Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 april 1905, kl. 4. e. in.

Statsutskottets utlåtande, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens femte Jmfvudtitel, omfattande anslagen
till sjöförsvaret. (l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

l:o) Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 14 januari innevarande år har Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till officerare
och underofficerare vid flottan, äfvensom för flottans marinintendenturkår
af den lydelse, bilagorna nds 1—5 vid åberopade statsrådsprotokollet
utvisade;

dels att godkänna stater för flottans mariningenjörkår och för mariningenjörkadetter
och mariningenjörstipendiater af den lydelse, bilagorna
nds 6 och 7 vid nämnda protokoll utvisade, att genomföras, hvad
Bill. till Itiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 6 Häft. (N:o 6). 1

Ang.

höjning af
anslaget till
aflöning för
flottans kårer
och stater.

[!•]

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förstnämnda stat beträffade, i mån af afgång från flottans mariningenjörstat; dels

att godkänna såsom villkor för åtnjutande af aflöning å marininge
njörkårens stat:

a) att den, som innebar tjänst med lön eller fast arfvode å denna
stat, ej må därmed förena annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den finnes
icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar af mariningenjörkårens personal må årligen åtnjuta
semester, marin öfverdirektör, marindirektör samt stations-, min-, torpedoch
elektroingenjör under en och en half månad samt öfriga under eu
månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
samt

c) att marinöfverdirektör samt en hvar annan, som tillhör mariningenjörkåren,
skall, då han uppnått, den förstnämnde 60 lefnads- och
30 tjänstår och hvar och en af de öfriga 55 lefnads- och 30 tjänstår,
vara förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser
afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande
låta honom i tjänsten kvarstå, så länge han finnes på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna;

dels att för genomförandet af mariningenjörkårens organisation godkänna
följande öfvergångsbestämmelser:

a) att med fullmakt eller med förordnande såsom byggmästare försedd
tjänsteman vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Kungl. Maj:t
bestämmer, hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan att öfvergå till mariningenjörkåren,
skall vara därtill berättigad; och

b) att min- och torpedingenjör samt byggmästare, som öfvergått
till mariningenjörkåren, må för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjörstaten
;

dels att medgifva, att den, som, efter att hafva genomgått stadgad
utbildning, anställdes vid mariningenjörkåren i flottans reserv och därefter
fullgjorde de skyldigheter, som vore eller blefve stadgade för
mariningenjör i flottans reserv, måtte efter uppnådda 55 års ålder
under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af 500
kronor;

dels att medgifva, att de besparingar, som kunde uppkomma å det
i staten för mariningenjörkåren anvisade belopp, finge i mån af behof
användas till bestridande af utgifter för genomförande af mariningenjörkårens
organisation;

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 3

dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 3.863,892 kronor till 4,148,060 kronor
eller med 284,168 kronor.

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet har beträffande
denna framställning till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande.

»Enligt ett vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13
januari 1900 fogadt sammandrag öfver behofvet af personal för flottans
mobilisering med den materiel, som antogs vara tillgänglig vid 1902
års ingång, skulle vid sistnämnda tid behofvet af officerare vid mobilisering
uppgå till 251. Ett annat vid samma protokoll fogadt sammandrag
öfver den ökning i behofvet af personal för mobilisering, som
beräknades uppstå från och med år 1902 och intill dess antalet l:a kl.
pansarbåtar samt l:a och 2:a kl. torpedbåtar uppbringats till respektive
15, 30 och 20 under förutsättning af att 1 st. l:a kl. kanonbåt hvarje
år blefve utrangerad, utvisar, att mobiliseringsbehofvet vid sistnämnda
tidpunkt, hvilken ansågs komma att inträffa vid 1912 års ingång, beräknades
komma att utgöra 303 officerare. Den årliga medelökningen
i mobiliseringsbehofvet, som beräknades komma att inträda under tiden
1902—1911 för hvar och en af de olika officersgraderna, finnes ock
angifven i sistnämnda sammandrag likasom den årliga medelökning
af officersgraderna, som ansågs erforderlig för fyllande af samma
behof.

Då Eders Kungl. Maj:t föreslog nästlidna års riksdag att bevilja
medel för ökning af officerskåren med 15 officerare, afsågs därmed att
öka kåren till ungefär det antal, som enligt nämnda beräkningar ansågs
erforderligt för fyllande af mobiliseringsbehofvet vid 1902 års ingång.
Staten för innevarande år skulle nämligen, därest Eders Kungl. Maj:ts
framställning vunnit bifall, hafva upptagit 250 officerare. Riksdagen
beviljade emellertid medel för aflönande af allenast 7 nya officerare,
och upptager med anledning däraf den för innevarande år gällande
staten för officerskåren 242 officerare.

Enär efter uppgörande af 1900 års beräkningar angående den erforderliga
ökningen af antalet officerare samt dessas fördelning på de
olika graderna öfver fyra år förflutit och därunder uppenbarligen ytterligare
erfarenhet vunnits angående behofvet af officerare i de olika
graderna samt det under sådana förhållanden syntes böra tagas under
ompröfning, huruvida den år 1900 föreslagna fördelningen å de särskilda
graderna af den då afsedda ökningen af officerskåren jämväl

Officerskåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

allt fortfarande vore att anse som den lämpligaste, anmodade jag i
ämbetsskrifvelse den 28 juni 1904 chefen för flottans stab att företaga
en dylik ompröfning samt därefter inkomma med det yttrande och det
förslag, hvartill densamma kunde gifva anledning.

Till svar härå har af chefen för flottans stab i två ämbetsskrifvelser
den 22 oktober 1904, af hvilka den ena är hemlig, lämnats en utredning
af behofvet utaf officerare vid stammen vid 1906 års ingång.
Chefen för flottans stab har därvid anfört, bland annat, att vid uppgörande
af 1900 års beräkningar erfarenhet saknades rörande reservofficerares
användbarhet till tjänstgöring å flottans fartyg äfvensom rörande de
kraf, som vid utrustandet af större sjöstyrkor ställdes på flottans stationer
och varf. Sedan år 1901 hade emellertid reservofficerare varit inkallade
till aktiv tjänst och vidare hade eskaderöfningar med större
styrkor under de båda senare åren ägt rum.

Af den utredning, som med anledning af sålunda vunnen erfarenhet
gjorts af chefen för flottans stab, framginge, att mobiliseringsbehofvet
af stamofficerare för den sjökrigsmateriel, som vid 1905 års ingång vore
färdig eller till hvars byggande medel vore af Riksdagen beviljade,
uppginge till 332 officerare. Angående dessa officerares fördelning å
de olika graderna har chefen för flottans stab jämväl afgifvit förslag.

Ökningen af officerskåren betingades dels af att flottan erhållit
följande nya materiel utöfver den, som vid 1900 års beräkningar förutsattes
finnas vid 1902 års ingång, nämligen 2 st. l:a kl. pansarbåtar,
1 pansar kryssare, 2 jagare, 4 st. l:a kl. torpedbåtar, 2 st. 2:a kl. torpedbåtar,
1 undervattensbåt och 1 ballongfartyg, dels däraf att erfarenheten
visat det vara nödvändigt att i vissa fall, särskildt å l:a kl.
pansarbåtar, utbyta reservofficerare mot officerare af stammen, dels slutligen
däraf att de ökade kraf, hvilka såväl personalens som materielens
ökning ställde på flottans öfverstyrelse, stationer och varf vid och efter
mobilisering, nödvändiggjort att afse ett något ökadt antal officerare
för tjänstgöring i land.

Chefen för flottans stab har vidare anfört, att, för att de stora kostnader,
som nedlagts på anskaffning af ny tidsenlig materiel för flottan,
skulle kunna med framgång tillgodogöras för landets försvar, det vore
af synnerlig vikt, att åtgärder vidtoges för att med det snaraste kunna
genomföra den ökning af flottans officerskår, som erfordrades för att
förse fartygen med fullgod officersbemanning.

I samråd med chefen för sjökrigsskolan hade han uppgjort
approximativ beräkning öfver den ökning, som under de närmaste åren

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

kunde antagas tillföras officerskåren genom utexaminering af i sjökrigsskolan
nu intagna kadetter, därvid årliga afgången inom officerskåren
upptagits till 3 utöfver det antal, som hvart och ett år beräknades
skola afgå på grund af uppnådd åldersgräns.

Denna tabell utvisade följande:

År.	Officerskå-rens styrka vid årets ingång.	Tillkomst genom ut-examinerade kadetter.	Afgång genom afsked eller dödsfall.	Ökning under året.	Officerskå-rens styrka vid årets utgång.
1904....................................	187	14	4	10	197
1905 ...................................	197		4	27	224
1906....................................	224	32	3	29	253
1907....................................	253	15	4	11	264
1908....................................	264	22	4	18	282
1909....................................	282	20	6	14	296
1010....................................	296	20	8	12	308

I fråga om den ökning af staten för officerskåren, som borde genomföras
år 1906, framginge af tabellen, att officerskåren under loppet af
år 1906 beräknades kunna uppbringas till 253 officerare.

Riksdagen hade år 1901 medgifvit, att reservofficerare, som därtill
funnes villiga, i den mån vakanser inom officerskåren lämnade tillgång
till deras aflöning från anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater, finge inkallas till tjänstgöring vid flottan, och i öfverensstämmelse
härmed hade sedan dess reservofficerare varit inkallade till tjänstgöring.
Bristen på stamofficerare gjorde det allt fortfarande nödvändigt,
att vid mobilisering i stor utsträckning kommendera reservofficerare i
stamofficerares ställe. Under sådant förhållande vore det af stor vikt,
att reservofficerare bereddes tillfälle att genom praktisk tjänstgöring
under fredstid förvärfva de ökade insikter i tjänstens olika grenar,
som erfordrades för att, utan att allvarliga olägenheter häraf uppstode,
kunna vid mobilisering tjänstgöra i stället för stam officerare. Härigenom
vunnes äfven den fördelen, att flottans fartyg under öfningarna i fredstid
kunde utgå med de officerare tjänstgörande ombord, som vid mobilisering
afsåges för desamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt förklarade sig chefen för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

flottans stab anse, att staten för flottans officerskår med 1906 års ingång’
borde ökas med 23 officerare, fördelade på de olika graderna på
tillika föreslaget sätt. Det i stat upptagna antalet officerare skulle då
blifva 265 och tillfälle vara berest att fortfarande hafva 12 reservofficerare
inkallade till tjänstgöring.

Den af chefen för flottans stab sålunda lämnade utredningen och
de därpå grundade förslag innefatta alldeles nya grunder för beräknande
af officersbehofvet och utmynna således i framställningar, som
gå vida längre än jag afsåg med min anmodan om undersökning, huruvida
den år 1900 föreslagna fördelningen af de särskilda graderna af
den då afsedda ökningen af officerskåren jämväl allt fortfarande vore
att anse som den lämpligaste. Af den lämnade utredningen framgår
emellertid, att, därest stabschefens förslag om ökning till ött antal af
332 officerare skulle bifallas, antalet löjtnanter och underlöjtnanter skulle,
i jämförelse med hvad som beräknats erforderligt för de högre graderna,
blifva något högre än förhållandet är enligt de grunder, som
under de senaste åren följts vid fördelning af det ökade antalet officerare
å de olika graderna.

Då den erfarenhet, som vunnits efter upprättandet af 1900 års
beräkningar af officersbehofvet, väl syntes mig kunna föranleda till
en förändring i grunderna för fördelningen mellan de olika officersgraderna
af det ökade antal officerare, som hädanefter borde tillföras
flottan, men däremot icke efter en jämförelsevis så kort tid till en
rubbning af de från år 1900 tillämpade grunderna för ökningen af
officerskåren i hvad de afsåge antalet officerare inom hela kåren, anförde
jag i ämbetsskrifvelse den 31 oktober 1904 till marinförvaltningen och
chefen för flottans stab, att uti det år 1900 framlagda förslaget angående
den blifvande ökningen af officerskåren i hvad detsamma afsåge
antalet officerare inom hela kåren ingen annan rubbning redan nu syntes
böra vidtagas än den, som betingades däraf att efter förslagets
upprättande flottans materiel tillförts större ökning än som då förväntats,
och anmodade jag med anledning däraf nämnda myndigheter att
gemensamt inkomma med förslag till stat för flottans officerskår för år
1906, upprättadt med hänsyn till nu gällande grunder för upprättande
af besättningslistor m. in.

I anledning häraf hafva marinförvaltningen och chefen för flottans
stab med ämbetsskrifvelse den 16 november 1904 öfverlämnat en öfver
behofvet af officerare för flottans mobilisering år 1906 uppgjord beräkning,
upprättad, enligt hvad myndigheterna förklarat, för att tillgodose

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

behofvet af stamofficerare såväl för den materiel m. m., som i 1900 års
beräkningar förutsatts skola finnas vid 1902 års ingång, som för den
flytande materiel därutöfver, som nu funnes färdig eller till hvars byggande
medel vore af Riksdagen beviljade, därvid behofvet för all den
nämnda materielen m. m. fördelats mellan stam och reserv och i öfrigt
beräknats efter samma grunder, som följts vid uppgörande af 1900 års
beräkningar. 1 beräkningarna af behofvet för år 1906 hade icke upptagits
följande i de för år 1902 gjorda beräkningarna upptagna behof
nämligen dels för 2 st. l:a kl. kanonbåtar, för h vilka bemanning
f. o. m. år 1905 icke skulle beräknas, dels för de permanenta minpositionerna
samt för befattningen såsom afdelningschef för marinförvaltningens
minafdelning, Indika sistnämnda behof nu fylldes från
kustartilleriet, samt ej heller den för nu nämnda behof afsedda ersättningsp
er sonal.

Enligt den under sålunda angifna förutsättningar verkställda beräkningen
skulle mobiliseringsbehofvet af stamofficerare år 1906 vara
4 flaggmän, 40 regementsofficerare, 91 kaptener och 135 subalterner
eller tillsammans 270 officerare. Med tillägg af 5 procent för sjuka eller
af annan orsak ej disponibla borde staten upptaga 284 officerare. Om
staten liksom i 1900 års beräkningar för erhållande af en jämn slutsumma
minskades med 4 officerare, borde sålunda staten för flottans
officerskår år 1906 upptaga 280 officerare, fördelade på de olika graderna
på visst angifvet sätt. Ett genomförande af ett på dessa grunder
upprättadt förslag till stat skulle erfordra eu ökning af officerskåren
med 38 officerare utöfver den af Riksdagen för år 1905 godkända
staten af 242 officerare.

Då emellertid af den utredning, stabschefen förut lämnat, framginge,
att antalet från sjökrigsskolan utexaminerade kadetter icke kunde förväntas
uppgå till det antal, att en sådan ökning af officerskåren under
år 1906 kunde genomföras, föresloge myndigheterna på de af stabschefen
i hans skrifvelse den 22 oktober 1904 anförda skäl, att ökningen
af officerskåren år 1906 måtte begränsas till 23 officerare, hvarigenom
statens slutsumma skulle blifva 265 officerare.

Enligt af myndigheterna tillika ingifvet förslag borde denna ökning
af 23 officerare fördelas på de olika graderna så, att staten för år 1906
skulle utöfver den för innevarande år gällande staten upptaga

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1 kommendör,

1 kommendörkapten af 2:a graden,

3 kaptener af l:a klassen,

2 kaptener af 2:a klassen.

11 löjtnanter och

5 underlöjtnanter
Summa 23 officerare.

Hvad först beträffar den ökning af officerskåren i sin helhet, som
bör ske i staten för år 1906, så borde samma ökning för att motsvara
behofvet, beräknadt enligt de under de senaste åren tillämpade grunderna
för en dylik beräkning, uppgå till, enligt hvad myndigheternas
utredning gifver vid handen, 38 officerare. Då emellertid detta behof
endast delvis kan under året fyllas med från sjökrigsskolan utgående
kadetter, lärer en så stor ökning af det i vederbörande stat upptagna
officersantalet icke böra ifrågasättas.

Chefen för flottans stab har föreslagit, att medel skulle begäras
för aflönande af 12 officersbefattningar för att dessa medel under år
1906 skulle användas för inkallande af reservofficerare och dessas
öfvande för att vid mobilisering kunna tjänstgöra i stamofficerares
ställe. Detta förslag kan jag icke biträda. Riksdagen har medgifvit,
att reservofficerare må, i den mån vakanser inom officerskåren lämna
tillgång till deras aflönande från anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater, inkallas till tjänstgöring, och detta medgifvande torde allt
fortfarande få gälla, men detta har begärts för att erhålla tillgång på
erforderligt antal befäl, särskildt för öfningarnas bedrifvande, men icke
för öfning af reservofficerarna själfva. År en dylik öfning af behofvet
påkallad, torde medel därtill böra begäras särskildt för ändamålet
men icke genom att föreslå uppförande i stat af flera officerstjänster
än af andra skäl äro betingade.

Enligt de af stabschefen uppgjorda approximativa beräkningarna
skulle officerskåren under år 1906 komma att ökas till 253 officerare. Dä
staten för innevarande år upptager 242 officerare, skulle därför ökningen
för att undvika surnumerärer endast behöfva uppgå till 11. Under ifrågavarande
år torde det emellertid blifva erforderligt att för öfningarnas
jämna bedrifvande fortfarande använda reservofficerare. För dessas aflönande
erhållas visserligen delvis medel därigenom att de officerare,
som tillkomma under år 1906, icke blifva utnämnda förr än mot slutet
af året, hvarför de för dem under början af aret afsedda lönerna kunna
användas till aflönande af reservofficerare, men för att dock vara för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vissad om, att medel finnas för aflönande af de reservofficerare, som för
öfningarnas bedrifvande måste inkallas, samt för att därjämte hafva
löner för nyutnämnda officerare, äfven om tillförseln från sjökrigsskolan
skulle blifva något större än stabschefen beräknat, synes mig ökningen
af officerskåren för år 1906 icke böra sättas lägre än till 15 officerare.

Hvad beträffar dessa officerares fördelning på de olika graderna
synes mig denna med tillämpning af de grunder, som framgå af det
utaf stabschefen i hans skrifvelse den 22 oktober 1904 framlagda förslaget,
lämpligen böra ske så, att ökningen i de lägre graderna varder
större än den enligt förut tillämpade grunder skulle blifvit. Jag anser
därför, att de 15 officersbefattningarna böra fördelas sålunda:

1 kommendörkapten af 2:a graden,

2 kaptener af l:a klassen,

2 kaptener af 2:a klassen,

7 löjtnanter och

3 underlöjtnanter.

Summa 15 officerare.

Slutligen anhåller jag att få erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t
uti nådigt bref till marinförvaltningen den 16 december 1901 föreskrifvit,
att underlöjtnant vid flottan skall för att kunna föreslås till löjtnant
hafva varit officer under minst två år.

En följd af denna bestämmelse torde blifva, att redan innevarande
år och äfven under de närmast härpå följande vakanta platser komma
att finnas i löjtnantsgraden utan att kunna besättas till följd däraf att
underlöjtnanterna icke varit officerare i stadgade två år, under det att
samtidigt de i stat uppförda underlöjtnantslönerna icke förslå till aflönande
af samtliga underlöjtnanterna.

Hinder torde emellertid icke böra möta för att använda de medel,
som äro afsedda för aflönande af löjtnanter, men under nämnda förhållanden
icke kunna utgå, till beredande af underlöjtnants förmåner
till de underlöjtnanter vid flottan, för Indika lön å stat icke finnes.

Såsom framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1904, bilagdt samma års statsverksproposition, hemställde jag
då, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
anslag för den ökning af‘ underofficers- och sjömanskårerna, som blefve
behöflig för bemanning af pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten
Oscar II, sedan för fyllande af berörda behof tagits i anspråk den
bemanning, som varit beräknad för två l:a kl. kanonbåtar, hvilka
enligt min mening borde öfverföras från att vara stridsfartyg till att
Bih. Ull Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 2

Underofficersoch
sjömanskårerua.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vara öfningsfartyg. Den ökning af nämnda kårer, som med anledning
häraf var erforderlig, uppgick till 45 underofficerare och i jämnadt tal
240 man af sjömanskåren.

I enlighet med denna min hemställan gjorde Eders Kungl. Maj:t
framställning till Riksdagen. Af Riksdagen bifölls framställningen i
fråga om underofficerarna, hvaremot ur den föreslagna staten för sjömanskåren
blefvo uteslutna 55 man, i följd hvaraf ökningen af nämnda
kår uppgick till allenast 185 man.

Efter den sålunda företagna ökningen upptaga vederbörande stater
för innevarande år 465 underofficerare och 3,345 man af sjömanskåren.

Den krigsfartygsmateriel, hvars anskaffande vid nästlidna års riksdag
beslöts, utgjordes af eu jagare, för hvilkens byggande anvisades hälften
af det därför erforderliga beloppet, samt en 2:a kl. torpedbåt.

Jämlikt nådigt bref den 17 juni 1903 åligger det marinförvaltningen
att vid afgifvande af underdånigt förslag om framställning till
Riksdagen om beviljande af anslag till nytt fartyg samtidigt till Eders
Kungl. Maj:t ingifva en i samråd med chefen för flottans stab uppgjord
beräkning utaf den ökning af utgifterna å de ordinarie anslagen å
hufvudtiteln, som skulle uppstå, sedan fartyget blifvit färdigbyggdt.

På sätt jag anhåller att närmare få redogöra för i sammanhang
med mitt underdåniga förslag om framställning till Riksdagen om beviljande
af medel till ^^anskaffning af krigsfartygsmateriel för år 1906
har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 27 september 1904
föreslagit, att framställning måtte göras om anvisande af medel för påbörjande
af en pansarkryssare, två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar
samt för anskaffande af nio 2:a kl. torpedbåtar.

Med underdånig skrifvelse den 31 oktober 1904 angående vissa
anslag å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen öfverlämnat
en beräkning öfver den ökning af flottans stampersonal, hvilken
skulle blifva erforderlig med anledning af nybyggnaden af de stridsfartyg,
för hvilkas anskaffning ämbetsverket i sin nämnda underdåniga
skrifvelse den 27 september 1904 föreslagit äskande af medel hos
nästa riksdag. Med skrifvelsen den 31 oktober 1904 har marinförvaltningen
härjämte öfverlämnat ett memorial i ämnet af chefen för flottans
stab.

1 nämnda memorial har chefen för flottans stab anfört, att för de
fartyg, för hvilkas påbörjande eller anskaffande marinförvaltningen, enligt
hvad jag redan nämnt, föreslagit, att medel måtte äskas af nästa
Riksdag, skulle erfordras 61 underofficerare och 504 man af sjömanskåren.
Af den personal, som af Eders Kungl. Maj:t vid nästlidna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

års riksdag begärdes för pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar
II, återstode 55 man af sjömanskåren, hvarjämte ingen personal funnes
uppsatt för den jagare och den 2:a kl. torpedbåt, för hvilkas
byggande 1904 års riksdag beviljat medel. Af underofficers- och sjömanskårerna
beräknades för dessa båda fartyg erfordras tillsammans 9
underofficerare och 71 man. För samtliga nämnda fartyg erfordrades
sålunda 70 underofficerare och 630 man.

Utbildningen af den personal, som erfordrades vid tillkomst af ny
fartygsmateriel, toge minst lika lång tid som fartygets byggande. Vid
ökning af materielen borde därför personalen börja uppsättas samtidigt
med att fartygets byggande toge sin början. Börjades uppsättningen
af erforderlig personal senare, kunde den nytillkommande materielen
till följd af brist på utbildad personal först efter loppet af flera år tillföra
flottan den afsedda ökningen i försvarskraft. Ur denna synpunkt
borde sålunda under år 1906 uppsättas hela den personal, som erfordrades
för den nya materiel, hvars byggande nämnda år komme att
påbörjas. Med hänsyn till svårigheten att under loppet af blott ett år med
bibehållande af god rekrytering kunna genomföra en sådan ökning af underofficers-
och sjömanskårerna, syntes kårernas ökning dock under år
1906 böra begränsas till dels återstoden af den vid 1904 års riksdag
äskade personalen för pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar II,
utgörande 55 man, dels de underofficerare och det manskap, som erfordrades
för den jagare och den 2:a kl. torpedbåt, till hvilkas byggande
1904 års Riksdag beviljat medel, utgörande 9 underofficerare och 71
man, dels ock det manskap af sjömanskåren, som erfordrades för de
jagare och torpedbåtar, hvilka af marin förvaltningen föresloges till
''anskaffning år 1906, utgörande 342 man. Ökningen år 1906 skulle
då komma att utgöra 9 underofficerare och 468 man.

Den genomförda ökningen af underofficers- och sjömanskårerna
hade under hvarje af åren 1901—1904 utgjort respektive 458, 552,
285 och 157 underofficerare och manskap.

I sitt memorial har chefen för flottans stab afgifvit förslag, huru
den sålunda för år 1906 föreslagna ökningen af personalen borde fördelas,
underofficerarna i grader och stater samt manskapet i lönegrader.

Marinförvaltningen har härefter, med stöd af hvad utaf chefen för
flottans stab sålunda anförts, upprättat förslag till stater för underofficerskåren
och sjömanskåren.

Då pansarkryssaren Fylgia skall levereras i slutet af år 1905 och
pansarbåten Oscar II i början af år 1906 torde ingen tvekan råda om

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att anslag bör för sistnämnda år beviljas för aflönande af det manskap,
som för bemanning af dessa fartyg ytterligare erfordras eller 55 man.

Hvad därefter beträffar bemanningen för de fartyg, hvilkas byggande
beslöts vid nästlidna års riksdag eller jagaren Magne och en 2:a kl. torpedbåt,
så skall förstnämnda fartyg levereras i augusti innevarande år,
under det att torpedbåten, som bygges å flottans varf i Karlskrona,
beräknas vara färdigbyggd före detta års utgång. För jämväl dessa
fartyg är således bemanning erforderlig vid ingången af år 1906, och
torde därför icke heller i fråga om deras bemanning tvifvel råda därom
att medel böra för nästkommande år beviljas för densammas aflönande.
Enligt den uppgift chefen för flottans stab, såsom jag redan
omförmält, lämnat, erfordras för dessa båda fartyg 9 underofficerare
och 71 man af sjömanskåren.

Beträffande de nya fa r ty gsb y gg n a der, om hvilkas beslutande marinförvaltningen
väckt förslag, kommer jag att på skäl, som jag vid fråga
om de extra ordinarie anslagen för år 1906 skall anhålla att få närmare
utveckla, hos Eders Kungl. Maj:t göra hemställan om framställning
till Riksdagen om beviljande af medel för år 1906 för påbörjande
af två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar samt för anskaffande af sex
2:a kl. torpedbåtar.

Hvad de sistnämnda fartygen beträffar, torde hinder icke möta för
deras färdigbyggande under år 1906. Under sådana förhållanden lärer
det icke kunna ifrågasättas att icke redan under samma år anskaffa
den erforderliga bemanningen. På sätt jag redan nämnt, har chefen
för flottans stab framhållit, att personalen för ett fartyg bör uppsättas
samtidigt med början af fartygets byggande för att samma personal,
när fartyget varder färdigbyggdt, skall hafva hunnit få den nödvändiga
utbildningen. Denna åsikt delar jag till fullo under alla förhållanden,
men finner ett dylikt anställande af personal samtidigt med början af
fartygsbyggandet särskildt nödvändigt i fråga om bemanningen af sådana
fartyg, som byggas å så kort tid som 2:a kl. torpedbåtar. Det
är visserligen sannt, att jag nästlidna år, då jag föreslog, att beslut
måtte fattas om byggande af två 2:a kl. torpedbåtar, icke satte i fråga
beviljande af medel för dessas bemanning, men hvad jag då, med
hänsyn därtill att medel i första hand borde beviljas för full bemanning
af pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar II, ansåg mig
kunna underlåta, enär bemanning af två torpedbåtar syntes kunna
utan allt för stor olägenhet erhållas från redan bemannade fartyg, finner
jag mig nu icke kunna underlåta att föreslå, då det är fråga om
bemanning af sex torpedbåtar. Att blotta andra fartyg på så stor

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utbildad manskapsstyrka, som den, hvilken erfordras för sex torpedbåtar,
torde icke böra ifrågasättas. Detsamma gäller i fråga om underofficerare.
Enligt de af cbefen för flottans stab uppgjorda beräkningarna
erfordras för sex 2:a kl. torpedbåtar 6 underofficerare och
98 man af sjömanskåren.

De två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar, om hvilkas påbörjande
jag likaledes ämnar föreslå Eders Kungl. Maj:t att göra framställning
till instundande Riksdag, torde, om Riksdagen beviljar de därför erforderliga
medlen, kunna vara färdigbyggda till sommaren 1907. I enlighet
med den af chefen för flottans stab uttalade och af mig jämväl
biträdda åsikt borde äfven i fråga om dessa fartyg bemanningen anställas
samtidigt med början af byggandet för att densamma skall kunna
erhålla åtminstone en del af den erforderliga utbildningen, till dess fartygen
blifva färdiga. Med hänsyn till den höjning af ifrågavarande anslag,
som varder en följd af den ökning i manskapsstyrkan, som för fyllande af
öfriga, redan nämnda behof är nödvändig, nödgas jag emellertid inskränka
mig till att föreslå framställning till Riksdagen om beviljande
af medel för aflönande af allenast hälften af den manskapsstyrka, som erfordras
för ifrågavarande två jagare och fem torpedbåtar. Chefen för
flottans stab har beräknat nämnda manskapsstyrka till 195 man och
utgöres således den erforderliga hälften af 98 man.

Den ökning af underofficers- och sjömanskårerna under år 1906,
hvilken synes mig blifva en nödvändig följd utaf tillkomsten af nämnda
materiel, uppgår således till 15 underofficerare och 322 man af sjömanskåren.

Då jag således nödgas ifrågasätta en så stor ökning af sjömanskåren,
anser jag mig icke kunna underlåta att tillstyrka att, för nedbringande
af denna ökning, under år 1906 en af de nuvarande l:a kl.
kanonbåtarna måtte få öfverföras från att vara stridsfartyg till att vara
öfningsfartyg, hvaraf följer, att den för detta fartyg nu beräknade
bemanningen kan användas till fyllande af en del utaf de nya behofven.
Enligt den för 1900 års riksdag framlagda planen angående ökning i
behofvet af personal för flottans mobilisering från och med år 1902
skulle under hvarje år eu l:a kl. kanonbåt utrangeras. Först med innevarande
år hafva emellertid i enlighet med min underdåniga framställning
den 12 januari 1904 två af de ifrågavarande fartygen blifvit öfverförda
till öfningsfadygen. Statsrådsprotokollet för sistnämnda dag, bifogadt
samma års statsverksproposition, utvisar emellertid, att chefen för flottans
stab förklarat sig anse, att af de åtta l:a kl. kanonbåtar, för
hvilka personal beräknades vid mobilisering, sju stycken fortfarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

borde bibehållas såsom stridsfartyg för att användas som bevakningsfartyg.
För egen del fann jag dock de ifrågavarande fartygens stridsvärde
icke vara af den beskaffenhet, att deras bibehållande allt framgent
såsom stridsfartyg, särskild! med hänsyn till den bemanning af fartygen,
som i sådant fall erfordrades, vore lämpligt. I enlighet med denna
min åsikt föreslog jag därför, såsom nämndt, att två af fartygen skulle
öfverföras till att vara öfningsfartyg. På den sålunda, i enlighet med
den ursprungliga planen beträdda vägen synes det mig böra fortsättas,
men torde med hänsyn till af stabschefen anförda skäl under år 1906
endast ett af de återstående sex fartygen böra såsom stridsfartyg utrangeras.

För ett dylikt fartyg beräknas 3 underofficerare och 37 man af
sjömanskåren.

Genom den sålunda föreslagna åtgärden kan den enligt min åsikt
nödvändiga ökningen af underofficers- och sjömanskårerna nedbringas
till 12 underofficerare och 285 man af sjömanskåren. Då, såsom
jag redan nämnt, staterna för dessa kårer för innevarande år upptaga
465 underofficerare och 3,345 man af sjömanskåren, skulle således,
därest mitt förslag vinner bifall, för år 1906 i samma stater komma att
upptagas 477 underofficerare och 3,630 man af sjömanskåren.

Efter en sådan ökning torde staten för underofficerskåren böra
upptaga:

90 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

60 » » (maskinister),

9 )> )) (rustmästare, torpedmästare eller kvar ter

sm än),

180 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),

122 » » (maskinister),

16 » » (rustmästare, torped mästare eller

kvartersmän),

~~477

samt staten för sjömanskåren:

504 man tillhörande l:a lönegraden,

1,329 » » 2:a »

729 » » 3:e »

:e » i 6 månader,

:e » i 6 »

534 » » 4:e »

534 »

3,630

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Jag anhåller nu att få öfvergå till frågan om en omorganisation
af mariningenjörstaten.

Uti underdånigt anförande till statsrådsprotokollet den 15 april Omorganisa1904
yttrade jag, bland annat, att, sedan numera nya organisationer.4^”
blifvit fastställda såväl för marinläkarkåren som för marinintendenturkåren
och i sammanhang härmed förhöjda aflöningsförmåner blifvit
beviljade innehafvare af tjänster vid dessa kårer i likhet med hvad som
jämväl skeft för flottans officerskår, frågan om vidtagande af dylika
åtgärder jämväl i fråga om mariningenjörstaten icke längre syntes böra
uppskjutas. Väl vore den nu gällande staten för mariningenjörstaten
i hufvudsak fastställd för icke längre tid tillbaka än år 1900, men därvid
hade hufvudsakligen vidtagits allenast en ökning af personalens
antal utan att samtidigt pröfvats, huruvida de löner, som utgå till
mariningenjörstatens personal, numera kunde anses skäliga. Härjämte
hade redan då framhållits, att behof af ytterligare ingenjörpersonal i
eu ej långt aflägsen framtid skulle komma att gifva sig tillkänna. Sedermera
hade vid upprepade tillfällen af marinförvaltningen framhållits
behofvet af ökad personal vid ifrågavarande stat samt af höjda löner
för de vid staten anställda ämbets- och tjänstemän, och en framställning
om löneförhöjning för den redan anställda personalen hade redan
år 1902 blifvit öfverlämnad till den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén
för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden.

Jag erinrade vidare, hurusom uti underdånig skrifvelse den 14 oktober
1903 öfverdirektören och chefen för mariningenjörstaten ingifvit ett förslag
till ökning af samma stats personal samt till ändring och förbättring
af personalens aflöning äfvensom förslag till ny organisation för mariningenjörstatens
reserv. På sätt närmare framgått af mitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, bilagdt samma års statsverksproposition,
hade jag emellertid då ansett en förändring af den gällande
ordinarie mariningenjörstaten icke böra äga rum, innan nämnda kommitté
behandlat den till densamma hänskjuta frågan, och hade jag
därför hemställt om förslag till Riksdagen om anvisande af medel för
den för närvarande ytterligare erforderliga personalens aflönande å extra
stat. Nådig proposition hade i enlighet härmed blifvit afbiten till 1904
års Riksdag.

Den till nämnda kommitté hänskjutna frågan om löneförhöjning
för den vid mariningenjörstaten nu anställda personalen hade ännu icke
blifvit föremål för kommitténs pröfning, och, enligt- hvad jag hade
inhämtat, vore kommitténs yttrande i berörda afseende icke heller under

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

år 1904 att förvänta. Berörda omständighet syntes mig dock icke i
och för sig vara af beskaffenhet att föranleda hänskjutande af utredningen
utaf förevarande fråga till andra personer, då de provisoriska
åtgärder, som blifvit af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 1904 års Riksdag,
möjligen skulle kunna vara tillräckliga att fylla det föreliggande
personalbehofvet under ännu ett år utöfver det redan föreslagna.

Det vore emellertid — framhöll jag — en annan omständighet,
som syntes nödvändiggöra frågans hänskjutande till andra personer än
den nämnda kommittén. Frågan om ny organisation af mariningenjörstaten
sammanhängde nämligen på det närmaste med tvenne andra spörsmål,
nämligen frågan om utbildningen af den personal, som önskade
vinna inträde vid mariningenjörstaten samt frågan om ny organisation
af mariningenjörstatens reserv. Båda dessa frågor vore af beskaffenhet
att med det snaraste böra tagas under ompröfning.

För dessa frågors utredning fordrades emellertid en särskild sakkunskap
beträffande de kraf, som borde ställas på en ingenjör vare sig
han ville vinna anställning vid den ordinarie mariningenjörstaten eller
vid samma stats reserv. Vid dessa frågors behandling måste därför
helt andra synpunkter göra sig gällande än de vid ofvannämnda kommittés
nu pågående arbeten erforderliga, till hvilkas behöriga belysning
hänsyn särskilt tagits vid kommitténs sammansättning.

Under dessa förhållanden och då, såsom redan vore nämndt, med
sistnämnda båda frågor på det närmaste vore förbundna förstberörda
spörsmål om organisationen af mariningenjörstaten och dess reserv
samt om den ifrågasatta löneförhöjningen för nämnda stat, syntes mig
utredningen af samtliga dessa frågor böra öfverlämnas åt särskilt tillkallade
sakkunnige, och hemställde jag därför i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t, med förklarande, att''den till ofvannämnda kommitté öfverlämnade
frågan om löneförhöjning för mariningenjörstatens personal
skulle göras till föremål för utredning af särskildt tillkallade sakkunnige,
måtte bemyndiga chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
högst 4 sakkunnige för att i enlighet med de närmare föreskrifter, som
departementschefen skulle äga meddela, biträda inom departementet
med utarbetande af förslag till nya organisationer af mariningenjörstaten
och mariningenjörstatens reserv, om och i den mån sådana organisationer
finge anses erforderliga, samt vid pröfning af frågan, om och
i hvad mån särskild utbildning ansåges erforderlig för vinnande af
anställning vid nämnda stat eller vid dess reserv, äfvensom andra i
sammanhang härmed föreliggande frågor.

Denna min hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

På grund af det sålunda lämnade bemyndigandet utsåg jag öfverdirektören
och chefen för mariningenjörstaten in. in. H. H. Lilliehöök,
direktören vid samma stat in. in. grefve E. H. A. Mörner, kommendörkaptenen
af l:a graden vid Kungl. flottan in. in. grefve C. A.
Ehrensvärd och kaptenen vid Kungl. flottan in. m. J. C. Schneidler att
deltaga i förenamnda arbete.

De sålunda tillkallade sakkunnige hafva den 10 augusti 1904
afgifvit sitt betänkande, och anhåller jag nu att få närmare redogöra
för det hufvudsakliga innehållet af detta betänkande.

De sakkunnige hafva till en början lämnat en öfversikt af mariningenjörstatens
bildande och de förändringar, som med densamma därefter
vidtagits.

De erinra om, att före mariningenjörstatens bildande flottans tekniska
befälspersonal utgjorts af trenne olika kårer, nämligen flottans
maskinistofficerare, flottans konstruktionskår och flottans mekaniska
kår. Alla tre kårerna hade varit militära; den sammanlagda numerären
hade år 1858 uppgått till 24, fördelade på följande sätt:

4 maskinistofficerare,

14 officerare och
3 underkonstruktörer 7
3 officerare vid mekaniska kåren.

vid konstruktionskåren samt

Flottans maskinistofficerare hade hufvudsakligen haft till uppgift
att konstruera och handhafva fartygens maskinerier, under det att konstruktionskårens
officerare utförde konstruktion af fartyg och ledde
deras byggande. Mekaniska kåren hade utöfvat hufvudsakligen den
verksamhet, som numera utöfvades af stationernas byggmästare.

Den kommitté, som 1862 tillsatts för utarbetande af grunderna
för ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar, hade i sitt betänkande
framhållit olägenheterna af att maskin- och fartygsbyggnad ålåge olika
kårer och föreslagit upprättandet af en flottans ingen]örkår, hvars uppdrag
och verksamhet skulle omfatta allt, som rörde såväl flottans fartyg
som de till dessa hörande maskiners konstruktion, byggnad och
tillverkning, underhåll och vård. För denna kår, som afsetts att ersätta
maskinistofficerarn e och konstruktionskåren, hade kommittén ansett det
vara fördelaktigast att vidblifva den militära form, som iakttagits med
flottans dåvarande tekniska kårer. Likasom beträffande flottans öfriga
kårer både äfven för de tekniska föreslagits en afsevärd. minskning, i
Bill. Ull Biksd. Prat. 1905. A Samt. 1 Afd. 6 Eäft. 3

Historik

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

det att den nya kåren endast upptagit 1 öfverstlöjtnant, 1 major, 3
kaptener och 5 löjtnanter.

Först till 1867 års Riksdag hade framlagts förslag till upprättande
af en mariningenjörstat, afsedd att ersätta konstruktionskåren och maskinistofficerarne.
Förslaget hade upptagit följande personal, nämligen
1 öfverdirektör, 2 direktörer, 2 öfveringenjörer och 5 ingenjörer.

Flottans mekaniska kår hade föreslagits skola tillsvidare bibehållas
och först vid personalens afgång ersättas af byggmästare.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t hade chefen för sjöförsvarsdepartementet
hemställt, att, i motsats till hvad ofvannämnda
kommitté föreslagit, för den nya ingenjörkåren skulle tillämpas den
civila formen. Såsom skäl härför hade angifvits, att den militära formen
måste, såsom erfarenheten inom konstruktionskåren ådagalagt,
tillämpad på en så fåtalig kår, som den ifrågavarande vore afsedd att
blifva, på det sätt verka ofördelaktigt på dess medlemmar, att därigenom
i följd af trög befordran snart uppstode ett för tjänstemannen nedslående
missförhållande mellan ålder och innehafvande samhällsställning
jämte densamma åtföljande inkomster, hvithet inom en militär kår svårligen
läte sig afhjälpas genom anordningar, som däremot under den
civila formen blefve ganska användbara.

Enligt förslaget skulle öfverdirektören vara chef för kåren och
hos sjöförsvarets öfverstyrelse med rösträtt handlägga ärenden, som
rörde ingenjörkåren, samt uppgöra förslag rörande nybyggnad, reparation
eller förändring af sjövapnet tillhörande fartyg, maskiner och
verkstäder samt öfver sådana arbeten utöfva högsta ledning och tillsyn
i tekniskt afseende. Direktörerna skulle hvar för sin station hufvudsakligen
hafva till uppgift att ansvara för alla vid stationen befintliga
fartygs och maskiners underhåll äfvensom för utförande af gifna föreskrifter
beträffande nybyggnad, förändring eller iståndsättning af fartyg.
Ofveringenjörerna skulle, likaledes en vid hvardera stationen, under
direktören leda och öfvervaka utförandet af de flerfaldigt arbeten, uti
indika fartygs- och maskindetaljen sönderfölle, under eget ansvar för
deras noggranna fullgörande äfvensom för det utförda arbetets godhet
och säkerhet. Ingenjörerna slutligen skulle på sätt, af direktörerna
bestämdes, biträda dessa samt leda och öfvervaka utförandet af arbetena.

Det framlagda förslaget hade antagits af Riksdagen med den inskränkning
att öfveringenj örsbefattningarna indragits, utan att ersättning
beredts genom andra platsers inrättande.

I nådig instruktion för mariningenjör staten den 17 december 1867
hade emellertid medgifvits, att två ritare finge anställas i öfverdirektö -

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

.19

rena kontor, och i nådiga bref den 31 januari och den 1 maj 1868
hade anvisats för hvardera af dessa ett arfvode af 2,500 kronor.

Redan 1873 hade öfverd rektören funnit sig föranlåten att göra
framställning dels om ökning af statens personal dels om-.förhöjning
af aflöningsbeloppen. I samband härmed hade föreslagits återgång till
den militära formen hufvudsakligen af det skäl, att personalen vid
marin ingenjörstaten därigenom enligt gällande författningar skulle komma
i åtnjutande af rätt till full pension vid uppnådda 55 år, under det att
för en civil tjänsteman fordrades uppnådda 60 lefnadsår.

Riksdagen hade år 1874 beviljat såväl ökning af aflöningen som
ökning af statens numerär med 2 extra ingenjörer och 2 underingenjörer.
Vidare hade alla mariningenjör staten tillhörande personer erhållit
rätt till pension och fyllnadspension vid uppnådd 55 års ålder, så
vida de i öfrigt uppfyllt därför stadgade villkor.

Staten för år 1875 hade upptagit följande befattningar:

1 öfverdirektör,

2 direktörer,

5 ingenjörer,

2 extra ingenjörer,

2 underingenjörer,

2 byggmästare samt
2 ritare i chefsexpeditionen.

Dessa sistnämnda hade i staten för år 1877 uppförts som extra
ingenjörer.

År 1888 hade staten ökats med 3 miningenjörer med ingenjörs
aflöning; vid förändring därefter af benämningen »själfgående mina)''
till »torpeds hade äfven benämningen å de två miningenjörer, som
tjänstgjort vid det rörliga minvapnet, förändrats till torpedingenjörer. År
1901 både dels de 4 extra ingenjörerna i staten uppförts såsom ingenjörer
dels staten ökats med 1 direktör, 4 ingenjörer och en extra ingenjör,
hvaremot de båda underingenjörsbefattningarna, som länge stått obesatta
på grund af brist på sökande till desamma, indragits. Samtidigt
härmed hade upprättats en mariningenjörstatens reserv, hvilken förutom
den personal, som efter uppnådd pensionsålder erhölle afsked, skulle
utgöras af ingenjörer, hvilka. under 3 år gjort tjänst såsom extra ingenjörer.
I enlighet med den för samma reservs upprättande antagna
planen både mariningenjörstaten ökats under hvardera af åren 1902
och 1903 med en extra ingenjör.

Slutligen hade 1904 års Riksdag på extra stat för år 1905 beviljat
anslag för aflönande af ytterligare en torped- och en min ingenjör

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Norge.

Dnnmnrk.

samt eu summa af 10,000 kronor för aflönande af behöflig! ingenjörsbiträde
vid den egentliga mariningenjörsdetaljen.

Sedan mariningenjörstatens bildande hade sålunda ökning af personalens
numerär vid flera tillfällen ägt rum, hvaremot aflöningen alltsedan
1875 bibehållits vid oförändrade belopp.

De sakkunnige hafva härefter lämnat en öfversikt af mariningenjörväsendets
organisation inom en del af utlandets mariner och därvid till
en början lämnat en dylik öfversikt beträffande organisationen i Norge.

Den norska flottans tekniska personal af officers rang utgjordes af
ingenjörpersonal vid Karljohansvärns varf, handtverkskårens officerare,
ingenjörer vid marinens byggnadsväsen samt ingenjörer vid marinens
minväsen.

Ingenjörpersonalen vid Karljohansvärns varf vore civilmilitär och
bestode af en varfsdirektör, två underdirektörer samt ingenjörer och.
ritare.

Varfsdirektörsbefattningen hade ända till för några år sedan utöfvats
af en officer vid flottan, men vid 1901—02 års storting hade
för denna befattning uppförts den efter norska förhållanden afsevärda
lönen af 10,000 kronor för att såsom varfsdirektör kunna anställa eu
erfaren ingenjör, helst någon, som i egenskap af chef ledt ett större
varfsetablissement.

För vinnande af anställning såsom direktör eller ingenjör vid varfvet
funnes icke föreskrifna några fordringar utöfver de tekniska.

Till handtverkskåren hörde hela den för tjänstgöring ombord afsedda
tekniska personalen. Kårens officerare, som hade militär ställning,
utgjordes af 5 mariningenjörer af två klasser och 10 maskinmestre.

Såsom mariningenjörer anställdes ingenjörer med teknisk högskoleexamen
samt praktisk tjänstgöring vid mekanisk verkstad eller varf
och å ångfartyg såsom maskinister. Maskinmestre rekryterades från
maskinistunderofficerarna.

På hvarje panserskib tjänstgjorde en mariningenjör och en maskinmester;
på öfriga större fartyg en maskinmester.

I spetsen för marinens byggnadsväsen stode en ingenjör officer,
hvilken till sitt biträde hade en ritare och en ingenjörlöjtnant. Vid
marinens minväsen slutligen tjänstgjorde en ingenjör och en ritare.

I Danmark tillhörde den tekniska befälspersonalen följande kårer,
nämligen, maskinkorpset, hvilken tillhörde flottans (i inskränkt mening)
kårer, samt haandveerkerkorpset och spmine korpsets depot, hvilka tillhörde
varfvets kårer.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Befälspersonalen vid dessa kårer betecknades såsom ämbetsmän
och inginge under den gemensamma benämningen mariningenjörer.
Dessutom funnes personalen vid spvfernets bygningsvaesen samt i
flottans konstruktionskontor.

Utbildning till mariningenjör ägde sedan 1903 rum vid maskinskolan,
hvilken vore 4-årig och hade två afdelningar, en maskin- och
en skeppsbyggnadsafdelning. För vinnande af inträde fordrades två
års verkstadsutbildning på örlogsvarfvet samt afläggande af i hufvudsak
samma inträdesexamen som till den äfven 4-åriga kadettskolan. Inträdesåldern
vore 16—20 år. Eleverna hade fri undervisning jämte
aflöning. Efter aflagd afgångsexamen utnämndes eleverna till ingenjörassistenter
och vore skyldiga att i denna egenskap göra tjänst vid
flottan i 4 år, hvarunder deras praktiska utbildning fortsattes ombord
och i land. Eleverna i maskinskolan skulle i så stor utsträckning som
möjligt åtnjuta undervisning gemensamt med sjökadetterna.

Oafsedt ingenjörassistenter, hvilkas antal vore obestämdt, vore
antalet af den tekniska befälspersonalen å maskinkorpset 28, å haandvserkerkorpset
18 och å söminekorpsets depot 7.

För beklädande af de fyra högsta befattningarna inom haandvserkerkorpset
äfvensom chefsplatsen för flottans konstruktionskontor
fordrades utbildning i en högre teknisk fackskola.

Maskiukorpsets ingenjörer vore afsedda för tjänstgöring ombord
såsom maskinistofficerare, och afsåges för hvarje större fartyg 2 å 3
mariningenjörer.

Då söminekorpsets depot omfattade såväl det fasta som det rörliga
minförsvaret, motsvarade dess ingenjörer våra såväl torped- som miningenjörer.

Personalen vid sövternets bygningsvaBsen utgjordes af en bestyrer
(motsvarande våra byggmästare), hvilken kunde vara officer i flottan
eller ingenjörkåren, samt en byggmästare och en fullmäktig. Flottans
konstruktionskontor bestode af en kontorschef, två fullmäktige och två
assistenter.

I Tyskland bestode flottans ingenjörpersonal af mariningenjörer,
fartygs- och maskinkonstruktörer, torpedingenjörer och byggmästare.

Mariningenjörerna afsåges för tjänst å fartyg såsom maskinistofficerare;
de hade i militärt afseende samma ställning som officerarna.

Till mariningenjörelever antoges ynglingar, icke öfver 21 år,
hvilka genomgått hvad som ungefär motsvarade våra elementarläroverk
med den nyinrättade afslutningsklassen samt hade under 30 må -

Ty sidand.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

nåder praktiserat på verkstäder, flottans eller privata, för tillverkning
af fartygsmaskiner.

Den hufvudsakliga gången af den nioåriga utbildningen vore 3 månaders
militär utbildning, 9 månaders teknisk utbildning ombord, 24
månaders tjänst såsom underofficerskorpral ombord eller eventuel 12
månader vid torpedafdelning och 12 månader å fartyg, 12 månaders
teoretisk kurs, 4 års tjänst som underofficer i maskinistbefattning,
häraf eventuellt ett år vid torpedafdelning, samt 12 månaders teoretisk
kurs (ingenjörklassen).

Efter val af såväl sjöofficers- som ingenjörkåren följde sedan utnämning
till mariningenjör.

På ett större fartyg (slagskepp) tjänstgjorde tre mariningenjörer.

Till konstruktörselever antoges ynglingar, icke öfver 21 år, hvilka
i allmänt läroverk aflagt abiturientexamen (ungefär motsvarande vår
studentexamen). Eleverna erhölle först eu ettårig militär utbildning
dels i land dels ombord tillsammans med sjökadetterna, hvarefter de
utnämndes till reservofficerare, i hvilken egenskap de framdeles skulle
fullgöra tvenne repetitionsöfningar. Omedelbart efter utnämningen till
reservofficer började den tekniska utbildningen med en 6 månaders
tjänstgöring som elev å flottans varf, före hvilkens början valet af fackriktning
skulle vara gjordt. Härpå följde kommendering till tekniska
högskolan i Oharlottenburg.

Efter 4 terminer aflades en förberedande examen och efter ytterligare
4 terminer den första hufvudexamen, före hvilkens afläggande
elev skulle hafva tjänstgjort 12 månader på flottans varf. Denna examen
berättigade till erhållande af anställning såsom Marine-Baufuhrer i
fartygsbyggnads- eller maskinbyggnadsfacket. Efter två års praktisk
utbildning på flottans varf och fartyg följde afläggande! af andra hufvudexamen,
hvilken bestode dels i en muntlig pröfning, dels i ett större
skriftligt arbete, för hvithet afsåges en tid af 9 månader. Under utbildningstiden
och tiden för afläggandet af andra hufvudexamen kunde
elev komma i åtnjutande af ett arfvode om 1,800 mark om året.

Efter aflagd andra hufvudexamen följde utnämning till MarineBaumeister
och anställning i flen män, ledig lön funnes.

Aspiranterna till torpedingenjörbanan erhölle till en början samma
utbildning som maskinistunderofficerare. 1 underofficerskorpralsgraden
skildes emellertid utbildningen, och den blifvande torpedingenjören
genomginge en särskild kurs i underbefälsskola, hvarefter
toljde utnämning till torpedomechaniker och efter en viss tids praktisk
utbildning till torpedoobermechaniker. För befordran till torpedingenjör

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

återstode nu endast genomgående af en ettårig ingenjörklass vid underbefälsskola.

Genom kommendering till verkstäder ocli till genomgående af eu
tvåårig kurs å högskolan vid Charlottenburg sörjdes för torpedingenjörens
vidare utbildning.

Inom engelska flottan gåfves numera officerare och ingenjörer samma
utbildning, till dess de nått underlöjtnants grad.

Inträde i Royal Naval College ägde rum vid 12—13 års ålder.
Vid inträdet skulle hvarje yngling angifva, hvilken gren, han ville ingå
uti, d. v. s. om han ville utbilda sig till sjöofficer, mariningenjör eller
marininfanterist, eller ock förklara sig beredd att ingå på hvilken gren
som helst.

Utbildningen å Royal Naval College påginge i 4 år och omfattade
de vanliga skolämnena samt verkstadsarbete, hvarefter vidtoge en 3-årig
utbildning ombord å fartyg. Härunder åtnjötes undervisning såväl i
hvad till det egentliga sjömansyrket som till ingenjörens yrke hörde.
Efter ombord förrättad examen och utnämning till Acting Sub-Lieutenant
följde en 3 månaders kurs i matematik och navigation samt en 6
månaders kurs i artilleri, torpedlära och maskinskötsel.

Först vid denna tidpunkt, då de unga officerarna nått eu ålder af
19 å 20 år, började utbildningen att blifva olik för de olika grenarna.

Graderna vore för mariningenjörerna desamma som för officerarna,
dock att högsta graden vore Rear-Admiral; proportionen graderna emellan
skulle äfven vara densamma, så att befordringsutsikterna vore lika goda
för ingenjörer som för officerare.

För handläggning af frågor rörande far tygsbyggnad såväl i öfverstyrelsen
som å varfven utbildades särskilda konstruktörer, hvilka vore
civila ämbetsmän, under det att mariningenjörerna, hvilka dels tjänstgjorde
ombord dels handlade frågor rörande maskinväsen i öfverstyrelse
och å varfven, hade militär ställning.

Efter redogörelsen för mariningenjörväsendets organisation inom
de nämnda länderna, hafva de sakkunnige öfvergått till frågan om
behofvet af en förändrad organisation af vår mariningenjör stat.

De erinra därvid till en början, att för . att vinna anställning : som
ingenjör vid mariningenjörstaten fordrades för närvarande

a) att vid tekniska högskolan eller annan därmed jämförlig läroanstalt
hafva genomgått fullständiga lärokurser i maskinbyggnadskonst
jämte mekanisk teknologi och däri blifvit godkänd,

b) att vid läroverk för mariningenjörer nöjaktigt hafva genomgått
där föreskrifven kurs i teoretiskt och praktiskt skeppsbyggeri, samt

England.

Behofvet af
förändrad
organisation
af mariningenjörstaten.

•24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

c) att hafva varit anställd under minst 3 år vid mekanisk verkstad,
där sjöångmaskiner tillverkades, eller vid varf, dels såsom arbetare,
dels såsom ritare samt därvid ådagalagt god kunskap i maskineller
fartygsbyggnad.

För att vinna anställning som extra ingenjör fordrades endast
genomgående af de lärokurser, som under a) angifvits, samt tvåårig
sådan anställning, som under c) blifvit sagd.

Den, som vunne anställning såsom ingenjör vid mariningenjörstaten,
behöfde således icke dessförinnan hafva tjänstgjort vid flottan
och kunde sålunda vid sitt inträde å staten vara fullkomligt främmande
ej allenast för tjänstgöringen å flottans varf och fartyg utan äfven för de
fordringar, som särskildt ställdes på krigsfartyg och dessas maskiner, samt
för alla de anordningar af mångahanda slag, som afsåge vapnens begagnande,
men likväl vore af beskaffenhet att böra handhafvas af
ingenjör.

En följd häraf vore, att mariningenjören under den första tiden
efter sin anställning kunde vara mera främmande för förhållandena vid
flottan än hvad med tjänstens fördel vore förenligt.

Äfven hade det visat sig, att mariningenjören med nuvarande utbildning
icke alltid varit vuxen att anordna och handhafva den mångfald
af elektriska maskiner, som numera funnes å flottans fartyg.

Att äfven inom andra mariner ett motsvarande förhållande ägt
rum eller i tid förebyggts, framginge af villkoren för anställning som
mariningenjör. Inom engelska och amerikanska marinerna fordrades,
att mariningenjören skulle hafva fullgjort alla fordringar för utnämning
till officer samt aflagt officersexamen, innan den speciellt tekniska
utbildningen påbörjades. I Tyskland utbildades den blifvande
fartygs- eller maskinkonstruktören först till reservofficer, under det att
de sjögående mariningenjörerna erhölle en ännu fullständigare militär
utbildning.

De sakkunnige, som nogsamt insåge vikten af att ofvan angifna missförhållanden
i möjligaste mån undanröjdes och särskildt af att det militära
intresset blefve bättre tillgodosedt än hittills varit fallet, ansåge
detta kunna vinnas hufvudsakligen genom en förändrad utbildning,
gående ut på att redan under ynglingaåren gifva dem, som aspirerade
på att blifva mariningenjörer, jämte teknisk äfven sjömilitär utbildning,
hvarvid särskildt borde beaktas önskvärdheten af att ingen] öreleverna
bereddes tillfälle att i unga år knyta förbindelser med de blifvande
sjöofficerarna.

Statsutsfcotivts Utlåtuhdn JSf:ö 6.

De sakkunnige förmäla sig vidare kafva tagit under ompröfning
dels huruvida anställandet af särskilda maskiningenjörer (maskinistofficerare)
vore af behofvet påkalladt dels huruvida i annat afseende
någon specialisering af flottans ingenjör tjänster utöfver nu befintlig
vore behöflig. Anställande af ingenjörer med särskild utbildning för
tjänstgöring ombord å fartyg såsom maskinistofficerare ansåge de emellertid
icke erforderlig. Fastmer syntes det dem vara synnerligen fördelaktigt
att, såsom hittills ägt rum, samma ingenjörer, som både ätt
konstruera fartyg och maskiner, öfvervälla nybyggnader däraf samt
på flottans varf leda ^byggnadsarbete!!, efterse fartygen och verkställa
reparationer å desamma, jämväl tjänstgjorde ombord, hvarigenom
de sattes i tillfälle att taga personlig kännedom om de brister, som
tilläfventyrs vidlådde materielen, samt erhölle erfarenhet om de förändringar
å densamma, som vore behöfligä eller finge anses önskvärda.
Den specialisering, som i öfrig! kunde ifrågasättas och som de sakkunnige
hade tagit under Öfvervägande, vore dels frågan om lämpligheten
af att, såsom t. ex. i tyska och engelska marinerna vore fallet,
hafva särskilda fartygskonstruktörer och särskilda maskinkonstruktörer
dels frågan om anställande af särskilda elektroingenjörer. Då icke
någon påtaglig olägenhet visat sig hos det hittills följda systemet att
af samma person fordra kunskap om såväl maskiners som fartygs
konstruktion och med hänsyn till att den högsta teoretiska utbildning,
som inom landet stode att vinna i dessa båda afseende!!, kunde inhämtas
under fyra läsår efter aflagd mogenhetsexamen, ansåge de sakkunnige
en specialisering i fartygs- och maskinkonstruktörer icke vara
hvarken erforderlig eller önskvärd. Därmed finge dock icke vara uteslutet,
att vissa individer efter vunnen anställning vid mariningenjörstaten
torde höra mera uteslutande ägna sig åt den ena af nu nämnda
grenar med uppoffrande i viss män af den andra. Ej heller ansåges
anställande af särskilda elektroingenjörer af behofvet påkalladt, då tillräcklig
kännedom om och erfarenhet på det elektrotekniska området
erhölles med den utbildning, som af de sakkunnige komme att föreslås.

De sakkunnige ansåge sålunda, att utbildningen borde vara ensartad
för måriningenjörer, men att däremot, såsom för närvarande
vore fallet, särskilda fordringar borde ställas på dem, hVilka sökte anställning
söm byggmästare, min- eller torpedingenjörer.

Den ställning i militärt afseende, som marihingenjörstaten intoge,
förefölle de sakkunnige icke vara i allo tillfredsställande. Såsom redan anförts,
hade de kårer, som före mariningenjör statens bildande omhändefhade
flottans tekniska angelägenheter, varit militära. 1862 års komBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afl. 0‘ Iläft,. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

mitté, som föreslagit dessa kårers ersättande med en kungl. flottans
ingenjörkår, hade ansett fördelaktigast att för denna vidblifva den
militära formen, hvaremot Förvaltningen af sjöärendena i sitt yttrande
öfver kommitténs förslag ansett det vara mindre väsentligt, om
kåren ägde militär eller civil organisation, men att den senare formen
borde gifvas kåren, om genom valet af densamma sådana anordningar
kunde vidtagas, hvarigenom de olägenheter blefve afhulpna, hvilka
vanligen uppstode inom en fåtalig kår med trög befordran. Vid frågans
föredragning inför Kungl. Maj:t hade ej heller anförts andra skäl
för öfvergång till den civila formen än att genom densamma kunde
vidtagas anordningar för undvikande af trög befordran, hvilka icke läte
sig tillämpas på en militär kår.

Det framginge sålunda, att man vid mariningenjörstatens bildande
icke frångått den militära formen på grund af att densamma visat sig
olämplig vid tjänstens utöfvande utan endast för att härigenom undgå
de olägenheter, som å en liten militär kår uppstode på grund af trög

befordran. Det skäl för en öfvergång till den civila formen, som då

framhållits, kunde knappast anses numera förefinnas, enär mariningenjörstaten
sedan dess bildande mer än fördubblats i antal och en

åldersgräns för afskedstagande blifvit fastställd. Än mindre skäl för

den civila formens bibehållande syntes föreligga, om mariningenjörstaten
erhölle den storlek och aspiranterna till densamma den utbildning,
som af de sakkunnige kom me att föreslås. Å andra sidan
förelåge för närvarande för återinförande af den militära formen flera
skäl, som vid tiden för mariningenjörstatens bildande icke förefunnos.

