Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ant. till Riksd. kansli don 13 mars 1906, kl. 4,3 0 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
(l:a U. A.)

Ordinarie anslag*.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

l:o) Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1906 liar Kung!. Maj:t uti statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår samt å
dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan, äfvensom för
mariningenjörkåren, för marinintendenturkåren, för flottans ecklesiastikstat
och för marinläkarkåren af den lydelse, bilagorna n:o 1—9 vid
ofvannämnda protokoll utvisade;

dels att medgifva, att de nuvarande läkarne vid kustartilleriet,
därest de öfverginge till marinläkarkåren, finge för rätt till erhållande
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 6.) 1

Ang. höjning
af anslaget till
aflöning för
flottans kårer
och stater.

[i-J

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Officers- samt
underofficersoch
Björnansk
år erna.

af ålderstillägg tillgodoräkna sig flen tid, de innehaft motsvarande befattningar
vid kustartilleriet eller vid någon af de förra artillerikårerna
å kustbefästningarna eller vid flottan;

dels ock att höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
från 4,073,418 kronor till 4,360,116 kronor, eller med 286,698 kronor.

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet har beträffande
denna framställning till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande.

»Såsom framgår af protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14
januari 1905, bilagdt samma års statsverksproposition, hade marinförvaltningen
och chefen för flottans stab med ämbetsskrifvelse den
16 november 1904 öfverlämnat en öfver behofvet af officerare för
flottans mobilisering år 1906 uppgjord beräkning, upprättad, enligt
hvad myndigheterna förklarat, för att tillgodose behofvet af stamofficerare
såväl för den materiel m. m., hvilken i 1900 års beräkningar
förutsatts skola finnas vid 1902 års ingång, som för den flytande materiel
därutöfver, som år 1904 funnes färdig eller till hvars byggande medel vore
af Riksdagen beviljade, därvid behofvet för all den nämnda materielen
m. in. fördelats mellan stam och reserv och i öfrigt beräknats efter
samma grunder, som följts vid uppgörande af 1900 års beräkningar.
I beräkningarna af behofvet för år 1906 hade icke upptagits följande
i de för år 1902 gjorda beräkningarna upptagna behof, nämligen
dels för 2 st. l:a kl. kanonbåtar, för livilka bemanning f. o. m.
år 1905 icke skulle beräknas, dels för de permanenta minpositionerna
samt för befattningen såsom afdelningschef för marinförvaltningens
minafdelning, Indika sistnämnda behof fylldes från kustartilleriet, samt
ej heller den för nämnda behof afsedda ersättningspersonal.

Enligt den under sålunda angifna förutsättningar verkställda beräkningen
skulle mobiliseringsbehofvet af stamofficerare år 1906 vara
270 officerare. Med tillägg af 5 procent för sjuka eller af annan
orsak ej disponibla borde staten upptaga 284 officerare. Om staten
liksom i 1900 års beräkningar för erhållande af en jämn slutsumma
minskades med 4 officerare, borde sålunda staten för flottans officerskår
år 1906 upptaga 280 officerare. Ett genomförande af ett på dessa
grunder upprättadt förslag till stat skulle erfordra en ökning af officerskåren
med 38 officerare utöfver den af Riksdagen för år 1905 godkända
staten af 242 officerare.

Det sålunda angifna antalet af 280 officerare borde, enligt hvad
berörda skrifvelse utvisar, utgöras af 4 flaggmän, 42 regementsofficerare,
94 kaptener och 140 subalterner.

Statsutskottets Utledande N:o 6.

Med hänsyn till dels det antal kadetter, som under år 1906 skulle
komma att utgå ur sjökrigsskolan, dels ock behofvet af att kunna inkalla
reservofficerare till tjänstgöring, föreslog emellertid dåvarande departementschefen,
att ökningen af officerskåren för år 1906 skulle inskränkas
till 15 eller 1 kommendörkapten af 2:a graden, 2 kaptener af l:a
klassen, 2 kaptener af 2:a klassen, 7 löjtnanter och o underlöjtnanter.

I fråga om underofficers- och sjömanskårerna föreslog departementschefen,
att dessa skulle ökas med dels hvad som ytterligare erfordrades
för bemanning af pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar II
eller 55 man, dels hela bemanningen för jagaren Magne och den 2:a
kl. torpedbåt, för hvilkens byggande 1904 års Riksdag beviljat medel,
utgörande 9 underofficerare och 71 man af sjömanskåren, äfvensom för
de sex 2:a kl. torpedbåtar, för hvilkas anskaffande, enligt departementschefens
åsikt, medel borde begäras af 1905 års Riksdag, uppgående till
6 underofficerare och 98 man af sjömanskåren, dels ock slutligen halfva
manskapsstyrkan för de två jagare och de fem l:a kl. torpedbåtar,
för hvilkas påbörjande departementschefen ansåg, att medel jämväl
borde begäras af 1905 års Riksdag, utgörande 98 man, eller, sedan afdrag
skett för besättningen till en l:a kl. kanonbåt, hvilken borde utrangeras
såsom stridsfartyg och hvars besättning, 3 underofficerare
och 37 man af sjömanskåren, därför kunde användas för de nya fartygen,
sammanlagdt 12 underofficerare och 285 man af sjömanskåren.

Departementschefens berörda förslag till framställningar till Riksdagen
om ökning af officers-, underofficers- och sjömanskårerna blefvo
af Eders Kung! Maj:t bifallna.

Äf de nya fartyg, för hvilkas anskaffande eller påbörjande Eders
Kung!. Maj:t af 1905 års Riksdag äskat medel, beviljade Riksdagen
anslag endast för påbörjande af en jagare och två l:a kl. torpedbåtar
samt anskaffande af fyra 2:a kl. torpedbåtar.

I fråga om personalbehofvet anställde Riksdagen i sin skrifvelse
den 19 maj 1905 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel till en början en jämförelse mellan samma behof
enligt de beräkningar, som framlagts för 1900 års Riksdag att gälla
till och med år 1912, och det personalbeliof, som sedermera i själfva
verket uppstått.

Af denna jämförelse fann Riksdagen det framgå, att den stamanställda
flottpersonalens numerär, hvad underofficerare och manskap beträffade,
år 1905 icke obetydligt öfverstege hvad som uti 1900 års plan
för flottans bemanning ansetts tillräckligt sju år därefter eller för år

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1912. Detta kunde visserligen sägas hafva sin grund däruti, att
personalbehofvet på en del af flottans fartyg något ökats samt att
åtskilliga fartyg af nya typer, som icke tagits i beräkning vid uppgörandet
af förenämnda plan, tillkommit, men å andra sidan hade antalet
af de uti planen för sistnämnda år beräknade fartygen ännu icke
på långt när uppnåtts, hvartill komme, att en del försvarsanordningar,
för hvilka förut beräknats personal från flottan, numera efter år 1901
öfvertagits af kustartilleriet.

Eders Kungl. Maj:ts återkommande framställningar om ökning af
flottans personal, hvilka nu icke längre grundade sig på den en gång
framlagda planen för flottans bemanning, syntes, anförde Riksdagen
vidare, innebära åtskilliga olägenheter, särskildt därutinnan att Riksdagen
betoges möjligheten att på förhand öfverskåda omfånget af en
slutlig organisation för flottans personal och öfningarna med densamma
samt bedöma, huruvida denna organisation läte sig förena med landets
ekonomiska bärkraft och möjligheten att erhålla lämpligt folk för personalens
rekrytering.

Det syntes därför Riksdagen nödigt, att för Riksdagen framlades
eu reviderad plan för den slutliga organisationen för flottans personal
samt beräkning öfver de årliga kostnaderna för denna personals aflöning,
underhåll, öfningar in. in. Vid utarbetandet af en dylik plan
syntes det äfven böra tagas i noggrannt öfvervägande, i hvilken utsträckning
flottans behof af personal, särskildt å de äldre fartygen,
lämpligen kunde fyllas af reservofficerare och värnpliktige, som fortfarande
ägnade sig åt sjömansyrket eller därmed sammanhängande
yrkesgrenar, äfvensom i hvad mån och på hvad sätt de svenska örlogsoch
handelsflottorna bäst kunde såväl i freds- som krigstid understödja
hvarandra.

I fråga om Eders Kungl. Maj:ts förslag om ökning af officers-,
underofficers- och sjömanskårerna för år 1906 nedsatte Riksdagen antalet
föreslagna officersbefattningar till 11 och uppförde å stat allenast
1 kaptensbeställning af 2:a klassen, 7 löjtnants- och 3 underi öjtnantsbeställningar,
samt begränsade därjämte, med hänsyn till nedsättning
af antalet utaf de föreslagna nya stridsfartygen, ökningen af underofficers-
och sjömanskårerna till 10 underofficerare och 200 man.

I anledning af Riksdagens nämnda uttalande om önskvärdheten af
eu reviderad plan för den slutliga organisationen af flottans personal
anbefallde Eders Kungl. Maj:t den 2 juni nästlidna år chefen för flottans
stab att med behörigt iakttagande af de utaf Riksdagen angifna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

synpunkter utarbeta och inkomma med en plan för organisationen af
flottans personal och beräkning i de af Riksdagen uppgillra afseenden
under antagande, att flottan komme att bestå af de stridsfartyg, som
vore upptagna i en till 1901 års sjökrigsmaterielkommittés betänkande
fogad tablå.

Emellertid bär chefen för flottans stab uti ämbetsskrifvelse den 11
september nästlidna år, under framhållande af beliofvet utaf att ordnandet
af landets försvar i händelse af unionens upplösning underkastades
en förnyad omfattande undersökning, hvilken sannolikt torde
komma att ådagalägga, att det af 1901 års materielkommitté uppgjorda
programmet icke vidare kunde anses tillfyllestgörande, utan att detsamma
måste undergå en afsevärd förändring med afseende å af kommittén
föreslagna fartygstyper och antal fartyg, och att det af nämnda
kommitté uppgjorda betänkandet därför ej längre kunde läggas till
grund för en utredning angående det verkliga beliofvet af personal,
i underdånighet hemställt, det Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva,
att chefen för flottans stab icke behöfde utarbeta och inkomma med
nämnda plan och beräkning.

Att behof af ytterligare undersökning förelåge, huruvida det af 1901
års sjökrigsmaterielkommitté afgifna betänkande fortfarande kunde
läggas till grund för den fortsatta anskaffningen af fartygemateriel,
har jämväl blifvit framhållet af marin förvaltningen.

I ämbetsskrifvelse den 7 november nästlidna år anförde nämligen
nämnda ämbetsverk, att vidgade erfarenheter och många helt och hållet
nya rön å det sjömilitära området gjorde det önskvärdt, att en allsidig
och saklig utredning komme till stånd beträffande vår flottas fartygsmateriel,
på det att de njut uppslagen måtte komma jämväl denna till
godo och vår flotta fortfarande kunna anses vara fullt modern. Såsom
ytterligare skäl för behofvet af, att en sådan utredning verkställdes,
anförde jämväl marinförvaltningen det förändrade politiska läge, hvari
vårt land kommit genom upplösandet af unionen med Norge.

Dessa åsikter hafva än ytterligare utvecklats af chefen för flottans
stab i ny ämbetsskrifvelse den 30 nästlidna november. Han har därvid
framhållit, att till följd af unionens upplösning en fullständig omhvälfning
ägt rum i vårt krigspolitiska läge, hvilken inverkat icke minst på vårt
sjöförsvar i så måtto, att hädanefter väsentligt större fordringar måste
ställas på dess styrka, om det skulle blifva i stånd att fylla den lucka
i försvaret, som uppkommit på vår västra kust genom Norges utträdande
ur unionen. Norska hamnar kunde ej heller längre användas som

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

replipunkter för eu i våra västra farvatten opererande svensk styrka,
utan vore vi lielt ocli hållet hänvisade till våra egna hamnar. Upprättandet
af en örlogsstation på västkusten, där de för skyddandet af
denna kust behöfliga fartygen ständigt kunde hållas förlagda och där
våra fartyg, skyddade för fientliga anfall, vore i stånd att verkställa
erforderliga reparations- och underhållsarbeten af olika slag, syntes
ovillkorligen betingas af de nya förhållanden, som inträdt. Dessa torde
äfven i icke ringa män inverka på den strategiska användningen af
sjövapnet på västkusten, på de hufvuduppgifter, hvilka i händelse af
krig ålåge en där opererande sjöstyrka, samt å de fartygstyper, som
borde ingå i densamma.

Det nya krigspolitiska läget syntes således nödvändiggöra förändringar
i den plan för nyanskaffning af sjökrigsmateriel, som af DJ01
års kommitté framlagts.

Först då en efter landets ekonomiska bärkraft lämpad plan för sjökrigsmaterielens
utveckling och förläggning in. m., baserad på det
krigspolitiska läge, Sverige nu intoge, blifvit upprättad, kunde en tillfredsställande
plan rörande flottans bemanning uppgöras.

På grund af hvad chefen för flottans stab sålunda framhållit har
han hemställt, att en omfattande utredning måtte verkställas angående
dels storleken och beskaffenheten af den sjökrigsmateriel, som med
tagen hänsyn till landets ekonomiska bärkraft ansåges böra anskaffas
för Sveriges försvar med anledning af det iråkade nya krigspolitiska
läget, dels förläggningen af nyssnämnda materiel och de härför erforderliga
anstalterna, dels de anordningar i fortifikatoriskt afseende, som
erfordrades för skyddande af flottans etablissement och för beredande
af erforderliga stödjepunkter för dess operationer, dels det personalbeliof
och de förändringar i sjöförsvarets personalorganisation, som
betingades af de sålunda upprättade förslagen, dels ock hvad i öfrig!
kunde befinnas erforderligt för att sätta sjöförsvaret i stånd att fylla
sin uppgift.

Det förändrade försvarspolitiska läge, hvari Sverige genom upplösningen
af unionen med Norge kommit, har äfven varit en särskild
anledning till att Eders Kung!. Maj:t ansett det nödvändigt att nu gå
i författning om uppgörande af en omfattande försvarsplan för riket och
fördenskull, i enlighet med hvad protokollet öfver landtförsvarsärenden
den 5 i denna månad närmare utvisar, behagat uppdraga åt cheferna
för generalstaben och flottans stab att i samråd utarbeta ett förslag till
samfälld plan för rikets försvar. Den försvarsplan, som med anledning

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

häraf kommer att utarbetas, kan otvifvelaktigt blifva af beskaffenhet att
inverka på frågan om, hvilken organisation af flottans personal må
anses vara den för oss lämpligaste; och har Eders Kung!. Maj:t fördenskull,
på min hemställan, sistnämnda dag återkallat det förut anmärkta,
åt chefen för flottans stab den 2 juni 1905 lämnade uppdrag.

Under nu angifna förhållanden lärer plan för nämnda personals
organisation icke kunna för Riksdagen framläggas, innan den nyssberörda
försvars planen blifvit utarbetad.

Då emellertid de nya fartygen icke kunna lämnas utan personal,
lärer det för närvarande icke återstå annat än att för beräkning af
hvad i sådant afseende erfordras tillämpa hitintills följda grunder.

Så hav också gjorts i de framställningar angående ökad personal
för år 1907, som ingifvits af chefen för flottans stab och marinförvaltningen.

På sätt jag senare denna dag skall anhålla att få närmare omförmäla,
har marinförvaltningen hemställt, att hos innevarande års Riksdag
måtte göras framställning om byggande af 1 pansarkryssare, 4 jagare,
8 st. l:a kl. och 7 st. 2:a kl. torpedbåtar samt 1 undervattensbåt.

1 en till marinförvaltningen ställd och af nämnda ämbetsverk öfverlämnad
skrifvelse af den 4 oktober 1905 har chefen för flottans stab
förmält, att för bemanning af denna stridsfartygsmateriel erfordrades
49 officerare, 5 civilmilitära tjänstemän, 87 underofficerare och 636
man af sjömanskåren.

I sammanhang härmed har emellertid stabsehefen erinrat, att enligt
redan nämnda beräkningar i den underdåniga skrifvelsen den 16 november
1904 skulle för att tillgodose beliofvet af stamofficerare för den materiel,
som redan då var färdig, eller för hvars byggande Riksdagen då beviljat
medel, år 1906 erfordras 4 flaggmän, 42 regementsofficerare, 94 kaptener
och 140 subalternofficerare eller sammanlagdt 280 officerare.

Jämfördes detta behof af officerare med det å stat för år 1906
upptagna antalet, framginge däraf, att nämnda år skulle förefinnas eu
brist af 2 regementsofficerare, 7 kaptener och 18 subalternofficerare.

Lades härtill officersbehofvet för den fartygsmateriel, 1 jagare och
6 torpedbåtar, som af 1905 års riksdag redan beviljats, och hvilket
behof uppginge till 3 kaptener och 8 subalternofficerare, samt behofvet
för den materiel, som marinförvaitningen nu föresloge till nyanskaffning,
hvilket sistnämnda behof uppginge till:

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

kommendörkapten af l:a graden............................... 1

kaptener af l:a klassen .............................................. 10

» » 2:a » ................................................... 4

löjtnanter.............................................................................. 26

underlöjtnanter ................................................................ 8

summa 49,

framginge sålunda, att, sedan nämnda materiel blifvit färdig, i 1906
års stat upptaget antal stamofficerare vid flottan för att fylla hellofvet
borde ökas med:

regementsofficerare ....................................................... 3

kaptener ............................................................ 24

subalternofficerare .......................................................... 60

summa 87.

Slutligen borde vid beräkningen af personalbeliofvet iakttagas, att
för vissa af de fartyg, till hvilkas byggande 1905 års Riksdag anslagit
medel, ej samtidigt beviljats någon underofficersbemanning och blott
viss del af det i bemanningen ingående manskapet.

I Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1905 års Riksdag
hade nämligen begärts för till nybyggnad föreslagna två jagare och
fem l:a kl. torpedbåtar allenast medel för uppsättande af hälften
af den manskapsstyrka, som för dem erfordrades.

Af dessa fartyg hade Riksdagen visserligen beviljat anslag blott
för byggandet af en jagare och två l:a kl. torpedbåtar, men samtidigt,
med hänsyn till den gjorda nedsättningen af antalet till nyanskaffning
under år 1906 föreslagna fartyg, med 85 man nedsatt den af
Eders Kungl. Maj:t begärda ökningen af sjömanskåren.

För den jagare och de två l:a kl. torpedbåtar, till hvilkas byggande
1905 års Riksdag anvisat medel, vore sålunda blott beviljadt
anslag för uppsättning af hälften af det för deras bemanning erforderliga
manskapet, och borde alltså för uppsättning af för nämnda
fartyg erforderliga underofficerare och återstoden af manskapet eller
12 underofficerare och 45 man af sjömanskåren medel äskas af 1906 års
Riksdag.

Under förutsättning att Riksdagen beviljade anslag till byggande
af den förut omnämnda fartygsmateriel, som marinförvaltningen föresloge
till nyanskaffning, komme sålunda, sedan såväl denna som den redan

Statsutskottets Utlåtande JNT:o 6.

under byggnad varande materielen blifvit färdig, att, utöfver i 1906
års stat upptagen personal, tillhörande officers-, underofficers- och sjömanskårerna,
lågt beräknadt, för flottans bemanning erfordras:

Då utbildning af personal, som erfordrades för bemanning af stridsfartygsmateriel,
som skulle nyanskaffas, i allmänhet kräfde längre tid
än den, som fordrades för själfva materielens byggande, borde sålunda
vid ökning af materielen äfven den därför afsedda personalen begynna
uppsättas samtidigt med att fartygets byggande toge sin början, enär
man i motsatt fall riskerade, att brist på utbildad personal för fartygen
i väsentlig mån komme att nedsätta deras stridsvärde. Ur denna synpunkt
sedt, borde alltså under år 1907 uppsättas den personal, som
erfordrades för fartygsmateriel, som nämnda år komme att påbörjas,
hvarjämte medel gifvetvis äfven borde anslås för komplettering af bemanningen
å de fartyg, som redan vore färdiga, eller för hvilkas byggande
Riksdagen förut beviljat anslag.

Med hänsyn till svårigheten och i vissa fall omöjligheten att under
loppet af blott ett år med bibehållande af god rekrytering kunna
genomföra den ökning, som nu erfordrades, blefve emellertid, ehuru
olägenheten häraf vore påfallande, nödvändigt att högst afsevärdt reducera
den ökning af personalen, som enligt den gjorda utredningen borde
vidtagas under år 1907.

Sedan Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t år 1905 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel dels
förklarat sig icke kunna biträda af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning
därom, att löner för 4 föreslagna officersbeställningar skulle
få användas till aflönande af reservofficerare, och dels icke ansett sig
då böra medgifva vidare ökning af sjöofficerskåren än den, som kunde
äga rum genom ^examinering af kadetter från sjökrigsskolan, torde,
då de af Riksdagen sålunda uttalade principerna väl äfven år 1906
komme att göras gällande, ingen utsikt finnas att för år 1907 kunna
öka å riksstatens femte hufvudtitel upptaget antal löner för stamofficerare
med flera än 11 beställningar, hvilket utgjorde den ökning af sjöofficerskåren,
som nämnda år genom ^examinering af kadetter från
sjökrigsskolan beräknades kunna äga rum. Med anledning häraf syntes
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 2

officerare ...........................

underofficerare (87 +12)
manskap (636 + 45).........

681.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

af 1906 års Riksdag böra äskas anslag för ökande af flottans officerskår
med 11 beställningar, så att sammanlagda officersnumerären därefter
skulle blifva 264, och borde för ett likformigt tillgodoseende af
mobiliseringsbehofvet inom de olika graderna, där brist förefunnes,
dessa 11 befattningar fördelas sålunda:

kommendörkapten af 2:a graden................................. 1

kaptener af l:a klassen............................................... 2

» » 2:a » ................................................... 1

löjtnanter............................................................................ 5

underlöjtnanter ............................................................... 2

Summa 11.

Såsom framhållits kräfdes för bemanning af den krigsfartygsmateriel,
som af marinförvaltningen föreslagits skola äskas af 1906
års Riksdag, 87 underofficerare och 636 man af sjömanskåren.

På grund af anförda skäl kunde emellertid dessa behof under år
1907 endast delvis fyllas, och häraf följde, att antalet af den personal,
som det, enligt hvad redan blifvit nämndt, varit önskvärdt att kunna
uppsätta under nämnda år, måste reduceras. Vid den reduktion, som
sålunda vore oundgänglig, syntes den principen böra följas, att uppsättandet
af underofficerare och manskap, som erfordrades för bemanning
af till nyanskaffning föreslaget fartyg, borde fördelas på samma
antal år, som fartygets nybyggnad antoges komma att kräfva. Sålunda
skulle exempelvis för ett fartyg, till hvars byggande år 1906 begärdes
hälften af hela nyanskaffningskostnaden, äfven samtidigt föreslås uppsättandet
af halfva antalet underofficerare och manskap, som erfordrades
för deras bemanning.

Med tillämpning af denna beräkningsgrund och med iakttagande
af förut omtalade bemanningsbehof för en jagare och två l:a kl.
torpedbåtar, till hvilkas byggande Riksdagen redan anslagit medel,
borde sålunda af 1906 års riksdag äskas anslag för uppsättning
af nedan upptagen personal af underofficers- och sjömanskårerna, nämligen
:

1. För jagaren Wale och torpedbåtarna
Castor och Pollux, som vore beviljade af 1905
års Riksdag, samtliga underofficerare och hälften
af det i besättningen ingående manskapet.

12 underofficerare, 45 man.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

2. För den krigsfartygsmateriel, som]
marinförvaltningen föresloge skola äskas af 45 underofficerare, 350 man.
1906 års Riksdag, vissa delar af bemanningen.]

Summa 57 underofficerare, 395 man.

Den personalökning, som sålunda enligt stabscliefens förslag borde
äga rum 1907, skulle således utgöras af 11 officerare, 57 underofficerare
och 395 man.

1 enlighet med hvad sålunda föreslagits, har marinförvaltningen
ingifvit förslag till vederbörande stater.

Såsom jag anhåller att få närm are utveckla, när fråga förekommer
om anskaffning af ny fartygsmateriel, har jag ansett denna nyanskaffning
för närvarande böra begränsas till 3 jagare, 6 st. l:a kl. och 5
st. 2:a kl. torpedbåtar.

Hvad först beträffar ökningen i staten af officerskåren, finner jag
på de af stabschefen anförda skäl samma ökning icke böra sträcka sig
öfver det antal, hvarmed kåren enligt verkställda beräkningar faktiskt
kommer att under år 1907 tillökas, eller 11. Mot den af stabschefen
föreslagna fördelningen af de nya officersbefattningavna har jag ingen
annan erinran att göra, än att den föreslagna befattningen såsom
kommendörkapten af 2:a graden synes kunna utbytas mot en löjtnantsbeställning.
Enligt min åsikt bör därför ökningen af officerskåren för
år 1907 utgöras af:

kaptener af l:a klassen................................................... 2

» » 2:a » 1

löjtnanter .............................................................................. 6

underlöjtnanter.................................................................... 2

Summa 11.

Såsom af stabschefen framhållits, bör i fråga om underofficers- och
sjömanskårerna till en början den ökning ske, som är nödvändig för erhållande
af full bemanning för jagaren Wale och torpedbåtarna Castor
och Pollux, för hvilkas påbörjande nästlidna års riksdag beviljat medel
och för hvilkas fullbordande medel torde böra äskas af innevarande års
Riksdag. Att denna personalökning nu bör beslutas, därom lära meningarna
icke vara delade. Enligt hvad stabschefen upplyst, utgöres
det återstående antal, som erfordras för berörda behof, af 12 underofficerare
och 45 man af sjömanskåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o (>■

Hvad därefter beträffar bemanningen till de fartyg, för Lvilkas anskaffande
eller påbörjande, enligt min åsikt, medel böra äskas af innevarande
års Riksdag, bär af cliefen för sjöförsvarsdepartementet vid
upprepade tillfällen framhållits behofvet af att anskaffa bemanningen
till ett fartyg samtidigt med påbörjandet af dess byggande. Äfven
om denna grundsats icke kan fullständigt genomföras, synes det dock
vara nödvändigt att, på sätt chefen för flottans stab föreslagit, åtminstone
påbörja anskaffandet af personalen samtidigt med börjandet af
fartygets byggande, så att besättningen blifver fulltalig det år, fartyget
blifver färdigt. Det är emellertid tydligt, att äfven med ett sådant
förfarande en stor del af bemanningen icke hinner erhålla vederbörlig
utbildning, innan fartyget är färdigt, och att man, intill dess den
fullständiga utbildningen ägt ruin, nödgas beröfva annan fartygsmateriel
en del af dess utbildade besättning.

Med tillämpande af nämnda princip för anskaffande af bemanningen
till den af marinförvaltningen föreslagna nya fartygsmaterielen
har chefen för flottans stab hemställt, att ökningen af ifrågavarande
kårer skulle uppgå till 45 underofficerare och 350 man af sjömanskåren.
Då jag funnit mig böra föreslå, att beslutet om ny fartygsmateriel
skall inskränkas till beslut om påbörjande af 3 jagare och 6 st.
l:a kl. torpedbåtar samt anskaffande af 5 st. 2:a kl. torpedbåtar, kan
den för berörda materiel nu erforderliga ökningen nedsättas till 23
underofficerare och i rundadt tal 210 man af sjömanskåren.

Då staterna för dessa kårer för innevarande år upptaga 475 underofficerare
och 3,545 man af sjömanskåren, skulle samma stater följaktligen
för år 1907 med den ökning, som nu erfordras dels för den fartygsmateriel,
hvars anskaffande redan beslutats, dels för den materiel,
hvars påbörjande eller anskaffande nu af mig kommer att föreslås,
komma att upptaga 510 underofficerare och 3,800 man af sjömanskåren.

Efter en sådan ökning torde staten för underofficerskåren höra upptaga :

94 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

67 » » (maskinister),

9 :» )> (rustmästare, torpedmästare eller kvar tersmän),

189 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),
135 )) » (maskinister),

16 » » (rustmästare, torpedmästare eller

kvarter smän),

510

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 18

samt staten för sjömanskåren:

525 man tillhörande l:a lönegraden,

2:a »

3:e »

(3:e » i 6 månader,

^4:e » i 6 »

4:e »

Nu gällande stat för skeppsgossekåren upptager 500 skeppsgossar.
Till detta antal ökades kåren enligt af 1902 års riksdag, uppå framställning
af Eders Kungl. Maj:t, fattadt beslut. Den ökning, som då
beslutades, uppgick till 100 skeppsgossar.

I af marinförvaltningen öfverlämnad skrifvelse af den 24 september
1904 framhöll chefen för flottans stab nödvändigheten af, att skeppsgossekåren
ökades till sådan styrka, att sjömanskårens matrosafdelning
företrädesvis kunde rekryteras genom karlskrifning af skeppsgossar, och
påpekade han därvid, att i samma mån sjömanskåren ökades äfven
behofvet af en ökning af skeppsgossekåren allt starkare framträdde.
Efter år 1903, då skeppsgossekåren ökats till 500 skeppsgossar, hade,
i afvaktan på att frågan om förflyttning af flottans etablissement i
Stockholm skulle erhålla sin lösning, genomförandet af skeppsgossekårens
ytterligare ökning blifvit undanskjutet.

Sedan emellertid år 1904 nytt exercishus blifvit uppfördt för skeppsgossekåren
i Karlskrona, syntes sådana provisoriska åtgärder vid Karlskrona
station kunna vidtagas, att inkvartering och undervisning därstädes
skulle kunna beredas för ytterligare 100 skeppsgossar, och ansåge
chefen för flottans stab på den grund, att skeppsgossekåren år
1906 borde ökas med 100 skeppsgossar.

På af chefen för flottans stab anförda skäl förklarade sig jämväl
marinförvaltningen i underdånigt utlåtande den 31 oktober 1904 finna
behöflig!, att skeppsgossekåren ökades med 100 gossar. Den förändring
i staten för skeppsgossekåren, som häraf föranleddes, utgjorde

till dagaflöning för 100 skeppsgossar.............................. kronor 3,650: —

och för tillökning i dagaflöningen för ytterligare 5

skeppsgossekorpraler..................................................... » 91: 25

Summa kronor 3,741: 25.

Detta förslag af chefen för flottans stab och marinförvaltningen
föranledde emellertid icke någon framställning till 1905 års Riksdag.

1,400 »

755 »

560 »

3,800

keppsgosse kåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för flottans stab har nn i sin redan nämnda skrifvelse af
den 4 oktober 1905 ånyo framhållit önskvärdheten af skeppsgossekårens
ökning, och marinförvaltningen har, vid öfverlämnandet af berörda
skrifvelse, förklarat sig anse ifrågavarande ökning nödvändig.

En ökning af skeppsgossekåren för att såmedelst erhålla en
god rekrytering af sjömanskåren har länge utgjort ett önskningsmål
inom flottan. Särskilt har lämpligheten af denna åtgärd blifvit framhållen
i det betänkande, som afgifvits den 23 juli 1904 af tillkallade
sakkunnige för afgifvande af förslag till ändrad organisation af flottans
sjömanskår m. m. Dessa hafva föreslagit, att skeppsgossekåren skulle
omfatta icke mindre än 900 nummer.

Anledningen till att en liflig önskan föreligger att öka skeppsgossekåren
är uppenbar. Från denna kår utgå nämligen de, som äro
afsedda att utgöra själfva kärnan i manskapsgraden och af hvilka man
kan vänta att erhålla det bästa underbefälet. Antagna vid unga år
och redan från den tiden utbildade med särskild hänsyn till den blifvande
anställningen vid flottans sjömanskår, utgöra de från skeppsgossekåren
utgångna sjömännen den för yrket bäst utbildade delen
af sjömanskåren. Det är därför tydligt, att i samma mån som sistnämnda
kår ökas, jämväl skeppsgossekåren måste undergå ökning, om
icke vår flottas stridsduglighet skall äfventyras genom minskning i personalens
skicklighet att använda den anskaffade fartygsmaterielen.

Mot den sålunda ifrågasatta ökningen lärer komma att invändas,
att det redan med skeppsgossekårens nuvarande numerär tidvis visat
sig svårt att få kåren fulltalig.

För att undanrödja en farhåga i detta afseende skall jag emellertid
anhålla att inom den närmaste tiden få inför Eders Kungl. Maj:t framlägga
förslag till framställning till innevarande års Riksdag om förläggning
af en del utaf skeppsgossekåren till rikets västra kust. Genom
en dylik förläggning skulle det säkerligen blifva betydligt lättare än
nu att bland den därstädes sjöfartsidkande befolkningen erhålla synnerligen
lämpliga skeppsgossar.

Härtill kommer att till följd af den senaste tidens energiska sträfvanden
för förbättring af det moraliska tillståndet inom ifrågavarande
kår en bättre anda tydligen börjat göra sig gällande inom densamma,
och lärer det vara att antaga, att i samma mån kännedomen härom
varder spridd rekryteringen af kåren skall allt lättare försiggå.

Då kostnaderna för den ifrågasatta ökningen, så vidt de upptagas
på skeppsgossekårens stat, blifva desamma vare sig de skeppsgossar, med
hvilka kåren synes böra ökas, blifva, på sätt jag ärnar föreslå, för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lagda till plats å västkusten eller i Karlskrona, utgör den omständigheten,
att den utredning, som bör föregå förslaget om förläggningen till
västkusten, ännu icke blifvit afslutad, icke något hinder för framläggande
af förslag om kårens ökning.

Detta förslag synes mig därför redan nu böra föreläggas Riksdagen.

Hvad beträffar det antal, hvarmed ökningen bör äga rum, torde
detta lämpligen uppgå till hvad i sådant afseende föreslagits eller 100
skeppsgossar.

De sakkunnige, hvilkas betänkande låg till grund för Eders Kungl.
Maj:ts och Riksdagens nästlidna år fattade beslut om den förutvarande
mariningenjörstatens ombildning’ till en mariningenjörkår, hade, på sätt
framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari
1905, angifvit det behof af marindirektörer och mariningenjörér, som
förefunnes redan år 1906, till 30. De ansågo emellertid, att mariningenjörkåren
icke lämpligen borde nämnda år uppbringas till denna
styrka. En sådan pa en gång skeende ökning, om den öfver hufvud
vore möjlig att genomföra, skulle nämligen medföra en stockning i
afseende på befordran, som otvifvelaktigt komme att menligt inverka
pa kårens framtida rekrytering. I betraktande af nödvändigheten att
snarast möjligt tillgodose det mest trängande behofvet, ansågo emellertid
de sakkunnige, att kåren under år 1906 lämpligen skulle kunna
ökas till 26. Under de båda följande åren borde kåren ökas med 2 om
året, hvadan densamma år 1908 skulle nå den för år 1906 behöfliga
numerären af 30.

Dåvarande departementschefen förklarade sig anse, att de af de
sakkunnige föreslagna 30 befattningarna vid den egentliga mariningenjörsdetaljen
kunde minskas till 28, hvaremot borde tillkomma 2 elektroingenjörer,
och ansåg han antalet ingenjörplatser under år 1906 kunna
inskränkas till 24. De 4 platser, som för år 1906 icke syntes böra
i staten upptagas, borde utgöras af 3 mariningenjörstjänster i l:a graden,
däraf 2 i l:a löneklassen och 1 i den 2:a, samt 1 i 2:a graden.

I öfverensstämmelse med hvad af departementschefen sålunda
anförts upptog den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen
sedermera antagna staten för mariningenjör kåren för år 1906 ett antal
af 24 marindirektörer och mariningenjörer.

I underdånig skrifvelse den 14 november 1905 har marinförvaltningen
anfört, att det vore oundgängligen nödvändigt, att ingenjörpersonalen
under de nästkommande åren ökades med minst det antal,
som de nämnda sakkunnige föreslagit. I öfverensstämmelse härmed
ansåge marinförvaltningen, att i staten för år 1907 antalet marin -

Mariningen jörkåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marininten denturkåren.

ingenjörer af l:a graden borde ökas med 2, däraf eu i l:a löneklassen
och en i den 2:a.

Då den för mariningenjörkårens ökning uppgjorda planen synes
mig böra följas, och flottan väl behöfver ytterligare ingenjörpersonal,
tillstyrker jag bifall till marinförvaltningens framställning i denna del.

I det'' betänkande, som afgafs den 27 augusti 1902 af kommittén
för utarbetande af förslag till omorganisation af civilstaten, anfördes,
bland annat, att kommittén verkställt en noggrann utredning rörande
antalet af den ordinarie personal, som borde ingå i den nya marinintendenturkåren.
Vid denna utredning hade granskats de olika tjänsteåligganden,
hvilka dels tillhörde de olika grupperna af tjänstemän vid
civilstaten dels tillkomme innehafvarna af de olika befattningarna hvar
för sig, och hade kommittén därvid kommit till den uppfattningen, att
antalet ordinarie tjänstemän för skötandet under fredsförhållanden af
civilstaten tillkommande göromål i öfverstyrelsen, vid stationerna och
ombord å flottans fartyg ej kunde sättas lägre än till 82.

I denna personal ingingo emellertid, enligt kommitténs beräkningar,
jämväl auditörer, vice auditörer, väblar och vaktmästare till ett antal af
14 personer, hvadan den egentliga marinintendenturkåren, jämlikt kommitténs
åsikt, borde bestå af 68 personer.

Kommittén föreslog vidare, att marinintendenturkåren under tiden
1905—1912 skulle ökas med ytterligare 5, och borde denna ökning
försiggå så, att år 1905 tillkomme en marinunderintendent, år 1906 eu
marinintendent af 2:a graden, år 1907 ännu en marinunderintendent
samt hvartdera af åren 1909 och 1911 ytterligare en marinintendentsämbetsman.

Det af Eders Kungl. Maj:t för 1903 års riksdag framlagda förslag
till stat för marinintendenturkåren upptog för den egentliga marinintendenturkåren
samma antal, som af kommittén föreslagits, eller 68,
däraf 1 marinöfverintendent, 5 förste marinintendenter, 12 marinintendenter
af l:a graden l:a löneklassen, 6 af samma grads 2:a löneklass,
22 marinintendenter af 2:a graden och 22 marinunderintendenter.

Sistnämnda års Riksdag, som i hufvudsak biföll Eders Kungl. Majrts
förslag om upprättande af den nya marinintendenturkåren, fann sig
emellertid böra företaga vissa inskränkningar i afseende å antalet af de
föreslagna befattningarna. Sålunda nedsatte Riksdagen antalet förste
marinintendenter med 2, hvarjämte Riksdagen förklarade sig icke heller
kunna finna erforderligt att upptaga fullt så stort antal marinintendenter
af 2:a graden och marinunderintendenter, som Eders Kungl. Maj:t
föreslagit, och med anledning däraf minskade hvardera af sistberörda

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tjänstegrader med två beställningar under anförande tillika, att i stället
marinintendentsaspiranter eller tilläfventyrs värnpliktige syntes kunna
användas till skötandet af de för dessa befattningar afsedda göromål.
Sammanlagda antalet egentliga marinintendentsbeställningar minskades
sålunda af Riksdagen till 62.

Vid fråga om anslagsbehofven för år 1906 anförde marinöfverintendenten,
att nämnda kommittés förslag åsyftat, bland annat, att
tillfredsställa det ökade behof af personal för bestridande af räkenskapsföringen
och öfrig civil tjänstgöring vid flottans stationer, hvilket
blifvit en naturlig följd af tillväxten utaf flottans såväl fasta som rörliga
materiel. Detta syftemål hade likväl till följd af den utaf Riksdagen
gjorda nedsättningen i det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet
marinintendentsbeställningar icke uppnåtts till den grad, som med förslagen
afsetts, hvadan personalbrist vidlådde den nya organisationen.

Det hade blifvit tydligt, att det af kommittén beräknade personalbeliofvet
icke varit för högt och att således en ökning i kårens numerär
vore nödvändig med hänsyn jämväl därtill, att bland eu personal af
marinintendenturkårens numerär och bestående af tjänstemän med tjänstskyldighet
intill 65 års ålder det icke sällan inträffade, att en eller
annan af sjukdom blefve urståudsatt att tjänstgöra.

En ökning af personalen vid marinintendenturkåren såväl med det
antal, hvarmed den föreslagna numerären af 1903 års riksdag reducerats,
eller 6, som äfven med de 2, hvilka enligt kommittéförslaget
borde t. o. m. år 1906 tillkomma, eller med sammanlagdt 8 vore alltså
för göromålens behöriga skötande behöflig.

Jämväl marinförvaltningen förenade sig i det förslag till ökning af
marinintendenturkåren, som af marinöfverintendenten sålunda förordats.

På sätt framgår af protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14
januari 1905, förklarade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
vid behandling af samma fråga, att, då Riksdagen för icke längre tid tillbaka
än år 1903 företagit berörda nedsättning i den af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna numerären vid marinintendenturkåren, tillräcklig erfarenhet
icke torde kunna anses vunnen angående nödvändigheten af att
erhålla den personal, som då ansetts icke vara erforderlig, för att hos
Riksdagen framställning på nytt borde göras om beviljande af medel
för samma personals anställande. Däremot föreslog departementschefen
framställning till Riksdagen angående den ökning af ifrågavarande personal,
som redan af kommittén ansetts böra ske åren 1905 och 1906
och hvars erforderlighet syntes vara en nödvändig följd af den tillökning,
flottans materiel under sistnämnda år erhölle. Han hemställde

Bill. till Rihsd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

därför om förslag- till Riksdagen om ökning af marinintendenturkåren
med 1 marinintendent af 2:a graden och 1 marinunderintendent.

I anledning af Eders Knngl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed
gjorda framställning anförde nästlidna års riksdag, att sju befattningar
inom denna år 1903 omorganiserade kår vore obesatta. Vid detta förhållande
och då Riksdagen icke till alla delar biträdt Eders Kungl.
Maj:ts framställning om nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, hade den
ifrågasatta ökningen af marinintendenturkårens personal, såsom då icke
af förhållandena påkallad, icke af Riksdagen bifallits.

Marinöfverintendenten har nu i en af marinförvaltningen öfverlämnad
skrifvelse af den 11 september 1905 ånyo upptagit frågan om
ökning af marinintendenturkårens personal. Då 1905 års riksdag såsom
skäl för afslag å Eders Kungl. Maj:ts då gjorda framställning uti förevarande
afseende anfört, att sju befattningar vore obesatta och att Riksdagen
icke till alla delar biträdt Eders Kungl. Maj:ts framställning om
ny fartygsmateriel, hade tydligen ett missförstånd gjort sig gällande,
enär Riksdagen syntes hafva förbisett, dels att å civilstaten kvarstode
tjänstemän till ett antal af 5, hvilka skulle aflönas med medel, som
genom vakanserna å marinintendenturkåren besparades, hvarjämte öfriga
besparingar skulle användas till genomförande af kårens organisation,
dels att för de fartyg, som varit föreslagna, men hvilkas anskaffning
icke blifvit beviljad, icke varit beräknade fartygsintendenter.

Då alltså icke någon ökning tillförts marinintendenturkåren, vidlådde
personalbrist fortfarande den nya organisationen. Följderna häraf
hade icke uteblifvit. Göromålen vid stationerna hade endast nödtorftigt
kunnat bestridas genom den beredvillighet, hvarmed kårens fåtaliga
personal, långt utöfver hvad som rimligtvis kunde begäras, ägnat arbete
åt tjänsten. Starkast hade svårigheterna framstått för räkenskapskontoren.
Vid förfall för personalen å stationernas öfriga expeditioner eller
densammas kommendering till sjöss måste nämligen kontoren i görligaste
mån af sin personal komplettera de uppkomna vakanserna, och
dock vore räkenskapskontorens arbeten af den beskaffenhet, att den därför
behöfliga arbetsstyrkan ständigt borde vara att påräkna. En följd af
personalens fåtalighet hade varit, att vid Karlskrona station 1903 års
räkenskaper icke blifvit i rätt tid afslutade och att jämväl aflämnandet
af kassajournalen för december 1904 blifvit försenadt. Det oaktadt
hade vid slutet af räkenskapsåret 1904 arbetstiden å räkenskapskontoret
vid nämnda station varit utsträckt till 10 å 12 timmar eller det allra
mesta, man kunde frampressa, då det gällde så profvande göromål, som
vid ett räkenskapsårs afslutande måste utföras. Nödvändigheten af en

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sådan arbetstidens utsträckning, tänkbar så länge man ännu lefde i
hoppet om eu förändring af förhållandet, men omöjlig att i längden
upprätthålla, förklarades däraf att, medan det vid civilstatens omorganisation
beräknade bekofvet af personal för berörda räkenskapskontor
utgjorde 20 ordinarie och 3 extra ordinarie tjänstemän, den kontoret
under december 1904 tilldelade personalen utgjort allenast 12 ordinarie
och 1 extra ordinarie tjänsteman samt 7 marinintendentselever, af hvilka
senare flertalet ej kunnat anförtros sjanständigt arbete, hvarförutom
antalet ordinarie tjänstemän inskränkts till följd af sjökommendering
under januari månad.

Någon minskning i den Stockholms station tilldelade personalen
för afhjälpande af Karlskrona stations personalbrist hade icke kunnat
ifrågasättas, enär jämväl denna personal vore otillräcklig för stationens
eget behof. De arbetskrafter, som nu stode till stationens förfogande,
vore ungefärligen lika med dem, som för cirka 30 år sedan bestodes,
men med hänsyn till dels talrikare sjökommenderingar än förr dels
nödvändigheten af att afse personal för tjänstgöring vid kustartilleriregementet
i Vaxholm dels den fortgående ökningen af materielen kunde
den nuvarande personaltillgången tydligen icke anses motsvara, hvad
förhållandena kräfde.

Hvad sjökommenderingen beträffade, hade organisationskommittén
beräknat det ordinarie beliofvet af fartygsintendenter ombord å öfningsfartygen
till 5. Antalet hade emellertid år 1905 utgjort, under de fyra
första månaderna 6, under följande månader 8 och i september 12,
hvarjämte 1 extra ordinarie kammarskrifvare utbeordrats såsom fartygsintendent.
Detta antal, som berott af 1905 års ovanligt stora rustningar,
torde dock i händelse af dessas återgång till förut vanlig omfattning
komma att i någon mån nedgå.

Den följd af personalens otillräcklighet, hvilken otvifvelaktigt
komme att förmodligen snart nog inställa sig, vore, att större eller
mindre del af den stationerna åliggande granskningsskyldighet beträffande
räkenskaperna måste eftersättas. Nödvändigheten att förekomma
ett sådant missförhållande finge väl anses tvingande. Kårens stat måste
därför ökas, så att numerären af kåren uppnådde minst den af organisationskommittén
såsom behöflig ansedda storleken.

Till genomförande af en sådan ökning vid den tidpunkt, då den
tidigast kunde låta sig verkställas, beräknades, att intendenturutbildad
personal skulle förefinnas. I september 1905 funnos 6 marinintendentsaspiranter
och 7 marinintendentselever. Sedan 2 af de förstnämnda hösten
1905 blifvit anställda i 2 af de vakanta befattningarna, och 4 afslutat sin

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utbildning Losten 1906, af Indika dock högst 2 kunde beräknas vinna
anställning på stat med kårens nuvarande numerär, skulle redan vid
1907 års ingång finnas 2, som föregående års höst afslutat sin utbildning,
hvarefter under hösten 1907 de 7 marinintendentseleverna beräknades
vara färdiga för inträde i kåren.

1 öfverensstämmelse med det förslag, som afgifvits af kommittén
för civilstatens omorganisation, hade år 1904 framställning gjorts om
kårens ökning med dels de 6, hvarmed 1903 års riksdag nedsatt
det af kommittén föreslagna antalet, dels de 2, som kommittén ansett
böra tillkomma under åren 1905 och 1906. Kommitténs förslag om
ökning år 1907 med ytterligare 1 marinunderintendent borde jämväl
följas.

På grund häraf har marinöfverintendenten föreslagit, att marinintendenturkåren
från och med år 1907 måtte ökas med 9 intendentsbefattningar,
fördelade i följande grader och löneklasser, nämligen:

4 marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen,

2 » » )) » 2:a »

1 )) » 2:a »

2 marinunderintendenter.

Innan jag öfvergår till redogörelse för hvad marinförvaltningen i
anledning af samma skrifvelse anfört, anhåller jag att få beröra en
annan fråga, som med den redan afhandlade äger sammanhang, nämligen
intendenturen vid kustartilleriet.

Å kustartilleriets stat finnas för närvarande upptagna 2 regementsintendenter,
en för hvardera kustartilleriregementet, samt en fästningsförvaltare,
. afsedd för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.
Regementsintendenterna uppbära i lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar
1,000 kronor, hvarjämte de äro berättigade till två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, samt inkvarteringsbidrag å 400 kronor.
Fästningsförvaltaren åtnjuter eu lön å 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar
med 300 kronor, ålderstillägg i likhet med regementsintendenterna
samt inkvarteringsbidrag med 300 kronor.

I det yttrande, som afgafs af chefen för flottans stab i anledning
af den för 1903 års riksdag framlagda frågan om upprättande af marinintendenturkåren,
ifrågasatte stabschefen, att de tre tjänstebefattningarna
såsom regementsintendent och fästningsförvaltare å kustartilleriet skulle
utgå från dettas stat och att marinintendenturkårens stat i stället skulle
ökas med 3 marinintendenter, hvilken åtgärd, enligt hans åsikt, skulle
bidraga till bibehållandet af sambandet mellan flottan och kustartilleriet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet fann denna fråga
förtjänt af uppmärksamhet, men, då organisationen af kustartilleriet så
nyligen ägt rum och därvid på kustartilleriets stat upptagits särskilda
intendenturtjänstemän, hvilkas tjänstgöring i åtskilliga delar skilde
sig från den, som skulle tillkomma marinintendenturkårens tjänstemän,
ansåge han samma fråga då icke böra upptagas till vidare behandling.
Dock syntes, med afseende på fåtaligheten af intendenturpersonalen vid
kustartilleriet, vara lämpligt, att personalen vid marinintendenturkåren
förklarades skyldig att vid förefallande behof tillfälligtvis tjänstgöra
vid kustartilleriet.

Ett dylikt stadgande har sedermera influtit i vederbörande reglemente,
och har därjämte, för att i framtiden underlätta regementsintendenternas
vid kustartilleriet öfvergång å marinintendenturkåren,
i de utnämnda regementsintendenternas fullmakter intagits den bestämmelse,
att de skola vara underkastade den förändring i ställning och
tjänstgöringsskyldighet, som i sammanhang med jämkningar i marinintendenturkårens
organisation eller eljest kan finnas skäl att föreskrifva,
dock att sådan förändring icke skall medföra minskning i
deras innehafvande aflöningsförmåner.

Behofvet af tjänstemän från marinintendenturkåren för att tjänstgöra
vid kustartilleriet har redan vid upprepade tillfällen framträdt
dels vid semester för regementsintendenterna dels ock vid andra tillfällen,
då göromålen hopat sig för regementsintendenten vid Vaxholms
kustartilleriregemente, hvilken har att upprätthålla de båda befattningarna
såsom regementsintendent vid sitt regemente och fästom gsintendent
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Med den fåtaliga personal, som för närvarande förefinnes vid marinintendenturkåren,
hafva stora olägenheter uppstått till följd däraf, att
man nödgats kommendera tjänstemän från nämnda kår till tjänstgöring
vid kustartilleriet.

