Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1906 kl. 6 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1906 aflåtna propositionen ökning af
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under nionde arbetsb-afhufvudtiteln
i punkten 1 föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att i jordbi-uksdlstaten
för jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli partementet.
måtte uppföras ytterligare en kanslisekreterare med lön 2,500 kronor M
jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år,
samt tjänstgöringspenningar 1,500 kronor;

dels ock höja anslaget till departementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli från 46,200 kronor till 50,200 kronor, eller med 4,000 kronor.

1 detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden ofvannämnda dag anfört följande:

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Då jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, beräknades behofvet
af arbetskrafter inom detsamma under antagandet att antalet
ärenden, som departementet finge att handlägga, skulle årligen komma
att uppgå till omkring 1,100. Den stat, som af Riksdagen i enlighet
med Eders Kung!. Maj:ts förslag antogs och som ännu gäller för
departementet, upptager sålunda, jämte expeditionschef och registrator,
2 byråchefer och 2 kanslisekreterare.

Departementet trädde i verksamhet med april månads ingång år
1900 och redan för detta år, af hvilket departementets verksamhet således
omfattade endast tre fjärdedelar, uppgick antalet ärenden till
1,040. Sedermera har antalet oafbrutet ökats och har detsamma utgjort:

år 1901................................................................................ 1,288

„ 1902................................................................................ 1,485

„ 1903,............................................................................... 1,548

„ 1904............................................................................... 1,699

„ 1905............................................................................... 1,842

Den skillnad, som sålunda förefinnes emellan det beräknade och
det faktiska antalet ärenden, beror i första rummet därpå, att ärendena
inom nästan samtliga grupper vuxit i antal. Men därjämte hafva äfven
nya grupper utöfver de först afsedda tillagts departementet. Sålunda
bestämdes i förnyade nådiga stadgan angående fördelning af ärendena
mellan statsdepartementen den 31 mars 1900, att tillsvidare jämväl
ärenden rörande allmän fattigvård skulle tillkomma jordbruksdepartementets
handläggning. Genom ändring i samma stadga den 30 januari
1903 har sedermera bestämts, att lagstiftningsfrågor, äfven i den mån de
kunde afse bestämmelser af civillags natur, skulle, då de rörde skogsvård
samt byggande och underhåll af vägar på landet, handläggas inom jordbruksdepartementet.
Slutligen har den 30 september 1904, likaledes genom
ändring i nyssnämnda stadga, bestämts, att ärenden angående veterinärundervisningen
skulle från och med ingången af år 1905 öfvertagas af
departementet.

Redan då departementet trädde i verksamhet, befunnos fattigvårdsmålen
icke lämpligen kunna förläggas till någondera af departementets
två byråer, utan öfvertogs deras beredande af expeditionschefen.
Departementets registrator har sedermera enligt frivilligt
åtagande biträdt vid dessa ärendens behandling.

Af det anförda framgår, att departementets arbetsbörda högst
väsentligt vuxit, och den ökning i ärendenas antal å byråerna, som
från departementets bildande uppkommit och som för närvarande uppgår
till omkring 50 procent, kommer säkerligen alltjämt att fortgå. I

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma mån, som de löpande ärendena å byråerna sålunda ökas, minskas
möjligheten för byråcheferna att fullgöra den dem i instruktionen för
ämbets- och tjänstemännen i kansliet af den 7 juni 1878 ålagda skyldigheten
att, utöfver handläggandet af de löpande göromålen, med uppmärksamhet
följa sådana frågor, hvilka falla inom byråns verksamhetsområde,
samt i dem utarbeta förslag och utlåtanden. Den olägenhet, som uppstår
genom att denna del af tjänsten måste eftersättas för de löpande
ärendena, bör icke underskattas. För ärendenas allsidiga beredande
fordras nämligen uppenbarligen, att frågorna bedömas i sitt sammanhang
och icke blott afsöndrade hvar för sig, men ju mer de rent löpande
ärendena taga byråchefens tid i anspråk, desto mer äfventyras, att
öfverblicken öfver det hela förloras.

Att märka är därjämte att, i samma mån som ärendenas antal
växer, minskas äfven den hjälp, som byråcheferna kunna erhålla i
byråarbetet från kanslisekreterarnes sida, i det att dessa senare i motsvarande
grad blifva mer upptagna af protokollsföring och hvad därmed
sammanhänger. För att i någon mån minska olägenheten häraf
hafva under senaste åren amanuenser förordnats att i viss mån biträda
med protokollsföring. Detta kan dock endast anses såsom en tillfällig’
anordning.

För att helt afhjälpa de nu anmärkta olägenheterna, skulle
kräfvas att en ny fullständig byrå, bestående af en byråchef och
eu kanslisekreterare, inrättades. Detta anser jag mig dock icke för
närvarande böra påyrka, utan inskränker mig till att föreslå inrättandet
af en ny med föredragningsskyldighet förenad kanslisekreterartjänst.
Härigenom skulle nämligen det mest trängande behofvet af lättnad i
byråernas arbetsbörda vinnas, i det att dels en del af de mål, som nu
handläggas å byråerna, skulle därifrån aflyftas och dels de å byråerna
indelade kanslisekreterarne genom minskad protokollsföring få mer
tid öfrig till byråarbetet.

Aflöning till kanslisekreterare är i den för departementet gällande
stat uppförd med 4,000 kronor, däraf 2,500 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor. Då emellertid nu ifrågavarande tjänst skulle tillsvidare blifva
förenad med skyldighet att såsom byråchef bereda vissa ärenden, torde
dess innehafvare härför böra tilläggas ett särskildt arfvode, i likhet
med hvad som redan nu förekommer inom andra departement. Detta
arfvode synes mig lämpligen kunna bestämmas till 1,000 kronor för år,
att tillsvidare uppföras å extra stat.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, framgår,
att den ökade arbetsbördan inom departementet påkallar förstärkning
i dess arbetskrafter; och delar utskottet departementschefens mening,
att för sådant ändamål bör inom departementet anställas ytterligare eu
kanslisekreterare. Då emellertid frågan om reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden alltjämt väntar sin lösning,
och denna lösning icke bör försvåras genom inrättande af nya ordinarie
tjänster, anser utskottet, att den för ifrågavarande befattning i denna
punkt föreslagna aflöning, mot hvars belopp utskottet icke haft något
att erinra, bör uppföras å extra stat.

Vid denna aflönings anvisande å extra stat bortfaller den i Kungl.
Maj:ts förslag ingående förmånen af ålderstillägg; men torde vid en
blifvande lönereglering bestämmelser komma att göras, genom hvilka
innehafvaren af denna tjänst icke kommer att försättas i sämre ställning
än öfriga kanslisekreterare inom Kungl. Maj:ts kansli.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att den af
Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommittén för afgifvande af
utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och
myndigheters löneförhållanden till Kungl. Maj:t aflämnat betänkande
och förslag dels den 18 november 1903 angående allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden in. in. inom
de centrala ämbetsverken, äfvensom angående reglering af löneförhållanden
in. in. vid kammarkollegium, dels ock den 18 juni 1904
beträffande kammarrätten och den 24 november samma år angående
statskontoret. Då emellertid, så vidt utskottet har sig bekant, dessa
betänkanden och förslag ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts
pröfning, har utskottet velat uttala önskvärdheten af att den sedan
länge på dagordningen stående frågan om reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden måtte varda så snart ske kan
framlagd till Riksdagens pröfning och afgörande.

Hvad beträffar det arfvode på extra stat å 1,000 kronor, som
Kungl. Maj:t ansett böra utgå till förenämnda kanslisekreterare såsom
ersättning för honom tillkommande skyldighet att såsom byråchef bereda
vissa ärenden, har utskottet icke funnit sig kunna biträda Kungl.
Maj:ts förslag, då den ökning i arbetskraft, som tillföres departementet
genom anställande af eu tredje kanslisekreterare, synes för närvarande
vara tillfyllest och utskottet i öfrigt finner betänkligt att anlita denna
aflöningsform, hvilken hittills endast undantagsvis blifvit inom Kungl.
Maj:ts kansli tillämpad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under anmälan, att
utskottet, vid behandling af Kung]. Maj:ts framställningar om anslag å
extra stat, kommer att göra hemställan i fråga om Kungl. Maj:ts förslag
angående ofvannämnda arfvode, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning må, för beredande af lön
å 2,500 kronor och tjänstgöringspenningar å 1,500
kronor åt en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, på extra
stat för år 1907 anvisa ett anslag af 4,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

2:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att
dels, i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» nu upptagna förslagsanslag å

15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor, under samma anslagstitel
till understöd åt sådana landtmannaskolor, för hvilka stadgar
blifvit af Kungl. Maj:t godkända, uppföra ett förslagsanslag å 50,000
kronor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000
kronor årligen åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstege
20, och med högst 3,000 kronor årligen åt öfriga dylika skolor, under
villkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom
orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till såväl skolans
organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående eller
förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,
undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock, där
skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i berörda
hänseende uppgjorda förslag,

att inom orten tillskötes minst lika belopp, elevafgifter inberäknade,
att en fri elev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag skulle äga
att vid skolan åtnjuta undervisning,

att skolan underkastade sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall funne skäl föreskrifva, och

att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen,

Landlmanna skolor.

[2.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels ock medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till
lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda
landt-mannaskolor med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,
som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp
understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,
hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga
landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock
att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes,
statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten
tillskötes eller icke.

I afseende å denna framställning har departementschefen till
ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande.

»Då i slutet af 1870- och början af 1880-talen å ena sidan behofvet
af förändringar i landtbruksundervisningen gjorde sig starkt gällande,
medan å andra sidan åsikterna om lämpligaste sättet för dess ordnande
voro delade, tillsatte Eders Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 en kommitté
med uppdrag, bland annat, att tillse, huruvida förändringar borde vidtagas
i ordnandet af de lägre landtbruksskolorna och i ty fall därom framlägga
förslag. Uti sitt den 29 mars 1884 afgifna underdåniga betänkande
uttalade kommittén den grundsats, att vid uppgörandet af förslag
till den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk hänsyn
borde tagas till de särskilda grupper eller klasser af landtbrukets idkare
eller inom denna näring använda personer, åt hvilka genom statens
medverkan yrkesutbildning borde beredas, i hvilket afseende, enligt kommitténs
åsikt, kunde urskiljas fyra hufvudsakligen olika grupper, för
hvardera af hvilka särskildt afpassad undervisning vore af nöden, nämligen
dels sådana personer, som åstundade en högre grad af skicklighet
i jordbruksarbeten, eller afsåge att såsom rättare, ladufogdar, fördrängar
o. s. v. kunna utöfva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver
jordbruksarbetenas utförande, dels sådana blifvande ägare eller brukare
af mindre landtegendomar, som utan hjälp af något under dem stående
biträde, själfva komrne att hafva den närmaste ledningen af och
tillsynen öfver sina jordbruk, dels brukare af större landtegendomar,
vid hvilkas förvaltning ett i landtbruksgöromåls anordning och öfvervakande
kunnigt biträde vore af nöden, dels ock de, hvilka utöfver den
allmänna fackbildningen önskade erhålla en större vetenskaplig insikt i
en eller annan af landtbrukets många delar. För att tillgodose undervisningen
för dessa fyra grupper eller klasser af bildningssökande ansåge
kommittén att, förutom de då redan befintliga landtbruksskolorna
och landtbruksinstituten, erfordrades ännu ett slag af skolor, för hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kommittén föresloge namnet landtmannaskolor. Af dessa läroverk''skulle
landtbruksskolorna vara beräknade för den första af de här ofvan nämnda
grupperna, landtmannaskolorna för den andra och landtbruksinstituten
för den tredje och i viss man äfven för den fjärde gruppen.

På förslag af Eders Kungl. Maj:t beviljade 1887 års Riksdag på
ordinarie stat från och med år 1888 till understöd åt sådana landtmannaskolor
(anstalter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt
ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka
stadgar blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å

15.000 kronor, att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande med högst

3.000 kronor årligen tilldelas sådana landtmannaskolor under villkor:
att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom orten
af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till såväl skolans organisation
i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående eller
förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,
undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock,
där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i
berörda hänseende uppgjorda förslag; att inom orten tillskötes lika
belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev för hvarje 1,000 kronor
af statsbidrag ägde att vid skolan åtnjuta undervisning; att skolan
underkastade sig den kontroll, Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt
fall funne skäl föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse
om sin verksamhet för landtbruksundervisningen; livarjämte Riksdagen
medgaf, att besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor finge
användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med belopp
af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län,
där med statsmedel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola
ej funnes, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,
allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock att i län,
där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes, statsanslag
till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten
tillskötes eller icke.

Den 13 juli 1887 utfärdade Eders Kungl. Maj:t nådig kungörelse
angående anslag till landtmannaskolor, hvari Eders Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser rörande sättet att komma i åtnjutande af anslag
till dylik skola in. in., hvilken kungörelse fortfarande är gällande.

Dessa nya undervisningsanstalter, vid hvilka den i jordbruksarbete
mera försigkomne beredes tillfälle att vid eu koncentrerad
kurs och inom begränsad tid förvärfva insikter i landtbrukets teori,
vunno redan från början liflig anslutning. Antalet skolor, till hvilkas

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

uppehållande statsbidrag begärdes ocli beviljades, uppgick första året,
1888, till 9, och anvisade Eders Kung!. Maj:t nämnda år för ändamålet
sammanlagdt 23,025 kronor, däraf 15,025 kronor från förslagsanslaget
till understöd åt landtmannaskolor samt 8,000 kronor från besparingarne
å anslagen till lägre landtbruksskolor. Under de år, som sedan
dess förflutit, har skolornas antal ytterligare ökats och på samma
gång statsbidraget till dem kommit att utgå med allt större belopp,
såsom framgår af nedanstående sammanställning:

År		Statsbidrag
Antal med statsmedel understödda landtmanna-skolor	Från förslags-anslaget till landtmanna-skolor kr.	Från be-sparingarne å anslagen till lägre landtbruks-skolor kr.	Summa Statsbidrag kr.
1888	9	15,025	8,000	23,025
1889	10	17,480	8,000	25,480
1890	11	14,460	12,000	26,460
1891	11	14,775	12,000	26,775
1892	13	17,880	12,000	29,880
1893	14	20,515	12,000	32,515
1894	14	20,605	12,000	32,605
1895	14	21,065	12,000	33,065
1896	14	21,400	12,000	33,400
1897	14	22,055	12,000	34,055
1898	14	22,515	12,000	34,515
1899	14	23,880	12,000	35,880
1900	15	27.145	12,000	39,145
1901	18	33,045	12,000	45,045
1902	18	33,855	12,000	45,855
1903	20	39,620	12,000	51,620 \|
1904	21	44,550	12,000	56,550
1905	23	47,755	12,000	59,755

Samtidigt med att upprättandet ute i orterna af undervisningsanstalter
af här ifrågavarande slag — såsom af ofvan angifna siffror
framgår — varit omfattadt med lifligt intresse, har äfven elevantalet
vid vissa af dessa skolor så tillvuxit, att behof af ökade lärarkrafter
vid dem kommit att göra sig starkt gällande. Då emellertid detta
behof icke på nöjaktigt sätt kunnat fyllas med de ekonomiska tillgångar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

öfver hvilka dessa skolor för närvarande förfoga, kar styrelsen för Malmökus
läns landtmannaskola på Hvilan i underdånig skrifvelse kemställt om
vissa förändringar i de för närvarande gällande villkoren för beräkning
af statsbidraget.

I denna sin skrifvelse kar styrelsen till en början erinrat, hurusom
enligt gällande bestämmelser statsanslag till landtmannaskola i
allmänhet utginge med högst 3,000 kronor ock under villkor, bland
andra, att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,
samt att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag ägde
att vid skolan åtnjuta undervisning. I län, där med statsmedel
understödd lägre landtbruksskola ej funnes, kunde emellertid landtmannaskola
åtnjuta ett understöd af 4,000 kronor, ehvad bidrag
inom orten tillskötes eller icke, i följd af hvilken sistnämnda bestämmelse
tre landtmannaskolor under de senare åren uppburit 4,000
kronor, oberoende af elevantalet och bidrag från orten. Vidare har
styrelsen framhållit bekofvet af ökade inkomster, så snart elevantalet
uppnådde en viss höjd. När nämligen antalet elever utgjorde 20
till 25, uppstode i allmänhet behof af större lärosal jämte ökadt
utrymme för materiel, för laborations- och andra öfningar m. m.
och i alla händelser ökad lärarpersonal. I all synnerhet blefve behofvet
af ytterligare en lärare kännbart, då elevantalet öfverstege
30 och närmade sig 40, speciellt i öfningsämnen, såsom ritning, öfningar
på fältet, i frökännedom, kemiska laborationer och dissektion. Med
så stora kurser som de ofvan nämnda komme själfva undervisningen
äfven i de vanliga läroämnena — liksom ock vid rättningar af uppsatser,
vid examinationer och tentamina — att kräfva betydligt mera arbete,
hvaraf framginge nödvändigheten af att hvarje lärares timantal sänktes.
Det syntes sålunda uppenbart, att flera lärare behöfdes vid de större
skolorna och i vissa hänseenden äfven mera framstående lärarkrafter.
Det läge nämligen i sakens natur, att den lärare, som hade att undervisa
ett stort antal lärjungar, måste besitta vissa läraregenskaper i
högre mått, än som vore behöfligt, då elevantalet vore ringa. Och
detta blefve än mera förhållandet, om bygdens jordbruk stode relativt
högt, och om man ställde det anspråk på landtmannaskolan, att den
skulle intaga en viss ledareställning på jordbrukets område samt att
den skulle med sig förena hvarjehanda specialkurser, såsom för småbrukare,
kontrollassistenter o. s. v. Då det emellertid nu ofta fattades
nödiga medel att vid skolan binda personer med behöfliga kvalifikaBih.
till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Raft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tioner, syntes det styrelsen, att för afhjälpande i någon mån af denna
olägenhet förhållandet möjligen kunde ordnas efter samma grunder,
som gällde för landets folkhögskolor, för hvilka genom nådig kungörelse
den 25 maj 1900 vore stadgadt, bland annat, att såsom understöd
utginge till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst

3,000 kronor, och till anordnande af parallellafdelningar vid folkhögskola,
då sådant pröfvades vid undervisningen i öfningsämnen vara
oundgängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för
hvarje dylik skola; detta allt under villkor, bland annat, att bidragen
från orten, inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppginge till minst
enahanda belopp som statsbidraget.

På grund af dessa bestämmelser kunde en folkhögskola, i hvilken
parallellafdelning för undervisningen i öfningsämnen visade sig behöflig,
i statsunderstöd bekomma intill 4,000 kronor. För landtmannaskolorna
syntes ungefär motsvarande bestämmelser kunna vara tillfredsställande
en tid framåt.

Hvad beträffade det elevantal, vid hvilket eu tillökning af lärarkrafter
kunde anses behöflig, syntes det styrelsen, att detta vore förhållandet,
när elevantalet uppginge till omkring 25. Och har styrelsen för
nämnda landtmannaskola, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition därom, att nödiga medel beviljades, så att under
de villkor, som hittills varit bestämda, det kunde efter Eders Kungl.
Maj:ts bepröfvande tilldelas ett extra anslag åt landtmannaskola, som
både ett större elevantal, än som lämpligen kunde i en afdelning undervisas
uti öfningsämnen.

Öfver denna underdåniga framställning, som i oktober 1904 af
styrelsen för landtmannaskolan på Hvilan inlämnades till landtbruksstyrelsen,
har sistnämnda styrelse lämnat styrelserna för samtliga landtmannaskolor
tillfälle att inkomma med yttranden. De flesta hafva
äfven däraf begagnat sig och därvid uttalat sin anslutning till den
gjorda framställningen, som af landtbruksstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 6 december nästlidna år blifvit till Eders Kungl. Maj:t
öfverlämnad.

Landtbruksstyrelsen har därvid för egen del i ärendet anfört, att
af de utaf styrelserna för landtmannaskolorna till landtbruksstyrelsen
afgifna redogörelser öfver skolornas verksamhet under de två senast
förflutna läroåren inhämtades beträffande elevantalet, att detta utgjort:

	Statsutskottets Utlåtande 1	\:o 10.
	under läroåret 1903 —	1904
vid	14 skolor intill ...........	............ 15
	3 » » ............	.. 16—20
»	2 » » .........	... 21—25
»	1 skola » ............	............ 28
»	1 » » ............	............ 38
	under läroåret 1904—	-1905
vid	17 skolor intill .........	............ 15
»	4 » » ...........	.... 16—20
»	1 skola » ............	........... 33
»	1 » » ............	............ 39

Häraf framginge, att under förstnämnda läroår 4 skolor och under
sistnämnda 2 skolor haft flera än 20 elever. Yid ett så högt elevantal
syntes det förhållandet nästan oundvikligt komma att inträffa, att särskilda
anordningar behöfde vidtagas för att undervisningen skulle kunna
nöjaktigt bedrifvas, vare sig dessa anordningar bestode i parallellkursers
anordnande, anställande af flera lärare, anskaffande af ökadt
utrymme för skolorna eller mera undervisningsmateriel m. m., allt omständigheter,
hvilka medförde ökade kostnader för skolans upprätthållande.

Det syntes vidare icke kunna bestridas, att berörda förhållanden
grundläde en skillnad mellan skolorna med afseende å deras behof af
statsunderstöd. Medgifvas måste visserligen, att det mötte en viss
svårighet att bestämma grunden för denna skillnad, men landtbruksstyrelsen
ansåge, att, om det skulle kunna förekommas, att anordningar
vidtoges icke i undervisningens intresse, utan för att erhålla högre statsunderstöd,
dessa anordningar icke själfva borde utgöra grund för ett
högre statsunderstöd, utan i viss mån elevantalet, hvarjämte, äfven hvad
anginge förhöjningen i anslaget, lämpligen borde fordras, att inom orten
tillskötes lika belopp som det beviljade statsunderstödet.

På dessa grunder, och då en gräns borde föreskrifvas, utöfver
hvilken statsunderstöd icke måtte kunna erhållas, syntes det styrelsen
lämpligt, att såsom villkor för erhållande af högre statsunderstöd än

3,000 kronor till landtmannaskola, belägen i län, där med statsmedel
understödd lägre landtbruksskola funnes, borde föreskrifvas, att elevantalet
skulle öfverstiga 20, att statsunderstödet ej finge öfverstiga 4,000
kronor samt att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,
som det sökta statsunderstödet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Något skäl syntes landtbruksstyrelsen icke förefinnas att göra
ändring i nu gällande bestämmelse, att i län, där med statsmedel understödd
lägre landtbruksskola ej funnes, landtmannaskola kunde åtnjuta
understöd af 4,000 kronor, ehvad bidrag inom orten tillskötes eller
icke, eller att, såsom i styrelsens för Malmöhus läns landtmannaskola
framställning afsåges, utverka ett särskildt anslag för nu ifrågavarande
ändamål.

Vidare har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom det af Riksdagen
på ordinarie stat från och med år 1888 beviljade anslag till landtmannaskolar
utgjorde ett förslagsanslag af 15,000 kronor. Sedan flera
år tillbaka hade det af Eders Kungl. Maj:t för understöd åt landtmannaskolor
beviljade sammanlagda beloppet vida öfverstigit det anvisade
förslagsanslaget. Sålunda hade Eders Kungl. Maj:t för nämnda ändamål
för år 1905 beviljat 47,755 kronor, däri icke inberäknadt det belopp
af 12,000 kronor, som nämnda år anvisats till landtmannaskolor, belägna
i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej
funnes, och utgått från besparingarna å anslaget till sistnämnda skolor.

Då det icke syntes lämpligt, att förslagsanslagets i riksstaten upptagna
belopp så betydligt understege det verkliga behofvet af anslag
för ändamålet, borde, om ändring i villkoren gjordes, äfven sagda förhållande
rättas och med stöd häraf samt då anledning funnes antaga,
att antalet skolor fortfarande komme att stiga, förslagsanslaget höjas
från 15,000 kronor till 60,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,
som i öfrigt ansett annan ändring icke böra göras i gällande villkor
för åtnjutande af understöd från ifrågavarande anslag, än att tydligare
än hittills uttrycktes, att statsunderstödets belopp icke ovillkorligen
behöfde bestämmas lika med anslaget inom orten, utan att det inom
gränsen för samma anslag kunde bestämmas i anslutning till behofvet
af dylikt understöd i hvarje särskildt fall, i underdånighet hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte:

dels på ordinarie stat från och med år 1907 bevilja till understöd
åt sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre landtbruksundervisning
med hufvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning),
för hvilka stadgar blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag
å 60,000 kronor, att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande
i hvarje fall efter sig företeende omständigheter och behof årligen tilldelas
landtmannaskolor med högst 4,000 kronor åt sådan landtmanna -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skola, hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt
öfriga dylika skolor, under villkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom
orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag såväl till skolans
organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående, eller
förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt till inträdesfordringar,
undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock.,
där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i

berörda hänseende uppgjorda förslag,

att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,
att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag ägde att

vid skolan åtnjuta undervisning, .

att skolan underkastade sig den kontroll, Eders Ivungl. Maj:t i
hvarje särskildt fall funne skäl föreskrifva, och

att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen,

dels ock medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till
lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda
landtmannaskolor med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola.
som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp
understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,
hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga
landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock
att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes,
statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten
tillskötes eller icke.

Det här framlagda förslaget synes mig väl förtjänt af statsmakternas
uppmärksamhet.

Då 1887 års Riksdag på förslag af Eders Kungl. Maj:t beslöt att
anvisa medel till upprättande af ett nytt slag af undervisningsanstalter
i landtbruk, de s. k. landtmannaskolorna, vid hvilka unga män, som
redan inhämtat praktisk färdighet i landtbruksarbeten, skulle kunna
förskaffa sig teoretiska insikter i jordbruk, husdjursskötsel m. m. för
att kunna med större framgång själfständigt sköta mindre egendomar,
uttalades från flera håll tvifvel beträffande behofvet och lämpligheten
af den lägre landtbruksundervisningens tudelning på sätt här ifrågasattes.
Flera af de utlåtanden, som afgåfvos öfver det af mig i det
föregående omnämnda landtbruksläroverkskommitténs betänkande, i
hvilket det af Eders Kungl. Maj:t upptagna förslaget till denna tudel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning framlades, bära därom vittne. Då Eders Kung! Maj:ts proposition
i frågan var föremål för statsutskottets behandling, syntes det
emellertid utskottet icke vara möjligt att utfinna en enda form och organisation
för de föreslagna undervisningsanstalterna af beskaffenhet att
särskilt böra af staten omhuldas, på grund hvaraf utskottet föreslog
och Riksdagen beslöt att i fråga om grunderna för skolornas organisation
och plan medgifva större frihet, än ursprungligen blifvit ifrågasatt.

De gångna årens erfarenhet har tydligt lagt i dagen, att dessa
nya undervisningsanstalter, utan att på olika orter några större
olikheter i deras organisation ägt rum, på tillfredsställande sätt
lyckats fylla sm uppgift att meddela sina elever det mått af teoretiska
kunskaper i jordbruk, hvaraf innehafvare och brukare af smärre gårdar
äro i behof för att med framgång kunna sköta sin drift. En ytterligare
bekräftelse härpå har man i den omständigheten, att det särskildt är
under dessa sista år, sedan uppmärksamheten mera allmänt blifvit riktad
på vikten och betydelsen äfven för den mindre jordbrukaren att äga
teoretiska fackinsikter, som nya skolor i större antal än under föregående
år blifvit i skilda delar af landet upprättade. Och sedan man
vid åtskilliga af dessa skolor beredt eleverna tillfälle att efter
genomgången teoretisk kurs deltaga i det praktiska jordbruksarbetet
å större, välskötta gårdar, synes den utbildning i yrket, som kommer
en dylik landtmannaskolas elever till del, vara af beskaffenhet att fullt
motsvara de fordringar på större fackutbildning, som vår tids högt
uppdrifna jordbruk ställer äfven på den mindre jordbrukaren.

Det är emellertid ej endast på grund af landtmannaskolornas
värde såsom utbildningsanstalter för eu stor och betydelsefull grupp
af praktiska landtman, som jag anser möjlighet böra beredas de mest
besökta af dessa skolor att komma i åtnjutande af statsbidrag till
högre belopp, än nu är fallet. Under dessa sista år, då det visat sig
af behofvet påkalladt att å skilda håll få till stånd ett flertal olika
specialkurser, såsom föreläsningskurser för småbrukare, kurser för utbildning
af kontrollassistenter, mjölkningskurser o. s. v., har lämpligare
plats för dessa kursers hållande än vid en landtmannaskola knappast
kunnat erhallas. Förenade, som dessa skolor i de flesta fall äro, med folkhögskolor,
framstå de för en stor del af vårt folk såsom den bästa
platsen för inhämtande af kunskap och vetande för ett framgångsrikt
skötande af det egna jordbruket. För att landtmannaskolorna skola
kunna fullt motsvara äfven detta på dem ställda större kraf fordras
emellertid ökad tillgång på goda lärarkrafter, mera mångsidig undervisningsmateriel
och så rymliga lokaler, att specialkurs vid dem

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skall kunna anordnas äfven på tid, då ordinarie lärokurs pågår.
Att staten bär bör träda emellan och lämna de landtmannaskolor,
som visa sig äga förutsättningar för att på ett nöjaktigt sätt kunna
fylla den alltmera omfattande uppgift, som dessa skolor med vårt
mindre jordbruks utveckling fått sig förelagd, ett mera verksamt stöd i
välbehöfligt ökadt anslag, synes mig nödvändigt, om man af nämnda
skolor skall kunna fordra, att de fortfarande som hittills skola blifva
det medelstora och mindre jordbruket till största möjliga nytta och gagn.

Mot det af landtbruksstyrelsen föreslagna sättet för det högre
anslagets beräknande har jag intet att erinra. Likaledes delar
jag landtbruksstyrelsens uppfattning om lämpligheten af att i villkoren
för åtnjutande af understöd tydligare än hittills uttryckes, att
statsunderstödets belopp icke ovillkorligen behöfver bestämmas lika med
anslaget inom orten, utan att det inom gränsen för samma anslag kan
bestämmas i anslutning till behofvet af dylikt understöd i hvarje särskilt
fall.

Att en höjning äger rum i det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» i riksstaten med 15,000
kronor upptagna förslagsanslaget finner jag likaledes fullt befogadt.
Beträffande storleken af denna förhöjning anser jag dock, att man för
närvarande bör kunna stanna vid 35,000 kronor, i hvilket fall förslagsanslaget
i fråga skulle komma att upptagas i staten till belopp af

50,000 kronor.»

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»
nu upptagna förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd
åt landtmannaskolor, under samma anslagstitel
till understöd åt sådana landtmannaskolor, för b vil ka
stadgar blifvit af Kungl. Maj:t godkända, uppföra
ett förslagsanslag å 50,000 kronor, att efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000 kronor
årligen åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal
öfverstiger 20, och med högst 3,000 kronor årligen
åt öfriga dylika skolor, under villkor

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar
behofvet inom orten af dylik skola samt antingen
afgifver förslag till såväl skolans organisation i allmänhet;
vare sig att den anordnas fristående eller förenad
med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt
inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,
eller ock, där skolan af enskilda personer
grundas, förordar det af dessa i berörda hänseende
uppgjorda förslag,

att inom orten tillskjutes minst lika belopp,
elevafgifter inberäknade,

att en fri elev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag
äger att vid skolan åtnjuta undervisning,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl.
Maj:t i hvarje särskildt fall finner skäl föreskrifva, och
att skolan årligen afgifver berättelse om sin
verksamhet för landtbruksundervisningen; samt

b) medgifva, att besparingar å de nuvarande
anslagen till lägre landtbruksskolor få användas till
understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med
belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,
som är belägen i län, där med statsmedel till samma
belopp understödd lägre landtbruksskola ej finnes,
eller åt landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger
20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,
allt på enahanda villkor, som förut nämnts,
dock att i län, där med statsmedel understödd lägre
landtbruksskola ej finnes, statsanslag till en landtmannaskola
får utgå, ehvad bidrag inom orten tillskjutes
eller icke.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» att höjas från 285,100 kronor
med 85,000 kronor till 320,100 kronor (däraf ett förslagsanslag å

50,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor).

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landfmannanäringar.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels godkänna det
i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 13 januari innevarande
år intagna förslaget till stat för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet äfvensom de villkor och förbehåll, som i
statsrådsprotokollet föreslagits för åtnjutande af de i samma stat upptagna
löneförmåner,

dels ock medgifva, att, under villkor att en del af det under
anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag, som utan särskildt angifvande af ändamålet
af Riksdagen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, minskades med 10,000
kronor, finge under samma anslagstitel uppföras ett anslag till nämnda
centralanstalt å 106,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»I den till Riksdagen den 14 januari 1905 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen att

dels medgifva, att med ingången af år 1907 måtte å landtbruksakademiens
experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden samma dag angifna organisationsplan
upprättas en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,
under villkor att ej mindre befattningarna såsom agrikulturkemist,
växtfysiolog och inspektor vid landtbruksakademiens
experimentalfält med utgången af år 1906 samt assistentbefattningen
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt efter nuvarande
innehafvarens af denna befattning afgång indroges, än äfven i öfrigt
de anslag, hvilka af Riksdagen under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit beviljade såväl
till uppehållande af den hittills bedrifna försöksverksamheten vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalter samt
landtbruksafdelning och till ersättning för de kostnader, som kunde
tillskyndas akademien för afgifvande till Eders Kungl. Maj:t af anbefallda
utredningar och utlåtanden, som ock till uppehållande af statens
entomologiska anstalts verksamhet, från och med år 1907 upphörde att
utgå, samt att landtbruksakademien utfäste sig att, så länge akademien
innehade experimentalfältet och försöksverksamheten vid ifrågavarande
centralanstalt upprätthölles med statsmedel, för verksamhetens bedrifvande
upplåta den del af experimentalfältet med därå befintliga, för
ändamålet erforderliga byggnader, hvilken för närvarande disponerades
Bih. till RiJcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

Cenlr alanstalt
för försöksväsendet
på
jordbruksområdet,

[3.]

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska anstalter samt
landtbruksafdelning;

dels godkänna det i samma statsrådsprotokoll intagna förslaget
till stat för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
äfvensom de villkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet föreslagits
för åtnjutande af de i samma stat upptagna löneförmåner;

dels ock medgifva, att landtbruksakademiens agrikulturkemist,
professorn Henrik Gustaf Söderbaum och landtbruksakademiens växtfysiolog,
professorn Jakob Eriksson, vid öfvergång till föreståndarebefattningar
vid centralanstalten, samt inspektören vid landtbruksakademiens
experimentalfält Sigurd Khodin, därest han komme att
öfvergå till öfverassistentbefattning vid nämnda anstalt, finge i afseende
å rätt till ålderstillägg i de nya befattningarna tillgodoräkna sig
enhvar den tid, han varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademien
anställd.

Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna staten för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet fanns, som sagdt, intagen i
ofvannämnda statsrådsprotokoll och ägde följande lydelse:

Staf

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Aflöning: 1 föreståndare ................ 4 föreståndare ................ 1 öfverassistent............... 2 öfverassistenter........... 3 assistenter, arfvoden.... 5 vaktmästareellerarbets- biträden, arfvoden........	Lön	Tjänst- görings- penningar.	1 Summa.	i 1
3.000 12,000 2,500 5.000	2,000 8,000 1,500 3,000 _	5.000 20,000 4.000 8.000 6,000 3,800	Efter fem år kan lönenhöjasj med 500 kronor och. efter 10 år; med ytterligare 500 kronor, s
Aflöning summa kronor	—	—	46,800
Till centralanstaltens öf-
Tiga utgifter ................	—	—	59,200
Summa kronor	—	—	106,000

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde
åtnjuta jämväl fri bostad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för
föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten föreslog Eders
Kungi. Maj:t följande villkor och förbehåll nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skulle vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten
eller eljest kunde varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke finge
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjänstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjänstgöringen vid centralanstalten;

att föreståndare eller öfverassistent finge uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; och skulle för
den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjänst förrätta, ägde
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest vore lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kunde förpliktas att under ledigheten,
utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjänst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren mer
än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat
offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar
anginge, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förrän vid början
af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;

att föreståndare eller öfverassistent skulle, då han uppnått 65
lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön
såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders
Kungl. Maj:t eller den myndighet, som ägde afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kunde finnas villig i densamma kvarstå; samt

att föreståndare eller öfverassistent skulle vara underkastad

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda
stadgade.

Uti skrifvelse den 4 april 1905 bar Riksdagen anmält sitt beslut
i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förberörda framställning och däruti
anfört, bland annat, följande:

Riksdagen, som emotsåge, att den föreslagna centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet skulle blifva af stor betydelse för
den praktiska jordbruksdriften inom vårt land, ansåge sig böra bifalla
förslaget om denna anstalts upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den i förberörda statsrådsprotokoll af föredragande departementschefen
angifna organisationsplan.

Riksdagen ville framhålla vikten af att dispositionsrätten till
ifrågavarande mark, å hvilken redan förut på statsverkets bekostnad
uppförts byggnader, måtte på ett för anstalten betryggande sätt ordnas.

Det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten
och de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna
aflöningsförmåner hade icke gifvit anledning till annan erinran
från Riksdagens sida, än att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad
Riksdagen beslutat beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning om
ny stat för instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett, dels att föreståndare
och öfverassistent, som åtnjöte förmånen af fri bostad, borde
vidkännas afdrag å afiöningen såsom ersättning till staten för bostaden,
och dels att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad ordning» vid
fråga om förening af annan tjänst med föreståndare- eller öfverassistentbefattning,
bland förenämnda villkor borde intagas föreskrift om att
föreståndare och öfverassistent skulle, intill dess ny allmän författning
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, efter
enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärare vid
allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.

Riksdagen, som alltså i hufvudsak anslutit sig till Eders Kungl.
Maj:ts förslag till stat för centralanstalten och de föreslagna aflöningsvillkoren,
hade emellertid icke ansett sig nu böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts framställning om statens och villkorens antagande med omförmälda
ändringar; utan föreställde sig Riksdagen, att det definitiva
fastslåendet af den för tillämpning först under år 1907 afsedda staten
och bestämmandet af aflöningsvillkoren därvid borde öfverlämnas till
1906 års Riksdag, som hade att besluta angående statsutgifterna
under år 1907.

Att ifrågavarande aflöningsstat icke nu definitivt fastställdes,
syntes icke utgöra hinder för bifall till det af Eders Kungl. Maj:t
äskade medgifvandet för professorerna Söderbaum och Eriksson samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält Rliodin att vid
öfvergång till befattning vid centralanstalten i afseende å rätt till
ålderstillägg i den nya befattningen räkna sig till godo anställningstid
i nuvarande befattning; och hade Riksdagen därför lämnat ett sådant
medgifvande, som syntes underlätta öfvergången till den nya organisationen.

Riksdagen finge alltså anmäla,

att Riksdagen medgifvit, dels att med ingången af år 1907
finge å landtbruksakademiens experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den
14 januari 1905 angifna organisationsplan upprättas eu centralanstalt
för försöksväsendet på jordbruksområdet, under villkor att ej mindre
befattningarna såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor vid
landtbruksakademiens experimentalfält med utgången af år 1906 samt
assistentbefattningen vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt
efter nuvarande innehafvarens af denna befattning afgång indroges, än
äfven i öfrigt de anslag, hvilka af Riksdagen under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit
beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna försöksverksamheten
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska och växtfysiologiska
anstalter samt landtbruksafdelning och till ersättning för de
kostnader, som kunde tillskyndas akademien för afgifvande till Eders
Kung!. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden, som ock till
uppehållande af statens entomologiska anstalts verksamhet, från och
med år 1907 upphörde att utgå, samt att landtbruksakademien utfäste
sig att, så länge akademien innehade experimentalfältet och försöksverksamheten
vid ifrågavarande centralanstalt upprätthöRes med statsmedel,
för verksamhetens bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet,
med därå befintliga, för ändamålet erforderliga byggnader,
hvilken för närvarande disponerades af landtbruksakademiens kemiska
och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning; dels ock att
landtbruksakademiens agrikulturkemist, professorn Henrik Gustaf Söderbaum,
och landtbruksakademiens växtfysiolog, professorn Jakob Eriksson,
vid öfvergång till föreståndarebefattningar vid centralanstalten, samt
inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält Sigurd Rhodin,
därest han komme att öfvergå till öfverassistentbefattning vid nämnda
anstalt, finge i afseende å rätt till ålderstillägg i de nya befattningarna
tillgodoräkna sig enhvar den tid, han varit i sin nuvarande befattning
hos landtbruksakademien anställd; samt

att Eders Kungl. Maj ds förslag till stat för centralanstalten äfven -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som till villkor ock förbehåll för åtnjutande af de i samma stat upptagna
löneförmåner för det dåvarande icke af Riksdagen bifallits.

Uti skrifvelse den 19 maj 1905, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel, har Riksdagen, under åberopande
af hvad Riksdagen i förberörda skrifvelse af den 4 april 1905 anfört
därom, att Riksdagen funne af Eders Kung! Maj :t föreslagna byggnader
och anläggningar för en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet
erforderliga, anmält, att Riksdagen, till bestridande af kostnader
för byggnader och anläggningar vid landtbruksakademiens experimentalfält,
på extra stat för år 1906 anvisat ett anslag af 222,500 kronor.

Riksdagen har sålunda i full öfverensstämmelse med Eders
Kungl. Maj:ts förslag medgifvit, att med ingången af år 1907 finge å
landtbruksakademiens experimentalfält upprättas en centralanstalt för
försöksväsendet på jordbruksområdet, och äfven anvisat medel till
bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar för samma
anstalt.

Riksdagen har däremot icke antagit stat för anstalten och ej
heller fastställt villkor och förbehåll för åtnjutande af löneförmåner
på anstaltens stat.

Uti sitt i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14
januari 1905 intagna yttrande i fråga om inrättande af ifrågavarande
anstalt anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, efter att
hafva framhållit, att verksamheten vid anstalten icke syntes kunna
börja tidigare än med ingången af år 1907: »Oaktadt sålunda de för
årskostnadernas täckande erforderliga medlen icke torde behöfva finnas
för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga under år 1906, synes det mig likväl
nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t redan nu inhämtar Riksdagens
medgifvande till den tillämnade centralanstaltens upprättande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med af mig här ofvan angifven organisationsplan
och i sammanhang därmed underställer Riksdagens pröfning ett
fullständigt förslag till stat för anstalten. Jag anser detta så mycket
nödvändigare, som, förutom byggnadsarbetena, en del förberedande
åtgärder redan under innevarande år måste vidtagas för att verksamheten
vid anstalten skall kunna — såsom jag anser synnerligen önskvärdt
— taga sin början med ingången af år 1907. Sålunda synes
mig angeläget, att den föreslagna styrelsen för centralanstalten, åt
hvilken styrelse byggnadsarbetenas anordnande och öfvervakande m. in.
uppenbarligen bör öfverlämnas, må kunna med snaraste tillsättas. Vidare
bör redan under innevarande år landtbruksakademiens ofvan omordade
utfästelse angående upplåtande af mark och byggnader för
försöksverksamhetens bedrifvande vid centralanstalten infordras, hvar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jämte, för i det föregående angifna tre befattningars indragning med
utgången af år 1906, upplysning måste införskaffas, att dessas nuvarande
innehafvare, professorerna Söderbaum och Eriksson samt inspektören
Rhodin, befinnas villiga att öfvergå på den nya staten, de
båda förstnämnde såsom föreståndare och den sistnämnde vare sig till
föreståndare- eller öfverassistentbefattning. Innan dessa och andra förberedande
åtgärder kunna vidtagas, måste emellertid den nya anstaltens
organisation och stat vara fastslagna.»

I enlighet med denna af dåvarande departementschefen uttalade
uppfattning om nödvändigheten, att stat för anstalten funnes fastslagen,
innan några förberedande åtgärder för dess upprättande kunde vidtagas,
har den vidare behandlingen af frågan om anstaltens upprättande fått
hvila, intill dess jag uti skrifvelse till landtbruksakademi en den 15
november 1905 — efter framhållande, hurusom föranstaltens trädande
i verksamhet på förutsatt tid vore erforderligt, att med första vissa
utredningar och förberedande åtgärder vidtoges, med anledning hvaraf
jag hade för afsikt att föreslå Eders Kungl. Maj:t att, i afvaktan på
att styrelse kunde utses, uppdraga åt en kommission att biträda vid
frågans vidare behandling — hemställt, huruvida akademien vore villig
att för sin del till medlemmar i en sådan kommission utse jämte akademiens
direktör och sekreterare två andra personer. Sedan akademien
förklarat sig härtill villig och jämväl utsett två personer jämte akademiens
direktör och sekreterare, har Eders Kungl. Maj:t på min hemställan
den 30 december nästlidna år uppdragit åt en kommission,
bestående af nämnda fyra personer jämte tre af Eders Kungl. Maj:t
samtidigt utsedda ledamöter, att biträda vid ärendets behandling.

Till följd af den osäkerhet, som genom Riksdagens beslut om
uppskof med antagande af stat för anstalten förefinnes rörande de
ekonomiska förutsättningarna för anstaltens drift och hvilken osäkerhet
skärpts genom de af Riksdagen mot det framlagda statförslaget framställda
anmärkningarna, har den sålunda tillsatta kommissionens uppdrag
för närvarande måst inskränkas till vidtagande af förberedande
åtgärder för att de till byggnader m. m. anvisade medel måtte kunna,
omedelbart efter det definitivt beslut om anstaltens upprättande blifvit
fattadt, komma till användning för därmed afsedt ändamål.

Frågan om anstaltens upprättande är således ännu sväfvande, och
beror detta hufvudsakligen därpå, att frågan, huruvida det af Riksdagen,
i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, för anstaltens inrättande
fastslagna villkor om indragning af vissa befattningar vid
landtbruksakademiens experimentalfält kan uppfyllas, icke ännu vunnit
sin lösning. Ehuru någon officiell förfrågan icke blifvit till vederbö -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

rande befattningsinnehafvare framställd, huruvida de äro villiga att mot
anställning vid anstalten frånträda sina nuvarande befattningar, har
jag grundad anledning antaga, att vid sådan förfrågan afböjande svar
skulle lämnas, därest frågan framställdes under förutsättning, att Riksdagens
gjorda erinringar vid aflöningsstaten skulle medföra minskning
i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna aflöningarna.

Som jag förut nämnt, har Riksdagen förklarat, att det af Eders
Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten och de föreslagna
villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna aflöningsförmåner
icke gifvit anledning till annan erinran från Riksdagens
sida, än att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat
beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning om ny stat för
instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett, dels att föreståndare och
öfverassistent, som åtnjöte förmånen af fri bostad, borde vidkännas
afdrag å aflöningen såsom ersättning till staten för bostaden, och dels
att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad ordning» vid fråga
om förening af annan tjänst med föreståndare- eller öfverassistentbefattning,
bland förenämnda villkor borde intagas föreskrift om att
föreståndare och öfverassistent skulle, intill dess ny allmän författning
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, efter
enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärare vid
allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering. Riksdagens
åberopade beslut beträffande stater för instituten vid Alnarp och Ultuna
innebar en minskning i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen
för lärare, som åtnjöte fri bostad, med 500 kronor. De bidrag, som
Riksdagen ansett böra lämnas af föreståndare och öfverassistent till
egen pensionering, skulle, beräknade efter de grunder, som fastslagits
beträffande lärare vid allmänna läroverken, uppgå till följande belopp,
nämligen:

för öfverassistent:

i första lönegraden ................................... 90 kronor

i andra » 105 »

i tredje » 120 »

för föreståndare:

i första lönegraden ...................................... 120 kronor

i andra » 140 »

i tredje » 160 » .

De afdrag, som Riksdagen sålunda ställt i utsikt å föreståndares
och öfverassistenters aflöningar, skulle uppgå i högsta lönegraden för
de förre till 660 kronor och för de senare till 620 kronor. Med dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

belopp skulle alltså deras löner understiga de af Eders Kungl. Makt
föreslagna.

Eders Kungl. Maj:ts proposition i denna del var affattad i enlighet
med det förslag, som afgifvits af tillkallade sakkunnige. Dessa anförde
i sitt afgifna yttrande beträffande aflöningarna, hurusom det vore af
synnerlig vikt, att de löneförmåner, som fastställdes för de vid de
olika hufvudafdelningarna bestämda fasta platserna, blefve så högt tilltagna,
att man kunde påräkna icke endast att få platserna besatta
med verkligt framstående och dugande män, utan äfven att dessa
platser skulle utgöra ett eftersträfvansvärdt mål, för hvars uppnående
det väl kunde löna sig att offra ett träget arbete och söka inhämta
omfattande kunskaper. Därtill komme, att det af lätt insedda skäl
måste vara i hög grad önskvärdt, att personalombyte vid dessa platser
så sällan som möjligt ägde rum, något som i lika hög grad gällde
föreståndarplatserna som de närmast under dem sorterande öfverassistentplatserna.
På grund däraf hvarken kunde eller borde lönen för
föreståndarne sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000 kronor i
lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg
efter 5 och 10 år, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad eller — om
sådan ej kunde beredas — skälig hyresersättning. De stora fordringar,
som ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas duglighet, gjorde,
att lönen för hvar och en af dem icke kunde sättas lägre än till 4,000
kronor, däraf 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
med 2 ålderstillägg efter 5 och 10 år, hvartdera å 500 kronor, samt
äfven här fri bostad eller motsvarande hyresersättning.

Landtbruksstyrelsen framhöll i sitt öfver kommitterades förslag
afgifna utlåtande vikten däraf, att lönerna för de vid anstalten anställda
tjänstemännen ei blefve satta lägre, än förslaget angåfve; resultatet af
anstaltens arbete vore nämligen beroende därpå, att fullt dugliga personer
komme att leda och utföra försöksarbetena, och någon utsikt att
till anstalten förvärfva och vid densamma bibehålla framstående förmågor
funnes ej, om icke åt dem kunde erbjudas jämförelsevis goda
löneförmåner.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 14 januari
1905 yttrade i denna del dåvarande departementschefen följande:

»De af kommitterade föreslagna löneförmånerna till centralanstaltens
tjänstemän finner jag väl afvägda och anser i likhet med
kommitterade, att man, om dessa förmåner sättas lägre, icke kan
påräkna att få platserna besatta med verkligt framstående och dugande
män. Det blir ju dessa vid anstalten anställda tjänstemän, som närmast
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

komma att bära ansvaret för att statens uppoffringar för den föreslagna
försöksverksamhetens igångsättande och fortsatta bedrifvande skola
komma att motsvara de vid densamma knutna förhoppningarna. Detta
ansvar påkallar löneförmåner, som, såvidt möjligt, svara däremot. Såsom
ett ytterligare skäl för mig att hvad särskilt beträffar föreståndarne
för de agrikulturkemiska och växtfysiologiska afdelningarna ansluta mig
till de utaf kommitterade föreslagna löneförmånerna, 5,000 kronor med
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad, tillåter jag
mig anföra, att jag — på grund af utaf landtbruksakademien i underdånig
skrifvelse den 15 februari nästlidna år gjord hemställan och
sålunda oafsedt föreliggande förslag till försöksverksamhetens ordnande
och det väsentligt ökade arbetet för verksamhetens ledare, som förslagets
förverkligande skulle komma att få till gifven följd varit
betänkt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om förhöjning i de till
landtbruksakademiens agrikulturkemist och växtfysiolog nu utgående
lönerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,
jämte fri bostad — af hvilka den förres bestämdes till sitt nuvarande
belopp år 1874 och den senares visserligen något senare eller år 1885,
då tjänsten inrättades, därvid lönen emellertid sattes till samma belopp
som för agrikulturkemisten.

Då jag anser det synnerligen önskvärd!, att åt verksamheten såväl
vid hufvudafdelningen för försök å boskapsskötselns, mejerihandteringens
och bakteriologiens områden som vid den af mig föreslagna nya agronomiska
hufvudafdelningen redan från början gifves sådan omfattning,
att dessa afdelningar blifva det praktiska jordbruket till det gagn, man
genom deras upprättande vill bereda detsamma, synes det mig, att löneförmånerna
ej heller för dessa hufvudafdelningars föreståndare böra
sättas lägre än de utaf kommitterade föreslagna.

Detsamma gäller ock föreståndaren för entomologiska afdelningen,
hittillsvarande entomologiska anstalten. Sedan lönen till föreståndaren
för denna anstalt år 1895 bestämdes till sitt nuvarande belopp ■
4,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor — har
anstaltens verksamhet så utvidgats, att ökadt anslag till uppehållande
af densamma måst af Riksdagen begäras och blifvit beviljadt. Då verksamheten
nu genom den samverkan, man vill skapa mellan den föreslagna
centralanstaltens entomologiska och öfriga afdelningar, gifvetvis skulle
komma att ytterligare tillväxa, torde med visshet kunna förutses, att
den kommer att få en omfattning, som fullt motsvarar den vid öfriga
afdelningar. Att under sådana förhållanden bestämma lönen för här
ifrågavarande afdelningsföreståndare lägre än för öfriga föreståndare,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

synes mig icke böra ifrågakomma. Då det för arbetenas öfvervakande
vid afdelningen och deras jämna fortgång är nödvändigt att såväl
föreståndare som assistent bo på platsen och då entomologiska anstaltens
nuvarande byggnader härtill icke lämna utrymme, har jag ej
heller tvekat att, i enlighet med föreliggande förslag, hemställa om
anslag till uppförande af till bostad för föreståndaren afsedd byggnad
och sålunda bereda honom, liksom öfriga afdelningsföreståndare, förmånen
af för hans plats afpassad fri bostad.

I likhet med kommitterade anser jag, att stora fordringar ovillkorligen
måste ställas på öfverassistenternas duglighet, i det att den
verksamhet de såsom försöksledare, hvar och en inom sin underafdelning,
komma att utöfva alltid i väsentlig grad måste blifva af själfständig
natur. Då man till följd häraf på deras fackutbildning måste
ställa samma stora kraf som på föreståndarnes, finner jag de af kommitterade
föreslagna löneförmånerna — 4,000 kronor med två ålderstillagg,
hvartdera å 500 kronor, jämte fri bostad sådana, att ändring
i dem hvarken kan eller bör ifrågasättas.»