Vid nämnda tid ägde svenska flottan icke några fartyg, hvilkas
maskinerier voro af den storlek eller omfattning, att fartygsingenjörer
behöfde å dem kommenderas. Tjänstgöring såsom färtygsingenjör
började ifrågakomma först med tillkomsten af pansarbåten Svea, alltså
nära 20 år efter mariningenjörstatens bildande. Sjökommenderad ägde
mariningenjören numera, ehuru själf icke krigsman, befälsrätt öfver
den å en pansarbåt till omkring 75 krigsmän uppgående rnaskinpersonalen.
Ehuru saknaden af ställningen som krigsman och det därmed
följande ständiga förmanskapet öfver underlydande personal hittills icke,
såvidt det vore de sakkunnige bekant, vid något särskild! tillfälle vållat
någon färtygsingenjör direkt olägenhet, så borde det ej bortses från
att förhållanden, som medförde sådan, lätt nog skulle kunna uppstå.
Så snart befälstecknet gått ned, vore det nämligen också slut med
ingenjörens förmanskap, och den forne förmannen vore icke ens öfverordnad
i förhållande till den personal, som förut varit hans under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lydande. Förutom att det syntes vara i Öfverensstämmelse med krigslagens
anda, att den, som utöfvade direkt befäl öfver krigsmän, jämväl
själ!’ borde vara krigsman, kunde det icke förnekas, att det därmed
följande ständiga förmanskapet gåfve ingenjören en klarare ställning i
förhållande till hans underlydande än hvad med nuvarande organisation
vore fallet.

De skäl, som sålunda angifvits för att ingenjören vid tjänstgöring
ombord å fartyg borde vara krigsman, gällde jämväl i afseende på
tjänstgöring å flottans varf. Äfven där hade nämligen tjänstemännen
vid mariningenjörstaten under sig ett betydligt antal maskinister och
eldare, tillhörande underofficers- och sjömanskårerna, öfver hvilka
åtminstone chefen för ingenjördepartementet tillkomme befälsrätt »under
dess tjänstgöring vid departementet inom varfvet eller vid arbete i
departementets ärenden utom varfvet»; så snart tjänstgöringen vore
slut, upphörde emellertid också förmanskapet.

I detta sammanhang borde jämväl anföras, att flottans maskinister
vid tiden för mariningenjörstatens bildande varit civila och först med
införandet af 1884 års reglemente erhållit sin nuvarande militära
ställning.

På dessa skäl ville de sakkunnige såsom sin åsikt uttala, att för
den del af mariningenjörstaten, som utgjorde den egentliga mariningenjörsdetaljen,
icke längre borde bibehållas den civila formen, utan
att den borde förändras till en militär kår, dock under förutsättning
att därmed inträdande förmanskap icke afsåge all flottans personal, utan
endast den tekniska delen af densamma. Ett ständigt förmanskap
mellan officerskårens och mariningenjörstatens olika grader, som innebure,
att en officer af högre grad städse vore förman för en ingenjör
af lägre grad och tvärtom, skulle nämligen kunna medföra afsevärda
olägenheter.

Genom mariningenjörstatens delvisa förändrande till militär kår vunnes
äfven den fördelen, att det nuvarande systemet att tillsätta öfverdirektören
endast tillsvidare medelst nådigt förordnande med bibehållande
af fullmakt å förut innehafvande direktörs- eller ingenjörsbefattning
och att tillsätta den yngsta i hvarje grad på samma sätt kunde undvikas.
1 enlighet med grundlagens bud skulle nämligen öfverdirektören
då komma att innehafva en förtroendesyssla i sin egenskap af chef för
en särskild! för sig bestående militär kår och såsom sådan kunna entledigas,
om Konungen pröfvade rikets tjänst det fordra.

De förändringar med afseende på själfva organisationen af mariningenjörstaten,
hvilka de sakkunnige ansåge erforderliga, vore sålunda

Utbildning
och villkor
för anställning
vid mariningenjörkåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

hufvudsakligen förändrade villkor för anställning samt mariningenjörstatens
delvisa förändring från en civil till en militär kår.

På de skäl, som för en förändring till militär kår blifvit anförda,
emellertid hufvudsakligen gällde den egentliga mariningenjörsdetaljen,
syntes det äfven de sakkunnige lämpligt, att endast denna del af
inariningenjörsiaten förändrades till eu militär kår — mariningenjörkåren
—, under det att den öfriga ingenjörpersonalen bibehölles vid
den civila formen.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om den utbildning,
som borde bibringas dem, som ville erhålla anställning vid mariningenjörkåren,
och de villkor, som borde uppställas för eu dylik anställning.

De erinra därvid, att, såsom förut anförts, personalen vid mariningenjörs
täten för närvarande anställes först efter afslutad såväl teoretisk
som praktisk utbildning. De väsentliga af de med anledning häraf uppkomna
olägenheterna hade redan blifvit angifna. En ytterligare olägenhet
med nuvarande villkor för anställning vore, att intet visst bestämdt,
särskildt för mariningenjören lämpadt kunskapsmått kunde föreskrifvas,
samt att ingen kontroll kunde utöfvas öfver, att den stadgade praktiska
verksamheten utöfvades på ett sådant område och på ett sådant sätt,
att den verkligen utbildade den blifvande ingenjören för anställningvid
flottan. För att undvika dessa olägenheter ansåge de sakkunnige,
att utbildningen till mariningenjör borde ordnas på i hufvudsak följande
sätt.

Till mariningenjörelever borde antagas ynglingar, som på den
reala linjen aflagt examen för uppflyttning till sjunde klassens öfre
afdelning (gymnasiets högsta klass) i allmänt eller därmed jämnställdt
läroverk; och borde eleverna snarast möjligt efter antagningen embarkera
på en pansarbåt eller pansarkryssare, om möjligt på samma fartyg,
hvarå 4:de klassens sjökadefter vore embarkerade, för att under en
omkring 2 månaders expedition göra tjänst som eldare. De elever,
som under denna första expedition blefve godkända, permitterades efter
dess slut för att följa undervisningen i vederbörligt läroverk. Efter
aflagd mogenhetsexamen kommenderades eleverna ånyo på en pansarbåt
eller pansarkryssare :— nu om möjligt på det fartyg, hvarå 5:te klassens
sjökadetter voro embarkerade, — för att göra tjänst i maskinrum.
Härefter följde för dem, som blefve godkända och i öfrigt befunnes
lämpliga, kommendering att genomgå en omkring ettårig teoretisk och
praktisk militär utbildningskurs. Den teoretiska kursen förlädes till
sjökrigsskolan och borde hufvudsakligen omfatta undervisning i skepps -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

byggeri, ångmaskinlära, vapenlära, sjökrigskonst, torpedlära, regie»-*
rnenten, krigs- och sjölagar, franska och engelska språken, matematik,
mekanik, verkstadsarbete, gymnastik och revolverexercis jämte skjutning.
Undervisningen borde såvidt möjligt meddelas gemensamt med
6;te klassens sjökadetter. Den praktiska utbildningskursen, som afsåge
Sitt bibringa färdighet i verkstadsarbete, omfattade tiden från läsårets
slut i sjökrigsskolan till läsårets början i tekniska högskolan eller omkring
4 månader och förlädes till ettdera af flottans varf.

Efter afslutandet af den militära utbildningskursen öfverginge eleven
till tekniska högskolan, hvarest plats borde vara åt honom beredd,
utan afseende på antalet öfriga inträdessökande till detta läroverk.
Han skulle bär genomgå en 4-årig kurs i maskiningenjörväsende,
skeppsbyggeri och elektroteknik, och borde kursens omfång till sina
detaljer bestämmas med ledning af den för läsåret gällande undervisningsplanen
för högskolan. Under en af de trenne somrarna under
högskolekursen skulle elev tjänstgöra å torpedbåt eller jagare samt
under de tvenne öfriga vara anställd vid mekanisk verkstad, där sjöångmaskiner
tillverkades, eller vid varf.

Efter slutad kurs vid tekniska högskolan skulle eleven under minst
tvenne år vara anställd dels såsom arbetare dels såsom ritare vid ineller
utländsk verkstad och varf, hvarefter han skulle utnämnas till extra
ingeniör vid mariningenjörkåren. Efter två års tjänstgöring i denna
egenskap vore extra ingenjör berättigad att vid inträffande ledighet
söka anställning som mariningenjör intill uppnådda 33 år, men vore
icke garanterad att vinna anställning vid kåren. Den angifna åldersgränsen
föresloges med hänsyn till att en ingenjör icke borde blifva
alltför gammal, innan han uppnått den för pensions erhållande stadgade
tjänstetiden.

Om kårens rekrytering blefve ordnad på sålunda angifvet sätt,
skulle det förmodligen endast undantagsvis komma ifråga, att den, som
fullgjort sina två års tjänst som extra ingenjör, omedelbart vunne
anställning vid mariningenjörkårens stam. I allmänhet komme sådan
ingenjör att blifva utnämnd till mariningenjör i kårens reserv och Unge
söka privat anställning eller anställning som ritare eller dylikt vid
flottans varf, till dess ledig plats uppstode i kåren.’

På sålunda angifvet sätt afsåge de sakkunnige att erhålla ett så
stort antal extra ingenjörer utbildade, att äfven mariningenjörkårens
reserv af dem borde kunna rekryteras.

De sakkunnige hade äfven tagit under ompröfning ett sådant rekryteringssätt,
som tillförsäkrade hvarje elev, hvilken med godkända

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

betyg genomgått föreskrifna teoretiska kurser och erhållit goda vitsord
från föreskrifven praktisk tjänstgöring, rätt att vinna anställning vid
mariningenjörkåren, men hade icke funnit ett sådant lämpligt om ens
möjligt att genomföra. Den tid, som åtginge från det en elev antoges
och till dess han vore kompetent att söka fast anställning vid kåren,
uppginge nämligen till 10 år, och att så långt i förväg med någon
säkerhet beräkna den afgång från kåren, som skulle förekomma, vore
icke möjligt. Skulle ett sådant rekryteringssätt likväl antagas, måste
för rekrytering af kårens reserv särskilda åtgärder vidtagas.

Det af de sakkunnige föreslagna rekryteringssättet erbjöde de
viktiga fördelarna, att man bibehölle möjligheten att göra urval bland
de utbildade ända till dess fast anställning vid kåren slutligen vunnes
samt att rekrytering af reserven samtidigt erhölles.

Med den år 1908 inträdande utsträckta värnplikten komme visserligen
staten att af den, som vid värnpliktsinskrift]ingen genomginge
eller genomgått fackskolan för maskinbyggnadskonst vid tekniska högskolan,
fordra 10 månaders tjänstgöring såsom värnpliktig, i jämförelse
hvarmed den militärtjänstgöring, som af mariningenjöreleven
fordrades och hvilken uppginge till en 2 månaders tjänstgöring under
skolferierna och 14 månaders tjänstgöring i en följd, ej kunde sägas
vara synnerligen betungande, men med hänsyn dels till den längre
öfningstiden dels till fordran på, att militärkursen förlädes mellan
mogenhetsexamen och de tekniska studierna, hvilket ej behöfde vara
fallet med värnpliktens fullgörande, syntes likväl redan på den grund
någon ekonomisk ersättning böra gifvas dessa elever förutom dietpenningar
vid tjänstgöring ombord och en motsvarande aflöning vid
tjänstgöring å flottans varf. Ännu mer borde fordran på att såväl
undervisningen som den praktiska utbildningen skulle bedrifvas med
särskild tanke på anställning vid mariningenjörkåren, utan att likväl
säkerhet för sådan anställning erhölles, göra det nödvändigt att gifva
den, som på så osäkra framtidsutsikter beträdde en bana, fördelen af
understöd under studiernas bedrifvande.

Den lämpligaste formen för sådant understöd hade synts de sakkunnige
vara tilldelande af stipendier åt eleverna såväl under den tid,
de genomginge kursen på tekniska högskolan, som under den tid, de
efter slutad högskolekurs för sin utbildning hade anställning vid verkstad
och varf. Genom att eleverna såsom stipendiater genomginge högskolan,
bereddes jämväl flottans myndigheter större möjligheter att bestämma
studieplan, kontrollera undervisningen och ordna densamma på
lämpligaste sätt med hänsyn till anställningen som mariningenjör än

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvad fallet kunde vara, om eleverna fullständigt på egen bekostnad
genomginge högskolan. Storleken af de stipendier, som föresloges att
utgå under högskoletiden, syntes lämpligen kunna bestämmas till 300
kronor första året samt därefter 100 kronor större för hvarje år, hvarigenom
stipendiet under sista året skulle komma att utgå med 600
kronor.

Storleken af det stipendium, som skulle åtnjutas under anställning
vid privat verkstad och varf, borde bestämmas med hänsyn till att detsamma
jämte hvad stipendiaten kunde på sitt arbete förtjäna motsvarade
lefnadskostnaderna. Då hänsyn toges till att sådan anställning
helst borde sökas vid utländsk verkstad, syntes beloppet af detta stipendium
lämpligen böra sättas till 1,200 kronor.

För att komma i åtnjutande af stipendium skulle elev bland annat
förbinda sig att efter slutad utbildning tjänstgöra 2 år som extra ingenjör
samt därefter antaga anställning i flottans reserv och där kvarstå
till uppnådd 40 års ålder, om anställning vid stammen icke vunnes.

De sakkunnige anföra vidare, att för att kunna göra erforderligt
urval borde i regel årligen antagas 6 elever, af hvilka de, som blifvit
godkända och aflagt föreskrifven mogenhetsexamen, skulle kommenderas
till andra årets elevexpedition. Af dessa anställdes 3 såsom mariningenj örkadetter
för att genomgå den ettåriga militärkursen, af hvilka i regel
2 skulle utnämnas till mariningenjör stipendiater af 2:a klassen. Väl
antagen till stipendiat ägde yngling åtnjuta det för hvarje år växande
stipendiet, så länge han i vederbörlig ordning aflade sin examen och
erhölle goda vitsord från sin praktiska verksamhet. Omedelbart efter
afslutandet af den föreskrifna kursen i tekniska högskolan följde anställning
som stipendiat af l:a klassen.

I enlighet med de grunder, för hvilka sålunda redogjorts, hafva
de sakkunnige utarbetat och ingifvit förslag till bestämmelser angående
antagning af mariningenjörelever och dessas utbildning samt fordringar
för vinnande af anställning såsom mariningenjör vid mariningenj örkåren
eller dess reserv.

Detta förslag innehåller bland annat, att mariningenjörelev skulle
åtnjuta dietpenningar, läkare- och sjukvård samt resekostnadsersättning
i likhet med sjökadett. Under den tid, mariningenjörkadett vore kommenderad
till sjökrigsskolan, skulle för honom gälla samma ekonomiska
föreskrifter som för sjökadett, dock att mariningenjörkadett vore befriad
från att erlägga terminsafgift. Under tjänstgöring vid flottans varf
åtnjöte mariningenj örkadett inkvartering och portion (eller ersättning
därför) samt dagaflöning i likhet med underofficer af 2:a graden vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anställning
såsom byggmästare,
miningenjör
och
torpedingenjör.

mäfekiniststaten samt fri läkare- och sjukvård. För resa till och från
tjänstgöringsorten skulle sådan kadett äga uppbära ersättning i likhet
med underofficer af 2:a graden.

Förutom stipendiet skulle vid tjänstgöring i flottans öfverstyrelse,
å varf eller fartyg stipendiat af 2:a klassen åtnjuta dagaflöning och
portion (eller ersättning därför) eller sjöaflöning, messpenningar och
portion (eller ersättning därför) i likhet med underofficer af 2:a graden å
maskiniststaten och stipendiat af l:a klassen dagaflöning och inkvarteringsbidrag
eller sjöaflöning och dietpenningar i likhet med underlöjtnant.

I likhet med hvad fallet vore på marinintendenturbanan borde äfven
möjlighet beredas för den, som aflagt sjöofficersexamen, att vinna anställning
såsom mariningenjör. Den, som aflagt nämnda examen och
som genomgått för mariningenjörstipendiat föreskrifven kurs i tekniska
högökolan samt under minst två år och sex månader varit anställd vid
mekanisk verkstad och varf, hvaraf minst två år efter genomgången
högskolekurs, borde vara berättigad söka anställning som extra ingenjör
samt efter två års anställning i denna egenskap äga söka anställning
som mariningenjör.

Med hänsyn till att sjöofficer under tjänstgöring i denna egenskap
förvärfvade ökad kännedom om tjänsten å flottans fartyg och varf,
syntes tjänstgöringstiden som extra ingenjör för sjöofficer, som i denna
egenskap genomgått ofvannämnda teoretiska kurs samt jämväl varit
anställd vid verkstad och varf under den tid, som nyss vore nämnd,
kunna nedsättas till ett år.

I fråga om anställning såsom byggmästare, miningenjör och torpedingenjör
hafva de sakkunnige anfört, ätt med anledning af det ringa
antal, hvaraf flottan hade behof inom hvar och en af dessa ingenjörsgrenar,
kunde någon antagning af elever vid unga år, såsom för mariningenjörer
vore föreslaget, näppeligen ifrågasättas, utan torde det vara
lämpligast att såsom hittills vid inträffande ledighet besätta dessa platser
med personer, som aflagt ingenjörexamen och genom viss tids
verksamhet i privat anställning förvärfvat tillräcklig erfarenhet för
tjänstens bestridande.

För anställning såsom torpedingenjör fordrades för närvarande att
vid tekniska högskolan eller annan därmed jämförlig läroanstalt hafva
genomgått fullständiga lärokurser i maskinbyggnadskonst jämte mekanisk
teknologi och däri blifvit godkänd samt under minst 4 år, dels
såsom arbetare dels såsom ritare, varit anställd vid mekanisk verkstad,
där ångmaskiner tillverkades, och därvid ådagalagt god kunskap i
maskinbyggnad. För anställning såsom miningenjör fordrades att hafva

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

genomgått samma lärokurser med tillägg af kurs i elektroteknik samt
att under minst 4 år varit anställd inom det elektrotekniska yrket dels
såsom arbetare, dels såsom ritare, och därvid ådagalagt god kunskap i
elektroteknikens praktiska tillämpning.

Sedan gnistsignalmaterielen numera tillkommit och handhades af
torpedafdelningen i marinförvaltningen och af torpeddepartementen å
varfven, borde äfven torpedingenjörerna vara utbildade på det elektrotekniska
området, hvadan de teoretiska fordringarna för anställning som
torpedingenjör syntes böra blifva desamma som för anställning såsom
miningenjör. I likhet med för mariningenjörerna borde äfven för nu
nämnda kategorier genomgången kurs vid tekniska högskolan ställas
som ovillkorlig fordran. Med afseende på den praktiska verksamheten
måste emellertid lika som för närvarande olika fordringar ställas, beroende
på om anställning söktes såsom torpedingenjör eller såsom miningenjör.

Af samma skäl, som beträffande mariningenjörerna anförts, borde
en åldersgräns sättas vid antagningen.

Fordringarna för anställning såsom torped- eller miningenjör borde
således blifva: att hafva såsom ordinarie elev genomgått fullständig kurs
(för närvarande fyraårig) vid tekniska högskolans fackskola för elektroteknik
och därvid blifvit godkänd samt att minst 4 år, hvaraf minst
3 år efter afslutad kurs vid tekniska högskolan, hafva dels såsom
arbetare, dels såsom ritare varit anställd, torpedingenjör vid mekanisk
verkstad, där ång- eller därmed jämförliga maskiner eller torpeder tillverkades,
eller inom det elektrotekniska yrket, miningenjör inom det
elektrotekniska yrket samt att icke vid den tid, då ansökan till ledigblifven
plats senast skulle vara inlämnad, hafva fyllt 31 år.

Torped- eller miningenjör borde genast efter anställningen beordras
till tjänstgöring vid vederbörligt departement å Stockholms stations
varf samt, så snart ny kurs vid sjökrigshögskolan toge sin början
eller det eljest läte sig göra, beordras att följa undervisningen i torpedlära,
min- och belysningslära samt sprängämneslära; godkänd examen
i dessa ämnen borde fordras för erhållande af fullmakt å befattningen.

Som titeln byggmästare ofta användes för byggnadsverkmästare
m. fl., som icke aflagt ingenjörexamen, föresloges, att denna benämningutbyttes
mot någon, hvari ordet ingenjör inginge, och ansåge de sakkunnige,
att station singenjör skulle vara en lämplig benämning.

De nuvarande fordringarna för anställning såsom byggmästare borde
bibehållas för anställning såsom stationsingenjör, blott med den skillnad
att genomgången lärokurs vid tekniska högskolan gjordes till ovillkorlig
Bill. till Itilcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 A/d. 6 Häft. 5

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

Behof af
ingenjörperaonal
vid
flottan.

fordran samt att sökande vid den tid, då ansökan till ledigblifven plats
senast skulle vara inlämnad, icke finge hafva fyllt 35 år.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om behofvet af
ingenjörpersonal vid flottan. De erinra därvid till en början, att enligt
den för år 1904 gällande stat mariningenjörstaten bestode af:

1 öfverdirektör,

3 direktörer,

7 ingenjörer i l:a löneklass,

4 d:o i 2:a d:o

2 d:o i 3:e d:o

3 extra ingenjörer.

Summa 20

utgörande den egentliga
mariningenj örsdetaljen.

2 byggmästare,

1 miningenjör och

2 torpedingenjörer.

Den personal af mariningenjörstaten, som för närvarande utgjorde
den egentliga mariningenj örsdetaljen, vore redan nu, anföra de sakkunnige
vidare, otillräcklig och blefve det i ännu högre grad, sedan de under
byggnad varande fartygen Oskar II och Fylgia blifvit till flottan öfverlämnade.
I det yttrande i fråga om erforderlig ökning af mariningenjörstaten,
som af marinförvaltningen afgifvits den 8 december 1899,
hvilket yttrande legat till grund för den till 1900 års Riksdag gjorda
framställningen om ökning af nämnda stat, hade särskild! framhållits,
att, äfven om den tillökning i mariningenjörstatens personal, som sålunda
ifrågasatts, komme till stånd, dock i en ej långt aflägsen framtid behof
af ytterligare ingenjörpersonal skulle gifva sig till känna. Det behof,
som i nämnda yttrande angåfves, omfattade hela mariningenjörstaten
och grundade sig på behofvet år 1902 med tillämpande af då gällande
mobiliseringsplan; häri hade upptagits:

tjänstgörande i marinförvaltningen............................. 4

» å varfvet i Karlskrona ........................ 7

» )) » » Stockholm .......................... 6

för sjökommendering å 10 st. l:a klass pansarbåtar 10

Summa 27

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Om från nu angifna behof fråndroges byggmästarna samt min- och
torpedingenjörerna, återstode såsom behof för den egentliga mariningenjör
sdetalj en:

tjänstgörande i marinförvaltningen.............................. 3

» å varfvet i Karlskrona........................... 5

» » » » Stockholm.......................... 4

för sjökommendering........................................................ 10

Summa 22

Marinförvaltningen, som äfven haft i uppdrag att yttra sig öfver
behofvet af ingenjörpersonal år 1912, hade ansett, att den nödvändiga ökningen
utöfver den nu angifna kunde begränsas till 5 ordinarie ingenjörer,
hvarvid ämbetsverket emellertid beräknat, att 8 å 9 reservingenjörer
skulle finnas att tillgå. För fyllande af behofvet år 1912 hade
sålunda en ingenjörpersonal af 22 4- 5 + 8 å 9 eller tillsammans 35 å 36
ansetts erforderlig. Till grund för beräkningen hade lagts den förutsättning,
att flottan förutom torpedbåtar skulle hvartannat år tillföras
en l:a ld. pansarbåt, hvaremot gifvetvis tillkomsten af pansarkryssare
och jagare icke kunnat ingå i beräkningen.

I underdånig skrifvelse den 14 oktober 1903 hade öfverdirektören
och chefen för mariningen jörstaten gjort framställning om ökning såväl
af statens personal som af dennas aflöningsförmåner. I skrifvelsen hade
anförts, bland annat, att den framtid, hvarå marinförvaltningen syftat i
sin skrifvelse den 8 december 1899, redan inträdt, och att behofvet vore
än mera oafvisligt, sedan den flytande materielen inom kort komme
att ökas med pansarbåten Manligheten samt under år 1906 med de då
färdiga faltygen Oskar II och Fylgia. Fn ökning af den egentliga
mariningenjörsdetaljen hade föreslagits med 2 underdirektörer och 5
ingenjörer, hvaremot staten skulle minskas med de nuvarande 3 extra
ingenjörerna. Motivet för sistnämnda åtgärd hade hufvudsakligen varit,
att extra-iugenjörsinstitutionen, sådan den då förefanns och ännu förefunnes,
befarades icke komma att fylla sin uppgift i hvad rörde rekrytering
af mariningenjör statens reserv, i det att sökande till dessa befattningar
förmodades icke blifva till finnandes, när utsikt ej längre förefanns
till vinnande af fast anställning efter uttjänad tid såsom extra
ingenjör eller dessförinnan. Denna farhåga hade äfven besannat sig, i
det att till en efter bemälda skrifvelses aflåtande till ansökan kungjord
extra ingenjörbefattning ingen sökande anmält sig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med den sålunda föreslagna personalökningen både emellertid vid
den egentliga mariningenjörsdetaljen skolat finnas att tillgå:

för ständig tjänstgöring i marinförvaltningen........ 4

» » » å flottans hufvud station... 5

» » » )) » andra station... 4

för sjökommendering....................................................... 11

Summa 24

Under de tider, då sjökommendering ej ifrågakomme, ökades nämnda
tal med:

i marinförvaltningen........................................... 3

å flottans hufvudstation..................................... 7

» » andra station................ 1

Af de för flottans hufvudstation upptagna 7 ingenjörerna hade 4
varit afsedaa för tjänstgöring i underbefälsskolans maskinist- och kvartersmansklasser,
i hvilka tillgången på lärarkrafter behöfde ökas, sedan
antalet elever vuxit dels genom ökning af flottans personal, dels genom
kustartillerielevers tillkomst.

Då emellertid icke tillräcklig tid ansetts förefinnas för beredande
till 1904 års Riksdag af ett fullständigt förslag till omorganisation af
mariningenjörstaten, hade uppdragits åt marinförvaltningen att inkomma
med förslag endast till den ökning af personalen, som vore erforderlig
för afhjälpande af det mest trängande behofvet. Nämnda ämbetsverk
hade föreslagit statens ökande med 4 ingenjörer under uttryckligt betonande,
att, då behofvet blifvit inskränkt till denna siffra, sådant skett
endast för att kunna afhjälpa det mest trängande behofvet. Detta (beräknadt
för år 1905) hade nämligen ansetts utgöra:

för tjänstgöring i marinförvaltningen ....................... 5

» » å Karlskrona varf.................... 5

» » )> Stockholms » ............................. 3

för sjökommendering...................................................... 11

Summa 24

Det behof af personal vid den egentliga mariningenjörsdetaljen,
som, enligt af de sakkunnige gjord utredning, förelåge under år 1906,
utgjorde 30, nämligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

i - marinförvaltningen ......................................... 7

å Karlskrona varf.............................................................. 5

å Stockholms » ............................................................... 3

för kontroll af nybyggnader.......................................... 5

för sjökommendering (under sommaren).................... 10

Summa 30.

Det under sommaren för sjökommendering upptagna antalet skulle
under vintern finna användning på följande sätt:

å Karlskrona varf......................................

å Stockholms )> ....................................

sjökommenderade............................... ....

i underbefälsskolan i Karlskrona........

för genomgående af militär kurs........

Vid mobilisering erfordrades ytterligare:

för sjökommendering...............................

ersättningspersonal (5 %).......................

i marinförvaltningen................

för kontroll af nybyggnader.

Summa	10.
	n i
	2
Summa	9,
med	2
	2
Summa	4,

hvadan ökningen inskränkte sig till ................................ 5

och mobiliseringsbehofvet sålunda utgjorde.................... 35.

Antalet af i marinförvaltningen tjänstgörande personal, tillhörande
den egentliga mariningenjörsdetaljen, hade af de sakkunnige föreslagits
något större än hvad såväl marinförvaltningen som öfverdirektören föreslagit.
Denna ökning vore emellertid i själfva verket mera skenbar
än verklig, i det att redan för närvarande å marinförvaltningens ingenjörafdelning
tjänstgjorde icke mindre än 10 ingenjörsutbildade personer,
häri inberäknadt öfverdirektören, men icke de ingenjörer, som
hade i uppdrag att kontrollera flottans under byggnad varande fartyg.

Af dessa 10 tillhörde endast 5 mariningenjörstaten, under det att de
öfriga på grund af bristande tillgång å denna stat måst tillfälligt an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ställas och aflönas af till fartygs nybyggnad anslagna medel. De sakkunnige
ansåge emellertid, att det vore för staten fördelaktigare att för
arbetet å marinförvaltningens ingen] örafdelning i större utsträckninganvända
personal af mariningenjörstaten, emedan man härigenom. erhölle
en reserv af mariningenjörer, som vid förefallande behof kunde
kommenderas till tjänstgöring vare sig ombord eller å flottans varf.

Det ang-ifna behofvet af ingenjörer å varf ven under den tid, sjökommendering
i större utsträckning ägde rum, vore i hufvudsak detsamma,
som af såväl marinförvaltningen som öfverdirektören angifvits.
I dessa myndigheters förslag hade emellertid icke någon särskild personal
upptagits för kontrollering af nybyggnader. Fråndroges de, som
torde varit härför afsedda, skulle enligt myndigheternas förslag för den
egentliga varfstjänsten återstå 4 ingenjörer för Karlskrona varf och 3 för
Stockholms. För sistnämnda varf hade äfven detta antal ansetts tillräckligt,
hvaremot för Karlskrona varf icke borde under någon tid af året
beräknas mindre tillgång på personal af mariningenjörsdetaljen än 5.
Antalet daglönare å nämnda varfs ingenjördepartement uppginge nämligen
för närvarande till omkring 1,200, hvadan å hvarje befälsperson
skulle komma i medeltal 240 arbetare; motsvarande siffror vid Stockholms
varf vore omkring 450 och 150.

En möjligen skeende förflyttning af flytande materiel från Karlskrona
till Stockholms station och därmed följande ökad verksamhet å
nämnda stations varf kunde naturligen komma att ändra proportionen
mellan antalet af ingenjörpersonal å de båda varfven.

Under vintern, då en större del af materielen vore förlagd å varfven
och tarfvade grundlig undersökning, reparation och iståndsättning och
då eu stor del af maskinist- och eldarpersonalen tjänstgjorde å ingenjördepartementen,
kräfdes gifvetvis ökad teknisk befälspersonal. Denna
ökning hade likväl af de sakkunnige ansetts kunna, under af dem angifna
förutsättningar, begränsas till eu å hvardera varfvet.

För kontrollering af nybyggnader hade i hittills framlagda planer
för behof af mariningenjörpersonal icke upptagits någon särskild sådan,
utan hade härför afsetts att vid behof taga en ingenjör från hvardera
varfvet och en eller flera af de för tjänstgöring i marinförvaltningen
afsedda. Följden hade emellertid blifvit den, att vid flera tillfällen kontrollerande
ingenjörer ej kunnat för vissa arbeten afses, hvadan dessa
måst utföras utan att af staten under arbetets gång kunna, såsom ömkligt
varit, i detalj tillses och öfvervakas. Då det icke kunde vara med
statens fördel förenligt, att stora summor utgåfves för nybyggnadsarbeten,
utan att staten i detalj kontrollerade, att arbetets godhet svarade

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

mot det pris, som för detsamma erlades, ansåge de sakkunnige det
vara af yttersta vikt, att hvarje ny- eller större ombyggnad äfvensom
tillverkning af viktigare materialier kontrollerades samt att för denna
tjänstgöring ett särskildt personalbehof upptoges.

I förut omformälda skrifvelse både öfverdirektören anfört, att antalet
af de för kontroll af flottans nybyggnader vid enskilda verkstäder
afsedda ingenjörerna sedan år 1900 i medeltal nppgått till 3, men
att det varit önskvärd! att härför ytterligare kunna disponera 2 å 3.
Under år 1905 komme att för kontroll af nybyggnader och dylikt erfordras
6 ingenjörer.

Då den framtida byggnadsverksamheten inom flottan vore beroende
af förhållanden, som icke kunde beräknas, hade de sakkunnige ansett,
att antalet ingenjörer för kontroll af nybyggnader för närvarande icke
borde sättas högre än till 5.

Med afseende slutligen på den för sjökommendering afsedda personalen
af mariningenjörkåren hade de sakkunnige, med hänsyn till att
7 pansarbåtar ingått i kusteskadern år 1903 och att detta antal år 1904
ökats till 8, antagit, att antalet för framtiden icke komme att understiga
sistnämnda siffra samt att å hvar och en af dessa i enlighet med
fastställd besättningslista borde tjänstgöra en mariningenjörkåren tillhörande
person. Dessutom hade beräknats en ingenjör för pansarkryssaren
Fylgia samt en för en jagare. Gällande besättningslista upptoge
visserligen icke någon ingenjör för sistnämnda fartygstyp, men
ansåge de sakkunnige, att med hänsyn till det ömtåliga, för en mångfald
haverier lätt utsatta maskineri, som funnes å dessa fartyg, en
ingenjör borde afses åtminstone för hvarje enhet af desamma. Då
denna enhet åtminstone till en början, innan jagarnas antal nått den
storlek, att de kunde sammanföras till divisioner, kunde antagas komma
att utgöras af två jagare, hade de sakkunnige ansett, att för den närmaste
framtiden en ingenjör borde afses för hvarannan jagare. Så länge antalet
endast utgjordes af två, syntes likväl vid mobilisering båda böra
förses med ingenjör med hänsyn till att hvar och en af dem torde
få själfständiga uppdrag, måhända åtföljda af en eller flera torpedbåtar.
Under den tid, flottans sommar ofri in gar påginge, vore sålunda behofvet
af personal från mariningenjörstaten för sjökommendering:

å 8 pansarbåtar af 1. kl. ........................ 8

å 1 pansarkryssare .................................... 1

å 1 jagare.............''................. ...................... 1

Summa 10.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beliofvet af ingenjörpersonal för sjkommendering under vintermånaderna
hade beräknats till 2, nämligen:

såsom stabsingenjör................................... 1

å 1 pansarkryssare ................................... 1

Summa 2.

Å de fyra pansarbåtar, hvilka såväl 1903 som 1904 under vintermånaderna
varit förlagda vid Karlskrona station för öfvande af beväring,
hade hittills icke fartygsingenjörer varit kommenderade, utan hade
vid förefallande behof ingenjörbiträde från varfvet anlitats. De sakkunnige
ansåge det emellertid af behofvet påkalladt, att för dessa fartyg
afsåges åtminstone en ingenjör. Att pansarkryssaren Fylgia, sedan den
blifvit färdigbyggd, komme att användas för vinterexpedition till aflägsna
farvatten hade tagits för gifvet, hvadan för detta fartyg upptagits
behof af en ingenjör.

Af det för mobilisering utöfver sommarbehofvet i fredstid upptagna
behofvet af ingenjörpersonal för sjökommendering afsåges

såsom stabsingenjör i kustflottan........................ 1

» » i Stockliolmseskadern........ 1

å 4 pansarbåtar af 1. kl.......................................... 4

å 1 jagare .................................................................. 1

Summa 7.

Med afseende på det för tjänstgöring under vintern upptagna
antalet ingenjörer, förutom de för marinförvaltningen, varfven, kontroll
och sjökommendering afsedda, hafva de sakkunnige anfört, att för
undervisningen i maskinist- och kvartersmansklasserna i underbefälsskolan
i Karlskrona afsåges för närvarande två ingenjörer, hvilka
samtidigt tjänstgjorde å varfvet och för undervisningens meddelande
åtnjöte särskildt arfvode. Erfarenheten hade emellertid gifvit vid handen,
icke blott att dessa tvenne ingenjörer hade full sysselsättning
med nämnda undervisning, utan äfven att densamma icke numera kunde
nöjaktigt tillgodoses med endast två personer. Såsom redan blifvit
anfördt, hade öfverdirektören i sitt förslag till omorganisation af mariningenjörstaten
upptagit nu nämnda behof till 4, och ansåge de sakkunnige
jämväl detta behof förefinnas.

Behofvet af det för genomgående af militärkurs upptagna antalet
komme visserligen att upphöra, då ingenjörer med af de sakkunnige
föreslagen utbildning kunde börja anställas, nämligen år 1915, men torde
vid den tiden flottans öfningar till sjöss vintertiden hafva nått sådan

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utsträckning, att minst de för genomgående af militärkurs upptagna
tvenne ingenjörerna erfordrades för sjökommendering utöfver de två
för sådan tjänst under år 1906 afsedda.

1 den plan för flottans öfningar, som åtföljde chefens för flottans
stab utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid den
31 oktober 1900, både redan för år 1909 upptagits 4 stycken 1 kl. pansarbåtar
på expedition under oktober—januari, hvadan redan med nämnda
år inträdde ett ökadt behof af 3 ingenjörer för sjökommendering vintertid.

Under förutsättning att flottan komme att utvecklas efter ungefärligen
samma måttstock som under de senaste åren, både behofvet af
ingenjörpersonal approximativt beräknats till:

Under fredstid. Vid moblisering.

efter 5 år (1911) 32 40

» 10 » (1916) 34 44

Med afseende på stations-, min- och torpedingenjörer ansåge de sakkunnige,
hvad de förstnämnda beträffade, icke något behof af ökning
föreligga, hvaremot sådant behof ansåges förefinnas med afseende på
såväl torped- som miningenjörer. Redan år 1901 hade marinförvaltningen
anhållit, att chefen för sjöförsvarsdepartementet ville utverka nådig
proposition om anslag för anställande af två torpedingenjörer utöfver
de tvenne nu befintliga. Bemälda skrifvelse hade emellertid icke
föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd. År 1902 hade framställningen
förnyats af marinförvaltningen, hvarjämte äfven framhållits
behofvet af ytterligare en miningenjör. I skrifvelsen hade betonats
beträffande torpedingenjörerna, att det nuvarande antalet, som bestämts
redan år 1887, vore för ringa för att arbetet inom torpedvapnet
skulle kunna ordnas och utföras på ett för tjänsten fullt tillfredsställande
sätt. Sedan nämnda år hade nämligen antalet flottans torpeder
femduhblats och antalet torpedtuber tredubblats o. s. v. Marinförvaltningen
hade ansett ovedersägligt, att torpedvapnets vård och
utveckling'' icke kunde behörigen tillgodoses utan fast anställning af
ytterligare två för vapnet utbildade ingenjörer.

Med afseende på behofvet af ytterligare eu miningenjör hade anförts,
att de göromål, som ålåge den i marinförvaltningens minafdelning
tjänstgörande miningenjören, under de senare åren väsentligen
ökats, beroende dels på tillkomsten af tillfällig minspärrningsmateriel,
skärgårdstelefonmateriel, kontramineringsmateriel och tillfällig spräng Bih.

till Rilesd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 6 Häft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Organisationen
af flottans
ingeniörp
erson al.

ningsmateriel dels på behofvet af ändring i den hittills använda permanenta
minspärrningsmaterielen.

Den af marinförvaltningen år 1902 sålunda gjorda hemställan hade
icke heller ledt till någon åtgärd.

1 öfverdirektörens flera gånger nämnda underdåniga förslag till
ökning af mariningenjörstaten m. m. hade föreslagits jämväl en ökning
af torped- och miningenjörer, men endast med en af hvartdera slaget.
I afgifvet yttrande och förslag angående behofvet af ökad mariningenjörpersonal
den 27 oktober 1903 hade marinförvaltningen på det bestämdaste
framhållit, att mariningenjörstaten borde snarast ökas med åtminstone
en torpedingenjör och eu miningenjör. I anslutning härtill
hade nådig proposition afgifvits till 1904 års riksdag om anvisande å
extra stat af medel för anställande af nämnda tvenne ingenjörer, hvilket
äfven af Riksdagen bifallits.

Behofvet af ytterligare eu torped- och en miningenjör syntes sålunda
vara tillfullo erkändt. De sakkunnige ansåge emellertid, att behof
af ytterligare en torpedingenjör förefunnes, enär hänsyn måste tagas
till handhafvande! och utvecklingen af den torpeddepartementen tillhörande
gnistsignalmaterielen. Denna materiel, som icke varit i tjänstebruk
vid flottan mer än ett par år och hvilken allt fortfarande vore
underkastad ständig utveckling, kräfde för sin del en med goda teoretiska
kunskaper i elektrotekniskt afseende jämte erfarenhet på det
elektrotekniska området väl förfaren man.

Behofvet af personal inom nu behandlade grenar af ingenjörväsendet
utgjorde sålunda:

2 stationsingenjörer,

2 miningenjörer och

4 torpedingenjörer.

Något ökadt behof af denna personal vid mobilisering förelåge icke.

I fråga om organisationen af jlottans ingenjörpersonal hafva de sakkunnige
anfört, att då användande af reservpersonal för ingenjörtjänstens
skötande i fredstid ej lämpligen kunde ifrågasättas, men å andra
sidan det behof, som utöfver fredsbehofvet uppkomme vid mobilisering,
torde kunna fyllas af reserv- eller värnpliktig personal, de sakkunnige
ansåge, att behofvet af ingenjörpersonal under fredstid borde läggas
till grund för den storlek, hvartill nämnda personal af stammen borde
uppbringas.

Beträffande mariningenj orkan ens organisation i afseende på personalens
indelning i grader och löneklasser ansåge de sakkunnige, att detta
borde ske i hufvudsaklig anslutning till nu bestående förhållanden. En -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dast i ett afseende vore en mera afsevärd afvikelse härifrån erforderlig-,
nämligen för tillgodoseende af ett länge kändt behof af en mellan direktören
och underlydande ingenjörer å varfvet stående tjänsteman.

Såsom förut anförts, hade redan Eders Kimgl. Maj:ts förslag till
mariningenjör statens bildande upptagit tvenne öfveringenjörer med
majors grad, hvilka, en å hvardera stationen, skulle närmast under direktören
leda göromålen, men hade Riksdagen icke bifallit upprättandet
af dessa befattningar.

I sitt förut omförmälda förslag den 14 oktober 1903 hade öfverdirektören
emellertid upptagit frågan om anställande af öfveringenjörer
eller, såsom de af honom benämndes, underdirektörer. Dessa, till antalet
tvenne, skulle hafva till tjänstesysselsättning att vid behof vara
än den ena än den andra eller båda, om så erfordrades vid något tillfälle,
stabsingenjör i eskader samt att tjänstgöra i marinförvaltningen,
flottans stab och å stationerna. Den af underdirektörerna, hvilken tjänstgjorde
såsom stabsingenjör i t. ex. kusteskadern, borde därefter tjänstgöra
i marin förvaltningen, på det att den erfarenhet, han såsom stabsingenjör
förvärf val, måtte komma till godo vid erforderliga tekniska utredningar
beträffande såväl materielen som dess handhafvande. Denne
underdirektör skulle samtidigt tjänstgöra i flottans stab för att utreda
och föreslå hvad som med materielen, dess användning och vård ur
teknisk synpunkt kunde vara att iakttaga. Vid förfall för direktören
vid flottans station i Stockholm skulle meranämnda underdirektör, då
så lämpligen kunde ske, bestrida dennes tjänst. Den andra underdirektören
skulle tjänstgöra å Karlskrona station för handläggande af sådana
löpande ärenden vid därvarande ingenjördepartement, Indika ej
kräfde omedelbar handläggning af departementschefen; hans särskilda
uppgift skulle vara att med vaksamhet följa och utöfva tillsyn öfver
den i beredskap förlagda flytande materielen, hvarjämte han vid förfall
för direktören skulle uppehålla dennes tjänst.

I likhet med hvad öfverdirektören hemställt, ansåge de sakkunnige
anställandet af eu andre direktör eller underdirektör å hvardera
stationen af behofvet, påkalladt. Den betydliga ökning af fartygsmaterielen,
som under det senaste årtiondet ägt ruin, i förening med
den höga grad af krigsberedskap, som numera fordrades, ställde helt
andra fordringar på varfven och dess personal, än fordom varit fallet.
Direktören vore, åtminstone hvad beträffade Karlskrona station, alltför
upptagen af ledningen af ingenjördepartementet i dess helhet, af uppgörande
af förslag och afgifvande af utlåtanden m. m., för att kunna
medhinna att personligen i detalj öfvervaka materielens krigsberedskap.
Omsorgen härom kräfde sin särskilda man, hvilken för att vara i till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

fälle att när som helst kunna få personal och materiel till sitt förfogande
för upptäckta bristers afhjälpande och dylikt, borde hafva en
grad, som gjorde honom till förman för öfrig’a å departementet tjänstgörande
ingenjörer samt en tjänsteställning och en aflöning svarande
mot det ansvar, som uppdraget innebure.

Med den fördelning af materielen mellan stationerna, som för närvarande
vore rådande, skulle måhända invändas, att tillsynen af de å
Stockholms station förlagda fartygens krigsberedskap icke komme att
bereda underdirektören i Stockholm full sysselsättning. Då emellertid
frågan om förflyttning af fartyg från Karlskrona till Stockholm väl
finge anses vara en fråga för dagen, syntes häri ligga en bestämd anledning
att icke i nu nämndt afseende skapa olika förhållanden å de
båda stationerna. När dessutom icke någon ökning i den hittills föreslagna
ingenjörpersonalen å Stockholms varf blifvit af de sakkunnige
ifrågasatt, torde underdirektören därstädes jämväl böra biträda direktören
vid behandling äfven af andra angelägenheter än de, som anginge
fartygens krigsberedskap.

Under kusteskaderns öfningar borde en af underdirektörerna tjänstgöra
såsom stabsingenjör, hvarvid tillfälle bereddes för denne att personligen
inhämta kännedom om de brister, som möjligen förefunnes med
afseende på materielen. Vid observationsjournalers behandling inom
varfskommissionen borde underdirektören närvara, hvarjämte åtminstone
underdirektören i Stockholm, om han under året tjänstgjort såsom
stabsingenjör, borde biträda vid behandlingen inom marinförvaltningen
af vederbörande befälhafvares generalrapport i hvad den afsåge
bristfälligheter å den befintliga materielen. I detta sammanhang ville
de sakkunnige erinra, att de båda verkstadsföreståndarna för närvarande
åtnjöte eu aflöning, hvilken i allmänhet endast obetydligt understege
direktörs aflöning, men hvilken, om verkstadsföreståndaren åtnjöte boställe
och tvenne ålderstillägg, öfverstege direktörens, äfven om denne
erhållit ålderstillägg.

De tre löneklasserna inom ingenjörgraden ansåges böra bibehållas,
men erhålla benämning i likhet med inom marinintendentur- och
marinläkarkårerna. Benämningen extra ingenjör borde bibehållas för
dem, som tillhörde mariningenjörkåren, men icke hade fullmakt på sin
befattning.

För att redan i benämningen erhålla en mera framträdande olikhet
mellan min- och torpedingenjörer och dem, som tillhörde mariningenjörkåren,
äfvensom för erhållande af likhet med benämningarna inom
ofvannämnda kårer, syntes det de sakkunnige lämpligt att införa benämningarna
marinöf''verdirektör, marindirektör och mariningenjör.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Mariningen jörkår en föresloges sålunda att bestå af följande grader
och löneklasser:

eu marinöfverdirektör och. chef,
marindirektörer af l:a graden,
d:o » 2:a »

mariningenjörer af l:a graden, fördelade i två löneklasser,
d:o » 2:a )) samt

extra ingenjörer.

Med afseende på fördelningen mellan graderna och löneklassernå
hafva de sakkunnige med stöd af hvad redan blifvit anfördt hemställt,
att marindirektörernas antal skulle ökas med två, tillhörande den af de
sakkunnige föreslagna 2:a graden, hvarigenom hela antalet direktörer
skulle uppgå till 5, hvilka de sakkunnige ansett böra fördelas sålunda.

2 direktörer af l:a graden och

3 d:o » 2:a d:o.

Då, i enlighet med hvad redan blifvit anfördt, af extra ingenjörer
afsåges att anställas två om året, hvilka skulle kvarstå under två år,
skulle af denna grad erfordras 4; för fördelning inom mariningenjörgraderna
återstode sålunda 20. Om samma förhållande bibehölles, som
nu vore rådande mellan ingenjörgradens tre löneklasser, nämligen, 7
i första löneklassen, 4 i andra''och 2 i tredje, borde ifrågavarande 20
platser fördelas med 11 i första mariningenjörgradens högsta och 6 i
dess lägsta löneklass samt 3 i dess andra grad. Under förutsättning
att de af de sakkunnige föreslagna aflöningsbeloppen blefve fastställda,
ansåges emellertid följande proportion mellan grader och löneklasser
lämpligen kunna antagas, nämligen:

10 mariningenjörer af l:a graden l:a löneklassen,

5 d:o » d:o 2:a d:o och

5 d:o » 2:a graden.

Med en sådan fördelning vunnes hvad beträffade mariningenjörer
af l:a graden öfverensstämmelse med motsvarande grad inom såväl officers-
som marinintendenturkåren.

Den ökning af den egentliga mariningenjör sdetalj en med. 10 personer,
hvilken af de sakkunnige föresloges, skulle, hänförd till nuvarande
grader och löneklasser fördela sig på följande sätt:

2 direktörer af 2:a graden (ny föreslagen grad),

3 ingenjörer i l:a löneklassen,

1 d:o )) 2:a d:o,

3 d:o » 3:e d:o

1 extra ingenjör.

och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

o ^en ökning af fredsbehofvet, som beräknats inträda under tiden
till år 1916, ansåge de sakkunnige böra tillgodoses genom en ytterligare
ökning med

2 mariningenjörer af l:a graden l:a löneklassen,

1 d:o » l:a d:o 2:a d:o,

1 d:o » 2:a d:o.

Med afseende på likställighet i grader med flottans officerare ansåge
de sakkunnige, att det nuvarande förhållandet i hufvudsak borde
bibehållas. I betraktande af att mariningenjörkårens medlemmar komme
att af de sakkunnige föreslås till erhållande af en aflöning, som ungefär
motsvarade närmast högre grad inom officerskåren, hade det kunnat
ifrågasättas, anföra de sakkunnige, att tilldela öfverdirektör flaggmans
rang, direktör af l:a graden kommendörs rang o. s. v. Då emellertid
dessa tjänstemän härigenom skulle, ehuru underlydande, blifva
likställda i rang med sina förmän, chefen för marinförvaltningen eller

akkunnige icke ansett en sådan höjning i rang

varfschef, hade de
böra ifrågakomma.

Mariningenjörkårens personal borde sålunda likställas i rang med
flottans officerare enligt följande:

marinöfverdirektör lika med kommendör,

marindirektör af l:a graden lika med kommendörkapten af l:a graden,

)) 2:a
l:a

d:o

mariningenjör »

d:o » 2:a
extra ingenjör

d:o

» 2:a d:o,

d:o

kapten,
löjtnant och

löjtnant, dock efter yngsta innehafvaren
af denna grad vid
flottan.

Hvad stations-, min- och torpedingenjörer beträffade, anställdes dessa
för närvarande genom nådigt förordnande, ställdt på sex månaders uppsägning.
Efter ett års tjänstgöring kunde min- och torpedingenjörer
erhålla fullmakt på befattningen, hvaremot sådan fullmakt icke gåfves
stationsingenjörer (byggmästare). Då dessa befattningar i afseende på
aflöning och dylikt vore med hvarandra likställda, syntes äfven stationsingenjörerna
höra kunna komma i åtnjutande af kungl. fullmakt. Å
andra sidan torde den tid, hvarunder min- eller torpedingenjör innehade
sin befattning pa förordnande, böra något höjas. De sakkunnige föresloge
därför, att, likasom nu vore fallet, stations-, min- och torpedingenjörer
vid första anställning skulle erhålla nådigt förordnande, men att
de efter tre års tjänstgöring skulle kunna föreslås till erhållande af
kungl. fullmakt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Nu nämnda ingenjörer syntes lämpligen böra hafva löjtnants''värdighet,
så länge befattning innehades på förordnande, men kaptens
värdighet, då fullmakt erhållits. I likhet med hvad fallet vore beträffande
marin läkare af l:a graden syntes äfven stations-, min- och torpedingenjör,
som vid handhafvande! af sina tjänsteåligganden inlagt synnerlig^
förtjänst, böra kunna erhålla värdighet lika med kommendörkapten
af 2:a graden.

Chejskapet öfver mariningenj ärbar en borde i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad hittills varit fallet utöfvas af marinöfverdirektören,
hvilken jämväl borde vara chef för de å varfvens ingenjördepartement
tjänstgörande stationsingenjörerna. Att däremot betunga öfverdirektören
med chefskapet öfver min- och torpedingenjörerna syntes de sakkunnig0
hvarken önskvärd! eller lämpligt. Dessa ingenjörer lydde nämligen
icke med afseende å sin tjänstgöring under öfverdirektören, med
mindre de för särskild! fall därtill beordrades, utan vore ställda under
afdelningschefen för min- respektive torpedafdelningen i marinförvaltningen
eller chef för motsvarande varfsdepartement. Öfverdirektörens
chefskap med afseende på dessa ingenjörer torde inskränka sig till
afgifvande af föreskrifna förslag till dessa platsers tillsättande vid uppkommen
ledighet samt förslag till min- eller torpedingenjörs erhållande
af fullmakt å befattningen. Det syntes emellertid vara lämpligare,
att förslag i dessa afseende!! afgåfves af de chefer, under hvilka
dessa ingenjörer lydde med afseende på sin tjänstgöring. De sakkunnige
föresloge därför, att miningenjörerna ställdes under chefskap af
chefen för marinförvaltningens minafdelning och torpedingenjörerna
under chefen för dess torpedafdelning samt att dessa chefer gåfves
samma befogenhet i afseende på detta chefskap, som nu tillkomme
öfverdirektören.

De sakkunnige hafva uppgjort ett förslag till grunder för organisationen
af flottans ingenjörpersonal i enlighet med hvad af dem sålunda
blifvit anfördt. De i sådant afseende föreslagna bestämmelserna
innehålla härutöfver bland annat dels föreskrift, att med tjänst vid
mariningenjörkåren icke finge förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat och ej heller annan tjänstbefattning, med mindre
den I linnés icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan,
äfvensom att icke heller med tjänst såsom stations-, min- eller torpedingenjör
Ange förenas sådan befattning, som nyss är nämnd, dels föreskrift
om att till mariningenjör af l:a graden befordran skulle ske i tur,
hvaremot vid befordran till högre grad afseende hufvudsakligen skulle
fästas vid förtjänst och skicklighet, dels stadgande om att marinöfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Aflöning.

direktör eller marindirektör, som kvarstått tre år, eller mariningenjör,
stations-, min- eller torpedingenjör, som kvarstått sex månader, sedan
han uppnått den lefnadsålder, som berättigade honom till full pension
och fyllnadspension efter den tjänstegrad, i hvilken han åtnjöte lön på
stat, skulle vara skyldig att från befattningen afgå, därest han i öfrigt
uppfyllt de villkor, som för erhållande af sådan pension eljes vore föreskrifna.
Förslaget till nämnda grunder innehåller därjämte, att för
mariningenjörkåren skulle för åtnjutande af dagaflöuing, inkvarteringsbidrag,
sjöaflöning och dietpenningar gälla hvad för officerskåren vore
stadgadt, samt att i fråga om stations-, min- och torpedingenjörer skulle
för åtnjutande af tjänstgöringspenningar gälla hvad i detta afseende
för närvarande vore stadgadt för mariningenjörstatens personal, hvarjemte
min- och torpedingenjörer därutöfver skulle åtnjuta under sjökommendering
å flottans fartyg sjöaflöning och dietpenningar enligt
samma grunder, som för officerskåren vore föreskrifna, samt vid sjökommendering
å kustartilleriets fartyg eller kommendering till sådan
tjänstgöring vid kustartilleriet, under hvilken dess officerare åtnjöte
messpenningar, denna officerarna tillkommande förman. Slutligen har
föreslagits, "att stations-, min- och torpedingenjör skulle vara berättigad
att åtnjuta semester under en och en half månad årligen, då sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kunde äga rum.

De sakkunnige hafva vidare framhållit, att, om än organisationen
lade hinder i vägen för anställning såsom mariningenjör af l:a graden
i annan ordning än efter befordran från 2:a graden, möjligheten likväl
icke vore utesluten att i egenskap af direktör eller öfverdirektör kunna
anställa en utom kåren stående person, om sådant vid något tillfälle
skulle anses med tjänstens fördel förenligt.

De sakkunnige hafva härefter öfvergatt till frågan om ingenjörpersonalens
aflöning och hafva därvid ansett sig beträffande behofvet
i allmänhet af en löneförhöjning kunna hänvisa dels till den utredning
rörande prisförhållanden, som framlagts i samband med Eders Kung!.
Maj:ts proposition om dyrtidstillägg till 1900 års riksdag, dels till de
motiv, som af chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit till statsrådsprotokollet
den 11 jannuari 1902 anförda i fråga om behofvet af
förhöjning af officerarnas aflöningsförmåner.

Hvad särskild! beträffade flottans ingenjör personal måste dessutom
beaktas, att konkurrensen med den privata verksamheten vore vida
större än för de flesta andra af statens ämbetsmän, i det att af den
vid flottan anställda ingenjören förutom den speciella kännedomen om

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

krigsfartyg fordrades samma kunskaper och erfarenhet, som kräfdes för
den privata skepps- och maskinbyggnadsverksamheten. Härtill komme,
att staten af den, som sökte anställning såsom ingenjör vid flottan, fordrade
och enligt de sakkunniges mening äfven framdeles måste fordra
viss tids anställning vid privata verkstäder, hvarigenom den blifvande
stats!jänaren komme i tillfälle att knyta förbindelser med den privata
industrien, hvilka underlättade återgång till densamma äfven för den,
som vunnit anställning vid flottan. Att under sådana förhållanden den
större dugligheten och den mest framstående förmågan skulle vara till
finnandes hos den, staten eller privatindustrien, som bjöde den högsta
aflöningen, vore helt naturligt. Vid en jämförelse mellan de aflöningsförmåner,
som bjödes af staten och privatindustrien, finge man emellertid
icke utan vidare jämföra aflöningsbeloppen, utan borde äfven taga i betraktande
den tryggade ställning, som staten städse erbjöde åt sina tjänare,
samt utsikten till pension. Äfven om dessa fördelar uppskattades till
sitt fulla värde, vore likväl de förmåner, som af den privata industrien
för närvarande erbjödes, så öfvervägande, att en afsevärd löneförhöjning
vore af nöden, om icke flottans ingenjörpersonal skulle blifva privatindustriens
alltför underlägsen i afseende på förmåga och duglighet.

De sakkunnige hafva erinrat, att förslag till ökad aflöning af
mariningenjörstaten redan afgifvits dels af marinförvaltningen den 27
maj 1902 dels af öfverdirektören i hans nämnda skrifvelse den 14
oktober 1903.

I afseende på formen för aflöningens utgående hade marinförvaltningen
i sitt förslag bibehållit den nuvarande formen med aflöningens
fördelande i lön och tjanstgöringspenningar samt s. k. ålderstillägg,
under det att öfverdirektören föreslagit aflöningens fördelande i lön, dagaflöning
och inkvarteringsbidrag. För vinnande af likhet i aflöningsform
med flottans öfriga kårer ansåge de sakkunnige lämpligt, att äfven för
mariningenjörkåren aflöningen delades i lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag,
hvaremot det hittills använda systemet föresioges bibehållet
med afseende på stations-, min- och torpedingenjörer. Då nämligen
inom hvar och en af sistnämnda tjänstegrenar endast funnes ett
fåtal platser och någon befordran till direktörsgrad ej borde ifrågasättas,
ansåge de sakkunnige för dessa en sådan aflöningsform mera lämplig,
enligt hvilken vid första anställning erhölles en aflöning, som understege
den högsta marimngenjörgradens, men hvilkens innehafvare
å andra sidan kunde hafva utsikt att vid väl vitsordad tjänstgöring nå
eu aflöning, som öfverstege nämnda ingenjörgrads vid den tidpunkt,
då en jämnårig mariningenjör kunde hafva nått direktörsgraden.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 6'' Hälft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva ytterligare anfört, att de med afseende på
fördelningen af de för mariningenjörkåren föreslagna aflöningsbeloppen
ansett lämpligt, att dagaflöning och inkvartering åtnjötes till samma
belopp som för motsvarande grad inom officerskåren, hvaremot fasta
lönen föreslagits högre än motsvarande officerslön. Om nämligen dagaflöningen
sattes högre än för motsvarande officersgrad, skulle, vid tilllämpning
af den för samtliga flottans kårer nästan utan undantag gällande
principen om 50 procents förhöjning i dagaflöningen vid tjänstgöring
ombord, ingenjören vid sådan tjänstgöring komma i åtnjutande af
större löneförhöjning än hvad som kunde anses motsvara hans ökade
åligganden.

I enlighet med dessa åsikter hafva de sakkunnige uppgjort följande
förslag till aflöningsförmåner för flottans ingenjörpersonal, nämligen

l:o. För mariningenjörkåren:

fira d.	Past lön eller arfvode.	Dagaflöning	Inkvarteringsbidrag.	Summa aflöning.
per dag.	per år.	Stockholm.	Karlskrona.	Stockholm.	Karlskrona.
Marinöfverdirektör .....	8,000	6	2,190	1,200		11.390
Marindirektör af 1. grad.........	6.000	5	1,825	1,000	600	8,825	8,425
D:o af 2. grad..........	5,000	5	1,825	1,000	600	7,825	7,425
Mariningenj ör af 1. grad 1. löneklass	4,500	4	1,460	500	400	6,460	6,360
D:o af 1. grad 2. löneklass	3,500	4	1,460	500	400	5,460	5,360
D:o af 2. grad ...........	3,000	3	1,095	400	300	4,495	4,395
Extra ingeniör .............	2,000	3	1,095	400	300	3,495	3,395

och 2:o. för stations-, min- och torpedingenjörer:

	Begvnnelseaflöning.	Ökning i	Aflönin	g jämte ålderstiliägg.	Slutlig aflöning.	Ökning i i slut-
Befattning.	Fast lön.	Tjånst- görings- penningar.	Summa.	nuvarande begynnelse- aflöning.	Efter 5 år.	Efter 10 är.	Efter 15 år.	Efter 20 år.	aflöning ° \| utöfver nuvaran-de slut.
Stationsingénjör	4,500	1,000	5,500	1,500	6,000	6,500	7,000	7,000	7,000	2,000
Torped- och min-ingenjör ........	4,500	500	5,000	1,000	5,500	6,000	6,500	7,000	7,000	2,000

Anm. Vid åtnjutande af bostad i kronans hus minskas aflöningen med il Stockholm 500 kronor,

t i Karlskrona 400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Härjämte hafva de sakkunnige upprättat en jämförande öfversikt
öfver aflöningsbeloppen enligt de sakkunniges förslag och enligt nu
gällande bestämmelser. Den sålunda upprättade tablån är af följande
innehåll:

Befattning.		S a k k	unniges	förslag.	Nuvarande.
Antal.	Stockholm.	Karlskrona.	Antal,	Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflöning.
Bogynnelse- atiöning.	Slut- aflöning.	Begynnelse- allöning.	Slut- aflöning.
Öfverdirektör..................................	i	11,390			1	9,000	9,000
Öfverdirektörsassisstent.....................	—	—		—	—	1	6,500	7,000
Direktör (af 1. graden).....................	2	8,825	8,425	2	6,000	6,500
» af 2. » ....................	3	7,825	7,425	—	—	—
Verkstadsföreståndare.......................	—			—		2D	5,500	6,500
Ingenjör af 1. gr. 1. löneklass...........	12	6,460	6,360	5f	4,000	5,000
» » » 2. »	6	5,460	5,360	4	3,500	4,000
» » 2. gr. .........................	6	4,495	4,395	2	2,500	3,000
Extra ingenjör................................	4	3,495	3,395	3	2,000	2,000
Byggmästare ................................	2	5,500	7,000	5,500	7,000	2	4,000	5,000
Torpedingenjör .............................	4	5,000	7,000	5,000	7,000	2	4,000	5,000
Miningenjör...................................	2	5,000	7,000	5,000	7,000	1	4,000	5,000
Direktör (af 1 gr1.) med fri bostad...	—	7,825	7,825	—	5,500	6,000
» af 2. gr. » » » ...	—	6,825	6,825	—	—	—
Verkstadsföreståndare » » ...	—			—		—	5,200	6,200
Under förutsättning af 45 dagars sjö-
kommendering per år tillkommer:
Direktör........................................	—	112,50	112,50	—	337,50	337,50
Ingenjör af kaptens grad.................	—	90	90	—	270	270
» af löjtnants grad................	—	67,50	67,50	—	202,50	202,50
Anm. I gällande stat upptagas två	lärararfvodcn, det	ena å 450,	let andra å	300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare förmält, att de vid uppgörande af sina
förslag tagit hänsyn dels till det förhållande mellan sjöofficerares och
ingenjörers aflöning, hvilket iakttagits såväl vid statens bildande som
vid 1874 års lönereglering, dels äfven till de löner, som, enligt hvad
kändt vore, inom den privata industrien betalades. Till belysande af
förstnämnda förhållande hafva de upprättat den jämförande tablå öfver
ingenjörpersonalens och officerskårens aflöningsförmåner, hvilken återfinnes
här nedan.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till angifvande af de skäl,
hvilka ifråga om hvarje särskild befattning legat till grund för den för
densamma föreslagna aflöningen.