Under framhållande af dessa olägenheter och då föreskrifterna
rörande intendenturtjänsten vid kustartilleriet hufvudsakligen vore
grundade på motsvarande bestämmelser för intendenturen vid flottan
samt den fackutbildning, hvilken bibringades marinintendenturkårens
personal, vore ägnad att göra densamma lämplig för intendenturtjänsten
vid kustartilleriet, medan å andra sidan erfarenheterna från sistnämnda
tjänst måste blifva af värde för intendenturtjänsten vid flottan, föreslog
marinöfverintendenten redan i skrifvelse den 10 september 1904 till
marinförvaltningen, att intendentorbefattningarna vid kustartilleriet

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle förenas med marinintendenturkåren, hvilken samtidigt borde tillföras
den förstärkning, som kustartilleriets behof kräfde.

Med anledning häraf föreslog marinöfverintendenten, att marinintendenturkåren
skulle ökas med

2 marinintendenter af l:a graden l:a löneklassen (regementsintendenter),

1 marinintendent af l:a graden 2:a löneklassen (fästningsförvaltare
å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning) och

1 marinintendent af 2:a graden (biträdande intendent vid Vaxholms
kustartilleriregemente).

Marinförvaltningen förenade sig i samma framställning och föreslog
därjämte allenast vissa bestämmelser angående de nuvarande regementsintendenternas
öfvergång till marintendenturkåren.

Chefen för kustartilleriet anförde i härefter afgifvet underdånigt
utlåtande, att erfarenheten visat, att de mångskiftande göromål, som
ålåge regementsintendenturen vid ett kustartilleriregemente, icke kunde
på ett tillfredsställande sätt utföras af en enda tjänsteman, utan erfordrades
härför ytterligare en tjänsteman. Han påpekade därvid särskildt,
att eu regementsintendent hade att bestrida en mängd göromål
med förvaltningen och mobiliseringshandlingarna, icke endast vid regementets
hufvudstation utan äfven vid de öfriga positioner, som bemannades
af regementets personal.

För att marinintendenturkåren skulle kunna lämna erforderliga
biträden föreslog han därför, att densamma skulle ökas med 2 marinintendenter
af 2:a graden. Däremot ställde sig chefen för kustartilleriet
afvisande mot förslaget att låta kustartilleriets regementsintendenter
uppgå i marinintendenturkåren. Enligt hans åsikt skulle en tjänsteman
vid marinintendenturkåren, som vore kommenderad som regementsintendent
vid kustartilleriet, sträfva efter att fortast möjligt komma
åter till flottan och tjänsten vid kustartilleriet däraf blifva lidande.

I stället hemställde chefen för kustartilleriet, att ifrågavarande
regementsintendenter skulle tilldelas samma löneförmåner som marinintendenter
af l:a graden l:a löneklassen, samt därjämte erhålla hvar
och en missräkningspenningar med minst 265 kronor om året och
under vissa förutsättningar ålderstillägg med 700 kronor.

Fästomgsförvaltaren vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
ansåg han böra erhålla samma aflöningsförmåner som en marinintendent
af l:a graden 2:a löneklassen.

Dessa redan år 1904 gjorda framställningar föranledde emellertid
icke någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I ny skrifvelse deri 24 augusti 1005 till marin förvaltningen liar
chefen för kustartilleriet ånyo upptagit frågan under åberopande af
hvad han förut anfört. Häri tilläde därvid, att han kommit till den
insikten, att ifrågavarande regementsintendenter ej vore i stånd att
fullgöra sin tjänst på ett för kustartilleriets ekonomi betryggande sätt,
och föreslog ånyo, att marinintendenturkårens stat skulle ökas med två
marinintendenter af 2:a graden, afsedda att tjänstgöra såsom biträdande
intendenter, eu vid hvardera kustartilleriregementet.

Marinöfverintendenten har med anledning häraf upprepat sitt föregående
förslag om hela intendenturpersonalens vid kustartilleriet förening
med marinintendenturkåren, allenast med den ändring att han till
följd af det behof utaf biträde, som chefen för kustartilleriet visat förefinnas
jämväl för regementsintendenten vid Karlskrona kustartilleriregemente,
hemställt, att den af marinöfverintendenten för kustartilleriets
behof föreslagna personalen af 4 marinintendenter måtte ökas med
ytterligare 1 marinintendent af 2:a graden.

Uti ny underdånig skrifvelse den 26 september 1905 har marinförvaltningen
förklarat sig till fullo instämma i hvad chefen för kustartilleriet
anfört rörande behofvet af förstärkning af arbetskrafterna
vid nämnda vapens intendentur, men vidhållit sin åsikt, att detta behof
på ändamålsenligaste sätt skulle fyllas genom sammanslagning af kustartilleriets
intendenturpersonal med marinintendenturkåren. Att låta
samma personal förblifva en fristående personal för sig, hvilken likväl än
på det ena än på det andra området af kustartilleriets intendentur behöfde
påkalla hjälp af den redan i och för sig fåtaliga marinintendenturkåren,
vore eu kraftsplittring, som måste vålla svaghet på båda
hållen. Sammanslagningen åter vore en kraftförening, som möjliggjorde
förstärkning för de särskilda tider och punkter, där sådan blefve af
nöden. Marinförvaltningen har därför instämt i marinöfverintendentens
förslag.

Chefen för kustartilleriet, hvilkens yttrande med anledning häraf
infordrats, har vidhållit sin förra ståndpunkt. Farhågan för den af
marinförvaltningen befarade kraftsplittringen syntes mindre grundad,
därest de två ifrågavarande marinintendenterna af 2:a graden finge
tjänstgöra någorlunda stadigvarande vid kustartilleriet i stället för att
ofta ombytas.

Efter denna redogörelse för hvad af myndigheterna anförts angående
förevarande behof vid kustartilleriet och de olika åtgärder, som
i anledning däraf föreslagits, anhåller jag att få öfvergå till den slut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

liga framställning, marinförvaltningen gjort i fråga om marinintendenturkåren
för år 1907.

I skrifvelse den 14 november 1905 har ämbetsverket i anledning
af marinöfverintendentens framställning om kårens ökande med 9 marinintendenter
och marinunderintendenter för fyllande af densammas
eget behof af personal anfört, att, då den af vederbörande kommitterade
och Eders Kungl. Maj:t vid 1903 års riksdag föreslagna numerär för
kåren grundade sig på eu i detalj verkställd beräkning af det antal,
som för tjänsten vid stationerna och å fartygen verkligen behöfdes, och
då den af samma kommitterade föreslagna successiva ökningen af kåren
till och med år 1912 ovillkorligen betingades af tillkomsten af ny
fartygsmateriel samt slutligen marinöfverintendentens farhågor för de
olägenheter, livilka kunde föranledas af ett uppskof med den oundgängligen
nödvändiga ökningen af kårens personal, blott vore allt för
berättigade, marinförvaltningen förordade bifall till marinöfverintendentens
berörda förslag. Mot den af honom föreslagna fördelningen af det
ökade antalet på särskilda grader inom kåren hade ämbetsverket icke
heller något att erinra.

Därjämte har marinförvaltningen åberopat sitt förut omförmälda
förslag om förstärkning i kårens numerär för kustartilleriets behof
med 5.

Marinintendenturkårens ökning i det hela och inom de särskilda
graderna skulle enligt ämbetsverkets förslag ställa sig på följande sätt:

	Ökning.
Grader och löneklasser	Enligt marin-
inom marinintendenturkåren.	öfverinten- dentens skrifvelse.	För kust-artilleriet.	Summa.
Marinintendent af l:a graden l:a löneklassen...........................	4	2	G
	2	1	O O
	1	2	3
Marinunderintendenter..........................................................	2		2
Summa	9	5	1-4

Hvad först beträffar personalbehofvet för fullgörande af det arbete,
som åligger marinintendenturkåren i och för sig, torde af hvad utaf

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

marinöfverintendenten anförts framgå, att kårens nuvarande personal
icke är tillräckligt talrik härför. Genom den af Riksdagen antagna
lönestaten för marinintendenturkåren hafva dess tjänstemän blifvit tillförsäkrade
goda löneförmåner, och det kan därför med fullt fog af dem
utkräfvas ett ansträngande arbete. Dock finnes det tydligen en gräns,
hvaröfver ett dylikt kraf icke bör sträcka sig, och af marinöfverintenaentens
framställning synes framgå, att denna gräns under vissa tider
af de senast förflutna åren måst öfverskridas.

Till stöd för förslaget om det antal, hvartill ökningen af personalen
borde uppgå för fyllandet af kårens eget behof, har marinöfverintendenten
icke förebragt annan utredning än den, som åstadkommits af
kommittén angående den forna civilstatens omorganisation. Då emellertid
denna utredning var synnerligen detaljerad och någon berättigad
anmärkning emot kommitténs beräkningar icke synes mig kunna göras,
böra, enligt min åsikt, berörda beräkningar allt fortfarande läggas
till grund för ökningen.

Någon nedsättning i det af kommittén föreslagna antalet bar jag
så mycket mindre anledning att föreslå, som, enligt min mening, två af
kårens tjänstemän böra användas i befattningar, som icke varit af
kommittén afsedda. Under en följd af år hafva nämligen under hela
eller en större del af året varit hos beväringsbefälhafvarne vid de båda
stationerna anställda civila biträden, bvilka biträdt nämnda befälhafvare
med förande af den mängd räkenskaper, som å deras expedition förekomma,
och har Eders Ivungl. Maj:t för dessas aflönande nödgats anvisa medel från
anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför. Vid hvarje tillfälle, som begäran om dessa biträdens anställande
framställts, har af marinöfverintendenten förklarats, att från
marinintendenturkåren personal icke kunde undvaras. Under sådana förhållanden
och då ifrågavarande räkenskapsföring är af den invecklade
beskaffenhet, att den icke kan anförtros åt icke vapenföre värnpliktige,
har annan utväg icke återstått än att medgifva civila biträdens
anställande och deras aflönande från berörda anslag. Skulle nu marinintendenturkåren
erhålla den ökning af nio tjänstemän, som af marinöfverintendenten
föreslagits, bör den emellertid blifva tillräckligt talrik
för att kunna bestrida jämväl nämnda tjänstgöring hos beväringsbefälhafvarne.

Hvad därefter beträffar frågan om förening af de nuvarande
intendenterna vid kustartilleriet med marinintendenturkåren synas mig
starka skäl tala för en sådan förening, och jag delar chefens för flottans
Bill. till Rilesd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 6 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

stab åsikt, att en dylik förening'' säkerligen skulle bidraga till att stärka
sambandet mellan flottan ocli kustartilleriet.

Då emellertid chefen för kustartilleriet, hvilken är närmast ansvarig
för att göromålen vid detta vapen fullgöras på ett tillfredsställande sätt,
på det bestämdaste afstyrkt den ifrågasatta sammanslagningen, anser
jag mig för närvarande icke böra göra framställning därom.

Bemälde chef har i stället föreslagit vissa bättre aflöningsförmåner
för de två regementsintendenterna vid kustartilleriet, men synes han
icke hafva framlagt tillräckligt starka skäl för en dylik löneförhöjningför
att förslaget bör föranleda framställning till Riksdagen.

Att däremot de regementsintendenterna åliggande göromålen vid
kustartilleriet under hela eller en del af året äro så betungande, att de
icke kunna af dem utan biträde medhinnas, därom hafva samtliga de
hörda myndigheterna varit ense. Flerahanda vittnesbörd gifvas ock,
att detta är förhållandet, åtminstone hvad Vaxholms kustartillerigemente
beträffar. Vid upprepade tillfällen har från sistnämnda regemente
begärts biträde från marinintendenturkåren och, hur svårt det än varit
för behörigt skötande af tjänsten vid flottan att afstå från någon till
nämnda kår hörande tjänsteman, hafva dock de anförda skälen nödgat
härtill.

För tjänstgöringen vid kustartilleriet bör således marinintendenturkåren,
enligt min mening, ökas med ytterligare 1, om icke 2 tjänstemän.

Hela ökningen af kåren borde således uppgå till 10 å 11 tjänstemän.
Då emellertid marinöfverintendenten meddelat, att den faktiska
ökningen utöfver den personal, för hvilken löner redan finnas, intill
1907 års utgång icke kan uppgå till mer än 9, torde det icke böra
ifrågasättas att å stat uppföra löner till flera.

I fråga om denna nya personals fördelning i olika grader och
löneklasser synes det förslag böra följas, som af Eders Kungl. Maj:t
framlades för 1903 års Riksdag. Marinöfverintendenten har härifrån
afvikit, i det han föreslagit, att ökningen af de 9 tjänstemännen skulle
ske på det sätt, att utnämning skedde af ytterligare 6 marinintendenter
af l:a graden, däraf 4 i första löneklassen och 2 i den andra, 1
marinintendent af 2:a graden och 2 marinunderintendenter.

Eders Kungl. Maj:t åter föreslog 1903, dels att af de 6, med hvilka
1903 års Riksdag sedermera nedsatte kårens antal, 2 skulle vara förste
marinintendenter, 2 marinintendenter af 2:a graden och 2 marinunderintendenter,
dels att under tiden intill 1908 års ingång skulle tillkomma
ytterligare 1 marinintendent af 2:a graden och 2 marinunderintendenter.

Från hvad Eders Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit, synes mig

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

afvikelse icke höra ske i annan mån än att, då 1903 års Riksdag ansett,
att för tjänstgöringen vid marinintendenturkåren icke kräfdes förste
marinintendenter till högre antal än de tre, hvilka då å kårens stat af
Riksdagen uppfördes, de af Eders Kungl. Maj:t ytterligare uppförda två
förste marinintendenter ersättas af två marinintendenter af l:a graden
l:a loneklassen.

Enligt min mening bör därför för år 1907 marinintendenturkårens
stat ökas med följande tjänstemän, nämligen:

2 marinintendenter af l:a graden l:a loneklassen,

3 » » 2:a » och

4 marinunderintendenter.

I den för flottans ecklesiastikstat gällande stat är upptagen en Ecklesiastikkyrkvaktare
vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona med en aflöning 3tatenaf
150 kronor.

Jämlikt nådiga brefvet den 14 september 1883 angående fördelning
af boställslägenheterna vid flottans station i Karlskrona är samma kyrkvaktare
härjämte berättigad till amiral-itetskyrkvaktarbostället, innehållande
3 rum, kök och vind.

I underdånig skrifvelse den 2 maj 1905 anförde marinförvaltningen,
att det område, hvarå nämnda boställe vore beläget, numera tillhörde
Karlskrona kustartilleriregementes kasernetablissement. Sedan vederbörande
fortifikationsbefälhafvare med anledning häraf och då bostället
vore beläget alldeles framför underofficersbyggnadens fasad hos stationsbefälhafvaren
i Karlskrona anmält, att detsamma ej kunde blifva kvarstående,
hade nämnde stationsbefälhafvare hemställt därom att, därest
boställsbyggnaden blefve rifven, kyrkvaktaren måtte beredas en årlig
ersättning af 350 kronor för den mistning af bostadsförmån i kronans
hus, som genom boställets borttagande skulle drabba honom.

Å den af Eders Kungl. Maj:t fastställda situationsplanen för nämnda
kasernbyggnad vore ifrågavarande kyrkvaktarboställe uteslutet. Då
däraf och af den omständigheten att i kostnadsförslagen för kasernbyggnadernas
uppförande äfven vore upptaget ett belopp fö»- boställets rifning
framgått, att boställsområdet skulle införlifvas med kasernområdet
samt de å förstnämnda område uppförda byggnaderna rifvas och bortföras,
hade marinförvaltningen anmodat vederbörande att gå i författning
om rifvandet af bostället och planering af tomtplatsen.

Nämnde kyrkvaktare åtnjöte, förutom de förmåner, kronan bestode
honom, 800 kronor om året i lön jämte ersättning för ved. Den nu -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marin läkarkåren.

varande kyrkvaktaren både afgifvit en förklaring, att han i stället för
den honom tillkommande bostad i kronans hus åtnöjdes med en ersättning
af 350 kronor årligen.

Marinförvaltningen hemställde med anledning häraf, att Eders
Kungl. Maj:t måtte tilldela den nuvarande kyrkvaktaren en boställsersättning
af 350 kronor för år, räknadt från och med den 1 oktober
1904, så länge han innehade befattningen, och föreslog tillika, att berörda
utgift för tiden efter 1905 års utgång måtte få utgå af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll.

Då staten för flottans ecklesiastikstat blifvit af Riksdagen gillad,
innebar berörda förslag, äfven om den fria bostadsförmånen icke blifvit
i staten upptagen, en framställning att utan Riksdagens hörande vidtaga
ändring i löneförmåner, som blifvit af Riksdagen pröfvade.

Eders Kungl. Maj:t har därför icke ansett sig kunna tillförsäkra
kyrkvaktaren ifrågavarande boställsersättning för längre tid än till
dess Riksdagen kunde blifva i tillfälle att för en ny statsregleringsperiod
i ärendet fatta beslut eller till den 1 januari 1907, utan har, jämte det
att det föreslagna beloppet för tiden till sistnämnda dag tilldelats kyrkvaktaren
från allmänna besparingarna, ålagt marinförvaltningen att inkomina
med förslag till framställning till innevarande års riksdag för
upptagande i vederbörlig stat af hyresersättning till kyrkvaktaren i
stället för den till honom förut upplåtna bostaden.

Med dylikt förslag till stat har nu marinförvaltningen inkommit
och därvid upptagit ersättningen till 350 kronor.

Mot framställningen i och för sig lärer icke vara något att erinra.
Amiralitetskyrkan tillhör kronan och då kronan icke bidrager till kyrkvaktarens
lön med mer än 150 kronor, synes det vara skäligt, att
kronan därjämte förser honom antingen med fri bostad eller med motsvarande
hyresersättning.

I fråga om marinläkarkåren har icke föreslagits någon förändring
i och för flottans behof.

Däremot har förslag väckts att med kåren införlifva läkarpersonalen
vid kustartilleriet samt att i sammanhang härmed öka kårens
antal utöfver de tre läkare, som tillhöra kustartilleriet, för att erhålla
den personal, som numera erfordras för kustartilleriets räkning.

Kustartillerikommittén, som afgaf sitt betänkande den 16 oktober
1900, angaf kustartilleriets behof af läkare vid mobilisering till 1 regementsläkare
för Vaxholms kustartilleriregemente, 2 förste bataljonsläkare,
1 för hvartdera kustartilleriregementet, samt 8 läkarstipendiater,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

4 för hvarje regemente. Fredsbehofvet erhölles genom att minska mobiliseringsbehofvet
med flertalet läkarstipendiater, af hvilka endast
några få erfordrades för tjänstgöring under fredstid och dessa blott
under den del af året, då sommaröfningarna påginge. Läkarstipendiaterna
hade antagits kunna erhållas från flottans läkarstat.

I öfverensstämmelse härmed upptager kustartilleriets stat för närvarande
1 regementsläkare med lön af 3,400 kronor och dagafiöning å
1,825 kronor för år eller således sammanlagdt 5,225 kronor samt 2
förste bataljonsläkare, hvardera med lön af 2,400 kronor och dagaflöning
å 1,460 kronor eller tillhopa 3,860 kronor, hvarförutom nämnda
läkare, då fri bostad i kronans hus icke åtnjutes, uppbära inkvarteringsbidrag,
den förstnämnde, därest han är stationerad i kustfästning, med
600 kronor och hvar och en af de senare under samma förutsättning med
400 kronor.

Vid marinläkarkåren äro en förste marinläkares löneförmåner lika
med den nämnde regementsläkarens och en marinläkares af l:a graden
desamma som en förste bataljonsläkares med den skillnad dock, att
läkarne vid kustartilleriet icke äro berättigade till ålderstillägg, under
det att en förste marinläkare efter fem års tjänstgöring erhåller en
löneökning af 600 kronor och en marinläkare af l:a graden likaledes
efter fem års tjänstgöring en ökning af 500 kronor och efter 10 års
af ytterligare 500 kronor.

Enligt flottans reglemente är en hvar, som tillhör marinläkarkåren,
skyldig att efter erhållen kommendering tjänstgöra å kustfästning
eller å annan plats, där tjänstgöring för flottans räkning kan påfordras.

I underdånig skrifvelse den 23 september 1904 påpekade marinförvaltningen,
att de vid kustartilleriet anställda läkarna intoge en särställning,
i det de visserligen subordinerade under marinöfverläkaren,
men tillhörde hvarken marin- eller fältläkarkåren. Detta förhållande
syntes ej böra fortfara. Särskild! med hänsyn till önskvärdheten af
att, så vidt möjligt, åstadkomma likformighet och enhet i organisationen
af de under femte hufvudtiteln hörande kårer och stater syntes en
ändring påkallas.

I skrifvelse till marinförvaltningen hade marinöfverläkaren gjort
hemställan om framställning, att läkarna vid kustartilleriet måtte öfverföras
till marinläkarkåren samtidigt därmed att två oundgängligen behöfliga
nya marinläkartjänster af l:a graden inrättades för kustartilleriets
behof.

Jämte det marinförvaltningen sålunda ville till Eders Kungl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hänskjuta frågan om sammanslagning af den till sjöförsvaret hörande
läkarpersonalen, funne ämbetsverket sig böra framhålla behofvet af ökadt
antal läkare för tjänstgöring vid kustartilleriet. Under åren 1903 och
1904 hade för sjukvårdens behöriga handhafvande såväl vid Vaxholms
som vid Karlskrona kustartilleriregemente under mer än halfva året måst
anlitas extra läkare. Dessa hade tagits från marinläkarkåren, som dock,
hvad kårens storlek beträffade, organiserats med hänsyn uteslutande till
flottans behof. Då det emellertid kunde med visshet förutses, att läkarkrafternas
otillräcklighet vid kustartilleriet icke blott lomme att oafbrutet
fortfara utan med 1908 års ingång, då tiden för de värnpliktiges
öfningar nått sin fulla utsträckning, göra sig allt mera gällande, i det
att tjänstgöring af extra läkare påkallades året om, och då vid sistnämnda
tid marinläkarkårens personal mindre än hittills varit fallet
kunde disponeras för annat ändamål än tjänstgöring vid den alltjämt
tillväxande flottan, måste en ökning i antalet af de för kustartilleriet
afsedda läkarna blifva oafvisligen nödvändig. Denna ökning kunde för
det dåvarande begränsas till två förste bataljonsläkare eller, därest kustartilleriets
läkare införlifvades med marinläkarkåren, två marinläkare af
l:a graden.

Marinförvaltningeu föreslog därför, att ur staten för kustartilleriregementena
skulle utgå där upptagna aflöningar för 1 regementsläkare
och 2 bataljonsläkare samt att i staten för marinläkarkåren skulle uppföras
ytterligare aflöning för 1 förste marinläkare och 4 marinläkare af
l:a graden.

I häröfver den 12 december 1904 afgifvet utlåtande anförde chefen
för kustartilleriet, att, sedan kustartilleriets ordinarie förläggning till ett
flertal olika försvarsanstalter vid regementenas hufvudstationer då blifva
till stor del genomförd, för sjukvårdens behöriga handhafvande i
de ofta långt från hvarandra belägna förläggningsplatserna behofvet af
en ökning af läkarpersonalen gjort sig mycket starkt gällande. Enligt
hans åsikt erfordrades vid hvardera af de båda kustartilleriregementenas
hufvudstationer 3 läkare.

Hvad beträffade de nuvarande läkarnas vid kustartilleriet öfverflyttning
till marinläkarkåren, ansåge han densamma, utan att vara oläglig
för kustartilleriet, blifva för läkarna själfva gagnelig.

Ifrågavarande förslag föranledde emellertid icke någon framställning
till 1905 års Riksdag.

Under år 1905 hafva emellertid stora svårigheter uppstått för bestridande
af läkarvården vid kustartilleridetachementen å Fårösunds
kustposition och Ålfsborgs fästning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Under beväringsöfningarna i Fårösund har under nämnda år liksom
under de föregående varit därstädes kommenderad en marinläkare
af 2:a graden. En sådan läkare åtnjuter, förutom årligt arfvode af 1,200
kronor, under tjänstgöring i land ett dagtraktamente af 7 kronor. Detta
sistnämnda lärer till ifrågavarande läkare hafva utgått af anslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför.

Sedan emellertid de värnpliktige hösten 1905 blifvit hemförlofvade,
inkom från chefen för kustartilleriet hemställan om, att läkare måtte
kommenderas att tjänstgöra vid Fårösunds kustartilleridetachement äfven
under den tid, då de värnpliktige icke vore till tjänstgöring inkallade,
därvid framhölls risken af att icke ständigt hafva läkare på" platsen.

På marinförvaltningens förslag beslöt Eders Kungl. Maj:t den
3 november 1905, att läkarvården skulle, till dess de värnpliktige
inryckte innevarande år, så ordnas, att öfverenskommelse finge träffas
med en lämplig läkare i Visby att handhafva berörda läkarvård mot
en ersättning af 150 kronor i månaden att utgå af femte hufvudtitelns
allmänna besparingar.

Hvad läkarvården vid Ålfsborgs kustartilleridetachement beträffar,
har densamma före år 1905 bestridts af en marinläkare i flottans
reserv på grund af ett mellan honom och regementschefen för Karlskrona
kustartilleriregemente träffadt aftal. Sedan emellertid detachementets
personal under sistnämnda år ökats till omkring 100 man, gjorde
bemälde läkare hemställan om att erhålla förordnande att bestrida
läkarvården därstädes mot ersättning af 100 kronor i månaden. Med
hänsyn till nödvändigheten af att förskaffa detachementet läkarvård
medgaf Eders Kungl. Maj: t med anledning häraf den 24 november
1905, att, därest läkare af marinläkarkåren i flottans reserv blefve
i kommandoväg beordrad att tillsvidare intill slutet af år 1906 bestrida
läkarvården vid berörda detachement, ersättning för med anledning
häraf erforderliga resor och läkarvården finge med 100 kronor i månaden
utgå från nämnda allmänna besparingar.

Marinförvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 26 september
1905 återupptagit frågan om öfverflyttande af kustartilleriets
läkarpersonal till marinläkarkåren. Hvad beträffade den erforderliga
ökningen af marinläkarkåren utöfver de tre, kustartilleriet tillhörande
läkarna, hvilken ökning marinförvaltningen i sin föregående skrifvelse
förklarat sig anse kunna inskränkas till 2 marinläkare af l:a graden,
hade erfarenheten visat, att redan nu härutöfver oundgängligen kräfdes
inrättandet af ytterligare en dylik befattning för kustartilleriet.
Af de sålunda ifrågasatta läkartjänsterna skulle en vara afsedd för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvardera af Fårösunds och Ålfsborgs kustartilleridetacliement samt den
tredje för tjänstgöring å Kungsholmsfort. Det vore nämligen nödvändigt
att året om hafva tillgång'' på läkare vid de båda detachementen.
Å Kungsholmsfort hade hittills endast under halfva året
varit kommenderad en marinläkare, men ju förr dess hellre borde därstädes
anställas en hela året tjänstgörande läkare med hänsyn till ej
blott de hopade och maktpåliggande göromål, som i tjänsten ålåge den
enda nuvarande bataljonsläkaren vid Karlskrona kustartilleriregemente,
utan äfven svårigheten för honom att ensam sköta sjukvård och undervisning
såväl i Karlskrona som å Kungsholmsfort i synnerhet under
vintermånaderna.

Hvad slutligen beträffade de löneförmåner, som borde tillerkännas
innehafvarna af de föreslagna nya läkarbefattningarna, vore det af vikt,
att aflöningen fastställdes till sådant belopp, att sökande till platserna
kunde påräknas. Med hänsyn härtill och särskild! i betraktande af
svårigheten för läkare å kustbefästningarna att, på grund af tjänstgöringsorternas
isolerade läge, vid sidan af sin tjänst idka enskild praktik
borde med en hvar af ifrågavarande läkartjänster icke förenas lägre
aflöningsförmåner än som för närvarande utginge till marinläkare af l:a
graden.

På grund häraf har marinförvaltningen föreslagit, att framställning
måtte göras till innevarande års riksdag, dels att ur staten för kustartilleriregementena
måtte utgå däri upptagen aflöning för 1 regementsläkare
och 2 bataljonsläkare, dels ock att i staten för marinläkarkåren
måtte uppföras ytterligare aflöning för 1 förste marinläkare och 5
marinläkare af l:a graden.

Chefen för kustartilleriet har biträdt detta marinförvaltningens
förslag.

Läkarna vid kustartilleriet lyda redan nu under marinöfverläkaren.
Någon anledning att under sådana förhållanden bibehålla dem å kustartilleriets
stat synes icke föreligga, utan torde till sjöförsvaret hörande
läkare böra sammanföras till en kår.

De tjänsteåligganden, som tillkomma en hittills varande bataljonsläkare
vid kustartilleriet, synas i allo kunna likställas med hvad som
åligger en marinläkare af l:a graden, och någon anledning att icke
bevilja de förra samma förmåner som de senare, torde därför icke föreligga.

Hvad regementsläkaren å kustartilleriet beträffar, synes visserligen
icke hans tjänst vara fullt lika ansvarsfull och maktpåliggande som
förste marinläkarnes, livilka äro chefläkare för hvardera af flottans sta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tioner, men bör å andra sidan beaktas olägenheten af att vara förlagd
under hela året ute å Vaxholms fästning. Med hänsyn härtill torde
billigheten kräfva, att äfven den förste marinläkare, som är förlagd å
nämnda fästning, kommer i åtnjutande af samma förmåner som de
öfriga förste marinläkarne.

Konsekvensen af sålunda angifna förhållanden synes emellertid
kräfva, att läkarne vid kustartilleriet berättigas att vid sin öfvergång
till marinläkarkåren i och för erhållande af ålderstillägg räkna sig
tillgodo den tid, de med fullmakt innehaft motsvarande befattningar vid
kustartilleriet eller någon af de föregående fästningsartillerikårerna eller
vid flottan.

Hvad härefter beträffar kustartilleriets behof af ytterligare läkare,
är det tydligt, att åtgärder måste vidtagas för att ersätta de provisoriska
anordningar, som man nu nödgats träffa för att förskaffa läkarvård åt
kustartilleridetachementen vid Fårösund och Ålfsborg. _

A förstnämnda plats är antalet stamanställda visserligen jämförelsevis
litet, men, då med 1908 års ingång de värnpliktige komma att
öfvas där under största delen af året, måste uppenbarligen från och
med nämnda tid en läkare ständigt finnas å platsen. Under sådana
förhållanden synes det lämpligt att redan nu i sammanhang med ifrågavarande
åtgärder för ordnande af läkarvården vid kustartilleriet å stat
uppföra en läkarbefattning för berörda ändamål.

Hvad Ålfsborgs kustartilleridetachement beträffar, har det visserligen
visat sig, att man nu kunnat erhålla en läkare, som åtagit sig läkarvården
därstädes mot en ersättning af allenast 1,200 kronor för år.
Annorlunda lärer emellertid blifva förhållandet, när värnpliktige vid
detachementet skola öfvas och manskapsstyrkan således under större
delen af året kommer att uppgå till öfver 200 man. Detta torde
komma att blifva förhållandet senast år 1907. Därtill kommer att framdeles
vederbörande läkare jämväl måste meddela undervisning i sjukvård
m. m. samt hafva uppsikt öfver de hygieniska förhållandena vid
förläggningsplatsen. Dylika åligganden kunna svårligen utföras af annan
än en på stat anställd läkare.

I fråga om behofvet af en läkare å Kungsholmsfort åberopar jag
hvad af myndigheterna i sådant afseende anförts. Med de olika förläggningsplatser,
som kustartilleriet har i Karlskrona fästning, är det
omöjligt för en enda läkare att på ett tillfredsställande sätt bestrida
läkarvården vid därvarande kustartilleriregemente. Följden bär också
vant, att vid upprepade tillfällen under de gångna åren en marinläkare

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 6 Saft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reserv- och
indragningsstaterna
samt
båtsmanskompanierna.

Anslags belopp.

måst kommenderas till den ordinarie läkarens biträde, en åtgärd, som
med det nuvarande, jämförelsevis ringa antalet marinläkare medfört afsevärda
olägenheter.

Slutligen återstår frågan, huruvida de ifrågasatta o nya läkarna böra
anställas såsom marinläkare af l:a eller 2:a graden. Skillnaden i aflöningsförmåner
blifver från början, innan ålderstillägg erhålles, endast omkring
500 kronor. Då nu, enligt marinförvaltningens åsikt, det skulle blifva
omöjligt att erhålla läkare, hvilka skulle vilja mot de aflöningsförmåner,
som tillkomma marinläkare af 2:a graden, åtaga sig förordnande å så
afskildt belägna platser som Fårösund och Kungsholmsfort och då befattningen
såsom läkare vid Ålfsborgs kustartilleridetachement synes
blifva af den vikt, att den icke bör allönas lägre än med en marinläkares
af l:a graden förmåner, anser jag mig i likhet med de hörda
myndigheterna böra tillstyrka, att de tre nya tjänstebefattningarna uppföras
såsom marinläkartjänster af l:a graden.

Jag hemställer således till alla delar om bifall till marinförvaltningens
framställning i detta ämne med det tillägg, att de nuvarande
läkarna vid kustartilleriet skola i och för erhållande af ålderstillägg
äga räkna sig till godo den tid, de innehaft befattningar, motsvarande
dem, de nu innehafva, vid kustartilleriet eller vid någon af de föregående
artillerikårerna å kustfästningarna eller vid flottan.

Marinförvaltningen har beräknat medelsbehofvet för reserv- och
indragningsstaterna samt båtsmanskompanierna, för de två förstnämnda

staterna till................................................................................. kronor 32,162:32

och för båtsmanskompanierna till....................................... » 9,122: —

Summa kronor 41,284: 32

Emot dessa beräkningar har jag icke något att erinra.

Enligt de beräkningar, jag sålunda anfört, skulle medelsbehofvet
under anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater år 1907 blifva
följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

»>-

	För 1906 af Riksdagen anvisadt	För 1907 berälmadt behof.	Ökning.		Minskning.
Officerskåren...............................................	G35,8S0	_	655,520		19,640
Eeservofficersaspiranter................................	26,700	—	26,700	—	—	—	—	—
Underofficerskåren........................................	536,900	—	577,080	—	40,180	—	—	—
Sjömanskåren.............................................	1,558,131	60	1,678,904	—	120,772	40	—	-
Skeppsgossekåren .......................................	18,706	25	22,447	50	3,741	25	—	—
Mariningenj örkåren .....................................	187,875	—	199,595	—	11,720	—	—	—
Marinintendenturkåren.................................	233,189	50	261,254	50	28,065	—	—	—
D:o i flottans reserv ..........	4,285	—	4,285	—	—		—	—
Ecklesiastikstaten........................................	8,550	—	8,900	—	350	—	—	—
Marinläkarkåren..........................................	77,635	—	103,760	—	26,125	_	—	-
Poliskåren ................................................. Inkvarteringsbidrag för officerare och under-	46,900	—	46,900	—	-	-	—	—
officerare, förslagsvis................................. Reserv- och indragningsstater samt båtsmans-	215,740	—	228,100	—	12,360	—	—	—
kompanierna, förslagsvis ........................... Dagaflöning till officerare och underofficerare	41,798	32	41,284	32	—	—	514	—
förslagsvis ..............................................	481,126	50	505,385	50	24,259	—	—	—
I riksstaten afrundadt med...........................	—	83	—	18	—	—	—	65
Summa kronor	4,073,418	—	4,360,116		287,212	65	51465

Den erforderliga ökningen utöfver för år 1906 anvisadt belopp
uppgår alltså i jämnadt tal till 286,698 kronor.»

I sammanhang med denna punkt har utskottet förehaft till behandling
i hvad förevarande anslag rörer en i Andra Kammaren väckt, till
utskottet remitterad motion (n:o 92), däri herr J. G. Pettersson i Södertälje
m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte för år 1907 bevilja flottans
och kustartilleriets underofficerskorporaler en tillfällig förhöjning af
deras fasta lön med 20 kronor i månaden eller 240 kronor per år
samt för sådant ändamål för samma år öka de här nedan under öde
liufvudtiteln upptagna anslag med följande förslagsbelopp:

l:o) anslaget till aflöning af flottans kårer och stater med högst
126,000 kronor till 4,486,116 kronor; samt

2:o) anslaget till kustartilleriets personal med högst 41,520 kronor
till 1,109,536 kronor.

I fråga om de skål, som af motionärerna anförts till stöd för berörda
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen
med därvid fogade bilagor.

Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Vid behandlingen af Kung! Majds under denna punkt gjorda framställningar
har utskottet, som af departementschefens ofvanintagna yttrande
finner, att vissa omständigheter utgjort hinder för utarbetandet,
på sätt nästlidna års Riksdag begärt, af en reviderad plan för den slutliga
organisationen för flottans personal samt beräkning öfver de årliga
kostnaderna för denna personals aflöning, underhåll, öfningar m. m.,
velat uttala önskvärdheten af att sådan plan och beräkning måtte, så
vidt möjligt, för nästkommande års Riksdag framläggas.

Kungl. Majds förslag om ökning af flottans officerskår med 11
beställningar, såsom den vid statsrådsprotokollet fogade förslagsstaten
för nämnda kår utvisar, anser utskottet sig böra biträda.

I fråga om den af Kungl. Majd föreslagna ökningen af underofficersoch
sjömanskårerna med 35 underofficerare och 255 man har utskottet
ansett, att, då de jagare, för hvilkas påbörjande under år 1907 Kungl.
Majd nu äskat medel, icke kunna blifva fullbordade under år 1907,
anslag icke bör för sistnämnda år beviljas till aflönande af de beställningar
inom nu ifrågavarande kårer, som, enligt hvad utskottet hos
flottans stab inhämtat, för samma år beräknats för dessa jagare,
nämligen

2 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

3 » (maskinister),

3 underofficerare af 2:a graden (styrmän,konstaplar eller skeppare),

4 » v » )) (maskinister),

Summa 12 underofficerare
samt

13 man tillhörande l:a lönegraden,

30	»		2:a	»
15	»	»	3:e	»
12	»	»	(3:e \|4:e	» »	i 6 månader, i 6 »
12		»	4:e	»
Summa 82 i	manskap.

Vidare och då, enligt hvad utskottet jämväl erfarit, inom sjömanskårens
2:a lönegrad för närvarande förefinnes så stort antal vakanser,
att detsamma icke lärer nu kunna fyllas genom uppflyttning af därtill
kompetent manskap, har utskottet funnit den för ifrågavarande lönegrad
i staten för innevarande år upptagna numerären böra under år 1907
bibehållas oförändrad samt de föreslagna nya lönerna i samma lönegrad

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

i stället fördelas på 3:e och 4:e lönegraderna, med iakttagande dock
därvid, att ej någon för manskap å förenämnda tre jagare afsedd lön i
staten upptages.

Enligt utskottets förslag komme staten för underofficerskåren att
upptaga

92 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

64 » » (maskinister),

9 » » (rustmästare, torpedmästare eller kvar tersmän),

186 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller

skeppare),

131 » » (maskinister),

16 » )) (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän),

Summa 498

samt staten för sjömanskåren

512	man	tillhörande	l:a	lönegri
1,294	))	»	2:a	»
780		»	3:e	»
566	»	»	\|3:e \|4:e	» »
566		»	4

i 6 månader,
i 6 »

Summa 3,718 man.

Hvad beträffar herr J. G. Petterssons m. fl. ofvanberörda framställning
om eu tillfällig löneförbättring åt flottans underofficerskorpraler
har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen att utan föregående,
af vederbörande myndigheter verkställd utredning i ärendet
bifalla enskilde motionärers hemställan i en lönefråga af den räckvidd,
som detta förslag otvifvelaktigt innebär.

Mot hvad Kung]. Maj:t föreslagit såväl beträffande ökning af skeppsgossekåren
med 100 skeppsgossar som ock i fråga om uppförande i staten
för mariningenjörkåren af ytterligare två mariningenjörer af l:a graden
har utskottet icke något att erinra.

Hvad åter beträffar den af Kung!. Maj:t föreslagna ökningen af
marinintendenturkårens personal med nio tjänstemän har utskottet icke
funnit sig kunna förorda samma förslag i dess helhet. På grund af
hvad i denna fråga till statsrådsprotokollet anförts beträffande behofvet
såväl af räkenskapsförare hos beväringsbefälhafvarne vid de båda flottstationerna
som ock af biträde utaf tjänstemän från marinintendentur -

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

kåren för tjänstgöring vid kustartilleriet finner utskottet visserligen, att
ifrågavarande kår bör för fyllande af nämnda behof ökas med fyra tjänstemän,
men då den af Kungl. Magt föreslagna ytterligare ökningen af
samma kår med fem andra tjänstemän synes kunna utan större olägenhet
för närvarande begränsas till två nya befattningsinnehafvare, anser
utskottet sig böra föreslå, att marinintendenturkåren från och med år
1907 måtte ökas med sex nya intendentsbefattningar, nämligen

1 marinintendent af l:a graden, l:a löneklassen,

2 » » 2:a » samt

3 marinunderintendenter.

I detta sammanhang har utskottet, som finner det vara ur flera
synpunkter olämpligt att de få vid kustartilleriet anställde intendenturtjänstemännen
bilda en kår för sig, velat framhålla det önskvärda uti
att, i likhet med hvad Kungl. Maj:t nu föreslagit beträffande införlifvande
af kustartilleriets läkarpersonal med marinläkarkåren, den
redan år 1903 af chefen för flottans stab ifrågasatta och nu af rnarinöfverintendenten
föreslagna samt af marinförvaltningen tillstyrkta föreningen
af de nuvarande intendenterna vid kustartilleriet med marinintendenturkåren
måtte komma till utförande.

Kungl. Maj:ts förslag att i staten för flottans ecklesiastikstat upptaga
hyresersättning till kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona
anser utskottet sig böra biträda.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till stat
för marinläkarkåren får utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda
skäl tillstyrka bifall till öfverflyttande af de tre nuvarande läkarne vid
kustartilleriet till marinläkarkåren, hvarigenom denna kår komme att
ökas med en förste marinläkare och två marinläkare af l:a graden,
äfvensom till den i sammanhang med denna förändring föreslagna
bestämmelsen att läkarne vid kustartilleriet skulle vara berättigade att
vid sin öfvergång till marinläkarkåren för erhållande af ålderstillägg
räkna sig tillgodo den tid, de med fullmakt innehaft motsvarande befattningar
vid kustartilleriet eller någon af de föregående fästningsartillerikårerna
eller vid flottan.

Hvad åter beträffar den föreslagna ökningen af ifrågavarande kår
med ytterligare tre marinläkare af l:a graden för fyllande af läkarbehof
å Kungsholmsfort samt vid kustartilleridetachementen vid Fårösund och
Alfsborg, synes det utskottet, att tillräckliga skäl för anställande af fasta
läkare å dessa platser icke förebragts annat än beträffande den vid
Kungsholmsfort. Enligt utskottet tillhandakommen uppgift kommer
nämligen under år 1907 besättningsstyrkan vid Fårösund att utgöra
allenast ett ringa antal stam och beväring, hvarjämte under en månad

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

en minskola kommer att vara förlagd därstädes, och torde, enligt utskottets
mening, läkarvården vid ett så litet detachement utan svårare
olägenhet kunna, såsom hittills skett, mot arfvode bestridas af lämplig
läkare i Visby eller annan närbelägen ort. Vid Ålfsborgs fästning
väntas under nyssnämnda år en visserligen något större styrka stam och
beväring att blifva förlagd, förutom en minskola under en månad, men
fästningens belägenhet i omedelbar närhet till Göteborg torde berättiga
till antagande, att aftal om bestridande af läkarvården vid det å fästningen
förlagda detachementet bör kunna utan svårighet träffas med
någon lämplig medlem af Göteborgs talrika läkarkår.

Utskottet anser sig på grund af hvad sålunda anförts icke kunna
tillstyrka en ytterligare ökning af marinläkarkåren än med en marinläkare
af l:a graden.

Mot det föreslagna medelsbehofvet för reserv- och indragning sstaterna
samt båtsmansJcompanierna under år 1907 har utskottet icke något att erinra.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda medelsbehofvet under anslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

	För 1906 af Riksdagen anvisadt.	För 1907 beräknadb behof.	Ökning.		Minskning.
Officerskåren.................................	635,880	_	655,520		19,640
Reservofficersaspiranter..................	26,700	—	26,700	—	--	—	—	—
Underofficerskåren ........................	536,900	—	563,160	—	26,260	—	—	—
Sjömanskåren ..............................	1,558,131	60	1,619,191	40	61,059	80	—	—
Skeppsgossekåren...........................	18,706	25	22,447	50	3,741	25	—	—
Mariningenjörkåren........................	187,875	—	199,595	—	11,720	—	—	—
Marinintendenturkåren ..................	233,189	50	250,984	50	17,795	—	—	—
D:o i flottans reserv	4,285	—	4,285	—	—	—	—	—
Ecklesiastikstaten...........................	8,550	—	8,900	—	350	—	—	—
Marinläkarkåren ...........................	77,635	—	95,240	—	17,605	—	—	—
Poliskåren .................................... Inkvarteringsbidrag för officerare och	46,900	—	46,900	—	—	—	—	—
underofficerare, förslagsvis ......... Reserv- ock indragningsstater samt	215,740	—	224,920	—	9,180	—	—	—
båtsmanskompanierna, förslagsvis Dagaflöning till officerare och. under-	41,798	32	41,284	32	--	—	514	—
officerare, förslagsvis..................	481,126	50	501,322	—	20,195	50	—	—
I riksstaten afrundadt med............	—	83	—	28	—	—	—	55
Summa kronor	4,073,418	—	4,260,450	—	187,546	55	514	55

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottet har alltså under detta anslag ifrågasatt nedsättningar i
jämförelse med Kung! Maj:ts förslag å tillhopa 99,660 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må

a) med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1906
fogade förslag till stat för flottans officerskår (bil.
n:o 1 vid nämnda protokoll) öka denna kår med 11
officerare;

b) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans underofficerskår
(bil. n:o 1) öka denna kår med 23 underofficerare;

c) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans sjömanskår (bil.
n:o 2) öka denna kår med 173 man, fördelade å de
olika graderna på sätt bilagan utvisar;

d) afslå herr J. G. Petterssons m. fl. motion i
hvad densamma rör ifrågavarande anslag;

e) med godkännande af det vid förenämnda statsrådsprotokoll
fogade förslag till stat för flottans skeppsgossekår
(bil. n:o 4 vid nämnda protokoll) öka denna
kår med 100 skeppsgossar;

f) med godkännande af det vid samma protokoll
fogade förslag till stat för mariningenjörkåren (bil.
n:o 6 vid protokollet) öka denna kår med två mariningenjörer
af l:a graden;

g) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för marinintendenturkåren (bil.
n:o 3) öka denna kår med en marinintendent af l:a
graden l:a löneklassen, två marinintendenter af 2:a
graden och tre marinunderintendenter;

h) godkänna den af Kungl. Maj:t föreslagna
staten för flottans ecklesiastikstat (bil. n:o 8 vid förenämnda
statsrådsprotokoll);

i) med godkännande af den afKungl.Maj:tföreslagna
öfverföringen af de tre läkarbeställningarna å kustartilleriets
stat till marinläkarkåren äfvensom af det
vid detta utlåtande fogade förslag till stat för nämnda

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 6.

kår (bil. n:o 4) ytterligare öka samma kår med en
marinläkare af l:a graden;

k) medgifva, att de nuvarande läkarna vid kustartilleriet,
därest de öfvergå till marinläkarkåren, må
för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, de innehaft motsvarande befattningar vid
kustartilleriet eller vid någon af de förra artillerikårerna
å kustfästningarna eller vid flottan;

l) godkänna den af Kungl. Maj:t föreslagna minskningen
i anslaget till reserv- och indragningsstaterna
samt båt8manskompanierna; samt

in) vid bifall till hvad utskottet under inom. a)
—1) hemställt och med godkännande af det vid detta
utlåtande fogade förslag till stat å dagaflöning till
officerare och underofficerare vid flottan (bil. n:o 5)
höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
med 187,032 kronor eller från 4,073,418 kronor
till 4,260,450 kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.

2:o) Under punkien 2 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömansoch
skeppsgossekårerna från 429,995 kronor till 465,600 kronor eller
med 35,605 kronor.

Departementschefen har i fråga härom till åberopade statsrådsprotokollet
anfört, att därest den af honom föreslagna ökningen af personalen
vid flottans sjömanskår skulle blifva beslutad, skulle, enligt gjorda beräkningar,
den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
erforderliga utgifterna för år 1907 komma att uppgå till
465,600 kronor. Denna beräkning hade verkställts enligt samma grunder,
som vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats.

På grund af de ändringar i staten för sjömanskåren, som utskottet
här ofvan i punkten l:o) föreslagit, torde den föreslagna höjningen af
nu ifrågavarande anslag böra begränsas till 26,503 kronor och anslaget
sålunda för nästkommande år upptagas till 456,498 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

Ang. höjning
af anslaget till
beklädnad åt
sjömans- m;h
skeppsgof.

[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. förböjning
af anslaget
till
naturaunder håll

åt
personal vid
flottan.

[3.]

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna med
26,503 kronor eller från 429,995 kronor till 456,498
kronor.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

3:o) Kungl. Maj:t har under punkten 3 af denna hufvudtitel föreföreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan från 1,042,080 kronor till 1,110,314 kronor eller
med 68,234 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Såsom framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1905, bifogadt samma års statsverksproposition, hade
vid uppgörande af beräkningarna utaf utgifterna å förslagsanslaget till
naturaunderhållet åt personal vid flottan under år 1906, i anledning af
ett utaf statsutskottet vid 1904 års riksdag gjordt uttalande om önskvärdheten
af, att ifrågavarande beräkningar grundades på hvad den verkliga
kostnaden kunde antagas komma att utgöra, beräknats, att underofficerare
samt sjömans- och skeppsgossekårernas manskap komme att
tjänstgöra 275 dagar i land och 90 dagar till sjöss samt att för underofficerare
portionsersättningen skulle utgöra 62 öre i land och 88 öre
ombord samt portionen för nämnda manskap kosta 52 öre i land och
88 öre ombord. För reservofficersaspiranter beräknades samma portionsersättning
som för underofficerare.

Enligt samma beräkningsgrunder och under antagande, att mina
förslag om ökning af underofficers-, sjömans- och skeppsgossekårerna
vinna bifall, skulle det belopp, hvartill förevarande anslag bör beräknas
för år 1907, komma att uppgå till 1,110,314 kronor.»

Vid bifall till hvad utskottet under punkten l:o) härofvan föreslagit
i fråga om ökning af sjöman skåren torde den af Kungl. Maj it ifrågasatta
höjningen af detta anslag böra enligt nyss nämnda beräknings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

grunder begränsas till 47,018 kronor och anslaget sålunda i riksstaten
för år 1907 upptagas till 1,089,098 kronor.

Utskottet får i anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan med 47,018 kronor,
eller från 1,042,080 kronor till 1,089,098 kronor.

Ersättning för rustning och rotering.