Till fullo delar jag de sålunda uttalade meningarna om lämpligheten
och behofvet af att aflöningarna till föreståndare och öfverassistenter
komma att utgå i enlighet med de kommitterades af Eders
Kungl. Maj:t biträdda förslag. Då Riksdagen nu beträffande dessa
tjänstemän anfört, att Riksdagen ansåge, att den redan förut tillämpade
grundsatsen om skyldighet för tjänstinnehafvare, som åtnjöte fri bostad,
att vidkännas afdrag å den kontanta lönen, skulle jämväl här tillämpas,
anser jag därför eu mot sådant afdrag svarande förhöjning i de aflöningsförmåner,
som finnas upptagna i det af Eders Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till stat för anstalten, oundgängligen nödvändig. Bestämmes
således afdraget för bostadsförmånen till 500 kronor, finner jag, att aflöningen
bör höjas med detta belopp, som, för att icke inverka på pensionsförhållandena,
bör tilläggas tjänstgöringspenningarna.

Hvad angår den minskning i aflöningarna, som skulle uppstå
genom skyldighet för ifrågavarande befattningsinnehafvare att bidraga
till sin egen pensionering, synes denna minskning enbär icke vara af
den betydenhet att påkalla någon ändring i de föreslagna aflöningsbeloppen.

Den af mig sålunda ifrågasatta höjningen i den uti staten för
föreståndare och assistenter uppförda kontanta aflöningen skulle medföra
en höjning i statens slutsumma af 4,000 kronor,

Vid upprättandet af ifrågavarande anstalt är såsom villkor fästadt,
att vissa befattningar och anslag indragas. De aflöningar och öfriga an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

slag, som sålunda skulle bortfalla och som samtliga af Riksdagen beviljats
för sina särskilda ändamål under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar», uppgå till ett sammanlagdt belopp
af 25,200 kronor. Härjämte skulle ytterligare, såsom af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 inhämtas, dels
ett belopp af 3,000 kronor upphöra att utgå till akademien, och dels
hittills för vissa ändamål till akademien anvisade anslag å tillhopa
7,000 kronor icke vidare behöfva ifrågakomma. Dessa sistberörda
bägge anslag å tillhopa 10,000 kronor hafva af Eders Kungl. Maj:t
plägat årligen anvisas från den till Eders Kungl. Maj:ts disposition
stående delen af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar, hvilket anslag således kan minskas jämväl med
detta belopp.

Å andra sidan skulle en höjning i anslagstiteln erfordras med ett
belopp, motsvarande den blifvande statens slutsumma, dock med afdrag
af de belopp, tillhopa 4,000 kronor, som från föreståndarnes och öfverassistenternes
löner skulle afdragas till ersättande af förmånen af fri
bostad.

I detta sammanhang anhåller jag få anmäla en af föreståndaren
för statens entomologiska anstalt, professorn Sven Lampa, hos Eders
Kungl. Maj:t gjord framställning om viss höjning i det belopp, som
enligt i förenämnda statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden intagen
beräkning skulle tillgodokomma anstalten. Ett bifall till denna framställning
skulle, för att icke medföra en motsvarande inskränkning för
öfriga grenar af försöksverksamheten, medföra höjning i det framlagda
statförslaget för centralanstalten. Då det emellertid synes mig ömkligt,
att detta förslag nu åter framlägges i möjligaste måtto oförändradt,
anser jag en ändring i detsamma böra ifrågakomma blott därest synnerligen
tvingande skäl föreligga. Hur önskvärd en fullkomligare utrustning
af den entomologiska anstalten i sig själf än är, synes mig
dock tillsvidare frågan härom kunna anstå, tills någon tids erfarenhet
vunnits, i hvad mån anslagen till de särskilda grenarna af försöksverksamheten
äro val afvägda, detta desto hellre som den nu gjorda
framställningen åsyftar höjning i anslagsposter, hvilka så nyligen som
1902 blifvit till sin nuvarande siffra bestämda.

Vidare vill jag här erinra, att i det af förenämnda kommitterade
afgifva yttrande föreslagits ett anslag för en gång af 15,500 kronor
till nyanskaffning af inventarier å det kemiska laboratoriet, till uppsättning
af det bakteriologiska laboratoriet samt inredning såväl af
detsamma som af öfriga arbetslokaler för den nya afdelningen för försöksverksamheten
på boskapsskötselns, mejerihandteringens ochbakterio -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

logiens områden. Det sålunda föreslagna beloppet anser jag oundgängligen
nödvändigt för ändamålet, och torde jag vid behandlingen af de
extra anslagen få gorå erforderlig bemställan i ämnet.

Då jag i öfrigt icke bar något att erinra vid förberörda statförslag,
tillåter jag mig, under åberopande af hvad jag förut anfört,
framlägga följande förslag till

Stat

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

1 Aflöning: 1 föreståndare................ 4 föreståndare................ 1 öfverassistent ............ 2 öfverassistenter ........ B assistenter, arfvoden... 5 vaktmästare eller ar-betsbiträden, arfvoden	Lön	j Tjänst-görings-penningar	Summa
3.000 12,000 2,500 5.000	2,500 10,000 2,000 4,000 -	5.500 22,000 4.500 9.000 6.000 3,800	Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor ochj efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Aflöning summa kronor	—	—	50,800
Till centralanstaltens öf-
riga utgifter ................	—		59,200
Summa kronor			110,000 i 1

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde
åtnjuta fri bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån,
afdragas å lönen 500 kronor årligen.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för
föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten tillåter jag mig
föreslå följande villkor och förbehåll, nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skall vara underkastad den
vidsträcktare, tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten
eller eljest kan varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid centralanstalten
;

att föreståndare eller öfverassistent må uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för
den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten,
utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort
annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid
början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd;

att föreståndare eller öfverassistent skall, då han uppnått 65
lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön
såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders
Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå;

att föreståndare eller öfverassistent skall vara underkastad de
förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade;
samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å de i staten för anstalten för
enhvar af föreståndare och öfverassistenter bestämda löneförmånerna
skall afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen,

för öfverassistent:

i första lönegraden ...................................... 90 kronor

> andra » 105 >

» tredje » 120 >

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 31

för föreståndare:

i första lönegraden ....................................... 120 kronor

» andra » 140 >

» tredje » 160 » .»

Emot förenämnda stat för ifrågavarande anstalt har utskottet
icke haft annat att erinra än att enligt densamma det skulle kunna
inträffa, att öfverassistent, som intjänat två ålderstillägg och sålunda
erhållit en lön å 3,500 kronor, vid befordran till föreståndarebefattning
skulle inträda i sämre lönevillkor, i det att af den sammanlagda
aflöningen 5,500 kronor endast 3,000 kronor komme att utgöra lön.
Till förekommande häraf borde möjligen vid lönestaten fogas en anmärkning
af innehåll, att, därest öfverassistent, som befordras till föreståndare,
genom intjänande af två ålderstillägg redan åtnjuter högre
lön än begynnelselönen för föreståndare, honom skall omedelbart
tillföras det första ålderstillägget såsom föreståndare, så att hans lön i
sistnämnda befattning, tjänstgöringspenningarna oberäknade, blifver lika
hög, som den lön, han senast åtnjutit såsom öfverassistent. Då emellertid
något förslag härom icke föreligger, har utskottet ansett sig endast
böra å förhållandet fästa uppmärksamheten.

Hvad beträffar de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i
nämnda stat upptagna löneförmåner, har utskottet ansett, att, på sätt
vid senaste löneregleringar ägt rum, bland dessa villkor bör upptagas
föreskrift om att föreståndare eller öfverassistent, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension, icke må
samma förhöjning tillträda.

I afseende å bestämmelsen i fråga om rätt att med föreståndareeller
öfverassistentbefattning förena annan tjänst, har utskottet, i likhet
med hvad vid senaste årens löneregleringar iakttagits, velat uttala den
mening, att denna bestämmelse bör anses innebära, att nämnda lärare
icke äga mottaga stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt
uppdrag, som af bolag lämnas, med mindre uppdraget vid pröfning i
vederbörlig ordning befinnes icke vara för tjänstgöringen hinderligt.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 4 april 1905 har Riksdagen
såsom villkor för ifrågavarande anstalts upprättande föreskrifvit, att
vissa befattningar och anslag skulle indragas. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas skulle de aflöningar och öfriga anslag, hvilka
sålunda skulle bortfalla och som samtliga äro beviljade under anslags -

TJtshottets

yttrande.

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

titeln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppgå till ett sammanlagdt belopp af 25,200 kronor. Härjämte skulle
ytterligare,, på sätt i samma protokoll angifves, i sammanhang med
anstaltens inrättande nämnda anslag kunna minskas med 10,000 kronor
eller tillsammans 35,200 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
hemställa,

a) att Riksdagen må godkänna
dels följande stat för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet:

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa
Aflöning: \| 1 föreståndare ............ 4 föreståndare ............ 1 öfverassistent............ 2 öfverassistenter ......... 3 assistenter, arfvoden... 5 vaktmästare eller arbets-biträden, arfvoden......	3.000 12,000 2,500 5.000 -	2,500 10,000 2,000 4,000	5.500 22,000 4.500 9.000 6.000 3.800	Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Aflöning summa kronor	—	—	50,800
Till centralanstaltens öf-riga utgifter ............		_	59,200
Summa kronor	—	—	110,000

Anm. 1. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare
eller arbetsbiträde, åtnjuta fri bostad; och skola, så länge
föreståndare och öfverassistent åtnjuter denna förmån, afdragas å
lönen 500 kronor årligen.

dels följande villkor och förbehåll för åtnjutande
af de i förenämnda stat för föreståndare och öfverassistenter
upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att föreståndare och. öfverassistent skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af centralanstalten
eller eljest kan varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen
vid centralanstalten;

att föreståndare eller öfverassistent må uppbära
tjänstgöringspenningar endast för den tid, han verkligen
tjänstgjort; skolande för den tid, tjänstinnehafvaren
åtnjutit tjänstledighet, dess aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller
eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst i samma grad är medgifven,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor att innehafvaren mer
än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens
tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på
samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af
dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst
efter det, under hvilket den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd;

Bill. till lliksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att föreståndare eller öfverassistent, som, då
lian intjänat stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning,
redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må
samma förhöjning tillträda;

att föreståndare eller öfverassistent skall, då
han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara
förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders
Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå;

att föreståndare eller öfverassistent skall vara
underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om
pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,
å de i staten för anstalten för enhvar af föreståndare
och öfverassistenter bestämda löneförmånerna skall
afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen,

för öfverassistent:

i första lönegraden .......................... 90 kronor

» andra » 105 »

» tredje » 120 »

för föreståndare:

i första lönegraden .......................... 120 kronor

» andra » 140 »

» tredje » 160 »

b) att Riksdagen må medgifva, att, under villkor
att det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag,
minskas med här ofvan angifna belopp af 35,200
kronor, under samma anslagstitel uppföres ett anslag
till förenämnda centralanstalt å 106,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» att dels minskas med tillhopa
35,200 kronor och dels höjas med 106,000 kronor, till följd hvaraf en
höjning i anslaget uppstår af 70,800 kronor eller från 200,000 kromatik.
270,800 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

4:o) Under punkt 4 har Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen Höjning af
att för tillsättande från och med år 1907 af eu fjärde fiskeriintendents- ^ns fiskeribefattning,
höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» adminuirauppförda
anslag till statens fiskeriadministration från 20,000 kronor, till

24,000 kronor eller med 4,000 kronor samt, vid bifall härtill, höja anslaget *■
till fiskerinäringens understöd från 64,000 kronor till 68,000 kronor;

I förevarande ärende har departementschefen till ofvanberörda
statsrådsprotokoll anfört följande:

»Riksdagen godkände år 1904 stat för statens fiskeriadministration,
upptagande, bland annat, aflöningar för sex fiskeriintendenter med för
hvar och en 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 4,000 kronor, äfvensom ålderstillägg. Därjämte medgaf
Riksdagen, att från och med år 1905 finge tillsättas två af berörda
fiskeriintendentsbefattningar äfvensom vissa andra i sagda stat upptagna
befattningar, samt att under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
finge uppföras ett anslag med benämning »statens fiskeriadministration»
till belopp af 16,000 kronor, hvilket belopp motsvarade
aflöningssummorna för de befattningar, som skulle tillsättas från och
med år 1905. Anslaget till fiskerinäringens understöd blef då i sin
helhet bestämdt till 60,000 kronor.

Nästlidna år höjde Riksdagen på Eders Kungl. Maj:ts framställning
berörda anslag med 4,000 kronor för att bereda tillfälle till anställande
från och med innevarande år af en tredje fiskeriintendent.

Anslaget till »statens fiskeriadministration» uppgår alltså nu till 20,000
kronor och hela anslaget till »fiskerinäringens understöd» är i staten
för år 1906 upptaget till 64,000 kronor. Berörda tredje fiskeriintendentsbefattning
bär jämväl af Eders Kungl. Maj:t blifvit tillsatt.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 28 oktober
1905 anmält, att anledning funnes att antaga, att ytterligare eu
fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1907 erhålla
innehafvare, samt hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från och med sistnämnda år höja förberörda anslag med

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skogsväsendet.

[5.]

4,000 kronor för möjliggörande af tillsättandet af den fjärde af ifrågavarande
sex, i staten upptagna befattningar.»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må, för tillsättande från och
med år 1907 af en fjärde fiskeriintendentsbefattning,
höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
uppförda anslag till statens fiskeriadministration
från 20,000 kronor till 24,000 kronor, eller med 4,000
kronor.

Vid bifall härtill, kommer anslaget till fiskerinäringens understöd
att höjas med 4,000 kronor, eller från 64,000 kronor till 68,000
kronor.

Skogsväsendet.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,
1,599,792 kronor, med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning
:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ......................................... kronor 677,208: —

» statens skogsläroverk .................... » 58,800: — 736,008:_

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal .............................................................. kronor 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen kronor 5,600: —

» kronoskogarnas förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet .......................................... »_ 1,824,792: —^ 1,830,392: —

summa kronor 2,666,400: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 225,000 kronor,

dels ock medgifva, att af reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet finge för en
kolarskola i öfre Norrland användas dels årligen ett belopp af högst

1,000 kronor till uppehållande af skolans verksamhet, under förutsättning
att bidrag till enahanda belopp blefve af korporationer eller
enskilde för ändamålet beviljadt, dels ock ett belopp af 1,000 kronor
till anordnande af bostad för kolarskolans elever.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................... kronor 677,208: —

„ statens skogsläroverk ...„_58,800: — kronor 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal .......................................... ,, 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis ningen.

................................ kronor 5,600: —

,, kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet.
...................................... „____ 1,599,792: —- ..__1.605,392: —

Summa kronor 2,441,400: —

I underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 har domänstyrelsen
nu framlagt statförslag för år 1907.

Beträffande det bestämda anslaget för skogsstaten har domänstyrelsen
därvid anfört följande. Den lag angående skyddsskogar, som Eders
Kungl. Maj:t utfärdat den 24 juli 1903 och som trädt i kraft med 1905 års
ingång, kräfde helt naturligt en afsevärd förstärkning af skogspersona -

Anslag et till
skogsstaten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

len i Jämtlands län, där lagen vunnit tillämpning, och syntes en ökning
af jägmästarnes och kronojägarnes antal därstädes framdeles blifva en
nödvändighet. Då emellertid de områden, hvilka skulle behandlas som
skyddsskogar, ännu icke blifvit af Eders Kungl. Maj:t definitivt bestämda,
utan endast provisoriskt beslut i enlighet med lagens 1 § 2
mom. af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet meddelats den
14 januari 1905, ansåge styrelsen sig icke böra framlägga förslag till
inrättande af fasta nya jägmästar- och kronojägartjänster redan
nu, utan ville för det närvarande inskränka sig till att föreslå det
ökade arbetets utförande genom extra tjänstemän och betjänte, hvarigenom
ock skulle vinnas större erfarenhet i fråga om det verkliga
behofvet.

Detta förslag till användande af extra krafter för ifrågavarande
ändamål utvecklar styrelsen närmare vid frågan om bestämmande af
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet. Jag torde därför få i sammanhang därmed
återkomma till förevarande fråga.

Vidkommande skogsstatens aflöning har domänstyrelsen åberopat
sin den 28 maj 1902, på grund af nådiga cirkulärskrifvelsen till ämbetsverk
och myndigheter den 25 oktober 1901, afgifna framställning
angående behofvet af ändring i skogsstatens och de allmänna skogsläroverkens
lönestater. Den höjning i nu ifrågavarande anslag, som
skulle blifva en följd af sagda regleringsförslags genomförande, belöpte
sig till 115,700 kronor. För den händelse emellertid att Eders Kungl.
Maj:t icke skulle finna skäligt att för innevarande års Riksdag
framlägga nytt regleringsförslag, hade styrelsen nu upptagit anslaget
endast med dess för år 1906 beviljade belopp.

I detta sammanhang anhåller jag få omnämna två särskilda till
Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningar om förändringar i gällande
lönestater, den ena från samtliga öfverjägmästare och den andra från
direktören och lektorerna vid skogsinstitutet. Öfverjägmästarne hemställa,
att deras aflöning måtte bestämmas till 6,500 kronor, däraf

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg af 600
kronor efter 5 år, hvarjämte de anhålla, dels att i stat måtte dem
tillerkännas 500 kronor årligen till förhyrande af expeditionslokal,
dels ock att, för den händelse Eders Kungl. Maj:t icke funne skäligt,
att deras ersättning för tjänsteresor finge utgå efter resereglementet,
nu utgående respenningar måtte höjas med minst 33 procent, på det

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att öfverjägmästarne måtte blifva satta i tillfälle att utsträcka sina
resor, hvilkas nytta torde vara oomtvistad. Direktören och lektorerna
vid skogsinstitutet hafva för sin del anhållit om en sådan lönereglering
af sina löneförmåner, att dessa måtte blifva på ett tillfredsställande
sätt förbättrade. Öfver denna sistnämnda ansökning hafva, till följd
af nådiga remisser, underdåniga utlåtanden afgifvits af domänstyrelsen
den 29 september 1905 och af statskontoret den 2 därpå följde
november. I anledning af öfverjägmästarnes framställning har domänstyrelsen
den 17 oktober 1905 afgifvit infordradt utlåtande.

Till frågan om öfverjägmästarnes respenningar får jag anledning
återkomma i annat sammmanhang. Hvad ansökningarna i öfrigt vidkommer,
finner jag desamma icke nu böra föranleda någon framställning
till Riksdagen. Jag anser nämligen, att frågan om reglering af
lönestaterna för öfverjägmästarne och för skogsinstitutets lärarpersonal
bör handläggas i sammanhang med en allmän reglering af skogsstatens
och de allmänna skogsläroverkens lönestater. Denna fråga befinner sig
emellertid ej i det skick, att jag nu kan förelägga Eders Kungl. Maj:t
densamma, men frågan är af den vikt, att dess lösning icke utan allvarsamma
olägenheter kan för längre tid uppskjutas. Jag är därför betänkt
på att söka få utredningarna i ämnet inom den närmaste framtiden
fullständigade och därefter inför Eders Kungl. Maj:t framlägga de förslag,
hvartill de kunna gifva anledning.

Äfven i fråga om bestämda anslaget till statens skogsläroverk har Anslaget för
domänstyrelsen erinrat om sitt förberörda underdåniga förslag af den staf™0vserf9s''
28 maj 1902, hvars genomförande skulle verka en höjning af 3,700 kronor
eller, därest äfven inrättandet af två nya lektorsbefattningar vid skogsinstitutet
skulle komma till stånd, en ytterligare ökning af 9,500 kronor.

Dessa förhöjningar hade dock icke nu af styrelsen upptagits i statförslaget,
utan skulle de tillkomma endast i händelse Eders Kungl. Maj:t funne skäl
att redan till 1906 års Riksdag aflåta nådig proposition om ny lönereglering
för skogsinstitutet. Däremot hade styrelsen redan nu såsom
synnerligen trängande uppfört den ökning i anslaget, som skulle erfordras
för inrättande med de lönevillkor, som nu vore för institutets lektorer
bestämda, af två nya lektorsbefattningar vid samma institut i stället
för två nuvarande extra lärare, till hvilkas aflönande de senare åren
beviljats extra anslag af 5,000 kronor, hvithet anslag därefter skulle
blifva obehöfligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I fråga om tillkomsten af detta extra anslag får jag erinra, att,
sedan domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 7 november 1900
föreslagit inrättande af två lektorstjänster vid skogsinstitutet, hvilka
befattningar dock till en början borde uppföras endast på extra stat,
till dess erfarenhet vunnits, huru den föreslagna anordningen af undervisningen
vid institutet komme att verka, samt Eders Kungi. Maj:t
i nådig proposition till 1901 års Riksdag föreslagit Riksdagen att på
extra stat för år 1902 anvisa 7,000 kronor till beredande af ökade
extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, Riksdagen för angifvet ändamål
på extra stat för sistnämnda år anvisade 5,000 kronor. Enahanda
belopp har Riksdagen sedermera på särskilda framställningar af Eders
Kungl. Maj:t för ändamålet anvisat för hvart och ett af åren 1903—1906.

Beträffande behofvet af ifrågavarande två nya lektorsbefattningars
inrättande har styrelsen i särskild skrifvelse den 16 oktober 1905 anfört,
hurusom i skrifvelse till styrelsen den 27 juli samma år dåvarande
direktören för skogsinstitutet hemställt, att styrelsen ville söka utverka,
att vid skogsinstitutet, förutom de två lektorsbefattningar, som nu
funnes därstädes, måtte inrättas ytterligare två lektorstjänster, nämligen
en i skogsteknologi, skogs- och fältmätning samt byggnadslära m. m.
och en i zoologi och geologi. Till stöd för denna framställning hade
direktören, med förmälan att i nyssnämnda läroämnen nu vore anställda
två extra lärare, anfört följande: Under den tid af fem år, som förflutit
sedan domänstyrelsens förberörda underdåniga framställning af den
7 november 1900 afgifvits, hade det visat sig vara allt mera nödigt
att skilja den delvis gemensamma undervisningen för den högre och
den lägre lärokursen vid skogsinstitutet. I följd häraf hade förenämnda
båda extra lärare erhållit större undervisningsskyldighet än de från början
haft, utgörande för dem hvardera under 1905 års hösttermin 16 undervisningstimmar
i veckan och för vårterminen 12 timmar i veckan,
hvarförutom den ene af dem hade att under 2 % månader af sommaren
leda de praktiska öfningarna i de läroämnen, som tillhörde hans undervisning,
och den andre att med eleverna företaga geologiska och entomologiska
exkursioner. Det vore emellertid nödigt att än ytterligare
åtskilja undervisningen för den högre och den lägre lärokursen i ofvannämnda
lärares undervisningsämnen, hvarigenom dessa lärares undervisningstid
måste vidare ökas. Undervisningen i dessa lärares undervisningsämnen
vore af sådan vikt, att ett provisoriskt anställande af
extra lärare därför icke läte försvara sig, enär på sådant sätt anställda
lärare måste antagas vilja under allenast några år stanna vid skogsinstitutet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För egen del har domänstyrelsen i sin sistberörda skrifvelse den 16
oktober 1905 anfört, att vid skogsinstitutet vore, förutom direktörsbefattningen,
inrättade allenast två ordinarie 1 ektorstjänster, hvilkas innehafvare
enligt den 3 juni 1892 utfärdad stat hvardera åtnjöte 2,000 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvarjämte efter fem år
lönen kunde höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500
kronor. Dessa tre lärarbefattningar uppfördes enligt nådigt bref den
3 juni 1892 på ordinarie stat från och med år 1893, då undervisningen vid
skogsinstitutet omfattade en lärokurs med en äldre och eu yngre afdelning,
hvardera med högst 10 elever, hvarjämte anordningar vidtagits
för inrättande af den lägre lärokursen därstädes. Enligt Riksdagens
beslut år 1893 anvisades anslag för år 1894 för inrättande vid skogsinstitutet
af en lägre lärokurs, till hvilken elever, så långt utrymmet
medgifvit, i regeln 10, vunnit tillträde. Enligt nådigt bref den 15
december 1899 angående inrättande af Klotens skogsskola utvidgades
skogsinstitutets högre lärokurs, så att antalet elever vid denna kurs
blifvit dubbelt större än tillförene; och enligt nådiga kungörelsen den
22 maj 1903 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förnyade nådiga
stadgarna för de allmänna skogsläroverken i riket af den 13 april 1886
förlängdes lärotiden för skogsinstitutets högre kurs, som omfattat fyra
läseterminer, med en termin, under hvilken elevantalet vid högre kursen
kunde uppgå till 60. Af det anförda framginge sålunda, att medan sammanlagda
elevantalet vid skogsinstitutets båda lärokurser numera kunde
uppgå till 70 och lärotiden för högre kursen utsträckts med en
lästermin, antalet ordinarie lärare utgjorde allenast 3, hvilket förhållande
innebure en påtaglig disproportion mellan arbete och härför fast anställda
lärare. Den ökning i utgifter, som skulle förorsakas däraf, att två lektorsbefattningar
på ordinarie stat inrättades vid skogsinstitutet med samma
lönevillkor, som nu vore för därvarande lektorer bestämda, i stället för
de två nuvarande extra lärarne därstädes, till hvilkas aflönande hittills
beviljats förut nämnda 5,000 kronor, skulle komma att utgöra 2,000
kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen i sin särskilda
underdåniga skrifvelse af den 16 oktober 1905, för hvars innehåll
jag nu redogjort, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1906
års lagtima Riksdag aflåta nådig proposition därom, att Riksdagen ville
besluta inrättandet af två lektorstjänster, den ena i skogsteknologi,
skogs- och fältmätning samt byggnadslära och den andra i zoologi och
geologi, på ordinarie stat vid skogsinstitutet med samma aflöningsBih.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Hälft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förmåner, som äro för institutets nuvarande lektorer bestämda, och att
alltså bestämda anslaget för statens skogsläroverk höjdes med 7,000 kronor.

I sin skrifvelse angående anslagsbehofven för nästkommande år
har styrelsen, under antagande, att 1902 års regleringsförslag icke nu
kunde komma under ompröfning, hemställt, att bestämda anslaget för
statens skogsläroverk måtte ökas till 65,800 kronor.

Det extra anslag af 5,000 kronor, som Riksdagen på framställning
af Eders Kungl. Maj:t under en följd af år beviljat till beredande
af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, har användts till anställande
af två extra lärare, den ena i skogsteknologi, geodesi, forstlig
byggnadslära och bokföring med ett arfvode af 3,000 kronor och den
andra i zoologi, geologi med mineralogi samt naturlära med ett arfvode
af 2,000 kronor. Att, med hänsyn till den utsträckta undervisningsskyldighet,
som, enligt hvad jag förut redogjort, åligger dessa extra
lärare, deras aflöningsförmåner äro för knappt tillmätta, synes mig
uppenbart. Jag tvekar således ej att tillstyrka, att deras aflöning
måtte höjas till likhet med lektorernas, eller till 3,500 kronor. Då
emellertid fråga om en allmän reglering af skogsstatens och de allmänna
skogsläroverkens lönestater föreligger och, såsom jag förut framhållit,
inom en icke allt för aflägsen framtid torde kunna vinna sin
lösning, anser jag icke lämpligt, att det för ifrågavarande ändamål
erforderliga anslag, 7,000 kronor, uppföres på ordinarie stat. Vid behandlingen
af frågan om de extra anslagen torde jag därför få framställa
det yrkande, hvartill jag finner domänstyrelsens framställning i
förevarande del gifva anledning.

Anslaget till
enskilda
skogsnndervisningen.

Vidkommande reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen
har domänstyrelsen i sin skrifvelse om anslagsbehofvet för nästkommande
år, efter erinran, hurusom jämlikt nådiga bref den 13 juli 1887,
den 10 maj 1901 och den 8 december 1904 från detta anslag utgått
bland annat ett belopp af 4,600 kronor till Skogshålls i Södermanlands
län belägna skogsskola, för hvilken länets hushållningssällskap upplåter
lokal m. in., vidare anfört följande. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott
hade den 25 april 1905 hos domänstyrelsen hemställt,
att styrelsen ville vidtaga sådana åtgärder, att skolans verksamhet
komme att upphöra senast den 1 oktober 1907. Vid sådant förhållande
hade styrelsen ansett det böra utredas, huruvida icke i anseende till
behofvet af skogsskolor i riket i stället borde å lämplig plats inrättas
en statens läroanstalt, så mycket hellre som det till Skogshåll nu ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

gående statsbidraget icke understege hvad som nu vore anslaget till
uppehållande af en statens skogsskola. Då likväl ett fullständigt förslag
i sådan riktning ännu icke kunnat åstadkommas, ehuru förberedande
åtgärder därför redan vidtagits, måste styrelsen inskränka sig till att
hemställa, att ifrågavarande anslag måtte oförändradt utgå jämväl för år
1907, dock under medgifvande att den del af anslaget till Skogshåll,
som I * * * 5 icke komme att utgå till denna skola, finge eventuellt användas
till den statens skogsskola, som i stället kunde efter behörigt nådigt
medgifvande blifva inrättad.

Därest en ny statens skogsskola finnes erforderlig, bör anslag tilldensamma
äskas under bestämda anslaget för statens skogsläroverk.
Då utredning om behofvet af en sådan skola icke ännu föreligger, kan
nu ej ett sådant äskande framställas beträffande 1907 års stat. Då
emellertid, enligt hvad domänstyrelsen meddelat, den nu vid Skogshåll
med understöd af statsmedel bedrifna skogsundervisningen skulle komma
att upphöra den 1 oktober 1907, skulle, därest med anledning
däraf en ny statens skogsskola finnes erforderlig, anslag till densamma
behöfvas redan från sistnämnda dag, om icke ett afbrott i utbildningsarbetet
skall äga rum.

Riksdagens medgifvande till att det nu till Skogshålls skogsskola
utgående understöd må användas för en ny statens skogsskola
skulle således afse tiden från den 1 oktober 1907 till dess anslag för
skolan blefve tillgängligt under anslagstiteln »statens skogsläroverk».
Då emellertid den utredning rörande behofvet af en ny statens skogsskola,
som af domänstyrelsen igångsatts, bör kunna föreligga afslutad i så god
tid, att nödiga anslagsäskanden torde kunna föreläggas nästkommande
års Riksdag, finner jag någon framställning till Riksdagen i förevarande
afseende nu icke erfordras.

I reservationsanslaget till kronoskog ar nas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen uti sin förberörda
skrifvelse angående anslagsbehofvet för år 1907 af olika anledningar
föreslagit afsevärd höjning.

I 59 § af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891 stadgas, att vägskatt skall utgå efter väg fyrk

med iakttagande däraf att, bland annat, staten tillhöriga »all männingsskogar»

påföras en vägfyrk för hvarje fyrahundra kronor af

taxeringsvärdet. Genom lag af den 20 juni 1905, som skall träda i

Anslaget till
kronoskog
ar nas förvaltning
och
befrämjande
af skogsväsendet
i
allmänhet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kraft den 1 januari 1907, tiar emellertid detta stadgande ändrats så
till vida, att dessa skogar skola påföras en vägfyrk för hvarje etthundrafemtio
kronor af taxeringsvärdet.

Under erinran att dylik vägskatt utbetalas från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
har domänstyrelsen framhållit, att sistnämnda bestämmelse
komme att inverka på utgifterna från anslaget så mycket kännbarare,
st>m antalet af statens vägfyrkar komme att utgöra ej mindre än åtta
tredjedelar af deras nuvarande antal. Då, enligt hvad räkenskaperna
gåfve vid handen, år 1904 utgifvits i vägskatt för statens allmänningar
ett sammanlagdt belopp af omkring 118,000 kronor, syntes 1907 års utgifter
för samma ändamål komma att ökas med omkring 200,000 kronor.

Vidare har styrelsen påpekat, att en annan ökning i utgifterna från
detta anslag föranleddes genom lagen angående skyddsskogar af den 24 juli
1903. Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom
kungörelse den 14 januari 1905 utfärdat interimsförordnande angående
skyddsskogar i nämnda län, hade styrelsen måst, efter därom af Eders Kungl.
Maj:t den 27 januari, den 3 februari och den 9 juni 1905 erhållna nådiga
bemyndiganden, under året anställa nödigt antal extra skogstjänstemän för
verkställande af utsyningar åt enskilda inom skyddsskogsområdet. Under
månaderna februari—april 1905 hade för ändamålet varit fullt sysselsatta
14 extra jägmästare, och under tiden från och med juli månad
samma år 12 dylika, hvilkas arbeten ej syntes kunna medhinnas ens
före november månads utgång. Dessutom hade, enligt nådigt medgifvande
den 9 juni 1905, 3 inom länet förut tjänstgörande biträdande
jägmästare förordnats att utöfva kontroll öfver afverkningarna
inom skyddsskogsområdet. Emellertid borde härvid beaktas, att utsyningarna
under vintern 1904—-1905 afsett virke, som bort utsynas
redan år 1904, därest skyddsskogslagen då varit gällande, hvarför endast
det återstående arbetet rätteligen vore att hänföra till 1905 års utsyning.
Med ledning dels af sistnämnda arbete, dels ock af erfarenhet
om likartade göromål inom Norrbottens och Västerbottens län kunde
beräknas, att — under förutsättning att de tre nuvarande biträdande
jägmästarne, som vore anställda hufvudsakligen för göromål inom lappskattefjallen,
tillika finge mot förutvarande villkor, nämligen ersättning
efter resereglementets fjärde klass, utöfva kontroll öfver afverkningar
inom skyddsskogsområdet — härutöfver skulle erfordras inom Jämtlands
län med anledning af skyddsskogslagen 6 till 7 extra tjänstemän eller
assistenter. I likhet med hvad som ägt rum under innevarande år

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

borde aflöningen till dessa assistenter utgå på samma sätt, som funnes
bestämdt i nådiga brefven af den 13 december 1889, den 16 december
1892, den 30 november 1894 och den 1 juni 1900 med afseende på
de i Norrbottens och Västerbottens samt Kopparbergs län anställda
assistenterna, eller så, att assistent Unge åtnjuta arfvode efter 100
kronor i månaden, reseanslag med 400 kronor om året samt 6 kronor
för hvarje förrättningsdag ute å marken och för resedag. Häraf skulle
föranledas en ökad utgift af omkring 25,000 kronor.

Med erinran att, såsom förut framhållits, styrelsen antagit
möjligheten häraf, att 1902 års regleringsförslag för skogsstaten icke
ännu kunde komma under ompröfning, har styrelsen vidare anfört,
att jämkningar i vissa nuvarande förhållanden emellertid syntes vara
af så trängande beskaffenhet, att de enligt styrelsens förmenande borde
så snart ske kunde företagas, helst detta borde kunna äga rum utan
rubbning af nuvarande stat för skogsstaten.

De för jägmästares tjänsteutöfning i stat anslagna fasta respenningarna
hade i ett flertal revir visat sig vara otillräckliga, i samma
mån större intensitet i skogshushållningen påfordrats och statsskogarnas
areal ökats, så att jägmästare nödgats att af öfriga aflöningsförmåner
bekosta en del af sina tjänstresor. Statsskogarnas goda skötsel och
stegringen i det ekonomiska utbytet af desamma fordrade i allmänhet,
att jägmästaren personligen öfvervakade och ledde åtgärderna i nyssnämnda
syfte. Då det vid sådant förhållande kunde antagas att, sedan
respenningarna fullt tagits i anspråk, därefter möjligen behöfliga ytterligare
tjänstresor somligstädes antingen underlätes eller endast vid
nödtvång företoges, ansåge sig styrelsen, till förekommande däraf, böra
underdånigst hemställa om bemyndigande att för de revir, där så visade
sig behöfligt, från nu ifrågavarande reservationsanslag anvisa extra tillskott
till respenningar sålunda, att på vederbörande jägmästares och
öfverjägmästares framställning tillskott för året finge utgå med ett visst
af domänstyrelsen fastslaget maximibelopp, under villkor dels att detta
tillskott finge tagas i anspråk endast när de i stat för reviret anvisade
respenningarna genom redovisning, grundad på räkningar enligt resereglemente^
visat sig vara åtgångna för nödiga tjänstresor, dels att
jämväl tillskottet behörigen redovisades genom räkningar och att
möjligen blifvande öfverskott återlevererades. Därjämte ville styrelsen
anhålla om rätt att åt assistent, när denne utförde jägmästares arbete
å revirets allmänna skogar, anvisa extra reseanslag under förutsättning,
att de för jägmästaren och möjligen äfven för assistenten anvisade fasta

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

respenningar^ på lika sätt visades vara tagna i anspråk. Enär äfven
öfverjägmästarnes respenningar enligt stat numera visat sig otillräckliga,
ansåge styrelsen tillskott åt dem böra utgå under enahanda förutsättningar
och villkor. Till undvikande af missbruk ansåge styrelsen
det dock böra stadgas, dels att genom räkningar ej finge på ofvanberörda
sätt redovisas kostnader för resor, som afsåge närmare tjänstemannens
bostad belägna förrättningsställen än en nymil, dels att resor
på bekostnad af tillskottet finge företagas, af jägmästare eller assistent
endast efter öfverjägmästarens bestämmande, samt af öfverjägmästaren
efter domänstyrelsens medgifvande. Granskningen af jägmästares eller
assistents reseräkningar syntes styrelsen böra åligga öfverjägmästaren,
hvilken såsom ägande tillgång till förstnämnda tjänstemäns resejournaler
säkrast kunde bedöma räkningarnas riktighet och resornas nödvändighet
för tjänsten.

De belopp, som för ifrågavarande ändamål skulle erfordras, har
styrelsen ansett kunna beräknas till omkring 18,000 kronor för jägmästare
och assistenter samt 3,000 kronor för öfverjägmästare, eller
tillsammans omkring 21,000 kronor.

Slutligen har styrelsen i sin merberörda skrifvelse den 16 oktober
1905 angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1907 omförmält,
att klagomål allmänt fördes däröfver, att, ehuru jägmästares
tjänsteexpedition med till denna hörande handlingar och kartor toge
i anspråk ett särskildt större rum, där jämväl mottoges jägmästaren i
tjänsten besökande personer, jägmästaren likväl, där icke tjänstebostad
funnes åt honom upplåten, måste af egna medel förhyra expeditionslokalen.
Enligt styrelsens åsikt kräfde billigheten, att för ändamålet
måtte, intill dess ny reglering af skogsstaten kunde blifva genomförd,
få från reservationsanslaget tilldelas enhvar af de ordinarie jägmästare,
som icke hade tjänstebostad, ett årligt hyresbidrag af 200 kronor,
hvilket för 80 sådana jägmästare skulle utgöra 16,000 kronor.

Styrelsen har i sammanhang härmed erinrat, att till öfverjägmästarne
hittills redan från reservationsanslaget anvisats hyresbidrag
för expeditionsrum.

För täckande af nu omförmälda utgifter, nämligen beräknade
200,000 kronor för vägskatt, 25,000 kronor för kostnader med anledning
af skyddsskogslagen, 21,000 kronor för reseersättningar och 16,000
kronor för hyresbidrag, har styrelsen hemställt, att reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
måtte höjas med inalles 262,000 kronor till 1,861,792 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Den ändring i beräkningsgrunden, efter hvilken vägskatt skall
utgöras för staten tillhöriga allmänningsskogar, som med 1907 års ingång
träder i kraft, medför, såsom domänstyrelsen framhållit, en väsentlig
höjning i statens utgifter för detta ändamål. Mot domänstyrelsens
beräkning af storleken af denna höjning har jag icke något att erinra,
och jag anser därför nödvändigt, att reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
höjes med ett däremot svarande belopp, 200,000 kronor.

I anledning af domänstyrelsens framställning i fråga om behofvet
af ökade arbetskrafter på grund af tillämpning af lagen angående
skyddsskogar den 24 juli 1903 tillåter jag mig erinra, hurusom i 1 §
af denna lag stadgas, att för bibehållande af skogar, hvilkas bestånd
erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, må
efter föregången syn och undersökning Konungen förordna, att annan
utverkning än till husbehof må äga rum endast efter utsyning, som
på statens bekostnad af skogsstatens tjänstemän verkställes. Hittills
har något sådant förordnande icke af Eders Kungl. Maj:t meddelats,
men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har i
anledning af väckt fråga om skyddsskogar inom detta län — med stöd
af i sistnämnda paragraf intagen bestämmelse att dylikt förordnande äfven
må meddelas af Konungens befallningshafvande att gälla, intill dess
Konungen i ärendet beslutat — den 14 januari 1905 utfärdat sådana
interimsbestämmelser för en stor del af länet. Då de därinom vid
denna tid anställde skogstjänstemännens antal var beräknadt efter
därförut vanliga förrättningar, hafva extra arbetskrafter i stor utsträckning
måst användas för att icke skogsägarne skulle ytterligare inskränkas
i sin förfoganderätt till skogen därigenom, att utsyning, hvartill
de kunde vara berättigade, genom brist på utsyningsförrättare försenades.
Huruvida behofvet af ökade arbetskrafter skall fortfara, beror
tydligtvis på den lösning frågan om skyddsskogar inom länet erhåller.
Intill dess denna sistnämnda fråga vunnit eu slutlig lösning, synas
mig därför lämpligen extra arbetskrafter böra anlitas. För att sätta
Eders Kungl. Maj:t i tillfälle att allt framgent anvisa medel till detta,
vid reservationsanslagets bestämmande till sitt nuvarande belopp icke
förutsedda, ändamål, anser jag nödvändigt, att detta anslag vinner en
därefter lämpad förhöjning, och, då jag icke finner domänstyrelsens
beräkning i denna del gifva anledning till erinran, finner jag mig böra
tillstyrka äskande af en ytterligare förhöjning af 25,000 kronor.

Hvad slutligen angår de af domänstyrelsen ifrågasatta jämkningarna
i de nu utgående aflöningarna till skogsstaten, finner jag

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kolarskola vid
Hällnäs skogsskola.

visserligen livad styrelsen därutinnan anfört vara värdt synnerligt
beaktande. Särskildt synes det mig vara af vikt, att bestämmelserna
rörande ersättning för skogsstatstjänstemännens resor erhålla en sådan
affattning, att de icke föranleda att erforderliga tjänsteresor eftersättas.
Då emellertid frågan om en omreglering i dessa delar af skogsstatstjänstemännens
aflöningsförmåner icke synes mig böra lösas fristående, utan i
samband med den af mig förut berörda allmänna regleringen af skogsstatens
och de allmänna skogsläroverkens lönestater, finner jag mig*
icke kunna tillstyrka bifall till domänstyrelsens framställning i förevarande
del.

Vid förevarande anslagstitel får jag vidare anmäla väckt fråga
om inrättande af en kolarskola vid Hällnäs skogsskola.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län med underdånig skrifvelse den
20 oktober 1903 öfverlämnad skrift har nämnda läns landsting i
underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i samband
med den statens skogsskola, som komme att upprättas inom Degerfors
socken i länet, jämväl anordna en praktisk kolarskola, tillgänglig äfven
för andra elever än dem, som tillhörde skogsskolan.

Den skogsskola, som i denna framställning åsyftas, är Hällnäs
skogsskola, hvilken numera trädt i verksamhet den 1 november nästlidna
år.

Till stöd för sin framställning har landstinget anfört följande.

Det vore en allmänt känd sak, att en mycket stor kubikmassa trävirke,
såsom vindfällen, torrskog, affall efter afverkningar in. m., i
Västerbottens läns skogar gagnlöst förfores. Brist i k o m m u nik afl oner
och i följd däraf bristande afsättningsmöjligheter för dylikt virke syntes
i främsta rummet vara anledningarna härtill och därnäst saknad af intresse
för och insikt i att därutaf bereda ekonomiskt utbyte. Det
måste därför anses högligen önskvärdt, att åtgärder vidtoges, hvilka
kunde främja ett sådant ändamål. Lämpliga åtgöranden i detta hänseende
syntes vara sådana, som kunde väcka intresse hos befolkningen
för affallets förädling till träkol och bereda kunskap bland allmänheten
om en rationell kolningsmetod, hvarigenom, i den mån kommunikationerna
utvecklades och för närvarande företrädesvis i de delar af
länet, som genomskures af järnväg, eller icke vore för aflägsna från
länets hamnar, kunde tillika med tjärbränningen alstras en kolningsindustri,
hvilken säkerligen skulle utgöra ett för Västerbottens län
beaktansvärdt näringsfång. Utom väckelse till initiativ i denna rikt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning fordrades utan tvifvel kunskap i kolningens rätta bedrifvande, i
bvilket syfte inrättandet inom länet af en praktisk kolarskola, där
undervisning på billiga villkor kunde meddelas dem af länets befolkning,
som sådant önskade, syntes utgöra ett mål, värdt att eftersträfvas.
Med hänsyn äfven därtill, att den tid icke syntes vara så aflägsen, då
äfven inom Öfre Norrland järnförädlingsindustri komme att uppstå,
syntes härmed åsyftade ändamål äfven med afseende på framtiden få
anses vara en hushållsangelägenhet, värd att på ett eller annat sätt
understödjas. En statens skogsskola komme nu att inrättas uti Degerfors
i Västerbottens län och statens skogar inom länet syntes icke
minst kunna lämna material till en utbredd kolningsindustri, staten
till ekonomiskt och dess skogar till forstligt gagn.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har domänstyrelsen inkommit
med yttranden af jägmästaren i Degerfors revir och öfverjägmästaren
i Umeå distrikt äfvensom eget underdånigt utlåtande af den
15 november nästlidna år.

Jägmästaren har förklarat sig biträda de åsikter i förevarande
fråga, som af landstinget uttalats. Jägmästaren anser emellertid att,
då utrymmet vid ifrågavarande skogsskola komme att blifva alltför
begränsadt för att kunna räcka till åt flere än de för skogsskolekursen
antagna eleverna, praktisk och äfven teoretisk undervisning i kolning
därstädes borde meddelas endast åt dessa, samt att en eller flera
ambulerande skolor för endast praktisk utbildning därjämte borde anordnas
under ledning af en särskild, i kolningskonsten kunnig och
praktiskt duglig person med biträde af skickliga arbetsledare.

I sitt yttrande har öfverjägmästaren vitsordat, att från skogsvårdens
synpunkt, med hänsyn till befolkningens bristande kunskap i
kolning, behof förelåge rörande inrättandet af en praktisk kolarskola
uti ifrågavarande län. I Degerfors socken vore ock enligt öfverjägmästarens
åsikt lämpliga förutsättningar för en sådan skola för handen.
Inom socknen funnes nämligen lämpligt belägna allmänna skogar och,
i mån som den ifrågasatta skolans verksamhet blefve känd och vunne
erkännande, skulle sannolikt privata skogsägare finnas benägna att
upplåta lämpligt belägna skogsområden för skolans verksamhet. Beträffande
frågan, huruvida en kolarskola lämpligen kunde kombineras
med skogsskolan vid Hällnäs utan att inkräkta på den undervisning,
som vid skogsskolan skulle bibringas dess lärjungar, har öfverjägmästaren
anfört att, då en praktisk kolarskolas kurs borde vara förlagd till
hösten och omfatta en tid af minst sex veckor från midten af september
till oktober månads slut och alltså blefve förlagd till senare tiden
Bill. till Eiksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af skogsskolans läsår samt mellantiden mellan två läsår, en sådan anordning
icke kunde menligt inverka på undervisningen vid skogsskolan
på annat sätt än att den knappt tilltagna lediglietstiden för lärarne,
hvilka tillika skulle hafva att uppehålla undervisningen vid kolarskolan,
blefve dem beröfvad. I öfrigt skulle enligt öfverjägmästarens mening
en sådan kolarskola, kombinerad med skogsskolan, vara denna senare
till gagn, då skogsskolans lärjungar därigenom blefve i tillfälle att erhålla
en ökad praktisk undervisning i kolning. Emellertid erfordrades,
såsom öfverjägmästaren framhållit, för kolarskolans elever, hvilka under
kolningsarbetet komme att bo i kojor invid milorna, under den tid,
då teoretisk undervisning borde dem meddelas, i närheten af skogsskolan
en mindre bostadsbyggnad af enkel konstruktion med utrymme
för högst ett 10-tal lärjungar, hvithet antal icke borde vid kolarskolan
öfverskridas. Öfverjägmästaren har på grund af hvad sålunda af honom
anförts hemställt om nådigt bifall till förevarande framställning.

Domänstyrelsen har uti ifrågavarande ämne anfört följande.

Betydelsen af yrkesskicklighet i kolning hade sedan lång tid tillbaka
varit insedd och erkänd särskildt inom de delar af vårt land,
där bergsbruk idkades. Det hade ock varit eu förening af bruksägare,
som först genom inrättande af en kolarskola sökt genom kostnadsfri
undervisning i kolning uppamma en stam af skickliga kolare. Då det
visade sig, att denna skola ensam icke kunde fylla behofvet af undervisning
i detta ämne, inrättades efter hand två andra sådana skolor,
af hvilka den ena vore förenad med en skogvaktarskola.

Dessa skolor hade med undantag af den sistnämnda icke varit
bundna vid bestämd plats, utan anordnats å de bruksägares skogar,
där nödiga anstalter för dem af bruksägare vidtagits, såsom upphuggning
af kolved, uppförande af baracker för lärlingarnes teoretiska
undervisning m. in. Den bruksägare, å hvars skogar kolning af kolarskolans
lärlingar utförts, hade såsom bidrag till bestridande af de med
kolarskolan förenade utgifter betalat ett kontant belopp för stig tillverkade
kol, under senare tid 50 öre för stig.

Undervisning i kolning, anordnad ensam för sig, hade medfört
relativt stora kostnader. Under år 1904 uppginge enligt inhämtade
uppgifter kostnaderna för den i Gäfleborgs län anordnade kolarskolan

till följande belopp:

aflöning till skolans föreståndare..................................... kronor 1,200:

» » » underlärare ...................................... » 300: —

20 st. stipendier å 75 kronor till lärlingar från Gäfleborgs
län......................................................................... » 1,500: —

inventarier, böcker m. m............................................. »_200: —

Summa kronor 3,200: —.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Dessa utgifter bestredes med anslag från järnkontoret och Gäfleborgs
läns hushållningssällskap med 1,500 kronor från dem hvardera.
Härtill komme 200 kronor från skogsägaren för af kolarskolan åt honom
kolade 400 stigar kol.

Kostnaderna för kolningskursen hade i någon mån kunnat nedbringas,
då denna kurs förenats med en skogsskola. Sedan järnkontorets
kolarskola i Värmland — en af de förut antydda kolarskolorna
— förenats med en skogvaktarskola för Värmlands och Örebro
län under benämning »Värmlands och Örebro läns skogvaktarskola
och den därmed förenade järnkontorets praktiska kolarskola i Värmland»,
hade för skolans verksamhet enligt erhållna meddelanden krafts
följande årliga anslag:

till kolar- till skogs skolan

skolan

af järnkontoret ............... kronor 2,000

» Värmlands läns landsting ....................... » 500

» » » hushållningssällskap ... »--

» Örebro läns landsting ............................. » 500

» » » hushållningssällskap............ »--

summa kronor 3,000

kronor 3,000
» 750

» 750

» 1,000
» 500

kronor 6,000

kronor 9,000.

Vid denna sistnämnda skola, med hvilken Iiällnäs skogsskola,
därest den komme att förenas med en kolarskola, närmast skulle
öfverensstämma, deltoge eleverna vid skogvaktarslcolan och kolarskolan
lika i kolningsarbetet, men de för kolarskolan bestämda stipendier,
hvartill landstingens anslag från de båda angifna länen, 500 kronor
för hvartdera, vore afsedda, tillkomme odeladt kolarskolans elever,
hvilka i allmänhet utgjorde 10 från hvartdera länet.

Lärarnes löner utginge i sin helhet med följande belopp:

till föreståndaren....................................................................... kronor 4,000

» skogsrättaren......................................................................... » 1,200

summa kronor 5,200.

Ehuru undervisningen i kolning hittills icke på annat sätt ombesörjts
af staten, än att lärjungarne vid statens skogsläroverk bibringats
kunskap äfven i kolning, syntes det, med hänsyn till den betydelse,
kolningen måste anses äga för vårt lands skogsvård, kunna ifrågasättas
huruvida icke staten borde vidare uppmuntra arbetsskickligheten i
kolning, särskild! inom de landsdelar, där järnindustri och bergsbruk
icke i större omfattning bedrefves, och kolningen alltså i brist på
initiativ från enskilde bäst syntes vara i behof att af staten främjas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Därest af sådan anledning Eders Kungl. Maj:t funne, att en
kolarskola skulle kunna åtminstone delvis på statens bekostnad upprättas
inom Västerbottens län, vore det obestridligen till fördel för
både kolarskolan och den vid Hällnäs nyinrättade skogsskolan, om
dessa båda skolor förenades.

Då särskildt under senare år hushållningssällskap och landsting
i de län, där kolarskolor inrättats, lämnat anslag till dessa skolor,
hvarjämte järnkontoret hittills visat stor beredvillighet att med anslag
understödja undervisningen i kolning, syntes äfven i förevarande fall
böra förutsättas, att anslag för ändamålet lämnades af någon af dem,
därest sådant gjordes till villkor för eventuellt anslag af statsmedel
för inrättande i samband med skogsskolan vid Hällnäs af en kolarskola,
där jämväl andra elever än skogsskolans erhölle undervisning
i kolning.