Hvad först beträffade öfverdirektörens aflöning ville de sakkunnige
ur marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 27 maj 1902 anföra
följande: »Oafsedt behofvet af en löneförbättring för honom (öfver direktören)

af de därför anförda allmänna grunderna bör hans lön höjas
så, att man kan hysa någon förhoppning att vid platsens besättande

Befattning inom

M a t i n i n g e n j örstaten.

Officerskåren.

Öfverdirektör.........................................................

Direktör af 1. gr. utan boställe................................

D:o med » ...............................

D:o » » med ålderstillägg.........

Direktör af 2. gr. med boställe.................................

D:o utan » (Karlskrona) ...............

Verkstadsföreståndare utan boställe...........................

D:o » » med två ålderstillägg

Ingenjör 1. löneklass (Stockholm).............................

D:o » » med ett ålderstillägg..

D:o » » med två »

D:o 2. löneklass...............................................

D:o af 2. graden ............................................

Extra ingenjör.......................................................

Underingenjör ........................................................

Kommendör..........................................................

Kom.-kapt. 1. gr. utan boställe ................................

D:o med » .......................-.........

1):0 » » .................................

Kom.-kapt. 2. gr. mod boställe ................................

D:o utan » (Karlskrona) ...............

Kom.-kapt. 2. gr. (kapten) utan boställe ......................

D:o » » » .....................

Kapten 1. klass (Stockholm) ...................................

D:o » ...................................

D:o » ....................................

Kapten 2. klass » ....................................

Löjtnant » ....................................

Underlöjtnant » ....................................

*) Beräknad med då utgående dyrtidstillägg samt med arvode för kommendör af 1,200, för kommendörkapten af 400

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunna förvärfva en verkligt framstående teknisk förmåga. Nöjer man
sig med mindre, får man icke göra sig räkning på, att konsten att
bygga och utrusta fartyg skall inom vår örlogsmarin kunna gå framåt.
Den materiel, som skall handhafvas af mariningenjör kåren, representerar
föröfrigt så många millioners värde i penningar, att det måste anses
som en synnerligen oklok hushållning att för inbesparing af något
tusental kronor i årslön äfventyra att i spetsen för denna kår få en
kapacitet af lägre än första rang. Vid öfverdirektörsplatsens besättande
måste man, därest icke inom mariningenjörstaten själf finnes någon fullt
lämplig kandidat, vara i stånd att fritt välja sin man, livarhelst han
kan stå att finna. Men sådant blir omöjligt, såvida icke löneförmåner
kunna erbjudas, hvilka, om ej fullt motsvara, likväl i någon mån närma
sig de villkor, som åtfölja mera betydande chefsplatser inom den privata
industrien. Ur denna synpunkt har marinförvaltningen ansett öfverdirektörens
lön icke kunna sättas lägre än till 10,000 kronor. Härigenom
skulle denna lön visserligen komma att närma sig nuvarande aflöning

	1 S 6 8.		1 8 7 5,	Sakkunniges förslag.
Ingenj ers-ättning.	Officcrs- aflöning.	In genj ers-ättning i % af officers.	In genj ers-ättning.	Officers- aftning1).-	In genj ers-ättning i % af officers.	Ingenjers-ättning.	Officcrs-a honing.	Ingenj ers-ättning i % af officers.
7,000	5,700	123	9,000	7,280	124	11,390	9,390	121
. -	—	—		—	—	8,825	7,325	120
5,000	4,300	116	5,500	5,000	no	7,825	6,325	124
—	—	—	6,000	5,000	120	—	—	—
—	—	—		'' -	—	6,825	5,825	117
—	—	—		—		7,425	6,425	115
—	•—	—	5,500	5,100 (3,365)	108 (163)	—	—	——
—	—	--	6,500	5,100 (3,365)	127 (193)	—	—	—
3,000	2,650	113	4,000	3,365	120	6,460	5,360	120
—	—	—	4,500	3,365	135	—	-•—	—
—	—	—	5,000	3,365	150	—	—	---
—	•-	—	--		—	5,460	4,360	125
—	—	--	--		--•	4,495	2,995	150
—	--	—	2,500	1,480	170	3,495	2,995	116
--	—	—	1,000	1,050 ä 775	95 å 129	■-- ''	—	—_

och för kapten af 300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till presidenter och något öfverstiga aflöningen till generaldirektörer.
Men under det att lika litet hädanefter som hitills torde komma att
förefinnas någon svårighet att värdigt besätta en president- eller generaldirektörsplats,
torde ingalunda kunna med visshet påräknas, att man
ens för nyssnämnda aflöning alltid skall kunna, när han behöfves, åt
flottan förvärfva en sina uppgifter fullt vuxen öfverdirektör och chef
för mariningenjörstaten.»

Från marinförvaltningens beslut i denna punkt hade cheferna för
artilleri- och torpedafdelningarna varit i så måtto af skiljaktig mening,
att de ansett, att öfverdirektörens vid mariningenjörstaten aflöning bort
på grund af nämnda skäl föreslås till ett belopp af minst 12,000 kronor.

I likhet med dessa reservanter hade öfverdirektören i sin nämnda
skrifvelse den 14 oktober 1903 föreslagit beloppet af öfverdirektörens
aflöning till 12,055 kronor eller till samma belopp som flaggmans aflöning,
hvarvid särskildt anförts, att, då nämnda befattning upprättades,
arfvodet bestämts till högre belopp än hvad konteramiral då åtnjutit i
lön. Utan tvifvel skulle det vara önskvärd!, att öfverdirektörens aflöning
sattes så högt, att befattningen vid inträffande ledighet kunde besättas
af den mest framstående person, som på skeppsbyggeriets område
öfverhufvud vore till finnandes inom landet. Så hade man, såsom redan
blifvit anfördt, gått tillväga i Norge, och ett liknande förfaringssätt
hade jämväl i afgifven motion till 1904 års riksdag blifvit föreslaget
med afseende på med öfverdirektörens jämförliga befattningar. För detta
måls ernående torde emellertid icke ens det af reservanterna inom
marinförvaltningen och senare af öfverdirektören föreslagna beloppet
vara tillräckligt. De sakkunnige, som förvisso insåge nödvändigheten
af att öfverdirektörsbefattningen besattes med en person af framstående
förmåga och duglighet, ansåge det emellertid icke alldeles nödvändigt,
att härför den af marinförvaltningen angifna princip tillämpades, blott
aflöningen sattes så hög, att dess ernående kunde vara en tillräckligt
lockande framtidsutsikt för en ingenjör med framstående duglighet. Utan
sådan framtidsutsikt torde eu verkligen framstående teknisk förmåga, som
vunnit anställning vid mariningenjörkåren, snart nog antaga en bättre
aflönad privat befattning, om sådan erbjödes honom, hvaremot, om utsikt
funnes till en framtida aflöning, som åtminstone närmade sig till
hvad en chefsplats inom privatindustrien medförde, det kunde antagas,
att personen i fråga väl betänkte sig, innan han lämnade en i alla
fall säker och tryggad ställning. För att emellertid fylla endast sistnämnda
fordran ansåge de sakkunnige, att öfver direktörs aflöningsförmåner
ej borde afsevärdt understiga flaggmans; med hänsyn till pensionen
borde fasta lönen höjas från 7,000 till 8,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Jämförd med kommendörs nuvarande aflöningsförmåner komme
öfverdirektörs aflöning att med 21 procent öfverstiga dessa, under det
att samma procent förut varit 23 å 24.

Samma skäl, som anförts med afseende på öfverdirektörens aflöning,
gällde i hufvudsak äfven för direktörerna af l:a graden. Äfven dessa
innehade nämligen synnerligen ansvarsfulla befattningar, väl jämförliga
med chefskapet för våra största skeppsvarf. Då emellertid aflöningen
för direktör ännu mindre än för öfverdirektören kunde sättas i jämnhöjd
med hvad af den privata industrien betalades, ansåge de sakkunnige,
att i stället den fasta lönen borde sättas så hög, att pensionen
uppginge till ett något så när tillfredsställande belopp. Denna direktörsaflöning,
som föresloges för endast två direktörer, öfverstege med
1,825 kronor direktörs nuvarande slutaflöning samt med 825 kronor
den slutaflöning, som af marinförvaltningen föreslagits. Jämförd med
kommendörkapten af l:a graden skulle direktör af l:a grad erhålla 24
procent högre aflöning, under det denna siffra enligt de äldre aflöningsstaterna
varierat mellan 10 och 20 procent.

De föreslagna direktörerna af 2:a graden skulle i aflöningshänseende
svara mot verkstads föreståndarna, för hvilka de hittills utgående särskilda
arfvodena (å 1,500 kronor hvardera) afsåges att bortfalla. Jämförd!
med verkstadsföreståndares nuvarande slutaflöning, skulle det
•af de sakkunnige föreslagna aflöningsbelopp innebära en ökning af
1,325 å 925 kronor.

Aflöningen för denna direktörsgrad skulle komma att öfverstiga
•aflöningen för motsvarande officersgrad vid flottan med 15 procent (beräknadt
med inkvarteringsbidrag i Karlskrona); då direktörens högre aflöning,
jämförd med officerens, uteslutande läge i fasta lönen, hvilken åter ensam
läge till grund för pensionen, följde häraf, att direktören vore gynnsammare
ställd i pensionshänseende än motsvarande officersgrad. Då
emellertid de sakkunnige icke ansåge sig kunna föreslå den fasta lönen
för den högsta ingenjörgraden till lägre belopp än 4,500 kronor och
då befordran till direktör af 2:a graden syntes de sakkunnige böra åtföljas
äfven af en höjning af pensionen, hade lönen för direktör af 2:a
graden föreslagits till 5,000 kronor.

En synnerligen viktig roll för kårens förseende med dugande och
framstående män spelade gifvetvis beloppet af den högsta aflöning, som
af hvar och en kunde ernås. Särskildt borde vid bestämmandet af
aflöningen inom denna löneklass beaktas, att befordringsutsikterna ej
vore så stora som inom officerskåren. Att i detta afseende göra någon
exakt jämförelse vore synnerligen svårt, då ingenjörerna först anställdes

Statsutskottets Utlåtande N'':o 6-

vid omkring 30 års ålder, under det att officerarne anställdes omkring''
10 år tidigare. Antoges emellertid, att hela underlöjtnantsgraden samt
"Vs af löjtnantsgraden befunne sig i åldern mellan omkring 20 och omkring
30 år, så vore det ju riktigt att jämföra förhållandet inom den
öfriga delen af officerskåren med förhållandet inom mariningenjörkåren.
Frånräknadt underlöjtnantsgraden och V3 af löjtnantsgraden best-ode
officerskåren för närvarande af 152 officerare, af Indika 43, eller 28 procent,
vore flaggmän eller regementsofficerare. Tillämpades denna procent
på mariningenjörkåren, frånräknadt extra ingenjörerna, så skulle
8,4 vara af direktörs och 21,o af ingenjörs grad i stället för föreslagna
6 och 24.

Ingenjör af högsta löneklass erhölle nu en begynnelseaflöning af
4,000 kronor, hvilken efter 5 år höjdes med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor eller till 5,000 kronor. Dessutom erhölle
de två till verkstadsföreståndare förordnade ingenjörerna årligt
arfvode om 1,500 kronor hvardera, samt de tvenne lärarna vid underbefälsskolan
i Karlskrona årliga arfvoden, den ena 450 och den andra
300 kronor. Vid tiden för denna aflönings bestämmande hade densamma
varit i procent af den högsta kaptensaflöningen, oafsedt nyssnämnda
arfvoden, respektive 120, 135 och 150 procent. Beräknad endast
efter det lägsta af dessa procenttal, skulle ingenjörs aflöning i Stockholm
uppgå till 6,432 kronor, en siffra, som de sakkunnige ansåge icke
böra underskridas. Hvad särskildt fasta lönen beträffade, utgjorde denna
för närvarande 3,750 kronor, hvarigenom ingenjör vid afskedstagandet
tillförsäkrades eu pension af 3,000 kronor. Med hänsyn till att kaptens
af l:a klass fasta lön vid 1902 års lönereglering för officerare ansetts
böra höjas med 600 kronor, syntes det de sakkunnige, att äfven
ingenjörs af högsta lönegraden lön borde höjas med ungefär samma
belopp. Ett skäl härför hade redan angifvits, nämligen sämre befordringsutsikter
än motsvarande officersgrad; ett ytterligare skäl vore, att
ingenjören icke kunde komma i åtnjutande af pension förrän flera år
senare än kaptenen, då den förstnämnde på grund af den långa utbildningstiden
och i följd däraf sena anställningstiden icke annat än
undantagsvis torde erhålla de stadgade 30 tjänsteåren före uppnådda
60 lefnadsår.

På dessa skäl hade de sakkunnige föreslagit aflöningen för mariningenjör
af l:a graden l:a löneklassen till redan nämndt belopp.

För mariningenjör af l:a graden 2:a löneklassen hade liksom för
kapten i 2:a löneklassen föreslagits 1,000 kronors lägre lön än för l:a

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

löneklassen med bibehållande af samma dagaflöning och mkvarterings Vid

bestämmande af den för mariningenjör af 2:a graden lampliga
aflöningen borde alldeles särskild! tagas i betraktande den konkurrens
med staten, som den privata verksamheten erbjöde. Just vid den första
fasta anställningen syntes det de sakkunnige vara af synnerlig vikt
för kårens rekrytering med dugande element, att staten bjode en aflöning
som åtminstone icke alltför afsevärdt understege hvad som af
den privata industrien bjödes. Då det icke torde vara ovanligt, ätten
dun-lie: ingeniör med goda teoretiska kunskaper och nagra ars praktik
i privat anställning erhölle upp till 5,000 kronors lön, torde det ej
vara för staten rådlig! att alltför afsevärdt underskrida denna, summa.
Ytterligare skäl att för ingenjör af 2:a graden föreslå en aflöning, som
afsevärdt öfverstege motsvarande officersgrad, hade de sakkunnige agt
dels däruti, att dessa ingenjörer, som anställdes vid omkring JO ars
ålder i regel torde, innan de vunne befordran, blifva äldre till lefnadsåren^in
flottans löjtnanter, dels äfven däruti, att ingenjören, som först
i nu af handlade grad vunne fast anställning vid flottan, hade ^ att betala
kännbara retroaktiva utgifter till flottans pensionskassa, saval till

dess pensions- som till dess gralialfond. ....

livad slutligen beträffade extra ingenjörerna, hade for dessa föreslagits
en aflöning, som endast med 500 kronor öfverstege löjtnants
aflöning; för dessa, som vore anställda för två ar och utan fullmak ,

afsåges lönen att utgå såsom arfvode. 7 , ...

De nu utgående arfvodena till verkstadsförestandare ^och till laiaic
i underbefälsskolan föresloges att indragas; de senare både gifvetvis
intet berättigande, då lärarbefattningen icke afsåges att utofvas samtidigt
med annan tjänstgöring. Hvad åter beträffade verkstads!oreståndararfvodena
både dessa tillkommit på en tid,, då en ingen]or a
hvartdera varfvet (verkstadsföreståndaren) hade afsevärdt längre daglig
tjänstgöringstid och större ansvar än öfriga ingenjörer; med den okade
verksamhet, som numera förefunnes, hade, åtminstone hvad Karlskrona
varf beträffade, denna olikhet i fordran på ingenjörernas tjänstgöringstid

Vid en jämförelse mellan nu utgående aflöningsbelopp och de föreslagna
borde tagas i betraktande, dels att antalet löner i de lägre löneldasserna
föreslagits proportionsvis större, än enligt nu gällande stat,
dels att vid sjökommendering hittills hel sjöaflonmg enligt innehafvande
oråd utgått såsom tillägg till öfriga aflöningsförmåner, under det att
med det af de sakkunnige föreslagna aflömugssystemet ökningen i al Bih.

till Riksä. Prat. 1905. 4 Samt. 1 Åfä. 6 Raft.

Statsutskottets Utlåtande JSt:o 6.

löning vid sjökommendering endast komme att utgöras af sjötillägg,,
dels slutligen att hittills utgående arfvoden skulle bortfalla. Då dessutom
det nuvarande aflöningssystenget upptoge ålderstillägg, hvilken
aflöningsform icke inginge i det af de sakkunnige för mariningenjörkåren
föreslagna, vore det synnerligen vanskligt att framställa någon
jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna aflöningen. De
sakkunnige hade emellertid i följande tabell uppgjort en jämförelsemellan
mot hvarandra svarande löneldasser i det nuvarande och det
föreslagna aflöningssystemet, hvarvid antagits, att hvarje direktör af
andra graden och ingenjör (utom verkstadsföreståndare) årligen sjökommenderades
under 45 dagar.

Nuvarande aflöning.

Befattning.	Aflöning i land.	SjÖ- aflöning under 45 dagar.	Sum in
Öfverdirektör............. ......	9,000	_	_ ■	_	9,000
Direktör af l:a graden med bo-ställe och ålderstillägg .......	6,000				6,000
Verkstadsföreståndare med två ålderstillägg och boställe .... Direktör af 2:a graden med bo-	■ 6,200	—	—	—	6,200
ställe ............... Verkstadsföreståndare utan bo-ställe och ålderstillägg ... Direktör af 2:a graden i Carls-	, 5,500				5,500
krona ............................ Ingenjör af l:a löneklassen med två ålderstillägg och lärar-arfvode...........................	5,450		270		5,720
D:o med ett ålderstillägg.....	4,500	—	270	—	4,770
D:o utan d:o.................	4,000	—	270	—	4,270
Ingenjör af 2. löneklassen med ålderstillägg och lärararfvode	4,450		270		4,720
D:o utan d:0 .................	3,500	—	270	—	3,770
Ingenjör af 3. löneklassen med ålderstillägg................	3,000		270		3,270
D:o utan d:o ........	2,500	_	202	50	2,702
Extra ingenjör......................	2,000	—	202	50	2,202

Föreslagen aflöning.

Aflöning
i land.

Sjötillägg

under
45 dagar.

Summa.

Före slagen aflöning i

af nuvarande.

11,390)

7,S25|-

6,825

7,425

6,460

5,460

4.495

3.495

112

11,390

7,825

6,937

7,537

6.550

5.550

4.562

3.562

126 5

130.0

112.0

137.0

f 117.5
\ 147.0

/ 139.0

t 168.0

162.o

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med afseende på aflöningen till stations-, min- och torpedingenjörer
hafva de sakkunnige erinrat om, att dessa utan hvarje ersättning
af staten finge bekosta sig sin utbildning och förskaffa sig den praktik,
som erfordrades för anställning, hvadan det icke kunde anses annat än
fullt rättvist, att de vid första anställning komme i åtnjutande af något
högre aflöning än de, som anställdes vid mariningenjörkåren och hvilka
under sin utbildning åtnjutit stipendium. Den fasta lönen hade föreslagits
lika för alla och till samma belopp som för mariningenjör i
högsta lön eklass, hvaremot tjänstgöringspenningarna föreslagits _ 500
kronor högre för stationsingenjör på den grund, att för anställning i
denna egenskap fordrades 4 års längre praktisk verksamhet än för
anställning såsom min- eller torpedingenjör. Slutaflöningen vore emellertid
densamma för alla, uppgående till ett belopp, som öfverstege
mariningenjörs i högsta löneklass, men understege direktörs af andra
graden. Om bostad i kronans hus åtnjötes, borde aflöningen minskas
med samma belopp, hvarmed inkvarteringsbidrag utginge till mariningenjör
af l:a graden eller 400 å 500 kronor.

Med afseende på storleken af de föreslagna aflöningsbeloppen hafva
de sakkunnige framhållit, att de vore de minsta, som borde ifrågasättas,
samt att de sakkunnige icke vågade hysa förhoppning om, att dessa
belopp skulle visa sig tillräckliga för erhållande åt en framstående och
dugande ingenjörpersonal för en tid framåt motsvarande den, under
hvilken nu utgående aflöningsbelopp kunnat i hufvudsak bibehållas, eller
omkring 30 år.

Oaktadt den fasta lönen blifvit höjd, ansåge de sakkunnige likväl Pensionering,
icke någon högre åldersgräns än den nu befintliga böra uppställas för
rätt till pension och fyllnadspension. Sådan höjning af åldersgränsen
skulle kunna ifrågasättas för marindirektörer af lax graden, som föreslagits
erhålla kommendörs lön, och marinöfverdirektören, för hvilken
flaggmans lön föreslagits. Hvad direktörerna anginge, torde dessa på
grund af den sena anställningstiden såsom ingenjör endast undantagsvis
uppnå de stadgade SO tjänsteåren före uppnådda 60 lefnadsår,
hvadan en höjning af åldersgränsen endast skulle medföra en rättighet
för dem att kvarstå i tjänst under ytterligare 3 år, hvithet de sakkunnige
hvarken ansåge önskvärdt eller lämpligt. Hvad åter beträffade
öfverdirektören, hviikens fasta arfvode, efter hvilket pensionen beräknades,
för närvarande uppginge till högre belopp än kommendörs lön,
intoge denne redan nu en särställning i pensionshänseende, i det han
— åtminstone enligt grunderna för pensionering, sådana de angåfves i
kungl. kungörelsen den 24 november 1876 och kungl. brefvet den 22
juni 1877 till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan — vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ingenjörpersonal
i
flottans
reserv.

liksom hvar och en, som tillhörde mariningenjörstaten, berättigad till
pension och fyllnadspension vid uppnådda 55 lefnad s- och 30 tjänstår..
Gällande reglemente för flottans pensionskassa stadgade emellertid för
öfverdirektör uppnådda 60 lefnadsår såsom villkor för erhållande af
fyllnadspension. Då genom en sådan bestämmelse likhet vunnes med
motsvarande grad vid flottan, hafva de sakkunnige hemställt, att såsom
villkor för erhållande af fyllnadspension uppställdes för öfverdirektör
uppnådda 60 lefnadsår och för alla öfriga uppnådda 55 lefnadsår.

På det att icke tiden för afskedstagandet skulle för mariningenjörerna
blifva allt för långt framskjuten, hafva de sakkunnige ansett,
att den tid, hvarunder tjänstgöring som extra ingenjör ägde ruin, borde
få medräknas i tjänståren, äfven om anställning såsom mariningenjör
af 2:a graden icke vunnits omedelbart efter nämnda tjänstgörings skit.
I annat fäll skulle den, som vunne anställning så sent, som åldersgränsen
tilläte (vid 32 år), ej blifva pensionsberättigad förrän vid 62 år, hvilket
ej kunde vara med tjänstens fördel förenligt. Med afseende på tjänstetid
fordrades visserligen enligt nämnda grunder för pensionering endast
att hafva stått i tjänst vid flottan i 30 år för att vara berättigad
att vid afskedstagandet erhålla pension, hvaremot enligt gällande reglemente
för flottans pensionskassa fordrades 30 års oafbruten tjänst. På
dessa skäl hafva de sakkunnige hemställt, att fordran på oafbruten
tjänst måtte upphäfvas, i hvad beträffade pensioneringen af flottans
ingenjörpersonal.

De sakkunnige hafva vidare anfört, att samma skäl, som talade för
en förhöjning af aflöningen i allmänhet, gifvetvis äfven vore gällande
med afseende på pensionsbeloppen, och hade de sakkunnige i och med
afgifvande af förslag till höjning af den fasta lönen jämväl föreslagit
ökning af de efter viss procent af fasta lönen utgående pensionsbeloppen.
I omstående tabell vore sammanställda de belopp, hvartill
summan af pension och fyllnadspension komme att uppgå, om de af de
sakkunnige föreslagna lönebeloppen fastställdes, samt den ökning utöfver
nu utgående pension, som desamma innebure.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om ingenjörpersonal
i flottans reserv.

De hafva därvid till en början erinrat, att, som behofvet af stations-,
min- och torpedingenjörer vore detsamma vid mobilisering som
under fred, upprättandet af någon reserv inom dessa grenar icke vore
af behofvet påkalladt. Aunorlunda vore däremot förhållandet inom
mariningenjörkåren. Af redan gjord utredning öfver behofvet af ingenjörpersonal
hade framgått, att mobiliseringsbehofvet för år 1906 öfverstege
fredsbehofvet med 5 samt att denna siffra för åren 1911 och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

					Föreslagen ökning utöfver nuvarande
	Nuvarande pensions- belopp.	Föreslag pensions belopp.	ot	pensionsbelopp. I procent Absolut, j Bf nu,va" rand o \| belopp.
Marinöfverdirektör.........	5.250		6,000	_	750		14
Marindirektör af l:a graden	5 600	_	4,500	—	900	_	25
D:o af 2:a graden......... Marimngenjör af l:a graden l:a löneldasson, stations-,	• —	—	4,000	—	—	—	—
min- och torpedingenjör .	3,000	—	3,600	—	600		20
Mariningenjör af ha graden 2:a löneldasson ......	2.600	—	2,800	—	200	—	8
Eho 2:a graden ...........	1,800	—	2,400	—	600	—	33

1916 kurmat approximativt beräknas till respektive 8 och 10. De
medel, som enligt de sakkunniges åsikt kunde ifrågasättas för detta
behofs fyllande, vore upprättandet af en reserv eller behofvets fyllande
med värnpliktig personal.

Genom arméns generalorder den 2 januari 1903 vore stadgadt,
att elev eller f. d. elev vid tekniska högskolan, som styrkte, att lian
tillhörde eller genomgått dess afdelning för maskiningenjörsväsende
eller för skeppsbyggnadskonst, skulle vid värnpliktsinskrifningen uttagas
till ingenjörbiträde vid flottan, och skulle utbildningen af dessa
värnpliktige jämlikt flottans generalorder den 22 juni 1904 bedrifvas
med hänsyn till dessa värnpliktiges användning vid mobilisering såsom
ingenjörer i flottans öfverstyrelse eller å flottans varf eller fartyg eller
såsom maskinister. De sakkunnige ville emellertid som sin åsikt uttala,
att dessa värnpliktige endast undantagsvis torde vara lämpliga att
vid mobilisering användas på en sådan befattning, för hvilken behof af
marimngenjör upptagits. Det stora flertalet af dem, som genomginge
afdelningen för maskiningenjörsväsende, torde nämligen ägna sig åt
annan verksamhet än tillverkning af sjöångmaskiner och pannor, hvadan
hela deras praktiska kännedom om det maritima ingenjörsväsendet
komme att inskränka sig till hvad de under värnpliktstjänstgöringen
inhämtade, hvilket vore alldeles otillfredsställande för skötande af en
ingenjörplats vid flottan. Åt det fåtal åter, som ägnade sig åt skeppsbyggeriet
eller tillverkningen af sjöångmaskiner och pannor, torde måhända
några kunna vid mobilisering vara användbara i egenskap af
mariningenjörer, ehuru de sannolikt vid den tidpunkt, då de förvärfvat
erforderlig erfarenhet inom yrket, torde hafva hunnit glömma, hvad de

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

under värnpliktstjänstgöringen inhämtat. De sakkunnige ansåge det
fördenskull icke tillrådligt att bygga uteslutande på värnplikten vid
fyllande af mobiliseringsbehofVet af mariningenjörer.

Redan i det förslag till ökning och delvis förändrad organisation
af mariningenjörstaton, som framlagts vid 1900 års riksdag, hade ingått
upprättandet af eu marin ingen] örstat i flottans reserv, till hvilken skulle
öfverföras extra ingenjörer, som fullgjort 3-årig stamanställning. Denna
organisation hade emellertid icke medfört önskadt resultat, hvilket
redan påvisats af öfverdirektören i hans underdåniga skrifvelse den 14
oktober 1903. För erhållande af en tjänstbar och duglig mariningenjör
statsreserv hade öfverdirektören föreslagit utbildande och anställande
af reservingenjörer enligt samma grunder, som vore gällande för
utbildning och anställande af reservofficerare. Till aspiranter skulle
antagas unga män, som genomgått fyraårig kurs vid tekniska högskolan
i fackskola för maskinbyggnadskonst, fartygsbyggnad och elektroteknik;
efter genomgående af en ettårig aspirantkurs skulle de utnämnas
till ingenjörer i flottans reserv samt vara skyldiga att i denna
egenskap tjänstgöra vid flottan under en tid af sex månader under
hvardera af 2:a, 4:de och G:te året efter det, då aspirantkursen afslutats.
Sådan ingenjör skulle kvarstå i reserven till fyllda 40 år samt vara
berättigad till pension vid uppnådd 55 års ålder.

De sakkunnige föresloge emellertid ett annat sätt för erhållande
af en reserv af mariningenjörer, hvilket redan blindt antydt vid afgifvande
af förslag till villkor för anställning vid kåren och härför afsedda
aspiranters utbildning. Med den för mariningenjörkåren föreslagna
numerären af 30 borde vid 30-årig tjänstetid afgången i medeltal
blifva en om året, under det att af de sakkunnige föreslagits, att årligen
två mariningenjörstipendiater skulle antagas, och sålunda hvarje år tvenne
ingenjörer borde blifva kompetenta att söka anställning såsom mariningenjörer.
Då emellertid endast en sådan befattning i medeltal blefve
ledig om året, kunde i allmänhet endast den ena åt nämnda ingenjörer
vinna fast anställning, under det att den andra skulle vara
skyldig att ingå i reserven. I likhet med öfverdirektören löresloge
äfven de sakkunnige, att den, som varit reservingenjör till och med
utgången af det kalenderår, hvarunder han fyllt 40 år, samt i öfrigt
fullgjort föreskrifna fordringar, skulle vara berättigad att vid uppnådda
55 år uppbära pension. Med hänsyn till de stora fordringar på utbildning,
som ställdes på reservingenjör, ansåge de sakkunnige, att
beloppet af denna pension lämpligen borde bestämmas till 500 kronor.
Ehuru det utan tvifvel vore synnerligen önskvärdt att kunna medelst
repetitionsöfningar underhålla och ytterligare utveckla reservingenjörs

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kännedom om flottans materiel m. in., ansåge de sakkunnige likväl
icke tillrådligt att föreskrifva sådana, då fullgörandet af sådan öfning
torde blifva alltför betungande, särskildt för dem, som erhållit anställning’
inom den privata industrien.

Med de fördelar, som erbjödes en yngling, hvilkens håg och
fallenhet läge åt ingenjöryrket och särskildt skeppsbyggeri- och
maskiningenjörfacket, nämligen ett för en yngling mera tilltalande sätt
att fullgöra sin värnplikt än det för värnpliktige i allmänhet föreskrifna,.
stipendium under studie- och utbildningstiden, aflöning under en tvåårig
anställning vid flottan, under hvilken borde vinnas en erfarenhet,
som torde komma väl till godo vid framtida privat anställning, berättigande
att söka anställning vid stammen, och rättighet till en om ock
ringa pension vid uppnådda 55 år, om anställning vid stammen icke
vunnes, ansåge de sakkunnige sig kunna hysa berättigad förhoppningom,
att rekryteringen af mariningenjörkårens reserv borde genom tilllämpande
af det sålunda föreslagna sättet vara betryggad.

De sakkunnige hafva jämväl ingifvit förslag till grunder för organisation
af mariningenjörkåren i flottans reserv. Detta förslag hvilar
på redan omförmälda grunder och innehåller därjämte, bland annat, bestämmelse
om att den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans
reserv, skulle under den tid, han vore inkallad i tjänstgöring, åtnjuta
enahanda aflöning och öfriga förmåner som direktör eller ingenjör vid
stammen af motsvarande grad, därvid för mariningenjör af l:a graden
lön i l:a löneklassen endast skulle utgå till den, som under anställning
i stammen tillhört denna löneklass, under det att för de öfriga skulle
utgå lön i 2:a löneklassen. En hvar, som blifvit utnämnd vid mariningenjörkåren
i flottans reserv, skulle efter utgången af det år, hvarunder
han fyllde 40 år, undfå afsked, och, sedan han erhållit afsked
i berörda ordning, vara berättigad att efter uppnådd 55 års ålder
under sin återstående lifstid. åtnjuta årlig pension af 500 kronor. Försummade
den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans reserv,
någon af de honom enligt ifrågavarande bestämmelser åliggande skyldigheter,
skulle han blifva, på underdånig anmälan af marinöfverdirektören
och efter undersökning vid krigsdomstol, skild från sin anställning
i flottans reserv, därest förseelsen pröfvades böra därtill föranleda,
och skulle den, som eljes varit enligt förevarande bestämmelser berättigad
till pension, vara sådan rätt förlustig. Den, som efter laga ransakning
och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medförde
förlust af medborgerligt förtroende, hade äfven förverkat sin rätt till
erhållande af ofvannämnda pension.

Öfvergångs bestämmelser.

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare anfört, att, oaktadt det angifna beliofvet
af 30 marindirektörer och mariningenjörer förefunnes redan år
1906, de likväl ansåge, att mariningenjörkåren icke lämpligen borde
nämnda år uppbringas till denna styrka. Eu sådan på eu gång
skeende ökning, om den öfver hufvud vore möjlig att genomföra,
skulle nämligen medföra en stockning i afseende på befordran, som
otvifvelaktigt komme att menligt inverka på kårens framtida rekrytering.
I betraktande af nödvändigheten att snarast möjligt tillgodose det mest
trängande behofvet och med hänsyn till att kårens rekrytering kunde
under år 1905 i viss mån förberedas medelst de 10,000 kronor, som
Riksdagen anvisat för tillfälligt anställande af ingenjörer under nämnda
år, ansåge emellertid de sakkunnige, att kåren under år 1906 lämpligen
skulle kunna ökas med 6 personer eller till 26. Under de båda följande
åren ansåges kåren endast böra ökas med 2 om året, hvadan
densamma först år 1908 skulle nä den för år 1906 behöfliga numerären
af 30.

Att redan nu afgifva förslag, när och i hvilken ordning de ingenjörer
skulle anställas, som beräknats blifva erforderliga till och
med år 1916, syntes icke vara hvarken behöflig! eller lämpligt, då
detta gifvetvis blefve beroende på, i hvilken ordning ny materiel
komme att tillföras flottan. I medeltal skulle mariningenjörkåren efter
år 1908 behöfva ökas med en ingenjör hvartannat år.

Då det med det utbildningssystem, som af de sakkunnige föreslagits,
toge 10 år från det en yngling antoges som mariningenjöreiev,
till dess han vore kompetent att söka anställning såsom mariningenjör
af 2:a graden, måste under den tid, som förflöte, till dess de först
antagna eleverna hunnit utbildas, anställning vid kåren äga rum i
annan ordning. Fordran på tvåårig tjänst som extra ingenjör ansåge
de sakkunnige snarast böra uppställas, på det man måtte blifva i tillfälle
att annorledes än på de betyg, som företeddes vid ansökningen,
kunna pröfva dem, som sökte fast anställning såsom mariningenjörer.
Härunder borde extra ingenjörerna genomgå en kurs i reglementen,
krigslagar, sjökrigskonst, artilleri och torpedlära in. m., motsvarande
den kurs, som mariningenjörkadetterna genomginge i sjökrigsskolan.
För att vinna anställning som extra ingenjör borde liksom nu fordras
minst tvåårig praktisk verksamhet, hvarjämte genomgången fyraårig
kurs vid tekniska högskolan i fackskolan för maskinbyggnadskonst och
mekanisk teknologi, underafdelningen för skeppsbyggnadskonst, borde
göras till ovillkorlig fordran; den, som fullgjort sin värnpliktsöfning
vid flottan, borde äga företräde vid vinnande af anställning. Under
är 1906 borde antagas elever och stipendiater på alla stadier, hvari -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

genom flottans myndigheter omedelbart sattes i tillfälle att utöfva
önskad kontroll å dem, som loge anställning vid verkstad och varf
för vinnande af erfarenhet, samt att för dem, som studerade å tekniska
högskolan, föreskrifva lämplig förändring i studieplan äfvensom deltagande
i öfningar å flottans fartyg.

Då af de sakkunnige föreslagna aflöningsförmåner i allmänhet innebure
en afsevärd höjning af nu utgående aflöning, dyrtidstillägget inberäknadt,
så väl i afseende på fasta lönen som på aflöningsförmånerna i
sin helhet, syntes icke några särskilda åtgärder behöfva vidtagas för att
förmå den nu befintliga personalen att öfvergå på den nya aflöningsstaten.
Ett undantag i detta afseende bildade verkstadsföreståndarna, af hvilka,
om icke befordran till direktör af 2:a graden vunnes, den ene omedelbart
skulle få sina inkomster något förminskade och båda gå miste om
den ökning i aflöning, som enligt nuvarande aflöningssystem skulle
tillkomma dem genom erhållande af ett andra ålderstillägg. Som emellertid
det arfvode å 1,500 kronor, hvilket åstadkomma verkstadsföreståndarnas
högre aflöning, endast innehades på grund af förordnande,
och sålunda faktiskt kunde när som helst fråntagas dem utan hvarje
vederlag, ansåge de sakkunnige icke heller med afseende å dessa några
särskilda åtgärder erforderliga.

De, som för närvarande tillhörde mariningenjörstaten och som
möjligen ej ville öfvergå på mariningenjörkåren eller tilläfventyrs ej
blefve dit öfverflyttade, borde bibehållas vid dem nu tillförsäkrade
förmåner, och borde för dessas aflöning ett motsvarande antal befattningar
vid nämnda kår hållas vakanta.

Under den tid, kårens ökning påginge, måste gifvetvis ett större
antal extra ingenjörer än två om året anställas, men syntes icke härför
något särskildt anslag vara erforderligt, om blott de besparingar, som
uppstode genom vakanser i andra grader, finge användas för organisationens
genomförande.

De sakkunnige hafva vidare verkställt en beräkning af kostnaderna
för flottans ingenjörpersonal enligt den af dem föreslagna organisationen.
Därvid borde, enligt hvad de anfört, hänsyn tagas dels till kostnaden
för aflöning af nämnda personal dels till kostnaden för föreslagen utbildning
af mariningenjörer. Vidare borde beräknas den besparing,
som uppkomme å anslaget till flottans öfningar genom tillämpande af
det utaf de sakkunnige föreslagna aflöningssystemet, enligt hvilket
från nämnda anslag, förutom dietpenningar, endast lcomme att utbetalas
sjötillägg, under det att hittills hel sjöaflöning å detsamma utgått.

Då organisationen af ingenjörpersonal i flottans reserv icke utöfver
Bih. till Eib sd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6* Haft. 9

Kostnads beräkning.

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kostnaderna för utbildning medförde andra utgifter än för pensionering,
hade de sakkunnige icke för denna uppgjort några kostnadsberäkningar
lika litet som de sakkunnige ansett sig behöfva beräkna
den ökade kostnad å pensionsstaten, som de ökade pensionsbeloppen
för personal, hvilken afgått från stamanställning, komme att medföra.
För bedömande af kostnaderna hafva de sakkunnige upprättat följande:

Förslag till stat för flottans ingenjörpersonal för år 1906.

Antal.	'' '' ................ “ ------------	Fast lön	Tjänst-
	eller arfvode.	görings- penningar.	Summa.
1	Marinöfverdirektör....................................	8,000		8,000
1	Marindirektör af 1. gr...............................	6,000	—	6,000.
1	l):o ..............................	6,000	—	6,000
1	Marindirektör af 2. gr...............................	5,000	—	5,000
2	D:o ..............................	10,000	—	10,000
1	Mariningenjör af 1. gr. 1. lönekl................	4,500	—.	4,500
7	I):o ...............	31,500	—	31,500
1	Mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................	3,500	—	3,500
3	D:0 ...............	10,500	—	10,500
1	Mariningenjör af 2. gr..............................	3,000	—	3,000
3	..............................	9,000	—	9,000
1	Extra ingenjör.......................	2,000 6,000		2,000 6,000
3	D:o .........................................	—
26		105,000	—	105,000
1	Stationsingenjör.................	4,500	1,000	5,500
1	D:o	4,500	1,000	5,500
2
1	Miningenjör.........	4,500	500	5,000
1	D:o ................	4.500	500	ö o
2 1	Torpedingenjör.........................................	4,500	500	5,000
o O	D:o .............	13,500	1,500	15,000
4		141,000	5,000	146,000
	Afgår för boställe till en stationsingenjör....	—	—	O o
	Summa kronor	——	'' --	145,600

Amu. Fast lön utgår till alla utom extra ingenjörer samt stations-, min- eller torpedingenjör,
som ej innehar fullmakt å befattningen; dessa erhålla motsvarande belopp såsom arfvode.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tf?

Förslag till stat å dagaflöning för mariningenjörkåren för år 1906.

Antal.		Kronor.
1	Marinöfverdirektör ä 6 kr. i 365 dagar.........................................	2,190
5	Marindirektörer » 5 » » » » .........................................	9,125
12	Mariningenjörer	17,520
4	D:0 » 2. » » 3 » » » » .........................................	4,380
4	Extra ingenjörer »3 » » » » .........................................	4,380
26	Summa kronor	37,595

Förslag till approximativ stat å inkvarteringsbidrag för mariningenjör kåren

för år 1906.

Antal.		Stockholms	Karlskrona	Summa.
Stock- holm.	Karls- krona.		station.	station.
1			1,200		1,200 4,200
3	2	Marin direktörer..............................	3,000	1,200
7	5	Mariningenjörer af 1. gr.................	3,500	2,000	5,500
2	2	D:o » 2. u ................	800	O O CD	1,400
1	3	Extra ingenjörer............................	400	900	1,300
14	12	Summa kronor	8,900	4,700	13,600
		Afgår förslagsvis för de befattningar, livilkas innehafvare åtnjuta boställen	2,000	600	2,600
		Summa kronor	6,900	4,100	11,000

Kostnaden för aflöning uppginge således för år 1906 till:

Fast lön ocli tjänstgöringspenningar ................................ kr. 145,600: —

Dagaflöning ................................................................................ » 37,595: —

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis ............................................ » 11,000: —

Ålderstillägg (beräknade att utgå 1906 till stations-,

min- och torpedingenjörer) .................................. » 2,500: —

Kr. 196,695: —

68*

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare lämnat en öfversikt öfver, huru kostnaderna,
om den af dem föreslagna organisationsplanen skulle följas,
komme att ökas dels under år 1907, då kostnaderna komme att ökas med
10,955 kronor och aflöningsbeloppet sålunda uppgå till 207,650 kronor,
dels under år 1908, då sistnämnda belopp komme att utgöra 219,970
kronor. Vid fullt genomförd organisation (år 1916) tillkomme följande
ökning:

Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Stockholm för 2 mariningen -

jörer af 1. gr. 1 lönekl............................................... kr. 12,920: —

D:o d:o för en mariningenjör af 2. gr............................... » 4,495: —

Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Karlskrona

för en mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................... :» 5,360: —

Kr. 22,775: —

Hela aflöningsbeloppet komme således år 1916 att uppgå till
242,745 kronor.

Den kostnad, som stipendierna och aflöning till mariningenjörkadetter
under tjänstgöring i land medförde, utgjorde 8,994 kronor. Med hänsyn
till att med utbetalning af ett visst stipendium kunde komma att anstå
till ett följande år, om stipendiaten i fråga varit af sjukdom förhindrad
att i rätt tid aflägga examen, borde anslag för detta ändamål få reservationsanslags
natur. Härigenom bereddes också möjlighet att, om en
stipendiat af någon anledning entledigades och stipendiet sålunda ej
utbetalades, kunna ett följande år anställa ett större antal stipendiater
än det i normalstaten upptagna för att sålunda ersätta den afgångne.

Kostnaden för diet- och messpenningar samt aflöning ombord hade
approximativt beräknats till 2,224 kronor.

För portion eller ersättning därför uppkomme en ungefärlig kostnad
af 285 kronor 60 öre.

Under de första öfvergångsåren komme emellertid nu anförda kostnader
att uppgå till något högre belopp, men ansåges denna kostnad
kunna bestridas af den besparing, som uppkomme genom att extra
ingenjörer tillsattes i stället för mariningenjörer med högre aflöning,
hvilken åtgärd, såsom redan blifvit nämndt, i hvarje fall blefve nödvändig
att vidtaga under nämnda tid.

Beträffande slutligen den kostnad, som mariningenjörkadetternas
undervisning i sjökrigsskolan medförde, syntes denna kunna beräknas
till densamma som för kustartillerikadetterna, eller 3,700 kronor om året.

Däremot syntes den föreslagna undervisningen för min- och torped -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ingenjörer i sjökrigshögskolan icke behöfva medföra någon särskild
kostnad.

Den kostnad, som genomförandet af de sakkunniges förslag skulle
medföra för år 1906, blefve således:

Lön, dagaflöning, iukvarteringsbidrag och ålderstillägg kr. 196,695: —

Stipendier och aflöning till mariningenjörkadetter......... )) 8,994: —

Diet- och messpenningar samt aflöning ombord för

elever och stipendiater................................................ )> 2,224: —

Portion eller ersättning därför ............................................. )) 285: 60

För undervisning i sjökrigsskolan (hälften af 3,700, då

undervisningen ej kunde börja förrän hösten 1906) » 1,850: —

Summa kr. 210,048: 60

Ehuru en del stipendier icke afsåges att första gången utbetalas
förrän under år 1907, hade likväl hela det härför beräknade beloppet
upptagits bland utgifterna för år 1906, emedan under såväl detta som
de närmast följande åren flera stipendier än de i normalstaten upptagna
måste utgå med anledning af kårens ökning.

Nuvarande utgifter för aflöning af flottans mariningenjörstat vore:

Enligt staten med iakttagande af föreskrifven minskning i aflöning för

dem, som innehade bostad i kronans hus ............... kr. 98,900: —

Arfvoden (två å 1,500, ett å 450 och ett å 300) ......... » 3,750: —

Ålderstillägg............................................................................... » 3,500: —

Dyrtidstillägg, enligt beräkning ......................................... » 6,500: —

Summa kr. 112

,650

För år 1905 hade dessutom på extra stat anvisats:

för anställande af eu min- och en torpedingenjör kr. 8,000: —

» » )» öfrig ingenjörpersonal ...................... ''» 10,000: —

Summa kr. 130,650: —

Under vissa i betänkandet angifna förutsättningar hafva de sakkunnige
vidare beräknat det belopp, hvarmed utgifterna å anslaget
till flottans öfningar skulle komma att under år 1906 minskas genom
tillämpande af det utaf dem föreslagna aflöningssättet, och hafva de
sakkunnige beräknat detta belopp till 4,320 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Afvikande

meningar.

kr.

210,048:

4,320:

återstod^

Om från den beräknade kostnaden för genomförandet af de sakkunniges
förslag ..............................................

droges

dels det belopp, hvartill utgifterna för flottans ingenjörpersonal
uppginge under år 1905, Kr. 130,650: —
dels det belopp, hvarmed utgifterna
å flottans öfningsanslag skulle
minskas, ...................................................... )■

134,970: —

kr. 75,078: 60,

utvisande det ungefärliga belopp, hvarmed utgifterna för flottans ingenjörpersonal
för år 1906 skulle öfverstiga dem för år 1905.

Vid det sålunda afgifna betänkandet hafva fogats från detsamma
afvikande meningar dels af öfverdirektören Lilliehöök dels af kommendörkaptenen
grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler.

Den förstnämnde har förklarat sig icke kunna dela de sakkunniges
åsikt, att öfverdirektören icke borde betungas med chefskapet öfver
min- och torpedingenjörerna. Öfverdirektören Lilliehöök har i stället
förklarat sig anse, att på samma grund, som det befunnits lämpligt tilldela
marinöfverintendenten chefskap för all personal vid marinintendenturkåren
och marinöfverläkaren för all personal vid marinläkarkåren,
marinöfverdirektören likaledes borde vara chef för all personal tillhörande
flottans ingenjörkår. Hittills hade veterligen nu gällande bestämmelser,
att öfverdirektören utöfvade chefskap öfver min- och torpedingenjörerna,
icke vållat några olägenheter. Chefskapet öfver minoch
torpedingenjörerna borde i första hand utöfvas af en person, som tillhörde
samma yrke som dessa eller ingenjöryrket, emedan ingen annan
syntes vara fullt kompetent att bedöma dessa ingenjörers lämplighet
för tjänsten vid första anställning och duglighet under tjänstgöring
liksom att bedöma hvilka fordringar, som skäligen kunde och borde
ställas på dem under tjänstens utöfvande.

Kommendörkaptenen grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler
hafva förklarat sig hysa från de öfrige sakkunnige afvikande mening i
hvad rörde frågan om behofvet af specialisering af flottans ingenjörtjänster.
De ansåge det nämligen af behofvet påkalladt, att ingenjörer med fullständig
elektroteknisk utbildning och erfarenhet inom det elektrotekniska
yrket anställdes för att uppgöra förslag, kostnadsberäkningar och
kontrakt m. m. till de elektriska anordningarna ombord å fartyg, kontrollera
dessa vid nyanskaffning, samt å varfven leda ny tillverkning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

i den mån sådan kunde ifrågakomma, och reparation af elektriska
maskiner. Den mångfald af elektriska maskiner, som funnes å flottans''
fartyg och hvilka vore så ytterligt viktiga för fartygets skötande, samt
de stora faror, som kunde uppkomma, om icke alla erforderliga försiktighetsmått
iakttoges, särskildt vid ledningars dragande, gjorde det nödvändigt,
att äfven denna gren af fartygets maskineri handhades af personal,
som härför besutte speciella kunskaper och erfarenhet.

Inom samtliga de utländska mariner, öfver hvilkas mariningenjörväsende
öfversikt blifvit lämnad, vore mariningenjörtjänsten fördelad
på minst två grenar, i den tyska marinen på tre. Då i motsats härtill
en svensk mariningenjör skulle vara såväl fartygs-som maskinkonstruktör
och dessutom kunna tjänstgöra såsom far tygsingenjör, syntes det
vara att ställa allt för stora kraf på en person att fordra, det han
dessutom skulle äga fullständig kunskap och erfarenhet på det elektrotekniska
området.

Ytterligare stöd för sin mening hade de funnit i det förslag till
utvidgning af tekniska högskolan, som af dess styrelse afgifvits i
oktober 1903. Enligt detta hade nämligen i den fyraåriga fackskolan
för skeppsbyggnadskonst endast inrymts eu kortare kurs i elektroteknik,
omfattande 3 timmars föreläsningar i veckan under en hösteller
vårtermin, under det att den elektrotekniska fackskolan i och för
sig omfattade en 31//2-årig kurs. Äfven om, såsom af de sakkunnige
föreslagits, en något ökad kunskap i elektroteknik och därmed sammanhängande
ämnen skulle kunna beredas mariningenjörstipendiaterna på
bekostnad af några af de öfriga ämnen, som enligt nämnda förslag
inginge i fackskolan för skeppsbyggnadskonst, syntes härigenom likväl
icke fullständig elektroteknisk kunskap kunna vinnas.

Under en följd af år hade miningenjören biträdt vid handläggande
af den elektriska detaljen i öfverstyrelse!! i den mån, hans tid härför
kunnat tagas i anspråk. Då denna utväg på grund af ökade göromål
inom miningenjörens egentliga verksamhetsområde ej längre kunnat
anlitas, hade på den senaste tiden i marinförvaltningens ingenjörafdelning
varit anställd en på det elektrotekniska området speciellt utbildad
person.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funne de det önskvärdt,
att såväl i marinförvaltningens ingen] örafdelning som å varfven
anställdes särskilda ingenjörer med elektroteknisk utbildning, och ansåge
de dessa med afseende såväl på tjänsteställning som aflöningsförmåner
böra likställas med stationsingenjörerna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Yttrande
öfver de
sakkunniges
förslag.

I anledning af det sålunda afgifna betänkandet hafva yttranden öfver
detsamma infordrats från chefen för sjökrigsskolan, chefen för sjökrigshögskolan,
från hvar och en af dem i hvad betänkandet berörde den
skola, för hvilken han förordnats till chef, från styrelsen för tekniska
högskolan i hvad betänkandet berörde nämnda skola, vidare från öfverdirektören
för mariningenjör staten, stati onsbefälhafvar ne vid flottans stationer
efter vederbörande varfschefs hörande, chefen för flottans stab
och marinförvaltningen äfvensom slutligen från direktionen öfver flottans
pensionskassa i hvad betänkandet afsåge fråga om pensionering.

Chefen för sjökrigsskolan har i det af honom afgifna yttrandet anfört,
att sjökrigsskolan utan att hindras i sina öfriga uppgifter sjmtes utan
svårighet kunna åtaga sig den undervisning af mariningenj örelever och
mariningenjörkadetter, som i det afgifna förslaget förutsatts.

Chefen för sjökrigshögskolan har allenast föreslagit en viss förändring
i fråga om de ämnen, hvari nyanställda torped- och miningenjörer borde
erhålla undervisning vid högskolan, under det att öfverdirektören för
mariningenjörstaten förklarat sig med undantag af den olika mening, han
i sin omförmälda reservation till betänkandet uttalat, icke hafva något
att erinra mot detsamma.

Styrelsen för tekniska högskolan har ej funnit något hinder för att
i den utaf de sakkunnige omnämnda fackskolan vid läroverket såsom ordinarie
elever intaga de aspiranter, som af de sakkunnige föreslagits, under
förutsättning att de, i enlighet med förslaget, uppfyllt de villkor för
inträde, som af öfriga ordinarie elever vid högskolan stadgeenligt måste
vara uppfyllda. Likaledes har styrelsen ansett vissa för nämnda aspiranter
erforderliga jämkningar i gällande studieplaner kunna företagas
i den mån sådant utan väsentligare rubbning i den för de öfriga eleverna
gällande läsordning och med hänsyn till disponibla lärarkrafter och
lokaler kunde åstadkommas.

Styrelsen har dock erinrat därom, att de resurser i fråga om
maskiner och apparater för de erforderliga laborationsöfningarna samt
i fråga om utrymme och lärarkrafter, öfver hvilka högskolan för närvarande
disponerade, vore alltför knappa för att möjliggöra eu verkligfackutbildning
af det omfång, som de sakkunnige syntes hafva tänkt
sig, men att dessa svårigheter skulle blifva afhjälpta, i händelse af ett
styrelsen ungefär samtidigt till Eders Kung!. Maj:t ingifvet förslag till
högskolans utvidgning och omorganisation eller andra därmed fullt
jämförliga åtgärder komme till utförande.

Beträffande de öfningsafgifter, som ålåge de vid högskolan studerande,
syntes angående ifrågavarande elever från styrelsens sida intet

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

annat vara att erinra än att, då det här handlade om af sevärda belopp
och dessa afgifter erfordrades för bestridande af vissa högskolans utgifter,
afgifterna för nämnda elever icke kunde efterskänkas, utan torde
dessa afgifter antingen böra erläggas af eleverna själfva eller ock ersättning
för afgifterna på lämpligt sätt beredas.

Beträffande fastställande af studieplanerna för ifrågavarande elever
syntes marinöfverdirektören antingen böra sättas i tillfälle att granska
förslagen härom, innan styrelsen fattade sitt beslut, eller ock beredas
tillfälle att deltaga i styrelsens behandling af ärendet.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona har anmält, att
han, sedan varfschefen vid stationen i ämnet blifvit hörd, icke hade
något emot betänkandet att erinra.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har öfverlämnat
ett yttrande i ärendet af varfschefen vid stationen. Denne har däri
förklarat sig anse den af de sakkunnige föreslagna högsta åldersgränsen
af 33 år för anställning som mariningenjör vara alltför hög, enär detta,
äfven om två föregående års anställning som extra ingenjör skulle få medräknas
bland föreskrifna 30 tjänstår, skulle leda till att mariningenjör
ej vore berättigad till pension förr än vid 61 års ålder, under det att möjlighet
förefunnes att afgå från andra flottans kårer vid 55 års eller
eventuellt äfven vid 50 års ålder. För att underlätta anställning vid
kåren vid tidigare år borde allenast fordras genomgående af treårigkurs
vid tekniska högskolan. Den ifrågavarande åldersgränsen borde
bestämmas till 27 eller 28 år. Varfschefen ansåge vidare, att i den
blifvande tnariningenjörkåren borde ingå såväl de föreslagna marin-,
torped-, min- och stationsingenjörerna som äfven de af reservanterna
föreslagna elektrotekniska ingenjörerna, och att chefskapet öfver kåren
borde utöfvas af marinöfverdirektören, hvarigenom, bland annat, vunnes
ett bättre samarbete för materielens fullkomnande i alla de tekniska
detaljer, som folie inom dessa ingenjörers verksamhetsområden. Då
tekniska högskolan ej vore något specialläroverk för undervisning i
fråga. om krigsfartygs byggande, syntes många skäl tala för att de
ingenjörer, som skulle sköta den egentliga mariningenjördetaljen, borde
för att kunna avancera till direktörer beordras genomgå en ett- eller
tvåårig kurs vid specialläroverk för mariningenjörer.

Varfschefen har vidare framställt anmärkning mot att det afgifna
förslaget endast upptagit två direktörer med värdighet af kommendörkapten
af l:a graden, under det att i nu gällande stat funnes tre.
Häri åberopar i detta afseende ett af chefen för varfvets ingen]ördeBih.
Ull Iti/csd. Prof, 1905. A Smil/. I Afd. 6 Haft. K)

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

partement i ämnet afgifvet yttrande, däri denne framhållit, att det
syntes framgå af förslaget, att cheferna för flottans båda varfs ingenjördepartement
skulle innehafva nämnda högre värdighet, hvadan degraderingen
med tiden skulle gälla öfverdirektörsassistenten. Detta förefölle
så mycket olämpligare, som år 1900 nämnda assistent tilldelats
samma löneförmåner som de redan förut befintliga två direktörerna.

Slutligen har varfschefen förklarat sig instämma i ett af chefen
för ingenjördepartementet gjordt uttalande mot borttagande af arfvoden
till verkstadsföreståndare. I nämnda uttalande anmärkes, att som föreståndare
för verkstäderna borde stå en af mariningenjör kårens äldre
ingenjörer, hvilken under en följd af år borde vara stadigt fästad vid
verkstäderna. Arfvodet borde därför utgöra dels ersättning för en större
och ansvarsfullare arbetsbörda, dels vederlag för uteblifvandet af andra,
med inkomst förenade kommenderingar. Jämväl arfvodena till lärarna
från mariningenjörkåren i underbefälsskolan har varfschefen i likhet
med chefen för ingenjördepartementet ansett icke böra borttagas.

För egen del har stationsbefälhafvaren vid Stockholms station anfört,
att den af de sakkunnige föreslagna militära utbildningskursen
vid sjökrigsskolan syntes honom medföra alltför stor tidsutdräkt i förhållande
till den nytta, däraf kunde förväntas. Åtskilliga af de föreslagna
läroämnena inginge i tekniska högskolans kurser i vida större
omfång än som skulle kunna medhinnas i sjökrigsskolan, och hvad
beträffade de militära ämnena syntes i regel icke samma kurser kunna
läsas af mariningenjörkadefterila som af sjette klassens sjökadetter,
hvadan nyttan af det föreslagna samarbetet i sjökrigsskolan icke syntes
i någon afsevärdare grad kunna uppnås. Nämnda kurs i sjökrigsskolan
syntes därför icke böra ifrågakomma, utan kursen i tekniska
högskolan taga sin början redan samma år, mogenhetsexamen aflagts.
Skulle en militär teoretisk utbildningskurs anses erforderlig, syntes denna
lämpligare böra genomgås af den från tekniska högskolan utexaminerade
stipendiaten.

I likhet med reservanterna har stationsbefälhafvaren jämväl förklarat
sig anse speciellt utbildade elektrotekniska ingenjörer vara för
flottan ovillkorligen erforderliga. Vidare borde enligt hans mening all
flottans ingenjörpersonal lyda under marinöfverdirektören, hvarjämte
stationsbefälhafvaren funnit de skäl, som anförts för att mariningenjör
vid tjänstgöring såväl ombord å fartyg som äfven å flottans varf borde
vara krigsman, icke vara af beskaffenhet att fullt giltigt visa nödvändigheten
eller önskvärdheten af att göra den nya mariningenjörkåren
till eu militär kår. Ingenjörpersonalen i sin helhet torde lämpligast i

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

likhet med marinintendenturkåren och marinläkarkåren åtminstone tills
vidare böra hänföras till flottans civilmilitära personal.

I likhet med varfschefen vid stationen har stationsbefälhafvaren
vidare ansett, att platsen som öfverdirektörsassistent med hänsyn därtill
att denne allt som oftast måste ersätta marinöfverdirektören under
hans frånvaro för inspektionsresor m. m. vore så viktig och maktpåliggande,
att dess innehafvare gifvetvis borde vara direktör af l:a graden,
hvadan dessa borde vara till antalet tre i stället för två, såsom
de sakkunnige föreslagit. Beträffande arfvodena till verkstadsföreståndarna
har stationsbefälhafvaren jämväl delat varfschefens åsikt, att dessa
arfvoden borde bibehållas. Skulle det anses mindre lämpligt att anvisa
särskilda arfvoden för vissa befattningar utöfver de ordinarie löneförmånerna,
syntes befattningarna såsom verkstadsföreståndare vid varfven
böra beklädas af direktörer af 2:a graden. Verkstadsföreståndarnas
befattningar vore af sådan beskaffenhet, att de endast borde anförtros
åt äldre, för uppdraget fullt lämpliga personer, hvilka borde afses att
under längre tider vid sina befattningar bibehållas.

Slutligen har stationsbefälhafvaren ansett, att det ovillkorligen borde
bestämmas, att efter Eders Kung!. Maj:ts nådiga bedömande framstående
och dugliga ingenjörer, som befunnes för flottans tjänst särskild!
lämpliga, kunde, oaktadt de icke genomgått den utbildning, som för
anställning i kåren eljest kunde varda föreskrifven, antagas inom den
nya kårens olika grader.