4:o) Under punkten 4 af femte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att minska förslagsanslaget till ersättning för rustning
och rotering från 22,000 kronor till 17,000 kronor eller med

5,000 kronor.

Efter erinran, att förevarande förslagsanslag vore i riksstaten för
innevarande år upptaget till ett belopp af 22,000 har departementschefen
till åberopade statsrådsprotokollet vidare anfört, att, sedan departementschefen
anmodat marinförvaltningen och statskontoret att gemensamt
inkomma med yttrande, huruvida berörda förslagsanslag kunde
i riksstaten för år 1907 minskas, nämnda ämbetsverk i skrifvelse
den 25 november nästlidna år anfört, att, då antalet af de rotenummer
vid båtsmanshållet, som vid 1907 års ingång kvarstode i indelningsverket
såsom effektiva, syntes kunna antagas komma att utgöra omkring
162, medelsbeliofvet under ifrågavarande anslagstitel syntes kunna
approximativt beräknas till 17,820 kronor, hvarför ämbetsverken, med
afseende jämväl därå, att af ifrågavarande förslagsanslag under åren
1902, 19Ö3 och 1904 besparats respektive 1,231 kronor 38 öre, 5,066
kronor 36 öre och 4,865 kronor 88 öre, ansåge sig böra föreslå, att
anslaget måtte i riksstaten för år 1907 upptagas med ett till 17,000
kronor nedsatt belopp.

Med anledning af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må minska förslagsanslaget till
ersättning för rustning och rotering från 22,000
kronor till 17,000 kronor, eller med 5,000 kronor.

Ang. minskning
af anslaget
till
ersättning för
rustning och
rotering.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
flottans
nybyggnad
och underhåll.

[5.]

Flottans nybyggnad o:h underhåll.

5:o) Uti punkten 5 under femte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till flottans nybyggnad
och underhåll från 1,840,000 kronor till 2,250,000 kronor eller
med 410,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 7 november 1905 har marinförvaltningen
erinrat, hurusom, sedan ämbetsverket i underdånig skrifvelse den
29 september 1899 framhållit otillräckligheten af reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll samt framlagt närmare utredning
rörande de utgifter, som borde bestridas med medel från detta anslag,
samma anslag, på nådig proposition i ämnet, af 1900 års Riksdag blifvit
höjdt från 1,300,000 kronor till 1,725,000 kronor eller med 425,000 kronor.
Påföljande års riksdag hade emellertid minskat anslaget till 1,685,000
kronor eller med 40,000 kronor, som öfverflyttats till anslaget för underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel, hvarefter anslagssiffran
icke undergått annan förändring än att densamma vid 1905 års lagtima
riksdag höjts med 155,000 kronor till 1,840,000 kronor.

Den ökning af anslaget, som sålunda ägt rum vid 1900 och 1905
årens riksdagar, hade emellertid afsett allenast de ökade underhållskostnader,
som blifvit en följd af materielens ökning under de år, som
förflutit från den närmast föregående tidpunkten för anslagets höjning,
utan iakttagande af de med åren allt större kostnaderna för den äldre
materielens underhåll. Följden häraf hade också blifvit och måste jämväl
blifva, att anslaget, därest framgent följdes samma grunder för dess
beräknande som hittills, icke räckte till för bestridande af de utgifter,
som därmed skolat täckas.

På grund häraf och då den alltjämt fortgående tillökningen
af flottans flytande materiel samt äfven tillkomsten af nya byggnader
och etablissement af olika slag ställde nya kraf på de för underhållet
afsedda medlen, hade marinförvaltningen, som jämväl funnit uppenbart,
att de allt mer och mer stegrade material- och arbetsprisen måste nödvändiggöra
andra grunder för beräknande af underhållskostnaderna,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ansett sig böra i sin helhet för Eders Kungl. Maj:t framlägga frågan
om de behof, som borde tillgodoses från anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll.

För att åstadkomma en allsidig utredning af ärendet hade marinförvaltningen
från stationsbefälhafvarna och varfscheferna vid flottans
båda stationer infordrat på senare års erfarenheter grundade förslag till
den ökning af berörda anslag, som kunde anses erforderlig.

Enligt de inkomna förslagen hade utgifterna beräknats till följande
belopp, nämligen:

beträffande Karlskrona station:

för underhåll af fartyg och båtar...... kronor 935,030:

» underhåll af hus och byggnader » 228,200:

» aflöning.............................................. » 320,086:

» åtskilliga behof............................... » 56,300:

» båtsmän, tjänstgörande utom

varfvet ......................................... » 6,800:

» inkvarteringspenningar till båtsmän
............................................. )) 135:

samt för inventarier i kaserner, vakter

och arrester ................................... » 20,000:

1,566,551: 55

samt beträffande Stockholms station:

för underhåll af fartyg och båtar......

(däraf till torpedinskjutningar

10,000 kronor)

» underhåll af hus och byggnader

■» aflöning...............................................

» åtskilliga behof................................

» båtsmän, tjänstgörande utom

varfvet...........................................

samt för inventarier i kaserner, vakter
och arrester.......................................

kronor 403,000: —

» 126,000: —

» 157,500: —

» 33,450: —

» 800: —

j> 16,000: —

Anslagsbehofvet för båda stationerna skulle alltså

i jämnt tal uppgå till............................................. kronor

och då motsvarande anslag, kronor 1,685,000, med
tillägg af den för år 1906 beviljade höjningen
af kronor 155,000 utgjorde .............................. »

skulle den erforderliga ökningen utgöra................. kronor

736,750: —
2,303,300: —

1,840,000: —
463,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af undersökningar, som marinförvaltningen låtit verkställa, framginge,
att underhållet af ett fartyg varierade högst betydligt under
olika år. Detta vore också helt naturligt, emedan ett nyrepareradt fartyg,
som läge obegagnadt, kräfde endast obetydligt underhåll, då däremot
underhållet af samma fartyg efter slutad expedition eller då en större
reparation vore nödvändig, såsom då nya pannor måste tillverkas och insättas,
uppginge till en hög siffra. På underhållskostnaden inverkade äfven
i hög grad det skick, hvari fartygen befunne sig vid hemkomsten från
expeditionerna, ity att under dessa möjligen förekommande haverier,
grundstötningar eller andra missöden kunde förorsaka stora oförutsedda
utgifter, hvilka drabbade underhållsanslaget. Under sådana omständigheter
kunde behofvet af medel för underhåll af fartygen endast approximativt
angifvas. Ville man med ledning af föregående års utbetalningar
söka finna ett medeltal för ifrågavarande behof, mötte den
svårigheten, att, om tidsperioden toges för kort, många af de faktorer,
som borde få inverka på medeltalet, ej komme med, och att, om tidsperioden
toges för lång, samma medeltal icke komme att röna tillbörligt
inflytande af den större användning åt fartygen, som på senare tiden
förekommit. Detta gjorde, att beräkningen af en riktig medelsiffra å
här omhandlade behof blefve mycket osäker.

Utbetalningarna vore dessutom ej ett tillförlitligt uttryck för behofvets
storlek, enär de så mycket som möjligt måste hållas inom
gränserna för anslaget. Likväl torde kunna sägas, att underhållet af
strid sfartygen i första hand blifvit tillgodosedt på öfriga underhållstitlars
bekostnad.

Såsom bidragande orsaker därtill att otillräckligheten af det för
ifrågavarande ändamål beviljade anslag med alltjämt stigande styrka
gjort sig kännbar, torde, förutom omförmälda förhållande med arbetslönernas
och materialprisens stegring, kunna åberopas, att den vid
stationerna förlagda fartygsmaterielen blifvit utsatt för större slitninggenom
den betydligt större omfattningen och utsträckningen af öfningarna
nu mot förr. Följande sammandrag visade öfverbetalningarna å
titlarna för underhåll af fartyg och båtar under åren 1902—1904.

„ \| År.	Utbetalning.	Anslag.	Öfverbetalning.
i 1902	904,603 kronor	885,000 kronor	19,603 kronor
1903	974,112 »	885,000 »	89,112 »
1904	984,238	840,000 »	144,238 »

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utginge man från det antagandet, att de under år 1904 verkställda
utbetalningarna representerade verkliga medelsbehofvet vid denna
tid, och därtill lade dels de medel, som af 1905 års Riksdag beviljats
till underhåll af år 1906 nytillkomna fartyg, och dels de medel, som
vore behöfliga för nytillkomna fartyg år 1907, skulle summan af dessa
belopp uttrycka behofvet af anslag för sistnämnda år, hvarvid dock
vore att märka, att den år 1904 skedda ökningen af fartyg på expedition
ej till fullo gjort sig gällande i fråga om underhållet för nämnda
år, enär en del af kostnaden härför bestridts af 1905 års anslag.

Med stöd häraf och med iakttagande af, att särskilda anvisningar
vore erforderliga för verkställande af torpedinskjutningar och för gnistsignalmaterielens
underhåll, kunde alltså medelsbehofvet för år 1907 å
nämnda titlar beräknas på följande sätt:

Behöfliga medel år 1904 ............................................... kronor

Ökning, beviljad af 1905 års Riksdag för underhåll

af till år 1906 nytillkomna fartyg................... »

För år 1907 tillkomna fartyg:

pansarbåten Manligheten (andra hälften af ett

års underhåll) ........................................................ »

pansarbåten Oscar II (första hälften af ett års

underhåll) .................................................................. ))

pansarkryssaren Fylgia (d:o) ....................................... »

jagaren Magne ................................................................. »

jagaren Vale ..................................................................... »

l:a kl. torpedbåtarna Castor och Pollux å kronor

4,500 ................''......................................................... »

2:a kl. torpedbåtarna N:is 89, 91, 93 och 95 å

kronor 2,500 ........................................................ »

Torpedinskjutningar ......................................................... »

Gnistsignalmaterielens underhåll ................................. ''»

984,238: —
155,000: —

13,750: —

13,750: —
17,500: —
6,000: —
6,000: —

9,000: —

10,000: —
5,000: —
15,000: —

Summa kronor 1,235,238: —

Vidkommande härefter underhållet af hus och byggnader hade
varfschefen i Karlskrona anmält, att behöfliga medel för detta ändamål
icke kunde upptagas till lägre belopp än till 228,200 kronor; och hade
marinförvaltningen intet att erinra beträffande denna summa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Varfschefen i Stockholm hade anfört, att för år 1905 till nämnda
ändamål anvisats sammanlagdt 74,000 kronor, under det att medelsbehofvet
i förslaget till arbetsplan för samma år upptagits till sammanlagdt
152,981: 50 kronor, hvaraf ungefär 99,000 kronor afsetts för
rena underhållsarbeten; och hade varfschefen beräknat det årliga anslaget
för ifrågavarande ändamål till sammanlagdt 126,000 kronor. Då
sistnämnda summa vore lika med den, som i medeltal under åren
1900—1904 beviljats, och då den nedsättning i detta anslag, som skett
för år 1905, föranledts däraf, att under år 1C04 förskottsvis användts
medel af 1905 års underhållsanslag, hade marinförvaltningen icke funnit
anledning till någon erinran, hvad beträffade det föreslagna beloppet.

Öfriga af stationsmyndigheterna, enligt hvad redan angifvits, gjorda
äskanden beträffande anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
hade marinförvaltningen ansett sig böra biträda; och hade ämbetsverket
för den skull ansett, att anvisningarna för de olika ändamål, för hvilka
utgifter bestredes från ifrågavarande anslag, borde beräknas till följande
afrundade belopp, nämligen:

för underhåll af fartyg och båtar........................

» » hus och byggnader..................

» aflöning...............................................................

» åtskilliga behof utom va rf ve t........................

)» )) » vid 3> ........................

samt till marinförvaltningens disposition för
oförutsedda utgifter..........................................

till kronor 1,235,000: —
» 3> 354,000: —

D » 478,000: —

» )> 43,000: —

» » 90,000: —

)) » 50,000: —

Summa kronor 2,250,000: —

På grund häraf har marinförvaltningen hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1907 höja reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll från det för år 1906
beräknade beloppet af 1,840,000 kronor till 2,250,000 kronor eller med

410,000 kronor.

Det är en för flottans materiel synnerligen viktig fråga, som marinförvaltningen
sålunda framlagt. Såsom jag senare denna dag nödgas
för Eders Kungl. Maj:t anmäla, har det visat sig, att å ifrågavarande
anslag redan under år 1904 utgifterna i hög grad öfverstigit anslagets
belopp och att till bristens betäckande ingen annan utväg finnes än
att hos Riksdagen begära anslag å extra ordinarie stat. Varfseheferna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hafva på det allvarligaste tillhållits att icke öfverskrida de anslagsbelopp,
som blifvit dem anvisade, men det oaktadt hafva de nödgats
anmäla behof af ytterligare medel för att icke vid slutet af året allt
underhållsarbete skulle afstanna. Det synes mig tydligt, att det icke
kan fortsättas på detta sätt, utan att den dyrbara fartygsmaterielen
äfvensom flottan tillhöriga hus och byggnader löpa fara att genom vanvård
afsevärdt förminskas i värde.

Orsaken till behofvet af ökadt anslag, utöfver hvad som erfordras
för underhåll af ny fartygsmateriel, för hvilket ändamål ökadt anslag
erhållits, har redan blifvit af marinförvaltningen framhållen. De materialoch
arbetspriser, som kunde läggas till grund för kostnadsberäkningar
för omkring sex år sedan, äro numera icke gällande. Härtill kommer,
att det icke endast varit fartygsmaterielen, som under senare år ökats.
Äfven nya hus och byggnader, hvilka kräfva underhåll, hafva tillkommit.

På det lifligaste instämmer jag därför i det förslag om ökadt anslag
för ifrågavarande ändamål, som marinförvaltningen nu framställt.»

Utskottet, som i anledning af hvad uti statsrådsprotokollet sålunda
blifvit beträffande föreliggande ärende meddeladt funnit sig böra tillstyrka
bifall till Ivungl. Maj:ts förevarande framställning, får alltså
hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
flottans nybyggnad och underhåll från 1,840,000 kronor
med 410,000 kronor, eller till 2,250,000 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning därför.

6:o) Kungl. Maj:t har i punkten 6 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför från 780,000 kronor till 1,150,000
kronor, eller med 370,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 A/d. 6 Häft

Ang. höjning
af anslaget
till sjöbeväringens
vapenöfningar
samt
beklädnad och
ersättning
därför.

[6.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

»Förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
ocli ersättning därför höjdes, uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning,
vid 1902 års riksdag från 350,000 kronor till 780,000 kronor. Vid
detta belopp bar det därefter bibehållits.

Sedan emellertid nästlidna års riksdag i skrifvelse den 12 maj 1905
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, i
hvad mån de i riksstaten uppförda förslagsanslagen borde, för att bereda
statsregleringen önskvärd stadga, höjas, samt därefter vid uppgörande
af förslag till statsreglering vidtaga de anslagshöjningar, till hvilka
undersökningen kunde gifva anledning, har jag från vederbörande infordrat
uppgift på beloppet af utgifterna från förstnämnda förslagsanslag
under åren 1903 och 1904. Jämte år 1905, för hvilket räkenskaperna
ännu icke blifvit afslutade, äro nämligen dessa två år hitintills de enda,
under hvilka de värnpliktige öfvats lika lång tid, som förhållandet
kommer att blifva år 1907.

Den lämnade uppgiften utvisar, att utgifterna utgjort

år 1903....................................... kronor 1,459,891: 18

» 1904....................................... » 1,256,183:84

Då emellertid under åren 1904 och 1905 ett stort antal underåriga
värnpliktige vapenöfvats, men detta efter numera vidtagen förändring
i värnpliktslagen icke under kommande år lärer blifva fallet,
torde få antagas, att antalet värnpliktige, som skola öfvas år 1907,
kommer att icke obetydligt understiga det antal, som vapenöfvats år
1904, och torde med anledning häraf utgifterna från ifrågavarande
anslag under år 1907 kunna beräknas komma att uppgå till 1,150,000
kronor.»

Med anledning af hvad sålunda till statsrådsprotokollet anförts,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, höja förslagsanslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför med 370,000 kronor, eller från 780,000
kronor till 1,150,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Skeppsgosseskolan.

7:o) Kungl. Maj:t har under punkten 7 af denna hufvudtitel före- Ang. höjning
slagit Riksdagen att, med godkännande af stat för skeppsgosseskolan
af den lydelse, bilagan n:o 10 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvars- skolan,

ärenden den 13 januari 1906 utvisade, höja anslaget till skeppsgosse- [7.]

skolan från 13,650 kronor till 18,770 kronor, eller med 5,120 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till undervisningsverken komma
att i sin helhet höjas från 84,615 kronor till 89,735 kronor.

Till åberopade statsrådsprokollet har departementschefen i detta
ärende anfört följande:

»Beträffande skeppsgossekåren har jag redan tillstyrkt bifall till
chefens för flottans stab och marinförvaltningens förslag om densammas
ökande från 500 till 600 skeppsgossar.

Marinförvaltningen har i sin redan omförmälda skrifvelse af den
14 november 1905 framhållit, att utaf denna ökning af skeppsgossekåren
följde behofvet af ökning i staten för skeppsgosseskolan med 2
skollärare och 3 monitorer. Enligt nu gällande stat utgår aflöningen
till hvarje skollärare med 1,200 kronor om året jämte tre ålderstillägg,
hvart och ett å 200 kronor. En monitör erhåller 5 kronor i månaden
under 8 månader eller således 40 kronor om året. Den föreslagna
ökningen i staten skulle således komma att uppgå till 2,520 kronor.

I sammanhang härmed anhåller jag att få för Eders Kungl. Maj:t
anmäla ett annat ärende.

Redan i skrifvelse den 11 oktober 1904 till stationsbefälhafvaren
i Karlskrona anförde chefen för skeppsgossekåren, att, då inga sätt
borde försummas för att söka hos skeppsgossarna ingjuta en god anda
samt till vinnande häraf torde, bidraga sysselsättning och förädlande
förströelse i vida högre grad än fruktan för de straff, krigslagen tillstadde,
medel syntes böra anvisas för beredande åt skeppsgossarna af
lämplig förströelse m. in. I sådant afseende hade han tänkt sig anskaffande
af ett bibliotek, anordnande af idrottstäflingar med pris och
utdelande af belöningar i eu eller annan form till de korpraler, korpralskap
eller kompanier, som haft minsta antalet förseelser.

På tillstyrkan af nämnda stations befälhafvare och marinförvaltningen
har Eders Kungl. Maj:t härefter för ifrågavarande ändamål

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

äfvensom för slöjdundervisning och anordnande af föredrag m. in. vid
skeppsgosseskolan beviljat medel från femte hufvudtitelns allmänna
besparingar eller af hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

I ny skrifvelse den 4 oktober 1905 har nu chefen för skeppsgossekåren
anfört, att de beviljade medlen dock icke varit tillräckliga för
bestridande af de utgifter, som vore önskliga för höjande af skeppsgossarnas
ambition och moraliska halt, utan hade genom enskilda bidrag
anskaffats ytterligare belopp.

Målet att förbättra skeppsgossarnas disciplin syntes ock i någon
mån hafva vunnits. Det vore därför af stor betydelse, att medel för
dessa utgifter funnes att tillgå, helst som de vore försvinnande små i
jämförelse med kostnaderna för institutionen i dess helhet.

Särskilt föresloge han, att bland läroämnen i skeppsgosseskolan
måtte upptagas slöjd. I detta ämne gåfves undervisning i så godt
som alla folkskolor, hvilken undervisning bekostades dels af statsmedel
och dels af kommunerna. Af minst lika stor betydelse vore, att
skeppsgossarna, hvilkas läggning borde göras praktisk, erhölle obligatorisk
undervisning i detta ämne, hvarförutom slöjden vore en lämplig
sysselsättning under vinteraftnarna.

För ändamålet borde i stat upptagas ett belopp af 600 kronor
för aflönande af lärare, däraf 2 förste lärare med en aflöning hvardera
af 200 kronor för år och 2 biträden med hvar och eu 100 kronor
årligen.

Därjämte borde ett årligt anslag af 2,000 kronor för år anslås
för upprätthållande af bibliotek, idrottsmateriel och utdelande af belöningar.

För egen del har stationsbefälhafvaren i skrifvelse den 20 oktober
1905 anfört, att undervisning i träslöjd sedan åtskilliga år tillbaka
meddelats skeppsgossarna. Denna undervisning hade under år 1902
ledts af fyra varfsarbetare.

Erfarenheten hade visat, att skeppsgossarnas sysselsättande med
slöjd utöfvat ett gynnsamt inflytande på deras utbildning; och sedan
numera vid skolan funnes två lärare, som efter genomgångna kurser
vid slöjdlärarseminariet vid Nääs blifvit kompetenta att pedagogiskt
leda undervisning i träslöjd, syntes tiden vara inne att införa slöjd
såsom obligatoriskt undervisningsämne.

Hvad beträffar de redan anvisade medlen för anskaffande af bibliotek,
anordnande af idrottstäflingar m. m., har stationsbefälhafvaren vitsordat,
att dessa medel visat sig verksamt bidraga till att höja skepps -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

gossarnas trefnad vid kåren och hos dem sporra lusten till framsteg
i skilda riktningar.

I detta ärende har marinförvaltningen den 10 november 1905 afgifvit
utlåtande och därvid på det lifligaste tillstyrkt de framställda
förslagen samt hemställt, att framställning måtte göras till innevarande
års Riksdag om uppförande i skeppsgosseskolans stat af anslag å 600
kronor för bestridande af kostnaderna för undervisning i slöjd samt å
2,000 kronor för anskaffning och iståndsättning af böcker och idrottsmateriel,
anordnande af idrottstäflingar med pris och af föredrag samt
utdelande af belöningar för utmärkt uppförande, skjutskicklighet och
framsteg i slöjd samt af premier i skolan.

Den föreslagna ökningen af antalet skollärare och monitorer är en
gifven följd af det förslag om ökning af skeppsgossekåren, som jag
redan framlagt. Skulle en del af kåren komma att blifva förlagd å
annan plats än Karlskrona, torde lärarpersonalen böra i någon mån ökas,
och anhåller jag att framdeles få göra framställning härom i sammanhang
med förslaget om beviljande af medel för den ifrågasatta förläggningen
till västkusten.

Framställningen om anslag för att kunna göra undervisning i slöjd
obligatorisk i skeppsgosseskolan samt för att bereda tillfälle till att
sysselsätta gossarna under fritid synes mig mycket beaktansvärd.

Såsom jag redan framhållit, hafva under senaste tiden mycket intresse
och arbete nedlagts på att från skeppsgossekåren söka få bort
den mindre goda anda, som förut där varit rådande. Dessa sträfvanden
hafva också redan burit god frukt. Det gäller emellertid att genom
beviljande af medel sätta vederbörande befäl i tillfälle att fortsätta på
den väg, på hvilken sålunda med framgång inslagits. Såsom redan
påpekats, är det belopp, som i detta afseende begärts, försvinnande litet
emot kostnaderna för hela kåren.

Jag tillstyrker därför bifall till hvad i detta ärende såväl i ena
som i andra hänseendet föreslagits».

Utskottet, som under punkten Do) härofvan tillstyrkt bifall till
Kung!. Maj:ts framställning om ökning af skeppsgossekåren med 100
skeppsgossar samt däraf föranledd höjning i anslaget till flottans kårer
och stater, finner sig jämväl böra förorda nu ifrågavarande förslag och
får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med godkännande af stat för
skeppsgosseskolan af den lydelse, bilagan n:o 10 vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
aflöning för
kustartilleriets
personal.

[8.]

ofvannämnda statsrådsprotokoll utvisar, höja anslaget
till skeppsgosseskolan med 5,120 kronor eller från
13,650 kronor, till 18,770 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till undervisningsverken att i
sin helhet höjas från 84,615 kronor till 89,735 kronor.

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal.

8:o) I punkt 8 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen

dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse, bilagan
n:o 11 vid ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver sjoförsvarsärenden den
13 januari innevarande år utvisar;

dels ock att höja anslaget till aflöning för kustartilleriets personal
från 1,039,129 kronor till 1,068,016 kronor eller med 28,887 kronor.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Såsom närmare framgår af den redogörelse för planen för kustartilleriets
uppsättning, som lämnats till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1905, skulle enligt planen med år 1906
den tredje uppsättningsperioden ingå. Jämlikt planen skulle ökningen
sistnämnda år utgöra:

1 major,

3 kaptener af l:a klassen,

2 » » 2:a »

3 löjtnanter,

1 underlöjtnant,

2 styckjunkare och

4 sergeanter.

Härjämte skulle tillkomma 20 man i l:a lönegraden och 60 i 2:a
lönegraden vid minörafdelningen, under det att samtidigt vid samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

afdelning'' manskapet i 3:e lönegraden skulle minskas med 20 och. i 4:e
lönegraden med 60.

I sin framställning om förslag till 1905 års Riksdag hemställde
emellertid chefen för kustartilleriet, att kustartilleriets personal måtte
ökas utöfver det enligt planen för år 1906 afsedda antalet, beroende
dels därpå, att från början icke afsedd materiel tillkommit, som skulle
bemannas af kustartilleriet, dels på det förhållandet att erfarenheten
visat, att personalen vid maskinist- och handtverksafdelningarna ej vore
tillräcklig för att fylla behofvet i fredstid af dessa yrkesgrenar.

Den ökning utöfver planen, som chefen för kustartilleriet med
anledning häraf för år 1906 föreslog, utgjordes af 12 underofficerare
och 54 man. Härjämte anmärkte chefen för kustartilleriet, att tillika
erfordrades för en hvar af vissa gnistsignalstationer en subalternofficer
samt för torpedbatteriet vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
en kapten och en subalternofficer, men att ökning af subalternofficerare
ej borde ifrågakomma förr än efter år 1908, emedan det enligt anställda
beräkningar visat sig vara omöjligt att till dess erhålla ens det antal
officerare, som enligt 1901 års riksdagsbeslut tilldelats kustartilleriet.

Dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet ansåg ökningen utöfver
planen kunna inskränkas till hvad som erfordrades för nämnda
torpedbatteri samt för fyllande af en del utaf det af chefen för kustartilleriet
påpekade behof af vapensmeder samt maskinister och eldare.

I fråga om hvad chefen för kustartilleriet till stöd för förslaget
om ökning af underofficers- och manskapsgraderna i berörda hänseende
anfört, anhåller jag att få hänvisa till statsrådsprotokollet för den 14
januari 1905. Af detta framgår, att sistbemälde chef upptagit behofvet
vid torpedbatteriet till 4 underofficerare eller underofficerskorpraler, 4
korpraler och 4 2:a klass kustartillerister, alla vid maskinist- och eldarafdelningen,
samt 1 underofficer eller underofficer skorpral och 1 korpral
såsom torpedhandtverkare vid handtverksafdelningen.

För ökning af vapensmedernas antal erfordrades, enligt chefens
för kustartilleriet åsikt, 3 underofficerare eller underofficerskorpraler, 3
korpraler och 2 3:e klass kustartillerister, samt för ökning af maskinistoch
eldarafdelningen, utöfver hvad som vore behöflig! för torpedbatteriet,
9 underofficerare eller underofficerskorpraler, 2 korpraler och
1 3:e kl. eldare.

Chefen för flottans stab, hvilkens yttrande inhämtades med anledning
af chefens för kustartilleriet förslag i berörda hänseende, förmälde,
såsom jämväl af nämnda protokoll framgår, att han för att kustartille -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hets försvarsmedel skulle kunna hållas i erforderlig grad af beredskap
ansåge en ökning af vissa delar af kustartilleriets personal vara af
behofvet synnerligen påkallad. Han fann någon annan inskränkning i
den för nämnda tre behof erforderliga personalökningen icke kunna
göras än att den föreslagna ökningen af torpedhandtverkare kunde inskränkas
till 1 underofficer eller underofficerskorpral, hvarigenom den
föreslagna ökningen skulle minskas med en man i 2:a lönegraden.

Af anförda skäl ansåg emellertid dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
ökningen utöfver planen i underofficers- och manskapsgraderna
kunna inskränkas till 25 man, fördelade på följande sätt
nämligen 2 underofficerare af l:a graden och 2 af den 2:a, 7 underof&cerskorpraler,
9 man i 2:a lönegraden, 4 i 3:e och 1 i 4:e.

I anledning af Eders Kungl. Maj ds i öfverensstämmelse härmed
gjorda framställning till 1905 års riksdag yttrade Riksdagen, att den
mot ökningen af officers- och underofficerspersonalen med 10 officerare
och 6 underofficerare i enlighet med 1901 års plan icke hade annat att
erinra, än att, då, enligt hvad af statsrådsprotokollet framginge, det
ansåges möta svårigheter att till år 1908 erhålla hela det antal officerare,
som enligt 1901 års riksdags beslut tilldelats kustartilleriet, officerspersonalen
icke syntes böra under år 1906 ökas med mer än 5
officerare. Riksdagen hade därför på det sätt bifallit Eders Kungl.
Maj:ts framställning i denna del, att Riksdagen uti 1906 års stat för
kustartilleriet uppfört följande nya beställningar, nämligen 1 kaptensbeställning
af 2:a klassen, 3 löjtnants- och 1 underlöjtnantsbeställning
samt 6 underofficersbeställningar, 3 af hvardera graden.

Den ytterligare ökning af kustartilleriets underofficerskår med 4
beställningar, hvarom Eders Kungl. Maj:t gjort framställning, samt den
föreslagna ökningen af manskapet ansåg sig åter Riksdagen icke kunna
bifalla, då nämnda kårer redan vore af den omfattning, nämligen
148 underofficerare och 1,314 man, att den förefintliga styrkan syntes
böra vara tillräcklig till bemanning af jämväl de utaf departementschefen
åberopade nytillkomna försvarsanordningarna.

Däremot hade Riksdagen icke något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag att under år 1906, i enlighet med öfvergångsplanen,
uppflytta 80 man vid minörafdelningen i högre lönegrader.

Den för innevarande år fastställda staten för kustartilleriet upptager
85 officersbeställningar. I en af marinförvaltningen öfverlämnad
skrifvelse af den 1 september 1905 har nu chefen för kustartilleriet
anfört, att officerskåren vid ifrågavarande vapen beräknades under år

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1907 genom ^examinering af kustartillerikadetter från sjökrigsskolan
komma att uppgå till 91 officerare, hvadan återstoden af officersbeställningar,
h vilka redan för år 1906 enligt uppsättningsplanen skulle
hafva tilldelats kustartilleriet — eller 1 major, 3 kaptener af l:a klass
och 1 kapten af 2:a klass — vore erforderliga för år 1907, om icke
6 nyutnämnda officerare skulle få stå lönlösa under en del af året.
Hvad beträffar de af Eders Kungl. Maj:t vid nästlidna års riksdag
utöfver planen föreslagna nya beställningarna af 4 underofficerare
och 21 man, hade Riksdagen funnit den förefintliga styrkan böra
vara tillräcklig till bemanning af jämväl de nytillkomna försvarsanordningarna.
Hade man därvid tänkt sig, att behofvet af personalökningen
inom de öfriga afdelningarna skulle kunna fyllas genom öfverflyttning
från artilleriafdelningen, så vore detta icke möjligt, enär sistnämnda
afdelnings hela stampersonal vore erforderlig för densamma åliggande
tjänstgöring. Redan kustartillerikommittén hade beräknat behofvet af
stampersonal synnerligen knappt och att under sådana omständigheter
ytterligare minska artilleriafdelningen syntes icke kunna under några
omständigheter försvaras.

Enligt af chefen för kustartilleriet upprättade tabeller öfver behofvet
vid kustartilleriet under regementsöfningarna af personal, tillhörande
maskinist- och eldarafdelningen, borde ökningen af stampersonal vid
densamma uppgå till icke mindre än 45, hvilken siffra dock under viss
förutsättning kunde nedsättas till 33. Emellertid vore äfven mellan
regementsöfningarna en talrik stampersonal af berörda afdelningar behöflig,
enär en betydlig del af eldarafdelningens personal då vore under
utbildning i olika skolkurser och sålunda ej användbar till att sköta
den allmänna tjänsten.

Enligt hans åsikt borde stampersonalen vid kustartilleriet ökas i
enlighet med följande tabell:

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

A f d c 1 n i n g.	Under- officerare och under- officers- korpraler.	Korpraler.	2:a klass kustartil-lerister.	3:e klass kustartil-lerister.	Summa.
Minörafdelningen:
Gnistsignalstationer .................................	3	2	2	2	9
Underrättelseväsendet .............................	—	2	O O	2	7
Summa	3	4	5	4	16
Maskinist- och eldarafdelningen:
Nya elektriska stationer..........................	O O	2	1	O	9
Torpedbatteriet .......................................	4	4	4	—	12
Öfriga maskiner.......................................	13	6			24
Summa	20	12	13	45
Handtverksafdelningen: Vapensmeder ..........................................	3	3		2	8
Torpedliandtverkare .................................	1	1	—	—	2
Summa	4	4	—	2	10
Slutsumma	27	20	24	71
Afgår det antal maskinpersonal, som tillhör torpedbatteriet och som kan användas jämväl
annorstädes under regementsöfningar m. m.	4	4	4	—	12
Behöflig ökning'' af staten	23	16	10	10	59

Mot hvad chefen för kustartilleriet sålunda föreslagit beträffande
ökningen af underofficerare och manskap har marinförvaltningen icke
haft något att erinra.

Hvad först beträffar den af chefen för kustartilleriet föreslagna
ökningen af officerskåren, skulle densamma enligt kustartillerikommitténs
förslag hafva ägt rum redan med innevarande års början. Det af nästlidna
års Riksdag anförda skäl mot bifall till den redan då föreslagna
ökningen uti ifrågavarande afseende eller att svårighet syntes möta att
erhålla det erforderliga antalet officerare för att fylla de föreslagna nya
befattningarna synes nu icke längre föreligga, då, enligt hvad chefen för
kustartilleriet upplyst, antalet officerare år 1907 kommer att uppgå till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91 eller G mer än det för innevarande år i stat upptagna antalet.
Något skäl att icke i staten för år 1907 uppföra föreslagna 1 major,
3 kaptener af l:a kl. och 1 kapten af 2:a kl.

Utöfver planen bär chefen för kustartilleriet föreslagit eu ökning
af antalet i underofficers- och manskapsgraderna med sammanlagdt 59.

Då naturligen så små afvikelse!’ som möjligt böra äga rum från
den en gång framlagda planen för kustartilleriets uppsättning, synes
mig dock ökningen kunna inskränka sig till hvad af Eders Kungl. Maj:t
föreslogs vid nästlidna års riksdag. De behof, som snarast böra fyllas,
äro nämligen tydligen de, som uppstått genom tillkomsten af det nya
torpedbatteriet vid Oscar-Fredriksborg samt de behof af ökadt antal
maskinister, eldare och vapensmeder, som redan visat sig föreligga i
sjmnerligen hög grad. Såsom skäl för ökningen i dessa afseenden
anhåller jag att få hänvisa till hvad som anförts till statsrådsprotokollet
för den 14 januari 1905.

Nästlidna års Riksdag ansåg den nuvarande bemanningen böra vara
tillräcklig jämväl till fyllande af dessa behof. Såsom framgår af hvad
chefen för kustartilleriet anfört, torde emellertid någon minskning af
antalet stamanställda i andra yrkesgrenar icke kunna äga rum, utan
att andra viktiga delar af kustförsvaret äfveffiyras.

I enlighet med hvad som föreslogs vid 1905 års riksdag hemställer
jag därför, att framställning nu måtte göras till Riksdagen om ökning
af underofficerskåren till 52 underofficerare af l:a graden och 106 af
den 2:a, då ökningen kommer att uppgå till 1 underofficer af förstnämnda
grad och 3 af den senare samt om ökning af manskapsgraderna
med 7 underofficerskorpraler, 9 man i 2:a lönegraden, 4 i 3:e och 1 i 4:e.

Hvad beträffar underofficerarnas vid kustartilleriet fördelning i de två
graderna, framgår af den för 1901 års riksdag framlagda organisationsplanen,
att enligt densamma stabstrumpetare och rustmästare icke skulle
blifva mer än underofficerare af 2:a graden. Med anledning af ett utaf
chefen för kustartilleriet framlagdt förslag om ökning af antalet underofficerare
i l:a graden med 2 för att stabstrumpetare skulle kunna
erhålla lön i sistnämnda grad, yttrade, såsom framgår af statsrådsprotokollet
för den 12 januari 1903, dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att detta önskningsmål kunde, sedan staten för kustartilleriet
ändrats därhän, att den blott upptoge sammanlagda antalet
underofficerare i hvardera graden utan angifvande af den afdelning, de
skulle tillhöra, vinnas allenast genom ändring af de reglementariska
bestämmelserna för kustartilleriet. Chefen för kustartilleriet har nu
vid upprepade tillfällen gjort hemställan om medgifvande att jämväl

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

få befordra rustmästare till underofficerare af l:a graden. Jag delar
bemälde cliefs åsikt om lämpligheten af att kunna göra en dylik befordran
och, då staten för kustartilleriet numera icke upptager de afdelningar,
de olika graderna af underofficerare kunna tillhöra, lärer det
ifrågasatta medgifvandet kunna jämväl i fråga om rustmästare ske förmedelst
eu ändring i nämnda reglementariska bestämmelser.

I fråga om inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare och
civilmilitärer vid kustartilleriet föreslog Eders Kungl. Maj:t vid nästlidna
års riksdag, att samma bidrag måtte för innevarande år upptagas
till 22,560 kronor. Med hänsyn till den af Pdksdagen gjorda nedsättning
i det af Eders Kungl. Magt föreslagna antalet officerare och underofficerare
nedsatte emellertid Riksdagen nämnda belopp med 2,980 kronor
till 19,580 kronor.

Då nu, enligt mitt förslag, officers- och underofficerskårerna böra
ökas med det antal, hvarmed nästlidna års riksdag nedsatte den af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna ökningen, synes beträffande ifrågavarande
anslag till inkvarteringsbidrag annan förändring i fråga om det vid
nästlidna riksdag föreslagna beloppet icke böra vidtagas än den, som
föranledes däraf, att, enligt hvad jag redan föreslagit, läkarna vid
kustartilleriet synas böra öfverflyttas till marinläkarkåren och i följd
däraf det för en af dem, som icke åtnjuter fri bostad, beräknade inkvarteringsbidraget,
400 kronor, icke längre behöfver i kustartilleriets
stat upptagas. Ifrågavarande inkvarteringsbidrag synes därför böra för
år 1907 beräknas till 22,160 kronor.»

Uti den under punkten l:o) härofvan omförmälda motionen (n:o 92
i Andra Kammaren) hafva herr J. G. Pettersson i Södertälje m. fl. hemställt,
bland annat, att Riksdagen måtte för år 1907 bevilja kustartilleriets
underofficerskorporaler en tillfällig förhöjning af deras fasta lön
med 20 kronor i månaden eller 240 kronor per år samt för sådant
ändamål för samma år öka anslaget till kustartilleriets personal med
högst 41,520 kronor till 1,109,536 kronor.

I sammanhang med berörda framställningar har utskottet jämväl
förehaft till behandling en af herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm,
med instämmande af herr J. G. Pettersson, i Andra Kammaren väckt
motion (n:o 78), däri föreslagits, att Riksdagen måtte besluta lämna
underofficerarne af 2:dra graden vid kustartilleriet samma förmåner, som
underofficerarne af motsvarande grad i flottan åtnjöte under tjänstgöring
i land, och för ändamålet öka nu förevarande anslag med 24,380
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande de skäl, som af motionärerna anförts till stöd för deras
omförmälda framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva
motionerna.

Mot livad Kungl. Maj:t i denna punkt föreslagit har utskottet, som
under punkten l:o) härofvan biträdt Kungl. Maj:ts förslag om öfverflyttning
af läkarna vid kustartilleriet till marinläkarkåren, icke haft
annat att erinra, än att, då, enligt hvad utskottet å vederbörligt håll inhämtat,
inom stammanskapets vid kustartilleriet båda högsta lönegrader
förefinnas så stort antal vakanser, att möjlighet icke torde förefinnas,
att under innevarande och nästkommande år uppbringa numerären inom
dessa lönegrader utöfver det antal, som staten för innevarande år upptager,
den föreslagna ökningen i nämnda manskapsgrader med 7 underofficerskorpraler
och 9 man i 2:a lönegraden i stället torde böra fördelas
på 3:e och 4:e lönegraderna, hvarigenom staten för kustartilleriets
manskap för år 1907 skulle komma att upptaga:

l:a lönegraden..................... 166 man

2:a » 402 »

3:e » 219 »

4:e 548 »

I fråga om herr J. G. Petterssons m. fl. förberörda motion får
utskottet — under åberopande af hvad utskottet under punkten l:o)
af detta utlåtande vid behandlingen af samma motion i hvad densamma
afser tillfälligt lönetillägg åt underofficerskorpralerna vid flottan anfört,
nämligen att, enligt utskottets åsikt, Riksdagen icke torde böra, utan
föregående utredning i ärendet af vederbörande myndigheter, bifalla
enskilde motionärers hemställan i en lönefråga af den räckvidd, som
berörda förslag innebure — afstyrka bifall till samma motion äfven i
hvad den rör kustartilleriet.

Af enahanda skäl har utskottet funnit sig icke kunna förorda bifall
till herr Wavrinskys ofvannämnda framställning om viss förbättring i
löneförmånerna för kustartilleriets underofficerare af 2:a graden.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) bifalla den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen
af kustartilleriets officerspersonal med 1 major,
3 kaptener af l:a klass och 1 kapten af 2:a klass.

b) med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
förslag öka underofficerskåren vid kustartilleriet med
1 underofficer af l:a graden och 3 af 2:a graden;

Utshottets

yttrande.

Ang. höjning
af anslaget till
beklädnad åt
kustartilleriets
manskap.

[9.]

62 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

c) bifalla clen af Kung!. Maj:t föreslagna ökningen
i kustartilleriets manskapsgrader med 21 man,
dock efter fördelning å de olika lönegraderna på sätt
det vid detta utlåtande fogade förslag till stat för
kustartilleriet (bil. n:o 6) utvisar;

d) afstå herr J. G. Petterssons m. fl. motion i
hvad densamma afser kustartilleriet;

e) afslå herr E. O. V. Wavrinskys ifrågavarande
motion; samt

f) vid bifall till hvad utskottet under mom. a)—e)
föreslagit och med godkännande af förenämnda förslag
till stat för kustartilleriet (bil. n:o 6 vid detta
utlåtande) höja anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal med 25,442 kronor eller från 1,039,129 kronor
till 1,064,571 kronor.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

9:o) Kungl. Magt har i punkten 9 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till beklädnad åt kustartilleriets
manskap från 145,704 kronor till 148,035 kronor, eller med 2,331 kronor.

Härom har departementschefen anfört att, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901, bilagdt samma års statsverksproposition,
omförmälda grunder för beräknande af kostnaderna
för beklädnad och sängservis för kustartilleriets manskap, enligt hvilka
grunder kostnaden för inkaserneradt manskap beräknats till 108 kronor
för beklädnad och 3 kronor för sängservis årligen åt en man, hade
anslaget för beklädnad åt kustartilleriets manskap under de tre sista
åren upptagits till 145,704 kronor.

Beträffande detta anslag borde för år 1907 annan ändring icke
vidtagas än den, som föranleddes af den ökning af antalet utaf kustartilleriets
manskap, som af departementschefen redan föreslagits för
år 1907. Därest detta förslag bifölles, borde ifrågavarande anslag i
enlighet med hittills följda beräkningsgrunder ökas med 2,331 kronor.

Utskottet, som i nästföregående punkt tillstyrkt den af Kungl.
Maj:t föreslagna ökningen i kustartilleriets manskapsstyrka, hemställer

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt kustartilleriets manskap med 2,331 kronor
eller från 145,704 kronor till 148,035 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Natur aunderhåll åt kustartilleriets manskap.

10:o) Uti punkten 10 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
kustartilleriets manskap från 249,397 kronor till 253,383 kronor, eller
med 3,986 kronor.

Departementschefen har härom anfört, att förslagsanslaget till
naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap vore, med en beräkningsgrund
af 52 öre per man och dag, i staten för innevarande år upptaget
till ett belopp af 249,397 kronor samt att med användande af
samma beräkningsgrund anslaget, därest den af departementschefen
föreslagna ökningen af kustartilleriets manskap bifölles, borde höjas
med ett belopp af 3,986 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt kustartilleriets manskap med 3,986
kronor, eller från 249,397 kronor till 253,383 kronor.

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

ll:o) Kungl. Maja har i punkt 11 under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel från 231,562 kronor till 326,437
kronor, eller med 94,875 kronor.

Härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

»I sammanhang med kustartilleriets uppsättande år 1902 blef i riksstaten
för samma år uppfördt för underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel ett anslag af 145,602 kronor. I detta belopp ingingo
dels 40,000 kronor, hvarmed anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
från och med år 1902 skulle minskas, dels 86,450 kronor, som
skulle för ifrågavarande ändamål öfverflyttas från fjärde till femte
hufvudtiteln, dels kostnaden för underhåll af kaserninventarier m. m.,
beräknad till 9,152 kronor om året, och dels slutligen ett belopp af
10,000 kronor, motsvarande hvad som, då sjö fästningarna blifvit ställda

Äng. höjning
af anslaget till
naturaunderhåll
åt kustartilleriets

manskap.

[io.]

Ang. höjning
af anslaget till
underhåll af
kustartilleriets
byggnader
och
materiel.

[ll.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

under sjöförsvarsdepartementet, borde anvisas å femte hufvudtiteln af
beräknad erforderlig- höjning af visst anslag å fjärde hufvudtiteln.

Sedermera har detta anslag blifvit höjdt, för år 1903 med 10,000
kronor och för år 1904, med anledning af ökning utaf kustartilleriets
manskap med 120 man, med ytterligare 960 kronor, hvadan anslaget
för år 1904 uppgick till 156,562 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1904 erinrade
marinförvaltningen, att erfarenheten nogsamt visat, hurusom ifrågavarande
anslag, äfven med den för år 1903 beviljade ökningen i beloppet,
vore alldeles otillräckligt i förhållande till de utgifter, som skulle från
anslaget bestridas och af hvilka kunde särskilt nämnas underhåll af
kaserninventarier, sjöförbindelser inom fästningarna, yttre renhållning
å fästningarna, underhåll af dessas artillerimateriel och öfriga inventarier
samt aflönande af tillsyningsmän vid kruthus och batterier.

I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 angående
medelsbehofven för år 1905 anförde marinförvaltningen i fråga om detta
anslag, att hvad först beträffade den del af detsamma, som afsåges för
underhåll af fästningsbyggnader, hus och kaserner m. m., så hade af
det för detta ändamål afsedda beloppet, 86,450 kronor, under år 1902
ej kunnat disponeras större belopp än 75,811 kronor, under det att de
från vederbörande fortifikationsbefälhafvare inkomna underhållsförslagen
för samma år slutat å 82,456 kronor 96 öre, hvartill bort läggas ett
belopp af åtminstone 10,000 kronor till marinförvaltningens disposition
för oförutsedda utgifter. Den nedsättning i de erforderliga beloppen,
som sålunda måst göras, hade ej varit utan stort men för byggnaders
m. m. rationella vård och vidmakthållande, ty å underhållsförslagen hade
endast oundgängligen nödvändiga arbeten varit upptagna.

För år 1903 hade ifrågavarande del af anslaget visserligen kunnat
höjas till 77,000 kronor, men, då fortifikationsbefälhafvarnas underhållsförslag
för år 1903 uppgått till ett sammanlagdt belopp af ej mindre än
123,776 kronor 67 öre, hvartill återigen bort läggas 10,000 kronor för
oförutsedda utgifter, hade föga mer än hälften af de begärda underhållsmedlen
kunnat anvisas.

Någon bättre proportion för framtiden mellan de erforderliga
underhållsanslagens slutsumma och den för täckande af underhållskostnaderna
tillgängliga delen af underhållsanslaget vore ej heller att vänta
med hittills anvisade anslagsbelopp, ty dels hade en mängd vid tidpunkten
för kustfästningarnas öfverförande till femte hufvudtiteln
under arbete varande befästningar såväl å Vaxholms och Oscar-Fred -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

riksborgs samt Karlskrona fästningar som vid Fårösund och Göteborg
numera fullbordats och kräfde sålunda underhåll, dels hade under senare
år många nya vägar, bryggor, kajer, vågbrytare och stängsel tillkommit
och kräfde redan dryga underhållskostnader, dels hade genom
lägenheten Brännuddens vid Oscar-Fredriksborg inköpande och eu del
af Nya Varfvets vid Göteborg återlämnande till sjöförsvaret tillkommit
en mängd träbyggnader in. m., som genast från början kräft mycket
stora underhållskostnader, dels blefve flera nya befästningar äfvensom
större kasernetablissement för kustartilleriet vid Vaxholm och OscarFredriksborg
samt i Karlskrona inom kort färdiga, dels skulle med
1904 åtskilliga nya träbyggnader m. m. för minförsvarets ordnande
samt inkvartering vid mobilisering börja att uppföras, och dels slutligen
hade nämnda stora nedsättningar i begärda anvisningar för underhållet
gifvetvis höjt underhållsbehofvet under kommande år.

Med stöd häraf framhöll marinförvaltningen, att en större höjning
af ifrågavarande del af anslaget vore oundgängligen nödvändig. Då
emellertid de nya befästningarna och andra byggnader ännu ej på
någon tid komme att kräfva afsevärdare underhållskostnader, ansåg
ämbetsverket, att man för år 1905 skulle kunna inskränka sig till en
ökning af denna del af anslaget med allenast 48,000 kronor, kvilket
belopp dock måste anses såsom ett minimum.

Hvad vidare beträffade den del af anslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel, som tilldelats varfscheferna för
underhåll af mininventarier och ångkranpråmar in. m., eller 22,000
kronor under år 1902 och 26,600 kronor under år 1903, hade äfven
denna del, anförde marinförvaltningen, visat sig otillräcklig, och föreslog
ämbetsverket på anförda skäl, att densamma skulle ökas med
20,150 kronor.

Hvad anginge underhållet af de kustbefästningarnas inventarier, som
ej vore att räkna till fasta minförsvaret, erinrades, att af ifrågavarande
anslag tilldelats för åren 1902 och 1903 Karlskrona fästning respektive
14,824 kronor och 16,285 kronor samt Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning respektive 10,000 kronor och 10,950 kronor.
Kostnaderna för underhåll och komplettering af de till Karlskrona
fästning hörande fortens inventarier under åren 1900—1903 uppginge
emellertid i medeltal till 28,800 kronor. För samma ändamål
hade vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning under år 1902
åtgått 18,400 kronor, hvilken summa på grund af sedermera tillkommen
materiel borde ökas till omkring 22,000 kronor. MarinförvaltBih.
till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen ansåge sålunda, att ifrågavarande del af underhållsanslaget borde
höjas med 23,565 kronor.