Under förutsättning att särskildt vid kolarskolan antoges 10 elever
årligen, kunde — förutom ett anslag för en gång af 1,000 kronor till
uppförande af en barack å kronans mark i närheten af Hällnäs skogsskada
för att under den teoretiska lärokursen i kolning utgöra bostad
för kolarskolans elever — de årliga kostnader, som häraf förorsakades
beräknas på följande sätt:

till 10 stipendier å 75 kronor åt lärlingar vid kolarskolan.
................................................................... kronor 750

., ökadt arfvode åt skolföreståndaren ................. ., 600

.. ,, ,, ,, skogsrättaren ............................. 200

arfvode jämte resekostnad åt en kolningsförman ,, 450

summa kronor 2,000

af hvilken summa halfva beloppet eller 1,000 kronor syntes böra utgå
af statsmedel.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att eu praktisk kolarskola,
tillgänglig äfven för andra än skogsskolans elever, skulle anordnas
i samband med statens skogsskola vid Hällnäs i Västerbottens län och
att för detta ändamål skulle af statsmedel utgå dels ett anslag för en
gång af 1,000 kronor till eu barack för kolarskolans elever, dels ock ett
årligt anslag af 1,000 kronor, detta senare dock under förbehåll, att
medlen finge utgå allenast under de år, för hvilka jämväl andra medel
än statsmedel till minst lika stort belopp som sistnämnda anslag anvisats
för kolarskolans verksamhet under året.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För befrämjande af en rationell skogsskötsel är det af synnerlig
vikt, att göra tillvaratagandet af mindrevärdigt virke och affall lönande.
Kan kostnaden för erforderliga rensningsarbeten täckas eller väsentligt
minskas genom tillgodogörandet af det därvid erhållna virket, torde
ett af de svåraste hindren, obenägenheten att för en tämligen aflägsen
framtida vinst nedlägga arbete och penningar, vara, om icke häfdt, dock
i väsentlig mån minskadt, och lyckas man bringa det därhän, att det
vid röjningen tillvaratagna virket icke blott täcker den därmed förenade
kostnaden, utan dessutom lämnar ett öfverskott, har skogsvårdsintresset
fått den bästa bundsförvandt. Beträffande eu betydande del af
dylika skogsalster erbjuder utan tvifvel kolningen ett af de naturligaste
och bästa medlen för tillgodogörandet särskildt i aflägsnare trakter.

För att emellertid kolning i skogen skall kunna bedrifvas, fordras
att en stam af däri kunnigt folk finnes tillgänglig, och härför förutsättes
tydligtvis att tillfälle finnes att inhämta kunskap i kolningens teknik.
Såsom domänstyrelsen framhållit, hafva ock — särskildt inom trakter,
där bergsbruk i större omfattning idkas och där sålunda afsättningsförhållandena
för träkol äro gynnsamma — redan på enskildes initiativ
inrättats skolor med uppgift att meddela undervisning i kolaryrket.
Inom öfre Norrland finnes dock icke tillfälle för andra än skogsskoleeleverna
att erhålla sådan undervisning. Det synes mig emellertid med
hänsyn till betydelsen såväl för enskilde som äfven för staten att äga
erforderlig tillgång till i kolningsyrket utbildade personer vara synnerligen
angeläget, att genom statens föranstaltande äfven i denna del af
landet tillfälle i vidsträcktare mån beredes att inhämta kunskaper och
förfarenhet uti ifrågavarande yrke. Det förslag i berörda hänseende,
som nu framställts af Västerbottens läns landsting och som afser inrättande
i samband med skogsskolan vid Hällnäs af en kolarskola,
hvilken skulle vara tillgänglig äfven för andra än skogsskolans elever,
är därför enligt min mening väl värdt beaktande. Emellertid anser jag,
lika med domänstyrelsen, att såsom villkor för eu dylik skolas understödjande
af staten bör sättas, att bidrag till dess upprätthållande lämnas
till halfva kostnaden från orten eller eljest. Den af öfverjägmästaren och
domänstyrelsen föreslagna byggnadsanordningen vid skolan synes mig
erforderlig, liksom jag ock i hufvudsak biträder förslaget om sättet för
skolans verksamhet. Emot den af domänstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen
finner jag ej heller anledning till erinran.

Såsom jag förut framhållit, anser jag att kolning i vissa fall, utom
den nationalekonomiska vinst ett tillgodogörande af tillgångar, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

eljest Ange förfaras, alltid medför, kan i hög grad bidraga till en mera
rationell skogsvård. Af denna anledning synes mig ock inrättandet af
en kolarskola tjäna till befrämjande af skogsväsendet och medel förty
böra tagas af nu ifrågavarande anslag. Inrättandet af en kolarskola
vid Hällnäs är emellertid att betrakta såsom ett nytt försök i denna
riktning, ocb det synes mig, att Riksdagens bifall härtill bör inhämtas.

Någon höjning i reservationsanslaget af denna anledning anser
jag mig icke behöfva ifrågasätta.»

Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna höjningen i reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, hvilken höjning föranledes dels af lagen den 20 juni 1905
om ändring i vissa delar af lagen angående vägliållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891 och dels af lagen den 24 juli
1903, angående skyddsskogar, har utskottet icke haft något att erinra.
Ej heller har Kungl. Maj:ts förslag om användande af medel från
nämnda anslag till inrättande af en kolarskola gifvit utskottet anledning
till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
må

a) höja reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
från dess nuvarande belopp, 1,599,792 kronor,
med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten kronor 677,208: —
t> statens skogs läroverk

......... » 58,800: — 736,008:_

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten
och skogsinstitutets lärarpersonal
........................... kronor 100,000: —

transport kronor 836,008: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

transport kronor 836,008: —

reservationsanslaget:

till enskilda skogs undervisningen

kronor 5,600: —

» kronoskogarnas
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet ...... » 1^824,792:— 1,830,392: —

summa kronor 2,666,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet ökas med 225,000 kronor, samt

b) medgifva, att af reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet må för en kolarskola i öfre
Norrland användas dels årligen ett belopp af högst
1,000 kronor till uppehållande af skolans verksamhet,
under förutsättning att bidrag till enahanda belopp
varder af korporationer eller enskilde för ändamålet
beviljadt, dels ock ett belopp af 1,000 kronor till
anordnande af bostad för kolarskolans elever.

Skiften och afvittringar.

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de
belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1907 för afvittringslandtmätarne
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma
att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden,
och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte
arfvo desförhöj ning, måtte desse tjänstemän godtgöras af anslagen till
storskiftes- och afvittringsverken.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
omförmält hurusom landtmäteristyrelsen i skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 17 november 1905 anmält, att kostnaderna för afvittringen under
år 1907 af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för
Västerbottens län till 36,955 kronor och för Norrbottens län till belopp,
ej understigande 38,000 kronor; och hade landtmäteristyrelsen för egen
del förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande

Qodtgörelse
åt afvittrings*
landtmätare.

[6.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sänkning i
förslagsanslag.

[7-]

under år 1907 borde beräknas till i rundt tal 75,000 kronor. Därjämte
hade styrelsen upplyst, att den vid 1906 års slut påräkneliga behållningen
å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1907 års ordinarie
anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,
i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1907 icke vore erforderligt.

Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till
att, i enlighet med hvad landtmäteri styrelsen i ofvanberörda skrifvelse
hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarne i Västerbottens
och Norrbottens län måtte för år 1907 komma i åtnjutande af
samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Bidrag till skjutsentreprenader.

7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att nedsätta
det under anslagstiteln »bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag
från 250,000 kronor med 35,000 kronor till 215,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Sedan 1879 års Riksdag, med indragning af det å ordinarie stat då
uppförda reservationsanslag till lättnad i skjutsningstungan, där den
genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, och med förändring
af benämningen å det likaledes å ordinarie stat beviljade förslagsanslaget
till förändrad reglering af skjutsväsendet, på ordinarie stat under titel
»bidrag till skjutsentreprenader» uppfört ett förslagsanslag till belopp
af 800,000 kronor och tillika medgifvit, att af detta anslag finge efter
samma grunder, som den 18 maj 1878 blifvit af Kungl. Maj:t tillämpade,
utgå understöd åt sådana skjutslag, till understöd för hvilka det indragna
anslaget varit afsedt, nedsattes sistnämnda anslag af 1880 års
Riksdag till 250,000 kronor. Med detta sista belopp är det sedan
alltjämt uppfördt i riksstaten.

Detta anslag har aldrig till fullo anlitats, utan hafva besparingar
uppstått, hvilka för åren 1900—1904 belöpt sig till följande belopp:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1900 ..................... kr. 68,817: 77

» 1901 .................... » 73,343:87

» 1902 ................... » 56,722: 50

» 1903 ..................... » 49,287: 75

» 1904 .................... » 48,664: 25

Då nu till följd af Riksdagens i skrifvelse den 12 maj 1905
därom gjorda anhållan fråga föreligger om höjande af förslagsanslag,
som visat sig för sina ändamål otillräckliga, synes mig lämpligt att i
sammanhang därmed äfven en reglering sker af sådana förslagsanslag,
hvilka lämnat väsentligare öfverskott. Såsom af det föregående framgår,
är detta fallet med förevarande anslag, »bidrag till skjutsentreprenader»,
och det synes mig som om detta anslag, äfven om hänsyn
tages till utgifternas tendens att stiga, utan åsidosättande af nödig
försiktighet kunde nedsättas med 35,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må nedsätta det under anslagstiteln
»bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag
från 250,000 kronor med 35,000 kronor
till 215,000 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet,

8:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det under anslagstiteln
»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag
från 600,000 kronor till 1,000,000 kronor, eller med 400,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Enligt 60 § uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891 skall af den för vägunderhåll in
natura uppskattade kostnad lämnas Vio af statsmedel.

Det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget »bidrag
till vägunderhållet på landet» å 600,000 kronor är afsedt till gäldande
af denna statens andel. Detta anslag har hittills städse icke till fullo behöft
tagas i anspråk. Den del af anslaget, som icke för det därmed afsedda
ändamål erfordrats, utgjorde år 1900 140,588 kronor 20 öre. ÖfverBih.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 8

Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.

[8.]

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skottet kar dock sedan oafbrutet sjunkit ock utgjorde år 1904 endast
39,841 kronor 58 öre.

Berörda lagrum kar emellertid genom lag den 20 juni 1905,
som träder i kraft den 1 januari 1907, ändrats därkän, att af uppskattade
kostnader för underkållet af allmän väg, bro ock färja 3/20
skola lämnas af statsmedel.

Genom nådigt bref den 3 november nästlidna år anbefallde Eders
Kungl. Maj:t kammarkollegium att inkomma med yttrande och förslag
rörande den höjning af förberörda förslagsanslag, som till följd af
nämnda lagändring kunde från ock med år 1907 vara erforderlig.

Till åtlydnad häraf kar kammarkollegium inkommit med underdånigt
utlåtande af den 29 november 1905 och däruti beträffande
ifrågavarande anslag anfört följande.

Höjning i detta anslag betingades af de i 60 § väglagen vidtagna
ändringarna, bestående dels däri, att statens bidrag till vägunderhållet,
kvilket bidrag nu utginge med 1A0 af den för vägunderhållet in natura
uppskattade kostnad, för framtiden skulle lämnas med 3/ä0 af samma
kostnad, dels ock däri, att statsbidraget, som enligt hittills följd lagtillämpning
ej fått beräknas för väg, som underhölles af vägkassan,
hädanefter skulle efter sagda grund utgå för underhåll jämväl af
sådan väg äfvensom af bro och färja.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 december 1902 angående
revision af väglagen hade kollegium beträffande den då ifrågaställda
lagändringen i sistnämnda hänseendet meddelat, att vid granskning af
vägkassornas utgiftsstater för år 1900 de däri upptagna utgifter för
underhåll af oindelade vägar samt af skyddsvärn, broar och färjor befunnits
uppgå till sammanlagdt i det närmaste 400,000 kronor.

Därest detta belopp finge antagas vara äfven efter nuvarande
förhållanden något så när tillräckligt och under enahanda förutsättningbeträffande
det nuvarande anslagsbeloppet i förhållande till därmed
afsedt behof, skulle af nyss angifna lagändringar påkallas höjning
i anslaget med dels 300,000 kronor, motsvarande ytterligare en
tjugondei af kostnaden för det indelade vägunderhållet, dels ock 60,000
kronor, som skulle utgöra tre tjugondelar af kostnaden för underhåll
af oindelade vägar, broar och färjor. Anslaget skulle alltså böra uppföras
med ett belopp af 960,000 kronor.

Detta belopp syntes dock icke kunna anses tillräckligt. Utgifterna
å det nuvarande anslaget, som alltifrån början, d. v. s. från och
med år 1895, varit uppfördt med samma belopp som för närvarande
eller 600,000 kronor, hade enligt kapitalkonto till rikshufvudboken

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

under de gångna åren nästan alltjämt ökats. Ifrån att för år 1895
hafva utgjort allenast omkring 250,000 kronor, hade de för år 1904
uppgått till något öfver 560,000 kronor, och det lede nog ej tvifvel,
att ökningen — frånsedt lagändringen — skulle komma att ytterligare
fortgå i betraktande af mängden utaf alltjämt tillkommande nya vägar
och de allt dyrare prisen på för väglagning erforderliga materialier
och dagsverken. Redan för år 1905 syntes sålunda anslaget blifva åtminstone
i någon mån öfverskridet. Hvad beträffade kostnaderna för
underhåll af oindelade vägar samt af broar och färjor, syntes af enahanda
skäl förut angifna, efter förhållandena för år 1900 beräknade
bidragsbelopp, 60,000 kronor, redan nu få anses ej så litet för lågt.
Med tillämpning af samma förhöjning som ägt rum i utgifterna å det
nuvarande anslaget under år 1904, jämfördt med år 1900, eller omkring
21 procent, skulle statsbidraget till underhåll af oindelade vägar m. m.,
beräknadt till tre tjugondelar af kostnaden för sådant underhåll, redan för
år 1904 halva betingat inemot 75,000 kronor, ett belopp, som för innevarande
år säkerligen bort i sin ordning åtminstone i någon mån förhöjas.

Under sådana förhållanden och då det syntes vara angeläget, att
förhöjningen i ifrågavarande förslagsanslag icke tilltoges så snäft, att
anslaget redan kort efter förändringen måste komma att afsevärdt
öfverskridas, syntes det icke tillrådligt att beräkna förhöjningen till
mindre än 600,000 kronor, däraf kollegium afsåge 500,000 kronor för
vägunderhållet in natura och 100,000 kronor för underhållet af oindelade
vägar samt af broar och färjor.

Kollegium finge alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå förhöjning i det under riksstatens
nionde hufvudtitel uppförda anslag till bidrag till vägunderhållet på
landet från nuvarande belopp 600,000 kronor till 1,200,000 kronor.

Den af kammarkollegium gjorda beräkning, mot hvilken jag icke
har något att erinra, gifver vid handen, att de utgifter, hvilka skola
med ifrågavarande anslag bestridas, under den närmaste framtiden antagligen
komma att uppgå till omkring 1,000,000 kronor. Någon anledning
att för närvarande bestämma anslaget till högre belopp synes mig
icke förefinnas.»

Utskottet, som finner de af departementschefen till stöd för ifrågavarande
anslagshöjning anförda skäl tillfyllestgörande, hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag
från 600,000 kronor med 400,000 kronor
till 1,000,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Höjning af
förslagsanslag.

[9.]

Fattigvården i allmänhet.

9:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att höja det under
anslagstiteln »fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag från

75,000 kronor till 175,000 kronor, eller med 100,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet bestämdes af 1886
års Riksdag till sitt nuvarande belopp, 75,000 kronor. Detta belopp
har emellertid visat sig otillräckligt att täcka de med anslaget afsedda
utgifterna. Dessa senare hafva sålunda under tioårsperioden 1895—
1904 uppgått till följande belopp, nämligen:

år	1895 ......................	....................... kronor	116,045: 22
??	1896 .......................	........................ J?	110,854: 54
??	1897 .......................	..................... JJ	115,959: 19
??	1898 .........................	....................... J?	120,518: 37
5?	1899 .......................	...................... }>	133,937: 66
?>	1900 ........................	.......................	30,363: 11
J?	1901.......................	.......................	239,524: 13
??	1902 ......................	........................ J?	32,089: 61
??	1903 .....................	......................	277,590: 96
??	1904 ........................	.......................	189,374: 72

Den besparing, som uppstått för två af dessa år, åren 1900 och
1902, är endast skenbar och beror därpå, att ersättningar, som dessa
år enligt 29, 30 och 31 §§ i förordningen angående fattigvården den
9 juni 1871 beviljats åt fattigvårdssamhällen af allmänna medel, icke
utbetalats förr än närmast följande åren 1901 och 1903. Då dylika
ersättningar, som utgöra den ojämförligt största utgiftsposten under
anslaget, årligen förekomma, har följden blifvit, att sistnämnda båda
år, då utbetalningarna afsett två år, anslaget i stället så mycket mer
öfverskridits.

Utgifterna från anslaget hafva sålunda i det hela nästan oafbrutet
stegrats. Den förnämsta orsaken härtill torde ligga i befolkningens
större rörlighet, som ökar de fall, då ersättning för lämnad fattigvård
enligt gällande bestämmelser måste gäldas af statsmedel. En fullständig
undersökning huru härmed förhåller sig synes mig lämpligen kunna
åvägabringas i sammanhang med den utredning, om hvilken jag är
sinnad att under den närmaste framtiden framlägga förslag med anled -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning af Riksdagens i skrifvelse den 12 maj 1905 framställda anhållan
om revision af vissa delar af fattigvårdslagstiftningen. Att den tendens
till stegring uti utgifterna från ifrågavarande anslag, som med hittills
gällande bestämmelser visat sig, alltjämt kommer att fortfara, synes mig
sannolikt. Jag anser mig ock i detta samband böra omnämna, att
Riksdagens berörda skrifvelse innefattar förslag, hvars förverkligande
skulle föranleda en ytterligare ökning af statens kostnader för den allmänna
fattigvården. Yid sådant förhållande anser jag, att redan nu,
utan afvaktan på vidare utredning, en mot det nuvarande behofvet
svarande förhöjning uti förevarande anslag bör äga rum, och synes mig
därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till 175,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag
från 75,000 kronor med 100,000 kronor till 175,000
kronor.

Ålderstillägg.

10:o) Kungi. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det
å nionde hufvudtiteln till ålderstillägg uppförda förslagsanslag från [10 1
43,598 kronor till 47,500 kronor, eller med 3,902 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Då jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, uppfördes å ordinarie
stat under nionde hufvudtiteln särskilda förslagsanslag till ålderstillägg,
till rese- och traktamentspenningar samt till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. Dessa anslags belopp bestämdes pa sa sätt,
att de dittills under sjätte, sjunde och åttonde hufvudtitlarna för enahanda
ändamål uppförda förslagsanslagen uppdelades efter vissa grunder
mellan civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen. De anslag,
som sålunda uppdelades, hade redan, hvart på sitt håll, visat sig
otillräckliga, och enahanda har förhållandet sedermera varit med de
delar af samma anslag, som uppförts under nionde hufvudtiteln.

Sålunda har det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålderstiRägg, 43,598 kronor, under åren 1901—1904 öfverskridits
med följande belopp:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1901 .................................................kronor 3,518:64

„ 1902 .................................................... „ 660: 33

,, 1903 .................................................. „ 4,231:14

„ 1904.................................................... „ 6,610:34.

Då utgifterna från detta anslag, med hänsyn till åtskilliga af
Riksdagen fattade beslut i frågor rörande rätt till ålderstillägg, snarare
torde komma att ökas än minskas, synes anslaget för närvarande böra
åtminstone bringas i närmaste öfverensstämmelse med det nuvarande
behofvet. Utgifterna uppgingo åren 1901—1904 till i medeltal omkring
47,350 kronor för år, och anser jag därför, att anslaget nu bör
höjas till i rundt tal 47,500 kronor.»

Utskottet har icke haft något att emot framställningen erinra
och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln
till ålderstillägg uppförda förslagsanslag från
43,598 kronor med 3,902 kronor till 47,500 kronor.

Rese- och traktamentspenningar.

Böjning af ll:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det å nionde

förslagsanslag, hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenL11-!
ningar från 31,639 kronor med 38,361 kronor till 70,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

Förslagsanslaget under nionde hufvudtiteln till rese- och traktamentspenningar
bestämdes till siffran vid den af mig under föregående
punkt omnämnda uppdelning af de för samma ändamål under sjätte,
sjunde och åttonde hufvudtitlarne då uppförda anslag samt uppfördes till
sitt nuvarande belopp, 31,639 kronor. Hade i stället för själfva anslagen,
sådana de funnos i riksstaten uppförda, utgifterna från samma
anslag lagts till grund vid bestämmandet af nionde hufvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar, skulle, om utgifterna för år
1899 tagits såsom norm, sistnämnda anslag uppförts till i rundt tal

70,000 kronor.

Utgifterna från nionde hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och
traktamentspenningar hafva åren 1901—1904 uppgått till följande
belopp:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1901 .............................................. kronor 72,639: 59

„ 1902 .............................................. „ 76,498: 56

„ 1903 ................................................ „ 69,758: 83

„ 1904 ............................................. „ 71,255:61.

Då utgifterna alltså hållit sig vid ungefär samma belopp, omkring

70,000 kronor, och då departementschefen ansåge, att detta säkerligen
skulle blifva ett minimum äfven för framtiden, hemställde departementschefen
att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.

Emot föreliggande förslag har utskottet icke haft något att erinra;
men med anledning af den föreslagna betydande höjningen uti ifrågavarande
anslag har utskottet, som af justitieombudsmannens berättelse
till Riksdagen inhämtat, att Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1895
angående omarbetning af gällande resereglemente af den 11 februari
1881 i syfte att åstadkomma större sparsamhet med statens medel,
fortfarande är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning, trott sig finna anledning
att framhålla vikten af att ett förnyadt, efter nuvarande förhållanden
lämpadt resereglemente varder inom den närmaste tiden
utfärdadt.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentsersättningar
med 38,361 kronor, eller från 31,639
kronor till 70,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

12:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det
å nionde hufvudtiteln under anslagstiteln »skrifmaterialier och expenser,
ved m. m.» uppförda förslagsanslag från 16,786 kronor till 40,023
kronor, eller med 23,237 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:

Vid jordbruksdepartementets inrättande bestämdes genom den i
närmast föregående två punkter omnämnda uppdelning nionde hufvudtitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för år 1901
till 16,601 kronor. Sedermera har anslaget uppförts med

Utskottets

yttrande

Höjning af
förslag samlag.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor	16,651	för	år	1902
??	16,736	??		1903
	16,736	??	5?	1904
J?	16,786	??		1905
??	16,786	J?		1906

Utgifterna från anslaget hafva under åren 1901—
tillgängliga uppgifter föreligga, belöpt sig till

år 1901
„ 1902
„ 1903
„ 1904

kronor 39,646: 17

,, 30,363: 44

„ 43,696: 66

„ 43,195: 24.

1904, för Indika

Redan från början visade sig således anslaget för knappt. Till
en stor del berodde detta därpå, att vid anslagets bestämmande hänsyn
icke togs till det förefintliga behofvet utan endast, på sätt jag under
punkt 10 framhållit, till de under sjätte, sjunde och åttonde hufvudtitlarna
för enahanda ändamål uppförda anslags belopp. Då redan dessa
anslag voro för sina ändamål otillräckliga — år 1899 öfverskredos de
med tillhopa 104,157 kronor 96 öre — blef helt naturligt äfven den del
af desamma, som tilldelades jordbruksdepartementet, ur stånd att förslå
till bestridande ens af de utgifter, hvilka nuvarande nionde hufvudtiteln
öfvertog från sjätte, sjunde och åttonde liufvudtitlarna. Ännu mycket
mindre kunde det sålunda bestämda anslaget räcka till de nya utgifter,
som blifvit en följd af jordbruksdepartementets inrättande samt af
ärendenas växande antal. En betydande post bland utgifterna utgöres
af kostnader för tryckning dels genom departementets och dels genom
landtbruksstyrelsens försorg af utredningar och meddelanden, hvilkas
offentliggörande är af allmännare intresse. Ett sådant offentliggörande
af därför lämpade saker synes mig vara af den största vikt och betydelse.
Därigenom kan i vida kretsar spridas kännedom och upplysning
om vunna resultat och om nya uppslag inom de olika områden,
som af jordbruksdepartementet företrädas. Någon inskränkning i utgifterna
härför anser jag mig icke kunna ställa i utsikt, då behofvet
och nyttan af att administrationen sålunda träder i förbindelse med
allmänheten snarare kommer att ökas än minskas.

Då jag således icke kan beräkna nedgång i utgifterna under detta
anslag, anser jag att i stället anslaget bör bringas i öfverensstämmelse
med utgifterna. Då dessa i medeltal för åren 1901—1904 uppgått till
närmare 40,000 kronor om året, anser jag, att anslaget bör bestämmas
till minst detta belopp.»

Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln
under anslagstiteln »skrifmaterialier och expenser,
ved m. m.» uppförda förslagsanslag från 16,786
kronor med 23,237 kronor till 40,023 kronor; dock
att i anslaget må göras den jämkning, som kan
erfordras för jämnande af kufvudtitelns slutsumma.

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för
innevarande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har icke någon
ändring blifvit föreslagen.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna
hufvudtitel, i hvilka ändring här ofvan icke blifvit
föreslagen, må för år 1907 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat.

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga
till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, får utskottet afgifva
följande yttrande och förslag.

Departementets afdelning af Kung!. Maj;ts kansli.

14:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till arfvode åt en
tjänsteman inom jordbruksdepartementet, som förordnas att bereda vissa
ärenden, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 1,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning hänvisat
till sitt under punkt 1 härofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.

Under åberopande af hvad utskottet under nämnda punkt anfört
får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft.

Öfriga ordinarie
anslag.

Ang. arfvode
för särskilt
för ordnad
föredragande.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anslag till anläggning
af
ett vindelelclricitetsverkm.
m.
vid Alnarp.

[14.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

15:o) Kung!. Maj:t liar vidare föreslagit Riksdagen, att, till bestridande
af kostnader för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar vid Alnarp,
på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 46,900 kronor.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 14 april 1905 har styrelsen för
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, jämte erinran att tolf år
förflutit, sedan den nuvarande mejeribyggnaden vid institutet blifvit
uppförd, vidare anfört: att under sagda tid såväl själfva mejerihandteringen
gjort betydliga framsteg som ock ökad erfarenhet vunnits med
afseende på för samma handtering afsedda byggnader och lokaler; att
under samma tid särskild uppmärksamhet vid institutet ägnats osttillverkningen
och i sammanhang med bakteriologiska studier och försök
äfven afsevärda resultat i fråga om denna tillverkning vunnits;
att det emellertid på samma gång visat sig, att förhandenvarande lokaler
i mejeriet varit för beredning och förvaring af olika ostsorter samt
öfverhufvud för en rationell osthandtering otillräckliga och olämpliga,
hvilket icke minst berodde på den plats, ångpanna och skorsten för
närvarande intoge i mejeribyggnaden; att, då detta förhållande lade
ett bestämdt hinder i vägen för ett tidsenligt bedrifvande af denna
viktiga gren af mejerihushållningen samt för tillgodogörande af på
detta område vunna erfarenhetsrön och då detta äfven menligt måste
inverka på undervisningen vid landtbruks- och mejeriinstitutet, styrelsen
för institutet ansett sig böra i underdånighet fästa Eders Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på detta missförhållande samt föreslå medel
till detsammas afhjälpande; att detta emellertid kunde åstadkommas
endast genom en utvidgning af mejeriet och utflyttning af skorstenen
utanför detsamma, såsom ock vid nyare mejerier numera städse vore
vanligt, en förändring, som för öfrigt vore af behofvet påkallad äfven
af det skäl, att mejeriets nuvarande ångpanna och ångmaskin snart
vore obrukbara och behöfde ersättas af nya, hvilka kräfde en annan
och rymligare plats, än de äldre innehaft; att, då därjämte i alla
händelser med anledning af någon sättning af byggnadens grund en
ganska omfattande reparation af vissa lokaler i mejeriet måste företagas,
styrelsen funnit dessa med stor fördel kunna med den föreslagna
utvidgningen förenas och därför uti ett gemensamt förslag sammanfört
dessa bägge ombyggnadsarbeten; att, då styrelsen emellertid redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

någon tid haft sin uppmärksamhet riktad på behofvet af dessa förändringar,
styrelsen under de näst föregående åren afstått från anförda
mera genomgående reparationer i mejeriet, livilket äfven förklarade,
att under dessa år ett betydligt öfverskott uppstått å den
för mejeriet fastställda stat; samt att, då sålunda å ena sidan ett
verkligt trängande behof förelåge icke minst därigenom att, såsom
anfördt vore, den oumbärliga nya ångpannan och ångmaskinen icke
kunde i den gamla lokalen anbringas, och då å andra sidan en från
föregående år besparad tillgång å denna stat förefunnits, styrelsen ansett
tiden vara inne att söka råda bot på omförmälda missförhållande;
och har styrelsen för institutet med anledning däraf och med biläggande
af ritningar och kostnadsförslag öfver behöflig tillbyggnad och reparationer
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte medgifva uppförande
af en tillbyggnad och därmed sammanhängande reparationer i mejeriet
vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i enlighet med vid
skrifvelsen fogade ritning och förslag samt att Eders Kungl. Maj:t måtte
till bestridande af kostnaden därför anvisa ett belopp af 9,500 kronor
att utgå af ofvan anförda besparingar eller andra tillgängliga medel.

Vidare har styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift af den 7 juni 1905
gjort framställning i fråga om anläggande af ett vindelektricitetsverk
vid Alnarp och därvid anfört: att frågan om användande af elektricitet
till såväl drifkraft som belysning alltmera tillvunne sig intresse och att
detta system i allmänhet måste anses medföra betydliga fördelar, såvida en
tillräckligt billig kraftkälla till elektricitetens frambringande vore att
tillgå; att vårt land vore lyckligt nog att äga tre sådana kraftkällor,
nämligen uti sina många vattendrag, uti sitt billiga torfbränsle samt slutligen
uti vinden å slättbygden, sedan numera tillfredsställande vindmotorer
blifvit för ändamålet konstruerade; att det vore med anledning af
de resultat, som vunnits med sådana af ny konstruktion i Danmark och
äfven i vårt land, som styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp tilläte sig fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på betydelsen
och gagnet af en dylik anläggning vid detta institut, hvars
läge på en öppen slätt vid hafskusten tillförsäkrade densamma en jämförelsevis
säker tillgång på vindkraft; att det nämligen läge i öppen
dag, att i den mån den elektriska kraften konime att tagas i större anspråk
för olika ändamål, icke minst i jordbrukets tjänst, i samma mån framträdde
äfven bestämdare behofvet för modernäringens idkare att erhålla
en närmare kännedom om denna naturkrafts beskaffenhet och rätta
användande, särskildt för jordbruksändamål, hvartill tillfälle såvidt

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

möjligt borde beredas dem under studietiden vid institutet; att en
elektrisk anläggning därstädes sålunda först och främst skulle vara af
största betydelse såsom undervisningsmateriel vid läroverket, hvarest
den icke blott skulle bereda lärjungarna tillfälle att studera elektricitetens
lagar och allmänna företeelser utan äfven dess användande för
olika praktiska ändamål, såsom belysning, drifkraft för tröskverk och
hackelseverk, mejerimaskiner, pumpverk m. m., och därjämte i detta
fall rikta uppmärksamheten på tillvaratagande och användande af
naturens billigaste drifkraft, vinden; att en sådan anläggning emellertid
å andra sidan ingalunda skulle vara ett för undervisningen ensamt
afsedt och i sådant fall dyrbart experiment, utan skulle på samma
gång såväl för institutet som för Alnarps egendom medföra afsevärda
fördelar genom att till ett billigare pris än det nuvarande kunna bereda
en vida fullständigare och bättre belysning samt en drifkraft, som
kunde utnyttjas till alla på platsen förekommande behof af en sådan;
att styrelsen vidare funne ett starkt stöd för sin uppfattning om
vikten och betydelsen af den elektriska kraftens införande vid institutet
däruti, att Eders Kungl. Maj:t redan förut behjärtat denna
fråga, i det Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 29 mars 1893
såsom bidrag till utförande af en dylik anläggning anvisat ett belopp
af 10,775 kronor, hvilket anslag institutets dåvarande styrelse emellertid
i september 1894 ansett sig böra återlämna, alldenstund institutets
tillgångar då icke visat sig tillräckliga att bestrida återstående kostnad
för anläggningen, och stenkolsbränslet, som då varit enda tillgängliga
kraftkällan, med vid denna tid disponibla maskiner visat sig
vara ett alltför dyrbart material till elektricitetens frambringande; att
genom möjligheten att för ändamålet använda vindkraften frågan
emellertid nu kommit i ett annat läge; att nämligen ofvan anförda syfte
skulle, enligt hvad utredning därom gifvit vid handen, på ett fullt
tillfredsställande sätt vinnas genom anläggning af ett vindelektricitetsverk
efter professor Paul la Cours system med ackumulatorer jämte en
elektrisk reservstation för de tillfällen, då tillräcklig vindkraft icke kunde
disponeras; att, i enlighet med hvad en institutsstyrelsens skrifvelse bifogad
ritning utvisade, en vindmotor med generatorsstation i sådant fall
skulle uppföras på höjden norr om Alnarps gård med ackumulatorsbatteri
uti ladugårdskomplexets maskinhus och reservstation i mejeribyggnaden,
hvars nya ångmaskin och ångpanna, behörigen förstärkta, med stor
fördel skulle kunna för sådant ändamål användas; att inrättandet af
denna reservstation emellertid förutsatte, att den utvidgning af mejeribyggnaden,
hvarom styrelsen förut ingått med underdånig framställning,

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

skulle kunna utföras, och vore det därför äfven för föreliggande fråga
af största vikt, att anförda framställning måtte kunna vinna Eders
Kungl. Maj:ts nådiga bifall; att den elektriska kraftens användande vid
Alnarp icke heller vore opröfvadt, i det styrelsen under sistförflutna
vinter genom anskaffande och användning af en mindre elektrisk motor
och generator under pågående arbetsstrejk lyckats åstadkomma sådan
arbetsbesparing, att trots strejken tröskningen vid egendomen oafbrutet
kunnat fortgå, och skulle anförda generator med mellangift kunna
utbytas emot en större, för reservstationen afpassad sådan; att, hvad
anginge kostnaden för ofvan omförmälda vindelektricitetsverk, skidle
densamma enligt bifogadt kostnadsförslag uppgå till 37,395 kronor 60
öre, hvarifrån likväl, då uti staten för Alnarps mejeri för år 1905
anvisats 4,000 kronor till ångpanna och ångmaskin, sistnämnda belopp
syntes kunna afdragas, då det för anläggningen erforderliga beloppet
skulle utgöra 33,395 kronor 60 öre; att det årliga utgiftsbelopp, som
för närvarande utginge och genom en sådan anläggning vid institutet
skulle reduceras, utgjordes af kostnaden för stenkol till egendomens
lokomobil och mejeriets ångpanna samt för belysningen såväl vid institutets
alla afdelningar som vid egendomen, hvilken kostnad år 1904
uppgått till ett sammanlagdt belopp af 3,640 kronor 12 öre, hvarjämte
kostnaden för gårdens maskinist, sedan reservstationen sköttes vid
mejeriet, kunde inbesparas med ett belopp af 1,000 kronor; samt att
gentemot detta sammanlagda belopp, 4,640 kronor 12 öre, skulle med
användande af vindelektricitetsverk och en reservstation med nya
maskiner den årliga kostnaden för drift och belysning kunna nedbringas
till ett belopp af 1,260 kronor 60 öre och till förräntning och amortering
af anläggningen således besparas ett belopp af 3,379 kronor 52
öre om året, i enlighet med hvad en framställningen bilagd beräkning
utvisade; och har styrelsen för institutet på grund häraf hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes ingå till instundande Riksdag med nådig
proposition, att Riksdagen måtte till anläggande vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp samt vid Alnarps egendom af ett vindelektricitetsverk
med reservstation och dithörande maskiner anvisa ett belopp
af 33,400 kronor.

Till följd af särskilda remisser å dessa bägge framställningar har
landtbruksstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande af den 30 oktober
1905 och däruti anfört följande:

Enligt gällande organisation för landtbruks- och" mejeriinstitutet
vid Alnarp tillhörde mejeriet institutet och fastställdes stat för det -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma årligen i samband med läroverkets stat. I den af Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen fastställda allmänna staten för institutet funnes
upptaget ett anslag af 5,000 kronor till betäckande af möjligen uppkommande
förlust å mejerirörelsen. Däremot skulle enligt sakens natur
öfverskott å samma rörelse inlevereras till statsverket, livilket äfven
enligt institutets räkenskaper hittills skett. Då uti institutsstyrelsens
förstberörda skrifvelse af den 14 april 1905 omförmäldes besparingar
eller öfverskott, som skulle å den för mejeriet fastställda stat hafva uppkommit,
afsåges därmed, enligt hvad landtbruksstyrelsen från vederbörande
vid institutet inhämtat, dylika till statsverket inlevererade
öfverskott å mejerirörelsen, livilka sålunda icke rätteligen syntes kunna
utan Riksdagens medgifvande användas för bestridande af utgifter för
något mejeriets, institutets eller landtegendomens behof, och syntes ej
heller de i institutsstyrelsens föreliggande framställning af den 7 juni
1905 omförmälda, i den af Eders Kungl. Maj:t den 17 mars samma år
fastställda staten för mejeriet å utgiftssidan upptagna belopp af 4,000
kronor till ny ångpanna och ny ångmaskin böra för det i samma
skrifvelse afsedda ändamål tagas i anspråk. Af det sagda syntes framgå
att, för den händelse och i den mån de af institutsstyrelsen enligt det
föregående väckta förslag borde genomföras, medel härför måste af
Riksdagen äskas. Hvad sagda förslag anginge, syntes institutsstyrelsen
hafva förebragt goda skäl för uppförandet af en tillbyggnad vid och
därmed sammanhängande reparation af mejeriet, och hade landtbruksstyrelsen
ej heller funnit anledning till anmärkning mot den vid detta
förslag fogade ritning och kostnadsförslag.

Genomförandet af det andra förslaget eller anläggandet af ett
vindelektricitetsverk vid Alnarp stode, såsom institutsstyrelsen i sin
skrifvelse af den 7 juni 1905 framhållit, i nära sammanhang med
den föreslagna utvidgningen af mejeribyggnaden, hvars i det föregående
omförmälda ångmaskin och ångpanna, behörigen förstärkta,
skulle med fördel kunna användas till reservstation för elektricitetsverket.
Äfven anläggandet af ett dylikt verk syntes vara ändamålsenligt
och af tidsomständigheterna påkalladt. Elektricitetens användande
såsom drifkraft och belysning i landtbrukets tjänst vore ett
önskemål för landtbruket och ett försök därutinnan med användande
af vindmotor vid Alnarps egendom syntes kunna komma att leda till
efterföljd inom det svenska landtbruket. Ej heller mot detaljerna i
detta förslag med åtföljande ritning och kostnadsförslag hade landtbruksstyrelsen
haft något att erinra. Härvid ansåge sig dock landtbruksstyrelsen
böra fästa uppmärksamheten därå, att, då, om något

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anslag till anläggande af ett vindelektricitetsverk ej skulle anvisas, ett
belopp af 4,000 kronor måste enligt det föregående utbetalas till ny
ångmaskin och ångpanna för mejeriet, från den i kostnadsförslaget
upptagna kostnaden för sagda verk, 37,895 kronor 60 öre, rätteligen
borde fråndragas förberörda 4,000 kronor, så att statens verkliga utgift
för elektricitetsverket ej utgjorde mera än 33,395 kronor 60 öre. På
grund af livad sålunda blifvit anfördt finge landtbruksstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte till nästinstundande
Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte anvisa dels till
uppförande af en tillbyggnad vid och därmed sammanhängande reparation
af mejeriet vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med förberörda ritning och kostnadsförslag
ett belopp af 9,500 kronor, dels och till anläggande af ett
vindelektricitetsverk vid samma institut i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ingifven ritning och kostnadsförslag ett belopp af i rundt
tal 37,400 kronor.

Öfverintendentsämbetet har härefter afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 12 december 1905 och däruti anmält, att ämbetet
vid skedd granskning af ifrågavarande förslag för sin del icke funnit
något att däremot erinra.

Den föreslagna om- och tillbyggnaden af mejeriet vid Alnarp
synes mig väl beräknad att afhjälpa nu befintliga olägenheter, och jagtvekar
därför ej att tillstyrka densamma. Jag anser det nämligen
vara af stor vikt, att undervisningen vid denna vår enda högre undervisningsanstalt
i mejeriväsendet kan bedrifvas under så tillfredsställande
förhållanden som möjligt.

Hvad angår den föreslagna anläggningen af ett elektricitetsverk
för institutets och egendomens behof, synes mig densammas utförande
af flere skäl synnerligen önskvärd. Tillgången på elektrisk kraft skulle
vara till nytta både för egendomen och för institutet. Vid egendomens
skötsel skulle den sålunda komma till användning såväl för belysningssom
kraftändamål, och hvad institutet angår, skulle detsamma först och
främst erhålla sina lokaler på ett tillfredsställande sätt belysta men
dessutom också genom anläggningen få materiel att i och för undervisningen
praktiskt demonstrera elektricitetens användning i landtbrukets
tjänst. Anläggningen skulle emellertid, utom det att den sålunda beredde
institutet och egendomen väsentliga fördelar genom användandet
af den elektriska strömmen, vara af intresse äfven i ett annat hänseende.
Genom att för alstrande af den elektriska strömmen skulle användas en

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kraft, som hittills icke synnerligen tillvaratagits, nämligen vinden, skulle
den ofta svårlösta frågan om erhållande af billig drifkraft till åstadkommande
af elektricitet för jordbruksändamål vinna ytterligare utredning
med hänsyn till vårt lands förhållanden. För jordbruksnäringen
skulle de resultat, som häraf framgå, jämförelsevis hastigt kunna komma
till gagn genom de lärdomar, som vinnas i ämnet af de från institutet
utgående eleverna.

Vid bedömande af frågan om kostnaden för erhållande af elektrisk
kraft torde den viktigaste faktorn vara drifkraften, som anlitas för elektricitetens
frambringande. Enligt de af institutets styrelse framlagda beräkningarna
skulle i förevarande fall under tre fjärdedelar af året den erforderliga
kraften erhållas genom vindens tillhjälp. Kostnaden för anskaffande
och uppsättande af den härför erforderliga vindmotorn har beräknats
till 8,750 kronor, och, då någon särskild skötsel af denna motor
icke erfordras, skulle årskostnaden för denna drifkraft inskränka sig
till ränta och amortering å anläggningskostnaden. Under öfriga delar
af året skulle för frambringande af den erforderliga kraften tagas till
hjälp mejeriets ångmaskin, som med hänsyn härtill skulle göras något
större än hvad mejeriets behof enbart kräfver. Den ökning i kolåtgången,
som vid mejeriets ångpanna skulle förorsakas häraf, har beräknats
medföra en kostnad af tillhopa 165 kronor 60 öre, men torde
antagligen komma att något öfverstiga detta belopp.

Enligt institutsstyrelsens beräkning skulle genom den elektriska
kraftens användande bortfalla följande utgifter, nämligen: vid institutet
463 kronor 19 öre för belysning, samt vid egendomen 178 kronor 6
öre för belysning, 1,215 kronor för stenkol till eu lokomobil och 1,00 0
kronor för aflönande af en maskinist, tillhopa 2,856 kronor 25 öre.
Härutöfver skulle till följd af den nya ångpanneanordningen vid mejeriet
kolåtgången minskas, så att kostnaden därför k om me att nedgå med
523 kronor 27 öre.

Med hänsyn till hvad jag förut anfört beträffande kostnaden för
anlitande af mejeriets ångmaskin såsom hjälpmaskin, anser jag minskningen
i kolåtgången icke kunna beräknas uppgå till sistberörda belopp,
men mot beräkningarna i öfrigt har jag icke något att erinra.

På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka
ifrågavarande anläggning.

Då emellertid erforderliga medel icke finnas till Eders Kungl.
Maj:ts disposition, hemställer jag, att proposition måtte till Kiksdagen
aflåtas, och anser jag, då, på sätt landtbruksstyrelsen anfört, de af
styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet omnämnda besparingar

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

icke äro för Eders Kungl. Maj:t vidare tillgäng-liga, kela det erforderliga
beloppet böra af Riksdagen äskas.

Såsom af det föregående framgår, skulle någon större besparing
i de årliga utgifter, för hvilka de i institutets stat upptagna medel
afses, icke genom de nya anordningarna uppstå, och jag finner mig
därför icke kunna ifrågasätta någon nedsättning i det för institutet
anvisade anslag. De besparingar åter, som uppkomma vid egendomens
skötsel, komma naturligtvis att redovisas i sammanhang med årsvinsten
från egendomen.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag såväl
i fråga om tillbyggnad och reparation af mejeriet vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp som ock beträffande anläggande af ett
vindelektricitetsverk vid samma institut, hemställer alltså,

att Riksdagen må till bestridande af kostnader
för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar vid Alnarp
på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 46,900
kronor.

16:o) Kuno-l. Makt har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt Understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sadana landtmannas/color, som åtnjuta lade iärjungar
bidrag af statsmedel — under villkor att lika belopp tillskjötes af lands- ^annaskoior
ting, hushållningssällskap eller eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl. [151
Maj:t kunde finna för godt föreskrifva — på extra stat för år 1907
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen under erinran hurusom
med anledning af en inom Riksdagen väckt motion Riksdagen, till
understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor att lika belopp
tillskötes af landsting, hushållningssällskap eller eljest samt på de villkor
i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna för godt föreskrifva beviljat på
extra stat för innevarande år ett anslag å 5,000 kronor, meddelat,
att, sedan Kungl. Maj:t den 8 december nästlidna år meddelat bestämmelser
angående villkoren för erhållande af medel utaf sagda anslag,
landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 6 december nästlidna år hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande
af anslag för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1907.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft en af
herrar P. Pehrsson i Åkarp och J. P. Jesperson inom Andra Kammaren
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Ang.
förhöjda
understöd åt
l andtbruksskoloma
i Västernorrlands,
Västerbottens
och
Norrbottens
län.

[16.]

väckt motion (n:o 5), däri hemställts, att Riksdagen till understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta
bidrag af statsmedel — under villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna
för godt att föreskrifva — måtte på extra stat för år 1907 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor.

I afseende å de af motionärerna till stöd för framställningen anförda
skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Såsom af en jämförelse mellan Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
och omförmälda motion framgår, innebär motionen, att det vid ifrågavarande
anslags beviljande fästade villkor, att bidragets utgående skall
vara beroende på att lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, måtte bortfalla. De skäl, som föranledt detta
villkors fastställande, finnas angifna i Riksdagens skrifvelse den 19 maj
1905, däri Riksdagen, som då för första gången beviljade detta anslag,
anförde, att i hvad mån behofvet af understöd af allmänna medel åt
mindre bemedlade lärjungar vid ofvannämnda skolor gör sig gällande,
kunde bäst utrönas genom den offervillighet, som visade sig i orterna
förefinnas för ändamålet. Riksdagen ansåg derföre att nämnda villkor
borde för bidragets åtnjutande uppställas, därtill så mycket mera skäl
funnes, som det alltsedan år 1887 beviljade anslaget till understöd åt
dessa skolor utginge under villkor att lika belopp tillskötes i orten.

Under åberopande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och afslag å herrar Pehrssons och Jespersons
ofvannämnda motion, må, till understöd åt mindre
bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor
att lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap
eller eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl.
Maj:t kan finna för godt föreskrifva — på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

l7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från
4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel, å extra stat för år 1907 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i
ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat
å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000
kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Yästernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel, för genomförande af omorganisation af
dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning
af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;
och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas
verksamhet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af
statsmedel, å extra stat för år 1907 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor.

Veterinärisndervisningen.

18:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1907 anvisa för aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm
af ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen
2,500 kronor, däraf 500 kronor såsom hyresbidrag, en laboratorietjänare
vid samma afdelning 900 kronor, en adjunkt vid den
ambulatoriska kliniken med den undervisningsskyldighet därjämte, som
af direktionen för institutet honom ålades, 8,500 kronor, däraf 2,500
kronor betraktas såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
en port- och telefonvakt 800 kronor samt en nattvakt 900
kronor, eller tillhopa 8,600 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»I afvaktan på slutlig lösning af väckt fråga om ny stat för veterinärinstitutet
i Stockholm gjorde Eders Kungl. Maj:t till 1904 års Riksdag
framställning om beredande af medel till fyllande af åtskilliga behof
vid institutet, hvilkas tillgodoseende ej längre kunde utan allvarsam
olägenhet undanskjutas, och beviljade Riksdagen med anledning
häraf på extra stat för år 1905, bland annat, för anställande vid institutet
af ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska

Utskottets

yttrande.

Ökning af
lärår- och
tjänstepersonal
vid veterinärinstitutet
i Stockholm.

[17.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afdelningen 2,000 kronor, eu adjunkt vid den ambulatoriska kliniken
med den undervisningsskyldighet därjämte, som af direktionen för
institutet honom ålades, 3,500 kronor, däraf 2,500 kronor skulle betraktas
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, en
port- och telefonvakt 800 kronor samt eu nattvakt 900 kronor. För
enahanda ändamål beviljade Riksdagen år 1905 på extra stat för innevarande
år samma belopp, tillhopa 7,200 kronor.

I underdånig skrifvelse den 29 september 1905 har direktionen
för institutet gjort framställning om beredande af anslag för ökning
af lärår- och tjänstepersonalen vid institutet jämväl för år 1907, och
därvid i fråga om anslagen för anställande af en adjunkt vid den ambulatoriska
kliniken, eu port- och telefonvakt samt en nattvakt hemställt
om dessa anslags upptagande till samma belopp som för innevarande
år. Därjämte har direktionen hemställt dels om höjning af
anslaget till det extra biträdet, kallad assistent, vid den patologisktanatomiska
och bakteriologiska afdelningen från 2,000 kronor till 2,800
kronor genom tilldelande åt honom af ett hyresbidrag å 800 kronor
och dels om beredande af ett nytt anslag å 900 kronor för anställande
af en laboratorietjänare vid samma afdelning.

Hvad sistberörda anslagsbegäran vidkommer, tillåter jag mig erinra,
att Eders Kungl. Maj:t uti förberörda proposition i ämnet till 1904
års Riksdag föreslagit beviljande af ett anslag å 900 kronor för aflöning
åt en vaktmästare vid ifrågavarande afdelning af institutet.
Statsutskottet afstyrkte emellertid anslag härtill under anförande, att
utskottet icke funnit det vara visadt, att en särskild vaktmästare skulle
behöfva anställas vid afdelningen, och Riksdagen afslog framställningen
i denna del.

Nu har föreståndaren för denna afdelning, professorn J. Svensson,
uti eu till institutets direktion ställd, direktionens skrifvelse bifogad
skrift anfört, att behofvet af ett vaktmästarbiträde vid afdelningen
blifvit under de senaste åren allt mera trängande, samt till belysande
häraf framhållit hufvudsakligen följande. Göromålen vid den patologiskt-anatomiska
afdelningen vore af mångfaldig art. Den större
delen af arbetet hänförde sig till sådant, som afsåge undervisningen
eller mera direkt gagnade denna, men jämte arbeten för rena"undervisningsändamål
utfördes äfven undersökningar för fastställandet af jufvertuberkulos
samt för diagnos af husdjurssjukdomar på material, som insändes
af veterinärer, isynnerhet i landsorten. Mycket ofta gällde dessa
undersökningar smittosamma sjukdomar, i hvilka fall rapport angående
sjukdomsdiagnosen insändes till medicinalstyrelsen. Huru antalet af
dessa undersökningar ökats sedan några år framginge af följande siffror.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

År	insända preparat	mjölk och jufverprof	obduktioner
1900		33	89	116
1901		64	95	126
1902		84	80	112
1903		127	181	163
1904		272	296	167
1905	till 1 sept.	198	364	89

I samma mån. som arbetet på afdelningen ökades blefve också behofvet
af vaktmästare älp större. Numera erfordrades därför mera hjälp än
förut och mera än hvad institutets nuvarande vaktmästare kunde
lämna, upptagen som han vore med sysslor för de andra afdelningarne
vid institutet och med ärenden ute i staden. Visserligen lämnades för en
del grofsysslor hjälp af ett kvinnligt arbetsbiträde, som egentligen vore
anställdt såsom biträde vid tuberkulinberedningen och som äfven hade
att utföra viss städning samt hittills skött äfven försöksdjuren. Men
då hon förklarat sig knappast kunna hinna med att framdeles sköta
försöksdjuren och äfven i öfrigt ej kunde ersätta en manlig laboratorietjänare,
blefve anställandet af en sådan oundgängligen nödvändigt.
Professorn och hans assistent tillbringade i regel tiden från kl. 9 f''. m.
till 4 eller 5 e. in. på laboratoriet och då behöfdes också handräckningen.
Den tid, som den nuvarande för alla afdelningar gemensamme vaktmästaren
äfvensom ifrågavarande kvinnliga biträde skulle kunna tagas i anspråk
på laboratoriet, vore först på aftonen efter i öfrigt slutadt dagsarbete.
För så vidt man rimligen kunde begära en så långt utsträckt arbetstid,
skulle den dock blifva af mindre värde, då ifrågavarande personer
utom rengöring och liknande icke kunde själfständigt utföra något
arbete på laboratoriet och professorn icke heller för att få nödig hjälp
kunde förlägga sin arbetstid på laboratoriet till kvällarne. De dagliga
arbeten, en laboratorietjänare vid afdelningen skulle hafva att utföra,
vore, förutom all den handräckning, som stundligen kunde behöfvas,
att sköta försöksdjuren, bereda näringssubstrat för bakterier, rengöra
och vidmakthålla instrument, vara till hands för att emottaga och
uppacka de många sändningar, som komme till afdelningen, biträda
vid obduktioner och hålla snyggt i obduktionssalen in. in. En del
af dessa göromål vore sådana att därtill fordrades en person med händighet,
hvilken kunde inläras och vänjas vid de stundom subtila arbeten,
som förekomme, och hvilken därjämte vore ordentlig och pålitlig. Sist -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nämnda egenskaper vore så mycket mera behöfliga som ofta no g organ
komme till undersökning från djur, behäftade med smittosamma sjukdomar,
af livilka somliga kunde angripa äfven människor. Professor
Svensson har därför hemställt om åtgärder för att en dylik laboratorietjänare
måtte snarast möjligt blifva anställd vid afdelningen.

