges allmänna
ijäderfäafvelsförening-, som därvid till en början lämnade eu redogörelse
öfver föreningens utveckling och den nuvarande omfattningen af dess
verksamhet, hvarur kan förtjäna anföras, att föreningsmedlemmarnas
antal vid slutet af år 1906 upprätt till 5,200, tillhörande 20 länsföreningar,
att verksamheten förnämligast afsåge upplysningsarbete genom
utgifvande af årsskrift, konsulentverksamhet, fjäderfäskötarskolor, afvelscentra
och utställningar, hvarjämte föreningen arbetade på bildande af
äggförsäljningsföreningar och ordnande af handeln med fjäderfäprodukter,
att under arbetsåret 1905—1906 en mängd rekvisitioner å biträde af
konsulent måst uppskjutas af brist på tid och arbetskrafter samt att
fördenskull tva biträdande konsulenter vant anställda under senaste
arbetsåret, utan att dock behofvet syntes vara fullständigt fylldt. Föreningen
har därefter anfört, bland annat, följande.

Om äfven den verksamhet, föreningen sålunda redan ut öfvad e
med för henne genom statsanslag och medlemsafgifter till buds stående
penningmedel, icke kunde sägas vara obetydlig, trädde ständigt nya
kraf på utvidgningar af denna verksamhet i förgrunden och därmed
ökades behofvet af ekonomiskt stöd.

Främst visade sig detta ifråga om tjänstemännens löner. För de
två biträdande konsulenterna, hvilkas arbete ständigt ökades, hade föreningen
endast 1,500 kronor till förfogande. En ökning af detta anslag
till åtminstone 2,200 kronor vore därför nödig, om föredrags- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

konsulent verksamheten sktille kunna skötas på ett tillfredsställande sätf.
Eu förste biträdande konsulent skulle härigenom erhålla 1,200 kronor
och en andre biträdande 1,000 kronor. Sekreterarens och tillika skattmästarens
årsarfvode hade hittills utgått mod 1,000 kronor, som utgjort
eu knapp ersättning för allt det arbete, som ålegat honom. Den sekreteraren
åliggande arbetsbördan, hvilken redan förut varit stadd i ständigt
stigande, komrne emellertid genom det intensiva samarbetet med de
länsföreningar, som föreningens nya stadgar afsåge att åstadkomma, att
än ytterligare tillväxa i betydande grad. Föreningen vore ock betänkt
på att skilja nämnda båda befattningar åt. För att få tillgång t ill fullt
lämpliga innehafvare af ifrågavarande poster borde arlvodet höjas för
sekreteraren till 1,200 kronor och för skattmästaren till 600 kronor. En
gifven följd af konsulenternas och öfriga tjänstemäns ökade arbete vore
nödvändigtvis höjandet af anslaget till reseersättningar, då det störa flertalet
rekvirenter icke kunde belastas med några betalningsskyldigheter
af detta slag. För detta ändamål vore säkerligen 3,500 kronor i stället
för nuvarande 2,300 kronor af nöden.

Närmast efter ordnandet på ett tillfredsställande sätt af nu nämnda
förhållanden framträdde frågan om utgifvandet i stället för årsskriften
af en månatligen utkommande tidskrift, som utan särskild afgift skulle
tillställas föreningens alla medlemmar. I än högre grad än årsskriften,
som dock mottagits med mycket gillande, skulle on sådan tidskrift
kraftigt verka för åtknytandet af föreningsbandet mellan länsföreningarna
och allmänna föreningen, höja intresset hos de nuvarande medlemmarna
och nyskapa sådant hos utomstående personer samt lätta
spridandet till fjäderfäodlarna i gemen af alla de meddelanden och upplysningar
angående nya erfarenheter och rön på fjäderfäkulturens område,
som ständigt gjordes, att icke tala om det direkta meningsutbytet
föreningsmedlemmarna emellan. För att på ett tillfredsställande sätt
kunna ordna tidskriftsfrågan ansåges 3,000 kronor behöfliga.

Eu annan synnerligen viktig fråga vore ett. effektivt understödjande
af skolverksamheten. Anstalter hade träffats för beredandet af förstklassig
undervisning uti fjäderfäskötsel i en vid Åtvidaberg upprättad
skola, men det måste äfven vara af vikt att på ett ingripande sätt lätta tillgången
till denna undervisning för dem, som närmast vore i behof af densamma,
nämligen medlemmar af allmoge-och arbetarklassen. Vid Åtvidaberg
erbjödes genom skolans försorg rum och utspisning för mycket rimligt
pris, men ändå måste utgifterna härför, uppgående till flera hundra kronor
om året, blifva mycket hindersamma för mindre bemedlades begagnande
af skolan. Det vore därför af nöden att söka i så stor utsträckning

376

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som möjligt och långt utöfver, livad föreningens nuvarande tillgångar
tilläte, bereda tillgång till stipendier och understöd. Därför syntes
förslagsvis tarfvas 3,000 kronor.

Såsom förut ant.ydts, hade föreningen vidare ansett en för dess
medlemmar högst viktig sak vara ordnandet af handeln med fjäderfäprodukter,
i synnerhet slaktdjur. Såsom denna handel nu bedrefves af
allehanda mindre kvalificerade mellanhänder, gåfve densamma ett för
såväl säljaren som köparen i allmänhet mindre godt utbyte, än som
kunde vara fallet. Såsom bidrag för att råda bot häri erfordrades ett
belopp af 1,000 kronor.

Föreningen borde, samtidigt som den sökte motarbeta opraktiska
eller mindre lämpliga metoder och redskap, äfven finna utvägar att
genom anordnande af täflingar, i skrift eller ritning, åstadkomma lätt
tillgänglig materiell för hänvisningar åt allmänheten beträffande lämpligaste
metoder, hus och redskap. För detta ändamål vore 500 kronor
behöfliga.

Samma summa erfordrades för att genom studieresor gifva föreningens
konsulenter tillfälle till ytterligare utbildning och ökad erfarenhet
samt för anordnande af demonstrations- och föreläsningskurser.

Äfven för anskaffande i behöfliga fall af importerade förstklassiga
afvelsam- åt föreningens afvelscentra erfordrades desslikes 500 kronor.

För sporrandet af allmänhetens intresse, väckande af täflingshåg
samt beredande af tillfälle till själfkritisk jämförelse med andra och
inhämtande af nya erfarenheter vore länsutställningarna af största vikt,
För understödjande af sådana hade föreningen dock hittills till sitt förfogande
haft endast 1,000 kronor, hvadan icke allt, som bort göras, kunnat
komma till stånd. Det vore därför synnerligen önskvärdt, om det
nämnda anslaget skulle kunna höjas till åtminstone 1,500 kronor.

Föreningen har härefter framlagt ett förslag till inkomst- och
utgiftsstat för föreningen för år 1909, upptagande utgifter till sarnmanlagdt
belopp af 23,000 kronor, hvilka afsågos att bestridas dels genom
medlemsafgifter å 3,000 kronor och dels medelst statsanslag å 20,000
kronor. Föreningen har slutligen hemställt om åtgärders vidtagande
för att statsbidrag å sistnämnda belopp måtte beredas.

Den andra af förberörda framställningar gjordes af Malmöhus läns
ijåderfäafvelsförening, som därvid anförde, hurusom fjäderfäskötseln
numera utgjorde eu af småbrukets viktigaste inkomstkällor och att
inom Malmöhus län till följd af det tätt utgrenade nät af äggförsäljningsföreningar,
som därstädes funnes, landet årligen tillförts omkring
en million kronor från utlandet. Dessa föreningars bildande hade visserligen
främjats och deras verksamhet understödts af Malmöhus läns

Slutsutslcottetx Utlåtande N:o 10.

:S77

fjäderfäafvelsförening, men denna lmde dock icke kunnat, sa kraftigt
som den önskat, verka för fjäderfäskötselns främjande på grand af
begränsade tillgångar. Särskild^ hade detta varit förhållandet beträffande
de viktiga afvels- och utfodringsspörsmålen, som för närvarande stode
på dagordningen och som kunde lösas endast genom försök och mycket
ingående kontrollundersökningar. För utförande af dessa arbeten erfordrades
betydande anslag, större än hvad länets hushållningssällskap
kunde lämna, och särskildt kräfdes det, att föreningens konsulent sattes
i tillfälle att mera ingående än hittills följa föreningens arbeten, något
som endast vore möjligt genom att honom bereddes ökad aflöning.
Med den hastiga utveckling, hvari fjäderfäskötseln befunne sig, vore de
konsulenter, som anställdes af Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening,
af hvilken Malmöhus läns fjäderfäafvelsförening utgjorde eu länsförening,
icke tillräckliga, hvarför vid sidan af den allmänna föreningens konsulent
de skilda länsföreningarna måste anställa konsulenter, till hvilkas
aflönande bidrag af statsmedel borde lämnas, antingen direkt till de
föreningar, som därom gjorde ansökning, eller indirekt genom Sveriges
allmänna fjäderfäafvelsförening.

Landtbruksstyrelsen bär uti sitt öfver dessa ansökningar afgifna
utlåtande förklarat, att styrelsen, som icke kunde underkänna den stora
vikt och betydelse, föreningsväsendet inom fjäderfäafvelns område för
närvarande ägde, och för öfrigt ansåge sig böra fästa det största afseende
vid den utveckling af och det intresse för fjäderfäafveln, som
på senare tiden såväl härutinnan som eljest inom landet lagts i dagen,
ansåge sig böra frånträda sin föregående underdåniga framställning i
ämnet af den 5 oktober 1907 och för fjäderfäafvelns befrämjande påkalla
större anslags beredande för år 1909 än det, hvarom styrelsen i
sagda framställning hemställt. De för fjäderfäafvelns höjande lyckliga
utsikter, som genom föreningsväsendet under senare tiden yppats, föranledde
landtbruksstyrelsen att framlägga resultaten enligt den svenska statistiken
af fjäderfäafveln i afseende å införsel och utförsel af ägg under de
senare åren.

Införsel. Utförsel.

Mängd. Värde. Mängd. Värde.

1901 ........................ 74,806,634 2,992",265 5,586,372 223,455

1902 71,339,446 2,853,578 8,674,755 346,991

1903 71,123,643 2,844,946 14,044,784 702,239

1904 84,704,021 3,388,161 22,757,664 1,137,883

1905 ........................ 69,203,342 2,837,337 32,027,476 1,633,401

1906 ........................ 69,427,000 35,690,000

1907, jan.—nov... 65,300,000 33,799,000

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afä. 10 Höft. 48

378

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements
chefen.

Utskottets
yttran de.

Af denna tabell framginge alltså, att, på samma gång införseln af
ägg minskats, utförseln däraf högst betydligt ökats.

För att ytterligare befordra denna angelägenhet syntes staten
böra genom ökadt understöd begagna sig af de gynnsamma förhållanden
inom landet, som för närvarande möjliggjorde eu hastigare utveckling
af fjäderfäafveln, en utveckling, som syntes vara så mycket mera
önskvärd, som fjäderfäafveln för närvarande med största fördel bedrefves
i sammanhang med det mindre jordbruket, hvars höjande under nuvarande
förhållanden vore ett af statsmakterna väl insedt önskemål för
landtbruksförvaltningen.

Hvad anginge beloppet af de medel, som syntes höra af Riksdagen
för ändamålet utverkas, ausåge landtbruksstyrelsen detsamma
lämpligen kunna bestämmas till 20,000 kronor, hvilket belopp borde,
såsom förut ägt rum, ställas till Eders Kungl. Maj/ts förfogande för
att af Eders Kungl. Maj:t på lämpligt sätt för ändamålet disponeras.

Den utredning, som sålunda framlagts, synes mig utvisa behofvet
åt att arbetet på fjäderfäafvelns höjande af staten understödjes med
rikligare statsbidrag än hittills varit fallet. Såsom landtbruksstyrelsen
antydt, torde det närmare åtgörandet angående sättet och villkoren
för statsunderstödets tilldelande böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t,
som därvid blifver i tillfälle att pröfva do olika behof, som i sådant
!länseende kunna i sinom tid göras gällande. I det af landtbruksstyrelsen
senast förordade anslagsbeloppet finner jag mig icke kunna
tillstyrka någon inskränkning.))

Det intresse lör fjäderfäafveln, som tagit sig uttryck i bildandet
af föreningar för denna afvels främjande och som genom föreningarnas
framgångsrika verksamhet vunnit ökad spridning och utveckling, är
otvifvelaktigt val. förtjänt att fortfarande af staten uppmuntras, helst eu
med insikt bedrifven fjäderfäafvel visat sig kunna utgöra en värdefull
inkomstkälla för den mindre jordbrukaren och sålunda i siu män är
ägnad att stödja och främja utvecklingen af det mindre jordbruket.

Då den utredning i ärendet, som af departementschefen framlagts,
synes gifva vid handen, att ifrågavarande föreningsverksamhet, för att
ined framgång kunna fortsättas, är i behof af det ökade anslag, som
Kungl. Maj:t för ändamålet äskat, har utskottet, som beträffande villkoren
för understöds beviljande delar departementschefens uppfattning att
desamma böra af Kungl. Maj:t fastställas, och i fråga om dessa villkor
endast velat uttala den uppfattningen, att anslaget torde böra så litet
som möjligt splittras utan hellre koncentreras på den svenska allmänna

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

379

fjäderfäafvelsföreningen, af hvilken de andra föreningarna äro underafdelningar,
ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, och
får alltså, jämte meddelande, att under år 1907 införseln af ägg minskats
och utgjorde 68,408,000 st. samt utförseln ökats och utgjorde 36,138,000
sb, hemställa,

att Riksdagen må till fjäder/aafielns befrämjande
på extra stat för år 1909 bevilja ett anslag af 20,000
kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att pa extra stat lör .^VR''///*//
är 1909 anvisa dels såsom bidrag till upprätthållande af de år 1906 or
utsedda afvelscentra för nötboskap 9,000 kronor, dels ock såsom bidragtill
bestridande af kostnaderna för förnyad täfling för utseende af afvelscentra
för nötboskap 12,000 kronor, eller tillhopa 21,000 kronor.

T detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»År 1902 gjorde Kungl. Maj:t framställning till Riksdagen angående
anslag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
Det härtill erforderliga bidraget af statsmedel beräknades till
sammanlagdt 108,600 kronor. Af detta belopp skulle 35,600 kronor
tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns
förädling och återstoden, 73,000 kronor, afsåga skola gäldas
genom särskilda anslag å extra stat med 9,000 kronor för hvart och
ett af åren 1903—1909 och 10,000 kronor för år 1910. Därjämte
utvecklades i det tillhörande statsrådsprotokollet hufvudgrunderna för
själfva täflingarna för utseende af afvelscentra. Riksdagen gillade i allt
väsentligt den sålunda framlagda planen och har därefter årligen anvisat
det beräknade beloppet, 9,000 kronor.

Den 13 mars 1903 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse med föreskrifter
i fråga om bildande och upprätthållande af afvelscentra för
nötboskap. Sedermera förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
22 juni 1906 sex ladugårdsbesättningar af fjällras, nio af ayrshireras
och en af svartbrokig låglandsras för afvelscentra intill utgången af år
1910 under de i nämnda kungörelse stadgade villkor och tillerkände
besättningarnas innehafvare vissa angifna penningpris. Dessa penningpris
skola jämlikt gällande bestämmelser utgå med enahanda belopp äfven
under hvart och ett af de fyra år, som närmast följa efter det, då besättningen
blifvit förklarad såsom afvelscentrum, dock under villkor att besättningen
fortfarande innehar dylik egenskap, alltså för åren 1907—1910.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 september
1907 gjort framställning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks -

380

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dagen att enligt den uppgjorda planen anvisa för ifrågavarande ändamål
å extra stat för år 1909 ett belopp af 9,000 kronor. Denna framställning
lår jag tillstyrka.

I särskild underdånig skrifvelse den 9 december 1907 har landtbruksstyrelsen
föreslagit, att ny täflan måtte anordnas för utseende af
afvelscentra efter utgången af den nuvarande perioden. Styrelsen bär
i detta afseende anfört följande.

Enligt de förhandlingar, som föregingo 1902 års Riksdags ofvan
omförmälda beslut i ämnet, förutsattes för ett fullständigt vinnande af
ändamålet med täflingarna, att dessa skulle fortsättas, och att innehafvarna
af de ladugårdsbesättningar, hvilka blifvit förklarade för afvelscentra,
skulle, för att få behålla denna utmärkelse äfven efter utgången
af den tid, som af Kungl. Maj:t bestämts för åtnjutande af densamma,
underkasta sig ny täflan med de ladugårdsinnehafvare, hvilka under
mellantiden upparbetat afvelsvärdet hos sina kreatursstammar och ville
ingå i den nya täflan.

Vidkommande frågan om täflingarnas fortsättande ansåge sig
landtbruksstyrelsen böra lämna eu redogörelse för sin åsikt härutinnan.

De berättelser, prisnämnderna för afvelscentra hade att tid efter
annan afgifva rörande hvarje besättnings tillstånd med hänsyn till det
ändamål, för hvilket. den såsom afvelscentrum hade att verka, ådagalade,
att ett målmedvetet och kraftigt arbete i fråga om de olika besättningarna
bedrefves för ytterligare höjande af deras afvelsvärde. På samma gång
både det visat sig, att mycket höga pris uppnåddes för de afvelsdjur,
hvilka försåldes från afvelscentra, ett förhållande, som ådagalade, att
landets kreatursuppfödare tillerkände dessa stammar en stor betydelse
med afseende å möjligheten att därifrån erhålla behöfligt afvelsmaterial.
Det syntes icke heller kunna bestridas, att det måste anses såsom en
stor fördel för samma kreatursuppfödare att för sagda ändamål hafva
tillgång till stammar, hvilkas afvelsvärde vore till fullo kändt genom
den kontroll de vore underkastade med hänsyn ej blott till deras produktionsförmåga
utan äfven till alla andra faktorer, som bestämde eu
besättnings afvelsvärde. Därtill kommc, att dessa täflingar äfven i öfrigt.
käft ett synnerligen gynnsamt inflytande på landets kreatursafvel, särskild!.
livad beträffade den för landet så viktiga ayrshireafveln, i det
att de redogörelser, som i detta ärende lämnats rörande de täflande
besättningarnas produktion m. m., i ej oväsentlig män bidragit att öka
intresset hos kreatursuppfödarna i allmänhet för höjandet af deras egna
besättningars afkastning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

381

Den nytta, som sålunda de första täflingarna af ifrågavarande
slag medfört, bekräftade fullständigt de förhoppningar, som hystes före
deras anordnande, men gjorde på samma gång ensidigt, att nya täflingar
komme att anställas. Det kunde nämligen ingalunda anses, alt målet
för desamma vore vunnet på det sätt, att ingenting vidare skulle återstå
att uträtta för det. allmänna syfte, som med dem afsetts. Tvärtom
kunde det gynnsamma resultatet af de första täflingarna endast göra
det så mycket angelägnare att fortgå på samma väg, för att på delta
sätt den svenska nötkreatursafveln skulle kunna komma till en ännu
högre ståndpunkt.

Samma åsikt hade uttalats af såväl prisnämnderna för de redan
verkställda täflingarna som styrelsen för svenska ayrshireföreningen,
Indika i afgifna yttranden enstämmigt uttalat sig för täflingarnas fortsättande.

Den erfarenhet, som under de första täflingarna vunnits, äfvensom
den stora utveckling, kontrollföreningsväsendet erhållit under senaste
åren, betingade emellertid, enligt laudtbruksstyrelsens mening, vissa
ändringar i anordningarna för de nya täflingarna.

Då beslut år 1902 fattades '' om anställande af dylika täflingar,
hade det ansetts lämpligt, att i likhet med hvad som vore vanligt i dylika
fall hushållningssällskapen borde af egna medel i ganska vidsträckt mån
bidraga till bestridande af kostnaderna för ändamålet. Hushållningssällskapen
hade också bekostat resorna för de af dem utsedda ledamöterna
i urvalsnämnderna samt såväl arfvoden som resekostnader för
alla de kontrollassistenter, som tjänstgjort såväl under urvalstiden som
sedermera vid kontroll af afvelscentra, Utgifterna härför hade visat sig
mera betungande för sällskapen, än vid början af täflingarna kunnat
antagas. Det kunde också ifrågasättas, huruvida ej ett eller annat
sällskap med anledning af minskade inkomster eller för andra ändamål
nödiga utgifter skulle komma att tveka att lämna bidrag till bestridande
af utgifterna för de förnyade täflingarna. Härigenom skulle emellertid
kunna inträffa, att framstående kreatursbesättningar skulle komma att
utestängas från möjligheten att blifva förklarade lör afvelscentra, hvilket.
gifvetvis skulle motverka det ändamål, täflingarna vore afsedda att
befordra. Det kunde nämligen ej bestridas, att nyttan med hänsyn
till kreatursafvelns främjande af ett afvel scentrum sträckte sig långt
utöfver gränserna för det hushållningssällskaps område, inom hvilket
samma afvelscentrum vore beläget. Detta framginge bäst vid de försäljningar
af afvelsam-, som under de gångna åren ägt rum från
afvelscentra.

382 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Det syntes alltså vara ett önskemål, att hushållningssällskapens
medel ej vidare måtte tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.
Detta skulle åter lämpligen kunna vinnas på det sätt, att de särskilda
urvalsnämnderna för hvarje hushållningssällskaps område bortfölle och
såväl urvalet som tillsyn öfver afvelscentra öfverlämnades till en enda
nämnd för hvarje ras, en åsikt, som äfven uttalats af styrelsen för
svenska ayrshireföreningen i dess förberörda yttrande. Kostnaderna
för denna nämnd borde drabba staten ensam.

Emellertid kunde statens kostnader betydligt minskas, om föreskrift
lämnades, att de täflande besättningarna, hvilka åtminstone i
södra och mellersta Sverige i de allra flesta fall förut gifvetvis kornme
att tillhöra någon kontrollförening, ovillkorligen måste tillhöra en dylik
förening, om tillfälle därtill gåfves, samt att nämndens kontroll i förevarande
afseende skulle utöfvas g-enom en, högst två öfverassistenter
för hvarje ras. Det arbete, som af de olika kontrollföreningarnas assistenter
skulle utföras, skulle således komma att öfvervakas af nämnda
öfverassistent eller öfverassistenter, hvilka därvid särskild!, skulle hafva
att tillse, att de bestämda grunderna för beräkning af fodervärde in. m.
vid alla afvelscentra kornme att följas. Enligt landtbruk sstyrelsens åsikt
borde på detta sätt tillräcklig trygghet för ett rättvist bedömande af de
olika täflande stammarnas produktionsförmåga kunna ernås. Dessutom
borde bestämmelse meddelas därom, att innehafvare utaf besättning,
som täflade eller blifvit såsom afvelscentrum utmärkt, skulle vara skyldig
att lämna af nämnden anställd assistent skjuts till och från närmaste
ångbåts-, järnvägs- eller skjutsstation samt fri kost och bostad vid
hans besök.

Hvad beträffade frågan, huruvida samtliga de raser, som för närvarande
ägde rätt att täfla, borde tillerkännas samma rätt vid den nya
täflingen, ansåge landtbruksstyrelsen anledning saknas att däribland
vidare upptaga korthornsrasen, då icke någon stam af denna ras deltagit
i första täflingen och sannolikt torde vara att, äfven om tillfälle
därtill lämnades, förhållandet skulle blifva detsamma vid den nya täflingen.
För öfrigt hade korthornsrasens användning såsom förädlingsmaterial
under de senare åren blifvit alltmera begränsad.

Af svartbrokig låglandsras hade visserligen endast en besättning
deltagit i första täflingen och prisnämnden för denna ras hade i sitt
förberörda yttrande framhållit, att då denna ras hufvudsakligen förekomme
inom ett begränsadt område, där nästan alla bättre besättningar
tillhörde kontrollföreningar, som af Malmöhus läns hushållningssällskap

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

383

öfvervakades och där vid prerniering och annat afvelsarbete stöd kunde
hämtas åt dessa föreningars siffror och stamboksföringen, under det
att samtidigt eu stark täflan och konkurrens mellan afvelsdjur förekomme,
uppehållande af afvelseentrum för denna ras för framtiden
syntes vara onödigt. Då emellertid denna ras hade betydelse icke
blott för Malmöhus län utan äfven för andra delar af landet, som ägde
betingelser för densamma, och under sista tiden ökadt intresse visat
sig för samma ras, ansåge landtbruksstyrelsen ej tillräcklig anledning
förefinnas att utesluta den svartbrokiga låglandsrasen från rätt att deltaga
i den nya täflingen, så mycket mindre som genom en dylik rätt
kostnaderna för täflingen ej borde blifva väsentligt ökade. Det vore
nämligen att märka, att högst få framstående besättningar af denna
ras uppfyllde de fordringar i afseende på reaktionsfrihet, som varit
uppställda och enligt landtbruk sstyrelsens åsikt fortfarande måste uppställas
såsom villkor för deltagande i den nya täflingen för bildande
af afvelscentra. Landtbruksstyrelsen ansåge således, att denna täfling
borde omfatta besättningar af fjällras, ayrsbireras och svartbrokig
låglandsras.

Såsom villkor för deltagande i den första täflingen hade varit
bestämdt, att besättning skulle, om den tillhörde fjällras, omfatta minst
10 och i annat fall minst 15 kor. På grund af de särskilda förhållanden,
som förefunnes i de trakter, där fjällrasen förekomme, ansåge
landtbruksstyrelsen ej. någon förändring i detta afseende böra ske, hvad
fjällrasen beträffade. Däremot syntes bestämmelsen, hvad anginge minimiantalet
kor för öfriga raser, höra ändras, så att. detsamma höjdps till
25, då nämligen ett afvelseentrum af någon af sistberörda raser, hvilket
bestode af endast 15 kor, ej gärna kunde anses vara af den betydelse
för höjandet af nötboskapsafveln, att fördelen af detsammas inrättande
kunde anses motsvara kostnaderna för dess kontroll och besiktning,
hvilka kostnader skulle efter landtbruksstyrelsens förslag bestridas af
staten ensam.