Från underhållsanslaget skulle slutligen äfven bestridas kostnaderna
för sjöförbindelserna inom kustfästningarna. Förhållandet mellan utgifterna
för detta ändamål under år 1902 och förra hälften af år 1903, å
ena sidan, och de belopp, som kunnat af det knappa anslaget anvisas,
å andra sidan, utvisade för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
år 1902 en brist af 3,982 kronor 55 öre och januari—-juni 1903 likaledes
en brist af 3,684 kronor 3 öre samt för Karlskrona fästning år 1902 eu
brist af 3,243 kronor 37 öre och januari—juni 1903 en behållning af
2,764 kronor 19 öre, hvilken behållning emellertid berodde på, att endast
en ringa del af utgifterna afförts under första hälften af året.

Medelsbehofvet för år 1905 hade af vederbörande regementschefer
angifvits till 9,000 kronor för hvardera fästningen och, då för år 1903
kunnat anvisas allenast tillhopa 8,000 kronor, borde, enligt marinförvaltningens
åsikt, ifrågavarande anslag i hvad det afsåge sjöförbindelserna
inom kustfästningarna ökas med 10,000 kronor.

Anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

borde därför ökas med följande belopp:

för underhåll af fästningsbyggnader, hus och kaserner

m. in................................................................................ kronor 48,000: —

för underhåll af mininventarier och ångkranpråmar

in. in................................................................................... » 20,150: —

för underhåll af öfriga fästningsinventarier ............... » 23,565: —

samt för sjöförbindelser inom fästningarna ............... )) 10,000: —

Summa kronor 101,715: —

Marinförvaltningen hemställde alltså, att. ifrågavarande anslag
måtte för år 1905 höjas från 156,562 kronor till 258,277 kronor eller
med 101,715 kronor.

I enlighet med denna hemställan äskade ock Eders Kungl. Maj:t
af 1904 års Riksdag eu sådan ökning i detta reservationsanslag, men
beviljade Riksdagen för ändamålet ytterligare allenast 75,000 kronor.

Riksdagen anförde därvid, att den visserligen funnit det vara utreda
att en höjning af ifrågavarande anslag vore af behofvet påkallad,,
men dock icke ansett, att underhållsanslaget behöfde ökas så hastigt,
som Eders Kungl. Maj:t föreslagit. Det syntes dessutom Riksdagen, som
om kostnaderna för sjöförbindelserna inom kustfästningarna borde
kunna i någon mån nedbringas under de i statsrådsprotokollet beräknade.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Å ifrågavarande anslag hafva under åren före 1904 utbetalningar
skett till högre belopp än anslaget medgifvit, och har Eders Kungl.
Maj:t ersatt dessa öfverbetalningar från femte hufvudtitelns allmänna
besparingar. Uppå framställning från marinförvaltningen nödgades Eders
Kungl. Maj:t den 26 augusti 1904 ånyo medgifva, att för underhåll af
mininventarier och ångkranpråmar m. m. finge af omhänderhafvande
medel användas, utöfver i staten anvisadt belopp, ytterligare 47,200
kronor, hvilket belopp sedermera i den mån det erfordrades eller till ett
belopp af 42,312 kronor 70 öre jämväl blifvit betäckt från nämnda
besparingar.

När därefter marinförvaltningen i slutet af år 1904 anmälde, att
jämväl för underhåll af Karlskrona fästnings öfriga inventarier behöfdes,
utöfver hvad från början kunnat anvisas, ytterligare 22,515 kronor,
medgaf Eders Kungl. Maj:t visserligen enligt nådigt bref den 16 december
1904, att detta belopp skulle få utbetalas med omhänderhafvande
medel, men föreskref tillika, att detta belopp skulle ersättas af 1905 års
underhållsanslag för kustartilleriets byggnader och materiel.

Följden häraf blef, att den förhöjning i anslaget med 75,000
kronor, som med 1905 års ingång kom detsamma till godo, icke kunde
vid årets början fullt fördelas på anslagets olika titlar, enär först måste
utgå nämnda belopp af 22,515 kronor för betäckande af den senast
omförmälda bristen å 1904 års anslag.

På sätt jag senare denna dag skall anhålla att få närmare utveckla,
gingo förhoppningarna om att nämnda belopp å 22,515 kronor skulle
kunna inbesparas å 1905 års anslag icke i uppfyllelse, utan nödgas jag,
när frågan om de extra ordinarie anslagen för år 1907 förekommer,
hemställa om, att framställning måtte göras till Riksdagen om beloppets
ersättande.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 29 sistlidna september angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1907 har marinförvaltningen
nu i fråga om anslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel anfört bland annat följande.

hivad först beträffade den del af detta anslag, som vore afsedd för
underhåll af fästning sbyggnader, hus och kaserner m. m., hade denna del
af anslaget för år 1905 kunnat höjas till endast 112,040 kronor.

Emellertid hade de af fortifikationsbefälhafvarna för underhåll af
fästningsbyggnader, hus och kaserner m. m. beräknade kostnaderna
för år 1904 uppgått till 104,121 kronor och för år 1905 till ej mindre
än 177,568 kronor 5 öre. Af dessa summor hade dock för år 1904

Statsutsicottets Utlåtande N:o 6.

kunnat anvisas endast 70,083 och för år 1905 endast 102,127 kronor
10 öre, enär marinförvaltningen ansett sig böra till sin egen disposition
för oförutsedda utgifter bibehålla 6,917, respektive 9,912 kronor 90
öre, bvilka sistnämnda belopp dock visat sig vara långt ifrån tillräckliga
för de med dem afsedda ändamålen. Den summa, ämbetsverket
borde bibehålla till sin egen disposition för oförutsedda utgifters bestridande,
måste nämligen numera, sedan antalet af de fästningsverk,
bus och byggnader, vägar, bryggor, kajer, vågbrytare och stängsel m.
m., som måste underhållas, så betydligt ökats, uppgå till minst 15,000
kronor för hvarje år. Endast härigenom uppstode sålunda en brist i
nuvarande underliållsanslag af minst 5,000 kronor, hvartill komme den
vida större brist, som uppstått därigenom, att de erforderliga underhållsbeloppen
måst nedprutas för år 1904 med omkring 34,000 kronor och
för år 1905 med omkring 75,000 kronor. Utginge man från sistnämnda
års erfarenhet, skulle anslaget till underhåll af fästningsbyggnader, bus
och kaserner m. m. sålunda behöfva höjas med ej mindre än 80,000
kronor. En så stor årlig höjning torde emellertid ej vara nödvändig,
enär det höga belopp, som af fortifikationsbefälhafvarna begärdes för år

1905, till eu del berodde på, att flera nödvändiga underhållsarbeten
fått af brist på medel under föregående år eftersättas. När underbållssumman
en gång blefve något så när tillräcklig för alla oundgängligen
nödvändiga arbeten, behöfcle gifvetvis inga sådana eftersättningar ske.
Att åter nöja sig med erfarenheten från år 1904 eller med en höjning
af omkring 39,000 kronor vore emellertid omöjligt, ty dels måste ju
liknande eftersättningar, som år 1905 skett, äfven äga rum under år

1906, dels måste en stor del af den förut mycket förfallna f. d. fästningen
Nya Ålfsborg, inom hvilken anordnats en mängd lokaler för
minförsvaret, iståndsättas och sedermera omsorgsfullt underhållas, och
dels komme under åren 1905, 1906 och närmast därpå följande år alla
planerade byggnader m. m. för kustartilleriet att fullbordas, hvarigenom
underhållsanslaget för framtiden behöfde en höjning, som i
följd af den ytterligare mängd af träbyggnader, bryggor m. m., som då
skulle hållas vid makt, beräknats blifva jämförelsevis ganska betydlig.
En del af denna böjning blefve visserligen ej behöflig för de nyuppförda
byggnaderna förr än år 1908, men då många eftersatta underhållsarbeten
å redan nu befintliga byggnader samt omfattande underhållsarbeten
å Nya Ålfsborg måste utföras redan år 1907, borde hela
den erforderliga anslagshöjningen utgå från och med sistnämnda år.
Höjningen af ifrågavarande del af anslaget kunde därför ej beräknas
lägre än till 62,960 kronor, för så vidt ej vården och underhållet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dessa byggnader m. m. fortfarande skulle eftersättas, hvilket naturligtvis
ej kunde ske utan stort men för dessa delvis mycket dyrbara byggnadsverks
vidmakthållande och användbarhet.

Beträffande vidare underhållet af de kustpositionernas inventarier,
som ej vore att räkna till fasta minförsvaret, hade ju, såsom nämndt,
Riksdagen starkt reducerat den för år 1905 begärda anslagsökningen.
Då härtill komme, att marinförvaltningen på grund af nådigt bref den
16 december 1904 måst till täckande af den brist å 22,515 kronor,
som vid Karlskrona fästning uppstått å 1904 års underhållsanslag, afsätta
denna summa å 1905 års stat öfver anslagets fördelning, hade
förhållandet blifvit, att för år 1905 endast kunnat anvisas till denna del
af anslaget 22,300 kronor och således, i stället för ett ökadt belopp,
6,435 kronor mindre än för år 1904.

Följderna häraf att endast otillräckliga medel sålunda kunnat anvisas
hade ej uteblifvit. Så hade varfschefen vid flottans station i
Karlskrona genom skrifvelse den 31 sistlidna maj och artilleribefälhafvaren
å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning genom skrifvelse
den 8 därpåföljande juni anmält ett ytterligare medelsbehof för år 1905
af respektive 27,000 och 10,800 kronor för underhåll af Karlskrona fästnings
samt Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästnings ifrågavarande
inventarier. Då därtill komme, att Ålfsborgs fästning allt mera närmade
sig sin fullbordan och kustpositionen Fårösunds materiel numera
användes mycket mera än förut, äfvensom att positionens bestyckning
ökats, vore det tydligt, att behofvet af ökning af anslaget till inventariernas
underhåll allt skarpare framträdde, ej minst därigenom, att
underhållet på grund af de föregående årens otillräckliga anslag måst
betydligt eftersättas, hvilket dock i längden icke kunde fortgå.

Med anledning af hvad sålunda påpekats erfordrades för underhåll
af kustpositionernas inventarier från och med år 1907 eu höjning i anslaget
med 26,715 kronor.

Af den utaf 1904 års Riksdag beviljade anslagsökningen hade för
år 1905 för sjöförbindelserna inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
samt Karlskrona fästningar kunnat, med inbegrepp af 1,000 kronor för
Ålfsborgs kustartilleridetachement, anvisas allenast ett belopp af 14,800
kronor.

Någon nedsättning af det för detta ändamål beräknade medelsbehofvet,
18,000 kronor, vore enligt inhämtade upplysningar icke tänkbar.
För år 1907 tillkomme därjämte kostnaderna för sjöförbindelserna inom
Ålfsborgs fästning, 1,000 kronor, hvadan det för sjöförbindelserna erforderliga
beloppet uppginge till sammanlagd! 19,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För att höja den del af anslaget, som afsåges för sjö förbind el serna
inom kustfästningarna, från dess nuvarande belopp, 14,800 kronor, till

19.000 kronor erfordrades således 4,200 kronor.

Af anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
bestredes äfven utgifterna för den yttre renhållningen å kustbefästningarna.
1 sammanhang med föreskrifter om vissa åtgärder i fråga om uppsättande
af Fårösunds kustartilleridetachement och dettas förläggande
å Fårösunds kustposition både genom nådigt bref den 24 sistlidna mars
för renhållningen m. m. å kustpositionen anvisats ett belopp af intill

1.000 kronor att af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel
bestridas samt framdeles anmälas till ersättande. Då denna utgift icke
ingått i de nyss gjorda beräkningarna af den erforderliga anslagshöjningen,
borde således beloppet för sjöförbindelserna och den yttre renhållningen
ökas med inalles 5,200 kronor.

Följande höjning i anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel vore således erforderlig:
för underhåll af fästningsbyggnader, hus och kaser -

ner med .......................................................................... kronor 62,960: —

för underhåll af kustpositionernas inventarier med ... » 26,715: —

samt för sjöförbindelserna och yttre renhållningen

inom fästningarna med................................................ » 5,200: —

Summa kronor 94,875: —

På grund af hvad sålunda anförts har marinförvaltningen nu hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen
äska ökning af ifrågavarande reservationsanslag,

som för år 1906 utgjorde ............................................... kronor 231,562: —

med ....................................................................................... » 94,875: —

till ............................................................................................ kronor 326,437: —

Då ännu icke två år förflutit, sedan ifrågavarande anslag höjdes
med 75,000 kronor, är det att beklaga, att en ytterligare förhöjning med
nära 100,000 kronor måste ifrågasättas. Jag anser mig emellertid icke
kunna hemställa om någon nedsättning i de belopp, som af marinförvaltningen
föreslagits. När staten för höga summor uppfört byggnader
och anskaffat inventarier, måste man naturligen vaka öfver, att dessa
icke genom vanvård förfaras.

Riksdagen anförde år 1904, att besparing särskildt syntes kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

göras i fråga om sjöförbindelserna vid fästningarna. Det är också min
åsikt, att kostnaderna för dessa förbindelser böra inskränkas så mycket
som möjligt, men å andra sidan måste man, om man vill erhålla befäl
och manskap vid kustartilleriet, se till, att de, som blifva förlagda å de
till kustfästningarna hörande öarna, icke blifva så godt som utestängda
från alla förbindelser med hufvudfästningen och den vid densamma belägna
staden.»

Med anledning af hvad departementschefen sålunda i detta ärende
anfört finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställlning och får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
med 94,875 kronor, eller från 231,562 kronor till
326,437 kronor.

Krigsöfningar vid kustpositionerna.

12:o) Kungl. Maj:t har i punkten 12 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1907 till krigsöfningar vid
kustpositionerna uppföra ett reservationsanslag af 15,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i denna
fråga anfört följande.

»I en af marinförvaltningen år 1904 öfverlämnad skrifvelse från
chefen för kustartilleriet angående anslagsbehofven för år 1906 väckte
bemälde chef förslag om uppförande af ett särskild! reservationsanslag
för inspektioner och krigsöfningar vid kustpositionerna. Från detta
anslag borde kostnaderna för dylika inspektioner och öfningar gäldas,
vare sig de uppstått vid kustartilleriet, flottan eller infanteriet.

Kustartilleriet måste, anförde bemälde chef, liksom andra vapenslag
sättas i tillfälle att årligen deltaga i krigsöfningar för att kunna
rätt fylla sin uppgift under krig. Det vore därför nödvändigt, att åtgärder
vidtoges för anordnande af årliga krigsöfningar i tur och ordning
vid någon af kustfästningarna eller de själfständiga kustforten.

Vid beräkning af kostnaderna för dessa öfningar borde äfven inberäknas
utgifter för en viss mängd skarp ammunition för att gifva vederbörande
befälhafvare tillfälle att inspektera kustartilleriet och bilda sig

Ang.anslag till
krigsöfningar
vid kustpositionerna.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ett omdöme om dess skicklighet i skarpskjutning, när batterierna vore
i afseende på personalen så organiserade, som vid mobilisering lcomme
att äga rum.

Kostnaderna för dylika öfningar beräknade chefen för kustartilleriet
till 15,000 kronor om året, däraf 10,000 kronor för själfva öfningarna
och 5,000 kronor för ammunitionen.

Denna hemställan föranledde emellertid icke någon framställning
till 1905 års Riksdag.

I sin redan omförmälda skrifvelse af den 1 september 1905 har
chefen för kustartilleriet förnyat sin berörda hemställan.

lian har därvid tillika erinrat, att kustartillerikommittén alls icke
beaktat behofvet af medel för krigsöfningar. Det vore emellertid
uppenbart, att en trupp, som aldrig finge deltaga i krigsöfningar, icke
kunde vara vuxen sin uppgift i krig.

Jämväl befälhafvande amiralen i Karlskrona har i underdånig
skrifvelse den 21 juli nästlidna år framhållit behofvet af årligen återkommande
krigsöfningar för de försvarskrafter ur olika vapen, som
afsåges till försvaret af Karlskrona fästning.

I afgifvet utlåtande i anledning af sistnämnda skrifvelse har chefen
för flottans stab förklarat sig anse de ifrågasatta öfningarna väl ägnade
att höja Karlskrona fästnings stridsvärde och tillika hemställt, huruvida
icke dylika öfningar borde ifrågakomma jämväl med för Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning afsedda försvarskrafter samt flottan.

Tydligen är det af stor vikt, att de trupper, som i händelse af
krig äro afsedda att utgöra besättning i en fästning, sättas i tillfälle
att redan under fred genom gemensamma öfningar bereda sig för denna
sin uppgift. Det belopp, som nu för berörda ändamål föreslagits, bör
således användas vid gemensamma öfningar af de delar utaf kustartilleriet
samt af hären och flottan, hvilka äro afsedda för hvarje kustpositions
försvar. Därvid torde jämväl böra förekomma de öfningar i
skarpskjutning, som af chefen för kustartilleriet föreslagits.

Då det ifrågasatta anslagsbeloppet följaktligen synes böra afses
för öfningar med samtliga nämnda tre vapen, kan det icke uppföras
under något förut i riksstaten förefintligt anslag, utan synes ett särskildt
anslag böra för ändamålet tillkomma.

Detta anslag, som, i enlighet med hvad af sistbemälde chef föreslagits,
synes böra vara af reservationsanslags natur, bör lämpligen stå
till Eders Kungl. Maj:ts disposition för att användas till den eller de
samöfningar vid de olika kustpositionerna, hvarom Eders Kungl. Maj:t
för hvarje år kan finna godt förordna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För att med ifrågavarande öfningar skola kunna erhållas den erfarenhet
och de lärdomar, som med dem äro afsedda, synes beloppet
icke böra sättas lägre, än af chefen för kustartilleriet föreslagits.»

Då utskottet icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1907 till
krigsöfningar vid kustpositionerna uppföra ett reservationsanslag
af 15,000 kronor.

Diverse anslag.

Ålderstillägg.

13:o) I punkten 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att minska förslagsanslaget till ålderstillägg från 27,700
kronor till 26,700 kronor, eller med 1,000 kronor.

I denna fråga har departementschefen anfört följande.

»Anslaget till ålderstillägg, som är ett förslagsanslag, skulle, enligt
bilagan A till statsrådsprotokollet för den 7 januari 1901, till och med
år 1906 upptagas till 37,000 kronor och med 1907 års ingång höjas
till 38,500 kronor.

Emellertid blef anslaget med 1905 års ingång, med hänsyn därtill
att största delen af personalen vid flottans civilstat öfvergått till den
nya marinintendenturkåren, minskadt från 37,000 kronor till 27,700 kronor,
och är det med samma belopp upptaget i innevarande års stat.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 29
september 1905 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1907 anfört, att till följd af numera ytterligare timad afgång
bland de å civilstaten kvarstående ifrågavarande anslag kunde
ytterligare minskas med ett belopp af 1,000 kronor, och har marinförvaltningen
med anledning häraf hemställt om nådig proposition härom.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må minska förslagsanslaget till
ålderstillägg från 27,700 kronor till 26,700 kronor,
eller med 1,000 kronor.

Bill. till Rihsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

Ang. minskning
af anslaget
till
ålderstillägg.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.höjningaf
anslaget till
rese- och
traktamentspenningar.

[14.1

Utskottets

yttrande.

Ang. höjning
af anslaget till
skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.

[15.]

Rese- och traktamentspenningar.

.14:0) Kung!. Maj:t har under punkt 14 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 34,100 kronor till 36,750 kronor, eller med 2,650 kr.

Departementschefen har beträffande denna framställning erinrat,
hurusom, enligt den i bilagan A till statsrådsprotokollet den 7 januari
1901 framlagda plan, hvilken vid 1902—1905 årens riksdagar blifvit
följd i fråga om förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar,
detta anslag, som

för år 1906 utgjorde kronor 34,100: —
skulle ''» » 1907 höjas med » 2,650: —

till.................................... kronor 36,750: —

och då denna plan fortfarande borde kunna tills vidare följas,
hade marinförvaltningen hemställt om framställning hos Riksdagen, att
anslaget i fråga måtte för år 1907 uppföras i riksstaten med ett belopp
af 36,750 kronor.

Utskottet, som vid behandlingen af detta ärende fäst sin uppmärksamhet
vid att, enligt hvad kapitalkontona till rikskufvudboken utvisa,
ifrågavarande anslag under de senaste åren icke obetydligt öfverskridits,
år 1904 med 32,638 kronor 75 öre, får hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till reseoch
traktamentspenningar med 2,650 kronor eller från
34,100 kronor till 36,750 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

15:o) Uti punkten 15 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. med 9,462 kronor eller från 141,543 kronor till
151,005 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Uti denna fråga har departementschefen anfört, att jämväl i afseende
å höjning af förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved, m. in. hafva 1902—1905 årens Riksdag''ar tillämpat den i föregående
punkt omförmälda plan. Denna upptoge för år 1907 anslaget till
ett belopp af 150,939 kronor.

Då anslaget för år 1906 utgjorde 141,543 kronor, hade marinförvaltningen
hemställt, att i förslaget till riksstat för år 1907 detta anslagmåtte
ökas med 9,396 kronor till 150,939 kronor; och syntes någon
annan afvikelse från den nämnda planen tills vidare icke böra ske än
den, som erfordrades för jämnande af hufvudtitelns slutsumma.

Enligt hvad kapitalkontona till rikshufvudboken för de senaste
åren utvisa, hafva betydande brister i statsregleringen uppstått äfven
i fråga om detta anslag, under år 1904 med icke mindre än 180,368
kronor 20 öre.

Utskottet anser emellertid Riksdagen icke böra frångå hvad Kungl.
Maj:t i förevarande hänseende föi-eslagit och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. med 9,462 kronor
eller från 141,543 kronor till 151,005 kronor; dock
att detta anslags belopp må få jämkas i den mån,
som för jämnande af hufvudtitelns slutsumma kan
finnas erforderligt.

Lots- och fyrinrälttningen med. lifräddningsanstalterna,

16:o) Uti punkten 16 under femte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penninganslag må upptagas till enahanda
belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller
1,700,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af däri ingående
friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,700,409 kronor,
eller 100,000 kronor mera än i riksstaden för innevarande år; hvarvid
Kungl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande skulle såsom hittills få användas
för de med anslaget afsedda ändamål.

Utskottets

yttrande.

Ang. anslaget
till lots- och
fyr inrättningen
med lifräddningsanstalterna.

[16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. anslaget
till undervisningsanstalter

för sjöfart.

[17-]

Under erinran, att Kungl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å ifrågavarande anslag blifvit
af föregående riksdagar godkända, får utskottet hemställa,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,700,000
kronor, Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

17:o) Kungl. Maj:t bär under punkt 17 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att medgifva, att den besparing af 1,500 kronor årligen
å anslaget till undervisningsanstalter för sjöfart, hvilken uppkommer,
så länge en af de i staten för navigationsskolorna i riket
upptagna lärarbefattningarna kan hållas obesatt, må i mån af behof
användas till aflönande af extra lärare vid navigationsskolorna.

Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande.

»Till följd af det starka tilloppet af elever vid navigationsskolorna
i Stockholm, Malmö och Göteborg samt vissa år i Kalmar och Vestervik
har under en följd af år varit nödvändigt att utöfver det antal lärare,
för hvilkas aflönande medel varit för vederbörande skola i staten anvisade,
anskaffa extra lärare. För dessas aflönande hafva i första rummet
blifvit använda de belopp, som i staten för navigationsskolorna anvisats
dels till extra lärarkrafter vid behof, enligt marinför -

valtningens bestämmande ............................................ kronor 5,500: —

dels till Eders Kungl. Maj:ts disposition........................... » 2,900: —

eller tillhopa kronor 8,400

Emellertid liar det visat sig nödvändigt att för ifrågavarande behof
erhålla ytterligare medel.

Tillgång härtill finnes genom användande af de lönemedel, som
inbesparas därigenom, att eu lär arbefattning vid navigationsskolan i
Härnösand sedan några år tillbaka icke tillsatts, och anhåller jag nu
att få föreslå utverkande af Riksdagens samtycke till nämnda lönemedels
användande för fyllande af lärarbehof vid andra navigationsskolor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Staten för navigationsskolorna upptager nämligen för skolan i
Härnösand 2 lärare vid navigationsafdelningen, hvardera med 1,000
kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar. Sedan en af de
därstädes anställda lärarna år 1893 aflidit, anmälde marinförvaltningen,
att antalet inskrifna elever inom berörda afdelning vid skolan på senare
tid varit i ständigt nedgående. Med anledning häraf och då genom
indragning af den ledigvordna befattningen den besparing1, som därigenom
uppkomme, skulle kunna tagas i anspråk för fyllande af medelsbehof
vid andra navigationsskolor, hemställde marinförvaltningen, att
ifrågavarande lärarbefattning icke tills vidare skulle tillsättas. Till hvad
marinförvaltningen sålunda hemställt lämnade Eders Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 7 april 1893 sitt bifall.

Då under senaste åren visat sig erforderligt att för erhållande af
extra lärarkrafter vid förstnämnda navigationsskolor erhålla högre belopp
än de 8,400 kronor, som af marinförvaltningen och Eders Kungl. Maj:t
enligt staten för navigationsskolorna kunnat härför disponeras, har af
nämnda ämbetsverk föreslagits att använda aflöningsmedlen till den
nämnda, icke tillsatta lärarbefattningen, men har Eders Kungl. Maj:t
vid särskilda tillfällen icke härtill lämnat bifall, utan, i brist på
andra medel, nödgats anvisa medel från femte hufvudtitelns allmänna
besparingar.

Då marinförvaltningen förnyade sitt nämnda förslag’ i underdånig
skrifvelse den 25 augusti 1905, anmodade Eders Kungl. Maj:t, jämte
det anvisning ånyo lämnades för ifrågavarande behof å besparingarna,
marinförvaltningen att vid afgifvande af förslag till framställningar till
1906 års riksdag jämväl inkomma med förslag i fråga om rätt att
använda berörda aflöningsmedel å 1,500 kronor till aflönande af extra
lärare vid navigationsskolorna i riket.

På grund af denna föreskrift har marinförvaltningen i sin nu föreliggande
skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1907 äfven afgifvit sådant förslag.

Marinförvaltningen har därvid åberopat en skriftlig uppgift å utbetalda
medel till extra lärarkrafter vid navigationsskolorna i riket
under åren 1901—1905, utvisande, att de två senare af dessa år för
ändamålet utbetalats respektive 9,031 kronor 66 öre och 9,054 kronor
17 öre, och har marinförvaltningen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen äska medgifvande därtill, att den besparing af
1,500 kronor årligen å ifrågavarande anslag, hvilken uppkomme, så
länge en af de i staten för navigationsskolorna i riket upptagna lärarbefattningarna
vid navigationsskolan i Härnösand kunde hållas obesatt,

Ang. öfriga
ordinarie anslag.

78 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

finge i män af behof användas till aflönande af extra lärarkrafter vid
■navigationsskolorna.

Då i den af Riksdagen antagna staten för navigationsskolorna i riket
ifrågavarande aflöning är upptagen såsom utgående till en lärare vid
navigationsafdelning, lärer Riksdagens samtycke erfordras för att det
därför afsedda beloppet skall kunna användas för bekostande af undervisning
utaf extra lärare vid skilda skolor.

Mot framställningen att på nämnda sätt få använda berörda aflöningsbelopp
torde icke vara något att erinra.»

På grund af hvad departementschefen i detta ärende sålunda anfört
får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Öfriga ordinarie anslag.

18:o) Beträffande öfriga uti riksstaten för innevarande år under
femte liufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvilka icke blifvit här
ofvan särskild!, omförmälda, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1907 till
oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie anslag
under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet
icke här ofvan framställt särskilda förslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Extra anslag.

Flottan och kustartilleriet.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

19:o) Kung!. Maj:t har uti punkten 18 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på
extra stat för år 1907 ett anslag af 5,164,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan
åberopade statsrådsprotokoll anfört följande:

»Vikten för vårt lands försvar af en stark flotta har under den senaste
tiden med ökad tydlighet framträdt. Erfarenheterna från det senast
utkämpade kriget mellan Japan och Ryssland tala i detta afseende ett
kraftigt, språk. Redan detta torde därför mana oss att, i den mån våra
ekonomiska resurser det tillåta, föröka och stärka vår flotta. Denna
varder säkerligen den, som i första hand får upptaga kampen med en
fiende, och ju längre den kan afvärja anfall på våra kuster, ju längre
tid erhåller hären för att bereda sig till att upptaga striden.

Härtill kommer att genom upplösningen af unionen mellan Sverige
och Norge hela vår försvarsfråga kommit i helt annat läge än förut.
Detta förhållande nödgar oss uppenbarligen att vidtaga de åtgärder, som
häraf betingas.

Hvilka åtgärder, som härvid böra ifrågakomma, sammanhänger
emellertid med och är beroende af den samfällda plan för rikets försvar,
Hvars utarbetande Eders Kungl. Maj:t den 5 i denna månad
anbefallt.

Den försvarsplan, som sålunda kommer att uppgöras, kan nämligen
till äfventyrs kräfva byggande af l:a kl. pansarbåtar och pansarkryssare
af annan cert och annan försvarskraft än våra nuvarande.
Fartyg af dessa båda typer äro så dyrbara, att den noggrannaste utredning
bör hafva föregått ett beslut om byggande af desamma. Jag
finner mig. fördenskull icke nu böra hemställa om förslag till Riksdagen
om fullföljande af den hittills följda flottbyggnadsplanen i fråga om
anskaffande af pansarbåtar eller pansarkryssare. Ett uppskof på ett år —
längre torde icke behöfva ifrågakomma — synes mig så mycket mindre

Angående
anslag till
nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.

[18.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

böra afrådas, som, enligt min mening, samtliga de medel, som nu kunna
erhållas för anskaffande af ny krigsfartygsmateriel, böra användas förökande
af antalet jagare och torpedbåtar. I förhållande till det antal
l:a kl. pansarbåtar, vi redan äga, eller 12, är nämligen, med inberäknande
af de fartyg, om hvilkas anskaffande beslut redan fattats,
ett antal af 3 jagare, 21 st. l:a kl. och 17 st. 2:a kl. torpedbåtar
afsevärdt litet. Det synes mig därför vara nödvändigt att använda alla
de medel, som för krigsfartygs byggande kunna afses, till ökande af
antalet jagare och torpedbåtar.

Med denna min åsikt kan jag därför icke tillstyrka bifall till en
af marinförvaltningen gjord framställning om äskande hos innevarande
års Riksdag af ett extra ordinarie anslag af 2,473,000 kronor, utgörande
en tredjedel af den för en pansarkryssares färdigbyggnad och förseende
med, bland annat, två ammunitionsutredningar beräknade totalkostnaden
af 7,419,000 kronor.

Däremot tillstyrker jag på det kraftigaste, att alla medel, som kunna
afses för anskaffande af ny krigsfartygsmateriel, användas för byggande
af jagare och torpedbåtar. Förslag om förändring i de för dessa förefintliga
typer lära säkerligen icke vara att vänta inom den närmaste
framtiden.

Hvad jagare beträffar, äger vår flotta för närvarande. färdigbyggda
två dylika fartyg, hvarjämte nästlidna års Riksdag beviljat till påbörjande
af ytterligare en jagare, som erhållit namnet Väte, 606,000
kronor, motsvarande den beräknade halfva kostnaden för ett sådant
fartyg.

Af Eders Kungl. Maj:t vid nästlidna års riksdag gjord framställning
om beviljande af medel för påbörjande af ännu en jagare blef
däremot icke bifallen.

Enligt det af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté uppgjorda förslagborde
vid 1907 års utgång 4 jagare vara färdigbyggda samt arbetet å
en femte till två tredjedelar vara fullgjordt.

Vid upprepade tillfällen har marinförvaltningen framhållit behofvet
af jagare. Dessa borde fylla den brist på rekognosceringsfartyg, som
för närvarande före funnes inom flottan, och kunde därjämte jaga och
förstöra torpedbåtar samt uppträda såsom sjögående torpedbåtar.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 har marinförvaltningen
i afseende å jagare anfört, att det för Sveriges sjöförsvar
allt mera framträdande behofvet af ökadt antal jagare på senare tid
blifvit allt mer och mer trängande dels genom de erfarenheter, hvilka
vunnits såväl från svenska flottans egna öfningar som i ännu högre

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

grad från det östasiatiska kriget, och dels på grund af det förändrade
krigspolitiska läge, som kunde förväntas uppstå genom unionsupplösningen.

Den jagare, till hvars påbörjande medel senast beviljats, kunde
icke beräknas blifva färdig förr än under sommaren 1907. För att vid
sistnämnda års slut uppnå det antal, som af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
förutsatts såsom nödvändigt, måste medel beviljas, förutom
för färdigbyggande af jagaren Vale, för nybyggande af ytterligare eu
jagare samt intill två tredjedelar af ännu en dylik.

Med hänsyn därtill att någon hemställan om äskande af anslag
till pansarbåt ej blifvit framställd, ansåge marinförvaltningen, att det
anslagsbehof för nybyggnad af en pansarbåt, som ämbetsverket under
normala förhållanden skulle hafva framställt och som skulle hafva uppgått
till ungefär en tredjedel af pansarbåten Oscar II:s anskaffningskostnad
eller 2,361,000 kronor, nu lämpligen borde öfverflyttas på
nybyggandet af fartyg utaf jagartypen, hvaraf i det närmaste två
stycken skulle för denna summa kunna anskaffas.

Marinförvaltningen föresloge därför, att Eders Kungl. Maj:t ville i
nådig proposition till innevarande års Riksdag äska dels till fortsatt nybyggnad
af jagaren Vale 606,000 kronor och dels för påbörjande af fyra
jagare ett extra ordinarie anslag af 2,524,000 kronor, utgörande hälften
af den för fartygens färdigbyggande och förseende med, bland annat, två
ammunitionsutredningar beräknade totalkostnaden, 5,048,000 kronor, i
hvilken summa kostnaden per båt med 50,000 kronor öfverstege det
belopp af 1,212,000 kronor, som hittills äskats för nybyggnad af en
jagare, och hvilken prisstegring tillkommit på grund af dyrbarare bestyckning
och ammunition samt behofvet af ökad torpedutredning.

På sätt framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1905, bilagdt samma års statsverksproposition, hafva
högste befälhafvarne öfver 1903 och 1904 års kusteskadrar i sina rapporter
afgifvit synnerligen fördelaktiga omdömen om den under dessa
år i eskaderöfningarna deltagande jagaren Mode. Under eu del af 1905
års öfningar har jämväl jagaren Magne varit förenad med kusteskadern.
Äfven sistnämnda års högste befälhafvare har i den af honom afgifna
rapport utlåtit sig särdeles berömmande i fråga om jagartypen. De
båda jagarna hade visat sig godt infria de förutsättningar för denna
typ, som angifvits redan af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté. Den af
de senast föregående årens högste befälhafvare uttalade åsikt om jagartypens
stora betydelse, bland annat jämväl såsom rekognoseeringsfartyg,
Bill. till Rihsd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Af cl. 6 Höft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

såsom torpedfartyg och såsom skydd för egen hufvudstyrka, delade han
till fullo; och ville han med stöd häraf framhålla den stora vikten af att
antalet jagare inom svenska flottan med snaraste väsentligt ökades.

De förhoppningar, som redan från början satts till denna för vårt
land nya fartygstyp, hafva sålunda, enligt enstämmiga omdömen af de
senaste årens högste befälhafvare, blifvit af erfarenheten bekräftade.
Härjämte är att märka, att de från utlandet anskaffade jagarna äro
fullkomlikt lika med dem, som af Japan användts under det senaste
kriget med synnerlig framgång.

Det är emellertid tydligt, att dessa fartyg, för att fullt kunna göra
den nytta, man af dem väntar, måste kunna uppträda i ökadt antal.
Ett snabbt påskyndande af förvärfvandet utaf dylika fartyg är därför
af synnerlig vikt.

Att medel böra beviljas för afslutandet af arbetet å jagaren Wale,
till hvars påbörjande nästlidna års Riksdag anvisade medel, är ju tydligt.

Hvad beträffar marinförvaltningens förslag om framställning till
Riksdagen om beviljande af medel härutöfver till påbörjande af fyra
nya jagare med tillhopa 2,524,000 kronor, skulle jag gärna velat biträda
denna hemställan. Då emellertid nödig hänsyn måste tagas till den
statsfinansiella ställningen, finner jag mig föranlåten att göra framställning
om förslag till Riksdagen om beviljande af medel till påbörjande
af allenast tre nya jagare med tillhopa 1,893,000 kronor.

I enlighet med de beräkningar, för hvilka närmare redogjorts i
protokollen öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1904 och den 14
januari 1905, antagas de årliga kostnaderna för hvarje jagare komma
att uppgå till 102,024 kronor 55 öre.

Flottan äger för närvarande färdigbyggda 19 st. l:a kl. och 12 st.
2:a kl. torpedbåtar.

Därjämte har af Riksdagen beviljats medel dels till påbörjande af
två stycken l:a kl. torpedbåtar dels till byggande af 5 st. 2:a kl. torpedbåtar,
för hvilka senare medel beviljades till 1 vid 1904 års riksdag
och till 4 vid nästlidna års riksdag.

Enligt 1901 års sjökrigsmaterielkommittés förslag borde vid 1907
års utgång finnas 29 st. l:a kl. torpedbåtar och, efter frånräknande
af en 2:a kl. torpedbåt, som numera förändrats till bevakningsbåt, 24
st. 2:a kl. torpedbåtar.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 29 september
1905, under framhållande af nödvändigheten utaf att öka vår
torpedflotta, erinrat, att för att vid 1907 års utgång uppnå det antal

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

torpedbåtar, som enligt berörda kommittés betänkande då borde finnas,
erfordrades, förutom medel till fullbordande af arbetet å de två l:a kl.
torpedbåtar, till bvilkas påbörjande 1905 års riksdag beviljat medel,
anslag till ytterligare 8 st. l:a kl. och 7 st. 2:a kl. torpedbåtar.

Med hänsyn till den omständigheten, att flera af de äldsta torpedbåtarna
började att förlora betydligt i effektivitet och därför inom ej
så aflägsen framtid och antagligen tidigare än hvad 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
förutsatt måste utrangeras och ersättas, hade någon
ytterligare ökning af detta antal redan nu bort göras, om ej hänsyn
till andra viktiga anslagsbehof hade utgjort ett hinder härför.

Beträffande anskaffningskostnaden för 2:a kl. torpedbåtar måste
denna till följd af ökad kostnad för torpedutredningen och äfven i viss
mån för öfriga delar af fartyget höjas till 230,000 kronor.

Marinförvaltningen har därför föreslagit, att af innevarande års
riksdag måtte på extra stat för år 1907 äskas dels till fortsatt nybyggnad
af två l:a kl. torpedbåtar 360,000 kronor dels hälften af totala
anskaffningskostnaden till påbörjande af 8 st. l:a kl. torpedbåtar dels
ock 1,610,000 kronor eller totala anskaffningskostnaden för 7 st.
2:a kl. torpedbåtar, alla fartygen med två utredningar artilleriammunition
och full utredning torpeder.

I händelse af bifall härtill skulle medel finnas för nybyggnad af
det antal torpedbåtar af båda klasserna, som enligt 1901 års sjökrigsmaterielkommittés
förslag bort finnas färdiga vid 1907 års slut.

I sin nämnda skrifvelse bär marinförvaltningen icke lämnat någon
uppgift angående priset å de föreslagna l:a kl. torpedbåtarna. Såsom
anledning härtill uppgaf ämbetsverket, att fråga uppkommit om ändring
af bestyckningen till dessa fartyg från 2 st. 37 mm. till 2 st. 57 mm.
snabbskjutande kanoner, och att denna fråga vid skrifvelsens aflåtande
ännu ej vore utredd.

Sedermera har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 7
sistlidna november efter verkställd utredning i berörda ämne meddelat,
att, om det medgåfves en mindre minskning antingen i farten eller i
aktionsradien, en bestyckning af 2 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner
borde kunna föras å båtar af Plejads typ samt att priset för en dylik
torpedbåt uppginge till 385,000 kronor. Det kunde dock ej utan verkställande
af försök afgöras, i hvilken mån den tyngre bestyckningen
kunde komma att inverka på torpedbåtens sjövärdighet. Då emellertid
dylika försök torde hinna att verkställas, innan medel blefve tillgängliga
för byggande af de ifrågavarande torpedbåtarna, och det syntes ange -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

läget, att, därest försöken gåfve gynnsamt resultat, torpedbåtarna måtte
kunna erhålla den föreslagna kraftigare bestyckning^, hemställde förvaltningen,
att för byggandet af 8 st. l:a kl. torpedbåtar måtte
äskas ett belopp, som medgåfve deras förseende med dylik bestyckning,
eller 3,080,000 kronor.

Såsom jag redan nämnt, äger vår flotta för närvarande ett afsevärdt
litet antal torpedbåtar. I likhet med jagare böra torpedbåtarna
uppträda i massa och kunna först då beräknas göra de inlägg i en
strid, som med dylika fartyg äro afsedda. Det är därför en svaghet
hos vår flotta, att den icke äger flera torpedbåtar, en svaghet, som bör
fortast möjligt afhjälpas.

Hvad till en början beträffar l:a kl. torpedbåtar, hafva dessa såväl
under våra egna eskaderöfningar som under senaste krig visat sig kunna
till fullo uppfylla de fordringar, man bör ställa på dem. Den ökade
bestyckning å dessa fartyg, som marinförvaltningen ifrågasatt, skulle
säkerligen förhöja deras stridsvärde, och skulle de af ämbetsverket ornförmälda
blifvande försöken utfalla väl, synes den föreslagna ändringen
böra vidtagas.

Torpedbåtarna af 2:a kl. hafva naturligen vida mindre sjövärdighet
än torpedbåtarna af l:a kl. och kunna svårligen användas annat än i
skärgårdar och hafsbandet därutanför. Då de emellertid där äro fullt
lämpliga och därjämte, förutom prisbilligheten, hafva den stora fördelen,
att de kunna föras genom Gröta kanal, torde byggandet jämväl af
dessa slags fartyg böra fortsättas. Detta är desto mer af nöden, som,
enligt hvad marinförvaltningen redan påpekat, de äldre 2:a kl. torpedbåtarna
snart måste utrangeras såsom stridsfartyg.

Detta har af högste befälhafvaren öfver nästlidna års kusteskader
bekräftats i den af honom afgifna rapport.

Han har i detta afseende erinrat, att beskaffenheten och omfånget
af de öfningar, livilka måste företagas med torpedbåtarna för att deras
personal skulle bibringas tillräcklig skicklighet och vana i sina åligganden,
föranledde, att denna materiel, frånsedt inverkan af tillfälliga skador,
utsattes för stark slitning och hårda prof i många hänseenden. Att
materielen såväl härigenom som genom teknikens och typernas utveckling
med tiden förlorade i stridsvärde, vore naturligt, äfvensom att
ifrågavarande förluster förr eller senare blefve så stora, att vidare åtgärder
till upphjälpande af stridsvärdet icke motsvarade vare sig de
direkta omkostnaderna härför eller underhållet af personal till fartygen
i fråga, men i stället kunde föranleda ett öfverskattande af materielens
värde som stridsmedel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Våra äldre 2:a kl. torpedbåtar syntes numera hafva kommit till
denna ståndpunkt. Inför de å västkusten rådande väderleksförhållandena
hade den högst otillfredsställande sjödugligheten hos de 8 äldsta 2:a
kl. torpedbåtarna med all önskvärd tydlighet hänvisat dessa båtar i och
för deras operationer till terrängen innanför skärgårdsbandet.

När slutligen härtill korame, att dessa torpedbåtar genom sin trägna
tjänst skulle kunna karakteriseras som förslitna, vore det icke berättigadt
att vidare inräkna dem bland stridsfartygen, hvaremot de möjligen
ännu en tid skulle kunna användas i öfningsändamål vid torpedskolan.
1 alla händelser borde fartygen få god användning såsom bevakningsbåtar,
för hvilket ändamål dock artilleribestyckningen borde moderniseras.

Då emellertid eu ^rangering af samtliga 8 torpedbåtarna med hänsyn
till det ringa antalet öfriga 2:a kl. torpedbåtar likväl icke syntes
tillrådlig, har högste befälhafvaren föreslagit, att endast de 4 äldsta af
dem nu skulle ombyggas till bevakningsbåtar och sålunda de 4 återstående
ännu behållas som torpedbåtar.

Ehuru riktigheten af högste befälhafvarens sålunda fällda omdöme
om våra äldsta 2:a kl. torpedbåtar icke lärer kunna jäfvas, torde tiden
dock ännu icke vara inne att utrangera ifrågavarande fartyg såsom stridsfartyg.
Vid skärgårdsförsvaret torde de ännu någon tid kunna med
fördel användas såsom torpedbåtar. Högste befälhafvarens nämnda
åsikt visar emellertid nödvändigheten af att redan nu påskynda byggandet
af 2:a kl. torpedbåtar, så att sådana finnas att tillgå, när de
gamla måste utrangeras såsom stridsfartyg.

Jag skulle därför jämväl i fråga om torpedbåtar velat tillstyrka
fullständigt bifall till hvad marinförvaltningen i sådant afseende föreslagit,
Af samma skäl, som föranledt mig att i fråga om jagare hemställa
om nedsättning i det af marinförvaltningen till anskaffande föreslagna
antalet, finner jag mig emellertid jämväl beträffande torpedbåtarna böra
föreslå anskaffning af ett mindre antal än det, hvarom ämbetsverket gjort
framställning. I stället för föreslagna 8 st. l:a kl. och 7 st. 2:a kl. torpedbåtar
hemställer jag därför, att hos Riksdagen måtte föreslås beviljande
af medel till påbörjande af 6 st. l:a kl. och anskaffande af 5 st. 2:a kl.
torpedbåtar. Härjämte erfordras naturligen medel till färdigbyggande
af de 2 st. l:a kl. torpedbåtar, till hvilkas påbörjande nästlidna års
Riksdag anvisade medel.

Mot den prisberäkning, som marinförvaltningen gjort i fråga om
de ifrågasatta 113m torpedbåtarna, har jag icke något att erinra.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Enligt de beräkningar, för Indika redogörelse lämnats i statsrådsprotokollen
för den 12 januari 1904 och den 14 januari 1905, skulle de
årliga kostnaderna för en l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåt uppgå till,
för den förra 36,402 kronor 10 öre och för den senare 26,168 kronor
20 öre.

Sedan undervattensbåten Hajen, för hvars byggande 1901 års Riksdag
beviljade medel, under år 1904 blifvit färdig och afprofvad, samt
vederbörande fartygschef inkommit med underdånig rapport öfver försöken,
föreslog marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 4 januari
1905, att för samma års riksdag skulle framläggas förslag om anskaffande
af ytterligare en undervattensbåt af ungefär samma storlek som den
redan färdigbyggda.

Marinförvaltningen anförde därvid, att af nämnda rapport framginge,
att de gjorda försöken med Hajen utfallit gynnsamt samt att
ganska höga fordringar kunnat med nöjaktigt resultat ställas på fartygets
samtliga många maskinerier med undantag af den för fartygets
framdrifvande i vattenytan afsedda maskinen, hvilkens felaktigheter
dock ej vore af allvarligare beskaffenhet än att de med säkerhet
torde kunna afhjälpas. Fartygets konstruktion och öfriga anordningar
hade sålunda visat sig vara goda och endast föranledt erinringar af
mindre väsentlig beskaffenhet.

Den af marinförvaltningen sålunda gjorda framställningen om
äskande af anslag för ifrågavarande ändamål af 1905 års Riksdag,
hvilken framställning inkom först efter det samma års statsverksproposition
blifvit aflämnad, fann Eders Kungl. Maj:t icke skäl bifalla.

I sin nu föreliggande skrifvelse angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1907 har marinförvaltningen, då försök
och profgång med Hajen sistlidna vår afslutats med tillfredsställande
resultat och fartyget sedermera blifvit utsändt på expedition, upprepat
sin förut gjorda hemställan om nybyggnad af ytterligare en undervattensbåt,
vid hvars konstruktion borde iakttagas och tillämpas de
förbättringar, som erfarenheten från profven med Hajen lämnat.

Marinförvaltningen har därför hemställt, att hos innevarande års
Riksdag måtte äskas ett extra ordinarie anslag af 400,000 kronor till
nybyggnad af en undervattensbåt.

De försök, som hitintills blifvit anställda med undervattensbåten
Hajen, gifva otvifvelaktigt goda förhoppningar om, att fartyg af ifrågavarande
slag skola vara i stånd att mycket effektivt deltaga i lokalförsvaret
af hamnar.

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

I likhet med marinförvaltningen anser därför äfven jag, att med
byggande af dylika fartyg bör fortsättas.

De med Hajen hitintills utförda försöken synas mig emellertid ännu
icke hafva varit så omfattande, att därpå kan anses hafva vunnits full
erfarenhet angående de möjliga brister, som vidlåda berörda fartyg.
Under sådana förhållanden torde ännu under någon tid försöken med
Hajen böra fortgå, innan beslut fattas om fortsatt byggande af undervattensbåtar.

Beviljande af anslag för berörda ändamål synes mig därför böra
till ett följande år uppskjutas.

Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda,
enligt min åsikt, på extra stat för år 1907 äskas:

för fullbordande af arbetet å en -jagare ..................	kronor	606,000: —
»	påbörjande af tre jagare .......................................	»	1,893,000: —
»	fullbordande af arbetet å två l:a kl. torped-båtar .......................................................................	x>	360,000: —
»	påbörjande af sex l:a kl. torpedbåtar..............	»	1,155,000: —
	anskaffande af fem 2:a kl. » ...............		1,150,000: —
	eller tillhopa	kronor	5,164,000: —

I sammanhang med denna punkt har utskottet förehaft till behandling
en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 27), hvari herr
D. Broström hemställt, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1907
bevilja ett anslag af 400,000 kronor till byggande af en undervattensbåt.

I afseende å de till stöd för denna framställning åberopade skäl
tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Med anledning af hvad departementschefen uti sitt ofvanintagna
yttrande till statsrådsprotokollet beträffande Kungl. Maj:ts nu förevarande
framställning anfört, finner utskottet sig böra tillstyrka att
under år 1907 medel till sammanlagdt belopp af 5,164,000 kronor ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för byggande af den krigsfartygsmateriel,
som i statsrådsprotokollet angifvits.

Hvad däremot beträffar herr Broströms ofvanberörda motion har
utskottet, som visserligen i likhet med motionären och i anslutning till
1902 års Riksdags i ämnet gjorda uttalande till fullo inser den stora
betydelse, undervattensbåtar äga för vårt lands försvar, likväl på grund
af ej mindre hvad till statsrådsprotokollet meddelats i fråga om marinförvaltningens
framställning om nybyggnad af ett dylikt fartyg än

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag för
kanonbåten
Blendas inredning
till
verkstadsfartyg.

[19.]

äfven i ämnet inhämtade upplysningar funnit sig böra biträda den af
departementschefen till statsrådsprotokollet uttalade mening att försöken
med undervattensbåten Hajen böra ännu någon tid fortgå, innan beslut
fattas om fortsatt byggande af ännu en sådan båt.

På grund af livad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
på extra stat för år 1907 bevilja ett
anslag af 5,164,000 kronor; samt

b) att herr Broströms ifrågavarande motion om
anslag till byggande af en undervattensbåt icke må
af Riksdagen bifallas.

Kanonbåten Biendas inredning till verkstadsfartyg m. m.