Chefen för flottans stab har funnit den af de sakkunnige föreslagna
nya organisationen i hufvudsak vara en lycklig lösning af den föreliggande
frågan. Huruvida de föreslagna aflöningsförmånerna skulle visa
sig tillräckliga att under nu rådande konjunkturer tillförsäkra flottan
tillräckliga och fullgoda krafter inom ingenjörbranschen torde, säger
stabschefen, endast erfarenheten kunna visa, men ansåge han skäl föreligga
att hoppas, att de sakkunniges förslag härutinnan skulle, oaktadt
de föreslagna beloppen syntes hafva blifvit satta så lågt som möjligt,
visa sig motsvara förväntningarna.

Beträffande stations-, torped- och miningenjörernas ställning har
stabschefen instämt i den af öfverdirektören Lillieliöök uttalade meningen,
att samtliga till flottan hörande ingenjörer borde, såsom för närvarande
vore förhållandet, bilda en enda kår, ställd under marinöfverdirektören.
De skäl, som legat till grund för den af de sakkunniges
majoritet föreslagna anordningen, hade dock synts stabschefen böra
föranleda föreskrift därom, att marinöfverdirektören skulle vid afgifvande
af underdånigt förslag till ledigblifven befattnings tillsättande, till per -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

sonalens placering'' i öfver styre] sen eller å flottans station samt dess
kommendering till tjänstgöring i öfrigt, äfvensom till erhållande af fullmakt,
ålderstillägg, befordran till högre värdighet m. m. samråda i fråga
om torpedingenjör med chefen för marinförvaltningens torpedafdelning
och i fråga om miningenjör med chefen för nämnda ämbetsverks minafdelning.

I fråga om förslaget att torped- och miningenjörerna skulle under
sjökommendering å flottans fartyg åtnjuta sjöaflöning och dietpenningar
enligt samma grunder som för officerskåren vore föreskrifna, har stabschefen
vidare påpekat, att, då under dylik tjänstgöring nämnda ingenförer
skulle komma att bibehålla sina tjänstgöringspenningar, de därunder
borde åtnjuta endast sjötillägg och dietpenningar i likhet med
motsvarande grader inom officerskåren, på det att de måtte i afseende å
förhöjning uti aflöningen vid sjökommendering blifva likställda med
m ariningenj ör ern a.

Slutligen har stabschefen beträffande stations-, torped- och miningenjörerna
uttalat den åsikten, att dessa borde, i likhet med hvad för
såväl mariningenjörstaten som annan personal med motsvarande tjänsteställning
nu vore föreskrifvet, efter afskedstagande med pension och
fyllnadspension tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig
och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår.

De sakkunniges förslag att mariningenjörerna skulle bilda en militär
kår och räknas till krigsmän bär chefen för flottans stab icke funnit
lämpligt. Den för tjänstens utöfvande nödvändiga befälsrätten med
däraf följande förmanskap syntes honom med krigslagens nuvarande
lydelse böra tillförsäkras mariningenjörerna likaväl som öfriga civilmilitära
tjänstemän genom reglementariska föreskrifter. De tillfällen,
då särskild! mariningenjörerna skulle kunna antagas behöfva utom tjänsten
ingripa mot flottans manskap för upprätthållande af ordningen,
syntes icke vara så talrika, att åtgärder skulle behöfvas för att tillförsäkra
dem den vid ett dylikt ingripande önskvärda auktoriteten. Mot
förolämpningar utom tjänsten från manskapets sida syntes mariningenjörerna
i likhet med öfriga civilmilitära tjänstemän vara tillräckligt
skyddade genom nu gällande straffbestämmelser. Då slutligen frågan
om behöfligheten af en förändring uti den ställning inom krigsmakten
i disciplinärt afseende, som borde tillkomma den civilmilitära personalen,
äfvensom denna personals ställning inför krigslagen utan tvifvel vore
föremål för uppmärksamhet inom (ten år 1901 tillsatta kommitté, som
fått sig anförtrodt att utarbeta förslag till revision af krigslagarna, syntes
det mindre välbetänkt att vidtaga den partiella reform i nyss nämnda
afseende!!, som af de sakkunnige föreslagits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

T likhet med två af de sakkunnige bär chefen för flottans stab
vidare ansett anställandet af särskilda ingenjörer med elektroteknisk
utbildning behöflig!, men syntes för fyllande af detta behof två dylika
ingenjörer nu vara tillräckliga, enär den i marinförvaltningen tjänstgörande
tills vidare jämväl syntes kunna tjänstgöra å flottans varf i
Stockholm. Dessa elektroingenjörer syntes böra, såsom reservanterna
föreslagit, likställas med stationsingenjörerna med afseende såväl på
tjänsteställning som aflöningsförmåner, samt med torped- och miningenjörerna
i fråga om åtnjutande af sjötillägg och dietpenningar under
sjökommendering å flottans fartyg samt i fråga om åtnjutande af messpenningar
under kommendering till tjänstgöring vid kustartilleriet.

Slutligen har stabschefen anmärkt, att åldersgränsen för antagning
till mariningenjörelev och för anställning som mariningenjör syntes
höra hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång.

Marinförvaltningen har uti sitt afgifna utlåtande erinrat, hurusom
ämbetsverket vid upprepade tillfällen redan förut framhållit behofvet
af såväl ökad personal vid mariningenjörstaten som förbättrade aflöningsvillkor
för samma personal. Mot det förslag härutinnan, som de
sakkunnige framlagt, både marinförvaltningen intet att erinra, men i
fråga om den förändring i organisationen, som förslaget jämväl, omfattade,
hade ämbetsverket ansett sig böra göra vissa erinringar.

Att söka bereda ingen]öraspiauter redan under ynglingaåren en
sjömannamässig uppfostran hade marinförvaltningen ansett synnerligen
lämpligt och hade i denna del intet att erinra mot de sakkunniges
förslag. Beträffande däremot förslaget att förändra mariningenjörstaten
till eu militär kår hade ämbetsverket bemärkt, dels att i denna militära
kår ej skulle ingå all flottans ingenjörpersonal, enär därifrån skulle
undantagas stationsingenjörerna samt torped- och miningenjörerna, dels
ock att bestämmelsen om den militära organisationen icke skulle vara
ovillkorlig utan begränsad till en del af den militära personalen. Ehuru
ämbetsverket i princip icke hade något att invända emot en militär
organisation af mariningenjörstaten, hade marinförvaltningen icke funnit,
att statens nuvarande egenskap af civilmilitär kår föranledt olägenhet
åt något slag och kunde icke heller medgifva, att de af de sakkunnige
anförda skälen till eu. organisation i rent militär anda vore
af beskaffenhet att nu göra en ändring i kårens ställning mera önskvärd
än det befunnits att gifva militär organisation åt marinläkaroch
marinintendenturkårerna, hvilka bägge innehade ställning såsom
civilmilitära kårer.

Beträffande frågan om anställande af särskilda elektroingenjörer
vid flottan har marinförvaltningen på de skäl, som anförts af två utaf

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

de sakkunnige, ocli vid det förhållande att redan nu tillgång på inom
elektrotekniken särskildt bevandrad personal faktiskt måst beredas,
ansett anställande på stat vid flottan af på detta område särskildt utbildade
ingenjörer vara en oeftergiflig fordran, därest den redan nu vidlyftiga
och hastigt till omfattning och komplikation tillväxande elektriska
materielen skulle på rätt sätt omhänderhafvas och skötas, men har ämbetsverket
tillika ansett, att antalet dylika specialister borde kunna
inskränkas till två, af hvilka den ena skulle anställas i marinförvaltningens
ingenjörafdelning med tjänstgöringsskyldighet äfven å Stockholms
stations varf samt den andra å flottans varf i Karlskrona; och syntes,
yttrar marinförvaltningen, dessa tjänstemän åtminstone tills vidare kunna
inräknas i det antal mariningenjörer, som af de sakkunnige ansetts
erforderligt, hvaremot deras utbildning, befordran och aflönande borde
ske på samma sätt som beträffande torped- och miningenjörer.

I föreslagna teoretiska kunskapsprof och fordringar å praktiska
öfningar m. m. för torped- och miningenjörer har marinförvaltningen
icke kunnat finna någon grund för nämnda ingenjörers frånskiljande
från mariningenjörkåren. Icke heller, yttrar marinförvaltningen vidare,
kunde de skäl, hvilka med afseende på mariningenjörkårens ombildande
till militär kår af de sakkunnige framdragits, sägas sakna giltighet i
fråga om torped- och miningenjörer, ty dessa hade under sin tjänstgöring
såväl å varfven som ombord å fartyg samma af de sakkunnige
framhållna olägenhet som mariningenjörerna af sin civila ställning i
förhållande till de delar af de militära underbefäls- och sjömanskårerna,
som stode under deras omedelbara befäl. Den enda grunden för uteslutande
af torped- och miningenjörer ur den nybildade mariningenjörkåren
skulle då vara att söka dels i en nödvändig specialutbildning,
hvilken skulle omöjliggöra dessa tjänstemäns befordran längre än till
mariningenjör af l:a graden, dels i svårigheten att med det ringa beliofvet
af ifrågavarande ingenjörer kunna på samma sätt som för öfriga
mariningenjörer tillsätta vakanta platser af denna specialgren.

Enligt marinförvaltningens tanke vore det emellertid såväl för
mariningenjörkårens enhet som dess samhörighetskänsla och jämväl i
afseende å förhållandet till öfriga kårer vid flottan synnerligen önskvärd!,
att torped- och miningenjörerna tillhörde mariningenjörkåren, och
dessa ingenjörer liksom de nämnda elektroingenjörerna kunde, enligt marinförvaltningens
tanke, mycket väl följa ungefär samma grunder för sin
utbildning som öfriga mariningenjörer, äfven om deras aflöning blefve olika.

Marinförvaltningen har i anledning häraf föreslagit, att Eders
Kung]. Maj:t skulle för hvarje år, sedan ingenjörkadetterna aflagt sin
examen i sjökrigsskolan, utfärda bestämmelse om, huru många af dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle utbildas till maskin- och fartygskonstruktörer, å ena, samt torped-,
min- och elektroingenjörer, å andra sidan. Fackskolan för elektroteknik
skulle blifva gemensam för utbildning af sistnämnda klasser af
ingenjörer och de sakkunniges förslag om anställning af mariningenjörer,
extra ingenjörer och mariningenjörer i flottans reserv skulle tilllämpas
äfven på de stipendiater, hvilka genomgått den elektrotekniska
kursen vid högskolan. Marinförvaltningen ansåge dock lämpligt, att
för torped-, min- och elektroingenjörer på sätt, de sakkunnige föreslagit-,
bestämdes en högre begynnelselön för att göra dessa tjänster mera
begärliga, hvarjemte dessa ingenjörer, som lämpligen icke borde befordras
längre än till och med mariningenjör af l:a graden, borde erhålla
rätt till ålderstillägg.

I fråga om utbildning och anställning m. in. af stationsingenjörer
hade marinförvaltningen däremot intet att erinra mot de sakkunniges
förslag.

Med den af marinförvaltningen uttalade meningen, att såväl torpedoch
miningenjörer som elektroingenjörerna borde utbildas och anställas
på samma sätt som öfrig personal af mariningenjörkåren och ingå som
medlemmar i nämnda kår, hade marinförva-ltningen äfven intagit sin
ståndpunkt till frågan om chefskapet för torped- och miningenjörerna,
hvaremot, för den händelse nyssnämnda ingenjörer komme att, såsom
de sakkunnige föreslagit, utgöra ett mera fristående element inom flottans
ingenjörpersonal liksom stationsingenjörerna, ämbetsverket funne
sig icke hafva något att erinra emot den af de sakkunnige föreslagna
anordningen beträffande chefskapet för torped- och miningenjörerna.

Beträffande den nu befintliga ingenjör personalens öfvergång till den
nya aflöningsstaten ansåge marinförvaltningen föreskrift böra utfärdas
därom, att med fullmakt eller nådigt förordnande försedd tjänsteman
vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämde,
hos Eders Kungl. Maj:t anmälde sin önskan att öfvergå till den nya
mariningenjörkåren, skulle vara därtill berättigad samt att torped- och
miningenjörer samt byggmästare, som öfvergått till den nya kåren,
borde för rätt till erhållande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig den
tid, han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjörstaten.

I fråga om de anslag, hvarifrån ifrågavarande utgifter böra utgå,
har marinförvaltningen anmärkt, att kostnaderna för ålderstillägg syntes
böra utgå af det för sådana utgifter afsedda förslagsanslag, sjötillägg
och dylika utgifter från reservationsanslaget till flottans öfningar och
portionsersättningen till mariningenjöraspiranterna från förslagsanslaget
till naturaunderhållet åt personal vid flottan. Öfriga utgifter däremot,
med undantag af dem, som afsåge undervisningen i sjökrigsskolan,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Departements chefens yttrande.

vore af natur att böra bestridas från anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater. På de skäl, som af de sakkunnige anförts, borde
emellertid bestämmelse utfärdas därom, att möjliga besparingar å det
för stipendier m. in. afsedda anslaget finge reserveras för kommande
behof inom samma anslags ändamål, och borde en anmärkning härom
inflyta i vederbörande stat.

fin ledamot af marinförvaltningen har varit af olika mening med
marinförvaltningens flertal därutinnan, att han ansett, dels att de blifvande
mariningenjörerna med undantag allenast för stationsingenjörerna
borde genomgå hela sjökrigsskolan, dels att hela kåren med
samma undantag borde göras till militär kår.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har funnit intet hinder
böra möta för bifall till det föreliggande förslaget.

Att nya bestämmelser erfordras i fråga om mariningenjörstaten
för att densamma skall kunna motsvara de fordringar, som numera
måste ställas på en dylik kår, därom hafva, på sätt af den lämnade
redogörelsen framgår, alla, som i den frågan sig yttrat, varit ense.
Äfven jag delar denna åsikt. Såsom af de sakkunnige närmare utvecklats,
äro de fordringar, soja för närvarande gälla för att kunna
erhålla anställning vid mariningenjörstaten, icke betryggande med afseende
å kompetensen hos den sökande; man måste numera för en dylik
anställning fordra en särskild utbildning såväl i teoretiskt som praktiskt
afseende uti de delar af ingenjörvetenskapen, som särskild! komma till
användning under verksamheten såsom mariningenjör. Vidare äro de
löner, som för närvarande äro fastställda för dem, hvilka tillhöra mariningenjörstaten,
uppenbarligen icke tillräckliga för att vid konkurrensen
med privatindustrien numera kunna tillförsäkra staten verkligt goda
ingenjörkrafter. Jämväl antalet af ifrågavarande ingenjörer måste
tydligen ökas för att det behof, som redan i fred föreligger, skall varda
vederbörligen tillgodosedt. Slutligen har erfarenheten visat, att de
stadganden, som hafva tillkommit för att erhålla en reser vingen jörkår,
icke medföra det åsyftade resultatet. Det är tydligt, att nya bestämmelser
erfordras för att erhålla en dylik kår. Denna är nödvändig vid
mobilisering, då det icke kan ifrågasättas att å ordinarie stat anställa
samtliga de ingenjörer, som vid dylikt tillfälle äro af nöden.

Samtliga dessa omständigheter hafva gjort det för mig till eu
oafvislig plikt att framlägga ett förslag till omorganisation af mariningen
jörkår en. Medlemmarna af denna kår hafva i fråga om de nutida
stridskrafterna till sjöss att fylla en så viktig uppgift, att statens
intresse ovillkorligen kräfver att denna kår varder så rekryterad och

Statsutskottets Utlåtande N:o <>.

erhåller så stor numerär, att kåren fullt kan motsvara de fordringar,
som måste ställas å densamma.

Det förslag till nya bestämmelser, som blifvit af de sakkunnige
framlagdt, har i allmänhet vunnit godkännande af de myndigheter, som
däröfver sig yttrat. Det synes mig ock till sina hufvudsakligaste delar
vara af beskaffenhet att böra ligga till grund för de nya stadgandena.
Endast i några få punkter är jag af olika mening med de sakkunnige,
och anhåller jag att i det följande, bland annat, få framhålla dessa
delar af förslaget.

I fråga om själfva organisationen hafva de sakkunnige föreslagit,
att större delen af mariningenjörstaten skulle förändras från en civil
till en militär kår. Denna åsikt kan jag icke dela. Såsom den
hufvudsakliga anledningen till förändringen har framhållits lämpligheten
af densamma med hänsyn till den stora personal af maskinister
och eldare, som under tjänstgöringen till sjöss och vid varfven
lyder under vederbörande ingenjör. De sakkunnige hafva emellertid
själfva medgifvit, att den omständigheten att kåren hitintills varit
civil icke, såvidt det varit de sakkunnige bekant, vid något särskilt
tillfälle vållat någon fartygsingenjör direkt olägenhet. Redan häri synes
mig ligga ett viktigt skäl att icke vidtaga någon förändring i det bestående.
Det är vidare att märka, att. jämväl marinläkare och marinintendenter
under tjänstgöring hafva personal under sitt befäl, äfven
om den icke uppgår till det antal, som kan ifrågakomma för ingenjörer.
Det oaktadt har, ehuru marinläkar- och marinintendenturkårerna
nyligen blifvit omorganiserade, icke därvid blifvit ifrågasatt att göra
dessa kårer till militära. Tillräcklig anledning att låta mariningenjörkåren
uti ifrågavarande afseende intaga en annan ställning än de två
öfriga nämnda kårerna synes mig icke föreligga. Mot vidtagande af
den föreslagna åtgärden talar jämväl den omständigheten, att enligt förslaget
skulle till öfverdirektör och direktör kunna utnämnas jämväl personer,
som icke förut tillhört mariningenjörkåren och icke erhållit den
föreslagna militära utbildningen. Under sådana förhållanden bör tydligen
icke den kår, för hvilken de i dess helhet eller delvis skulle
komma att blifva förmän, vara en militär kår.

Genom att icke vidtaga denna, åt de sakkunnige föreslagna åtgärd
vinnes äfven en annan fördel. Då de sakkunnige icke ansett lämpligt,
att jämväl stationsingenjörer, miningenjörer och torpedingenjörer skulle
blifva militära tjänstemän, hafva de i sitt förslag nödgats skilja emellan
två olika slag af tjänstemän bland ingenjörerna, militära och civilmilitära.
Detta synes mig icke heller vara lämpligt och kunna komma
att medföra olägenheter.

Bih. till Ritsd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 0 Iläft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den skillnad, som de sakkunnige sålunda velat göra mellan de
ingenjörer, Indika skulle komma att tillhöra den s. k. mariningenjörsdetaljen,
och de öfriga, hafva de emellertid föreslagit att gorå än större.
Under det att de förra skulle komma att stå under chefskap af marinöfverdirektören,
skulle af de öfrige väl stationsingenjörerna likaledes
stå under chefskap af denne, men däremot miningenjörerna ställas
under chefskap af chefen för marinförvaltningens minafdelning och
torpedingenjörerna under chefen för samma ämbetsverks torpedafdelning.
Väl må det vara sant, att min- och torpedingenjörerna i allmänhet under
sin tjänstgöring lyda under respektive afdelningschefer för min- och
torpedafdelningarna i marin förvaltningen och att marinöfverdirektörens
chefskap, om detsamma bibehålies, hufvudsakligen kommer att göra
sig gällande vid tillsättande af ifrågavarande platser, men det synes
dock vara af stor betydelse, att just vid dessa tillfällen chefskapet
utöfvas af marinöfverdirektören. Genom sin egen utbildning och
erfarenhet synes denne nämligen vara bäst lämpad att utvälja den, som
bör ifrågakomma bland de sökande ingenjörerna. Därtill kommer, att,
under det att platserna såsom chefer för de nämnda min- och torpedafdelningarna
jämförelsevis ofta torde komma att ombyta innehafvare,
posten såsom marinöfverdirektör i allmänhet under långa tider torde
komma att innehafvas af samma person. Genom att låta denne utöfva
chefskapet, när fråga uppstår om tillsättande af min- och torpedingenjörer,
synes mig därför vinnas större trygghet för tillämpande af
samma grunder vid ifrågavarande tjänsters tillsättande än eljest skulle
blifva fallet. Onskningsmålet att cheferna för min- och torpedafdelningarna
därvid och i öfriga liknande fall måtte få gorå sitt inflytande
gällande synes mig kunna nås genom en reglementarisk bestämmelse
om att öfverdirektören, på sätt chefen för flottans stab föreslagit, vid
nämnda tillfällen skall uppgöra sina förslag m. in. efter samråd med
chefeu för min- eller torpedafdelningen.

Enligt min mening bör således mariningenjörkåren fortfarande såsom
hittills vara en civilmilitär kår och samtliga dess medlemmar lyda
under chefskap af marinöfverdirektören.

En olägenhet häraf varder visserligen det förhållandet, att under sådana
omständigheter fortfarande som hittills marinöfverdirektören endast bör
tillsättas på förordnande. Befattningen är nämligen så viktig att, därest
det skulle befinnas, att den, som erhållit densamma, icke är lämplig,
möjlighet måste förefiunas att aflägsna honom från platsen och låta
honom öfvertaga den direktörsplats, på hvilken lian, likaledes som
hittills, samtidigt bör hafva fullmakt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1 fråga åter om utbildning'' af de blifvande mariningenjörerna finner
jag det af de sakkunnige framlagda förslaget synnerligen tilltalande.
Att utbildningen till mariningenjör bör omfatta jämväl sjömilitärisk utbildning
liar, på sätt framgår af den utaf de sakkunnige lämnade redogörelsen
för motsvarande förhållanden i åtskilliga främmande länder, blifvit allmänt
erkändt. Lämpligheten häraf synes ock vara uppenbar. Det är tydligen af
yttersta vikt, att den blifvande mariningenjören redan från början vänjer
sig vid att bedöma de frågor, som han i framtiden kan komma att handlägga,
från de synpunkter, som för sjöförsvaret äro af betydelse. Att den
blifvande mariningenjören därför, innan han börjar sin kurs i tekniska
högskolan, undergår en föregående utbildning å flottans fartyg samt
under ett läsår i sjökrigsskolan och härigenom får blicken öppnad för
hvad som för flottan kan vara af vikt, synes mig vara särskildt ägnadt
att dana honom för hans blifvande kall. De betänkligheter mot förslaget
i denna del, som uttalats af stationsbefälhafvaren i Stockholm,
kan jag således icke dela. Den tid, som af mariningenjöreleven på
nu omnämndt sätt användes, varder säkerligen icke utan stor betydelse
för hans utveckling.

Eu nödvändig förutsättning för att kunna erhålla elever, som sålunda
vilja underkasta sig denna särskilda tjänstgöring, synes mig emellertid
vara upprättande af de utaf de sakkunnige föreslagna stipendierna.
Icke minst med hänsyn därtill att endast en del af dem, som underkasta
sig denna särskilda utbildning, kommer att sedermera erhålla fast anställning
vid maniningenjörivåren, torde de föreslagna stipendierna vara
nödvändiga för den ifrågavarande organisationens genomförande.

Hvad beträffar de föreslagna beloppen för stipendierna synas visserligen
dessa belopp under de första åren vara väl låga, men torde det
å andra sidan vara lämpligt att för hvarje år kunna företaga eu höjning
af desamma, hvarför jag ansett mig icke böra hemställa om någon
ändring i förslaget uti denna del. Att staten skulle i fråga om mariningenjöreleverna
antingen efterskänka de eleverna vid tekniska högskolan
åliggande öfningsafgifterna eller ock, på sätt styrelsen för
nämnda skola ifrågasatt, ersätta det samma utgifter motsvarande belopp,
anser jag mig däremot icke böra föreslå, då, med undantag för stipendierna,
mariningenjöreleverna i öfrigt böra vara likställda med andra
elever i nämnda skola. •

Den af chefen för flottans stab framställda anmärkningen, att åldersgränsen
för antagning till mariningenjörelev och för anställning som
mariningenjör bör hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång,
anser jag vara riktig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För anställning såsom min- eller torpedingenjör vore det visserligen
mycket ensidigt att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, jämväl
kunde fordras utbildning vid flottan före genomgåendet af tekniska
högskolan. Det skäl, som af de sakkunnige anförts mot en sådan
anordning, synes emellertid icke kunna jäfvas. Då eu dylik utbildning
skulle börja omkring tio år före anställningen och det, äfven
om de sakkunniges förslag skulle följas i fråga om antalet af ifrågavarande
ingenjörer, icke skulle blifva mer än 6 platser att besätta,
synes det vara omöjligt att på förhand kunna beräkna, när anställande
af dylik elev bör ske för att hafva honom utbildad, när vakans uppstår.
Äfven i detta afseende anser jag mig sålunda böra ansluta mig till
de sakkunniges förslag.

Beträffande behofvet af personal vid den egentliga mariningenjörsdetaljen
hafva de sakkunnige ansett, att detta behof under år 1906
skulle komma att utgöra 30, däraf 7 i marinförvaltningen, 5 å Karlskrona
varf, 3 å Stockholms varf, 5 för kontroll af nybyggnader och
10 för sjökommendering under sommaren. Då nu gällande stat upptager
i detta afseende 20 ingenjörer af olika grader, skulle ökningen
enligt de sakkunniges förslag blifva 10. Därvid är emellertid att märka
att 1904 års riksdag på extra stat för år 1905 beviljat till aflönande
af behörigt ingenjörbiträde vid den egentliga mariningenjörsdetaljen
10,000 kronor samt att Eders Kungl. Maj:t beslutat, att detta belopp
skall användas till aflöning af fyra ingenjörer. Med inberäknande af
dessa fyra platser utgör således under innevarande år antalet ingenjörplatser
å den egentliga mariningenjörsdetaljen 24 och den ökning, som
enligt de sakkunnige skulle erfordras, sex.

Hvad beträffar det antal ingenjörer, som enligt de sakkunniges
beräkningar borde förefinnas, synes någon minskning icke böra göras
i fråga om det antal, som afsetts för marinförvaltningen, de båda väfveri
samt för sjökommendering.

För kontroll af nybyggnader hafva de sakkunnige ansett 5 ingenjörer
vara erforderliga. Det kan visserligen synas oegentligt att å
ordinarie stat uppföra aflöning till personer, som äro afsedda att kontrollera
arbeten, för livilkas utförande medel anvisas å extra ordinarie
stat, men å andra sidan är det tydligen af yttersta vikt, att den kontroll,
hvarom här är fråga, utöfvas af i flottans tjänst bepröfvade och
erfarne män. Under sådana förhållanden synes man böra bortse från
den påpekade o egentligheten och anställa jämväl förevarande ingenjörer
å ordinarie stat, under förutsättning dock att därvid å sistnämnda stat
icke uppföras flera än som måste beräknas alltid vara erforderliga.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då inom den närmaste framtiden de flesta nybyggnader för flottans
räkning torde kunna utföras inom landet, lärer ett större antal än tre
icke för närvarande behöfva å ordinarie stat uppföras. Skulle i framtiden
en minskning i detta antal kunna ske, hvilket ju icke är antagligt,
kunna de för ifrågavarande ändamål å stat uppförda ingenjörer i
stället användas i den verksamhet, som af de sakkunnige afsetts för
de ingenjörer, med hvilka de ansett staten böra ökas efter år 1908, och
den för tiden efter nämnda år föreslagna ökningen kunna inskränkas.

Då jag således anser, att för kontroll af nybyggnader kunna afses
två ingenjörer mindre än af de sakkunnige föreslagits, varder antalet
af de ingenjörer, som enligt min mening böra afses för den egentliga
mariningenjörsdetaljen, 28 i stället för af de sakkunnige föreslagna 30.

Å ordinarie stat finnas vidare för närvarande två byggmästare eller,
såsom de af de sakkunnige föreslagits att benämnas, stationsingenjörer,
en miningenjör och två torpedingenjörer. Härjämte har Riksdagen för
innevarande år beviljat medel för aflönande å extra stat af ytterligare
eu min- och en torpedingenjör. Att detta antal är erforderligt, torde
således få anses erkändt. De sakkunnige hafva härutöfver föreslagit
ytterligare en torpedingenjör, hufvudsakligen för handhafvande! af
gnistsignalmaterielen.

Då jag icke anser mig kunna förorda detta förslag om ytterligare
en torpedingenjör, är detta icke därför, att jag icke finner en ingenjör
vara erforderlig för nämnda materiel, utan därför, att jag i likhet med
två af de sakkunnige och de flesta af de i frågan hörda myndigheterna
anser, att vid flottan böra anställas åtminstone två elektroingenjörer.
Vid detta förhållande synes vården af gnistsignalmaterielen
kunna anförtros åt dessa.

På sätt af nämnda sakkunnige och myndigheter redan påpekadt
blifvit, hafva nämligen de elektriska maskinerna kommit till sådan
användning å flottans fartyg, att det sjmes alldeles nödvändigt att vid
hvardera stationen hafva åtminstone en ingenjör, som är fullt sakkunnig
i allt livad angår den elektrotekniska detaljen. Den vid Stockholms
stations varf anställde bör därjämte biträda i marinförvaltningen.
Då af dessa ingenjörer endast ett fåtal erfordras, gäller för deras
anställning hvad jag förut yttrat angående min- och torpedingenjörerna,
hvarför man icke heller i fråga om dem lärer kunna fordra genomgående
af kurs i sjökrigsskolan m. m.

I fråga om organisationen af ingenjörpersonalen möter den af de
sakkunnige föreslagna nyheten om införande af två marindirektörer af
2:a graden med särskild skyldighet att under chefen för hvardera statio -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

8(5

Bene ingenjördepartement öfvervaka därvarande fartygsmateriels krigsberedskap.
Hvad särskildt Karlskrona station beträffar, äro för visso
numera med den ökning, materiel en erhållit, göromålen för cliefen
för nämnda departement därstädes af så vidtomfattande art, att kontroll
af pågående arbeten och tillsyn af materielen icke torde kunna
utöfvas i den utsträckning, som önskligt vore. Om bemälde chef härvid
erhölle ett biträde med befälsrätt öfver den öfriga personalen, skulle detta
säkerligen befordra sträfvandet att hålla materielen i godt krigsberedskap.
1 fråga om Stockholms station föreligger icke detta behof i
tillnärmelsevis samma grad, men å andra sidan skulle det säkerligen
vara önskligt att under eskaderöfningarna kunna använda den vid
Stockholms station anställda marindirektören af 2:a graden såsom stabsingenjör
och därefter ställa honom till marinförvaltningens förfogande
vid behandling af frågor, som röra erinringar mot materielen. De upplysningar
och förklaringar, lian därvid skulle kunna lämna, skulle säkerligen
underlätta arbetet för de anmärkta felens afhjälpande.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag mig böra förorda
förslaget om upprättande af do två nya tjänsterna såsom marindirektör
af 2:a graden.

Emot hvad i (ifrigt föreslagits i fråga om fördelningen af antalet
ingenjörer å olika grader har jag ingen annan erinran att göra än
att den minskning af nämnda antal, som af mig ifrågasatts, torde
böra drabba l:a graden, i följd hvaraf ingenjörernas antal i denna grad
synes mig böra nedbringas från föreslagna 10 i l:a löneklassen till 9
och från 5 i 2:a löneklassen till 4.

Enligt nu gällande bestämmelser är en hvar vid mariningenjörstaten
berättigad att åtnjuta semester årligen, öfverdirektören och
direktör under en och en half månad samt öfriga under en månad, då
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske.

De sakkunnige hafva nu föreslagit, att stations-, min- och torpedingenjör
skulle vara berättigad att under redan stadgad förutsättning
åtnjuta semester under en och en half månad årligen, hvaremot de
sakkunnige i fråga om öfriga vid mariningenjörkåren anställda föreslagit,
att dessa i likhet med flottans officerare skulle under tjänstledighet,
som icke öfverstege 42 dagar årligen, få behålla dagaflöning. Då
emellertid jämlikt mitt förslag hela mariningenjörkåren skulle blifva
en civilmilitär kår, torde samtliga vid densamma anställda i likhet med
öfriga civilmilitärer vid flottan böra komma i åtnjutande af semester.
I fråga om semestrarnas längd torde anledning icke föreligga att inskränka
den nu i sådant afseende stadgade tiden för marinöfverdirek -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tören och direktörerna. Beträffande ingenjörer af l:a graden synes det
visserligen kunna ifrågasättas, att jämväl dessa borde komma i åtnjutande
af semester under en och en half månad, då marinintendenter
af l:a graden äro berättigade härtill, men då ingenjörernas arbete i
allmänhet torde gifva tillfälle till eu mera omväxlande verksamhet än
marinintendenternas, synes anledning icke föreligga att förlänga den
tid, hvarunder ifrågavarande ingenjörer nu äga rätt till semester, lika
litet som beträffande öfriga ingenjörer, Indika tillhöra den egentliga
mariningenjörsdetaljen.

Stations-, min- och torpedingenjörer torde däremot uti berörda
afseende mera än de öfriga vara att likställa med marinintendenter af
l:a graden, och synes därför de sakkunniges förslag om rätt för dessa
ingenjörer att erhålla semester under eu och en half månad årligen
böra bifallas. De af mig föreslagna elektroingenjörerna torde böra
komma i åtnjutande af samma förmån.

i fråga om de af de sakkunnige föreslagna aflöningsbeloppen finner
jag någon ändring icke böra ske. Väl kan det synas anmärkningsvärdt,
att dessa belopp äro högre än för motsvarande grader inom
officerskåren, men å andra sidan får det icke förbises, att man, om man
skall kunna förvärfva och i flottans tjänst kvarhålla ingenjörer med
framstående förmåga, måste kunna erbjuda dem, förutom pensioner,
jämväl löneförmåner, som icke allt för mycket understiga dem, som af
privatindustrien erbjudas. Vikten för utvecklingen och vården af vår
dyrbara flottmateriel af en skicklig och sitt kall vuxen ingenjörpersonal
är så uppenbar, att därom ej torde tarfvas vidare ordande.

Den af chefen för flottans stab gjorda erinran därom, att torpedoch
miningenjörer under sjökommendering å flottans fartyg böra, förutom
dietpenningar, uppbära sjötillägg, icke sjöaflöning, synes mig vara
riktig, liksom äfven stabschefens åsikt, att såväl dessa ingenjörer som
stationsingenjörerna efter afskedstagande! med pension och fyllnadspension
böra tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig
och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår. Denna sistnämnda skyldighet
lärer emellertid framgå af redan gällande grunder för pensionering
af flottans befäl med vederlikar, hvarför någon särskild föreskrift
i sådant afseende icke synes erforderlig.

I allmänhet torde särskilda stadganden icke erfordras för att de
föreskrifter, som redan nu gälla för mariningenjörstaten, skola, därest
annorlunda icke angifves, anses i tillämpliga delar fortfarande vara
gällande jämväl för den vid mariningenjörkåren anställda personalen.

För undvikande af tvifvelsmål synes dock redan gällande be -

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

stäm ruelser om förbud att med ingenjörstjänsten förena annan tjänst,
om åtnjutande af semester och om skyldighet att afgå efter uppnående
af vissa iefnads- och tjänstår böra förnyas. I sistnämnda afseende
lärer sedermera komma att medgifvas samma rätt att kvarstå i tjänst
utöfver den föreskrifna åldern, som redan nu är medgifven personalen
vid mariningenjörstaten och innehafvare af motsvarande grader inom
flottans officerskår.

De två af mig föreslagna elektroingenjörerna synas i fråga om
aflöningsförmåner in. in. böra, på sätt af marinförvaltningen förordats,
likställas med min- och torpedingenjörer.

Beträffande ingenjörpersonalens pensionering hafva de sakkunnige
föreslagit, att en mariningenjör skulle vid beräknande af de stadgade
30 tjänståren få medräkna jämväl de två år, han tjänstgjort såsom
extra ingenjör, äfven om dessa två år icke infallit omedelbart före den
fasta anställningen. Då detta emellertid utgör eu afvikelse från den
allmänt gällande regeln vid flottan i fråga om pension, att de trettio
tjänståren skola fortlöpa i en följd, synes det mig icke förefinnas tillräcklig
anledning att för nu föreliggande fall genom särskilt utfärdad
bestämmelse medgifva undantag.

Vid sådant förhållande torde icke heller den af de sakkunnige påpekade
o egentligheten att enligt nu gällande pensioneringsgrunder öfverdirektören
vid mariningenjörstaten är pensionsberättigad vid uppnådda
55 lefnadsår, under det att enligt reglementet för flottans pensionskassa
stadgas för öfverdirektören såsom villkor för erhållande af fyllnadspension
uppnådda 60 lefnadsår, vara af någon praktisk betydelse.
Då nämligen äfven för öfverdirektören fordras för erhållande af pension
30 tjänstår, och fast anställning vid kåren i allmänhet icke lärer komma
att vinnas förr än vid omkring 30 års ålder, torde berättigandet till
pension i alla fall icke komma att för öfverdirektören inträda förr än
vid omkring 60 års ålder.

Med rättande af den omnämnda o egentligheten torde därför kunna
anstå, till dess af annan anledning ändring i gällande pensioneringsgrunder
bör äga rum. Dylik ändring lärer nämligen icke erfordras
med anledning af de förhöjningar i pensionsbeloppen för mariningenjörkåren,
som af de sakkunnige föreslagits, då denna förhöjning med redan
gällande pensioneringsgrunder varder en omedelbar följd af de föreslagna
höjda lönerna.

De sakkunniges förslag i hvad detsammma afser upprättandet af
en reservingenjörlcår ingår som en synnerligen beaktansvärd del i det
afgifna betänkandet. Pbl reservingenjörkår, utbildad på sätt föreslagits,
synes kunna blifva till ovärderlig nytta i händelse af mobilisering

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och vara ett oeftergiPligt villkor för att kunna inskränka antalet last
anställda ingenjörer till det, som föreslagits. Den pension åt 500
kronor vid uppnådda 55 lefnadsår, som af de sakkunnige tillstyrkts för
reservingenjörer, är samma belopp, som redan är stadgadt för marinläkare
i flottans reserv, och lärer lockelsen af en pension utaf åtminstone
detta belopp vara nödvändig för att jämte öfriga föreslagna fördelar
kunna förmå ynglingar att underkasta sig den långa utbildning,
som föreslagits, då man betänker, att ungefär endast hälften af dem,
som genomgå densamma, kan erhålla tast anställning vid karen. Med
hänsyn till nödvändigheten af att fortast möjligt erhålla reservingeniörer
torde ifrågavarande pensionsförmån äfven hora tillkomma dem, som i
enlighet med de sakkunniges förslag under den föreslagna öfvergangsperioden
tjänstgöra två år såsom extra ingenjörer och därunder genomgå
stadgad utbildningskurs samt därefter erhålla anställning vid mariningen
jörkåren i flottans reserv. _ ... ...

Utöfver hvad jag sålunda anfört, bär jag intet att erinra beträffande
omförmäld?, af de sakkunnige framlagda förslag.

Hvad kårens uppsättning beträffar, hafva de sakkunnig© ansett, att
samtliga platser som stations-, min- och torpedingenjörer redan år 1900
skulle kunna tillsättas. Detsamma torde jämväl vara förhållandet med
de af mig föreslagna tvä elektroingenjörerna.

I fråga om öfriga 30 mariningenjörplatser hafva de sakkunnige
hemställt, att endast 26 skulle tillsättas under år 1906 samt ^därefter
två nya platser under hvartdera af de följande två aren. Då jag nu
föreslagit, att nämnda 30 platser måtte minskas med 2, synes mig
antalet ingenjörplatser vid den egentliga mariningenjör sdetalj eu under
år 1906 kunna inskränkas till 24 eller således samma antal, som
vid nämnda del af mariningenjörstaten förefinnes redan under innevarande
år med inräknande af de ingenjörbiträden, som anställts till
följd af det för året därtill beviljade extra anslag.

De 4 platser, som för år 1906 icke synas böra i staten upptagas,
torde böra utgöras af 3 mariningenjörer i l:a graden, däraf 2 i l:a
löneklassen och 1 i den 2:a, samt 1 i 2:dra graden.

I fråga om de af marinförvaltningen föreslagna bestämmelserna
för den nu befintliga ingenjörpersonalens öfvergång till den nya
kåren vill jäg endast erinra, att till dylik öfvergång endast de kunna
äga rätt, som erhållit antingen fullmakt eller ock förordnande såsom
byggmästare, å hvilka senare platser fullmakt icke utfärdas, men däremot
icke de ingenjörer, hvilka erhållit nådigt förordnande vare sig å
befattning, för innehafvande af hvilken efter viss tid fullmakt kan utfärdas,
eller å tjänst såsom extra ingenjör eller på extra ordinarie stat.

Bih. till Rihd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 6 Käft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dSkåren. 1 det betäukande, 80111 afgafs den 27 augusti 1902 af kommittén
för utarbetande af förslag till omorganisation af civilstaten, föreslogs,
att den nya marinintendenturkåren skulle vid sin uppsättning bestå af,
bland annat, 68 marinintendenter åt olika grader och marinunderintendenter.
Under tiden 1905—1912 kornrne, yttrade kommittén, ytterligare
det behöftiga antalet ordinarie tjänstemän att växa såväl för uppehållande
under fredsföidiallanden af tjänsten vid stationerna som för
tjänsten ombord å flottans fartyg vid mobilisering. Hela ökningen i
antalet behöfliga ordinarie marinintendenter för tjänst ombord vid
mobilisering skulle enligt af chefen för flottans stab lämnad uppgift
intill ai .1912 uppgå till 5. Till detta antal borde enligt kommitténs
asikt ökningen i det ordinarie tjänstemanna antalet vid marinintendenturkåren
inskränkas. Ökningen syntes böra försiggå på det sätt, att antalet
marinunderinteudenter år 1905 ökades från 23 till 24 och år 1907
från .24 till 25, antalet marinintendenter af 2:a graden år 1906 från
2o till 24 och år 1909 från 24 till 25 samt antalet marin intendenter
af l:a graden 2:a löneklassen år 1911 från 8 till 9.

I enlighet med detta förslag upptog den af Eders Kung]. Magt
vid 1903 års riksdag för år 1904 föreslagna staten för marinintendenturkåren
68 marinintendenter och marinunderinteudenter.

Riksdagen nedsatte emellertid det föreslagna antalet, så att i stället
för 5 förste marinintendenter uppfördes i den af Riksdagen godkända
staten allenast 3, hvarjämte hvardera af de två graderna såsom marinintendent
af 2:a graden och marinunderintendent minskades med 2 beställningar.
. Sammanlagda antalet marinintendentsbeställningar blef alltså
enligt Riksdagens beslut 62 i stället för 68 enligt Eders Kung''!*. Maj:ts förslag.

I den sålunda upprättade staten för marinintendenturkåren ifrågasattes
ingen förändring vid 1904 års riksdag.

Marinöfverintendenten har nu i ett till marinförvaltningen ingifvet
och. eif nämnda ämbetsverk till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt memorial.
anfört, att de förslag angående omorganisation af flottans civilstat
till eu marinintendenturkår, som föregått 1903 års riksdags
beslut i ämnet, åsyftat, bland annat, att tillfredsställa det ökade behof
af personal för bestridande af räkenskaps föringen och öfrig civil
tjänstgöring vid flottans stationer, hvilket blifvit en naturlig följd åt
tillväxten utaf flottans såväl fasta som rörliga materiel. Detta syftemål
hade likväl till följd af den utaf Riksdagen gjorda nedsättningen
i . det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet marinintendentsbeställningar
icke uppnåtts till den grad, som med förslagen afsetts, hvadan
personalbrist vidlådde den nya organisationen.

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Öl

Under år 1904 hade tillgången af ordinarie personal för egentlig
intendenturtjänst utgjort endast 52, men bristen af 10 hade blifvit
nödtorftligen fylld därigenom, dels att biträde varit att påräkna af ett
större antal e. o. kammarskrifvare dels att vid stationerna blifvit anställda
extra biträden i ganska stor utsträckning. Emellertid hade
blifvit tydligt, att det af nämnda kommitté beräknade personalbehofvet
icke varit för högt och att således en ökning i kårens numerär vore
nödvändig med hänsyn jämväl därtill, att bland en personal af marinintendenturkårens
numerär och bestående af tjänstemän med tjänstskyldighet
intill 65 års ålder det icke sällan inträffade, att en eller
annan af sjukdom blefve urståndsatt att tjänstgöra.

En ökning af personalen vid marinintendenturkåren såväl med det
antal, hvarmed den föreslagna numerären af 1903 års riksdag reducerades
eller sex, som äfven med do två, hvilka enligt kommittéförslaget
borde t. o. in. år 1906 tillkomma, eller med sammanlagdt åtta, voro
alltså för göromålens behöriga skötande behöflig. Den erforderliga
ökningen syntes böra fördelas på följande sätt, nämligen 6 marinintendenter
af l:a graden, däraf 4 i l:a och 2 i 2:a löneklassen, samt,
enligt kommitténs ökningsförslag för åren 1905 och 1906, 1 marinintendent
af 2:a graden och 1 marinunderintendent.

I underdånig skrifvelse den 31 oktober 1904 angående vissa anslag
å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen förmält, att, då
den af nämnda kommitté och Eders Kungl. Maj:t vid 1903 års riksdag
föreslagna numerären för marinintendenturkåren grundade sig på en i
detalj verkställd beräkning af det antal, som för tjänsten vid stationerna
och å fartygen verkligen behöfdes, och då den af kommittén
föreslagna successiva ökningen af kåren t. o. in. år 1912 ovillkorligen
betingades af tillkomsten utaf ny fartygsmateriel, ämbetsverket måste
förorda bifall till marinöfverintendentens förslag och icke heller hade
något att erinra vid den af honom föreslagna fördelningen af det ökade
antalet på särskilda grader inom kåren.

Då Riksdagen för icke längre tid tillbaka än år 1903 företagit
berörda nedsättning i den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna numerären
vid marinintendenturkåren, lärer ännu icke tillräcklig erfarenhet
kunna anses vunnen angående nödvändigheten af att erhålla den personal,
som då ansågs icke vara erforderlig, för att hos Riksdagen framställning
på nytt bör göras om beviljande af medel för samma personals
anställande. Däremot torde förslag höra aflåtas till Riksdagen angående
den ökning af ifrågavarande personal, som redan af nämnda kommitté
ansågs böra ske under åren 1905 och 1906 och hvars erforderlighet

Statsutskottets Utlåtande N:o 6■

Reserv- och
indra gningsstaterna
samt
båtsmanskompanierna.

Anslags belopp.

synes vara en nödvändig'' följd af den tillökning flottans materiel under
sistnämnda år erhåller. Förslaget synes mig därför böra inskränkas till
ökande af marinintendenturkåren med 1 marinintendent af 2:a graden
och 1 marinunderintendent.

I sin nämnda skrifvelse den 31 oktober 1904 har marinförvaltningen
beräknat medelsbeliofvet för reserv- och indragningsstaterna samt
båtsmanskompanierna, för de två förstnämnda staterna till 32,162: 32
och för båtsmanskompanierna till................................................... 9,636: —

Summa kronor 41,798: 32

Emot dessa beräkningar har jag icke något att erinra.

Enligt de beräkningar, jag sålunda anfört, skulle medelsbehofvet
under anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater år 1906 blifva
följande: ___- _

	För 1905 af	För 1906
	Riksdagen	beräknadt	Ökning.		Minskning.
	anvisadt.		behof.
Officerskåren..................................	620,820	■_	649,080	_	28,260	_	''__	_
Reservofficersaspirantér..................	26,700	—	26,700	—	•-	—	'' '' -	—
Underofficer skåren ........................	525,180	—	539,100	—	13,920	—	—	—
Sjömanskåren ..............................	1,468,657	30	1,594,203	10	125,545	80	•--	—
Skeppsgossekåren...........................	18,706	25	18,706	25	--	—	■-	—
Marimngenjörkåren (-staten)...........	100,500	—	187,875	—	87,375	—	—	—
Mariningenjörkadetter och marin-							—	—
.ingenjörstipendiater ...t.:..............	—	—	9,234	—	• 9,234	—	—	—
Marinintendenturkåren .........,........	233,189	50	238,299	50	5.110	—	-- ■	—
D:o i flottans reserv	4,285	—	4,285	—	—	—	—	—
Ecklesiastikstaten...........................	8,550	—	8,550	—	—	—	—	—
Marinläkarekåren...........................	77,685	—	77,635	—	—			—
	46,900		46,900
Inkvarteringsbidrag för officerare och
	‘208 880		217,900		9,020
Reserv- och indragningsstater samt
båtsmanskompanierna, förslagsvis	58,000	—	41,798	32	--	—	16,201	68
Dagaflöning till officerare och under-
	465,888	25	487 793	50	21,905 _	25
I riksstaten afrundadt med ............		■ 70		33	-	- •	37
Summa kronor	3,868,892		4.148,060	_	300,370	05	16,202 jö5

Statsutskottets Utlåtande N:o C.

Den erforderliga ökningen utöfver för år 1905 anvisadt belopp
uppgår alltså i jämnadt tal till 284,168 kronor.»

I sammanhang med denna punkt tiar utskottet förehaft till behandling
en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 24), däruti herr S. A. Ii.
Natt och Dag, med instämmanden af herrar G. W. Roos och Jakob
Pettersson, hemställt, att Riksdagen för att höja fasta lönen till flottans
och kustartilleriets underofficerskorpraler med 15 kronor i månaden
eller 180 kronor om året för dem hvardera måtte öka här nedan upptagna
anslag under femte hufvudtiteln för år 1906 med följande summor:

1) anslaget till. aflöning för flottans kårer och stater med 90,720
kronor till 4,238,780 kronor; samt

2) anslaget till aflöning för kustartilleriets personal med 30,940
kronor till 1,112,300 kronor 50 öre.

I fl aga om de skäl, som af motionären anförts till stöd för berörda
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Uti 1900 års statsverksproposition framlade Kung!. Maj: t förslag
till en gradvis skeende ökning af den stamanställda militära personalen
vid flottan så att nämnda personal skulle komma att under år 1912
utgöras af 278 officerare, 459 underofficerare och 3,219 manskap. Under
år 1900 utgjordes samma personal af 175 officerare, 332 underofficerare
och 2,400 manskap och beviljade de följande årens riksdagar medel
till aflöning af följande antal befattningsinnehafvare, nämligen:

för år 1901: 200	officerare,	337	underofficerare	och	2,650	manskap,
» » 1902: 210	,)>	362	• n	»	2,825	* ,
» » 1903: 220	»	390	))■	; )).;	3,000	» ,
» » 1904: 235	»	420	».	)) ''	3,160	»
» j> 1905: 242	B	465	»	))	3,345	»
För år 1906 har K. M:t begärt medel till aflönande .af.................... 257		477	. •)>	)>	3,630

■och ställes i utsikt ytterligare årlig, ökning af ifrågavarande personal i
den mån anslag till byggande af nya krigsfartyg kunna komma att
beviljas.

Utskottets

yttrande.

94 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af ofvanstående framgår, att den stamanställda flottpersonalens
numerär, hvad underofficerare och manskap beträffar, för närvarande
icke obetydligt öfverstiger hvad som uti 1900 års plan för flottans bemanning
ansetts tillräckligt sju år härefter, eller för år 1912. Detta
kan visserligen sägas hafva sin grund däruti, att personalbehofvet på
en del af flottans fartyg något ökats samt att åtskilliga fartyg af nya
typer, som icke tagits i beräkning vid uppgörandet af förenämnda plan,
tillkommit, men å andra sidan har antalet af de uti planen för sistnämnda
år beräknade fartygen ännu icke på långt när uppnåtts, hvartill
kommer, att en del försvarsanordningar, för hvilka förut beräknats
personal från flottan, numera efter år 1901 öfvertagits af kustartilleriet.

Kung!. Mai:ts återkommande framställningar om ökning af flottans
personal, hvilka nu icke längre grunda sig på den en gång framlagda
planen för flottans bemanning, synas innebära åtskilliga olägenheter,
särskildt därutinnan att Riksdagen betages möjligheten att på förhand
öfverskåda omfånget af en slutlig* organisation för flottans personal och
öfningarna med densamma samt bedöma huruvida denna organisation
låter sig förena med landets ekonomiska bärkraft och möjligheten att
erhålla lämpligt folk för personalens rekrytering.

Det synes därför utskottet nödigt att för Riksdagen framlägges en
reviderad plan för den slutliga organisationen för flottans personal
samt beräkning öfver de årliga kostnaderna för denna personals aflöning,
underhåll, öfningar m. m. Vid utarbetandet af eu dylik plan
synes det äfven böra tagas i noggrant öfvervägande, i hvilken utsträckning
flottans behof af personal, särskildt å de äldre fartygen, må lämpligen
kunna fyllas af reservofficerare och värnpliktige, som fortfarande
ägna sig åt sjömansyrket eller därmed sammanhängande yrkesgrenar,
äfvensom i hvad mån och på hvad sätt de svenska örlogs- och handelsflottorna
bäst kunna såväl i freds- som krigstid understödja hvarandra.

Hvad beträffar Kungl. Maj ds nu förevarande framställning om ökning
af flottans officerskår med 15 beställningar så att sammanlagda
officersnumerären skulle blifva 257, har utskottet, vid det förhållande
att, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, officerskåren beräknas
under år 1906 genom utexaminering af i sjökrigsskolan nu intagna
kadetter komma att uppgå till 253 officerare, icke ansett sig böra tillstyrka
vidare ökning af nämnda kår än som erfordras för att öka antalet
af för innevarande år å stat uppförda officersbeställningar eller
242 till 253, d. v. s. 11 beställnin gar. Utskottet anser sig nämligen
icke kunna biträda den gjorda framställningen därom att lönerna för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

de återstående 4 föreslagna officersbeställningarna skulle få användas
till aflönande af de reservofficerare, som för öfningarnas bedrifvande
inkallas, da denna framställning icke står i öfverensstämmelse med riksdagens
år 1904 gjorda, af Kungl. Maj:t vid framläggande af förslaget
till riksstat för nästkommande år åberopade uttalande att behållningar,
som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa
första gången tillsättas, skola till ett följande års statsreglering reserveras.

Däremot bär utskottet icke något att erinra mot att för aflönande
^af löjtnanter afsedda medel, som icke kunna utgå till följd däraf att
underlöjtnanterna numera icke befordras förrän de vant officerare i
stadgade två ar, ma användas till beredande af underlöjtnants förmåner
till underlöjtnanter vid flottan, för Indika lön å stat icke finnes, dock
icke till stolle antal, än som motsvaras af förefintliga vakanser i löjtnantsgraden.
Utskottet anser sålunda, att uti 1906 års stat för flottans
officerskår höra uppföras följande 11 nya beställningar, nämligen 1
kaptensbeställning af 2:a klassen, 7 löjtnants- och 3 underlöjtnantsbeställningar.

. Vidkommande härefter den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen
•af underofficers- och sjömanskcirerna med 12 underofficerare och 285 man
af sjömanskåren har. utskottet, med hänsyn till den nedsättning af
antalet till nyanskaffning under nästkommande år föreslagna krigsfartyohvarom
utskottet under punkten 16:o) här nedan hemställt, ansett den
ifrågasätta ökningen af nämnda kårers numerär böra för år 1906 begränsas
till 10 underofficerare och 200 man af sjömanskåren, sålunda
fördelade:

Ulider of feer skår en :

flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare) ............... 90

» (maskinist).............................................................. 00

(rustmästare, torpedmästare eller kvarters man).

.................................................................. 9

underofficerare af 2:a graden (styrman konstapel eller skeppare) 180

» » (maskinist) .......................................... 120

):> (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersman).................................. 16

Summa 475

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sjömanskären :

l:a lönegraden ..........................

2:a » ..........................

3:e .........................

3:e )> i 6 månader \

4:e » i G )> j

4:e » .....................''••• •

Vid bifall till den af utskottet förordade nedsättningen i det föreslagna
antalet officerare, underofficerare och manskap kommer att uppstå
en minskning i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag uti följande
stater för år IDOG nämligen:

i staten för flottans officerskår med............................. kr.

» » i» » underofficerskår med ..................... »

» ;» » - » sjömanskår med ............................. »

» » å dagaflöning till officerare och underofficerare
vid flottan med .................................... »

hvartill kommer att det för år 1906 förslagsvis till
217,900 kronor beräknade behofvet af inkvarteringsbidrag
för officerare och underofficerare vid flottan

bör minskas med..................................................................... y

eller tillsammans kr. 60,298: 50

Härtill böra läggas besparingar å
följande anslag, nämligen
å anslaget till beklädnad åt sjömans och

skeppsgossekårerna............ kr. 9,435: —

å anslaget till naturaunderhåll åt

personal vid flottan ..................»_ 19,386: — kr- 28,821: —

således summa besparing kr. 89,119: 50

I fråga om herr Natt och Dags ofvanberörda motion får utskottet,
med anledning af den i motionen gjorda hänvisning till däri intagna
tabell öfver medeltjänstetiden vid utnämning till underofficerskorpral
vid flottan för åren 1887—1898, meddela att, jämlikt uppgift från

13,200: —
2,200: —
36,071: 50

6,667: —

2,160: —

.............. 494

.............. 1,294

.............. 709

.............. 524

........... 524

Summa 3,545

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

vederbörande myndighet, medelijänstetiden vid Karlskrona station, som
enligt tabellen under nyssnämnda period utgjort 11,8 år, under åren
1900—1904 nedgått till endast 8,9 år. Vidare har utskottet velat framhålla
att, såsom ock i motionen uppgifvits, en underofficerskorprals
löneförmåner kunna under vissa förhållanden uppgå till 1,267 kronor
35 öre om året. Med anledning af hvad sålunda anförts och då utskottet
icke anser tillrådligt, att Riksdagen, på förslag af enskild motionär,
fattar beslut i en löneregleringsfråga af den omfattning, som den
nu ifrågavarande, har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till den
i motionen gjorda framställning.

Hvad härefter beträffar det föreliggande förslaget till omorganisation
af mariningenjör sstaten har utskottet af den i statsrådsprotokollet
lämnade utredningen funnit framgå, att en förändring af den nuvarande
organisationen är synnerligen önskvärd. I betraktande af den dyrbara
strid sm ateriel med dess mångfald af invecklade maskinella anordningar,
hvaraf vår flotta numera består, måste det för staten vara af stor betydelse
att flottan äger tillgång till biträde af en mariningenjörkår,
hvars personal erhållit eu tillfredsställande utbildning för sina speciella
uppgifter och som beträffande aflöningsförmåner och tjänstemannaställning
erbjuder sådana villkor, att verkligt skickliga personer kunna
tänkas vilja ingå i kåren. Det organisationsförslag, som Kungl. Maj:t
nu framlagt, har utskottet funnit sig böra i hufvudsak biträda och får
sålunda tillstyrka inrättande, under benämning mariningenjörkåren, af
en civilmilitär kår under chefskap af eu öfverdirektör och bestående
af det antal ingenjörer af olika beteckningar, som af Kungl. Maj:t upptagits
uti dess förslag till stat för nämnda kår under år 1906.

I fråga om den utbildning, som af Kungl. Maj:t föreslagits för
de blifvande mariningeniörerna, har utskottet emellertid funnit den för
denna utbildning afsedda tiden, sju år förutom två års sommaröfningar,
vara väl lång, något som möjligen kan försvåra kårens rekrytering.
Det lämpligaste sättet för utbildningstidens förkortning synes utskottet
vara att utesluta det föreslagna läsåret i sjökrigsskolan, hvilket, om än
nyttigt, dock synes vara för utbildningen mindre nödvändigt, i synnerhet
som, på sätt stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm
uti sitt i ärendet afgifna utlåtande erinrat, åtskilliga af de föreslagna
läroämnena ingå uti tekniska högskolans kurser. Så torde vara förhållandet
med ämnena matematik, mekanik, ångmaskinlära, skeppsbyggeri
och verkstadsarbete. Hvad de franska och engelska språken
beträffar sker pröfning i dessa ämnen redan vid mogenhetsexamen, och
Bill. till Riksd. Fiol. 1905. 4 Sami. 1 A/d. ti Haft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

synes de återstående rent militära ämnena: vapenlära, sjökrigskonst,
torpedlära, reglementen, krigs- och sjölagar, gymnastik, revolverexercis
och skjutning, icke vara af den betydelse för tjänsten vid ifrågavarande
civilmilitära kår, att den, som önskar framtida anställning i nämnda
kår, bör för studiet af omförmälda ämnen offra ett helt år.

Däremot anser utskottet det vara lämpligt att, såsom af Kungl.
Maj:t föreslagits, de ynglingar, som ämna utbilda sig för vinnande af
anställning som mariningenjörer, under somrarna efter uppflyttningen
i klass 7:2 samt efter mogenhetsexamens afläggande tjänstgöra såsom
eldare och i maskinrum å flottans fartyg äfvensom påföljande somrar
under den fyraåriga kursen i tekniska högskolan tjänstgöra å flottans
fartyg samt å mekanisk verkstad eller vid varf.

Då enligt utskottets förslag dessa ynglingar komma att, i likhet
med sina kamrater i skolan af samma årsklass, blifva oförhindrade att
söka inträde vid tekniska högskolan redan samma år som de aflagt
mogenhetsexamen, synes det icke vara af förhållandena påkalladt att
staten tilldelar dem stipendier under högskolekursen; däremot anser
utskottet det vara tjänligt, att de bästa af förenämnda ynglingar,
till det antal, som anses erforderligt för rekrytering af mariningenjörkåren
och dess reserv, efter genomgången högskolekurs tilldelas de af
Kungl. Maj:t föreslagna större stipendierna af 1,200 kronor om året
för att, blifva i tillfälle att under två år arbeta vid lämplig mekanisk
verkstad.

Enligt utskottets uppfattning bör sålunda utbildningen af de blifvande
mariningenjörerna ordnas sålunda: att årligen tillfälle beredes
ett visst antal ynglingar, t. ex. sex, att under somrarna efter uppflyttning
på den reala linjen till sjunde klassens öfre afdelning samt efter
aflagd mogenhetsexamen å samma linje medfölja på flottans öfningar
under tjänstgöring såsom eldare eller i maskinrum mot åtnjutande af
värnpliktigs aflöningsförmåner; att därefter, under det att dessa
ynglingar genomgå den fyraåriga kursen i tekniska högskolan, de
tre af dem, som visat sig därtill lämpligast, tjänstgöra den första
sommaren till sjöss å torpedbåt eller jagare samt de återstående
två somrarna vid mekanisk verkstad, där sjöångmaskiner tillverkas,
eller vid varf, därvid de, under tjänstgöring å flottans fartyg eller vid
dess stationer, likaledes äga åtnjuta värnpliktigs aflöningsförmåner; att
efter genomgången högskolekurs tvenne af ifrågavarande utexaminerade
elever tilldelas hvardera ett stipendium af 1,200 kronor om året för
att såsom mariningenjörsstipendiater under två år arbeta å mekanisk

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

verkstad, helst utomlands; att stipendiat efter utgången af nämnda två
år utnämnes till extra mariningenjör med rätt att efter två års tjänstgöring
i donna egenskap vid inträffande ledighet söka anställning såsom
mariningenjör af 2:a graden; samt att stipendiat, som icke vinner
dylik anställning, ingår uti mariningenjörkårens reserv, hvarvid, enligt
utskottets åsikt, honom bör åligga enahanda skyldigheter, som kunna
blifva stadgade för den civilmilitära personalen i arméns reserv.

Mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande stations-, min-, torped-
och elektroingenjörer har utskottet icke något att invända.