I sammanhang härmed borde på grund af de framsteg i förädliugsafseende,
som inom besättningarna i allmänhet ägt rum sedan början
af första täflingen, bestämmelsen rörande rasrenhet hos täflande besättning
af ayrshire- och låglandsras på det säit skärpas, att antalet kor
af ren ras icke finge utgöra mindre än 30 procent af besättningens
koantal och icke i någon händelse understiga 20, samt att af den öfriga
kobesättningen så stor del, som motsvarade minst 30 procent af hela
koantalet, skulle antingen vara af ren ras eller tillhöra, hvad beträffade

384

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ayrshireras, 3:dje eller 4:de samt, hvad an gin ge svartbrokig låglandsras,
4:de eller 5:te generationen af förberedande afdelning af stambok.

Likaledes borde på grund af den svårighet, som för en besättning,
inom hvilken arbetet för tuberkulosens utrotande ej fortskridit tillräckligt
långt redan vid täflingens början, visat sig förekomma att under
de 2 första täflingsåren uppnå den för afvelscentra bestämda fordran
på reaktionsfrihet, den nu gällande föreskriften, att vid täflingens början
antalet reaktionsfria djur skulle uppgå till minst 55 procent af hela
besättningen, skärpas därhän, att antalet reaktionsfria djur vid detta
tillfälle skulle uppgå till minst 65 procent af hela besättningen.

I sitt förenämnda yttrande hade styrelsen för svenska ayrshireföreningen
föreslagit, att till innehafvare af besättningar, som blifvit
såsom afvelscentra förklarade, ej efter den nya täflingen skulle, åtminstone
hvad anginge besättningar af ayrshireras och svartbrokig
låglandsras, utdelas några penningpris, enär det å ena sidan visat
sig, att innehafvare af sådana besättningar redan därigenom, att dessa
blifvit förklarade för afvelscentra, haft stor ekonomisk fördel, hvilket
väl också kunde beräknas för framtiden blifva förhållandet, samt å
andra sidan de ifrågasatta förändringarna i afseende å täflingarnas
anordnande, hvilka i det föregående omförmälts, torde kräfva ej oväsentligt
större utgifter från statsverkets sida. Laudtbruksstyrelsen, som,
enligt hvad förut blifvit anfördt, delade styrelsens för nämnda förening
uppfattning, att staten borde öfvertaga de kostnader för kontrollen,
som förut ålegat hushållningssällskapen, hade uppgjort en beräkning
öfver, dessa kostnader och funnit dem uppgå till sammanlagdt omkring

35,000 kronor under de sju år, sagda kontroll med anledning af den
nya täflingen skulle pågå, hvarvid borde framhållas, att landtbruksstyrelsen
vid denna beräkning sökt vidtaga alla de inskränkningar uti
utgifterna, som kunnat ske utan åsidosättande af en verksam kontroll,
hvilken måste anses vara ett nödvändigt villkor för att det med afvelscentra
afsedda ändamål skulle kunna vinnas.

Därest åter penningpris för de besättningar, som blefve utmärkta
såsom afvelscentra, skulle äfven efter den nya täflingen komma att utgå
för besättningar af alla raser, skulle kostnaderna för den nya täflingen
komma att blifva väsentligen högre än för den första täflingen och
detta äfven under förutsättning att penningpris ej komme att utgå till
flera besättningar eller till högre belopp, än som ägt rum vid första
täflingen. Med anledning häraf hade landtbruksstyrelsen tagit under
ompröfning, huruvida det kunde förutsättas, att de mera framstående

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

385

besättningar, som vore till täflan berättigade, kunde komma att antagas
skola deltaga i densamma, äfven om ifrågavarande penningpris skulle
bortfalla. Landtbruksstyrelsen hade härvid kommit till den öfvertygelsen
att, hvad anginge ayrshirerasen och svartbrokiga låglandsrasen, detta
skulle blifva förhållandet. Skälet härtill vore att, såsom svenska ayrshireföreningens
styrelse i sitt förberörda yttrande äfven antydt, de väsentligt
högre pris, innehafvare af afvelscentra kunde ernå vid försäljning
af afvelsam-, till värdet uppvägde olägenheterna af de inskränkningar,
innehafvarna af besättningarna blefve underkastade i sin ladugårdsdrift
därigenom, att besättningarna förklarades för afvelscentra. Hvad fjällrasen
åter beträffade, ägde samma förhållande ej rum. Ett borttagande
af penningprisen för afvelscentra af denna ras skulle därför säkert
hafva till följd, att endast ett fåtal besättningar komme att ingå i
täflingen och att sålunda antalet afvelscentra af denna ras, vid hvilkas
upprättande i de nordligare delarna af landet fästats stora förhoppningar,
såsom varande enda sättet att bereda tillgång till det för
kreatursskötselns höjande inom dessa bygder nödvändiga afvelsmaterialet,
skulle komma att inskränkas i stället för alt ökas.

Enligt gällande föreskrifter i fråga om bildande och upprätthållande
af afvelscentra för nötboskap ålåge vissa skyldigheter innehafvare
af afvelscentram. Dessa skyldigheter ansåge landtbruksstyrelsen
böra fortfarande bibehållas, dock med den ändring, att innehafvare af
afvelscentrum borde blifva berättigad att till utlandet försälja afvelsdjur,
sedan han under ett och samma år från stammen försålt af prisnämnden
besiktigade och godkända tjurar öfver ett år gamla till ett
antal, motsvarande minst en tiondedel af stammens koantal. Likaledes
borde han äga att från stammen försälja reagerande afvelsdjur med
villkor, att d juren märktes såsom reagerande och att uppgift härutinnan
meddelades å det härstamningsbevis, innehafvaren vore skyldig lämna
köparen. Dessa inskränkningar i skyldigheterna för innehafvare af
afvelscentrum, hvilka ej hade någon betydelse hvad anginge fjällrasen,
ansåge landtbruksstyrelsen betingas däraf, att penningprisen för afvelscentra
af ayrshireras och svartbrokig låglandsras enligt landtbruksstyrelsens
förslag skulle bortfalla, på samma gång några afsevärda
olägenheter härigenom icke skulle uppstå.

Hvad åter beträffade de uppmuntringspris, som varit bestämda
att iitgå till innehafvare af besättningar, hvilka efter slutad täflan väl
icke kunnat till afvelscentra föreslås men befunnits vara af den framstående
beskaffenhet, att de synts äga betingelser att vid en framdeles
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 49

386

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skeende täflan kunna komma att erhålla denna utmärkelse, ansåge
landtbruksstyrelsen, att sagda uppmuntringspris borde bibehållas såväl
för avrshire- och svartbrokig låglandsras som för fjällras, då de skäl,
som blilvit anförda för afskaffande af penningprisen till innehafvare
af besättningar utaf de två förstnämnda raserna tydligen ej ägde tillämplighet
å uppmuntringsprisen.

Då vid första täflingen för utseende af afvelscentra varit bestämdt,
att ett afvelscentrum skulle hafva visat sig äga reaktions fria djur till
ett antal af minst 90 procent af hela besättningen, och sedan dess ett
kraftigt arbete inom hela landet pågått för tuberkulosens utrotande ur
ladugårdarna, ansåge landtbruksstyrelsen ej skäl vara för handen att,
såsom prisnämnden för svartbrokig låglandsras föreslagit, sänka fordran
på reaktionsfrihet i detta fall.

Vidkommande penningprisens storlek vid den nya täflingen ansåge
landtbruksstyrelsen, att, då sådana numera skulle utgå endast för besättningar
åt fjällras, Indika i allmänhet vore små, prisen kunde, hvad
anginge högsta beloppet, minskas frän 1,500 kronor till 1,000 kronor,
hvaremot d''t nu bestämda minsta beloppet skulle förblifva oförändradt
eller 500 kronor. Uppmuntringsprisen borde blifva oförändrade och
således utgöra högst 1,000 knmor och minst 300 kronor.

Landtbruksstyrelsen ansåge vidare, att den nya täflingen borde i
1''khet med den första täflingen fortgå i två år och alltså vara afslutad
före utgången af år 1910, vid hvilken tid de år 1906 upprättade afvelscentra
skulle upphöra att anses såsom sådana, hvarefter från och med
år 1911 nya afvelscentra skulle upprättas och fortvara uuder fem år
eller 1911 — 1915.

Kostnaderna för de nya täflingarna hade landtbruksstyrelsen beräknat
på följande sätt

penningpris ...................

uppmuntringspris

kontrollkostuader och reseersättningar åt nämnderna

kronor

27,000: —
5,500: —
79,500: —

tillhopa

kronor

112,000: —.

Af dessa medel hade landtbruksstyrelsen beräknat, att afkastningen
af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling, hvilken
till och med ar 1910 vore afsedd att tag ''S i anspråk för de nuvarande

afvelscentra, skulle under åren 1911 —1915 kunna lämna kr. 27,000:_

så att af andra statsmedel behöfde anvisas ...... „ 85 000:_

att utgå med följande belopp under nedannämnda år

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

387

år 1909 ............................................ kronor 12,000

1910

1911

1912

1913

1914

1915

12,000

17.000

11.000

11,000

tillhopa kronor 85,000: —.

Utaf denna summa beräknades omkring 60 procent skola utgå för
afvelscentra af fjällras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbrnksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kung], Maj t matte till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande i hufvudsaklig öfverensstämmelse^red ofvan angifna
hufvudgrunder af afvelscentra för nötboskap, på extra stat för år
1909 anvisa ett anslag af 12,000 kronor.

I likhet med landtbrnksstyrelsen anser jag det vara angeläget,
att den nu afskräde afvelscentratäflingen efterföljes af en ny. Ett
upphörande af täflingarna redan med den, 8''>m ägt rum, skulle vara
ett underkännande af de skäl, hvilka föranledde ett första anordnande
af desamma, ett underkännande således af deras betydelse som ett
viktigt medel för att höja vår nötkreatursafvel och gorå oss i möjligaste
mån oberoende af import från utlandet af afvelsdjur. Ett sådant afstannande
skulle dessutom innebära en viss orättvisa så till vida, som
åtskilliga kreatursstammar med högt afvelsvärde, å hvilkas ytterligare
förbättring sedan sista täHingen betydande kostnader och omsorg nedlagts,
skulle uteslutas från den möjlighet till belöning, som öppnats genom
inrättande af dessa täflingar. Särskilt under de senaste åren har vidare,
såsom landtbruksstyrelsen nntydt, arbetet på boskapsafvel^ höjande
bedrifvits mer energiskt och målmedvetet än någonsin förut, samtidigt
med att sträfvandena på kreaturstuberkulosens bekämpande fortsatts och
utvidgats. Allt tyder därför på, att en ny täfling bör kunna få en afsevärdt
större omfattning och medföra ett fullständigare samt därigenom
äfven ännu gagneligare resultat än den törsta.

Att den nya täfbngen bör så anordnas, att nya afvelscentra
kunna utses till år 1911, då de nuvarande afvelscentra upphört att
hafva denna egenskap, anser jag v; ra en gifven sak. För detta ändamål
behöfver denna täfling igångsättas redan instundande höst.

Departe mentschefen.

888

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I afseende å den nya täflingen liar landtbruksstyrelsen föreslagit
afvdkelser i åtskilliga hänseenden från nuvarande bestämmelser. Sålunda
har ifrågasatts, att bidrag till kostnaderna icke längre skulle affordras
hushållningssällskapen. De skäl, som anförts för detta förslag,
synas mig vara tungt vägande. De förslag, landtbruksstyrelsen framställt
i syfte att genom vissa förenklingar i tillvägagångssättet och andra dylika
åtgärder nedbringa kostnaderna för täflingen, synas mig i allmänhet välbetänkta
och lämpliga. Jag kan i detta sammanhang framhålla att, då
landtbruksstyrelsen beräknat, att för ägare af täflande besättning tillgång
till inträde i kontrollförening i regel skulle förefinnas, denna förutsättning
dock icke torde inträffa å vissa orter i det nordligaste Sverige,
lör dylika orter måste således särskilda kontrollassisteuter tillsättas.
Kostnaden härför är emellertid af styrelsen beräknad vid uppgörandet
af dess kostnadsförslag. Lika med landtbruksstyrelsen anser jag vidare
dels att tillräcklig anledning saknas att längre upptaga korthornsrasen,
bland de raser, som kunna bilda afvelscentra, dels ock att det icke
bör förmenas innehafvare af besättningar af svartbrokig låglandsras
att, om de så önska och kunna, deltaga uti ifrågavarande täfling.
En höjning af minimiantalet kor i täflande besättningar af ayrshireras
och svartbrokig låglandsras anser jag väl vara motiverad, men torde
denna böra inskränkas till 20 eller dubbla antalet af hvad som är
föreskrifvet för fjällras. Såsom eu följd häraf torde äfven den ändring
i landtbruksstyrelsens förslag böra vidtagas, att i fråga om sistnämnda
två raser antalet kor af ren ras, som minst skola finnas för att eu
besättning skall få täfla, nedsättes från 20 till 15.

I betraktande af de stora indirekta fördelar, som kunna beräknas
tillkomma en besättning, hvilken i en täfling af ifrågavarande slag
blifvit vitsordad innehafva de framstående egenskaper i olika hänseenden,
som fordras hos ett afvelscentrum, delar jag landtbruksstyrelsens och
ayreshireföreningens styrelses uppfattning därom, att det är mindre
nödvändigt att utdela särskilda kontanta prisbelöningar till afvelscentra
af ayreshireras och låglandsras. För dessa i allmänhet större besättningar
med eu kanske redan betydande afsättning af afvelsdjur torde
själfva utmärkelsen spela större roll än penningpriset. För besättningarna
af fjällras, hvilka i allmänhet äro små och hvilkas afvelsdjursförsäljning
redan på grund häraf måste blifva mera ojämn, särskild!
som dylik försäljning icke ännu för denna ras blifvit lika väl organiserad
som för de bägge andra raserna, anser jag däremot, att penningpris
fortfarande böra bibehållas. Mot förslaget att sänka deras maximibelopp
till 1,000 kronor har jag intet att erinra, helst som detta belopp
var det högsta, som år 1906 utdelades till afvelscentrum af fjällras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

389

Uppmuntriugsprisen synas mig böra bibehållas för alla till täflingen
tillåtna raser.

I fråga om landtbruksstyrelsens beräkning af kostnaden för den
nya täflingen finner jag mig icke böra framställa någon anmärkning.
Landtbruksstyrelsen har föreslagit, att af det till 112,000 kronor beräknade
sammanlagda kostnadsbeloppet 27,000 kronor skulle under
åren 1911—1915 tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps-
och fårafvelns förädling. Denna fonds tillgångar uppgingo
vid slutet af år 1906 till 158,605 kronor 85 öre. Läggas härtill de
räntor, som kunna beräknas inflyta, synes hinder icke böra möta att
af fonden utgå såväl det för den första täflingen beräknade beloppet,
35,600 kronor, som ock det af landtbruksstyrelsen för den nya täflingen
föreslagna beloppet, 27,000 kronor. Af statsmedel skulle då erfordras

85,000 kronor, och synes detta belopp lämpligen böra fördelas till utgående
under åren 1909—1915 på det sätt landtbruksstyrelsen föreslagit,
nämligen med 12,000 kronor för hvardera af åren 1909 och 1910,
med 17,000 kronor för år 1911, och med 11,000 kronor under hvarje
af de följande fyra åren.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning i hvad den rör bidragtill
upprätthållande af de år 1906 upprättade afvelscentra för nötboskap
föranleder från utskottets sida icke någon erinran.

Utskottet anser sig jämväl böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag, att en ny täflan må anordnas redan år 1909, pa det att, dä
de år 1906 upprättade afvelscentra vid 1910 års utgång upphöra att
hafva denna egenskap, nya sådana må vara utsedda för följande femårsperiod.
Utskottet hyser nämligen den uppfattningen, att ifrågavarande
täfliugar utöfva ett mäktigt inflytande på frambringande af goda
afvelsdjur och till minskning af import af sådana från utlandet. Mot
kostnadsberäkningen för den nya femårsperioden har utskottet ingen
anmärkning att framställa,

Beträffande de af departementschefen förslagsvis angifna bestämmelserna
för täflingen har utskottet endast i ett afseende en afvikande
uppfattning. Utskottet delar nämligen landi bruksstyrelsens i dess skrifvelse
den 9 december 1907 uttalade mening, att, såsom villkor för deltagande
i täflan, bör, hvad angår ayrshireras och svartbrokig låglandsras,
bestämmas, att besättnings koantal skall utgöra minst 2o samt, i
samband därmed, att antalet kor af ren ras icke må vara lägre än 20.

Utskottet, som i öfrigt icke haft något att erinra mot Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

390

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

‘ att Riksdagen må

a) såsom bidrag till upprätthållande af de år
1906 utsedda afvelscentra för nötboskap på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 9,000 kronor, och

b) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för förnyad täfling för utseende af afvelscentra för nötboskap
på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af

12,000 kronor;

tillsammans 21,000 kronor.

Anslag au 44:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till främjande

lr»mT.kåp,a-f af nötboskapsafveln inom Norrbottens län, på extra stat för år 1909
afvel™ inom anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Aori£°ttens Departementschefen har beträffande denna framställning till stats [44.

] rådsprotokollet anfört följande.

»Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län har
Riksdagen jämlikt Kungl. Maj:ts förslag för hvardera af åren 1907
och 1908 anvisat ett anslag å extra stat af 5,000 kronor.

Med underdånig skrifvelse den 26 november 1907 har landtbruksstyrelsen
öfverlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse från Norrbottens
läns hushållningssällskap, däri hushållningssällskapet anhållit
om utverkande äfven för år 1909 af ett anslag å 5,000 kronor för
samma ändamål.

Till stöd för denna framställning har sällskapet anfört följande.

Genom det anvisade anslaget hade det för sällskapet möjliggjorts
att på ett mera målmedvetet och ändamålsenligt sätt än
förut arbeta för kreatursafvelns höjande inom länet. Efter anställande
af en särskild kreaturskonsulent, hvilkens aflöning bestredes af Norrbottens
läns landsting, hade afvelsarbetet inom länet ställts under enhetlig
och sakkunnig ledning. Genom kontroll- och tjurföreningar
sörjdes för, att det bästa afvelsmaterialet inom den inhemska kreatursstammen
blefve tillvarataget och tillgodogjordt för afveln. Såväl genom
kreaturskonsulenten som genom en i hushållningssällskapets tjänst anställd
kringresande ladugåi’dsskötare bedrefves ett omfattande upplysningsarbete,
som hade till föremål såväl själfva afveln som kreaturens
ändamålsenliga utfodring. Hushållningssällskapet hade dessutom genom
det ifrågavarande anslaget blifvit satt i tillfälle att förmedla anskaffningen
af goda tjurar till länets många tjurföreningar. För vinnande
åt ett godt resultat af det påbörjade arbetet vore emellertid nödvän -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

391

digt, att detsamma finge ostördt fortgå under någon längre tid, hvilket
möjliggjordes endast genom fortsatt understöd från statens sida.

Landtbruksstyrelsen har tillstyrkt hushållningssällskapets ifrågavarande
framställning.»

Då det, på sätt departementschefen haft tillfälle framhålla till
stöd för framställning om anslag till ifrågavarande ändamål för innevarande
år, syntes departementschefen uppenbart, att arbetet på nötboskapsafvelns
i Norrbottens län upphjälpande måste, för att medföra
något verkligt gagnande resultat, fortsättas under en följd af år, hemställde
departementschefen om aflåtande till Riksdagen af ifrågavarande
framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till främjande af nötboskapsafveln
inom Norrbottens län, på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Länsveterinärer och veterinärstipendiater.

45:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för beredande Ang. tillfällig
under år 1909 i enlighet med härförut angifna grunder af tillfällig
löneförbättring åt länsveterinärer, å extra stat för samma år anvisa veterinärer.
ett anslag af 16,000 kronor. [45-]

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Enligt beslut vid 1901 års Riksdag gälla för närvarande för länsveterinärerna
följande aflöningsbestämmelser. De åtnjuta lön af 1,200
kronor samt tjänstgöringspenningar till belopp af 600 kronor. Efter
tio års tjänstgöring äga de rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor,
hvilket tillägges lönen. Kungl. Maj:t hade föreslagit två ålderstillägg
efter tio och femton års tjänst, men Riksdagen ansåg den inskränkning
kunna göras i den af Kungl. Maj:t föreslagna löneförbättringen, att
länsveterinärerna berättigades att uppbära endast ett ålderstillägg att
tillträdas efter tio år. För grundläggande af rätt till dylikt ålderstillägg
må dock icke beräknas tjänstgöring före år 1902. Beträffande
denna sistnämnda bestämmelse anförde föredragande departementschefen,
att, då skälet till den förordade förbättringen i länsveterinärernas af -

392

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

löningsförhållanden vore att söka mindre uti en redan befintlig missproportion
mellan deras tjänste- och aflöningsförhållanden än uti den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för framtiden
åläggas, och de högre kompetensvillkor, som därefter komme
att fordras för erhållande af länsveterinärtjänst, det icke syntes böra
ifrågasättas, att länsveterinär skulle i afseende å älderstilläggs åtnjutande
få tillgodoräkna sig den tid, som före de nya löneförmånernas
åtnjutande förflutit, från det han utnämndes till länsveterinärtjänst.
I afseende å rätt till pension gälla fortfarande de äldre bestämmelserna,
dock att pensionens belopp är bestämdt till 1,800 kronor.

För att kunna uppföras å länsveterinärstjänst erfordras enligt
nådiga kungörelsen den 22 november 1901 att efter aflagd, godkänd
afgångsexamen vid veterinärinstitutet hafva blifvit af medicinalstyrelsen
såsom legitimerad veterinär förklarad; att sedermera efter minst två
års fortsatt utöfning af veterinärpraktik hafva med vitsord om godkända
insikter genomgått särskild, enligt af medicinalstyrelsen utfärdade
bestämmelser för sådant ändamål anordnad utbildningskurs; samt att
hafva under minst fem år med goda vitsord tjänstgjort såsom länseller
distriktsveterinär, hvarvid sökande må tillgodoräkna sig den tid,
han i egenskap af civil veterinärstipendiat varit i tjänstgöring inkallad.
Angående omförmälda kurs är i medicinalstyrelsens cirkulär den 17
februari 1902 stadgadt, bland annat, att hvarje kurs räcker i sex
veckor, att för deltagande i kursen fordras, att i något till husdjurshygienen
eller husdjursafveln hörande ämne hafva författat uppsats,
som medicinalstyrelsen funnit sig kunna godkänna, samt att kursen
skall afslutas med offentlig examen.

Sedan eu af svenska länsveterinärföreningen år 1905 gjord framställning
om rätt att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstetid
före år 1902, genom nådigt beslut den 21 juli 1905 förklarats icke
föranleda vidare åtgärd, har nämnda länsveterinärförening nu ånyo
gjort särskilda underdåniga framställningar om förbättring i de aflöuingsförmåner,
som sålunda år 1901 beviljades länsveterinärerna. 1
underdånig skrifvelse den 1 februari 1900 hemställde länsveterinärerna
E. Schoug, P. Heurgren och A. Bergstrand å nämnda förenings vägnar,
att Kung!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja
ett årligt anslag af 500 kronor såsom hyresbidrag åt hvarje länsveterinär.
Till stöd för denna framställning anfördes hufvudsakligen
följande.

Numera vore kompetensfordringarna för länsveterinär högst betydligt
stegrade. Författandet af afhandling samt genomgående af

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 393

särskild utbildningskars fordrade betydliga förstudier, tid och kostnader.

1 betraktande såväl häraf som af de ökade krafven på länsveterinärens
tjänstgöring syntes den år 1901 fastställda aflöningen ej kunna anses
vara bättre än den, som utgått före löneregleringen. Vid inträffadt
sjukdomsfall för länsveterinär vore den afgjordt sämre, enär tjänstgöringspenningarna
då måste afstås, och vid ledighet för svag hälsas
vårdande kunde länsveterinär förpliktas afstå äfven en del af lönen.
Själfva lönen vore emellertid mindre nu än före regleringen år 1901,
nämligen 1,200 kronor i stället för 1,500 kronor. Lefnadskostnaderna
hade däremot högst betydligt stegrats under senare år. Af dyrtidstillägg,
som af sådan anledning beviljats, hade länsveterinärerna på
grund af löneregleringen år 1901 icke kommit i åtnjutande. Bland
deras utgifter vore framförallt hyran för lägenhet betungande, dels
på grund däraf, att alla länsveterinärer utom sex hade sin bostadsort
bestämd till länens residensstäder, hvarest hyrorna i allmänhet
vore jämförelsevis höga, och dels därigenom att de för sin verksamhet
ovillkorligen måste hafva tillgång till stall med tillhörande gårdsplan
samt lokal, där operationer och besiktningar af döda djur kunde företagas.
Öfver liyresutgifternas belopp hade uppgjorts statistik, utvisande
att detta belopp kunde för samtliga länsveterinärer — med undantag
för tre, af hvilka en vore ständigt tjänstledig och två hade fri bostad
— anslås till i medeltal 770 kronor. Sökandena ville slutligen erinra,
att samtliga provinsialläkarna sedan länge tillerkänts hyresersättning
med 750 kronor, oaktadt många af dem vore bosätta å landsbygden.

Medicinalstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 21 september
1906 framhållit, att länsveterinärernas lönevillkor måste förbättras,
därest man icke ville äfventyra, att denna för veterinärväsendet och
husdjursskötseln så viktiga kår skulle i brist på fullt lämpliga sökande
försämras. Det af länsveterinärföreningen föreslagna sättet för löneförbättringens
åstadkommande syntes emellertid vara mindre lyckligt
valdt, då det innebure införandet af eu ny aflöningsform. Medicinalstyrelsen
ville i stället förorda, att länsveterinärerna måtte för rätt till
ålderstillägg äga tillgodoräkna sig tjänstgöring före år 1902. Till
stöd för sin uppfattning om lämpligheten och behofvet af en löneförbättring
har styrelsen anfört hufvudsakligen, att ett af de skäl, som
syntes styrelsen kraftigt tala härför, läge i de år från år, särskildt i
städerna, i hvilka länsveterinärerna i regel vore stationerade, stegrade
lefnadsomkostnaderna, att i detta sammanhang syntes böra erinras,
att länsveterinärerna, enär deras aflöningsförhällanden reglerades så
sent som år 1901, icke kommit i åtnjutande af dyrtidstillägg, samt
Bill. till Rilcsd. Prat. 1008. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 50

JO 4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vidare syntes böra framhållas, att länsveterinärernas inkomster af
enskild praktik mer och mer förminskats dels därigenom, att här och
hvar bildats nya veterinärdistrikt, hvilka inträngt på de områden, där
länsveterinärerna förr utöfvat privat verksamhet, och dels genom att
enskilda praktiserande veterinärer slagit sig ned i de städer, där länsveterinärerna
vore placerade.