Uti afgifvet utlåtande har institutets lärarkollegium tillstyrkt
bifall till denna framställning. Institutets direktion har meddelat, att
af de bägge enligt den för institutet gällande staten där anställde
vaktmästarne den ene tjänstgjorde uteslutande på den anatomiska afdelningen
såsom konservator och för ordnande af arbeten å anatomisalen,
hvaraf hans tid vore så upptagen, att han icke kunde biträda annorstädes.
Den andre vaktmästaren skulle icke blott uträtta alla förekommande
rena vaktmästargöromål, såsom ärenden för direktionen,
lärarkollegiet, föreståndaren samt för hofbeslagssmedjan och härur erarkontoret
med räkningars likviderande och framförallt fordringars indrifvande,
hvithet senare bestyr kräfde mycken tid, utan skulle äfven
å kemiska laboratoriet biträda med framställande af reagenser, rengöring
af preparatkärl m. m. samt slutligen tjänstgöra på den bakteriologiska
afdelningens laboratorium in. in., såsom professor Svensson i
förberörda skrift påvisat. Det vore tydligt, att dessa senare göromål
icke kunde på ett tillfredsställande sätt utföras af en person, som hade
så mycket annat att uträtta, och funne därför direktionen sig nödsakad
att på det kraftigaste förorda anställande af en laboratorietjänare vid
denna afdelning.

I afseende å det ifrågasatta hyresbidraget af 800 kronor till biträdet
å den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen
har institutets lärarkollegium anfört, att en dylik förbättring i samma
biträdes aflöningsförmåner vore behöflig på den grund, att göromålen
vid ifrågavarande afdelning i hög grad ökats sedan anslaget till biträdet
första gången af Riksdagen beviljades, hvithet tydligen framginge af
ofvan intagna, af professor Svensson uppgjorda statistik; att de å
laboratoriet förekommande göromålen vore af synnerligen maktpåliggande
natur, i det att det ofta gällde fastställande af smittosamma sjukdomar
hos husdjuren för vidtagande af de åtgärder, som i enlighet med gällande
författningar däraf kunde följa; samt att det därför vore af vikt
att om möjligt bibehålla kontinuitet i tjänstgöringen vid nämnda institution,
så att arbetets jämna fortgång icke stördes genom att den
därstädes anställde assistenten, då han efter ett eller annat år hunnit
blifva förtrogen med göromål och undersökningsmetoder, funne det
med sin fördel förenligt att åter söka sig därifrån.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Institutets direktion kar härom anfört, att det med ifrågavarande
assistentbefattning förenade arbetet vore af största vikt och fullt upptoge
en persons hela arbetstid, samt erinrat, hurusom direktionen redan
i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 10 oktober 1903 framhållit, att
den då begärda aflöningen af 2,000 kronor för denne assistent väl kunde
anses skäligen lågt tilltagen för att vinna det afsedda ändamålet, att
undvika täta ombyten af befattningsinnehafvare. Direktionen har
jämväl meddelat, att bostad vid institutet icke kunnat beredas för assistenten
i följd af det stora elevantalet.

Medicinalstyrelsen har, till följd af nådig remiss, den 16 oktober
1905 afgifvit utlåtande öfver direktionens för veterinärinstitutet ifrågavarande
framställningar och därvid anfört följande. De skäl, som af
direktionen anförts för beviljandet af en löneförbättring att i form af
hyresbidrag utgå åt den vid institutets patologiskt-anatomiska och
bakteriologiska afdelning anställde assistenten, syntes medicinalstyrelsen
vara så talande, att styrelsen icke tvekade att hemställa om beredande
af dylik löneförbättring. Styrelsen ansåge sig så mycket hellre kunna
göra detta, som styrelsen dels hade sig bekant, att unga framstående
veterinärer, särskildt i eu del kommuners tjänst, erbjödes afsevärdt bättre
lönevillkor än dem, som, äfven om berörda hyresbidrag blefve beviljadt,
skulle komma att utgå åt assistenten ifråga, dels ock till fullo insåge
de olägenheter, som måste uppstå genom allt för täta ombyten af innehafvare
på den ifrågavarande platsen. Emellertid ansåge styrelsen, att
ett belopp af 500 kronor kunde anses vara en skälig hyresersättning
för en assistent, hvarför styrelsen hemställde, att hyresbidraget måtte
utgå med endast detta belopp. Vidkommande direktionens underdåniga
hemställan i öfrigt och särskildt beträffande behofvet af anställandet af
en vaktmästare på den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen,
tilläte sig styrelsen åberopa tidigare underdåniga utlåtanden
af den 9 maj och den 16 juli 1902 samt den 30 november 1903, af
hvilka yttranden framginge, att styrelsen för sin del ansåge direktionens
underdåniga framställning äfven i dessa afseenden vara väl förtjänt af
beaktande.

Jag anser mig här böra nämna, att vid ärendets behandling hos
medicinalstyrelsen föredraganden, medicinalrådet Kjerrulf, var af skiljaktig
mening så till vida, att han ansåg, att medicinalstyrelsen bort
jämväl i fråga om hyresbidragets belopp biträda direktionens framställning.

Den i ärendet lämnade utredning synes mig till fullo ådagalägga
behofvet af att den laboratorier änare vid veterinärinstitutets

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

patologiskt-anatomiska ock bakteriologiska afdelning, för hvars aflönande
Eders Kungl. Maj:t redan år 1904 äskade medel af Riksdagen, nu varder
vid afdelningen anställd, och tillstyrker jag således, att framställning
därom aflåtes till Riksdagen. Äfvenledes synes mig en förbättring i
aflöningsförmåner för assistenten vid samma afdelning vara fullt motiverad
genom hvad härom anförts uti de skrivelser och det utlåtande, för
hvilka jag nu redogjort, och synes denna förbättring lämpligen kunna
beredas i form af hyresbidrag. Bidragets belopp torde böra begränsas
till den af medicinalstyrelsen förordade summan af 500 kronor.»

På grund häraf och då öfriga nu ifrågavarande anslag, uti hvilka
förändring icke ifrågasatts, otvifvelaktigt vore äfven för år 1907 erforderliga,
hemställde departementschefen att Kungl. Maj:t måtte göra
nu förevarande framställning hos Riksdagen.

Mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har utskottet icke haft
annat att erinra än att formen för den föreslagna aflöningen till ett
biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen
vid veterinärinstitutet »2,500 kronor, däraf 500 kronor såsom hyresbidrag»,
icke synes lämplig, såsom stridande mot de grundsatser, hvilka
vid löneregleringar under senaste tiden gjort sig gällande och enligt
hvilka hyresersättning icke ansetts böra tjänsteinnehafvare tillförsäkras.
Utskottet har därföre ansett lönen för nämnda biträde böra bestämmas
till 2,500 kronor utan antydan om hyresbidrag. Och lärer, därest framdeles
fri bostad skulle komma att beredas denne tjänsteman, komma
att tagas under öfvervägande i hvad mån en sådan förmån bör föranleda
minskning i den kontanta aflöningen.

Utskottet, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906
anvisa till aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm
af

a) ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och
bakteriologiska afdelningen 2,500 kronor;

b) en laboratorieränare vid samma afdelning
900 kronor;

c) en adjunkt vid den ambulatoriska kliniken
med den undervisningsskyldighet därjämte, som af
direktionen vid institutet honom ålägges, 3,500 kronor,
däraf 2,500 kronor betraktas såsom lön och 1,000 kronor
såsom tjänstgöringspenningar,

d) en port- och telefonvakt 800 kronor samt

e) en nattvakt 900 kronor,

eller tillhopa 8,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907
anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af
900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie
åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt
två drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande
af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,

20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anskaffande af
inventarier samt inredande af vissa arbetslokaler för en centralanstalt för
för söksväsendet på jordbruksområdet, på extra stat för år 1907 anvisa ett
anslag af 15,500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen åberopat
sitt under punkt 3 här ofvan omförmälda anförande till statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till hvad utskottet under samma punkt anfört,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till anskaffande af inventarier
samt inredande af vissa arbetslokaler för en centralanstalt
för försöksväsendet på jordbruksområdet, på
extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 15,500 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1907 anvisa dels såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor och dels till prisbelöningar vid,
allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Under flera föregående år och senast för år 1906 har, på förslag
af Eders Kungl. Maj:t, Riksdagen på extra stat anvisat dels såsom
bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor
och dels till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,
redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra
jordbruksalster 12,500 kronor.

Bih. till Biksd. Frat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Ang.

veterinärinrättningen
i
Skara.

[18.]

Inventarier
m. m. till en
eentr alanstalt
för försöksväsendet
på
jordbruksområdet.

[19.]

Allmänna

landtbruks möten.

[20. 21.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uti underdånig skrifvelse den 16 november nästlidna år har
landtbruksstyrelsen gjort framställning om äskande för år 1907 af
anslag på extra stat för ofvannämnda ändamål. Därvid har landtbruksstyrelsen
meddelat, att vid ett möte mellan fabrikanter och hufvudförsäljare
af landtbruksmaskiner och redskap i Stockholm den 1 augusti
1904 uttalats önskvärdheten af att all prisbedömning af maskiner och
redskap måtte uteslutas vid de allmänna landtbruksmötena, samt att
styrelsen för de vid Ultuna och Alnarp inrättade anstalter för profning
af maskiner och redskap, till hvilken styrelse genom landtbruksstyrelsens
försorg det vid sagda möte hållna protokoll öfverlämnats, uti en till
landtbruksstyrelsen ställd, den 23 augusti 1905 dagtecknad skrift,
med förmälan att samma styrelse till alla delar instämde i det af fabrikanter
och hufvudförsäljare sålunda gjorda uttalandet, anhållit, att
landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att prisbedömning af
maskiner och redskap vid blifvande allmänna landtbruksmöten icke måtte
ifrågakomma. För egen del har landtbruksstyrelsen, som ansåge, att flera
skäl talade för lämpligheten att för framtiden från prisbedömningen
vid allmänna landtbruksmöten utesluta redskap och maskiner, likväl
förklarat sig anse, att frågan härom icke borde under nuvarande omständigheter
afgöras, utan att det borde bero på särskild pröfning i
sammanhang med utfärdande af program för allmänt svenskt landtbruksmöte,
huruvida dylik prisbedömning borde äga rum. Då i allt
fall en sådan uteslutning icke, enligt landtbruksstyrelsens mening, borde
inverka på beloppet af statsanslaget till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten, ansåge landtbruksstyrelsen, att genom förändrad form
för anslagets beviljande tillfälle borde beredas vederbörande att kunna,
om så syntes lämpligt, från prisbedömningen utesluta redskap och
maskiner.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,
som ansåge, att i allmänhet större frihet än hittills borde beredas i
fråga om bestämmandet af föremålen för den med statsmedel understödda
prisbedömningen vid allmänna landtbruksmöten, hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig
proposition, att Riksdagen måtte å extra stat för år 1907 anvisa ej
mindre såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksmöten ett belopp af 7,500 kronor, än äfven till prisbelöningar
vid allmänna landtbruksmöten ett belopp af 12,500 kronor.

Den prisbedömning af redskap och maskiner, som ägt rum vid de
allmänna landtbruksmötena, torde i allmänhet icke hafva gifvit jordbrukaren
någon på ingående pröfning stödd vägledning vid hans val

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af hjälpmedel för arbetet. En sådan vägledning lämna däremot de vid
Ultima och Alnarp bedrifna redskapsprofningarna. Det synes därför
som om prisbedömning af maskiner och redskap, som hittills plägat
äga rum vid de allmänna landtbruksmötena, utan olägenhet kunde bortfalla,
och då jag i öfrigt delar landtbruksstyrelsens uppfattning om
lämpligheten af att större frihet lämnas vid uppgörandet af program
för dessa möten, anser jag, att det anslag, som för år 1907 äskas för
prisbelöningar vid mötena, bör uppföras under en i öfverensstämmelse med
landtbruksstyrelsens förslag ändrad rubrik.»

Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, innebär den föreslagna
förändringen i rubriken för anslaget till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten, att prisbedömning af maskiner och redskap i regeln
icke skulle vidare förekomma vid dessa möten; och då förändringen är
föranledd af en utaf landtbruksstyrelsen biträdd framställning från ett
möte mellan fabrikanter och hufvudförsäljare af landtbruksmaskiner
och redskap torde däremot icke vara något att erinra.

Utskottet, som jämväl i öfrigt ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer alltså,

att Riksdagen må å extra stat för år 1907 anvisa

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt

b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
12,500 kronor.

22:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa
såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter,
där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig
eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium
och bekosta ej mindre lokal för detta jämte bostad
eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven
aflöningen till desse och laboratorieränaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof —

4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 32,000
kronor.

Utskottets

yttrande.

Ang.

agrikultur kemiska stationer.

[22.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

kemisk-växtbiologisk
anstalt
inom
Norrbottens
län.

[23.]

23:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll
af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest
bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1907
anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

Ans■ 24:o) På grund af därom af Kungl. Mai:t gjord framställning

fmstMer'' hemställer utskottet,

[24.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1907
till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af

10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökorn
ollanstalter, som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening understödjas
med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter
i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden,
som af Kungl. Maj:t fastställas.

sfieifSrentg 25:°) Kungl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till

[25.] uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga verksamhet,
på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor, att utgå
under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beviljade
1904 års Riksdag på extra stat för nästlidna år ett anslag å 25,000
kronor att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna för godt
bestämma, utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt-vetenskapliga verksamhet. I den skrifvelse, hvarmed
detta beslut anmäldes, anförde Riksdagen, bland annat, att berörda
förening vore väl förtjänt af understöd från det allmännas sida, och
att Riksdagen, beträffande det belopp, som i sådant afseende borde
utgå, ansett, att af föreningen begärdt bidrag af 40,000 kronor borde
densamma beredas. Då emellertid Riksdagen ''inhämtat, att föreningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

alltsedan år 1894 af Eders Kungl. Maj:t tillagts ett bidrag af 15,000
kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar, och anledning syntes förefinnas till antagande, att
sådant bidrag äfven för den närmaste framtiden komme att med enahanda
belopp af Eders Kungl. Maj:t beviljas, ansåge Riksdagen icke
erforderligt, att Riksdagen för ändamålet anvisade högre anslag än

25,000 kronor.

I enlighet med Riksdagens i ämnet fattade beslut täcktes Eders
Kungl. Maj:t den 25 november 1904 anbefalla statskontoret att efter
ingången af år 1905 till föreningen utanordna berörda anslag, hvarjämte
Eders Kungl. Maj:t, med anledning af särskild framställning,
därutöfver beviljade föreningen för nästlidna år ett anslag af 15,000
kronor till främjande af föreningens praktiskt-vetenskapliga verksamhet.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t anvisade äfven nästlidna
års Riksdag på extra stat för innevarande år ett anslag af 25,000 kronor
att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna för godt bestämma,
utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktisktvetenskapliga
verksamhet.

Sedan Riksdagens i ämnet fattade beslut den 16 juni nästlidna år
blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkändt, beslöt Eders Kungl. Maj:t den
22 december samma år dels anbefalla statskontoret att efter ingången
af år 1906 till föreningen utanordna berörda af Riksdagen anvisade
anslag, dels ock, med anledning af särskild framställning, därutöfver
bevilja föreningen för innevarande år ett anslag å 15,000 kronor till
främjande af föreningens praktiskt-vetenskapliga verksamhet. Därjämte
stadgade Eders Kungl. Maj:t vissa särskilda villkor och förbehåll för
anslagens åtnjutande.

Nu har ifrågavarande förening gjort underdånig framställning om
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom, att äfven för år
1907 måtte åt föreningen anvisas ett anslag af 25,000 kronor; och har
föreningen därvid, bland annat, anfört att, då planen för sistnämnda
års verksamhet i det hela ej kunde blifva någon annan än en omedelbar
fortsättning af den för år 1906 afsedda, den begärda anslagssummans
behöflighet för betäckande redan af de hufvudsakliga och oafvisligen
nödvändiga utgiftsposterna däraf framginge. Till de skäl, som från
början talat för upptagande af de nya arbetsgrenarna för foderväxternas
och potatisens förädling, ansåge sig föreningen såsom stöd för sin underdåniga
anhållan om beredande af förnyadt anslag böra framhålla den
oväntadt hastiga och lofvande utveckling, som särskildt arbetena för erhållande
af lämpliga grässorter under de båda sista somrarne ernått, samt att
förhoppningarna om att äfven på dessa växtslag kunna tillämpa samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid Svalöf utarbetade metoder, som i fråga om strå- och trindsäd hittills
ledt till allmänt kändt resultat, redan nu gått i uppfyllelse.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 6 december
nästlidna år tillstyrkt ifrågavarande framställning.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl.
Maj:t den 25 maj nästlidna år anbefallde landtbruksstyrelsen att inkomma
med underdånigt yttrande, huruvida från synpunkten af att
Sveriges utsädesförening åtnjöte statsanslag något syntes styrelsen vara
att erinra beträffande vare sig föreningens förhållande till allmänna
svenska utsädesaktiebolaget eller föreningens angelägenheter i öfrigt.

I underdånig skrifvelse den 6 december nästlidna år har landtbruksstyrelsen
meddelat, att styrelsen genom skrifvelse till Sveriges utsädesförening
den 19 september samma år, med åberopande, hurusom till
landtbruksstyrelsens kännedom kommit, att föreningens revisorer uti afgifven
revisionsberättelse den 30 nästförutgångne juni hemställt om tillsättande
af en kommitté med uppdrag att uppgöra förslag till bestämmelser
angående föreningens förhållande till allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
anhållit, att föreningen måtte, så fort ske kunde, meddela landtbruksstyrelsen,
huruvida en dylik kommitté blifvit tillsatt och i sådan
händelse hvad denna föreslagit samt sedermera indika åtgärder kunde
hafva från föreningens sida i förevarande afseende vidtagits. Med anledning
häraf hade, enligt hvad landtbruksstyrelsen vidare omnämnt,
Sveriges utsädesförening dels i skrifvelse den 29 september nästlidna år
meddelat, att föreningens större styrelse vid sammanträde den 3 sistlidne
augusti tillsatt en kommitté af 8 personer med uppdrag att utarbeta
förslag till förnyade bestämmelser angående elitstammars förökande
och tillhandahållande åt allmänheten samt andra i samband
därmed stående frågor, dels ock i skrifvelse den 21 sistlidne november
till landtbruksstyrelsen öfverlämnat styrkt afskrift af det betänkande,
som afgifvits af denna kommitté.

Med anmälan häraf och med öfverlämnande af styrkta afskrifter
af de sålunda från Sveriges utsädesförening till landtbruksstyrelsen inkomna
handlingarna, har landtbruksstyrelsen förklarat, att styrelsen,
som ansåge sig icke kunna afgifva genom nådiga brefvet den 25 maj
1905 infordradt underdånigt yttrande, innan sistberörda betänkande
blifvit förelagdt Sveriges utsädesförenings större styrelse och denna
däröfver fattat beslut, komme att, så fort omständigheterna medgåfve,
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med sådant underdånigt yttrande.

Då sålunda frågan om ett för föreningen och det allmänna bättre
utnyttjande af de förädlingsresultat, hvartill föreningen kommit, är

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

under utredning, anser jag mig icke för närvarande kunna ifrågasätta
någon förändring uti de till föreningen utgående anslag.»

Departementschefen hemställde därför om aflåtande af ifrågavarande
framställning under uttalande tillika att, därest densamma af
Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja angående villkoren för
anslagets åtnjutande — utöfver hvad som möjligen med anledning af
det yttrande, landtbruksstyrelsen framdeles komme att afgifva, kunde
visa sig erforderligt — meddela enahanda bestämmelser, som stadgats
i fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag, och
sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud,
för livilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga
i revisionen af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen
afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande
skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild
inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för
innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas och af handlingarna
framgår föreligger ett förslag om förnyade bestämmelser angående elitstammars
förökande och tillhandahållande för skäligt pris åt allmänheten.
Under framhållande af vikten däraf, att nya bestämmelser i dessa
afseenden må komma till stånd, och med betonande af nödvändigheten
af att utsädesföreningens förhållande till allmänna svenska utsädesalctiebolaget
snarast möjligt varder på tillfredsställande sätt ordnadt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande
af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga
verksamhet, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag
af 25,000 kronor att utgå under de villkor,
Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma,

26:o) I enlighet
hemställer utskottet,

med Kung! Maj:ts därom gjorda framställning Elev i loskaps skötsel

och
mejerihushåll -

att Riksdagen må, till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning, på extra stat för
år 1907 anvisa 1,000 kronor.

ninq.

[26.]

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anställande Anställande
af en förste och en andre torfingenjör samt två torf assistenter, på extra ingenjörer
stat för år 1907 anvisa ett anslag af 21,000 kronor. och torf I

detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande: ^ ’■*

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
beviljade Riksdagen år 1904, för anställande af en förste och en andre
torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat för år 1905 ett anslag
af 25,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för anställande
från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör och ytterligare
en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år
af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.

Den 22 april 1904 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t landtbrulcsstyrelsen
att från och med den 1 därpåföljde maj till slutet af samma
år antaga en andre torfingenjör och ytterligare en torfassistent samt
anvisade till arfvoden äfvensom rese- och traktamentsersättningar åt
dessa tjänstemän tillhopa 6,000 kronor.

Den 25 november 1904 behagade Eders Kungl. Maj:t vidare fastställa
reglemente för statens torfingenjörer äfvensom bemyndiga landtbruksstyrelsen
att för år 1905 antaga dels en förste och en andre torfingenjör
mot åtnjutande af arfvoden, den förre å 3,500 kronor och
den senare å 2,500 kronor, dels ock två torfassistenter, hvardera med
arfvode å 2,000 kronor. För bekostande af torftjänstemännens resor
under år 1905 anvisades samtidigt för hvardera af torfingenjörerna
2,500 kronor och för hvardera af assistenterna 2,000 kronor. Sammanlagda
beloppet af dessa för år 1905 beräknade arfvoden och ersättningar
uppgingo alltså till 19,000 kronor.

För innevarande år har Riksdagen i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts framställning på extra stat anvisat ett anslag af 19,000 kronor
för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter.

Genom nådigt beslut den 24 november 1905 har Eders Kungl.
Maj:t därefter bemyndigat landtbruksstyrelsen ej mindre att, i enlighet
med bestämmelserna i Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för statens
torfingenjörer den 25 november 1904, för år 1906 antaga eu förste
och en andre torfingenjör mot åtnjutande af arfvoden, för år räknade,
af för den förre 4,000 kronor samt för den senare 3,000 kronor, än
äfven att för år 1906 antaga två torfassistenter mot åtnjutande hvardera
af ett arfvode af 2,000 kronor, för år räknadt, i sammanhang
hvarmed Eders Kungl. Maj:t bestämt, att ett belopp af 2,000 kronor
finge användas till bekostande af hvardera torfingenj örens och torfassistentens
resor.

Uti underdånig skrifvelse den 21 december 1905 har nu landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1907.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbruksstyrelsen har därvid till en början erinrat, hurusom
för år 1905 någon förste torfingenjör icke kunnat anställas. Uti
underdånig skrifvelse den 2 februari 1905 hade nämligen landtbruksstyrelsen,
med tillkännagifvande att styrelsen den 10 december 1904
utfärdat kungörelse om antagande af en förste torfingenjör för år 1905,
anmält, att inom den bestämda ansökningstidens utgång inkommit två
ansökningar om erhållande af befattningen, men att styrelsen, enär
icke någon af de sökande fullt motsvarade de fordringar, som enligt
2 § af förberörda reglemente måste ställas på förste torfingenjören,
funnit ansökningarna icke böra föranleda till antagande af någondera
af de sökande att vara förste torfingenjör, och hade styrelsen på grund
häraf hemställt att, då efter all sannolikhet platsens kungörande ånyo
till ansökan ledig icke skulle hafva annat resultat, landtbruksstyrelsen
måtte erhålla bemyndigande att under år 1905 anställa ett torftekniskt
biträde hos styrelsen i stället för en förste torfingenjör. Vid föredragning
häraf den 3 mars 1905 hade Eders Kungl. Maj:t i enlighet med landtbruksstyrelsens
hemställan dels medgifvit, att af de för år 1905 utaf Riksdagen
anvisade medel för anställande af en förste och en andre torfingenjör
samt två torfassistenter, 25,000 kronor, finge för anställande under år
1905 af ett torftekniskt biträde åt styrelsen i stället för eu förste torfingenjör
samt till bestridande af kostnaderna för detta biträdes resor
användas ett belopp af högst 2,500 kronor, dels bemyndigat landtbruksstyrelsen
att antaga omförmälda biträde mot åtnjutande af ett arfvode
af 250 kronor för månad, dock ej till högre belopp än sammanlagdt

2,000 kronor, dels ock föreskrifvit, att af sagda belopp, 2,500 kronor,
högst 500 kronor finge användas till bekostande af de resor, som af
det torftekniska biträdet på uppdrag af landtbruksstyrelsen under år

1905 inom landet företoges i torftekniskt syfte, med rätt för biträdet
att vid sådan resa uppbära resekostnads- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Uti sin berörda skrifvelse har landtbruksstyrelsen därefter anfört följande.
Jämlikt bestämmelse i förberörda nådiga reglemente och under förutsättning
att Eders Kungl. Maj:t bifölle af landtbruksstyrelsen då gjord
underdånig framställning om bemyndigande för styrelsen att för år

1906 antaga en förste torfingenjör, hvilket bemyndigande, på sätt förut
nämnts, sedermera lämnats den 24 november 1905, hade landtbruksstyrelsen
den 14 i samma månad utfärdat kungörelse angående antagande
af en förste torfingenjör för år 1906. Emellertid hade icke före ansökningstidens
utgång någon ansökning om erhållande af befattningen

Bxh. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

inkommit. Sedermera kade visserligen två dylika ansökningar till
styrelsen ingått, men då styrelsen icke kunnat finna någon af de
sökande fullt motsvara de fordringar, som enligt 2 § af förberörda reglemente
måste ställas på nämnda tjänsteman, både styrelsen icke funnit
de inkomna ansökningarna kunna föranleda till att ånyo kungöra befattningen
till ansökning ledig. Till följd häraf både landtbruksstyrelsen
uti underdånig framställning likaledes den 21 december 1905 ansett
sig böra begära nådigt bemyndigande att i likhet med år 1905 äfven
för år 1906 få antaga ett torftekniskt biträde åt styrelsen i stället för
en förste torfingenjör. Då det sålunda för två år visat sig omöjligt
att med för förste torfingenjören beräknade arfvode och resekostnadsersättning,
tillhopa 6,000 kronor, kunna erhålla någon för denna plats,
som kräfde hög teknisk utbildning och förmåga, kompetent sökande,
ansåge landtbruksstyrelsen, som funne högeligen ömkligt, att en sådan
tjänsteman kunde anställas med den uppgift, som i nådiga reglementet
för densamme blifvit bestämd, att arfvodet för ifrågavarande tjänsteman
borde ökas från det belopp, hvartill det senast blifvit bestämdt,
eller 4,000 kronor med 2,000 kronor till 6,000 kronor med oförändradt
reseanslag eller 2,000 kronor. Hvad anginge de öfriga torftjänstemännen,
hvilkas tid under år 1905 varit fullständigt upptagen af de
till deras befattningar hörande göromål, syntes anledning icke förefinnas
att ifrågasätta någon förändring vare sig beträffande antalet
eller beskaffenheten af deras befattningar eller vidkommande de för
dem genom nådiga brefvet den 24 november 1905 bestämda ersättningar,
nämligen arfvoden 3,000 kronor för andre torfingenjören och

2,000 kronor för hvardera torfassistenten samt 2,000 kronor för hvar
och en af dessa tjänstemäns resor, eller tillhopa 13,000 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte för anställande
af en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter på extra
stat för år 1907 anvisa ett belopp af 21,000 kronor.

I anledning af landtbruksstyrelsens berörda framställning om rätt
att jämväl innevarande år anställa ett torftekniskt biträde i stället fölen
förste torfingenjör har Eders Kungl. Maj:t den 30 december nästlidna
år meddelat tillstånd därtill.

Det växande intresset för tillgodogörandet af landets torfmossar
har utan tvifvel stegrat behofvet af tekniskt kunniga biträden. För
de senare åren har Riksdagen anvisat medel till anställande af två

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

torfingenjörer och två torfassistenter, och jag anser icke någon minskning
i antalet af dessa tjänstemän kunna utan olägenhet äga rum.

Emellertid har, på sätt landtbruksstyrelsen erinrat, under såväl
nästlidna som innevarande år visat sig omöjligt att tillsätta tjänsten
såsom förste torfingenjör, enär kompetent sökande icke anmält sig.
Enligt hvad jag inhämtat, är grunden härtill att söka däri, att de
nuvarande aflöningsförmånerna, 4,000 kronor i arfvode jämte reseersättning
intill ett belopp af 2,000 kronor, med hänsyn jämväl till tjänstens
tillfälliga karaktär icke anses nog lockande. De fordringar, som ställas
på en förste torfingenjör, äro enligt 2 § i förberörda reglemente, att
han, som har att med uppmärksamhet följa allt, som hör till eller kan
befordra utvecklingen af torfindustrien inom landet, skall dels tillhandagå
allmänheten med biträde, råd och upplysningar, dels ock hos landtbruksstyrelsen
själfmant föreslå de åtgärder, som han finner böra vidtagas
för torfindustriens förkofran, äfvensom utarbeta förslag och utlåtanden,
som af landtbruksstyrelsen anbefallas, samt på uppdrag af
landtbruksstyrelsen företaga resor inom landet i torftekniskt syfte.
Särskildt med hänsyn till förste torfingenj örens åligganden såsom sakkunnigt
biträde åt landtbruksstyrelsen i torffrågor synes mig angeläget
att för tjänsten vinna en framstående fackman, och då det visat sig
omöjligt att med hittills varande aflöning förvärfva en sådan, tvekar
jag icke att tillstyrka, att hans arfvode måtte bestämmas till 6,000
kronor jämte reseersättning. För att möjliggöra detta måste af Riksdagen
äskas ett anslag, som med 2,000 kronor öfverstiger det för innevarande
år utgående anslaget, 19,000 kronor.»

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anställande af en förste
och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på
extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 21,000
kronor.

28:o) Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till Kungl.
Maj:ts förfogande, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas
vara ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att
tillgodogöra den i landets torf mossar befintliga bränsletillgång, på extra stat
för år 1907, att i mån af behof användas, anvisa ett belopp af 20,000
kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t, att under år 1907,
likaledes i mån af behof, för enahanda ändamål disponera hvad vid

Åtgärder för
att främja tillgodogörandet

af den i landets
torfmossar befintliga
bränsletillgång,

[28.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utgången af år 1906 icke blifvit användt af de tidigare för samma
ändamål på extra stat beviljade medel.

I detta ärende bär departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Sedan Riksdagen till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande
af sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat dels för år
1902 ett anslag af 100,000 kronor dels ock för nästlidna år ett anslag af

25,000 kronor, har Riksdagen sistnämnda år, med bifall till Eders Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning, medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t
finge för enahanda ändamål under år 1906, i mån af behof, disponera
hvad vid utgången af år 1905 icke blifvit användt af berörda två anslag.

Uti underdånig skrifvelse den 16 november 1905 har landtbruksstyrelsen
anfört följande.

Af de sålunda anslagna medlen hade Eders Kungl. Maj:t anvisat
särskilda belopp till, bland annat, en torfskola, profning af maskiner
och redskap, försök med torftillverkning inom Norrbottens län samt
försöks anställande genom åtskilliga enskilda personer. Enligt landtbruksstyrelsen
från statskontoret tillhandakommen uppgift återstode för
det dåvarande odisponeradt af ifrågavarande medel ett belopp af 17,800
kronor. Med år 1906 utginge den tid, för hvilken Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 23 maj 1902 anvisat medel till förberörda
torfskola. Ehuru landtbruksstyrelsen för närvarande icke vore i tillfälle
att afgifva definitivt förslag till ordnandet af den torftekniska
undervisningen efter sagda tid, vore det dock gifvet, att äfven därefter
dylik undervisning borde med understöd af statsmedel anordnas,
och sannolikt syntes vara, att härtill erfordrades högre anslag än det
anslag af 3,000 kronor, för år räknadt, som hittills för ändamålet
utgått. Vidare borde medel för år 1907 finnas tillgängliga för vidtagande
af andra åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja
lösningen af lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsle tillgång.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj :t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte dels på extra stat för
år 1907 ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af
sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång, att i mån af behof användas,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ett belopp af 25,000 kronor, dels ock medgifva, att Eders Knngl.
Maj: t finge under år 1907, likaledes i män af hell of, för enahanda
ändamål disponera hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit användt
af de utaf Riksdagen till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande
af åtgärder i ofvan angifna syfte på extra stat anvisade anslag å

100,000 kronor för år 1902 samt å 25,000 kronor för år 1905.

Såsom synes, är numera hela det förut af Riksdagen beviljade
anslaget å 100,000 kronor disponerad!. Af det senare beviljade anslaget
å 25,000 kronor återstår ännu en del, men däraf torde det mesta med säkerhet
åtgå under innevarande år. För den händelse emellertid att någon
del af anslaget skulle vid innevarande års slut vara odisponerad, anser
jag Riksdagens medgifvande till användning däraf under år 1907 böra
inhämtas. Lika med landtbruksstyrelsen finner jag, att därutöfver
medel böra beredas, för att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande användas
till befrämjande af torfindustriens utveckling. Särskild! torde
undervisningen på det torftekniska området erfordra ytterligare understöd
af staten. Men därjämte anser jag vara af största vikt, att nya
uppslag, som synas vara ägnade att föra torfbränslefrågan framåt, tillvaratagas,
och torde detta i många fall kunna ske endast genom att
staten ekonomiskt bidrager till de försök, genom hvilka deras värde
kan pröfvas. Det af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppet synes mig
emellertid kunna begränsas till 20,000 kronor.»

Utskottet, som lifligt beaktar vikten af att från det allmännas
sida åtgärder vidtagas till främjande af torfindustriens utveckling, har
icke haft något att emot förevarande framställning erinra och hemställer
alltså,

att Riksdagen må till Kungl. Maj:ts förfogande,
för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas
vara ägnade att främja lösningen af frågan angående
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, på extra stat för år
1907, att i män af behof användas, anvisa ett belopp
af 20,000 kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t,
att under år 1907, likaledes i mån af behof, för enahanda
ändamål disponera hvad vid utgången af år
1906 icke blifvit användt af de tidigare för samma
ändamål på extra stat beviljade medel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Svenska

mosskultur föreningen.

[29.]

Åtgärder till
höjande af
det mindre
jordbruket.

[30.]

29:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till understöd
åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1907 anvisa ett
anslag af 20,000 kronor.

Departementschefen har under erinran om föregående Riksdagars
beslut angående anslag för nu ifrågavarande ändamål tillstyrkt aflåtande
af förevarande framställning och därvid tillika uttalat, att, därest
densamma af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja, på sätt ock af
landtbruksstyrelsen hemställts, angående villkoren för anslagets åtnjutande
meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen
för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till
jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skulle i afseende
å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens
sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde tillkomma
landtbruksstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen,
på extra stat för år 1907 anvisa
ett anslag af 20,000 kronor.

30:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, såsom
bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med anledning af utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning
beviljade 1901 års Riksdag såsom bidrag till åtgärder i enlighet med
vissa af Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder för höjande af
det mindre jordbiuket på extra stat för år 1902 ett anslag af 25,000
kronor. De åtgärder, som härvid afsågos, voro premiering af mindre
jordbruk och studieresor för mindre jordbrukare.

Samma belopp blef af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål
på extra stat för år 1903 beviljadt.

Hos 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning
om anvisande för år 1904 af ett till 50,000 kronor förhöjdt anslag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, och åsyftades därmed
att möjliggöra vissa tillägg till de dittills vidtagna åtgärderna, inne -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fattande utdelande vid premieringarna af — förutom penningpris — s. k.
premielån äfvensom beredande af understöd till kontrollföreningar.
Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning vann äfven Riksdagens bifall.

På grund af det liflig a intresse, hvarmed dessa åtgärder omfattades,
medgaf, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, 1904 års Riksdag,
att dylikt anslag fick för år 1905 utgå med ett till 70,000 kronor
förhöj dt belopp, därvid Riksdagen framhöll, hurusom de ändamål, för
hvilka ifrågavarande anslag vore afsedt, syntes Riksdagen väl ägnade
att främja det mindre jordbrukets utveckling och sålunda befordra ett
viktigt statsintresse.

Önskvärdheten af att bygga vidare på den sålunda lagda grunden
föranledde Eders Kungl. Maj:t att föreslå nästlidna års Riksdag att,
såsom ett ytterligare led i det med statsmedel understödda arbetet på
det mindre jordbrukets främjande, vidtaga närmare angifna åtgärder
till spridande af större yrkeskunskap bland landets småbrukare och
att för detta ändamål för innevarande år ytterligare höja här ifrågavarande
anslag med 15,000 kronor eller till 85,000 kronor. Riksdagen
biträdde detta Eders Kungl. Maj:ts förslag och anvisade såsom bidrag
till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för
år 1906 ett anslag af 85,000 kronor.

Efter landtbruksstyrelsens hörande behagade Eders Kungl. Maj:t
den 17 november 1905 utfärda nytt reglemente för med statsmedel
understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket samt kungörelse
angående statsanslag till dylika åtgärder.

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1905 har nu landtbruksstyrelsen
hemställt om beredande af medel för här ifrågavarande
ändamål jämväl för år 1907. Landtbruksstyrelsen har därvid anmält
att samtliga hushållningssällskap, med undantag af Norrbottens läns,
i enlighet med gällande föreskrifter till landtbruksstyrelsen inkommit
med berättelser öfver de åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket inom sällskapens områden, som under nästlidna år af dem
blifvit vidtagna. Af dessa berättelser inhämtades, att för år 1905, för
hvithet år statsanslaget för ifrågavarande ändamål utgjort 70,000 kronor,
komme att tagas i anspråk, förutom för tryckningskostnader, som
landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 20 nästlidne november
anmält till gäldande från ifrågavarande anslag, kronor 430: —

till 550 pris ........................... ,,

,, 222 premielån .............. ,,

;, 52 kontrollföreningar ...........................

,, studieresor................................................

26,805

9,484

7,800

12,864

tillhopa kronor 57,383

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Om härtill lädes det Norrbottens läns hushållningssällskap af
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 april nästlidna år af
ifrågavarande medel tillerkända anslag af 3,200 kronor, skulle, under
förutsättning att detta anslag i sin helhet blifvit taget i anspråk, af
statsmedel för år 1905 för ifrågavarande angelägenhet komma att utgå
60,583 kronor 78 öre.

Af hushållningssällskapens medel åter hade användts, oberäknadt
anslagen inom Norrbottens län äfvensom utgifter för kontrollföreningar
inom Kristianstads och Hallands län, hvarför uppgifter ännu icke
lämnats,

till	prisbelöningar .......................................	kronor	2,865: 50
J?	premielån ...............................................		2,223: —
	öfriga kostnader för premiering (re-sor m. m.) .............................................		23,090: 29
V	96 kontrollföreningar..............................	y>	14,820: —
J?	studieresor..................................................	??	24,855: 35

tillhopa kronor 67,854: 14.

Af det sagda framginge, hvilket stort intresse hushållningssällskapen
visade för ifrågavarande angelägenhet, hvartill samtliga hushållningssällskapen
bidroge och åtnjöte statsunderstöd, därvid särskildt
syntes böra framhållas, att i de med statsmedel understödda premieringarna
deltoge samtliga hushållningssällskap, med undantag af Kalmar
läns norra samt Västerbottens läns hushållningssällskap, och att till
studieresor likaledes lämnats understöd af samtliga hushållningssällskap
förutom Malmöhus läns.

De för nästlidna år tillgängliga statsmedlen hade visat sig för
ändamålet tillräckliga, och landtbruksstyrelsen hade icke, hvad anginge
premieringarna och studieresorna, anledning att för år 1907 ifrågasätta
någon ökning af statsanslaget.

Beträffande åter kontrollföreningarna har fråga väckts om vissa
förändringar i till dem utgående understöd.

Sålunda har Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen
öfverlämnad skrift, dagtecknad den 23 sistlidne oktober, hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida af Riksdagen
för nästa och kommande år till understöd af kontrollföreningar kunde
äskas så stort anslag, att för framtiden icke blott organisations- utan
äfven årsanslag kunde af statsmedel till i verksamhet varande kontrollföreningar
utanordnas, till stöd för hvilken framställning anförts: att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kontrollföreningarnas nytta och nödvändighet för en rationell djuruppfödning
under de senaste åren allestädes vunnit odeladt erkännande,
hvithet erkännande funnit sitt uttryck uti Eders Kungi. Maj:ts nådiga
reglemente för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen
inom riket af den 11 november 1904, där uti § 5 mom. 10 föreskrefves
för erhållande af hederspris och flockpris, att vissa härför erforderliga
sifferuppgifter borde styrkas genom utdrag af kontrollförenings räkenskaper;
att såväl stat som hushållningssällskap genom beviljande af
anslag sökt bidraga till bildandet och vidmakthållandet af dessa kontrollföreningar,
men att, under det att hushållningssällskapen för dylikt
ändamål anvisat såväl organisationsanslag som äfven årligt anslag under
visst antal år, utginge härför af statsmedel, enligt Eders Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse angående statsanslag till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket af den 30 oktober 1903, endast ett belopp en gång
för alla af 150 kronor; att, då erfarenheten emellertid gifvit vid handen,
att en del af med sålunda beviljadt anslag igångsatta kontrollföreningar
skulle utan fortsatt årsanslag komma att nedlägga sin verksamhet
dels på grund utaf ekonomiska svårigheter, dels emedan föreningarnas
nytta ej redan under de första åren hunnit gifva sig fullt till känna,
förvaltningsutskottet sett sig nödsakadt tillstyrka hushållningssällskapet
att ytterligare öka sitt anslag till understöd af kontrollföreningar, så
att årsanslag under sammanlagdt 7 år skulle kunna till dylik kontrollförening
utdelas, under de fyra sista åren dock minskadt med 20 procent
årligen; samt att genom en dylik ökning af anslaget hushållningssällskapets
medel skulle starkt tagas i anspråk, ett förhållande, som
med kontrollföreningarnas tillväxt än mer komme att göra sig kännbart.

Därjämte hafva hushållningssällskapens i november månad 1905 i
Stockholm samlade ombud hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning,
att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska beviljande af medel
till beredande af årligt understöd åt kontrollföreningar med 25 öre för
hvarje konummer, som ägdes af föreningsmedlem med en ladugårdsbesättning
af högst 30 kor. Till stöd för denna framställning har anförts:
att Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, med
öfverlämnande af afskrift af sin förberörda underdåniga framställning,
hos ombuden anhållit, att jämväl ombuden måtte ingå till Eders Kungl.
Maj:t med framställning i enahanda syfte; att af skäl, som af Skaraborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sålunda anförts, och
då det jämväl inom de flesta öfriga hushållningssällskaps områden visat sig,
att de mindre jordbrukarne icke inginge uti kontrollföreningarna utan
att kraftigt understöd till täckande af de kontanta årstillskotten dem
Bill. till Biksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bereddes, funne ombuden det vara synnerligen önskvärdt, att lämpligt
anpassade årsanslag af statsmedel tilldelades de kontrollföreningar inom
landet, som kunde finnas vara i behof däraf, i syfte att den för jordbruksnäringen
gagnande verksamhet, som af kontrollföreningarna utöfvades,
måtte i möjligaste mån komma jämväl de*mindre jordbrukarne
till godo; att för att ernå detta mål de årliga statsbidragen syntes böra
utgå i sådan form, att de hufvudsakligen medförde lättnad för de mindre
jordbrukarne inom kontrollföreningarna, hvilket lämpligast syntes kunna
ske därigenom, att dylika föreningsmedlemmars egna kontanta årstillskott
minskades med belopp, motsvarande statsbidragen; att ombuden
i sådant afseende föresloge, att rikets hushållningssällskap sattes i tillfälle
att af statsmedel understödja kontrollföreningar med årsanslag,
utgående med 25 öre för hvarje konummer, tillhörande föreningsmedlem,
som ägde en ladugårdsbesättning af högst 30 kor; samt att, enligt hvad
ombuden kunde antaga, ett belopp af 50,000 kronor årligen syntes blifva
tillräckligt för täckande af de utaf statsmedel sålunda utgående årsanslagen
till kontrollföreningar.

Vidare har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift instämt i Skaraborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts förberörda framställning,
under uttalande att det ifrågasatta årsanslaget syntes böra komma det
mindre jordbruket till godo.

Södermanlands läns hushållningssällskap har uti en till Eders
Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen öfverlämnad skrift hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida icke
ökadt statsunderstöd kunde beredas åt kontrollföreningar dels genom
mildring i nu fastställda fordringar för erhållande af organisationsbidrag,
dels ock i form af årligen utgående understöd till samtliga
för erhållande af organisationsanslag kvalificerade föreningar; och
har hushållningssällskapet till stöd härför anfört: att på grund af
den stora betydelse, som kontrollföreningsverksamheten ägde för nötboskapsskötseln,
de flesta af rikets hushållningssällskap gjort icke obetydliga
uppoffringar för understödjande af denna rörelse, som äfven
Riksdagen med anslag gynnat; att den af Eders Kungl. Maj:t genom
den i nådiga reglementet för nötboskapspremieringen den 11 november
1904 meddelade föreskrift, hvarigenom utdrag ur kontrollförenings
räkenskaper tillerkänts vitsord beträffande mjölkegenskaperna hos de
djur, som underkastats kontroll, utan tvifvel komme att verksamt bidraga
till dessa föreningars ytterligare utbredning, men tillika syntes

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mana till beredande af ökade tillfällen för det stora flertalet djurägare
att blifva delaktiga af de fördelar, som kontrollverksamheten erbjöde;
att Södermanlands läns hushållningssällskap sedan år 1901 understöd!
samtliga kontrollföreningar inom länet med såväl organisationsbidrag
som bidrag till föreningarnas årskostnader; att antalet föreningar inom
länet för närvarande uppginge till 28 och att sällskapets utgifter för detta
ändamål säkerligen komme att för innevarande år öfverstiga 5,000
kronor; att, då antagligt vore, att föreningarnas antal fortfarande komme
att stiga, men sällskapets tillgångar på intet sätt medgåfve, att så stort
belopp årligen utginge för detta ändamål, hade nyligen den inskränkning
måst vidtagas, att sällskapets årsbidrag till hvarje förening efter
hand minskades, tills det nedgått till hälften af dess ursprungliga ber
lopp; att hushållningssällskapet understödde äfven särskildt de mindre
jordbrukare, som vore medlemmar af kontrollförening, pa det sätt, att
de erhölle ersättning för sina kontanta utgifter intill ett belopp af
1 krona 25 öre om året för hvarje ko, dock med skyldighet för mindre
jordbrukare liksom för de större att vid kontrollassistentens besök,
hvilka i regel återkomme två gånger i månaden, lämna honom såväl
fri skjuts som kost och bostad; att denna skyldighet, uppskattad i
penningar, syntes uppgå till flera gånger den kontanta utgift, för hvilken
de erhölle ersättning, särskildt i betraktande däraf att skjuts måste
utgå äfven under den för jordbruket brådaste tiden; att. då således de
mindre jordbrukarnes uppoffringar för deltagande i kontrollförening
måste anses vara jämförelsevis betydliga, det också inom detta län visat
sig vara förbundet med stora svårigheter för kontrollföreningarna att
såsom medlemmar förvärfva mindre jordbrukare och att af samtliga 28
föreningar endast 8 uppfyllt föreskrifna villkor för erhållande af
statsbidrag; att å andra sidan det knappast vore någon vinst för en
kontrollförenings ekonomi, om mindre jordbrukare inginge såsom medlemmar,
enär deras bidrag till de gemensamma utgifterna, hvithet utginge
efter antalet kor, blefve högst obetydligt i förhållande till den
tid, de toge kontrollassistenten i anspråk; samt att hushållningssällskapet,
som betraktade kontrollverksamheten såsom en af de mäktigaste häfstänger
för höjande af ladugårdarnas afkastning och nötboskapens fortgående
förädling, såge sig urståndsatt att för framtiden så som önskligt
vore främja denna verksamhet och icke s.åge någon annan utväg till
dess fortsatta uppehållande och vidare spridning, särskildt bland de
mindre jordbrukare, än att ökadt understöd från statens sida bereddes.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uti
en till I Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf -

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vande i nämnda län med underdånig skrifvelse af den 5 december 1905
öfverlämnad skrift, med åberopande af Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts förberörda hemställan och då inom Västerbottens
län intresset för bildande af kontrollföreningar vore ganska
lifligt, ehuru först under 1905 års höst länets första kontrollförening
kommit till stånd, förklarat att, med hänsyn till hushållningssällskapets
stora och många för länets utveckling nödiga utgifter och för hvarje
år mer och mer begränsade tillgångar, förvaltningsutskottet instämde
uti förenämnda af Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hos Eders Kungl. Maj:t gjorda underdåniga hemställan.

Härjämte har Älfsborgs läns södra hushållningssällskap uti en
till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen öfverlämnad
skrift, i anslutning till Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
förberörda framställning i ämnet, anhållit, att Eders
Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke af Riksdagen
kunde för kommande år äskas så stort anslag till i verksamhet varande
kontrollföreningar, att det kunde utanordnas till dessa icke blott organisationsanslag
utan äfven årsanslag.

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse af den 15 december
1905 har landtbruksstyrelsen yttrat sig öfver dessa från hushållningssällskapens
sida gjorda framställningar. Landtbruksstyrelsen har därvid
anfört följande.

Beträffande frågan om ökadt tillfälle till understöd för kontrollföreningar
finge landtbruksstyrelsen, som från hushållningssällskapens
sekreterare infordrat uppgifter angående dylika föreningar och hvad
därmed ägde sammanhang, i underdånighet erinra, hurusom, enligt
Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för med statsmedel understödda
åtgärder till höjande af det mindre jordbruket samt Eders Kungl.
Maj:ts nådiga kungörelse angående statsanslag till åtgärder för höjande
af det mindre jordbruket af den 30 oktober 1908, statsbidrag till bestridande
af kostnaderna för organisationen af kontrollförening utginge
med 150 kronor till hvarje förening, under villkor, att kontrollförening
skulle bestå af minst 10 innehafvare af ladugårdar med ett sammanlagdt
koantal af högst 500 samt att ett efter antalet af samtliga
föreningsmedlemmars kor lämpadt årsanslag, sålunda beräknadt, att
föreningsmedlemmarnas egna kontanta årstillskott komme att belöpa
sig till omkring 1 krona för ko, skulle vara föreningen af vederbörande
hushållningssällskaps medel beviljadt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

Nedanstående tabell utvisade kontrollföreningsrörelsens utveckling
inom de olika sällskapens områden.

Hushållningssällskaps- område	Antal för- enin- gar	Antal medlem- mar	Medlem-mar med ladugårds-besättning ej öfver-stigande 30 kor	Antalet kor, som under- kastas kontroll	Koantal, som äges af med-lemmar med ladu-gårds-besättning af högst 30 kor	Kontrollkostnad för ko
lägst	högst	medel- tal
1	2	3	4	5	6	7	8	9
Stockholms läns . . .	13	122	45	5,684	853	0.90	2.—	1.35
Uppsala „ . . .	11	112	31	5,619	585	—	—	1.10
Södermanlands läns .	28	316	146	12,533	2,571	1.23	2.71	1.85
Östergötlands „ ..	24	226	79	10,813	1,715	1.03	1.66	1.30
Jönköpings läns . . .	12	151	108	3,980	1,804	—	—	1.43
Kronobergs „ . . .	3	31	15	1,304	265	1.10	1.80	1.45
Kalmar läns norra . .	4	26	10	1,707	209	—	—	1.34
Kalmar „ södra. .	5	(61)	(34)	(1,944)	(564)	1.10	1.80	1.45
Gottlands läns . . . .	4	64	58	879	573	—	—	1.93
Blekinge „ . . . .	9	149	123	3,452	1,910	—	—	1.60
Kristianstads läns . .	26	363	270	10,477	3,575	0.70	2.47	1.45
Malmöhus „ . .	92	1,238	956	33,197	13,821	1.20	1.80	—
Hallands ,, . .	13	176	123	5,339	1,975	—	—	1.50
Göteborgs och Bohus
läns.........	6	77	56	1,706	725	—	—	1.78
Alfsborgs läns norra	4	29	11	1,321	202	—	—	2.69
„ södra	5	70	60	1,300	776	—	—	2.30
Skaraborgs läns . .	23	214	120	7,892	2,020	1.25	1.50	—
Värmlands „ . .	10	88	36	3,221	550	—	—	1.40
Örebro „ . .	6	72	35	2,674	687	1.—	1.50	1.21
Västmanlands,, . .	10	130	95	3,637	1,593	0.99	2.06	1.48
Kopparbergs ,, . .	4	60	55	1,450	330	1.05	1.50	1.27
Gäileborgs ,, . .	5	76	71	1,053	793	2.-	3.50	—
Västernorrlands läns	1	13	12	141	174	—	—	2.70
Jämtlands läns . . .	8	78	78	734	734	3.50	4.—	3.7 5
Västerbottens läns.	1	17	13	405	114	—	—	—
Norrbottens „ .	4	74	72	718	(638)	—	—	—
Summa 331	4,033	\| 2,712	123,180	39,756 j

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af denna tabell syntes framgå, att kontrollföreningarna inom de
flesta län ej ännu vunnit den spridning bland de mindre jordbrukarne
inom landet, som önskligt vore. Anledningen därtill vore otvifvelaktigt,
dels att de mindre jordbrukarne ännu ej kommit till insikt om hvilken
stor ekonomisk betydelse, ifrågavarande kontroll af de olika djurens
produktionsförmåga samt ntfordringens räntabilitet ägde, dels ock att
mången mindre jordbrukare ansåge, att kostnaderna för kontrollarbetet
blefve honom för höga. Under sådana förhållanden och då kontrollföreningsverksamheten
vore en af de kraftigaste häfstängerna till kreatursskötselns
höjande, syntes det landtbruksstyrelsen att ytterligare åtgärder
från statens sida borde vidtagas för att befordra denna angelägenhet,
men att dessa icke behöfde riktas på annat mål än att söka bibringa
de mindre jordbrukarne i större utsträckning än hittills kännedom och
erfarenhet om kontrollens betydelse i förevarande afseende och ej heller
behöfde utsträckas längre än under de första åren af kontrollens utöfvande
inom hvarje ladugårdsbesättning eller så länge, att vederbörande
mindre jordbrukare borde kunna antagas hafva förvärfvat sagda kännedom
och erfarenhet.

