Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

fisa SO.

Af herr P. Hörnsten, om skrifvelse till Kungl. Maji angående
åtgärder mot tobaksförbråkning bland ungdomen.

Vid 1899 och 1904 års riksdagar hafva motioner väckts inom Andra
Kammaren i syfte att få till stånd en lagstiftning emot det öfverhandtagande
tobaksbruket bland det uppväxande släktet. Frågan har dock
båda gångerna fallit. Dock gaf 1904 års lagutskott »allt erkännande åt
det behjärtansvärda i motionärernas önskan att söka inskränka tobaksförbrukningen
särskildt bland ungdomen». Men oaktadt motionärerna begärt
hos Kungl. Maj:t en utredning med däraf föranledda lagförslag, ansåg
dock utskottet, att frågan i dess »outredda skick» icke lämpade sig
för — utredning! Utskottet hänvisade i stället till »samverkan mellan
skola och hem», en samverkan, som sannerligen är ganska svår att åstadkomma,
så länge hemmen hafva laglig frihet att på detta område undandraga
sig den samverkan, skolan och dess målsmän härutinnan föreslå.
Under sistförflutna år hafva många skolstyrelser och lärarekollegier i vårt
land stadgat vissa straffbestämmelser för skolbarn och elever, som använda
tobak, t. ex. förlust af premier och stipendier samt rätt till nedsatta terminsafgifter,
hvarjämte hänvändelse skett till föräldrar och målsmän att
bistå skolmyndigheterna i sträfvandet att motarbeta tobaksbruket bland
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 22 Saft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

skolungdomen. Huruvida skolmyndigheterna härvidlag få det stöd de
begärt, torde dock i många fall vara tvifvel underkastadt; ty så inrotadt
är detta bruk i många hem, att aflidne ecklesiastikministern C. v. Friesen,
på tal om denna sak en gång yttrade: »Hvad skall skolan kunna uträtta,
när man vet, att det finnes föräldrar, som till julklapp skänka sin på
skolbänken sittande son en låda cigarrer!»— Åf de undersökningar, som
gjorts angående tobaksbrukets skadliga inflytande, har det framgått, att
individens moraliska och fysiska tillstånd blir i hög grad nedsatt, hvaraf
naturligt måste följa i fortsättningen degeneration af släktet. Prof. Ogg
i Indiana, Nordamerikas Förenta stater, har anställt en undersökning bland
flere hundra elever i alla skolklasser och därvid funnit, att de tobaksbrukande
(cigarrettrökande) varit eu och till och med två klasser efter i
kunskaper dem, som icke begagnat tobak. »De sakna själfbehärskning,
äro ouppmärksamma och opålitliga; deras minne visar sig försvagadt; de
äro irritabla och nervösa; deras ögon hafva ofta ett dumt stirrande uttryck.
Många äro ofta frånvarande på grund af sjukdom. I fysiskt afseende stå
de tillbaka för sina icke rökande kamrater, och mätningar ha visat, att
de genomgående ha mindre bröstomfång.» — Professorn tillägger: »De
som förmåtts afstå från tobaksbruket hafva efter någon tid så förbättrats,
att man knappt kunnat känna igen dem».

Men det är icke blott skolungdomen frågan här gäller, utan jämväl
alla dessa, som redan vid 12—14 års ålder lämna folkskolan för att i
olika yrken och sysselsättningar — fria från målsmäns och skolförordningars
ingripande — fortsätta tobaksbruk i alla former, tills de vid värnpliktsinskrifningen
kanske rent af måste kasseras på grund af hjärtfel
eller annan genom tobaksbruk ådragen åkomma. Till medicinalstyrelsen
hafva ock i rapporter från beväringsinskrifningarna särskilda anmärkningar
gjorts öfver de värnpliktiges tillstånd på grund af det allmänt utbredda
tobaksbruket, och organiska fel af olika slag hafva af läkare konstaterats
som följd af från barndomen öfvadt tobaksbruk.

Äfven fängelserapporterna torde kunna lämna åtskilliga bidrag till
tobaksbrukets skuldregister, då det utan tvifvel finnes ett visst samband
emellan brottslighetsfrekvensen bland vuxne och de snatterier, som så
ofta förekomma bland gossar för att komma åt tobaksvaror eller pengar
till dessas inköp.