Därefter har statskontoret den 15 november 1906 yttrat sig i
ärendet och därvid till en början framhållit, att medicinalstyrelsens
förslag icke skulle förbättra länsveterinärernas afiöningsförmåner i
vidare män än att åtskilliga af de dåvarande länsveterinärerna skulle
erhålla sina ålderstillägg ett eller flera år tidigare än eljest, under det
att ett afsevärdt antal andra af de i tjänst varande länsveterinärerna
liksom alla, hvilka därefter utnämndes, icke skulle därigenom beredas
någon som helst fördel. Uppenbart vore alltså, att detta förslag icke
voie i någon mån ägnadt att förebygga den af medicinalstyrelsen påpekade
faran för kårens försämring i följd af brist på kompetenta
sökande. Det af medicinalstyrelsen nu ånyo framlagda förslaget strede
dessutom mot den af Ivungl. Maj:t och Riksdagen år 1901 fastslagna
Princip och borde därför icke vinna bifall. Statskontoret hade emellertid
ansett, att, oaktadt så kort tid som sedan år 1901 förflutit, efter
det länsveterinärernas aflöningsförhållanden reglerades, giltiga skäl
förelåge att ånyo af Riksdagen äska förhöjd aflöning åt dem. Formen
af hyresbidrag syntes ingalunda olämplig. Med hänsyn till de af länsveterinärföreningen
angifna omständigheter syntes nämligen hyreskostnaden
utan tvifvel för länsveterinärerna utgöra en betydligare del af
deras nödvändiga lefnadskostnader än i allmänhet för tjänstemän utom
Stockholm. Härtill komme, att det med hänsyn till pensionsförhållandena
syntes nr principiell synpunkt lämpligast, att den ifrågasatta
löneförbättringen icke tillädes själfva lönen. Statskontoret ansåge sig
alltså böra tillstyrka länsveterinärernas förberörda förslag.

I underdånig skrifvelse den 18 november 1907 -har svenska länsveterinärföreningen
gjort förnyad framställning i ämnet. Jämte de skäl.
som förut åberopats för löneförbättring, har i denna skrift framhållits!
att, då länsveterinärerna vore att anse såsom förmän på det civilmilitära
området och hade att verka i egenskap af statens och offentliga
myndigheters konsulenter samt alltså länsveterinärtjänsterna borde
föi de civila veterinärerna framstå såsom det mål, hvilket de dugligaste
af dem kunde hoppas uppnå genom energi och arbete, det väl finge
anses vara en billig begäran, att sådan aflöning medgåfves, att man
kunde söka och mottaga en länsveterinärtjänst, utan att den viktigaste

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 395

frågan blefve, huruvida man skulle på platsen kunna bereda sig så
mycken extra förtjänst, att man kunde få sin anständiga bärgning.
Föreningen har i denna skrift hemställt, att länsveterinärernas aflöning
måtte bestämmas till 3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor
hvardera.

Hvad som anförts i de framställningar och utlåtanden, för hvilka
jag nu redogjort, synes samstämmigt gifva vid handen, att någon förbättring
bör beredas länsveterinärerna i deras aflöningsförhållanden. Såväl
de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas
af deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall m. in. som ock
den minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas åt
deras mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjurssjukvården,
hvilka åligganden äro af natur att i alltmera stegrad
grad taga deras tid i anspråk, utgöra, enligt min mening, fullgoda
skäl för en aflöningsförbättring. Emellertid finner jag mig icke
kunna utan vidare tillstyrka någon af de utvägar, som, på sätt
ofvan angifvits, blifvit föreslagna för löneförbättringens åvägabringande.
Det synes nämligen vara nödvändigt, att, innan någon definitiv
förändring fastslås, eu mera grundlig utredning verkställes. Då
för denna utredning kräfves tid, men beliofvet af aflöningsförbättring
synes trängande, finner jag mig emellertid böra tillstyrka, att de länsveterinärer,
för hvilka den år 1901 fastställda aflöningsstaten är gällande,
må för år 1909 tillerkännas en tillfällig löneförbät.tring å 500 kronor.
Jag tillåter mig erinra, att Riksdagen de senare åren på Kungl. Maj:ts
förslag och i afbidan på en emotsedd lönereglering beviljat dylika tillfälliga
löneförbättringar åt åtskilliga tjänstemän och betjänte. Till
högre belopp än 500 kronor synes mig denna tillfälliga löneförbättring
icke böra föreslås. Det härför erforderliga anslaget, som synes
böra äskas å extra stat, torde oberoende af personliga förhållanden,
hvilka ju kunna undergå förändring, böra beräknas efter hela antalet
länsveterinärer i riket eller 32, oaktadt löneförbättringen, som nämndt,
icke bör utgå till andra än dem, som äro underkastade den år 1901
fastställda lönestaten. Anslagsbeloppet blifver alltså enligt denna beräkning
16,000 kronor.»

Utskottet, som anser en löneförbättring för länsveterinärerna vara
af behofvet påkallad, har velat uttala önskvärdheten af, att den af
departementschefen omförmälda utredningen i detta ämne och den därpå
grundade löneregleringen måtte snarligen åstadkommas. Då utskottet

Departements chefen.

Utskottet*

yttrande.

Extra ptrronal
vid
Plym ge
hingstdepå.

[46.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

emellertid icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för beredande under år 190£
i enlighet med i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 13 januari 1908 angifna grunder af tillfällig
löneförbättring åt länsveterinärer, å extra stat för
samma år anvisa ett anslag af 16,000 kronor.

Hästafvelns förbättrande.

46:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande
af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat för
år 1909 bevilja ett anslag af 3,790 kronor.

Beträffande denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»För bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1905—
1908 beviljat anslag af 3,790 kronor.

I underdånig skrifvelse den 12 september 1907 har stuteriöfverstyrelsen
meddelat, att styrelsen därigenom varit i tillfälle att från
och med år 1905 årligen under en tid af sju månader, såsom biträde
yid ridning och skötsel af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar,
anlita biträde af en löjtnant och sex man, härtill kommenderade från
något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena; och hade stuteriöfverstyrelsen
vidtagit åtgärder för utverkande af dylik kommendering
till depåen jämväl under år 1908.

Då den. extra personal, som sålunda hittills anlitats för hingstdepåens
räkning, visat sig hafva varit till stor nytta vid arbetet för
de unga hingstarnas utveckling, och alltså välgrundade skäl funnes för
dylik pei sonals fortsatta användande vid depåen, har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
ett dylikt anslag jämväl för år 1909.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för bestridande af kostnad för
extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat för
år 1909 bevilja ett anslag af 3,790 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

397

Befrämjande af husslöjden.

47 :o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må på extra stat för år 1909
anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslögl,
2,000 kronor, och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500
kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

48:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhållsoch
driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning
vid Sveriges kafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna
på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.

Rörande denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Riksdagen anvisade på extra stat för hvart och ett af åren 1905,
1906 och 1907 ett anslag af 25,000 kronor till underhålls- och driftkostnad
för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges
liafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna. Till anskaffandet
af fartyget hade Riksdagen år 1904 anvisat nödiga medel, och
fartyget, som erhöll namnet Skagerak, började sin verksamhet våren
1905. Förberörda belopp af 25,000 kronor till underhålls- och driftkostnad
grundade sig på en beräkning, hvilken finnes intagen i de
statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som åtföljde statsverkspropositionerna
till 1904 och 1905 års Riksdagar, och som var uppgjord
under förutsättning, att fartygets tjänstetid skulle räcka 8 månader
årligen, af hvilka 6 månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevak -

Andre
instruktör
i husslöjd.

[47.]

Underhållsoch
driftkostnad
för ett
fartyg för
hydrografiskbiologiska

hafsundersökningar
m, m.

398 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning och tillsyn under sommarfisket samt 2 månader uteslutande
användas till försöksfiske för svenska hydrografisk-biologiska kommissionens
räkning. Enligt nämnda beräkning skulle, bland annat, af
berörda 25,000 kronor ett belopp af 5,620 kronor erfordras till kostnad
för underhåll af fartyget med mera. Under bevakningstiden skulle
besättningen utgöras till hufvudsaklig del af manskap från flottan, hvilket
under de tva öfriga manaderna skulle ersättas af förhyrdt manskap.
Befälhafvaren och förste maskinisten skulle anställas för helt år.

Idösten 1906 gjorde svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
framställning om anslag till fartygets underhålls- och driftkostnad för
innevarande år och föreslog därvid ändringar i två hänseenden uti de
förut tillämpade bestämmelserna. Dels föreslogs nämligen, att fartygets
verksamhet skulle utsträckas till 11 månader i stället för 8, och dels
ift aga sattes, att användningen åt manskap från flottan skulle upphöra
samt fartyget under hela sin verksamhetstid hafva fast anställd besättning.
Kommissionens framställning förordades af Eders Kung!. Majrts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, hvilken myndighet har
öfverinseendet öfver fartyget.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907
tillstyrkte jag den föreslagna utsträckningen af fartj^gets verksamhetstid
och upptog i enlighet härmed den tid, då fartyget skulle användas
för de hydrografisk-biologiska undersökningarna, till 5 månader i stället
för 2. Angående det andra ändringsförslaget anförde jag följande.

»Hvad beträffar det ifrågasatta anställandet för hela året vid fartyget
af särskild! befäl, utöfver de redan nu för helt år anställda kaptenen
och förste maskinisten, samt särskild besättning, finner jag visserligen
de skäl, som anförts till stöd för en sådan anordning, icke sakna
fog. Då emellertid denna anordning skulle föranleda icke obetydliga
kostnader, samt de olägenheter, som förmenats uppstå genom användande.
af .kommenderad personal från flottan under fartygets bevakningstid,
icke torde få anses vara af så stor betydelse, att de böra
redan nu föranleda en ändring i det hittills tillämpade systemet, och
därtill kommer, att dessa olägenheter måhända kunna genom vissa
åtgärder minskas, anser jag mig icke böra förorda kommissionens förslag
i denna del.»

I enlighet härmed framlade jag beräkning öfver kostnaderna för
fartygets drift och underhåll under 11 månader af innevarande år, grundad
på ofvanberörda, i statsrådsprotokollen den 12 januari 1904 och
den 14 januari 1905 intagna beräkningar, allenast med den skillnad
att förste maskinistens lön upptogs höjd till 150 kronor i månaden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39!)

Denna beräkning- slutade på 31,000 kronor. I enlighet härmed äskade
Kungl. Maj:t al’ Riksdagen för ändamålet anslag å sistnämnda belopp,
och blef detta äfven af Riksdagen beviljadt å extra stat för innevarande
år.

I underdånig skrifvelse den 2G november 1907 har nu Eders
Kungl. Mapts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, efter
samråd med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, gjort framställning
om anslag till Skageraks underhålls- och driftkostnader för år
1909. Därvid har ånyo framlagts och motiverats förslaget, att användningen
af flottans personal skulle upphöra och fartyget för hela sin
verksamhetstid förses med fast anställd, civil besättning. Under förutsättning
af bifall härtill och med tagen hänsyn till, å ena sidan, stegrade
pris å lifsförnödenbeter och kol, och, å andra sidan, till den minskning,
som borde kunna inträda i aflöningen för den civila besättningen,
om densamma fast anställdes för 11 månader, har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande beräknat underhålls- och driftkostnaderna för Skagerak
för år 1909 till sammanlagdt 37,000 kronor samt hemställt, att
sistnämnda belopp måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.

Då jag nästlidna år ansåg mig icke böra förorda det då framlagda
förslaget om anställande å Skagerak af särskild besättning för fartygets
hela årliga verksamhetstid, samt någon erfarenhet icke ännu kunnat
vinnas angående den först i år skeende utsträckningen af undersökningstiden
och det inflytande, som häraf tilläfventyrs kan utöfvas på personalen
och på de förhållanden, hvilka åberopats såsom anledning till den ifrågasatta
förändringen i dennas anställning, finner jag mig icke heller nu
kunna tillstyrka, att ändring vidtages i det hittills härutinnan tillämpade
systemet. Jag anser därför, att kostnadsberäkningen för år 1909 bör
verkställas enligt samma hufvudgrunder, som nästlidna år tillämpades i
fråga om kostnaden för år 1908. Dock torde ändringar i vissa hänseenden
böra ske. Dels torde det nämligen vara nödvändigt att taga
hänsyn till de högre pris å lifsförnödenheter och kol, hvilka förutsatts
i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes ofvannämnda beräkning för
år 1909. Dels torde å andra sidan månadsaflöningarna till den civila
besättningen kunna sänkas i jämförelse med hvad förut beräknats.
Visserligen åberopar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda
framställning såsom skäl för en dylik sänkning, att besättningen
skulle vara anställd för 11 månader, under det att den enligt min meningbör
anställas endast för 5 månader. Jag vill emellertid erinra, att redan
i det förslag till stat för fartyget för år 1908, som Eders Kungl. Maj:ts

Departe mentschefen.

400

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

befallningshafvande afgifvit den 25 november 1907 och hvilket förslag
upptager blott 5 månaders anställning för den civila besättningen,
månadsaflöningarna för denna besättning upptagits till alldeles enahanda,
lägre belopp som de, hvilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nu föreslagit för år 1909. Med iakttagande af dessa afvikelser från
den nästlidna år framlagda beräkningen samt då posten till diverse
utgifter synes utan olägenhet kunna något sänkas, anser jag, att de
årliga utgifterna för sammanlagdt 11 månaders tjänstgöring med fartyget
under år 1909 lämpligen kunna beräknas sålunda:

A) för hela året:

1.	Kaptenens lön, 300 kronor i månaden.................	kronor	3,600: —
2.	Förste maskinistens lön, 150 kronor i månaden	11	1,800: —
3.	B) under bevakningstiden, sex månader: Uppbördsstyrman, sjötillägg, 1 krona för dag...	11	180: —
4.	Andre maskinist, lön, 100 kronor i månaden ..	11	600: —
5.	Två eldare samt tio man, sjötillägg, 33 öre för dag i medeltal .......................................................	11	720: —
6.	Mathållning å 25 kronor för dag .......................	11	4,500: —
7.	Kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre för timme under 150 dagar ...........................	11	6,600: —
8.	C) under under sökningstiden, fem månader: Styrmans lön, 125 kronor i månaden..................	11	625: —
9.	Andre maskinistens lön, 110 kronor i månaden	11	550: —
10.	Två eldare samt sex man, lön efter 55 kronor i månaden i medeltal .........................................	11	2,200: —
11.	Mathållning å 25 kronor för dag...........................	11	3,750: —
12.	Kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre för timme under 120 dagar.................................	11	5,280: —
	tillhopa	kronor	30,405: —
Kostnad för underhåll och diverse samt extra be-manning ....................................................................	11	3,595: —
	Summa kronor 34,000: —»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, får hemställa,

att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad
för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

401

af de Sverige omgifvande hafveri samt för tillsyn och
bevakning vid Sveriges liafsfisken under annan tid af året
än vintermånaderna, på extra stat för år 1909 anvisa
ett anslag af 34,000 kronor.

49:o) Vidare och med anledning af Kungl. Maj:ts därom fram- Försäkring
ställda förslag, hemställer utskottet, "i Lager ak!

[49.]

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för år
1909 anvisa 5,200 kronor.

50:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till utförande af ffydrografisk -

hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven
på extra stat för år 1909 bevilja 21,100 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande.

»För utförande af hydrografisk-biologiska undei’sökningar af de
Sverige omgifvande hafven har Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag,
anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1908.

biologiska
undersökningar
af
de Sverige
omgifvande
hafven.

[50.]

Från och med år 1905 hafva dessa anslag utgått med 26,100 kronor
årligen, däraf 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaden
för eu internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium
och 21,000 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten,
som det enligt uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverige att utföra.
Med de å innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade
anslag skola bestridas dylika undersökningskostnader för tiden från
och med den 1 maj 1908 till och med den 30 april 1909 samt Sveriges
andel i kostnaderna för omförmälda centralanstalt för tiden från och
med den 22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909.

Uti underdånig skrifvelse den 9 oktober 1907 har svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen gjort framställning om beredande ai
anslag för nämnda ändamål efter de sålunda angifna tidrymdernas utgång.
Oaktadt det definitiva afgörandet af frågan om de internationella
arbetenas fortsättande då ännu icke skett för vissa staters vid -

kommande, motsåge kommissionen med tillförsikt, att enighet skulle
uppnås om fortsättning af den stora uppgift, hvarom de deltagande
staterna på Sveriges initiativ förenat sig.

Under antagande att, såsom jag tror mig kunna förutsätta, internationell
samverkan till ifrågavarande arbetens fortsättande kommer
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft, 51

Undervisningskurser
i
navigation
för bohuslänska

fiskare.

[51.]

102 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till stånd, blifver anslag för Sveriges del erforderligt äfven för år 1909.
Någon ändring i anslagets belopp synes icke böra ifrågakomma. Därest
nämligen verksamheten skulle komma att undergå någon afsevärd förändring,
lär Eders Kungl. Maj:t komma att tillse, att de medel, som
kunna blifva anvisade, endast i mån af behof varda tagna i anspråk.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven,
på extra stat för år 1909 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1909 till och med den 30 april 1910 21,000 kronor
samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1909 till och med den 21 juli 1910 5,100
kronor,

eller tillsammans 26,100 kronor.

51:°) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bidrag för
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor,
på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 2,250 kronor med rätt
för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i detta
ärende är af följande lydelse.

»Med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen för hvart och ett af åren 1903—1908 på extra stat
anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af
undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, under förutsättning
att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och
landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med
hänsyn därtill att Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att kurserna redan
under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under samma
år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år 1903

Statsutskottets Utlåtande, N:o 10.

403

beviljade anslaget, och då enligt den för kurserna antagna plan desammas
verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten, begärde
Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af det
belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga
medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl
af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställningar, af 1904, 1905, 1900 och 1907 års Riksdagar.

Jämlikt de angående ifrågavarande kurser af Kungl. Maj:t den 6 juni
1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de kurser,
som ägde rum under hösten år 1906 och i början af år 1907; och
inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

Under hösten 1906 pågingo undervisningskurserna från och med
den 8 oktober till och med den 20 december.

I den ena, som var förlagd i Rönnäng på Tjörn deltogo 21 elever,
livilka i medeltal bevistade undervisningen 42,3 dagar. Den andra
kursen, som hölls i Ellös å Oroust, bevistades af 16 elever med ett
medeltal af 38 dagar för hvarje elev. Vid slutet af dessa båda kurser
blefvo vid Rönnäng fem och vid Ellös tio elever på egen begäran
examinerade samt erhöllo afgångsbetyg.

Medelantalet dagar, under hvilka hvarje elev deltog i undervisningen
höstterminen 1906, var afsevärdt större än vid motsvarande
kurser hösten 1905.

Undervisningskurserna under 1907 års vårtermin höllos i Hunnebostrands
fiskläge samt å Sydkoster. Båda dessa kurser började den
11 februari och afslutades den 11 maj. I Hunnebostrand deltogo 43
och å Sydkoster 42 fiskare i undervisningen. I medeltal besöktes
undervisningen af hvarje elev i Hunnebostrand 22 och å Sydkoster 37
dagar. Nio elever i Hunnebostrand och tjugutvå å Sydkoster anmälde
sig till och undergingo examen samt erhöllo afgångsbetyg.

På sätt jag redan vid hemställan om anslag för ifrågavarande
ändamål för år 1908 haft tillfälle meddela, hafva såsom bidrag till kostnaderna
för undervisning i navigation åt bohuslänska fiskare under
åren 1907—1911 länets hushållningssällskap och landsting beviljat
hvartdera ett årligt anslag af 1,000 kronor, och hafva dessa bidrag lämnats
på samma villkor som under föregående år.

Uti underdånig skrifvelse den 14 november 1907 har landtbruksstyrelsen
förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fortfarande
kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hem -

404

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ställt om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under
hösten 1908 och våren 1909.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara särdeles önskvärdt,
att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under innevarande
års höst och nästa års vinter, och att statsanslag därtill beredes
till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor och
med motsvarande rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta under innevarande
år af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer,

att Riksdagen må såsom bidrag till anordnande
af undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
och landsting för ändamålet bidraga
med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat för år
1909 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
1,125 kronor.

''Ötatuurt 52:°). Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt

förening. södra Sveriges fiskeriförening på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag
[52.] 17,500 kronor, däraf till upprätthållande af föreningens fiskeriskola.

8,500 kronor, såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet 5,000
kronoi samt för uppförandet af en byggnad för inrymmande af en
fiskkläckningsanstalt och ett sötvattenbiologiskt laboratorium 4,000
kronor.

Beträffande detta äskande innehåller statsrådsprotokollet följande
yttrande af departementschefen.

»Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet anvisade 1907
års Riksdag till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening på extra stat
för innevarande år ett anslag af 13,500 kronor, däraf till upprätthållande
af föreningens fiskeriskola ett belopp af 8,500 kronor och såsom
bidrag till föreningens försöksverksamhet ett belopp af 5,000 kronor.
Mot de af mig vid ärendets föredragning den 12 januari 1907 förslagsvis
angifna villkor för anslagets utgående anmärkte Riksdagen endast,
att antalet frielever vid nämnda skola syntes böra bestämmas till tio.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 405

Kungl. Maj:t bär därefter den 13 september 1 DO7 ställt de anvisade
beloppen till föreningens förfogande under sålunda omförmälda
villkor.

Uti en till Kungl. Magt ställd skrift af den 16 oktober 1907 bär
nu södra Sveriges fiskeriförenings styrelse anbållit, att Kungl. Maj:t
täcktes åt föreningen för år 1909 lämna anslag till samma belopp som
för år 1908, nämligen 8,500 kronor till upprätthållande af föreningens
tiskeriskola och 5,000 kronor såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet,
samt dessutom till uppförande af en gemensam byggnad fölen
fiskkläckningsanstalt och ett sötvattenbiologiskt laboratorium 4,000
kronor.

Till stöd för denna ansökning har föreningen anfört, att föreningens
enda tillgångar under år 1907 utgjorts af de anslag och
de lån mot styrelsens borgen, som en del hushållningssällskap beviljat,
äfvensom af föreningens obetydliga medlemsafgifter. Under året
hade föreningen sålunda haft att disponera omkring 7,500 kronor. I
betraktande däraf, att dammanläggning och fiskuppfödning i dammarna,
hvartill föreningen till att börja med ansett sig böra inskränka sin verksamhet,
medförde stora kostnader, hade emellertid detta belopp icke räckt
till att kunna sätta föreningen i tillfälle att arbeta i den omfattning, som
ömkligt vore. På de områden, som föreningen dels köpt och dels arrenderat
för en fiskeriförsöksstation i Aneboda, hade hittills anlagts 8
lekdammar, 2 försöksdammar, 7 sträckdammar och 2 vinterdammar,
hvilka tillhopa hade en areal af omkring 15 hektar. Större delen af
dessa dammar hade redan varit under året använda för odling af karp
och sutare samt något sik. För att emellertid kunna enligt sitt program
icke allenast anställa odlingsförsök med olika Åskslag samt utbilda
för landets klimatiska förhållanden lämpade raser utan äfven leverera
sättfisk till de rätt många enskilda dammanläggningar, som börjat
uppstå i olika delar af södra Sverige, måste föreningen ännu betydligt
utvidga sina egna anläggningar, hvilket medförde stora utgifter. Att
intresset för speciellt dammkulturen började alltmera vakna hos landets
jordbrukare bevisades, bland annat, af de många rekvisitioner, som ingått
såväl till föreningen som till fiskeriintendenten i södra distriktet
med anhållan om biträde vid anläggning af fiskdammar. Också hade
förslag till flera enskilda dammanläggningar i Skåne, Småland och
Blekinge blifvit uppgjorda. Oaktadt några anordningar för fiskerivetenskapliga
undersökningar ännu icke vidtagits vid försöksstationen,
hade under år 1907 eu del undersökningar redan påbörjats, hufvudsakligen
beträffande fiskarnas föda i stationens dammar och sjöar. För att

406

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kunna utföras på ett fullt tillfredsställande sätt och utsträckas till
äfven andra biologiska frågor, hvilkas utredning vore ett nödvändigt
villkor för fiskets rationella ordnande, behöfdes emellertid ett sötvattenbiologiskt
laboratorium, utrustadt med nutidens olika instrumentala
hjälpmedel. För att erhålla den nödiga utrustningen till ett dylikt
laboratorium hade föreningens styrelse vändt sig till enskild stiftelse
och hoppades af denna erhålla härför nödigt anslag. Föreningens fiskeriskola
komme att öppnas i början af februari år 1908. Dess fiskodlingsverksamhet
hade däremot redan tagit sin början, på sätt
ofvan sagts. För höjande af fiskets afkastning i naturliga sjöar
och vattendrag borde äfven annan fiskodling bedrifvas. För att emellertid
kunna odla våra värdefullaste Åskslag, såsom laxöring, röding
och sik, behöfdes ovillkorligen en särskild s. k. fiskkläckningsanstalt,
hvarifrån kunde levereras yngel och sättfisk och hvarest försök kunde
anställas beträffande ändamålsenligheten af olika fiskkläckningsapparater
samt rommens och fiskynglets utveckling och vård. Därigenom
kunde ock beredas eleverna vid fiskeriskolan tillfälle att lära känna
äfven denna del af fiskodlingen. Fiskkläckningsanstalten och förberörda
biologiska laboratorium kunde inrymmas i samma hus, hvilket
skulle vara till ömsesidig nytta för dessa inrättningar, och beräknades
huset med erforderlig vattenledning kosta omkring 4,000 kronor.

Vid denna ansökning har fogats förslag till inkomst- och utgiftsstat
för fiskeriföreningen för år 1909 äfvensom kapitalkonto, utvisande
södra Sveriges fiskeriförenings affärsställning den 16 oktober 1907.

Efter det Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver
afgifva underdånigt utlåtande, har nämnda styrelse i underdånigt utlåtande
den 2 december 1907 anfört följande.