20:o) Under punkten 19 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för kanonbåten Blendas inredning till verkstadsfartyg
rn. m. bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 58,500
kronor.

Departementschefen har angående denna framställning till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»I underdånig generalrapport den 21 augusti 1901 anförde chefen
för torpedskoleafdelningen, att det vore önskligt, att till ett kommande
år det för torpedskolan afsedda logementsfartyget eller den kanonbåt,
som kunde komma att tilldelas torpedskolan, vore inredd med reparationsverkstad.

Vidare förordade chefen för flottans stab i skrifvelse den 14 februari
1902 beträffande öfningsplanen i fråga om torpedskolan inredande af
en för skolan afsedd kanonbåt till verkstadsfartyg och aptering af
yttre elektrisk belysning å densamma, i sammanhang hvarmed chefen
för flottans stab hemställde, att samma kanonbåt måtte vid ändringen
till verkstadsfartyg förses med inredning för så stort antal befäl,
som utrymmet å fartyget kunde medgifva. Till stöd för denna framställning
anförde chefen för flottans stab, att befintligheten af ett fartyg
med sådan inredning utgjorde en af förutsättningarna för att torpedskolan
skulle kunna utvecklas därhän, att densamma, allt efter
öfningarnas fortgång, kunde förflyttas till den för öfningarna lämpligaste
terrängen, samt att ett sådant fartyg, enligt hvad erfarenheten utvisat,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

äfven vore synnerligen behöfligt dels under krigsöfningar såsom öfverstridsdomarfartyg
dels under strategiska befälsöfningar för embarkering
af i öfningarna deltagande officerare.

Öfver de sålunda gjorda framställningarna infordrades yttrande
från marinförvaltningen, som anmodade varfschefen vid flottans station
i Karlskrona att inkomma med förslag, ritningar och kostnadsberäkning
öfver ändring af kanonbåten Blenda i nu angifvet syfte. Marinförvaltningen
meddelade därvid vissa föreskrifter, som för det ifrågasatta
ändamålets vinnande borde iakttagas vid förslagets uppgörande,
och bar för dessa föreskrifter redogjorts i statsrådsprotokollet den 12
januari 1903, bifogadt samma års statsverksproposition.

Enligt de af varfschefen med anledning häraf verkställda kostnadsberäkningarna,
mot hvilka marinförvaltningen förklarade sig icke hafva
något att erinra, skulle kostnaden för den föreslagna ändringen uppgå
till 58,464 kronor, om arbetet utfördes å flottans varf, samt till omkring
78,212 kronor, om det utfördes af enskild verkstad.

I enlighet med marinförvaltningens tillika gjorda hemställan föreslog
i anledning häraf Eders Kungl. Maj:t 1903 års riksdag att för
kanonbåten Blendas inredning till verkstadsfartyg bevilja å extra stat
för år 1904 ett anslag af 58,500 kronor.

Berörda framställning blef emellertid af 1903 års riksdag lämnad
utan bifall, därvid Riksdagen anförde, att den funnit sig icke då böra
anvisa medel till ifrågavarande ändamål.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 förnyade
marinförvaltningen sin ifrågavarande framställning och erinrade därvid,
att behofvet af ett ändamålsenligt verkstadsfartyg särskilt under 1904
års torpedskolor, hvilkas öfningar delvis varit förlagda till platser, belägna
på större afstånd från flottans stationer, än hvad under närmast
föregående år varit fallet, gjort sig synnerligen kännbart. Förslaget
föranledde emellertid icke någon framställning till 1905 års
Riksdag.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 29 september
1905 åter förnyat sin berörda hemställan under framhållande
af att behofvet af ett verkstadsfartyg hade ökats, allt efter som antalet
af flottans torpedtuber och torpeder vuxit.

Förutom alla de skäl, som redan anförts för att visa verkstadsfartygets
behöflighet, ville ämbetsverket särskilt framhålla, att, då det i
de flesta fall icke läte sig göra att anlita privata verkstäder för utförande
af erforderliga reparations- och underhållsarbeten å torpedmaterielen,
och under krigstid afsändandet af denna materiel till någon
Bill. till Riksd. Prof. 1906. A Sami. 1 Afd. 6 Käft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag för
ändring af l:a
kl. kanonbåten
Edda till
handminfartyg.

[20.]

af flottans stationer ofta icke torde låta sig göra, det vid sådant tillfälle
vore absolut nödvändigt att för vidmakthållande af torpedvapnets
effektivitet hafva att tillgå ett verkstadsfartyg, som kunde åtfölja kusteskadern.

Med anledning häraf har marinförvaltningen föreslagit, att å extra
stat för år 1907 måtte anvisas ett anslag af 58,500 kronor för ifrågavarande
fartygs inredande till verkstadsfartyg.

Det behof, som sålunda blifvit framhållet, är af en synnerligen
beaktansvärd art. Särskildt under sistlidna sommar gjorde detsamma sig
särdeles gällande, och högste befälhafvare!! har uti en af honom afgifven
hemlig rapport på det eftertryckligaste framhållit behofvet åt ett
nytt verkstadsfartyg. Jag kan därför icke nog kraftigt påyrka det nu
ifrågasatta anslagets beviljande och kommer att, därest detsamma varder
af Riksdagen anvisadt å nästa års stat, föreslå Eders Kung!.
Maj:t att genast anbefalla arbetets påbörjande med omhänderhafvande
medel, på det att den brist, som sålunda förefinnes i kusteskaderns
utrustning, fortast möjligt måtte varda afhjälpt.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet anförts, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må för kanonbåten Blendas inredning
till verkstadsfartyg in. in. bevilja på extra
stat för år 1907 ett anslag af 58,500 kronor.

Ändring af l:a kl. kanonbåten Edda till handminfarfyg.

21 :o) Kungl. Maj: t har under punkten 20 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för förändring af l:a kl. kanonbåten Edda till
liandminfartyg bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 195,000
kronor.

Departementschefen har härom till statsrådsprotokollet anfört följande: »I

underdånig skrifvelse den 23 september 1904 hemställde marinförvaltningen
om äskande af ett extra ordinarie anslag å 195,000 kronor
för förändring af l:a kl. kanonbåten Edda till liandminfartyg.

Till stöd härför anförde marinförvaltningen, att såväl chefen för
1903 års öfningseskader som chefen å handminfartyget Gunhild i
sina år 1903 afgifna generalrapporter framhållit, att sistnämnda fartyg

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vore olämpligt såsom handminfartyg för krigsbruk, och uttalat önskvärdheten
af att ett ändamålsenligt handminfartyg anskaffades.

Jämväl chefen för flottans stab hade, på af marinförvaltningen
gjord förfrågan, förklarat, att handminfartyget Gunhild icke motsvarade de
fordringar, som numera borde ställas på ett dylikt fartyg för krigsbruk,
utan borde så snart ske kunde ersättas med ett för ändamålet bättre
inredt fartyg. Gunhild syntes dock fortfarande kunna användas
som öfningsfartyg och borde vid mobilisering afses till reservhandminfartyg.

I anledning af dessa uttalanden hade marinförvaltningen företagit
en utredning för att utröna, huruvida någon af flottans äldre kanonbåtar
kunde lämpa sig att förändras till handminfartyg, och hade kanonbåten
Edda därvid befunnits för ändamålet lämplig. Marinförvaltningen
hade då låtit utarbeta ritning samt från varfschefen vid flottans station
i Karlskrona infordrat kostnadsberäkning öfver den ifrågasatta förändringen.
Denna ritning och kostnadsberäkning, för hvilka någon närmare
redogörelse här lämpligen icke synes böra ske, torde få tillhandahållas
Riksdagens vederbörande utskott.

Enligt kostnadsberäkningen skulle utgifterna för den ifrågasatta
förändringen uppgå till i rundt tal 195,000 kronor.

Denna marinförvaltningens hemställan föranledde emellertid icke
någon Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1905 års Riksdag.

Marinförvaltningen har nu, under åberopande af hvad förvaltningen
förut i ämnet anfört, uti underdånig skrifvelse den 29 september 1905
ånyo hemställt om utverkande af ett extra ordinarie anslag å
195,000 kronor för förändring af l:a kl. kanonbåten Edda till handminfartyg.

Erfarenheten från senaste krig har tydligen ådagalagt vikten af att
ett lands minförsvar hålles i bästa möjliga skick. För att handminmaterielen,
som är afsedd för anordnande af tillfälliga minspärrningar,
skall komma till sin rätt, fordras, att fartyg finnas iordningställda,
hvilka rymma ett tillräckligt antal handminor samt kunna medföra ett
nödigt antal båtar och öfrig attiralj, som erfordras för utläggande af
minspärrningar, äfvensom härför erforderlig besättning. Da 2:a kl.
kanonbåtarna utrangerades som stridsfartyg, förändrades en åt dem,
Gunhild, byggd år 1863, till handminfartyg. Erfarenheten har emellertid
visat, att detta fartyg ej är lämpligt såsom handminfartyg för
krigsbruk, emedan det är för litet för att rymma erforderlig handminmateriel
och för dess utläggning erforderliga båtar m. m. samt har
för låg fart och för ringa sjövärdighet. Kanonbåten Edda däremot

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Angående
anslag till
artilleri- och
torpedmateriel
för stridsfartygen
m. ra.

[21—27.]

skulle efter skedd förändring komma att uppfylla de fordringar, som
anses böra ställas på ett handminfartyg.

Då flottan lider fullkomlig brist på för krigsbruk fullt dugliga handminfartyg,
anser jag det vara af synnerlig vikt, att den här föreslagna
förändringen snarast möjligt kommer till utförande.

Det belopp, som för förändringen af ifrågavarande kanonbåt ansetts
erforderligt, kan visserligen förefalla högt, men, om hänsyn tages till
all den attiralj, som måste anskaffas för att fartyget skall kunna motsvara
de fordringar, som måste ställas å detsamma som handminfartyg,
lärer samma kostnadsbelopp icke kunna nedbringas.))

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts och då, enligt
hvad utskottet inhämtat, ifrågavarande, år 1885 byggda fartyg till såväl
skrof som maskiner och pannor är i godt skick samt byggandet af ett
nytt handminfartyg skulle medföra betydligt större utgifter för statsverket
än det anslag, som nu för ofvannämnda ändamål äskats, har utskottet
funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må för förändring af Pa kl. kanonbåten
Edda till handminfartyg bevilja på extra stat
för år 1907 ett anslag af 195,000 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

22:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen
dels att på extra stat för år 1907 bevilja
till skjutförsök och inskjutning af kanoner 37,000 kronor;
till försök med hrisansgranater 60,000 kronor;

till anskaffning af orderapparater och afståndsmätare 208,000 kronor;
för tre till flottan hörande ångslupars apterande till bevakning sb åtar
49,800 kronor;

till försök med torped- och gnistsignalmateriel 20,675 kronor;
dels att af det utaf 1905 års Riksdag beviljade anslag för komplettering
af fartygs och fästningars ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsutredning
å 827,750 kronor anvisa på extra stat för år 1907
ett belopp af 275,917 kronor;

dels ock att bevilja för anskaffning af kanoner i reserv ett anslag af
608,000 kronor och däraf på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp
af 304,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Statsrådsprotokollet innehåller rörande dessa anslagsäskanden följande
uttalande af departementschefen:

»För hvart och ett åt åren 1904, 1905 och 1906 har af Riksdagen
beviljats 30,000 kronor till skjutförsök och inskjutning af kanoner.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 har marinförvaltningen
anfört, att de stora kostnader, som skulle bestridas af
kustartilleriets öfningsanslag vid skarpskjutning med kustfästningarnas
gröfre pjäser, åstadkomme, att endast ett mindre antal sådana skott
årligen kunde skjutas. Detta medförde åter, att öfningen i eldledning
för befälet vid sådana batterier blefve mycket knapphändig och otillfredsställande.
Skarpast framträdde detta vid kastbatterierna i allmänhet
och särskildt vid sådana kastbatterier, från hvilka direkta observationer
icke kunde verkställas.

Ökad öfning i ledandet af kastbatteriernas eld vore därför en nödvändighet
och, då detta icke på grund af de dryga kostnaderna kunde
ske genom ökad skarpskjutning med pjäsernas vanliga ammunition,
skulle införandet af en gröfre tubkanon för kusthaubitserna vara af
stort värde.

Marinförvaltningen hade därför gått i författning om utarbetande
af förslag till lämplig sådan tubkanon af 8,4 cm. kaliber.

Då det emellertid af många skäl syntes vara lämpligt att pröfva
denna nykonstruktion, innan de nödiga medlen begärdes för anskaffandet
af det behöfliga antalet sådana tubkanoner för gröfre kusthaubitser,
ansåge marinförvaltningen, att endast eu sådan tubkanon till
en början borde anskaffas och pröfvas genom skjutförsök. För detta
ändamål hade beräknats erforderligt ett belopp af 7,000 kronor.

Det belopp, som härutöfver för år 1907 erfordrades för inskjutning
och skjutförsök med kanoner, kunde ej beräknas lägre än föregående
år eller 30,000 kronor, ty dels förestode inskjutning af de kanonmodeller,
som under året beräknades tillkomma, dels måste årligen utföras
pröfningsskjutningar med de stora förråd af ammunition, som erfordrades
för fartygen och fästningarna. Det vore härvid isynnerhet förrådet
af röksvaga krutsorter, som periodvis måste profskjutas för att
vinna erfarenhet om dessa krutslags hållbarhet och för att kunna vidtaga
de förändringar i laddningsvikten, som stundom föranleddes af den
ändring i krutets egenskaper, som ibland iakttagits uppstå genom förvaringen.
Då härtill komme, att skjutförsök allt emellanåt måste utföras
för utredning af viktiga spörsmål rörande materielens utveckling,
hemställde marinförvaltningen, att Eders Kungl. Maj:t ville äska ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

anslag af 37,000 kronor på extra stat för år 1907 till skjutförsök och
inskjutning af kanoner.

Det hade visserligen varit önskvärdt, att ifrågavarande anslagkunnat
hållas inom det belopp, hvarmed det nu utgått under en följd
af år, men då det ändamål, som föranledt den föreslagna ökningen,
eller förslaget att genom införandet af tubkanoner till kusthaubitserna
befordra skjutskickligheten vid kustartilleriet, synes synnerligen beaktansvärdt,
och det icke torde böra ifrågasättas, att kostnaden för berörda
anskaffning skall betäckas af det vanligen utgående anslagsbeloppet,
som väl behöfves för öfriga utgifter af förevarande slag, nödgas jag
hemställa om bifall till marinförvaltningens framställning uti ifrågavarande
afseende.

Marinförvaltningen bär uti sin underdåniga skrifvelse den 29 september
nästlidna år vidare anfört, att på senare tider inom utländska
mariner brisanta sprängämnen allt mera kommit till användning såsom
sprängladdning i projektiler för fartygskanoner. De närmare detaljerna
af de till tjänstebruk antagna sprängämnenas sammansättning och af
laddningarnas och antändningsmedlens anordnande hemlighölles dock
så strängt, att man ej på grund af sådana upplysningar, som vunnits
genom personer, utsända att studera dessa frågor, eller som varit synliga
i facklitteraturen, kunde våga att antaga såsom sprängladdning
någon viss sammansättning af ifrågavarande ämnen. Hvarje nation
vore därför hänvisad att grunda antagandet af brisansladdningar med
tillhörande antändningsrör på själfständiga försök, hvilka blefve ganska
dyrbara, emedan man för att erhålla en någorlunda god säkerhet för
att en kraftig verkan skulle åstadkommas utan risk för egen personal
och materiel genom för tidiga krevader måste skjuta ett ej allt för
litet antal skott med svår kanon och med stor utgångshastighet, hvarjämte
de anordningar, som erfordrades för att de under skjutförsöken
vid målet framkallade krevaderna ej skulle blifva farliga för omgifvande
trakt, blefve ganska kostsamma. Slutligen måste man äfven vara beredd
på, att under försöken eu för tidig krevad kunde skada den använda
kanonen så, att en dyrbar reparation af densamma nödvändiggjordes.
I betraktande af den stora vikten af att i högsta möjliga
grad söka höja artilleriets verkningsförmåga, ansåge dock marinförvaltningen,
som under de senaste två åren låtit utföra förberedande
försök i bär afsedd riktning så långt, som tillgängliga medel medgift-,
att försök i större omfattning borde utföras för att söka komma
till ett resultat i förevarande afseende, och hemställde därför att för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

anställande af försök med granater, laddade med brisant sprängämne, måtte
äskas ett extra ordinarie anslag af 60,000 kronor.

Det anslag, som sålunda af marinförvaltningen föreslagits, synes
mig böra af Riksdagen begäras. Den hemlighetsfullhet, hvarmed hvarje
land omgärdat sig i fråga om de sprängämnen, som det uti förevarande
afseende använder, gör det äfven för oss nödvändigt att själfva
söka åstadkomma ett ämne, som fullt motsvarar de fordringar, man i
sådant hänseende måste uppställa. Tydligen bör man icke besluta
sig för användandet af ett dylikt ämne, förr än man genom anställda
försök förvissat sig om, att detsamma, utan fara för egen personal
och materiel, å det föremål, mot hvilket det afskjutes, åstadkommer
största möjliga verkan.

Jag får därför hemställa om bifall till marinförvaltningens framställning
i detta afseende.

1905 års lagtima Riksdag beviljade ett belopp af 827,750 kronor för
komplettering af fartygs och fästningars ammunitionsförråd med modern
ammunitionsutr tidning, däraf 340,250 kronor för pansarbåtarna Oden,
Thor och Niord samt 487,500 kronor för kustfästningarna.

Dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet förklarade sig, på
sätt framgår af hans yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet den 14
januari 1905, anse, att ifrågavarande anskaffning kunde äga rum under
tre år, och anvisade nästlidna års Riksdag i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda framställning för år 1906 en
tredjedel af det beviljade beloppet eller således 275,917 kronor.

Marinförvaltningen har nu hemställt, att af innevarande års Riksdag
måtte äskas ytterligare en tredjedel af ifrågavarande belopp med
275,917 kronor.

Till denna ämbetsverkets framställning får jag tillstyrka bifall.

Uti sina underdåniga skrifvelse!'' den 25 september 1903 och den
27 september 1904 har marinförvaltningen framhållit beliofvet af en
lätt bevakningspjäs för Stockholmseskaderns ångslupar, hvilken pjäs
äfven borde kunna uppställas i land till försvar af tillfällig minspärrning.

För detta ändamål har marinförvaltningen under båda de nämnda
åren hemställt om medel för anskaffande af 12 stycken automatiska
g enär skulsprutor.

Förutvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet har i anledning
af dessa två framställningar förklarat sig anse frågan om beviljande af
detta anslag kunna till ett följande år anstå.

Marinförvaltningen har nu ånyo upprepat sin hemställan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Det belopp, som förut för ändamålet föreslagits, har utgjort 44,000
kronor. Nu begäres ett anslag af 56,000 kronor. Till förklaring
härå har ämbetsverket anfört, att förstnämnda belopp endast motsvarade
den beräknade kostnaden för kulsprutorna med lavettage utan ammunition.
Den hade nämligen ansetts kunna anskaffas för tillgängliga
medel. Som emellertid dessa numera blifvit använda för andra nödvändiga
behof, borde af Riksdagen äskas medel äfven för anskaffning
af den för kulsprutorna erforderliga ammunitionsutredningen. Denna
beräknades erfordra en kostnad af 1,000 kronor för hvarje pjäs. Det
belopp, som för anskaffning af ifrågavarande bevakningspjäser med
ammunition åtginge, beräknades därför uppgå till 56,000 kronor.

Ehuru berörda anskaffning säkerligen skulle stärka de för Stockholms
försvar afsedda stridskrafter, synes densamma dock, med hänsyn
till andra, än viktigare anslagsbehof, kunna till ett följande år uppskjutas,
hvarför jag anser marinförvaltningens framställning i denna
del icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda.

I sin skrifvelse den 29 september 1905 har marin förvaltningen
vidare anfört, att, sedan numera å större delen af flottans pansrade
stridsfartyg ej blott det svåra utan äfven det medelsvåra artilleriet vore
uppställdt i torn, hvarigenom artillerieldens ledning medelst kommando
eller signaler blifvit i det närmaste outförbar, behofvet af lämpliga apparater
för att på mekanisk eller elektrisk väg öfverbringa erforderliga kommandon
från befälhafvaren i stridstornet till fartygets alla kanontorn
blifvit allt kännbarare. Under de senare åren hade därför försök pågått
med orderapparater af olika slag, och ur dessa försök hade framgått en
typ, som syntes uppfylla berättigade anspråk på enkelhet och tillförlitlighet.
Apparater af detta slag hade blifvit eller komme att blifva
installerade å de nyaste pansarbåtarna, Manligheten och Oscar II, för
de medel, som anslagits till dessa fartygs nybyggnad, äfvensom å pansarbåten
Göta. Däremot kunde ej af tillgängliga medel afses den kostnad,
som dylika apparaters anordnande på flottans nio öfriga l:a kl. pansarbåtar
skulle betinga, eller 108,000 kronor.

En annan viktig sak för artillerieldens ledning vore afståndsmätare
af sådan precision, att med dem kunde mätas så stora afstånd som de,
på hvilka artillerielden numera öppnades. De instrument, som hittills
varit i bruk på flottans fartyg, lämpade sig ej för uppmätning af större
afstånd än allra högst cirka 4,000 meter, under det att det senaste
sjökriget visat, att artillerielden med god verkan kunde öppnas redan
på 8 till 10,000 meter. Afståndsmätare, som med tillräcklig noggrannhet
skulle kunna angifva afstånd af sistnämnda storlek, betingade en

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kostnad af omkring 5,000 kronor stycket, och, då minst två för erhållande
af nödig reserv måste finnas på hvarje pansarbåt, erfordrades
för anskaffning af behöfligt antal dylika instrument för samtliga pansarbåtar
ett belopp af 100,000 kronor.

Marinförvaltningen kunde ej af till dess förfogande ställda medel
afse en så stor summa, som sålunda erfordrades för ifrågavarande ändamål,
men ansåge såväl afståndsmätarna som orderapparaterna vara af
sådan vikt, att anskaffningen ej borde uppskjutas.

På grund häraf har marin förvaltningen hemställt, att hos Riksdagen
måtte äskas ett extra anslag för år 1907 af 208,000 kronor till
anskaffande af orderapparater och afståndsmätare för flottans pansarfartyg.

Den brist, som sålunda föreligger i utrustningen å våra l:a kl.
pansarbåtar, bör tydligen fortast möjligt afhjälpas. Det senast utkämpade
kriget mellan Japan och Ryssland har tydligen ådagalagt vikten
af såväl att eldens ledning å strids fartygen sker med största möjliga
precision som ock att beskjutningen af fientliga fartyg kan med lyckliga
resultat börja på så stora afstånd som möjligt. De orderapparater
och afståndsmätare, hvilkas anskaffande nu af marinförvaltningen föreslås,
äro synnerligen ägnade att befrämja hvad som sålunda bör eftersträfvas.
Ehuru det belopp, som i detta hänseende erfordras, är afsevärdt
högt, tvekar jag dock icke att på det kraftigaste tillråda dess
anvisande fortast möjligt. Därigenom skulle säkerligen vår kusteskaders
stridsvärde i hög grad kunna ökas.

I statsrådsprotokollet för den 11 januari 1902 är lämnad en närmare
redogörelse för behofvet af bevakningsbåtar. Marinförvaltningen
hade då ansett, att totalbehofvet af dylika båtar uppginge, oberäknad t
5 till bevakningsbåtar förändrade stångtorpedbåtar, till 57, åt hvilka 7
vore föreslagna att nybyggas. Beräknades, att 5 ångslupar, tillhörande
minförsvaret, sedan de blifvit för ändamålet ändrade, skulle kunna förrätta
bevakningstjänst vid de positioner, de tillhörde, skulle således
antalet privata ångslupar eller bogserbåtar, som borde utrustas för
bevakningsändamål, uppgå till 45.

Uppå Eders Kungi. Maj:ts förslag beviljade 1902 års riksdag 45,000
kronor till bestyckning och ammunitionsutredning af berörda 5, minförsvaret
tillhörande ångslupar.

Vidare hafva, likaledes uppå Eders Kungl. Majts förslag, 1908 och
1904 årens Riksdagar beviljat tillhopa 166,000 kronor till bestyckning''
och bevakningsutrustning för 10 privata ångslupar eller bogserbåtar.

Bill. till Biksd. Prat. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september nästlidna år bär
marinförvaltningen anfört, att efter verkställd revision beliofvet af privata
ångslupar eller bogserbåtar, utrustade till bevakningsbåtar, befunnits
numera vara följande:

Bevarade, försedda med snabbskjutande pjäs och elektrisk strål -

kastare ............................................................................................ 23

Bevarade, försedda med snabbskjutande pjäs.......................................... 12

)) d )) elektrisk strålkastare ...................................... 1

Be vära de............................................................................................................ 4

Då bestyckning, strålkastare och bevakningsutrustning vore anskaffade
för 10 båtar, återstode sålunda för närvarande att anskaffa:

Bestyckning, ammunition, strålkastare och öfrig bevakningsutrustning
för 13 båtar å 16,600 kronor

per båt ......................................................................... kronor 215,800: —

Bestyckning och ammunition för 12 båtar å 9,000

kronor per båt........................................................... » 108,000: —

Handvapen med ammunition och strålkastare för en båt » 8,100: —

Handvapen mod ammunition för 4 båtar å 500 kronor

per båt....................................................................... » 2,000: —

eller tillsammans kronor 333,900: —

Den 5 maj sistlidna år hade Eders Kung! Maj:t bestämt, att bestyckningen
å privat ångslup, utrustad till bevakningsbåt, skulle utgöras
af en tvåpipig 25 mm. och en tiopipig 12 mm. kulspruta, så långt
tillgången å dylika vapen i förråd det medgåfve, och härutöfver af en
37 ram. snabbskjutande kanon. Högste befälhafvaren för 1904 års kusteskader
hade vidare i sin generalrapport framhållit, att den å en del äldre
torpedbåtar befintliga bestyckningen af 25 mm. kulsprutor, i den mån
så kunde ske, borde utbytas mot 37 mm. snabbskjutande kanoner.

Marinförvaltningen bär med anledning häraf hemställt, att, i händelse
de 25 stycken 37 mm. snabbskjutande kanoner komme att anskaffas,
som ämbetsverket beräknat för de bevakningsbåtar, hvilka skulle
erhålla bestyckning, dessa pjäser i första hand måtte afses för ombest.
yckning af äldre med kulsprutor försedda torpedbåtar och att de
återstående 37 mm. snabbskjutande kanonerna samt de genom ombestyckningen
disponibla kulsprutorna med ammunition måtte afses
för bestyckning af nyssnämnda bevakningsbåtar.

Statmils kottets Utlåtande N:o 6.

Vidare liar nu marinförvaltningen anfört, att oafsedt nu omförmälda
behof erfordrades, att man toge i anspråk såsom bevakningsbåtar dels
tre redan förefintliga, till flottan hörande större ångslupar, dels ytterligare
två dylika, för hvilkas nybyggnad marinförvaltningen jämväl
föreslagit, att anslag måtte beviljas för år 1907.

Dessa fem ångslupars utrustning för bevakningstjänst med en
37 mm. snabbskjutande kanon med inventarier och ammunition, en
strålkastare med dynamo samt öfrig bevakningsutrustning betingade
en kostnad per båt af 16,600 kronor eller för dem alla tillsammans

83,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Eders Kung!. Maj:t ville till ombestyckning af äldre med kulsprutor
beväpnade torpedbåtar och till anskaffande af bestyckning och bevakningsutredning
för privata ängslupar eller bogserbåtar samt för fem till flottan
hörande ångslupars apterande till bevakningsbåtar äska ett anslag på extra
stat af 416,900 kronor.

Det är ett högt belopp, hvars beviljande marinförvaltningen sålunda
föreslagit för ifrågavarande ändamål. Hänsynen till andra anslagsbehof
nödgar mig att hemställa om beloppets inskränkande till det, som
erfordras för fyllande af det mest trängande behofvet i förevarande afseende.

Till dylikt behof måste jag hänföra förseendet af de utaf marinförvaltningen
omförmälda, till flottan hörande tre större ångsluparna
med hvar och en 1 st. 37 mm. snabbskjutande kanon med inventarier
och ammunition äfvensom med den öfriga utrustning, som i sådant afseende
föreslagits, allt för den af marinförvaltningen beräknade kostnaden
af 16,600 kronor för hvarje fartyg.

Då däremot anskaffandet af de utaf marinförvaltningen ytterligare
föreslagna två större ångsluparna synes kunna till ett kommande år
uppskjutas, erfordras icke det anslag, hvarom marinförvaltningen jämväl
gjort framställning för dessas bestyckning in. in.

Hvad i öfrigt uti förevarande afseende af marin förvaltningen föreslagits,
är tydligen mycket beaktansvärdt, men torde äfvenledes kunna
tillsvidare uppskjutas.

Det belopp, som för ifrågavarande ändamål erfordras under år 1907,
synes därför kunna inskränkas till 49,800 kronor.

Beträffande anskaffning af kanoner i reserv, hvartill Riksdagen allt
sedan år 1897 vid upprepade tillfällen beviljat medel, har marinförvaltningen
erinrat, att antalet dylika reservkanoner vid de beräkningar, som
lagts till grund för äskandet af anslag för anskaffningen, städse fram -

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hållits ej kunna sättas lägre än till minst 10 procent af antalet i tjänstebruk
varande kanoner. Denna proportion syntes i man af materielens
tillväxt fortfarande böra vidmakthållas.

Sedan för närvarande under byggnad varande fartyg och under
tillverkning varande reservkanoner blifvit färdiga, komme behofvet af
reservkanoner för fartygen att blifva i enlighet med hvad nedanstående
tablå utvisar.

	I tjänste-bruk.	'' Erforderligt antal reserv-kanoner.	Befintligt antal reserv-kanoner.	Bör an-skaffas.
21 om. kanon .......................................	15	1,5	1	1
15 » ss. kanon....................................	67	6,7	4	3
12 » » » ...................................	36	3,6	3	1
57 mm. ss. kanon .................................	199	19,9	15	5
37 » » » ...............	57	5,7	5	1

Eu af de tre befintliga 12 cm. reservkanonerna vore dock tilldelad
skjutbanan i Karlskrona och hade där under tio år varit använd
för leveransprof och skjutförsök, hvarigenom den numera blifvit så sliten,
att. den ej längre borde påräknas såsom reservkanon, hvadan antalet
dylika kanoner, som behöfde anskaffas, borde ökas till två.

Emellertid hade senare tiders erfarenhet visat, att reservkanoner ej
allenast behöfdes för att ersätta stridsfartygens skadade eller förslitna
kanoner utan äfven för att uppställas på de större och mindre privata
ångfartyg, som måste tagas i anspråk för bevaknings-, rekognosceringsoch
hjälpkryssartjänst. De pjäser, som vore användbara för detta ändamål,
vore i första rummet lätta snabbskjutande kanoner men äfven i
viss mån medelsvåra dylika. Då de privata fartyg, som kunde komma
att tagas i anspråk för sådan krigstjänst, att de erfordrade bestyckning,
ej utan ganska omfattande förstärkningsarbeten torde kunna tåla påkänningarna
vid skottlossning af större kanoner än 12 cm., syntes pjäser
af större kaliber än denna icke behöfva beräknas för sagda ändamål.

Enär sålunda reservkanoner af 12 cm. och mindre kaliber måste
afses för två olika ändamål, behöfde deras antal afsevärdt ökas utöfver
hvad redan angifvits. Under förutsättning att större handelsångare, som
toges i anspråk för krigsbruk, skulle erhålla samma bestyckning som en
torpedkryssare, eller 2 st. 12 cm. och 4 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

och mindre ångare reducera^ antal kanoner i förhållande till sin storlek,
kunde det första behofvet af snabbskjutande artilleri för dylikt ändamål
ej beräknas lägre än till minst 8 st. 12 cm. och 16 st. 57 ram. kanoner.
Den anskaffning af 37 mm. kanoner, som erfordrades för tillfällig bestyckning
af fartyg i krigstid, funnes upptagen i ett af ämbetsverket afgift
förslag till utrustning af privata bogserbåtar till bevakningsbåtar.

För fortsatt anskaffning af kanoner i reserv erfordrades sålunda
enligt den beräkning, som lämnats:

1 st. 21 om. kanon............................................................. kronor 90,000: —

3 » 15 » ss. kanoner ................................................. » 130,000: —

10 » 12 » » .................................................. » 220,000: —

21 » 57 mm. » ................................................... » 168,000: -

eller tillsammans kronor 608,000: —

Marinförvaltningen har på grund häraf hemställt, att för ifrågavarande
ändamål måtte äskas ett anslag å 608,000 kronor, däraf hälften
eller 304,000 kronor för år 1907.

Det af marinförvaltningen sålunda påpekade behofvet af kanoner i
reserv är synnerligen beaktansvärdt. Skulle ett krig utbryta, är det
af synnerlig vikt att hafva ett så stort förråd som möjligt af kanoner
utöfver dem, som redan från början finnas å stridsfartygen. Det
måste nämligen förutsättas, att under kriget åtskilliga af fartygens
kanoner blifva så skadade, att deras reparation kräfver eu lång tid,
och det är då nödvändigt att kunna ersätta de skadade kanonerna
med nya för att icke fartygens stridsvärden skola blifva i mer eller
mindre grad nedsatta. Härtill kommer äfven en annan omständighet,
som icke nog kan uppmärksammas. Förhållandena kunna blifva sådana,
att man anser sig böra omedelbart före krigsutbrottet öka flottan
genom inköp af nya stridsfartyg. Man kan visserligen icke förlita
sig på, att vid eu dylik tidpunkt färdiga stridsfartyg finnas till salu,
men det kan dock vara möjligt, att så är förhållandet i någon mindre
utsträckning, då understundom utländska varf bygga sådana utan föregående
beställning. Ett dylikt inköp är emellertid icke af stor betydelse,
därest man icke samtidigt har kanoner för fartygens bestyckning.
Att i detta afseende lita på att jämväl sådana kunna ögonblickligen
inköpas, är icke tillrådligt. Tvärtom är det ganska osannolikt, att
erforderliga kanoner alltid skola finnas till salu, och isynnerhet sådana,
som äro lämpade för vår ammunition. Jämväl af detta skäl bör därför
en afsevärd mängd kanoner finnas i reserv.

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I likhet med marinförvaltningen anser jag därför det af ämbetsverket
föreslagna anslaget böra af Riksdagen äskas för anskaffande
af reservkanoner.

För anskaffning af torpeder bär marinförvaltningen i sina förslag
till framställningar till 1903, 1904 och 1905 årens Riksdagar hemställt,
att ett belopp af 150,000 kronor måtte hos Riksdagen äskas. Eders
Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att detta belopp kunnat nedsättas
till 100,000 kronor, och har detta belopp vid hvar och en af nämnda
riksdagar blifvit för berörda ändamål beviljadt.

Då under nästlidna sommar undersökning måste företagas, huruvida
det befintliga förrådet torpeder kunde anses vara tillräckligt, befanns,
dels att åtskilliga torpeder, som funnos i förrådet, voro föråldrade, dels
att antalet af torpeder i reserv icke kunde anses motsvara hvad
som borde finnas. Då nämligen torpeder icke tillverkas inom landet,
är det mer än någonsin af vikt, att vid utbrottet af ett krig fullt tillräckligt
antal dylika finnas i förråd.

Med anledning af gjorda undersökningar bemyndigade Eders Kungl.
Maj:t marinförvaltningen att anskaffa nya torpeder för ett sammanlagd t
belopp af 880,000 kronor, men föreskref tillika, att aftal om leverans
af desamma skulle, så vidt lämpligen ske kunde, uppgöras under förbehåll,
att staten ägde rätt att före vissa tider inskränka eu beställning
eller ock utvidga en till en början gjord mindre beställning.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 meddelade
marinförvaltningen, att ämbetsverket på grund af det erhållna bemyndigandet
afslutat beställningar utaf en del af de erforderliga torpederna
samt förbehållit sig rätt att, därest efterbeställning gjordes före den
15 december 1905, erhålla återstående behöflig^ torpeder levererade i
samband med de redan beställda.

Då de återstående torpederna vore erforderliga för att flottans torpedförråd
skulle erhålla det såsom behöflig^ ansedda antalet torpeder,
och kostnaden för anskaffning af det återstående antalet torpeder belöpte
sig till 400,000 kronor, hemställde marinförvaltningen, att, därest
Eders Kungl. Maj:t icke skulle förordna, att före den 15 december 1905
efterbeställning skulle göras å det återstående antalet erforderliga torpeder,
hos innevarande års Riksdag måtte äskas ett anslag af 400,000
kronor för anskaffning af torpeder.

1 stället för att förordna om den sålunda ifrågasatta efterbeställningen
anbefallde Eders Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 marinförvaltningen
att inskränka de redan gjorda beställningarna i den mån så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

dant kunde ske samt att icke träffa ytterligare leveransaftal utöfver
hvad redan skett.

En del af de torpeder, för hvilkas anskaffande marinförvaltningen
sålunda föreslagit, att medel måtte af innevarande års riksdag begäras,
hafva, enligt mig lämnad upplysning, afsetts att utgöra reservtorpeder
för de 8 äldsta 2:dra kl. torpedbåtarna. De torpeder, som å dessa
användas, äro emellertid mindre än de, som numera i allmänhet afses
för flottans fartyg. Under sådana förhållanden och då, såsom jag redan
nämnt, berörda fartyg ganska snart måste utrangeras såsom stridsfartyg,
synes anskaffande af reservtorpeder för dessa fartyg icke vara erforderligt.
Kostnaden för dessa torpeder skulle hafva uppgått till 96,000 kronor.

Öfriga torpeder, med hvilka marinförvaltningen föreslagit att torpedförrådet
måtte ökas, böra däremot naturligen anskaffas. Det är emellertid
att märka, att på grund af Eders Kungl. Maj:ts nämnda, under
nästlidna år fattade beslut aftal redan blifvit träffadt om leverans af
torpeder för ett belopp af 440,000 kronor utöfver hvad Riksdagen under
föregående år för ändamålet beviljat. Vid detta förhållande synes
mig, då inskränkningar i anslagsäskandena äro af nöden, framställning
om beviljande af medel för anskaffande af ytterligare torpeder
kunna till ett följande år anstå. Jag nödgas därför hemställa, att
marinförvaltningens framställning i denna del icke för närvarande må
till någon åtgärd föranleda.

Såväl 1904 som 1905 års riksdagar hafva beviljat ett anslag å

10,000 kronor till försök med torped- och gnistsignalmateriel.

Marinförvaltningen har nu förmält, att jämväl för år 1907 erfordrades
samma belopp såväl för pr of skjutningar med torpeder och utförande
af öfriga med ifrågavarande materiel årligen erforderliga försök
som ock för profvande af nya uppfinningar och för förbättringar,
och på grund häraf ansett, att äfven för år 1907 borde äskas ett anslag
af 10,000 kronor till försök med torped- och gnistsignalmateriel.

Då tydligen ständigt nya försök måste anställas med ifrågavarande,
för flottan synnerligen viktiga materiel för att å densamma lämpliga
förbättringar måtte kunna införas, hemställer jag om bifall till hvad
marinförvaltningen uti förevarande afseende föreslagit.

I sammanhang härmed anhåller jag emellertid att få anmäla en
hemlig skrifvelse från marinförvaltningen af den 21 juli 1905, däri
ämbetsverket meddelat, att till detsamma blifvit hembjud et en uppfunnen
undervattenstorpedtub. Med densamma anställda förberedande försök
hade uppvisat synnerligen gynnsamma resultat, hvarför det vore mycket
önskvärd!., att försöken måtte få fortsättas å någon l:a kl. pansarbåt.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Någon redogörelse för de skäl, som af marinförvaltningen anförts
till stöd för önskvärdheten häraf, torde icke här lämpligen böra äga
rum, men synas dessa skäl vara särdeles öfvertygande.

Ämbetsverket har emellertid förklarat, att det icke ansåge sig kunna
bestrida kostnaderna för ifrågavarande försök af anslaget till försök
med torpedmateriel, utan har anhållit att kostnaderna för försöken,
hvilka beräknats komma att uppgå till 10,675 kronor, måtte få förskjutas
af omhänderhafvande medel. Med berörda anhållan har marinförvaltningen
tydligen afsett, att kostnaderna slutligen skulle få betäckas från
femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Omständigheterna under nästlidna sommar medgåfvo emellertid
icke anställande af berörda försök, och i allt fall synas dessa icke vara
af den brådskande beskaffenhet, att icke därmed kan uppskjutas till
dess Riksdagen för ändamålet beviljat medel.

Emellertid tinner jag, såsom nämndt, ytterst önskvärd!, att försöken
blifva verkställda. Det är dock tydligt, att, på sätt marinförvaltningen
påpekat, kostnaderna för desamma icke kunna utgå af ifrågavarande,
nu under några år med 10,000 kronor årligen utgående anslag,
hvilket väl behöfves för andra försök å förevarande områden.
Jag tillstyrker därför, att detta anslag för år 1907 måtte ökas med
det belopp, som motsvarar kostnaderna för ifrågavarande försök, eller
således till 20,675 kronor.»

Emot de af Kungl. Maj:t i ofvan omförmälda afseenden gjorda
framställningar har utskottet icke funnit anledning till annan erinran,
än att dels det begärda anslaget till anskaffning af orderapparater och
afståndsmätare å 208,000 kronor synts kunna fördelas på två år samt
dels att anskaffningstiden för kanoner i reserv, för hvilket ändamål af
Kungl. Maj:t begärts 608,000 kronor och däraf för år 1907 304,000
kronor, synts kunna utsträckas till tre år, och torde af anslaget till
sistberörda ändamål alltså böra för år 1907 utgå 203,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställningar, att Riksdagen:

l:o) på extra stat för år 1907 beviljar

a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner

37,000 kronor;

b) till försök med brisansgranater 60,000 kronor;

c) för tre till flottan hörande ångslupars apterande
till bevakningsbåtar 49,800 kronor; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

d) till försök med torped- och gnistsignal materiel
20,075 kronor;

2:o) af det utaf 1905 års Riksdag beviljade anslagför
komplettering af fartygs och fästningars ammunitionsförråd
med modern artilleriammunition sutredning
å 827,750 kronor anvisar på extra stat för år 1907
ett belopp af 275,917 kronor;

3:o) till anskaffning af orderapparater och afståndsmätare
beviljar 208,000 kronor och däraf på
extra stat för år 1907 anvisar ett belopp af 104,000
kronor; samt

4:o) för anskaffning af kanoner i reserv beviljar
ett anslag af 608,000 kronor och däraf på extra stat
för år 1907 anvisar ett belopp af 203,000 kronor.

Beväpning för kustartilleriet.

23:o) Under punkt 28 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t före- Angående
slagit Riksdagen att af det utaf 1905 års Riksdag beviljade anslag för b^äpnfn^för
kustartilleriets beväpning å 294,300 kronor anvisa på extra stat för ar kustartilleriet.
1907 ett belopp af 100,000 kronor. [28.]

Departementschefen har i detta afseende till statsrådsprotokollet
erinrat, hurusom marinförvaltningen i sin skrifvelse den 27 september
1904 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1906 hemställt om äskande hos 1905 års Riksdag af ett extra ordinarie
anslag af 294,300 kronor för kustartilleriets beväpning och hade dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1905 förklarat, att han ansåge kostnaderna
för ifrågavarande ändamål kunna fördelas på 3 år. I enlighet
därmed föreslog Kungl. Maj:t 1905 års Riksdag att för kustartilleriets
beväpning bevilja ett anslag af 294,300 kronor och däraf på extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 100,000 kronor.

Denna framställning hade af Riksdagen bifallits.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf 1905 års Riksdagbeviljade
anslag för kustartilleriets beväpning å 294,300
kronor anvisa på extra stat för år 1907 ett belopp
af 100,000 kronor.

Bih. till Piksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag för
anskaffande af
röksvagt krut
till kustfästningarnas

kanoner.

[29.]

Röksvagt krut till kustfästningarnas kanoner.

24:o) Kungl. Maja har uti punkten 29 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för anskaffande af röksvagt krut till vissa af kustfästningarnas
kanoner bevilja ett anslag af 274,300 kronor och däraf på
extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 137,150 kronor.

Angående denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»1 sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 har marinförvaltningen
vidare anfört, att chefen för kustartilleriet i sin inspektionsrapport
år 1903 framhållit, bland annat, vikten af att vissa kanoner,
som ännu icke vore försedda med röksvagt krut, måtte erhålla sådant.
I anledning häraf hade marinförvaltningen i skrifvelse till chefen för
sjöförsvarsdepartementet uttalat såsom sin åsikt, dels att nu befintliga
stridsladdningar till 24 cm. kanon M/92 borde kasseras och ny laddning
af röksvagt krut inskjutas, hvarigenom kanonens effekt med all
sannolikhet på samma gång skulle kunna ökas, dels ock att 27 cm.
kanonen M 76 likaledes borde förses med röksvag stridsladdning, på
det att icke röken från dessa kanoner måtte hindra eller störa eldgifningen
från fästningens andra närstående pjäser.

Det hade beräknats, att kostnaden för anskaffning af behöfligt röksvagt
krut till sådana kanoner vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, hvilka ännu icke blifvit försedda med d}dikt och hvilka med
sin eld deltoge i försvaret utåt, uppginge till 185,900 kronor och till
dylika kanoner vid Karlskrona fästning till 88,400 kronor, eller sammanlagdt
till 274,300 kronor.

På grund häraf har marinförvaltningen i underdånighet hemställt
om äskande å extra stat för år 1907 af 274,300 kronor till röksvagt
krut till vissa af kustfästningarnas kanoner, hvaraf 137,150 kronor för
hvartdera af åren 1907 och 1908.

Den moderna artilleriammunitionsutredning för kustfästningarna,
för hvars anskaffande 1905 års riksdag beviljade medel och å extra
stat för år 1900 anvisade en tredjedel af det beviljade beloppet, omfattade
endast projektilutredning, men icke något röksvagt krut.

Såsom af marinförvaltningen påpekats, är det af stor vikt, att så
många kanoner som möjligt å eu fästning erhålla dylikt krut, enär användningen
af svartkrut i hög grad försvårar säker eldgifning icke
endast från de kanoner, för hvilka sådant krut användes, utan äfven

Statsutskottets Utlåtande JSI:o 6.

107

från närstående kanoner, för Indika röksvagt krut redan kan vara
anskaffadt. Till följd af användning utaf svartkrut å en fästning skulle
därför ett fientligt anfall hafva vida större utsikt alt lyckas än om
endast röksvagt krut begagnades.

Därest det nu ifrågasatta anslaget varder af Riksdagen beviljadt,
komma kustfästningarnas samtliga kanoner att inom den närmaste framtiden
vara försedda med röksvagt krut»

Utskottet, som med hänsyn till hvad af departementschefen anförts,
anser sig böra förorda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, hemställer,

att Riksdagen må för anskaffande af röksvagt
krut till vissa af kustfästningarnas kanoner bevilja ett
anslag af 274,300 kronor och häraf på extra stat för
år 1907 anvisa ett belopp af 137,150 kronor.

Kustb efästningarna.

25:o) Uti punkten 30 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att af det utaf 1905 års Riksdag beviljade anslag till
fortsättande af arbetena ä rikets kustbefästningar å 2,887,500 kronor anvisa
på extra stat för år 1907 ett belopp af 813,500 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Den tredje af de utaf 1897—1898 års befästningskommitté föreslagna
byggnadsperioderna för fortsättande af arbetena å rikets fasta
försvar ingick med år 1906 och skulle enligt den uppgjorda planen
omfatta förutom sistnämnda år jämväl åren 1907 och 1908. För de
utgifter, som under nämnda period beräknats skola komma att utgå för
arbetena å kustbefästningarna, har blifvit redogjordt i protokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 14 januari 1905, bilagdt samma års statsverksproposition.

Enligt hvad till berörda protokoll anförts, beräknades samtliga utgifter
för ifrågavarande ändamål under den tredje byggnadsperioden
komma att uppgå till 2,887,500 kronor, och blef detta belopp af 1905
års riksdag beviljadt.

För år 1906 anvisades häraf 1,687,550 kronor.

1 berörda summa, 2,887,500 kronor, ingingo för befästningskostnader
1,408,100 kronor samt för bestyckningskostnader och kostnader

Angående
anslag till
fortsättande
af arbetena å
rikets kustbefästningar.

[30.]

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

för eldens ledning återstående 1,479,400 kronor. Af det för år 1906

anvisade beloppet, 1,687,550 kronor, utgjordes 878,550 kronor af befästningskostnader
och 809,000 kronor af bestyckningskostnader och
kostnader för eldens ledning.

Hvad först angår befästningskostnaderna under hela perioden beräknades
dessa komma att bestå af följande utgifter:
till täckande af brist i befästningsanslaget till

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning ... kronor
» fullbordande af planlagda befästningsarbeten

vid Karlskrona fästning.......................................... :»

» fullbordande af planlagda befästningsarbeten

vid Ålfsborgs fästning .......................................... »

)> fortifikationsförråd å kustbefästningarna ......... )>

455,000: -

748,100: —

99,000: —
108,000: —

Summa kronor 1,408,100

I det belopp af 1,687,550 kronor, som anvisades för år 1906, ingingo
af nämnda befästningskostnader följande:
till täckande af brist i befästningsanslaget till

Vaxholms och Oscar-Frediuksborgs fästning ... kronor 455,000:''—
:» de fortifikatoriska arbetena vid Karlskrona fästning.
.................. » 374,050: —

» de fortifikatoriska arbetena vid Ålfsborgs fästning.
................................................................... » 49,500: —

Summa kronor 878,550: —

För befästningsarbetena under förevarande period återstå således
att anvisa 529,550 kronor.

I underdånig skrifvelse den 27 juli 1905 har chefen för fortifikationen
hemställt, att häraf måtte under 1907 få utgå 476,550 kronor,
fördelade på följande sätt:

till befästningsarbetena vid Karlskrona fästning ...... kronor 374,050: —

» . » » Ålfsborgs » ...... » 49,500: —

» fortifikationsförråd ......................................................... » 53,000:_

Summa kronor 476,550: —

Emot detta förslag har marinförvaltningen icke haft något att
erinra.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

109

Såsom jag redan nämnt, iugingo i det af 1905 års riksdag beviljade
anslaget å 2,887,500 kronor bestyckningskostnader och kostnader för
eldens ledning till ett belopp af 1,479,400 kronor. Detta belopp var
fördeladt på följande arbeten, nämligen:

till bestyckningsarbeten vid Ålfsborgs fästning...... kronor

y> återstående hälften af anslaget till eldens ledning
vid samma fästning...................................... »

y> bestyckningskostnader å Västra Hästholmen...... »

» eldens ledning å samma fort ..................................»