I betraktande af det angelägna uti att hithörande befattningar varda
besatta med verkligt skickliga ingeniörer, har utskottet icke funnit
anledning till erinran i fråga om beloppen af de löne- och pensionsförmåner,
som föreslagits för personalen vid mariningenjörkåren och i
dess reserv. Däremot synes den för förstnämnda personal föreslagna
åldersgränsen för rätt till pension och fyllnadspension vara satt väl
låg; och anser utskottet böra såsom villkor för åtnjutande af nämnda
förmåner uppställas för öfverdirektör uppnådda 65 år och för all
öfrig personal vid mariningenjörkåren uppnådda 60 år. Vid bifall till
detta utskottets förslag synes den af Kungl. Maj:t föreslagna åldersgränsen
af 33 år för rättighet att söka anställning såsom mariningenjör
böra bortfalla.

Beträffande öfriga föreslagna villkor för åtnjutande af aflöning
å mariningenjörkårens stat har utskottet velat erinra, att stations-,
min-, torped- och elektroingenjörernas rätt till semester synes böra, i
likhet med hvad som föreslagits för mariningenjörerna, inskränkas
till en månad, äfvensom att vid bestämmelsen om att, förutom tjänst
å rikets, Riksdagens och kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning
må med tjänst å ifrågavarande stat förenas, med mindre den befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid flottan, bör,
i likhet med hvad under nästlidna år vid löneregleringen för lärarne
vid de allmänna läroverken föreskrefs, göras det tillägg, att sådan befattning
skall »vid pröfning i stadgad ordning» befinnas icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjänsten vid flottan, hvarjämte utskottet, i
öfverensstämmelse med Riksdagens vid löneregleringar under de senare
åren gjorda uttalanden, ansett det böra framhållas, att i detta sammanhang
uttrycket »annan tjänstebefattning» bör anses i sig inbegripa
hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt uppdrag,
som af bolag lämnas.

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Härförutom har utskottet velat framhålla att, för underlättande af
genomförandet af de förändrade bestämmelser beträffande pensionering
af flottans personal, som framdeles kunna blifva af nöden, därest behof
skulle yppa sig att höja de årliga afgifter till flottans pensionskassa,
som af delägarne i densamma nu tillskjutas, föreskrift bör till öfriga
villkor för åtnjutande af aflöning å mariningenjörkårens stat fogas
därom, att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade.

Hvad utskottet här ofvan föreslagit beträffande mariningenjörernas
utbildning kommer att medföra bortfallande af den föreslagna staten
för mariningenjörkadetter och maringenjörstipendiater samt minskning
i staten för sjökrigsskolan med 650 kronor, sålunda en sammanlagd
årlig kostnadsminskning af 9,884 kronor. De föreslagna stipendierna
torde kunna tills vidare i mån af behof utgå af de besparingar, som
uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren anvisade belopp.

Beträffande slutligen den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af
marinintendenturMrens personal med en marinintendent af 2:a graden
och en marinunderintendent har utskottet inhämtat, att för närvarande
sju befattningar inom denna år 1903 omorganiserade kår äro obesatta.
Vid detta förhållande och då utskottet, på sätt af dess utlåtande under
punkten 16:o) här nedan framgår, icke funnit sig kunna till alla delar
biträda Kungl. Maj:ts framställning om nyanskaffning af krigsfartygsmateriel,
anser utskottet den ifrågasatta ökningen af m äril! intendent urkårens
personal, såsom för närvarande icke af förhållandena påkallad,
icke böra bifallas.

Vid afslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning kommer
slutsumman för den föreslagna staten för marinintendenturkåren under
år 1906 att nedsättas med 5,110 kronor.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda medelsbehofvet under anslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

	För 1905 af Riksdagen anvisadt.	För 1906 beräknadt behof.	Ökning.		Minskning.
Officerskåren .........................................	620,820		635,880		15,060
Reservofficersaspirantor..............................	26,700	—	26,700	—	—	—	—	—
Underofficerskåren.............................	525,180	—	536,900	—	11,720	__	—	—
Sjömanskåren..........................................	1,468,657	30	1,558,131	60	89,474	30	—	—
Skeppsgossekåren.....................................	18,706	25	18,706	25	—	—	—	—
Mariningenjör kåren (-staten) ....................	100,500	—	187,875	—	87,375	—	—	—
Marinintendenturkåren........................	233,189	50	233,189	50	—	—	—	—
D:o i flottans reserv.........	4,285	—	4,285	_	—	—	—	—
Ecklesiastikstaten .................................	8,550	—	8,550	—	—	—	—	—
Marinläkarkåren.......................................	77,635	—	77,635	—	—	—	—	—
Poliskåren .......................................... Inkvarteringsbidrag för officerare och under-	46,900	—	46,900	—		—	—
officerare, förslagsvis ........................... Reserv- och indragningsstator samt båtsmans-	208,880	—	215,740	—	6,860	—	—
kompanierna, förslagsvis...................... Dagaflöning till officerare och underofficerare,	58,000	—	41,798	32	—	__	16,201	68
förslagsvis.......................................	465,888	25	481,126	50	15,238	25	—	—
I riksstaten afrundadt med........................	—	70		83	—	13	—	—
Summa kronor	3,863,892		4,073,418	—	225,727	68	16,201	68

Utskottet kar alltså under detta anslag ifrågasatt nedsättningar i
jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag å tillhopa 74,642 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

I. att Riksdagen må

a) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans officerskår (bil. n:o 1)
öka nämnda kår med en kapten af 2:a klassen, sju
löjtnanter och tre underlöjtnanter,

b) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans underofficerskår (bil.

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

n:o 2) öka flottans nnderofficerspersonal med 10 beställningar
till 475 beställningar, fördelade å olika
grader på sätt bilagan utvisar;

c) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för flottans sjömanskår (bil. n:o
3) öka denna kår med 200 man till 3,545 man, fördelade
å de olika lönegraderna på sätt bilagan utvisar;

d) afslå herr Natt och Dags motion i hvad densamma
rör ifrågavarande anslag;

e) afslå Kungl. Maj:ts framställning om ökning
af marinintendenturkårens personal;

f) godkänna det vid detta utlåtande fogade förslag
till stat för flottans mariningenjörkår (bil. n:o 5), att
genomföras i mån af afgång från flottans mariningenjör
stat;

IT. att Riksdagen må

dels godkänna såsom villkor för åtnjutande af aflöning
å mariningenjör kårens stat;

a) att den, som innehar tjänst med lön eller fast
arfvode å denna stat, ej må därmed förena annan tjänst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning
i stadgad ordning finnes icke vara hinderlig för full
görande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar af mariningenjörkår ens personal
må årligen åtnjuta semester, marinöfverdirektör och
marindirektör under en och en half månad, samt öfriga
under en månad då sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske;

c) att marinöfverdirektör samt enhvar annan, som
tillhör mariningenjörkåren, skall, då han uppnått, den
förstnämnde 65 lefnads- och 30 tjänstår och hvar och
en af de öfriga 60 lefnads- och 30 tjänstår, vara förpliktad
att med pensionsrätt enligt därom gällande
bestämmelser afgå från tjänsten, Ivungl. Maj:t dock
obetaget att med hans begifvande låta honom i tjänsten
kvarstå, så länge han finnes på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

d) att den, som tillträder den nya lönestaten,
skall vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser
rörande pensionering, som kunna varda
stadgade.

dels för genomförandet af mariningenjörskårens
organisation godkänna följande öfvergångsbestämmelser: a)

att med fullmakt eller med förordnande såsom
byggmästare försedd tjänsteman vid mariningenjörstaten,
som inom den tid, Kungl, Maj:t bestämmer,
hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan att öfvergå till
mariningenjörskåren, skall vara därtill berättigad; och

b) att min- och torpedingenjör samt byggmästare,
som öfvergått till mariningenjörkåren, må för rätt till
erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjör
staten;

dels medgifva, att den, som, efter att hafva genomgått
stadgad utbildning, anställes vid mariningenjörkåren
i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter,
som äro eller må blifva stadgade för mariningenjör
i flottans reserv, må efter uppnådda 55
års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta årlig
pension till belopp af 500 kronor;

dels ock medgifva, att de besparingar, som kunna
uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren anvisade
belopp, må i mån af behof få användas till
bestridande af utgifter för genomförande af mariningenjörkårens
organisation;

III. att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad utskottet under I, mom. a)—f) hemställt,
och med godkännande af det vid detta utlåtande fogade
förslag till stat å dagaflöning till officerare och
underofficerare vid flottan, (bil. n:o 4) må höja anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater från
3,863,892 kronor till 4,073,418 kronor eller med
209,526 kronor.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
nf anslaget till
beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna,

[2-]

Ang. höjning
af anslaget till
naturaunderhåll
åt personal
vid flottan.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

_ 2:o) Under punkten 2 af femte hufvudtiteln har Kung]. Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 407,795 kronor
till 439,430 kronor, eller med 31,635 la-onor.

Departementschefen har i fråga härom till åberopade statsrådsprotokollet
anfört, att därest den af honom föreslagna ökningen af personalen
vid flottans sjömanskår skulle blifva beslutad, skulle, enligt gjorda beräkningar,
den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
erforderliga utgiften för år 1906 komma att uppgå till
439,430 kronor. Denna beräkning hade verkställts enligt samma
grunder, som vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats.

På grund af de ändringar i staten för sjömanskåren, som utskottet
här ofvan i punkten Ro) föreslagit, torde den föreslagna höjningen af
ifrågavarande anslag böra begränsas till 22,200 kronor och anslaget
sålunda för nästkommande år upptagas till 429,995 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från
407,795 kronor till 429,995 kronor, eller med 22,200
kronor.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

3:o) Under punkten 3 af femte hufvudtiteln har Kung], Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till
naturaunderhåll åt personal vid flottan från 757,155 kronor till 1,042,080
kronor eller med 284,925 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Enligt statsrådsprotokollet den 7 januari 1901, bifogadt samma års
statsverksproposition, anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
beträffande verkställda beräkningar af anslaget till naturaunder -

Statxutxkotfcfx VtJåicmdo, N:o (r.

107)

håll åt personal vid flottan intill år 1912, att samma anslag- vore för
åren 1902 och 1903 beräknadt enlig-t dittills följda grunder eller med
en underhållskostnad för underofficer af 62 öre per dag i 365 dagar
och för manskap af 52 öre per dag under 275 dagar i land och 53
öre per dag- under 90 dagar ombord. Då emellertid kostnaderna för
naturaunderhållet ej oväsentligt öfverstege det för detsamma» bestridande
anvisade förslagsanslaget och då detta förhållande, på grund af att kostnaden
för naturaunderhållet, för personalen ombord å på expedition
varande fartyg städse ställde sig något dyrare än i land, torde komma
att fortfara, så hade vid berörda beräkningars uppgörande, för att såvidt
möjligt angifva de verkliga kostnaderna, för år 1912 naturaunderhållsanslaget
beräknats efter en underhållskostnad för underofficer af
62 öre och för manskap af 60 öre per dag för hela året. Under hvardera
af åren 1904—1912 vore i beräkningarna ifrågavarande anslag
höj dt med 1 » af den ökning, som uppstode dels genom den under samma
tid förutsatta ökningen af stampersonalen dels genom den ändrade beräkningsgrunden.

De sålunda angifna grunderna för beräknande af detta anslags belopp
hafva af marinförvaltningen i hufvudsak följts vid beräkningäraa
för såväl år 1903 som åren 1904 och 1905, med de afvikelser allenast,
som betingats däraf, att ökningen af flottans personal blifvit större än
år 1901 antagits. Mot de för dessa år uppgjorda beräkningar har jag
icke haft något att erinra.

Vid nästlidna års riksdag uttalade emellertid statsutskottet önskvärdheten
däraf, att beräkningen af ifrågavarande anslag framdeles
komme att grundas, icke, såsom skett, på ett medelportionspris oberoende
af tjänstgöringens art, utan på hvad den verkliga kostnaden
kunde, efter särskilda portionspriser vid tjänstgöring i land och till sjöss,
antagas utgöra per man med hänsyn till sannolikt antal tjänstgöringsdagar
dels i land och dels till sjöss.

I sin redan nämnda underdåniga skrifvelse den 31 oktober 1904
angående vissa anslag å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen,
under erinran om detta uttalande af statsutskottet och under antagande
att underofficers- och sjömanskårerna skulle under år 1906
komma att uppgå till de antal ämbetsverket i samma skrifvelse föreslagit,
anställt beräkningar angående . det belopp, hvartill förevarande
anslag- borde för nämnda år upptagas och därvid utgått ifrån, att underofficerare
och sjömanskårens manskap sannolikt komme att tjänstgöra
i land 275 och till sjöss 90 dagar. Under antagande häraf har ämbetsverket
uppgjort eu beräkning, grundad på att priset för naturaportiön
Bill. till Riksd. Prat. 1904. 4 Sami. 1 Afä. 6 Höft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o b''.

för manskap skulle komma att utgöra detsamma som det för år 1904
i sådant afseende gällande medelpriset af SO öre för portion i land och
88 öre för portion ombord. I fråga om underofficerare har portionsersättningen
beräknats efter 62 öre i land och 88 öre ombord.

Marinförvaltningen har emellertid tillika erinrat, att ämbetsverket
i skrifvelse den 28 juni nästlidna år föreslagit ny spisordning för friska
i land, hvilken skulle medföra en med 4 öre ökad daglig portionskostnad,
samt med anledning häraf ansett, att till grund för ifrågavarande
beräkning, hvad anginge sjömanskårens naturaunderhåll i land,
borde läggas medelportionspriset för år 1904, ökadt med 4 öre, eller
således ett portionspris af 54 öre. Under denna förutsättning har marinförvaltningen
jämväl uppgjort en beräkning af det belopp, hvartill
anslaget borde upptagas för nu ifrågavarande år.

Enligt omfönnälda, år 1901 uppgjorda beräkningar skulle portionspriset
för manskap i land uppgå till 52 öre. Samma portionspris beräknas
allt fortfarande för såväl kustartilleriets som arméns manskap.
Anledningen till att portionspriset år 1904 kunnat vid flottan nedbringas
till 50 öre torde hafva varit, att i portionen smör utbytts mot
margarin.

Emellertid har marinförvaltningen, såsom redan blifvit nänmdt,
med skrifvelse den 28 juni nästlidna år öfverlämnat ett förslag till ny
spisordning för friska under tjänstgöring i land under hemställan om
nådig fastställelse af samma förslag. I ärendet anfördes såsom anmärkning
mot den nu gällande spisordningen, bland annat, att den ej upptoge
en närande frukost samt jämväl i öfrigt icke vore tillräckligt hygienisk.
Af handlingarna framgick, att den föreslagna spisordningens införande
skulle medföra eu ökning af det nu gällande portionspriset från 50 öre
till 54 öre.

Under sådana förhållanden och då portionspriset icke syntes höra
öfverskrida 52 öre, anmodade jag i ämbetsskrifvelse den 21 november
1904 marinförvaltningen att inkomma med ett med iakttagande häraf
upprättad! förslag till spisordning uti nu förevarande afseende.

Sådant förslag har visserligen ännu icke inkommit, men torde beräkningarna
uti ifrågavarande afseende böra grundas på ett portionspris
af 52 öre i land.

Mot öfriga grunder, å Indika marinförvaltningen anställt sina beräkningar
i fråga om kostnaderna för naturaunderhåll till underofficerare
och manskap, bär jag icke något att erinra. Denna förmån utgår emellertid
därjämte till reservofficersaspiranter samt till skeppsgossar, därvid
underhållet beräknas för de förra lika med underofficerare: och för de

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

107

senare lika med det till sjömanskåren hörande manskap. Därest min
framställning i fråga om mariningenjörkadetter och mariningenjörstipendiater
vinner bifall, skulle slutligen jämväl dessa under en kortare
tid af året komma i åtnjutande af den underofficerare tillkommande
portionsersättning.

Enligt sålunda angifna beräkningsgrunder och under antagande
att mina förslag om ökning af underofficers- och sjömanskårerna vinna
bifall skulle det belopp, hvartill förevarande anslag bör beräknas för
år 1906, komma att uppgå till 1,042,079 kronor 70 öre eller i jämnadt
tal 1,042,080 kronor.»

Vid bifall till hvad utskottet under punkten l:o) härofvan föreslagit
i fråga om ökning af sjöman skåren skulle den af Kungl. Maj: t ifrågasatta
höjningen af detta anslag kunna nedsättas med 19,386 kronor, men då
ifrågavarande förslagsanslag under de senare åren högst betydligt öfverskridits
har utskottet icke velat motsätta sig anslagets uppförande med
det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp och hemställer,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan från 757,155
kronor till 1,042,080 kronor eller med 284,925 kronor.

Ersättning'' för rustning och rotering.

4:o). Under punkten 4 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1906 minska förslaget till
ersättning för rustning och rotering från 25,000 kronor till 22,000
kronor, eller med 3,000 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande:

»Förslagsanslaget till ersättning för rustning och rotering är i riksstaten
för innevarande år upptaget till 25,000 kronor.

I ämbetsskrifvelse den 2 november nästlidna år anmodade jag
marinförvaltningen och statskontoret att gemensamt inkomma med yttrande,
huruvida berörda förslagsanslag kunde i riksstaten för år 1906
minskas.

Nämnda ämbetsverk hafva i anledning häraf uti ämbetsskrifvelse
den 15 i nyssnämnda månad anfört, att då antalet af de rotenummer
vid båtsmanshållet, som vid 1906 års ingång kvarstode i indelnings -

Ang. minskning
af anslaget
till
ersättning för
rustning och
rotering.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o <>■

Ang. tre inom
Andra Kammaren
väckta
motioner.

108

verket såsom effektiva, torde kunna antagas komma att utgöra omkring
204, medelsbeliofvet under berörda anslagstitel syntes kunna approximativt
beräknas till 22,440 kronor, hvarför ämbetsverken, med afseende
jämväl därå att af ifrågavarande förslagsanslag under åren 1901, 1902
och 1903 besparats respektive 204 kronor 86 öre, 1,231 kronor 38 öre
samt 5,066 kronor 36 öre, ansåge sig böra föreslå, att ifrågavarande
anslag måtte i riksstaten för år 1906 upptagas med ett till 22,000
kronor nedsatt belopp.»

Utskottet får i anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må minska förslagsanslaget till
ersättning för rustning och rotering från 25,000
kronor till 22,000 kronor, eller med 3,000 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning’ därför.

5:o) Uti tro inom Andra Kammaren väckta motioner hafva framställts
nedannämnda förslag angående dagaflöningen åt de värnpliktige
under öfningstiden.

Af herr A. Magnusson i Salstad, med hvilken lierr Oscar N. Olsson
instämt, har i motionen n:o 39 föreslagits, att Riksdagen ville besluta,
det aflöningen till de värnpliktige skulle äfven under deras rekrytutbildning
bestämmas till 50 öre per dag från och med innevarande år
samt att denna aflöning vid hvarje månads slut för den gångna månaden
skulle utbetalas till de värnpliktige själfva.

Herr P. Zimdahl har uti motionen n:o 105 hemställt, att Riksdagen
ville besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige såväl under rekrytsom
repetitionsöfningarne måtte bestämmas till 50 öre per man och
dag samt att den förhöjda dagaflöningen måtte vinna tillämpning från
och med nästkommande år 1906.

Slutlig eu har herr S. Nordström i Höglunda i motion n:o 110, i
hvars syfte herr ,/. Andersson i Baggböle instämt, föreslagit, att Riksdagen
matte från och med nästkommande år anslå nödiga medel till
de värnpliktiges dagaflöning med 50 öre per dag under såväl rekrytsom
repetitionsöfningarne, in- och utryckningsdagarne däri inberäknade,

iStatsutskottets Utlåtande N:o (i. 109

samt att af dessa medel 25 öre skulle utbetalas successivt under ölmngstiderna
och återstående 25 öre vid slutet af hvarje års ofri ingår.

I afseende å de skal, som uti hvar och en af ofvanberörda motioner
anförts till stöd för de framställda förslagen, tillåter sig utskottet hänvisa
till motionerna.

De i ofvanberörda motion er framställda förslag hafva, i hvad desamma
afse de värnpliktige vid armén, redan af Riksdagen afslagits
och torde under sådana omständigheter icke heller böra bifallas beträffande
flottans värnpliktige.

Utskottet tar alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Magnussons,
Zimdahls och Nordströms ifrågavarande motioner, i
hvad de beröra flottan, må uti riksstaten för år 1906
uppföra anslaget till sjöbe varm gens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför till oförändrad!
belopp.

Flottans nybyggnad och underhåll.

6:o) Uti punkten 5 af femte hufvudtiteln hav Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll från 1,685,000 kronor till 1,840,000
kronor, eller med 155,000 kronor.

Beträffande denna framställning bär departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»På sätt närmare framgår af chefens för sjöförsvarsdepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, bifogadt samma
års statsverksproposition, hade marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 29 september 1899 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1901 i fråga om anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll anfört, bland annat, att detta anslag, som vid
1886 års riksdag höjts till 1,200,000 kronor, under eu följd af år visat
sig otillräckligt för de ändamål, anslagets titel angåfve. Endast eu
ringa del hade kunnat användas till nybyggnad, utan både anslaget till
allra största delen tagits i anspråk för flottans underhåll. Men äfven
för detta ändamål hade anslaget allt sedan 1886 visat sig i eu för

Utskottets

yttrande.

Ang. höjning
af anslaget
till flottans
nybyggnad
och underhåll.

[5.]

Statsutskottets Utlutande N:o (i.

hvarje år växande grad otillräckligt. Under åren 1802—1896 hade
visserligen anslaget ökats med 100,000 kronor, men denna ökning hade
endast utgjort ett vederlag för den ökning i utgifter, som åsamkats
varfven därigenom att till följd af båtsmanshållets vakanssättning den
ytterst billiga arbetskraft, man ägde i båtsmännen, måst utbrytas mot
mycket dyrare daglönare.

Under 12-årsperioden 1888—1899 hade för fyllande af det utaf
varfscheferna anmälda behofvet i medeltal för hvarje år kunnat anvisas
endast 83,17 procent af det belopp, som begärts. Underhållet hade
därför måst begränsas till det nödvändigaste, således i första rummet
till stridsfartygen, men för öfrigt fått, i den mån nödvändigheten att
hålla sig inom anvisade medel sådant kräft, eftersättas. Anslaget hade
redan varit otillräckligt för underhållet af den flotta vi ägde år 1887,
och hade denna otillräcklighet blifvit ännu påtagligare inför den kraftiga
tillväxt, hvaråt flottan därefter haft att glädja sig. År 1887 hade första
pansarbåten af l:a kl. blifvit färdig och sedermera hade tillkommit dels fem
pansarbåtar af l:a kl., hvarjemte ännu eu dylik pansarbåt vore under
byggnad, dels fem torpedkryssare, däraf likväl två vore under byggnad,
nio l:a kl. torpedbåtar, däraf tre under byggnad, en 2:a kl. kanonbåt,
två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar. Underhållskostnaden
för dessa fartyg — utom de två öfningsskeppen, om hvilka särskild
uppgift saknades rörande deras underhållskostnad — hade beräknats
till sammanlagdt 283,800 kronor årligen. Förutom dessa fartyg hade
tillkommit ett icke ringa antal småfartyg.

Till dessa omständigheter komme ej mindre stegrade kraf på
arbetsmaskiner i varfvens verkstäder och yrkesskicklighet hos dessas
arbetare, hvilka kraf tydligen medförde ökade utgifter, än äfven senare
tidens uppdrifna pris på både arbete och materialier.

En ökning af anslaget vore därför nödvändig, och ansåge marinförvaltningen
ökningens belopp ej kunna sättas lägre än till 500,000 kronor.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet fann hvad af marinförvaltningen
anförts innefatta fullt giltiga skäl för den af ämbetsverket föreslagna
höjningen af ifrågavarande anslag. Med hänsyn till andra anslagsbehof
ansåg hau det dock nödvändigt att så vidt möjligt inskränka den föreslagna
höjningen. Från det af marinförvaltningen föreslagna beloppet,
500,000 kronor, sj-ntes kunna afdragas dels 25,500 kronor, som förut
af anslaget utgått till varfspolisens i Karlskrona aflöning, dels från anslaget,
förut utgående inkvarteringspenningar till belopp af 25,286 kronor,
dels den till 27,500 kronor beräknade underhållskostnaden för en l:a
kl. pansarbåt, som ingått i de af marinförvaltningen uppgjorda beräk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

111

ningarna, men tidigast kunde blifva färdig i december 1901, dels ock
2,400 kronor, som förut användts till brefdufveväsendet. Då däremot
ä andra sidan utgifterna från underhållsanslaget måste ökas med 5,600
kronor under förutsättning af en samtidigt föreslagen ökning af flottans
kolförråd, ansåg chefen för sjöförsvarsdepartementet den föreslagna
höjningen af förevarande anslag för det dåvarande kunna begränsas
till i rundt tal 425,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kung!. Magt Riksdagen
att för år 1901 höja ifrågavarande anslag från 1,300,000 till 1,725,000
kronor, och blef denna Eders Kung!. Majrts framställning af Riksdagen
bifallen.

Med hänsyn därtill att från nu förevarande anslag ansågs böra
till anslaget för underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
öfverflyttas ett belopp af 40,000 kronor blef vid 1901 års riksdag
uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag nämnda belopp, 1,725,000 kronor,
för år 1902 minskadt till 1,685,000 kronor.

Vid sistnämnda belopp bär anslaget därefter allt hitintills bibehållits.

Marin förvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober
1904 erinrat, att ämbetsverket, då det föreslog nämnda ökning af förevarande
anslag med 500,000 kronor, tagit hänsyn till att, sedan anslagets
belopp vid 1886 års riksdag bestämts, materielen ökats med
åtta l:a kl. pansarbåtar, fem torped kryssare, nio l:a kl. torpedbåtar,
en 2:a kl. kanonbåt, två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar jämteen
del småfartyg. Efter frånräkning af en del utgifter, som icke borde
från anslaget betridas, äfvensom underhåll för eu pansarbåt, hvars
byggande då nyligen påbörjats, hade emellertid ökningen blifvit nedsatt
till 425,000 kronor.

Sedan nämnda materiel, för hvilken underhållsanslag beviljats, ingått
i flottan, hade emellertid med inräknande af nyss angifna pansarbåt
ytterligare tillkommit följande materiel nämligen, fem l:a kl. pansarbåtar,
eu pansarkryssare, en jagare, sju l:a kl. torpedbåtar, sex 2:a
kl. torpedbåtar, en undervattensbåt och ett ballongfartyg.

Ehuru af nyssnämnda fartyg de senast beställda två l:a kl. pansarbåtarna,
pansarkryssaren, en l:a kl. torpedbåt och undervattensbåten
vid skrifvelsens aflåtande ännu ej vore färdiga, hade likväl under de
senare åren svårigheter yppat sig att med därför afsedda medel på ett
tillfyllestgörande sätt bestrida underhållet vid stationerna; och gifvet
vore att, med en så omfattande ökning af materielen, underhållsanslaget
icke längre kunde vara tillräckligt för att bestrida de ökade underhålls -

1 12

Htatmtsk-ottets Utlåtande N:o 6.

kostnader,, som erfordrades, därest materielen skulle på reglements--enligt sätt vårdas och hållas fullt effektiv för sitt ändamål, helst i betraktande
af de numera väsentligt stegrade arbets- och materialprisen.

I fråga om det belopp, hvarmed flottans nybyggnads- och underliållsanslag
borde ökas för år 1906, hade marinförvaltningen dock
ansett, att ökning borde ske allenast med det belopp, hvartill sammanlagda
underhållskostnaden uppginge för de nytillkomna fartyg, Indika
under samma år kunde beräknas blifva i behof af att undergå reparation
eller eljest föranleda underhållskostnad.

IM under byggnad varande pansarbåten Oscar II och pansarkryssaren
Fylgia icke* kunde väntas blifva levererade förr än under år
1906, erfordrades för nämnda år ej särskild! belopp till dessa fartygs
underhåll, och för pansarbåtea Manligheten, som torde blifva levererad
före 1904 års utgång, kunde underhållskostnaden för år 1906 inskränkas
till hälften af beräknad dylik årskostnad för en pansarbåt. Däremot
ansåge marinförvaltningen, att för den under byggnad varande l:a kl.
torpedbåten Plejad, som skulle levereras i medio af år 1905, och för
undervattensbåten Hajen, å hvilken arbetena inom närmaste tiden torde
vara afslutade, borde beräknas full underhållskostnad för år 1906.

På sätt det statsverkspropositionen till 1900 års riksdag vidfogade
protokollet i sjöförsvarsärenden angåfve, hade kostnaden för det årliga
underhållet af en pansarbåt beräknats till 27,500 kronor, och enligt
marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 angående
utgifterna för år 1905 å en del anslag under femte hufvudtiteln
hade de årliga underhållskostnaderna beräknats för en jagare till
6,000 kronor, för en l:a kl. torpedbåt till 4,500 kronor och för en 2:a
kl. torpedbåt till 2,500 kronor.

De sålunda redan förut uppgifna underhållskostnaderna för en hvar
af nämnda fartygstyper ansåge marinförvaltningen hunna läggas till
grund för beräknandet af den erforderliga ökningen af underhållsmedlen
för år 1906; och skulle med iakttagande häraf flottans nybyggnadsoch
underhållsanslag för nämnda år behöfva ökas med

för tre lax kl. pansarbåtar ......................................................

» pansarbåten Manligheten (hälften af ett års underhåll)

> en jagare ..............................................................................

» sju l:a kl. torpedbåtar.................................... ......................

» sex 2:a kl. )■ .........................................................

» en undervattensbåt...................................................

» ett ballongfartyg .................................................... ...........

kr.
» ,

Summa kr.

82,500: —
13,750: —
6,000: —
31,500: —
15,000: —
3,000: —
3,000: —

154,750: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

På grund häraf hemställde marin förvaltningen, att framställningmåtte
göras till nästkommande riksdag, att anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, nu uppgående till 1,685,000 kronor, måtte höjas
med i rundt tal 155,000 kronor till 1,840,000 kronor.

Af marinförvaltningens nämnda skrifvelse den 29 september 1899
framgår, att ämbetsverket redan då ansåg, att ifrågavarande anslag
borde höjas i den mån, som antalet af flottans fartyg ökades. Att
äfven dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet hyste samma åsikt,
utvisas af hans yttrande till statsrådsprotokollet, att den af marinförvaltningen
föreslagna summan, hvarmed anslaget borde ökas, kunde
minskas med underhållskostnaden för eu uti ämbetsverkets beräkningar
ingående pansarbåt, som emellertid kunde antagas blifva färdig först i
slutet af det år, hvarom fråga vore. Äfven hans förklaring, att den af
marin förvaltningen föreslagna höjningen för det dåvarande syntes kunna
begränsas till ett lägre belopp, gifver en antydan om, att han ansett
anslaget längre fram böra höjas.

Af det vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7
januari 1901 fogade sammandrag af de ordinarie anslagsbehof, som beräknades
uppstå under femte hufvudtiteln på grund af såväl den då
ifrågasatta utsträckningen af beväringens öfningstid och den föreslagna
organisationen af kustartilleriet som af den beräknade ökningen i flottans
stampersonal under perioden 1902—1912, framgår visserligen, att nu
ifrågavarande anslag då beräknades under hela den ifrågavarande perioden
icke komma att öfverskrida det vid 1901 års riksdag föreslagna
beloppet af 1,685,000 kronor. Anledningen härtill torde emellertid hafva
varit den, att vid uppgörande af berörda sammandrag endast tagits hänsyn
till den ökning af utgifter, som, på sätt sammandragets öfverskrift angifver,
skulle blifva en följd af nämnda tre orsaker,, den utsträckta beväringstiden,
den nya organisationen af kustartilleriet och ökningen af
flottans stampersonal. Eljest skulle säkerligen icke kunnat förbises, att
den påtänkta ökningen af flottans materiel nödvändigt måste medföra
eu ökning af anslaget för samma materiels underhåll.

Att detta måste blifva eu gifven följd af materielens ökning, ligger
redan i sakens natur och har äfven af erfarenheten nogsamt visats.

Redan i slutet af år 1903 anmälde marin förvaltningen, att nu ifrågavarande
anslag blifvit under året öfverskridet med omkring 60,000
kronor. Eders Kungl. Maj:t förordnade med anledning häraf, att af
nämnda brist 40,000 kronor skulle betäckas af 1904 års underhållsanslag
samt att återstående beloppet skulle af marinförvaltningen framdeles
till ersättande anmälas.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1005. 4 Sami. 1 Afä. 6 Höft.

114

Statsutskottets Utlåtande Nio 6.

Nästlidna år anmälde märinförvaltningen redan i slutet af augusti
månad, att de för underhåll af flottans fartyg och båtar anvisade delar
af förevarande anslag, Indika uppginge för Karlskrona station till 510,000
kronor och för Stockholms station till 200,000 kronor, blifvit underdel!
gångna delen af året så, hårdt anlitade, att däraf endast återstode
af det förstnämnda beloppet omkring 150,000 kronor och af det senare
omkring 25,000 kronor. Ämbetsverket anförde därjämte, att varfscheferna
tillika meddelat, att de icke kunde afgifva något förslag ä
arbeten, som till förekommande af anslagets öfverskridande kunde till
ett följande år uppskjutas, enär ingå andra kostnader än för vanliga
och oundgängligen nödvändiga underhållsarbeten vore afsedda att å ifrågavarande
anslagstitlar bokföras. Varfschefen i Karlskrona hade ansett, att
för. underhåll af därstädes förlagda. fartyg erfordrades ytterligare under
året 187,000 kronor, under det att varfschefen i Stockholm förklarat
sig icke då kunna lämna exakt uppgift å det ytterligare erforderlig;1,
beloppet. Marinförvaltningen hemställde, att för den händelse föreskrift
icke ansåges böra meddelas därom att underhållet af stationernas fartyg
och båtar skulle under återstående delen af året inskränkas så, att
utgifterna kunde hållas inom det för underhållet anvisade medelsbeloppets
återstod, i hvithet fall likväl materielens bestånd och tjenstbarhet
äfventyrades, ämbetsverket inåtte få af omhänderhafvande medel
förskjuta hvad som uti ifrågavarande afseende kunde intill årets slut
finnas oundgängligen nödvändigt.

På af mig framställd förfrågan om anledningarna till att förevarande
delar af underhållsanslaget redan under första hälften af året blifvit
så hardt anlitade samt på min begäran om uppgift å de arbeten, som
hufvudsakligen ansåges nödvändiggöra öfverskridande af ifrågavarande
anslag, uppgåfvo varfschefcrna såsom anledning till öfverskridandet de
ökade kostnader för den flytande materielens vidmakthållande i stridsdugligt
beredskapsskick, som uppstått i följd af utsträckt användning af
densamma, hvar järn te varfschefen i Stockholm erinrade, att fartygsmaterielen
vid stationen ökats med åtskilliga nybyggda fartyg in. m. Båda
varfscheferna vidliöllo, att de arbeten, som nödvändiggjorde öfverskridandet,
icke voro andra än vanliga underhållsarbeten och arbeten
för fartygens försättande i anbefallda beredskap.

Vid föredragning af detta ärende inför Eders Kung!. Maj:t den
25 november sistlidna år ansåg jag mig icke kunna tillråda Eders Kung!.
Maj:t att afstå marinförvaltningens nämnda framställning och sålunda
låta allt arbete för underhåll af flottans fartyg afstanna intill årets slut,
utan hemställde jag i stället, att Eders Kung!. Maj:t måtte medgifva, att

Statsutskottets matande N:o (i.

Ilo

hvad som under året vore oundgängligen nödvändigt för ifrågavarande
underhåll skulle få af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel
bestridas, med föreskrift för ämbetsverket att taga i beräkning ersättning
för hvad sålunda utbetalts vid uppgörande af förslag till stat
för fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för
innevarande år. Denna min hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Vid fördelning af sistnämnda anslag har Eders Kungl. Maj:t därefter
gjort afdrag för det belopp, hvarmed sistlidna års anslag då ansågs
hafva öfverskridits, och anbefallde därvid Eders Kungl. Maj:t tillika
marinförvaltningén att tillhålla varfscheferna att vid handhafvande af
de medel, som af underhållsanslaget blefve till deras förfogande öfvérlämnade,
iakttaga den största sparsamhet och redan från början af hvarje
år hafva uppmärksamheten fäst vid, att de anvisade medlen icke finge
under året öfverskridas, samt, därest det skulle befinnas, att anslag utöfver
de anvisade vore nödvändiga för att icke äfventyra viss materiel, i god
1 id därom göra anmälan hos marinförvaltningen med uppgift om do
närmare omständigheter, som föranled t nämnda förhållande, h varjämte
Eders Kungl. Maj:t ålade marinförvaltningen att, i händelse af dylik
anmälan från en varfschef, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med
den framställning, som däraf kunde föranledas.

Genom det afdrag, som sålunda redan från början blifvit gjordt
å innevarande års underhållsanslag, har detta emellertid tydligen blifvit
nedbragt till så lågt belopp, att det icke lärer vara tänkbart, att detsamma
kan förslå för det under året nödvändiga underhållet, utan torde
ett öfverskridande icke kunna undvikas. Vore det belopp, hvarmed
öfverskridandet under nästlidna år ägt ruin, redan nu till siffran känd!,
skulle jag därför hos Eders Kungl. Maj:t hemställt, att framställning
måtte göras till innevarande års riksdag om bristens betäckande. Under
nuvarande förhållanden torde med denna hemställan böra uppskjutas till
nästa år.

De af mig sålunda omförmälda förhållanden gifva emellertid, äfven
om det torde vara möjligt att vid varfven kunna åstadkomma iakttagande
af större sparsamhet, vid handen, att det belopp, hvartill
underhållsanslaget för närvarande är upptaget, är otillräckligt. Det är
också tydligt, att den ökning af flottans materiel, som under de senaste
åren ägt rum, måste medföra en höjning af förevarande anslag, därest
icke materielens bestånd skall äfventyras. ■ Det torde vara nödvändigt
att tillse, att icke de med så störa kostnader anskaffade och för vårt

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

anslaget

sjökrigs skolan.

[6-]

116

försvar så viktiga stridsfartygen genom brist på medel till nödvändigt
underhåll förfaras.

För att Riksdagen redan vid beviljande af medel till ett nytt fartyg
skall äga kännedom om de framtida kostnaderna för dess underhåll
har jag redan nästlidna år iakttagit att vid framläggande af förslag
till ett fartygs byggande tillika omnämna den ökning af un d erhålls anslaget,
som fartygets tillkomst skulle medföra, och skall jag äfven i år
lämna dylika uppgifter i fråga om de fartyg, om hvilkas byggande jag
ärnar göra framställning.))

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 höja
reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll
från 1,685,000 kronor till 1,840.000 kronor, eller
med 155,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

7:o) Kungl. Magt har under punkten 6 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen dels att medgifva, att för lärare och öfrig personal
vid sjökrigsskolan måtte bestämmas följande löneförmåner att gälla från
och med år 1906:

för lektor: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,
3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor jämte tjänstgöringspenuingar
å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000
kronor;

att lektor skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;

att med ordinarie lektorsbefattning icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid sjökrigsskolan,
hvarjämte lektor icke må utöfva lärarverksamhet vid någon
privat läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan;

att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå för tiden från
och med september till och med april månad och utbetalas med eu

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

117

åttondedel i månaden under nämnda tid samt att tjänstgöringspenningar
icke få af tjänstens innehafvare uppbäras, under det han åtnjuter full
tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå till den, som förrättar
tjänsten;

att lektor, som af sjukdom hindras att sin befattning’ förrätta,
äger uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest, pröfvas skäligt;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må för lektor
äga rum efter förloppet af fem år, därest han under mer än fyra
femtedelar af den tjänstgöringstid, som erfordras för att vinna nämnda
uppflyttning, med nit och skicklighet bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt
uppdrag;

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk blir utnämnd till
lektor vid sjökrigsskolan och redan intjänat högre aflöning än lektors
begynnelseaflöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg
som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning blir lika
hög som den aflöning, lian senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där
adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning än den
han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad
honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades till
högre lönegrad;

att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre aflöningen icke
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att lektor, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af
aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att lektorer vid de allmänna läroverken, lärare vid högre lärarinneseminariet
och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid öfvergång
till sjökrigsskolan, för tillgodonjutande af aflöning i högre lönegrad
räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare
enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit stadgade;

att de i kung!, cirkulären den 1 juni 1877 och 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter utnämning till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

118

lektor vid sjökrigsskolan för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo deri tid, dock ej utöfver tre år, de med nit och skicklighet
deltagit i undervisningen vid universitetet, såvidt de vunnit behörighet
till anställning vid allmänt läroverk;

att det antal lönetursår, som ordinarie och extra ordinarie lärare
vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet
samt docenter vid universiteten och lärare vid enskilda läroverk
intjänat vid utgången af år 1904, äfvensom de motsvarande år,
som vikarierande lektor vid sjökrigsskolan då tjänstgjort, må honom
tillgodoräknas såsom lektor vid sjökrigsskolan;

att lektor skall äga att af kadetternas terminsafgifter årligen
erhålla ett hyresbidrag af 700 kronor;

att till lärare i icke militära ämnen, som ej är lektor, skall utgå
arfvode beräknadt för år efter 150 kronor för undervisningstimme enligt
fastställd undervisningsplan i veckan och till lärare i militära ämnen
dylikt arfvode efter 120 kronor för undervisningstimme i veckan;

att för adjutant (kadettofficer) och biträdande läraren i gymnastik
och vapenföring (kadettofficer) skall utgå ett årligt arfvode till hvardera
af 450 kronor;

att arfvodena till läkare, redogörare, portvakt och dräng eller
städerska höjas med i afrundade tal 15 procent af nu utgående arfvoden;

dels att medgifva, att Kung!. Maj:t af inflytande terminsafgifter,
Indika dock ej finge öfverskrida 75 kronor för hvarje ordinarie elev
skulle äga att, i den man tillfälliga parallellklasser blefve nödvändiga,
bestrida häraf orsakade extra kostnader;

dels att. godkänna stat för sjökrigsskolan af den lydelse, bilagan
n:o 8 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari
1905 utvisade;

dels och att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till sj©krigsskolan
från 33,540 kronor till 46,915 kronor eller med 13,375 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till undervisningsverken komma
att i sin helhet höjas från 71,890 kronor till 85,265 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i detta
ärende anfört följande:

. »Uti ä m bet s s kr i f vele e den 11 november nästlidna år har chefen för
sjökrigsskolan gjort framställning om förbättrade löner för lärarna vid
skolan.

Han bär därvid anfört, att sedan flera år tillbaka en reglering af
löneförmånerna för nämnda lärare och skolans lektorers likställande

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

119

med de allmänna läroverkens ansetts ensidigt och äfven tagits, under
ompröfning af såväl Eders Kung!. Maj:t som Riksdagen.

För närvarande åtnjöte dessa lärare löneförmåner dels från statsmedel
i egentlig mening dels från af kadetterna erlagda terminsafgifter;
lektor hade en begynna]seaflöning af 3,598 kronor samt hvart
femte år i 20 års tid arfvo destillök ning med 250 kronor, under detattöfriga
lärare hade fasta arfvoden af skiftande belopp. Lektor eller annan
lärare, som undervisade å kustartillerilinjen, hade dessutom härför arfvode,
beräknadt efter 100 kronor årligen för undervisningstimma i veckan.

Rätt till pension åtnjöte ingen.

Båda statsmakterna både till fullo insett och erkänt otillräckligheten
af de löneförmåner, som i den ordinarie staten för sjökrigsskolan
tillförsäkrades skolans lärare.

Redan i november 1880 hade skolans dåvarande lektorer ingifvit
eu skrift med anhållan om reglering och förbättring af sina lönevillkor
i syfte att blifva likställda med motsvarande tjänstemän vid statens
allmänna läroverk.

Eders Kung!. Maj:t både emellertid funnit, att den ifrågasatta regleringen
för sjökrigsskolan under afvaktan på en definitiv reglering af
de allmänna läroverkens löneförhållanden borde blifva tillfällig, och därför
till 1881 års riksdag aflåtit framställning om löneförbättring åt eu
del af lärarna vid sjö krigs skolan af inflytande förhöjda elevafgifter
intill 8,000 kronor årligen.

Riksdagen hade bifallit denna framställning så till vida att, därest
tillgångar härtill blefve beredda genom höjning af lärjungarnas utgifter
till högst 75 kronor för termin, sådan förbättring, tillsvidare och intill
dess slutlig reglering af sjökrigsskolans stat kunde varda fastställd,
skulle få inom ett belopp af 6,200 kronor årligen ifrågavarande lärare
efter Eders Kuugl. Maj:ts pröfning tilldelas.

År 1886 både lektorerna vid sjökrigsskolan åter anhållit att blifva
likställda med lektorerna vid statens allmänna läroverk med afseende
på såväl lönevillkor som andra förmåner såsom ålderstillägg, tjänstårsberäkning
och rätt till pension. De hade därvid åberopat, bland annat,
att lektor i Stockholm, efter år 1882 medgifven löneförbättring, både
en årsinkomst i l:a lönegraden af 3,600 kronor, — däri inberäknade
600 kronor hyresbidrag, — under det att inkomsten för eu lektor vid sjökrigsskolan
i l:a lönegraden endast uppginge till 3,000 kronor.

Uti en med anledning häraf gjord framställning till 1888 års riksdag
hade hemställts, dels att lektorerna vid sjökrigsskolan skulle likställas
i löneförmåner med lektorerna vid de allmänna läroverken, så att aflö -

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen i J :a lönegraden blefve bestämd till 3,600 kronor, dels att ålderstilläggen
skulle höjas från 250 till 500 kronor, dels slutligen att lika
rätt till tjänstårsberäkning och pension måtte blifva dem tillerkänd.
Medel härtill borde beredas genom höjning af sjökrigsskolans ordinarie
stat med 1,860 kronor samt genom anvisande af 1,300 kronor att utöfver
de år 1881 bestämda 6,200 kronor utgå af inflytande terminsafgifter.

Riksdagen hade dock endast på så sätt bifallit Eders Kung!. Maj:ts
proposition, att till den ifrågasatta löneförbättringen anvisats ytterligare
1,300 kronor af terminsafgifterna och ett extra anslag af 1,860 kronor
för år 1889. Detta senare anslag hade sedermera af hvarje riksdag
blifvit anvisadt. Framställningarna beträffande ålderstillägg, pension och
öfriga förmåner hade däremot af Riksdagen icke bifallits.

I detta ärende hade emellertid statsutskottet hemställt om afslag å
framställningen, därvid anförts, att förslaget enligt utskottets förmenande
icke borde tagas i betraktande annorledes än i sammanhang
med eller efter pröfning af den ännu olösta frågan om de allmänna
läroverkens omorganisation.

Genom beslutet hade emellertid lektors vid sjökrigsskolan begynnelselön
blifvit satt lika med lektors vid allmänt läroverk, hvarigenom
Riksdagen syntes i princip hafva ställt sig gillande beträffande det framhäfda
likställighetskrafvet.

Genom nådigt cirkulär af den 25 oktober 1901 hade chefen för
sjökrigsskolan anbefallts att inkomma med utredning, huruvida för tiden
efter 1902 ändringar i sjökrigsskolans lönestater kunde anses böra äga
rum. Med anledning häraf hade han inkommit med ett underdånigt
utlåtande, åtföljdt af förslag till ny stat för sjökrigsskolan, men hade
detta icke föranledt till någon åtgärd.

Sedan emellertid genom 1904 års riksdags beslut frågan om de
allmänna läroverkens omorganisation och regleringen af dess lärarpersonals
löneförmåner vunnit sin definitiva lösning, syntes tidpunkten vara
inne att äfven reglera sjökrigsskolans stat.

För behofvet af en lönereglering för lärarna vid sjökrigsskolan
syntes inga bevis nu behöfva förebringas. Tillfyllest torde vara att
erinra om de af Riksdagen under senare åren beviljade dyrtidstilläggen
samt att hänvisa till den uttömmande utredning beträffande lärarnas
vid de allmänna läroverken ekonomiska ställning, som i Eders Kung!.
Maj:ts proposition till 1904 års riksdag angående ändrad anordning af
rikets allmänna läroverk förebragts, och det erkännande af ett förefintligt
behof af lönereglering, som Riksdagen gifvit genom dess bevil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

jande. De civila lärarnas vid sjökrigsskolan ekonomiska ställning vore
i sina hufvuddrag densammma som nämnda lärares.

Han anhölle därför ånyo att få bringa spörsmålet om lönereglering
för sjökrigsskolans lärare under ompröfning.

Härvid hade han, hvad lektorerna anginge, låtit sig ledas af det
gamla, från alla håll mer eller mindre direkt såsom rättvist erkända
önskemålet, nämligen deras likställighet med de allmänna läroverkens
lektorer.

För behörighet till lektorstjänst vid sjökrigsskolan vore fullkomligt
samma kompetensvillkor fastställda som för behörighet till lektorstjänst
vid allmänt läroverk. Arten af den undervisningsskyldigliet, som ålåge
sjökrigsskolans lektorer, vore minst lika kräfvande som lektorernas vid
de allmänna läroverken, enär kurserna i skolans lägsta klass ungefärligen
motsvarade dem i de allmänna läroverkens femte klass och omfånget
af de kurser, som vid sjökrigsskolan genomginges, skulle vara
så afpassadt, att kadett, som genomgått alla landklasser, i de icke militära
ämnena besutte ett kunskapsmått, icke understigande det, som för
godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna läroverk fordrades. I själfva
verket uppfylldes vid sjökrigsskolan denna minimifordran så, att undervisningen
i flera ämnen gånge djupare än den, som bibringades abiturienterna
vid de allmänna läroverken.

Antalet undervisningstimmar per vecka uppginge i sjökrigsskolan
enligt fastställd undervisningsplan till 22 för tvenne lektorer samt
respektive 21, 20 och 19 för de öfriga Henne, d. v. s. alla utom en hade
samma antal, som stadgan för rikets allmänna läroverk föreskrefve för
lektor, som ej vore domkapitelsledamot.

Beträffande det hemarbete, som ålåge sjökrigsskolans lektorer för
rättande af kadetternas skriftliga arbeten, ställde sig saken sålunda,
att lektor i modersmålet och tyska hade 9 skriflag samt lektor i
matematik, i engelska och i franska hvar och en 6 skriflag. På grund
af såväl detta stora antal skriflag som den stora numerär, hvartill kadettkåren
vuxit under de senare åren, blefve ifrågavarande hemarbete för
sjökrigsskolans lektorer synnerligen betungandé. Och härvid vore att
märka, att någon minskning i undervisningstimmarnas antal, som stadgan
för rikets allmänna läroverk medgåfve på grund af drygare hemarbete
med rättande af lärjungarnas skriftliga uppsatser och hvaraf äfven
lektorer vid de allmänna läroverken komme i åtnjutande, ej komme
sjökrigsskolans lärare till del.

Läsårets längd sträckte sig vid sjökrigsskolan under höstterminen
från den 1 oktober t. o. in. den 19 december och under vårterminen från

Bill. till Riksd. Vrot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

den 15 januari till omkring- den'' 1 maj. Härtill lomme den till september
månad förlagda inträdesexamen, som under de två senaste åren
fortgått från den 1 i samma månad till omkring den 15, och under
hvilken de lärare, som hade att förrätta föreskrifna tentamina och
examina (af lektorerna vore endast en, nämligen lektorn i franska,
härifrån befriad), vore fullt sysselsatta. Läsårets längd vore alltså 18G
dagar eller, om inträdesexamen däri inberäknades med 14 dagar, inalles
200 dagar eller 28 1 i> läsveckor. Vid de allmänna läroverken vore
läsårets längd nu bestämd till 38 veckor, hvari påsk- och pingstferierna
vore inberäknade; härtill komme inträdespröfning före höstterminens
början, hvilken kräfde olika tid alltefter läroverkens storlek, men som
icke för någon lärare torde fordra mera än en half veckas tjänstgöring.

Om påskveckan frånräknades och inträdespröfningen inberäknades,
vore alltså läsårets längd vid de allmänna läroverken 37 Va veckor.
Pingstferierna vid de allmänna läroverken medgåfve samma arbetsledighet
som påskferierna för sjökrigsskolan, hvadan dessa ferier vid en jämförelse
mellan de båda slagen af läroanstalter kunde, de förra hvad
anginge de allmänna skolorna, de senare hvad anginge sjökrigsskolan,
lämnas ur räkningen. Härtill komme, att vid de allmänna läroverken
lärarna i de fyra högsta klasserna bereddes en ej obetydlig lättnad i
sitt arbete vid höstterminens början, därigenom att lärotiden i nämnda
klasser, så länge militäröfningarna påginge, kunde för lektor förkortas
med ända till 12 lästimmar i veckan. I utsikt vore äfven ställdt, (enligt
Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års riksdag) att för lindrande af
arbetet under själfva lärotiden vissa föreslagna åtgärder skulle vid de
allmänna läroverken vidtagas såsom meddelande för hela läroverket af
gemensam ledighet från undervisningen minst fyra, högst sex dagar
under läsåret m. m. Vid sjökrigsskolan förekomme inga stadgade ledigheter
från undervisningen.

Om läsåret sålunda vid de allmänna läroverken sträckte sig utöfver
en längre tidrymd än läsåret vid sjökrigsskolan, torde däremot arbetet
vid den senare bedrifvas med en motsvarande större intensitet, så att
den arbetsbörda, som under ett läsår ålåge en lektor vid sjökrigsskolan,
föga understege arbetsbördan för lektor vid allmänt läroverk.

Naturligt vore ock, att det vore synnerligen svårt för en lektor
vid sjökrigsskolan att på ett för sin ekonomi fördelaktigt sätt tillgodogöra
sig den tid, hvarmed läsåret vid sjökrigsskolan understege det vid
de allmänna läroverken.

Häraf framginge, att i afseende på kompetens icke någon skillnad
och beträffande undervisningstid, hemarbete Oberäknad!, icke någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

afsevärdare skillnad förefunnes mellan sjökrigsskolans lektorer och
lektorerna vid de allmänna läroverken. Hvad i öfrigt anginge
nämnda lärares uppgift, torde den att, i hvad på dem ankomme, utbilda
officerare för svenska flottan få anses så pass ansvarsfull och kräfvande
i jämförelse med uppgiften att förbereda för mogenhetsexamen, att
sjökrigsskolans lektorer i löneförmåner och däraf beroende social ställning
ej borde std efter lektorerna vid de allmänna läroverken, och
detta så mycket mindre som sjökrigsskolan dels, då förslag vore å
bane, att mariningeniörkadetter äfvenledes skulle där utbildas, måste
vara beredd på att äfven framdeles, såsom de senaste åren varit händelsen,
mottaga elever, som redan aflagt afgångsexamen från allmänt läroverk,
dels ock utbildade kadetter för kustartilleriet, hvilka samtliga måste
hafva aflagt sådan afgångsexamen.

Berättigandet af lektorernas vid sjökrigsskolan kraf framginge ock
af jämförelse med en annan kategori af lärare, nämligen lektorerna
vid högre lärarinneseminariet. För båda slagen af lektorer fordrades
samma kompetensvillkor, och, hvad tjänstgöringstiden anginge, framginge
af en lämnad redogörelse för nämnda seminarium att, under det
att lektorerna vid sjökrigsskolan hade att tjänstgöra två 22 veckotimmar,
saint de öfriga respektive 21, 20 och 19 veckotimmar, lektorerna
vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan
för flickor hade 15—17 timmars tjänstgöring i veckan och ett väsentligt
mindre antal skriflag. Läsårets längd kunde väsentligen jämställas
med den vid de allmänna läroverken.

Den önskade likställigheten med allmänna läroverkens lektorer
syntes jämväl påkallad ur synpunkten af sjökrigsskolans eget intresse.
Det borde nämligen vara lika begärligt för en dugande lärare att söka
sig till sjökrigsskolan som till allmänt läroverk, enär i annat fall sjökrigsskolan
endast torde kunna.påräkna som lärare sådana, som icke
med hopp om framgång kunde vid sådant täfla om platser; och likaså
borde lockelsen för en dugande förmåga att vid sjökrigsskolan kvarstå
vara lika stor som den att söka sig öfver till allmänt läroverk. Härvid
finge ej heller förbises, att de allmänna läroverken på en dugande
lärarkraft utöfvade en större dragning äfven på den grund, att möjligheten
att befordras till rektor där stode honom öppen, hvilken möjlighet
ej förefunnes för lektorerna vid sjökrigsskolan.

Rätt och billigt syntes sålunda vara, att lektorerna vid sjökrigsskolan i
afseende på ekonomiska villkor i allo likställdes med lektorerna vid de allmänna
läroverken och vid högre lärarinneseminariet. Förstnämnda lektorer
borde alltså tillerkännas samma begynnelseaflöning på stat som de senare

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

med förhöjningar på samma villkor å denna aflöning jämte pension å
allmänna indragningsstaten att utgå efter samma grunder.

Förutom sina löneförmåner från staten uppbure lektorerna vid de
allmänna läroverken i Stockholm ur kommunens kassa ett hyresbidrag
å 700 kronor årligen. Lektorerna vid högre lärarinneseminariet, som
tillika meddelade undervisning i normalskolan, erhöllo genom kungl. bref
den 11 januari 1898 en hyreshjälp af 600 kronor för år att utgå af
normalskoleelevernas afgifter. I oktober 1900 hade detta belopp höjts
till 700 kronor årligen till likhet med förstnämnda lektorers.

Den förut påvisade billigheten i yrkande på likställighet i afseende
på lönevillkor syntes jämväl fordra, att vid löneregleringen hänsyn
toges till äfven nu anförda förhållande. Nämnda hyresbidrag vore afsedt
att lämna godtgörelse för de väsentligen dyrare lefnadskostnaderna,
som rådde i hufvudstaden, jämförda med å andra orter. Skulle nu sjökrigsskolans
lektorer ej komma i åtnjutande af ett dylikt lönetillskott,
skulle de i realiteten blifva mindre gynnsamt ställda än lektorerna
såväl i Stockholm som ock i landsortsstäderna, där billigare prisförhållanden
vore gängse eller där i motsatt fall kommunerna träd! emellan
genom beviljande af hyresbidrag.

Att äfven Riksdagen ansett hänsyn böra tagas till det kommunala
bidraget, framginge däraf, att den nuvarande aflöningen i första lönegraden
af 3,600 kronor eller noga bestämdt 3,598 kronor år 1888
bestämts med hänsyn därtill, att lektorerna vid de allmänna läroverken
i Stockholm vid denna tid både att i första lönegraden uppbära 3,000
kronor af statsmedel och 600 kronor af kommunens kassa.

Ett belopp af 700 kronor, motsvarande kommunens hyresbidrag,
syntes därför utöfver ofvan nämnda löneförmåner böra, äfvenledes
under benämning hyresbidrag, tillkomma lektor vid sjökrigsskolan
men utgå, icke af statsmedel i egentlig mening, utan af kadetternas
terminsafgifter. Härför talade bland andra skäl det, att pensionsbeloppen
borde kunna på samma sätt beräknas för sjökrigsskolans och
de allmänna läroverkens lektorer.

De lärare vid sjökrigsskolan, som icke vore lektorer, intoge en
helt annan ställning än dessa.

Lektorerna vore fast anställda, de utnämndes af Eders Kungl. Maj:t
och erhölle kungl. fullmakt å sin befattning; öfriga lärare däremot förordnades
af chefen för sjöförsvarsdepartementet och finge i allmänhet
icke tjänstgöra vid skolan längre än 6 år.

Lektorernas anställning vore således grunden för deras ekonomiska
existens. Att vara lektor vore deras hufvuduppgift, för hvilken de, såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

nu vore fallet, borde hafva en viss fast aflöning, hvilken icke rönte inflytande
af jämkningar i undervisningsplanen och efter hvilken pensionsbeloppet
sedermera borde rätta sig.

De öfriga, på viss tid anställda lärarna syntes däremot rättvisligen
böra aflönas med belopp, beräknade efter en viss summa för undervisningstimme
i veckan och icke såsom nu med fasta arfvoden. Därmed
skulle vinnas, att de mindre rättvisa olikheter, som nu förefunnes i deras
aflöning, uppkomna därigenom att undervisningsplanen till följd af nya
läroämnens tillkomst och nödvändiga befunna ändringar i kursernas omfång
och fördelning på klasserna modifierats sedan tidpunkten för arfvodenas
bestämmande, alldeles bortfölle.

Att dessa olikheter i själfva verket vore högst betydliga, syntes
t. ex. däraf, att läraren i kristendom för närvarande i aflöning åtnjöte
ända till 260 kronor för veckotimme, under det att motsvarande belopp
för biträdande läraren i matematik uppginge till 120 kronor och för
läraren i navigation med tillhörande ämnen till omkring 95 kronor.
Viss aflöning för undervisningstimme i veckan läge till grund för gällande
stat vid sjökrigshögskolan och hade äfvenledes i viss mån blifvit
införd i sjökrigsskolan, i det att med kustartillerilinjens anordnande därstädes
Riksdagen för denna anvisat tilläggsarfvoden beräknade efter
100 kronor för veckotimme.

Om nu förordade princip lades till grund för aflönandet af de
lärare, som icke vore lektorer, syntes dock vid bestämmandet af beloppet
för veckotimme en skillnad böra göras mellan lärarna i de icke
militära ämnena och dem i de militära.

Dessa senare vore vanligen officerare på stat, hvadan aflöningen
vid skolan för dem mera vore att betrakta såsom ett tillägg till deras
öfriga löneförmåner, hvars berättigande läge däruti, att de för att göra
sig för lärarbefattningarna kompetenta underkastat sig drygt arbete
och kostnader af flera slag samt att lärarverksamheten, ofta bredvid
och i förening med annan militärtjänst, kräfde fortsatta studier och
hemarbete, Anförda förhållanden ägde däremot icke tillämpning på
lärarna i de icke militära ämnena, hvadan deras aflöning borde beräknas
efter en högre norm.

Att bestämma denna norm så, att den äfven för dessa lärare medförde
en mot de stegrade lefnadskostnaderna svarande, i allmänhet behöflig
förhöjning i godtgörelsen för arbetet, vore icke utan sina vanskligheter.

Det nu ingifna förslaget innebure för lektorerna en höjning
af deras utaf statsmedel utgående maximiaflöning från 4,600 till 6,000

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kronor. Rättvist syntes vara, att aflöningen för veckotimme för de
lärare, hvarom nu vore fråga, höjdes i motsvarande proportion. För
såvidt läraren i kristendom, hvilkens aflöning för timme vore abnormt hög,
på den grund att hans undervisningsskyldighet sedan år 1876 nedgått
från 8 till 8 timmar, under det att arfvodet endast minskats från 960
till 780 kronor, lämnades ur räkningen, vore maximibeloppet af den
nu utgående aflöningen 140 kronor för timme. Om aflöningen för
timme således höjdes till ett belopp sådant, att förhållandet mellan 14Ö
och detta belopp blefve lika det mellan 4,600 och 6,000, skulle nämnda
aflöning komma att uppgå till 182 kronor 61 öre, som torde kunna afrundas
till 185 kronor.

Hvad beträffade lärarna i de militära ämnena föresloges, att aflöningen
för veckotimme för dem bestämdes till 150 kronor.

Med principen aflöning för veckotimme och med förordnande tills
vidare till en tjänst, som i allmänhet icke finge behållas mer än i 6 år,
syntes rätten till ålderstillägg vara oförenlig. Alltså borde arfvodeseller
ålderstillägg bortfalla för alla, som icke vore lektorer.