Hvad först beträffade de sökta anslagen till uppehållande af föreningens
fiskeriskola och till försöksverksamheten år 1909, så tilläte sig
landtbruksstyrelsen härutinnan åberopa sitt underdåniga utlåtande den
27 november 1906 angående statsanslag åt föreningen för år 1908.
Fiskeriskolan hade, på sätt föreningen i förevarande ansökningsskrift
omförmält, ännu icke kunnat komma i gång och, hvad försöksverksamheten
beträffade, funne landtbruksstyrelsen gifvet, att södra Sveriges
fiskeriförening, såsom i den underdåniga ansökningen angåfves, ännu
måste betydligt utvidga sina anläggningar, om dessa skulle motsvara
sitt ändamål, och att föreningen härigenom måste åsamkas så
störa utgifter, att ett anslag af 5,000 kronor för ändamålet borde
äfven för år 1909 beredas föreningen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

407

Såsom i (len underdåniga ansökningen frainhölles, borde eu fiskkläcknings-
eller odlingsanstalt för laxöring, röding och sik upprättas
vid Aneboda, och kostnaden härför, 4,000 kronor, syntes icke vara för
högt beräknad. I allmänhet kunde höstlekande fiskar, hvilkas befruktade
rom och späda yngel måste en längre tid ligga skyddade inom
hus, ej odlas på konstgjord väg, utan att en särskild anstalt eller odlingshus
funnes för ändamålet tillgängligt. I fall detta anslag skulle
beviljas föreningen och odlingsanstalten således komme till stånd, ämnade
föreningen ej blott från densamma leverera yngel af värdefulla
höstlekande fiskarter utan ock i denna anstalt utföra försök med olika
kläckningsapparater och i flera biologiska afseenden, hvarigenom anstalten
skulle komma att blifva till stor nytta för fiskerinäringen. Af
den inhemska forellen eller den till storleken mindre, rena sötvattensformen
af laxöringen vore det för närvarande mycket svårt att för
odling eller utplantering anskaffa befruktad rom, yngel eller sättfisk,
men af denna fisk funnes på flera ställen ej långt från Aneboda en
ganska stor och god stam, och därför torde från Aneboda nämnda fiskart
kunna spridas till en mängd vattendrag, där den för närvarande
gått ut eller aldrig funnits.

Af det sötvattenbiologiska laboratorium, som skulle förenas med
den ifrågasatta fiskodlingsanstalten, borde ock kunna förväntas många
rön till insjö- och strömfiskets bästa. För undervisningen vid fiskeriskolan
skulle såväl fiskodlingsanstalten som laboratoriet komma att blifva
till stor nytta.

Till följd af bristande tillgångar för ifrågavarande förening syntes
de båda nämnda anstalterna, utan att statsunderstöd till desamma beviljades,
ej på många år kunna komma till stånd. För anskaffande af
den dyrbara utrustningen till laboratoriet ansåges föreningen, på sätt
af ansökningen framginge, hafva ganska god utsikt att erhålla medel
af enskild stiftelse. En för detta laboratorium betydelsefull omständighet
vore äfven, att undersökningarna och öfningarna därstädes finge
en ledare i föreståndaren för försöksverksamheten och fiskeriskolan.

Det sammanlagda anslag, som borde föreningen tillgodokomma
för år 1909, skulle alltså uppgå till 17,500 kronor, och borde föreningen
för tillgodonjutande af detta anslag vara underkastad de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt att i sådant afseende
föreskrifva.

Förenämnda förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen
för år 1909 upptager utgifter för försöksverksamheten till belopp af

16,000 kronor, däraf 4,000 kronor till hus för fiskkläckningen och bio -

408

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

logiskt laboratorium, 5,000 kronor till dammanläggningar och sjöars
upprensning, 2,700 kronor till aflöningar, 931 kronor till arrenden samt
3,369 kronor till resor, tryckningskostnader, redskap, afvelsfisk m. in.
Utgifterna för fiskeriskolan äro beräknade till 11,000 kronor, däraf
5,360 kronor till aflöningar och hyresmedel åt lärare, 3,300 kronor
till kosthåll åt 11 elever samt 2,340 kronor till hyror, bränsle, lyse,
skolmateriell in. in. Sammanlagda utgiftsbeloppet uppgår alltså till

27,000 kronor. Inkomsterna äro beräknade till 24,500 kronor, hvaraf

17,500 kronor statsanslag, 5,500 kronor anslag från hushållningssällskap
och 1,500 kronor medlemsafgifter och inkomst af försåld fisk.
Statförslaget utvisar alltså en brist å 2,500 kronor.

J)ePch!fen “tS'' * likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det synnerligen önsk värdt,

att ifrågavarande förening må kunna fortsätta och utveckla sin
gagnande verksamhet, om hvars framtidsmöjligheter jag icke har anledning
att hysa annat än de bästa förhoppningar. Att föreningen för
sådant ändamål är i behof af statsbidrag för år 1909 till såväl försöksverksamheten
som fiskeriskolan med enahanda belopp, som blifvit
för innevarande år beviljade, finner jag uppenbart, såväl af hvad därom
anförts i ansökningen och landtbruksstyrelsens yttrande som med
hänsyn till förslaget till stat för föreningen för år 1909. De skäl,
som . andragits för inrättandet vid Aneboda af ett hus för ett sötvattenbiologiskt
laboratorium och en fiskkläckningsanstalt, hufvudsakligen
afsedd för höstlekande, värdefullare fiskar, anser jag vara fullt öfvertygande
samt ådagalägga behofvet och gagnet af dessa anordningar.
Då föreningen påtagligen icke kan utan särskildt statsbidrag åstadkomma
denna utvidgning af sin verksamhet, tvekar jag icke att tillstyrka,
att anslag äfven därtill måtte beredas. Mot beloppet har jag
icke någon erinran att göra.

För åtnjutande af de anslag, som kunna komma att beviljas till
upprätthållande af fiskeriskolan och såsom bidrag till försöksverksamheten
torde Eders Kungl. Maj:t framdeles fastställa enahanda villkor och
bestämmelser, som för innevarande år.»

Utskottets

yttrande.

Utskottet finner genom hvad departementschefen i ärendet anfört
vara ådagalagdt, att södra Sveriges fiskeriförening för upprätthållande
af fiskeriskolan och försöksverksamheten är för år 1909 i behof af
statsunderstöd till enahanda belopp som för innevarande år beviljats.
Likaså anser utskottet fullgiltiga skäl vara anförda för uppförande,
i enlighet med departementschefens förslag, af en byggnad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

409

afsedd att inrymma ett sötvattenbiologiskt laboratorium och eu fiskkläckningsanstalt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må till understöd åt södra Sveriges
fiskeriförening på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 17,500 kronor, däraf till upprätthållande
af föreningens fiskeriskola 8,500 kronor, såsom bidrag
till föreningens försöksverksamhet 5,000 kronor samt
för uppförande af en byggnad för inrymmande af en fiskkläckningsanstalt
och ett sötvattenbiologiskt laboratorium
4,000 kronor.

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.

53:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppehållande
under år 1909 af verksamheten vid hydrografiska byrån med under
densamma omedelbart lydande observationsstationer, på extra stat för
samma år anvisa ett anslag af 46,400 kronor, samt att, för verkställande
under år 1909 af hydrogeologiska specialundersökningar, på extra stat
för samma år anvisa ett anslag af 3,000 kronor, eller tillhopa 49,400
kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»I en till 1907 års Riksdag aflåten, den 21 december 1906 dagtecknad
proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att besluta, att i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag angifna grunder en hydrografisk undersökning
af Sveriges färskvatten skulle företagas under ledning af en
särskild, för ändamålet bildad hydrografisk byrå samt att Riksdagen
måtte för ändamålet anvisa å extra stat för innevarande år under
nionde hufvudtiteln ett anslag af 40,800 kronor. Vidare föreslog Kungl.
Maj:t i särskild proposition af samma dag Riksdagen att till utförande
vid statens meteorologiska centralanstalt af de för ifrågavarande undersökning
behöfliga meteorologiska observationerna under åttonde hufvudtiteln
likaledes å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,800
kronor. Båda dessa förslag blefvo af Riksdagen bifallna.

De i förenämnda statsrådsprotokoll angifna grunder för undersökningens
anordnande innehöllo hufvudsakligen följande. Själfva planBih.
till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 52

Hydrografiska
undersökningar

af Sveriges
färskvatten.

[53.]

410

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

läggningen af densamma och sammanfattandet af dess resultat borde
verkställas af en särskild för ändamålet inrättad institution, en hydrografisk
byrå. Högsta ledningen af denna byrås arbeten borde utöfvas
af en oaflönad styrelse, bestående af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom ordförande samt chefen för Sveriges geologiska undersökning,
öfveringenjören i landtbruksstyrelsen, föreståndaren för statens
meteorologiska centralanstalt och föreståndaren för den hydrografiska
byrån såsom ledamöter. Sistnämnda tjänsteman borde i sin egenskap af
föreståndare för byrån i afseende å aflöning likställas med chefen för
den geologiska undersökningen och alltså uppbära ett arfvode af 7,000
kronor. Vid byrån borde för öfrigt vara anställda två byråingenjörer
med arfvoden af 4,500 kronor hvardera äfvensom en vaktmästare. De
erforderliga meteorologiska iakttagelserna i egentlig mening borde ställas
under närmaste ledning och kontroll af meteorologiska central anstalten.
Därjämte borde hydrogeologiska specialundersökningar äga rum vid
Sveriges geologiska undersökning. Sammanlagda årskostnaden för ifrågavarande
undersökningar beräknades af mig skola efter organisationens
fullständiga genomförande blifva 61,700 kronor. Häraf afsågs ett belopp
af 13,700 kronor för de meteorologiska observationerna.

Innehållet af ifrågavarande beräkning framgår af följande af mig
framlagda förslag till:

Stat för den hydrografiska undersökningen:

A) Den" hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande,
observationsstation er:

AidVode till föreståndaren ........................................... kronor 7,000: —

> »en byråingenjör ........................................... » 4;500: —

» » > » ....................................... » 4,500: —

Arfvode till en vaktmästare ........................................... » 800: —

Anmärkning: Efter 5 års anställning kan arfvodet höjas med 100 kronor.

Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren

(högst 500 kronor) .................................................. kronor 6,000: —

Publikationer ......................................................... » 5,000: -

Hyra, ved, ljus, papper och öfriga expenser .......... » 2,000: —

Resekostnader och handtlangning vid mätningar ... » 7,000: —

Observatörers arfvoden vid 160 stationer .................. » 8,000: —

Underhåll af peglar ........................................................ » 200: —

Summa kronor 45,000: —

Stat »utskottets Utlåtande N:o 10.

411

B) De meteorologiska observationerna.
Arfvodestillökning åt en amanuens vid meteorologiska	kronor
centralanstalten .......................................................	1,000: —
Observatörers arfvoden .............................................	»	9,700: —
Instruments och apparaters underhåll	»	500: —
Inspektioner .............................. Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas	»	500: —
granskning och beräkning, tabellering samt skrif-ning m. m.................................................................	>	2,000: —
Summa kronor	13,700: —
C) De hydrogeologiska specialundersökningarna:
Fältarbeten .............................................................................	kronor	2.100: —
Materialets bearbetande och publicerande ................	»	900: —
Summa	kronor	3,000: —

Jag ansåg det emellertid olämpligt att redan i fjol föreslå en viss
organisationsplan eller en plan för arbetenas successiva igångsättande,
utan borde därmed anstå, till dess styrelse och föreståndare för byrån
blifvit utsedda och dessa fått tillfälle att inkomna med utredning och
förslag i ämnet. För hydrografiska byråns första organisation och verksamhet
under år 1908 beräknade jag förenämnda belopp af 40,800
kronor och 10,800 kronor. Då några hydrogeologiska fältarbeten icke
ansågos kunna ifrågakomma under första året, syntes något anslag till
dylika icke vara erforderligt för år 1908.

Den 15 november 1907 har Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse
med de uti förstnämnda proposition angifna grunder beslutat om den
hydrografiska byråns trädande i verksamhet och om styrelse för densamma,
äfvensom förordnat föreståndare för byrån.

Uti underdånig skrifvelse den 5 december 1907 har nämnda styrelse
afgifvit beräkning angående det för ifrågavarande hydrografiska
undersökningar för år 1909 erforderliga anslagsbeloppet, slutande å
samma belopp, som jag nästlidna år angaf såsom blifvande årskostnad
eller 61,700 kronor, och af följande lydelse:

412

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande

observationsstationer:

Arfvode till föreståndaren ..................................... kronor 7 000:_

» > en byråingenjör ...... > 4*500: —

* » * » » 4,500: —

» » > vaktmästare............................................ » 800:_

Extra biträden samt gratifikationer åt vaktmästaren

(högst 500 kronor), förslagsvis ................................... » 6 000:_

Publikationer > ......................_........... » 3''oOO:_

Yed, ljus, papper och öfriga expenser, förslagsvis » 2,000: —

Resekostnader och handtlangning vid mätningar . » 7 000:_

Observatörers arfvoden vid 160 stationer, förslagsvis » 8*000:_

Underhåll af peglar ................................ » ... » ''200: —

Nyanskaffning och vård af instrument » ... » '' 8,400: —

Summa kronor 46,4007 —

De meteorologiska observationerna:
Arfvodestillökning åt en amanuens vid meteorolo -

giska centralanstalten ............................................. kronor 1 000:_

Observatörers arfvoden, förslagsvis ................................ » 5 000:_

Anskaffning och underhåll af instrument, förslagsvis » 3*800:_

Inspektioner, förslagsvis ........................................... » 500:_

Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas
granskning och beräkning, tabellering samt skrifning
m. m., förslagsvis ................................................ » 2,000:_

Summa kronor 12,300: —

De hydrogeologiska specialundersökningarna:

Inköp af instrument och annan utrustning, förslagsvis kronor 600:_

Instruktion af extra geologer, förslagsvis ................. » 300:

Fältarbeten, förslagsvis ........................................... » 2,100:

Summa kronor 3,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

413

Denna beräkning'' skiljer sig i vissa hänseenden från det förut omförmälda
statförslag, som af mig framlades i det vid propositionen i
ämnet till 1907 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll. Anledningarna
till skiljaktigheterna framgå af två vid styrelsens förberörda skrifvelse
fogade, från hydrografiska byråns föreståndare och chefen för geologiska
undersökningen inkomna framställningar.

Föreståndaren för hydrografiska byrån har beträffande först
förslaget till stat för själfva den hydrografiska byrån med under
densamma omedelbart lydande observationsstationer meddelat, att de
ändringar, han ville föreslå, berodde väsentligen dels därpå, att organisationen
ej kunde beräknas vara fullt afslutad till år 1909 och dels
därpå, att anslag till instrument syntes honom hafva blifvit uppförda
med för låga belopp. Det i statförslaget upptagna belopp för publikationer,
5,000 kronor, syntes icke blifva redan år 1909 helt erforderligt,
utan borde för detta ändamål 3,000 kronor vara tillfyllest. I
stället ansåge han sig nödsakad föreslå, att ytterligare medel måtte för
år 1909 anvisas till inköp af instrument, Förenämnda statförslag hade
icke upptagit något anslag vare sig för instrumentinköp eller för vården
af instrument och förutsatte alltså, att sagda vård icke skulle
kräfva några utgifter samt att det för år 1908 anvisade anslagsbeloppet
skulle räcka att förse byrån med en tillräcklig instrumentuppsättning.
Af sistnämnda anslagsbelopp hade, af förenämnda statsrådsprotokoll att
döma, en summa af 3,000 kronor beräknats för instrument, hvilken
summa enligt det förslag till byråns inrättande och organisation, som
den 19 december 1900 afgifvits gemensamt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen och för hvilket utförlig redogörelse
lämnats i statsrådsprotokollet, borde användas till:

inköp af 4 strömmätare .............. å kronor 250: — kronor 1,000:

» » 3 distansmätare .................. å » 370: — » 1,110: —

» » 3 afvägningsinstrument med

distanskors ..................................... å » 100: — » 300:

diverse ......................................................... ................. » 590:

Summa kronor 3,000: —

Äfven om man medgåfve. att de sålunda föreslagna instrumenten
vore de viktigaste, vore de beräknade kostnaderna otillräckliga. Hvad
afvägningsinstrument beträffade, syntes tillräckligt goda icke kunna erhållas
för en summa af 100 kronor stycket, utan borde denna summa
ändras till 200 kronor. Hvad strömmätarna anginge, vore det klart,

414

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att samma slag af dylika instrument icke kunde användas i olika floder
och under olika vattenmängdsförhållanden utan att olika typer erfordrades.
I enlighet med erfarenheter från Österrikes hydrografiska undersökning
behöfdes tre olika slags strömmätare, nämligen högvattenflygel,
stångflygel och fickflygel. Då det vore önskvärdt att hafva ett
reservinstrument af hvarje sort särskildt för behöfliga ompröfningar,
erfordrades minst 3 af hvarje slag; af de mycket praktiska och billiga
fickflyglarna borde dock några flera inköpas. Vidare behöfdes sekundur
och åtskilliga smärre instrument samt två fotografiapparater. Kostnaden
för byråns instrumentella utrustning blefve då inalles:

3 distansmätare...............................	å kronor 370: — kronor	1,110	.
3 afvägningsinstrument med distanskors	» »	200: — »	600	.
3 högvattenflyglar ........................		400- — »	1 200
2 vinschställningar till dessa ................	» »	200: — »	400
3 stångflyglar .....................................	» »	420: — »	1,260	. -
5 fickflyglar ....................	» »	80: — »	400	_
3 kontakter för små strömhastigheter	>	30: — »	90	_
4 stänger för fickflvglar..............	» »	60: — »	240	_
4 sekundur..................	»	25: — »	100	_
11 pröfningar ..........................	» »	25: — »	275	_____
frakt och diverse instrument.................		..................... »	725	—
		Summa kronor	6,400	—

Denna slutsumma öfverstege med 3,400 kronor det belopp, som
med hänsyn till det förut sagda för år 1908 syntes hafva beräknats
till instrument, och ville föreståndaren därför föreslå, att 3,400 kronor
för detta ändamål upptoges i staten för år 1909. Då anslagsposten
för publikationer minskats med 2,000 kronor samt kostnaden för de
meteorologiska observationerna under år 1909 beräknats 1,400 kronor
lägre i statförslaget, skulle likväl statsverkets totalkostnad för sistnämnda
år icke öfverskrida det belopp, som i nämnda statförslag
beräknats såsom årskostnad.

Muntligen har byråns chef meddelat mig, att, då någon för isförhållandena
i våra vattendrag fullt lämplig konstruktion af själfregistrerande
peglar icke funnes — arbeten på frambringande af eu sådan
konstruktion påginge — hela det af mig för år 1908 beräknade beloppet
till utrustning af hydrometriska stationer kunde användas till
anskaffning och montering af skalor och dylikt, hvadan största delen
åt det beräknade antalet dylika stationer borde kunna blifva färdiga
att börja sin verksamhet redan under år 1908.

Statsutskottets Utlåtande N:o Ut. 41.»

1 fråga om de meteorologiska observationerna har i föreståndarens
för den hydrografiska byråns framställning anförts, hurusom efter samråd
med chefen för meteorologiska central anstalten vid uppgörande åt
det nu framlagda förslaget till stat för år 1909 i hufvudsak följts förenämnda
i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den ''21 december
1906 framlagda förslag till stat för den hydrografiska undersökningen,
men att förslaget till stat för år 1909 dock i två hänseenden
afveke från det sistnämnda förslaget, nämligen dels såtillvida att, dä
säkerligen observationerna icke kunde hinna erhålla sin fulla utsträckning
redan under år 1909, anslaget till observatörer föreslagits till
allenast 5,000 kronor samt dels därutinnan att i förslaget till stat för
är 1909 upptagits för organisationens genomförande en post å 3,800
kronor till nyanskaffning, montering och vård af instrument. Beträffande
sistnämnda post har vidare i samma framställning erinrats, att
i förenämnda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
den 19 december 1900 afgifna förslag bland de under andra
året af den föreslagna byråns verksamhet beräknade utgifterna föi
organisation under rubrik »för de meteorologiska stationerna» upptagits
ett belopp af 5,800 kronor till anskaffning och montering af
instrument in. in., men att, då åtskilliga af de i nämnda förslag upptagna
instrument icke ännu syntes böra anskaffas, det föreslagna beloppet,
3,800 kronor, lämpligen borde räcka till för nyanskaffning,

montering och vård af instrument.

Chefen för geologiska undersökningen liar i sin skrifvelse, undei
hänvisning till förut omförmälda statförslag, anfört, att under första
arbetsåret icke någon publikation kunde förekomma, men att å andra
sidan då erfordrades anskaffande af en del instrument och utrustnmgsartiklar,
hvarförutom ett mindre belopp kräfdes för instruktion af de
för de hydrogeologiska undersökningarna nyanställda extra geologerna.
Nämnda undersökningar borde nämligen till hufvudsaklig del utföias
af tillfälligt anställda biträden (extra geologer) under ledning af någon
af de ordinarie geologerna.

Hvad angår det i förenämnda förslag till stat för år 1909 upptagna
belopp af 12,300 kronor för de meteorologiska observationerna.
har jag icke något att erinra mot förslaget i denna del, men
då nämnda '' belopp är af beskaffenhet att böra i riksstaten upptagas
under åttonde hufvudtiteln, samt statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
redan förut denna dag gjort erforderlig framstå
ning i sådant syfte, torde vidare åtgärd i denna del icke eifordras.

Departementschef
e n.

416

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande därefter förslaget i hvad det afser den hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer så
afviker detsamma särskildt i ett afseende från hvad af mig vid framläggande
af förslaget till propositionen af den 21 december 1906 beräknats
styr el sen för undersökningen har nämligen, i öfverensstämmelse med
hvad föreståndaren för byrån anfört, hemställt om högre anslag för
inköp af instrument än som ursprungligen afsetts. I den af mig framlagda
beräkningen af anslagsbehofvet'' för år 1908, slutande å förenämnda
belopp af 40,800 kronor, hade jag upptagit en post å 6,000
kronor för själfva byråns utrustning, hvilken för nämnda belopp beläknades
kunna till fullo afslutas. Denna post afsågs, i öfverensstämmelse
med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyr
el sen föreslagit, skola användas så, att 3,000 kronor skulle åtgå till
a; möWer ocl1 böcker m. m. samt återstoden till inköp af de
af föieståndaren i hans framställning omförmälda instrument.

Föreståndaren för byrån har ansett sistnämnda belopp väl lågt
beräknadt och af skäl, för hvilka jag förut redogjort, hemställt, att
till inköp af för byråns behof erforderliga instrument måtte anvisas
ytterligare 3,400 kronor.

Då af hvad till stöd för nämnda framställning anförts framgår,
att jämväl sistnämnda belopp är erforderligt, finner jag mig höra
biträda densamma. '' •

öfriga poster i den för byrån med omedelbart därunder lydande
observationsstationer föreslagna staten öfverensstämma, med undantag af
förenämnda post för publikationer, till alla delar med hvad jag i mitt
förslag till stat beräknat och torde icke kunna föranleda någon anmärkning.

Ej hellei har jag något att erinra mot det för de hvdrogeologiska
undersökningarna beräknade beloppet, 3,000 kronor.

Sistnämnda belopp torde, därest det beviljas, böra af Eders
Kung!. Maj:t omedelbart ställas till förfogande af chefen för Sveriges
geologiska undersökning.» " n

Vin kotte te
yttrande.

För den föreslagna ökningen af anslagsposten till den hydrografiska
undersökningen utöfver hvad nästlidet års Riksdag för ändamålet
beviljade och för uppförande af den nya anslagsposten till de
lydrogeoiogiska specialundersökningarna synas fullgiltiga skäl hafva
Wiivit iorebragta, hvadan utskottet, som i utlåtande angående reo-leringen
af utgifterna under riksstatens åttonde kufvudtitel afgifver

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

417

yttrande angående anslaget till de meteorologiska observationerna,
hemställer,

att Riksdagen må,

a) för uppehållande under år 1909 af verksamheten
vid hydrografiska byrån med under densamma
omedelbart lydande observationsstationer, på extra stat
för samma år anvisa ett anslag af 46,400 kronor; samt

b) att, för verkställande under år 1909 af hydrogeologiska
specialundersökningar, på extra stat för samma
år anvisa ett anslag af 3,000 kronor;

eller tillhopa 49,400 kronor.

Åtgärder för tillgodogörande af svenska statens vattenfall.

54:o) Under punkt 54 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t Åtgärder för
föreslagit Riksdagen att, med afseende å den proposition angående ^åi^vtnéka
inrättande af eu särskild styrelse för förvaltningen af statens vatten- statensvattenfall,
Kungl. Maj:t hade för afsikt att till Riksdagen aflåta, å extra
stat för år 1909 tills vidare beräkna ett anslag å 40,000 kronor. -J

Öfver denna framställning kominer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Den lokala förvaltningen af statens jordfornksdomäner.

55:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för Aflöning åt
år 1909 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 42,800 kronor, samt till rese- samt
kostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 45,000 kronor. re^i°domänUnder
erinran att för bestridande af hithörande utgifter vore i förvaltningen.
nu gällande riksstat såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt [55, 50.]
domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna
42,800 kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen
förslagsvis 45,000 kronor, har departementschefen rörande denna
punkt till statsrådsprotokollet meddelat, att domänstyrelsen i skrifvelse
Bill. till Riksd. Prof. 1008. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 53

418

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den 20 september 1907, enär anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande
vore behöfliga, hemställt om framställning till Riksdagen om
anvisande för berörda utgifter af anslag å nämnda belopp, 42,800 kronor
och 45,000 kronor, jämväl för år 1909.

Utskottet har icke haft något att emot denna framställning erinra
och hemställer alltså,

att Riksdagen må å extra stat för år 1909 anvisa

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 42,800
kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 45,000 kronor.

Skogsinstitutet.

Vxtra lärår- 56:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anställande
''''Ikfglinstt af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1909
tutct. anvisa ett belopp af 8,000 kronor.

[57.] Härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

»För hvart och ett af åren 1902—1908 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid
skogsinstitutet. Detta anslag utgår för innevarande år med 7,000 kronor.
Vid föredragning af frågan om ny lönereglering för skogsinstitutet
har jag berört förhållanden, som göra, att ett dylikt anslag erfordras
äfven för 1909; och har jag på samma gång framhållit, att, för att åt
de extra lärare, om hvilka här är fråga, måtte kunna beredas samma
löneförmåner som de för lektor i första lönegraden föreslagna, anslaget
i fråga syntes böra höjas till 8,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till anställande af extra lärarkrafter
vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1909
anvisa ett belopp af 8,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

419

Landtmäteristaten.

57:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till be- Undervisning
stridande (tf kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret af
landtmäter ielev er, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 8,000 [58.]

kronor.