» kanoner å Västerberget utöfver redan bevil jadt

belopp ........................................................................... ))

» bestyckningsarbeten å Vaxholms och Oscar Fredriksborgs

fästning............................................ »

till anordningar för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning ........................................................................ »

» anskaffning af kanoner med ammunition till

fortet å Västra Hästholmen ..........*..................... »

» anordningar för eldens ledning å sistnämnda fort »

410,000: —

25,000: —-195,800: —
100,700: —

220,000: —

205,000: —

185,000: —

38,600

99,300

Summa kronor 1,479,400

Häraf anvisades för år 1906 följande belopp:

för bestyckningsarbetena vid Ålfsborgs fästning...... kronor

den återstående hälften af anslaget till eldens ledning
vid samma fästning.......................................... »

för bestyckningsarbeten å Västra Hästholmen ......... »

y> anordningar för eldens ledning å samma fort ... »

» kanoner å Västerberget................................................ »

» täckande af bristen å bestyckningsarbetena å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning ............ a

af ytterligare kostnader för eldens ledning å Ålfs .

borgs fästning............................................................... :>>

).) ytterligare kostnad för anskaffning af kanoner

med ammunition till fortet å Västra Hästholmen »

200,000: —

25,000: —
155,400: —
50,000: —
110,000: —

205,000: -

25,000:

38,600: —

Summa kronor 809,000:

Af de anslag, som blifvit redan beviljade för bestyckningskostnader
och kostnader för eldens ledning, återstå således såsom ännu icke anvisade
670,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 liar marinförvaltningen
föreslagit, att häraf måtte anvisas för år 1907:

för bestyckningskostnader vid Ålfsborgs fästning...... kronor 160,000: —

» återstående bestyckningsarbeten å Västra Hästholmen.
............................................................................. » 40,400: —

» återstående anordningar för eldens ledning å

samma fort..................................................................... » 50,700: —

» återstående delen af beviljadt belopp för kanoner

å Västerberget.............................................................. »

» återstående kostnad för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning........................................................................... »

» anordningar för eldens ledning å Västra Hästholmen
...................................................................s.......... »

110,000:

160,000: —
99,300: —

Summa kronor 620,400:

De af chefen för fortifikationen och marinförvaltningen sålunda afgifna
förslag innebära, att af det för nämnda period beviljade, men
ännu icke anvisade beloppet, 1,199,950 kronor, borde för år 1907 anvisas
1,096,950 kronor, hvadan för periodens sista år eller 1908 endast
skulle återstå 103,000 kronor. En dylik fördelning af det ännu icke
anvisade beloppet bör naturligen om möjligt undvikas och berörda
belopp, så vidt ske kan, fördelas lika på hvartdera af de båda åren.

Hvad de rent fortifikatoriska arbetena beträffar, framhölls emellertid
redan vid framläggande af nästlidna års statsverksproposition, att hvad
för dessa arbetens utförande erfordrades borde utbetalas under periodens
två första år, enär berörda arbeten måste vara afslutade, innan den
sista delen af bestyckningsarbetena kunde bringas till slut. I enlighet
härmed torde de af chefen för fortifikationen upptagna posterna å
374,050 kronor och 49,500 kronor för befästningsarbeten vid Karlskrona
och Ålfsborgs fästningar böra utgå under år 1907.

Däremot lärer till år 1908 kunna anstå med anskaffande af fortifikationsförråd,
hvarför den af chefen för fortifikationen i sådant hänseende
föreslagna posten å 53,000 kronor torde kunna uteslutas från
utgifterna under år 1907.

I fråga om de för samma år af marinförvaltningen upptagna bestyckningskostnader
torde, med hänsyn till redan afslutade kontrakter
angående leveranser samt nödvändigheten af att fullgöra åtskilliga af
ifrågavarande arbeten samtidigt med de fortifikatoriska, uppskof icke
kunna ske med de utbetalningar, som af marinförvaltningen omförmälts
såsom rena bestyckningskostnader vid Ålfsborgs fästning och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

111

Västra Hästholmen å respektive 160,000 kronor, 40,400 kronor och

110,000 kronor.

De flesta kostnaderna för eldens ledning- synas i stället kunna uppskjutas
till år 1908. Så är förhållandet med posterna å 50,700 kronor
och 99,300 kronor för eldens ledning å Västra Hästholmen och med
hälften af de utgifter, som äro upptagna i posten å 160,000 kronor
för eldens ledning å Ålfsborgs fästning. Den återstående hälften af
sistnämnda post bör däremot utgå under år 1907, enär därmed böra
betäckas kostnader för arbeten, som måste göras samtidigt med de
fortifikatoriska och således under sistnämnda år.

Enligt min mening böra därför uti förevarande afseende anvisas
för år 1907 följande belopp, nämligen:

för befästningsarbeten vid Karlskrona fästning ........ kronor

i> » » Ålfsborgs » ......... »

» bestyckningskostnader vid » » ......... »

)) återstående bestyckningskostnader å Västra Hästholmen.
............................................................................. ))

återstående delen af beviljadt belopp för kanoner

å Västerberget.......................................................... >»

af återstående kostnad för eldens ledning å Ålfsborgs
fästning............................................................... ))

374,050: —
49,050: —
160,000: —

40,400: —

110,000: —

80,000: —

Summa kronor 813,500: —

För år 1908 skulle då återstå att anvisa 386,450 kronor. Åfven
enligt mitt förslag kommer således en afsevärd del af det ännu icke
anvisade beloppet eller två tredjedelar att utgå under år 1907, men
torde detta icke kunna undvikas, om man vill hafva ifrågavarande arbeten
bragta till slut under byggnadsperioden och icke genom uppskof
skall fördyra de en gång beslutade arbetena.

I dessa kostnader hafva äfven inberäknats ersättning till eu fortifikationskassör
med 1,500 kronor, till 3 posthafvande underofficerare
med 50 öre per man och dag samt ersättning till kontorsvakt, expenskostnader
in. in., allt vid hvardera af de två fästningarna Karlskrona
och Ålfsborg.

För lämpligheten af dessa ersättningars utgående anhåller jag att
få åberopa, hvad af chefen för landtförsvarsdepartementet redan förut
denna dag anförts i fråga om dylika ersättningars utgående vid befästningsai-beten
å Karlsborgs fästning».

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
för afslutande
af nybyggnaderna
för
kustartilleriets
förläggning
m. m.

[31-]

Ang. anslag
för afslutande
af arbetena för
minförsvarets
ordnande samt
minpersonalens
inkvartering
vid
mobilisering.

[32.]

Med tillstyrkan af bifall till förevarande framställning-, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må af det utaf 1905 års Riksdagbeviljade
anslag till fortsättande af arbetena å rikets
kustbefästningar å 2,887,500 kronor anvisa nå extra
stat för år 1907 ett belopp af 813,500 kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

26:o) Under punkt 31 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för afslutande af nybyggnaderna för kustartilleriets
förläggning m. in. bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 161,438
kronor.

Departementschefen har i fråga om detta anslag anfört, att enligt
den i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari
1901 framlagda planen för uppförande af nybyggnader för kustartilleriets
förläggning'' in. in. skulle erforderliga medel för berörda förläggning
under år 1907, som vore sista byggnadsåret, utgå med
161,438 kronor.

Utskottet får, under tillstyrkande af bifall till livad Kungl. Maj:t
i denna punkt föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må för afslutande af nybyggnaderna
för kustartilleriets förläggning in. ro. bevilja på extra
stat för år 1907 ett anslag af 161,438 kronor.

Minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering

vid mobilisering.

27:o) Kungl. Maja har under punkten 32 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för afslutande af arbetena för minförsvarets
ordnande och minpersonalens inkvartering vid mobilisering bevilja på extra
stat för år 1907 ett anslag af 260,919 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga till statsrådsprotokollet
anfört, att i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari 1901 vore jämväl framlagd eu plan för beviljande af medel för
minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering vid mobili -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

sering. Denna plan hade städse följts vid beviljande af anslag för
ifrågavarande ändamål. Enligt planen vore år 1907 jämväl uti förevarande
hänseende sista byggnadsåret, och borde för detsamma beviljas
260,919 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för afstötande af arbetena för
minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering
vid mobilisering bevilja på extra stat för år 1907 ett
anslag af 260,919 kronor.

Fasta minförsvaret.

28:o) Under punkten 33 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
förslagit Rikdagen att för fasta minförsvaret bevilja på extra stat för
år 1907 ett anslag af 127,150 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i denna fråga
anfört följande:

»I skrifvelse den 25 september 1903 anförde marinförvaltningen,
att det för minspärrningarnas snabba mobilisering syntes vara ett
oafvisligt villkor, att en utredning tändkolfvar ständigt bölles förvarade,
fullt klargjorda till omedelbart krigsbruk. Detta förvaringssätt
fordrade emellertid, att tändkolfvarna förvarades i särskilda källare,
belägna så långt från hvarandra inbördes, att eventuell explosion af
tändkolfvarna i en sådan källare ej kunde skadligt inverka på någon
af de öfriga. För anskaffning utaf reservtändkolfvar till i förråd befintliga
minor af olika slag samt för uppförande af mindre tändkolfskällare
vid de olika minförråden beräknades erforderligt ett belopp af

65,000 kronor.

Marinförvaltningens hemställan om anslag för berörda ändamål föranledde
icke någon framställning till 1904 års riksdag, men då samma
hemställan påföljande år förnyades, förklarade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet, att han ansåg den föreslagna åtgärden böra
vidtagas, men att utgiften syntes vara af beskaffenhet, att utan allt
för stor olägenhet kunna fördelas på två år, hvarför för ifrågavarande
ändamål för år 1906 borde afses ett belopp af 32,500 kronor.

Denna summa ingick i det belopp, som därefter af Eders Kungl.
Maj:t äskades af 1905 års Riksdag för fasta minförsvaret och som
af samma Riksdag beviljades för år 1906.

Bih. till Rihd, Prat. 1906. 4 Sami 1 Afl, 6 Haft.

Ang. anslag
för fasta
minförsvaret.

[33.]

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningen liar nu anmält behof för år 1907 af ytterligare
32,500 kronor för anskaffning af reservtändkolfvar och tändkolfskällare.

I fråga om anslagsbehofvet för år 1906 anmälde marinförvaltningen
vidare, att för ändring af äldre minor att användas såsom reserv- och
öfningsmateriel erfordrades för år 1906 ett belopp af 30,000 kronor.

Enligt hvad som framgår af protokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1905, ansåg dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
jämväl denna utgift kunna fördelas på två år, och ingick i
öfverensstämmelse härmed ett belopp af 15,000 kronor för ifrågavarande
ändamål i den summa, som af Eders Kung!. Maj:t äskades och
af 1905 års Riksdag beviljades för fasta minförsvaret.

Marinförvaltningen bär nu anmält behof för år 1907 af ytterligare
15,000 kronor för ändring af äldre minor.

Vidare har marinförvaltningen i fråga om anslag för år 1907 anfört,
att, sedan de för minstationerna afsedda instrumenten numera
vore ständigt uppsatta på sina respektive platser, det visat sig, att till följd
af instrumentens kompakta sammansättning äfven mindre reparationsarbeten
på ledningar och kontakter varit ganska tidsödande, hvadan en
lämplig förändring uti instrumentens sammansättning vore nödvändig;
äfvenledes hade de senare årens erfarenhet ådagalagt behofvet af
reservinstrument samt s. k. absoluta mätningsinstrument för undersökning
af minsystemen vid minspärrningar och i kabelförråd för att
ersätta de nu använda s. k. u n de r s ö k ning s b ord eu med deras tidsödande
mätningar.

För ändring af relaisinstrument och anskaffning af reserv- och
absoluta mätningsinstrument för minspärrning har marin förvaltningen
i anledning häraf beräknat, att för år 1907 erfordras 20,000 kronor.

Vidare har marinförvaltningen anfört, att dels för arbeten vid minspärrning,
transport af minor och kabelrullar, dels såsom förrådsfartyg
vid handminspärrnings utförande vid mobilisering dels ock för undersökningar
af elektriska kabelförrådet erfordrades för Fårösunds kustposition,
i likhet med hvad förhållandet vore vid öfriga minspärrningar,
eu handkranpråm, för hvilken anskaffningskostnaden beräknades till

18,000 kronor.

Den uti ett af batterierna vid Fårösund befintliga elektriska belysningsmaterielen
för eu minspärrning bestode af 2 stycken dynamomaskiner
af föråldrad typ samt en strålkastare. Under 1904 års minering
hade denna materiel befunnits vara af otillfredsställande beskaffenhet
och strålkastaren på grund af sin långa diameter och föråldrade

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

115

konstruktion ingalunda motsvara sitt ändamål. Sammalunda vore förhållandet
med den uti ett annat batteri vid Fårösund befintliga strålkastaren.

För att ersätta ifrågavarande belysningsmateriel erfordrades en elektrisk
lysapparat med två nya strålkastare, för hvilken anskaffningskostnaden
beräknades till 35,000 kronor.

Sedan för minförsvaret vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
afsedd min materiel blifvit öfverlämnad till kustartilleriet och en del af
denna materiel måste förvaras i samma förrådshus, som äfvenledes
tjänade till förvaringsrum för minmateriel, afsedd för flottan, vore
det nödvändigt, att vederbörande uppbördsmän finge sina förråd skilda
från hvarandra samt att anordningar vidtoges för förberedande af lätt
och hastig transport af materiel från förrådshusets ena del till lastbrygga.

För inredning i omförmäld t afseende af berörda minmagasin
samt anläggning af spårväg från magasinets ena gafvel till lastbryggan
beräknades erforderligt ett belopp af 6,650 kronor.

De årligen återkommande mineringsöfningarna vid Vaxholm och
Karlskrona och kanske innevarande år äfven vid Göteborg kräfde en
större användning af de för minförsvaret anskaffade ångkranpråmarna
än hvad förhållandet vore före kustartilleriets tillkomst. Härigenom
hade framstått behof af en reservångkranpråm, som dessutom vore
behöflig att ersätta den 30 år gamla ångkranpråmen n:o 1, hvilken
snart endast kunde användas såsom reserv.

Anskaffningskostnaden för en ångkranpråm beräknades till 98,000
kronor.

Marinförvaltningen har med anledning af hvad sålunda anförts
hemställt, att hos Riksdagen måtte föreslås, att för fasta minförsvarets
behof bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 225,150
kronor.

Hvad först beträffar framställningen om äskande af anslag å 32,500
kronor för anskaffning af reservtändkolfvar och tändkolfskällare och å

15,000 kronor för ändring af äldre minor, utgöra dessa belopp den
återstående hälften åt hvad för berörda ändamål ansetts erforderligt,
sedan nästlidna Riksdag beviljat den första hälften af det behöfliga beloppet.
Då ifrågavarande arbeten böra utföras i en följd, synas nu ifrågavarande
anslagsbeiopp böra utgå under år 1907.

Framställningen om äskande af det belopp af 20,000 kronor, hvars
beviljande marinförvaltningen föreslagit för ändring af relaisinstrument
och anskaffning af reserv- och absoluta mätningsintrument för minspärrningarna,
afser att underlätta sträfvandena att alltid hålla minför -

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

svarets materiel i det skick, hvari det bör vara vid mobilisering, och
som stor vikt ligger uppå, att så är förhållandet, synes det ifrågavarande
beloppet böra beviljas.

För att utföra mineringarna vid Fårösund erfordras, på sätt marinförvaltningen
anmält, eu handkranpråm, som beräknats komma att
kosta 18,000 kronor; dessutom erfordras en elektrisk lysapparat med
två nya strålkastare för 35,000 kronor. Omständigheterna kunna blifva
sådana, att vid nämnda plats minering hastigt måste kunna utföras,
och är det därför af vikt, att den härför erforderliga materielen finnes
å platsen och är i godt stånd. De uti detta afseende ifrågasatta anskaffningarna
synas mig därför icke böra uppskjutas.

Såsom marinförvaltningen vidare anfört, förvaras för närvarande uti
förrådshus i närheten af Oscar-Fredriksborgs fästning minmateriel,
som delvis tillhör flottan delvis kustartilleriet. Då denna materiel således
står under uppsikt af olika uppbördsmän, är det tydligen för utöfvande
af en effektiv kontroll af vikt, att de båda förråden blifva från
hvarandra skilda. Det är för anordningar i detta afseende samt för
underlättande af en mobilisering af ifrågavarande materiel, som marinförvaltningen
föreslagit, att ett belopp af 6,650 kronor måtte beviljas.
Jämväl i denna del ansluter jag mig till marinförvaltningens framställning.

Hvad däremot beträffar den af marinförvaltningen ifrågasatta ångkranpråmen,
synes mig dess anskaffande icke vara af den brådskande
beskaffenhet, att icke därmed kan till ett följande statsregleringsår
anstå.»

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts finner sig
utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseenden
och hemställer därför,

att Riksdagen må för fasta minförsvaret bevilja
på extra stat för år 1907 ett anslag af 127,150 kronor.

Materiel för tillfälliga sprängnings- och kontraminerings arbeten.

Ang. anslag till
materiel för
tillfälliga
sprängningsoch
kontramineringsarbeten.

29:o) Uti punkten 34 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten
bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 45,000
kronor.

[34.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»Nästlidna års lagtima Riksdag beviljade ett extra ordinarie anslag
å 45,000 kronor för fortsatt anskaffning af sprängnings- och kontramineringsmateriel,
hvilken var afsedd att tilldelas flottans fartyg för
användning vid tillfälliga sprängningsarbeten dels på land för förstörande
af broar, järnvägar m. m. dels i våra skärgårdar för undanrödjande
af en fiendes tillfälliga spärrningar med minor, stängselbommar,
kättingar och dylikt.

Marinförvaltningen har i sin skrifvelse den 29 september 1905
meddelat, att enligt beräkning erfordrades jämväl för år 1907 ett lika
belopp till ifrågavarande ändamål, och har ämbetsverket på grund
häraf hemställt, att Eders Kungl. Maj:t ville af Riksdagen begära ett
belopp af 45,000 kronor på extra stat för år 1907 till anskaffande af
materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten.

Då den af marinförvaltningen omförmälda beräkningen icke var
bifogad berörda skrifvelse, anmodade jag ämbetsverket att inkomma
med densamma.

Den öfversikt öfver behofvet af ifrågavarande materiel, marinförvaltuingen
med anledning häraf lämnat, är af hemlig natur, och lärer
därför någon redogörelse i berörda afseende icke lämpligen nu böra
ske, utan torde marinförvaltningens berörda skrifvelse få tillhandahållas
Riksdagens vederbörande utskott.

Väl har marinförvaltningen i sina beräkningar äfven medräknat
behofvet för den pansarkryssare, om hvars byggande ämbetsverket nu
gjort framställning och hvilken anskaffning jag för närvarande anser
böra uppskjutas, men då å andra sidan icke beräknats materiel af ifrågavarande
beskaffenhet för andra, redan befintliga fartyg, hvilka, enligt
min åsikt, böra med dylik materiel förses, finner jag icke anledning
att hemställa om nedsättning af det belopp, som i förevarande afseende
föreslagits.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till materiel för tillfälliga
sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja på
extra stat för år 1907 ett anslag af 45,000 kronor.

118

Statsutskottets Utlåtande JSF:o 6.

Angående
användning
af besparingar
å anslaget för
fasta minförsvaret.

[35.]

Användning af besparingar å anslaget för fasta

minförsvaret.

30:o) Kung!. Maj:t har under punkten 35 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen medgifva, att utaf den besparing af 22,209 kronor
22 öre, som uppstått å kostnaden för en ångkranpråm för minförsvaret
vid Göteborg, för hvilkens anskaffande 1903 års Riksdag beviljat medel,
finge användas omkring 10,000 kronor till anskaffande af en ångslup
eller en motorbåt för minförsvaret vid Göteborg samt att återstoden finge
ställas till Kungl. Maj:ts disposition för minväsendets utveckling.

I fråga om denna framställning bär departementschefen till statsrådsprotokollet,
yttrat följande:

»I underdånig skrifvelse den 30 maj 1905, med hvilken öfverlämnades
summarisk redovisning för alla under år 1904 af marinförvaltningen
förvaltade medel och bestridda utgifter in. m., anmälde marinförvaltningen,
bland annat, att kostnaden för anskaffning af en ångkranpråm,
för hvars byggande vid beviljande af anslag år 1903 för
fasta minförsvaret beräknats åtgå 98,500 kronor, i själfva verket endast
komme att uppgå till 76,290 kronor 78 öre, och hemställde marinförvaltningen,
att nämnda besparing å 22,209 kronor 22 öre måtte få
användas till utgifter för de med anslaget afsedda ändamål.

Med afslag å denna framställning anmodade Eders Kungl Maj:t
marinförvaltningen i nådigt bref den 30 juni 1905, att, därest berörda
medel skulle erfordras för andra ändamål med afseende å fasta minförsvaret
än de, för hvilka de ursprungligen afsetts, afgifva förslag till
utverkande af Riksdagens samtycke härtill i sammanhang med ämbetsverkets
öfriga förslag till framställningar till 1906 års Riksdag.

Med anledning häraf har marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 29 sistlidna september anfört, att för upprätthållande af
sjö förbindelse inom Ålfsborgs fästning hittills icke funnits att tillgå
annat än en af de båda där befintliga minkabelbåtarna, hvilken med
sina båda maskiner och sin besättningsstyrka af sex man droge så stor
kostnad, att det för närvarande anvisade beloppet af 1,000 kronor för
upprätthållandet af ifrågavarande sjöförbindelse redan under de förhållanden,
som varit rådande, då anslagets storlek bestämdes, visat sig
ingalunda räcka till för ändamålet. Sedan minmaterielen å Nya Alfsborg
numera blifvit fullt klar och fordrade daglig tillsyn, samt Ålfsborgs
kustartilleridetachements styrka ökats, och en del af densamma förlagts

Statmtshottets Utlåtande, N:o 6.

119

på Nya Ål isberg, både fordringarna på sjöförbindelse ökats i mycket,
hög grad. Enär vidare minmaterielen förvarades på tre olika ställen
inom fästningen, vore af behofvei, starkt påkalladt, att detachementsbefälhafvaren
hade till sitt förfogande för transport af personal och
materiel till de olika förrådsplatserna en mindre ångslup, hvilken
kräfde mindre tid för uppeldning, mindre driftkostnad samt mindre besättning
och maskinpersonal än den förutnämnda minkabelbåten. Anskaffningskostnaden
för eu ångslup beräknades till 10,000 kronor.

Kriget i Ostasien hade visat minväsendets stora betydelse vid ett
lands försvar. Det vore därför af synnerlig vikt, att medel ställdes
till marinförvaltningens disposition för att gifva minförsvarets målsmän tillfälle
att genom försök m. m. åstadkomma förbättringar i vår minmateriel.

Marinförvaltningen hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t ville
hos Riksdagen göra framställning, att utaf den besparing af 22,209 kronor
22 öre, som uppstått i kostnaden för berörda ångkranpråm för minförsvaret
vid Göteborg omkring 10,000 kronor, måtte få användas till
anskaffande af eu ångslup för minförsvaret vid Göteborg samt att
återstoden, 12,209 kronor 22 öre, måtte ställas till Eders Kungl. Majds
disposition för minväsendets utveckling.»

Då anskaffningen af den utaf marinförvaltningen föreslagna ångslupen,
hvilken måhända med fördel skulle kunna utbytas mot eu
motorbåt, synes komma att medföra besparing i de årliga utgifterna
genom densammas användning i stället för eu af de utaf ämbetsverket
omförmälda minkabelbåtarna, samt anställandet af de utaf marinförvaltningen
ifrågasatta försöken för åstadkommande af förbättringar i vår
minmateriel är synnerligen behöfligt, har departementschefen hemställt
om aflåtande till Riksdagen af nu förevarande framställning.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majt:s ifrågavarande
förslag, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att utaf den bespa«
ring af 22,209 kronor 22 öre, som uppstått å kostnaden
för en ångkranpråm för minförsvaret vid Göteborg,
för hvilkens anskaffande 1903 års Riksdag beviljat
medel, må användas omkring 10,000 kronor
till anskaffande af en ångslup eller en motorbåt för
minförsvaret vid Göteborg samt att. återstoden må
ställas till Kung]. Maj:ts disposition för minväsendets
utveckling.

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag för
anskaffande af
transportmedel
för
flottans varf.

[36.]

Transportmedel för varfven.

31:o) Under punkten 36 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för anskaffande af transportmedel för flottans
varf bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 73,000 kronor.

Härom bär departementschefen gjort följande uttalande till statsrådsprotokollet.

»Till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1905, bilagdt samma
års statsverk sproposition, bar dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
lämnat en utförlig redogörelse för de framställningar, som
under senare åren gjorts i fråga om ökning af transportmedlen för
varfven.

Af denna redogörelse framgår, att beträffande anslagsbehofven uti
berörda afseende för år 1906 varfschefen vid flottans station i Karlskrona
hemställt om anskaffande af 3 ammunitionspråmar, 1 ångslup
eller motorbåt, 1 kolpråm af järn, 1 vattenbåt af järn och 1 bogserbåt
samt varfschefen vid flottans station i Stockholm om anskaffande af 1
bogser- och isbrytarångfartyg, 3 ammunitionspråmar, 1 kolpråm af järn
eller stål och 1 vattenfartyg.

Marinförvaltningen fann väl behofvet af ökad materiel för verkställande
af vid varfven förekommande transporter m. m. vara af mycket
trängande beskaffenhet, men förklarade sig dock anse det icke vara
nödvändigt, att anskaffningen för år 1906 skedde i den omfattning,
varfscheferna föreslagit.

Ämbetsverket hemställde därför om äskande för år 1906 af medel för
anskaffning af 2 kolpråmar, 1 ammunitionspråm, 1 provianttransportpråm
och 1 vattenbåt, samtliga afsedda för Karlskrona station, äfvensom 1
bogser- och isbrytarångfartyg för Stockholms station. Kostnaderna för
dessa af marinförvaltningen föreslagna anskaffningar beräknades uppgå
till 245,500 kronor.

Dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde med anledning
häraf, att med hänsyn till nödvändigheten att kunna företaga en hastig
mobilisering, de af marinförvaltningen påpekade behofven af både en
ammunitionspråm och en provianttransportpråm för Karlskrona station
snarast möjligt borde fyllas, hvaremot med anskaffande af de för stationerna
afsedda kolpråmarna syntes kunna anstå till ett följande år.
Äfven den föreslagna vattenbåten syntes böra byggas under år 1906.

Statsutskottets Utlåtande N:o fl.

121

Förverkligandet af förslaget om byggandet af ett bogser- ocli isbrytarfartyg,
som därjämte vid behof skulle kunna användas som bevakningsbåt,
syntes däremot jämväl kunna uppskjutas.

Anskaffningen för år 1906 syntes därför kunna begränsas till en
ammunitionspråm, en provianttransportpråm och en vattenbåt, samtliga
afsedda för Karlskrona station, för en beräknad kostnad af 49,500
kronor.

Med anledning häraf äskade Eders Kungl. Maj:t sistnämnda belopp
af 1905 års Riksdag för anskaffande af transportmedel för flottans varf,
och blef detta belopp af Riksdagen beviljadt.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 har marinförvaltningen
anfört, att varfschefen i Karlskrona uti det af honom afgifna
förslag beträffande anslagsbehofven för år 1907 hemställt om
anskaffande af 1 bogserbåt, 2 motorbåtar och 1 kolpråm. Varfschefen
i Stockholm hade föreslagit anskaffande af 1 bogser- och isbrytarfartyg,
6 kolpråmar af olika storlekar, 1 vattenfartyg, 1 täckt pråm för
transport af proviant och utredning samt 1 motorbåt.

Ehuru marin förvaltningen ansåge ovedersägligt, att icke allenast
för möjliggörande af en snabb mobilisering utan äfven för anordnande
och bedrifvande på lämpligaste och billigaste sätt af de dagliga arbetena å
varfven dessas transportmedel måste i betydlig mån ökas, hade ämbetsverket
dock för närvarande funnit sig icke kunna föreslå nyanskaffning af
transportmateriel i vidsträcktare omfattning än som oundgängligen erfordrades
för fyllande af de mest trängande behofven.

På grund af denna uppfattning hade ämbetsverket ansett, att,
därest Karlskrona station erhölle nu begärda 2 motorbåtar, tillsvidare
kunde anstå med anskaffning af den bogserbåt, hvarom varfschefen
därstädes äfven gjort framställning.

Beträffande Stockholms station hade det vidare synts med hänsyn
till andra behof, som borde i första hand tillgodoses, icke vara lämpligt
att nu hemställa om anskaffning af 5 utaf de af varfschefen vid sistnämnda
station föreslagna 6 kolpråmarna, vattenfartyget och den täckta pråmen.

Sedan marinförvaltningen år 1901 gjort framställning om anskaffande
af B kolpråmar af järn eller stål, lastande 250 ton hvardera, samt
1902 års Riksdag, uppå framställning af Eders Kung]. Maj:t, anvisat
medel till byggande af en dylik pråm, hade, oaktadt flottan under
denna tid -förstärkts med ett afsevärdt antal fartyg, varfvens behof af
ökade transportmedel för kolning icke blifvit tillgodosedda. Under sådana
förhållanden syntes anskaffandet af redan föreslagna 2 dylika pråmar,
en för hvardera stationen, icke böra ytterligare uppskjutas, så mycket
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sand. 1 Afd. 6 Haft. IG

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

mindre som varfven för förhyrande af kolpråmar årligen måste erlägga
betydliga belopp.

Då emellertid åren 1901 och 1903 en dylik pråm beräknats kosta

38.000 kronor, hade marinförvaltningen på grund af ökade materialoch
arbetspris ansett kostnaden för en sådan pråm under år 1904 uppgå
till 40,000 kronor, och torde detta belopp fortfarande få anses
erforderligt.

Varfschefen i Karlskrona hade vidare hemställt om anskaffning af
2 motorbåtar, af Indika den ena, som ansetts erfordra en kostnad af

15.000 kronor, vore afsedd för artilleridepartementets kommunikationer
och transporter mellan varfvet och Laboratorieholmen, kruthusen samt
forten, och den andra, hvarför kostnaden skulle komma att uppgå till

10.000 kronor, behöfdes för inbärgning af torpeder, på det att torpedskjutningarna
måtte kunna i tid medhinnas.

I afseende härå hade varfschefen i sitt förslag till beräknande af
utgifterna för år 1906 anfört, att, då tillgången å ångslupar och bogserbåtar
vid varfvet vore knapp, det vore nödvändigt, att för den viktiga
del af varfsdriften, som artilleridepartementet utgjorde, afsåges en
särskild ångslup, nog kraftig att kunna bogsera ammunitionspråmar.
Oaktadt sålunda för denna båt erfordrades större maskinkraft, kunde
emellertid kostnaden för densamma begränsas till 15,000 kronor, då
det vore meningen att söka för ändamålet anskaffa lämplig motorbåt.

Vidare hade chefen för torpeddepartementet i Karlskrona i skrifvelse
till varfschefen därstädes den 15 augusti 1905 framhållit, att en motorbåt,
särskildt afsedd för inbärgning af torpeder vid torpedskjutning, vore
alldeles nödvändig för att torpedskjutningarna före hvarje expedition
skulle kunna medhinnas. Genom användande af någon af varfvets
ångslupar som inbärgningsbåt blefve torpedskjutningarna både senare
utförda och dyrare än om därtill användes motorbåt, enär det erfordrades
väsentligt längre tid att uppelda och klargöra en ångslup än eu
motorbåt, som nästan ögonblickligen vore klar för användning, samt
en ångslup behöfde större besättning än en motorbåt.

Marinförvaltningen hade jämväl funnit de föreslagna motorbåtarna
vara erforderliga för ett ekonomiskt anordnande af arbetena å varfvet,
men ansåge, att då, enligt hvad upplyst blifvit, en sådan båt kunde för
Stockholms station anskaffas för 9,000 kronor, den för torpeddepartementet
i Karlskrona afsedda motorbåten borde kunna erhållas för
samma belopp.

I fråga om det ånyo föreslagna bogser- och isbrytarfartyget för
Stockholms station bär marinförvaltningen åberopat den utredning, ämbete -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

verket i den frågan lämnat i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1904.

Varfschefen vid Stockholms station hade vidare, anför marinförvaltningen,
begärt 9,000 kronor till anskaffande af en motorbåt för artilleridepartementets
behof.

I afseende härå hade chefen för artilleridepartementet anfört, att,
om det begärda bogser- och isbrytarfartyget erhölles, det visserligen
under vintern, då is läge, blefve lättare att komma till Björnholmen,
men att departementet äfven andra tider på året nästan dagligen behöfde
sända ut folk i och för laddningsarbeten till Björnholmen och Loudden,
där göromålen ständigt ökades.

Härtill kunde man visserligen använda två redan förefintliga åugslupar,
men dessa vore mycket ofta upptagna för andra ändamål, hvarför
kontinuitet i arbetet ej alltid kunde vinnas. På grund af båtarnas relativt
stora besättning om 3 till 5 man vore dessutom kostnaderna för färderna
afsevärda.

Om däremot en lämplig motorbåt funnes, skulle d}dika kostnader
kunna betydligt nedbringas.

En för ändamålet lämplig motorbåt kunde, enligt under hand
inkommet anbud, erhållas för en kostnad, ej öfverstigande 9,000 kronor.
Driftkostnaden för färd till och från Björnholmen, hvilken nu uppginge
till omkring 34 kronor, skulle med en dylik motorbåt komma att uppgå
till allenast 7 kronor 50 öre och sålunda en besparing af omkring 26
kronor göras för hvarje dag, då laddningsarbete förekomme.

För öfrigt skulle en sådan motorbåt bättre motsvara behofvet än
den tillförene af varfschefen föreslagna mindre bogserbåt, som beräknats
kosta 40,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
det Kungl. Maj:t täcktes å extra stat för år 1907 äska medel för

anskaffande af följande materiel till nedan angifna kostnad, nämligen:

2 kolpråmar, en för hvardera stationen, å 40,000 kr.......kronor 80,000: —

2 motorbåtar för Karlskrona station, en å 15,000 kr.

och en å 9,000 kr................................................... » 24,000: —

1 bogser- och isbrytarfartvg, tillika bevakningsbåt,

för Stockholms station............................................... » 116,000: —

1 motorbåt för Stockholms station ............................... » 9,000: —

Summa kronor 229,000: —

124

StatmtsJcottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Hvad först beträffar de af marinförvaltningen föreslagna kolpråmarna,
synes anskaffande af dylika för Karlskrona station, där sådana
pråmar svårligen vid hastigt påkommet behof kunna erhållas, vara ur
mobiliseringssynpunkt synnerligen önskvärd!, hvarför jag tillstyrker bifall
till marinförvaltningens framställning i den delen. Jämväl för Stockholms
station skulle säkerligen en kolpråm vara till stor nytta och
inbespara kostnader, som nu måste utgå för förhyrande af en dylik
vid behof, men, då vid mobilisering i Stockholm torde vara möjligt att
anskaffa kolpråmar, synes mig frågan om anslag för berörda ändamål
kunna till ett följande år uppskjutas.

De skäl, som anförts för anskaffande af två motorbåtar för Karlskrona
station och en för Stockholms station, synas mig böra föranleda
till anskaffning af desamma. Däremot torde förslaget om beviljande
af medel för byggande af ett bogser- och isbrytarfartyg för en
kostnad af 116,000 kronor icke böra bifallas. Jag är visserligen den
förste att erkänna, att ett isbrytarfartyg bör anskaffas för härvarande
stations behof, men för att ett dylikt fartyg skall kunna motsvara de
fordringar, som måste ställas på detsamma, bör det, enligt min mening,
byggas vida större och kraftigare än hvad marinförvaltningen nu föreslagit.
Med hänsyn härtill och då frågan om anskaffande af berörda
fartyg synes kunna anstå ännu ett år, torde marinförvaltningens framställning
i denna del icke för närvarande böra föranleda någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Anskaffningen af de föreslagna transportmedlen för varfven torde
därför under år 1907 kunna begränsas till:

en kolpråm för Karlskrona station................................. kronor 40,000: —

två motorbåtar för » » » 24,000: —

en motorbåt för Stockholms :» » 9,000: —

Summa kronor 73,000: —»

Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning i hvad den afser
anvisande af medel till anskaffning af en kolpråm och en för inbärgning
af torpeder afsedd motorbåt för Karlskrona station samt en motorbåt
för kommunikationsändamål vid Stockholms station har utskottet
icke haft något att erinra.

Beträffande åter Kungl. Maj:ts förslag om byggande för Karlskrona
station af en motorbåt, afsedd för, bland annat, bogsering af ammunitionspråmar
och beräknad betinga en kostnad af 15,000 kronor, har
utskottet, som icke funnit sig öfvertygadt om att tekniken i afseende

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

125

å förfärdigandet af motorbåtar ännu nått en sådan utveckling, att dylika
båtar med fördel må kunna användas för arbeten af nyssberörda
art, därför en icke obetydlig maskinkraft torde vara erforderlig, ansett
sig icke böra biträda Kungl. Maj:ts framställning i denna del.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen för anskaffande
af transportmedel för flottans varf beviljar på
extra stat för år 1907 ett anslag af 58,000 kronor.

Transportmedel för kustfästningarna.

32:o) Kungl. Maj:t bär uti punkten 37 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för anskaffning af transportmedel för kustfästningarna
bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 56,630 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»I sin underdåniga skrifvelse angående sjöförsvarets anslagsbehof
för år 1907 har marinförvaltningen beträffande beliofvet af transportmedel
för kustfästningarna anfört, bland annat, att chefen för kustartilleriet
i sin inspektionsrapport för år 1903 framhållit, att bristen
på flytande materiel (ångslupar, rodd- och segelbåtar) gjort sig i höggrad
gällande vid kustartilleriregementena. För Karlskrona artilleriregemente
behöfde sålunda anskaffas 4 exercisbarkar med segel och 4
jollar samt för fortet Kungsholmen en mindre isbrytare. Tillika hade
af chefen för kustartilleriet föreslagits, att för Vaxholms kustartilleriregemente
måtte anskaffas likaledes 4 exercisbarkar med segel äfvensom
eu ångfärja af lämplig storlek och konstruktion.

Med anledning af denna rapport hade marinförvaltningen anmodat
befälhafvande amiralen i Karlskrona och chefen för Vaxholms kustartilleriregemente
att inkomma med utredning angående ifrågavarande behof
samt rörande den materiel, som för kustartilleriregementenas behof
kunde såsom lån erhållas från flottans stationer.

Med svarsskrifvelse härå hade befälhafvande amiralen i Karlskrona
till marinförvaltningen öfverlämnat yttrande i ämnet från chefen för
Karlskrona kustartilleriregemente och varfschefen i Karlskrona,

Angående anslag
för anskaffning
af
transportmedel
för
kustfiistningarna.

[37.]

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för sistnämnda kustartilleriregemente hade förklarat, att
det oundgängligen erfordrades

för Karl skrona kustartilleriregemente:

segel- och roddslupar..................................................... 8

barkass för transporter .................................................... 1

segelbåt.................................................................................. 1

joll........................................................................................... 1

för fortet Kungsholmen, utom den materiel, som redan funnes eller
vore under anskaffning:

större ångslup för kommunikationerna....................... 1

mindre ångslup för fortbefälhafvaren med flera ...... 1

segelbåtar för officerare och underofficerare.............. 2,

eller tillhopa 11 segel- och roddbåtar, 2 ångslupar, 1 barkass och
1 joll.

Varfschefen hade meddelat, att af denna materiel 5 segel- och
roddslupar samt 1 joll fortfarande kundo till regementet från varfvet
utlånas. Kostnaden för den materiel, som sålunda måste nyanskaflfas,
skulle uppgå till:

6 segel- och roddslupar .................................................. kronor 10,400: —

1 barkass................................................................................ » 2,500: —

1 ångbåt af samma storlek som varfvets bogser -

ångare Atle ....................	............................................. » 80,000: —
1 mindre ångslup ................	............................................. » 20,000: —
	eller tillhopa kronor 112,900: —

I fråga om den af regementschefen och varfschefen till anskaffning
förordade materielen hade befälhafvande amiralen meddelat, att behofvet
af en barkass berodde på det förhållandet, att en sådan icke vidare
kunde såsom lån erhållas från varfvets förråd.

Befälhafvande amiralen hade vidare erinrat, att chefen för kustartilleriet
föreslagit nyanskaffning af 4 jollar, Indika vore afsedda att
tillgodose behofvet af små roddbåtar för de förberedande riktöfningarna
emot rörligt mål samt att begagnas vid de många tillfällen, då endast
mindre förflyttningar, bogseringar och dylikt förekomme. På grund

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

häraf hemställde befälhafvande amiralen om anskaffning af, utöfver
hvad regementschefen och varfschefen föreslagit, 4 jollar för en kostnad
af tillhopa 1,900 kronor.

Af den sålunda föreslagna materielen hade befälhafvande amiralen
ansett bäst behöfvas

4 segel- och roddslupar,

1 barkass,

1 större ångslup.

Uti det från chefen för Vaxholms kustartilleriregemente infordrade
yttrandet hade först meddelats, att vid regementet då funnes i bruk
2 större ångslupar,

2 mindre »

8 större roddbåtar,

12 mindre » och

2 transportpråmar, af hvilka dock endast den ena vore disponibel
vid mobilisering, enär den andra vore afsedd för en lysmaskin.

Af denna materiel användes en af de större ångsluparna för irispoktionsresor,
de mindre ångsluparna till uppehållande af förbindelserna
inom fästningens område och sex större roddbåtar för vakthållning och
vissa slags transporter. Sex mindre roddbåtar voro härjämte ställda
till disposition af vissa befälhafvare inom fästningen.

För regementet disponerades således allenast den andra större
ångslupen, som användes för alla bogseringar af såväl materiel som
rörliga mål och såsom reserv för de öfriga ångsluparna, samt 2 större
och G mindre roddbåtar jämte 2 pråmar. Från varfvet vore till regementet
utlånade 2 mindre pråmar, 3 slupar med segelställ samt 4 jollar,
men enär dessa båtar ej vore att påräkna för regementet under andra
tider än då de kunde af varfvet afvaras, hade de icke beräknats vid
uppgörande af förslaget beträffande för regementet erforderlig transportmateriel.

Utöfver sålunda befintlig materiel hade regementschefen ansett erforderliga 1

ångfärja rymmande 200 man,

1 större ångslup » minst » » ,

2 större och

4 mindre segelbåtar för officerare och underofficerare,

9 slupar (1 för hvarje artilleri- och minörkompani) för manskapets
öfningar i rodd och segling samt

2 mindre pråmar för transporter.

Statsutskottets Utlåtande N:o ti.

128

Den föreslagna ångfärjan vore afsedd att upprätthålla trafiken i
fästningssunden mellan Vaxholms stad, Vaxholms fästning och Rindön.
Den ångslup, som nu användes för uppehållande af denna förbindelse,
rymde allenast 62 man och vore för ändamålet alldeles otillräcklig
efter den ökning af personalen, som med regementets uppsättning
in träd t.

I fråga om den större ångslupen, som vore afsedd för sjöförbindelsen
mellan Oscar-Fredriksborg samt Vaxholms stad och fästning, hade
regementschefen anfört, hurusom från och med innevarande års sommar
två tredjedelar eller, då beväringen vore inkallad, 800 man af regementet
vore förlagda till Oscar-Fredriksborg. Då framställning från Vaxholms
grenadjärregemente, hvars kaserner körnare att ligga intill Oscar-Fredriksborg,
helt visst komme att göras om att få begagna fästningens förbindelse
med Vaxholms stad och fästning — hvithet med hänsyn till
kostnaden utan tvifvel komme att ställa sig fördelaktigast — skulle den
för angifna trafikled nu använda mindre ångslupen, som rymde endast
54 man, saknade allt skydd för väder och vind samt vid första ishinder
måste uppläggas, komma att visa sig alldeles oduglig.

Den nya ångslupen borde vara anordnad som isbrytare för att kunna
fortsätta sina turer om möjligt hela vintern men i hvarje fall under
så stor del af året som möjligt. Den borde tillika vara afsedd för
transport af mindre skrymmande materiel samt det dagliga behofvet af
proviant för Oscar-Fredriksborg, hvarigenom de dyrbara proviantskjutsar,
man hittills under vintern varit nödsakad anordna, skulle inbesparas.

Marinförvaltningen har i sin nämnda skrifvelse för egen del till
en början erinrat, att ämbetsverket redan år 1904 hemställt, att af 1905
års Riksdag måtte äskas ett anslag af 38,000 kronor till anskaffning af
en ångfärja för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, men att
denna framställning icke föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

Af det anförda framginge, att förslag af vederbörande myndigheter
i Karlskrona framställts om nyanskaffning för Karlskrona kustartilleriregemente
och fästning af sjötransportmateriel för eu kostnad af
tillhopa 114,800 kronor. Anskaffningskostnaden för den materiel, som
för Vaxholms kustartilleriregemente samt Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning påyrkats, torde, enligt inom marinförvaltningen verkställd
approximativ beräkning, uppgå till omkring 106,500 kronor, däraf omkring
40,000 kronor för den för uppehållande af trafiken mellan OscarFredriksborg
samt Vaxholms stad och fästning afsedda större ångslup.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

Ehuru marinförvaltningen måste anse det synnerligen viktigt, att
kustartilleriet blefve på nöjaktigt sätt försedt med sjötransportmateriel,
torde det emellertid under nuvarande förhållanden icke kunna ifrågakomma
att söka på en gång tillgodose samtliga af myndigheterna angifna
behof, utan torde anskaffningarna, såsom jämväl af befälhafvande
amiralen syntes hafva iakttagits, böra inskränkas till fyllande af oafvisliga
behof.

Marinförvaltningen hade därför funnit lämpligt, att kustfästningarna
nu erhölle följande transportmateriel till nedan angifna, inom marinförvaltningens
ingenjörafdelning beräknade kostnad:

Karlskrona fästning:

4 rodd- och segelslupar å 1,460 kronor

1 barkass ..........................................................

2 joll ar å 475 kronor....................................

1 ångfärja, rymmande 200 man
4 rodd- och segelslupar å
1 mindre pråm.....................

1,460 kr.

................. kronor	5,840	—
................ »	2,500	—
................. »	950	—
fästning:
................. kronor	38,000	—
................. )>	5,840	—
................. ))	3,500	—
Summa kronor	56,630	—

På grund häraf har nu marinförvaltningen hemställt, att för anskaffning
af sjötransportmateriel för kustfästningarna hos innevarande
års Riksdag måtte äskas ett extra anslag för år 1907 å 56,630 kronor.

Af det anförda framgår, att för tillfredsställande af de behof, som
af kustartilleriets myndigheter sålunda anmälts, kräfvas kostnader till
belopp af öfver 220,000 kronor. I likhet med marinförvaltningen finner
jag det icke höra ifrågasättas att redan nu äska anslag för uppfyllande
af samtliga de sålunda framställda anspråken. Den begränsning, som
af marinförvaltningen i sådant afseende föreslagits, synes mig böra
vidtagas. Ytterligare inskränkning torde däremot icke böra göras.

De rodd- och segelslupar samt jollar äfvensom den barkass och
den mindre pråm, om hvilkas anskaffning marinförvaltningen gjort
framställning, äro tydligen af stor vikt för kustartilleriregementena för
att deras öfningar skola kunna på ett tillfredsställande sätt bedrifvas.
Att de icke heller ur mobiliseringshänsyn kunna undvaras, torde jämväl
vara uppenbart. En kustfästning är nämligen äfven vid krigstillfälle
i behof af dylika transportmedel.

Eib. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till
förlängning af
skeppsdockorna
å Stockholms
stations
varf och vid
Lindholmen
i Göteborg.

[38.]

Hvad slutligen beträffar den af marinförvaltningen föreslagna ångfärjan
för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, torde nödvändigheten
af densammas snara anskaffande framgå af hvad redan blifvit
anfördt. Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente har anhållit om
både en ångfärja och en ångslup, hvardera rymmande 200 man, och
afsedda, den förra för kommunikationerna vid Vaxholm och den senare
för upprätthållande af förbindelserna mellan Vaxholm och Oscar-Fredriksborg.
Det torde vara tydligt, att de kommunikationsmedel, som förut
i berörda afseende varit tillräckliga, icke kunna vara det numera, sedan
regementet erhållit sin fulla numerär och Vaxholms grenadjärregemente
därjämte snart skall till fästningen utflyttas. Under de senaste åren
hafva redan häftiga klagomål försports angående otillräckligheten af
de förefintliga transportmedlen. Dock torde, på sätt marinförvaltningen
föreslagit, anskaffningen för närvarande kunna inskränkas till den begärda
ångfärjan. Det synes nämligen som hinder icke borde möta,
att vid den tid på dagen, då trafiken är minst emellan Vaxholms fästning,
staden och Rindö, ersätta ångfärjan med en ångslup och därunder
i stället använda ångfärjan för transporter till Oscar-Fredriksborg. Att
redan nu anskaffa både en ångfärja och en ångslup synes mig därför
icke böra ifrågasättas.»

Emot hvad af Kungl. Maj:t i denna punkt föreslagits har utskottet
icke haft något att erinra och hemställer alltså,

att Riksdagen må för anskaffning af transportmedel
för kustfästningarna bevilja på extra stat för
år 1907 ett anslag af 56,630 kronor.

Förlängning af skeppsdockorna å Stockholms varf och vid

Lindholmen i Göteborg.

33:o) Under punkt 38 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för förlängning af Stockholms stations docka och
såsom bidrag till kostnaden för förlängning af Lindholmens docka i Göteborg
bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 73,500 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande uttalande af departementschefen
:

»På sätt framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition, hade vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

uppkommen fråga om anskaffande af den pansarkryssare, för hvars
byggande Riksdagen sedermera nämnda år beviljade medel, chefen för
sjöförsvarsdepartementet, enär pansarkryssarens föreslagna längd icke
medgåfve fartygets intagande i någon af de för flottan tillgängliga
dockorna, anmodat marinförvaltningen att inkomma med uppgift å
kostnaderna för erforderlig förlängning af flottans dockor i Karlskrona
och Stockholm samt af dockan å Lindholmen vid Göteborg.

Med anledning häraf upplyste marinförvaltningen, att dessa kostnader
skulle utgöra, för nya dockan i Karlskrona 45,000 kronor, för
dockan i Stockholm 162,000 kronor och för dockan å Lindholmen
22,000 kronor. Hvad dockan i Karlskrona anginge, syntes denna under
den tid, som åtginge för kryssarens byggande, kunna undergå behöflig
förlängning, hvartill medel torde kunna beredas från anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, utan att extra anslag härför behöfde begäras.
Frågan om byggande af en tillräckligt stor docka vid Stockholms station
syntes böra lösas i sammanhang med frågan om ordnande af stationen
därstädes; och hvad dockan å Lindholmen beträffade, torde frågan om
dess förlängning för det dåvarande icke behöfva tagas i öfvervägande,
då anläggning af en ny docka vid Göteborg, vida större än hvad för
pansarkryssaren skulle erfordras, syntes vara ifrågasatt på enskildt
initiativ.

I sin nu föreliggande skrifvelse den 29 september 1905 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel år 1907 har marinförvaltningen
meddelat, att arbetet med förlängning af dockan i Karlskrona
fortgått under åren 1904 och 1905 så, att detsamma kunde antagas
blifva afslutadt inom 1905 års utgång.