Visst belopp för veckotimme läte sig svårligen använda som beräkningsgrund
för arfvode för undervisning meddelad ombord, där man
till följd af en mångfald störande omständigheter icke kunde följa bestämd
undervisningsplan. Förhållandena hade, sedan dessa arfvoden uppförts
i staten, väsentligen ändrats, därigenom att kadetterna i de ämnen,
för hvilka arfvodena vore afsedda, undervisades icke längre å ett utan
å flera fartyg. För att biträda vid kadetternas undervisning ombord
kommenderades därför årligen ett visst antal extra kadettofficerare, ett
förhållande, som komme att fortfara. I hvarje af dessa ämnen lämnades
således ombord undervisning af flera officerare, af hvilka dock blott eu,
ordinarie kadettofficer eller navigationslärare, åtnjöte arfvode, under
det att de andra för samma arbete icke vore särskiklt aflönade. Till
denna omständighet komme, att lärarna i navigation vid sjökrigsskolan,
af hvilka hufvudläraren åtnjöte nu omhandlade arfvode i sjömätning och
förtoningsteckning och den biträdande det i navigation vid skolan ombord,
genom den nu föreslagna regleringen skulle blifva så tillgodosedda
för sin undervisningsskyldighet i land, att dessa arfvoden icke längre
kunde anses befogade.

Med fästadt afseende på den förbättrade aflöning, äfven på sjön,
som kommit sjöofficerarna till godo genom 1902 års riksdagsbeslut angående
löneregleringen för flottan, tvekade chefen för sjökrigsskolan
icke att, för att undgå de antydda ojämnheterna i aflöningen, som till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

äfventyra skulle kunna förefalla orättvisa, föreslå, att arfvodena för undervisning
ombord helt och hållet skulle bortfalla.

I enlighet med nådiga stadgan för sjö krigsskolan skulle kadettofficerarna
af kung! flottan enligt chefens för sjökrigsskolan bestämmande
undervisa i tackling och skeppsmanöver, reglementen, krigs- och
sjölagar å sjöofficerslinjen samt tjänstgöra såsom biträdande lärare i
navigation. En skulle äfven förrätta adjutanttjänst hos chefen och
hafva vård om skolans bibliotek.

Dessa kadettofficerares'' antal vore i stadgan bestämdt till 4. Nu
utginge arfvoden å stat endast till tre, nämligen till den, som undervisade
i tackling och skeppsmanöver, till läraren i reglementen, krigsoch
sjölagar, samt till biträdande läraren i navigation.

Borttoges arfvodet för undervisning i tackling och skeppsmanöver,
skulle af de fyra ordinarie kadettofficerna endast två kunna få någon
aflöning såsom lärare. På detta håll blefve således en olikhet att utjämna.
Den princip, som förut varit rådande, att de viktiga platserna som
kadettofficerare vid sjökrigsskolan borde förenas med en viss ekonomisk
fördel för att göras begärligare, syntes nämligen böra bibehållas.

Detta läte sig göra genom att tillerkänna adjutanten ett visst fast
arfvode samt tillika afse ett dylikt för en biträdande lärare i gymnastik
och vapenföring, hvartill då skulle utses en kadettofficer. Ett arfvode
för adjutanten syntes numera, sedan skolans elevantal på de senare
åren betydligt vuxit, vara af behofvet påkalladt, ty adjutantens göromål
hade därigenom vuxit så, att de vissa tider kräfde ett ansträngdt
hemarbete. För adjutanten vid krigsskolan å Karlberg vore ett arfvode
af icke mindre än 1,200 kronor uppfördt å stat.

Behofvet af en biträdande lärare i gymnastik och vapenföring
hade länge varit erkändt. För den skull hade också för den kadettofficer,
som chefen därtill beordrat, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet
skrifvelse den 7 december 1883 afsetts ett årligt arfvode af
250 kronor från anslaget till extra undervisning. Med det ökade elevantalet
vore dennes biträde oumbärligt.

Summan af de nu befintliga arfvodena vid skolan ombord hade
uppgått till 900 kronor. Detta belopp syntes böra delas i tvenne fasta
arfvoden å hvartdera 450 kronor att utgå det ena till den kadettofficer,
som af chefen beordrades till adjutant, och det andra till biträdande
läraren i gymnastik och vapenföring, denne också kadettofficer.

Beträffande vid sjökrigsskolan anställd »öfrig personal», nämligen
läkare, redogörare, vaktmästare, portvakt och dräng (eller städerska)
föresloges, att deras arfvoden höjdes med 15 procent af nuvarande be -

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lopp, på grund af det afsevärdt ökade arbete, som med sjökrigsskolans
ökade elevantal blefve denna personal ålagdt.

På de grunder, som sålunda blifvit utvecklade, både chefen för
sjökrigsskolan utarbetat förslag till stat för sjökrigsskolan.

Det i sjökrigsskolans nuvarande stat upptagna beloppet af 3,000
kronor för arfvoden till undervisningen å kustartillerilinjen hade naturligen
däri bortfallit.

Då det läte sig tänka, att undervisningsplanen så modifierades, att
en eller annan timme öfverfördes från lektor till annan lärare, militär
eller icke militär, och tvärtom eller byttes icke-lektorer emellan, med
den påföljd, att de i staten upptagna summorna för de per timme
aflönade icke-lektorerna komrne att växla, hade han föreslagit, att rätt
skulle blifva chefen förbehållen att med det till 2,000 kronor höjda anslaget
för extra undervisning göra möjligen erforderliga utjämningar.

Arfvodena för »öfrig personal» vore upptagna i afrundade summor.

Uti förslaget till stat hade tillfogats en anmärkning för att tillförsäkra
officer vid flottan full dagaflöning.

Med antagande af den sålunda föreslagna staten skulle bortfalla
såväl det belopp af 1,860 kronor, hvilket sedan år 1888 årligen af Riksdagen
beviljats i form af extra anslag till fördelning mellan sjökrigsskolans
lektorer, som det belopp å 7,500 kronor, uppfördt i särskild
stat, hvilket på grund af Riksdagens skrivelser af åren 1881 och 1888
af kadetternas terminsafgifter utginge till tillfällig löneförbättring åt
lärarna i afvaktan på lönereglering.

Däremot tillkomme af terminsafgifter 3,500 kronor till hyresbidrag
åt lektorerna.

Således skulle det för lärarnas aflöning af terminsafgifterna behöfliga
belopp efter genomförande af regleringen i fråga komma att med
4,000 kronor understiga det nu utgående.

Ått på denna grund nedsätta terminsafgifternas storlek syntes
emellertid för närvarande ingalunda vara att förorda, ty med de stora
kraf, som nu och inom närmaste framtid komme att ställas på sjökrigsskolan
för att fylla redan befintliga vakanser inom sjöofficerskåren,
och det alltjämt växande behofvet af sjöofficerare blefve troligen nödvändigt
att en tid framåt bibehålla sjökadettkåren vid en numerär föga
understigande den nuvarande, till hvilken den blifvit uppbringad dels
genom antagande af såsom extra-kadetter utbildade ynglingar i skolans
4:de sjö- och Öde landklass, dels genom att, så långt utrymmet medgift,
öka de kontingenter, som sedan år 1901 intagits i skolans l:a
klass. Antalet i de högre klasserna hade vid extra-kadetternas anta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

gande stigit så, att parallellklasser måst anordnas. Medel härtill hade
förefunnits i härför afsedda, af extra-kadetterna jämlikt Eders Kungl.
Maj:ts kungörelse den 15 februari 1901 rörande extra-kadetters antagning
och utbildning erlagda terminsafgifter af 150 kronor. År 1905
torde fjärde klassens fördelning i parallellklasser blifva nödvändig, ehuru
den icke förstärkts med extra-kadetter. Därför erforderliga utgifter
kunde icke bestridas af det under »diverse utgifter» i staten ingående
anslaget till extra undervisning och vikariatsersättning, enär kostnaderna
för en parallellklass icke syntes böra sättas under 4,000 kronor.

Äfven de ordinarie terminsafgifterna borde härvid få komma till
användning-.

Så länge icke frågan om Stockholms stations förflyttning vunnit
sin lösning, torde en utvidgning af sjökrigsskolans nuvarande lokal icke
vara att emotse, hvarför, med afseende fästadt på de befintliga och
kommande krafven på sjökrigsskolan, möjligheten att sjökrigsskolan
nödgades hyra tilläggslokaler icke vore utesluten. Detta skulle ställa
sådana fordringar på skolans expensmedel, att terminsafgifterna, som
utfyllde dessa, äfven af denna orsak icke borde förminskas.

Några billighetsskäl syntes icke kunna förebringas för att nedbringa
terminsafgifterna, så länge de för skolans ändamål vore behöfliga,
helst då, enligt 1904 års riksdagsbeslut rörande de allmänna
läroverken, sådana där skulle utgå och om i betraktande t oges, att sjökadett,
som efter slutad kurs i sjökrigsskolan blefve utnämnd till officer
vid flottan, numera hade sin utkomst vid en ålder, då de af hans jämnåriga,
som vid universitet eller andra läroanstalter beredde sig för statens
tjänst, ännu för sitt arbete hade hufvudsakligen utgifter.

Härvid borde icke heller glömmas, att sjökadetterna under sommarmånaderna
hade fritt kosthåll ombord.

Chefen för sjökrigsskolan har härjämte, i anslutning till hvad af
honom sålunda anförts, hemställt, att framställning måtte göras till
nästkommande Riksdag i de af honom sålunda angifna syften.

Marinförvaltningen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har förklarat
sig intet hafva att erinra vid det framställda förslaget.

I detta sammanhang anhåller jag att få erinra därom, att, såsom
jag redan anfört med anledning af frågan om en omorganisation af
mariningenjörstaten, de för afgifvande af utlåtande i denna fråga tillkallade
sakkunnige föreslagit, att de blifvande ingenjörerna vid mariningenjörkåren
eller dess reserv skulle, bland annat, under ett läsår åtnjuta
undervisning i sjökrigsskolan. De sakkunniges åsikt i denna fråga
har jag redan förklarat mig till fullo dela.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 J/d. 6 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

130

Kostnaderna för mariningenjörkadetternas undervisning hafva af do
sakkunnige beräknats till desamma som för kustartillerikadetterna eller
till 3,700 kronor om året.

Då det för beräknande af berörda kostnader syntes vara nödigt att
upprätta en studieplan, enligt hvilken undervisningen af marin ingen jörkadetterna
borde meddelas, anmodade jag genom ämbetsskrifvelse den
11 november 1904 chefen för sjökrigsskolan att upprätta ett förslag till
dylik studieplan och i sammanhang därmed inkomma med uppgift å
kostnaderna för undervisningen enligt densamma för hvarje år äfvensom
för den del af år 1906, under hvilken ifrågavarande undervisning
enligt de sakkunniges förslag skulle meddelas.

Med ämbetsskrifvelse den 16 i sistnämnda månad har bemälde chef
inkommit med en dylik studieplan.

I fråga om kostnaderna har han därvid anfört, att med fasthållande
af de principer, från hvilka han utgått i sin nämnda skrifvelse den 11
november 1904, skulle särskild aflöning för mariningenjörkadetternas undervisning
endast erfordras för 10 timmar i veckan eller för undervisning
i vapenlära 4 timmar, i reglementen, krigs- och sjölagar 2 timmar
samt i praktisk tillämpning af skeppsbyggeri och ångmaskinlära 4
timmar. Ersättning för undervisningen i vapenlära och reglementen
borde utgå efter den redan angifna normen af 150 kronor för undervisningstimme
i veckan, hvaremot i fråga om den praktiska tillämpningen
af skeppsbyggeri och ångmaskinlära denna norm vore för hög
och borde ersättningen utgå med 100 kronor för veckotimme.

Med en mariningenjörlinjes upprättande borde äfven sjökrigsskolans
stat ökas med dels för extra undervisning 100 kronor dels för
expenser 300 kronor.

Ökningen för helt år skulle således utgöra, för arfvode efter 150
kronor för 6 undervisningstimmar i veckan för lärare i militära ämnen
900 kronor, för arfvode efter 100 kronor för ungefär 4 undervisningstimmar
i praktiska tillämpningsämnen 400 kronor samt för extra undervisning
och expenser likaledes 400 kronor eller tillhopa 1,700 kronor.

För år 1906 skulle, då arfvodena utbetalades månadsvis och af läsårets
7 månader endast 3 infölle under nämnda år, ökningen blifva endast
728 kronor.

Såsom af chefen för sjökrigsskolan blifvit framhållet, har pröfningen
af frågan om en på ordinarie stat uppförd löneförbättring åt sjökrigsskolans
lärare hitintills uppskjutits, till dess lärarna vid de allmänna
läroverken fått sina löner reglerade. Då emellertid detta nu skett, synes

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

anledning icke förefinnas att längre fördröja afgörandet af frågan om
förstnämnda lönereglering.

Yäl liade den af chefen för sjökrigsskolan omförmälda, af honom på
grund af nådiga cirkuläret den 25 oktober 1901 ingifna framställningen
om ändring i sjökrigsskolans lönestat blifvit öfverlämnad till kommittén för
afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden, men har Eders Kungl. Maj:t
den 10 nästlidna december med hänsyn därtill, att, sedan lärarnas vid de
allmänna läroverken löneförmåner numera blifvit reglerade, en dylik reglering
jämväl syntes snarast möjligt böra ske beträffande lärarnas vid sjökrigsskolan
löner, och då nämnda kommitté till följd af andra göromål icke
medhunnit och ej heller under den närmaste tiden kunde medhinna att
i nämnda fråga afgifva yttrande samt enär pröfningen af densamma
icke vore af beskaffenhet att ovillkorligen äga sammanhang med de frågor
angående ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, som hufvudsakligen
blifvit till kommittén hänskjuta, befriat densamma från uppdraget
att afgifva yttrande öfver förevarande fråga.

Hvad först beträffar chefens för sjökrigsskolan framställning i
fråga om förbättrade löneförmåner för skolans lektorer, synas dessa,
på sätt han föreslagit, höra likställas med lektorerna vid de allmänna
läroverken. Väl må det vara sant, att läseåret icke omfatta lika lång
tid vid sjökrigsskolan som vid de allmänna läroverken, men dels torde
det, såsom ock chefen för skolan påpekat, vara svårt för en lektor vid
sjökrigsskolan att under den tid, han erhåller längre ledighet än andra
lektorer, förskaffa sig något inkomstbringande arbete och dels skulle
säkerligen följden af lägre löneförmåner vid förevarande skola i jämförelse
med andra blifva, att skolan erhölle icke fullt lika goda iärarkrafter
som de öfriga. Med hänsyn till de stora fordringar, som måste
ställas på en sjöofficer, bör denne emellertid erhålla den bästa möjliga
utbildning och således ingalunda sämre lärare än andra.

Chefens för sjökrigsskolan framställning i hvad den afser förbättrade
löneförmåner för skolans lektorer synes mig därför i allo böra
vinna bifall. I sammanhang härmed torde emellertid den redan nu såsom
villkor för uppbärande af visst lönetillägg meddelade bestämmelsen,
att lärarna vid skolan icke må utöfva lärarverksamhet vid någon privat
läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan, böra gälla såsom förbud för skolans
lektorer.

Förslaget om pension för lektorerna torde få blifva föremål för
särskild framställning.

I fråga om regleringen af löneförmånerna för andra civila lärare

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

vid skolan än lektorer innefattar chefens för skolan förslag en framställning
om förhöjning af den nu till dessa lärare i medeltal utgående
ersättningen af ungefär 1-10 kronor för veckotimme till 185 kronor.

En så stor förhöjning af nämnda löneförmåner synes mig emellertid
icke böra ifrågasättas. Medeltalet af ifrågavarande löner utgör
för närvarande ungefär 140 kronor för veckotimme, men härtill kommer,
att några af dessa lärare under de senaste åren åtnjutit dyrtidstillägg,
hvadan, om nu aflöningen sattes lägre än till 150 kronor för
veckotimme, en del af dem skulle erhålla afsevärdt mindre än de
under senaste åren uppburit. Högre än till 150 kronor för veckotimme
synes emellertid icke förevarande aflöning böra bestämmas. Det. är visserligen
att märka, att ifrågavarande lärare, som äfven meddela undervisning
i de högre klasserna i sjökrigsskolan, icke böra jämföras med
extra lärarna i de allmänna läroverken, hvilka hufvudsakligen torde
undervisa i dessa läroverks lägre klasser, men då dessa senare endast
aflönas med 100 kronor för veckotimme, synes den skillnad, som sålunda
skulle uppkomma i aflöning mellan dessa och ifrågavarande lärare i sjökrigsskolan
eller 50 kronor för veckotimme, vara tillräcklig för att motsvara
de högre fordringar, som måste ställas å de sistnämnda. I likhet
med chefen för sjökrigsskolan anser jag därjämte, att till vinnande af
en rättvisare fördelning af det nu till ifrågavarande lärare utgående beloppet
bestämmelse bör meddelas om, att aflöningen till dem alla skall
utgå efter 150 kronor för veckotimme. Genom eu dylik bestämmelse
kommer staten att vid jämförelse med de nu utgående aflöningarna och
med inberäkning af nu utgående dyrtidstillägg icke att ökas med mer
än 74 kronor.

Jämväl i fråga om de militära lärarna har chefen för sjökrigsskolan
föreslagit en förhöjning af de nu utgående arfvodena. Icke
heller detta förslag kan jag biträda. I medeltal utgår ersättningen till
dessa lärare för närvarande efter ungefär 120 kronor för veckotimme.
Detta belopp synes mig icke böra öfverskridas. Däremot delar jag
nämnda chefs åsikt att, till vinnande af en rättvisare fördelning af
aflöningsbeloppet, detsamma jämväl i fråga om dessa lärare bör utgå
efter detta medeltalsbelopp till dem samtliga. Vinner denna min hemställan
bifall, kommer icke heller i detta afseende det för ifrågavarande
aflöning nu utgående beloppet att öfverskridas med mer än det belopp,
som uppkommer till följd däraf att medeltalsbeloppet icke fullt uppgår
till 120 kronor, eller med 140 kronor.

Förslaget om att arfvodena för undervisning ombord skola bortfalla
och att det nu i sådant afseende utgående beloppet, 900 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

skall fördelas mellan de två kadettofficerare, Indika eljest icke skulle
erhålla något arfvode, finner jag däremot böra bifallas.

Mot den föreslagna löneförhöjningen till dem, som i nu gällande
stat äro upptagna under rubriken »öfrig personal», har jag icke annat
att erinra, än att, då skolans vaktmästare redan nu åtnjuter en aflöning
af 800 kronor jämte fri bostad, anledning icke synes föreligga att vidtaga
höjning af detta belopp.

Förslaget att öka anslaget till extra undervisning med 1,000 kronor
finner jag mig böi’a biträda.

Slutligen finner jag, lika med chefen för sjökrigsskolan, medgifvande
böra utverkas att få använda terminsafgifter af elever vid skolan till
bekostande af parallellklasser, därest det skalle befinnas nödvändigt att
inrätta sådana. Med det stora elevantal, som under de närmaste åren
torde erfordras vid skolan för att kunna fylla officersbehofvet, lärer det
för undervisningens behöriga skötande blifva nödvändigt att understundom
dela någon eller några af skolans klasser i två. Det ökade
arbete för skolans lärare, som häraf varder eu följd, måste naturligen
medföra ökade arfvoden i enlighet med den af mig redan angifva
beräkningsgrunden. I öfverensstämmelse härmed böra emellertid skolans
lektorer icke äga rätt till dylik godtgörelse, enär de utan dylik rätt
böra vara underkastade den ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan
varda stadgad. För öfrig» lärares aflönande erfordras däremot medel.
Då likväl anordnandet af parallellklasser synes behöfva blifva endast af
tillfällig natur, torde det vara lämpligt att, såsom föreslaget blifvit,
till berörda kostnaders betäckande anlita elevernas terminsafgifter. I
sammanhang härmed torde dock höra stadgas, att dessa icke må för
ordinarie elev höjas utöfver det nu utgående beloppet åt 75 kronor för
termin.

Med afseende å hvad chefen för sjökrigsskolan yttrat i fråga om
kostnaderna för de föreslagna mariningenjörkadetterna har jag icke
annat att erinra än att, då, enligt min åsikt, de militära lärarna icke
böra erhålla mer än 120 kronor för veckotimme, det af bemälde chef
upptagna beloppet af 900 kronor till dessa lärare bör nedsättas till
720 kronor, i följd hvaraf det för år 1906 i anledning af undervisningen
åt mariningenjörkadetterna erforderliga beloppet uppgår till allenast
650 kronor.» »

Under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t i nionde punkten föreslagit,
att Riksdagen, under förutsättning af bifall till det under femte

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

liufvndtiteln framlagda förslaget om förbättrade löneförmåner för lektorerna
vid sjökrigsskolan, måtte medgifva

a) att lektor vid sjökrigsskolan, som ingår på den nya lönestaten
eller som utnämnes, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva
rättighet och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår
med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl.
Maj:t dock obetaget att låta med afskedet. anstå, därest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna;

b) att pensionsbeloppet skall utgöra oafkortad lön;

c) att lektor skall vid inträde å den nya lönestaten vara skyldig
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som
kunna varda stadgade; samt

d) att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å lektors löneförmåner skall
för en hvar afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

i första lönegraden .......................................... 100 kronor

i andra » ......................................... 115 »

i tredje » 130 »

i fjärde » 145 »

i femte » 160 »

Då detta förslag i vissa fall innebär vilkor för ifrågavarande lärares
uppförande å den nya lönestaten, har utskottet till behandling företagit
förslaget i sammanhang med nu föreliggande löneregleringsfråga.

I detta ämne har chefen för sjöförsvarsdepartementet till förut
åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Vid fråga om reglerandet af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1906 har jag redan förut denna dag hemställt, att
Eders Kungl. Maj;t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva förbättrade
löneförmåner för lärarna vid sjökrigsskolan. Jag har därvid lämnat
en redogörelse för en af chefen för sjökrigsskolan aflåten ämbetsskrifvelse
af den 11 november nästlidna år, såvidt densamma rörde nämnda löneförbättring,
samt tillika omförmält, att bemälde chef, då lektorerna vid
sjökrigsskolan i afseende på ekonomiska villkor borde i allo likställas
med lektorerna vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet,
ansett, att förstnämnda lektorer borde tillerkännas pension å
allmänna indragningsstaten att utgå efter samma grunder somför de senare.
Därvid har jag emellertid erinrat, att förslaget om pension föi sjökrigsskolans
lektorer syntes böra blifva föremål för särskild framställning.

I enlighet härmed anhåller jag nu att få redogöra för bemälde
chefs skrifvelse i hvad den afser nämnda pensionsfråga.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

Han har därvid erinrat, hurusom för närvarande lektorerna vid
sjökrigsskolan icke åtnjöte rätt till pension.

Redan år 1886 hade emellertid lektorerna vid sjökrigsskolan anhållit
att blifva likställda med lektorerna vid statens allmänna läroverk
med afseende å, bland annat, jämväl rätt till pension och i en med
anledning häraf gjord framställning till 1888 års riksdag hade hemstältts,
att sådan rätt måtte blifva dem tillerkänd. Denna framställning hade
dock icke blifvit af Riksdagen bifallen. Vid ärendets behandling hade
statsutskottet anfört, att förslaget icke syntes böra tagas i betraktande
annorledes än i sammanhang med eller efter pröfning af den ännu
olösta frågan om de allmänna läroverkens omorganisation.

Frågan om pensionsrätten hade emellertid år 1898 ånyo dragits
under Riksdagens pröfning. I nådig proposition till denna riksdag hade
nämligen, sedan fyra lektorer vid sjö krigsskolan till Eders Kungl. Maj:t
inlämnat en af chefen för skolan tillstyrkt skrifvelse om rätt för de
ordinarie lärarna till pension från allmänna indragningsstaten enligt
samma grunder som motsvarande tjänstemän vid de allmänna läroverken,
hemställts, att sådan rätt måtte varda dem beviljad.

Dessförinnan hade statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande, hvari ämbetsverket förklarat sig icke kunna finna någon
giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anställda lektorerna
skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats
såväl deras vederlikar vid do allmänna läroverken som öfverliufvudtaget
alla andra med dem jämförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter
såsom t. ex. navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers tekniska
läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska institutet och
veterinärinstitutet m. fl., hvarför statskontoret, under erinran att frågan
om lektorernas vid sjökrigsskolan rätt till pension icke syntes behöfva
ställas i något direkt beroende af löneregleringsfrågan, tillstyrkt nådig
proposition af hufvudsakligen samma innehåll som den till 1888 års
riksdag afgifna

Riksdagen hade emellertid vidhållit sin år 1888 uttalade åsikt,
att lönereglering och pensionering för sjökrigsskolans lektorer borde
vara beroende af frågan om lönereglering för de allmänna läroverkens
lärare och hade ej bifallit Eders Kungi. Maj:ts framställning.

Sedan emellertid genom 1904 års riksdags beslut frågan om de
allmänna läroverkens omorganisation och regleringen af dess lärarpersonals
löneförmåner vunnit sin definitiva lösning, syntes tidpunkten
vara inne att äfven reglera sjökrigsskolans stat.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för sjökrigsskolan både därför nu velat ånyo bringa spörsmålet
om lönereglering för skolans lärare under ompröfning och i
sammanhang därmed frågan om pension för dess lektorer, därvid han,
hvad lektorerna anginge, låtit sig ledas af det gamla, från alla håll
mer eller mindre direkt såsom rättvist erkända Önskemålet, nämligen
deras likställighet med de allmänna läroverkens lektorer.

Efter att därefter hafva lämnat en redogörelse för de för lektorerna
vid skolan fastställda kompetensvillkor, deras undervisningsskyldighet
m. in., hvilken redogörelse blifvit af mig återgifven i min förut omförmälda
underdåniga framställning om förbättrade löner för lärarna vid
sjökrigsskolan, bär chefen för skolan hemställt, att framställning måtte
göras till nästkommande riksdag såväl i nyssnämnda lönefråga som i
fråga om pension för lektorerna; och har han i dessa hänseenden
j ämväl afgifvit förslag.

Detta förslag har, i hvad detsamma afser nu föreliggande pensionsfråga,
affattats i öfverensstämmelse med de för lärare vid de allmänna
läroverken numera gällande nya pensionsbestämmelser med undantag
dock däraf, att, enligt förslaget, ifrågavarande lektorer skulle vara skyldiga
att afgå vid 65 lefnadsår och 35 tjänstår utan att kunna erhålla tillstånd
att få i tjänsten kvarstå.

Marinförvaltningen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har förklarat
sig intet hafva att erinra vid det sålunda framställda förslaget.

Sedermera har statskontoret den 15 december 1904 afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet i hvad detsamma afser pensionering af lärarna
vid sjökrigsskolan.

Statskontoret har därvid anfört, att likasom de för lektorerna vid
sjökrigsskolan föreslagna aflöningsförmånerna, för såvidt de bestöde i
lön och tjänstgöringspenningar, vore detsamma, som blifvit genom nådiga
kungörelsen den 27 augusti 1904 fastställda för lektorerna vid rikets
allmänna läroverk, så anslöte sig de utaf chefen för sjökrigsskolan föreslagna
pensionsbestämmelserna i allo till hvad, som genom nyssberörda
nådiga kungörelse blifvit i sådant afseende stadgadt beträffande lektorerna
vid de allmänna läroverken, dock ätt den sistnämnda lektorer eventuellt
tillkommande förmånen att kunna få efter uppnådd pensionsålder i
tjänsten kvarstå uteslutits.

I fråga om beredande af pensionsrätt åt de vid sjökrigsskolan
anställda lektorerna hade, såsom jämväl i skolchefens framställning
erinrats, statskontoret tidigare, eller år 1897, haft tillfälle att yttra sig
och hade då tillstyrkt, att dessa lektorer måtte förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension enligt samma grunder,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

137

som då vore eller sedermera kunde blifva bestämda för deras vederlikar
vid de allmänna läroverken. Nu förevarande förslag till pensionsreglering
innebure, såsom redan påpekats, att göra sjökrigsskolans
lektorer i pensionshänseende likställda med lektorerna vid de allmänna
läroverken; och då detta fortfarande syntes statskontoret vara en riktig
lösning af frågan, hade statskontoret alltså funnit sig böra understödja
skolchefens förslag, i hvad detsamma utgjorde föremål för yttrande af
ämbetsverket.

Såsom jag redan framhållit i min underdåniga framställning under
femte hufvudtiteln i fråga om förbättrade löneförmåner för sjökrigsskolans
lärare, synas skolans lektorer i lönehänseende höra likställas
med lektorerna vid de allmänna läroverken. För att likställigheten
måtte blifva fullständig — och skolans intresse att erhålla lika göda
lärarkrafter som de allmänna läroverken synes mig kräfva detta — torde
emellertid lektorerna vid sjökrigsskolan jämväl i pensionshänseende böra
komma i åtnjutande af samma förmåner som de allmänna läroverkens
lektorer. Ett eftergifvande af detta likställighetskraf i. något hänseende,
och icke minst i fråga om pension, synes mig icke kunna äga rum
utan att sjökrigsskolan utsättes för fara för att icke kunna meddela
lika god undervisning som de allmänna läroverken.

1 öfverensstämmelse med denna min åsikt torde äfven lektor vid
sjökrigsskolan böra kunna medgifvas att efter uppnådda 65 lefnadsår
och 35 tjänstår få i sin tjänst kvarstå, därest och så länge han pröfvas
i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Då chefens för sjö krigsskolan förslag uti förevarande hänseende
i öfrigt är affattadt i full öfverensstämmelse med hvad som redan gäller
för lektorer vid de allmänna läroverken, har jag mot detsamma icke
eljest något att erinra.))

Ehuru läsårets längd vid sjökrigsskolan icke oväsentligt, nämligen
med nära 10 veckor, understiger längden af läsåret vid de allmänna
läroverken, har utskottet ansett sig böra i hufvudsak biträda Kungl.
Maj:ts nu förevarande framställningar om reglering af lärarnes vid sjökrigsskolan
aflöning®- och pensionsförmåner hvilka framställningar hvad
lektorerna angå, afse dessas likställighet med de allmänna läroverkens
lektorer.

Utskottet anser dock det för lektorerna vid sjökrigsskolan föreslagna
hyresbidraget af 700 kronor, att utgå'', af kadetternas terminsafgifter,
icke böra ifrågakomma då, enligt den af Riksdagen faststälda stat
för elementarlärarne, lektorer icke beviljats hyresbidrag af statsmedel.

Bill. till Tt-iksrl. Prof. 1905. i Sami. 1 Afä. 6 Ha/t. 18

Utskottets

yttrande.

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande den såsom villkor för åtnjutande af aflöning å sjökrigsskolans
stat intagna bestämmelsen därom att, förutom tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning
må med tjänst å ifrågavarande stat förenas, med mindre den
anses icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid sjökrigsskolan,
har utskottet ansett det böra framhållas, att i detta sammanhang
uttrycket »annan tjänstebefattning)) bör anses i sig inbegripa
hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt uppdrag,
som af bolag lämnas.

Vid bifall till hvad utskottet under punkten l:o) af detta utlåtande
föreslagit ifråga om mariningenjörelevernas utbildning bör ur den föreslagna
staten för sjökrigsskolan utgå vissa däri upptagna kostnader
för undervisning å mariningenjörlinjen och i anledning däraf statens
slutsumma minskas med 650 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i
öfrigt under ifrågavarande punkt af föreliggande hufvudtitel föreslagit
och jemväl anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts omförmälda förslag i
punkt 9 af tionde hufvudtiteln, får alltså hemställa, I.

I. att Riksdagen må medgifva, att för lärare och
öfrig personal vid sjökrigsskolan må bestämmas följande
löneförmåner att gälla från och med år 1906:

a) för lektor: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor,
2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor,
5) 4,000 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive
1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

b) att lektor skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som kan varda stadgad;

c) att med ordinarie lektorsbefattning icke må
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med
mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen
vid sjökrigsskolan, hvarjämte lektor icke må utöfva
lärareverksamhet vid någon privat läroanstalt för inträde
i sjökrigsskolan;

d) att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå
för tiden från och med september till och med april
månad och utbetalas med en åttondel i månaden under

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

nämnda tid samt att tjänstgöringspenningar icke få
af tjänstens innehafvare uppbäras, under det han åtnjuter
full tjänstledighet, utan skola för denna tid
utgå till den, som förrättar tjänsten;

e) att lektor, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring
i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

f) att uppflyttning från lägre till högre lönegrad
må för lektor äga rum efter förloppet af fem år, därest
han under mer än fyra femtedelar af den tjänstgöringstid,
som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,
med nit och skicklighet bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjänst eller
ock fullgjort annat offentligt uppdrag;

g) att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk
blir utnämnd till lektor vid sjökrigsskolan och
redan intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så
många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i
sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning,
han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt
vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning
än den, han som adjunkt uppburit, för uppflyttning
i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas
den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades
till högre lönegrad;

h) att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre
aflöningen icke får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd;

i) att lektor, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den

140

.StatsutsMtiets Utlåtande N:o ,6.

lefnads- och tjäna te ålder, som berättigar honom till
pension, icke må samma förhöjning tillträda;

k) att lektor vid sjökrigsskolan, som ingår på den
nya lö nes täten eller som utnämnes efter det kungörelse
i ämnet utkommit, skall hafva rättighet och
skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår
med pension från allmänna indragningsstaten från
tjänsten afgå, Kung!. Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna;

l) att pensionsbeloppet skall utgöra oafkortad lön;

m) att lektor skall vid inträde å den nya lönestaten
vara skyldig /underkasta sig de förändrade bestämmelser
rörande pensionering, som kunna varda
stadgade;

n) att, intill dess ny allmän författning angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i
kraft, å lektors löneförmåner skall för en hvar afgå
och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

i första lönegraden.................................... 100 kronor

i andra » .................................... 1 15 »

i tredje » 130 »

i fjärde » 145 »

i femte » 160 »

o) att lektorer vid de allmänna läroverken, lärare
vid högre lärarinneseminariet och lärare vid folkskoleseininarierna
må, vid öfvergång till sjökrigsskolan,
för tillgodonjutande af aflöning i högre lönegrad räkna
sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie
lärare enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit
stadgade;

p) att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877
och 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten
må äga att efter utnämning till lektor vid sjökrigsskolan
för uppflyttning i högre lönegrad räkna
sig till godo den ,tid, dock ej utöfver tre år, de med
nit och skicklighet deltagit i undervisningen vid universitetet,
såvidt de vunnit behörighet till anställningvid
allmänt läroverk;

.Statsutskottets ''Utlåtande N:o (i.

144

q) att det antal lönetursår, som ordinarie ocli
extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet
samt docenter vid universiteten och lärare vid enskilda
läroverk intjänat vid utgången af år 1904, äfvensom
de motsvarande år, som vikarierande lektor
vid sjökrigsskolan då tjänstgjort, må honom tillgodoräknas
såsom ‘lektor vid sjökrigsskolan;

r) att till lärare i icke militära ämnen, som ej är
lektor, skall utgå arfvode beräknadt för år efter 150
kronor för under visnings timme enligt faställd undervisningsplan
i veckan och till lärare i militära ämnen
dylikt arfvode efter 120 kronor för undervisningstimme
i veckan;

s) att för adjutant (kadettofficer) och biträdande
läraren i gymnastik och vapenföring (kadettofficer)
skall utgå ett årligt arfvode till hvardera af 450 kronor;
samt

t) att arfyodena till läkare, redogörare, portvakt
och dräng eller städerska höjas med i afrundade tal
15 procent af nu utgående arfvoden;

II. att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t
af inflytande terminsafgifter, hvilka dock ej må öfverskrida
75 kronor för hvarje ordinarie elev, må, i den
mån tillfälliga parallelklasser blifva nödvändiga, bestrida
häraf orsakade extra kostnader;

III. att Riksdagen må godkänna det vid detta
utlåtande fogade förslag till stat för sjökrigsskolan
(bil. n:o 6); samt

IV. att Riksdagen må höja anslaget till sjökrigsskolan
från 33,540 kronor till 46,265 kronor, eller
med 12,725 kronor;

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer anslaget
till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 71,890 kronor
till 84,615 kronor.

142

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

Ang. höjning
af anslaget
till aflöning
för kustartilleriets

personal.

[7]-

Aflöning för kustartilleriets personal.

8:o) Uti punkten 7 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja föreslagit
Riksdagen

dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse, bilagan n:o
9 vid förberörda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 14
januari innevarande år utvisade,

dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för
kustartilleriets personal från 1,007,686 kronor till 1,081,360 kronor 50
öre eller med 73,674 kronor 50 öre.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Uppå framställning af Eders Kungl. Maj:t beslöt Riksdagen år
1901, att kustartilleriet skulle bestå åt följande militära personal:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstlöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister, rustmästare),

166	manskap	i	l:a	lönegraden
402	»	i	2:a
206		i	3:e	»
540		i	4:e	»

Enligt det af den s. k. kustartillerikommittén uppgjorda förslag,
hvilket i hufvudsak legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts berörda
framställning, skulle uppsättningen af kustartilleriet äga rum under
särskilda perioder, till dess detsamma år 1908 skulle erhållit den från
början afsedda numerären. I enlighet med denna plan skedde första
uppsättningen af kustartilleriet vid 1902 års början och den första
ökningen af personalen vid 1904 års ingång. Den för sistnämnda år

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

beslutade staten, hvilken i nu förevarande afseende gäller jämväl för år
1905, upptager följande militära personal:

1 chef för kustartilleriet,

2 öfverstar,

2 öfver stlöjtnanter,

4 majorer,

15 kaptener af l:a klassen,

13 kaptener af 2:a klassen,

28 löjtnanter,

15 underlöjtnanter,

48 underofficerare af l:a graden,

100 » » 2:a »

146 manskap i l:a lönegraden,

342 )> i 2:a »

226 y> i 3:e »

600 » i 4:e »

Enligt kustartillerikommitténs förslag och den vid 1901 års statsverksproposition
fogade tablå öfver stampersonalens vid kustartilleriet
uppsättning skulle med år 1906 den tredje uppsättningsperioden ingå.
Därvid skulle tillkomma 1 major, 3 kaptener af l:a klassen, 2 kaptener
af 2:a klassen, 3 löjtnanter, 1 underlöjtnant, 2 styckjunkare och 4
sergeanter vid artilleriafdelningen samt 20 man i l:a lönegraden och
60 i 2:a lönegraden vid minörafdelningen, under det att samtidigt vid
sistnämnda afdelning manskapet i 3:e lönegraden skulle minskas med
20 och i 4:e lönegraden med 60.

Uti skrifvelse till marinförvaltningen, hvilken skrifvelse af nämnda
ämbetsverk bilagts dess underdåniga skrifvelse den 27 september 1904
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906,
har chefen för kustartilleriet med erinran om de sålunda redan uppgjorda
förslagen för kustartilleriets uppsättning vidare anfört, att, sedan
kustartillerikommittén afgifvit sitt berörda betänkande, förhållanden
inträdt, hvilka gjorde, att han finge påyrka en ökning af kustartilleriets
personal utöfver det för år 1906 afsedda antal.

Sålunda hade materiel tillkommit, hvilken skulle af kustartilleriet
bemannas, och vidare hade erfarenheten visat, att personalen vid maskinistoch
handtverksafdelningarna ej vore tillräcklig för att fylla behofvet i
fredstid af dessa yrkesgrenar. I förra afseé.ndet omnämner chefen för
kustartilleriet, bland annat, tillkomsten af gnistsignalstationer, en del

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

växelstationer för nnderrättelseväsendet inom kustpositionerna utöfver
de af kustartillerikommittén beräknade växelstationerna, sex nya stationer
för elektrisk belysning och slutligen torpedbatteriet vid Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning. Beträffande behofvet af ökad personal
vid maskinist- och handtverksafdelningarna har chefen för kustartilleriet
framhållit behöfligheten af att öka antalet vapensmeder, maskinister
och eldare.

Den ökning, som med anledning af dessa förhållanden föreslås af
chefen för kustartilleriet utöfver hvad af kustartillerikommittén, på sätt
redan är nämndt, afsetts för år 1906, utgöres af 4 underofficerare af
l:a graden, 8 underofficerare af 2:a graden samt af manskap 12 i
l:a lönegraden, 18 i 2:a, 13 i 3:e och 11 i 4:e. Härjämte har af
chefen för kustartilleriet anmärkts, att tillika erfordrades för en hvar
af omförmälda gnistsignalstationer eu subalternoffieer, samt för torpedbatteriet
en kapten och en subalternoffieer, hvarvid han emellertid
tillika anmärkt, att ökning af subalternofficerare ej borde ifrågakomma
förr än efter år 1908, emedan det enligt anställda beräkningar visat
sig vara omöjligt att till dess erhålla ens det antal officerare, som enligt
1901 års riksdagsbeslut tilldelats kustartilleriet.

I sin nämnda underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har
marinförvaltningen förmält, att ämbetsverket i fråga om de angifna
skälen för den af chefen för kustartilleriet föreslagna personalökningen
intet hade att erinra mot hvad af honom anförts vare sig beträffande
ökningen af antalet vapensmeder, hvilken jämväl marinförvaltningen ansåge
erforderlig såväl i allmänhet för att den dyrbara materielen skulle
kunna omsorgsfullt vårdas som särskild! under öfningarna, eller beträffande
ökningen af maskinist- och eldareafdelningen, därvid ämbetsverket
emellertid icke kunnat ingå i närmare pröfning af personalbehofvet för
de sex nya stationerna för elektrisk belysning eller för torpedbatteriet.
Då nämligen dessa och öfriga af chefen för kustartilleriet omförmälda
försvarsanordningars omfång och beskaffenhet, hvarom det icke syntes
tillkomma marin förvaltningen att afgifva }4trande, utgjorde förutsättningen
för hvarderas behof af bemanning, syntes ej heller detta kunna
blifva föremål för bedömande af marinförvaltningen.

Det är tydligt, att den från början framlagda planen för kustartilleriets
uppsättning bör om möjligt följas och att afvikelser endast
böra ske, därest nya omständigheter, hvilka vid planens uppgörande icke
kunde beräknas, tillkommit eller erfarenheter gjorts, som synas nödvändiggöra
en afvikelse från planen. Bland de af chefen för kustartilleriet
omnämnda anledningarna för ökning af personalen utöfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

hvad ursprungligen afsetts synes särskild! anordnandet af torpedbatteriet
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt behofvet af ökning
af antalet vapensmeder äfvensom af personal, tillhörande maskinistoch
eldareafdelningen, vara af beskaffenhet att på sålunda angifna grunder
påkalla en afvikelse från den uppgjorda planen.

Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrifvelse anfört, att
han, då någon tvekan väl ej kunde förefinnas, att ifrågavarande torpedbatteri
skulle betjänas af kustartilleriet, ansett sig böra upptaga bemanning
för detta i sitt förslag, enär batteriet väl senast under år 1906
torde blifva färdigt.

Emedan något förslag till besättningslista för batteriet ännu ej
förelåge, upptoge han endast förslagsvis följande personal, nämligen I
kapten, 1 subaltern officer samt vid maskinist- och eldareafdelningen 4
underofficerare eller underofficerskorpraler, 4 korpraler och 4 2:a kl.
eldare och af torpedhandtverkare vid handtverksafdelningen 1 underofficer
eller underofficerskorpral och 1 korpral. På grund af ändamålet
med torpedbatteriet borde all dess personal vara befintlig redan i fredstid
och kunde alltså ingen post fyllas af beväring.

I fråga om vapensmeder har chefen för kustartilleriet anfört, att
han redan förut framhållit, att en ökning af antalet rustmästare oah
vapensmeder sannolikt inom kort skulle visa sig vara behöflig. Detta
antagande hade ock till fullo bekräftats af den sedan dess vunna erfarenheten,
hvilken gåfve vid handen, att en afsevärd ökning af ifrågavarande
personal vore oundgängligen nödvändig, på det att ej blott
den dyrbara materielen skulle kunna under fredstid omsorgsfullt handhafvas,
hvilket nu lämnade mycket öfrigt att önska, utan äfven för
öfningarna erforderlig vapensmedspersonal måtte finnas tillgänglig.

Af utbildad personal, d. v. s. underofficerare, underofficerskorpraler
och korpraler, erfordrades 18 rustmästare och vapensmeder. Den uti
ifrågavarande hänseende erforderliga ökningen uppginge till 3 underofficerare
och underofficerskorpraler, 3 korpraler och 2 3:e kl. kustartillerister.

Beträffande slutligen maskinist- och eldareafdelningen har chefen
för kustartilleriet anfört, bland annat, att den nuvarande tillgången af
maskinpersonal icke medgåfve hvarken att de genom gällande mobiliseringsinstruktion
anbefallda säkerhetspiketerna vid kustpositionerna,
hvilka ju ständigt, äfven i fredstid, skulle vara klara att rycka
ut, kunde, åtminstone hvad Vaxholm beträffade, på någorlunda tillfredsställande
sätt bemannas, eller att kustartilleriets mobilisering, som
vore i väsentlig mån beroende af att alla däruti ingående fartygsBih.
till Rihd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

maskiner, ångslupar, lysapparater, tornvridnings- och öfriga maskinerier
snarast möjligt komme i verksamhet, kunde med afseende på snabbhet
motsvara de allt mer och mer stegrade och oafvisliga anspråken. Genom
förändrad sektionsindelning, uppgörandet af bevakningsplaner och under
de senaste årens krigsöfningar förvärfvad erfarenhet hade man äfven
kommit till tydlig insikt om, att för Karlskrona fästning ett något större
antal af kustartilleriet bemannade bevakningsbåtar än det af kustartillerikommittén
beräknade vore nödvändigt. Vidare hade Vaxholms
kustartilleriregemente icke tillräckligt stor maskinpersonal för att kunna
i fredstid på ändamålsenligt och ekonomiskt tillfredsställande sätt sköta
sin numera ganska vidlyftiga fartygs- och belysningsmateriel, och intetdera
af kustartilleriregementena hade tillräckligt stor dylik personal för
att regementsöfningarna, krigs- eller andra samöfuingar inom fästningarna
skulle kunna präglas af den lifaktiga karaktär och den vaksamheten
profvande omväxling, förutan hvilka sådana slags öfningar
till och med kunde förfela med dem afsedt syfte.

Enär med den för regementsöfningarna nu beräknade ökningen icke
kunde anstå utan fara för att kustartilleriet hämmades i sin utveckling
och enär samma ökning syntes kunna ungefärligen motsvara den för
säkerhetspiketerna och för ernåendet af tillräckligt snabb mobilisering
erforderliga ökningen, ansåge han sig böra påyrka, att densamma måtte
varda i sin helhet uppförd i staten för år 1906.

Den ökning af maskinist- och eldareafdelningen, som chefen för
kustartilleriet ur berörda synpunkter ansett erforderlig utöfver hvad
han funnit behöflig för torpedbatteriet, utgöres af 9 underofficerare eller
underofficerskorpraler, 2 korpraler och en 3:e klass eldare.

Enligt hvad chefen för kustartilleriet vidare anfört, borde fördelningen
mellan underofficerare och underofficerskorpraler samt mellan
de förras båda lönegrader ske med iakttagande af de i staten för kustartilleriet
i dess helhet genomförda principerna eller så, att antalet underofficerare
och underofficerskorpraler skulle vara lika samt antalet underofficerare
af l:a graden hälften af antalet underofficerare af 2:a graden.

Genomförandet af en utaf honom tillika föreslagen fördelning medförde
visserligen i strid med nuvarande bestämmelser, att rustmästare
kunde befordras till underofficer af l:a graden, men detta syntes vara
rent af nödvändigt och rättvist, då det vore lika viktigt att erhålla
fullt dugliga underofficerare inom vapensmedsyrket som att erhålla
sådana inom öfriga yrkesgrenar.

Sedan jag anmodat chefen för flottans stab att inkomma med yttrande
öfver den af chefen för kustartilleriet sålunda föreslagna ökningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

af personalen på grund af anordnandet af torpedbatteriet samt behofvet
af ökadt antal vapensmeder och personal, tillhörande maskinist- och
eldareafdelningen, har stabschefen i ämbetsskrifvelse den 15 november
1904 förmält, att han för att kustartilleriets försvarsmedel skulle kunna
hållas uti erforderlig grad af beredskap ansåge eu ökning af vissa delar
af kustartilleriets personal vara af behofvet synnerligen påkallad; han
ansåge därför någon annan inskränkning uti den af chefen för kustartilleriet
på grund af nämnda tre behof föreslagna personalökning icke
lämpligen kunna vidtagas än att den föreslagna ökningen af torpedhandtverkare,
nämligen 1 underofficer eller underofficerskorpral och 1
korpral, kunde inskränkas till 1 underofficer eller underofficerskorpral,
hvarigenom den föreslagna ökningen skulle minskas med en man i
2:a lönegraden.

Såsom jag redan framhållit, lärer någon tvekan icke råda därom,
att den ökning af kustartilleriets personal, som enligt den ursprungliga
planen skulle äga rum år 1906, då bör komma till stånd. Den ökning,
som i sådant afseende bör ske, har jag redan omnämnt.

Hvad beträffar antalet af den personal, som på grund af de utaf
mig redan omnämnda, förut icke förutsedda behofven, nämligen torpedbatteriet
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och behofven af
ytterligare ökning utaf antalet vapensmeder samt maskinister och eldare,
bör tillkomma utöfver hvad från början beräknats, torde detta antal
icke behöfva blifva så stort som af chefen för kustartilleriet föreslagits.

Sålunda har han för torpedbatteriet ansett erforderligt 14 man af
underofficers- och manskapsgraderna. Såsom af chefen för flottans stab
redan anmärkts, torde denna numerär kunna nedsättas till 13. Af chefen
för kustartilleriet föreslagen ökning af antalet rustmästare och vapensmeder
med 8 torde kunna nedbringas till 6, hvarjämte slutligen vid
det förhållande att af de behof, som framhållits för ökande af maskinist-
och eldareafdelningen, endast det för närvarande torde behöfva
tillgodoses, som nödvändiggöres af fordran på att säkerhetspiketerna vid
kustpositionerna alltid skola vara färdiga att rycka ut, den för nämnda
personal, oafsedt behofvet för torpedbatteriet, föreslagna ökningen med
12 man synes kunna inskränkas till 6 man. Ökningen torde därför
endast behöfva uppgå till 25 man i underofficers- och manskapsgraderna.

Dessa synas mig böra fördelas på dessa grader i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i sådant afseende vid kustartilleriet redan
tillämpade principerna, därvid jag, lika med chefen för kustartilleriet,
anser rustmästare böra kunna befordras äfven till underofficer af l:a
graden. I enlighet härmed torde ökningen böra utgöras af 2 under -

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 6''.

Utskottets

yttrande.

officerare af l:a graden och 2 af den 2:a, 7 underofficerskorpraler, 9
man i 2:a lönegraden, 4 i 3:e och 1 i 4:e. Att så få upptagits i de
två lägsta lönegraderna beror därpå, att behofvet kräfver utbildadt folk.

Chefen för kustartilleriet har vidare föreslagit, att anslaget till
rekryteringskostnader måtte ökas från i stat nu upptaget belopp af
22,500 kronor till 25,000 kronor. Den ringa m an skap s styrk a, hvartill
jag funnit ökningen kunna inskränkas, synes mig dock icke nödvändiggöra
en förändring af detta anslags belopp.

Anslaget till inkvarteringsbidrag är i nu gällande stat upptaget
till 35,400 kronor. Chefen för kustartilleriet har emellertid anfört,
att, då enligt skrifvelse från marinförvaltningen samtliga befälsbostäder
för Vaxholms kustartilleriregemente blefve färdiga innevarande år, iukvarteringsbidraget
för detta regemente endast behöfde beräknas för
den i Stockholm ordinarie tjänstgörande personalen. Härtill komme
emellertid äfven inkvarteringsbidrag till den föreslagna men från början
ej beräknade ökningen af underofficerare, för hvilka inkvartering sannolikt
ej kunde beredas i nu befintliga bostadslägenheter.

Med hänsyn till hvad af chefen för kustartilleriet sålunda anförts
och då den åt mig föreslagna ökningen af underofficerskåren utöfver
hvad som borde ske enligt den ursprungliga planen endast utgöres af
4 underofficerare, torde inkvarteringsbidraget för officerare och underofficerare
vid kustartilleriet för år 1906 böra upptagas till 22,560 kronor.»

_ Uti den under punkten l:o) här ofvan omförmälda motionen (n:o
24 i Andra Kammaren) bär herr Natt och Dag hemställt, bland annat,
att Riksdagen, för att höja fasta lönen till kustartilleriets underofficerskorpraler
med 15 kronor i månaden eller 180 kronor för år, måtte öka
ifrågavarande anslag med 30,940 kronor till 1,112,300 kronor 50 öre.

Kungl. Majts ifrågavarande framställning afser ökning under år!906 af
kustartilleriets personal dels, med tillämpning enligt uppgjord öfvergångsplan
af den utaf 1901 års Riksdag godkända organisationen af
kustartilleriet, med 10 officerare och 6 underofficerare, dels ock,
utöfver nämnda plan på grund af tillkomsten af ytterligare, förut icke
afsedda anordningar för kustförsvaret, med 4 underofficerare och 21 man.

Mot förstnämnda ökning af officers- och underofficerspersonalen har
utskottet icke annat att erinra än att, då, enligt hvad af statsrådsprotokollet
framgår, det anses möta svårigheter att till år 1908 erhålla
hela det antal officerare, som enligt 1901 års Riksdags beslut tilldelats
kustartilleriet, officerspersonalen icke synes böra under nästkommande år

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

ökas med mer än 5 officerare. Utskottet anser därför, att Kungl.
Maj:ts framställning i denna del på det sätt bifalles, att uti 1906
års stat för kustartilleriet uppföres följande nya beställningar, nämligen
1 kaptensbeställning af 2:a klassen, 3 löjtnants- och 1 underlöjnantsbeställning
samt 6 underofficersbeställningar.

Den ytterligare ökning af kustartilleriets underofficerskår med 4
beställningar, hvarom Kungl. Maj:t nu gjort framställning, samt den
föreslagna ökningen af manskapet har utskottet åter icke ansett sig
kunna tillstyrka, då nämnda kårer redan nu äro af den omfattning,
nämligen 148 underofficerare och 1,314 man, att den förefintliga styrkan
synes böra vara tillräcklig till bemanning af jämväl de af departementschefen
åberopade nytillkomna försvarsanordningarna.

Däremot har utskottet icke någon erinran med anledning af Kungl.
Maj:ts förslag att under nästkommande år, i enlighet med förenämnda
öfvergångsplan, uppflytta 80 man vid minörafdelningen i högre lönegrader.

I fråga om herr Natt och Dags berörda motion får utskottet, under
åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkten l:o) anfört beträffande
sagda motion, afstyrka bifall till densamma äfven i hvad den
rör kustartilleriet.

Vid bifall till hvad utskottet under denna punkt föreslagit kommer
att uppstå en minskning uti de af Kungl. Maj:t föreslagna summorna
för lön och dagaflorang åt kustartilleriets personal med följande
belopp, nämligen

beträffande offiicerarna med ........................................... kr. 24,265: —

t> underofficerarna med ................................ » 6,272: 50

» manskapet » ................................. » 8,714: 50,

hvarförutom det för år 1906 förslagsvis till 22,560 kronor
beräknade behofvet af inkvarteringsbidrag för officerare,
underofficerare och civilmilitärer bör minskas med » 2,980: —

sålunda summa kostnadsminskning kr. 42,232: —

Med anledning af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må,

a) öka kustartilleriets officerskår med eu kapten
af 2:a klassen, 3 löjtnanter och 1 underlöjtnant;

b) öka kustartilleriets underofficerspersonal med
6 beställningar till 154 beställningar, fördelade å olika

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget
till beklädnad
åt kustartilleriets

manskap.

[8.]

grader på sätt det vid detta utlåtande fogade förslag
till stat för kustartilleriet (bil. n:o 7) utvisar;

c) afslå den af Kung!. Maj :t föreslagna ökningen
af kustartilleriets manskap;

d) afslå herr Natt och Dags ifrågavarande motion
i hvad densamma rör kustartilleriet; samt

e) vid bifall till hvad utskottet under mom.
a)—d) föreslagit samt med godkännande af förenämnda
vid detta utlåtande fogade förslag till stat
för kustartilleriet (bil. n:o 7), höja anslaget till aflöning
för kustartilleriets personal från 1,007,686 kronor
till 1,039,129 kronor, eller med 31,443 kronor.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

9:o) Kungl. Maja har i punkten 8:o) af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 böja reservationsanslaget till
beklädnad åt kustartilleriets manskap från 145,704 kronor till 148,035
kronor eller med 2,331 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande:

»Af det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 11 januari
samma år framgår, att vid bestämmande af det erforderliga anslaget
till beklädnad åt kustartilleriets manskap jämte sängservis kostnaden
åt inkaserneradt manskap beräknats till 108 kronor för beklädnad
och 3 kronor för sängservis årligen åt en man. Anslaget upptogs då
i riksstaten till 132,384 kronor.

Vid den ökning af ifrågavarande manskaps antal, som beslöts vid
1903 års riksdag, höjdes jämväl nu förevarande anslag i enlighet med
de nämnda grunderna och till det belopp, som i bil. A vid statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 angafs såsom
medelsbehofvet år 1904, eller till 145,704 kronor. Till detta belopp
är anslaget upptaget jämväl i staten för innevarande år.

Då enligt den ursprungliga planen någon ökning af antalet utaf
kustartilleriets manskap icke skulle ske för år 1906, har i nämnda bilaga
ifrågavarande anslag för sistnämnda år upptagits till samma
belopp som för år 1905.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

151

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 har marinförvaltningen
hemställt, att förevarande anslag måtte för år 1906 ökas
med det kostnadsbelopp, som efter den nämnda beräkningsgrunden
motsvarade den af cliefen för kustartilleriet föreslagna tillökningen af
kustartilleriets manskap.

Då den af mig föreslagna ökningen af manskapsgraden inskränker
sig till 21 man, uppgår den höjning af förevarande anslag, som enligt
den nämnda beräkningsgrunden häraf betingas, till ett belopp af 2,831
kronor.»

Därest Riksdagen, på sätt utskottet under punkten 8:o) härofvan
föreslagit, afslår den af Kungi. Maj:t föreslagna ökningen af manskapsgraden
vid kustartilleriet, bortfaller behofvet af den föreslagna höjningen
af ifrågavarande anslag, och får utskottet sålunda hemställa

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 uppförareservationsanslaget
till beklädnad åt kustartilleriets
manskap till oförändradt belopp, eller med 145,704
kronor.

Natur aunderhåll åt kustartilleriets manskap.

10:o) Uti punkten 9:o) under denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till
naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap från 249,397 kronor till
253,383 kronor eller med 3,986 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Kostnaden för naturaunderhåll till kustartilleriets manskap antogs
i 1901 års beräkningar komma att uppgå till ett belopp af 52 öre per
man och dag. Samma beräkningsgrund tillämpades år 1903, då senast
eu ökning af kustartilleriets manskap beslöts och då ifrågavarande anslag
upptogs till ett belopp af 249,397 kronor.

Enligt bilagan A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari 1901 skulle anslaget allt fortfarande upptagas till
samma belopp.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen
anfört, att, ehuru nämnda portionspris af 52 öre per man

Ang. höjning
af anslaget
till naturaunderhåll
åt
kustartilleriets

manskap.

[9.]

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

otvifvelaktigt vore för lågt, ämbetsverket likväl så mycket mindre ansett
sig böra nu ifrågasätta annan beräkningsgrund, som på Eders
Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende af marin förvaltningen afgifvet
förslag till ny spisordning för friska under tjänstgöring i land. Marinförvaltningen
hemställde därför allenast om äskande hos Riksdagen af
den ökning i detta förslagsanslags belopp, som efter den angifna beräkningsgrunden
motsvarade ökningen af manskapsnumerären.

Såsom jag redan anfört, skulle enligt det af marinförvaltningen afgifva
förslaget till ny spisordning portionspriset komma att uppgå till
54 öre per man och dag, hvarför jag, då samma pris icke syntes böra
öfverskrida 52 öre, anmodat marinförvaltningen att inkomma med ett
med iakttagande häraf upprättadt nytt förslag till spisordning.

Enligt min åsikt bör därför portionspriset för kustartilleriets manskap
allt fortfarande beräknas efter ett pris af 52 öre per man och
dag och följaktligen icke företagas annan höjning af ifrågavarande anslag
än den, som betingas af den utaf mig föreslagna ökningen af
manskapets numerär. Den häraf föranledda höjningen uppgår till ett
belopp af 3,986 kronor.»

Under förutsättning att, på sätt utskottet under punkten 8:o) härofvan
hemställt, den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af kustartilleriets
manskap icke vinner Riksdagens bifall, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 uppföra
förslagsanslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap till oförändradt belopp eller med
249,397 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning därför.

11 ro) Beträffande de inom Andra Kammaren af herrar A. Magnusson
i Salstad, P. Zimdahl och S. Mordström i Höglunda väckta
motioner om förhöjd dagaflöning till de värnpliktige tillåter sig utskottet
hänvisa till punkten 5:o) här ofvan.

På skäl, som i nämnda punkt angifvits, hemställer utskottet

att Riksdagen, med utslag å herrar Magnussons,
Zimdahls och Nordströms ifrågavarande motioner, i

Statsutskottets Utlåtande K:o 6.

153

hvad de beröra kustartilleriet, må uti riksstaten för
år 1906 uppföra anslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför
till oförändrad! belopp.

Diverse anslag.

Rese- och traktamentspenningar.

12:o) Uti punkten 10 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar från 31,450 kronor till 34,100 kronor,
eller med 2,650 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning erinrat,
hurusom enligt den i bilagan A till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901
framlagda och vid 1902—1904 årens riksdagar följda plan anslaget till
rese- och traktamentspenningar, som för år 1905 utgör 31,450 kronor,
skulle för år 1906 höjas med 2,650 kronor eller till 34,100 kronor, och
hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1904 uti förevarande afseende anfört, att den nämnda planen fortfarande
syntes kunna tillsvidare följas.

Med anledning af hvad sålunda föreslagits får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till reseoch
traktamentspenningar från 31,450 kronor till
34,100 kronor eller med 2,650 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

13:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 11 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. från 132,096 kronor till
141,517 kronor 50 öre eller med 9,421 kronor 50 öre.

Bill, till Mkéä: Prof. 1906. 4 Sami. 1 Äfct, & Haft. 20

Ang. höjning
af anslaget till
rese- och
traktamentspenningar.

[io.]

Ang. höjning
af anslaget till
skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.

[ll.]

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslaget
till lots- och
fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna.

[12].

Uti denna fråga har departementschefen erinrat, hurusom jämväl
i afseende å höjning af detta anslag 1902—1904 årens riksdagar tilllämpat
den i nyssnämnda bilaga till statsrådsprotokollet framlagda plan.
Denna upptoge för år 1906 anslaget med ett belopp af 141,532 kronor.
Då anslaget för år 1905 utgjorde 132,096 kronor, skulle ökningen för
år 1906 uppgå till 9,436 kronor och syntes någon annan afvikelse från
den nämnda planen tillsvidare icke böra ske, än som erfordrades för
jämnande af hufvudtitelns slutsumma.

På grund af denna framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. från 132,096
kronor till 141,517 kronor 50 öre eller med 9,421
kronor 50 öre; dock att detta anslags belopp må få
jämkas i den mån, som för jämnande af hufvudtitelns
slutsumma kan finnas erforderligt.

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

14:o) Uti punkten 12 under femte liufvudtiteln har Kungl. Maja
föreslagit Riksdagen, att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda
belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller

1,600,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af däri ingående
friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,600,409 kronor,
eller 100,000 kronor mera än i riksstaten för innevarande år; hvarvid
Kungl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande skulle såsom hittills få användas
för de med anslaget afsedda ändamål.