Öfver denna punkt kommer utskottet att framdeles under riksdagen
afgifva utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Rikets allmänna kartverk.

58:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att, för an- ökad civil
ställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk, namn-2“!»;.
granskning m. m., på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af i arfvodena &t

19,200 kronor, dels ock att, för höjning af arfvodena åt de vid det *”/™Ug0“h

ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden, på rituträden.
extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt [59, 60.]
Eders Kungl. Maj:ts bestämmande för ändamålet användas.

Vid föredragning af denna punkt har departementschefen enligt
statsrådsprotokollet erinrat, hurusom departementschefen vid tal om ordinarie
anslaget till rikets allmänna kartverk framhållit, att för år 1909
kräfdes en förhöjning med 800 kronor i det under denna hufvudtitel å
extra stat under eu följd af år beviljade anslaget för anställande af
ökad civil personal m. in., äfvensom att det af 1907 års Riksdag å

extra stat för år 1908 beviljade anslaget å 1,000 kronor för höjning åt

arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden fortfarande vore behöfligt samt åberopat hvad departementschefen
till stöd för nämnda anslagsbehof i berörda sammanhang
anfört.

Under hänvisning till hvad under punkt 4:o här ofvan finnes i utskottet,
detta ärende meddeladt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) för anställande af ökad civil personal rid rikets
allmänna kartverk, namngranskning m. m., på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 19,200 kronor, samt

420

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

b) för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden,
på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 1,000
kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för ändamålet
användas.

Sveriges geologiska undersökning.

G‘under-a ’,^:0) Kung], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

sökningarna. af de geologiska undersökningarna under år 1909 och för utgifvande
[61.] af därpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser samt beredande
åt undersökningens tjänstemän och förste vaktmästare af tillfälliga
löneförbättringar, å extra stat för samma år bevilja ett anslag af
106,200 kronor.

Vid denna punkt har departementschefen anfört följande:

»För de geologiska undersökningarna har nästlidna års Riksdag
beviljat å extra stat för innevarande år ett anslag till belopp af 106,200
kronor. Detta anslag öfverstiger med 10,200 kronor det förut under
en längre följd af år beviljade anslagsbeloppet. Förhöjningen var föranledd
af behofvet att bereda geologerna och förste vaktmästaren vid
Sveriges geologiska undersökning tillfällig löneförbättring i afvaktan
på att frågan om definitiv organisation af denna statsinstitution, hvilken
fråga vore föremål för utredning af löneregleringskommittén, kunde
upptagas till afgörande. Kungl. Maj:t hade beräknat den tillfälliga
löneförbättringen till 1,000 kronor för hvar och eu af undersökningens
10 geologer samt aktuarien och till 350 kronor för förste vaktmästaren.
Häri gjorde Riksdagen den ändring, att det för geologerna och aktuarien
beräknade beloppet nedsattes till 900 kronor.

Med underdånig skrifvelse den 28 november 1907 har nu chefen
för nämnda undersökning öfverlämnat beräkning rörande undersökningens
utgifter för år 1909 och därvid anfört, att han, då löneregleringskommittén
ännu icke medhunnit att slutbehandla frågan om undersökningens
organisation samt kostnaderna därför, såge sig nödsakad
att vid beräkningen utgå från 1907 års Riksdags beslut i frågan.
Beräkningen upptager utgifterna till 106,700 kronor, däraf för:

421

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Aflöning eu:

Löner, tillfällig löneförbättring och arfvoden åt den fast anställda
personalen samt ersättning åt extra geologer och andra tillfälliga

biträden ........................................................................ kronor 68,650: —

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsersättningar in. in....... „ 19,000: —

Byråafdelning en:

Inventarier, ritinateriell, kemikalier in. in. ... ,, 2,000:

Biblioteket och samlingarna:

Böcker, kartor och samlingar ......................... ,, 2,200: —

Kart- och boktrycket:

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser
............................................................................ 12,500:

Diverse utgifter:

Värme, lyse, renhållning in. m............................ .» 2,350:

Summa kronor 106,700: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer med den, som för innevarande
år framlades för 1907 års Riksdag, med undantag allenast
däraf, att posten för aflöning upptagits i enlighet med samma Riksdags
beslut. Beräkningen är alltså fullständigt i öfverensstämmelse
med den af Kungl. Maj:t för undersökningen för innevarande år fastställda
stat. Enligt chefens för undersökningen beräkning kan genom
försäljning af publikationer ett belopp af 500 kronor antagas komma
att inflyta, hvadan erfordras statsanslag till belopp af 106,200 kronor.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i afgifvet utlåtande
förklarat sig icke hafva något att erinra mot beräkningen af
anslagsbehofvet för år 1909.

Då löneregleringskommitténs den 14 december 1907 afgifna förslag
angående ny aflöningsstat för undersökningen icke lärer hinna slutbehandlas
så tidigt, att förslag i ämnet kan framläggas vid innevarande års
riksdag, synes äfven för år 1909 samma tillfälliga löneförbättring böra

422

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Nybyggnad
för Sveriges
geologiska
undersökning.

[62.]

Kostnad för
väg delningar.

[63.]

Särskild t
understöd till
synnerligt betungade
väghållning
filt
istrikt.

[64.]

beredas de vid undersökningen anställda geologer, aktuarie och vaktmästare,
som den för innevarande år beviljade. Jag har således icke
något att erinra mot den i förenämnda förslagsberäkning upptagna
posten till aflöningen; och har jag icke heller någon anmärkning
att göra mot öfriga i samma beräkning upptagna poster.»

Mot denna framställning har utskottet icke funnit anledning till
erinran och hemställer alltså,

att Riksdagen må för fortsättande af de geologiska
undersökningarna under år 1909 och för utgifvande
af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser
samt beredande åt undersökningens tjänstemän och
förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättringar, å
extra stat för samma år bevilja ett anslag af 106,200
kronor.

60:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för verkställande
af nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning bevilja ett anslag
af 580,610 kronor samt däraf å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp
af 100,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af sistnämnda
belopp redan under år 1908 för byggnadsarbetets påbörjande låta af
tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva yttrande, hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Vägunderhåll et på landet.

61:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1909 anvisa,
för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för
vågdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

62:o) Kung], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt
synnerligt betungade väghållningsdistrikt, på extra stat för år 1909
anvisa 150,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

423

Departementschefen har rörande denna punkt anfört följande.

»För "hvardera af åren 1907 ocli 1908 anvisade Riksdagen, på
grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, till understöd åt
synnerligt betungade väghållningsdistrikt på extra stat ett anslag af

150,000 kronor.

Angående dispositionen af detta anslag utfärdades nådig kungörelse
den 22 juni 1906 att lända till efterrättelse tillsvidare, så länge
medel för ändamålet fortfarande anvisades. Därvid föreskrefs, bland
annat, att väghållningsdistrikt, som önskade komma i åtnjutande af
understöd från ifrågavarande anslag, skulle därom genom vägstyrelsen
gorå ansökning, hvilken borde till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet ingifvas senast den 1 augusti året näst före det, för
hvilket understödet skulle utgå, samt att det ålåge Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att före den 15 augusti med eget utlåtande till
Kungl. Maj:t insända de inkomna ansökningshandlingarna. Genom
nådig kungörelse den 18 september 1907 har med anledning af de utaf
Kungl. Maj:t och Riksdagen samma år beslutade ändringar i väglagen
vidtagits den förändring i nämnda bestämmelser, att gälla från och
med den 1 november 1907, att tiden för ansöknings ingifvande till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framflyttats till senast den 10
juni året näst före det, för hvilket understödet skulle utgå; och skola
enligt samma kungörelse ansökningshandlingarna insändas till Kungl.
Maj:t före den 20 juni.

Af anslaget för år 1907 tilldelade Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 5 oktober 1906 femton väghållningsdistrikt understöd till ett
sammanlagdt belopp af 121,000 kronor. Af innevarande års anslag,
från hvilket tjugu väghållningsdistrikt begärt understöd, hafva genom
nådigt bref den 28 september 1907 femton af dessa väghållningsdistrikt
bekommit understöd till belopp, uppgående till sammanlagdt 145,000
kronor.»

Då ifrågavarande anslag fortfarande vore för det därmed afsedda
ändamål behöflig^ och någon anledning till förändring i dess belopp
för närvarande icke syntes föreligga, hemställde departementschefen om
aflåtande till Riksdagen af förevarande framställning.

Med anledning af hvad sålunda blifvit i ärendet upplyst, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, till understöd åt synnerligt betungade
väghållningsdistrikt, på extra stat för år 1909
anvisa 150,000 kronor.

424

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

mandrill ^ 63:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på extra stat

hämmande af ^ -r 1909, till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

tldoZartos ll0S nötkreaturen, anvisa ett anslag å 70,000 kronor, dels ock mednötkreaturen,
gifva, att hvad vid utgången af år 1908 möjligen icke blifvit användt
[05.] af tidigare för ändamålet beviljade anslag, må under år 1909 för enahanda
ändamål användas.

Till stöd för detta förslag har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Riksdagen har för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag
å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven
för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. För innevarande
år har Riksdagen härtill anvisat ett anslag af 70,000 kronor,
och därjämte medgift, att hvad vid utgången af år 1907 icke blifvit
användt af tidigare för äudamålet beviljade anslag finge under år 1908
användas för enahanda ändamål.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 november
1907 gjort framställning angående anslagsbehofvet för detta ändamål
under år 1909. Styrelsen har därvid framlagt följande tabell rörande
tuberkulinundersökningarna för tiden tran dessa undersökningars början
den 15 oktober 1897 till och med år 1900.

År	Samman- lagda	För första gången pröfvade besättningar	Antal be-sättningar	Ompröfvade besättningar
antalet under-sökta djur	Antal	Antal djur inom dessa	% reage-rande af djuren	fria vid första pröf-ningen	Antal	Antal djur inom dessa	> reage- j rande af djuren
i ,6/io 1897—98	63,374	1,651	48,677	31.7	570	130	6,970	9.3
1899	53,601	1,325	37,994	27.5	532	246	13,150	7.i
1900	68,615	1,528	43,988	31.4	574	479	22,113	5.8
1901	65,682	1,391	34,595	35.4	537	602	27,016	5.8
1902	56,613	997	23,259	30.o	445	665	29,451	4.8
1903	58,768	895	19,253	29.4	387	740	34,473	5.4
1904	61,801	914	19,049	27.0	417	812	36,197	4.7
1905	70,051	1,143	23,360	28.7	565	896	40,033	4.9
1906	67,642	936	18,576	29.8	470	962	42,567	3.5
1907 V,	46,907	623	11,755	26.9	312	734	33,144	3.3
Summa	613,054 11,403	280,506	— 4,809	—	—	—

425

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbruksstyrelsen liar vidare anfört, att af denna tabell framgång^,
att kampen mot turberkulosen inom ladugårdarna fortfarande
vore i framåtskridande, och särskildt måste resultatet från år 190G, det
senaste af de arbetsår, för hvilka fullständiga uppgifter förelåge, anses
synnerligen tillfredsställande, i det att reaktionsprocenten bland de djur,
som under året ompröfvats med tuberkulin och sålunda varit skyddade
mot tuberkulos, bulle sig vid en så låg siffra som 3,5. Då härtill
komme, att af de under samma år med tuberkulin ompröfvade 9G2 besättningarna
ej mindre än 559 om sammanlagdt 17,374 djur vid ompröfningen
visat sig fullkomligt reaktionsfria, medan motsvarande siffroi
år 1905 varit 465 och 13,794, så syntes häraf framgå, att kampen mot
ladugårdstuberkulosen, sådan den i vårt land hittills bedrifvits, visat
sig medföra afsevärd nytta.

Vidkommande storleken af det belopp, som borde åt Riksdagen
äskas för år 1909 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, har landtbruksstyrelsen anfört, att skäl
icke torde förefinnas att bestämma detta lägre, än hvad för år 1908
varit fallet, eller 70,000 kronor.

För fortsättande af arbetet på bekämpande af tuberkulosen hus
nötkreaturen torde anslag böra begäras af Riksdagen för år 1909 och
anser jag anslaget böra bestämmas till det belopp, landtbruksstyrelsen
föreslagit, eller 70,000 kronor. För den händelse någon behållning å äldre
anslag skulle komma att förefinnas vid innevarande års slut, torde Eders
Kungl. Maj:t böra, på sätt förut plägat ske, begära bemyndigande att
under följande år använda dessa medel.»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må,

a) på extra stat för''år 1909 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett anslag af 70,000 kronor, att användas
till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, samt

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1908
möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag, må under år 1909 lör enahanda ändamål
användas.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. i Sami. 1 Afd. 10 Höft.

426

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Norrländska
afdikningsanslaget.

Allmänna
frostminskning
sanslag et,
Undersökningar
ang.
frostländigheten.

[05, 67,
08.]

64:o) Under punkterna 66, 67 ock 68 af förevarande hufvudtitel
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 700,000 kronor;

dels på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna fr ostminskning sanslaget, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, bvilkas
ändamål vore att minska frostländiglieten för närliggande bygd ett
belopp af 200,000 kronor;

dels besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag från ifrågavarande båda anslag skulle tillämpas nu gällande
allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende;

dels ock, likaledes å extra stat för år 1909, bevilja ett anslag af

13,000 kronor för verkställande af undersökning angående afdiknings
inverkan till minskande af frostländigheten.

Beträffande dessa äskanden har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade Riksdagen år 1906,
i stället för det förut vanligen årligen beviljade anslaget till »understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska
frostländigheten för närliggande bygd», två särskilda anslag, det ena
å 500,000 kronor under benämning »norrländska afdikningsanslaget»
och det andra å 200,000 kronor under benämning »allmänna frostminskningsanslaget».
Det förra af dessa båda anslag afsåg understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrut -

427

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning åt
frostländighet. Det sistnämnda anslaget däremot afsåg understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål
vore att minska frostländigheten. Därjämte godkände Riksdagen
vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från det norrländska
afdikningsanslaget och beslöt tillika, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
att för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna
frostminskningsanslaget skulle tillämpas då gällande allmänna
villkor och bestämmelser angående statsbidrag till frostminskningsföretag.
Kungörelser härom utfärdades af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906.

Vid 1907 års Riksdag beviljades, likaledes på framställning af
Kungl. Maj:t, samma båda anslag å exti’a stat för år 1908, det förstnämnda
dock till förhöj dt belopp af 700,000 kronor, hvarjämte Riksdagen
dels beslöt, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget skulle tillämpas då
gällande allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende, dels ock
godkände vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af anslag från allmänna
frostminskningsanslaget.

Kungörelse i sistnämnda hänseende utfärdades af Kungl. Maj:t
den 5 juli 1907, att gälla tillsvidare, så länge anslag för ändamålet
fortfarande anvisades.

Nu hafva i underdånig skrifvelse den 12 sistlidne oktober vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen gjort framställning
om beredande af medel för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1909.

Till stöd härför hafva ämbetsverken anfört hufvudsakligen följande.

Intresset för afdikningsföretag af den art, förenämnda anslag afsåge
att understödja, vore fortfarande oförminskadt, synnerligast i de
norrländska länen, därifrån anspråk på statsbidrag ökats under år
1907, hvilket framginge af följande uppgifter öfver ansökningar, som
den 1 oktober 1907 vore beroende på granskning och pröfning hos
styrelserna.

428

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1	Antal	Begärda
	tåg	anslag i
De fyra nordligaste länen.
Västernorrlands län ..................................................	40	87,100
Jämtlands ,, ................................	53	662,800
Västerbottens ,, .............................	281	1,373 300
Norrbottens ,, ..............................	100	551,900
Summa i	474	2,675,100) 1
Rikets öfriga län.
Hallands län ........................	1	800
Kronobergs ., .............................	4	14,500
i Älfsborgs ...................	10	49,900
Östergötlands ,, ..............	0	15,700
i Jönköpings ...........	2	24,600
I Kalmar	1	3,300
1 Stockholms ,, .........	O O	34,900
Södermanlands ...........................	1	2,7 OOi
Örebro ,, ..........................................	2	7^800
Västmanlands	1	10,000
Gäfleborgs ,, ..................	3	8,300!
Kopparbergs „ ...........................	4	19,300
Summa	34	191,8001

Vid jämförelse mellan förhållandena 1906 och 1907 visade sig,
att, under det att den 15 oktober 1906 ansökningar inkommit från de
fyra nordligaste länen, omfattande ett antal af 397 afdikningsföretag,
för hvilka begärts anslag till belopp af 2,093,700 kronor, till den 1
oktober 1907 inkommit ansökningar om statsunderstöd för 474 företag
till en sammanlagd summa af 2,675,100 kronor, hvaremot ansökningarna
om bidrag till företag inom rikets öfriga län nedgått från 53 till 34
och begärda beloppen från 274,800 till 191,800 kronor.

Då emellertid 1907 års Riksdag höjt anslaget till afdikningar
inom de fyra nordligaste länen från 500,000 till 700,000 kronor, och

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

429

då ett ytterligare forceradt arbete med inyrutdikningar ej torde vara
lämpligt, särskild! af det skäl, att det redan flitigt bedrifna dikningsarbetet
föranledt öfverdrifven höjning af arbets- eller dagsverksprisen
i orterna, samt då .anslaget till inyrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delar af riket ej för närvarande syntes påfordra någon
ökning, ansåge sig ämbetsverken ej böra ifrågasätta någon böjning af
ifrågavarande anslag, utan finge i underdånighet hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909 anvisa
samma belopp som för innevarande år.

I sammanhang med förenämnda fråga torde det tillåtas mig beröra
eu annan därmed i visst afseende nära förbunden.

Uti ett på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende ärende, däri
fråga väckts om inköp för statens räkning af större mossar i södra
och mellersta Sverige i och för deras utdikning, har som skål för
nämnda åtgärd anförts bland annat, att i klimatiskt hänseende det
vore för kringliggande trakter af synnerlig vikt, att något blefve gjordt
för ifrågavarande mossars torrläggning. Sedan, bland andra myndigheter,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen den
14 maj 1906 afgifvit utlåtande i ärendet och däri föreslagit, jämte
annat, att medel måtte beredas för att användas till inköp och afdikning
af dylika mossar in. m., infordrades genom nådig remiss den 30
november 1906 vetenskapsakademiens utlåtande i ärendet.

Akademien inhämtade till en början yttrande i ämnet af sina
sakkunniga ledamöter professorerna H. Hildebrandsson, S. Arrhenius,
H. E. Hamberg och A. G. Högbom samt amanuensen fil. doktorn N.
Ekholm.

Under åberopande af särskilda skriftliga uttalanden af professorerna
Hildebrandsson och Hamberg samt en af professoren Högbom
författad, i svenska mosskulturföreningens tidskrift för år 1905, n:r 2,
intagen uppsats förenade sig nämnda sakkunniga uti det yttrande, att
enligt deras enhälliga åsikt någon i praktiskt hänseende afsevärd minskning
af frostländigheten i allmänhet icke stode att vinna genom myrars
utdikning och att ej heller därigenom någon minskning af angränsande
trakters frostländighet kunde åstadkommas, hvarför de afstyrka,
att en så betydlig summa, som den i ärendet ifrågasatta, användes till
utdikning af myrar, såvida hufvudsakliga ändamålet vore att därigenom
förminska frostskadorna i de omkring de föreslagna utdikningarna
belägna trakterna.

Utdihningens

nytta.

Vetenskaps akademien.

430

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Prolessoren

Hambergs

förslag.

Professoren Hamberg både särskildt framhållit bland annat, att
utdikning och torrläggning af mossmarker, om den ej åtföljdes af
jordförbättring och odling, visserligen skulle medföra en lindrig höjning
af medeltemperaturen i allmänhet under den varmare årstiden, men
knappast någon förminskning af den egentliga frostländigheten.

I sitt den 26 januari 1907 afgifna utlåtande anslöt sig akademien
till den af dess sakkunniga ledamöter sålunda uttalade mening.

På grund af åtskilliga uti förenämnda uttalanden och uppsats
förekommande antydningar därom, att de sakkunniga vid bildandet af
sin mening icke haft till sitt förfogande något genom direkt på föreliggande
spörsmål riktade undersökningar inom landet'' samladt material,
lät jag därefter anmoda professoren Hamberg att inkomma med
yttrande, dels om det skulle vara lämpligt att anställa en undersökning
för att utröna, huruvida utdikning af mossar minskade frostländigheten,
dels huru en sådan undersökning bäst borde ordnas samt
dels till hvilket belopp kostnaderna därför borde beräknas.

Det sålunda infordrade yttrandet har den 31 oktober 1907 afgifvits
af professoren Hamberg.

Sedan han däruti först meddelat, att han i betraktande af frågans
stora praktiskt ekonomiska betydelse ansett sig böra före sitt yttrandes
afgifvande inhämta äfven andra sakkunnigas mening och för detta
ändamål till sammankomst med sig kallat dels öfriga förenämnda sakkunniga
ledamöter af vetenskapsakademien, dels öfveringenjören i landtbruksstyrelsen
J. L. Rosén samt dels botanisten vid statens skogsförsöksanstalt
fil. doktorn H. Hesselman, redogör professoren Hamberg för
hvad som förekommit vid nämnda sammankomst, till hvilken professoren
Arrhenius emellertid varit förhindrad att inställa sig.

De uttalanden, som vid sammankomsten gjordes och hvilka i yttrandet
utförligt återgifvas, hafva af professoren Hamberg sammanfattats
i följande satser.

Det vore af flera skäl lämpligt, att en undersökning anställdes
för att söka utröna, huruvida utdikning af mossar skulle minska frostländigheten
i deras grannskap.

Undersökningen borde ledas af en kommission, utsedd af Kungl.
Maj:t och bestående af föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
såsom själfskrifven ledamot samt en meteorolog, en geolog, en representant
för landtbruket och en för skogsväsendet samt eventuellt direktören
för allmänna svenska frostförsäkringsbolaget. Kommissionen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

4:u

skulle äga utse eu vetenskapligt bildad person till föreståndare för
undersökningen.

Undersökningen borde utföras hufvudsakligen under vegetationsjjerioden
dels medelst fasta stationer, anordnade af föreståndaren och
förlagda på lämpliga ställen på och i närheten af mossar, dels af föreståndaren
och möjligen andra för saken intresserade personer medelst
mera tillfälliga observationer och experimentella anordningar, bland
annat i syfte att utröna dikenas betydelse för afledning af den kalla
luften och därmed för förminskningen af frostfaran för omgifvande
trakter.

Vid de fasta stationerna borde efter några års förlopp vissa mossar
utdikas.

Stationernas läge och instrumentella utrustning, arfvoden samt
hufvuddragen af arbetsplanen borde få bestämmas af kommissionen i
samband med föreståndaren.

För undersökningarna har professoren Hamberg beräknat följande
kostnader, med bortseende från sådana för afdikningar:

A. Organisationskostnad, en gång för alla:

20 stycken termografer å 150 kronor .......................... kronor 3,000: —

30 „ kvicksilfvertermometrar ................................ ,, 240: —

70 ,, minimumtermometrar .................................. ,, 520: —

Anordningen af stationerna och öfriga utgifter ........ „ 2,240: —

Summa kronor 6,000: —

B. Årlig kostnad:
Arfvoden åt observatörerna

Arfvode åt föreståndaren.....

Resekostnader, 3:e klass ....
Öfriga utgifter .......................

.............. kronor 1,500: —

............. „ 3,000: —

............. „ 1,500: —

............. .1,000: —

Summa kronor 7,000: —

Landtbruksstyrelsen
den
16 november
1907.

I anledning af hvad sålunda förekommit anbefalldes genom remiss
den 7 november 1907 landtbruksstyrelsen att afgifva förnyadt utlåtande
i ärendet; och har sådant utlåtande af styrelsen afgifvits den 16 sistlidna
november, däruti styrelsen anfört hufvudsakligen följande.

På sätt framginge af 3:dje häftet af den s. k. Norrlandskommitténs
tryckta betänkande, sid. 122—189, hade nämnda kommitté för utredandet
af denna fråga inhämtat yttranden från sockenombud, landtmätare,
skogstjänstemän, hushållningssällskapen underlydande tjänstemän, statens
landtbruksingenjörer inom Norrland och Dalarna in. fl.

432

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af de omkring 500 svar, som inkommit, framginge med i allmänhet
stor bestämdhet, att inägojordens dränering och i ännu högre
grad den omgifvande sankmarkens afdikning enligt erfarenhetens vittnesbörd
afhjälpte eller åtminstone minskade frostländigheten. Det vore
landtbruksstyrelsen icke obekant, att värdet af denna utredning från
vetenskapligt håll bestridts, men det borde härvid erinras, att sagda
yttranden afgifvits icke tillfälligtvis utan på särskild anmodan och sålunda
med full vetskap om yttrandets vikt och betydelse.

Uti sina årsberättelser och vid andra tillfällen hade statens landtbruksingenjörer,
hvilka på grund af sin verksamhet ofta vore i tillfälle
att i dessa hänseenden göra egna iakttagelser och dessutom inhämta den
jordbrukande befolkningens erfarenhet, upprepade gånger och med stor
samstämmighet framhållit sumpmarkernas inverkan på en orts frostländigket
och att deras utdikande bidragit till minskning af de skadliga
nattfrosterna under vegetationsperioden, synnerligast mot hösten.

På denna öfvertygelse grundade sig också de åtgärder från statens
sida, livilka under en längre följd af år vidtagits i syfte att genom
statsbidrag förmå allmänheten att afdika frostförande mark, åtgärder,
som framkallat uppoffringar från de enskilda jordägarnas sida i ganska
stor omfattning, då statsunderstöden utgått till en början endast med
en tredjedel, men numera med hälften af kostnaden. Det vore gifvet,
att den enskilda jordägaren icke inlåtit sig på sagda företag, hvilka
samtliga haft till ändamål minskandet af frostländigheten genom afdikning
af mark, som till största delen ej kunnat odlas eller på annat
sätt tillgodogöras, åtminstone under den närmaste framtiden, försåvidt
lian icke varit fullt öfvertygad därom, att frostländigheten på detta
sätt skulle minskas.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
afgifvit förberörda underdåniga utlåtande af den 14 maj 1906, hade
det varit för styrelserna en känd sak, att bland vetenskapsmännen
tvifvel uppstått, huruvida genom afdikning af sänka marker frostländigheten
inom en ort kunde minskas. Det oaktadt hade styrelserna
icke tvekat att afgifva förberörda förslag, som styrelserna grundat på
den, såsom styrelserna ansett, fulltygade erfarenheten af att frostländigheten
minskades inom en ort genom afdikning af sänka marker.