Med ledning af denna grundsats syntes i första rummet böra
bestämmas, hvilka kreatursägare skulle anses berättigade att åtnjuta
statsbidrag till kontrollering af sina ladugårdar. Härvid kunde det
synas, som om begränsningen borde bestämmas på enahanda sätt, som
föreskrifvits i fråga om rätten för djurägare att vid nötboskapspremieringsmöte
deltaga med såväl handjur som hondjur i täflingarna om
alla slags pris, eller hänföra sig till ett visst ägo- eller besittnings välde.
Då emellertid reglementet för sagda premiering lämnade hushållningssällskap
öppet att kunna under vissa förhållanden få den allmänna
föreskriften i detta hänseende i viss mån lämpad efter ortens förhållanden,
syntes svårigheter möta att använda samma grund för rättigheten till
statsunderstöd i förevarande fall. Härtill komme ytterligare den omständigheten,
att det ofta mötte svårighet att afgöra, hvilken areal
vederbörande kreatursägare innehade, medan däremot kontrollförenings
räkenskaper lämnade bestämda uppgifter angående antalet kor inom
hvarje ladugårdsbesättning, som varit underkastad kontroll. Häraf
följde, att den af hushållningssällskapens ombud föreslagna grunden i
förevarande afseende eller koantalet vore den lämpligaste, och landtbruksstyrelsen
ansåge, att detta koantal borde bestämmas till högst 25
eller det antal kor, som högst kunde antagas förefinnas hos de djurägare,
hvilka ägde rätt att vid premieringsmöte deltaga med såväl
handjur som hondjur i täflingarna om alla slags pris.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

Hvad storleken af statsbidraget beträffade, hade ombuden enligt
det föregående föreslagit detsamma till 25 öre för hvarje konummer.
Äfven om såsom villkor för erhållande af statsunderstöd i förevarande
fall skulle bestämmas, att hushållningssällskapen skulle bidraga med
samma belopp som det erhållna statsbidraget, syntes det understöd,
som kreatursägaren vid sådant förhållande skulle få åtnjuta, i de flesta
fall blifva alldeles för litet, för att det med statsanslaget åsyftade
ändamålet på detta sätt skulle kunna vinnas. Enligt ofvanstående
tabell understege nämligen kontrollkostnaden i några enstaka fall 1
krona för ko, men uppginge i vissa delar af landet ända till 3 kronor
50 öre — 4 kronor för ko. I medeltal uppginge samma kostnad till
1 krona 60 öre för ko, hvartill ytterligare k om me kosthåll m. m. för
kontrollassistenten, hvithet kunde beräknas till minst 1 krona för
hvarje besök eller omkring 18 kronor om året. Kostnaden för kontroll
af en mindre kreatursbesättning om 20 kor skulle alltså i medeltal
blifva 50 kronor, hvartill bidrag af stat och hushållningssällskap skulle
enligt ombudens förslag utgå med ett sammanlagdt belopp af endast
10 kronor. Då ett dylikt bidrag sannolikt ej skulle väsentligen öka
de mindre jordbrukarnes ingående i kontrollföreningar, syntes det
landtbruksstyrelsen att, om någon fördel med statsbidraget skulle stå
att vinna, detsamma borde utgå med ett belopp af intill 50 öre för
ko och att här, liksom i andra likartade fall, såsom villkor för statsbidragets
åtnjutande borde stadgas, att inom orten skulle tillskjutas
lika belopp som statsbidraget. Vid beräkningen af dessa sällskapens
bidrag borde dock äfven få tagas i betraktande de anslag, sällskapen
lämnade åt själfva kontrollföreningarna, försåvidt desamma belöpte å
medlemmar, som ägde högst 25 kor.

Vidkommande den tid, dylika statsbidrag skulle kunna åtnjutas,
ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom eu granskning af de olika
former, under hvilka sällskapens bidrag för närvarande utginge, visade,
att en stor del af hushållningssällskapen inskränkt sina anslag till
kontrollföreningarna till vissa år från kontrollföreningarnas bildande,
vanligen 3 till 5 år, tydligen med hänsyn därtill, att kontrollverksamheten,
sedan dess betydelse blifvit känd, ej syntes behöfva eller ens
borde vidare uppehållas med understöd af allmänna medel. Statsbidraget
syntes ej heller böra utgå under längre tid än fyra år.

Då det vore af största vikt, att kontrollverksamheten stode under
hushållningssällskapets inseende och ledning, borde bestämmas, att
statsbidrag utginge endast till kreatursägare, som vore medlem af en
kontrollförening, hvars stadgar blifvit upprättade i öfverensstämmelse

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

med af förvaltningsutskottet fastställda grunder, och. att kontrollarbetet
utfördes "af en därtill behörigen utbildad, af förvaltningsutskottet godkänd
assistent, för hvilken samma utskott utfärdat instruktion.

Under förutsättning att statsbidraget skulle utgå under de fyra
närmaste åren efter det kreatursinneliafvaren inträdt i kontrollförening,
skulle, då detta i de flesta fall ägde rum under oktober månad, statsunderstödet
under år 1907 komma att utgå till sådana kreatursinnehafvare
med en besättning af högst 25 kor, kvilka inträdt i kontrollförening
efter den 1 oktober 1903. Då kontrollföreningarna i de allra
flesta fall började sin verksamhet med oktober månad, syntes det för
beräkning af det koantal, för hvilket statsbidrag kunde komma att
utgå under år 1907, först böra tillses, huru många kontrollföreningar

kunde antagas vara bildade under åren 1903,	1904, 1905 och
Det visade sig då, att
under år 1903 bildades ...............................	51 föreningar,
„ „ 1904 „ .................................	86 „
,, ,, 1905 före den 1 november.........	60
Under förutsättning att under år 1906
komme att bildas.........................................	70
skulle hela ifrågavarande antal komma
att uppgå till...............................................	267

Enligt här ofvan intagna tabell uppginge antalet kor, som under
november månad nästlidna år tillhörde kontrollförenings medlemmar
med besättningar af högst 30 kor, tillhopa till 39,756, fördelade på
331 föreningar. Antalet kor, tillhörande föreningsmedlemmar med
ladugårdsbesättningar af högst 25 kor, kunde visserligen ej med säkerhet
uppgifvas, men syntes ej öfverstiga 35,000, motsvarande i medeltal
106 kor inom hvarje förening. Om detta tal lades till grund för beräkningen
af antalet kor, tillhörande medlemmar med ett koantal af
högst 25 kor inom de 267 kontrollföreningar, som enligt det föregående
beräknats hafva bildats under åren 1903—1906, skulle sagda
antal utgöra 28,302, hvadan för år 1907 borde finnas för ändamålet
af statsmedel tillgängligt ett belopp af 14,151 kronor eller i rundt tal
15,000 kronor.

Förutom att genom ökade ekonomiska fördelar söka förmå de
mindre jordbrukare att ingå i kontrollföreningar, ansåge landtbruksstyrelsen,
i likhet med Södermanlands läns hushållningssällskap i dess
förberörda framställning, det vara af vikt för ifrågavarande angelägenhet,
att någon nedsättning medgåfves i antalet ladugårdsinnehafvare, som
enligt det föregående minst fordrades för att statsbidrag måtte kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

lämnas till bildandet af en kontrollförening. Erfarenbeten både nämligen
visat, att det ofta mötte svårighet att bilda en dylik förening, om
härför fordrades ett så stort antal ladugårdsinnehafvare som 10. Det
syntes därför landtbruksstyrelsen lämpligt, att detta antal nedsattes
från 10 till minst 8. En sådan nedsättning kunde icke afsevärdt
inverka på anslagsbebofvet.

Landtbruksstyrelsen har uti sin ofta berörda skrifvelse af den 15
december 1905 slutligen anfört följande. 5

Under år 1906 skulle från förevarande anslag jämväl lämnas bidrag
till undervisningskurser för mindre jordbrukare, i hvilket afseende;
någon erfarenhet om beloppet ännu icke förelåge, men hvarför kostnaden
enligt den utredning, som förelegat vid fattandet af Riksdagens
beslut i ämnet, skulle uppgå till 15,000 kronor, hvilket belopp således
borde inberäknas bland de medel, som borde af Riksdagen för år
1907 äskas.

Med ledning af hvad i det föregående anförts och då, med stöd
af hvad ofvan antydts, anledning icke funnes att för år 1907 begära
lägre anslag af Riksdagen till främjande af förevarande angelägenhet
i de afseenden, som blifvit tillgodosedda genom Riksdagens beslut
angående 1906 års anslag, eller 85,000 kronor, samt till understöd åt
sådana medlemmar i kontrollföreningar, hvilkas koantal icke öfverstege
25, enligt hvad ofvan visats, erfordrades statsmedel tillbelopp af 15,000
kronor, borde af Riksdagen för år 1907 för tillgodoseende af ifrågavarande
angelägenhet äskas ett belopp af 100,000 kronor.

Efter det landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga utlåtande af
den 15 december 1905 afgifvits, hafva till Eders Kungl. Maj:t inkommit
framställningar från ett flertal hushållningssällskap i syfte att bereda
ökadt understöd åt kontrollföreningar.

Att hushållningssällskapen med lifligt intresse omfatta det arbete
på det lilla jordbrukets främjande, som nu pågår rundt om i värt
land, framgår otvetydigt af det ofvan anförda. Det kanske mest
påtagliga vittnesbördet därom torde man finna i de afsevärda belopp,
som hushållningssällskapen af egna medel för ändamålet tillskjuta utöfver
dem beviljade statsbidrag. Då nu dessa statens och hushållningssällskapens
gemensamma uppoffringar för förbättrandet af hushållningen
å de många öfverallt i landet spridda småbruken obestridligen visat
sig fruktbärande — något hvarom bland annat de berättelser öfver
inom sällskapen vidtagna åtgärder i dylikt syfte, som till landtbruksstyrelsen
afgifvits, tydligt bära vittne — synes det mig, att medel
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sand. 1 Afd. IQ Raft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

jämväl under år 1907 böra finnas för här ofvan angifna ändamål tillgängliga.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag anledning icke nu
föreligga att med hänsyn till premieringen af mindre jordbruk, studieresorna
för mindre jordbrukare eller spridandet bland dem af större
yrkesskicklighet föreslå höjning i det för innevarande år anvisade anslaget.

Hvad åter kontrollföreningarna angår, synes äfven mig det för
dem beräknade understödet af statsmedel böra utgå med något större
belopp än hittills ägt rum och enligt i viss mån ändrade grunder. De
gångna årens erfarenhet om dessa föreningars gagn, som visar sig icke
endast däri, att inom de i dem upptagna ladugårdarna den för ko
producerade mängden af såväl mjölk som smörfett ökas, utan äfven däri,
att genom införandet af en mera rationell utfodring, produktionskostnaden
för kilogram mjölk och smör väsentligt nedbringas, gör det nämligen
i hög grad önskligt, att landets småbrukare så allmänt som möjligt
begagna sig af det verksamma bistånd till förbättrande af ladugårdsskötselns
ekonomi, som här erbjudes dem. Att detta icke hittills ägt
rum i den utsträckning, man skulle önska, torde, såsom landtbruksstyrelsen
framhåller, i väsentlig mån vara beroende på de kostnader,
som medlemskapet i en kontrollförening i regel vållar en mindre jordbrukare;
och då å ena sidan dessa kostnader icke utan ökadt bidrag
nämnvärdt kunna nedbringas och å andra sidan hushållningssällskapens
offervillighet redan nu är så starkt tagen i anspråk, att bidrag till
högre belopp från dem svårligen kunna påräknas, synes mig det af
hushållningssällskapen och deras ombud framställda, af landtbruksstyrelsen
understödda krafvet på statens mellankomst vara fullt befogadt
och väl grundadt.

Den af landtbruksstyrelsen föreslagna höjningen i det till dessa
föreningar utgående understödet af statsmedel anser jag vara väl afvägd,
och då anledning finnes antaga, att såväl de grunder för anslagets
beräknande som de villkor för dess åtnjutande, som af landtbruksstyrelsen
föreslagits, skola medföra åsyftad verkan och i ännu högre
grad än hittills varit fallet låta kontrollföreningarnas betydelse för
höjandet äfven af det mindre jordbruket göra sig gällande, synes mig
här ifrågavarande anslag böra bestämmas till det belopp, hvarom
landtbruksstyrelsen gjort hemställan^

Såsom ofvan meddelats, är o de åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket, hvilka ifrågavarande anslag är afsedt att understödja, dels
premiering af mindre jordbruk, dels åstadkommande af kontrollföreningar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 107

dels anordnande af studieresor, dels ock undervisning för mindre jordbrukare.

Enligt kung!. kungörelsen den 17 november 1905 angående statsanslaget
till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket må af statsmedel
till hushållningssällskap endast utgå bidrag motsvarande

i fråga om premiering penningpris intill ett belopp af 50 kronor
för hvarje premie samt premielån intill hälften af den utaf premieringsnämnd
beräknade kostnaden för det förbättringsarbete, för hvars utförande
lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 75 kronor,

i fråga om understöd åt kontrollförening ett belopp af 150 kronor
till hvarje dylik förening, åt hvilken understöd beviljas;

i fråga om studieresor, kostnader för ledares och deltagares resor
a järnväg inom Sverige i tredje klass och

i fråga om undervisning, högst hälften af den summa, hvartill
kostnaderna för undervisningen uppgått.

Förenämnda den 17 november 1905 har Kungl. Maj:t, såsom i
statsrådsprotokollet upplyses, äfven utfärdat förnyadt reglemente för
ifrågavarande åtgärder till höjande af det mindre jordbruket. I detta
reglemente föreskrifves, bland annat, att premieringsnämnden, som
enligt det föregående reglementet alltid skulle utgöras af tre personer,
hädanefter kan under vissa förutsättningar bestå af endast två personer,
däraf en ordförande. Genom tillämpning af denna föreskrift föreställer
sig utskottet, att premieringsnämndens resekostnader, Indika, enligt
hvad utskottet trott sig finna, varit alltför höga och icke stått i skäligt
förhållande till de utdelade premiernas storlek, böra kunna i väsentlig
mån nedbringas.

Under uttalande häraf får utskottet, som med hänsyn till vikten
af det med förevarande anslag afsedda ändamål ansluter sig till Kungl.
Maj:ts framställning, hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

31:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understödjande
af P. Jönson-JRösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringar,
att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas,
på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådprotokollet
anfört följande:

Särskilt
anslag till
spridande af
kunskap i
jordbruk och
landtmannanäringar.

[31-]

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Det mindre jordbrukets störa betydelse bar allt mer framträdt
och dess stödjande har från statens sida vunnit beaktande dels genom
underlättande af bildandet af mindre jordbruk och dels genom åtgärder,
afseende förbättrandet af jordbrukets drift. Bland de viktigaste af
dessa senare åtgärder torde vara de, som åsyfta att sprida kunskaper i
till landtliushållningen hörande ämnen. Jag har förut i annat sammanhang
redogjort för de olika former af undervisning för jordbrukets idkare,
till hvilka staten lämnar understöd. Från och med innevarande år
kommer sålunda den verksamhet, som hushållningssällskapen utöfva
för att sprida kunskaper bland idkare af mindre jordbruk genom anordnande
af kortare kurser, vid hvilka långt flera än vid de fasta
tandtmannaskolorna med sina jämförelsevis långa kurser kunna undervisas,
att vinna understöd från anslaget till höjande af det mindre jordbruket.
A id sidan af denna hushållningssällskapens verksamhet för att
sprida kunskaper ut i bredare lager har emellertid uppstått en under
ännu friare former bedrilven undervisning. Jag syftar härvid särskildt
på den verksamhet, som under åtskilliga år utöfvats och ännu utöfvas
af landtbruksskoledirektören P. Jönson-Rösiö. Om betydelsen af denna
undervisning och om det växande intresse, med hvithet den omfattats,
får man en klar föreställning genom kursernas och elevernas växande
antal. Enligt hvad jag inhämtat, hölls den första kursen för småbrukare
i januari 1895 och räknade 2 deltagare. År 1904 höllos tio kurser på
olika platser inom landet med tillhopa omkring 2,200 deltagare och dessutom
57 enstaka föredrag. Antalet sådana kurser har för åren 1895—1905
uppgått till 35, vid hvilka 7,960 elever utan ersättning undervisats.
Under åren 1888—1905 har Jönson-Kösiö hållit 22 fullständiga landtbruksskolekurser
med tillhopa 660 elever, häraf åtskilliga mot nedsatt
eller ingen afgift. För folkskollärare och lärarinnor hafva särskilda
kurser gifvits utan afgift. Därjämte hafva å olika platser af JönsonRösiö
hållits enstaka föredrag till ett antal af 322.

Om den betydelse, som af småbrukarne själfva tillägges JönsonRösiös
verksamhet, bär en af Södermanlands småbrukarförening gjord
framställning om statsunderstöd åt Jönson-Kösiö vittne. Föreningen
har i denna framställning, med framhållande att hans ambulatoriska
masskurser hållits kostnadsfritt, anhållit om aflåtande af proposition
till Riksdagen om ett statsunderstöd en gång för alla af 25,000 kronor
såsom en tacksamhetsgärd för hvad han uträttat för det svenska landtbrukets
och jordbrukarklassens höjande och såsom en uppmuntran
till fortsatt arbete för samma stora mål.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

Till denna framställning hafva instämmande uttalanden gjorts dels
af åtskilliga innehafvare af arbetarbostäder och trädgårdstomter inom
Klosters socken af Södermanlands län, dels af föreningen af småbrukare
■i samma socken, dels af åtskilliga jordbrukare inom Länna socken af
nämnda län, dels ock af Länna socknemän.

Landtbruksstyrelsen har uti afgifvet infordradt utlåtande af den
6 december 1905 i ämnet anfört, hurusom styrelsen rörande JönsonRösiö
hade sig bekannt, att han genom föredrags hållande inom olika
delar af vårt land angående landtbruk och därmed sammanhängande
ämnen lyckats i hög grad intressera jordbrukare, särskildt småbrukare,
för deras handtering samt att han vid en af honom upprättad skola,
som för närvarande vore belägen vid Hagaberg i Jönköpings län, under
en följd af år meddelat kostnadsfri undervisning åt småbrukare samt
folkskollärare och folkskollärarinnor jämte andra elever och äfven vid
denna undervisning ådagalagt samma förmåga att intressera sina åhörare
för landtbruket. För sin del erkände landtbruksstyrelsen till fullo den
nytta för det svenska landtbruket, som Jönson-Rösiö på detta sätt
åstadkommit. Det oaktadt funne styrelsen icke lämpligt, att en statsbelöning,
på sätt föreslagits, tilldelades honom. Det gagn, som en
enskild person genom sin verksamhet tillskyndade sitt fädernesland,
syntes nämligen icke böra genom en penningbelöning liksom betalas.
Dessutom skulle en sådan belöning framstå såsom en orättvisa mot
andra enskilda personer, som utöfvat en minst lika gagnande verksamhet
för landet på jordbrukets eller andra områden, men icke erhölle
något motsvarande erkännande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att förevarande framställning icke måtte till
någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag icke en statsbelöning
vara den lämpliga formen för understödjande af en enskild persons
verksamhet, men är en sådan verksamhet af särskildt gagnande beskaffenhet
för det allmänna, synes mig däremot staten icke böra
undandraga sig att genom understöd i mån af behof betrygga dess fortvaro.
Jag anser mig således visserligen icke kunna tillstyrka den ifrågasatta
belöningen åt Jönson-Rösiö, men å andra sidan kan jag till fullo vitsorda
omfattningen af hans förut omförmälda verksamhet och i allo instämma
i landtbruksstyrelsens om samma verksamhet uttalade omdöme, och det
synes mig som om den af honom använda form för meddelande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

undervisning vore ett behöflig! komplement till den hittills af staten
understödda undervisande verksamheten och såsom sådant kunde af
staten stödjas.

Jönson-Rösiö har till största delen bedrifvit sin verksamhet utan
annan ersättning än för direkta utgifter. Huruvida han äfven i framtiden
skall se sig i stånd att under dylika betingelser fortsätta sin
gagnande verksamhet, torde icke nu kunna afgöras. Det synes mig
dock högeligen önskligt, att medel bereddes för att sätta Eders Kungl.
Maj:t i tillfälle att vid behof lämna stöd åt denna friare form af undervisning.
Jag anser således, att framställning om anvisande af medel
bör göras till Riksdagen. Till hvilken omfattning stöd kan erfordras
för Jönson-Rösiös verksamhet, kan icke nu tillförlitligen bedömas, och
jag anser därför en viss försiktighet vid anslagets bestämmande vara
af nöden. Ett belopp af 5,000 kronor har emellertid synts mig för ändamålet
erforderligt. Några villkor anser jag icke böra fästas vid anslaget.
Jag anser mig nämligen böra framhålla, hurusom friheten från fastslagna
former, hvarigenom undervisningen kan lämpas bättre efter behofvet
i olika fall, torde vara betingelsen för framgång och det är
därför af vikt, att denna frihet icke bindes genom några en gång för
alla fastslagna villkor. Anslaget bör således stå till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande att efter sig företeende omständigheter användas för sitt
ändamål.

Då utskottet finner det icke vara tillrådligt, att med statsmedel
understödja en verksamhet af så enskild natur som den af JönsonRösiö
bedrifna, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till hvad
Kungl. Maj:t i omförmälda afseende föreslagit utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Fortgående 32:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bere 5Zingar!

dande af medel till (»kadi statsbidrag för år 1907 till fortgående smör[32.
] profningar, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas,
på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Under en följd af år har Eders Kungl. Maj:t anvisat medel till
smörprofningar i Malmö och Göteborg. Detta understöd utgick till

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

och med år 1904 helt och hållet från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar med belopp, som för
nämnda och närmast föregående år bestämts till 15,000 kronor. Sedan
emellertid smörprofningarnas styrelse inkommit med framställning om
ökadt anslag i anledning af de ökade kostnader, som sammanhängde
med införandet af ett smörmärlce, behagade vid ärendets föredragning
den 15 juli 1904 Eders Kungl. Maj:t till fortgående smörprofningar i
Malmö och Göteborg under år 1905 anvisa ett belopp af 20,000 kronor
under villkor, bland annat, att ett inregistreradt skyddsmärke för
svenskt exportsmör tillhandakölles sådana mejerier, som därtill vore
berättigade, samt att landtbruksstyrelsen skulle äga fastställa regler
för smörprofningarna och bestämma villkoren för rätt att använda omförmälda
skyddsmärke. Därjämte anbefalldes statskontoret att af berörda
belopp utanordna 15,000 kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar samt 5,000 kronor förskottsvis
af under händer varande medel mot framtida ersättande.

Landtbruksstyrelsen utfärdade därefter den 7 september 1904
åtskilliga bestämmelser rörande smörprofningarna och föreskref därvid
regler och villkor för begagandet af smörmärket, bland annat, att
under det första året, märket komrne i bruk, eller alltså år 1905
märket finge begagnas utaf innehafvare af alla sådana mejerier,
som föregående år deltagit i smörprofningarna och därunder uppfyllt
vissa fordringar å smörets kvalitet.

Då smörprofningarnas styrelse därefter gjorde framställning om
anslag för år 1906, erinrade styrelsen, att tidigare uppgjord kostnadsberäkning
hvilade på den förutsättning, att endast de mejerier, som i
medeltal exporterade minst två drittlar i veckan, skulle blifva berättigade
att deltaga i profningarna samt att använda smörmärket. Emellertid
hade från flera håll uttalats önskvärdheten, att äfven mindre
mejerier måtte kunna blifva berättigade därtill. Härigenom skulle
emellertid kostnaderna icke oväsentligt ökas. För åvägabringande af
erforderliga medel anhöll styrelsen om ett statsbidrag för innevarande
år af 25,000 kronor.

Vid underdånig anmälan af denna framställning den 14 januari
1905 uttalade dåvarande departementschefen sin anslutning till det af
smörprofningarnas styrelse gjorda uttalandet om önskvärdheten af en
utsträckning jämväl till mindre mejerier af rätten till smörmärket. För
att möjliggöra detta hemställde departementschefen, att framställning
borde göras till riksdagen om anvisande af de medel, som erfordrades
utöfver de dittills af Eders Kungl. Maj:t från anslaget till befräm -

112 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jande af jordbruk och landtmannanäringar anvisade 15,000 kronor
årligen.

I enlighet med Eders Kung!. Maj:ts därom aflåtna proposition
beviljade Riksdagen på extra stat för år 1906 dels till ersättande af
utaf statskontoret förskjuten del af statsbidrag för år 1905 till fortgående
smörprofningar ett belopp af 5,000 kronor, dels ock till beredande
af medel till ökadt statsbidrag för år 1906 till berörda smörprofningar
ett belopp af 10,000 kronor.

Den 2 december nästlidna år anvisade Eders Kungl. Maj:t till
fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande
år 25,000 kronor, däraf 15,000 kronor från anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar samt återstående 10,000
kronor från det af Riksdagen på extra stat för innevarande år för
ändamålet beviljade anslag. Eders Kungl. Maj:t föreskref därvid såsom
villkor, bland andra, att ett inregistreradt skyddsmärke för svenskt
exportsmör skulle tillhandahållas alla regelbundet exporterande mejerier,
som uppfyllde föreskrifna villkor i afseende å smörets kvalitet.

Uti underdånig skrifvelse har nu styrelsen för svenska smörprofningarna
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t, för att sätta styrelsen
i tillfälle att under år 1907 bedrifva profningarna i samma omfång
som under innevarande år, måtte tillägga smörprofningarna samma
bidrag af statsmedel, 25,000 kronor, som blifvit för år 1906 beviljadt.

Landtbruksstyrelsen har öfver denna framställning afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande af den 15 december 1905 och häruti
tillstyrkt anvisande af 25,000 kronor för år 1907.

För att möjliggöra smörprofningarnas uppehållande år 1907 i
samma omfattning som under innevarande år, synes det erforderligt
att jämväl för nästkommande år skänka dem ökadt understöd. Då
för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga medel lika litet nästkommande år
som innevarande år lämna tillgång till beviljande åt smörprofningarna
af högre belopp än 15,000 kronor, torde blifva nödvändigt att af Riksdagen
jämväl för nästa år äska ytterligare erforderliga medel.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till beredande af medel till
ökadt statsbidrag för år 1907 till fortgående smörprofningar,
att af Kungl. Maj:t i mån af behof för
ändamålet användas, på extra stat för år 1907 anvisa
ett belopp af 10,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

33:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hem- statskomuUnt
ställer utskottet, j-ggj

att Riksdagen må, till anställande af en statskonsulent
i svinskötsel, på extra stat för år 1907 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor.

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till fjäderfäafvelns
befrämjande, anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af befrämjande.

10,000 kronor. [34.]

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Styrelsen för Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening, hvilken
förening af Eders Kungl. Maj:t tilldelats understöd för sin verksamhet
af ifrågavarande medel, har uti underdånig skrifvelse anhållit, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag af 20,000 kronor
för att tilldelas föreningen i ändamål att föreningen därigenom skulle
kunna dels bereda den af föreningen anställda konsulent en högre
aflöning än dittills eller 3,600 kronor för år, dels till dennes biträde
anställa en assistent med en aflöning af 1,500 kronor jämte reseersättning,
dels inrätta och upprätthålla tre skolor för utbildande af yrkesmässiga
hönsskötare samt anordna korta kurser för småbrukare, förlagda
till lika många af landets förnämsta hönsgårdar, hvarför erfordrades
ett understöd af minst 700 kronor till hvarje skola eller tillhopa
2,100 kronor, dels anordna fem demonstrationsfält för spridande af
tillförlitliga kunskaper, hvarför kostnaden beräknats till 1,000 kronor,
dels anlägga försöksanstalter, två till antalet, hvarför kostnaden beräknades
till 2,000 kronor, dels anordna en redskapspröfning, hvarför erfordrades
400 kronor, dels anordna utställningar med ett understöd af
250 kronor till hvarje af sex utställningar eller tillhopa 1,500 kronor,
dels ordna ägg- och slaktdjurshandeln, hvartill erfordrades ett belopp
af 1,000 kronor, dels utgifva en årsskrift med ett understöd af 2,000
kronor, dels ock belöna täflingsskrifter och ritningar, kräfvande ett
belopp af 500 kronor, hvarjämte erfordrades ökadt statsbidrag till
skrifmaterialier, post och telefon, tillhopa 500 kronor, för införande af
tillkännagifvanden i Svensk hönstidning 500 kronor samt för oförutsedda
utgifter 1,000 kronor; och har föreningen i enlighet härmed uti
sin skrifvelse intagit inkomst- och utgiftsstat, hvari såsom inkomst uppBih.
till Biksd. Prot. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tagits, förutom det begärda statsanslaget 20,000 kronor, medlemsafgifter
till belopp af 1,000 kronor samt bland utgifterna, förutom ofvan sagda
belopp, sekreterarens och skattmästarens aflöning, tillhopa 1,000 kronor,
samt reseersättningar 2,400 kronor.

Efter det Eders Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att lämna
hushållningssällskapens under november månad 1905 i Stockholm sammanträdande
ombud tillfälle att yttra sig i detta ärende samt därefter till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med ombudens yttrande äfvensom eget
underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen med underdånigt utlåtande
den 18 december 1905 öfverlämnat af ombuden afgifvet yttrande, däri
dessa anfört: att ombuden ansåge föreningens verksamhet vara synnerligen
gagnande för fjäderfäafvelns befrämjande och hölle före, att särskilt
med hänsyn till fjäderfäafvelns betydelse för småbruket statsanslag fortfarande
borde beredas densamma; att vid granskning af de i föreningens
förslag till inkomst- och utgiftsstat förekommande utgiftsposter ombuden
emellertid trott sig finna, att en del poster varit väl högt upptagna
och en del utgifter kunde anses öfverflödiga eller tills vidare kunde
anstå, samt att föreningens verksamhet dessutom syntes komma att
fortfarande understöj das af hushållningssällskapen i de län, där länsföreningar
funnes; och då ombuden ansåge, att ett till 10,000 kronor
förhöjdt anslag borde vara tillräckligt för föreningen, hemställde ombuden,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i så måtto lämna bifall till föreningens
framställning, att densamma bereddes ett statsunderstöd af

10.000 kronor om året.

Landtbruksstyrelsen har för egen del i detta ärende anfört följande.
Sedan landtmännens uppmärksamhet under senare tiden blifvit fäst
vid fjäderfäafvelns stora betydelse för vårt land, hade denna gren
af landtliushållningen visat ett tydligt framåtskridande. Till detta
resultats vinnande hade äfven det af Riksdagen till fjäderfäafvelns befrämjande
anvisade anslag i sin mån bidragit. Denna lofvande början
borde emellertid efterföljas af en stadigvarande utveckling, hvartill dock
fordrades tid och arbete. I likhet med hushållningssällskapens ombud
ansåge också landtbruksstyrelsen tiden vara inne, att statens bidrag
för ändamålet nu väsentligen ökades, men styrelsen, som fattat styrelsens
för Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening mening vara don, att
det af densamma begärda anslaget skulle utgå i stället för det hittills
till fjäderfäafvelns befrämjande beviljade anslaget, funne i öfverensstämmelse
med ombudens åsikt omständigheterna ännu icke påkalla eu så
stor höjning af anslaget, som styrelsen för Sveriges allmänna fjäder -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

fäafvelsförening ifrågasatt, eller att anslaget med ens skulle fyrdubblas.
Det vore visserligen förenadt med ganska stor svårighet att med säkerhet
bedöma, huru stort statsanslag verkligen kunde blifva behöfligt
för Ijäderfäafvelns befrämjande, men styrelsen delade ombudens åsikt,
att under närvarande förhållanden ett anslag från statens sida af

10,000 kronor skulle blifva för ändamålet till fyllest. Då Riksdagen
redan för år 1906 anvisat medel till fjäderfäafvelns befrämjande till
belopp af 5,000 kronor, hvilket belopp landtbrnksstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 18 december 1905 föresloge skola oafkortad! tilldelas
Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening, och det icke syntes lämpligt, att,
innan nödiga förberedelser för användande af ett förhöjdt anslag vidtagits,
förhöjningen komme till stånd redan för år 1906, ansåge landtbruksstyrelsen
sig icke böra ifrågasätta ökningen af anslaget förrän för år
1907, och funne styrelsen, att detsamma lämpligast såsom hittills ställdes
till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att efter nödig utredning disponeras,
på sätt Eders Kungl. Maj:t funne skäligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till fjäderfäafvelns befrämjande anvisa å extra stat för år
1907 ett anslag af 10,000 kronor att af Eders Kungl. Maj:t för ändamålet
användas.

Af de medel, som hittills ställts till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
för ifrågavarande ändamål, har största delen tilldelats Sveriges allmänna
fjäderfä afvelsförening för främjande af dess verksamhet. Sålunda har
föreningen erhållit 4,000 kronor för år 1904 samt 4,500 kronor för ett
hvart af åren 1905 och 1906.

De glädjande framsteg, fjäderfäafveln inom vårt land gjort under
senare år, visa nogsamt hvilka möjligheter här finnas att tillvarataga.
För att detta skall kunna ske fordras emellertid, såsom från
nämnda förenings sida framhållits, ett kraftigt stöd af staten till sådana
åtgärder, som afse främjandet af denna näring. Den verksamhet, som
af föreningen utöfvat-s i sådant syfte, har utan tvifvel visat sig vara
till stort gagn, och föreningen synes mig väl värd att vinna ytterligare
understöd. I hvad män detta bör ske, är jag icke nu beredd att föreslå,
men jag anser under alla förhållanden erforderligt att för fjäderfäafvelns
främjande genom föreningen eller på annat sätt medel göras för Eders
Kungl. Maj:t tillgängliga till åtminstone det belopp, som landtbruksstyrelsen
och hushållningssällskapens ombud föreslagit.»

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Geologiska

under sökningarna.

[35.]

Utskottets

yttrande.

Under uttalande, att ifrågavarande anslag i främsta rummet synes
böra användas till understödjande af konsulentens verksamhet och för
utbildande af yrkesmässiga hönsskötare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till fjäderfäafvelns befrämjande
på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af

10,000 kronor.

35:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för fortsättande
under år 1907 af de geologiska undersökningarna och utgifvande
af därpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å extra
stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor eller samma belopp,
som i nu gällande riksstat finnes för ändamålet upptaget.

I sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom
Första Kammaren (n:o 18) af herrar K. Tillberg och J. F. Nyström, den
andra inom Andra Kammaren (n:o 45) af herr K. Starhäck, i hvilka
motioner föreslagits,

att Riksdagen måtte besluta: att tjänstemännen vid Sveriges
geologiska undersökning skola äga åtnjuta aflöning af 4,000 kronor
med rätt till fyra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att åtnjutas
efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande
för hvarje gång under mer än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden
med nit och skicklighet bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst, eller] ock fullgjort annat offentligt uppdrag;
att de nuvarande tjänstemännen för uppflyttning i högre lönegrad
må räkna sig till godo den tid, de redan tjänstgjort vid Sveriges
geologiska undersökning; samt att Riksdagen ville härför på extra stat
för år 1907 bevilja 13,000 kronor. f.

Beträffande de af motionärerna till stöd för deras framställning
anförda skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet delar visserligen motionärernas åsigt om att en förbättring
i aflöningen af tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning
kan vara behöflig. Men då, på sätt motionärerna påvisat,
denna fråga för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, torde
någon åtgärd från Riksdagens sida nu icke böra i frågan vidtagas.
Med afseende härå och då i allt fall förändring i löneförhållanden vid
statens ämbetsverk icke synes böra på enskild motionärs framställning

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

beslutas, bar utskottet icke funnit sig kunna biträda motionärernas
hemställan.

På grund häraf och då utskottet icke haft något att erinra mot
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Tillbergs
och Nyströms samt herr Starbäcks ifrågavarande
motioner, må, för fortsättande under år 1907 af de
geologiska undersökningarna och utgifvanda af därpå
grundade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å
extra stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor.

S6:o) I enlighet
ställer utskottet,

med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hem- Ajveitcentra

"■est

att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på
extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.

37:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till främjande Särskilt
af nötboskapsafveln inom Norrbottens län, på extra stat för år 1907 anvisa flinande af
ett anslag af 5,000 kronor. nötboskap»

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet %Vorrbottms
anfört följande: län »I

underdånig skrifvelse den 28 oktober nästlidna år har Norr- [37.]
bottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen sådan ändring i de för
statsbidrags åtnjutande till nötboskapspremiering stadgade villkor, att
statsbidrag kunde till Norrbottens läns hushållningssällskap lämnas
intill dubbla beloppet af de inom länet lämnade bidragen. Till stöd
för denna sin framställning har förvaltningsutskottet hufvudsakligen
anfört följande. Inom Norrbottens län hade under de senare åren ett
energiskt arbete med kraftigt understöd från statens sida bedrifvits för
jordbrukets höjande. Genom detsamma hade bland befolkningen uppstått
ett lifligt intresse för införande af förbättringar i jordbruket, som
på grund af länets aflägsna läge och långvariga saknad af kommunikationer
helt naturligt kommit att intaga en efterblifven ståndpunkt.

I särdeles hög grad gällde detta boskapsskötseln, som af klimatiska och
andra grunder måste anses för den viktigaste grenen af det norrbottniska

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jordbruket. För att erhålla eu säker grund för sitt arbete på dennas
upphjälpande hade sällskapet låtit verkställa en omfattande undersökning’
af länets boskapsförhållanden, med stöd af hvilka undersökningar
en plan för här ifrågavarande arbete blifvit upprättad; och hade länets
landsting, på framställning af hushållningssällskapet, anvisat medel för
anställande inom Norrbottens län, i enlighet med denna plan, af en
särskild konsulent i boskapsskötsel, hvilken närmast skulle taga hand om
och leda afvelsarbetet inom länet. Dessutom hade sällskapet på grund
af ofvannämnda utredning bland annat beslutat att i fråga om sättet
för premieringarnas verkställande vidtaga en del ganska genomgripande
förändringar, hvilka i de afseenden, hvaruti desamma afveke från Eders
Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för den med statsmedel
understödda nötboskapspremieringen inom riket den 11 november 1904,
blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställda. Den viktigaste af de sålunda
införda förändringarna vore att premieringen, som förut endast hvart
tredje år återkommit till samma premieringsplats, hädanefter skulle
hvarje år återkomma till sådan plats, en förändring, som gifvetvis
komme att medföra betydligt ökade utgifter; vidare hade beslutats,’
att tilläggspris för tjurar endast skulle utbetalas för tjurar, som tillhörde
tjurföreningar, organiserade i enlighet med af hushållningssällskapet
fastställda stadgar, med anledning hvaraf inom länet bildats
och fortfarande bildades tjurföreningar, hvilkas antal redan nu öfverstege
20; och då dylika kunnat organiseras å alla ställen, där sådant
vore önskligt, komme tilläggsprisen för dessa tjurar att årligen taga i
anspråk ett stort penningbelopp. Samtidigt hade sällskapet visserligen
vidtagit åtgärder för att söka nedbringa premieringskostnaden i den
mån detta kunde ske utan att skada det med premieringen afsedda
ändamålet, men detta oaktadt hade det visat sig, att de hittills disponibla
medlen icke komme att räcka för premieringens verkställande
enligt de nya bestämmelserna. På grund häraf hade länets landsting
redan beslutat att för femårsperioden 1906—1910 höja sitt anslag från

1,000 kronor till 3,000 kronor om året, eller till samma belopp som
det, hvarmed sällskapets anslag utginge.

Såsom ytterligare stöd för sin framställning har hushållningssällskapet
vidare anfört, att, enligt framställningen bilagd inkomst- och
utgiftsstat för 1905, de af hushållningssällskapet redan för längre eller
kortare tid beviljade anslagen öfverstege de beräknade inkomsterna
med omkring 8,000 kronor samt att, då sällskapet från de föregående
åren icke hade mer än omkring 45,000 kronor besparade, så komme.
därest understöd icke från annat håll erliölles, snart den tidpunkt, då

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

sällskapets arbete på grund af bristande medel måste inskränkas, bvilket
tydligen skulle vara till stor skada för det utvecklingsarbete, som nu
påginge i Norrbotten. Därtill komme än vidare, att genom Riksdagens
beslut ifråga om fördelning af brännvinsmedlen Norrbottens läns hushållningssällskaps
andel i dessa medel komme att blifva begränsad till
samma belopp som dittills, under det att flera andra hushållningssällskap,
såsom t. ex. Västerbottens läns, hade fått sina inkomster afsevärdt
ökade, samt att sällskapet från länets landsting ej kunde med fog ifrågasätta
större anslag, då dettas bidrag till sällskapet redan uppginge till
21,775 kronor. Om icke kraftigare understöd än hittills kunde erhållas
från statens sida, vore det sålunda att befara, att det för här ifrågavarande
landsdel så betydelsefulla arbetet för kreatursafvelns upphjälpande
skulle väsentligen hindras.

Efter det ofvan nämnda framställning blifvit remitterad till landtbruksstyrelsen,
inkom Norrbottens läns hushållningssällskap till nämnda
styrelse med en till Eders Kungl. Maj:t ställd underdånig skrift, dagtecknad
den 12 december nästlidna^år, däri sällskapet, under den förutsättning
att förut ingifna framställning icke kunde vinna Eders Kungl.
Maj:ts bifall, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte på annat sätt än
i berörda framställning föreslagits bereda hushållningssällskapet utöfver
anslaget till premieringen ett anslag af 5,000 kronor om året såsom
bidrag till genomförande af uppgjord plan för nötkreatursafvelns upphjälpande
inom länet.

I denna sin skrifvelse redogör sällskapet närmare för denna plan,
hvilken i korthet angifvet omfattade följande åtgärder:

1) En kreaturskonsulent skulle anställas med särskild uppgift att
leda och öfvervaka afvelsarbetet inom länet. Till dennes aflöning hade
länets landsting redan anvisat ett bidrag af 2,000 kronor om året medan
öfriga omkostnader för hans aflöning och resor skulle bestridas af hushållningssällskapet.

2) Under denna konsulent skulle anställas eu eller flere undervisande
ladugårdsskötare, som efter konsulentens anvisning komme att
tjänstgöra inom de byar, där premieringen gått fram under året. Dessa
kringresande ladugårdsskötare skulle själfva handlägga alla i ladugården
förekommande arbeten och därvid lämna praktisk undervisning i ladugårdsarbetets
riktiga utförande, samt i ladugårdarna söka införa profmjölkning
och en bättre ordnad utfodring. Dessa undervisande ladugårdsskötare,
som skulle stanna en vecka på hvarje ställe, skulle erhålla
sin kontanta aflöning af hushållningssällskapet, hvaremot ladugårdsägaren
skulle tillhandahålla kost och husrum under den tid, under -

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

visningen omfattade, samt skjuts till nästa förrättningsställe. Dylik
ladugårdsskötare kade inom Norrbottens län varit i verksamhet sedan
1903, och hade denna anordning visat sig vara synnerligen väl ägnad
att förmå de mindre jordbrukarne till införande af förbättringar i sättet
för ladugårdsarbetets anordnande och bedrifvande. Hittills hade endast
en ladugårdsskötare varit i verksamhet, men skulle flera anställas i
den mån medel därtill kunde erhållas.

3) Beträffande tjurhållningen hade den förändrade bestämmelsen
blifvit införd, att stamtjursunderhåll endast utbetalades för tjurar, tillhöriga
tjurföreningar, som blifvit bildade i enlighet med af hushållningssällskapet
fastställda stadgar. Därigenom hoppades man kunna väcka
större intresse för att hålla och vid afveln använda tjurar af framstående
beskaffenhet. Då föreningens alla medlemmar gemensamt ägde
tjuren, vore det att hoppas, att intresset för densammas skötsel och
vård samt användande för afvelsändamål skulle blifva större än förut.
Hittills hade inom länet bildats 28 tjurföreningar och flera vore under
bildande. Det hade emellertid visat sig vara förenadt med stora svårigheter
att anskaffa framstående tjurar till alla redan bildade tjurföreningar.

4) För att underlätta tjur anskaffningen lämnade hushållningssällskapet
räntefria lån intill ett belopp af 300 kronor för hvarje inköpt
tjur, att amorteras under 3 års tid med de till stamtjur sunderhållet
anvisade medlen. Stamtjursunderhållet, som enligt de af hushållningssällskapet
fastställda stadgarna för nötboskapspremieringen endast lämnades
för tjurar, som ägdes af tjurförening, utginge med 150 kronor
för äldre och 75 kronor för yngre tjur, som erhållit l:a pris, 100 kronor
för äldre och 50 kronor för yngre tjur, som erhållit 2:a pris och 50,
respektive 30 kronor för äldre eller yngre tjur, som erhållit 3:e pris.

5) För att tillförsäkra tjurföreningarna tjurar af framstående beskaffenhet
komme kreaturskonsulenten att få till särskild uppgift att
öfvervaka och leda länets kontrollföreningar samt att ur de kontrollerade
ladugårdsbesättningarna utvälja de bästa mjölkkorna för afvelsändamål.
Inom länet vore redan 6 kontrollföreningar i verksamhet med sammanlagdt
108 ladugårdar med inalles 1,112 kor.

6) För att säkerställa en god och ändamålsenlig uppfödning af
de tjurkalfvar, som konnne att påläggas efter de kontrollerade ladugårdarnas
bästa mjölkkor, hade hushållningssällskapet beslutat att
garantera tjuruppfödarna en bestämd ersättning för hvarje godkänd
ungtjur. Tills vidare hade denna ersättning satts till 200 kronor för
hvarje godkänd tjur vid 1 Vs—2 års ålder. Det läge emellertid i sakens

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

natur, att dessa pris måste sättas högre, i samma män som genom
den här angifna planens realiserande ungtjurar erhölles med mera
framstående härstamning.

7) Då tillgången på framstående afvelsdjur tills vidare vore ganska
begränsad inom länet, hade hushållningssällskapet ansett, att det skulle
vara i hög grad oklokt, om man inskränkte urvalet till en liten begränsad
grupp af fjällrasdjur, utan syntes det sällskapet, att större
säkerhet för ett i ekonomiskt afseende gynnsamt resultat borde erhållas,
om urvalet af såväl han- som hondjur finge ske inom hela den stora
grupp af djur, som plägade hänföras till den nordsvenska typen, oberoende
af färgteckningen och af när- eller frånvaron af horn. Denna
synpunkt hade också vunnit Eders Kungl. Maj:ts godkännande, i det
att hushållningssällskapet erhållit rätt att utdela s. k. tilläggspris för
tjurar inom klasserna V och Yl, under villkor, att samma tjurar vore
af kullig eller behornad nordsvensk ras samt icke vare sig omedelbart
härstammade från eller ägde typ eller tecken, som antydde korsning
med utländsk ras.

Sällskapet har i sin sistberörda skrifvelse vidare anfört följande:

För att sagda plan skulle kunna genomföras, erfordrades ej mindre,
att afvelsarbetet komme under god sakkunnig ledning än äfven att nödiga
medel kunde erhållas för dess genomförande.

I det förra afseendet hade hushållningssällskapet gjort hvad göras
kunde, då detsamma från och med den 1 januari 1906 komme att
anställa en särskild konsulent i boskapsskötsel. Hvad åter det senare
villkoret för framgång beträffade, eller tillgången på nödiga medel för
arbetsplanens genomförande, ställde sig saken ogynnsammare, i det att
såväl hushållningssällskapet som landstinget redan underkastat sig i
förhållande till sina tillgångar så stora uppoffringar att några ytterligare
bidrag icke kunde påräknas från deras sida. Det blefve därför
för det ifrågavarande arbetets bedrifvande i enlighet med den
uppgjorda planen nödvändigt, att ökadt statsbidrag erhölles för detta
ändamål. Ett afstannande af eller en inskränkning i detsamma skulle
vara så mycket beklagligare, som ett lifligt intresse för boskapsskötseln
under sista tiden vaknat till lif bland allmogen inom länet.

I sitt öfver dessa framställningar afgifna utlåtande af den 21
december nästlidna år har landtbruksstyrelsen anfört, hurusom Norrbottens
läns hushållningssällskap, på sätt sällskapet påvisat, för närvarande
saknade medel att planmässigt fullfölja arbetet för kreatursafvelns
höjande inom länet. Undanröjandet af denna olägenhet, förthy.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Jfd. 10 Höft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

såvidt detta mål skulle genom statens mellankomst vinnas, syntes
landtbruksstyrelsen icke lämpligen kunna ske på det af hushållningssällskapet
i dess första framställning afsedda sätt, eller genom en sådan
ändring i villkoren för åtnjutande af statsbidrag till nötboskapspremieringen,
att dylikt bidrag skulle kunna lämnas Norrbottens läns hushållningssällskap
intill dubbla beloppet af de från länet anslagna medlen,
medan däremot öfriga hushållningssällskap fortfarande såsom hittills
skulle kunna erhålla dylikt bidrag till högst samma belopp som tillskotten
inom orten. En sådan ändring skulle gifvetvis icke kunna
genomföras, utan att öfriga hushållningssällskaps andelar af ifrågavarande
medel minskades, och det lede icke något tvifvel, att anspråk
på dylik förmån inom kort skulle framställas från andra delar af riket.

Därest sålunda någon åtgärd från statens sida skulle vidtagas i
antydda syfte, syntes det icke på annat lämpligt sätt kunna ske, än
att af staten lämnades ett direkt understöd till nötboskapsafvelns
höjande inom Norrbottens län. En dylik åtgärd skulle icke kunna
leda till den påföljd, att från andra orter liknande anspråk komme
att med åberopande af det Norrbottens läns hushållningssällskap beviljade
understödet framställas. Norrbottens län vore nämligen till
följd af sitt nordliga läge i högre grad än något annat län i afseende
å sättet för landtbrukets utöfvande hänvisadt till boskapsskötseln, hvarjämte
detta hushållningssällskap för närvarande åtnjöte en jämförelsevis
ringa andel af brännvinsförsäljningsmedlen och kunde ej såsom flera
andra sällskap för framtiden påräkna att erhålla någon större del
däraf.

Under sådana förhållanden och då hushållningssällskapet visade ett
synnerligt intresse för ifrågavarande angelägenhet samt i sådant syfte
vidtagit kraftiga åtgärder, och då vidare nötboskapsafveln för Norrbottens
län ägde stor ekonomisk betydelse och naturförhållandena därstädes
erbjöde synnerligen goda förutsättningar för dess framgångsrika
bedrifvande, ansåge landtbruksstyrelsen, att staten icke borde undandraga
sig att inom ifrågavarande landsdel lämna erforderligt understöd
till detta för orten viktiga intresse, helst det syntes vara af stor betydelse
för landet i dess helhet, att de ekonomiska existensmöjligheterna
för befolkningen i dessa trakter förbättrades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det vore lämpligast,
att det anslag, som kunde utverkas för ändamålet, ställdes till
Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att enligt Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande
utlämnas till vederbörande inom orten, har landtbruksstyrelsen,
som ansett det af hushållningssällskapet i dess senare framställning för

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

ändamålet begärda belopp vara skäligt och efter omständigheterna
afpassadt, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte i
nådig proposition föreslå nästinstundande Riksdag att för höjande af
nötboskapsafveln inom Norrbottens län på extra stat för år 1907 anvisa
och ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af

5,000 kronor.

De åtgärder, som Norrbottens läns hushållningssällskap sålunda
med sina jämförelsevis små tillgångar vidtagit för boskapsskötselns
höjande inom länet, synas vara väl planlagda och efter de lokala förhållandena
klokt afvägda med hänsyn till den stora betydelse, som
denna gren af landthushållningen äger för det norrbottniska jordbruket,
såsom varande den grund, hvarpå detta hufvudsakligen kan
byggas. Betänker man de synnerligen afsevärda svårigheter, under hvilka
Norrbottens läns hushållningssällskap på grund af länets nordliga läge
och en öfver stora vidder fördelad fåtalig befolkning har att utföra
detta sitt arbete, synes mig hushållningssällskapet vara väl berättigadt
att komma i åtnjutande af särskildt understöd för sitt här ifrågavarande
arbete. Såsom ett ytterligare tungt vägande skäl härför kan
med fullt fog framhållas, hurusom hvarje åtgärd, som kan antagas
verksamt betrygga det norrbottniska jordbrukets utveckling, äfven från
den synpunkten förtjänar uppmärksammas och understödjas, att höjandet
af dess afkastningsförmåga bör kunna i icke ringa grad underlätta
tillgodogörandet af de förutsättningar för industriell verksamhet af
olika slag, hvarpå det nordligaste Norrland är så rikt.

Att låta det understöd, hvarom här är fråga, utgå på sätt hushållningssällskapet
i sin första här ofvan omnämnda skrifvelse hemställt,
kan jag på af landtbruksstyrelsen anförda skäl icke tillstyrka. Därest
för ett hushållningssällskap andelen uti premieringsanslaget skulle beräknas
efter för detta sällskap särskildt gynnsamma grunder, skulle
den minskning i statens bidrag till landets öfriga hushållningssällskap,
som häraf uppkomme, icke kunna annat än på många håll väcka berättigadt
missnöje.

Hvad däremot beträffar hushållningssällskapets senare gjorda, af
landtbruksstyrelsen biträdda framställning, skulle ett bifall till densamma
icke komma att utöfva inverkan på de bidrag från premieringsanslaget,
som öfriga hushållningssällskap erhålla; under sådana förhållanden
och då här ifrågavarande understöd — mot hvars belopp
jag ej har något att erinra — anvisadt på sätt landtbruksstyrelsen
föreslår, säkerligen bör kunna blifva boskapsskötseln inom Norrbottens

Utsändande
af personer
för att i
Amerikas
Förenta stater
och i Kanada
studera jordbrukets
teknik
och tekniska
hjälpmedel.