Under erinran, att Kungl. Maj ds nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å ifrågavarande anslag blifvit
af föregående riksdagar godkända, får utskottet hemställa,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,600,000
kronor, Kungl. Maj ds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

155

Öfriga ordinarie anslag.

15:o) Beträffande öfriga nti riksstaten för innevarande år under
femte hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, Indika icke blifvit här
ofvan särskildt omförmälda, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 till
oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie anslag
under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet
icke här ofvan framställt särskilda förslag.

Extra anslag''.

Flottan.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

16:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 13 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på
extra stat för år 1906 ett anslag af 6,460,900 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Riksdagen har till nybyggnad af en l:a kl. pansarbåt, hvarför kostnaden
i sin helhet med en andra ammunitionsutredning, på sätt framgår
af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, beräknats
till 7,085,800 kronor, anvisat dels år 1903 ett belopp af
2,000,000 kronor dels år 1904 ytterligare 2,542,900 kronor.

Följaktligen lärer, på sätt marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 27 september 1904 hemställt, böra på extra stat för år
1906 äskas för fullbordande af ifrågavarande nybyggnad återstoden af
den för samma nybyggnad beräknade kostnaden eller 2,542,900 kronor.

I sina underdåniga skrifvelser den 23 september 1902 och den 25
september 1903 har marinförvaltningen hemställt, att till påbörjande af
ytterligare en pansarkryssare af samma typ som Fylgia måtte af Riksdagen
äskas en del af det. för fartygets nybyggnad erforderliga beloppet.
Marinförvaltningen har därvid framhållit, att nybyggnad af fartyg af

Ang. öfriga
ordinarie anslag.

Ang. anslag
till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.

[13].

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

ifrågavarande typ borcle fortgå, på det att flottan måtte erhålla den
välbehöfliga förstärkning i stridskrafter, som af ifrågavarande slags
fartyg med skäl kunde förväntas. Af hänsyn till nödvändigheten att
inskränka anslagsäskandena, har jag emellertid funnit mig icke kunna
tillstyrka bifall till de af marinförvaltningen sålunda väckta förslag
om framställningar till Riksdagen om beviljande af anslag för ifrågavarande
ändamål, och hafva samma förslag icke föranledt nådig proposition
i ämnet till Riksdagen.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen
nu åter med hänsyn till vikten af att nyanskaffning af fartyg
af detta slag ej fördröjdes hemställt, att för påbörjande af en pansarkryssare
utaf Fylgias typ måtte vid innevarande års riksdag äskas
ett extra anslag af 2,236,800 kronor, utgörande eu tredjedel af den
för fartygets färdigbyggnad och förseende med, bland annat, två
ammunitionsutredningar beräknade kostnaden 6,710,400 kronor.

Väl inseende behofvet af flera pansarkryssare för vår flotta, anser
jag mig dock med hänsyn till andra, än viktigare anslagsbehof icke
heller nu kunna tillstyrka förslag om beviljande af anslag för ifrågavarande
ändamål.

Sedan 1901 års riksdag uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag beviljat
anslag för anskaffning af en jagare, föreslog marinförvaltningen i sin
underdåniga skrifvelse den 25 september 1903, att i nådig proposition
till 1904 års riksdag måtte göras framställning om anskaffning af ytterligare
två jagare, hvar och en med två utredningar artilleriammunition
och full utredning af torpeder, till en beräknad kostnad af tillhopa

2,424,000 kronor att fördelas på två år.

Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, på sätt
framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904,
anslag då icke böra äskas för byggande af mer än. ytterligare en jagare
samt medel för år 1905 endast behöfva anvisas för betäckande af halfva
kostnaden för densamma eller således 606,000 kronor. Uppå Eders
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning blef i det af
1904 års riksdag för nyanskaffning af kr igsfartygsmåtcriel beviljade
extra anslaget jämväl nyssnämnda belopp 606,000 kronor inräknadt.

I öfverensstämmelse med marinförvaltningens framställning torde
nu till fullbordande af den påbörjade jagaren på extra stat för år 1906
böra äskas ett anslag af 606,000 kronor.

Marinförvaltningen har i sin, underdåniga skrifvelse den 27 september
1904 vidare anfört, att ämbetsverket fortfarande ansåge, att
den brist på rekognosceringsfartyg, som för närvarande vore rådande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

inom flottan, ovillkorligen borde afhjälpas och. att det af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
föreslagna antalet jagare icke vore för högt beräknadt
utan syntes vara det minsta, som behofvet kräfde. Då därjämte ifrågavarande
fartygstyp, som äfven vore afsedd att jaga och förstöra torpedbåtar
och att uppträda såsom sjögående torpedbåt, efter hvad erfarenheten
visat, på ett synnerligen tillfredsställande sätt motsvarat de förväntningar,
man vid anskaffandet af den första jagaren ansett sig kunna
ställa på fartyg af detta slag, ansåge sig ämbetsverket, på det att det
nödvändiga antalet dylika fartyg måtte hinna anskaffas något så när
inom beräknad tid, böra föreslå, att till 1905 års riksdag framställning
måtte göras om anskaffande af ytterligare två jagare, hvardera med två
utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder, till eu
beräknad kostnad af 2,424,000 kronor att fördelas på två år, hvadan
således till påbörjande och utförande intill hälften utaf två fartyg af
nämnda typ borde, enligt marinförvaltningens förslag, äskas för år
1906 ett extra ordinarie anslag af 1,212,000 kronor.

Enligt det utlåtande, som afgifvits utaf den af marinförvaltningen
åberopade sjökrigsmaterielkommittén, borde vid 1906 års slut finnas
färdigbyggda fyra jagare.

På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1904 hade högste befälhafvaren för 1903 års kusteskader i den
af honom afgifna rapport anfört, att jagaren Mode, som då för första
gången deltagit i eskaderöfningarna, visat sig icke blott såsom ett för
våra förhållanden mycket lämpligt snabbgående mindre rekognosceringsfartyg
utan äfven som en synnerligen farlig motståndare för torpedbåtarna.
Af detta och äfven andra anförda skäl ansåge högste befälhafvaren,
att denna fartygstyp i allt väsentligt vore ägnad att väl fylla
en hittills varande lucka inom sjöförsvarets materiel och att erforderligt
antal fartyg af denna typ så snart ske kunde borde anskaffas.

Äfven högste befälhafvaren för 1904 års kusteskader har i fråga
om jagare anfört, att lian, oaktadt ett fullgiltig! omdöme om ifrågavarande
typs värde svårligen kunde afgifvas, förr än man sett jagarnas
uppträdande i större förband, icke tvekade att på grund af jagaren
Modes egenskaper af snabbhet, sjöduglighet och styrka tillmäta typen
den största betydelse som rekognosceringsf artyg, som torpedfartyg mot
fiendens större fartyg och som skydd för egen hufvudstyrka, hvarför
det förefölle synnerligen önskvärd!, att så snart som möjligt åtminstone
en division jagare anskaffades.

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att det enda: fartyg,
som vi ännu äga af ifrågavarande typ, under båda de år, hvari det dep

158

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

tagit i eskaderöfningar, visat sig vara af beskaffenhet att mana till ett
fortsatt anskaffande af dylika fartyg.

Härförutom anser jag mig böra påpeka, att under det nu pågående
kriget mellan Japan och Ryssland de japanska jagarna, livilka äro
byggda fullkomligt lika med de svenska, användts till en mängd olika
uppdrag, hvartill man förut icke tänkt sig dessa fartyg vara ägnade,
och att de, såvidt jag härom kunnat skaffa mig kännedom, jämväl
under synnerligen svåra väderleks- och temperaturförhållanden på ett
lysande sätt bestått profven.

Enligt träffadt aftal skall den senast beställda jagaren levereras i
augusti månad innevarande år. Vår flotta kommer därefter att äga
två jagare, som blifvit byggda vid två af de förnämsta utländska verkstäderna
i sådant afseende, och torde därigenom utmärkta modeller
erhållas, efter livilka de nu ifrågasatta kunna byggas inom landet.

I likhet med marinförvaltningen anser jag således, att framställning
bör göras till innevarande års riksdag att till påbörjande och fullbordande
intill hälften af två jagare, hvardera med två utredningar artilleriammunition
och full utredning af torpeder, anvisa på extra stat för
år 1906 ett anslag af 1,212,000 kronor.

Enligt af marinförvaltningen efter samråd med chefen för flottans
stab afgifvet utlåtande i fråga om den jagare, för hvars påbörjande
1904 års riksdag beviljade medel, skulle, på sätt närmare framgår af
mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, de årliga
kostnaderna för ett fartyg af detta slag komma att uppgå till ett sammanlagdt
belopp af 100,152 kronor 85 öre. I de beräkningar, som
nu af marinförvaltningen efter samråd med stabschefen afgifvits, hafva
kostnaderna, med anledning däraf att portionspriset samt den erforderliga
höjningen af öfningsanslaget ansetts böra beräknas något högre än
förut, antagits komma att med 1,871 kronor 70 öre öfverskrida nämnda
belopp.

Det- betänkande, som afgafs af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté,
innehåller i fråga om torpedbåtar, bland annat, att vår flotta vore i behof
af två torpedbåtstyper, nämligen såväl l:a kl. som 2:a kl. torpedbåtar.

I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 yttrade marinförvaltningen,
att väl borde en eller flera torpedbåtar af ungefär
samma storlek som våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar byggas hos någon
skeppsbyggerifirma i utlandet, på det att de erfarenheter, som
kunde vinnas angående sålunda anskaffade torpedbåtar, därefter kunde
komma det inhemska torpedbåtbyggandet till godo, men att, då emel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

lertid erfarenheterna i detta afseende icke kunde göra sig omedelbart gällande,
helst sålunda anskaffade nya torpedbåtar icke kunde påräknas
leveransi är diga före inbiten af år 1905, och frågan om vidare byggande
af fartyg utaf denna för vårt försvar så viktiga typ icke borde till dess
uppskjutas, det inhemska byggandet af l:a kl. torpedbåtar borde tillsvidare
fortgå. I enlighet härmed föreslog marinförvaltningen, under
uttalande af önskvärdheten af att en l:a kl. torpedbåt kunde anskaffas
från utlandet, äskande af anslag för år 1904 till byggande af tre torpedbåtar
af l:a kl. och tre torpedbåtar af 2:a kl.

Då beloppet af de medel, som för år 1904 kunde afses för nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel, icke syntes medgifva anskaffande af
torpedbåtar i sådan omfattning, som af marinförvaltningen föreslagits,
ansåg jag, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1903, att denna anskaffning lämpligen kunde begränsas till
en l:a kl. torpedbåt, byggd utom landet för en beräknad kostnad af

455.000 kronor, samt två 2:a kl. torpedbåtar, byggda inom landet, för
hvilka kostnaden beräknades till sammanlagdt 400,000 kronor. Eders
Kungl. Majrts i enlighet härmed gjorda framställning till 1903 års riksdag
blef emellertid endast så till vida bifallen, att Riksdagen för anskaffning
från utlandet af en l:a kl. torpedbåt beviljade det härför beräknade
beloppet af 455,000 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 erinrade marinförvaltningen,
att enligt den af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
uppgjorda nybyggnadsplanen borde den 1 januari 1906 finnas af l:a
kl. torpedbåtar 24 stycken och af 2:a kl. torpedbåtar 19 stycken, men
att, därest nybyggnader ej innan dess kunde åvägabringas, antalet af
ifrågavarande slags fartyg endast skulle utgöra, af förstnämnda klass
19 stycken och af den sistnämnda 12 stycken, sedan en till bevakningsbåt
ändrad torpedbåt frånräknats. Marinförvaltningen ansåge därför,
att hos Riksdagen borde väckas förslag om anskaffning af åtminstone
två l:a kl. torpedbåtar och af sju 2:a kl. torpedbåtar. Härigenom
skulle ändock antalet torpedbåtar med tre stycken l:a kl. båtar understiga
det antal, som 1901 års kommitté beräknat böra finnas vid ingången
af år 1906. Beträffande kostnaden för ifrågavarande fartyg
med två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder
kunde densamma, hvad 2:a kl. torpedbåtar beträffade, beräknas till

200.000 kronor stycket, under det att l:a kl. torpedbåtar med tillämpning
af de förbättringar, som torde kunna blifva att vinna af den i
utlandet beställda l:a kl. torpedbåten, icke kunde beräknas komma att
kosta mindre är 400,000 kronor stycket.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

160

Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, att ifrågavarande
anskaffning borde inskränkas till två 2:a kl. torpedbåtar och
gjorde Eders Knngl. Mäj:t i enlighet härmed framställning till Riksdagen.

I anledning af detta förslag beviljade emellertid Riksdagen medel
till allenast eu torpedbåt af 2:a kl.

Enligt den af marinförvaltningen åberopade sjökrigsmaterielkommitténs
betänkande borde under år 1906 byggas tre torpedbåtar af
hvardera utaf ifrågavarande två klasser, hvadan vid 1906 års slut borde
finnas 27 stycken l:a kl. och 22 stycken 2:a kl. torpedbåtar.

Marinförvaltningen anför nu i sitt underdåniga betänkande den 27
september 1904, att, för att vid ifrågavarande tidpunkt kunna uppnå
det af omförmälda kommitté såsom nödvändigt ansedda antalet torpedbåtar,
erfordrades således nybyggnad af 8 stycken dylika båtar af l:a
kl. och 9 stycken af 2:a kl. Anskaffningskostnaden för dessa fartyg
med inberäknande af två utredningar artilleriammunition och full utredning
af torpeder hade marinförvaltningen beräknat, för hvarje l:a kl. torpedbåt
till 4-00,000 kronor och för hvarje 2:a kl. torpedbåt till 200,000
kronor.

Ämbetsverket, som fortfarande ansåge, att nyanskaffning af torpedbåtar
borde i möjligaste mån fortgå i den omfattning, som sjökrigsmaterielkommittén
i sin ^byggnadsplan föreslagit, och som därjämte hade
för ögonen de erfarenheter beträffande torpedvapnets betydelse, hvilka
vunnits från nu pågående krig i Ostasien, funne sig häraf manadt att i
sin mån verka för detta vapens utveckling i den utsträckning, som dess
vikt och betydelse kräfde.

På grund häraf har marinförvaltningen föreslagit, att Eders Kungl.
Maj:t behagade af 1905 års riksdag på extra stat för år 1906 äska
dels 1,000,000 kronor, eller hälften af totala anskaffningskostnaden, till
påbörjande af 5 stycken l:a kl. torpedbåtar dels ock 1,800,000 kronor,
eller totala anskaffningskostnaden för 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar,
alla fartygen med två utredningar artilleriammunition och full utredning
af torpeder.

1 händelse af bifall härtill skulle medel finnas för åtminstone det
antal l:a kl. torpedbåtar, som enligt nämnda kommittés förslag bort
finnas färdigt vid 1906 års början, och för det antal 2:a kl. torpedbåtar,
som bort vara färdigt vid 1907 års början.

På sätt af marinförvaltningen anförts, synes byggande af ett större
antal torpedbåtar icke längre böra uppskjutas. Anledningarna till dtet
uppskof, som hitintills ägt ruin, hafva varit dels hänsyn till andra an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

slagsbehof i fråga om nybyggnad af krigsfartygsmateriel dels den omständigheten,
att man vidkommande byggande af l:a kl. torpedbåtar
velat afvakta leveransen af den l:a kl. torpedbåt, som blifvit beställd
i utlandet, för att vid det fortsatta byggandet af dylika torpedbåtar
kunna tillgodogöra sig de förbättringar, som å denna komme att förefinnas.
Hvad det förstnämnda skälet beträffar, ifrågasättes icke för år
1906, såsom fallet varit för år 1905, medel för byggande af såväl pansarbåt
som pansarkryssare, då den sistnämnda med de för innevarande
år anvisade medel varder färdigbyggd, och synes därför från anslagssynpunkt
hinder numera icke i lika hög grad som förut böra möta för ett
skyndsammare ökande af antalet torpedbåtar, än under de senaste åren
ansetts kunna äga ruin. Det senare skälet för uppskof eller lämpligheten
af att afvakta leveransen af den i utlandet beställda l:a kl. torpedbåten
kommer icke heller att förefinnas vid 1906 års ingång, enär
nämnda torpedbåt skall under innevarande år levereras.

Betydelsen för vårt försvar af en stark torpedflotta är så uppenbar
och har så ofta blifvit framhållen, att ett ytterligare påpekande
däraf icke torde erfordras.

Då kostnaderna för en l:a kl. torpedbåt äfven med inberäkning
af två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder
syntes mig kunna nedbringas under hvad marinförvaltningen i sådant
afseende beräknat, anmodade jag ämbetsverket att inkomma med upplysning,
till livilket belopp enligt marinförvaltningens åsikt samma
kostnad borde beräknas, därest fartyget byggdes inom landet och
särskildt om byggandet skedde vid något af flottans varf.

Till svar härå meddelade marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse
den 28 oktober 1904, att kostnaden, för det fall att byggandet skulel
komma att äga rum vid flottans varf, kunde beräknas till 360,000
kronor och, om fartyget skulle byggas vid enskild inländsk verkstad,
till 375,000 kronor.

I fråga om det antal torpedbåtar, om hvilkas byggande framställning
bör göras till innevarande års riksdag, synes mig nedsättning
icke böra ske i hvad marinförvaltningen föreslagit i fråga om l:a kl.
torpedbåtar, i följd hvaraf således jämväl enligt min åsikt förslag bör
framläggas för Riksdagen att för år 1906 bevilja medel för gäldande
af hälften utaf totala anskaffningskostnaden för 5 stycken l:a kl.
torpedbåtar. Då emellertid samtliga dessa fartyg torde kunna byggas
inom landet för sammanlagdt, af marinförvaltningen beräknade 1.800,000
kronor, synas således för år 1906 för ifrågavarande ändamål erfordras
allenast 900,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afl. H Haft.

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit, att framställning måtte
göras till Riksdagen om byggande af 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar.
Med hänsyn till andra anslagsbeliof nödgas jag emellertid hemställa
om att framställning måtte göras om beviljande af medel för år 1906
till byggande af allenast 6 sådana fartyg. På sätt marinförvaltningen
föreslagit bor hela kostnaden för ett dylikt fartyg beviljas för samma
år. Mot den af marinförvaltningen verkställda beräkning, enligt hvilken
hvarje fartyg skalle komma att kosta 200,000 kronor, har jag intet
att erinra.

Äfven dessa 6 stycken 2:a kl. torpedbåtar synas mig böra byggas
inom landet.

Enligt de beräkningar, marinförvaltningen efter samråd med chefen
för flottans stab anställt, nödvändiggör en ny l:a kl. torpedbåt en
ökning af flottans stampersonal med 2 officerare, 2 underofficerare och
17 man af sjömanskåren samt en förhöjning af aflöningsanslaget med
18,672 kronor 80 öre, af beklädnadsanslaget med 1,887 kronor, af anslaget
till naturaunderhåll med 4,370 kronor 30 öre, af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll med 4,500 kronor samt af öfningsanslaget
med 6,972 kronor eller således en ökad årlig kostnad af 36,402
kronor 10 öre. På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 januari nästlidna år hade marinförvaltningen då beräknat
de årliga kostnaderna, som skulle blifva en följd af en njr 2:a kh
torpedbåt, till 25,681 kronor 60 öre. Ämbetsverket har nu, likasom
ifråga om jagarna, ansett, att behofvet å anslaget till naturaunderhåll
och å öfningsanslaget komme att blifva något högre än förut beräknats
och till följd däraf antagit den årliga kostnaden för en 2:a kl. torpedbåt
komma att uppgå till 26,168 kronor 20 öre..

Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda,
enligt min åsikt, på extra stat för år 1906 äskas:

för fullbordande af arbetet å en l:a kl. pansarbåt............kr. 2,542,900

» » » » » » jagare................................. » 606,000

» påbörjande af två jagare...................................................... » 1,212,000

» » » fem l:a kl. torpedbåtar.............................. » 900,000

» anskaffande af sex 2:a kl. » .............................. » 1,200,000

eller tillhopa kronor 6,460,900»

Med hänsyn till ofri ga stora anslagsbeliof under denna liufvudtitel
har utskottet funnit kostnaden för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
böra för nästkommande år i icke oväsentlig mån begränsas. Dock har

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

163

utskottet icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
i hvad densamma afser anvisande af medel till fullbordande
af arbetet å eu l:a klassens pansarbåt och en jagare, för bvilka
redan beslutade fartyg nu äskats tillhopa 3,148,900 kronor, utan finner
utskottet den åsyftade kostnadsminskningen böra åstadkommas genom
inskränkning af det antal öfriga krigsfartyg, för hvilkas nybyggnad
Kungl. Maj:t begärt medel. Det synes föreligga så mycket större skäl
till varsamhet vid anskaffandet af nya krigsfartyg som, enligt hvad
ofvanintagna anförande till statsrådsprotokollet utvisar, hvarje nytt
sådant fartyg, så snart det blifvit inrangeradt i flottan, medför betydande
årliga kostnader för bemanning, underhåll och öfningar. Berörda årliga
kostnader beräknas sålunda uppgå till 102,024 kronor 55 öre för
hvarje jagare, 36,402 kronor 10 öre för hvarje torpedbåt af l:a klass
samt 26,168 kronor 20 öre för hvarje torpedbåt af 2:a klass. Den
sammanlagda ökade kostnad från nämnda anslag, som skulle uppstå
genom anskaffande af hela det antal fartyg, som Kungl. Maj:t nu föreslagit
till nybyggnad, skulle sålunda uppgå till 543,068 kronor 80 öre
årligen. Utskottet får därför hemställa, att de till nybyggnad föreslagna
fartygen minskas med en jagare, tre l:a klass torpedbåtar och
två 2:a klass torpedbåtar. Vid bifall härtill skulle det till nyanskaffning
af krigsfartygsmatriel för år 1906 äskade anslaget 6,460,900 kronor kunna
nedbringas med (606,000 + 3 x 180,000 + 2 x 200,000) 1,546,000 kronor
till 4,914,900 kronor.

Utskottet anser sålunda, att för år 1906 bör anvisas till fortsättande
af arbetet å en l:a klassens pansarbåt och en jagare 3,148,900
kronor, till påbörjande af ytterligare en jagare 606,000 kronor och af
två l:a klass torpedbåtar 360,000 kronor samt till anskaffande af fyra
2:a klass torpedbåtar 800,000 kronor eller tillhopa 4,914,900 kronor,
och hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Majrts ifrågavarande framställning, att Riksdagen på
extra stat för år 1906 till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
beviljar ett anslag å 4,914,900 kronor.

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till af slutande
af arbetet på
mobiliseringskaj
å varf ve t
i Karlskrona.

[14.]

Ang. anslag
till anskaffning
af transportmedel
å
varf ven.

[15.]

Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.

17:o) I punkt 14 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för afslutande af arbetet på mobilisering skaj en å
flottans varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag
af 199,000 kronor.

Departementschefen har ifråga om detta anslag anfört, att enligt
det uppgjorda förslaget till en mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona,
för hvilket förslag departementschefen närmare redogjort i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, skulle byggnadsarbetet för
densamma kunna utföras i fyra delar. Kostnaden för hela kajanläggningen
beräknades till 761,170 kronor. Medel till byggande af de tre
första delarna af kajen hade af Riksdagen beviljats för åren 1903, 1904
och 1905 med tillhopa 562,170 kronor. För arbetets fullbordande erfordrades
således ytterligare 199,000 kronor.

Med anledning häraf och i enlighet med marinförvaltningens förslag
i skrifvelse till Kung]. Maj:t den 27 september 1904 har departementschefen
hemställt, att förevarande an slagsbegär an måtte för Riksdagen
framställas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för afslutande af arbetet på
mobiliseringskajen å flottans varf i Karlskrona bevilja
på extra stat för år 1906 ett anslag af 199,000 kronor.

Transportmedel å varfven.

18:o) Kungl. Maj:t har under punkten 15 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för anskaffande af transportmedel för flottans varf
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 49,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört
följande:

»Högste befälhafvaren för 1898 års kusteskader föreslog, på sätt
framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902,
bilagdt samma års statsverksproposition, att flottans stationer måtte
sättas i stånd att ombesörja eskaderns kolning, hvilket lättast borde
kunna försiggå genom att å stationerna förlägga till kolhålkar ändrade

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

165

äldre fartyg och vid behof bogsera dessa till eskaderns kolningsplatser.
Varfseheferna förklarade i anledning häraf, att varfven vore i saknad
af transportmedel för verkställande af kusteskaderns kolning samt att
flottans kolpråmar hvarken vore af den storlek och styrka eller i öfrig!
af den beskaffenhet, att de lämpade sig för användning på sätt högste
befälhafvare!! ifrågasatt.

1 underdånig skrifvelse den 24 september 1901 anförde marinförvaltningen,
att det vore af största vikt, att vid inträffande mobiliseringstillfälle
kolning af flottans fartyg kunde verkställas så fort som
möjligt och att sjödugliga kolpråmar för kolning af fartygen äfven
under fred vore behöfliga, samt hemställde med anledning häraf, att
hos 1902 års riksdag måtte äskas medel till byggande af 3 kolpråmar
af järn eller stål, lastande 250 tons hvardera, af hvilka 2 skulle tilldelas
Karlskrona och en Stockholms varf.

I samma skrifvelse förmälde marinförvaltningen vidare, att varfseheferna
jämväl framhållit behofvet af ökade ammunitionstransportmedel
för underlättande af en hastig mobilisering samt i sådant hänseende
hemställt om beredande af medel, varfsehefen i Karlskrona för byggande
af 3 artilleriammunitionspråmar och varfsehefen i Stockholm för anskaffande
af 2 dylika pråmar. Marinförvaltningen ansåg emellertid anskaffningen
af dessa pråmar kunna fördelas på två år och hemställde därför
om äskande af anslag för år 1903 för byggande åt 3 pråmar, däraf
2 för Karlskrona varf och 1 för Stockholms varf*.

I mitt nämnda yttrande till statsrådsprotokollet anförde jag härjämte,
att det vid mobiliseringstillfälle läge stor vikt på eu hastig proviantering
af stridsfartygen. Vid Karlskrona station rådde fullständig
brist på lämpliga transportbåtar för proviantens förande från lastbryggan
vid Kungshall till fartygen. De varfsbåtar, som, ehuru för
ändamålet olämpliga, under fredstid användes, torde vid mobiliseriugstillfälle
blifva erforderliga för varfvets eget behof. Marinförvaltningen
hade i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse uttalat den mening, att
med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga snabbhet vid provianteringen
det vore lämpligare att för ändamålet anskaffa flera smärre
transportbåtar, rymmande 60 dagars proviant för en l:a klass pansarbåt,
än ett fåtal större dylika båtar. Marinförvaltningen hemställde, att
medel för byggande åt* två sådana båtar måtte beredas.

Anslags behofvet för . anskaffande af de utaf marinförvaltningen
sålunda föreslagna transportmedel för flottans varf skulle enligt ämbetsverkets
beräkning utgöra 177,000 kronor. Af hänsyn till andra anslagsbehof
ansåg jag, att ett så stort belopp för ifrågavarande ändamål icke

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

borde för år 1903 begäras, utan att anskaffningen under sistnämnda år
lämpligen borde begränsas till 1 kolpråm för Karlskrona station, 1
ammunitionspråm för hvardera af de två stationerna och 1 provianttransportbåt
för Karlskrona station, allt för en sammanlagd kostnad af
78,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda framställning
till Riksdagen om beviljande af detta belopp för år 1903 för
anskaffande af transportmedel för flottans varf blef af Riksdagen bifallen.
Riksdagen anmärkte emellertid därvid, att i afseende å provianttransportbåtarna,
hvilka, enligt hvad Riksdagen inhämtat, vore täckta pråmar,
afsedda att bogseras, syntes böra tagas under öfvervägande, huruvida
icke dylika äfven skulle kunna erhållas genom förhyrning af enskilde
tillhörig materiel, så att byggandet för flottans räkning af dylika pråmar
skulle kunna inskränkas.

I anledning häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t marinförvaltningen
genom nådigt bref den 6 juni 1902 att vid afgifvande af förslag till
fortsatt anskaffning af transportmedel för flottans varf taga nämnda
fråga under öfvervägande.

Till åtlydnad häraf anmodade marinförvaltningen stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Karlskrona att efter verkställd utredning
inkomma med yttrande rörande möjligheten att vid mobilisering af
flottan för Karlskrona stations behof genom förhyrning eller rekvisition
af enskilde tillhörig materiel erhålla behöflig! antal för provianttransport
innanför befästningarna lämpliga pråmar samt i hvad mån byggandet
för flottans räkning af dylika pråmar därigenom skulle kunna inskränkas.

Stationsbefälhafvaren infordrade yttrande från stationens förvaltningsdirektion,
som efter verkställd utredning förklarade sig anse, att
vid stationen icke vore att påräkna någon lämplig, enskilde tillhörig
materiel för transport af proviant vid mobilisering af flottan. Under
åberopande häraf anförde stationsbefälhafvaren vidare, att jämväl varfschefen
vid stationen förmält, att af i Karlskrona hamnområde befintliga
pråmar ingen syntes vara lämplig att användas såsom transportbåt för
proviant samt att bland öfriga pråmar, hvarå varfschefen erhållit uppgift
såsom varande inom området för hans rekvisitionsrätt, endast två
skulle kunna ifrågasättas till en dylik användning, men att, då båda
dessa pråmar vore beroende af väderleksförhållandena för att kunna
införas till Karlskrona, de näppeligen syntes kunna påräknas för ett
behof, som genast i början af mobilisering torde förestå. Stationsbefälhafvaren
fann med anledning häraf någon inskränkning i byggandet för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

167

flottans räkning af de ifrågakomma transportpråmarna icke kunna
äga ruin.

I underdånig skrifvelse den 25 september 1903 återupptog marinförvaltningen
förevarande fråga. Ämbetsverket förmälde därvid, att
förslaget beträffande det antal ammunitionspråmar, som ansåges erforderligt
för mobilisering, nämligen två för Karlskrona och en för Stockholms
station, vore grundadt på den förutsättning, att ammunitionen till större
delen skulle förvaras ombord å stridsfartygen i beredskap. Skulle så
icke komma att blifva förhållandet, måste oundgängligen transportmaterielen
för ammunition betydligt ökas.

Förutom de transportmedel, som redan blifvit omnämnda, vore, förmälde
marinförvaltningen vidare, för Karlskrona station behofvet af
ytterligare en vattenbåt särdeles trängande. För tillgodoseende af fartygens
och fortens vattenbehof ägde nämligen Karlskrona varf endast
eu enda större vattenbåt, och vore denna nästan dagligen i användning
under en stor del af året. Ytterligare en sådan båt vore behöflig såväl
på grund af nya fartygs tillkomst och den ökade förläggningen af
rustade fartyg inom Karlskrona stations sjöområde som ock med hänsyn
därtill, att en ersättning för den redan befintliga vattenbåten måste
vara att tillgå, då denna behöfde undergå reparation, enär annars medel
ej funnes att förse fartyg och fort med vatten.

Marinförvaltningen hemställde därför, att medel måtte utverkas för
anskaffning ej blott af återstoden af de i skrifvelsen den 24 september
1901 såsom behöfliga angifna transportmedlen, d. v. s. två kolpråmar
af järn eller stål, hvardera rymmande 250 tons och kostande 38,000
kronor stycket, afsedda en för Karlskrona och eu för Stockholms station,
samt en ammunitionspråm till pris af 15,500 kronor och eu provianttransportbåt
till en kostnad af 7,000 kronor, bägge för Karlskrona
station, utan äfven af eu för sistnämnda station afsedd vattenbåt af
järn, rymmande cirka 80,000 liter, försedd med maskineri för vattnets
lossande och betingande eu beräknad kostnad af 25,000 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten af att först tillgodose andra anslagsbehof
ansåg jag emellertid frågan om anslag för de nu omförmälda
behofven böra anstå, och blef någon framställning uti ifrågavarande afseende
icke af Eders Kungl. Magt aflåten till 1904 års riksdag.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen
nu anfört, att uti afgifna förslag öfver anslagsbehofven för
år 1906 varfscheferna vid flottans stationer gjort förnyad anmälan om
behofvet af transportmedel å varfven, och hade de i sådant afseende
hemställt, varfschefen i Karlskrona om anskaffande af 3 ammunitions -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

168

pråmar, 1 ångslup eller motorbåt, 1 kolpråm af järn, 1 vattenbåt af
järn och 1 bogserbåt, samt varfschefen i Stockholm om anskaffande af
1 bogser- och isbrytarångfartyg, 3 ammunitionspråmar, 1 kolpråm af
järn eller stål och 1 vattenfartyg.

Att behofvet af ökad materiel för verkställande af vid varfven förekommande
transporter in. in. vore af mycket trängande beskaffenhet,
läte sig icke förneka och framginge med tydlighet af de framställningar
marinförvaltningen i detta ämne förut afgifvit, men ämbetsverket hade
likväl icke ansett nödvändigt, att anskaffningen af denna materiel nu
skedde i den omfattning'' varfscheferna föreslagit.

Så hade marinförvaltningen, med hänsyn till att bestämmelser om
ammunitionens förvarande å stridsfartygen under beredskapsföi läggning
nyligen blifvit utfärdade, ansett, att med fyllandet af det utaf varfscheferna
anmälda behofvet af ammunitionspråmar tillsvidare kunde anstå;
och hade i öfrigt ämbetsverket ansett sig för närvarande böra inskränka
sina önskemål i fråga om ökning af transportmedlen å varfven till det
antal och slag af båtar, för hvilkas anskaffande ämbetsverket i sin
underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 föreslagit äskande af
medel, dock med tillägg af ett bogser- och isbrytarfartyg för Stockholms
station.

I fråga om de i nämnda skrifvelse angifna kostnaderna hade marinförvaltningen
på grund af de numera ökade material- och arbetspriserna
ansett en höjning i kostnadsberäkningen nödvändig, enär en kolpråm
af angifven beskaffenhet numera icke kunde anskaffas under 40,000
kronor och en ammunitionspråm icke under 17,500 kronor i stället för
de förut beräknade kostnadsbeloppen respektive 38,000 kronor och
15,500 kronor.

Beträffande det af varfschefen i Stockholm begärda bogser- och
isbrytarfartyget har marinförvaltningen, under åberopande af åtskilliga
utaf varfschefen anförda skäl, ansett behofvet af ett dylikt fartyg,
hvilket beräknades komma att kosta 90,000 kronor, vara för stationen
synnerligen trängande, och har ämbetsverket därjämte ansett, att
samma fartyg jämväl borde utrustas för att kunna tjänstgöra såsom
bevakningsbåt, därför kostnaderna skulle komma att belöpa sig till 26,000
kronor.

Marinförvaltningen har därför hemställt om äskande af medel hos
nästkommande Riksdag för anskaffning af 2 kolpråmar, en för hvardera
stationen, för tillhopa 80,000 kronor, 1 ammunitionspråm för 17,500
kronor, 1 provianttransportpråm för 7,000 kronor och 1 vattenbåt för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 169

25,000 kronor, samtliga afsedda för Karlskrona station, äfvensom 1
bogser- och isbrytarfartyg för Stockholms station för 116,000 kronor
eller således för tillhopa 245,500 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten af att kunna företaga en hastig
mobilisering synas de af marinförvaltningen sålunda påpekade behofven
af både eu ammunitionspråm och eu provianttransportpråm för Karlskrona
station snarast möjligt böra fyllas, hvaremot med anskaffandet
af de för stationerna afsedda kolpråmarna torde kunna anstå till ett
följande år. Den för Karlskrona station föreslagna vattenbåten synes
jämväl på de af mariuförvaltningen anförda skäl böra under år 1906
anskaffas. Det af samma ämbetsverk framlagda förslaget om byggande
af ett bogser- och isbrytarfartyg, som därjämte skulle vid behof kunna
användas som bevakningsbåt, är visserligen mycket beaktansvärdt, men
torde förverkligandet af samma förslag kunna uppskjutas.

Anskaffningen af de föreslagna transportmedlen å varfven torde
därför under år 1906 kunna begränsas till:

en ammunitionspråm för Karlskrona station kr. 17,500:

en provianttransportpråm )> » » » 7,000:

en vattenbåt )> » » » 25,000:

Summa kronor 49,500: —))

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda anförts har
utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och
får alltså hemställa,

att Riksdagen må för anskaffande af transportmedel
för flottans varf bevilja på extra stat för år
1906 ett anslag af 49,500 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

19:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att på extra stat
för år 1906 bevilja

till skjutförsök och inskjutning af kanoner 30,000 kronor;
till fyllande af brist i hy Isutr såning en å Vaxholms och Oscar-Fredriksborys
fästning 56,000 kronor;

Bill. till Jliksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 0 Raft. 22

Ang. anslag
till artilleiioch
torpedmateriel
för
stridsfartygen
m. m.

[18—20.]

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till anskaffning af torpeder 100,000 kronor; samt

till försök med torped- och gnistsignalmateriel 10,000 kronor;

dels ock att bevilja för komplettering af fartygs och fästningars ammunitionsförråd
med modern artilleriammunitionsutredning ett anslag af
827,750 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp
af 275,917 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller angående denna fråga följande uttalande
af departementschefen:

»Uti underdånig skrifvelse den 24 september 1901 framhöll marinförvaltningen,
att, förutom inskjutningar af nyanskaffade kanoner och
de omfattande skj utför sök, som föranleddes af pågående anskaffningar
af ny materiel, äfven pröfningsskjutningar årligen i ganska stor utsträckning
måste vidtagas för att vinna visshet om, att flottans stora och dyrbara
ammunitionsförråd befunne sig i fullgodt skick, hvartill komme, att,
i den mån pansar- och projektiltillverkningen gjorde framsteg, det vore
nödvändigt att tid efter annan utföra skjutförsök för att utröna projektilens
verkan mot pansaret; och anhöll marinförvaltningen på grund
häraf, att extra anslaget till skjutförsök och inskjutning af kanoner måtte
bestämmas till 30,000 kronor.

För berörda ändamål hafva därefter blifvit i enlighet med Eders Kungi.
Maj:ts propositioner beviljade, af 1902 års Riksdag 25,000 kronor samt
utaf hvardera af 1903 och 1904 årens Riksdagar 30,000 kronor.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1904 anfört, att, då jämväl för år 1906 erfordrades lika belopp
som för år 1905 för inskjutningar af beställda kanoner äfvensom för de
pröfningsskjutningar af mångahanda slag, hvilka årligen måste äga rum,
så borde för år 1906* äskas ett anslag af 30,000 kronor för skjutförsök
och inskjutning af kanoner.

I likhet med hvad marinförvaltningen yttrade i sin underdåniga
skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, har marinförvaltningen
jämväl nu anfört, att under Stockholms eskaderns öfningar behof yppat
sig af eu lättare artilleripjäs, hvilken skulle kunna användas dels såsom
bestyckning å eskaderns ångslupar, då dessa gjorde bevakningstjänst,
och dels såsom bevakningspjäs i land, bland annat för att försvara
en tillfällig minspärrning. Marinförvaltningen har nu tillika erinrat,
att på kusteskaderns fartyg funnes en sådan pjäs, nämligen en 37 mm.
snabbskjutande kanon, och hade denna under öfningarna visat sig göra
god tjänst. Denna pjäs, ehuru ganska lätt, vore dock för tung för
Stockholmseskaderns ångslupar. Ämbetsverket har vidare, på sätt jämväl

Statsutskottets Utlåtande N;o 6:

171

skedde i dess skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, anfört,
att varfschefen vid flottans station i Stockholm i skrifvelse den 29 december
1902 föreslagit anskaffning till Stockholmseskaderns ångslupar
af en automatisk gevärskulspruta i bårlavettage, och har marinförvaltningen
med stöd häraf och i enlighet med hvad ämbetsverket hemställt
i fråga om anslagen för år 1905 förordat äskande hos Riksdagen af ett
extra ordinarie anslag af 44,000 kronor till anskaffande af 12 stycken
automatiska g ev är skulsprutor med lämpligt lavettage att användas såsom
bestyckning å Stockholmseskaderns ångslupar och såsom bevakningspjäser
i land.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 bär marinförvaltningen
vidare anfört, att de senare årens utveckling af pansar
och däraf följande sträfvan att erhålla projektiler, hvilka vore mäktiga
att genomtränga det nyare pansaret, ledt till antagandet af projektiler
af förbättrad konstruktion, och hade sådana ock anskaffats för de nyare
eller ändrade fartygen. Dessa förbättringar hade emellertid ej varit
kända och erkända, då artilleriammunitionsutredningen anskaffades
för l:a kl. pansarbåtarna Oden, Thor och Niord och ej heller vid
anskaffande af de vid samma tid för kustfästningarna konstruerade
projektilerna. Oden, Thor och Niord hade ej heller kunnat till sina
25 cm. kanoner förses med röksvagt krut för de båda utredningarna.

Angående fästningarnas kanoner hade ock chefen för kustartilleriet
i sin inspektionsrapport för år 1903 framhållit, bland annat, vikten af, att
de kanoner, som vore afsedda att användas mot pansarfartyg, försåges
med tidsenliga pansargranater eller halfpansargranater. Marinförvaltningen,
som väl insåge vikten af att såväl i fartygen som å fästningarna
utredningen upptoge projektiler, hvilka tilläte att kanonens hela
kraft gjorde sig gällande vid beskjutning af med modernt pansar skyddade
fartyg, ansåge sig därför böra hos Eders Kungl. Maj:t framhålla det
särdeles viktiga önskemålet, att de förefintliga pjäserna försåges med
tidsenlig ammunition, och hade därför utfört eu kostnadsberäkning öfver
de för ändamålet behöfliga penningmedlen. Ehuru det, utom livad
i denna beräkning funnes upptaget, äfven skulle vara önskvärd!, dels
att vissa kanoner å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, försåges
med full utredning röksvagt krut och att det röksvaga krut,
som nu vore för dem afsedt, kunde få kasseras på grund af de urbränningar,
det förorsakade, och dels att en del äldre kanoner försåges
med röksvagt krut, hade marinförvaltningen dock ej medräknat dessa
behof utan endast hållit sig till hvad som ansetts vara det allra nödvändigaste.

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sålunda skulle för anskaffande af fullt tidsenlig artilleriammunitionsutredning
(två utredningar) för Odens, Thors och Niords 25 cm. kanoner

åtgå ett belopp af c:a ............................................................... kronor 205,750

för nya 12 om. projektiler c:a............................................... » 217,000

eller i allt en summa af........................................................... kronor 422,750

Om härifrån droges värdet af den föråldrade ammunitionen.
..................................................................................... kronor 82,500,

hvilken i mån af förbrukning komme att ersättas af
öfningsanslaget, återstode sålunda såsom behöflig

en summa af................................................................... kronor 340,250.

För att kunna lämna kustfästningarnas kanoner en fullt tidsenlig
projektilutredning fordrades en summa af 620,000 kronor. Här vore intet
afdrag gjordt för möjlig konsumtion mot ersättning af öfningsanslaget,
enär, då denna konsumtion komme att bestämmas efter förslag af
chefen för kustartilleriet, konsumtionen ej torde komma till stånd utan
särskilda föreskrifter och då troligen till ett nedsatt pris.

För erforderlig komplettering af fartygs och kustfästningars ainmunitionsförråd
med modern artilleriammunitionsutredning föresloge därför
marinförvaltningen, att af Riksdagen måtte äskas ett extra ordinarie
anslag för år 1906 af 960,250 kronor.

Chefen för kustartilleriet har uti förutnämnda inspektionsrapport för år
1903 i fråga om Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och där befintlig
ammunitionsutredning erinrat, att en icke obetydlig mängd ammunition
bortskjutits hvarje år under öfningarna, hvadan det vore nödvändigt,
att fästningens materialförråd försåges med så stora öfverskott af ammunition
af olika slag, att det förråd däraf, som enligt utredningsreglementet
borde finnas, äfven vore för handen efter afslutade öfningar
på hösten.

Enär det uppenbarligen vore af vikt, att icke blott de för kustpositionerna
utan äfven de för flottan föreskrifna ammunitionsutredningarna
städse vore kompletta, hemställde jag i underdånighet den 1 juli
1904, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla marinförvaltningen att
vaka däröfver att, i den mån till samma utredningar hörande ammunition
blefve vid öfningar eller annorledes använd, densamma omedelbarligen
blefve af annan ammunition ersatt, så att brist i berörda ammunitionsutredningar
icke någonsin förefunnes. Denna min hemställan blef
af Eders Kungl. Magt bifallen.

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

173

Marinförvaltningen bär nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september
nästlidna år anfört, att då nästan alla de ammunitionseffekter,
som årligen åtginge till öfningar eller annorledes, vore af den beskaffenhet,
att dels de ej kunde utan viss tidsutdräkt anskaffas dels priset för
deras anskaffning i mindre antal genom de prof in. in., de måste underkastas,
ställde sig relativt högt i jämförelse med de för dem i allmänhet
betingade priser, ämbetsverket funne ingen annan utväg för att
tillse, det artilleriammunitionsutredningarna ständigt vore till fullt antal
förefintliga, än att marinförvaltningen bereddes medel att utöfver de
fastställda utredningarna kunna hålla i förråd ungefär så stor ammunitionskvantitet,
som motsvarade den årliga konsumtionen.

För flottan och för den del af artilleriammunitionen, som till kustartilleriet
från materialförrådet i Karlskrona utlämnades, hade värdet
af konsumerad artilleriammunition under åren 1901, 1902 och 1903
uppgått till ungefär respektive 204,276 kronor, 399,851 kronor och
431,682 kronor.

Vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning hade under åren
1902 och 1903 mot ersättning utlämnats ammunition till ett värde af
respektive 32,885 kronor och 62,639 kronor, hvarvid vore att märka, att
under år 1902 erhållits mycken ammunition utan ersättning från fjärde
hufvudtiteln.

Dä emellertid eu del äldre ammunition under dessa år konsumerats,
men den dyrare ammunitionen allt fortfarande mer och mer komme att
vid öfningarna användas, och då den ersättning, som från öfningsanslagen
utginge för förbrukad ammunition, till följd däraf ej räckte
till att täcka kostnaderna för den ammunition af moderna slag, som
anskaffades, syntes det anslag, som erfordrades för att sätta ämbetsverket
i stånd att fullgöra föreskriften i nådiga brefvet den 1 juli 1904,
ej böra sättas lägre än till 600,000 kronor.

Vid öfverlämnandel från landt- till sjöförsvaret af Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning hade för de kanoner å denna position,
som vore afsedda för hylsam munition, förefunnits endast ett hylsantal,
beräknadt. för halfva det antal patroner, som afsåges ingå i utredningen.
För att fylla denna brist i kylsutredningen vore ett belopp af 56,000
kronor erforderligt.

Marinförvaltningen föresloge därför, att hos Riksdagen måtte äskas
i och för stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd ett
anslag å extra stat för år 1906 af 656,000 kronor.

i sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 hemställde
marinförvaltningen, att för anskaffande af torpeder måtte för år 1904

1 74

Statsutskottets Utlåtande S:o 6.

äskas ett anslag af 150,000 kronor. På sätt framgår af mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, ansåg jag emellertid, att
ifrågavarande anslag borde begränsas till 100,000 kronor, och blef Eders
Kung!. Maj:ts i enlighet härmed hos Riksdagen framställda förslag af
densamma bifallet.

Jämväl i sin underdåniga skrifvelse angående anslagsbehofven för
år 1905 blef med hänsyn till den inskränkning af ifrågavarande anslag,
som under de senaste åren vidtagits, och under framhållande af vikten
däraf, att, så länge anskaffningen af torpeder skedde från utlandet, det
för fartygen erforderliga antalet torpeder så vidt möjligt alltid hölles
komplett, af marinförvaltningen hemstäldt, att för år 1905 måtte för
ifrågavarande ändamål äskas ett anslag af 150,000 kronor. Äfven för
år 1905 fann jag emellertid anslaget kunna begränsas till 100,000
kronor, och blef detta belopp, uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning,
af Riksdagen för ändamålet beviljadt.

Marinförvaltningen har nu förmält, att den årligen vidtagna inskränkningen
af ifrågavarande anslag i förening med den omständigheten,
att under öfningsskjutning i allmänhet några torpeder årligen
förlorades, förorsakat, att erforderligt antal torpeder ännu icke hunnit
anskatfas, och har ämbetsverket på grund häraf ansett, att för år 1906
borde äskas ett extra ordinarie anslag af 150,000 kronor till anskaffning
af torpeder.

_ Till försölcsskjutningar med torpeder hafva för åren 1903 och 1904
anvisats för hvartdera aret 8,000 kronor. I sin skrifvelse angående
anslagsbehofven för år 1905 förklarade sig marinförvaltningen anse, att
samma belopp borde för berörda ändamål äskas jämväl för sistnämnda
år samt att anslag till belopp åt 4,000 kronor äfven borde begäras för
försök och förbättringar med afseende å anskaffad materiel för gnistsignalering.
Pa sätt framgår af mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1904, fann jag förstnämnda belopp, 8,000 kronor, fortfarande
vara erforderligt för försöken med torpedmaterielen, men ansåg
för försöken med gnistsignalmaterielen ett belopp af 2,000 kronor vara
tillräckligt, I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen att till försök med torped- och gnistsignalmateriel på extra
stat för år 1905 bevilja 10,000 kronor. Penna Eders Kungl. Maj:ts
framställning blef af Riksdagen bifallen.

Marinförvaltningen har nu förmält, att jämväl för år 1906 ett lika
belopp erfordrades för den mängd försök, som alltjämt måste företagas
såväl till utrönande af lämpliga medel för åt hjälpande af framträdande
brister hos ifrågavarande materiel som ock för profvande af nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

uppfinningar och förbättringar, och pa grund häraf ansett, att äfven för
år 1906 borde äskas ett anslag af 10,000 kronor för försök med torpedoch
gnistsignal materiel.

Slutligen har marinförvaltningen af anförda orsaker hemställt, att
för år 1906 måtte äskas ett extra anslag af 164,000 kronor för förändring
och utvidgning af Stockholms stations torpedförråd.

Hvad först beträffar det anslag å 30,000 kronor, som af marinförvaltningen
föreslagits för skjutförsök och inskjutning af kanoner, torde
detta anslag jämväl under år 1906 böra utgå med samma belopp som
under nästlidna och innevarande år, hvarför jag i detta afseende icke
har något att erinra mot marinförvaltningens framställning.

I fråga åter om det föreslagna anslaget å 44,000 kronor för anskaffande
af 12 stycken automatiska gevärskulsprutor finner jag med
hänsyn till andra anslagsbehof frågan om beviljande af detta anslag
allt fortfarande kunna till ett följande år anstå.

På sätt marinförvaltningen framhållit, torde för pansarbåtarna
Oden, Thor och Niord böra anskaffas fullt tidsenlig ammunitionsutredning
i likhet med hvad som skett för öfriga l:a kl. pansarbåtar. Kostnaderna
för dylik anskaffning, sedan värdet af den föråldrade ammunitionen
fråndragits, hafva af ämbetsverket beräknats till 340,250 kronor,
och torde framställning böra göras till Riksdagen om beviljande af
detta belopp. Då det emellertid icke torde vara nödvändigt, att hela
den ifrågavarande ammunitionsutredningen anskaffas under år 1906, utan
anskaffningen synes kunna ske under de närmaste tre åren, lärer af
hela det erforderliga beloppet allenast en tredjedel eller 113,417 kronor
behöfva anvisas för år 1906.

Lika viktigt som det är att stridsfartygen erhålla fullt modern
ammunitionsutredning, lika viktigt är det naturligen, att kustfästningarna
förses med dylik ammunition. Kostnaderna för tidsenlig projektilutredning
till kustfästningarna hafva af marinförvaltningen ansetts
komma att uppgå till 620,000 kronor, därvid dock ämbetsverket anmärkt,
att afdrag icke gjorts för värdet af den nu befintliga projektilutredningen.
Då emellertid jämväl i nu föreliggande fall, likasom i
fråga om ammunitionen till pansarbåtarna Oden, Thor och Niord, afdrag
synes böra göras för värdet af den redan befintliga ammunitionen, som,
då den vid öfningar användes, bör af vederbörande öfningsanslag ersättas,
anmodade jag i ämbetskrifvelse den 31 oktober 1904 marinförvaltningen
att inkomma med yttrande angående det värde, som i anledning
af en dylik användning syntes böra åsättas berörda ammunition.
I ämbetsskrifvelse den 11 därpåföljande november har marinförvalt -

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen till svar härå meddelat, att ifrågavarande värde vore 132,500
kronor, hvarvid tillika nppgifvits de värden, som åsätta de olika slagen
af befintliga projektiler. Med afdrag för detta värde komma således,
enligt marinförvaltningens beräkning, kostnaderna för den ifrågavarande
projektilutredningen att uppgå till 487,500 kronor.

Framställning synes därför böra göras till Riksdagen om beviljande
af detta belopp, men torde jämväl i fråga om denna utredning med
hänsyn till andra anslagsbehof kostnaderna böra fördelas på tre år, i
följd hvaraf förslag torde böra framläggas om anvisande utaf endast en
tredjedel af beloppet eller 162,500 kronor för år 1906.

Det belopp, som således synes böra beviljas för komplettering af
fartygs och fästningars ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsu
tred ning, uppgår följaktligen till 827,750 kronor, och torde däraf
för år 1906 böra anvisas 275,917 kronor.

För stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd har
marinförvaltningen föreslagit begäran om anslag å 656,000 kronor, däraf

600,000 kronor för anskaffande af ammunition i och för iakttagande
af bestämmelsen om att ständigt hålla de föreskrift^ ammunitionsutredningarna
kompletta samt 56,000 kronor för fyllande af brist i hylsutredningen
å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Hvad den första delen af denna framställning beträffar, synes mig
icke något särskild! anslag vara erforderligt för iakttagande af den
ifrågavarande föreskriften. Värdet af den vid öfningarna under ett år
förbrukade ammunitionen skall ersättas af samma års öfningsanslag.
Då nu dessa anslag redan vid början af året stå till marinförvaltningens
förfogande, lärer hinder icke möta för ämbetsverket att redan då med
omhänderhafvande medel betala den ammunition, hvilken i förväg blifva
beställd för att,* ersät t a den, som under årets öfningar kommer att
förbrukas, samt sedermera, efter det värdet af sistnämnda ammunition
blifvit känd, påföra vederbörande öfningsanslag hvad som sålunda bör
därifrån utgå. Förslaget i denna del synes mig därför icke böra föranleda
någon framställning till Riksdagen.

Den påpekade bristen i hylsutredningen vid Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning torde däremot böra under år 1906 fyllas, hvarför
det med anledning häraf erforderliga beloppet af 56,000 kronor synes
böra för nämnda år anvisas.

Framställningen om beviljande af 150,000 kronor för anskaffande
af torpeder synes jämväl för nu ifrågavarande år, i likhet med hvad
som skett för åren 1904 och 1905, kunna begränsas till 100,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

177

För försök med torped- och gnistsignalmateriel lärer, såsom skett
för innevarande år och i enlighet med marinförvaltningens nu gjorda
hemställan, höra jämväl för år 1906 anvisas 10,000 kronor.

Förslaget om medel för förändring och utvidgning af Stockholms
stations torpedförråd synes däremot med hänsyn till frågan om samma
stations förflyttning icke böra vinna bifall.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kung!. Maj:ts
förevarande framställning, hemställer

att Riksdagen må bevilja:

l:o) på extra stat för år 1906

a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner

30.000 kronor;

b) till fyllande af brist i hy Isutredningen å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning 56,000 kronor;

c) till anskaffning af torpeder 100,000 kronor;

samt

d) till försök med torped- och gnistsignalmateriel

10.000 kronor; äfvensom

2:o) för komplettering af fartygs och fästningars
ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsutredning
ett anslag af 827,750 kronor och häraf på
extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 275,917
kronor.

Materiel för tillfälliga sprängnings- och kontraminerings arbeten.

20:o) Under punkt 21 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 45,000
kronor.

Departementschefen har i detta ämne anfört följande:

»På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11
januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition, hade då under
någon tid pågått försök med en del nykonstruerad minmateriel, som vore
afsedd att tilldelas flottans fartyg för att användas vid tillfälliga sprängningsarbeten
dels på land för förstörande af broar, järnvägar m. m.,
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afcl. 6 Höft. 23

Ang. anslag
till materiel
för tillfälliga
sprängningsoch
kontramineringsarbeten.

[21.]

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till anskaffning
af handminmateriel.

[22.]

dels i våra skärgårdar för undanrödjande af en fiendes tillfälliga spärrningar
med minor, stängselbommar, tättingar och dylikt. Försöken
hade gifvit tillfredsställande resultat. På grund af en utaf marinförvaltningen
då verkställd beräkning af det dåvarande behofvet af dylik
materiel föreslog Eders Kungi. Maj:t Riksdagen att till materiel för tillfälliga
sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja på extra stat
för år 1903 ett anslag af 40,000 kronor. Denna Eders Kungl Maj:ts
framställning'' blef af Riksdagen bifallen.

Sedan nu marinförvaltningen af chefen för flottans stab erhållit uppgift
å hvilka af flottans fartyg borde erhålla ifrågavarande sprängningsoch
kontramineringsmateriel, har ämbetsverket i sin underdåniga skrifvelse
den 27 september 1904 hemställt, att för ytterligare anskaffande
af dylik materiel att tilldelas flottans fartyg i enlighet med det förslag,
som uppgjorts af chefen för flottans stab, och att användas vid tillfälliga
sprängningsarbeten af samma art, som de, hvilka afsetts i fråga
om de utaf 1902 års riksdag beviljade medel, måtte af Riksdagen äskas
för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 45,000 kronor.»

Då ett fortsatt anskaffande af materiel utaf ifrågavarande slag i
den män densamma blefve erforderlig icke syntes böra uppskjutas, har
departementschefen tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu förevarande
framställning.

Utskottet får, under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i
denna punkt föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må till materiel för tillfälliga sprängnings-
och kontramineringsarbeten bevilja på extra
stat för år 1906 ett anslag af 45,000 kronor.

Handminmateriel.

21:o) Kungl. Maj:t har under punkten 22 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för anskaffning af handminmateriel bevilja på
extra stat för år 1906 ett anslag af 65,000 kronor.

Beträffande denna framställning bär departementschefen anfört
följande:

»I marin förvaltningens underdåniga skrifvelse den 29 september
1899 föreslogs, att för anskaffning af nya handminor måtte äskas ett
belopp af 100,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Uppå Eders Kung!. Maj:s framställning blef detta belopp af 1900
års Riksdag be viljad t, och anvisades häraf hälften för år 1901 och andra
hälften för därpåfölj ande år.

För komplettering, förbättring och ökning af i förråd befintlig
handminmateidel ingick ett belopp af 20,000 kronor i den summa, som
Eders Kungl. Maj:t föreslog 1904 års Riksdag att för fästa minförsvaret
bevilja för år 1905, och blef detta förslag af Riksdagen bifallet.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 anfört, att för komplettering och ökning af i förråd
befintlig handminmaleriel, afsedd för yttre minspärrningar och handmin
fartyg, beräknades för år 1906 erforderligt ett belopp åt 65,000 kronor.

Då det emellertid för bedömande af erforderligheten utaf detta belopp
var nödigt att erhålla kännedom om den utredning, som legat till grund
för denna framställning, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma
med berörda utredning.

I anledning häraf har marinförvaltningen i en hemlig skrifvelse,
som torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, öfverlämnat
den begärda utredningen.

Då minväsendet uppenbarligen utgör eu viktig länk i vårt försvar,
och de behof, som i sådant afseende föreligga, därför snarast
möjligt böra fyllas, synes ett uppskof med den nu ifrågasatta anskaffningen
icke böra ske.»

Med tillstyrkan af bifall till hvad i denna punkt föreslagits får

utskottet hemställa, .

att Riksdagen må för anskaffning af handminmateriel
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag
af 65,000 kronor.

Ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona.

22:o) Under punkt 23 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja föreslagit
Riksdagen att för på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona
och dess ekonomilius i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af
hofintendenten m. m. A. Kumlien uppgjordt förslag bevilja, ett anslag
af 300,000 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 150,000
kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af depaitementsehefen: -

Ang. anslag
till ombyggnad
af flottans
sjukhus och
dess ekonomihus
i Karlskrona.

[23.]

180

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1901 anmälde marinförvaltningen,
att enligt skrifvelse från stationsbefälliafvaren vid flottans
station i Karlskrona förste läkaren vid stationen framhållit, att med
hänsyn till den tillökning i personal, som i följd af det nya härordningsförslaget
komme att på stationen förläggas, det nuvarande sjukhuset
blefve alldeles otillräckligt, så att det blefve nödvändigt att uppföra en
ny sjukpaviljong, hvarjämte en utvidgning och förändring af sjukhusets
badafdelning, kokhus, desinfektionsinrättning m. m. blefve erforderlig.
I anledning häraf anhöll marinförvaltningen att få uppdraga åt medicinalstyrelsens
arkitekt, hofintendenten in. m. A. Kumlien att afresa till
Karlskrona för att verkställa besiktning af flottans sjukhus och dess
byggnadstomt m. m. och sedermera uppgöra ritningar och förslag till
den nybyggnad, som kunde anses behöflig, äfvensom förslag till lämpliga
ändringar och ventilationsanordningar inom det nuvarande sjukhuset.

Denna marinförvaltningens anhållan blef af Eders Kungl. Maj:t den
1 november 1901 bifallen.

Till fullgörande af det uppdrag, hofintendenten Kumlien på grund
häraf af marinförvaltningen erhöll, ingaf han den 27 augusti 1903 till
ämbetsverket ritningar med kostnadsförslag till om- och påbyggnad
af det nuvarande sjukhuset i Karlskrona jämte tillbyggnad af en portvaktslägenhet
och ett ångpannehus. Enligt det sålunda uppgjorda
förslaget skulle sammanlagda kostnaden för ifrågavarande arbete
uppgå till 287,700 kronor. Hofintendenten Kumlien förmälde tillika,
att ett förslag till fristående sjukpaviljong jämväl blifvit uppgjordt, men
som samma förslag kräfde nästan samma summa som påbyggnaden,
utan att lämna motsvarande sängantal, hade detsamma öfvergifvits.

Uti afgifvet utlåtande öfver det af hofintendenten Kumlien sålunda
uppgjorda förslag till ombyggnad af det nuvarande sjukhuset har förste
läkaren vid flottans station i Karlskrona anfört, bland annat, att de
fördelar, som den projekterade om- och tillbyggnaden skulle komma
att tillföra det nuvarande sjukhuset, syntes i hufvudsak bestå dels uti
ett betydligt ökadt antal sängplatser utöfver det, som för närvarande
funnes att tillgå, dels uti flera tidsenliga och moderna anordningar i
hygieniskt afseende, Indika skulle komma ej blott den påbyggda delen
af sjukhuset till godo, utan jämväl införas i de äldre delarna af byggnaden,
hvars hygieniska värde därigenom skulle väsentligen höjas och
hvarigenom full enhetlighet, i det hela vunnes, och dels äfven uti eu
ändamålsenlig utvidgning och förbättring af ekonomilokalen med tillhörande
kok-, tvätt- och desinfektionsinrättningar m. in., hvilket allt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

181

för ett rätt handhafvande af sjukvården inom sjukhuset vore i lxög- grad
af behofvet påkalladt.