För sin del hade landtbruksstyrelsen icke någon anledning att
hysa tvifvel om sagda erfarenhets riktighet eller allmängiltighet och,
om styrelsen rätt förstått förbemälda vetenskapsmäns yttranden i ärendet,
grundade sig deras mening i nämnda hänseenden uteslutande på teoretiska
skäl och icke på erfarenhet eller direkta undersökningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

433

Under sädana förhållanden syntes det visserligen önskligt, att
åtgärder vidtoges för att sagda fenomen blefve vetenskapligt förklaradt.
och landtbruksstyrelsen hade icke något att erinra mot det af professoren
Hamberg i detta hänseende framställda förslag, under förutsättning att
undersökningarna konnne att fortgå under tillräckligt många år, sä
att de i möjligaste mån blefve oberoende af störande tillfälligheter
samt deras resultat alltså tillförlitligt.

Hvad däremot beträffade väg- ocii vattenbyggnadsstyrelsens samt
landtbruksstyrelsens ifrågavarande underdåniga framställning vore denna
enligt styrelsens uppfattning alldeles oberoende af sagda undersökning,
hvilken väl torde kunna till sina orsaker förklara den erfarenhet, på
hvilken sagda framställning hvilade, men icke vederlägga densamma,
då den vore till sin verklighet fulltygad af iakttagelser, som gjorts af
i ämnet sakkunniga, och detta icke under eu kort tid, utan under eu
lång följd af år, och fortfarande dagligen kunde göras af personel-,
bosatta i de orter, hvarest företeelser inom nu ifrågavarande område
förekomme.

Det syntes landtbruksstyrelsen, att det skulle vara till mycket
stor skada, om vetenskapens tvekan om rätta sättet att förklara ifrågavarande
faktum skulle leda till uppskjutande på obestämd tid af de
åtgärder till landets förkofran, livilka af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen föreslagits och som väl närmast
åsyftade frostens förminskande, men äfven den ur nationalekonomisk
synpunkt ej mindre viktiga frågan om tillgodogörande, där så lämpade
sig, för odling och bebyggande eller för beredande af bränntorf m. in.
af för närvarande odugliga marker, som därjämte, åtminstone delvis,
både en försumpande inverkan på omgörande nejd.

Klart är, att, då från så kompetent håll som vetenskapsakademien Ucpartemenuuttalanden
göras, hvilka innebära ett förnekande i hufvudsak af nyttan
af afdikning för frostländighetens minskande, synnerligast där afdikningen
ej är förbunden med odling och jordens bearbetning, tvekan kan
uppstå, huruvida betydande belopp, afsedda att genom afdikning minska
frostländigheten, fortfarande böra af Riksdagen äskas. Då jag, oaktadt
hvad sålunda förekommit, likväl ansett mig böra tillstyrka, att anslag
med samma ändamål och till samma belopp, som för innevarande år
beviljats, begäras äfven för år 1909. beror det emellertid på, att från
det praktiska lifvets män starka röster höjts mot riktigheten af den åt
vetenskapsakademien uttalade åsikten, och att man därvid ansett sig kunna
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Afd. 10 Raft. ''>r>

434

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Motioner.

åberopa sig på en mångårig erfarenhets vittnesbörd. Att under sådana
förhållanden utan vidare undersökning bryta med hvad som hittills af
statsmakterna ansetts vara betydelsefulla åtgärder till landets och enkannerligen
jordbrukets förkofran, skulle säkerligen vara förhastadt.
särskildt i betraktande däraf att förenämnda sakkunniga skälfva betonat,
att de icke haft till sitt förfogande några på direkt från nu föreliggande
synpunkt företagna undersökningar grundade iakttagelser, hvarpå de
kunnat bygga sin uppfattning, utan måst grunda denna på slutsatser
från undersökningar, som företagits i hufvudsakligen andra syften.

Jag skulle emellertid icke anse mig försvarad, därest jag under föreliggande
omständigheter endast utan vidare inskränkte mig till att
hemställa om förnyad framställning till Riksdagen angående beviljande
af nyssnämnda två anslag. De uttalanden, som från framstående vetenskapsmäns
sida gjorts i ämnet, måste nämligen anses väga alltför tungt
emot äfven den mest allmänt omfattade mening å andra håll, för att
desamma utan vidare skulle kunna lämnas å sido. Det synes mig därför
af synnerlig vikt, att så snart som möjligt den af mig, på sätt jag
förut nämnt, ifrågasatta utredningen angående utdikningens inverkan
på frostländigheten kommer till stånd.

Mot det af professoren Hamberg uppgjorda förslag till undersökningens
ordnande har jag i hufvudsak icke något att erinra.

Ej heller torde den af nämnda vetenskapsman verkställda kostnadsberäkningen
vara för hög.

Innan jag lämnar föreliggande ämne, har jag slutligen eu erinran
att göra. Vid upprepade tillfällen har från Riksdagens sida framhållits
önskvärdheten däraf, att tillfyllestgörande bestämmelser måtte åstadkommas
till betryggande af underhållet utaf de med statsbidragen utförda
arbetena. Utredning i sådant syfte har under nästlidna år pågått inom
departementet. Under dessa arbeten blef det emellertid allt mera
klart, att en tillfredsställande lösning af berörda på civilrättsliga förhållanden
starkt ingripande fråga icke stode att vinna utan vissa
ändringar i gällande lagstiftning om dikning och annan afledning af
vatten. Vid sådant förhållande ansågs frågan böra öfverlämnas till
den för revision af nämnda lagstiftning särskildt tillsatta kommitté;
och torde förslag från denna vara att motse i samband med dess öfriga
förslag.»

I sammanhang med Kuugl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft följande motioner, nämligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

435

motionen u:o 35 i Första Kammaren al'' herr Emil Ber (/gr eu, hvilken
föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1909, utöfver det af Kuugl. Magt
äskade norrländska afdikningsanslaget, 700,000 kronor, för samma ändamål
anvisa ett belopp af 1,000,000 kronor och medgifva, att hälften af
denna summa finge för sagda ändamål disponeras redan detta år, samt
att vid bifall till detta förslag, för anställande af den extra arbetskraft,
som kunde finnas erforderlig hos kungl. landtbruksstyrelsen, för år 1909
anvisa ett förslagsanslag till belopp af 8,000 kronor;

motionen n:o 169 i Andra Kammaren, däruti herr J. Andersson i
Raggböle, med hvilken herr J. Bromée med flera instämt, föreslagit, att Riksdagen
måtte på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning
af frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af 1,000,000 kronor;

samt motionen n:o 16 i Andra Kammaren, af herr D. Persson i Tällberg
m. flv som yrka, att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t
under punkt 67 å nionde hufvudtiteln hemställt, måtte besluta att på
extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning
allmänna afdikningsanslaget, till understödjande, medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar och vattenaftappningar
i öfriga delar af riket med undantag af Jämtlands, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med
arbetsföretaget är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller
minskning af frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af

500,000 kronor, och på villkor i öfrigt, som Kungl. Maj:t ägde att
närmare bestämma.

Beträffande de skäl, som förenämnda motionärer anfört till stöd
för sina förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Hvad först beträffar norrländska afdikningsanslaget, som af 1907
ars Riksdag höjdes från 500,000 kronor till 700,000 kronor, har utskottet,
med afseende å de höga belopp, hvartill ansökningarna om
delaktighet i detta anslag under nästlidet år uppgått, och då ej kan
antagas, att ansökningarnas antal till detta viktiga ändamål kommer
att under den närmaste tiden minskas, ansett, att äfven för år 1909
anslaget bör beviljas med det förhöjda beloppet af 700.000 kronor.

Utskottets

yttrande.

436

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Att höja anslaget till de betydliga belopp, som i herrar Berggrens och
Anderssons ofvannämnda motioner föreslagits, anser utskottet däremot
icke tillrådligt. En maning till varsamhet i detta afseende synes böra
hämtas däraf att, oaktadt Riksdagen framhållit och departementschefen
delat åsikten om att det är af största vikt att tillfyllestgörande bestämmelser
måtte åstadkommas till betryggande af underhållet utaf de med
statsbidragen utförda arbetena, några sådana bestämmelser ännu icke
blifvit utfärdade och icke heller, för så vidt af departementschefens yttrande
till statsrådsprotokollet kan slutas, kunna motses blifva under den
närmaste tiden utarbetade och till efterrättelse fastställda. I allt fall
synes nödig hänsyn till de stora kraf, som i andra afseenden ställas
på budgeten, fordra, att vid detta anslags bestämmande Kungl. Maj:ts
förslag icke öfverskrides.

Då utskottet icke anser sig kunna tillstyrka herr Berggrens förslag
om höjning af förenämnda anslag, är gifvet, att det i sammanhang
därmed framställda förslaget om anslag till extra arbetskraft i
landtbruksstyrelsen måste af utskottet afstyrkas.

Hvad vidare angår det allmänna frostminskningsanslaget har utskottet,
som ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, icke ansett
sig kunna förorda den af herr Persson, i sammanhang med förslag till
ändring i hufvudgrunderna för bidrags erhållande därifrån, föreslagna
förhöjningen däri. Hvad särskild! beträffar motionärens förslag om
att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet äfven må lämnas till sådana*
myrutdikningar och vattenaftappningar inom landets söder om
de fyra nordligaste länen belägna delar, hvilkas ändamål är uppodling
af till åker och äng lämplig jord, har utskottet velat erinra, att dylika
företag i dessa delar af riket ofta kunna inom ej aflägsen tid lämna
så fördelaktiga resultat, att de icke äro i behof af sådant statsbidrag,
hvarom nu är fråga.

Vidkommande slutligen Kungl. Maj:ts förslag om beviljande af
anslag för verkställande af undersökning angående afdiknings inverkan
till minskande af frostländigheten, får utskottet anföra, att, om än i
vetenskapliga kretsar den åsikten gjort sig gällande, att i praktiskt
hänseende afsevärd minskning af frostländigheten i allmänhet icke stode
att vinna genom myrars utdikning och att ej heller därigenom någon
minskning i angränsande trakters frostländighet kunde åstadkommas,
kan dock till stöd för en motsatt mening åberopas den utredning i
denna fråga, som blifvit verkställd af den s. k. norrlandskommittén.
Af omkring 500 svar på frågoformulär, som kommittén utsände, framgår
otvetydigt, att praktikens män i afseende å afdikningens inflytande
på frostländigheten hysa en mot vetenskapsmännens helt och hållet

437

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

afvikande uppfattning; och bekant av, hurusom i mänga trakter ai
Norrland, där korn och potatis förut sällan kommit till mognad,
numera, sedan under årens lopp omfattande utdikningar företagits,
eu betydlig förändring till det båttre i berörda afseende inträdt.
Det torde ock vara uppenbart, att vårt lands praktiskt anlagda landtbefolkning,
som i allmänhet ej är i den ekonomiska ställning, att den
kan på sin jord nedlägga afse värd a kostnader utan motsvarande gagn,
icke skulle under årtionden hafva i allt större och större utsträckningsökt
delaktighet i de anslag, Riksdagen beviljat för utdikningar, som
afsett frostländighetens minskning, och äfven själfva därför offrat arbete
och betydande penniugebelopp, om den ej genom erfarenhet kommit
till full visshet om att de nedlagda kostnaderna varit till nytta.

Att frostländigheten minskas, då utdikningen efterföljes åt odling,
förnekas icke af vetenskapens målsmän; och följaktligen torde den åt
Kung], Maj:t föreslagna utredningen, om den anses erforderlig, böra
åstadkommas endast för att bringa klarhet i den omtvistade frågan,
huruvida utdikning i och för sig bidrager till frostländighetens minskande.
Genom det af Kung], Maj:t föreslagna tillvägagångssättet synes dock
ej något tillförlitligt resultat i detta hänseende kunna uppnås. Utskottet
föreställer sig nämligen, att någon förbättring, i klimatiskt
afseende ej står att vinna genom enstaka mossars utdikning, utan att
därtill fordras eu under eu lång följd af år fortgående utdikning af de
försumpade markerna inom ett större område, såsom exempelvis skett
inom flera byar i Västerbottens län och i Orsa socken af Kopparbergs
län. Skulle en särskild kommission för en sådan undersökning inrättas,
måste följaktligen dess arbete fortgå under en betydlig tidrymd och
förorsaka statsverket stora utgifter; men en så omfattande uppgift
synes Kung! Maj:t icke hafva velat tilldela den föreslagna undersökningen.
Däremot synes det utskottet, som om meteorologiska centralanstalten
lämpligen skulle kunna genom anordnande af observationsstationer
på sådana ställen, där utdikningar pågå och man hav anledning
antaga, att de fortfarande komma att utföras, efter en följd af år förskaffa
sig ett observationsmaterial, af hvilket tillförlitliga slutledningar
skulle kunna dragas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med afslag å herr Berggrens omförmälda
motion, i hvad den afser ett anslag för ifrågavarande
ändamål å 1.000.000 kronor utöfver hvad Kungl. Maj:t

A] dikning ar
å kronans
skogar i de
norrländska
länen och i
Kopparbergs

438 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föreslagit, äfvensom af herr Anderssons förenämnda
. motion, må på extra stat för år 1909 ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget,
till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands.
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet
med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller äng
lämplig jord eller minskning af frost!ändighet för närliggande
bygd, ett belopp af 700,000 kronor;

b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och afslag å herr Perssons ofvan omförmälda
motion, må på extra stat för år 1909 ställa till Kung],
Maj:ts förfogande, under benämning allmänna frostminskning
sanslaget, till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen
af riket, livilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd. ett belopp af 200,000
kronor;

c) att Riksdagen må besluta, att. i afseende å
erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från
de i mom. a) och b) upptagna anslag skola tillämpas
nu gällande allmänna villkor och bestämmelser i sådant
afseende;

d) att Kungl. Maj:ts förslag, att på extra stat
för år 1909 må, för verkställande af undersökning
angående afdiknings inverkan till minskande af frostländigheten,
beviljas ett anslag af 13,000 kronor, icke
må vinna Riksdagens bifall; samt

e) att, vid bifall till utskottets förslag i mom. a)
här ofvan, herr Berggrens ofvannämnda motion, i hvad
den afser ett anslag å 8,000 kronor till extra arbetskraft
inom landtbruksstyrelsen, må anses vara besvarad.

Afrliknihgar å kronan tillhörig mark.

(>5:oJ 1 enlighet med af Kungl. Maj:t under punkt 69 af förevarande
hufvudtitel gjord framställning får utskottet hemställa.

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

439

att Riksdagen må till bestridande åt kostnader
för afdikningar ä kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag å 150,000 kronor.

Reglering af ilottleder.

att under år 1900 inflytande tiottningsafgifter finge användas till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder inom riket; dels oek
att de medel, som af föregående års anslag till bestridande af kostnader
för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,
Örebro och Västmanlands län vid 1908 års slut funnes disponibla,
finge under år 1909 till enahanda ändamål användas utan begränsning
till vissa län.

Till stöd för denna framställning har departementschefen anförtföljande: »Till

bestridande af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska
länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län
har Riksdagen under en följd af år anvisat extra anslag å 100,000
kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som lades å flottningen,
finge för enahanda ändamål disponeras.

Uti underdånig skrifvelse den 18 september 1907 har nu domänstyrelsen
anmält, att enligt 1906 års bokslut förefunnes en då disponibel
behållning af 532,123 kronor 37 öre, tillräcklig att jämte 1908 års
anslag och inflytande flottafgifter möta några års utgifter, därest, liksom
hittills, tillstånd medgåfves, att de afgifter, sonr lades å flottningen,
jämväl fortfarande finge användas för bestridande al kostnader lör reglering
af flottleder; och har domänstyrelsen, under förutsättning af dylikt
tillstånd, funnit årliga anslag för ifrågavarande kostnader kunna tills
vidare upphöra. Emellertid har domänstyrelsen uppgifva fall undantagsvis
kunna förekomma, då det skulle vara önskvärd! för afkastningens
höjande å kronoparker äfven i andra delar åt landet än de förut
nämnda, om kronan toge initiativ till reglering af flottleder, och
därför hemställt om bemyndigande att använda anslagets ännu disponibla
medel och blifvande flottningsafgifter utan sagda begränsning till vissa län.

Under förutsättning af Riksdagens medgifvande, att de afgifter,
som läggas å flottningen, jämväl förfarande få användas till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder, anser äfven jag anslag för ifråga -

Reglering

flottleder

[70.

440

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottetk
yttrande.

Uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet.

[71.]

Skogsodlingens

befrtim -;}ande.

1 72.]

varande ändamål icke erfordras för år 1909; och har jag icke något
att erinra mot domänstyrelsens förslag, att användningen af föregående
års ännu disponibla anslag samt af inflytande flottningsafgifter må
utsträckas jämväl till andra län än de förut omförmälda.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot att inflytande flottningsafgifter
och föregående års besparingar å ifrågavarande anslag
hädanefter användas till bestridande af kostnaden för reglering af flottleder
äfven inom andra delar af riket än de norrländska länen samt
Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, hemställer,

att Riksdagen må medgifva,

a) att under år 1909 inflytande flottningsafgifter
må användas till bestridande af kostnader för reglering
af flottleder inom riket;

b) att de medel, som af föregående års anslag till

. bestridande af kostnader för reglering af flottleder i

de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro
och Västmanlands län vid 1908 års slut må finnas
disponibla, må under år 1909 till enahanda ändamål
användas utan begränsning till vissa län.

Uppehållande af skogsvärdsstyrelsernas verksamhet.

67:o) Enligt Kuugl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bedridande
af kostnaderna för uppehållande af skogsräfdsstyrelsernas
verksamhet, på extra stat för år 1909 bevilja ett anslag
af 60,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

68:o) Vidare och likaledes i anledning af Kung]. Maj:ts förslag
hemställer utskottet,

att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande
''för år 1909 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor,
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån
af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till

Statsutskottets Utlåtande N:o K).

-i41

livilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet
lämnat bidrag, eller i landstingsområde, där
sådan styrelse icke linnes, landsting eller hushållningssällskap,
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag
må till något landstingsområde utgå med högre
belopp än det, hvarmed landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem till ändamålet
bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att
efter årets utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
afgifva i’edogörelse öfver användningen
af de utaf staten samt af landsting eller
hushållningssällskap lämnade bidrag.

Lindring af fraktkostnaderna för kalk.

69:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för lindring af
fraktkostnaderna vid transport å järnväg af kalk, kalkstensmjöl och
märgel för jordbrukets behof, på extra stat för år 1909 anvisa, såsom
förslagsanslag, 200,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med bifall till af Kungl. Maj:t framställdt förslag beviljade Riksdagen
år 1907 å extra stat för innevarande år, såsom förslagsanslag,

200,000 kronor för restitution af viss del af fraktkostnaderna vid
transport å järnväg af kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets
behof, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
för jordbruksärenden den 12 januari 1907 angifna grunder.

Med anledning häraf har Kungl. Maj:t den 6 december 1907 i
nådigt bref till järnvägsstyrelsen fastställt bestämmelser rörande genomförandet
af den sålunda medgifna fraktlindringen, att gälla tills vidare,
så länge anslag för ändamålet anvisas, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet för den 12 januari 1907 angifna grunder.

Uti underdånig skrifvelse den 5 oktober 1907 har landtbruksstyrelsen,
då medel för samma ändamål syntes böra beredas äfven för
år 1909 och anledning icke syntes förefinnas att ifrågasätta förändring
i det belopp, som i sådan händelse borde utverkas, hemställt om proposition
till Riksdagen om beviljande jämväl för år 1909 af ett förslagsanslag
å 200,000 kronor för ifrågavarande ändamål.»

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Savil. 1 Afd. 10 Höft. 5t»

Statabidray
till frakt afqifter
för kalk.

[73.]

442

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Internationella
land tbruksinstitutet

i Rom.

[74.]

Svenska
fattigvårdsförbundet.

[75.]

I anslutning till livad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, hemställde
departementschefen, under erinran att det förut brukade uttrycket
»restitution» med hänsyn till det sätt, hvarpå utbetalningen
af ifrågavarande statsunderstöd numera blifvit ordnad, icke syntes
vara fullt exakt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta föreliggande
framställning, samt yttrade vidare, att, därest förslaget bifölles,
de nuvarande hufvudgrunderna beträffande genomförandet af den sålunda
medgifna fraktlindringen fortfarande syntes böra följas.

Då samma skäl, som föranledde nästlidet års Riksdag att bevilja
enahanda anslag, som nu till ifrågavarande ändamål begäres, fortfarande
synas hafva giltighet, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för lindring af fraktkostnaderna
vid transport å järn väg af kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behof, på extra stat för år 1909 anvisa,
såsom förslagsanslag, 200,000 kronor.

Internationella laiidtbruksiiist it litet i Rom.

70:o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden
för Sveriges deltagande uti internationella landtbruksinstitut
et i Bom, på extra stat för år 1909 anvisa

5,000 kronor.

Svenska fattigvårdsförbundet.

71:o) Kung], Ma.j:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd
åt svenska fattigvårdsförbundet, på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 8,000 kronor.

Rörande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Vid den kongress för fattigvård och folkförsäkring’, som med bidrag
af statsmedel afhölls i Stockholm den 4, 5 och 6 oktober 1906, beslöts

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

4 43

bildande af eu förening under namn åt Svenska tattigvårdsförbundet och
antogos stadgar för detsamma. Enligt dessa stadgar bär förbundet till
uppgift att sammansluta dem, som arbeta inom fattigvård och välgörenhet,
till gemensamt arbete för eu tidsenlig utveckling af iinderstödsarbetet.
Denna uppgift vill förbundet fylla hufvudsakligen genom att tillhandagå
med upplysningar och råd rörande fattigvård och välgörenhet, genom
att anordna möten och kurser samt genom att utgifva eu tidskrift och
andra publikationer. Förbundets angelägenheter handhafvas åt eu styrelse
af 30 personer med lika många suppleanter, däribland en ledamot och
eu suppleant för hvart af rikets samtliga län. De löpande göromålen

skötas af ett arbetsutskott på fem personel’.

I underdånig skrifvelse den 13 september 1907 har nu förbundet
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för år 1909 bevilja förbundet ett
anslag af statsmedel å 8,000 kronor. Förbundet har därvid meddelat
att förbundets medlemmar utgjordes af 350 fångvårdsstyrelse!’, 4b
välgörenhetsföreningar samt''omkring 800 enskilda personer. Förbundet
har i nämnda skrifvelse vidare anfört följande.

Förbundets verksamhet omfattade följande hufvudgrenar:

1. Utgifvande af Svenska fattigvårdsförbundets tidskrift. Denna
hade till främsta uppgift att sprida upplysning i den omfattande fattigvårdsfrågan.
Tidskriften innehölle i sådant afseende origmalartikiar i
fattigvården rörande frågor, redogörelser för fattigvården i olika landsdelar
samt för anstalters anordnande och ledning, referat öfver möten i
fattigvårdsfrågan samt öfver Riksdagens behandling af fattigvårdsspörsma
och kammarrättens utslag i fattigvårdsprocesser, notiser från in- och
utlandet angående reformer i fattigvårdsarbetet, litteraturanmalnmgar och

en frågoafdelning. „ ,, , , ,, , ,

2. Anordnande af en upplysningsbyra för meddelande åt kostnads fria

råd och upplysningar i fråga om fattigvårdens ordnande, ritning ai ti
anstalter och litteraturanvisningar. Upplysningsbyran hade redan pa
begäran meddelat upplysningar och anvisningar till ett större antal landskommuner
och städer. . _

3. Anordnande af pristäflingar för ritningar till anstalter, ror

bundet hade i sådant afseende redan anordnat en täflan för ritningar
till smärre fattiggårdar, i hvilken deltagit 11 täflande, däraf 2 pus belönats.

af före(jrag i fattigvårdsfrågan. Genom förbundets

bemedling och delvis på dess bekostnad hade ett stort antal föreläsningai
anordnats vid 1907 års sommarkurser i Stockholm, vid Brunnsviks folkhögskola
samt vid ett flertal föreläsningsanstalter i skilda delar åt riket.

444

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5. Anordnande af kurser. På begäran af Norrköpings fångvårdsstyrelse
hade förbundet den 29—30 april 1907 anordnat en fattigvårdskurs
i Norrköping, besökt af omkring 400 på fattigvårdens fält verksamma
personer. Vidare hade förbundet den 19—22 juni vid Pirka folkhögskola
i Jämtland anordnat en kurs för fattiggårdsföreståndare och andra
för fattigvård intresserade personer. I denna kurs hade ett sjuttiotal
personer deltagit,

Förbundets af sikt vore att under sommaren 1908 anordna eu ny
dylik kurs, denna gång i mellersta Sverige. Dessutom förbereddes eu
vårdaiekuis i Stockholm och eu konferens i och för samarbete mellan
fattigvård och välgörenhet i Malmö.

6. Utbildning af funktionärer i fattigvårdens tjänst. Öfverenskommelse
hade af förbundet träffats med ledningen vid goda fattigvårdsanstaltei
om praktisk undervisning för utbildning af föreståndare.

7. tillhandahållandet af blankettformulär, böcker in. in. Förbundet
stode i begrepp att under 1907 utgifva blankettformulär för åstadkommande
af ett enhetligt system vid förande af fattigvårdsstatistiken,
ägnadt att underlätta fattigvårdsfunktionärernas arbete.

8. Anordnande af platsförmedling för fattigvårdstjänstemän.

9. t örteckning å fattigvårds- och välgörenhetsanstalter, fromma
stiftelser etc. För utgifvande af en sådan förteckning hade förarbeten
vidtagits.

Därjämte hade fattig vårdsförbundet för af sikt att, därest för ändamålet
erforderliga medel kunde beredas, under år 1908 utvidga sin verksamhet
i följande afseenden:

1. Anordnande åt en särskild barnavårdsafdelning med uppgift att
meddela fattiga mödrar kostnadsfria råd och upplysningar angående
barnavård, att anordna praktiska kurser i barnavård, att öfvervaka och
tillvarataga nödlidande mödrars och barns rätt gent emot barnafäderna
samt att genom utgifvande af skrifter och anordnande af föredrag verka
för bättre barnavård och modersskydd. För realiserandet af denna plan
hade förbundet ämnat anställa eu särskild person med uppgift att tjänstgöra
som instruktör på ifrågavarande område.