[38.]

124 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

län till större nytta än en motsvarande höjning af statens bidrag till
premieringskostnadernas täckande, i det att Eders Kungl. Maj:t vid
bestämmandet af de villkor, under hvilka hushållningssällskapet skulle
komma i åtnjutande af detta understöd, ej blefve bunden vid premieringsreglementets
bestämmelser, tvekar jag icke att tillstyrka bifall till
framställningen. Jag har så mycket större anledning därtill, som det
liggei nära till hands att antaga, att den erfarenhet, som vinnes vid
genomförandet af hushållningssällskapets ofvan angifna plan för här
ifrågavarande arbete, särskildt hvad beträffar den omfattande konsulentverksamhet,
som ingår i densamma, bör icke blott blifva af betydelse
och till gagn för Norrbottens läns hushållningssällskap vid planläggandet
af arbetet på höjandet äfven af andra grenar af Norrbottens jordbruk,
utan äfven komma landets öfriga hushållningssällskap till godo.»

Utskottet, som delar departementschefens till statsrådsprotokollet
uttalade mening i fråga om formen för ifrågavarande understöds utgående,
hemställer,

att Riksdagen må, till främjande af nötboskapsafveln
inom Norrbottens län, på extra stat för år 1907
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

38:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till studerande af
joi dbrukets teknik och tekniska hjälpmedel i Amerikas Förenta stater och
i Kanada, på extra stat för år 1907 anvisa 14,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Landtbruksstyrelsen har uti underdånig skrifvelse den 13 mars
1905 hemställt om utsändande af två personer för att i Amerikas
Förenta stater samt i Kanada studera i landtbrukets tjänst använda
maskiner och arbetsmetoder för nedbringande af produktionskostnaderna,
och styrelsen har därvid anfört följande:

Det syntes icke kunna bestridas, att, ehuru under de senaste årtiondena
landtbruket inom vårt land gått väsentligt framåt, i det att
såväl själfva jorden som ladugårdsskötseln lämnat allt större afkastning,
landtbruket likväl i sin helhet icke medfört den vinst för dess idkare,
som kunde anses skälig. Förnämsta orsaken härtill syntes utan allt
tvifvel böra sökas i den omständigheten, att kostnaderna för det inom
landtbruket använda arbetet oafbrutet under samma tid stegrats, så
att sagda kostnader för närvarande med minst hälften öfverstege arbets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

kostnaderna för 20 år sedan. Då någon väsentlig stegring af prisen
å landtmannaprodukter sedan dess knappast kunde sägas hafva ägt
rum eller under den närmaste framtiden kunde antagas komma att
inträffa, syntes en förbättring i landtbrukets för närvarande bekymmersamma
läge under nuvarande förhållanden gifvetvis kunna åstadkommas
endast genom nedbringande af produktionskostnaderna på det sätt, att
landtmannen, på samma gång han med alla de medel vetenskap och
erfarenhet erbjöde sökte höja jordens afkastningsförmåga, komme i
tillfälle att använda såvidt möjligt arbetsbesparande metoder vid produktionen,
särskildt genom maskinkraftens användande i så hög grad som
möjligt inom landtbrukets alla områden.

För att emellertid landtbruket skulle kunna bedrifvas på det sätt,
hvarom i det föregående talats, vore ömkligt, att Sveriges landtbrukare
sattes i tillfälle att tillgodogöra sig all den erfarenhet i förevarande
afseende, som inom andra länder vunnits. Hvad de europeiska länderna
beträffade, så torde detta hafva skett och alltjämt ske under de resor för
landtbrukets teoretiska och praktiska studium, som med understöd af för
ändamålet anvisade statsmedel sedan en längre tid tillbaka årligen
företoges, hvaremot resorna, hufvudsakligen till följd af anslagets otillräcklighet,
icke kunnat utsträckas till Amerika, hvars landtbruk, ehuru
det ofta bedrefves under förhållanden olika de svenska, dock i flera
afseenden vore värdt att blifva mera kändt inom vårt land, än för
närvarande vore fallet.

Af de amerikanska jordbruksförhållandena syntes det utan all
fråga vara landtbruket inom Nordamerikas Förenta stater, som skulle
för de svenska landtbrukarne vara af det största intresse att lära känna.
Detta landtbruk utmärkte sig nämligen, bland annat, för en högd uppdrifven
teknik och ett intensivt tillgodogörande af maskinkraft såsom
hjälpmedel på alla områden, därvid den högt uppdrifna amerikanska
industrien lämnade landtbruket ett godt stöd. Vidare kunde framhållas,
att det nordamerikanska landtbruket ansåges intaga ett framstående
rum äfven genom den mänskliga arbetskraftens fullständiga
tillgodogörande medelst lämplig disposition af arbetet, specialisering
af detsamma, goda mekaniska anordningar in. in., liksom genom bättre
utnyttjande af dragarnas arbetsförmåga och så vidare.

Under sådana förhållanden syntes det vara af tidsomständigheterna
påkalladt, att landtbruket inom Förenta staterna gjordes till
föremål för ingående studier af svenske män, i syfte att för den landtbrukande
allmänheten i Sverige göra kända de metoder, som vid sagda

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

landtbruk tillämpades och särskildt ledde till besparing af arbete under
samtidigt ökadt användande af maskinkraft.

De delar af Förenta staterna, där iakttagelser af största värde
uti nu ifrågavarande afseenden kunde göras, syntes vara de nordöstra
staterna samt staterna kring de stora sjöarna, dock ej längre västerut
än till Wisconsin och Minnesota, enär bortom dessa stater landtbruket
bedrefves under former, som nästan fullständigt saknade motstycke i
vårt land. I de östra staterna syntes de större jordbruk vara att finna,
som erbjöde de största likheterna med de svenska större jordbruken,
under det att längre västerut de mindre och medelstora jordbruken vore
öfvervägande. Särskildt syntes böra framhållas, att i Wisconsin och
Minnesota en ganska stor del af den jordbrukande befolkningen vore
af svenskt ursprung, hvarför det syntes vara af intresse och värde att
iakttaga hvad de inflyttade svenskarna hade behållit af svenska metoder
och hvad de hade upptagit af amerikanska sådana.

Förutom till Förenta staterna syntes skäl vara, att resan utsträcktes
äfven till de sydöstra delarna af Kanada.

Enligt landtbruksstyrelsens åsikt syntes ifrågavarande ändamål
lämpligast kunna vinnas genom att Eders Kungl. Maj:t uppdroge åt två
personer att, på sätt i det föregående antydts, i Nordamerika studera
landtbruket därstädes mot åtnjutande af godtgörelse af statsmedel för
uppdragets fullgörande samt skyldighet att efter hemkomsten till Eders
Kungl. Maj:t afgifva redogörelse för hvad de under resan i Amerika
inhämtat, som kunde vara af vikt för det svenska landtbruket.

Af bemälde personer syntes den ene böra vara med det praktiska
landtbruket väl förtrogen samt hafva ordnat och ledt ett större jordbruk
och den andre böra besitta erforderlig teknisk utbildning. Deras vistelse
i Amerika syntes böra utsträckas till minst fyra månader, och hade
landtbruksstyrelsen beräknat, att kostnaden för uppdragets fullgörande
icke behöfde öfverstiga sammanlagdt 14,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för ifrågavarande
ändamål ej mindre uppdraga åt två personer att enligt den
i det föregående omförmälda plan i Amerikas Förenta stater samt
Kanada inhämta kännedom om det amerikanska landtbruket, särskildt
med hänsyn till därstädes använda arbetsbesparande metoder, mekaniska
anordningar samt maskinkraft till nedbringande af produktionskostnaderna,
än äfven bereda och ställa till de utsedda personernas förfogande
de härför erforderliga'' medlen, med skyldighet för dem att inom sex

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

månader efter afslutad resa till Eders Kungl. Maj:t afgifva fullständig
berättelse om hvad de under resan inhämtat, som kunde vara af vikt
för det svenska landtbruket.

Till följd af nådig remiss hafva hushållningssällskapens senast
församlade ombud afgifvit underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande
framställning och däri tillstyrkt bifall till densamma, under framhållande,
att, enligt ombudens uppfattning, en gifven förutsättning för att förslaget
skulle medföra nytta utgjorde, att de utsända personerna icke
blott vore i besittning af full sakkunskap och väl förtrogna med
engelska språket, utan äfven hade öppen blick och ett lefvande intresse
för allt, som stode i samband med ändamålet för deras resa.

Betydelsen af studieresor i jordbruksändamål har redan länge
vunnit statsmakternas erkännande. Sålunda beviljade vid 1856—1858
årens riksdag Rikets Ständer en summa af 3,000 riksdaler årligen till
reseunderstöd åt sådana personer, Indika ägnade sig åt landtbrukets
vetenskapliga eller praktiska studium och önskade besöka främmande
länder i ändamål att utvidga sina kunskaper i det yrke, de valt.
Redan vid 1859—-1860 årens riksdag blef detta anslag förhöjdt till

6.000 riksdaler. Då äfven sistnämnda belopp visade sig otillräckligt,
föreslog Eders Kungl. Maj:t 1894 års Riksdag att höja anslaget till

10.000 kronor och samtidigt medgifva, att understöd från detsamma
finge meddelas, vare sig resorna vore afsedda att företagas i främmande
länder eller inom landet. Denna framställning blef dock icke bifallen
i vidare mån, än att Riksdagen godkände den föreslagna förändringen
i afseende å anslagets användning. På förnyad framställning af Eders
Kungl. Maj:t höjde emellertid 1902 års Riksdag ifrågavarande anslag
till landtbrukets studerande med 4,000 kronor till 10,000 kronor.

Utom de understöd, som utgått från berörda anslag till personer,
hvilkas resor kunnat medföra gagn icke blott för dem själfva, utan
äfven, genom dem, för den landtbruksidkande befolkningen inom mer
eller mindre vidsträckta kretsar af landet, hafva från och med år 1902
från anslaget till höjande af det mindre jordbruket anslag lämnats till
hushållningssällskapen för anordnande af studieresor, afsedda att bereda
deltagarna tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid väl
skötta jordbruk inom Sverige och Danmark hämta mesta möjliga lärdom
för skötandet af sina egna jordbruk.

Den nu af landtbruksstyrelsen ifrågaställda resan tillhör utan
tvifvel den art af resor, som kan vinna understöd från förenämnda

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

anslag till lancTtbrukets studerande, men, såsom landtbruksstyrelsen
framhållit, torde på grund af anslagets knapphet ett för ändamålet
tillräckligt belopp icke kunna därifrån erhållas, och då ej heller i
öfrig! medel finnas för Eders Kungl. Maj:t disponibla, torde, därest
landtbruksstyrelsens framställning skall kunna vinna afseende, medel
böra äskas af Riksdagen.

Att många lärdomar rörande tekniska anordningar och hjälpmedel
för nedbringande af produktionskostnaderna vid landtbruket stå
att vinna inom de trakter af världen, som af den föreslagna resan
skulle beröras, synes mig otvifvelaktigt. Önskvärdheten af att dessa
lärdomar komma vårt jordbruk till godo och att sålunda dess konkurrenskraft
ökas synes mig likaledes uppenbar, och detta mål torde lämpligast
vinnas därigenom, att, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit, med våra
jordbruksförhållanden och dess tekniska hjälpmedel fullt förtrogna personer
på ort och ställe studera hithörande frågor och därefter framlägga
sina rön och erfarenheter. Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande af för
ändamålet nödiga medel, och torde Eders Kungl. Maj:t framdeles, därest
dessa ställas till Eders Kungl. Maj:ts disposition, vilja närmare bestämma
om resan och hvad därmed sammanhänger.

Hvad beträffar det belopp, som kan för resan erfordras, är detta
tydligtvis beroende på stipendiaternas antal och resans längd. Mot
hvad landtbruksstyrelsen därutinnan föreslagit har jag icke något att
erinra, och i likhet med styrelsen anser jag ett belopp af 14,000 kronor
vara för ändamålet tillräckligt.»

Ifrågasättas kan, huruvida det må anses nödvändigt att sända
två personer till Amerika för att vinna kunskap om de därstädes i
landtbrukets tjänst använda redskap och maskiner samt om där tilllämpade,
besparande arbetsmetoder, men då det otvifvelaktigt skulle
vara till stort gagn, om en praktisk landtman, som äfven besutte
nödiga insikter för bedömande af redskap och maskiner, företoge studieresa
till ifrågavarande länder, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag i så måtto att för en persons resa i nämnda
syfte må beredas anslag å ett belopp af 7,000 kronor; och hemställer
utskottet alltså,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till studerande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

jordbrukets teknik ock tekniska hjälpmedel i Amerikas
Förenta stater och Kanada, på extra stat för år 1907
anvisar ett anslag af 7,000 kronor.

Hästafvel^ förbättrande.

39:o) På grund af Ivungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- Ang. extra
varande år ägt rum, för bestridande af kostnad för perp^gfld
extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat för hingstdepå.
år 1907 bevilja ett anslag å 3,790 kronor. [39.]

Befrämjande af husslöjden.

40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1907 på
extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,

2,000 kronor och, såsom personligt ålderstilläqq till andre instruktören Ån9- °-lldre,
Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt husslöjd.
''vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor. [40.]

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa,

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor samt

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500
kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

underhållsoch
driftkostnad
för ett
fartyg för
hydrografiskbiologiska

Jiafsänder Bökning
ar m. ni.

[41.]

Fiskerinäringens understöd.

41 :o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till imderhållsoch
driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgörande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges
hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
har Riksdagen anvisat dels på extra stat för år 1905 ett anslag af

130,000 kronor till anskaffande af ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn
och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna,
dels ock på extra stat för hvardera af åren 1905 och 1906
till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg 25,000 kronor.

Den 17 februari 1905 fastställde Eders Kungl. Maj:t bestämmelser
rörande ifrågavarande fartyg, som erhållit namnet Skagerak, och
föreskref däri, bland annat, att öfverinseendet öfver fartyget skulle
utöfvas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län, i vissa hänseenden efter samråd med svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen. Sedan fartyget i början af maj månad
1905 blifvit färdigbyggdt, togs det omedelbart i bruk för sitt ändamål.
Såvidt man af den korta erfarenhet, som hittills vunnits, kan döma,
synes fartyget väl motsvara därvid satta förhoppningar. Den beräkning,
som lades till grund för årsanslagets bestämmande till 25,000
kronor, och som finnes intagen i statsrådsprotokollet öfver jordbruksfonden
den 14 januari 1905, var uppgjord under förutsättning, att
fartygets tjänstetid skulle räcka under 8 månader årligen, hvaraf 6
månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevakning och tillsyn under
sommarfisket samt 2 månader uteslutande användas till försöksfiske för
svenska hydrografisk-biologiska kommissionens räkning.

Uti underdånig skrifvelse den 23 november nästlidna år har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,
efter samråd med förberörda kommission, gjort framställning om äskande
af Riksdagen af anslag till underhålls- och driftkostnader för fartyget
för år 1907 och därvid anfört, att den erfarenhet, som vunnits under
fartygets första tjänstgöring, väl syntes gifva vid handen, att en utsträckning
af tjänstgöringstiden till 10 månader skulle vara till synnerlig

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

nytta, men att det dock, då tillräcklig erfarenhet ännu ej förelåge för
beräkning af de ökade kostnader, såväl för manskap som för vetenskapliga
biträden, hvilka en sådan förändring skulle medföra, icke
syntes lämpligt att redan nu göra framställning därom. Hvad kostnaden
för underhåll och drift beträffade, därest fartygets tjänstgöring fortfore
på oförändradt sätt, hade den dittills vunna erfarenheten icke ådagalagt,
att någon ändring i afseende å grunderna för beräkningen af
dessa kostnader vore af nöden, och ansåge därför Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, att dessa kostnader borde äfven för år 1907 beräknas
till 25,000 kronor.»

Då departementschefen för sin del icke funne anledning till erinran
mot hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört och föreslagit,
hemställde departementschefen om aflåtande af nu förevarande
framställning.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad
för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande däfven samt
för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under
annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande
af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för år
1907 anvisa 10,400 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 3 november 1905 har Eders Kungl.
Maj:ts befallninghafvande i Göteborgs och Bohus län anmält, att svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen uttalat önskvärdheten däraf, att
nödiga medel anvisades för sjöförsäkring af statens nybyggda bevakningsoch
undersökningsfartyg Skagerak, och till stöd därför anfört: att ångfartyget
Skageraks undersöknings- och bevakningstjänst medförde, om
det afsedda målet därmed skulle vinnas, att fartyget under sommaren
och hösten in mot jultiden flere dagar i veckan måste uppehålla sig
äfven nattetid utomskärs, hvarvid kusten ofta måste angöras under
ogynnsamma förhållanden; att till följd däraf den risk, fartyget löpte,
vore större än vanligt och så stor, att kommissionen ansett det vara

Försäkring af
fartyget
Skagerak.

[42.]

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sin plikt att hos Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande göra nämnda
anmälan; att i det för fartygets drift och underhåll beräknade anslaget
icke funnes någon post upptagen för fartygets försäkring; samt att af
detta anslag några besparingsmedel, som kunde därtill användas, enligt
den erfarenhet kommissionen dittills gjort, icke komme att uppstå.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har uti underdånig skrifvelse
för egen del, jämte förmälan att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
funne de af kommissionen åberopade skäl mycket talande för önskvärdheten
och lämpligheten af ångfartyget Skageraks sjöförsäkring samt
äfven delade kommissionens åsikt därom, att några medel af det för
fartygets drift och underhåll beviljade anslag säkerligen icke blefve
öfriga till bestridande af kostnaderna därför, i underdånighet hemställt,
huruvida icke åtgärder borde vidtagas för sjöförsäkring på lämpligt
sätt af ångfartyget Skagerak och för anvisning af de för ändamålet
nödiga penningmedlen.

Efter det Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt landtbruksstyrelsen
att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 20 november 1905 anfört
följande.

Till eu början finge landtbruksstyrelsen erinra, hurusom Riksdagen,
med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t uti nådig proposition den 14
januari 1904, angående statsverkets tillstånd och behof, under nionde
hufvudtiteln föreslagit till anskaffande af ett fartyg för hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för
tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året
än vintermånaderna på extra stat för år 1905, anvisat 130,000 kronor
samt till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg på extra stat
för samma år beviljat 25,000 kronor. Detta fartyg hade nu färdigbyggas
och från och med maj månad nästlidna år för ändamålet användts
enligt de bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:t den 17 nästdärförutgångne
februari meddelats. Då det syntes vara gifvet, att enligt
sagda bestämmelser fartygets användning, på sätt i förevarande framställning
antydts, komme att medföra icke ringa fara för att fartyget
kunde gå förloradt eller skadas, syntes det vara välbetänkt, att fartyget
blefve sjöförsäkradt. Landtbruksstyrelsen hade från två ansedda sjöförsäkringsbolag
i Stockholm infordrat uppgifter angående kostnaden
för dylik försäkring och hade från sagda bolag erhållit den uppgift,
att de åtoge sig försäkringen till en premie af 5 procent för år mot
åtnjutande af fullt pro rata ristorno under stillaliggande eller 4 procent
för år utan ristorno.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta, att
ifrågavarande fartyg skulle för år 1906 på ofvan angifna villkor försäkras
mot sjöfara, samt anvisa erforderliga medel för gäldande af försäkringspremien.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har sedermera med skrifvelse
den 16 december 1905 till jordbruksdepartementet inkommit med
afskrift af en utaf fartygets befälhafvare afgifven rapport, utvisande,
att fartyget den 8 i samma månad grundstött i Hakefjorden utanför
Göteborg men att fartyget emellertid åter kommit flott samt att någon
skada å detsamma eller dess inventarier icke kunnat förmärkas.

Vid föredragning den 30 december 1905 af detta ärende fann
Eders Kungl. Maj:t godt uppdraga åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län att ofördröjligen ombesörja, att
fartyget blefve för innevarande år för en kostnad ej öfverstigande
5,200 kronor försäkradt, på det sätt och under de villkor, Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvande funne mest fördelaktiga. Tillika anbefallde
Eders Kungl. Maj d statskontoret att till Eders Kungl. Maj ds
befallningshafvande, på rekvisition, efter ingången af år 1906 för gäldande
af premien för ifrågavarande försäkring förskottsvis af under
händer varande medel utanordna nödiga medel intill förenämnda belopp
af 5,200 kronor samt därefter hos Eders Kungl. Majd anmäla förskottet
till ersättande.

Bet belopp, som statskontoret sålunda anbefallts förskjuta, torde,
då medel för förskottets ersättande icke finnas för Eders Kungl. Majd
tillgängliga, böra till ersättande anmälas hos Riksdagen och synes mig
därvid jämväl böra äskas för enahanda ändamål erforderliga medel för
nästkommande år.

Beträffande behofvet och lämpligheten af ifrågavarande försäkring
tillåter jag mig erinra, hurusom visserligen staten i allmänhet är sin
egen försäkringsgifvare, men att likväl från denna regel gifvas åtskilliga
undantag. Förhållanden, som betinga ett sådant undantag,
förefinnas i hög grad beträffande här ifrågavarande fartyg. Detta är
nämligen på grund af sin tjänstgöring i synnerlig grad utsatt för faror.
I händelse af en olycka, som sålunda lätt kan drabba detsamma, skulle,
enär fartyget ju är ensamt i sitt slag, det arbete, för hvilket fartyget
är afsedt och som delvis utgör led i internationellt samarbete för
utforskande af hafven, få hvila i afvaktan först på Riksdagens pröfning
af medelsbehofvet och därefter på själfva byggnadsarbetets utförande.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

Hydrografiskbiologiska

undersökningar
af de
Sverige omgifvande

hafven.

[43.]

Genom en försäkring åter vinnes, att arbetet med fartygets återställande
genast kan utan tidsutdräkt påbörjas.

Beträffande försäkringens omfattning bär Eders Kungl. Maj:t bemyndigat
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län, som har fartyget under sitt öfverinseende, att för innevarande
år därom bestämma, dock med den inskränkning att premiens belopp
icke får öfverstiga 5,200 kronor. För denna premie kan, enligt hvad
de utaf iandtbruksstyrelsen från sjöförsäkringsbolag infordrade uppgifterna
gifva vid handen, fartyget försäkras efter ett värde af 130,000
kronor för den risk, fartyget löper såväl då det är upplagdt som då
det är i verksamhet.»

På grund af hvad sålunda anförts och då medel nu måste för
ändamålet äskas för två år, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet, som funnit den ifrågasatta försäkringsåtgärden vara
af omständigheterna påkallad, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för
år 1907 anvisa 10,400 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till utförande af
hydrografsk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafven, på
extra stat för år 1907 bevilja dels till omkostnader för tiden från och
med den 1 maj 1907 till och med den 30 april 1908 21,000 kronor
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för tiden
från och med den 22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908 5,100
kronor, eller tillhopa 26,100 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven har Riksdagen, på framställningar af Eders
Kungl. Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren
1901—1906. Dessa anslag hafva, oberäknad! ett för år 1901 till
kostnader för en gång afsedt belopp, utgått under hvarje af de fyra
första åren med 24,300 kronor, hvaraf 19,200 kronor till omkostnader
för de undersökningsarbeten, som det tillkommer Sverige att låta utföra,
och 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt med labora -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

torium. För hvardera af åren 1905 och 1906 beviljade Riksdagen,
på framställning af Eders Kungl. Maj:t, förutom enahanda belopp,
5,100 kronor, till omförmälda centralanstalt, till omkostnader för berörda
undersökningsarbeten 21,000 kronor eller tillhopa 26,100 kronor.
Den höjning af anslaget till undersökningsarbetena, som sålunda för
de två senaste åren medgifvits, har afsett att bereda medel för anställande
hos svenska liydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild
fiskeriassistent. Med de å innevarande års stat för ifrågavarande
ändamål anvisade anslag skola bestridas omkostnader för de svenska
undersökningarna för tiden från och med den 1 maj innevarande år
till och med den BO april 1907 samt Sveriges andel i kostnaderna för
centralanstalten med laboratorium från och med den 22 juli 1906 till
och med den 21 juli 1907.

Ifrågavarande undersökningar planlades ursprungligen för en tid
af fem år med början den 1 maj 1901. Uti underdånig skrifvelse den
17 november 1904 anmälde emellertid svenska liydrografisk-biologiska
kommissionen, att undersökningarna icke kunde, enligt hvad med
bestämdhet finge antagas, afslutas inom sagda tid af fem år eller till
den 1 maj 1906. I anledning häraf hade den i Köpenhamn befintliga
centralbyrån för de internationella liafsundersökningarna hos den danska
regeringen anhållit, att densamma måtte skyndsamt inleda underhandlingar
med regeringarna uti öfriga i nämnda undersökningar deltagande
länder för uppnående af öfverenskommelse om samarbete på
förutvarande villkor under ytterligare två arbetsår.

Vid underdånig anmälan den 14 januari 1905 af frågan om beredande
af medel för ifrågavarande ändamål för innevarande år anförde
dåvarande departementschefen, hurusom, då, efter hvad kommissionen
upplyst, undersökningarna icke kunde hinna att inom den från
början beräknade tidpunkten afslutas, det syntes synnerligen önskligt,
att en öfverenskommelse om samarbete under ytterligare två år kunde
träffas. Det intresse, som från samtliga medverkande länders sida ådagalagts
för undersökningarna, gjorde det ock högst osannolikt, att de
icke mangrant komme att ansluta sig till det härom väckta förslaget.
I hvarje fall syntes det icke böra ifrågakomma, att Sverige, som tagit
initiativet till detta betydelsefulla internationella arbete, nu skulle
ställa sig afvisande; och fann departementschefen därför i hög grad
angeläget, att de för undersökningarnas fortsättande för Sveriges del
erforderliga medel ställdes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande.

Den af Eders Kungl. Maj:t, i enlighet med departementschefens
hemställan, uti 1905 års statsverksproposition gjorda framställning om
anvisande af nödiga medel blef jämväl af Riksdagen bifallen.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Numera liar mellan regeringarna uti de i undersökningarna deltagande
länderna öfverenskommelse träffats om förlängdt samarbete på
förutvarande villkor intill den 21 juli 1907, och någon anledning finnes
icke att antaga, att svårighet skall möta att få denna termin ytterligare
förlängd.

Uti underdånig skrifvelse den 30 oktober 1905 har nu svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen, under antagande att öfverenskommelse
om fortsättning af det internationella samarbetet utöfver den
nuvarande komme att träffas, gjort framställning om anslag för ifrågavarande
ändamål under ytterligare ett år och därvid anfört, att, enär
personalen vid statens fiskeriadministration icke torde komma att till
den tid, kommissionens framställning afsåge, ökas därhän, att samma
personal ens då kunde lämna tillgång till biträde åt kommissionen vid
utförande af de praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken, borde alltså äfven
under år 1907 möjlighet beredas kommissionen att anställa en fiskeri -assistent. För detta ändamål ansåge kommissionen en höjning af det
ursprungliga anslagets belopp med 1,800 kronor fortfarande vara tillräcklig.

Af det anförda synes mig framgå, att för ifrågavarande ändamål
medel jämväl för år 1907 böra af Riksdagen äskas till samma belopp
som för de två senaste åren, så att de må lämna tillgång till fortsatt
anställande hos kommissionen af en särskild fiskeriassistent.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1907 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1907 till och med den 30 april 1908 21,000
kronor samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908 5,100
kronor,

eller tillsammans 26,100 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

44:o) Kung! Maj:t liar ytterligare föreslagit Riksdagen att, så- •

som bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation för bohus- navigation för
länske fiskare, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 2,250 bo}ffffnfke
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp för- [M.]
skottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen för hvart och ett af åren 1903, 1904, 1905 och
1906 på extra stat anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor.

Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att
kurserna redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst
under samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det
för år 1903 beviljade anslaget och då enligt den för kurserna antagna
plan desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,
begärde Eders Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Eders Kungl.

Maj:t att af det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903
af tillgängliga medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls
detta jämväl af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på
Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, af 1904 och 1905
årens Riksdagar.

Jämlikt de angående dessa kurser af Eders Kungl. Maj:t den 6
juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de
kurser, som ägde rum under hösten år 1904 och i början af år 1905;
och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

De under hösten 1904 hållna kurserna togo sin början den 9
oktober och afslutades den 17 december. Den ena kursen hölls i
Kyrkesund och besöktes af 17 elever, hvilka i medeltal bevistade undervisningen
48 dagar. Den andra kursen hölls vid Edshultshall, och
undervisades därvid 27 elever, hvilka i medeltal bevistade kursen under
28 dagar. I Kyrkesund examinerades på egen begäran 6 elever och
vid Edshultshall 11 elever, hvilka samtliga erhöllo betyg.

Undervisningskurserna våren 1905 höllos å Björkö och å Hönö
samt började den 11 januari och slutade den 10 april. I kursen å
Björkö deltogo 23 elever under, i medeltal, 23 dagar hvar och en.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Raft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Därjämte lämnades under senare delen af kursen särskild undervisning
två dagar i veckan å Rörö, där ett 30-tal fiskare fingo lära sig kännedom
om sjökort m. m. Kursen å Hönö var besökt af 84 elever, Indika i
medeltal bevistade densamma under 33 dagar. Dessutom bevistades
undervisningen vid vissa tillfällen af ett 50-tal äldre fiskare, hvilka
bufvudsakligen önskade lära sig att begagna sjökort.

I sina yttranden bär inspektören öfver undervisningen framhållit,
att synnerligast de yngre fiskarnes begär att inhämta kunskaper i
navigation visat sig vara ganska lifligt..

Uti underdånig skrifvelse den 28 oktober nästlidna år har landtbruksstyrelsen
förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fortfarande
kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hemställt
om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under hösten
1906 och våren 1907.

Enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län upplyst, har det anslag af tillhopa 2,000 kronor årligen,
som länets landsting och hushållningssällskap anvisat under fem år
från och med år 1902, disponerats sålunda, att det för år 1906 anvisade
anslaget är afsedt att utgå till de kurser, som kunna komma att hållas
under hösten år 1906 och våren år 1907.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara särdeles
önskvärdt, att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under innevarande
års höst och nästa års vinter, samt att statsanslag därtill
beredes till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor
och med motsvarande rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta under innevarande
år af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande
af undervisningskurser i navigation för bohuslänske
fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet
bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat
för år 1907 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 1,125 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

45:o) I enlighet med Kung! Maj:ts därom framställda förslag
hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för höjande af fonden
för fiskerinäringens befrämjande beviljade anslag af

500,000 kronor anvisa på extra stat för år 1907
återstående 250,000 kronor.

Vattensiåndsobservationer.

46:o) I enlighet med Knngl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till utförande af vattenståndsobservationer
i vissa af landets vattendrag, på extra
stat för år 1907 anvisa ett anslag å 2,000 kronor.

Domänstyrelsen.

47:o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, till arfvoden åt tre tjänstemän i
första graden (notarier) å domänstyrelsens skog saf delning
med 3,000 kronor för dem hvar, på extra stat för år
1907 anvisa ett belopp af 9,000 kronor.

48:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplaners granskning åt amanuenser och
extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader hos domänstyrelsen,
på extra stat för år 1907 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»I den för domänstyrelsen den 10 november 1882 fastställda stat
är uppfördt ett bestämdt anslag å 22,300 kronor till »vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och

Fonden för
fiskerinäringens
befrämjande.

[45.]

An3-

vattenstånds observationer.

[46.]

Arfvoden åt
tre tjänstemän
i första graden
å domänstyrelsens
skogsafdelning.

[47.]

Angående anslag
till vikariatsersättning,
arfvoden
för byggnads(planers

granskning,
åt amanuenser
och extra
biträden, renskrifnings-
och
tryckningskostnader.

[48.]

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader». Detta anslag
har alltsedan utgått med enahanda belopp.

Uti underdånig skrifvelse den 1 december 1905 har domänstyrelsen
gjort framställning om höjning af anslaget samt förändrad uppställning
af detsamma. Styrelsen har därvid anfört följande.

Under tiden från det domänstyrelsen inrättades hade renskrifningskostnaderna
stigit från 3,021 kronor 47 öre år 1883 till omkring 8,150
kronor för år 1905, antalet amanuenser ökats från 6 till 8 och de till
dem utgående arfvodesbelopp höjts från sammanlagdt 9,000 kronor till
sammanlagdt 14,800 kronor. Denna ökning i antalet amanuenser hade
blifvit en nödvändig följd af de alltjämt växande göromålen hos styrelsen,
och den förhöjning i arfvodesbeloppen, som ägt rum beträffande
amanuenserna å skogsafdelningen från 1,500 till 2,000 kronor årligen,
hade skett i öfverensstämmelse med ett af 1900 års Riksdag gjordt
uttalande.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1904 angående förstärkning
af arbetskrafterna å styrelsens skogsafdelning hade styrelsen utförligt
redogjort för den ökning af göromålen å denna afdelning, som
dittills ägt rum. Sedan dess hade arbetsbördan alltjämt blifvit tyngre.
Att så verkligen vore förhållandet, syntes bland annat däraf att antalet
diariiförda mål å skogsafdelningen utgjort 5,525 år 1904 mot 4,413 år
1902 och 3,421 år 1883. Äfven å styrelsens jordbruksafdelning hade
trots de alltjämt pågående försäljningarna af under afdelningens vård
ställda kronoegendomar ärendenas antal ökats, sedan styrelsen inrättades.
Sålunda utgjorde de å jordbruksafdelningen diariiförda målens antal
1,493 år 1883 och 1,614 år 1904 samt hade under de elfva första
månaderna af 1905 uppgått till 1,622. Denna ökning syntes till en
del hafva sin orsak i ett mångsidigare tillgodogörande af egendomarna
och till en del på de numera allt oftare förekommande lägenhetsförsäljningarna.

Af allt detta hade blifvit eu oundviklig följd, att förenämnda
anslag till vikariatsersättning med mera, hvithet från början varit för
knappt beräknadt, blifvit allt otillräckligare för därmed afsedda ändamål.
Under de senaste åren hade visserligen tillskott beviljats i form
af extra anslag till amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning,
men dessa tillskott, hvilka under åren 1901—1905 utgått
med 6,100 kronor om året och för år 1906 bestämts till 3,350 kronor,
hade, såsom framginge af styrelsens underdåniga skrivelser den 7
december 1904 angående medel till renskrifning med mera, den 19
i samma månad angående anställande af eu extra revisor och den 20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

november 1905 angående medel till renskrifning med mera, ej varit
för ändamålet tillräckliga ock blefve det med säkerhet allt mindre
och mindre. Härtill komme, att styrelsen såge sig nödsakad att under
år 1906 och påföljande år lämna styrelsens ombudsman och fiskal
biträde af en fast anställd amanuens. Göromålen å fiskalskontoret
hade nämligen numera fått ett sådant omfång, att någon lättnad i
arbetet måste beredas denne, i förhållande till tjänstens vikt och de
stora fordringar den ställde på sin innehafvare, synnerligen klent
aflönade tjänsteman.

Under sådana förhållanden hade styrelsen ansett det vara sin
plikt att söka åstadkomma eu ökning uti nu ifrågavarande anslag, och
detta så mycket mera som styrelsen, på sätt i dess nyss åberopade
underdåniga skrifvelse den 20 november 1905 blifvit anmäldt, såge
sig ur stånd att, med mindre särskildt anslag blefve för ändamålet
beviljadt, lämna de hos styrelsen anställde extra ordinarie tjänstemännen
någon ersättning för deras arbete sistnämnda år. I detta
sammanhang tilläte sig styrelsen erinra, att de extra ordinaries förening
i sin till Eders Kungl. Maj:t ställda underdåniga framställning »angående
ordnande och förbättrande af de extra ordinarie tjänstemännens
inom centralförvaltningen arbets- och arfvodesförhållanden» såsom orimligt
karakteriserat det förhållande, att inom ett flertal ämbetsverk
gratifikationer och utgifter för renskrifning utginge af samma anslag.
Det kunde då icke undvikas — anförde föreningen härom — att af
dessa utgiftsposter renskrifningen måste först betalas. Skulle nu så
vara, att arbetet under en viss tid varit synnerligen lifligt, hade naturligen
renskrifningen äfven varit vidlyftig. Följden blefve då, att utgifterna
för densamma sprungit upp till så afsevärda belopp, att det
icke funnits tillräckligt kvar af anslaget för att kunna i rimlig mån
likvidera de extra ordinarie tjänstemännens arbete. Och trots alltså,
att arbetet föranledt ökad tjänstgöring för dem, hade arfvodet minskats.

Hvad föreningen sålunda anfört syntes styrelsen vara af beskaffenhet
att kräfva beaktande. För att i sin mån söka bidraga till förverkligande
af föreningens i detta afseende uttalade önskemål hade styrelsen,
då den nu ginge att begära ökade anslag för kostnader af ifrågavarande
slag, ansett sig böra hemställa om ett särskildt anslag för renskrifningsoch
tryckningskostnader, livilket anslag med hänsyn till svårigheten
att på förhand beräkna det belopp, hvartill dessa kostnader kunde
uppgå, syntes styrelsen böra erhålla natur af förslagsanslag, och ett
särskildt fast anslag till »vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan!^
granskning, åt amanuenser och extra biträden». Dessa anslags
belopp syntes — under förutsättning att något extra anslag till

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning ej vidare
komme att utgå — ej böra sättas lägre än till respektive 10,000 kronor
och 26,000 kronor, hvilka belopp kunde beräknas motsvara hvad styrelsen
under de närmast följande åren för ifrågavarande ändamål kunde
blifva nödsakad utgifva; och hemställde styrelsen alltså i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att i den
för styrelsen gällande stat finge uppföras, i stället för anslaget till
»vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser
och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»,
dels till renskrifnings- och tryckningskostnader, såsom förslagsanslag,

10,000 kronor, dels ock ett bestämdt anslag å 26,000 kronor till vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och
extra biträden.

För innehållet uti domänstyrelsens förberörda skrifvelse af den
15 november 1904 finnes redogjordt i det vid statsverkspropositionen
till 1905 års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 14 januari 1905. Domänstyrelsens i denna skrifvelse
gjorda hemställan föranledde Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen
medgifva, att i domänstyrelsens stat under skogsafdelningen finge uppföras
aflöningar till ytterligare tre notarier. Denna Eders Kungl.
Maj:ts framställning vann i så måtto Riksdagens bifall, att Riksdagen
väl anvisade nödiga medel till anställande af berörda tjänstemän, men
uppförde anslaget å extra stat, under hänvisning till den utredning,
som för närvarande påginge rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden in. m. Riksdagen anvisade därjämte
på Eders Kungl. Maj:ts förslag på extra stat för år 1906 ett
anslag af 3,350 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden
å domänstyrelsens skogsafdelning.

Vid underdånig föredragning den 16 och den 31 december 1904
af domänstyrelsens förut berörda underdåniga skrifvelser den 7 och
den 19 december 1904 fann Eders Kungl. Maj:t godt dels bemyndiga
domänstyrelsen att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet använda ett belopp
af 1,650 kronor till gäldande af kostnader för renskrifning år 1904 å
styrelsens skogsafdelning, dels ock ställa ett belopp af 750 kronor
från nionde hufvudtitelns anslag till extra utgifter till styrelsens förfogande
för att användas till arfvode åt en extra revisor.

Vidare tillåter jag mig erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t vid
underdånig föredragning den 2 december nästlidna år af domänstyrelsens
förut berörda skrifvelse af den 20 därförutgångna november be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

myndigade styrelsen att af förenämnda reservationsanslag använda
2,450 kronor till gäldande af renskrifningskostnad år 1905 å styrelsens
skogsafdelning.

Af det anförda framgår, att domänstyrelsen till bestridande af
vikariatsersättning, arfvoden åt amanuenser samt renskrifningskostnad
m. m. under år 1905 käft till sitt förfogande dels det ordinarie anslaget
å 22,300 kronor, dels å extra stat anvisade 6,100 kronor, dels
af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1904 anvisade 750 kronor till
en extra revisor, dels ock nyssberörda af Eders Kungl. Maj:t anvisade
2,450 kronor, således tillhopa 31,600 kronor. För bestridande af enahanda
kostnader innevarande år, då styrelsens arbetskrafter vunnit tillökning
med förut nämnda tre notarier, har styrelsen till sitt förfogande
dels det ordinarie anslaget 22,300 kronor och dels å extra
stat anvisade 3,350 kronor, således tillhopa 25,650 kronor. Detta
sistnämnda belopp understiger med 5,950 kronor det belopp, som för
enahanda ändamål erfordrats för år 1905. Att en häremot svarande
minskning i de nödvändiga kostnaderna skall kunna åvägabringas,
synes icke sannolikt, helst antalet amanuenser hos styrelsen, till följd
däraf att hos ombudsmannen måste på grund af ärendenas tillväxt
inrättas en amanuensbefattning, icke lärer kunna minskas, oaktadt
den förstärkning, som från och med innevarande år erhållits i arbetskrafterna
genom de nya tre notarierna. Huru stort belopp, som ytterligare
kan komma att erfordras, är naturligtvis icke möjligt att nu
beräkna, men det synes mig, som om hela kostnadssumman borde kunna
stanna vid ett belopp af 30,000 kronor. Innan erfarenhet vunnits om
hur härmed kommer att ställa sig, anser jag någon höjning i det
ordinarie anslaget icke böra ifrågakomma. Däremot synes mig det nu
utgående extra anslaget böra vinna en förhöjning, motsvarande det
såsom sannolikt ansedda behofvet. Jag anser därför, att detta anslag
bör för år 1907 utgå med 8,000 kronor, samt att vid detsammas användning
icke bör fästas vidare inskränkning än vid det ordinarie
anslaget.»

Utskottet, som af hvad departementschefen anfört finner det
framgå, att ifrågavarande anslagsförhöjning är af behofvet påkallad,
hemställer alltså,

att Riksdagen må, till vikariatsersättning, arfvoden
för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser
och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader
hos domänstyrelsen, på extra stat för år
1907 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

aflöning åt
domänintendenter
m. m.
samt

resekostnader
vid domänförvaltningen.

[49, 50.]

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

49:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1907 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domäng öromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, samt till
resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 45,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen anfört följande:

»För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 40,585
kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1905 har domänstyrelsen
i fråga om förstnämnda anslag förklarat, att styrelsen icke ansett
sig böra ifrågasätta någon höjning uti samma anslag.

Beträffande resekostnaderna vid domänförvaltningen, för hvilket
ändamål för hvart och ett af åren 1901—1906 förslagsvis anvisats
40,585 kronor, har domänstyrelsen anfört, att å detta anslag under
åren 1902, 1903 och 1904 uppkommit brist, belöpande för år 1902
till 8,224 kronor 66 öre, för år 1903 till 8,582 kronor 16 öre och för
år 1904 till 2,773 kronor 38 öre. Med anledning häraf och då Riksdagen
uti skrifvelse den 12 maj 1905 framhållit önskvärdheten däraf,
att förslagsanslagen upptoges till belopp, som såvidt möjligt motsvarade
de summor, som kunde komma att utgå under anslagstiteln, har
styrelsen ansett en förhöjning i detta anslag böra ske med 9,415 kronor
till 50,000 kronor.

Anslag för ifrågavarande ändamål äro fortfarande behöfliga. Af
anledning, domänstyrelsen i sin nyssberörda skrifvelse framhållit, synes
eu förhöjning af anslaget till resekostnader vid domänförvaltningen
erforderlig. Men då detta anslag åren 1900 och 1901 lämnat något,
om ock ringa, öfverskott, synes denna ökning kunna begränsas därhän,
att anslaget bestämmes till 45,000 kronor.»

Utskottet har icke haft något att emot denna framställning erinra
och hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1097 bevilja:
a) till aflöning åt domänintendenter och för

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

43,200 kronor; samt

b) til] resekostnader vid domänförvaltningen,
såsom förslagsanslag, 45,000 kronor.

Skogsinstitutet.

50:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till anställande
af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1907
anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen åberopat sitt under punkt
5 här ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.

Under erinran, att, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, fråga
om en allmän reglering af skogsstaten och de allmänna skogsläroverkens
lönestater föreligger och inom en icke alltför aflägsen framtid
torde kunna vinna sin lösning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till anställande af extra
lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år
1907 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Landtmäteristaten.

51 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, till bestridande af ökade kostnader
för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade
kartor med därtill hörande handlingar, som för
det allmännas räkning erfordras eller af enskilde begäras,
på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af

3,000 kronor.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Extra lärårJcrafter
vid
skogsinstitutet,

[51.]

Utskottets

yttrande.

Ang.

kostnader för
kopiering af i
landtmäteristyrelsens

arkiv förvarade
kartor
m. m.

[52.]

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Rikets allmänna kartverk.

Rikets all- 52:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att, för anställande

manna kaH- aj‘ ö]ia(l cm7 personal vid rikets allmänna kartverk m. m., på extra stat
j-gg j för år 1907 anvisa ett anslag af 15,200 kronor; dels ock att medgifva,
att af det å extra stat för år 1906 för anställande af ökad civil personal
vid rikets allmänna kartverk m. m. anvisade anslag af 17,200
kronor må till bestridande af kostnader för namnundersökningar användas,
utöfver förut beräknadt belopp af 1,000 kronor, ytterligare
högst 8,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Till rikets allmänna kartverk har från och med år 1895 varit
uppfördt ett ordinarie anslag, hvilket till och med år 1905 utgick med
178,600 kronor. Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning höjde nästlidna års Riksdag detta anslag till 198,800
kronor och medgaf tillika, att detsamma Unge upptagas såsom reservationsanslag.
Därjämte beviljade Riksdagen, med anledning af förslag
af Eders Kungl. Maj:t, på extra stat för innevarande år ett anslag
af 17,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid kartverket
in. in. med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp under
år 1905 använda 5,000 kronor.

De förhållanden, som af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
åberopades såsom skäl för den af honom tillstyrkta ökningen i
det ordinarie anslaget samt för beviljande af anslag å extra stat, äro
utförligt omnämnda i det vid statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll öfver jordbruks ärenden den 14 januari
samma år. Jag anser mig nu endast böra i korthet erinra om följande
omständigheter.

Hvad anledningarna till ökningen i det ordinarie anslaget vidkommer,
angåfvos de af departementschefen hufvudsakligen vara, att
kartografer och geodeter borde tillerkännas ökade arfvoden, att eu
ökning af ritar- och gravörpersonalen vore önskvärd, att ett belopp
erfordrades för bekostande af en ritkurs m. m., hufvudsakligen för nyantagne
fältmätare, att en del andra utgiftsposter erfordrade förhöjning
samt att de i staten för kartverket beräknade utgifterna under senare
år öfverstigit årsanslaget, hvarvid skillnaden betäckts genom förefintliga
besparingar från tidigare år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

Beträffande det extra anslagets tillkomst anliåller jag att få erinra
om följande. Efter det särskildt tillkallade personer för utredning i
fråga om lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens
topografiska karta öfver Norrland framhållit såsom önskemål, bland
annat, att kartverkspersonalen måtte erhålla en mer stadigvarande
karaktär, än som läte förena sig med det vid generalstaben rådande
passagesystemet samt den för truppbefälet ökade öfningstiden, förordade
kommissionen för de allmänna kartarbetena i underdånigt utlåtande
den 8 september 1904, att den dåvarande organisationen af generalstabens
topografiska afdelning skulle bibehållas, med iakttagande likväl,
att viss tillökning af personalen skedde och att garanti lämnades för
densammas erhållande och kvarblifvande. Emellertid yppades betänkligheter
mot lämnandet af den sålunda afsedda garantien för den militära
personalens fulltalighet. Dels på grund häraf och dels i syfte att
möjligheten af att anställa civila topografi’ måtte undersökas, föreslog
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att den brist i antalet
topografi^, som uppstått i följd af organisationens ofullkomlighet, tills
vidare skulle fyllas af civila topografer. Enligt en af chefen för kartverket
verkställd utredning beräknades den för kartverket i sådan
händelse uppkommande ökade kostnaden till 6,485 kronor för tiden
från den 1 maj 1905 till samma års slut och till 13,684 kronor för år
1906 samt alltså tillhopa till 20,169 kronor eller i rundt tal till 20,200
kronor. Då eu dylik anordning tills vidare blott skulle få karaktären
af ett försök samt beräkningen endast vore approximativ, ansåg föredragande
departementschefen, att medel för ändamålet borde äskas på
extra stat.

Enär det visat sig önskligt, att de namn, som skulle upptagas å
kartblad, blefve dessförinnan af sakkunnige personer granskade, föreslog
departementschefen, att medel skulle beredas jämväl till bestridande af
kostnaderna för dylika namnundersökningar, samt att ett belopp af

1,000 kronor skulle afses för detta ändamål under åren 1905 och
1906, att utgå å extra stat.

I enlighet härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att, för
anställande af ökad civil personal vid kartverket m. m., på extra stat
för år 1906 anvisa ett anslag af 21,200 kronor med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att för anställande af dylik personal in. m. under år 1905
låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga
medel utanordna 7,000 kronor. Riksdagen, som ansåg en i kartverkschefens
beräkning upptagen utgiftspost å 2,000 kronor för hvartdera
af åren 1905 och 1906 till två kontrollofficerare kunna uteslutas, biföll

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

framställningen på det sätt, att — såsom jag förut angifvit — för
ändamålet beviljades 17,200 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att förskottsvis under år 1905 däraf låta utanordna 5,000 kronor.

Sistnämnda belopp blef den 16 juni 1905 ställdt till chefens för
rikets allmänna kartverk förfogande för därmed afsedt ändamål, och
återstoden, 12,200 kronor, är upptagen i kartverkets stat för innevarande
år.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november nästlidna år har nu
chefen för rikets allmänna kartverk framlagt beräkning öfver kartverkets
inkomster och utgifter för år 1907 samt däraf framgående
anslagsbehof, och har han därvid hemställt såväl om ytterligare förhöjning
af det ordinarie anslaget till 225,300 kronor som äfven om
äskande af anslag å extra stat med ett till 39,000 kronor höjdt belopp.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i underdånigt utlåtande
den 11 november 1905 tillstyx*kt bifall till dessa förslag.

De viktigaste omständigheter, som enligt kartverkschefens sist
omförmälda beräkning skulle betinga ökning af det ordinarie anslaget,
är o följande. Å den geodetiska afdelningen förefunnes ett tillfälligt
behof af ökade arbetskrafter, hvarjämte de nu pågående geodetiska
arbetena i Skåne och Blekinge på grund af terrängens beskaffenhet
medförde ovanligt stora omkostnader. Sex af ritar- och gravöreleverna
beräknades kunna år 1907 anställas såsom ritare och gravörer med ett
arfvode af 1,200 kronor och i stället borde tre nya elever anställas.
Därjämte är att märka, att aflöningarna till ritare och gravörer beräknats
i någon mån höjda, att utgifterna för topografiska afdelningens
utgifnings- och byråarbeten beräknats höjda å flera poster med större
eller mindre belopp samt att mindre ökningar föreslagits äfven af åtskilliga
andra utgiftsposter i kartverkets stat.

Hvad det extra anslaget beträffar, har kartverkschefen meddelat,
att han sistlidne vår, omedelbart efter det Riksdagen för sin del fattat
beslut i ämnet, fogat anstalter för att anskaffa de tio civila topografaspiranter,
som beräknats skola anställas. Resultatet hade blifvit anställandet
under 1905 års fältarbeten af endast en civil topografaspirant.
Kartverkschefen ansåg det dock vara för tidigt att af detta resultat
draga några slutsatser angående möjligheten att på åsyftadt sätt fylla
behofvet af fältmätare äfvensom angående dessa civila fältmätares
lämplighet. Därför borde enligt hans mening möjlighet beredas, genom
anslags beviljande, att äfven under år 1907 pröfva den nya anordningen.
Det härtill behöfliga anslagets belopp har han ansett böra beräknas
högre än det för samma ändamål för innevarande år afsedda, eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

12,200 kronor. Såsom orsaker till en dylik ökning har han dels anfört,
att det kunde inträffa, att så stort antal topografaspiranter kunde
anställas, att 7 af dessa kunde, efter ett års aspiranttjänstgöring, år
1907 befordras till topografer med de för dessa senare beräknade högre
årsarfvoden, dels ock — under erinran, att det extra anslaget beräknats
till gäldande af ökad kostnad för anställande af ifrågavarande civila
personal — förklarat sig anse, att det, på grund af utaf honom närmare
angifna anledningar, icke kunde antagas blifva i framtiden möjligt
att af kartverkets ordinarie anslag bestrida ens någon del af kostnaderna
för samma personal. Han har därför hemställt, att det extra
anslaget måtte beräknas till sådant belopp, att däri inginge icke blott
arfvoden och dagaflöning, utan äfven reseersättning och kvadratmilspenningar
till ifrågavarande civila personal äfvensom handtlangningskostnader.
Därjämte borde af det extra anslaget bestridas de omkostnader
för ökad betjäning, städning af ökadt antal tjänsterum
m. m., som föranleddes af personalens ökning.

Slutligen har kartverkschefen såsom ett skäl för det extra anslagets
förhöjning åberopat behofvet af ökade medel till namngranskning
samt anfört, att, ehuru hittills vunnen erfarenhet om kostnaderna för
dylik granskning vore ganska ringa, han ansåge sig kunna ungefärligen
beräkna såsom årligen erforderliga belopp 2,000 kronor för det topografiska
och 1,000 kronor för det ekonomiska kartverket. För detta
ändamål vore dock ökade medel redan för år 1906 erforderliga, hvadan
härför borde beräknas 3,000 kronor för hvartdera af åren 1906 och
1907 eller tillhopa 6,000 kronor. Uti särskild underdånig skrifvelse
den 22 november 1905 har sedermera kartverkschefen, med förmälan,
att det belopp, som af det utaf 1905 års Riksdag beviljade extra
anslag beräknats till kostnader för namngranskning, eller 1,000 kronor,
redan under samma år förbrukats, i så måtto ändrat sitt nyssberörda
förslag, att han hemställt om rätt att för innevarande år använda till
namngranskningskostnader ytterligare medel af det redan beviljade extra
anslaget, oafsedt att det däraf till dylik granskning beräknade beloppet
redan tagits i anspråk. Yid bifall härtill skulle det af honom begärda
extra anslaget för år 1907 kunna beräknas så mycket mindre.