Beträffande de två öfriga dockornas förlängning ansåge marinförvaltningen,
att äskandet af medel härtill icke längre kunde undanskjutas.
Då pansarkryssaren Fylgia blefve färdig under loppet af år
1906, vore det nämligen af högsta vikt att då hafva en docka tillgänglig
för intagning af fartyget för rengöring af dess fartygsbotten och
reparation af eventuella bottenskador. Fartyget vore alltför dyrbart och
för försvaret värdefullt för att dess säkerhet skulle få äfventyras af
brist på dockningsmöjligheter i Stockholm i händelse af uppkommet
haveri under de forcerade profturer, som komme att företagas i Stockholms
skärgård i sammanhang med fartygets leverans och sedermera
under sjötåg i Östersjöns mellersta och norra del. Eu annan omständighet,
som härvid äfven borde ihågkommas, vore, att ej heller pansarbåten
Oscar II kunde intagas i Stockholmsdockan, utan att denna förlängdes.

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande Lindholmsdockan vore det af största vikt, att denna
enda på västkusten belägna skeppsdocka finge sådana dimensioner, att
pansarkiyssaren Fylgia kunde där intagas, i synnerhet efter de förändringar
i krigspolitiskt afseende, som blefve en följd af upplösningen
utaf unionen med Norge.

Enligt verkställda utredningar komme förlängningen af Stockholms
stations docka genom inskränkning i arbetets omfång till det oundgängligen
nödvändiga att betinga ett pris af 86,000 kronor.

I fråga om dockan vid Lindholmen hade Lindholmens mekaniska
verkstads aktiebolag meddelat, att bolaget vore villigt att förlänga
dockan med 8 meter, därest staten bidroge till kostnaden, hvilken
beräknades komma att uppgå till 40,000 kronor, med 16,500 kronor,
motsvarande dockans förlängning med 4 meter eller hvad som erfordrades
för dockuing af pansarkryssaren Fylgia.

Med anledning häraf har marinförvaltningen hemställt, att ett extra
ordinarie anslag å 86,000 kronor måtte anvisas för år 1907 till bekostande
af förlängning af Stockholms stations docka och 16,500 kronor
till bidrag i kostnaden för förlängning af Lindholmens docka i Göteborg.

Af det redan anförda framgår, att man redan, då fråga väcktes
om byggande af pansarkryssaren Fylgia, framhöll nödvändigheten af
att hafva för densamma tillräckligt stora dockor icke blott i Karlskrona
utan äfven i Stockholm och Göteborg. Att detta i händelse af krig
är nödvändigt, torde inses af en hvar, men äfven under fredliga förhållanden
kan saknaden af eu dylik docka på sistnämnda två platser i hög
grad äfventyra möjligheten af nämnda dyrbara fartygs reparation, därest
detsamma skulle blifva utsatt för något större haveri i Stockholms
skärgård eller å vår västkust. Let synes mig därför vara eu fråga af
synnerlig vikt, att förevarande två dockor fortast möjligt erhålla den
längd, som erfordras för att pansarkryssaren Fylgia må kunna i dem
intagas. Härtill kommer, på sätt marinförvaltningen påpekat, att icke
heller pansarbåten Oscar II för närvarande kan dockas i Stockholm.

År 1902 antogs, att frågan om förlängning af Stockholms stations
docka skulle kunna lösas i sammanhang med afgörandet om förflyttning
af stationen till annan plats än den nuvarande. Ehuru möjlighet
förefinnes att redan för innevarande års riksdag framlägga förslag om
berörda förflyttning och det i så fall är att hoppas, att förslaget skall
vinna Riksdagens bifall, lärer det likväl komma att dröja så lång tid,
innan de dockor, som skola byggas å den nya platsen, blifva färdiga,
att det ingalunda kan anses tillrådligt att till dess uppskjuta beredandet
af möjlighet att i Stockholm docka pansarkryssaren Fylgia och pansar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

båten Oscar II. Marinförvaltningen fann nästlidna kost förlängningen
af Stockholms stations docka vara af den brådskande natur, att ämbetsverket
i skrifvelse den 19 september nästlidna år hemställde, att arbetet
med förlängningen oförtöfvadt måtte få påbörjas. Eders Kungl. Maj:t
ansåg sig väl icke böra bifalla denna begäran, innan Riksdagen för
ändamålet beviljat medel, men den gjorda framställningen visar dock,
hvilken vikt flottans sakkunniga myndighet fäster vid frågans snara
lösande.

Beträffande docka i Göteborg anfördes år 1902, att då skulle vara
ifrågasatt byggande på enskildt initiativ af en ny, för berörda ändamål
tillräckligt stor docka. Som emellertid utsikt icke lärer förefinnas att
under den närmaste framtiden få denna förhoppning förverkligad, torde
staten vara nödsakad att lämna det bidrag, som nu fordras för den
nödvändiga förlängningen af den redan förefintliga dockan vid Lindholmen.

Hvad beträffar de belopp, som marinförvaltningen uti förevarande
afseende föreslagit, eller 86,000 kronor för Stockholms stations docka
och 16,500 kronor för dockan å Lindholmen, synes mig en nedsättning
kunna ske i förstnämnda summa.

Vid sin nämnda skrifvelse den 19 september 1905 fogade nämligen
marinförvaltningen två förslag till förlängningen. Het ena af dessa
var lika med det nu tillstyrkta och förordades jämväl då af marinförvaltningen.
Det andra åsyftade eu mera provisorisk anordning och
antogs komma att medföra en kostnad af allenast 57,000 kronor. Då
emellertid jämväl genom det senare förslaget möjlighet att docka ifrågavarande
två fartyg skulle blifva beredd och andra än provisoriska anordningar
icke med hänsyn till frågan om stationens förflyttning för
närvarande synas böra vidtagas, torde den föreslagna förlängningen
böra utföras i enlighet med det billigare förslaget.

Det af Lindholmens verkstads aktiebolag gjorda förslaget om ett
bidrag från statsverket med 16,500 kronor för förlängning af bolagets
docka med 8 meter, synes för staten vara synnerligen förmånligt.
Nämnda belopp motsvarar kostnaden för dockans förlängning med
4 meter eller så mycket som erfordras för att kunna docka pansarkryssaren
Fylgia. Genom, att nu förlänga dockan med ytterligare 4
meter har bolaget beredt möjlighet att docka jämväl större fartyg än
flottans nuvarande. Fördelen häraf är uppenbar. Det tillfälle, som
sålunda är beredt att för ett jämförelsevis billigt pris å Sveriges västkust
erhålla en docka, som icke blott är tillräcklig för att däri skola
kunna intagas de fartyg, som nu tillhöra flottan, utan jämväl större,
synes icke böra försummas. Det är därjämte att märka, att staten

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

redan förut tillförsäkrat sig rätt att fastställa taxan för dockning af
flottans fartyg uti förevarande docka och såmedelst skyddat sig mot
att blifva nödsakad erlägga oskäligt höga afgifter för dockningen.»

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet anförts, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kuugl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, för förlängning af Stockholms
stations docka och såsom bidrag till kostnaden
för förlängning af Lindholmens docka i Göteborg
bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 73,500
kronor.

Utvidgning af förvaringskällare för torpeders stridskoner

och stridsspetsar.

Angående
anslag för
utvidgning af
förvaringakällare
för
torpeders
stridskoner
och stridsspetsar.

[39.]

34:o) Kuugl. Maj:t har under punkt 39 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för utvidgning af förvaringskällare för torpeders
stridskoner och stridsspetsar anvisa på extra stat för år 1907 ett anslag
af 7,790 kronor.

Departementschefen har i denna fråga till statsrådsprotokollet anfört
följande:

))I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 framhöll marinförvaltningen
nödvändigheten af en snar utvidgning af torpedförrådet vid
flottans härvarande station, och hemställde förvaltningen om ett extra
anslag af 164,000 kronor för detta ändamål, men föranledde detta förslag
uppå hemställan af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hvilken fann detsamma med hänsyn till frågan om stationens förflyttning
icke böra vinna bifall, icke nådig framställning till Riksdagen.

I skrifvelse den 12 sistlidna september återupptog marinförvaltniugen
denna fråga. Då frågan om Stockholms stations förflyttning
ännu ej nått sin lösning, ville ämbetsverket emellertid ej förnya sin
föregående framställning, men, då till följd af den under år 1905 vidtagna
extra torpedanskaffningen torpedförrådet i Stockholm redan inom
ett år skulle komma att ökas med nära 70 torpeder, ansåge marinförvaltningen
oafvisligt, att någon åtgärd ofördröjligen vidtoges för att
bereda utrymme för förvaring och vård af de beställda torpederna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

För den skull hemställde marinförvaltningen, att ämbetsverket
skulle, för utvidgning af berörda torpedförråd så, att det skulle kunna
rymma ytterligare 126 torpeder, få disponera ett belopp af 13,600
kronor.

Då den politiska ställningen under nästlidna års sommar nödvändiggjort
den af marinförvaltningen omförmälda anskaffningen af torpeder,
var det naturligen också nödvändigt, att ofördröjligen vidtaga
åtgärder för beredande af plats för de anskaffade torpedernas förvaring,
och biföll därför Eders Kungl. Maj:t den 29 september nästlidna år
marinförvaltningens berörda framställning och förordnade tillika, att
ifrågavarande kostnad skulle utgå af de allmänna besparingarna å
femte hufvudtiteln.

1 sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1907 har marinförvaltningen nu framhållit, att i samband
med den sålunda beslutade utvidgningen af torpedförrådet vid Stockholms
station äfven en utvidgning af förvaringskällrarna för torpedernas
stridskoner och stridsspetsar vore erforderlig. Redan med det
antal torpeder, som för närvarande funnes vid härvarande station,
vore utrymmet i dessa förvaringskällare för litet för att fastställda bestämmelser
för bomullskruts förvaring och undersökning i land skulle
kunna noggrannt iakttagas, och, då stridskonerna, som vore laddade
med fuktadt bomullskrut, icke kunde förvaras annorstädes än i för
sådant ändamål inrättad frostfri källare, funnes icke härför användbar
förvaringsplats. Som nu torpedförrådet redan inom ett år komme att
ökas med nära 70 torpeder, vore det därför oafvisligt, att en utvidgning
af ifrågavarande förvaringskällare redan under innevarande år
vidtoges.

Kostnaden för utvidgningen af berörda förvaringskällare beräknades
uppgå till 7,790 kronor.

På grund häraf har marinförvaltningen hemställt, att för utvidgning
af ifrågavarande förvaringskällare för torpeders stridsspetsar och
stridskoner måtte af innevarande års riksdag äskas ett anslag å 7,790
kronor.

Den ytterligare utgift, som af marinförvaltningen sålunda ifrågasatts
för förvaring af de under nästlidna år anskaffade torpederna, lärer
icke kunna undvikas, om man icke vill riskera, att viktiga delar af den
sålunda anskaffade dyrbara materielen skola genom bristfälliga förvaringsanordningar
förfaras.»

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med anledning- af livad sålunda till statsrådsprotokollet meddelats,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för utvidgning af förvaringskällare
för torpeders stridskoner och strids spetsar, anvisa
på extra stat för år 1907 ett anslag af 7,790
kronor.

Ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona.

Angående 35:o) Under punkten 40 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

p™oI om- föreslagit Riksdagen att af det utaf 1905 års Riksdag beviljade anslagbyggnad
för på- oc]i ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona och dess ekonomisjukhuaT
hus å 300,000 kronor anvisa på extra stat för år 1907 återstående
Karlskrona, ännu icke anvisade beloppet, 150,000 kronor.

[40.] Departementschefen har vid denna fråga erinrat, hurusom för

på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af hofintendenten m. in.
A. Kumlien uppgjordt förslag, 1905 års riksdag-, uppå framställning af
Kungl. Maj:t, beviljade ett anslag- af 300,000 kronor och däraf anvisade
på extra stat för år 1906 ett belopp af 150,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf 1905 års Riksdagbeviljade
anslag å 300,000 kronor för på- och ombyggnad
af flottans sjukhus i Karlskrona och dess
ekonomihus på extra stat för år 1907 anvisa återstående,
ännu icke anvisade beloppet, 150,000 kronor.

Beklädnad och sängservis till värnpliktiga vid
kustartilleriet.

Angående 36: o) Kungl. Maj:t har under punkten 41 af denna hufvudtitel

beklädnad och föreslagit Riksdagen att af det utaf 1904 års Riksdag beviljade anslag
aängservis till för anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga
VvidPknst-a å 1,508,000 kronor anvisa på extra stat för år 1907 ett belopp af
artilleriet. 89,280 kl’On01''.

[41.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

137

Härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande: I

sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1905 föreslog marinförvaltningen, att hos Riksdagen
måtte göras framställning om att för anskaffning af beklädnad och
sängservis för kustartilleriets värnpliktiga bevilja ett anslag af 1,508,000
kronor, och förklarade marinförvaltningen sig tillika anse, att ifrågavarande
anskaffning kunde fördelas på sju år. I enlighet härmed föreslog
Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att för nämnda ändamål bevilja ett
anslag af 1,508,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa
ett belopp af 215,430 kronor. Denna framställning blef af Riksdagen
bifallen.

I öfverensstämmelse med Eders Kungl. Majds förslag blef vid nästlidna
års lagtima riksdag af det beviljade anslaget anvisadt för år
1906 ytterligare ett belopp af 215,430 kronor.

Med hänsyn till de förhållanden, som under nästlidna sommar inträffade,
befanns det nödvändigt att undersöka, huruvida, därest mobilisering
då måste ske af de värnpliktiga vid kustartilleriet, beklädnad
och sängservis för det mest nödvändiga behofvet förefunnes. Vid berörda
undersökning utröntes, att, äfven om man loge i anspråk 2,000
ställ bussarongsbeklädnad, som funnos i förråd och hvilka af de värnpliktiga
skulle kunna användas ofvanpå egna kläder, beklädnad äfven
af denna enkla beskaffenhet saknades för cirka 2,700 värnpliktiga.
Hvad sängservis beträffade, saknades dylik för 5,046 man.

Då ett omedelbart anskaffande af åtminstone berörda bussarongsbeklädnad
och sängservis befanns vara alldeles nödvändigt, beslöt Eders
Kungl. Maj:t den 7 juli 1905, uppå framställning af marinförvaltningen,
att till anskaffning för kustartilleriets värnpliktiga af 2,700 ställ bussarongsbeklädnad
skulle få användas 22,950 kronor och till sängservis för
5,046 man 126,150 kronor att med tillhopa 149,100 kronor utgå af
omhänderhafvande medel och af marinförvaltningen framdeles till ersättande
anmälas.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 sistlidna september har marinförvaltningen
meddelat, att, sedan chefen för kustartilleriet uti sitt förslag
öfver anslagsbehofven för år 1907 påpekat behofvet af att den af
1904 års riksdag beslutade uppsättningen af beklädnad och sängservis
för kustartilleriets värnpliktiga påskyndades, förvaltningen ansett sig
böra taga under ompröfning, huruvida ej för år 1907 ett större belopp
borde äskas för ifrågavarande ändamål, än den summa af 215,430
kronor, som enligt den ursprungliga planen borde af det beviljade anBih.
Ull Piksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afl. 6 lläft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

slaget utgå under samma år. Ämbetsverket hade emellertid funnit sig
för närvarande icke böra föreslå någon ändring i anskaffningsplanen,
då tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits, i hvilken utsträckning fångarbetet
kunde inverka på regementenas förmåga att verkställa anskaffning
af beklädnad till större myckenhet.

Beträffande det belopp af tillhopa 149,100 kronor, som under
nästlidna sommar för ifrågavarande ändamål särskildt anvisats, har
marinförvaltningen i sammanhang härmed framhållit, att, då med dessa
särskildt anvisade medel icke afsetts anskaffandet af fullständig beklädnad
och sängservis, berörda anskaffning icke för närvarande borde
verka rubbande på hittills följd plan i afseende på anskaffningen af
fullständiga beklädnads- och sängservisställ för kustartilleriets värnpliktiga
och således icke föranleda minskning i det för år 1907 påräknade
anslagsbeloppet af 215,430 kronor.

På grund häraf har marinförvaltningen i underdånighet hemställt
om framställning till 1906 års riksdag om anvisande för år 1907 af
ytterligare en sjundedel, eller 215,430 kronor, utaf det af 1904 års
riksdag beviljade anslaget till beklädnad och sängservis till värnpliktiga
vid kustartilleriet.

Då den särskilda anskaffning, som, på sätt närnndt är, skedde under
nästlidna sommar, uteslutande var föranledd af den dåvarande
politiska ställningen, synes densamma i likhet med öfriga med omhänderhafvande
medel bestridda utgifter, som gjorts af samma anledning,
böra för Riksdagen särskildt anmälas för utgiftens betäckande.
Som emellertid de beklädnadspersedlar och den sängservis, som sålunda
anskaffats, från början beräknats skola bekostas af ifrågavarande, utaf
Riksdagen beviljade anslag å 1,508,000 kronor, bör naturligen detta
anslag minskas med motsvarande belopp eller således med 149,100
kronor.

Hvad sängservisen beträffar, har genom berörda särskilda anskaffning
det mest trängande behofvet. däraf blifvit tillgodosedt, och synes
därför hinder icke möta att redan för år 1907 minska anslaget i fråga
med det belopp, som i sådant afseende utgifvits, eller 126,150 kronor.

Någon minskning torde däremot icke nu böra ske i den summa,
som från början afsetts för beklädnaden. Den anskaffade bussarongsbeklädnaden
kommer visserligen att ingå i de beklädnadsställ, som för
ifrågavarande anslag skola anskaffas, men de kunna tydligen icke ersätta
den fullständiga beklädnaden, och då det lärer vara att befara, att de
värnpliktiga vid kustartilleriet, som under de närmaste åren skola öfvas,
icke skulle kunna förses med erforderlig beklädnad, därest redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

mi inskränkning gjordes i det för beklädnaden afsedda beloppet af
förevarande anslag, torde det vara nödvändigt att till ett följande statsregleringsår
uppskjuta afdraget för den under nästlidna sommar
gjorda särskilda beklädnadsanskaffningen för 22,950 kronor.

Den från ifrågavarande anslag under år 1907 utgående summan
torde därför böra bestämmas till 89,280 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf 1904 års Riksdag
beviljade anslag för anskaffning af beklädnad och
sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å 1,508,000
kronor anvisa på extra stat för år 1907 ett belopp
af 89,280 kronor.

Bidrag till en välkomstfest för underofficerare å en

tysk eskader.

37:o) Uti punkt 42 under denna hufvudtitel har Ivungl. Magt föreslagit
Riksdagen att till ersättande af förskottsvis lämnadt bidrag till en
välkomstfest för underofficerarna å en tysk eskader bevilja på extra stat
för år 1907 ett anslag af 432 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»Sedan l:a eskadern af tyska flottan erhållit Eders Kung!. Maj:ts
tillstånd att nästlidna års sommar besöka Karlskrona krigshamn, anhöll
sjöunderofficerssällskapet i nämnda stad hos Eders Kungl. Maj:t, att
sällskapet af disponibla medel måtte erhålla bidrag för anordnande af
en fest för nämnda eskaders underofficerare under besöket i Karlskrona.
Därvid anfördes, att den emot svenska flottans underofficerare
i tyska hamnar bevisade uppmärksamheten fordrade, att Karlskrona
stations underofficerare å sin sida visade den tyska flottans underofficerare
sin tacksamhet genom anordnande af en enkel och värdig
välkomstfest. Då emellertid antalet af å stationen tjänstgörande
underofficerare vore ringa, och kostnaderna för en sådan fest skulle
drabba de deltagande hårdare än deras tillgångar medgåfve, så nödgades
de framställa sin berörda anhållan.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona upplyste, att,
enligt till honom lämnadt meddelande, antalet till festen inbjudna gäster
beräknades till omkring 150, under det antalet värdar endast konnne att

Angående
anslag för
bidrag till en
välkomstfest
för underofficerare
å eu
tysk eskader.

[42.]

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utgöra omkring 50. Kostnaden för festen i dess helhet beräknades till
omkring 600 kronor, och tillstyrkte han därför, att Eders Kungl. Maj:t
för ändamålet måtte ställa till förfogande förslagsvis 450 kronor.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande anförde marinförvaltningen, att
det i allmänhet icke kunde anses vara en allenast de enskilda åliggande
plikt att tillse, att vid besök i främmande hamnar af örlogsfartyg
tillfälle till kamratlig samvaro bereddes männen af de olika ländernas
flottor samt att fordringarna å internationell höflighet i öfrigt
blefve iakttagna.

Ett allmänt erkännande af denna princip hade föranleda att utomlands
vid dylika tillfällen mottagandet ofta anordnades genom myndigheternas
försorg eller att representationskostnaderna helt eller delvis
bestriddes af allmänna medel. Ett sådant officiellt mottagande hade vid
flera tillfällen kommit svenska örlogsman till del.

Beträffande nu föreliggande fall borde ihågkomma^, att de vid
Kejsar Wilhelms-kanalens invigning närvarande svenska örlogsfartygens
underbefäl fått från tyska underofficerares sida åtnjuta storartad gästfrihet
och det hjärtligaste bemötande.

Då det af många skäl kunde sägas, att det icke vore endast den
svenska flottans underofficerskårs hederssak, att den visade välviljan vid
nu yppadt tillfälle blefve besvarad, och därtill komme, att de svenska
underofficerarnas blygsamma aflöningsförhållanden icke syntes möjliggöra,
att ett ringa antal af dem bure kostnaderna för ett gästvänligt
emottagande af den tyska eskaderns underofficerare, funne marinförvaltningen
statens värdighet fordra, att bidrag af allmänna medel lämnades
till bekostande af de utländska gästernas deltagande uti ifrågavarande
välkomstfest.

I sammanhang härmed erinrade marinförvaltningen, att, då franska
marinens kadettskolfartyg Duguay-Trouin sommaren 1902 besökte
Stockholm, Eders Kungl. Maj:t anbefallt marinförvaltningen att af
omhänderhafvande medel utbetala mot redovisningsskyldighet högst
4,000 kronor för visande af gästfrihet åt fartygets officerare och kadetter.
Det erforderliga beloppet hade därefter uppgått till 3,658 kronor 93 öre,
och hade Eders Kungl. Maj:t föreslagit 1903 års riksdag att ersätta
detta belopp med ett anslag å 3,659 kronor. Denna framställning hade
blifvit af Riksdagen bifallen.

I enlighet med af marinförvaltningen i nu förevarande ärende tilllika
gjord hemställan bemyndigade härefter Eders Kungl. Maj:t den 7
augusti nästlidna år marinförvaltningen att för omförmälda ändamål af
omhänderhafvande medel till stationsbefälhafvaren vid flottans station

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

141

i Karlskrona utbetala mot redovisningsskyldighet ett belopp af högst
450 kronor; tillika beslöt Eders Kung!. Maj:t, att framställning skulle
till innevarande års riksdag göras om ersättande af de sålunda förskottsvis
bestridda kostnaderna.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 29
september 1905 anmält, att stationsbefälhafvaren i Karlskrona insändt
redogörelse för kostnaderna för ifrågavarande fest, utvisande, att dessa
uppgått till sammanlagdt 746 kronor 1 öre, livilket belopp, fördeladt
på 100 gäster och 73 värdar, gåfve en kostnad per man af kronor
4.3121 eller för de 100 gästerna af 431 kronor 21 öre. Detta belopp
hade till sjöunderofficer ssällskapet utan ordnats.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättande af förskottsvis
lämnadt bidrag till en välkomstfest för underofficerare
å en tysk eskader, bevilja på extra stat för år 1907
ett anslag af 432 kronor.

Tillfällig’ förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

38:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 43 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af 10,500 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom .följande uttalande af departementschefen: »På

sätt framgår af statsrådsprotokollet för den 12 januari 1904,
bilagdt samma års statsverksproposition, lämnade dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet då en närmare redogörelse för den ökning i
arbetsbördan för marinförvaltningen, som blifvit en följd af den förstärkning,
vårt sjöförsvar under de senaste åren erhållit såväl i fråga
om personal som materiel. Med anledning häraf hade marinförvaltningen
i underdånig skrifvelse den 18 september 1903 framställt förslag
om ökning af antalet ämbets- och tjänstemän samt betjäning inom
ämbetsverket. Departementschefen ansåg emellertid, att beslut om omorganisation
af ämbetsverket icke borde ifrågakomma, förr än den
af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande
och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters

Angående
anslag till förstärkning
af
arbetskrafterna
i marinförvaltningen.

[43.]

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

löneförhållanden afgifvit yttrande angående den nu gällande organisationen.

För att tillsvidare underlätta arbetet i marinförvaltningen hemställde
han därför, att för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna därstädes
måtte hos Riksdagen äskas för år 1905 ett extra ordinarie anslag
å 8,700 kronor. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda
hemställan blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att för ändamålet beviljades
ett belopp af 7,500 kronor.

År 1904 inlämnade marinförvaltningen ett nytt förslag angående
förändring af ämbetsverkets organisation i viss del, men hemställde,
att, därest detta förslag icke skulle bifallas, för förstärkning af marinförvaltningens
arbetskrafter måtte för år 1906 beviljas den af Eders
Kungl. Maj:t för år 1905 äskade summan eller 8,700 kronor.

Dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet förklarade sig fortfarande
anse, att någon omorganisation af marinförvaltningen icke borde
ifrågakomma, förr än berörda kommitté afgifvit sitt utlåtande beträffande
ämbetsverket, och hemställde, att till förstärkning af arbetskrafterna därstädes
måtte för år 1905 äskas ett extra ordinäre anslag af 7,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning till
1905 års riksdag blef af densamma bifallen.

I sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1905 har marinförvaltningen
erinrat, att ämbetsverket allt sedan år 1900 hvarje år i
underdånighet framhållit, hurusom i anseende till ökningen i de ämbetsverket
åliggande göromålen, livilka, sedan ämbetsverket år 1877 organiserades,
tredubblats, under det att dess ordinarie stat endast förstärkts
med arfvode å 2,500 kronor till en advokatfiskal, som tillika förrättade
advokatfiskalsgöromålen vid Stockholms station, och en ökning med
3,500 kronor i anvisningen till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden, arbetskrafterna i ämbetsverket vore
för sin uppgift otillräckliga.

De af marinförvaltningen i anledning häraf gjorda framställningarna
hade endast föranledt till, att å extra stat för hvarje år anvisats
visst belopp för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i ämbetsverket.

Ehuru de i de gjorda framställningarna ådagalagda missförhållandena
fortfarande vore i sin fulla utsträckning för handen, ansåge sig
dock ämbetsverket icke nu böra ifrågasätta, att, utöfver hvad förut skett,
åtgärd vidtoges till deras afhjälpande i vidare mån än som erfordrades
till förekommande däraf, att de ämbetsverkets civilafdelning åliggande
gransknings- och öfriga göromål skulle i afsevärd grad blifva eftersatta.
För sådant ändamål kräfdes anställande af ytterligare en revisor

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

och bokhållare, hvilken dock endast syntes böra uppföras å extra stat
med ett arfvode af 3,000 kronor för år.

Marinförvaltningen har därför hemställt, att för anställande å extra
stat af ytterligare en revisor och bokhållare i ämbetsverket med arfvode
af 3,000 kronor för år och med rätt att utan afkortning i arfvodet
njuta semester i likhet med ordinarie innehafvare af samma tjänstegrad
samt för tillfällig förstärkning i öfrigt i marinförvaltningen måtte hos
Riksdagen äskas för år 1907 ett extra ordinarie anslag af 10,500 kronor.

Det belopp af 7,500 kronor, som under de senaste åren utgått,
har afsetts för aflönande af amanuenser och extra ordinarie vaktmästare
samt till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän.

Då emellertid numera en af marinförvaltningens äldre amanuenser
förklarat sig villig att, därest han erhölle samma aflöning som en revisor
och bokhållare eller 3,000 kronor, åt ämbetsverket ägna lika lång tid,
som för närvarande fordras af dem, som innehafva dylik befattning å
ordinarie stat, synes det vara lämpligt att genom beredande af d}dik
aflöning förskaffa marinförvaltningen den lättnad i arbetet, som ämbetsverket
så väl behöfver till följd af den ökning, sjöförsvaret under
senare åren erhållit. En närmare redogörelse för den ökning i arbete,
som till följd häraf ägt rum inom marinförvaltningen, har lämnats i det
af mig redan åberopade statsrådsprotokollet för den 12 januari 1904,
och anhåller jag att i berörda afseende dit få hänvisa.

Mot beviljande af medel på extra stat för ifrågavarande ändamål
torde Riksdagen så mycket mindre hafva något att erinra, som Riksdagen
nästlidna år, då af Eders Kungl. Maj:t äskats till aflöning åt
åtta extra tjänstemän i arméförvaltningen under år 1906 ett visst belopp,
som bland annat afsågs till aflöning åt fyra revisorer med 3,000
kronor till hvar och en, väl ansett sig icke böra ingå i pröfning, huruvida
och i hvilken utsträckning ökadt antal tjänstemän kunde erfordras
inom arméförvaltningen, men dock beviljat större delen af det äskade
beloppet till förstärkning af arbetskrafterna hos sistnämnda ämbetsverk
och således torde få anses icke hafva haft något att erinra mot att
dessa medel användes till aflönande af de ifrågasatta tjänstemännen på
föreslaget sätt.

Mot marinförvaltningens förslag, att den nye revisorn och bokhållaren
skulle i likhet med innehafvare af dylik befattning å ordinarie
stat få bibehålla arfvodet oafkortad^ oaktadt han åtnjöte semester,
torde icke vara något att erinra.»

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Angående anslag
för upprättande
af signalstationer

och anskaffande
af gnistsignalapparater.

[44.]

Då organisationen af marinförvaltningen lärer blifva föremål för
utredning af den kommitté, som den 3 oktober 1902 blifvit af Kungl.
Maj:t tillsatt för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, har utskottet
icke ansett sig nu böra ingå i pröfning rörande behofvet af anställande
inom ämbetsverket af ytterligare en revisor och bokhållare. Men då
af hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende anförts synes framgå,
att för år 1907, utöfver det belopp å 7,500 kronor, som för hvart och
ett af åren 1905—1906 anvisats till förstärkning af marinförvaltningens
arbetskrafter, ytterligare medel böra ställas till ämbetsverkets förfogande
för att arbetet inom detsamma må kunna inom vederbörlig tid fullgöras,
har utskottet velat förorda beviljande af det af Kungl. Maj:t nu äskade
beloppet, 10,500 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må till förstärkning af arbetskrafterna
i marinförvaltningen bevilja på extra stat
för år 1907 ett anslag af 10,500 kronor.

Upprättande af signalstationer m. m.

39:o) Under punkt 44 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för upprättande af signalstationer och anskaffande
af gnistsignalapparater bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af
82,420 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»Enligt hvad som framgår af protokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, hade chefen för flottans stab uti ämbetsskrifvelse
den 27 november 1901 anfört, att med gnisttelegrafien ett betydelsefullt
moment i underrättelseväsendet tillkommit. Dess stora betydelse
för fullständigande af kustsignalväsendet kunde icke bestridas.

Jämlikt uppgjord approximativ beräkning skulle med de räckvidder,
som antagligen kunde uppnås från fasta stationer i land med samma
slags apparater som de, hvilka varit i bruk på kusteskadern år 1901,
18 stationer erfordras å Sveriges kuster, Gotland och Öland inberäknade,
för att gifva utevarande fartyg möjlighet att inom området

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 145

Strömstad—Umeå städse stå i förbindelse med land och vederbörande
bevakningschefer.

Med hänsyn till materielens fortgående utveckling ansåge sig emellertid
chefen för flottans stab ej då kunna ifrågasätta hela kustsignalväsendets
kompletterande i detta hänseende, men han hemställde, att
åtgärder måtte vidtagas för upprättande af 4 fasta stationer för gnisttelegrafi.
Kostnaden för hvarje station beräknades till 15,000 kronor.

I det belopp af 300,000 kronor, om hvars beviljande för kustsignalväsendet
Eders Kungl. Maj:t, bland annat, med anledning af berörda
förslag gjorde framställning till 1902 års Riksdag, ingick äfven eu
summa af 60,000 kronor för upprättande af 4 fasta gnistsignalstationer.

Riksdagen beviljade det begärda beloppet under anförande, att ett
tillfredsställande anordnande af kustsignalväsendet måste anses vara för
vårt försvar, både till sjöss och till lands, af en synnerligen stor betydelse.

Af de 4 stationer, för hvilkas anläggande medel sålunda beviljats,
hafva, enligt hvad chefen för flottans stab anmält, 3 nu blifvit anlagda.

Ett skyndsamt anläggande af den fjärde stationen får, särskildt
numera, anses synnerligen önskvärdt, och framställning därom har
gjorts af åtskilliga myndigheter.

För anordnande af denna station erfordras emellertid numera, jämlikt
verkställda beräkningar, ett belopp af 24,000 kronor. Då härför
endast finnes tillgänglig den af Riksdagen beviljade summan af 15,000
kronor, erfordras således ytterligare 9,000 kronor. Såsom anledningar
till prisförhöjningen har marinförvaltningen angifvit, dels att erfarenheten
visat, att gifningseffekten borde ökas, dels att priset å gnistsignalmaterielen
stigit.

Uti det utlåtande, chefen för flottans stab i denna fråga afgifvit,
har han jämväl framhållit den beaktansvärda fördel för försvaret, som
flyttbara gnistsignalstationer erbjöde dels såsom reserv för möjligen
förstörda fasta sådana dels såsom extra stationer å tillfällig operationsbas
eller vid annan viktig plats å krigsskådeplats, där ej fast station funnes.
För dessa olika ändamål vore två flyttbara gnistsignalstationer erforderliga.

Lämpligaste sättet att anordna en sådan station vore att anlägga
densamma å ett fartyg. Visserligen funnes å flertalet af våra större
stridsfartyg gnistsignalstationer anordnade, men af militära skäl syntes
det ej kunna ifrågasättas, att något af dessa fartyg aisåges att uteslutande
användas för tjänst som flyttbar gnistsignalstation.

Bih. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

Marinförvaltningen, som förklarat sig i likhet med chefen för
flottans stab anse, att de föreslagna rörliga gnistsignalstationerna borde
anordnas ombord å fartyg, bar hemställt, att härtill måtte få användas
tvänne af flottans fartyg, hvilka icke längre ingå i mobiliseringsplanen.
Kostnaden för erforderlig materiel har ämbetsverket beräknat till 13,000
kronor för hvartdera fartyget.

Marinförvaltningen har emellertid härjämte framhållit behofvet ax
ytterligare gnistsignalmateriel för stridsfartygens räkning. I underdånig
skrifvelse den 1 nästlidna december har nämligen ämbetsverket anfört,
att de senaste krigshändelserna i Ostasien syntes hafva till fullo ådagalagt
gnistsignalmateriel ens stora betydelse i allmänhet och synnerligast
ombord å fartyg. Marinförvaltningen hade därför tagit under ompröfning,
huruvida icke skäl förelåge att upprätta gnistsignalstationer
äfven på andra fartyg än l:a klassens pansarbåtar, pansar kryssare och
torpedkryssare. De fartyg, som i första hand därvid borde ifrågakomma,
vore jagarna, hvilka utom sin egentliga uppgift hade andra
viktiga sådana att fylla, nämligen att såsom rekognoscörer och bevakningsfartyg
öfverföra meddelanden till hufvudstyrkan eller till signalstationer
i land, och syntes det icke behöfva framhållas, af hvilken
stor betydelse gnistsignalering vid sådana tillfällen skulle vara.

Chefen för flottans stab, hvilkens ståndpunkt till frågan marinförvaltningen
inhämtat, hade för sin del instämt i ämbetsverkets uttalade
åsikt och därvid framhållit, bland annat, att anordnandet af gnistsignalstation
å jagare skulle högst väsentligt öka deras värde
såsom rekognosceringsfartyg och att han, om en sådan station utan
inskränkning i jagarnas sjöduglighet kunde anordnas på dessa fartyg,
så att meddelanden kunde öfverföras på längre distans än gränsen för
den optiska signaleringen, ansåge, att sådana stationer borde upprättas
och under sådan förutsättning på det kraftigaste förordade införandet
af gnistsignalering ombord å flottans jagare.

Att någon fara för sjödugligheten hos jagare genom gnistsignalstationers
införande å dem icke förelåge, har marin förvaltningen ansett
med säkerhet kunna påstås, då ämbetsverket tänkt sig, att masthöjden
icke skulle ökas öfver den nu på jagaren Magne befintliga.

Marinförvaltningen hade dessutom ansett, att upprättande af en
station för gnistsignalering ombord å pansarbåten John Ericsson skulle
i mån kraftigt bidraga till att underlätta spanings- och bevakningstjänsten
för Stockholmseskadern. Jämväl till detta förslag hade chefen
för flottans stab ställt sig gillande och framhållit, att detta skulle blifva
till fördel såväl för meddelanden inom nämnda eskader som för kom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

147

munikationer mellan densamma och kustflottan, då denna senare uppehör
sig i Stockholms skärgård.

Slutligen hade marin förvaltningen på grund af den erfarenhet, som
vunnits under den tid, gnistsignalmaterielen varit i bruk, kommit till
insikt om nödvändigheten af, att vissa af dessa apparater dels borde
finnas i dubbla uppsättningar ombord å fartygen dels borde hållas i
reserv för att vid behof kunna komplettera bristfälliga eller förstörda
gnistsignalapparater, hvarigenom större säkerhet skulle vinnas, att gnistsignalmaterielen
kunde hållas i ett komplett och stridsfärdig! skick.

Då marinförvaltningen icke förfogade öfver medel till dessa ändamål,
har ämbetsverket nu i underdånighet hemställt, det Eders Kungl.
Maj:t ville vid 1906 års riksdag äska anslag dels till inrättande af
stationer för gnistsignalering å jagarna Mode, Magne och Wale med
ett belopp af 6,500 kronor för hvarje jagare eller tillsammans 19,500
kronor dels till inrättande af en station för gnistsignalering å pansarbåten
John Ericsson med ett belopp af 6,000 kronor dels ock till anskaffande
af vissa gnistsignalapparater, att användas såsom kompletterings-
och reservmateriel med ett belopp af 15,500 kronor eller sammanlagdt
en summa af 41,000 kronor.

Förutom dessa gnistsignalstationer har marinförvaltningen gjort
framställning om medel för uppförande af annan signalstation vid Alfsborgs
fästning. Kostnaden för densamma har beräknats till 6,420
kronor.

Chefen för flottans stab, hvilkens utlåtande jämväl i denna fråga
inhämtats, har funnit det vara af stor vikt, att denna signalstation
kommer till utförande. En dylik station vid berörda fästning vore ett
oundgängligt behof för en å västkusten opererande sjöstyrka.

Den sammanlagda summan, som erfordras för samtliga ifrågavarande
signalstationer jämte materiel, uppgår följaktligen till 82,420
kronor.

Detta belopp är ju afsevärdt, men å andra sidan är att uppmärksamma
den stora vikt för försvaret, som ett väl ordnadt signalväsende
utgör. Redan 1902 års Riksdag betonadec vikten af ett väl ordnadt
kustsignalväsende. Sedan dess har det senast utkämpade östasiatiska
kriget än ytterligare inskärpt betydelsen häraf. Världsbekanta torde
vara de i störa fördelar, japanerna drogo af sitt utvecklade signalväsende.
För oss, med våra långsträckta kuster och begränsade stridskrafter
skulle i händelse af krig ett väl ordnadt signalsystem säkerligen
blifva af ovärderlig nytta.»

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag
till täckande
af uppkomna
brister
i anslagen till
flottans nybyggnad
och
underhåll
samt till underhåll
af kustartilleriets

byggnader och
materiel.

[45.]

På grund af de i statsrådsprotokollet anförda skäl hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, för upprättande af signalstationer
och anskaffande af guistsignalapparater, bevilja
på extra stat för år 1907 ett anslag af 82,420 kronor.

Betäckande af brist i anslag till flottans nybyggnad och
underhåll och till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel.

40:o) Kungl. Maj:t har under punkt 45 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att till täckande af uppkomna brister i anslagen till
flottans nybyggnad och underhåll samt till underhäll af kustartilleriets
byggnader och materiel bevilja på extra stat för år 1907 ett anslag af
223,645 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen yttrat följande
till statsrådsprotokollet:

»Enligt hvad som framgår af protokollet öfver sjöförsvarsårenden
den 14 januari 1905 meddelade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
då fråga förekom om ökande af anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, att erfarenheten nogsamt visat, att en ökning
af anslaget vore nödvändig.

Så hade marin förvaltningen redan i slutet af augusti 1904 anmält,
att de för underhåll af flottans fartyg och båtar anvisade delar af
nämnda anslag, hvilka uppginge för Karlskrona station till 510,000
kronor och för Stockholms station till 200,000 kronor, blifvit under
den gångna delen af året så hårdt anlitade, att däraf endast återstode
af det förstnämnda beloppet omkring 150,000 kronor och af det senare
omkring 25,000 kronor. Ämbetsverket hade därjämte anfört, att varfscheferna
tillika meddelat, att de icke kunde afgifva något förslag å
arbeten, som till förekommande af anslagets öfverskridande kunde till
ett följande år uppskjutas, enär inga andra kostnader än för vanliga
och oundgängligen nödvändiga underhållsarbeten vore afsedda att å
ifrågavarande anslagstitlar bokföras. Varfschefen i Karlskrona hade
ansett, att för underhåll af därstädes förlagda fartyg erfordrades ytterligare
under året 137,000 kronor, under det att varfschefen i Stockholm
förklarat sig icke då kunna lämna exakt uppgift å det ytterligare
erforderliga beloppet. Marinförvaltningen hade hemställt, att, för den

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

händelse föreskrift icke ansåges böra meddelas därom, att underhållet
af stationernas fartyg och båtar skulle under återstående delen af året
inskränkas så, att utgifterna kunde hållas inom det för underhållet
anvisade medelsbeloppets återstod, i hvithet fall likväl materielens bestånd
och tjenstbarhet äfventyrades, ämbetsverket måtte få af omhänderhafvande
medel förskjuta hvad som uti ifrågavarande afseende kunde
intill årets slut finnas oundgängligen nödvändigt.

På af departementschefen framställd förfrågan om anledningarna
till att förevarande delar af underhållsanslaget redan under första hälften
af året blifvit så hardt anlitade samt på begäran om uppgift å de arbeten,
som hufvudsakligen ansåges nödvändiggöra öfverskridande af
ifrågavarande anslag, hade varfscheferna såsom anledning till öfverskridandet
uppgifva de ökade kostnader för den flytande materielens
vidmakthållande i stridsdugligt beredskapsskick, som uppstått i följd
af utsträckt användning af densamma, hvarjemte varfschefen i Stockholm
erinrat, att fartygsmaterielen vid stationen ökats med åtskilliga
nybyggda fartyg m. m. Båda varfscheferna hade vidhållit, att de arbeten,
som nödvändiggjorde öfverskridandet, icke vore andra än vanliga
underhållsarbeten och arbeten för fartygens försättande i anbefallda
beredskap.

Vid föredragning af ärendet inför Eders Kungl. Maj:t den 25
november 1904 hade departementschefen icke ansett sig kunna tillråda
Eders Kungl. Maj:t att afstå marinförvaltningens nämnda framställning
och sålunda låta allt arbete för underhåll af flottans fartyg afstanna
intill årets slut, utan hade i stället hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
måtte medgifva, att hvad som under året vore oundgängligen nödvändigt
för ifrågavarande underhåll skulle få af marinförvaltningen med
omhänderhafvande medel bestridas, med föreskrift för ämbetsverket
att taga i beräkning ersättning för hvad sålunda utbetalts vid uppgörande
af förslag till stat för fördelning af anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll för år 1905. Denna hemställan hade blifvit af
Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Vid fördelning af sistnämnda anslag hade Eders Kungl. Magt därefter
gjort afdrag för det belopp, hvarmed 1904 års anslag då ansågs
hafva öfverskridits, och därvid tillika anbefallt marinförvaltningen att
tillhålla varfscheferna att vid handhafvande af de medel, som af underhållsanslaget
blefve till deras förfogande öfverlämnade, iakttaga den
största sparsamhet och redan från början af hvarje år hafva uppmärksamheten
fäst vid, att de anvisade medlen icke finge under året öfverskridas,
samt, därest det skulle befinnas, att anslag utöfver de anvisade

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vore nödvändiga för att icke äfventyra viss materiel, i god tid därom
göra anmälan lios marinförvaltningen med uppgift om de närmare omständigheter,
som föranledt nämnda förhållande, hvarjemte Eders Kungl.
Maj:t tillika ålagt marinförvaltningen att, i händelse af dylik anmälan
från en varfschef, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med den framställning,
som däraf kunde föranledas.

Departementschefen anförde tillika, att genom det afdrag, som
sålunda redan från början blifvit gjordt å 1905 års underhållsanslag,
detta emellertid tydligen blifvit nedbragt till så lågt belopp, att det
icke vore tänkbart, att detsamma kunde förslå för det under året nödvändiga
underhållet, utan syntes ett öfverskridande icke kunna undvikas.
Hade det belopp, hvarmed öfverskridandet under år 1904 ägt
rum, redan då varit till siffran kändt, skulle departementschefen därför
hos Eders Kungl. Maj:t hemställt, att framställning måtte göras till 1905
års riksdag om bristens betäckande, men syntes under dåvarande förhållanden
med denna hemställan böra uppskjutas till år 1906.

De af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet uttalade farhågorna,
att den brist, som sålunda uppstått å 1904 års anslag till
flottans nybyggnad och underhåll, icke skulle kunna af motsvarande
anslag för år 1905 betäckas, hafva blifvit till fullo besannade.

Till täckande af bristen i 1904 års anslag hade vid fördelning af
1905 års anslag afsetts ett belopp af 218,970 kronor 32 öre.

Vid den redovisning för 1904 års anslag, som af marinförvaltningen
lämnades i underdånig skrifvelse den 30 maj 1905, anmälde ämbetsverket,
att väl icke hela nämnda belopp, 218,970 kronor 32 öre, blifvit användt
under år 1904, men att det, som däraf återstode oanvändt, behöfdes för
nödvändiga utgifter å ifrågavarande anslag under år 1905, hvarför
marinförvaltningen anhöll, att hvad som sålunda återstode måtte få
ställas till varfschefernas disposition. Därjämte anmälde marinförvaltningen,
att å andra anslagstitlar af underhållsanslaget än de för fartyg
och båtar uppstått besparingar till belopp af 48,323 kronor 45 öre, och
anhöll ämbetsverket, att detta belopp måtte få kvarstå till den framtida
disposition, hvarom marinförvaltningen efter utredning i vissa afseenden
ämnade göra framställning.

Marinförvaltningens berörda framställningar blefvo af Eders Kungl.
Maj:t bifallna enligt nådigt bref den 30 juni 1905.

En af marinförvaltningen sedermera gjord hemställan att få
använda större delen af sistnämnda belopp för vissa särskilda ändamål
blef emellertid af Eders Kungl. Maj:t lämnad utan bifall.

Det visade sig nämligen snart, att de besparingar, som uppstått,
väl behöfdes för det oundgängligen nödvändiga underhållet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

151

I underdånig skrifvelse den 5 september 1905 anmälde marinförvaltningen,
att enligt från varfschefen i Karlskrona inkommen uppgift
behöfdes för allmänna underhållet och för underhållet af fartyg och
båtar under år 1905, utöfver anvisadt belopp, ytterligare 285,773 kronor 28
öre. Med hänsyn till, bland annat, den begränsade tid afåret, somför
de ifrågasätta underhållsarbetenas utförande blefve att disponera, förklarade
sig emellertid marinförvaltningen anse, att detta belopp kunde
nedsättas till 142,000 kronor, och hemställde marinförvaltningen, att
denna utgift måtte få bestridas med omhänderhafvande medel.

På fråga angående behofvet af ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål för Stockholms station under år 1905 angafs detta utgöra ett
belopp af 102,200 kronor. Genom beslut den 3 november 1905 förklarade
Eders Kungl. Maj:t, att för de sålunda anmälda behofven skulle
användas redan omförmälda besparing å 48,323 kronor 45 öre, samt
medgaf, att därutöfver finge af omhänderhafvande medel användas återstående
erforderliga beloppet, 195,876 kronor 55 öre, hvarjemte Eders
Kungl. Maj:t anbefallde marinförvaltningen att inkomma med förslag till
framställning till innevarande års riksdag om beviljande af medel till
täckande af utgiften å sistnämnda belopp."

Till åtlydnad häraf har marinförvaltningen den 30 november 1905
inkommit med förslag i berörda afseende.

Ämbetsverket hav därvid anfört, att, äfven om ifrågavarande anslag
skulle blifva förhöjdt, till det belopp, som föreslagits för år 1907, al
detta anslag, då det vore beräknadt för hvarje års eget verkliga behof,
dock icke kunde gäldas nu förevarande brist, utan att underhållsarbeten
till motsvarande omfång eftersattes. För bristens täckande måste därför
medel utom anslaget anvisas.

Den brist, som sålunda uppstått, har, såsom framgår af hvad jag
redan anfört, redan blifvit anmäld för 1905 års Riksdag, ehuru då framställning
om dess täckande uppsköts i afvaktan på att bristens belopp
skulle blifva till siffran bestämdt.

Hvad orsaken till bristens uppkomst beträffar, torde jag få hänvisa
till hvad ledan blifvit anfördt. såsom skäl till förhöjning’ af förevarande
anslag.

Någon förhoppning, att bristen skall kunna täckas af framtida
underhållsanslag, förefinnes tydligen icke, därest man icke vill äfventyra
materielens bestånd.

Jag hemställer därför om framställning till Riksdagen om beviljande
af medel pa extra stat för bristens täckande. Såsom nämndt,
uppgår beloppet till 195,876 kronor 55 öre.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är emellertid icke
det enda, å hvilket brist uppstått, Detsamma är nämligen, såsom jag
redan vidrört, äfven förhållandet med anslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel.

Jag har redan vid fråga om ökning af sistberörda anslag erinrat,
hurusom Eders Kungl. Maj:t den 26 augusti 1904 nödgades för underhåll
af mininventarier och ångkranpråmar m. m. anvisa, utöfver redan
afsedt belopp, ytterligare af omhänderhafvande medel 47,200 kronor
samt därefter den 16 december 1904 för underhåll af Karlskrona fästnings
öfriga inventarier 22,515 kronor, hvilket sistnämnda belopp, enligt
Eders Kungl. Maj:ts föreskrift, dock skulle ersättas af 1905 års anslag
till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

I underdånig skrifvelse den 14 april 1905 lämnade marinförvaltningen
en redogörelse för ifrågavarande anslag för år 1904. Af denna
redogörelse framgick, att af förstnämnda belopp, 47,200 kronor, endast
användts 42,312 kronor 70 öre, men att hela bristen å anslaget, med
inberäknande af beloppet å 22,515 kronor, uppgått till 72,721 kronor
10 öre.

Eders Kungl. Maj:t föreskref med anledning häraf den 26 april
1905, med vidhållande af sin förut lämnade föreskrift angående beloppet
å 22,515 kronor, att detta skulle anses såsom ett förskott å 1905 års
anslag, men medgaf, att återstoden af den uppkomna bristen eller 50,206
kronor 10 öre Ange ersättas från femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Förhoppningarna om att ifrågavarande anslag, sedan det för år
1905 blifvit ökadt med 75,000 kronor, skulle åtminstone kunna täcka
bristen å 22,515 kronor hafva emellertid icke gått i uppfyllelse.