2. Utredning af vissa frågor rörande s. k. förebyggande fattigvård.

3. Utgifvande af en serie småskrifter angående vissa detaljfrågor
samt af praktiska handböcker i fattigvård.

4. Anställande af eu fattigvårdskonsulent med uppdrag att gifva

i. mi företaga undersökningar till afhjälpande af miss förhalkmden

samt på andra sätt bistå kommunerna i deras ordnande af
fattigvården. Fn sådan privat fattigvårdskonsulent, om hvars anställande

Statsutskottets Utlåtande N:o in.

445

ganska allmänt uttalats önskningar, skulle enligt förbundets mening på
lämpligt sätt bereda marken för anställande af en statens fattigvårdsinspektör
eller instruktör.

Organiserandet och utförandet åt det sålunda planerade arbetet
kräfde gifvetvis ej blott intresserade och dugliga personliga krafter,
utan äfven penningmedel. De erforderliga personliga krafterna hade
förbundet till väsentlig del redan lyckats förvärfva. Ej så de erforderliga
penningmedlen. De bidrag från kommuners och enskildas sida,
på livilka förbundet i sådant afseende kunde göra sig räkning, vore långt
ifrån tillräckliga. Till upplysning härutinnan har förbundet meddelat
följande beräkning af sina inkomster och utgifter, sedan verksamheten
utsträckts på sätt ofvan antydts:

Utgifter.

Lokalhyra ................ kronor

Belysning och städning ........................................ „

Telefon............................................................. „

Papper och trycksaker............................................ „

Inköp af tidskrifter och böcker ........................ „

Omkostnader för tidskriften ................................ ,,

Byråkostnader ........................................................

Utgifter för upplysningsbyrån........................

„ „ anordnande af kurser................

„ „ tryckning af en uppslagsbok

Fattigvårdskonsulent............................................

Diverse utgifter ....................................................

700	—
200	—
50	—
250	—
100	—
3,327	50
3,000	—
200	—
700	—
200	—
5,500	—
200	—
4,427	50

Inkomster.

Årsafgifter.................................................................... kronor 6,000: —

Beräknade inkomster af tidskriften m. m..... „ 327: 60

Summa inkomster kronor 6,327: 6o

Enligt förestående beräkning skulle alltså uppstå en brist å omkring
8,000 kronor. Om förbundet icke kunde anskaffa detta belopp,
måste det afstå från att söka realisera flera af omförmälda önskemål,
uppenbarligen till stor skada för förbundets verksamhet i dess
helhet. En sådan afstympning af förbundets arbete skulle så mycket
mer vara att beklaga, som just för närvarande på skilda håll i vårt
land förspordes ett nyvaknadt intresse för vidtagande af reformer på
fattigvårdens fält. Om den ledning, som vännerna af en fattigvårds -

Departements chefen.

446 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

reform själfva organiserat i förbundet, förlamades i sin verksamhet till
följd af brist på medel, torde äfven en god del af berörda intresse för
en förbättrad fattigvård komma att rinna nt i sanden.

Öfver förevarande ansökning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits
den 14 november 1907 af kammarrätten och den 21 december
samma år af statskontoret.

Kammarrätten har därvid anfört, att kammarrätten, som det icke
torde tillkomma att ingå i närmare granskning af det för förbundets
verksamhet uppgjorda program eller bedömande af storleken af d.et
understöd af statsmedel, hvaraf förbundet för realiserandet af sina
önskemål kunde vara i behof, ansåge förbundets verksamhet vara af
den betydelse för det allmänna, att densamma borde af staten understödjas.
Därest anslag skulle komma att för ändamålet beviljas, borde
såsom villkor för detsammas utgående föreskrifvas, att förbundet skulle
till Kungl. Maj:t afgifva berättelse öfver sin verksamhet, innefattande
jämväl redogörelse för förbundets inkomster och utgifter.

Statskontoret har, med afseende å arten af förbundets verksamhet,
för sin de! tillstyrkt, att förbundet erhölle understöd af allmänna medel;
och då hvarken allmänna besparingarna å nionde hufvudtiteln eller
något å riksstat en uppfördt anslag torde kunna för ändamålet anlitas,
syntes framställning böra göras till Riksdagen om beviljande för år
1909 af ett extra ordinarie anslag till erforderligt belopp. I fråga om
det af kammarrätten för anslagets utgående föreslagna villkor hade
statskontoret intet att erinra.

Den sammanslutning mellan fattigvårdsstyrelser, välgörenhetsföreningar
och enskilda personer, som i angifvet syfte skett i och
med svenska fattigvårdsförbundets bildande, synes mig vara ägnad att
fylla en viktig uppgift i arbetet för främjande af en rationell och tidsenlig
fattigvård. Inom de särskilda fattigvårdsstyrelserna och välgörenhetsföreningarna
hafva ofta nog saknats de kunskaper och den
vägledning i arbetet inom fattigvård och välgörenhet, som utgjort en
nödvändig förutsättning, för att detta arbete skulle blifva till verklignytta
och bära god frukt. Med hänsyn till den organisation, som gifvits
åt förbundet, och de mångskiftande gagneliga såväl teoretiska som
praktiska uppgifter, som förbundet satt sig före, torde med skäl kunna
antagas, att förbundet skall visa sig i stånd att i väsentlig mån afhjälpa
nämnda olägenheter. Icke minst torde det vara af betydelse att personer,
som inom landets skilda delar ägna arbete åt fattigvården, vid af förbundet
anordnade kongresser och kurser beredas tillfälle att träda i

447

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

närmare förbindelse med hvarandra och tillgodogöra sig den erfarenhet
i hithörande ämnen, som inom olika orter vunnits.

På fattigvårdens område gör sig för närvarande otvetydigt gällande
eu kraftig reformrörelse, hvilken särskildt tog sig uttryck i den lifiiga
anslutningen till den hösten 1906 i Stockholm afhallna fattigvardskongressen.
för vidmakthållande och utbredande i allt vidare kretsar
af intresset för denna viktiga samhällsangelägenhet är förvisso förbundets
verksamhet af betydelse.

På sätt förbundet framhållit, är emellertid förbundet för att ej
hämmas i sin verksamhet i behof af statsunderstöd; och da jag, såsom
af det sagda framgår, är af den mening att af förbundet kunna väntas
goda insatser i sträfvandet för åstadkommande af en förbättrad fattigvård,
anser jag mig, i likhet med de i ärendet hörda myndigheter na, böla
tillstyrka beviljandet af dylikt understöd. I afseende å det af förbundet
föreslagna beioppet af detta understöd finner jag icke anledning till

erinran.» , .

Slutligen yttrade departementschefen, att, därest framställningen
bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja meddela särskilda bestämmelser för
anslagets åtnjutande och därvid, på sätt kammarrätten föreslagit, föreskrifva,
att förbundet skulle till Kungl. Maj it afgifva berättelse öfver sin
verksamhet, innefattande jämväl redogörelse för förbundets inkomster
och utgifter under det år anslaget afsåge.

Af hvad departementschefen i detta ämne anfört har utskottet
trott sig finna, att Svenska fattigvårdsförbundets organisation och verksamhetsplan
gifva grundad anledning att af förbundet vänta ett fruktbringande
arbete till åstadkommande af en förbättrad fattigvård inom
landet, hvarför utskottet anser sig böra hemställa,

att Riksdagen må, till understöd åt svenska fattigvän
ds förbundet, på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 8,000 kronor.

Ersättning för åt* statskontoret gjorda förskott.

72:o) Kungl. Maj: t bär föreslagit Riksdagen att, till betäckande
af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å
extra stat för år 1909 ett anslag af 95,787 kronor.

Utskottets

yttrande.

Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.

[76.]

448

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af
Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till godtgörande af kostnader för landtmäteriför rättningar

å lcronoegendomar ............................ kronor 9,877: 8 4

,, godtgörande af kostnader för gäldande af kronans
andel i laga skifte å ägorna till Juno suando

Masugnsby i Norrbottens län................. „ 545:80

,, ersättning för kostnader för vissa kronohemmans

deltagande i vattenafledningsföretag ................. „ 22,978: 2 7

,, gäldande af vägskatt för år 1906 för regala

laxfisket i Torne älf ............................................... „ 288: —

,, gäldande af vägskatt för år 1906 för till statsverket
indragna frälseräntor af hemmanet */8

mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län............ 2: 8 8

,, godtgörande af kostnader för gäldande af kronan
påförda kommunalutskylder för vissa från
förra länsmansbostället Fintorp n:o 1 och förra
militiebostället Hunnebo n:o 1 i Göteborgs och

Bohus län afsöndrade områden .......................... „ 148: 2 o

„ ersättning åt arrendatorerna af förra militiebostället
Stora Ryk n:o 1 med Lilla Ryk n:o 2
in. fl. kronoegendomar inom Älfsborgs län för

skada genom vattenuppdämning.......................... ,, 736: 18

., ersättning för godtgörelse för trädesbruk, gräsfrösådd
och höstplöjning m. m. vid förra militiebostället
Va mantal Ödsby n:o 1 Öfre och Vs
mantal Bårby n:o 1 i Göteborgs och Bohus län „ 328: 6 G

„ ersättning för husröta å förra länsmansbostället

3 4 mantal Bälby n:o 1 i Uppsala län ............... ,, 2,170: 7 9

„ ersättning för öfverbyggnad å förra öfverjägmästarbostället
1 mantal Måssby n:o 1 Sör gården

i Örebro län .............................................. ,, 117: 3o

„ ersättning för öfverbyggnad å förra kaptens bostället

V» mantal Ede i Jämtlands län ..... ,, 1,866: 6 9

„ ersättning åt förutvarande arrendatorn af förra
militiebostället V* mantal Björnarp n:o 3 i

transport kronor 39,010: gi

Statsu(nkoUetn Utlåtande N:o W.

transport kronor

Älfsborgs län för vid egendomen verkställda

byggnadsarbeten ............................................. »

ersättning till innehafvare!! af länsmansbostället
Blackstad n:o il i Östergötlands län för rnistad

afkomst af exproprierad jord ........................... „

byggnadsersättning åt torpare ä kronoparker
inom Västerbottens och Norrbottens län „

godtgörande af kostnader för fiskeritillsynen vid
regala laxfisket i Torne älf under år 1906 „

godtgörande af hyreskostnad för en byggnad
för centralanstaltens för försöksväsendet på

jordbruksområdet räkning ................................. »

godtgörande af kostnader för utarbetande al
ritningar och förslag till vissa nybyggnader
m. in. vid Ultuna landtbruksinstitut „

utbetalande af fyllnadsarfvoden åt vissa tillförordnade
tjänstemän vid skogsinstitutet och

skogsstaten .............................................................. »

godtgörande af kostnader för uppgörande af
förslag till köpeskillingar för tomter vid Nattavara
och Lakaträsks järnvägsstationer i Norrbottens
län .............................................. »

godtgörande af kostnader för kommittén för
utarbetande af förslag till ett ändamålsenligt
ordnande af den lägre landtbruksundervisningen ,,
godtgörande af kostnader för kommittén för
utredning angående de åtgärder, som kunna
böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård
af kronans och de under skogsstatens tillsyn

ställda skogarna i Norrland och Dalarna ..... „

godtgörande af kostnader för kommittén för utarbetande
af förslag till förändrad lagstiftning

angående fattigvården m. m....................... „

godtgörande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
af sakkunniga personer vid
behandling af frågan om egnahemslåner öreisen „
godtgörande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
vid uppgörande af förslag__________

transport kronor

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

449

39,010: 6 1
‘200: —

52: 8 5
12,500: —
1,624: —

600: —

1,440: —

6,792: 7«

150: 84
2,670: -20

6,686: 21

462:34

619: 60

72,809: 41
57

450

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till

transport till vissa ändringar i gällande villkor för er-hållande af understöd från de af Riksdagen an-	kronor	72,809: 41
visade anslag till frostminskningsföretag m. m. godtgörande af kostnader för biträde inom jord-bruksdepartementet vid beredning af frågan om upplåtelse af odlingslägenheter å krono-		619: 91
mark inom norra delarna af riket ................ godtgörande af kostnader för biträde vid be-handling af fråga om ordnande af skogsunder-	>>	325: 50
visningen in. in. ................................................. godtgörande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet vid utredning rörande afvittringen inom vissa områden af Väster-		13,661: 46
bottens och Norrbottens läns lappmarker godtgörande af kostnader för biträde inom jord-bruksdepartementet af sakkunniga personer vid behandling af frågan om skydd åt landets natur	V	380: —
och naturminnesmärken ................................... godtgörande af kostnader för biträde inom jord-bruksdepartementet vid utarbetande af förslag	??	1,364: 96
till lag om fiskeriområden in. m..................... gäldande af kostnader för biträde inom jordbruks-departementet vid beredning af frågor om lag-bestämmelser rörande enskilda vägar på lan-		4,710: 79
det in. m.............................................................	> J	1,864: Öl
eller tillhopa	kronor	95,736: 64.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor hemställde departementschefen om anslagets upptagande
till ofvan förstnämnda belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1909 ett anslag af 95,737
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

451

Extra lönetillägg.

73:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkt 77 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1908 angifna
grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och
betjänte uti jordbruksdepartementet samt vid under sistnämnda departement
lydande verk och stater, å extra stat för år 1909 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 115,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagens lopp afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet härmed
skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 17 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Tillfällig
lö it e förbättring,

[77.]

452

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

vid punkt 9;o (angående domänstyrelsen):

af herr I. Wijk, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts i
propositionen n:o 30 framlagda förslag och med afslag
å herr Ekmans i ämnet väckta motion, må

a) godkänna följande aflöningsstat för domänstyrelsen
:

■ Generaldirektören och chefen ......	Kronor
Tjänst-„ görings- Lo11'' pen- ; ningar.	Orts- tillägg. -Summa- - i
9,000 4,500	1,500	15,000
Summa kronori — —	—	163,000

b) besluta — — — söckendag.»

c) godkänna följande villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner:

att innehafvare--lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar---uppbära något

däraf;

att vid sjukdomsfall —--bestrida mot åtnjutande,
om förordnande---samma kalenderår;

. att, därest förhöjning---utgå till månadens

slut;

453

Statsutskottet* Utlåtande N:o 10.

att i fråga om skyldighet, att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla
— — i sammanhang därmed;

d) förklara--— tillkommit dem;

ej i riksstaten uppföra — — — förhöjdt, belopp;

af herrar P. Pehr son, J. A. Sjö, S. V. Nyländer, ii. ödqvist, A.
Wiklund, P. Pehr sson, Ö. Em then och C. J. Ödman, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»I)en'' af Kungl. Maj:t---upphöra,

I fråga om den för domänstyrelsens chef föreslagna aflöning å

15.000 kronor, eller samma belopp, som 1907 års Riksdag i aflöning!''-staten för telegrafverket uppförde för detta verks chef, kan utskottet
icke biträda hvad Kungl. Magt föreslagit. Utskottet finner nämligen
de skäl, som framlagts för att dessa chefer skulle vara, med hänsyn
till ämbetsverkens affärsverksamhet, med hvarandra jämförliga, icke
öfvertygande. En väsentlig skillnad synes förefinnas emellan den verksamhet,
som utöfvas af telegrafverket, hvilket drifver en omfattande
verkstadsrörelse och har att ingå aftal om högst betydande varuinköp,
och domänstyrelsens skogsför v ältning, hvilken, hvad den affärsmässiga
delen däraf, eller virkesförsäljningen, beträffar, till stor del utöfvas af
verkets underlydande organer. Den affärsskicklighet, som bör stå till
domänstyrelsens förfogande, synes därför ej med nödvändighet böla
vara till" finnandes hos domänstyrelsens chef utan böra kunna påräknas
hos hans underordnade inom verket eller skogsstaten. Utskottet ansei
därför, att chefen för domänstyrelsen snarare bör jämställas med statskontorets
chef, och att de för den sistnämnda af 1901 ars Riksdag
fastställda löneförmåner böra till lika belopp tilläggas chefen för domänstyrelsen,
hvilken då skulle erhålla 7,000 kronor i lön, 3,000 kronor
i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg, eller tillsammans

11.000 kronor. Utskottet finner sig äga så mycket större anledning
att föreslå denna lönesättning, som Riksdagen icke torde böra utan
tungt vägande skäl tillskapa nya löneformer, hvilka, såsom Kungl. Maj:ts
förslag innebär, kunna medgifva rätt till pension efter till och med
kortare tjänstetid än 6 år.

Hvad beträffar----erforderlig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts i

454

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

propositionen n:o 30 framlagda förslag och med afslag
å herr Ekmans ofvannäinnda motion, må

a) godkänna följande aflöningsstat för domänstyrelsen
:

Genera ldirektöreu och chefen........	Kronor
Lön.	Tjänst- görings* pen- ningar.	Orts- tillägg.	Summa.
■<1 1 § o	3,000	1,000	11,000
Summa kronor! —		_	159,000

b) besluta — — — söckendag.

_ c) godkänna'' följande villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i staten upptagna aflöttingsförmåner:

att innehafvare---lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar---uppbära något

däraf;

_ att vid sjukdomsförfall---bestrida mot

åtnjutande om förordnandet — — samma kalenderår;
att, därest förhöjning---utgå till måuadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gäda —
--— i sammanhang därmed;

d) förklara — — — tillkommit dem;

e) i riksstuten uppföra anslaget till don länstyrelsen,
nu 94,000 kronor, med ett med 65,0u0 kronor till

159,000 kronor förhöjdt belopp.»

åt heirar K. Starbäck, 1). Persson och E. Hammarlund, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Till utskottets kännedom har kommit, att de sakkunnige, som
tillkallats för att bland annat utarbeta förslag till skogsundervit-ningens

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

455

ordnande i riket, inom den närmaste framtiden afslutat sitt arbete.
Majoriteten bland dessa föreslår, att de ärenden, som röra denna skogsundervisning,
skola läggas under en särskild styrelse, och skulle detta
förslag vinna statsmakternas bifall, komme eu ej oväsentlig lindring i
domänstyrelsens arbetsbörda att inträda. Vidare är en särskild kommitté,
den så kallade Norrländska skogsvårdskommittén, sysselsatt med undersökning
»om de åtgärder, som böra vidtagas för åstadkommande af eu
rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn stående särskilda
skogarna i Norrland och Dalarne». Det torde icke ligga utanför möjlighetens
gräns, att äfven de resultat, till hvilka eu dylik undersökning
kan komma att leda, mer eller mindre omedelbart kunna beröra domänstyrelsens
organisation. Det synes fördenskull utskottet föga lämpligt
att nu verkställa en omorganisation af domänstyrelsen utan att afvakta
framläggandet af ofvan relaterade utredningar, hvilka till äfventyrs skulle
komma att inom en ganska kort tid medföra en ny omgestaltning af
densamma. Utskottet kan sålunda i denna del ej biträda Kungl. Maj:ts
förslag, utan finner sig böra afstyrka tillsättandet af de föreslagna nya
tjänsterna.

Däremot kan det ej vara rimligt, att detta uppskof med omorganisationen
af verket äfven skulle medföra ett uppskof med förbättringen
af tjänstemännens löner. Hvad då först beträffar den för
domänstyrelsens chef föreslagna aflöning å 15,000 kronor, eller samma
belopp som 1907 års Riksdag i aflöningsstaten för telegrafvei''ket uppförde
för detta verks chef, kan utskottet icke biträda hvad Kungl.
Maj:t föreslagit. Utskottet finner nämligen de skäl, som framlagts för
att dessa chefer skulle vara, med hänsyn till ämbetsverkens affärsverksamhet,
med hvarandra jämförliga, icke öfvertygande. En väsentlig
skillnad synes förefinnas emellan den verksamhet, som utöfvas af telegrafverket,
hvilket drifver en omfattande verkstadsrörelse och har att ingå
aftal om högst betydande varuinköp, och domänstyrelsens skogsförvaltning,
hvilken, hvad den affärsmässiga delen däraf eller virkesförsäljningen
beträffar, till stor del utöfvas af verkets underlydande organer.
Den affärsskicklighet, som bör stå till domänstyrelsens förfogande, synes
därför ej med nödvändighet böra vara till finnandes hos domänstyrelsens
chef utan böra kunna påräknas hos hans underordnade inom verket
eller skogsstaten. Utskottet anser därför, att chefen för domänstyrelsen
snarare bör jämställas med statskontorets chef, och att de för den sistnämnda
af 1907 års Riksdag fastställda löneförmåner böra till lika
belopp tilläggas chefen för domän styrelsen, hvilken då skulle erhålla

7,000 kronor i lön, 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 1,000

456

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor i ortstillägg, eller tillsammans 11,000 kronor. Utskottet finner
sig äga så mycket större anledning att föreslå denna lönesättning, som
Riksdagen icke torde böra utan tungt vägande skäl tillskapa nya löneformer,
bvilka, såsom Kungl. Maj:ts förslag innebär, kunna medgifva
rätt till pension efter till och med kortare tjänstetid än 6 år.

Mot öfriga af Kungl. Maj:t föreslagna löneförhöjningar har utskottet
intet att erinra; och då utan allt tvifvel domänstyrelsens göromål äro
stadda uti ständig och afsevärd tillväxt och sålunda en tillökning af
arbetskrafter synes erforderlig, finner utskottet den af Kungl. Maj:t
föreslagna höjningen af anslaget till amanuenser och biträden in. m.
befogad, liksom utskottet anser, att fortfarande å extra stat böra uppföras
aflöningar, motsvarande begynnelseaflöningen för tjänsteman i
första lönegraden, till ytterligare tre tjänstemän (notarier) å styrelsens
skogsafdelning.

I en inom Andra Kammaren af herr J. Ekman väckt motion
n:o 40 har förslag framställts,

Datt Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes efter skedd utredning snarast möjligt förelägga
Riksdagen förslag till sådan omorganisation af kungl. domänstyrelsen,
att densamma måtte tillföras största möjliga sakkunskap i fråga om
afsättningen af produkter ur kronans skogsegendomar, och äfven i
öfrigt en mera modernt affärsmässig skötsel af nämnda afsättning
möjliggöras.»

Ehuruväl det för närvarande ej förefaller sannolikt, att med
statens skogsförvaltning i en nära framtid kommer att förenas någon
egentlig industriell affärsverksamhet i större omfattning, såsom sågverksrörelse
eller andra företag afseende råvarans förädling, så synas dock
talande skäl hafva af motionären företetts, att ej alltid en moderna
fordringar motsvarande affärsmässighet iakttages vid virkesförsäljningens
ordnande. Detta förhållande måste i afsevärd grad inverka på utnyttjandet
af statens storartade skogskapital. På grund häraf och då
sålunda enligt utskottets mening hela frågan om domänstyrelsens förvaltningssätt
och omfånget af dess verksamhet för närvarande är
sväfvande, kan utskottet ej anse annat än att en utredning i det af
motionären framhållna syftet är af behofvet påkallad.

Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets Utlåtande N:ö 10.

457

att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
n:o 30 må

a) godkänna följande aflöningsstat:

			K r o	n o r.
			Tjänst.	Orts- tillägg.
		hörn	görings- pen- ningar.	Summa.

1	generaldirektör och chef........	7,000	3,000	1,000	1 11,000
	Jordbruksafdeln ingen.
1	föredragande byråchef............	5,000	2,500	600	8,100
1	» » ............	5,000	2,500	600	8,100
1	notarie ....................................	2,200	1,500	300	4,000
1	dito............................................	2,200	1,500	300	4,000
	Skogsuf delningen.
3	föredragande byråchefer........	15,000	7,500	1,800	24,300
2	notarier ....................................	4,400	3,000	600	8,000
1	bokhållare................................	2,200	1,500	300	4,000
; 1	revisor ....................................	2,200	1,500	300	4,000
1	ombudsman och fiskal............	2,200	1,500	300	4,000
1	registrator och aktuarie........	2,200	1,500	300	4,000
1	förste vaktmästare ................	900	450	150	1,500
\|1	vaktmästare ............................	700	350	150	1,200
1	»	700	350	150	1,200
Till arfvode!! åt amanuenser och
	biträden samt för byggnads-planers granskning, flitpennin-gar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariats-ersättning samt trycknings-kostnader ................................		—		53,700
	Summa kronor	—	—	—	141,100

Alun. För byråchef kan lönen efter 5 år höjas med 600 kronor. För
notarie och med i aflöningsförmåner likställd kan lönen efter 5 år
höjas med 500 kronor, efter ännu 5 år med ytterligare 500 kronor
och efter ännu 5 år återigen med 500 kronor.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå, äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

b) —--(lika),

c) --- (lika),

d) —--(lika),

Hih till Riksd. Urat. 1908. i Sand. 1 Afd. 10 Höft.

458

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

e) å ordinarie stat uppföra anslaget till domänstyrelsen,
nu 94,000 kronor, med ett med 47,100 kronor
till 141,100 kronor förhöjdt belopp,

f) på extra stat för aflöning åt 3 notarier med

4,000 kronor hvardera bevilja 12,000 kronor,

g) att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning, huruvida och i så fall hvilka förändringar
i det i herr Ekmans motion angifna syftet
böra i fråga om domänstyrelsens omorganisation vidtagas
;

af herr J. 7. Larsson mot vissa delar af motiveringen;

vid punkt 10, a) (angående aflöningsstat för skogsstaten):
af herrar E. G. Kinker g, I). Persson och K. Starbäck, hvilka yrkat,

att de i det af Kung], Maj:t framlagda förslaget
till stat för skogsstaten upptagna respenningar för
öfverjägmästare och jägmästare måtte af Riksdagen
beviljas, och att anslaget till respenningar alltså måtte
i staten utföras med ett belopp af 153,500 kronor;

vid punkt 10, i) (angående stat för statens skogsförsöksanstalt):
af herrar grefve Å. F. G.son Wachtmeister, E. G. Kinberg, K.

Starbäck och J. T. Larsson, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen måtte godkänna följande stat för
statens skogsförsöksanstalt:

Kronor.

Arfvode till föreståndaren ..............................................

» » botanisten................................................

» »en assistent.............................................

» » > » ................................

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt tillfälliga
bitrflden och handtlangning äfvensom till expensmedel.
.....................................................

Summa kronor''

3,000

5.500

3.500
3,500

15,000

30,500

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

459

af herr E. G. kritberg, som yrkat, att utskottet måtte hemställa.

att ;len föreslagna höjningen af expensmedel
för statens skogsförsöksanstalt mätte gälla äfven för
innevarande år;

vid punkt 11 (angående anslag till inköp af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark):

af. herrar A. G. L. Billing, il. 11. Törnebladh och H. Andersson;

vid punkt 14 (angående rikets allmänna kartverk):

af herrar 1). Persson och K. Starbäck, livilka ansett, att utskottets
motivering bort hafva följande lydelse:

»En omläggning af detta kartverks arbeten, så att kartorna skulle
kunna gagna äfven andra ändamål, synes därför med skäl kunna
ifrågasättas.