Hvad beträffar den af kartverkschefen ifrågasatta höjningen af
det ordinarie anslaget till kartverket, anser jag, vid det förhållande att
detta anslag så nyligen som vid nästlidna års riksdag erhållit en
lietydlig förhöjning, mig icke kunna tillstyrka, att en ytterligare höjning
redan nu af Riksdagen äskas. Åtskilliga af de utaf kartverkschefen

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till stöd för en förhöjning åberopade skäl grunda sig på omständigheter
af tillfällig natur. Hittills hafva, då utgifterna å några poster i kartverkets
stat till följd af arbetenas natur måst för något år ökas, medel härtill
plägat beredas genom jämkning af utgifterna å andra poster. Detta
har äfven ägt rum i den senaste, af Eders Kungl. Maj:t för innevarande
år fastställda staten, och detta ehuru anslaget i sin helhet med samma
år ökats, och äfven för år 1907 torde enahanda förfaringssätt böra
användas för utgifternas begränsande.

En ytterligare anledning att framskjuta frågan om den vidare
utvidgningen af kartverket finner jag i den utredning, som för närvarande
pågår i anledning af från åtskilliga hushållningssällskap under
senaste tiden gjorda framställningar om vidtagande af åtgärder för att
påskynda och fullborda den ekonomiska uppmätningen af riket. Då
denna utredning fullbordats, torde frågan om de för kartverket erforderliga
arbetskrafterna åter böra tagas under öfvervägande.

I likhet med kartverkschefen finner jag det vara önskvärdt, att
äfven under år 1907 försök må göras med anställandet af civila topografi’
och topografaspiranter, och anser jag medel därtill böra beredas
på extra stat. Då så stora svårigheter mött för anställandet af dylika
aspiranter under år 1905, att endast en aspirant kunnat erhållas till
fältarbetena under samma år, samt kartverkschefen numera meddelat
mig, att ej heller därefter några dylika hittills kunnat antagas och att
ett anställande af topografaspiranter icke kan vara att förvänta förrän
möjligen under instundande vår, synas mig dessa förhållanden gifva
vid handen, att berörda extra anslag icke behöfver beräknas till så
stort belopp, som kartverkschefen föreslagit. Till dess vidare erfarenhet
vunnits, synes mig tillräckligt, om det för innevarande år för ändamålet
tillgängliga belopp, 12,200 kronor, göres tillgängligt äfven för år 1907.

I anslutning till kartverkschefens förslag anser jag äfven medel
böra afses för namngranskning under år 1907, och torde kostnaderna
härför böra i mån af tillgång få utgå af det extra anslag, som jag
tillstyrker Eders Kungl. Maj:t att af Iiiksdagen äska. Att härför afse
ett visst bestämdt belopp synes mig icke lämpligt, då dels det är
ovisst, huru stor del af anslaget, som behöfver tagas i anspråk för den
civila topografpersonalen, och dels äfven kostnaderna för namngranskningen
ej ännu kunnat genom vunnen erfarenhet tillförlitligen beräknas.
Den af kartverkschefen förslagsvis beräknade summan, 3,000 kronor,
synes mig icke vara för högt upptagen. Af det extra anslaget torde
jämväl i mån af tillgång böra bestridas sådana kostnader, som äro eu
följd af anställandet af ökad personal, såsom ökad uppassning, städ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

ning m. m. Hvad det extra anslagets belopp beträffar, föreslår jag,
på grund af hvad jag nu anfört, att detsamma måtte bestämmas till

15,200 kronor.

Såsom förut nämnts, finnes ej heller för innevarande år medel
tillgängliga för verkställande af namngranskning. Emellertid synes,
som om af det för året beviljade extra anslag skulle kunna beredas
åtminstone någon tillgång därtill. Då emellertid Riksdagens medgifvande
torde erfordras för att af detta anslag kunna för ändamålet
använda ytterligare medel, synes mig ett sådant medgifvande böra inhämtas
samt afse användandet härtill af ytterligare, förslagsvis, högst

3,000 kronor.»

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, beviljade 1905 års lagtima
Riksdag på extra stat för år 1906 ett anslag af 17,200 kronor för anställande
af ökad civil personal vid kartverket in. m. med rätt för
Kungl. Maj:t att däraf under år 1905 använda 5,000 kronor. I förenämnda
anslag ingick ett belopp af 1,000 kronor, afsedt för bestridande
af de med ortnamngranskningen för kartverkets räkning förenade
kostnader under åren 1905 och 1906. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, har sistnämnda belopp blifvit redan under år
1905 förbrukadt; och äskas nu dels rätt att af det till disposition
under innevarande år återstående anslaget 12,200 kronor få till bestridande
af kostnader för namnundersökningar använda 3,000 kronor,
dels ock att för år 1907 måtte för samma ändamål anvisas enahanda
belopp, 3,000 kronor. Ehuruväl sålunda kostnaden för ifrågavarande
arbete väsentligt öfverstigit hvad som för detsamma vid dess beslutande
beräknades, anser utskottet dock en sakkunnig granskning af de namn,
som skola å karta upptagas, vara af den vikt, att utskottet icke vill
motsätta sig anvisandet af de därför afsedda medel; och då utskottet
icke heller i öfrigt haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i detta
ämne föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må:

a) för anställande af ökad civil personal vid rikets
allmänna kartverk m. in. på extra stat för år 1907
anvisa ett anslag af 15,200 kronor; och

b) medgifva, att af det å extra stat för år 1906
för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk m. m. anvisade anslag af 17,200
kronor må till bestridande af kostnader för namn -

Utskottets

yttrande.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

undersökningar användas, utöfver förut beräknadt belopp
af 1,000 kronor, ytterligare högst 3,000 kronor.

Vägunderhållet på landet.

Ang. 53:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda fram kostnad

för ställning hemställer utskottet,

vägdelninqar.

[54.1

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa,
för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för
vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Särskilt 54:o) Kung], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

''"''synnerligt11 synnertyt betungade väghållning sdistrikt, på extra stat för år 1907 anvisa
betungade 150,000 kronor.

^distrikt9*'' I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

[-55 j anfört följande:

»Uti lagen angående vägliållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891 stadgas i dess 60 §, att utaf den för vägunderhåll
in natura uppskattade kostnad en tiondedel skall lämnas af statsmedel.
Från och med nästkommande år kommer, enligt den lydelse,
nämnda paragraf genom lagen den 20 juni 1905 om ändring i vissa
delar af förenämnda lag erhåller med ingången af år 1907, bidraget
af statsmedel att ökas till tre tjugondelar af uppskattade kostnaden
för underhållet af allmän väg, bro och färja.

I samma paragraf, sådan den lyder från och med ingången af år
1907, finnes omedelbart efter nämnda bestämmelse om statsbidrag infördt
följande''stadgande: »därutöfver må väghållningsdistrikt, som äro
med väghållning synnerligt betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning
af staten erhålla särskildt understöd i den mån medel, som för
sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.»

Detta nya stadgande har tillkommit med anledning af Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1900 angående revision af väglagen, hvari Riksdagen''
med afseende å 60 § anförde, bland annat, hurusom Riksdagen
ansåge det rättvist och billigt, att staten till de distrikt, där vägbördan
vore mest tryckande, lämnade större bidrag, än nu ägde rum, samt att
lämpligaste förfaringssättet härvid syntes vara, att Riksdagen till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande ställde ett särskildt för ändamålet anvisadt
anslag, och att åt Eders Kungl. Maj:t öfverlämnades att, efter pröfning

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

af omständigheterna i hvarje fall, bestämma såväl hvilka som skulle
komma i åtnjutande af förhöjdt statsbidrag som med hvilka belopp,
inom vissa fastställda gränser, detta skulle utgå. När sedermera af
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet inför Eders Kungl. Maj:t
i underdånighet anmäldes det förslag till ändringar i väglagen, som
nu — i hithörande del oförändradt — blifvit till lag upphöjdt, yttrade
departementschefen i nu ifrågavarande ämne följande:

»Liksom jag---icke kan annat än gilla förslaget om extra

statsunderstöd till sådana väghållningsdistrikt, som äro med väghållning
mest betungade, delar jag Riksdagens mening om lämpligaste sättet
för meddelande af ett sådant understöd. Kammarkollegium har ansett
detta böra i lagen uttryckas så, att distrikt, som äro med väghållning
synnerligt betungade, må kunna af staten erhålla särskild! understöd,
i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill
lämna tillgång och efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Denna formulering,
hvilken skulle afse ett tillägg till förevarande paragraf, synes mig
tillfredsställande. Den utsäger med tillräcklig tydlighet, att understödet
endast i jämförelsevis sällsynta undantagsfall skall kunna komma
i fråga. Den fastslår ej heller i något fall förmånen såsom någon rätt,
på hvilken skulle kunna göras lagligt anspråk. Den lägger i statsmakternas
hand att reglera det allmännas hjälp efter behof och omständigheter,
olika för olika tider och olika förhållanden samt oberoende
af själfva lagen. Och under sådana förhållanden kan förslaget
ej heller sägas gå utöfver försiktighetens gränser.

Betänkligheterna vid den föreslagna anordningen anknyta sig
egentligen till svårigheten att åstadkomma en någorlunda rättvis fördelning
af det anslag, som skulle komma att af Riksdagen för ifrågavarande
ändamål anvisas. Anspråk på delaktighet i detta komma
utan tvifvel att möta från långt flera distrikt, än att alla skola kunna
komma i åtanke, och i allt fall blir pröfningen för berörda fördelning
uppenbarligen ganska ömtålig. Yissa allmänna vägledande bestämmelser
torde emellertid härvid kunna uppställas till underlättande af sagda
pröfning.

Då dylika bestämmelser torde komma att ingå såsom villkor vid
dispositionen af det anslag, Riksdagen kan komma att för ifrågavarande
ändamål anvisa, vill jag här endast antyda några enligt min mening
lämpliga bestämmelser i berörda syfte. Såsom Riksdagen själf angifvit,
borde understödet, hvilket, liksom det ordinarie statsbidraget, alltid torde
böra sättas till viss kvotdel af den uppskattade väghållningskostnaden,
Bill. till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

begränsas till ett maximum, som icke i något fall finge öfverskridas.
Möjligen skulle ock kunna stadgas, att, där ett distrikt under ett visst
antal år varit i åtnjutande af understöd, samma distrikt icke därefter
finge, förrän efter viss tids förlopp, ånyo tilläggas sådan förmån. Vidare
borde i hvarje fall fordras så noggrann undersökning som möjligt
angående distriktets ekonomi och dess bärkraft genom förebringande
efter visst formulär af statistiska uppgifter för någon ej alltför kort
tidrymd rörande ej blott vägväsendet utan äfven andra förhållanden,
som här kunde anses inverka, såsom folkmängd, taxeringsvärden å fastigheter,
inkomstbevillning, kommunernas finanser o. s. v. Men härutöfver
borde naturligtvis också öfver hvarje ansökning afgifva^ utlåtanden
af samtliga lokalmyndigheter, däribland jämväl möjligen vederbörande
landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den
noggranna utredning, som på detta sätt borde kunna förväntas, borde
enligt min tanke erbjuda tillräckliga hållpunkter för ett afgörande,
så rättvist och billigt som skäligen kunde begäras.»

Det särskilda utskott, af hvilket Eders Kungl. Maj:ts förslag inom
Riksdagen behandlades, tillstyrkte godkännande af förslaget i hithörande
del. Med afseende åter å villkoren för åtnjutande af ifrågavarande bidrag,
hvars utdelning utskottet äfven för sin del funne måste blifva
nog så grannlaga, kunde utskottet icke i allo biträda de af departementschefen
härutinnan lämnade antydningar. Utskottet liölle nämligen
före, att bidraget, för att fylla sitt ändamål, måste blifva för ett och
samma distrikt så till vida permanent, att den omständighet, att distriktet
under ett visst antal år varit i åtnjutande af understöd, icke
borde utgöra hinder för distriktet att fortfarande, så länge medel vore
tillgängliga, få behålla bidraget, om behofvet eljest kvarstode oförminskadt.
Det syntes ock kunna ifrågasättas, huruvida icke bidraget
lämpligen borde, i regel åtminstone, disponeras endast till förmån för
sådana distrikt, hvilkas större väghållningsbörda hänförde sig till underhåll
af redan befintliga vägar. Till förekommande af distriktets betungande
med öfverhöfvan stora uppoffringar för vägars byggande torde
nämligen statens mellankomst måhända lämpligast kunna taga formen
af bidrag från det allmänna vägbyggnadsanslaget.

Med anledning af införandet i väglagen af ifrågavarande bestämmelse
om särskildt understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt
behagade Eders Kungl. Maj:t den 3 november 1905 anbefalla
kammarkollegium att inkomma med yttrande och förslag rörande det
belopp, som borde af Riksdagen äskas, samt de bestämmelser, som
borde gälla i afseende å dispositionen af samma medel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

Till följd häraf liar kammarkollegium afgifvit underdånigt utlåtande
af den 29 november 1905 och däruti anfört följande.

För bedömande af frågan om storleken af det anslag, som
hoi’de afses för nu ifrågavarande ändamål, saknade kollegium för
närvarande annan ledning än den, som kunde hämtas af de statistiska
uppgifterna vid af kollegium den 27 december 1902 afgifvet
underdånigt utlåtande angående revision af väglagen. Enligt
dessa uppgifter, hvilka afsåge förhållandena för år 1900, hade
vägskatten för de beskattningsföremål, som ej utgjorde vägunderhåll
in natura, i medeltal för rikets 368 väghållningsdistrikt uppgått
till 28 öre per vägfyrk. Då på grund af 60 § väglagen alla vägfyrkar
inom ett och samma distrikt skulle vara lika betungade, skulle alltså
nämnda siffra representera normalbelastningen per vägfyrk inom hela
riket för angifna år. Inom 41 distrikt (ungefär 11 procent) hade belastningen
uppgått till öfver 50 öre och inom 17 distrikt (omkring
''5 procent) — alla inom de norrländska länen— till 75 öre per vägfyrk.
Omsatta i kommunal skatteplikt skulle dessa siffror för jordbruksfastighet
motsvara, inom den förra kategorien öfver 83 öre och
inom den senare kategorien öfver 1 krona 25 öre per vanlig fyrk,
alltså i båda fallen en ganska tung skattebörda. Därest nu, såsom
kollegium för sin del tänkt sig, ifrågavarande statsunderstöd skulle
lämnas eller åtminstone kunna lämnas med det syfte och i den omfattning,
att belastningen per vägfyrk därigenom skulle nedbringas
till ett visst maximibelopp, som i sådant afseende kunde anses skäligt,
vore det tydligt, att, ju lägre detta maximum sattes, desto högre understödsbelopp
skulle erfordras — och tvärtom. Redan vid ett jämförelsevis
så högt belopp som 50 öre per fyrk skulle, sedt för hela riket,
statens understöd erfordras i en omfattning, som med hänsyn till
statens redan förut så stora uppoffringar för vägväsendet kollegium
ansett sig åtminstone för närvarande icke kunna ifrågasätta. För sin
del hade kollegium nu fäst sig vid det angifna högre beloppet, nämligen
75 öre per vägfyrk. Härvid hade kollegium dock egentligen afsett
att finna någon lämplig utgångspunkt för beräkning af anslagsbeloppet
i dess helhet, men däremot icke att fastslå detta belopp såsom
en ovillkorlig norm vid anslagets fördelning. Ty om också ett distrikt,
där vägbördan per vägfyrk öfverstege 75 öre, under alla förhållanden
måste anses vara med väghållning synnerligt betungadt, vore det därför
icke sagdt, att vid tiden för anslagets fördelning, då man hade att
röra sig med andra och tillförlitligare siffror än som nu stode till
buds, just detta belopp kunde vara företrädesvis passande, och i allt

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fall måste äfven andra synpunkter än själfva väghållningen vid pröfningen
öfva inflytande.

Vidare finge kollegium redan här framhålla, hurusom kollegium,
med afvikelse i viss mån från särskilda utskottets uttalande, nu afsåge
ej ensamt vägunderhållet, utan väghållningskostnaden i dess helhet. Det
syntes förhålla sig så, att de mest betungade distriktens vägbörda i
allmänhet till största delen berodde på dryga utgifter för vägbyggnader,
och att, om man endast toge hänsyn till vägunderhållet, belastningen
per vägfyrk endast i mycket sällsynta undantagsfall kunde nå upp till
75 öre. Enligt kollegii åsikt förefunnes emellertid icke något skäl att
från beräkningen utesluta någon som helst utgift för väghållningen,
under förutsättning blott att den verkligen och lagligen drabbade de
väghållningsskyldige, då nämligen alla sådana utgifter måste vara för
dem lika kännbara oafsedt de särskilda ändamål, för hvilka de utginge.
En annan fråga vore, huruvida icke, för åvägabringande af ett fullt
egentligt förhållande mellan det nu ifrågasatta anslaget samt anslaget
till bidrag för anläggning af nya eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar, sistnämnda anslag borde i lämplig mån förhöjas
och i sammanhang därmed villkoren för åtnjutande af bidrag
därifrån jämkas därhän, att undantagsvis, nämligen med afseende just
å synnerligt betungade distrikt, statsbidraget kunde få uppgå till hela
den beräknade kostnaden för vederbörande arbete och ej, såsom nu,
endast till två tredjedelar däraf. Genom en sådan anordning kunde
det nu ifrågavarande anslaget naturligen högst väsentligt nedbringas,
på samma gång man undginge den oegentlighet, att anslaget eljest
faktiskt i hufvudsak komme att betjäna samma ändamål som det
vanliga vägbyggnadsanslaget. Frågan om en förändring i berörda hänseende
förelåge emellertid icke nu och kollegium saknade därför anledning
att närmare inlåta sig på densamma. Den syntes i annat sammanhang
komma under beaktande, i hvilket afseende kollegium tilläte sig
erinra, hurusom den s. k. N or rl a n d sk o mmitté ns förslag innebure uppslagjust
i denna riktning. Men om man sålunda ur nu angifna synpunkt
för närvarande hade att räkna med ett relativt större anslagsbehof,
borde å andra sidan ej förbises, att vissa ändringar i väglagen måste
verka till förminskning af detta behof. Så vore förhållandet med de
nya bestämmelserna om förhöjdt ordinarie bidrag till vägunderhållet,
om väsentlig ökning i vägskatteplikten för annan fastighet än jordbruksfastighet
och, framför allt, för allmänningsskogarna, samt om förpliktelse
till deltagande i väghållningen för vissa hittills frikallade slag af inkomst.
Det ville dock synas som om för de mest betungade distrikten

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

verkningarna af dessa förändringar icke skulle blifva dess mera afsevärda
och i alla händelser icke så betydande, att därigenom skulle
komma att i någon nämnvärd mån nedbringas antalet af de distrikt,
där väghållningsbördan, uttryckt i belastning per vägfyrk, öfverskrede
den af kollegium antagna gränsen. Med tillämpning af nämnda lagändringar
på förhållandena för år 1900 — dock med beräkning af
vägfyrktalet å allmänningsskogar efter samma grund som för annan än
jordbruksfastighet — hade kollegium funnit, att af de sjutton distrikt,
där vägskatten å andra än i naturaväghållet deltagande beskattningsföremål
öfverstigit 75 öre per vägfyrk, endast tre skolat för nämnda
år nedflyttas i gruppen för distrikt med vägskatt under detta belopp.
I fråga om de öfriga fjorton hade för vägbördans nedbringande till
angifna mått erfordrats för samma år i extra statsunderstöd ett belopp
af sammanlagdt 257,000 kronor, fördeladt på vederbörande distrikt
sålunda:

Ramsele	tingslags .................	............... 11,800	kronor
Lits	33 ...................	................. 124,100	33
Offerdals	33 ...................	................. 12,500	33
Bergs	33 ................	................ 13,100	33
Hackås och	Näs ,, ..................	.............. 9,800	33
Degerfors	33 ................	................ 34,100	33
Sorsele	sockens .................	2,100	33
Stensele	33 ...................	................ 6,400	33
Fredrika	33 ..................	.................. 7,500	33
Dorotea	33 ..................	................. 2,700	33
Älfsby	33 ..................	................. 1,600	33
Nedertorneå	—Karl Gustafs ................	................. 5,000	33
Korpilombolo—Tärendö .................	................ 8,000	33
Juckasjärvi	tingslags ..................	................ 18,300	33

Toges för jämförelses skull maximibelastningen per vägfyrk så låg
som 50 öre, skulle antalet distrikt, hvilka ensamt på grund af nyssnämnda
lagändringar skolat för angifna året utgå ur gruppen för distrikt,
beskattade öfver detta maximum, utgjort af gruppens hela antal, fyrtien,
endast två, och för bördans nedbringande till 50 öre per vägfyrk inom
de öfriga trettinio skulle kräfts i understöd tillsammans 507,100 kronor.

Det vore emellertid uppenbart, att väghållningsbördan i dess här
afsedda vidsträcktare bemärkelse kunde växla högst betydligt inom ett
och samma distrikt för olika år. Inom Lits tingslags väghållningsdistrikt
till exempel, där väghållningskostnaden enligt uppgifterna för

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1900 utgjort ej mindre än omkring 160,000 kronor, beräknades
enligt för kollegium tillgänglig upplysning samma kostnad för år 1906
till allenast ungefär 90,000 kronor. Och inom Degerfors tingslags
väghållningsdistrikt, där vägskatten år 1900 uppgått till det synnerligen
höga beloppet af 1 krona 98 öre per vägfyrk, upptoges skatten för
nästkommande år till endast 70 öre för samma slags fyrk. Att under
sådana omständigheter grunda anslagsberäkningen endast på förhållandena
under ett visst år måste blifva mycket vanskligt, men för närvarande
gåfves icke någon annan utväg. För framtiden och särskild!
till vägledning för beräkning och fördelning af ifrågavarande anslag
vore kolligeum betänkt på att söka åstadkomma och för Eders Kung!
Maj:t årligen framlägga en ingående och omfattande statistik öfver
vägväsendet och hade redan vidtagit åtgärd i nämnda syfte. Med
sådana abnorma förhållanden som de, hvilka under år 1900 ägt rum
inom Lits tingslags väghållningsdistrikt, syntes man emellertid för framtiden
ej behöfva räkna.

Med hänsyn till anförda omständigheter hade kollegium föreställt
sig, att ett anslagsbelopp af 200,000 kronor skulle för närvarande
kunna föreslås såsom för ändamålet någorlunda passande.

Med afseende å de årligen växlande förhållandena i fråga om
väghållningsbördans tyngd syntes det lämpligast, att anslaget bestämdes
allenast för ett år i sänder och sålunda anvisades endast på extra stat.
Om någon permanens i understödet för hvarje distrikt syntes, så länge
eller för så vidt som det skulle afses till lindring i mera tillfälliga
utgifter för vägbyggnader, icke kunna blifva tal.

I sin förut åberopade skrifvelse hade Riksdagen uttalat, att
understödet för hvarje distrikt skulle bestämmas inom vissa fastställda
gränser. I afseende härå hade kollegium, med ledning af det vid förut
framlagda beräkningar befunna förhållandet mellan den totala väghållningskostnaden
och det för vägbördans nedbringande till den af kollegium
antagna nivå erforderliga belopp inom vederbörande distrikt, trott sig
lämpligen kunna föreslå, att understödet finge sättas till högst hälften
af distriktets hela väghållningskostnad. Härvid syntes böra afses kostnaden
sådan den efter vederbörligt utgiftsförslag och gällande väguppskattning
beräknades utgå för det år, understödet afsåge, och vidare
endast den effektiva kostnaden, hvadan alltså afdrag borde ske för
såväl det ordinarie statsbidraget som andra distriktet möjligen tillkommande
bidrag eller särskilda inkomster. Att i öfrig! fastställa
något maximum eller minimum för anslaget hade kollegium ej ansett
erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

Genom nyss angifna maximibegränsning af understödet kunde
visserligen inträffa, att understödet för något distrikt icke komme att
förslå till lindring af vägbördan i den omfattning, som skulle följa af
den vid anslagets fördelning efter sig då företeende omständigheter
lämplig befunna allmänna norm för utskiftningen. Men å andra sidan
syntes det vara angeläget att tillse, att icke af anslaget i dess helhet
uppslukades så stor del till förmån för ett enda distrikt, att därigenom
kanske flera andra, ehuru i afsevärdt stort behof däraf, ginge helt och
hållet miste om understöd.

Med afseende å dispositionen af det understöd, som kunde varda
för hvarje distrikt bestämdt, ansåge kollegium ur alla synpunkter
lämpligast, att beloppet omedelbart tillfördes vägkassan. För en
sådan — alltid besvärlig — utdelning bland väghållarna, som skulle
äga rum med det ordinarie statsbidraget till väghållningen, saknades
nämligen här allt skäl.

Understödet syntes böra från statskontoret genom Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utbetalas till vederbörande vägstyrelse.

Beträffande slutligen ordningen för ansökning om delaktighet i
ifrågavarande anslag och dessa frågors behandling, syntes till en början
böra föreskrifvas, att distrikt, som önskade komma i åtnjutande af
sådan förmån, skulle genom sin vägstyrelse härom göra ansökning,
hvilken, ställd till Eders Kungl. Maj:t, skulle ingifvas till Eders Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande inom viss dag af året näst före
det, för hvilket understödet skulle utgå. Denna termin syntes lämpligen
böra bestämmas till den 1 juli. Kollegium afsåge härvid, dels
att vägstyrelsen måtte kunna vid ansökningen foga sitt förslag till
inkomst- och utgiftsstat för vägkassan, hvilket förslag i första rummet
måste blifva vägledande för ansökningens pröfning och jämväl, efter
hvad förut sagts, måttgifvande för understödets maximibelopp, men
hvilket icke med anspråk på tillförlitlighet kunde uppgöras förrän under
juni månad, och dels att Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut måtte kunna
meddelas så tidigt, att det kunde föreligga till efterrättelse vid de väghållningsskyldiges
ordinarie vägstämma i oktober månad, då pröfning
och fastställelse af vägkassans stat skulle äga rum. Vid ansökningen,
som syntes böra beledsagas af yttrande utaf vederbörande kronofogde,
syntes i öfrigt böra fogas ej mindre behörigen styrkta utdrag af vägkassans
räkenskaper för de fem sistförflutna åren, än äfven, enligt
formulär, som af Eders Kungl. Maj:t bestämdes, likaledes styrkta uppgifter
angående såväl vägväsendet som andra på frågan inverkande ekonomiska
förhållanden inom distriktet, särskildt den kommunala beskattningen.

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Denna senare syntes nämligen böra kunna få den betydelse, att ett
distrikt med hög vägskatt, men jämförelsevis goda kommunala finanser
inom dithörande socknar borde få stå tillbaka för ett distrikt med
något mindre väghållningstunga, men anmärkningsvärdt högre kommunal
skattebörda än det förra. Öfver ansökningen syntes Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande böra inhämta yttrande af vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, hvarefter handlingarna borde af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande till Eders Kungl.
Maj:t insändas före den 15 augusti, på det att nådigt beslut måtte
kunna meddelas före den 1 oktober.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kollegium i underdånighet
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen
att dels till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt
på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 200,000 kronor, dels ock
i afseende å dispositionen af dessa medel fastställa följande bestämmelser
:

Mom. 1. Väghållningsdistrikt, som önskar komma i åtnjutande
af understöd från ifrågavarande anslag, skall därom genom vägstyrelsen
göra ansökning, hvilken, ställd till Kungl. Maj:t, bör till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet ingifvas inom den 1 juli året näst före det,
för hvithet understödet skall utgå. Vid ansökningen foge vägstyrelsen,
förutom yttrande af kronofogden i orten, tillika ej mindre det af vägstyrelsen
uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan
för nästföljande år, än äfven dels behörigen styrkta utdrag af vägkassans
räkenskaper för de fem sistförflutna åren, dels ock eljest erforderliga,
likaledes styrkta uppgifter enligt formulär, som af Kungl. Maj:t
fastställes.

Mom. 2. Öfver ansökningen skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inhämta yttrande af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och därefter insända handlingarna med eget utlåtande
till Kungl. Maj:t före den 15 påföljande augusti, på det att nådigt
beslut må kunna meddelas före den 1 näst därefter infallande oktober.

Mom. 3. Understöd må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst
hälften af distriktets hela väghållningskostnad enligt ofvan berörda
utgiftsförslag och den af vederbörande särskilda nämnd verkställda
uppskattning af vägunderhållet den tid mark är bar, allt med afdrag
af det ordinarie statsbidraget till detta vägunderhåll eller andra distriktet
tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.

Mom. 4. Understöd, som kan varda beviljadt, skall från stats -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 161

kontoret genom Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande utbetalas
till vägstyrelsen för att ingå i distriktets vägkassa.

Uti 60 § i väglagen, sådan denna paragraf lyder från och med ingången
af år 1907, finnes icke, i sammanhang med stadgandet om särskild!
understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt, någon bestämmelse
om de grunder, efter hvilka dylikt understöd skall utgå,
utan i paragrafen sägs endast, att understöd kan efter Eders Kungl
Maj:ts pröfning utgå i den mån medel, som för sådant ändamål må
vara anslagna, därtill lämna tillgång. För bestämmandet af storleken
af det anslag, som för ändamålet bör vara för Eders Kungl. Maj:t
tillgängligt, lämnar lagen icke vidare vägledning än att det sägs, att
väghållningsdistrikt skall för att kunna komma i åtnjutande af understödet
vara med väghållning synnerligt betungadt. Frågan blir då
först, hvad i detta sammanhang får räknas såsom väghållning, samt
därefter, i hvilka fall ett distrikt är att anse såsom däraf synnerlig-!
betungadt.

Hvad då först angår frågan om, hvad med väghållning bör förstås,
kan jag härutinnan icke annat än dela kammarkollegii uppfattning,
att i förevarande sammanhang med väghållning bör afses icke endast vägunderhållet
utan väghållningskostnaden i dess helhet. Yäl är det sannt,
att, om i den väghållningskostnad, som vid bestämmande af särskild!
understöd får tagas i betraktande, inräknas utgifter för anläggning af
väg, understöd till vägens anläggning kan komma att lämnas utöfver

de två tredjedelar af kostnaden, hvartill från vägbyggnadsanslaget kunna
hafva anvisats medel, men å andra sidan är det obestridligt, att kostnad
för vägbyggnad kännes lika tryckande som annan väghållningskostnad
och oftast torde vara den, som åstadkommer de tyngsta bördorna.
Äfven om för öfrigt för framtiden större bidrag skulle komma att
lämnas ekonomiskt svaga distrikt till deras vägbyggnader, anser jag,
att de bördor, som på grund af nuvarande bestämmelser påhvila
distrikt, böra vinna lättnad genom särsldldt understöd. Någon fara
för missbruk tror jag dessutom icke föreligga. Man bör nämligen
ihågkomma, dels att frågan om hvilka vägar, som skola byggas, icke
afgöres af distrikten utan af offentlig myndighet, dels ock att det
understöd, som här afses, icke kan af väghållningsdistrikt på förhand
med säkerhet beräknas, då dess tilldelande beror af pröfning i
hvarje särskild! fall af behofvet samt på, huruvida medel finnas för
ändamålet tillgängliga. För öfrigt synes mig den föreslagna begränsningen
af understödet till hälften af distriktets väghållningskostnad
Sill. till Riksd. Prof.. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 21

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ägnad att verka inskränkning i ett väghållningsdistrikts benägenhet
att med tanke på bidrag från ifrågavarande anslag göra öfver höfvan
stora utgifter för väghållning. Denna begränsning synes mig därför
välbetänkt.

Hvad härefter angår frågan, i hvilka fall ett väghållningsdistrikt
skall anses med väghållning synnerligt betungadt, anser jag
det olämpligt att för bedömande häraf på förhand uppställa regler,
utan bör frågan härom afgöras af Eders Kungl. Maj:t efter omständigheterna
i hvarje särskildt fall. Därvid synes mig hänsyn böra tagas såväl
till distriktets bärkraft som ock till storleken af de bördor i öfrigt,
som tynga detsamma.

En följd af hvad jag nu anfört beträffande olämpligheten
att på förhand fastslå regler för ifrågavarande bidrags utgående blir
att storleken af det anslag, som kan för ändamålet behöfvas, icke kan
med säkerhet beräknas, äfven om man, såsom nu icke är fallet, hade
tillgängliga statistiska uppgifter rörande de faktorer, som därvid böra
verka bestämmande. Kammarkollegium har såsom ett lämpligt belopp
föreslagit 200,000 kronor. Jag anser emellertid försiktigheten kräfva;
att till en början de för ändamålet tillgängliga medlen starkare begränsas,
och föreställer mig, att ett belopp af 150.000 kronor skulle
vara lämpligt.

Beträffande de af kammarkollegium föreslagna bestämmelser
rörande ansökningar om erhållande af understöd samt dessa ansökningars
vidare behandling har jag i hufvudsak icke något att erinra,
och torde Eders Kungl. Maj:t i dessa delar framdeles i sammanhang
med disposition af blifvande anslag vilja fatta beslut.

Däremot torde frågan om grunderna för bidragens bestämmande,
i hvad de kunna på förhand fastslås, samt för bidragens utbetalning
böra underställas Riksdagens pröfning. Såsom sådana hufvudgrunder får
jag föreslå: att understöd må bestämmas till högst hälften af distrikts
hela väghållningskostnad enligt af vägstyrelsen uppgjordt förslag till
inkomst- och utgiftsstat för vägkassan för nästföljande år samt den af
vederbörande särskilda nämnd verkställda uppskattning af vägunderhållet
den tid mark är bar, allt med afdrag af det ordinarie statsbidraget
till detta vägunderhåll eller andra distriktet tillkommande
bidrag eller särskilda inkomster, samt att understöd, som kan varda
beviljadt, skall utbetalas till vägstyrelsen för att ingå i distriktets
vägkassa.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

I anledning af de utaf kammarkollegium angifna bestämmelser
beträffande dispositionen af förevarande anslag bar utskottet velat
ifrågasätta lämpligbeten af föreskriften om att vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts yttrande skall inhämtas öfver väghållningsdistriktets
ansökan om understöd i omförmälda afseende, då
ju detta är ett ämne, som icke torde ligga inom området för förvaltningsutskottets
verksamhet.

Mot det af Kung!. Maj:t föreslagna anslagets belopp har utskottet
icke haft något att erinra, och då utskottet äfven anser sig böra förorda
de för bidragens bestämmande och utbetalning af Kungl. Maj:t
föreslagna hufvudgrunder, får utskottet hemställa

att Riksdagen må:

a) till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt
på extra stat för år 1907 anvisa
150,000 kronor; samt

b) fastställa följande hufvudgrunder för understödens
utgående, nämligen:

att understöd må bestämmas till högst hälften
af distrikts hela väghållningskostnad enligt af vägstyrelsen
uppgjordt förslag till inkomst- och utgiftsstat
för vägkassan för nästföljande år samt den af
vederbörande särskilda nämnd verkställda uppskattning
af vägunderhållet den tid mark är bar, allt
med afdrag af det ordinarie statsbidraget till detta
vägunderhåll eller andra distriktet tillkommande bidrag
eller särskilda inkomster, samt

att understöd, som kan varda beviljadt, skall
utbetalas till vägstyrelsen för att ingå i distriktets
vägkassa.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

55:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på extra
stat för år 1907 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 60,000
kronor, att användas till förekommande och hämmandn af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år

Utskottets

yttrande.

Förekommande
och
hämmande af
tuberkelsjukdomar
hos
nötkreaturen.

[56.]

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1906 icke blifVit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag
må under år 1907 för enahanda ändamål användas.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
har Riksdagen på extra stat för hvarje år från och med år
1898 anvisat anslag till växlande belopp. Då chefen för jordbruksdepartementet
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1905 anmälde
behofvet af anslag för ifrågavarande ändamål under år 1906, anförde
han, att det kunde med tämlig visshet påräknas, att vid 1905
års slut skulle finnas en behållning å de för ändamålet tillgängliga
medlen af omkring 15,000 kronor, hvadan, då landtbruksstyrelsen
beraknat behofvet af medel härtill under år 1906 till 60,000 kronor,
ett anslag å 45,000 kronor borde äskas. I enlighet med Eders KungL
Maj:ts i öfverensstämmelse härmed framlagda förslag beviljade Riksdagen
för detta ändamål för innevarande år ett anslag å 45,000 kronor,
hvarjämte Riksdagen medgaf, att behållningen å det för år 1905 för
samma ändamål beviljade anslag finge under år 1906 för ändamålet
användas.

I underdånig skrifvelse den 30 november nästlidna år har landtbruksstyrelsen,
som ansåge, att medel för samma ändamål fortfarande
borde utverkas, anfört följande.

Statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningar förelåge
numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början
den, 15 oktober 189/ till och med år 1904, hvarjämte en preliminär
statistik för år 1905 intill den 1 september utarbetats, b vilka samtliga
uppgifter vore sammanförda i nedanstående tabell.

År.	l \| Samman- För första gången lagda . pröfvade besättningar. 1 antalet	Antal besättnin-gar reak-tionsfria vid första undersök-ningen.	Ompröfvade besättningar.
i under- 1sökta djur. Antal.	Antal djur inom dessa.	% rea-geran-de af djuren.	Antal i 4jur ! geran- inom dessa, j de af i djuren.
!,6/io 1897-	1 \| —1898; 63,374 1,651	48,677	31,7	570	! I 130 6,970 9,3
1899	1 53,601 1,325	37,994	27,5	532	246! 13,150 i 7,1
1900	\| 68,615 1,528	43,988	31,4	574	479! 22,113 5;s
1901	65,682 1,391	34,595	35,4	537	602'' 27,016 5,8
1902	56,613'' 997	23,259	30,0	445	665\| 29,451 4,8 j
1903	! 58,768 895	19,253	29,4	387	740 34,473 5,4 j
1904	! 61,801 914	19,049	27.0	370	8121 36,197 ! 4,7
1905	till V9 42,365 765	15,086	27,8	293	602 27,279 \| 5,3
Summa ''470,8*19 9,466	241,901	—	3,708	— !--—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

Af denna tabell framginge, bland annat, att arbetet mot tuberkulosen
inom ladugårdarna för hvarje år omfattats af landtmännen
med större intresse. Det hade också ledt till allt gynnsammare resultat,
hvarför såsom bevis kunde anföras, att vid 1904 års ompröfningar 410
besättningar om 12,538 djur varit reaktionsfria, medan motsvarande
tal för år 1903 utgjort 337 besättningar om 11,257 djur.

Vidkommande storleken af det belopp, som ansåges böra af Riksdagen
äskas för år 1907 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, ville landtbruksstyrelsen erinra,
hurusom hushållningssällskapens i Stockholm under november månad
1905 samlade ombud uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift,
hvaröfver landtbruksstyrelsen genom nådig remiss den 23 i samma
månad anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande, hemställt, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t låta vidtaga sådan ändring i villkoren
för erhållande af understöd vid bemödanden till förekommande och
hämmande af tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, att rätten
till täflan om anslaget finge tillkomma alla de djurägare, som vore
berättigade att deltaga i premieringen af nötboskap enligt § 5 mom. 2
i Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente den 11 november
1904 för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen inom
riket, samt att anslaget finge utgå såsom belöning för vidtagna lämpliga
åtgärder mot tuberkulos. Ehuru landtbruksstyrelsen ansåge tiden
då ännu icke vara inne att afgifva det öfver berörda framställning infordrade
utlåtandet, ville dock styrelsen i detta sammanhang framhålla
att, äfven om Eders Kungl. Maj:t skulle vid pröfning af berörda framställning
finna godt att till densamma lämna bifall, detta dock icke
skulle inverka på behofvet af medel för nu ifrågavarande ändamål
under år 1907.

I öfrigt ville landtbruksstyrelsen, beträffande berörda medelsbehof
för sistnämnda år, erinra, att landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
af den 17 november 1905, angående användande af det utaf Riks -dagen för år 1906 anvisade anslag till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen in. m., beräknat, att samma
års anslag tillsammans med förefintliga för ändamålet användbara besparingar
skulle uppgå till omkring 60,000 kronor. Då detta belopp
i likhet med föregående år ansåges kunna beräknas komma att under
år 1906 åtgå, ansåge landtbruksstyrelsen det icke vara sannolikt, att
vid sistnämnda års slut skulle finnas någon behållning å ifrågavarande
medel att kunna tagas i anspråk för år 1907.

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Frostminsknmgsanslag.

Norrländskt
afdikningsanslag.

[57, 58.]

Som undersökningarna med tuberkulin från och med år 1904
visat sig vara i starkt tilltagande, syntes det emellertid icke vara rådligt
att beräkna medelsbehofvet för år 1907 till samma belopp som för
år 1906, utan något högre, för att icke undersökningarna, såsom fallet
varit åren 1898 och 1899, skulle under år 1907 behöfva af brytas till
följd af brist på medel. Till förekommande häraf borde medelsbehofvet
för sistnämnda år beräknas till 70,000 kronor.

Den plan, som hittills följts i striden mot kreaturstuberkulosen,
synes fortfarande böra i hufvudsak tillämpas, äfven om jämkningar å
densamma möjligen finnas böra äga rum.

I fråga om behofvet af medel för ändamålet, synes mig den af
landtbruksstyrelsen framlagda beräkning gifva vid handen, att det belopp,
som för ifrågavarande ändamål bör för år 1907 af Riksdagen
äskas, kan begränsas till 60,000 kronor.»

I anslutning till hvad Kung!. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) på extra stat för år 1907 till Kung! Maj:ts
förfogande ställa ett anslag af 60,000 kronor, att
användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen,

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1906
icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade
anslag, må under år 1907 för enahanda ändamål
användas.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

56:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen
dels att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikning sanslag et, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning
af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 500,000 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

167

äfvensom godkänna de allmänna villkor ock bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag, som i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 13 sistlidne januari
föreslagits;

dels ock att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd,
ett belopp af 200,000 kronor;

äfvensom ej mindre besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget
skola tillämpas nu gällande allmänna villkor och bestämmelser angående
statsbidrag till frostminskningsföretag, än äfven medgifva, att
Kungl. Maj:t skulle äga att, vid behof och i den mån allmänna frostminskningsanslaget
därtill lämnade tillgång, af detta anslag disponera
medel till enahanda ändamål och under enahanda villkor, som gällde
för det norrländska afdikningsanslaget.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni 1901 hemställt, bland
annat, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom
lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den själfägande jordbrukande
befolkningens ställning i Norrland och Dalarne kunde vidmakthållas
och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,
samt, så snart ske kunde, för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
förhållandena kunde föranleda, fann Eders Kungl. Maj:t, i anledning
af denna skrifvelse, den 7 juni 1901 godt tillsätta en kommitté — den
s. k. norrlandskommittén — med uppdrag att verkställa utredning uti
förevarande hänseende och därefter, i den mån utredningen därtill
gåfve anledning, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt
förslag.

Efter det nämnda kommittés arbeten blifvit fullständigt afslutade,
har kommittén med underdånig skrifvelse den 27 oktober 1904 öfverlämnat
slutligt betänkande och därvid, bland annat, uti punkten 14
gjort framställning om inrättande af en särskild dikningsfond för norra
Sverige.

Till stöd för denna framställning har kommittén hufvudsakligen
anfört: att flerstädes i norra Sverige de särskilda brukningsdelarna
behöfde genom nyodling och jordförbättring ansenligt förstärkas för

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att kunna blifva i stånd att gifva sin åbo och hans familj deras nödtorftiga
bärgning såsom jordbrukare; att de särskilda bönderna i allmänhet
likväl icke hade en så stark ekonomisk ställning, att de kunde
nedlägga sitt arbete på något, som först efter åtskilliga år gåfve ökade
inkomster; att det därför utan tvifvel vore af vikt att undersöka, om
genom statens mellankomst dylik nyodling och jordförbättring skulle
kunna underlättas i vidsträcktare mån, än hvad för närvarande ägde
rum; att två särskilda fonder, afsedda att understödja utdikningen af
sänka marker, redan funnes inrättade, nämligen den s. k. frostminskningsfonden
samt odlingslånefonden, den förra då uppgående till 500,000
kronor och afseende att genom anslag utan återbetalningsskyldighet
understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd, med
belopp till högst hälften af den beräknade kostnaden enligt af Eders
Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan, samt den senare uppgående till
1,000,000 kronor och afseende att genom lån understödja odling af
sänka trakter; att i Norrland och Dalarne det nästan uteslutande vore
frostminskningsfonden, som anlitades; att, då de frostförande myrarna
och sankmarkerna i norra Sverige till stor del vore odlingsbara, de
utdikningar, som med anslag från sistnämnda fond kommit till stånd
i ändamål att minska frostländigheten för närliggande bygd, på samma
gång efter längre eller kortare tid beredt tillfälle till odling och sålunda
befordrat uppodlingen, hvarvid likväl många företag, afseende
odling, icke kunnat tillgodoses; att, därest dessa myrars torrläggning
skulle kraftigare, än som för närvarande skedde, befrämjas, detta måste
ske genom anslag och ej genom lån; att den.naturliga utvägen därför
syntes vara, att eu särskild dikningsfond för norra Sverige inrättades,
ur hvilken anslag lämnades för myrutdikningar eller vattenaftappningar,
vare sig ändamålet med vattenafledningen vore uppodling af till åker
eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närliggande
bygd, därvid samma grunder i öfrigt, som gällde beträffande den nuvarande
frostminskningsfonden, borde lända till efterrättelse; att kommittén
likväl ansåge sig icke kunna ifrågasätta, att denna fond skulle
gälla vattenafledningar i andra delar af landet än de fyra nordligaste
länen, där jordbruket i allmänhet måste anses svagare samt den jordbrukande
befolkningens ställning mera hotad än i Kopparbergs och
Gäfleborgs län; att enligt bestämmelserna angående frostminskningsfonden
anslagen finge, såsom nämndt, sättas till högst hälften af den
beräknade kostnaden för vattenafledningen enligt den fastställda arbetsplanen;
att i denna kostnad alltså icke inginge den undersöknings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

och förrättningskostnad, sökanden finge vidkännas för att kunna få
arbetsplanen till stånd; att med afseende på den ifrågasatta dikningsfonden
emellertid syntes kunna medgifvas sökanden den ytterligare
fördel, att anslaget finge bestämmas så, att staten vidkändes jämväl
hälften af nämnda undersöknings- och förrättningskostnad; att, hvad
anginge fondens storlek, kommittén ansett, att tillsvidare borde årligen
anvisas ett belopp af 500,000 kronor, enär anslagen till frostminskningsföretag
under de senaste åren i de fyra nordligaste länen uppgått
till omkring 350,000 kronor och det kunde förutses, att intresset för
odlingsföretag komme att alltjämt ökas; samt att intet hindrade, att
i de fyra nordligaste länen fortfarande anlitades äfven de nuvarande
fonderna, men att anledningen att begagna dessa fonder emellertid försvunne
därigenom, att den nya fonden erbjöde gynnsammare villkor.
På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt, att till
en dikningsfond för Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län måtte årligen afsättas ett belopp af 500,000 kronor och
att af denna fond måtte för befrämjande af myrutdikningar och vattenaftappningar,
vare sig ändamålet med vattenafledningen vore uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, till jordbrukare lämnas anslag utan återbetalningsskyldighet
till högst hälften af den beräknade kostnaden för
vattenafledningen enligt fastställd arbetsplan jämte den undersökningsoch
förrättningskostnad, sökanden fått vidkännas i anledning af arbetsplanens
upprättande, hvarvid i öfrigt med afseende å anslag från fonden
borde gälla enahanda bestämmelser som i fråga om anslag från frostminskningsfonden.

Genom särskilda nådiga remisser infordrade Eders Kungl. Maj:t
underdåniga utlåtanden öfver norrlandskommitténs nu ifrågavarande
framställning från Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i de fyra
län, för hvilka fonden enligt förslaget skulle vara afsedd, äfvensom
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen och från
statskontoret. Ur de med anledning häraf inkomna yttrandena anhåller
jag att få meddela följande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län har,
då den föreslagna nya fonden uppenbarligen skulle blifva det norrländska
jordbruket till stort gagn, förordat bifall till hvad kommittén
därom föreslagit och förklarat sig icke hafva funnit anledning till
erinran mot de föreslagna villkoren för fondens användande.

Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Utlåtanden
öfver kommitténs
förslag.

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län bär likaledes
förklarat sig anse, att förslaget skulle, om det genomfördes, bidraga
till jordbrukets befrämjande, samt meddelat, hurusom af statens
landtbruksingenjör i länet framhållits behofvet af systematisk och ordnad
utdikning af myrar, mossar och kärrtrakter och af att staten, i
synnerhet vid större utdikningsföretag, lämnade ej allenast bidrag utan
återbetalningsskyldigket intill halfva kostnaden för företaget utan äfven
lån till jordägarne för gäldande af den på dem belöpande del af kostnaderna
på samma villkor, som gällde för bidrag från odlingslånefonden.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för egen del förklarat sig
anse det vara i hög grad önskvärdt, att anordningar i denna riktning
kunde komma till stånd.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har
på det lifligaste förordat bifall till förslaget.

Jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län
har lifligt tillstyrkt ifrågavarande förslag samt anfört, att ett bifall
därtill helt visst skulle säkert och kraftigt leda till det mål, som
åsyftats med kommitténs verksamhet. Det synnerligen gynnsamma och
lysande resultat, som uppnåtts genom de redan lämnade anslagen ur
frostminskningsfonden, innebure den säkraste och tryggaste garantien
för att anslag från den af kommittén föreslagna dikningsfonden skulle
i högsta grad främja jordbrukets utveckling i Norrland. Då vid smärre
företag, som erhållit anslag ur frostminskningsfonden, det visat sig, att
undersöknings- och förrättningskostnaden uppgått till en afsevärd del
af det erhållna anslaget, skulle den af kommittén föreslagna bestämmelsen,
att samma kostnader finge inräknas i vattenafledningskostnaden,
i hög grad främja torrläggning af frostförande marker af mindre omfång.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landfbruksstyrelsen hafva
uti sitt den 31 maj 1905 afgifna underdåniga utlåtande erinrat, hurusom
största delen af de till frostminskningsföretag anvisade statsbidrag
utgått till företag inom de fyra nordligaste länen, men att likväl, såsom
af norrlandskommitténs betänkande inhämtades, åtskilliga företag
på grund af gällande bestämmelser för fonden icke kunnat erhålla anslag
från densamma.

För vinnande af en säker inblick i de förhållanden, som betingat,
att de anslagsmedel, som hittills beviljats till vattenafledningsföretag,
icke kunnat komma till den användning inom de norrländska länen,
som önskligt varit, hafva styrelserna lämnat följande öfversikt af de
bestämmelser, som gällt i fråga om dylika anslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

För befrämjande af utdikningar och aftappningar af sänka trakter
och sjöar inom rikets mellersta och södra län ställde Riksdagen från och
med 1840-talet en särskild fond till Eders Kungl. Maj:ts disposition att användas
såsom låneunderstöd till dylika företag, hvaremot för befrämjande
af vattenaftappningar i de norra länen beviljades särskilda medel, hvarifrån
understöden utgingo i form af statsanslag. Då de förhållanden,
hvilka ursprungligen föranledt denna skillnad, icke vidare ansågos förefinnas,
vidtog 1873 års Riksdag den ändring beträffande ifrågavarande
båda fonder, att till Eders Kungl. Maj:ts disposition ställdes två för hela
riket gemensamma summor, den ena att såsom låneunderstöd anvisas
för sådana utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar,
som hufvudsakligen afsåge att befrämja odlingsföretag, och den andra
att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet användas till understödjande
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis
afsåge att förminska frostländigheten. Dessa sistnämnda
medel, den s. k. frostminskningsfonden, utgingo under åren 1874—
1883 med ett belopp af 80,000 kronor, under åren 1884—-1888 med

100.000 kronor, under åren 1889—1891 med 50,000 kronor, under
åren 1892—1895 med 100,000 kronor, år 1896 med 150,000 kronor,
år 1897 med 200,000 kronor, åren 1898—1900 med 300,000 kronor,
åren 1901 och 1902 med 400,000 kronor samt åren 1903, 1904 och
1905 med 500,000 kronor, medan för år 1906 för ändamålet anvisats

700.000 kronor. Beträffande villkoren för anslags beviljande hafva
styrelserna erinrat, att under åren 1874—1883 anslagen utgått till
understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som
»företrädesvis» afsåge att minska frostländigheten, under åren 1884—
1891 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf »sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd», samt från
och med år 1892 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas »ändamål» vore att minska frostländigheten för närliggande
bygd.

Hufvudsakliga anledningen till dessa förändringar beträffande
ändamålet med fondens användning syntes, enligt hvad styrelserna vidare
anfört, hafva varit, att statsmakterna, hvilka förutsatt, att medlen
kunde komma att användas till afdikning äfven af odlingsbara sankmarker,
dock önskade förekomma, att anslag lämnades i sådana fall,
där den enskildes fördel borde vara tillräcklig grund för utförandet
af ifrågasatta företag och den enskilda företagsamheten sålunda utan

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

statens understöd kunde reda sig. Inom mellersta och. södra Sverige
ansåge styrelserna ej heller någon anledning förekomma att från statens
sida erbjuda innehafvare af jord statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
för andra vattenafledningar än sådana, som afsåge minskandet af
frostländigheten, då klimatet, kommunikationsförhållandena m. m. inom
dessa bygder i allmänhet medförde fördel för innehafvaren att utan
särskild^ tillskott af statsmedel för odling torrlägga verkligen odlingsbar
mark. Inom de norra delarna af vårt land däremot vore de lokala
förhållandena ej sällan sådana, att det icke vore med den enskildes
fördel förenligt att nedlägga alltför stor kostnad på utdikning af
odlingsbara, vattensjuka marker, hvilka oftast först efter en längre
tid kunde med verklig fördel odlas, hvartill komme, att de sistnämnda
landsdelarnes jordbruksidkande befolkning i allmänhet icke besutte
den ekonomiska bärkraft, som erfordrades för att genom afdikning
möjliggöra jordens odling, och därför måste i vidsträcktare mån än
landets öfriga jordbruksidkare genom staten understödjas.