Redan i skrifvelse den 6 juni 1905 anmälde marinförvaltningen, att
varfschefen i Karlskrona meddelat, att de medel, som anvisats för
Karlskrona fästnings inventarier med maj månads utgång förbrukats,
hvarför han nödgats tillsvidare inställa dithörande arbeten med undantag
för visst arbete, som icke kunde uppskjutas, och att han anhållit att
för ifrågavarande ändamål erhålla ytterligare 27,000 kronor för år 1905.

Marinförvaltningen erinrade om, att, med anledning däraf att beloppet
å 22,515 kronor skulle från 1905 års anslag utgå, den summa,
som för underhåll af Karlskrona fästnings inventarier kunnat för år
1905 anvisas, blifvit mindre än under föregående år, och hemställde, att
för ändamålet måtte anvisas ytterligare 27,000 kronor af omhänderhafvande
medel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

153

I skrifvelse den 28 juni 1905 anmodade i anledning häraf dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet marinförvaltningen att, då hvad,
såsom redan är nämndt, vid fördelning af 1905 års anslag till flottans
nybyggnad och underhåll blifvit anbefalldt rörande handhafvande af
medlen å sistnämnda anslag tydligen äfven borde iakttagas beträffande
anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, men
af marinförvaltningens framställning icke framginge, huruvida några särskilda
åtgärder blifvit af varfschefen i Karlskrona vidtagna för att
bringa utgifterna från sistnämnda anslag i öfverensstämmelse med anslagets
belopp samt huruvida och i sådant fall hvilken viss materiel
genom ifrågavarande anslags uppgifna otillräcklighet äfventyrades, inkomma
med upplysning i berörda hänseende, hvarjämte departementschefen
framhöll, att, om ock öfverskridande af anslaget till underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel för år 1905 måste äga
rum, samma öfverskridande dock i hvarje fall borde inskränkas till det
belopp, som af anslaget användts till betäckande af bristen å 1904 års
anslag eller således 22,515 kronor.

Marinförvaltningen inhämtade till följd häraf yttrande från varfschefen
i Karlskrona. I afgifvet, af marinförvaltningen sedermera
öfverlämnadt svar anförde denne, bland annat, att för underhåll af
Karlskrona fästnings inventarier utgifvits under åren 1902, 1903 och
1904 respektive 25,567 kronor 93 öre, 27,101 kronor 18 öre och 24,000
kronor 51 öre, men att för år 1905 anvisats allenast 10,000 kronor,
oaktadt han i sitt förslag till årets arbetsplan upptagit behofvet till
37,000 kronor. Han hade, hvad varfvet vidkomme, redan vid årets
början, anbefallt den största möjliga hushållning. Hela den å forten i
Karlskrona fästning uppställda artilleribestyckningen samt där befintliga
maskinerier måste emellertid på grund af sin natur och sitt ändamål
underhållas i tjänstbart skick, hvarförutan materielens bestånd äfventyrades.

Jämte berörda skrifvelse från nämnda varfschef öfverlämnade marinförvaltningen
tillika två skrifvelser från chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
däld han begärde ytterligare medel för underhåll af
byggnader och materiel. Han förklarade sig anse ett belopp af 8,500
kronor, utöfver från början anvisade 9,200 kronor, vara oundgängligen
nödvändigt. Äfven han hade redan i början af året anbefallt den allra
största sparsamhet, men det läte sig icke göra att hålla materielen i
stridsdugligt skick, för så vidt icke ytterligare medel anvisades.

Marinförvaltningen förklarade i underdånig skrifvelse den 22 september
1905, att ämbetsverket fann det till fullo ådagalagdt, att de af

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ifrågavarande anslag till nämnda två myndigheter anvisade belopp vore
otillräckliga, och ansåg det nödvändigt, att för ändamålet ställdes till
deras förfogande ytterligare medel, men hemställde, att beloppet, då
endast omkring tre månader af året återstode, skulle inskränkas till
22,515 kronor.

Enligt nådigt bref den 13 oktober 1905 bemyndigade Eders Knngl.
Maj:t, med anledning af hvad sålunda förekommit, marinförvaltningen
att för ifrågavarande ändamål af omhänderhafvande medel utbetala sistnämnda
belopp och ålade tillika ämbetsverket att inkomma med förslag
till framställning till 1906 års riksdag om beviljande af medel till täckande
af berörda utgift.

Till åtlydnad häraf har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 3 november 1905 inkommit med dylikt förslag, därvid ämbetsverket
förmält, att i dess förslag till ökning af ifrågavarande anslag för
år 1907 väl beräknats en summa af 26,715 kronor till ökning af underhållsbeloppet
för kustpositionernas inventarier, men att i denna ökning
icke inberäknats medel till täckande af förevarande brist.

Slutligen föreligger ännu en brist att täcka å anslaget till underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel.

Såsom jag omnämnt vid fråga om höjning af sistnämnda anslag,
utgå från detsamma jämväl kostnaderna för sjöförbindelserna samt den
yttre renhållningen vid kustbefästningarna.

I underdånig skrifvelse den 20 juni 1905 anmälde marinförvaltningen,
att under år 1904 hade vid Vaxholms kustartilleriregemente å
anslaget till kustartilleribevdiringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför afförts utgifter till sjöförbindelserna inom fästningen
till belopp af 4,624 kronor 96 öre och för den yttre renhållningen till
belopp af 628 kronor 42 öre eller således sammanlagdt 5,253 kronor
38 öre, motsvarande förhållandet mellan beväringens och stammens manskapsstyrka.

Till förklaring häraf hade regementschefen anfört, att under beväringens
öfningar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästnings ångslupar
till afsevärd del toges i anspråk för transport af truppstyrkor, och, då
således denna transport föranleddes af beväringens öfningar, syntes det
vara fullt berättigad^ att anslaget för dessa drabbades af berörda kostnader.
Äfven kostnaderna för den yttre renhållningen ökades afsevärdt
under den tid, beväringsmanskapets öfningar påginge, och syntes därför
äfven delvis böra utgå från samma anslag.

Marinförvaltningen anmärkte för egen del, att det i det hela otillräckliga
anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

155

icke lämnade tillgång till fullständigt bestridande af berörda utgifter.
Det syntes därför marinförvaltningen otvifvelaktigt, att för den del af
dessa utgifter, som till följd af deras egen natur bort från annat anslag
bekostas, sistnämnda anslag jämväl bort anlitas. Marinförvaltningen
vore därför af samma åsikt som chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
men med hänsyn till ett af Eders Ivungl. Maj:t i annat ärende
meddeladt beslut hade ämbetsverket ansett sig böra underställa frågan
Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Den af myndigheterna sålunda uttalade åsikt torde icke vara riktig.
Då kostnaderna för sjöförbindelserna inom kustfästningarna samt för
den yttre renhållningen därstädes äro afsedda att utgå af anslaget till
underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, böra de naturligen
helt och hållet därifrån utgå vare sig de föranledas af stammanskapets
eller de värnpliktiges öfningar. Benägenheten att, när ett ordinarie
anslag icke befinnes vara tillräckligt för därmed afsedt ändamål, öfverföra
eu del af de utgifter, som böra därifrån afgå, till ett förslagsanslag,
hvithet får öfverskridas, bör tydligen icke vinna understöd.

Uti ifrågavarande ärende afslog också Eders Kungl. Maj:t den 18
oktober 1905 marinförvaltningens framställning om, att förevarande utgift
skulle få utgå af anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför, och anbefallde i stället ämbetsverket
att inkomma med förslag till framställning till innevarande
års riksdag om medels beviljande till täckande af ifrågavarande utgift
å tillhopa 5,253 kronor 38 öre.

Med dylikt förslag har marinförvaltningen numera inkommit. Ämbetsverket
har därvid erinrat, att i den af detsamma föreslagna ökningen
af sistnämnda underhållsanslag för år 1907 äfven ingår en summa
af 5,200 kronor till ökning af anvisningarna för sjöförbindelserna och
den yttre renhållningen inom kustbefästningarna. Därest denna höjning
komme att medgifvas, syntes de utgifter af ifrågavarande slag, som
framdeles föranleddes af de värnpliktiges öfningar å kustbefästningarna,
möjligen kunna bestridas af nämnda underhållsanslag, hvadan marinförvaltningen
icke för närvarande ansåge sig böra, innan erfarenhet
härom vunnits, ifrågasätta ytterligare höjning i detta anslag.

Å anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
föreligger följaktligen en brist å tillhopa 27,768 kronor 38 öre.

Lika litet som förhoppning kan förefinnas om, att den af mig
anmälda bristen å anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, uppgående
till 195,876 kronor 55 öre, skall kunna af kommande års
ordinarie anslag betäckas, lika litet synes en dylik förhoppning kunna

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till
påskyndande
af sjomätningarna
vid
rikets kuster.

[46.]

hysas i fråga om den senast omförmälda bristen. Under sådana förhållanden
förefinnes ingen annan utväg än att hos Riksdagen göra
framställning om beviljande af medel till bristens täckande.

I fråga om båda dessa anslag hafva nu myndigheterna blifvit kraftigt
erinrade om nödvändigheten af att begränsa utgifterna inom anslagens
belopp, och torde det därför vara anledning antaga, att detta af
vederbörande myndigheter skall för framtiden iakttagas.

Summan af ifrågavarande brister uppgår i jämnadt tal till 223,645
kronor.»

Utskottet, som, med hänsyn till de i statsrådsprotokollet omförmälda
förhållanden, ansett sig böra tillstyrka Kungi. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må till täckande af uppkomna
brister i anslagen till flottans nybyggnad och underhåll
samt till underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel bevilja på extra stat för år 1907 ett
anslag af 223,645 kronor.

Handeln.

Påskyndande a.f sjömätningarna vid rikets kuster.

41:o) Kung!. Maj:t har uti punkt 46 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster bevilja
på extra stat för år 1907 ett anslag af 41,000 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen hänvisat
till hvad till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari
1902, bifogadt samma års statsverksproposition, anförts rörande behofvet
af extra anslag under de närmaste åren till påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster bevilja på extra stat för år
1907 ett anslag af 41,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.

42:o) Under punkt 47 af denna hufvudtitel har Kung].. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 januari 1906 angifna grunder, af
dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i
sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till
sjöförsvarsdepartementet hörande ämbetsverk, kårer och stater, på
extra stat för år 1907 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af
16,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Dyrtidstillägg åt tjänstemän och vaktmästare vid flottans

pensionskassa.

43:o) Kungl. Maj:t har slutligen uti punkt 48 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1906 beträffande
dyrtidstillägg för vissa statens tjänstemän och betjänte angifna
grunder, finge för år 1906 utgå till tjänstemän och vaktmästare vid
flottans pensionskassa.

Jämväl öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande, hvilket utskottet härmed får

Angående
dyrtidstillägg
åt vissa statens
tjänstemän
och
betjänte.

[47.]

Angående
dyrtidstillägg
åt tjänstemän
och vaktmästare
vid
flottans pensionskassa.

[48.]

anmäla.

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. en inom
Första Kammaren
väckt
motion.

Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

JJtskottets

yttrande.

Undersökning för anordnande af ett ytterligare inlopp till
Karlskrona örlogshamn.

44:o) Uti eu inom Första Kammaren väckt, till förberedande behandling
af statsutskottet hänvisad motion (n:o 1) har herr grefve A.
Wachtmeister föreslagit, att Riksdagen, till undersökning om sättet och
kostnaden för beredande af ytterligare ett inlopp till Karlskrona örlogshamn
med tillräckligt djup för större krigsfartyg, ville, under förutsättning
af bidrag härtill från Karlskrona stad med 3,000 kronor, ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 9,000 kronor.

Vidare har herr G. W. Boos i en inom Andra Kammaren väckt,
äfvenledes till statsutskottet remitterad motion (n:o 3) hemställt, att
Riksdagen, till undersökning om sättet och kostnaden för beredande af
ökadt antal inlopp till Karlskrona med tillräckligt djup för större krigsfartyg,
ville, under förutsättning att bidrag härtill erhölles från Karlskrona
stad eller enskilde med 3,000 kronor, ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande ett belopp af 9,000 kronor.

Utskottet får beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa
framställningar, hänvisa till själfva motionerna.

1 likhet med motionärerna anser utskottet det vara högeligen önskvärdt
att, förutom de för våra pansarbåtar användbara farleder till
Karlskrona örlogshamn, som nu äro eller inom närmaste framtiden blifva
tillgängliga, ett ytterligare dylikt inlopp beredes genom den s. k. östra
farleden. En tillfredsställande undersökning för nämnda farleds upprensning
torde dock, enligt utskottets åsikt, komma att medföra betydligt
större kostnader, än hvad motionärerna i sådant afseende förutsatt,
enär, innan sträckningen af den till upprensning afsedda leden bestämmes,
noggranna undersökningar måste verkställas beträffande lämpligaste
platserna för de befästningsanordningar, som kunna vara nödvändiga
för att hindra farledens begagnande i fientligt syfte.

Då härtill kommer att, såsom motionärerna jämväl framhållit, vissa
utredningar för anordnande af ett östligt inlopp till Karlskrona örlogshamn
redan blifvit genom vederbörande militära myndigheters försorg
under de senare åren verkställda, samt man sålunda bör kunna vara
förvissad om att Kungl. Maj:t, som icke torde sakna medel till bestridande
af kostnaderna för ytterligare undersökningar, om sådana befin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

nas nödiga, ägnar denna fråga sin uppmärksamhet, håller utskottet
före, att beviljandet af det utaf motionärerna ifrågasatta beloppet icke
är för frågans lösning erforderligt, och får i anledning häraf hemställa,

att herrar grefve Wachtmeisters och Roos’ ifrågavarande
motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 13 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkten 1 (ang. höjning af anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater):

af herrar H. P. P. Tamm, F. E. Pettersson, 1. Wijk, friherre J. T.
Gripenstedt, grefve K. A. Posse, grefve C. O. Taube, E. Fränekel, friherre
N. A. IT. Palmstierna, friherre C. H. Falkenberg, G. Olsén, P.
Paulson och P. O. Liedberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

»Vid behandlingen — — — —- — — — — — — — — — —
— — — böra biträda.

I fråga om den föreslagna ökningen af underofficers- och sjömanskårerna
med 35 underofficerare och 255 man har utskottet icke velat
motsätta sig denna ökning i hvad den afser antalet nya beställningar,
men då, enligt hvad utskottet från vederbörligt håll inhämtat, det för
närvarande förefintliga betydande antalet vakanser i 2:a lönegraden af
sjömanskåren icke lärer kunna under innevarande och nästkommande
år fyllas genom uppflyttning af därtill kompetent manskap, har utskottet,
beträffande fördelningen af de nya lönerna å olika lönegrader, ansett
ifrågavarande lönegrads i staten för innevarande år upptagna numerär
böra bibehållas oförändrad under år 1907 samt de af Kung! Maj:t
föreslagna 106 nya beställningarna i denna lönegrad i stället fördelas

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

på sjömanskårens 3:e och 4:e lönegrader, så att staten för nämnda kår
komme att upptaga:

525	man	tillhörande l:a	lönegraden,
1,294	»	»	2:a	»
813	))	»	3:e	»
584		)>	\|3:e (4:e	» i 6 månader, » i 6 »
584	»	)>	4:e	»
3,800
Hvad	beträffar lierr	J. G.	Petterssons in. fl. — — —

— — — något att erinra.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda medelsbeliofvet under anslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

	För 1906 af Riksdagen anvisadt	För 1907 beräknadt behof.	Ökning.	Minskning.
Officerskåren.................................	635,880	_	655,520	—	19,640	—	—	—
Reservofficersaspiranter..................	26,700	—	26,700	—	—	—	—	—
IJnderofficerskåren ........................	536,900	—	577,080	—	40,180	—	—	—
Sjömanskåren................................	1,558,131	60	1,648,452	60	90,321	—	—	—
Skeppsgossekåren...........................	18,706	25	22,447	50	3,741	25	—	—
Mariningenjörkåren........................	187,875	—	199,595	—	11,720	—	—	—
Marinintendenturkåren...................	233,189	50	250,984	50	17,795	—	—
D:o i flottans reserv	4,285	—	4,285	—	—	—	—	—
Ecklesiastikstaten...........................	8,550	-	8,900	—	350	—	—	—
Marinläkarkåren............................	77,635	—	95,240	—	17,605	—	—	—
Poliskåren.....................................	46,900	—	46,900	—	—	—	—	—
Inkvarteringsbidrag för officerare och.
underofficerare, förslagsvis .........	215,740	—	228,100	—	12,360	—	—	—
Reserv- och indragningsstater samt
båtsmanskompanierna, förslagsvis	41,798	32	41,284	32	—	—	514	—
Dagaflöning till officerare och under-
officerare, förslagsvis..................	481,126	50	505,385	50	24,259	—	■-	—
I riksstaten afrundadt med ............	—	83	—	58	—	—	—	25
Summa kronor	4,073,418	—	4,310,875	—	237,971	25	514	25

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

Utskottet tiar alltså under detta anslag ifrågasatt nedsättningar i
jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag å tillhopa 49,241 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må

a) med godkännande — — — — — — — —
—- — — officerare;

b) med godkännande af det vid berörda statsrådsprotokoll
fogade förslag till stat för flottans underofficerskår
(bil. n:o 2 vid nämnda protokoll) öka denna
kår med 35 underofficerare;

c) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans sjömanskår (bilaga
vid denna reservation) öka denna kår med 255
man, fördelade å de olika lönegraderna på sätt bilagan
utvisar;

d) —1) (lika med utskottets förslag; samt

in) vid bifall till hvad utskottet under mom. a)—1)
hemställt och med godkännande af det vid förenämnda
statsrådsprotokoll fogade förslag till stat å
dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan
(bil. n:o 5 vid nämnda protokoll) höja anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater med 237,457
kronor eller från 4,073,418 kronor till 4,310,875 kronor.»

vid punkten 2 (ang. höjning af anslaget till beklädnad åt sjömansoch
skeppsgossekårerna):

af herrar //. P. P. Tamm, F. E. Pettersson, 1. Wijk, friherre J. T.
Gripenstedt, grefve K. A. Pa sse, grefve C. O. Taube, E. Fränekel, friherre
N. A. H. Palmstierna, friherre C. IT. Falkenberg, G. Olsén, P. Paulson
och P. O. IAedberg, hvilka ansett, att utskottet bort föreslå,

att Riksdagen, med bifall till K. M:ts ifrågavarande
framställning, måtte höja reservationsanslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna med
35,605 kronor, eller från 429,995 kronor till 465,600
kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vid punkten 3 (ang. höjning af anslaget till naturaunderbåll åt personal
vid flottan):

af herrar II. P. P. Tamm, F. E. Pettersson, I. Wijlc, friherre J. T.
Gripenstedt, grefve K. A. Posse, grefve C. 0. Taube, E. Fränekel, friherre
i\T. A IT. Palmstierna, friherre C. i/. Falkenberg, 6''. Olsén, P. Paulson
och P. (9. Hedberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan med 68,234 kronor
eller från 1,042,080 kronor till 1,110,314 kronor.

vid punkten 19 (angående anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel): af

herrar P. Pehrson, S. O. Nyländer, C. Persson, IL Andersson, P.
Olsson, D. Persson, A. Wiklund, J. A. Sjö och E. Hammarlund, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Med hänsyn till ofri ga störa anslagskraf under denna hufvudtitel
har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka beviljande af hela det
belopp, 5,164,000 kronor, som af Kungl. Maj:t för år 1907 äskats till
nyanskaffning af krigsfartygsmateriel. Dock bär utskottet icke velat
motsätta sig denna Kungl. Maj:ts framställning i hvad densamma afser
anvisande af medel till fullbordande af arbetet å en jagare och två l:a
klass torpedbåtar, för hvilka redan beslutade fartyg nu begärts tillhopa
966,000 kronor, utan anser utskottet den åsyftade kostnadsminskningen
böra åstadkommas genom inskränkning af det antal öfriga krigsfartyg,
för hvilkas nybyggnad Kungl. Maj:t äskat medel, och får utskottet
föreslå, att dessa fartyg minskas med en jagare. Vid bifall härtill
skulle ifrågavarande nu för år 1907 begärda anslag 5,164,000 kronor
kunna nedbringas med en tredjedel af det för påbörjande af tre dylika
fartyg beräknade beloppet 1,893,000 kronor eller med 631,000 kronor
till 4,533,000 kronor.

Hvad beträffar herr Broströms ofvanberörda motion — — — —
— — — — — sådan båt.

Utskottet anser sålunda, att för år 1907 bör anvisas till fortsättande
af arbetet å en jagare 606,000 kronor och å två l:a klass torpedbåtar
360,000 kronor, till påbörjande af ytterligare två jagare 1,262,000
kronor och af sex nya l:a klass torpedbåtar 1,155,000 kronor samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

163

till anskaffning af fem 2:a klass torpedbåtar 1,150,000 kronor eller
tillhopa 4,533,000 kronor, och hemställer alltså,

att Riksdagen må:

a) på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen på extra stat för år 1907
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel beviljar ett
anslag af 4,533,000 kronor;

b) att herr Broströms — — — — — — — —
bifallas.»

vid punkten 31 (ang. anslag för anskaffande af transportmedel för
flottans varf):

af herr D. Persson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

samt vid punkten 44 (ang. ifrågasatt anslag till undersökning för
anordnande af ett ytterligare inlopp till Karlskrona örlogshamn):

af herrar P. Pehrson, F. E. Pettersson, I. Wijlc, friherre J. T. Gripenstedt,
grefve K. A. Posse, grefve C. O. Taube och C. H. Wallentin,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»I anslutning till hvad uti förevarande båda motioner uttalats anser
utskottet det vara synnerligen af behofvet påkalladt, att den s. k. östra
farleden till Karlskrona snarast möjligt genom upprensning göres tillgänglig
jämväl för våra större krigsfartyg, så att blockad af Karlskrona
örlogshamn i möjligaste mån försvåras; och finner sig utskottet
höra tillstyrka, att nödiga medel till en noggrann och fullständig undersökning
för berörda farleds upprensning till erforderligt djup ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande.

Att, såsom motionärerna föreslagit, Karlskrona stad eller för saken
eljest ekonomiskt intresserade böra i någon mån deltaga i kostnaderna
för en dylik undersökning, håller utskottet för skäligt, då upptagandet
af ifrågavarande kortare, mera inomskärs liggande farled otvifvelaktigt
kommer att medföra afsevärda fördelar för kustfarten.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar grefve Wachtmeisters
och Roos’ i ämnet gjorda framställningar,

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

må, till undersökning i fråga om sättet och kostnanaden
för beredande af ytterligare ett inlopp till
Karlskrona örlogshamn med tillräckligt djup för större
krigsfartyg, under villkor att bidrag härtill med 3,000,
kronor lämnas från Karlskrona stad eller enskilde
å extra stat för år 1907 bevilja ett anslag af 9,000
kronor.»

Herrar K. E. Bohnstedt, A. H. Hammarskjöld och K. Starbäck hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling
inom utskottet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

165

Bilaga till reservationen vid punkten 1.

Stat

för flottans sjöman skår.

Antal.			Kr.	Ö.	Kr.	ö.
i	1 j/12 månaders månadslön å 30 kr.............. .a onegra ^agafl5ning 30 öre i 365 dagar.............	...\ ...t	652	—
524	D:o d:o .............		341,648	—
			422	50
1	a i0ne®raa\dagaflöning å 50 öre i 365 dagar.............	...}
1,293 1			546,292 290	50
„ ... , /12 månaders månadslön å 12 kr.............. ,e onegra ^agaflgning y 40 öre i 365 dagar.............	...t -/
812	D:o d:o .............		235,480	—
1	. ,/6 månaders månadslön å 12 kr............... ) ''e ne®ra ^(Jagaflöning å 40 öre i 184 dagar............. 1 , ... .(6 månaders månadslön å 6,BO kr............ }4-.e lonegrad\|dagaflöning ä 3() öre j 181 dagar............	:::] :::)	238	90
583	D:o d:o .............		139,278	70
1	4:e lönegrad\|dagaflöning å g() öre . 365 dagar ...........	...1 .../	187	50
583	D:o d:o ...........		109,312	50
3,800			1,373,802	60
	Afgår dagaflöning under tjänstgöi*ing å varfvet, förslagsvis	30,000	—	1,343,802	60
	Lega å 50 kr., förslagsvis för 750 man....................... Bekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till v	ärf-	—	—	37,500	—
	ningsförrättaren, förslagsvis för 750 man..............		—	—	30,000	—
	Arfvode för 127 kompanikorpraler å 5 kr. i månaden...		—	—	7,620	—
			_	_	57,000	_

	Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.................................		—	—	172,530	—
	Summa kronor		—	1,648,45260

Anmärkningar:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 750 man.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 1,819
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

167

Bil. n:o 1.

Stat

för flottans un der officerskår.

An-		Fast lön.	Beklädnads-	Summa.
tal.				ersättning.
	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
1	Fiaggunderofficer (styrman, konstapel eller skep-
	pare) ......................................................	900	—	200	—	1,100	—
91	D:o ......................................................	81,900	—	18,200	—	100,100	—
1	D:o (maskinist).......................................	1,140	—	200	—	1,340	—
63	B:o ......................................................	71,820	—	12,600	—	84,420	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
	tersman) .......................................	900	—	200	—	1,100	—
8	D:o ......................................................	7,200	—	1,600	—	8,800	—
1	Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel		—
	eller skeppare) ..........................................	900		200	—	1,100	—
185	D:o ......................................................	166,500	—	37,000	—	203,500	—
1	D:o (maskinist) ....................................	900	—	200	—	1,100	—
130	D:o ......................................................	117,000		26,000	—	143,000	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
	tersman) .......................................	900	—	200	—	1,100	—
15	D:o ...................................................	13,500	—	3,000	—	16,500	—
498	Summa kronor	463,560	—	99,600	—	563,160	—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) och underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare eller kvartersman) eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

vid Karlskrona vid Stockholms

station station

för fiaggunderofficer............................. 240 kronor; 300 kronor.

» underofficer af 2:a graden................ 180 » 240 »

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 2.

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal		Kr.	Ö.	Kr.	ö.
1	. . , (12 månaders månadslön å 30 kr..................\ l.a lönegrad jdagaflöning å 80 öre i 365 dagar................/	652	—
511	D:o d:o ................	333,172	—
1	0 , /12 månaders månadslön å 20 kr..................\ .a onegra ^dagaflöning å 50 öre i 365 dagar................./	422	50
1,293	D:o d:o .................	546,292	50
1	„ , /12 månaders månadslön å 12 kr..................\ 3:e lönegrad jdagaflöning å 40 ör0 . 365 dagar................./	290	—
779	D:o d:o .................	225,910	—
1	, , /6 månaders månadslön å 12 kr...................j 13:e lönegrad \|dagaflöning å 40 öre i 184 dagar................1 \| , , [6 månaders månadslön å 6,50 kr..................\| \|4:e iönerrad ^daga£ÖI1jng ä 30 ör6 i 181 dagar.................J	238	90
565	D:o d:o .................	134,978	50
1	, , J12 månaders månadslön å 6,50 kr................\ 4:e lönegrad j£agaflöning å 30 öre i 365 dagar................./	187	50
565	D:o d:o .................	105,937	50
3,718		1,348,081	40
	Afgår dagaflöning under tjänstgöring å varfvet, förslagsvis Lega å 50 kr., förslagsvis för 750 man..............................	30,000	—	1,318,081	40
	—	—	37,500	—
Rekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värf-
	ningsförrättaren, förslagsvis för 750 man....................	—	—	30,000	—
	Arfvode för 127 kompanikorpraler & 5 kr. i månaden.........	—	—	7,620	—
	Uppmuntringspenningar, förslagsvis .................................	—	—	55,800	—
	Inkvarteringshidrag förslagsvis.........................................	—	—	170,190	—
	Summa kronor	—	—	1,619,191	40

Anmärkningar:

Ilo. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltåligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

169

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 750 man.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 1,806
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för under officer skorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare 10 kronor.

Bih. till Rihd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afl. 6 Käft.

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 3.

Stat

för marinintendenturkåren.

Antal.		Kr.	Ö.	Kr.	ö.
1	Marinöfverintendent och. chef:
	arfvode.....................................................................	—	—	1,000	—
1	Förste marinintendent:
	lön .........................................................................	4,000	—
	dagaflöning ä 5 kronor...............................................	1,825	—	5,825	_
2	Förste marinintendenter ...................................................	—	—	11,650	—
1	Marinintendent af l:a graden, l:a löneklassen:
	lön.......................................................................	3,400	—
	dagaflöning å 4 kronor..............................................	1.460	—	4,860	_
12	Marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen .................	—	-	58,320	—
1	Marinintendent af l:a graden, 2:a löneklassen:
	lön.........................................................................	2,400	—
	dagaflöning å 4 kronor...............................................	1,460	—	3,860
5	Marinintendenter af l:a graden, 2:a löneklassen..................	—	—	19,300	—
1	Marinintendent af 2:a graden:
	lön...........................................................................	1,500	—
	dagaflöning å 3 kronor................................................	1,095	-	2,595
21	Marinintendenter af 2:a graden..........................................	—	—	54,495	_
1	Marinunderintendent:
	lön............................................................................	720	—
	dagaflöning å 3 kronor...............................................	1,095	—	1,815	—
22	Marinunderintendenter......................................................	—	—	39,930	-
68
1	Auditör vid Karlskrona station:
	lön.........................................................................	3.000	—
	tj änstgöringspenningar................................................	1,000	—	4,000	—
	Transport	—	\|-	207,650

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

171

Antal.		Kr.	ö.	Kr.	ö.
	Transport	—	—	207,650	—
1	Auditör vid Stockholms station:
	arfvode......................................................................	1,800	—
	tj änstgöringspenningar...............................................	700	—	2,500	_
1	Advokatfiskal vid Karlskrona station:
	arfvode......................................................................	1,800	—
	tj änstgöringspenningar................................................	700	—	2,500	_
3 1	Väbel vid Karlskrona station:	''
	lön...........................................................................	600	—
	dagaflöning å 1 kr. 65 öre...........................................	602	25	1,202	25
1	Väbel vid Stockholms station............................................	—	—	1,202	25
1	Vaktmästare vid Karlskrona station:
	lön............................................................................	500	—
	tj änstgöringspenningar................................................	300	—	800	_
6	V aktmästare, däraf 3 vid Karlskrona och 3 vid Stockholms station	_		4,800	—
7	Dagaflöning till marinunderintendenter öfver stat...............	—	—	2,190	—
	Missräkningspenningar till kassör å hvardera stationen å
	500 kronor.................................................................		—	1,000	—
	Inkvarteringsbidrag, förslagsvis........................................	—	—	27,140	—
	Summa kronor		—	250,984	50

Anmärkningar:

Iso. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af

		vid Karlskrona	vid Stockholms
		station	station
förste marinintendent		............. 600 kronor	1,000 kronor
marinintendent af l:a	graden ........................	............. 400 »	500 »
marinintendent af 2:a marinunderintendent	graden och^	............ 300 »	400 >
väbel.......................		............ 240 »	300 »

2:o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med
500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väbel ökas lönen efter
5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare
100 kronor. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor.

3:o. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån kvart
år, lönen minskas med 150 kronor.

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4.

Stat

för marmläkarkåren.

Antal.		Kr.	ö.	Kr.	ö.
1	Marinöfverläkare, tillika förste marinläkare:
		3,400	_
	dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar.................................	2,190	—
	arfvode ........................................................................	1,000	—	6,590	_
1	Förste marinläkare:
	lön...............................................................................	3,400	—
	dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar.................................	1,825	—	5,225	_
1	D:o ....................................................................................	—	—	5,225	—
1	Marinläkare af l:a graden:
	lön.............................................................................	2,400	—
	dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.................................	1,460	—	3,860	—
9	D:o ...................................................................................	_	_	34,740	_
13				55,640
20	Marinläkare af 2:a graden, arfvoden å 1,200 kronor...............	—	—	24,000	—
10	Marinläkarstipendiater, stipendier å 600 kronor ....................	—	—	6,000	—
	Dagtraktamente till marinläkare af 2:a graden ock. marinläkar-
J	stipendiater under tjänstgöring i land, förslagsvis...........	—	—	4,000	—
1	Inkvarteringskidrag förslagsvis.............................................	—	—	5,600	—
; ]	Summa kronor	—	—	95,240	—

Anmärkningar:

l:o. Marinläkare af 2:a graden och marinläkarstipendiat erhålla, då de äro förordnade till tjänstgöring
i land, dagtraktamente å 7 kronor.

2:o. För förste marinläkare ökas lönen efter 5 års tjänstgöring såsom sådan med 600 kronor.

För marinläkare af l:a graden ökas lönen efter 5 års tjänstgöring i samma grad med 500 kronor
och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor.

För marinläkare af 2:a graden ökas arfvodet efter 5 års tjänstgöring i samma grad ined 300
kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

173

3:o. Marinöfverläkare, förste marinläkare ocli marinläkare af l:a graden, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, erhålla inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

Marinöfverläkaren ........................................................... 1,200 kronor.

Förste marinläkare vid Karlskrona station eller å kustposition 600 »

Marinläkare af l:a graden vid Stockholms station.................. 500 »

D:o d:o vid Karlskrona station eller å kustposition.
....................................................................... 400 »

4:o. Skulle det i staten bestämda antalet marinläkare af 2:a graden icke finnas fulltaligt, må de
arfvoden, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning af
ett vakanserna bland marinläkare af 2:a graden motsvarande antal marinläkarstipendiater.

5:o. De båda sjukhusläkarne vid Karlskrona station åtnjuta hvardera ett arfvode af 500 kronor
för år från anslaget till sjukvård.

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 5.

Stat

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan.

Kr.	ö.
10,220
15,330	—
60,225	—
131,400	—
142,350	—
55,407	—
46,720
5,420	25
67,890	—
78,894	75
5,840	-

Officerskåren.

4 Flaggman .................. dagaflöning ä 7 kr. i 365 dagar

7 Kommendörer............. » »6 »

33 Kommendörkaptener.... > » 5 >

90 Kaptener.................... > »4 »

130 Löjtnanter

underlöj tnante:

264

sr och |
[lanter )

> 3

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och. i sjökarteverket.
..............................................................

Underofflcerskåren.

92 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)

dagaflöning ä 1 kr. 65 öre i 365 dagar...............

64 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i

365 dagar .........................................................

9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar
186 Underofficerare af 2:a gr. (styrmän, konstaplar eller
skeppare) dagaflöning ä 1 kr. i 365 dagar...........

1 kr. 65 öre i 365 dagar....................................

16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar....
498

Transport

Kr.

359,525

25,000

260,172

Kr.

334,525

260,172]—| 334,525

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
Transport	—		260,172	—	334,525	—
Af går dagaflöning under tjänstgöring på varf vet förslagsvis:
för 64 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.
i 225 dagar ......................................	28,800	—
» 9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar	3,341	25
> 131 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning
å 1 kr. 65 öre i 225 dagar....................................	48,633	75
* 35 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar ...	3,600	—
> 11 ndei officerare af öfriga stater....................	9,000	-	93,375	—	166,797	—
Summa kronor	—	—	—	—	501,322

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

Bil. n:o 6.

Stat

för kustartilleriet.

Antal.			Krön	O 1*.
	I. Lön och dagaflöning.
	Officerare.
1	Chef för kustartilleriet:
	lön....................................................................	8,000	—
	dagaflöning å 7 kronor..''.....................................	2,555	—	10,555	—
1	Öfverste:
	lön....................................................................	6,000	—
	dagaflöning å 6 kronor.......................................	2,190	—	8,190	_
1	Öfverste..................................................................	—	—	8,190	—
1	Öfvers tlöjtnant:
	lön....................................................................	4,500	—
	dagaflöning ä 5 kronor.......................................	1,825	—	6,325	—
1	Öfverstlöjtnant.........................................................	—	—	6,325	—
1	Major:
	lön....................................................................	4,000	—
	dagaflöning å 5 kronor.......................................	1,825	—	5,825
4	Majorer .................................................................	—	—	23,300	—
1	Kapten af l:a klassen:
	lön....................................................................	3,400	—
	dagaflöning å 4 kronor.......................................	1,460	—	4,860	—
17	Kaptener af l:a klassen............................................	—	—	82,620	—
1	Kapten af 2:a klassen:
	lön....................................................................	2,400
	dagaflöning å 4 kronor......................................	1,460	—	3,860	—
14	Kantener af 2:a klassen............................................	—	—	54,040	—
43	Transport	—		214,090	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

177

Antal.				Krön	O	r.
43	Transport	—	—	214,090	-
1	Löjtnant:
	lön....................................................................	1,500	—
	dagaflöning ä 3 kronor......................................	1,095	—	2,595	_
30	Löj tnanter...............................................................	—	-	77,850	-
1	Underlöj tnant:
	lön....................................................................	720	—
	dagaflöning å 3 kronor.......................................	1,095	—	1,815	_
15	Underlöjtnanter.................................................	—	—	27,225	—	323,575
90
	Reservofflcersaspiranter.
1	Reservofficersaspirant:
	dagaflöning å 4,50 kronor...................................	—	—	1,642	50
5	Reservofflcersaspiranter............................................	—	—	8,212	50	9,855
6	Underofficerare.
1	Underofficer af l:a graden:
	lön..................................................................	1,200
	dagaflöning å 2 kronor.......................................	730	—	1,930			\|
51	Underofficeraré af l:a graden....................................	—	—	98,430	—
1	Underofficer af 2:a graden:						1
	lön.................................................................	900	—				1
	dagaflöning å 1,50 kronor...................................	547	50	1,447	50
105	Underofficerare af 2:a graden..................................	—	—	151,987	50	253,795
158
	Manskap.
1	l:a lönegrad (underofficerskorpral):
	lön................................................................	300	—
	dagaflöning å 70 öre.........................................	255	50	555	50
165	l:a lönegrad (underofficerskorpraler).......................	—		91,657	50
1	2:a lönegrad:
	lön.......................... .......	204	—
	dagaflöning å BO öre..........................................	182	50	386	50
401	2:a lönegrad ...............................................	—		154,986150
568	Transport		-	247,586		587,225	—

Bth. till Rilatd. Prof. 11)06. 4 Sami. 1 Afd. 6 lläft. 23

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

i Antal.			Krön	o r.
'' 568	Transport	—	—	247,586	—	587,225	—
1	3:e lönegrad:
	lön....................................................................	144	_
	dagaflöning å 40 öre..........................................	146	—	290
! 218	3:e lönegrad............................................................	—	—	63,220
1	4:e lönegrad:
	lön....................................................................	78	—
	dagaflöning å, 30 öre..........................................	109	50	187	50
\| 547	4:e lönegrad.............................................................	—	—	102,562	50	413,846
1,335 \|	Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af					1

	de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner, som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne-grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om det under III här nedan förslagsvis beräknade belopp därtill visar sig otillräckligt.
	Civilmilitär personal.
1	Regementsintendent''):
	lön....................................................................	3,000	—
	tjänstgöringspenningar.......................................	1,000	—	4,000 4,000
1	Regementsintendent*) ..............................................	—	—	—
1	Fästningsförvaltare *):
3	lön....................................................................	2,200	—
1	tjänstgöringspenningar.......................................	300	—	2,500		10,500
		—	—		—
\|	II. Arfvoden.
1	Auditör..................................................................	—	—	800	—
1	Regementspastor.....................................................	—	—	1,000	—
	Fästningspredikant...................................................	—	—	120	—	1,920
1 3	Transport	—	—		1,013,491

x) Efter 5 urs tjänstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och efter 10 års tjänstgöring
i samma grad med ytterligare 500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

179

Antal.

Transport

III. Rekryteringskostnader.

Lega, som vid första anställning utgår med 50 kronor
och vid rekapitulation enligt af Kung! Maj:t utfärdade
bestämmelser, dock icke öfver 162/s kronor
för hvarje år af anställningstiden, samt öfriga rekryteringskostnader,
beräknade efter 40 kronor per
man, däraf högst 30 kronor till värfvaren, förslagsvis

IY. Inkvarteringsbidrag.

Inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare,
regementsintendenter och fästningsförvaltare, förslagsvis.
............................................................

Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis
...................................................................

Anm. 1. Officer, underofficer, regementsintendent och
fästningsförvaltare, som icke åtnjuta fri bostad i kronans
hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt

belopp af:	kust-	i Stockholm
	fästning	eller G-öteborg
	kr.	kr.
generalsperson.................	—	1,500
öfverste .........................	900	1,200
öfverstlöjtnant eller major.	600	1,000
kapten ..........................	400	500
snbalternofficer ...............	300	400
regementsintendent ..........	400	500
fästningsförvaltare............	300	400
underofficer af l:a graden .	240	300
underofficer af 2:a graden.	180	240

Anni. 2. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 50
att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp
å kustfästning af 10 kr. och i Stockholm eller G-öteborg
af 15 kr.

Summa kronor

Krono r.

22,500

22,160

6,420

1,013,491''-

22,500

28,580

1,064,571]-

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och därmed jäm-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

17,000

29,200

49,600

8:gr| 95,800

| 4,073,418
429,995
1,042,080
22,000

1.840.000

1.200.000

14,900

780,000

84,615

S:gr

Tr:pt

69,000j -

9,556,008

9,651,808;—j

17,000

29,200

49,600

95,800:

4,073,418|

429,995!

l,042,080j

22,000

1.840.000

1.200.000

14,900

780,000

84,615

69,000

9,556,008

9,651,808|

Sjöförsvars Departementet

och

Departementschefen...............................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
Marinförvaltningen ..................................................

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande
Okas med..........................................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
Ökas med ...........................................................

Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags Ökas

med ...........................................................

Ersättning för rustning och rotering, förslags Minskas

med.........................................................

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations Ökas

med .....................................................

Flottans öfningar, reservationsanslag........................

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och er ÖJcas

med ...............................................................

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag..................

Sjökrigsskolan ...................................................

Skeppsgosseskolan. Nuvarande belopp...............

Ökas med .........................................................

Marinintendentskolan, reservationsanslag............

Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag...

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

181

lätt. A.

riksstatens Femte hnfvndtitel.

	Förslag till blifvande riksstat: *
	Anvisning		Indelning och därmed jäm-förlig anvisning på förslag.	Summa.
departementet.	kontant.		Friheter.	Ersättningar.
öfverstyrelsen.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
samt kommandoexpeditionen......................................	17,000 29,200 49,600	—		—	—	—	17,000 29,200 49,600	—
S:gr	95,800	—	—-	—		—	95,800	—
belopp ................................................ 4,073,418: — ............................................................. 187,032: —	4,260,450						4,260,450
reservationsanslag. Nuvarande belopp 429,995: — ............................................................... 26,503: -	456,498						456,498
anslag. Nuvarande belopp.................. 1,042,080: — .............................................................. 47,018: —	1,089,098						1,089,098
anslag. Nuvarande belopp ............... 22,000: — ............................................................... 5,000: —	17,000						17,000
anslag. Nuvarande belopp.................. 1,840,000: — ............................................................... 410,000: —	2,250,000						2,250,000
reservationsanslag........................................................ sättning därför, förslagsanslag. Nuv. bel. 780,000: — ................................................................. 370,000: —	1,200,000 14,900 1,150,000	—		—	—	—	1,200,000 14,900 1,150,000
.................................................................. 16,100: — .................................................................. 46,265: — ................................................ 13,650: — ............................................... 5-120: — 18,770: — ................................................................ 8,600: —	89,735						89,735
	69,000	—	—	—		—	69,000	—
S:gr	10,596,681	—	—	-	—	—	10,596,681	- -
Tr:pt	10,692,481	—	—	-		_	10,692,481	—

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Tr:pt

1906 års riksstat anslår:

S:gr

Indelning och därmed jämförlig
anvisning

Anvisning i på förslag.

Summa.

kontant.	»	Friheter.	Ersättningar.
Kronor. 9,651,808	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor. 9,651,808	Ö.
1,039,129	—	—	—	—	—	1,039,129
145,704	—	—	—		—	145,704
249,397	—	:--	—		—	249,397
231,562	—		—	—-	—	231,562
160,000	__	__	_	__	_	160,000	_
290,000	—	—	—	—	—	290,000	—
—	—	—	—		—	—	—
14,000	—		—	—	—	14,000	—
2,129,792		—	—	—	—	2,129,792	—
27,700						27,700
13,000 2,000	—	—	—	—	—	13,000 2,000	—
22,254	—	—	—		—	22,254	—
34,100	—	—	—	—	—	34,100	—
141,543	—		—	—	—	141,543	—
12,500	—	—	—		—	12,500	—
253,097			—	—	—	253,097	—
12,034,697	—			—	—	12,034,697 —

Kust Aflöning

för kustartilleriets personal. Nuvarande

Ökas med.............................................................

Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservations öhas

med ........................................................

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, förökas
med ........................................................

Underhäll af kustartilleriets byggnader och materiel,

Ökas med ........................................................

Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag............

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beKrigsöfningar
vid kustpositionerna, reservationsanSjukvård
för kustartilleriets personal, reservations -

Diverse

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp...

Minskas med ......................................................

Ersättning åt officerare och ingenjörer under anResestipendium
åt läkare vid flottan och kust Diverse

behof ...........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.

Ökas med ...............................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags Ökas

med ...............................................................

Extra utgifter ............................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

183

Förslag till blifvande riksstat:

Tr:pt

artilleriet.

belopp ...................................................	1,039,129	—
25,442	—
anslag. Nuvarande belopp ...............	145,704	—
2,331	—
slagsanslag. Nuvarande belopp.........	249,397	—
3,986	—
reservationsanslag. Nuvarande belopp	231,562	—
94,875	—
klädnad och ersättning därför, förslagsanslag ...
slag. (Nytt.) ....................................... anslag ...................................................	S:gr
anslag.
	27,700
	1,000: -
ställning eller kommendering utrikes, artilleriet, reservationsanslag................ Nuvarande belopp.................................	.. 34,100
2,650	—
anslag. Nuvarande belopp...................	. 141,543	■-
.. 9,462	■—

S:gr

Tr:pt

Anvisning kontant.	i	Indelning och därmed jäm-förlig anvisning på förslag.	Summa.
Friheter.	\| Ersättningar. i
Kronor.	6.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
10,692,481	—		—	——	—	10,692,481	—
1,064,571	—	—	_		_	1,064,571	_
148,035	—		—		—	148,035	—
253,383	—	—	—		—	253,383	—
326,437	_	__		__	_	326,437
160,000	—		—		—	160,000	_
290,000	—	—	—	—	—	290,000	—
15,000	—		—		—	15,000	-1
14,000	—	—	—	—	—	14,000	-j
2,271,426	—		—		—	2,271,426	—
26,700						26,700
13,000	—	—	—		—	13,000	—
2,000	—		—	—	—	2,000	—
22,254	—	—	—	—	—	22,254	—
36,750	—		—	—	—	36,750	—
151,005	_		_	__	_	151,005
12,500	—	—•	—		—	12,500	—
264,209	_	—	—	—		264,209	—
13,228,116	_	\|			13,228,116	—

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1906 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.		Indelning och förlig a pa fb Friheter.	därmed jäm-a visning rslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
12,034,697	—	—	—	—	-	12,034,697	—
65,000						65,000
1,600,000	—	405	—	4	—	1,600,409	—
100,800						100,800
9,000	—		—	—	—	9,000	—
13,000	—	—	—		—	13,000	—
1,787,800	—	405	—	4	—	1,788,209	-
13,822,497	-	405	-	4	—	13,s22,906	—

Han Sjökarteverket,

reservationsanslag. .........................

Lots- och. fyrinrättningen med lifräddningsanstal kontant

....................................................................

Ökas med..............................................................

Undervisningsanstalter för sjöfart .........................

Nautisk-meteorologiska byrån ...........................

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
byrån, förslagsanslag ...............

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

185

	Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning	och därmed järn-
	Anvisning		förlig anvisning
		pa förslag.
							Summa.
	kontant.
			Friheter. .. .	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	..
Tr:pt	13,228,116	—	—	—	—	—	13,228,116
deln.
terna, reservationsanslag. Nuvarande anvisning i	65,000	—	—	—		—	65,000
............................................................ 1,600,000: —
............................................................... 100,000: —	1,700,000	___	405	_	4		1,700,409 100,800
	100,800	—	—	—	—	_	_
terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-	9,000		—	—	—	—	9,000
	13,000		—	—	—	—	13,000	-
S:gr	1,887,800	-	405	—■	4	—J 1,888,209
Summa	15,115,916		405	—	4		15,116,325	—

Bill. till Riksd. Prof,. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Lift. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte liufvudtiteL

	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö. i
Sj 0 försvarsdepartementet:
Flottan ock Kustartilleriet.
Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel ..................	5,164,000	—
» kanonbåten Blendas inredning till verkstadsfartyg
m. m.............................................................	58,500	—
» förändring af l:a kl. kanonbåten Edda till kand-
minfartyg...................................................	195,000	—
» skjutförsök och inskjutning af kanoner ...............	37,000	—
» försök med brisansgranater .................................	60,000	—
» anskaffning af orderapparater ock afståndsmätare	104,000	—
tre till flottan hörande ångslupars apterande till
bevakningsbåtar ........................................	49,800	-
» försök med torped- och gnistsignalmateriel........	20,675	—
För komplettering af fartygs ock fästningars arnnm-
nitionsförråd .................................................	275,917	—
» anskaffning af kanoner i reserv...........................	203,000	—
» kustartilleriets beväpning .....................................	100,000	—
» anskaffande af röksvagt krut till vissa af kust-
fästningarnas kanoner .....................................	137,150	—
Till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar	813,500	—
» afslutande af nybyggnaderna för kustartilleriets
förläggning m. m............................................	161,438	—
» afslutande af arbetena för minförsvarets ordnande
ock minpersonalens inkvartering vid mobili-
sering...............................................................	260,919	—
» fasta minförsvaret.................................................	127,150	—
Transport	7,768,049	—	1

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	7,768,049	—
Till materiel för tillfälliga sprängnings- och. kontra- mineringsarbeten ............................................ För anskaffande af transportmedel för flottans varf ... » anskaffning af transportmedel för kustfästningarna » förlängning af Stockholms stations docka och så-som bidrag till kostnaden för förlängning af Lindholmens docka i Göteborg........................ » utvidgning af förvaringskällare för torpeders strids- koner och stridsspetsar ................................ » på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona » anskaffning af beklädnad och sängservis för kust-artilleriets värnpliktiga .................................... Till ersättande af förskotteradt bidrag till en välkomst- fest för underofficerare å en tysk eskader ...... » förstärkning af arbetskrafterna i marinförvalt-ningen .......................................................... För upprättande af signalstationer och anskaffande af gnistsignalapparater ....................................... j Till täckande af brister i anslagen till flottans nybygg-nad och underhåll samt till underhåll af kust-artilleriets byggnader och materiel.....-.............	45.000 58.000 56,630 73.500 7,790 150,000 89,280 432 10.500 82,420 223,645	—	8,565,246
Handeln.
För påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster	—	—	41,000	_
Summa	—	—	8,606,246!