Utan att i detta sammanhang vilja ingå i pröfning af de skal.
som kunna anföras för eller emot det ifrågasatta j ordregistret,v‘och i
hvilket förhållande ekonomiska kartverkets arbeten böra ställas till
detsamma, anser dock utskottet, att en noggrann utredning i sistberörda
afseende så snart som möjligt bör verkställas och under alla förhållanden
föregå den ytterligare anslagshöjning, som enligt kartverkschefens
ofvannämnda skrifvelse ställas i utsikt.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, — — — hemställa,»

vid punkt 20 (angående byggnadsföretag vid landtbruksinstitutet
vid Ultima):

af herr K. Starbäck;

vid punkt 31 (angående anslag i ill frökontrollanstalter):

af herrar A. T. Odeiberg, I. Wijk och P. Paulson, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Enligt den af Kungl. Maj:t utfärdade stadgan för frökontrollanstalterna
tillhör det dessa anstalter att främja den inhemska fröodlingen
och fröhandeln genom upplysningar och råd samt genom undersökning
af i handeln förekommande frövaror. Denna uppgift hafva dessa anstalter
blott delvis förmått fylla. De hafva i regeln inskränkt sig till att
utföra kontrollundersökning å inlämnade eller i vissa fall särskildt inköpta
prof af utsädesvaror, men icke eller blott i ringa mån verkat
för att sprida upplysning och meddela råd rörande odling, beredning,

460

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

användning samt försäljning och inköp af utsädesvaror. Till följd af
den obetydliga beröringen mellan anstalterna och jordbrukarna hafva
under normala förhållanden de begärda undersökningarna vid många
anstalter vant få och därför äfven mycket kostsamma, om anstaltens
hela underhållskostnad fördelas på antalet utförda undersökningar.
A ven mot kvaliteten af anstalternas arbete hafva välgrundade anmärkuingar
gjorts, då det visat sig, att undersökning af samma frövara vid
ohJca anstalter lämnat rätt afvikande resultat.

Orsaken till dessa missförhållanden har af alla dem, som yttrat
sig rörande denna sak, ansetts vara, att anstalterna äro för svao-t utrustade
i afseende på såväl personal som vetenskapliga hjälpmedel
Forestandarne och deras biträden ägna blott eu ringa del af sin tid
och sitt arbete åt frökontrollverksamheten, hvilken mera betraktas som
en bisyssla vid sidan af andra värf; deras utbildning är stundom rätt
bristfällig; deras erfarenhet är på grund af den ringa omfattningen af
anstaltens arbeten obetydlig, och om än deras tid skulle tillåta dem att
verka som rådgifvare och spridare af upplysning, så sakna de ofta
darior nodig kännedom om jordbruket och dess förhållanden. Dessa
brister kunna ej af hjälpas genom upprättandet af en i allo väl utrustad
anstalt med hufvudsaklig uppgift att fälla utslag, då några af de vanliga,
svagt utrustade anstalterna kommit till olika resultat. Inrättandet
af en sådan anstalt skulle snarare än mer förminska de öfriga anstalternas
auktoritet.

• eUw verksamma sättet att råda hot pa det öfverklagade

missförhållandet ar att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, utrusta alla de
med statsmedel understödda frökontrollanstalter så, att de kunna fullt
fy a dem tillkommande uppgift samt att deras personal kan blifva
fullt utbildad i sitt fack och åt detta ägna hela sin arbetstid och sitt
intresse Om frökontrollanstalterna blifva så utrustade och anordnade
skola de kunna åstadkomma lika pålitliga undersökningar som deri
föreslagna öfverordnade anstalten, och deras verksamhet skall kunna
blifva långt mer omfattande och intensivare än de nuvarande anstalternas,
äfven om deras verksamhetsrayon betydligt ökas. ty den nersonliga
beröringen mellan frökon trollanstalternas tjänstemän och iordbrukarne
blir ej då som nu inskränkt till den närmast anstalten liggande
bygden, utan kan utsträckas till alla delar af dess verksamhetsområde
genom tjänstemännens obligatoriska resor, med närvaro vid
sammanträden och deltagande i undervisningskurser samt genom anordnande
af uppsamlingsställen för mottagande och insändande till
vederbörande anstalt af fröprof till undersökning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ett inskränkande af anstalternas antal till Hägra fä bör ej heller
omöjliggöra för (lem att utföra undersökning af inkommande fröprof.
äfven då dessa tillfälligtvis flerdubblas, tv undersökningsarbetena äro
till en stor del rent mekaniska och kunna utföras af tillfälligt
antagna biträden. På sådant sätt kan den ordinarie personalens arbete
inskränkas till öfvervakande af de tillfälliga biträdena samt till utförande
af större sakkunskap fordrande undersökningsarbeten.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser sig utskottet böra
ansluta sig till Kungl. Maj:ts föreliggande framställning och hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungi. Maj:ts förslag
och med afslag å herr Åkerbergs i ämnet väckta
motion, må till bidrag åt fyra, i enlighet med här ofvan
angifna hufvudyru lider anordnade frökontrollanstalter,
på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 31,500
kronor, däraf för anstalternas utvidgning 12,000
kronor — att med 3,000 kronor utgå till eu hvar af
dessa anstalter, under villkor att till hvar och en af
dem kostnadsfritt öfverlämnas de apparater och andra
inventarier, som tillhöra inom det län, dit anstalten
skall förläggas, befintlig, med statsmedel understödd
frökontrollanstalt — samt till anstalternas underhåll

19,500 kronor, att med 3,000 kronor utgå till den
med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå förenade
frökontrollanstalten och med 5,500 kronor till hvar
och eu af de tre öfriga anstalterna, under villkor att
hushållningssällskap eller landsting, hvar för sig eller
i förening, förbundit sig ej mindre att lämna årsanslag,
som, sammanlagda, uppgå, för den förstnämnda
anstalten till minst 2,000 kronor och för hvar och
eu af de tre öfriga anstalterna till minst 3,000 kronor,
än äfven att bekosta lokal för anstalten, aflöningen
till föreståndare och assistent samt de årliga utgifterna
till anstaltens underhåll och till inköp af
böcker och inventarier för anstaltens behof. »

vid punkt Std (angående åtgärder för höjande af det mindre jordbruket)
:

af herrar JJ. Persson, K. Starbäck och J. T. Larsson, hvilka yrkat,
att utskottet bort hemställa,

462

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen måtte, såsom bidrag till åtgärden
för höjandet af det mindre jordbruket, på extra stat för
år 1909 anvisa ett anslag af 200,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 20,000 kronor;

vid punkt 64,

mom. a) (angående norrländska afdikningsanslaget):

af heirar K. Starbäck, A. TVMund och J. T. Ivarsson, hvilka ansett,
att utskottet bort föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att anslaget skulle
uppföras till ett belopp af 1,000,000 kronor;

inom. b) (angående allmänna frostminskningsanslaget):
af hen ar D. Persson, J. A. Sjö. K. Starbäck. P. O. Lundell och
.7. Ström, hvilka yrkat, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla den af herr 1). Persson
i ämnet väckta motionen;

inom. d) (angående undersökningar rörande frostländigheten):
af herrar A. F. C:son Wachtmeister, E. A. G. A. Wijkander, K.
Starbäck, J. T. Larsson och P. O. Lundell, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa.

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
måtte på extra stat för år 1909, för verkställande
af undersökning angående afdiknings inverkan
till minskande af frostländigheten, bevilja ett anslag af
1 3,000 kronor.

Herr E. Fränekel har begärt fä antecknadt, att han icke deltagit
i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar II. B. Törnebladh och
E. Hammarlund icke inom utskottet deltagit, herr Törnebladh i behandlingen
af punkterna 1—9 och 33—73 samt herr Hammarlund i
behandlingen af punkterna 31—73.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

4(53

tillaga A.

Allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten för
skogsstaten för ordinarie befattningshafvare upptagna
afihiingsförmånerna, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten skall vara
underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden som ock den reglering af tjänstgörings område, som i
allmänhet kan varda stadgad, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af skogsstaten eller särskilda delar däraf eller eljest;
samt i sådant hänseende särskilt vara pliktig, att med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, respenningarna dock
jämkade efter förhållandena, fullgöra de nya eller förändrade tjänstegöromål,
som efter en dylik omorganisation kunna varda honom ålagda;

att med ordinarie befattning vid skogsstaten icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, med undantag
af tjänstebefattning vid skogsskola, där sådan befattning är och fortfarande
anses böra vara med tjänst vid skogsstaten förenad;

att med ordinarie befattning vid skogsstaten ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
profning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skogsstaten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom
de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

464

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela, lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
eldning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgörings- och respenningar, afstå så mycket af lönen, -som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befallningshafvande för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvande varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas höra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domän styrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall för öfverjägmästare jägmästare skall vara
skyldig att. om han förordnas till öfverjägmästare, bestrida denna befattning
mot åtnjutande af de för densamma anslagna tjänstgöringsoch
respenningar — i stället för egna tjänstgörings- och respenningar —
samt den fyllnad i aflöning, som må betingas däraf, att hans tjänstgörino-spennmgar
såsom jägmästare öfverstiga öfverjägmästares tjänstgöringspenmngar.
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjänst i samma tjänstegrad tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förorenande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag.
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
är, pa samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan
? e> efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under
iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar angår
att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderaret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid. som före den
nya aflomngsstatens trädande i kraft förflutit från det han till tjänsten
utnämndes eller, i följd af frågan om reglering af löneförhållandena
m. in. vid skogsstaten. därå erhöll allenast förordnande;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 405

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag öfverjägmästare
jämväl må räkna sig till godo den tid, hvarunder han
varit direktör vid skogsinstitutet, samt jägmästare den tid, hvarunder
han innehaft befattning såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet,
föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, äfvensom ltronojägare
den tid, hvarunder han varit skogsrättare vid statens skogsskola.
vare sig befattningen innehafts på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om förnyad
organisation af den allmänna skogsundervisningen m. in.;

att jägmästare äfven må för tillgodonjutande af ifrågavarande
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, hvarunder han varit föreståndare
för enskild skogsskola, som åtnjutit understöd af statsmedel,
eller underlärare vid dylik skola, i den mån Kung!. Maj:t finner sådan
skola böra i förevarande hänseende likställas med statens skogsskola.
eller hvarunder han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör,
samt den tid, hvarunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden
hos domänstyrelsen, i sistberörda hänseende dock under de
villkor i öfrigt, som gälla för åtnjutande af fastställda aflöningsförmåner
för nämnda styrelse;

att jägmästare, som genom särskildt Kung!. Maj:ts beslut berättigats
att under nu gällande lönestat för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig äfven annan tjänstgöring än som eljest skulle medfört dylik förmån,
i hvarje fall må äfven efter öfvergång till den nya staten tillgodonjuta
den rätt till tjänsteårsberäkning, som sålunda medgifvits honom;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya afiöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1908. i Sami. 1 Åfd. 10 Höft.

466

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Bilaga B.

Allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten för
skogsinstitut för ordinarie befallningshafvande upptagna
aflöningsför mån erna, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsinstitutet skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af de allmänna skogsläroverken eller något eller några af dem
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
jämväl vara skyldig att, därest den undervisning, som nu lämnas vid
skogsinstitutet, eller någon del af densamma, skulle öfverflyttas till
annan undervisningsanstalt, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning, han innehar, efter de föreskrifter, som kunna varda meddelade,
tjänstgöra vid den undervisningsanstalt, till hvilken undervisningen
eller viss del af densamma sålunda blifvit förlagd;

att med ordinarie befattning vid nämnda institut icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid institutet icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt
ej domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skogsinstitutet, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att direktören vid institutet alldeles icke och lektor endast inom
de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar
åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare uppbäras
för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå
till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

i 07

vardande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring lios Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina
tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
lian afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall för direktören lektor skall vara skyldig
att, om han därtill förordnas, mot åtnjutande af jämte egna aflöningsförmåner
så stor del af direktörens tjänstgöringspenningar, som i vederbörlig
ordning kan varda honom tilldelad, och med bibehållande af sin
egen undervisningsskyldighet bestrida de med direktörsbefattningen
förenade göromål, såvidt de ej hänföra sig till den direktören åliggande
undervisningsskyldigheten, dock ej längre än sammanlagdt tre månade*''
under ett och samma kalenderår;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
skall inträda efter tio år, under villkor att han under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning i aflöningen, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på
grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag;

468

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vidkommande förhöjning i aflöningen såväl för direktör som
för annan tjänstinnehafvare skall iakttagas, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen vare sig
på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande
i följd af frågan om förnyad organisation af den allmänna skogsundervisningen
in. m.;

att i fråga om rätt till aflöningsförhöjning af omförmälda slagdirektör
vid skogsinstitutet jämväl må räkna sig till godo den tid.
hvarunder lian innehaft befattning såsom öfverjägmästare, samt lektor
ej mindre den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning
såsom föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola,
varg sig befattningen innehafts på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om förnyad
organisation af den allmänna skogsundervisningen m. in., än äfven den
tid, hvarunder han innehaft enahanda befattning vid enskild skogsskola,
som åtnjutit understöd al statsmedel, i den mån Kung], Maj:t
finner sådan skola böra i förevarande hänseende likställas med statens
skogsskola;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma
förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

469

Mila#» (''.

Allmänna villkor och bestämmelse c för ulligutande eif de för ot dina) ie
befallningshafvande vid skogsskolorna föreslagna, niga aflöningsfönnånerna,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsskola skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation åt
de& allmänna skogsläroverken eller något eller några af dem eller ock
eljest i allmänhet kan varda stadgad samt därvid jämväl vara skyldigunderkasta
sig den förflyttning till annan motsvarande skola, som kan
föranledas af en dylik omorganisation;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke må törenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid skogsskola icke heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej i särskilda fall domänstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skogsskolan,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;

att föreståndare och underlärare vid skogsskola endast mom de
gränser, domänstyrelsen bestämmer, äga åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilda; . ...

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänsteinnehatvaie uppbaias
för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå

till den, som uppehållit befattningen; .

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, ägei
uppbära hela’ lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

470 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af domänstyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt, sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
\ illkoi. under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början3 af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid. som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om förnyad organisation af
den allmänna skogsundervisningen in. in.;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag föreståndare
lör skogsskola jämväl må räkna sig till godo ej mindre den
tid, hvarunder han innehaft befattning såsom föreståndare för annan
statens skogsskola eller såsom underlärare vid sådan skola, vare sig
befattningen innehafts på grund af fullmakt, konstitutorial eller, i följd
åt frågan om förnyad organisation af den allmänna skogsundervisningen
in. in., endast på förordnande, än äfven den tid, hvarunder han innehaft
enahanda befattning vid enskild skogsskola, som åtnjutit understöd
af statsmedel, i den man Kungi. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande
hänseende likställas med statens skogsskola;

471

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut,

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt, angår befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig upphörande af eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed.

472

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Anvisning i
kontant.

1908 års riksstat anslår:

delning och därmed jämförli
anvisning på förslag.

Friheter. 1 Ersättningar.

Kronor. 1 ö. '' Kronor.

17,000—;--

46,200 --

84,800 -

320,100

83,200

4,500
52,500

273,200

30.000

25.000

68.000

94.000

Trptj 1,379,000

270,800—j--

59,700 —!--

ö. Kronor. I ö.

—I 1,070

e Summa.
Kronor.	! ö.
17.000;—i
46.200 -
84.800 —
320,100
83,200
4,500	—
52,500	—i
270,800	—ii
59,700	—i
274,270	—i
30,000	—i
25,000	—i
68,000	-1
94,000	—i £ 1
1,380,070;	—!

Jordbruks -

Ökas med
andtbruksst
Ökas med

Nuvarande belopp ..

-—va. AVA JU1UU1 UH

understöd åt landtmannaskolor)...
reterinär undervisningen. Nu varand

Ökas med .......................................

dlingshjälp åt krononybyggare, föi
andtbruksingenjörer och deras biträ
Ökas med ........................................

efrämjande i allmänhet af jordbruk
änsveterinärer och veterinärstipend
Ökas med ...........................

ökas med

Nuvarande belopp.........

- ---

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp....................

Ökas med ...................................................

För statens skogs]äroverk. Nuvarande belopp
Ökas med ............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

473

Litt. 1.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
		Anvisning i		Indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag.	Summa.
		kontant.		Friheter.	Ersättningar.
departementet.		Kronor. 17,000	0.	Kronor. I	ö. i	Kronor.	ö.	Kronor. 17,000	Ö. 1 j
Nuvarande belopp........	............................... 46,200: — ............................... 7,500: —	53,700	—					53,700	_i
	............................... 34.800: —							57,600
........................................ 22,800: —	57,600	—
näringar (däraf ett förslagsanslag å 50,000 kronor till	320,100	_	1				320,100
	................................ 83,200: —							86,200	1
....................................... 3,000: —	86,200	—					-1
	4,500	—	— —	—	- -	—	4,500	—
	............................ 52,500: —							54.500 270,800 60.500 274,270 30.000 25.000 68.000
	................................ 2,000: —	54,500	—	—	—	- -	—	—H
näringar........................ belopp............................	................................ 59,700: — ................................ 800: —	270,800 60,500		1,070				__l
skildt 160,000 kronor sjukdomar bland husdj	till prisbelöningar af hästar)	273,200 30,000	_	—	- -	—	—
	25,000	—	- -	—	- -	—	—
*	68,000	—
.................................. 94,000: —							163,000
......................................... 69,000: —	163,000	—					—
.................... 680,108: - .................... 433,392:-	- 1,113,500: —
.................... 58,800: - .................... 30,250: -	89,050:— 1,202,550: —
	Transport 1,484,100 —	-\| 1,070	1-	—		1,485,170;—

Bih. till Riksd. Prot. 1908■ 4 Sami. 1 Afd. 10 Håft.

474

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1908 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag.	Summa. j
Friheter. j Ersättningar.

Trpt

Kronor. | ö. ) Kronor. ; ö. Kronor.

1,379,000]—! 1,070—--

3,109,300

12,000

89,200

63.000

50.000
216.800

10,665

215.000
354

1,000,000

9,564

175.000
47,500
70,000

40,469

10,000*—

S:a! 6,497,852*—

Kronor.

1,380,070

ö. i

3,109,300*—

12.000

89,200*-

63,000-50,000,
216.800 -

6.635''

25;

1,664

— 18,964-

1 1 1

7,730

1,664

215,000-379 -

1,000,000-9,564!
175,000*-47.500 -70,000*-

40,469-

10,000!

—* 6,507,246*—

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstatens och skogsinsti personal.

Nuvarande belopp............................

Ökas med ...................................................................

Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen. Nuvarande
Ökas med ............................................................

Till kronoskogamas förvaltning och befrämjande

mänhet. Nuvarande belopp ............................

ukas med ............................................................

jTill belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

jLandtmäteristaten. Nuvarande belopp........................

ökas med ....................................................................

{Skiften och afvittringar, reservationsanslag ...............

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag............

{Rikets allmänna kartverk, reservationsanslag. NuBestämdt
anslag:

Till aflöningar ........................................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg ....................................................

j Reservationsanslag:

Till kartarbeten in. m............................................

Ökas med ............................................................

|Gästgifvares friheter. Nuvarande belopp: »anvisning

Ökas med ....................................................................

{Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

Färjor och färjekarlar....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Ålderstillägg, förslagsanslag ........................................

{Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag. NuÖkas
med ....................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags Ölcas

med ....................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ................................

Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

475''

Transport 1,202,550: —

tutetslärar .

................... 100,000: —

.................... 10,000: — 110,000: -

belopp........ 5,600: —

................... 2,000: — 7,600: —

af skogsväsendet i all.
............... 2,264,792:-

................ 304,058: - 2,568,850: - 2,576,450: —

....................89,200: —

...................................................................*>144,900: —

varande belopp ........................................ 216,800: —

........................ 67,900: —

........................ 21,400: —

........................ 131,500: — 220,800: —

.................................................................... 4,000: —

i kontant» .................................................... 10,665: —

....................................................... 165: —

70,000: —
*)30,000: —
40,469: —
362: —

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och därmed jämförlig!

Anvisning i } anvisning på Jurnlaij. Summa.

kontant.

	Friheter.	Ersättningar, j
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor, j	ö.
1,484,100!	j	1,070 ■ . ! !		''	''	1,485,170!
3,889,000	.	■				3,889,000
12,000		—	—	- -	—	12,000
234,100			_	- -	_	234,100
63,000	—	_ _	—	— —	—	63,000	—
50,000						50,000
220,800						220,800
10,830		6.635	—	1,664	_	19,129	—
215,000	—	- -	—		1—	215,000
354	—	25	—	- -	—	379	—
1,000,000	—	_ _	—	- -	1_	1,000,000
9,564	—		—	- -	—	9,564
175,000	—	i				175,000
47,500		_ _	—	— —	—	47,500
100,000 —	1--	—			! 100,000

40,831

10,000

1,664 - 7,571,473

7.562,079

Summa

varande belopp

anslag. Nuvarande belopp

framdeles kommer att afgifva särskild! yttrande.

476

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. 2.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.

Kronor. ! ö.

Jordbruksdepartementet.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

Till aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare.................................... 4,000

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanåringar:

Till bestridande af kostnaden för tillbyggnad af den s. k. laboratorie -

byggnaden vid landtbruksinstitutet vid Ultuna........ 45,200: —

» undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp .................................................... 3,000:

» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 10,000: —
» förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster norrländs,

Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000: —

» beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets
landthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande
af lärarinnor........................................................ 8,000:

Bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarne och Norrland.................................... 30,000: —

Veterinärundervisningen:

Till inrättande af en veterinärbakteriologisk anstalt........................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt -

bruksmöten .................................................................... 7,500:_

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........ 12*500: —

Transport 20,000: — j

;

102,200 j—

I I

*) 30,000 —

136,200

*) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva sär skilt

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

477

Transport 20,000:

Kronor.

136,200

ö.

Till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner

och redskap för landtbrukets behof....................•••••••• 10,000: — j

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof.................................... 32,000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län 11,250: —

Till understöd åt frökontrollanstalter................................ 10,000: —

» åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver och

gräsfröodlingen....................................................... 15,000: —

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet .................••••••■ 25,000: —

Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
.................................................................... 1,000: —

För anställande af en förste och en andra torfingenjör

samt tre torfassistenter................................................ 25,000: — j

Till upprätthållande af en torfskola ................................ 7,000: — ''

» understöd åt svenska mosskulturföreningen ............ 20,000: — ;

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 195,000: — j
Till ökadt statsbidrag för år 1909 till fortgående smör profningar.

....................................................................... 10,000: —

| » anställande af en konsulent i svinskötsel ................ 7,500: —

; » fjäderfäafvelns befrämjande ........................................ 20,000: — j

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap m. m..................................................... 21,000: — j

Till främjande af nötboskapsafveln i Norrbottens län.... 5,000: —j

Länsveterinärer och veterinärstipendiater:

434,750 —|

Till tillfällig löneförbättring åt länsveterinärer ....................................; 16,000 j

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå 3,790 —j
Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt j

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ................1 3,500 |—

Transport'' 594,240 |—

478

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kronor. i ö.

Fiskerinäringens understöd:

Transport! 594,240

Till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt

för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken

» försäkring af fartyget Skagerak................................

» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare........................................

Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening ............

» bestridande af underhålls- och driftkostnader för ett
fartyg för fiskeriadministrationens behof ................

34,000:
5,200: —

26,100: —

2,250: —
17,500: —

5,000: - 90,050 —

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten:

j För upphållande af verksamheten vid hydrografiska byrån samt för
verkställande af hydrogeologiska specialundersökningar ............

Åtgärder för tillgodogörande af svenska statens vattenfall:

Till inrättande af en särskild styrelse för förvaltningen af statens
vattenfall ...........................................................................................

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän göromålen

hos länsstyrelserna .................................... 42,800: — j

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 45,000: — j

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet....................

49.400 —

*) 40,000 j—:

Landtmäter istaten:

Till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret
af landtmäterielever ................................................

87,800 !—

8,000

*) 8,000 I -

Transport 877,490 1—j

*) Af Kung!. Maja föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva sär skilt

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande No 10.

479

Kronor. i u.

Transport 877,490 —

Rikets allmänna kartverk:

Till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk,

namngranskniug m. .................................................. 19,200:

Till förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska

kartverket anställda kvinnliga ritare och biträden 1,000: — 20,200 |—

Sveriges geologiska undersökning:

Till fortsättande af de geologiska undersökningarna och för utgifvande
af därpå grundade kartor m. m. samt beredande åt undersökningens
tjänstemän och förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättringar
................................................................ 106,200: — ;

» verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska

undersökning................................................................*) 100,000: —j 206,200

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag................................................................ 50,000: :

» understöd åt svnnerligt betungade väghållnings distrikt

........................................................................ 150,000: — ; 200,000

Diverse anslag:

i Till förekommande och hämmande af tuberkelukdomar_ hos nötkreaturen
.................................................................... 70,000:

» understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län (norrländska afdiknings anslaget).

...................................... 700,000:

» understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delen af riket, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd (allmänna frostminskningsanslaget) 200,000: —

» afdikningar å kronans skogar i de norrländska

länen och i Kopparbergs län.................................... 150,000: — |___1 j

Transport 1,120,000: — j 1,303,890

•) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva sär skilt

yttrande.

480

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kronor. i ö.

Transport 1,120,000: — i 1,303,890 !—
Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsemas verksamhet.................... 60,000: —

Till skogsodlingens befrämjande .................................... 100,000: —

» lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg
af kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets
behof ........................................................... 200,000: — j

» bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande

uti internationella landtbruksinstitutet i Rom .... 5,000: — !

» understöd åt svenska fattigvårdsförbundet............ 8,000: —

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter ................................................ 95,737: —

» beredande af extra lönetillägg för år 1908 åt
vissa tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementet
samt därtill hörande ämbetsverk, förslagsanslag.
...........................................................................*) 115,000: — ; 1,703,737

Summa 3,007,627 |—

*) Af Kung! Maja föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskilt
yttrande.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 2908.