Då det, såsom kommittén framhållit, vore af en stor betydelse,
särskildt i fosterländskt och socialt hänseende, att odlingen af jorden
framskrede äfven inom de nordligare delarna af vårt land, men detta
icke syntes kunna komma att ske, åtminstone i någon högre grad
och med större hastighet, därest icke staten bidroge med en del af
kostnaden, hade styrelserna funnit sig kunna med allt skäl biträda
kommitténs förslag om dylika understöds beviljande inom de fyra
nordligaste länen, vare sig att ändamålet med afdikningsföretaget vore
odling eller frostländighetens minskande, och detta så mycket hellre,
som de flesta myrutdikningar i dessa trakter i själfva verket åsyftade
eller tillgodosåge såväl det ena som det andra af dessa ändamål.

Vidare ville styrelserna erinra, att statsbidraget till och med
år 1897 kunnat beviljas till högst en tredjedel af kostnaden, men från
och med år 1898 kunnat utgå med belopp, motsvarande högst hälften
af den för företaget beräknade kostnaden. Skälet till denna förändring
i villkoren hade gifvetvis varit en önskan hos statsmakterna att kunna
i ännu högre grad än dittills möjliggöra vattenafledningar för frostländighetens
minskande, hvilket äfven visat sig ändamålsenligt. Någon
större andel af kostnaden ansåge sig styrelserna i likhet med kommittén
icke hafva anledning förorda, att staten skulle af sina medel gälda,
men ansåge däremot, äfven i likhet med kommittén, att i samma
kostnad borde inräknas jämväl undersöknings- och förrättningskostnaden,
af hvilken staten således skulle komma att vidkännas hälften. Vid
sådant förhållande borde dock undersökningsförrättarnes arfvodesräk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

173

ningar undergå granskning inom landtbruksstyrelsen i analogi med
förhållandet beträffande vederbörande distriktstjänstemäns inom vägoch
vattenbyggnadsdistrikten rese- och arfvodesräkningar för verkställda
undersökningar och upprättade planer till sådana allmänna arbeten,
för hvilka undersökningskostnaden gäldades af statsmedel.

I öfrig! borde, såsom kommittén föreslagit, enahanda bestämmelser
gälla som i fråga om anslag från frostminskningsfonden, hvarvid åt
tillämpningen borde öfverlämnas att afgöra, i hvilka fall förhållandena
kunde vara af beskaffenhet, att de borde anses lägga hinder i vägen
för anslags beviljande, dock att bland villkoren äfven borde intagas
bestämmelse därom, att anslag ej kunde beviljas till afdikning af redan
odlad jord.

Ett ytterligare villkor, som jämväl borde föreskrifvas för åtnjutande
af bidrag från det ifrågasatta anslaget, vore mera betryggande
säkerhet än de nuvarande borgensförbindelserna för underhållet af
dikningsföretagen. I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1901 hade
styrelserna, med framhållande af angelägenheten af att åtgärder vidtoges
för beredande af ökad trygghet för underhållsarbetenas utförande,
tillåtit sig anvisa olika förfaringssätt för ändamålets vinnande genom
att fästa underhållsskyldigheten vid jorden; och ville styrelserna åberopa
hvad styrelserna i sagda skrifvelse för vinnande af ändamålet anfört.

Mot det af kommittén föreslagna beloppet, 500,000 kronor,
hade styrelserna icke något att erinra, men ansåge styrelserna, att
de medel, som afsåge understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af . sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande
bygd, lämpligen kunde nedsättas till 200,000 kronor af det skäl att,
enligt hvad erfarenheten visat, sistnämnda belopp syntes komma att,
åtminstone för närvarande, fullt tillfredsställa anspråken på frostminskningsbidrag
inom landet med undantag af de fyra nordligaste
länen, samt det icke kunde antagas, att inom sistnämnda län skulle
framställas anspråk på bidrag från dessa medel, då villkoren för dylika
bidrags erhållande vore strängare, än som föreslagits skola gälla för
bidrags åtnjutande från de medel, som enligt det föregående skulle
uteslutande vara afsedda för de fyra nordligaste länen.

Emellertid funne styrelserna det med allt skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke berörda 200,000 kronor skulle lämpligast reserveras för
de delar af landet, som icke kunde komma i åtnjutande af bidrag
från den nya fonden. Genom ett sådant tillvägagående skulle större
säkerhet vid handläggningen af ärenden af ifrågavarande beskaffenhet

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Framställning
från väg- och
vatteubyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen.

Departementschefens
anförande.

kunna åstadkommas samt förebyggas, att frostminskningsmedlen icke
alls eller icke till erforderlig grad komme den sydligare landsdelen
till godo.

Ett sådant särskiljande af området för användningen af de olika
fonderna förutsatte emellertid, att en jämkning af beloppen på grund
af vunnen erfarenhet lätt kunde ske och att anslagssummorna för de
särskilda fonderna sålunda årligen beviljades, såsom hittills ägt rum
beträffande den s. k. frostminskningsfonden, och hade styrelserna i
öfverensstämmelse med denna åsikt uti skrifvelse till Eders Kungl.
Maj:t af samma dag framställt alternativa förslag om beviljande för år
1907 af medel till den s. k. frostminskningsfonden.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 1 augusti 1905
tillstyrkt, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas i fråga om ett
särskildt norrländskt afdikningsanslag i öfverensstämmelse med hvad
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen därom föreslagit.

Uti särskild skrifvelse den 31 maj 1905 hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen — såsom i styrelsernas ofvan
omförmälda utlåtande af samma dag antydts — under förutsättning af
att Eders Kungl. Maj:t bifölle förslaget om inrättande af en särskild
dikningsfond för merberörda fyra norrländska län, hemställt om aflåtande
till Riksdagen af nådig proposition att Riksdagen måtte, till understödjande
inom samtliga län, med undantag af Yästernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens, af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten
för närliggande bygd, å extra stat för år 1907, under benämning
»frostförminskningsanslaget» men utan ändring i gällande villkor för
nu utgående anslag till frostminskningsföretag, anvisa ett belopp af

200,000 kronor. Därest Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl
bifalla styrelsernas framställning beträffande det särskilda norrländska
afdikningsanslaget, hafva styrelserna hemställt, att propositionen måtte
afse beviljande af ett anslag för år 1907 å 700,000 kronor till understödjande
af frostminskningsföretag under samma villkor som det nuvarande
anslaget.

Det af norrlandskommittén framställda förslaget om anvisande af
ett norrländskt afdikningsanslag, afsedt att under vissa särskildt förmånliga
villkor användas till understödjande af myrutdikningar och
vattenaftappningar i de fyra nordligaste länen, finner jag vara synnerligen
behjärtansvärdt. Det är i två afseenden, som bestämmelserna

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

angående statsbidrag från detta anslag skulle vara fördelaktigare än
de, som äro föreskrifna för statsbidrag ur det nuvarande frostminskningsanslaget.
Dels skulle bidrag utan återbetalningsskyldighet kunna erhållas
icke blott till företag, hvars ändamål vore minskande af frostländighet
för närliggande bygd, utan äfven till företag, som eljest afsåge uppodling
af till åker och äng lämplig jord, hvilka senare företag för
närvarande endast kunna erhålla lån, men icke anslag. Dels skulle vid
anslagets beräkning jämväl undersöknings- och förrättningskostnaden
medräknas i det belopp, hvaraf hälften finge utgå såsom statsbidrag.
Det torde vara uppenbart, att dessa medgifvanden skulle innebära
synnerligen afsevärda fördelar för intressenterna i ett dylikt arbetsföretag,
och det lär kunna med allt skäl förväntas, att på detta sätt
en kraftig hjälp skulle lämnas åt sträfvandena att torrlägga och uppodla
tjänlig mark i dessa delar af Norrland, att förbättra befolkningens
och speciellt jordbrukarnas existensvillkor därstädes samt sålunda äfven
bidraga till att vidmakthålla och stärka den själfägande jordbrukande
befolkningens ställning i dessa landsdelar. Med hänsyn härtill och till
de skäl, som i öfrigt anförts såväl af kommittén som af de i ärendet
hörda myndigheterna, finner jag mig böra tillstyrka åtgärders vidtagande
för beredande af ett dylikt afdikningsanslag.

I afseende å beloppet af detta anslag har kommittén föreslagit

500,000 kronor och har någon ändring i denna summa icke af myndigheterna
ifrågasatts. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
äfvensom statskontoret hafva ansett att, därest ett särskildt
norrländskt afdikningsanslag å sagda belopp beviljades, det nuvarande
frostminskningsanslaget skulle kunna nedsättas till 200,000 kronor,
hvilket sistnämnda belopp borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
samt landtbruksstyrelsens åsikt afses uteslutande till företag inom de
öfriga delarna af landet. För bedömande af huru härmed lämpligen
bör förfaras, anhåller jag att få meddela följande uppgifter angående
det nuvarande frostminskningsanslagets användning under femårsperioden
1901—1905 inom de bägge delar, uti hvilka landet enligt nämnda
styrelsers förslag borde i förevarande hänseende delas.

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beviljade statsbidrag från frostminskningsanslaget.

			1901	1902	1903	1904	1905
Antal företag			76	92	133	97	120
Totalbelopp af	beviljade	stats-
bidrag ...........		... kr.	400,000	400,000	500,000	500,000	500,000
Antal företag i	de fyra	nord-
ligaste länen			72	85	112	77	no
Statsbidrag till dessa företag, kr.	366,400	354,100	421,700	374,050	405,850
Antal företag i	öfriga delar af
landet ............			4	7	21	20	10
Statsbidrag till dessa företag, kr.	33,600	45,900	78,300	125,950	94,150

Af denna tablå framgår, att icke under något enda af åren 1901—
1905 frostminskningsanslaget tagits i anspråk för de sydligare delarna
af riket till så stort belopp, som styrelserna nn föreslagit skola reserveras
för nämnda landsdelars behof, eller 200,000 kronor, utan att
summan af statsbidragen till företag i dessa landsdelar under hvarje
af fyra år understigit 100,000 kronor samt blott ett år stigit där öfver,
dock blott till 125,950 kronor. Äfven om, till följd af att anslagets
belopp höjts för innevarande år till 700,000 kronor, ökad användning
af anslaget kommer att inträda såväl i de sydligare delarna af landet
som i de fyra nordligaste länen, synes det vara sannolikt, att den vida
öfvervägande andelen äfven af det belopp, hvarmed anslaget ökats,
kommer att åtgå till sistnämnda fyra län. Detta skulle med ännu
större sannolikhet inträffa ett senare år, därest, med oförändradt totalbelopp
af de anslagna medlen, för dessa läns vidkommande bereddes
de utvidgade förmåner i afseende å statsbidragens åtnjutande och sättet
för deras beräkning, som nu föreslagits och hvilka jag tillstyrkt. Det
nuvarande anslagsbeloppet torde till följd af sistberörda förhållanden
till och med komma att befinnas otillräckligt i än högre grad, än som
framgår af den redogörelse, som den 14 januari 1905 lämnades af dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, då han framlade behofvet
af anslagets ökning från 500,000 kronor till 700,000 kronor. Någon
ytterligare höjning af sammanlagda anslagsbeloppet anser jag mig dock
icke nu kunna tillstyrka, utan torde det för närvarande vara nödvändigt
att söka inom det nuvarande anslagsbeloppets ram tillgodose de

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

177

olika landsdelarnas behof af statsbidrag. Visserligen synes mig då ingen
befogad erinran kunna göras mot att anslaget uppdelas, enär en dylik
uppdelning torde vara lämpligare, än ifall det kela utgjorde ett enda
anslag med olika användningssätt inom olika landsdelar. Ej keller
anser jag, att andelarnas storlek bör bestämmas annorlunda, än som
föreslagits. Men på det att det icke må inträffa, att ansökningar om
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget måste afvisas på grund
af brist på medel från detta anslag, under det att samtidigt det allmänna
frostminskningsanslaget icke funne full användning, samt alltså
uppdelningen skulle utgöra ett kinder för vinnande af det afsedda
ändamålet, anser jag, att Eders Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att
i sådant fall använda medel äfven af det allmänna frostminskningsanslaget
till enahanda ändamål och på enahanda villkor som från det
norrländska afdikningsanslaget. Detta skulle naturligtvis icke komma
att äga rum förrän inemot årets slut, då hela behofvet för året af statsbidrag
från det allmänna frostminskningsanslaget vore kändt och pröfvadt.
Härigenom skulle de sydligare landsdelarna få bevarad företrädesrätt
till det allmänna frostminskningsanslaget. Denna anordning synes
mig innebära afsevärda fördelar gentemot ett ovillkorligt fastslående
af vissa belopp.

I afseende å villkoren för statsbidrags åtnjutande från det nya
norrländska afdikningsanslaget har föreslagits, att samma villkor skulle
tillämpas som i afseende å det nuvarande frostminskningsanslaget med
vissa af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen förordade
tillägg. Berörda nu gällande allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag till frostminskningsföretag
samt angående kontrollen därå, att fastställda planer varda vid
arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens skrivelser den 15
mars 1899 (n:o 17) och den 15 maj 1902 (n:o 118) och äro till allmänhetens
kännedom meddelade genom nådiga kungörelser den 29 mars
1899 och den 6 juni 1902 (Sv. Förf. Sami. 1899, n:o 21 och 1902,
n:o 82). Dessa villkor och bestämmelser anser jag böra blifva gällande
jämväl i fråga om statsbidrag från det norrländska afdikningsanslaget,
dock att den uti mom. 10 intagna föreskrift, att anstånd med arbetes
utförande skall vara medgifvet af Eders Kungl. Maj:t, för att icke försummelse
att hafva fullbordat detsamma i rätt tid skall medföra äfventyr
af anslagets indragning, lämpligen synes kunna ändras därhän, att
dylikt anstånd må kunna meddelas af vederbörande ämbetsmyndighet,
nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Mot de af styrelserna föreBih.
till lliksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 23

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

slagna tilläggsvillkoren i afseende å granskning af undersökningsförrättares
arfvodesräkning samt därom, att anslag icke må beviljas till afdikning
af redan odlad jord, bar jag intet att erinra. Beträffande däremot
styrelsernas hemställan om anordnande af mer betryggande garantier
för underhållsarbetenas behöriga fullgörande, så anser jag visserligen
en dylik anordning vara synnerligen önskvärd och behöflig, men
förutsätter densamma en ingående utredning, som ännu icke föreligger.

Då det synes mig lämpligt, att bestämmelserna angående statsbidrag
från norrländska afdikningsanslaget varda i särskild författning
kungjorda, har jag låtit ombesörja följande sammanfattning af de allmänna
villkor och bestämmelser, hvilka jag anser böra i sådant afseende
blifva gällande:

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande
jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader vara uppgjord och
hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,
bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets
utförande, vara underkastad alla de villkor och kontroller, som
af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad
kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets
lämplighet och nytta.

Mom. 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst
hälften af såväl den enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden
för vattenafledningen och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen
efter vederbörlig granskning godkända undersöknings- och
förrättningskostnad, sökande fått vidkännas i anledning af arbetsplanens
upprättande, dock att anslag icke må beviljas till afdikning
af redan odlad jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas
komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen af kostnaderna
för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall
iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall, där Kungl. Maj:t
icke finner undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden
för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade,
af vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det
beviljade statsbidraget minskas med så stor de af den ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 179

besparingen, som det beviljade statsbidraget ntgjort af den beräknade
kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas till menighet,
bolag eller enskilde, bör kontrakt därom vara i vederbörlig ordning afslutadt
samt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller
enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda
arbetsplanen och under skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,
utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,
och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget
kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa
allmänna villkor och bestämmelser vederbörande åligga; ägande vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet
intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,
bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade fullständiga
ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, ifall mot kontraktet brytes, skall
ställas sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
varande dock städer och sådana menigheter, hvilka Kung!
Maj:t anser därifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet icke utbekommas,
förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter anslagna medel få successivt
och i mån af arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i
kontraktet finnas utsatta eller särskildt blifvit bestämda af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida icke Kungl. Maj:t, med afseende
å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess arbetet
är vederbörligen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den
myndighet, som fått sig i nåder uppdraget att medlen rekvirera och
uttaga; börande, innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag
utbetalas, hos statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhetshandling
för samma kontrakts fullgörande eller medlens återbäring i de fall, där
sådan säkerhet enligt mom. 6 erfordras;

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kung! Maj:t äger dock att, i de fall där sådant anses vara af
behofvet påkalladt, medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis
till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande
till statskontoret aflämnats, förblifva uti statskontorets vård;
dock skola sådana handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet,
utan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgifvet anstånd med detsammas
utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd tid,
ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af
statsbidraget samt återfordra hvad däraf uppburits att på en gång
eller successivt till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes
af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning frågan om uppburna
medels återbäring öfverlämnas, därest längre anstånd därmed än
till nästa riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan
inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det åligga vederbörande
att å sålunda lyftade och återburna medel jämväl erlägga fem
procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag
beviljats, böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande
upprättade kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskild! blifvit bestämd;
kommande, då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda
tidens förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens
disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten skola af den eller
dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill dess sådan
underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande
från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna statsbidrag föranledts för statskontoret, skola utan undantag
bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»

I sammanhang med behandlingen af Kungl. Maj:ts förenämnda
förslag har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr -J.
Andersson i Baggböle väckt motion (n:o 63), däri föreslagits, att Riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

dagen måtte, med godkännande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna
villkor, på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett belopp af 800,000 kronor under benämning norrländska afdikningsanslaget
till understödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet,
af myrutdikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens ocb Norrbottens län, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller äng
lämplig jord eller minskning af frostländigbet för närliggande bygd.

Beträffande de skäl, på bvilka motionären grundat sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:ts på norrlandskommitténs förslag grundade framställning
om anvisande af ett särskildt norrländskt afdikningsanslag, hvarifrån
statsbidrag må åtnjutas under vissa förmånliga villkor, anser sig
utskottet böra biträda.

Det af Kungl. Maj:t för detta anslag föreslagna beloppet 500,000
kronor, hvilket öfverensstämmer med hvad norrlandskommittén föreslagit
och i hvilket någon ändring icke af de i ärendet hörda myndigheterna
ifrågasatts, anser utskottet för närvarande vara för ändamålet
tillräckligt, hvadan utskottet icke kan biträda det i förenämnda motion
väckta förslaget om anslagets bestämmande till 800,000 kronor.

Beträffande villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från ifrågavarande anslag, har utskottet funnit, att bland
dem saknas tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande af underhållet
utaf de med statsbidragen utförda arbetena; men då af hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört framgår, att efter
behörig utredning anordnande af betryggande garantier i detta hänseende
är att emotse, har utskottet endast velat uttala önskvärdheten
af att åtgärder må vidtagas, på det att föreskrifter i sådant afseende
må varda så snart ske kan meddelade.

Mot förslaget, att i visst fall från allmänna frostminskningsanslaget
skulle få disponeras medel till de ändamål, som norrländska
afdikningsanslaget är afsedt att tillgodose, har utskottet velat erinra
att en sådan anordning skulle ur ordningens och redans synpunkt
kunna befinnas olämplig, då ju hvarje anslag uteslutande bör användas
för sitt särskilda ändamål; och har utskottet af sådan anledning icke
ansett sig kunna tillstyrka, hvad Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Utskottets

yttrande.

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

A. att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med afslag å herr J. Anderssons motion
i hvad den skiljer sig från detta förslag, må

l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikning
sanslag et, till understödjande, medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Yästernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,"vare
sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af
till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af

500,000 kronor;

2:o) godkänna följande allmänna villkor och
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag från förenämnda anslag:

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till
arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade
kostnader vara uppgjord och hafva vunnit
Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,
bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd
till arbetets utförande, vara underkastad
alla de villkor och kontroller, som af Kungl. Maj:t
pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter
offentligen utfärdad kungörelse vederbörande menighet
hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.

Mom. 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas
till högst hälften af såväl den enligt den
fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafledningen
och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen
efter vederbörlig granskning godkända
undersöknings- och förrättningskostnad, sökande fått
vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

dock att anslag icke må beviljas till afdikning af
redan odlad jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande,
livilka antagas komma att af ett genom
statsbidrag understödt företag kafva nytta, genom
kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag
bestrida den återstående, icke af statsmedel
anvisade andelen af kostnaderna för företagets fullbordande,
hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall,
där Kungl. Maj:t icke finner undantag böra äga rum,
iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets
utförande skulle befinnas understiga den beräknade,
af vederbörande myndighet granskade och godkända
kostnaden, det beviljade statsbidraget minskas med
så stor del af den ifrågavarande besparingen, som
det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade
kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas
till menighet, bolag eller enskilde, bör kontrakt därom
vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet,
bolag eller enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse
med den fastställda arbetsplanen och under
skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd
tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare
bidrag af allmänna medel, och dels att, genom
egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget
kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som
enligt dessa allmänna villkor och bestämmelser vederbörande
åligga; ägande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet
intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget
utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit
aflämnade fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet
blifvit utfördt.

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt,
äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring,
ifall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,
som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
varande dock städer och sådana menigheter,
Indika Kungl. Maj:t anser därifrån böra befrias, från
dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet
icke utbekommas, förrän arbetsföretaget blifvit börjadt,
hvarefter anslagna medel få successivt och i mån af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet
finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida
icke Kungl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon
del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess
arbetet är vederböidigen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande
afseende beviljade, skola från statskontoret
utbetalas antingen omedelbart eller ock genom Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen
rekvirera och uttaga; börande, innan större eller
mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos
statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt
kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd
säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring i de fall, där sådan säkerhet
enligt mom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant

anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon
del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags
utbekommande till statskontoret aflämnats,
förblifva uti statskontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

185

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig
rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen
vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda
arbetsplanen eller arbetet utan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
medgifvet anstånd med detsammas
utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd
tid, ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all
vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad
däraf uppburits att på en gång eller successivt till
statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes
af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning
frågan om uppburna medels återbäring öfverlämnas,
därest längre anstånd därmed än till nästa riksdag
anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan
inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det
åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna
medel jämväl erlägga fem procent årlig ränta
från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande
statsbidrag beviljats, böra vara påbörjade inom
tid, som i det om företagets utförande upprättade
kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd;
kommande, då arbetet icke påbörjats inom
den sålunda bestämda tidens förlopp, det beviljade
beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten
skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit,
underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet
kan varda andra i laga ordning ålagd eller
vederbörande från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara
må, som i följd af erhållna statsbidrag föranledts för
statskontoret, skola utan undantag bestridas eller godtgöras
utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.

B. att Riksdagen må

l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning allmänna
Bih. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 24

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

frostminskning sanslag et, till understödjande, medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga
delen af riket, hvilkas ändamål är att minska frostländigbeten
för närliggande bygd, ett belopp af

200,000 kronor; och

2:o) besluta, att i afseende å erhållande och
tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget
skola tillämpas nu gällande allmänna
villkor och bestämmelser angående statsbidrag
till frostminskningsföretag; samt

C. att Kung! Maj:ts förslag om, att Knngl. Maj:t
må medgifvas rätt att, vid behof och i den mån allmänna
frostminskningsanslaget därtill lämnar tillgång,
af detta anslag disponera medel till enahanda
ändamål och under enahanda villkor, som gälla för
det norrländska afdikningsanslaget, icke må af Riksdagen
bifallas.

OdUngslåne- 57:o) Under punkt 59 i statsrådsprotokollet har departements f°nd(n-

chefen erinrat om att, enligt 1903 års Riksdags beslut, skulle^ till
159-J odlingslånefonden under hvart af åren 1904—1908 ej mindre ingå de
till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,
i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp,
som jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till
fyllande af högst 1,000,000 kronor;

hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen

anmäla.

Norrländsk 58:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen

nyoZTs'' dels att, till inrättande af en fond för befrämjande af uppodling

[60.1 af jord i Norrland och Dalar ne, benämnd norrländska ny odlings fonden
— från hvilken fond i mån af tillgång lån finge tilldelas landsting eller
hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd
till mindre jordbrukare för uppodling af till åker lämplig mark ——
bevilja ett anslag af 300,000 kronor samt däraf å extra stat för år
1907 anvisa 100,000 kronor äfvensom medgifva, att inflytande räntor
å de från fonden utlämnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans
med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda
ändamål;

187

Statsutskottets Utlåtande N:o IG.

dels ock att godkänna de allmänna villkor ock bestämmelser för
erhållande och tillgodonjutande af lån ur ifrågavarande fond; som i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 13 sistlidne januari
föreslagits.

Öfver denna Kungl. Majt:s framställning kommer utskottet att
framdeles under riksdagen afgifva yttrande, hvilket utskottet skolat
här för Riksdagen

anmäla.

Afdikningar å kronan tillhörig mark.

59:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1907 anvisa
ett anslag å 150,000 kronor.

Ang.

afdikningar å
kronans skogar
i de norrländska
länen
och i Kopparberqs
län.
[61.]

60:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det till afdikning
af sänka marker, tillhörande västra delen af Altrasks kronopark tillhörande
jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i öfverLuleå
socken af Norrbottens län, beviljade anslag af 77,000 kronor pa

: ____ • 11 ----- 1 O A A A

extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 12,000 kronor

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

m. m. i Norrbottens
län.

[62.]

anfört följande: . , . n „ ......

»Med bifall till Eders Kungl. Mapts i ämnet gjorda framställning

beviljade Riksdagen nästlidna år till afdikning af sänka marker, ti -hörande västra delen af Alträsks kronopark jämte en del åt fe vana
kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i Ofver-Luleå socken åt
Norrbottens län, ett anslag af 77,000 kronor samt anvisade däraf a
extra stat för innevarande år 40,000 kronor, med rätt för Eders Kung .
Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under år 1905 åt
tillgängliga medel utanordna 20,000 kronor.

Den 16 juni 1905 behagade Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt
landtbruksstyrelsen att under närmaste ledning af en utaf styrelsen
därtill utsedd sakkunnig person låta utföra ifrågavarande arbete i

188

Statsutskottets Utlåtande'' N:o 10.

enlighet med af extra landtbruksingenjören E. G. Berggren i sådant
afseende upprättad plan samt ställde de för ändamålet anvisade medlen
till landtbruksstyrelsens förfogande.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 13 december
nästlidna år anmält, att styrelsen den 19 augusti 1905 uppdragit
åt landtbruksingenjören i Norrbottens län J. E. Berggren att
med biträde af duglig arbetsförman och på sätt i öfrigt funnes lämpligt;
så snart ske kunde, gå i författning om dikenas utstakande och
dikningsarbetets påbörjande i enlighet med berörda plan, samt att
Berggren sedermera påbörjat ifrågavarande arbete, för hvars utförande
landtbruksstyrelsen dittills ställt till hans förfogande 12,000 kronor.
Då anledning icke funnes att antaga, att icke hela det af Biksdagen
för ändamålet beviljade anslag af 77,000 kronor skulle behöfva tagas
i anspråk därtill, eller att icke återstoden af den beviljade summan,

37,000 kronor, skulle behöfva finnas tillgänglig redan under år 1907,
har landtbruksstyrelsen hemställt om aflåtande af nådig proposition
till Biksdagen om anvisande af berörda återstod.

Arbetet med ifrågavarande afdikning ansågs från början lämpligen
böra utföras under en tid af tre år samt under de två första
åren draga en kostnad af 20,000 kronor årligen. Då nu arbetet under
nästlidna år icke kunde igångsättas förrän mot slutet af augusti månad,
torde dess fullbordande icke under närmaste tiden böra så påskyndas,
att detta kan äga rum redan under nästkommande år. Såsom landtbruksstyrelsen
meddelat, har under år 1905 af anslaget utanordnats 12,000
kronor, hvadan alltså af de redan anvisade medlen ett belopp af 28,000
kronor återstår. För att under innevarande och nästkommande år
ofvanberörda belopp af 20,000 kronor årligen skall finnas tillgängligt,
erfordras alltså ett ytterligare anvisande af 12,000 kronor. Härtill
synes mig också äskandet för nästkommande år böra inskränkas.»

Utskottet hemställer,

att Biksdagen må af det till afdikning af sänka
marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark
jämte en del af Svanå kronopark och af f. d.
Selets stockfångstskog i Öfver-Luleå socken af Norrbottens
län, beviljade anslag af 77,000 kronor på
extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 12,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

Reglering af floftleder i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.

61:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande Ang.
af kostnader för reglering af flottlecler i de norrländska länen äfvensom flottifder ^de
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra anslag för norrländska
år 1907 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som lamt Koppar
läggas å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras. berga, Örebro

Under erinran, att dels enahanda belopp som det nu äskade oc^“s^“”''
blifvit af Riksdagen för innevarande år beviljadt, dels ock liknande rgg
medgifvande som det nu begärda för samma år lämnats, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnader för reglering
af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,
Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra
anslag för år 1907 å 100,000 kronor samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras.

Uppehållande af skogsvårdssfyrelsernas verksamhet.

62:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag Ang.
hemställer utskottet, uppehållande

af skogsvarasstyrelsernas att

Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande ver^am!"''Jaf
kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas IV^-J
verksamhet, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag
af 60,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

63:o) Vidare och i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda **g. _
förslag, hemställer utskottet, gtmtifrät

jande.

att Riksdagen må, för skogsodlingens befrämjande [65.]
för år 1907 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor,

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att ställas till Ivungl. Maj:ts förfogande för att i
mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser,
till livilka landsting eller husliållningssällskap för
ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,
där sådan styrelse icke finnes, landsting och. hushållningssällskap,
under iakttagande, att i intetdera fallet
statsbidrag må till något landstingsområde utgå med
högre belopp än det, hvarmed landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem till
ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara
skyldigt att efter årets utgång till Ivungl. Maj:ts
vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse
öfver användningen af de af staten samt af landsting
eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

InternafioneiSt iandtbruksinstitut i Rom.

inter- 64:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bestri landtbruL-

dande af kostnaden för Sveriges deltagande i ett internationellt landtbruksinstitut
i Som. institut i Rom, på extra stat för år 1907 anvisa 5,000 kronor.

[66.] x detta ärende har departementschefen till statsrådsx>rotokollet

anfört följande:

»Sedan härvarande italienske minister meddelat, att Hans Maj:t
Konungen af Italien tagit initiativ till upprättande af ett internationellt
landtbruksinstitut, samt å sin regerings vägnar inbjudit att sända ombud
till institutets första sammanträde, som vore ämnadt att hållas i Rom
under maj månad nästlidna år i ändamål att fastställa stadgar m. in.,
behagade, efter det landtbruksakademien afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 20 mars 1905, Eders Kungl. Maj:t den 31 i samma
månad, med förklarande att Eders Kungl. Maj:t ville framdeles utse
ombud att å Sveriges vägnar deltaga uti ifrågavarande sammanträde,
förordna sekreteraren hos landtbruksakademien, professorn H. J. B.
Juhlin-Dannfelt och direktören K. F. Lundin att vid sammanträdet
närvara och i egenskap af sakkunnige ombudet biträda.

Med skrifvelse den 27 juli 1905 har professorn Juhlin-Dannfelt
öfverlämnat berättelse rörande kongressen och därvid fattade beslut
äfvensom protokoll med flera handlingar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

191

Uti skrifvelse den 19 juli 1905 bär utrikesdepartementet — med
förmälan, att härvarande italienske minister, jämte öfverlämnande af
ett tryckt exemplar af en af samtliga ombud vid den internationella
konferensen den 28 maj—7 juni 1905 undertecknad slutakt, innefattande
förslag till konvention angående upprättande af ett internationellt
landtbruksinstitut i Rom, samt under erinran, hurusom berörda
öfverenskommelse af ombuden undertecknats under förbehåll af ett
senare och definitivt godkännande af de i konferensen representerade
makternas regeringar, begärt, att svenska regeringen måtte utse ett
befullmäktigadt ombud för att å dess vägnar och med bindande verkan
underteckna förberörda konvention — anhållit om meddelande, huruvida
hinder mötte mot konventionens undertecknande för Sveriges del.

Den 12 oktober 1905 anmodade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
landtbruksakademiens förvaltningskommitté att afgifva
yttrande, huruvida Sverige syntes böra för sin del godkänna berörda
konvention, samt i hvilken klass Sverige i sådant fall syntes böra
deltaga.

Landtbruksakademiens förvaltningskommitté har uti sitt med anledning
häraf till chefen för jordbruksdepartementet afgifna yttrande
af den 17 november 1905 anfört: att, då så godt som alla civiliserade
stater visat sitt intresse för den ifrågavarande institutionen genom att
till den förberedande konferensen sända representanter samt då samtliga
dessa ombud undertecknat grundstadganden för institutet, det
syntes kunna antagas, att den föreslagna institutionen skulle komma
till stånd och vinna allmän tillslutning af de vid den förberedande
konferensen representerade staterna; att under sådana förhållanden
Sverige svårligen syntes kunna undandraga sig detta internationella
samarbete, så mycket mindre som dettas gagn i väsentlig mån blefve
beroende däraf, att alla stater af någon betydelse däri medverkade;
att det direkta gagn, vårt land kunde vinna af institutets verksamhet,
dock ej blefve synnerligen afsevärdt, åtminstone så länge denna komme
att hållas inom den starkt begränsade ram, som, just för att vinna
allmän tillslutning, vid den förberedande konferensen fastställdes för
institutets börjande verksamhet; att det på grund däraf syntes förvaltningskommittén,
som vårt land skulle kunna inskränka utgifterna för
sitt deltagande i institutet till ett jämförelsevis ringa belopp; att Sverige
i likhet med Danmark syntes i afseende på röstetal och årsbidrag böra
ingå i institutets fjärde klass; att en i jordbruksfrågor sakkunnig ledamot
i institutets generalförsamling borde utses; att kostnaden för denna
representation dock borde kunna blifva jämförelsevis ringa, då general -

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

församlingen ej antoges komma att sammanträda oftare än hvart tredje
eller fjärde år; att åt en eller möjligen några personer borde lämnas
i uppdrag att i hemlandet insamla de uppgifter, som borde delgifvas
institutets byrå, och här sprida de meddelanden, som från denna inginge,
och syntes den eller en af dem, som erhölle detta uppdrag,
lämpligen kunna utses till landets ombud i generalförsamlingen; samt
att, om landets deltagande i det internationella institutet i Rom hölles
inom de sålunda angifna gränserna, ett lika stort belopp, som i Danmark
föreslagits, eller 5,000 kronor om året, äfven syntes vara fullt
tillräckligt för alla Sveriges kostnader för deltagande i institutets
verksamhet.

Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen den 27 december
1905 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och däruti,
med instämmande uti hvad landtbruksakademiens förvaltningskommitté
i ärendet anfört, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
måtte dels för Sveriges del godkänna förberörda konvention rörande
inrättande af ett internationellt landtbruksinstitut i Rom samt förklara,
att Sverige i afseende på röstetal och årsbidrag skulle ingå uti institutets
fjärde klass, dels ock bereda ett årligt anslag af 5,000 kronor
till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i institutets
verksamhet.

Enligt den föreslagna konventionen skulle institutets verksamhet
omfatta, bland annat: att samla, studera och med korta mellanrum
offentliggöra statistiska, tekniska och ekonomiska uppgifter rörande
jordbruket, handeln med jordbruksprodukter samt prisen å dessa å
olika marknader; att sprida kännedom om förekommande nya växtsjukdomar
och, om möjligt, medel mot desamma; samt att studera
frågor om kooperation, försäkring och kreditväsen på jordbruksområdet
samt samla och offentliggöra upplysningar, som i de olika länderna
kunna vara till nytta vid behandling af hithörande frågor.

Då, såsom är att förmoda, institutet kommer att för sina arbeten
hafva tillgängliga upplysningar från ett flertal länder, synas resultaten
af dess verksamhet kunna blifva af en viss betydelse för vårt land,
äfven med det begränsade arbetsfält, som sålunda utstakats för institutets
verksamhet. Att antaga är, att institutet framdeles kan utvecklas
att omfatta flera områden, och med säkerhet synes kunna förutsättas,
att genom institutet såsom en medelpunkt skall kunna organiseras en
samverkan mellan de skilda länderna och deras institutioner på många
områden, där sådant med fördel kan ske.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

193

Åtskilliga stater hafva redan uttalat sin anslutning till ifrågavarande
konvention, och jag anser, att icke heller vårt land bör undandraga
sig att medverka vid detta samarbete, hvars betydelse visserligen
icke nu kan bestämdt angifvas, men som i sig innefattar många
möjligheter att medföra gagn. Jag anser mig därför böra tillstyrka
Sveriges anslutning till förevarande konvention. För att detta skall
vara möjligt erfordras emellertid att nödiga medel af Riksdagen ställas
till Eders Kungl. Maj:ts disposition.

Enligt konventionen skall hvarje stat vid sin anslutning till densamma
bestämma sitt årsbidrag. Storleken af detta bestämmer den
klass, staten kommer att tillhöra, äfvensom antalet röster. Sålunda
skulle, med den af landtbruksakademien och landtbruksstyrelsen föreslagna
anslutning, Sverige med ett årsbidrag af 5,000 francs komma att
tillhöra fjärde klassen och erhålla två röster. Mot hvad härutinnan
föreslagits har jag icke något att erinra.

Utöfver detta bidrag till institutet skulle komma kostiladen för
Sveriges deltagande i institutets styrelse. Enligt konventionen utöfvas
denna af en generalförsamling, som sammanträder på tider, som den
själf bestämmer, samt af en permanent kommitté, som utöfvar den verkställande
makten. Kommittén måste tydligen alltid vara samlad, hvaremot
generalförsamlingen endast sammanträder med längre mellanrum,
för att i stort bestämma institutets verksamhet. Att Sverige skulle
låta representera sig i styrelsen genom en för ändamålet utskickad
fackman, vill jag icke ifrågasätta. Kostnaderna därför skulle blifva allt
för betydande. Men om sålunda en icke fackman, väl i de flesta fall
Sveriges diplomatiska eller konsulära ombud i Rom, skulle blifva
Sveriges representant i styrelsen, torde vid vissa tillfällen och särskildt
vid generalförsamlingens sammanträden blifva erforderligt att vid denne
representants sida ställa en fackman, som då måste utsändas. Hvilka
kostnader detta skulle medföra, kan naturligtvis icke nu beräknas,
men jag föreställer mig att det föreslagna beloppet af 5,000 kronor
skulle förslå äfven härtill.

Såsom jag förut framhållit, måste Sveriges deltagande i institutet
blifva beroende på, huruvida medel därtill ställas till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande.» Då den första åtgärd, som erfordrades, således
vore att erhålla visshet härutinnan, hemställde departementschefen om
aflåtande af nu förevarande framställning.

Då utskottet icke funnit sig öfvertygadt om att Sveriges deltagande
i ofvannämnda internationella landtbruksinstitut i Rom skulle
kunna medföra någon afsevärd nytta för svenska jordbruket,

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ersättning
för af statskontoret

gjorda
förskott.

[67.]

då af den lämnade utredningen ej kan vinnas erforderlig ledning
för bedömande af ifrågavarande instituts verksamhet och ändamål,

och då i allt fall närmare upplysningar i fråga om andra nationers
anslutning till detta företag synas böra af bidas, innan medel beviljas
för Sveriges deltagande i detsamma, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

65:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande
af åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra
stat för år 1907 ett anslag af 106,710 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af
Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt ningar

å åtskilliga kronans domäner ................ kronor 13,900: 4 0

» godtgörande af kostnad för värdering af förra
mönsterskrifvarbostället 5/8 mantal Gränby n:o 2

i Uppsala län ........................................................... » 20: 6 0

» godtgörande af på kronan belöpande kostnader
för dels laga skifte i Nausta by och dels rågångsreglering
mellan Sjocksjocks skifteslag och
angränsande kronoöfverloppsmark, allt i Norr -

bottens län ................................................................. » 305: 9 6

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjälmarens och Kvismarens

sänkning ..................................................................... > 12,273: 9 7

> godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag

.......................................................................... » 19,208: 2 2

» gäldande af kostnader för verkställande af försök
och förberedande utredning ifråga om förändradt
utgifningssätt för generalstabens topografiska
karta öfver Norrland in. m................... » 589: 2 5

» gäldande af kostnader för den af Eders Kungl.

Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för

Transport kronor 46,298: 4o

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 195

Transport kronor 46,298: 4 0
utredande af frågan om vidmakthållande af
jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland
och Dalarne ...................................................... » 29,214: 20

till gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna
för fiskeritillsynen vid regala laxfisket i Torne

älf................................................................................. » 1,624: —

» gäldande af vägskatt för samma laxfiske ..... » 112:50

» gäldande af vägskatt för år 1904 för till statsverket
indragna frälseräntan af hemmanet 3/s
mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ............ » 1: 2 o

gäldande af kronan påförda kommunalutskylder
för vissa från indragna länsmansbostället Fintorp
n:o 1 och indragna militiebostället Hunnebo
n:o 1 i Göteborgs och Bohus län afsöndrade

områden........................................................................ » 811: 9 8

» byggnadsersättning, enligt nådiga blefven den
29 maj 1891 och den 27 maj 1904, åt torpare
å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län ................................................................................. » 15,000: —

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
..................................................................... » 6,549:76

» ersättning för nybyggnad vid indragna militiebostället
Forssa n:o 11 i Uppsala län ............... » 234: —

» ersättning^för höstsådd och höstplöjning vid
indragna militiebostället Svartnö n:is 4 och 5

i Stockholms län ...................................................... » 260: —

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
vid länsmansbostället Eker n:o 8, förut

Ekersby™n:o 5, i Örebro län ................................ » 1,500: —

» ersättning till innehafvaren af länsmansbostället
Blackstad n:o 3 V Östergötlands län för exproprierad
jord ............................................................... » 52: 8 5

> ersättning för ^kostnader, föranledda af österrikiska
skogsvårdsföreningens besök i Sverige » 3,208: 8 4

» ersättande af kostnader för bevarande af kronans
inmutningsrätt till tre magnesitfyndigheter
i Norrbottens län .......................................... » 1,092: 0 4

ersättande af kostnader, föranledda af inmut Transport

kronor 105,959: 7 7

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

dyrtids tillägg.

[68.]

Transport kronor 105,959: 7 7

ning för kronans räkning af kopparmalmsfyn digheter

i Norrbottens län .................................... » 548: 4 5

till ersättande af kostnader för bestämmande af
arrendeafgift för kronans jordägarandel i en
del grufvor inom Norrbottens län ..................... » 191: 5 0

eller tillhopa kronor 106,699: 7 2.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af
106,710 kronor.»

Utskottet, som under punkt 12 här ofvan hemställt om rätt att
för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,
får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och under
iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal, hemställa,

att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af
106,700 kronor.

Dyrtidstillägg.

66:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 68 i denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 13 januari 1906 angifna grunder, af dyrtidstillägg för
innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år 1907 anvisa,
såsom förslagsanslag, ett belopp af 67,900 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att afgifva
utlåtande; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 23 februari 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

197

Reservationer:

vid punkt 15:o (angående anslag till anläggning af ett vindelektricitetsverk
m. m. vid Alnarp.):

af herr L. Eriksson;

vid punkt 16:o (angående understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid
landtmannaskolor):

af herr B. Persson, som ansett att den i ämnet väckta motionen
bort af utskottet tillstyrkas;

vid punkt 31:o (angående anslag till understödjande af P. Jönson-Rösiös
undervisningsverksamhet):

af herrar JO. Persson, L. Eriksson och G. Lindgren, som yrkat,
att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungi. Maj:ts förslag,
må till understödjande af P. Jönson-Rösiös undervisningsverksamhet
i jordbruk och landtmannanäringar
på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000
kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet
användas;

af herrar A. Wiklund och K. Start)äck;

vid punkt 35\o (angående geologiska undersökningarne):

af herrar K. Starbäck och E. Hammarlund, som yrkat att utskottet
måtte hemställa,

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må besluta, att tjänstemännen vid
Sveriges Geologiska Undersökning skola äga åtnjuta
aflöning af 4,000 kronor med rätt till fyra ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, att åtnjutas efter respektive
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande
för hvarje gång under mer än fyra femtedelar af
tjänstgöringstiden med nit och skicklighet bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst, eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag;
och att tjänstemännen för uppflyttning i högre lönegrad
må räkna sig till godo den tid, de i sin nuvarande
befattning redan tjänstgjort vid Sveriges
Geologiska Undersökning;

samt vid bifall härtill för fortsättande under år
1907 af de geologiska undersökningarna och utgifvande
af därpå grundade kartor bevilja å extra stat för
samma år ett anslag af 109,000 kronor;

vid punkt 56:o, A) l:o (angående norrländska afdikningsanslaget):

af herrar T). Persson, A. Wiklund, K. Starbäck och J. Ström,
hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att med bifall till den i ämnet väckta motionen
detta anslag måtte bestämmas till 800,000 kronor.

Herrar E. Fränekel, C. Persson och II. Andersson hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling
inom utskottet.

Bil. Lätt. A.

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter. Ersättningar.

Kronor.

17,000

46,200

34,800

285,100

58.500
4,500

49.500

200,000

59,700

213,200

30.000

25.000

64.000

94.000
2,441,400

Kronor.

Kronor, i ö. j Kronor.

1,070

17,000

46,200

34,800

285,100

58.500
4,500

49.500

200,000

59,700

214,270

30.000

25.000

64.000

94.000
2,441,400

3,623,970-

Jordbruks

Departementschefen .......................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....

Landtbruksstyrelsen ........................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannatill
understöd åt landtmannaskolor). Nuvarande
Ökas å förslagsanslaget till understöd åt landthvarjämte
rubriken ändras till: Undervisningsett
förslagsanslag å 50,000 kronor till understöd

Veterinärundervisningen ..............................................

Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

Landtbruksingenjörer och deras biträden....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaÖkas
med anslag till centralanstalten för försöksområdet
........................................................................

men minskas genom indragning af vissa befatt tillhopa

................................................................

så att ökningen utgör ............................................

Länsveterinärer och veterinärstipendiater....................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf
Till förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden ............................................

Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp........

Ökas å anslaget till statens fiskeriadministration

Domänstyrelsen................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten........................................................

» statens skogsläroverk ....................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och "skogsinsti -

Tptj 3,622,900

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

201

Litt. A.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.		Indelning och di anvisning, Friheter.	irmed jämförlig på förslag. Ersättningar.	Samma.
departementet.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
	17,000	—					17,000	—
	46,200	—					46,200	—
näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor belopp........................................................ 285,100: —	34,800						34,800
mannaskolor med.................................... 35,000: — anstalter för jordbruk och landtmannanäringar (däraf åt landtmannaskolor).	320,100						320,100
58,500	—					58,500	—
	4,500	—	- -				4,500	—
näringar. Nuvarande belopp................ 200,000: — väsendet på jordbruks- ............................................ 106,000: — ningar och anslag med ............................................ 35,200: —	49,500						49,500
................................................................. 70,800: —	270,800	—	- -	—	- -	—	270,800	—
	59,700	—					59,700	—
särskildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar)	213,200	—	1,070	—	---	—	214,270	—
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................	30,000	—	— —	—	— —	—	30,000	—
.................................................................... 64,000: —	25,000						25,000	“
med........................................................... 4,000: —	68,000	—	- -	—	- -	—	68,000	—
........................................ 677,208: — ........................................ 58,800: — 736,008: tutets lärarepersonal ............................ 100,000: —	94,000						94,000
Transport 836,008: —	1,291,300	:	1,070	_	_ _	—	1,292,370	—
Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.						2	6

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

		1906 års	riksstat anslår:
Anvisning kontant.		Indelning och d anvisning, Friheter.	ärmed jämförlig på förslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Krouor.	Ö.
3,622,900		1,070				3,623,970		Reservationsanslag: Till enskilda skogsundervisningen ........................ » kronoskogarnas förvaltning och befrämjande mänhet. Nuvarande belopp ........................ ökas med ............................................................
12,000		_ _	_	_ _	_	12,000		Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
89,200		_ _	—	- -	—	89,200		Landtmäteristaten............................................................
63,000		___	—	- -	—	63,000	—	Skiften och afvittringar, reservationsanslag................
50,000		- -''	—	- -	—	50,000 —	Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............
198,800		- -	—	- -	—	198,800	—	Rikets allmänna kartverk, reservationsanslag ............
10,665		6,635	—	1,664	—	18,964		Gästgifvares friheter........................................................
250,000	—			250,000		Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag. Nu-Minskas med................................................................
354		25	—	- -	—	379	—	Färjor och färjekarlar ...................................................
600,000	—	— —	—	- -	—	600,000		Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag. Ökas med ....................................................................
9,564			_	_ _	_	9,564		Fattigvården i Stockholm och landsorten....................
75,000	—	— —	—	—	—	75,000	—	Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag, Nuvarande Ökas med ....................................................................
43,598	—	—	—	—	—	43,598	—	Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp........ Ökas med ....................................................................
31,639	—	—	—	_ _	—	31,639	—	Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag. Nu-Ökas med ....................................................................
16,786	—					16,786	~	Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags-Ökas med ....................................................................
10,000	—	—	—	_ _		10,000	—	Extra utgifter, reservationsanslag ................................
5,083,506		7,730	—	1,664	-	5,092,900

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

203

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och d anvisning, Friheter.	irmed jämförlig på förslag. Ersättningar. ^	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor,	Ö.
1,291,300	—	1,070	—			1,292,370
2,666,400						2,666,400
12,000		- -	—	— —	—	12,000	—
89,200						89,200	—
63,000	—	- -	—	— —	—	63,000	—
50,000		- -	—		—	50,000	—
198,800		- -	-	— —	—	198,800	—
10,665	—	6,635	—	1,664	—	18,964	—
215,000		__	_	___	_	215,000
354	—	25	—	—	—	379
1,000,000	_	__	_	__	_	1,000,000
9,564		—	—	—	—	9,564	—
175,000		—	—	— —	—	175,000	—
47,500	~~	—	—	— —	—	47,500
70,000	—	— —	—	—	—	70,000
40,023		_ _	_	_ _	_	40,023
10,000		—	—	—	—	10,000
5,948,806		7,730		1,664		5,958,200	—

Transport 836,008:

............................................ 5,600:

af skogsväsendet i all1,
599,792: —

225,000: — 1,824,792:

1,830,392:

varande belopp......

Nuvarande belopp.
belopp.....................

250,000:

35,000:

600,000:

400,000:

75,000

100,000

43,598

3,902

varande belopp ....................

anslag. Nuvarande belopp

31,639

38,361

16,786

23,237

Summa!

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Majds kansli:

Till aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare....................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till bestridande af kostnader för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar
vid Alnarp ...................................................... 46,900: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 5,000: —
,, förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000: —

Veterinärundervisningen:

För aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af vissa tjänstemän

och betjänte.................................................................. 8,600: —

Till veterinärinrättningen i Skara .................................... 900: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Till anskaffande af inventarier samt inredande af vissa arbetslokaler
för en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet
.................................................................

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten............................................................

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof....................................

15,500: —

7,500: —
12,500: —

32,000: —

Transport 67,500:

Kronor.

4,000

57,900

9,500

71,400 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

205

Transport

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län ............

Till understöd åt frökontrollanstalter................................

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt-vetenskapliga verksamhet............................

Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
....................................................................

För anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt två torfassistenter................................................

„ vidtagande af åtgärder att på lämpligaste sätt tillgodogöra
bränsletillgången i landets torfmossar ....

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ............

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
Ökadt statsbidrag för år 1907 till fortgående smörprof ningar

............................................................................

Till anställande af en statskonsulent i svinskötsel ........

fjäderfäafvelns befrämjande ........................................

de geologiska undersökningarna ................................

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap ................................................................

Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län
„ studerande af jordbrukets teknik och tekniska hjälpmedel
i Amerikas Förenta stater och i Kanada ....

; ii

67,500: -

11,250: -10,000: ■

25,000: •

1,000:

21,000:

20,000:

100,000:

10,000:

5,000:

10,000:

96,000:

9,000:

5,000:

7,000:

Kronor.

Hästafvelns förkättrande:

;Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå

Befrämjande i allmänhet af husslöjden:

(Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ................

Fiskerinäringens understöd:

Till underhålls- och driftkostnader för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfisken....................................................... 25,000: —

| „ bestridande af kostnader för försäkring af fartyget

Skagerak ........................................................................ 10,400: —

71,400-

417,750

3,790

3,500

Transport 35,400:

496,440|-

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport 35,400: -

Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100: -

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare........................................ 2,250: -

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 250,000: -

Vattenståndsobservationer :

Till utförande af vattenståndsobservationer i vissa af landets vattendrag

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domänstyrelsens
skogsafdelning ............................................ 9,000: -

„ vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings-
och tryckningskostnader hos domänstyrelsen
^........................................................................ 8,000:-

„ aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 43,200: -

„ resekostnader för domänförvaltningen, förslagsanslag 45,000: -

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarekrafter vid skogsinstitutet

Landtmåteristaten :

Kronor. ! ö.

Till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteri-!
styrelsens arkiv förvarade kartor m. m.........................................I

Rikets allmänna kartverk:

För anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk m. mj
Vägunderhållet på landet:

jFör bestridande af statsverkets andel i kostnaden för väg delningar,

förslagsanslag ........................................... 50,000: — j

Till understöd åt synnerligen betungade väghållnings distrikt.

........................................................................... 150,000: — j

496,440

313,750

2,000

105,200

7,000

3,000

15,200

200,000

Transport 1,142,590|—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

207

Transport

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos husdjuren
............................................................................ 60,000: —

„ understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län (norrländska afdiknings anslaget)

........................................................................ 500,000: —

„ understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delar af riket, hvilkas ändamål
är att minska frostländigheten för närliggande

bygd (allmänna frostminskningsanslaget) ................ 200,000 :—

,, afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län ................................................ 150,000: —

„ afdikningar af sänka marker å vissa kronoparker i

Öfre Luleå socken af Norrbottens län .................... 12,000: —

För reglering af flottleder, i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000: —
Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet........................ 60,000: —

För skogsodlingens befrämjande ........................................ 100,000: —

Till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter................................................... 106,700: —

Summa

Kronor.

1,142,590

1,288,700]-

2,431,290]