Att ett öfverhandtagande tobaksbruk, äfven ur nationalekonomisk
synpunkt sedt, bör vara förkastligt, är ju gifvet, då man vet, att nära ett
10-tal millioner kronor årligen gå till utlandet för denna vara, hvars för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

brukning val icke kan anses öka det nationella välståndet, men däremot
minska detsamma, såväl ekonomiskt som fysiskt och psykiskt, genom den
onödiga utgiften för ett narkotiskt njutningsmedel med degenerativa verkningar.

Prågan om tobaksbrukets motarbetande bland det uppväxande släktet
är sålunda en samhällsfråga af djupt ingripande betydelse, och lagstiftningen
kan ej längre stå främmande för densamma och lämna uppfostrare
och målsmän utan stöd i striden mot detta onda.

I flere länder, däribland vårt grannland Norge, hafva redan stiftats
vissa förbudslagar för att hindra ungdomens alltför fria tillgång till tobak
eller dess begagnande.

^hiskligt vore ju, om man i vårt land med ens kunde få ett så
effektivt förbud som möjligt emot ungdomens icke blott åtkomst utan
äfven begagnande af tobak genom såväl förbud att sälja till person af
viss ålder som ock rätt för ordningsmyndigliet och uppfostrare att fråntaga
sådan person tobak, som han på annat sätt lyckats öfverkomma.
Det ingrepp i den personliga friheten, som detta kunde anses innebära,
är dock delvis af samma art som nu gällande lag i afseende på minderåriges
åtkomst af spritdrycker, Öl och vin. Om minderåriges begagnande
af nämnda drycker varit så stort och i ögonen fallande, som deras begagnande
af tobak nu är, skulle förvisso förbud äfven däremot redan varit
stipuleradt.

Men hur långt man i vårt land bör gå i fråga om lagstiftning emot
ungdomens tobaksbruk, torde nog bäst utrönas genom eu utredning, därvid
erfärenhetsrön från andra länders lagstiftning i denna fråga jämte de
vetenskapliga uttalandena om tobaksbrukets skadlighet för i synnerhet det
uppväxande släktet tages i beaktande. Ju effektivare en dylik lagstiftning
kan göras redan från början, och ju kraftigare stöd den gifver
uppfostrare och ordningsmakt, desto större förhoppning vinnes om att det
framtida släktet skall kunna befrias från nikotinförgiftningens degenerativa
inflytande.

På grund häraf anhålles vördsamt,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning, hvilka åtgärder böra vidtagas
emot ungdomens tobaksbruk, samt för Riksdagen sna -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 60.

rast möjligt framlägga de lagförslag, hvartill utredningen
kan gifva anledning.

Stockholm den 25 januari 1906.

P. Hörnsten.

I motionens syfte instämma:

Curt Wallis.

E. A. Leksell.
Gottfr. Tliavenius.
G. Lindgren

i Islingby.

Robert Johansson.

Aug. Larsson.
A. J. Hagström.
Axel Lundblad.

E. A. Nilson.
Karl Hultkrantz.
Adolf Janson.
Öl. Olsson

i See.

C. J. Hammarström. Halvar Eriksson.

SSao 61.

Af herr P. Hömstéll, om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående
ersättning för betande hemdjur, som skadas genom
järnvägsdrift.

Med hänvisande till min motion, n:o 80, vid 1905 års riksdag och
de vid densammas behandling i Andra Kammaren framhållna synpunkter,
dristar jag ånyo frambära krafvet på klarare ansvarsbestämmelser i fråga
om betande hem djur, som skadats eller dödats genom järnvägsdrift.

I sitt försvar för lagutskottets afstyrkande utlåtande ställde sig dess
vice ordförande dock ganska välvillig till tanken på bättre stängselanordningar
utefter järnvägslinierna, men ville däremot icke vara med om att
öka järnvägarnas ersättningsskyldighet och delade för öfrigt utskottets
mening, att frågan i sin helhet icke borde till någon Riksdagens åtgärd
föranleda, under förmenande, att, då nu frågan blifvit väckt, järnvägs -