Hvad sängantalet beträffade syntes efter den föreslagna omändringens
utförande utan olägenhet i hvarje af sjukhusets 12 sjuksalar
kunna placeras 19 sjuksängar och uti de enskilda sjukrummen och å epidemiafdelningen
sammanlagdt 26, hvadan således antalet sängar för
hela sjukhuset skulle uppgå till 254. Af dessa upptoges emellertid 14
af sjukvårdare, så att för patienterna återstode 240, hvilket antal dock
med all sannolikhet för lång tid torde för stationens sjukvård vara
tillräckligt. Maximala beläggningssiffran för sjukhuset, sådant det nu
vore, uppginge, med afdrag för 10 sjukvårdare, till 153. Ökningen af
platser uppginge således till 87. Det kunde tyckas, att kostnaden för
dessa nyvunna 87 platser blefve anmärkningsvärd! hög, men därvid
borde tagas i beaktande, att kanske största delen af kostnaderna borde
hänföras till de nya och kostsamma hygieniska anordningar, med Indika
sjukhuset i sin helhet försåges och som i lika mått komme hela anstalten
till godo.

Beträffande sanitärt viktiga och hygieniska anordningar, som enligt
förslaget skulle i sjukhuset införas, borde nämnas tidsenligt ordnadt
ventilations-, uppvärmnings-, aflopps- och bokningssystem, förbättrade
och utvidgade anordningar för bad, ordentliga tvätt- och klosettrum för
de olika sjukhusafdelningarna, septisk och aseptisk operationssal, rum
för radiografi, apotek, sjukvårdsundervisning in. in. och, rörande utvidgningen
och förbättringen af ekonomibj^ggnaden, modern anordning af
kok- och tvättinrättningen, matsalar för sköterskor och sjukvårdare,
tidsenlig desinfektionsinrättning, lämpliga bostäder för ekonomipersonalen
in. in., hvilket allt hittills saknats eller befunnits i föråldradt och
mindre tillfredsställande skick.

Förste läkaren tiar härjämte framställt vissa detaljanmärkningar
mot förslaget, för hvilka redogörelse ej torde vara erforderlig, hvarjämte
han anmärkt, att, i händelse förslaget komme till utförande,
en behöflig reparation af epidemisjukhuset å Laboratorieholmen måste
företagas för att detta sjukhus under byggnadstiden, då det nuvarande
sjukhuset åtminstone delvis måste utrymmas, skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt för en mera mångartad och omfattande sjukvård
användas.

Öfver förslaget har jämväl hörts chefen för ingenjördepartementet
i Karlskrona. 1 sitt afgifna utlåtande har denne anmärkt, bland annat,
att det ej vore honom bekant, huruvida grunden under sjukhusbyggnaden
medgåfve densammas påbyggande med en våning, synnerligast

182

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

åt södra ändan, samt att det med säkerhet kunde förutses, att sjukhuset
komme att blifva obeboeligt för sjuka under den tid, ändrings- och
påbyggnadsarbetena påginge. För sjukhusets belysning erforderliga
elektriska lampor syntes kunna uppsättas med ledningar men utan någon
strömkälla för omkring 12,000 kronor.

Stationsbefälhafvaren har förklarat sig, utöfver hvad af stationens
myndigheter yttrats, icke hafva något att anföra.

Med anledning af hvad sålunda anförts i fråga om grunden till
det nuvarande sjukhuset, har liofintendenten Kumlien i afgifvet utlåtande
upplyst, att han från byggmästaren vid flottans station i Karlskrona på
begäran om en uppgift å den bottens beskaffenhet, som upptoges af nuvarande
sjukhusets källarvåning, bekommit en ritning till källaren med
angifna borrhål och desammas djup. Af denna uppgift, som vore
fullt belysande, droge lian den slutsatsen, att grunden under sjukhuset
vore stark nog att bära den föreslagna, relativt lätta påbyggnaden. Han
hade därför ej deri ringaste farhåga för grundens bärighetsförmåga i
föreliggande afseende under förutsättning, att byggnadsarbetet komme
att sakkunnigt utföras.

Slutligen har uppgjorts ett förslag till uppvärmning af epidemia fdelningen
för flottans sjukhus i Karlskrona, Detta förslag upptager
kostnaderna härför till 3,700 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 bär marinförvaltningen
för egen de! anfört, att den suceesiva ökningen under
de sist förflutna åren af till sjukhusvård berättigadt befäl och manskap
på Karlskrona station gjorde det nödvändigt att anskaffa ett hundratal
nya platser för sjuka utöfver det antal af 153 sängar, som inrymdes
i det nuvarande sjukhuset. Skulle eu ny sjukhusflygel med plats för
hundra sjuka uppföras, syntes kostnaden härför komma att uppgå till
450,000 å 500,000 kronor, och härtill skulle ändock komma kostnaden
för införande i det gamla sjukhuset af tidsenlig ventilation och värmeledning
m. m. Kostnaden för det nuvarande sjukhusets om- och påbyggnad
samt de nu befintliga lokalernas försättande i tillit tidsenligt
skick hade däremot beräknats uppgå till allenast 303,400 kronor.

Antalet af de till sjukhusvård å flottans sjukhus berättigade både,
såsom redan antydts, under de senare åren städse ökats och hade utgjort
3,250 under år 1898 och 4,490 under år 1902. Så länge hade utrymmet
i sjukhuset i det hela räck! till, om än de för sjuka officerare och
underofficerare äfsedda platserna visat sig ej motsvara behofvet. Men
då den sjukvårdsberättigade personalen med början af år 1903 stigit
till 5,999 man, hade det tillgängliga antalet sängplatser vissa tider af

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

183

året strängt anlitats. Och då vid 1905 års början flottans vid stationen
förlagda personal torde komma att uppgå till 7,124 man, måste utrymmet
i det nuvarande sjukhuset betecknas såsom absolut otillräckligt.
Om ett sådant förhållande redan under fred vore i hög grad betänkligt,
skulle det efter inträffad mobilisering kunna visa sig ödesdigert.
En utvidgning af flottans sjukhus i Karlskrona vore därför redan nu
nödvändig, och syntes härvid ett tillskott af 100 sängplatser utöfver
det nu befintliga antalet böra beräknas erforderligt.

Det nu ifrågavarande förslaget till om- och påbyggnad af flottans
sjukhus och dess ekonomibyggnad, hvilket förslag jämväl omfattade
modernisering af de nuvarande sjukhuslokalerna, måste marinförvaltningen,
som i allt väsentligt gillade och godkände de af hofintendenten
Kumlien upprättade ritningar och kostnadsförslag, finna innebära en synnerligen
god lösning af den föreliggande frågan.

Hvad beträffade den af ingenjördepartementet i Karlskrona framställda
anmärkningen, att sjukhuset under ombyggnadstiden skulle blifva
obeboeligt, ville marinförvaltningen erinra om, dels att moderna hjälpmedel
numera möjliggjorde påbyggnad af ett hus utan att någon lägenhet
behöfde utrymmas samt att, i hvarje fall, därest först halfva sjukhuset
ombyggdes, den andra hälften under byggnadstiden torde kunna användas
för sitt ändamål, dels ock att det hufvudsakliga ombyggnadsarbetet
väl komme att företagas under sommartiden, då sjukhuset vore minst
belagdt, samt att, för fall af behof, såväl epidemisjukhuset å Laboratorieholmen
som logementsfartyget Vanadis på tillfredsställande sätt kunde
tjäna såsom provisoriska sjukhus.

Kostnaden för byggnadsarbetet hade, såsom redan meddelats, blifvit
beräknad till 303,400 kronor. Som emellertid genom nådiga bref den
24 mars och 5 augusti 1904 af Eders Kungl. Maj:t till reparation och
iordningställande af flera rum i sjukhuset redan anvisats 16,960 kronor,
borde sålunda härutöfver allenast 286,440 kronor vara för arbetet
erforderliga. Men vid betraktande däraf att kostnadsförslaget uppgjorts
minst två år före den tid, arbetet tidigast kunde börja, samt att sedan
dess arbetspriserna redan stigit och ytterligare höjning af desamma
syntes vara att vänta, ansåge marinförvaltningen kostnaden för ombyggnaden
utöfver de för reparationsarbeten redan anvisade medlen
böra upptagas till 300,000 kronor. Marinförvaltningen hemställde därför,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes för på- och ombyggnad af flottans
sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af hofintendenten Kumlien afgifna förslaget, af 1905
års riksdag äska för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 300,000 kronor.

184

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Den utredning-, som lämnats angående den under de senaste åren
inträffade och allt fortfarande pågående ökningen af den till sjukvård
å flottans ifrågavarande sjukhus berättigade personal, hvilken ökning är
beroende på ökadt antal personal vid flottan äfvensom tillkomsten af kustartilleriet,
synes otvetydigt gifva vid handen, att det sjukhus, som förr
motsvarat behofvet uti ifrågavarande afseende, numera icke längre kan
lämna tillräckligt utrymme för de sjuka. Då följaktligen en ökning af
ifrågavarande utrymme torde få anses nödvändig, synes det vara lämpligt,
att, på sätt förordadt blifvit, i stället för att uppföra en ny sjukpaviljong
påbygga det redan befintliga sjukhuset och inreda detsamma
i enlighet med det uppgjorda förslaget. Detta synes nämligen vara
det fördelaktigaste, då därigenom för eu kostnad, som skulle komma att
understiga utgiften för uppförandet af en ny sjukpaviljong, det föreliggande
behofvet af ökadt utrymme för sjuka skulle blifva fylldt
samtidigt som det nuvarande sjukhuset skulle blifva inredt i full öfverensstämmelse
med nutidens fordringar.

Kostnaderna hafva beräknats till 308,400 kronor. På sätt af marinförvaltningen
anförts, har Eders Kungl. Maj:t af detta belopp redan
anvisat tillhopa 16,960 kronor. Dessa anvisningar, hvilka ägt rum
från hufvudtitelns allmänna besparingar, hafva beslutats för att afhjälpa
bristfälligheter, hvilkas botande icke synts tåla uppskof, såsom anskaffande
af röntgenapparat m. m. Att det oaktadt 300,000 kronor
synas böra afses för nu föreslagna arbeten, torde framgå af de utaf
marinförvaltningen i sådant afseende förebragta skäl.

Emellertid synas ifrågavarande arbeten vara af den beskaffenhet,,
att desamma utan olägenhet kunna utföras under två år, hvarför följaktligen
endast hälften af det erforderliga beloppet torde behöfva anvisas
för år 1906».

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må för på- och ombyggnad af
flottans sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af hofintendenten
Kumlien uppgjorda förslag bevilja ett änskönt
300,000 kronor och däraf på extra stat för år 1906-anvisa 150,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande X:o 6.

185

Marinläkarkurs.

23:o) Uti punkten 24 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för anordnande af en marinläkarkurs bevilja på
extra stat för år 1906 ett anslag af 4,300 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Marinförvaltningen har uti sin underdåniga skrifvelse den 27 september
1904 anfört, bland annat, att marinläkarkåren nu hunnit rekryteras
så fullständigt, som det läte sig göra med hänsyn till de oundvikliga
vakanserna för de ännu på gamla läkarstaten kvarstående läkarna
och de kompetensvillkor, som gällde för erhållande af nådigt förordnande
som marinläkare af 2:a graden. Kåren bestode för närvarande af 2 förste
marinläkare, 5 marinläkare af l:a graden, 18 marinläkare af 2;a graden
och 12 marinläkarstipendiater. Under sådana förhållanden ville marinförvaltningen
framhålla behofvet af extra anslag till bestridande af de
utgifter, som vore förenade med en snarast möjligt, behöflig marinläkarkurs.
Denna af marinöfverläkaren ledda kurs skulle upptaga en tid af
40 dagar, genomgås här i Stockholm af högst 10 marinläkare, som
författningsenligt därtill kommenderats af Eders Kungl. Maj:t på förslag
af marinöfverläkaren, och bestå i daglig undervisning i krigskirurgi
och radiografi, naval hälso- och sjukdomslära samt bakteriologi,
meddelad af två yngre lärare vid Karolinska Institutet, hvilka på samma
gång vore marinläkare, och efter ett program, som uppgjordes af marinöfverläkaren
och stadfästes af Eders Kungl. Maj:t.

Utgifterna för denna kurs beräknades till följande belopp:

dagtraktamente under 40 dagar å 7 kronor åt 10

marinläkare........................................................................ kronor 2,800: —

arfvode åt 2 lärare (500 kronor åt hvardera) ............ » 1,000: —

undervisningsmateriel, såsom röntgenplåtar, böcker,

reagens m. m................................................. »_500: —

Summa kronor 4,300: —-

Marinöfverläkaren hade, enär genom denna kurs endast en del af
marinläkarkåren komme i åtnjutande af den specialutbildning, som tjänsten
kräfde hos hvarje marinläkare, förmält det vara sin afsikt att ett följande
år göra framställning om åtgärders vidtagande för anordnande af
förnyad marinläkarkurs, hvarefter måhända ett uppehåll i dessa kurser
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 24

Ang. anslag
för anordnande
af en
marinläkarkurs.

[24.]

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunde göras under flera år, intill dess omsättningen bland marinläkarna
kräfde ny utbildningskurs.

På grund häraf bär marinförvaltningen hemställt, att hos nästkommande
riksdag måtte äskas för anordnande af en marinläkarkurs
ett extra ordinarie anslag för år 1906 af 4,300 kronor.

Lämpligheten af att föranstalta sådana marinläkarkurser som den
nu ifrågasatta, beaktades redan, då fråga förelåg om upprättande af
den nya marinläkarkåren. På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition,
hade vid sistnämnda frågas behandling chefen för flottans
stab hemställt, att för höjande af marinläkarkårens tjenstbarhet sådan
utvidgning af de hvartannat år anordnade militärläkarkurserna måtte
vidtagas, att samtliga läkare, som erhölle anställning såsom andre
marinläkare, blefve kommenderade till genomgående af samtidigt och
i sammanhang med militärläkarkurs anordnad marinläkarkurs. Medicinalstyrelsen
instämde i förslaget, att marinläkarna skulle kommenderas till
genomgående af militärläkarkurs, men anförde tillika, att den dåvarande
militärläkarkursen för arméns läkare icke syntes härtill lämpa sig, hvaremot
intet hinder syntes möta att för flottans läkare anordna en motsvarande
kurs hvartannat år, då sådan kurs icke hölles för arméns
läkare. Ifrågavarande, af chefen för flottans stab framställda förslag
blef jämväl af marinförvaltningen tillstyrkt.

För egen del yttrade jag, att jag fann hvad anfördt blifvit rörande ''
behofvet af en särskild marinläkarkurs beaktansvärdt, men ansåg frågan
om anordnande af en sådan kurs böra upptagas först sedan den nya
organisationen trädt i verket.

Då, på sätt af marinförvaltningen anförts, den nya marinläkarkåren
numera blifvit i det närmaste fulltalig, synes vidare uppskof med anordnande
af en marinläkarkurs icke böra äga rum. Samtliga de nämnda
myndigheterna funno anordnande af dylika kurser önskvärd!, och det
torde jämväl få anses uppenbart, att, då militärläkarkurser befunnits
erforderliga för arméns läkare, motsvarande kurser i lika, om icke med
hänsyn till marinläkarnas särskilda verksamhetsområde i än högre grad,
äro nödvändiga för dessas behöriga utbildning.»

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af en marinläkarkurs
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag
af 4,300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

Utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg.

24:o) Under punkten 25 af denna hufvudtitel har Kungi. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till anskaffande af utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 31,090 kronor.

I denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

»Den genom nådiga brefvet den 14 juni 1901 tillsatta kommittén
för afgifvande af förslag rörande sjökrigsmaterielen anförde, bland
annat, att liksom i de stora marinerna numera föreslagits och delvis
införts två slags fartyg för sjukvårdens behof under krig, nämligen
lasarettfartyg och sjuktransportfartyg, så erfordrades jämväl för svenska
flottan nämnda två slag af sjukfartyg. Lasarettfartygen borde åtfölja
eskadrarna för att efter strid upptaga sårade, hvarför ombord å dessa
fartyg borde finnas fullständig utrustning i och för operationers utförande
äfvensom för sårades vård. För sjuktransportfartygen erfordrades
däremot ej annan särskild utredning än lämpliga kojer. Kommittén
ansåg vidare, att ett lasarettfartyg med plats för omkring 100
patienter borde tilldelas hvardera af Stockholmseskadern och kustflottan
och att sex stycken sjuktransportfartyg med plats för vid pass
50 patienter å hvarje borde förefinnas. Visserligen vore det synnerligen
öriskvärdt att redan i fredstid kunna förfoga öfver en del af
sjukfartygen, men då detta af ekonomiska skäl ej ansåges böra ifrågasättas,
syntes man, på samma sätt som i andra länder kunna för ifrågavarande
behof afse fartyg, som förhyrdes från handelsflottan och vid
mobilisering utrustades för ändamålet. Då kommittén ansåge sig kunna
tillstyrka ett dylikt förfarande, skedde det emellertid under den förutsättning,
att all den utredning i form af sängar med sängservis, kojer,
operationsbord och instrument m. m., som erfordrades, redan i fredstid
anskaffades och att erforderliga kontrakt upprättades samt öfriga anordningar
vidtoges för att lämpliga fartyg vid krigsutbrott kunde på kort
tid förändras och utrustas till lasarettfartyg och sjuktransportfartyg.
Enligt tillika upprättad specifikation på de utgifter, som komme att
föranledas af anskaffning under fredstid af utredningseffekter för nämnda
fartyg, skulle kostnaden härför uppgå till sammanlagdt 31,090 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 anför marinförvaltningen,
att ämbetsverket, som icke funnit något att erinra mot
kommitténs ifrågavarande förslag och kostnadsberäkning, ansåge ifråga -

Ang. anslag
till anskaffande
af utredning
för
lasaretts- och
sjuktransportfartyg.

[25.]

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till förstärkning
af arbetskrafterna

i marinförvaltningen.

[26.]

varande behof vara af beskaffenhet att böra oundgängligen och snarast
möjligt tillgodoses, hvarför ämbetsverket föresloge, att nådig proposition
måtte aflåtas till nästkommande riksdag om beviljande af ett extra
ordinarie anslag å 31,090 kronor till anskaffande af utredning för
lasarett- och sjuktransportfartyg.

Jämväl vid två andra tillfällen under år 1904 framställde marinförvaltningen
hos Eders Kungl. Maj:t begäran om att få anskaffa ifrågavarande
utredningspersedlar, därvid ämbetsverket föreslog, att det erforderliga
beloppet måtte få tagas af omhänderhafvande medel eller af
allmänna besparingar under femte hufvudtiteln. Då förhållandena icke
visade sig vara sådana, att de syntes nödvändiggöra en ofördröjlig
anskaffning af nämnda persedlar, ansåg jag mig icke böra tillstyrka
bifall till berörda framställningar, och föranledde desamma icke någon
Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.»

På sätt af marinförvaltningen anförts, syntes emellertid ett vidare
uppskjutande af ifrågavarande anskaffning icke böra ega rum, och bär
departementschefen därför hemställt, att nu förevarande anslagsbegäran
måtte göras hos Riksdagen.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må till anskaffande af utredning
för lasaretts- och sjuktransportfartyg bevilja på extra
stat för år 1906 ett anslag af 31,090 kronor.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

25:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 26 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 7,500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört
följande:

»1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, bilagdt
samma års statsverksproposition, lämnade jag en närmare redogörelse
för de beslut, som alltifrån förvaltningens af sjöärendena ombildning
till en marinförvaltning blifvit meddelade angående den civila
tjänstepersonalen jämte vaktbetjäningen i sistnämnda ämbetsverk. Jag

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

189

redogjorde jämväl för ett af marinförvaltningen den 18 september 1903
ingifvet förslag- om aflåtande af proposition till Riksdagen angående ökning
af nämnda personal och betjäning. I anledning häraf yttrade jag, bland
annat, att det syntes mig böra tagas under allvarligt öfvervägande,
huruvida icke en omorganisation af ifrågavarande ämbetsverk borde
göras, men att jag dock med hänsyn därtill, att den af Eders Kung!.
Maj:t tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag rörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
säkerligen skulle komma att underkasta marinförvaltningens nu gällande
organisation en ingående granskning, ansåg det icke böra ifrågasättas
att, innan berörda granskning ägt rum, å ämbetsverkets ordinarie stat
uppföra nya tjänster. För att därför tillsvidare underlätta arbetet i
marinförvaltningen borde, ansåg jag, för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
i marinförvaltningen, för hvilket ändamål under åren 1903
och 1904 af Riksdagen beviljats för hvardera året 4,500 kronor, för
år 1905 anvisas 8,700 kronor. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed
gjorda framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att för
nämnda ändamål på extra stat för år 1905 beviljades ett belopp af
7,500 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen
nu ingifvit ett nytt förslag angående förändring af
ämbetsverkets organisation i viss del. Detta förslag innehåller, bland
annat, att marinöfverintendenten skulle blifva chef för marinförvaltningens
intendentafdelning, till hvilken skulle sammanföras dels de enligt den nu
gällande instruktionen för ämbetsverket denna afdelning tillhörande
ekonomiska ärendena dels de ekonomiska ärenden, hvilka enligt nu
gällande arbetsfördelning skola beredas och föredragas af amiralitetsrådet,
samt att såsom konsekvens häraf den marinförvaltningens nuvarande
civilafdelning tillhörande personalen skulle med föreslagen förstärkning
ingå i marinintendenturkåren och tjänstgöra å marinförvaltningens
intendentafdelning.

Att låta dessa frågor vidare undanskjutas genom att hänvisa dem
till den nämnda kommittén vore, enligt marinförvaltningens förmenande,
synnerligen ofördelaktigt för den viktiga tjänst inom flottan och dess
öfverstyrelse, som anginge intendenturen, och tillika obehöflig^ då
samma frågor redan blifvit utredda och pröfvade både af den kommitté,
som afgifvit förslag angående marinintendenturkårens organisation,
och inom flottans öfverstyrelse, hvilka båda för frågornas bedömande
måste anses hafva ägt alldeles särskild kompetens.

Hvad åter anginge af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 18

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

september 1903 gjord framställning om förstärkning jämväl af personalen
å ämbetsverkets kansli, både marinförvaltningen, då frågan härom
ansetts böra tillhöra förstnämnda kommitté, icke ansett i afseende
därå nu böra göras annan framställning än om extra ordinarie anslag;
för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

Skulle däremot marin förvaltningens förstnämnda förslag icke bifallas,
erfordrades för förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
ett belopp af 8,700 kronor eller samma summa som för år
1905 af Eders Kungl. Maj:t äskats.

Marinförvaltningen har därför hemställt, att hos nästa riksdag
måtte för år 1906 äskas, därest den föreslagna öfverflyttningen af
tjänsterna å marinförvaltningens civil afdelning till marinintendenturkåren
icke komme till stånd, ett extra ordinarie anslag för tillfällig förstärkning
af arbetskrafterna i marinförvaltningen å 8,700 kronor.

För detaljerna i det af marinförvaltningen sålunda framlagda förslaget
till omorganisation af en del utaf ämbetsverket anser jag mig
emellertid icke nu böna närmare redogöra. Lika litet som jag nämligen
fann mig nästlidna år kunna tillstyrka framläggande för Riksdagen
af det förslag till omorganisation af ämbetsverket, som af detsamma
då föreslagits, med anledning däraf att förstnämnda kommitté dessförinnan
syntes böra företaga granskning af marinförvaltningens organisation
och afgifva sitt utlåtande däröfver, lika litet anser jag mig af
samma skäl för närvarande kunna tillråda framställning till Riksdagen
i det af ämbetsverket nu förordade syfte. Det lärer icke kunna ifrågasättas,
att Riksdagen skall medgifva en förändrad organisation af ett
centralt ämbetsverk sådant som marinförvaltningen, förr än den nämnda
kommittén afgifvit sitt yttrande i frågan.

Under sådana förhållanden återstår icke annat än att anlita samma
provisoriska hjälpmedel för underlättandet af arbetet i marinförvaltningen,
som beslutades vid nästlidna riksdag för innevarande år, eller
således anställande af extra ordinarie tjänstemän m. m. Riksdagen
lärer väl emellertid icke vara villig att för sådant ändamål för år 1906
anvisa högre belopp än för innevarande år, och torde därför den summa,
som bör för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas, böra inskränkas
till 7,500 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1905
ägt rum, till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
bevilja på extra stat för år 1906 ett
anslag af 7,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

191

Kustartilleriet.

Kustb efästningarna.

26:o) Uti punkten 27 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar
bevilja ett anslag af 2,887,500 kronor och häraf på extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 1,687,550 kronor.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Den af 1897—1898 års befästningskommitté utarbetade plan för
fortsättande af arbetena å rikets fasta försvar har allt hitintills af
Riksdagen lagts till grund för beviljande af anslag för detta ändamål.
Enligt af kommittén upprättadt förslag till af densamma förordade arbetens
utförande och kostnadernas fördelning skulle arbetena ske under
tre perioder, den första omfattande fyra år samt hvar och en af de
två senare tre år. Den första af perioderna har utgjorts af åren 1899
—1902 och den andra af åren 1903—1905. Enligt planen kommer
således den tredje perioden att börja med ingången af år 1906. De
utaf befästningskommittén föreslagna arbetena hafva afsett, bland andra,
följande, under femte hufvudtiteln numera lydande befästningar, nämligen
Vaxholms och Oscar-F.redriksborgs, Karlskrona och Ålfsborgs fästningar
samt kustpositionen Fårösund.

Den för befästningsarbetena vid Fårösund beräknade kostnadssumman
beviljades redan under första perioden, och visade sig samma
summa vara tillräcklig för utförande af de föreslagna arbetena, hvilka,
enligt hvad chefen för fortifikationen anmält, äro fullständigt afskräde.

Hvad beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning blef i
enlighet med den uppgjorda planen den för denna fästning beräknade
kostnadssumman beviljad under första byggnadsperioden. Emellertid
har, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11
januari 1902, chefen för fortifikationen redan i underdånigt memorial
af den 30 september 1901 anmält, att till den beräknade kostnadssumman
måste läggas utgifter, som icke kunde till sin storlek beräknas,
för förvärfvande af för försvarsanordningar erforderlig mark, hvarförutom
det visat sig, att vissa arbeten blifvit dyrare än man beräknat.

I underdånigt memorial den 11 september 1902 anmälde chefen
för fortifikationen ånyo, att, som befästningsarbetena vid Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning ännu icke blifvit afslutade, kunde ännu

Ang. anslag
till kustbefästningarna.

[27.]

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

icke med visshet beräknas, huru stort anslag ytterligare i sådant afseende
erfordrades, med undantag dock för det belopp, som kräfdes
för ersättande af den brist, som uppstått vid fyllandet af försänkningarna
i Bullerholmssundet. Detta belopp uppgick till 60,000 kronor
och blef på Eders Kung!. Makts förslag af Riksdagen beviliadt på extra
stat för år 1904.

Vid fråga om anslag för år 1905 anförde chefen för fortifikationen,
på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1904, att dåmera kunde de brister, som uppstått uti de för
ifrågavarande befästningsarbeten anvisade anslag, exakt angifvas, enär
samma arbeten då inom kort komme att afslutas. Däremot vore de
utgifter, som erfordrades för nödiga markförvärf, ännu icke kända. Den
uppkomna bristen, som uppstått till följd af såväl de sedan år 1897 så
betydligt ökade arbets- och materialprisen som de synnerligen ogynnsamma
arbetsförhållanden, hvilka rådde inom det nära Stockholm liggande
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning sområde, uppginge till 455,000
kronor; och hemställde chefen för fortifikationen, att af 1904 års riksdag
måtte äskas ett anslag på extra stat för år 1905 å berörda belopp
för täckande af den sålunda uppkomna bristen.

Marinförvaltningen förklarade sig mot denna hemställan icke hafva
annat att erinra, än att till det nämnda beloppet, 455,000 kronor, äfven
måste läggas en summa af 205,000 kronor, afsedd att täcka den brist i
anslaget för nämnda befästningsarbeten, som under bestyckningsarbetenas
utförande af enahanda orsaker, som de af chefen för fortifikationen
angifna, uppstått. Marinförvaltningen hemställde därför, att på extra
ordinarie stat för år 1905 måtte äskas ett anslag af 660,000 kronor
för täckande af ifrågavarande brist.

Då hvad sålunda af myndigheterna anförts icke innefattade någon
närmare utredning, huru bristen uppstått, anmodade jag marinförvaltningen
att efter inhämtande af chefens, för fortifikationen yttrande inkomma
med specificerad utredning i nämnda hänseende.

Med anledning häraf öfverlämnade chefen för fortifikationen till
marinförvaltningen en af vederbörande fortifikationsbefälhafvare uppgjord
specificerad utredning rörande den anmälda bristen å anslaget till ifrågavarande
befästningsarbeten, utvisande bristens fördelning å de olika
arbetena och angifvande orsakerna till öfverskridandet af'' de bestämda
anslagen. Berörda utredning upptager såsom allmänna orsaker till öfverskridandet
dels från början i allmänhet för låga kostnadsberäkningar,
beroende på att noggranna förundersökningar såsom för dyra ej kunnat
verkställas förr än anslag beviljats, dels från slutet af 1800-talet inträ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

193

dande stegring i arbetsprisen, uppgående till omkring 25 procent, dels
betydlig stegring i de flesta materialpris, sedan kostnadsberäkningarna
uppgjorts, dels i allmänhet dåliga arbetare i följd af de svåra bostadsförhållandena
vid arbetsplatserna, dels socialistiska och andra agitatoriska
påverkningar från det närbelägna Stockholm, hvarigenom allt ackordsarbete
försvårats och fördyrats, dels svårighet att hindra arbetare eller
hela arbetslag, ofta de bättre, att gå sin väg, så snart bättre arbetsförhållanden
erbjudits på annat håll, dels fördyrade transportkostnader
genom i orten rådande brist på dragare och genom dåliga vägar och
slutligen den särskild! under den torra sommaren 1901 uppkomna svårigheten
att få vatten till betonarbetena, i följd hvaraf dyrbara pumpinrättningar
måst anordnas. Chefen för fortifikationen förklarade sig
mot denna utredning intet hafva att erinra.

För egen del anförde marinförvaltningen, att, hvad först beträffade
bristerna i befästningsarbetena, ämbetsverket intet annat hade att erinra
i afseende å den af chefen för fortifikationen förebragta utredningen än
att en mycket stor del af denna brist förefunnits redan före kustbefästningarnas
öfverlämnande från land!- till sjöförsvaret. Under loppet af
år 1902 hade nämligen arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
icke allenast icke kunnat öfverlämna några medel för bestridande af
kostnaderna för från föregående år återstående, ännu icke verkställda
befästningsarbeten, utan i stället måst anmäla en brist af 178,742
kronor 8 öre, med hvilket belopp anslaget till befästningsarbetena den
31 december 1901 öfverskridits. I själfva verket hade dock bristen vid
denna tidpunkt varit vida större, ty flera anvisningar för ännu icke påbörjade
eller afslutade arbeten hade måst tagas i anspråk för att möjliggöra
fortsättandet och fullbordandet af andra angelägnare. Det för år
1902 anvisade anslaget till befästningsarbeten å Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning, hvilket anslag direkt disponerats af marinförvaltningen,
hade för öfrigt icke heller varit tillräckligt för bestridande af
kostnaderna för de arbeten, som voro afsedda att med detsamma utföras.
Vid tidpunkten för aflåtande af skrifvelsen den 25 september 1903 hade
ännu återstått att utföra anbefallda arbeten för en kostnad, som af
chefen för fortifikationen beräknats till 222,610 kronor. Samtliga dessa
arbeten beräknades vara fullbordade inom 1903 års slut eller åtminstone
under loppet af vintern 1903—1904 med undantag af infanterivärn å
Värmdön. Den för dessa senare beräknade kostnaden, 30,000 kronor,
vore emellertid just den summa, som ursprungligen afsetts för detta
ändamål och hvilken sålunda icke hade öfverskridits och ej heller
behöfde öfverskridas, ty den del af infanterivärnen, som ej för ifråga Bih.

till Riksd. Prat. 1D05. 4 Samt. 1 Afd. 6 Raft. 25

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

varande belopp kunde utföras, vore, enligt hvad ämbetsverket inhämtat,
afsedd att så småningom och utan särskild kostnad anordnas af Svea
ingenj örkårs fästningsingenj örkompani.

Hvad åter beträffade bristen i artillerikostnad, 205,000 kronor, så
hade, då Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning från och med den
1 januari 1902 ställts under sjöförsvaret, arméförvaltningens artilleridepartement
till marinförvaltningen afgifvit två tablåer öfver befintlig
tillgång och brist af fästningsmateriel vid ifrågavarande fästning in. in.
Dessa tablåer hade upptagit, bland annat, förteckning å den materiel,
som då ännu återstode att anskaffa af anslag, som vid samma tillfälle
till marinförvaltningen öfverlämnades. Af dessa medel afsåges för Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning 280,984 kronor. För Vaxholmspositionen
återstode enligt öfverlämningstablån att anskaffa materiel
och ammunition till en beräknad kostnad af sammanlagdt 310,984
kronor. Till bestridande af dessa kostnader hade funnits, förutom
ofvannämnda öfverlämnade belopp 280,984 kronor, 1902 års anslag för
Vaxholmspositionen, 30,000 kronor, eller sålunda det beräknade erforderliga
beloppet 310,984 kronor.

För dessa medel hade redan större delen af hvad som enligt öfverlämningstablån
skulle återstått att färdigställa anskaffats och bragts
till fullbordan. Om öfverlämningstablån rörande Vaxholmspositionen
sålunda varit rätt beräknad och i densamma upptagits alla de artilleristiska
arbeten m. in., som verkligen varit nödvändiga att bringa till
utförande, hade ingen brist behöft anmälas, men så hade ingalunda
varit förhållandet, enär vissa oundgängliga arbeten antingen ej upptagits
eller i hvarje händelse beräknats för knappt, hvarjämte anslaget
till arbeten rörande eldens ledning från början varit alldeles otillräckligt;
och då fästningens artilleristiska anordningar måste färdigställas
jämsides med de fortifikatoriska, uppstode den brist, uppgående till

205,000 kronor, som närmare vore angifven i eu bilagd specificerad
utredning.

Denna specificerade utredning'' upptog åtskilliga arbeten, bland
hvilka nämndes betonbäddningar, för hvilka inga medel beräknats eller
af tillgängliga medel kunnat afses, men utan hvilka kanonerna skulle
vara oanvändbara, vidare anordningar inom fort och batterier i ändamål
att därsammastädes redan i fredstid kunna förvara den för desamma
afsedda ammunitionsmängden, hvilket måste anses oeftergiflig^
vid kustfästningar, men för hvilka anordningar medel ej heller syntes
hafva beräknats eller i hvarje fall beräknats för knappt, samt slutligen
anordningar för eldens ledning, hvilka vore nödvändiga, om fästningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

195

skulle kunna motsvara de anspråk, som man därå måste ställa i detta
afseende. Om en del af dessa arbeten anmärktes i den specificerade
utredningen, att de redan vore verkställda eller att de beräknades vara
afslutade under 1903 års höst, under det att om åtskilliga andra af
ifrågavarande arbeten förmäldes, att en del af dem vore under utförande.

Af dessa, utaf myndigheterna afgifna yttranden fann jag,, enligt
hvad mitt nämnda anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari
1904 utvisar, det framgå, att såväl de fortifikatoriska som de artilleristiska
arbetena, hvarå de omförmälda bristerna skulle uppstått, då
ännu icke blifvit afslutade. Under sådana förhållanden syntes mig de
belopp, hvartill bristerna uppgifvits, icke kunna anses angifva de summor,
hvartill bristerna å ifrågavarande arbeten slutligen komme att uppgå,
och ansåg jag det under dylika omständigheter vara lämpligast att
uppskjuta framställningen till Riksdagen om beviljande af medel för
bristens täckande, till dess förevarande arbeten blifvit fullt afslutade,
och det belopp, som borde ersättas, sålunda kunde noggrant angifvas.

I enlighet härmed blef någon framställning uti berörda syfte icke
af Eders Kung!. Magt aflåten till 1904 års riksdag.

Uti underdånigt memorial af den 15 september 1904 bär nu chefen
för fortifikationen anmält, att de planlagda befästningsarbetena å Vax-»
holme och Oscar-Fredriksborgs fästning numera aro fullständigt afslutade,
hvarvid å byggnadsanslaget uppstått den brist å 455,000 kronor,
som han redan förut anmält, och ansåg han detta belopp böra ingå i
befästningsanslaget för tredje perioden.

Marinförvaltningen har emot hvad sålunda anförts icke haft något
att erinra och för egen del yttrat, att till berörda belopp borde läggas
redan nämnda summa af 205,000 kronor, hvilket belopp borde anvisas
för år 1906 till täckande af den brist uti ifrågavarande anslag, som
under bestyckningsarbetenas utförande vid Vaxholms och Oscar-hredriksborgs
fästning uppstått.

Då väl chefens för fortifikationen ifrågavarande skrifvelse innehöll,
att befästningsarbetena å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
voro fullständigt afslutade, men däremot af marinförvaltningens skrifvelse
icke framgick, huruvida jämväl de artilleristiska arbetena voro
afslutade, så att nämnda belopp af 205,000 kronor kunde anses exakt
angifva den summa, som för täckande af den å sistberörda arbeten
uppkomna brist erfordrades, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma
med upplysning i nämnda afseende.

Till svar härå har från marin förvaltningen inkommit en hemlig
ämbetsskrifvelse af den 11 november 1904. I denna skrifvelse upp -

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

gifves, bland annat, att den väsentligaste delen af ifrågavarande materiel
antingen redan vore anskaffad eller beställd att levereras inom
den närmaste tiden. Å två särskilda arbeten skulle uppstå en behållning
af tillhopa 4,310 kronor 33 öre, under det att å ett annat en
brist skulle yppa sig å 3,600 kronor, hvadan ett öfverskott på samtliga
arbeten in. m. skulle komma att uppstå å 710 kronor 33 öre,
hvilka medel dock vore behöfliga till täckande af oförutsedda utgifter.
Den af marinförvaltningen anmälda bristen å 205,000 kronor kunde
således anses exakt angifva de kostnader, hvartill ifrågavarande artill eristiska
arbeten komme att belöpa sig. Slutligen har marinförvaltningen
framhållit nödvändigheten af att, ehuru en del till ifrågavarande arbeten
hörande apparater ännu icke vore levererade och uppsatta, framställning
det oaktadt gjordes vid instundande riksdag om bristens täckande,
emedan för de förskott, som uti ifrågavarande afseende utbetalts, till större
delen användts medel, som snarast måste tagas i anspråk för sitt egentliga
ändamål.

För befästningsarbetena å Karlskrona fästning har befästnings -kommittén beräknat en sammanlagd kostnad af 2,177,900 kronor. Af
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari 1899,
*bifogadt samma års statsverksproposition, framgår emellertid, att åtskilliga
arméns myndigheter, som blifvit i ärendet hörda, ansett, att
äfven med de af kommittén föreslagna inskränkningarna i anordningarna
för stärkande af de till ifrågavarande fästning hörande öarnas
försvar dessa anordningar dock måste betinga en kostnad af 100,000
kronor mera än den kommittén beräknat, hvartill enligt myndigheternas
åsikt borde läggas 4,000 kronor för vissa befästningsanordningar å
Västra Hästholmen. Chefen för landtförsvarsdepartementet förklarade
med anledning häraf, att hall ansåge kommitténs kostnadssumrna böra
ökas med, bland annat, 104,000 kronor befästningskostnad.

Enligt befästningskommitténs förslag skulle redan under första
byggnadsperioden beviljas samtliga anslag för erforderliga bestyckningsoch
befästningsanordningar vid Karlskrona med undantag för anordningarna
a Västra Hästholmen. I sin redan nämnda skrifvelse den
15 september 1904 har chefen för fortifikationen anfört, att för befästningsanordningarna
vid Karlskrona beviljats för första perioden 1,561,000
kronor.

Detta belopp motsvaras af de befästningskostnader, nämnda kommitté
beräknat för Karlskrona med undantag af Västra Hästholmen,
jämte det belopp af 100,000 kronor, chefen för landtförsvarsdeparte -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

197

mentet, på sätt nämndt är, förklarat sig anse därutöfver vara erforderligt
för fästningen med nämnda undantag.

I sitt underdåniga memorial den 30 september 1901 anförde chefen
för fortifikationen, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 11 januari 1902, att för år 1902 vore beviljad sista återstoden
af den för befästningarna å Kungsholmen och öarna beräknade
kostnaden och att vid 3 903 års början endast skulle återstå ombyggandet
af fästet å Västra Hästholmen. Chefen för fortifikationen anförde
vidare i sistnämnda skrift, att å de då redan fullbordade arbetena på
befästningarna å Kungsholmen och öarna någon brist icke uppstått,
men att det vore omöjligt att förutsäga, huruvida de återstående
arbetena därstädes skulle kunna verkställas för de därför beräknade
kostnaderna. Hvad befästningarna å Västra Hästholmen beträffade,
hade befästningskommittén beräknat kostnaderna för dem till 716,900
kronor, hvartill borde läggas redan nämnda, af myndigheterna uti
ifrågavarande afseende påyrkade belopp af 4,000 kronor. Hela kostnaden
uppginge således till 720,900 kronor. Under de år, som förflutit
efter beräkningarnas uppgörande, hade emellertid en betydlig
stegring i järn- och stålpriser ägt rum, hvarför med säkerhet kunde
antagas, att denna omständighet korame att förorsaka eu afsevärd brist.
Antagligt vore väl ock, att de stegrade arbetsprisen äfven skulle förorsaka
ökad kostnad för byggnadsarbetets utförande.

På grund häraf måste utan tvifvel det beräknade anslaget till ombyggnad
af fästet å Västra Hästholmen höjas; men då möjligen ytterligare
behof af medel för förut angifna arbeten kunde uppstå, syntes
underdånig anmälan om det belopp, som ytterligare kunde erfordras
för Karlskrona kustbefästningars afslutande enligt föreliggande plan,
först framdeles böra göras.

Af anförda skäl föreslog chefen för fortifikationen vidare, att det
af befästningskommittén för fästet å Västra Hästholmen upptagna
belopp 1,100,000 kronor skulle lika fördelas på de två senare byggnadsperioderna,
så att på hvardera af dessa körnare ett belopp af

550,000 kronor. Därvid borde emellertid för byggnadsperioden 1903
—1905 frånräknas redan under första byggnadsperioden för artillerikostnad
anvisade 86,600 kronor, i följd hvaraf under den andra perioden
borde anvisas allenast 463,400 kronor, hvilket belopp uteslutande
skulle afses för befästningsändamål.

Detta belopp har äfven uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning
blifvit af Riksdagen för andra byggnadsperioden anvisadt.

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för fortifikationen har nu i sin omförmälda skrifvelse den
15 september 1904 anfört, att, om man utginge från den af befästningskommittén
för befästningsarbetena vid Karlskrona fästning afsedda
summan af 2,177,900 kronor och därifrån afräknade utaf Riksdagen
för ändamålet redan beviljade för första byggnadsperioden 1,561,000
kronor och för andra perioden 463,400 kronor, skulle för sista byggnadsperioden
återstå allenast 153,500 kronor. Emellertid hade redan
arméns myndigheter i sitt betänkande öfver befästningskommitténs förslag
påvisat, att en del däri förekommande beräkningar vore för låga;
och vidare hade såväl de sedan dess med 20—50 procent stegrade
arbets- och materialkostnaderna som ock tillgodoseendet af det behof
af ökadt utrymme, som blifvit en oafvislig följd af senast fastställda
besättningslistors styrkor, vållat en ej obetydlig ökning uti den redan
från början knappt beräknade kostnaden. Denna ökning, hvars oundviklighet
för befästningsplanens genomförande senast i den underdåniga
skrifvelsen den 30 september 1901 blifvit af chefen för fortifikationen
framhållen, hade dock först nu kunnat bestämmas till sin slutsiffra, och
uppginge denna till 594,600 kronor eller cirka 27 procent af den ursprungligen
beräknade kostnaden. För att befästningsarbetena å Karlskrona
skulle under sista byggnadsperioden kunna afslutas enligt plan fordrades
sålunda, att för denna period ansloges en summa af 748,100 kronor.

Marinförvaltningen bär förklarat sig icke hafva något att erinra
mot chefens för fortifikationen förslag, men anfört, att till nyssnämnda
summa borde läggas dels 195,800 kronor till bestridande af bestyokningskostnaderna
å fortet Västra Hästholmen dels 100,700 kronor för
eldens ledning å samma fort.

Dessutom har marinförvaltningen anmält, att anskaffningen af
vissa kanoner med ammunition till fortet Västra Hästholmen kostat
38,600 kronor mera än därtill förut beräknade och beviljade medel
samt att å kostnaderna för eldens ledning å nämnda fort en brist af
99,300 kronor komme att uppstå.

Med anledning af de höga belopp, som myndigheterna sålunda
ansett erforderliga för afsilande af ifrågavarande befästningsarbeten
samt för anordningarna för eldens ledning å Västra Hästholmen, utöfver
hvad från början beräknats, anmodade jag marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse
den 20 oktober nästlidna år att efter chefens för fortifikationen
hörande inkomma med upplysning, huruvida vid Karlskrona fästninginga
andra befästningsarbeten blifvit utförda eller vore beräknade att
blifva utförda än sådana, som varit af befästningskommittén afsedda,
samt om anledningarna till att kostnaderna för anordningarna för eldens

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

199

ledning vid nämnda fort beräknades i så hög grad komma att öfverskrida,
hvad kommittén i samma afseende ansett erforderligt.

Med hemlig ämbetsskrifvelse den 1 sistlidna november har marinförvaltningen
med anledning häraf öfverlämnat och åberopat en skrifvelse
från chefen för fortifikationen af den 26 därförutgångna oktober, däri
denne förmält, att samtliga de befästningsarbeten vid Karlskrona, som
vore dels redan fullbordade dels under utförande, inginge i den af
befästningskommittén utarbetade planen för Karlskronas fasta försvar
samt att inga andra verk än dessa vore afsedda att för den ifrågavarande
summan 748,100 kronor utföras.

1 sin sistnämnda skrifvelse har marinförvaltningen tillika anfört, bland
annat, att Ökningen i kostnaden för anordningarna för eldens ledning å
Västra Hästholmen vore beroende af, dels att man vid uppgörande af det
första kostnadsförslaget, för dessa anordningar icke haft att tillgå någon
definitiv plan till fortets ombyggnad dels ock att fordringarna å pansarskydd
och utrymme för observationsplatser och strålkastare i väsentlig
mån stegrats under de senare åren. Därjämte hade behofvet af moderna
orderöfverföringsapparater äfvensom af ett mera genomfördt system
för elektrisk belysning inom fortet gjort, att kostnaden härför väsentligen
stegrats. Slutligen har marinförvaltningen lämnat eu specificerad
uppgift angående användningen af det för ifrågavarande ändamål afsedda
belopp af 200,000 kronor, hvilken uppgift jämte skrifvelsen i öfrigt
torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.

Hvad slutligen beträffar Ålfsborgs fästning, så har befästningskommittén
beräknat kostnaderna för bestycknings- och befästningsanordningarna
därstädes till, för de förra 1,010,000 kronor och för de
senare 840,000 kronor, hvartill skulle komma för försvarets ledning

50.000 kronor, eller således tillhopa 1,900,000 kronor. Då härifrån afräknas
af kommittén beräknadt bidrag från en-per-mille fonden af

240.000 kronor, skulle kostnaderna i öfrigt enligt kommitténs beräkningar
komma att uppgå till 1,660,000 kronor.

Af marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 4 oktober 1901,
för hvilken jag närmare redogjort i mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition,
framgår, att, sedan bidraget från en-per-mille fonden blifvit bestämdt
till 270,000 kronor, den för arbetena vid Alfsborg beräknelig^ summan
uppgått till 1,930,000 kronor. Arméns myndigheter hade af anfördt
skäl ansett, att 125,000 kronor skulle kunna öfverföras från artillerikostnaden
till befästningskostnaden och de disponibla medlen fördelas

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sålunda, att 995,000 kronor användes till befästningskostnad, 50,000
kronor till försvarets ledning’ och 885,000 kronor till artillerikostnad.

För befästningsarbeten vid Ålfsborg hade då redan anvisats 305,000
kronor, hvadan, då dessa arbeten enligt kommitténs förslag skulle
vara fullbordade under de två första perioderna, till desamma för
2:a perioden återstode att anvisa 690,000 kronor. Chefen för fortifikationen
hade emellertid af anförda skäl ansett denna summa ej vara
tillräcklig, utan att en brist å 168,000 kronor skulle komma att uppstå,
hvadan anslaget för befästningsarbeten under den 2:a perioden borde
ökas till 858,000 kronor.

Af artillerikostnaden hade Riksdagen under första perioden anvisat

100.000 kronor, och skulle enligt kommitténs förslag under 2:a perioden
anvisas ytterligare 500,000 kronor. Härifrån borde dock afräknas redan
nämnda 125,000 kronor, i följd hvaraf för artillerikostnad under 2:a
perioden borde anvisas 375,000 kronor.

Nämnda belopp, 858,000 kronor för befästningskostnader och

375.000 kronor för besl}7ckningskostnåder, hafva, på Eders Kungl. Maj:ts
förslag, blifvit af Riksdagen beviljade för 2:a byggnadsperioden.

Vid fråga om anslag för år 1905 anmälde härjämte marinförvaltningen,
på sätt närmare framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1904, att för Västerbergets bestyckning med
pjäser af nyaste konstruktion och anskaffning af nödigt förråd af bästa
ammunition för desamma kostnaden skulle komma att uppgå till 355,000
kronor utöfver hvad från början beräknats. Marinförvaltningen föreslog
med anledning häraf, att åt* 1904 års riksdag måtte för år 1905 äskas
ett belopp af 135,000 kronor, hvilket belopp jämte för andra perioden
redan beviljade 375,000 kronor skulle möjliggöra anskaffning till 1905
års utgång af 2 stycken 15 cm. kanoner samt erläggande af två förskott
å leveranssumman för 2 stycken 24 cm. kanoner.

På Eders Kungl. Maj:ts förslag blef nämnda belopp 135,000 kronor
af 1904 års riksdag beviljadt för år 1905.

Chefen för fortifikationen har nu i sin redan omförmälda skrifvelse
den 15 september 1904 med erinran om, att Riksdagen för befästningskostnader
vid Ålfsborg beviljat för l:a perioden 305,000 kronor och för
2:a perioden 858,000 kronor eller således 168,000 kronor mer än den
beräknade kostnadssumman för befästningskostnader vid Ålfsborg,

995.000 kronor, anfört, att af samma skäl, som redan angifvits för
ökningen af kostnaderna för arbetena vid Karlskrona fästning, blefve
äfven arbetena vid Ålfsborgs fästning betydligt dyrare, än befästningskommittén
beräknat. Sålunda hade det vid nu verkställda noggranna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

201

beräkningar visat sig-, att, därest de påbörjade arbetena skulle kunna
fullbordas enligt plan, ökningen i befästningskostnaden utöfver den
beräknade summan, 995,000 kronor, uppginge till 267,000 kronor eller
omkring 27 procent af densamma. För sista byggnadsperioden behöfde
sålunda till befästningsarbetena vid Ålfsborgs fästning anslås 99,000
kronor.

Marinförvaltningen har i öfverensstämmelse med befästningskommitténs
förslag hemställt, att för 3:e perioden måtte anvisas dels

410.000 kronor till bestridande af bestyckningskostnaderna vid Ålfsborgs
fästning, dels återstående hälften af kostnaderna för eldens ledning vid
samma fästning 25,000 kronor.

Till de för 3:e perioden erforderliga beloppen borde vidare, enligt
marinförvaltningens skrifvelse, läggas 220,000 kronor, utgörande
hvad som ännu återstode af det vid senaste riksdag såsom behöflig!
anmälda tillägg af 355,000 kronor till förut beräknade kostnaden för
kanoner och ammunition för Västerberget, af hvithet, tillägg Riksdagen
för år 1905 beviljat 135,000 kronor.

Dessutom har marinförvaltningen anmält, att, sedan fullständiga
kostnadsberäkningar blifvit uppgjorda angående eldens ledning vid
Ålfsborgs fästning, detta på grund af reduktion i bestyckning^! af
befästningskommittén väsentligt förminskade anslag, stort 50,000 kronor,
visat sig blifva alldeles otillräckligt, i det att kostnaderna i stället
komme att belöpa sig till 235,000 kronor, hvarför en brist af 185,000
kronor komme att uppstå.

I anledning af det öfverskridande af sistberörda anslag, som marinförvaltningen
beräknade sålunda måste ske, anmodade jag marinförvaltningen
i min redan nämnda ämbetsskrifvelse den 20 oktober 1904
att jämväl inkomma med upplysning om anledningarna till att kostnaderna
för eldens ledning äfven vid Ålfsborgs fästning beräknades komma
att i så hög grad öfverskrida, hvad befästningskommittén i sådant afseende
ansett erforderligt.

I sin äfvenledes redan omförmälda hemliga ämbetsskrifvelse den
1 november sistlidna år meddelade marinförvaltningen såsom svar härå,
bland annat, att i de beräkningar, som från början uppgjorts af generalfälttygmästare!]
och chefen för artilleriet samt af chefen för fortifikationen,
kostnaden för eldens ledning vid Ålfsborgs fästning beräknats
komma att uppgå till 185,000 kronor. Denna kostnad hade af befästningskommittén
utan angifvande af orsakerna nedsatts till allenast

50.000 kronor.

Bill. till Rihsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft.

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående .denna reducering både arméns myndigheter i sitt underdåniga
utlåtande den 31 Oktober 1898 öfver befästningskommitténs
betänkande yttrat, bland annat, dels att den störa nedsättningen ej stodé
i något rimligt förhållande till de ändringar i befästningsplanen, som
vidtagits, då det måste besinnas, att telefon- och telegrafledningar blefve
i det stora hela desamma, endast med eu viss afräkning, äfvensom att
belysningen måste ordnas på ett fullt lika effektivt sätt, som vid det
oförändrade förslaget, dels ock att, för så vidt medel icke kunde på
annat sätt beredas, ingen annan utväg därför syntes återstå, än att i
afseende på anordningar för eldens ledning inskränka sig till det allra
viktigaste och låta framtiden sörja fö]'' rester».

Marinförvaltningen bär vidare förmält, i sin sistnämnda skrifvelse,
att chefen för fortifikationen, på ämbetsverkets anhållan, verkställt
en utredning rörande erforderliga anordningar för försvarets ledning
inom Ålfsborgs fästning. Denna utredning utvisade,. att kostnaderna
komrne att belöpa sig till 235,000 kronor. I skrifvelsen har
marinförvaltningen slutligen lämnat eu redogörelse för, huru detta belopp
vore afsedt att fördelas på vissa uppgifna arbeten.

Slutligen bär chefen för fortifikationen, som dels uti underdånigt
memorial den It september 1902 framhållit, att det syntes vara på
tiden, att de fortifikations för råd upprättades, som vid mobilisering oundgängligen
erfordrades för att de särskilda kustbefästningarnas fortifikatoriska
armering skulle kunna utan tidsutdräkt utföras, dels uti underdånig
skrifvelse den 14 september 1903 anhållit att återigen få fästa
uppmärksamheten på berörda behof, och detta så mycket mera, som
arbetena å nämnda befästningar än ytterligare närmat sig sin utslutning,
hvarför upprättandet af fortifikationsförråden ej längre syntes kunna
uppskjutas, nu ännu en gång i underdånighet erinrat om behofvet af
fortifikationsförråd inom de belastade kustorterna. Den för desamma
beräknade kostnaden, 106,000 kronor, syntes honom därför böra ingå
uti befästningsanslaget för 3:e perioden.

Jämväl marinförvaltningen har funnit behofvet af de fyra fortifikationsförråden
vara till fyllest ådagalagdt samt tillika anmärkt, att
samma behof blefve allt mera trängande ju närmare sin fullbordan
kustbefästningarna komme.

I fråga om fördelningen af de anslagsbehof, som chefen för fortifikationen
sålunda ansett föreligga för den sista byggnadsperioden, bar
han anfört, att det syntes honom vara lämpligt, att bristen i befästningsanslaget
till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning snarast
måtte blifva i sin helhet täckt och sålunda anslag till samma brists

Statsutskottets Utlutande N:o G.

203

täckande böra anvisas redan under 3:e periodens första år eller 1906.
De behöflig» anslagen för återstående befästningsarbeten samt för fortifikations
förråden syntes honom däremot böra lika fördelas å: periodens
två första år, enär befästningarna borde inom dessa två år vara fortifikatoriskt
afskräde, på det att bestyckningsarbetena måtte utan hinder
kunna afslutas under periodens sista år. : <

Chefen för fortifikationen har med anledning häraf hemställt, att
för fullbordande af de planlagda befästningsarbetena å rikets kustbefästningar
måtte af instundande riksdag äskas för byggnadsperioden
1906—1908:

till täckande af brist i befästningsanslaget för

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning........ kr. 455,000: —

» fullbordandet af planlagda befästningsarbeten vid

Karlskrona fästning...........................................'' » 748,100: —

och vid Ålfsborgs fästning ...................................... » 99,000: —

samt till fortifikationsförråd å kustbefästningarna.... » 106,000: —

Summa kr. 1,408,100: —

och häraf för år 1906

till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning............ kr. 455,000: —

» Karlskrona fästning ...................................... » 374,050: —

» Ålfsborgs )) ■» 49,500: —

» fortifikationsförråd ... ...... » 53,000: —

Summa kr. 931,550:. —

Marinförvaltningen har, på sätt redan blifvit omförmäldt, föreslagit,
att härutöfver skulle för den 3:e byggnadsperioden hos Riksdagen

äskas:

till bestyckningskostnader vid Ålfsborgs fästning......... kr. 410,000: —

» återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid

samma fästning .............................:..........................25,000: —

» bestyckningskostnader å Västra Hästholmen........... » 195,800: —

» eldens ledning å. samma fort ..................................... » 100,700: -—

» bestridande af kostnader för kanoner å Västerberget
utöfver redan beviljadt belopp .................... » 220,000: —

samt vidare till täckande af följande brister:
vid best.yckningsarbeten å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning .............................. » 205,000: —•

Transport kr. 1,156,500: — -

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport kr. 1,156,500: —
vid anordningarna för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning ................................................................. » 185,000: —

» anskaffning af kanoner med ammunition till fortet

å Västra Hästholmen..................................................... » 38,600: —

b anordningarna för eldens ledning å sistnämnda

fort ............................................... » 99,300: —

Summa kr. 1,479,400: —

Af dessa utgifter har marinförvaltningen ansett, att
utgå under år 1906 till nedan nämnda belopp, nämligen:

af bestyckningskostnaden vid Ålfsborgs fästning......... kr.

den återstående hälften af anslaget till eldens ledning:

. _ , o

vid samma fästning..................................................... »

af bestyckningskostnaden för Västra Hästholmen......... »

kostnaden för eldens ledning å samma fort............... b

af kostnaderna för kanonerna å Västerberget utöfver

redan beviljadt belopp .............................................. b

bristen vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning.................................... »

af bristen i kostnaderna för eldens ledning; å Älfs borgs

fästning- ............................................................... »

bristen i kostnaderna för anskaffning af kauoner med

ammunition till fortet å Västra Hästholmen ...... b

åt bristen vid anordningarna för eldens ledning å
sistnämnda fort................................................................. b

följande borde
200,000: —

25,000

155,400

100,700

110,000: —
205,000: —
100,000: —
38,600: —
50,000: —

eller tillhopa kr. 984,700:

Med sammanräknande af hvad sålunda ansetts böra uti ifrågavarande
afseende äskas dels för den 3:e byggnadsperioden dels för
år 1906 har marinförvaltningen hemställt, att hos Riksdagen måtte
äskas till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar ett extra
ordinarie anslag af 2,887,500 kronor samt att däraf måtte anvisas för
år 1906 ett belopp af 1,916,250 kronor.

Af hvad sålunda utaf chefen för fortifikationen och marinförvaltningen
anförts framgår, att kostnaderna för ifrågavarande befästningsoch
bestyckningsarbeten redan uppgått eller komma att uppgå till
belopp, som afsevärdt öfverstiga hvad i sådant afseende af befästningskommittén
beräknats. Delvis torde detta hafva berott på, att vid de

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

205

af nämnda kommitté uppgjorda beräkningarna kostnaderna beräknats
för lågt, och delvis har öfverskridandet af de beräknade beloppen naturligen
varit eu följd af den stegring i priserna å materiali er och
arbete, som under de senaste åren ägt rum. Härtill hafva kommit särskilda
orsaker, som af myndigheterna blifvit omförmälda.

1 fråga om kostnaderna för eldens ledning hafva tydligen icke fullständiga
planer i sådant afseende blifvit af befästningskommittén utarbetade,
hvarför det torde vara svårt att säga, i hvad mån myndigheternas
nu uppgjorda förslag innefatta ett öfverskridande af hvad utaf
kommittén afsetts. Med hänsyn till de stora prisskillnaderna mellan
kommitténs och myndigheternas beräkningar synes emellertid vara tydligt,
att kommittén icke beräknat, att ifrågavarande arbeten skulle utföras
i den omfattning, som nu af myndigheterna ifrågasatts. A andra
sidan torde det dock vara lämpligt, att, när dessa arbeten nu utföras,
de verkställas så, att de fullt motsvara nutida fordringar å anordningar
af förevarande art.

Hvad först beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningtorde
enligt de af myndigheterna nu lämnade upplysningar de siffror,
till Indika bristerna å kostnaderna för befästnings- och bestyckningsarbetena
därstädes uppgifvits, få anses exakt angifva samma bristers
belopp. Den sammanlagda summan, 660,000 kronor, torde därför böra
täckas, och synes framställning om anvisande af beloppet å extra stat
för år 1906 böra göras hos Riksdagen.

I fråga om Karlskrona fästning kommer enligt chefens för fortifikationen
uppgift å kostnaderna för befästningsarbetena, för Indika
skulle erfordras ytterligare 748,100 kronor, det från början beräknade
beloppet att öfverskridas med icke mindre än 594,600 kronor. Afräknar
man härifrån dels det belopp af 100,000 kronor, som chefen för
landtförsvarsdepartementet redan från början förklarade sig anse böra
tilläggas till kostnaderna för de till fästningen hörande öarnas försvar,
och dels de 4,000 kronor, hvarmed lian likaledes ansåg, att utgifterna
för befästningsanordningarna å Västra Hästholmen borde ökas, uppstår
i allt fall ett öfverskridande af det för befästningsarbetet beräknade
beloppet med 490,600 kronor.

I fråga om bestyckningskostnader för Karlskrona fästning har marinförvaltningen
föreslagit äskande af 195,800 kronor för fortet å Västra
Hästholmen. Detta belopp har blifvit af befästningskommittén beräknadt,
i det att kommittén upptagit artillerikostnaderna för Västra Hästholmen till
282,400 kronor. Från räknas härifrån redan under första perioden, på sätt
nämndt är, beviljad artillerikostnad, 86,600 kronor, erhålles det ifråga -

Statsutskottets Utlåtande JS'':o ti.

200

varande beloppet, 195,800 kronor. Äfven beloppet 100,700 kronor för
anordningar för eldens ledning var jämväl af befästningskommittén
beräknad! Härtill kommer af marin förvaltningen såsom erforderliga
ytterligare anmälda 88,600 kronor för kanoner och ammunition u
Västra Hästholmen samt 99,300 kronor för anordningar för eldens
eldning.

För befästnings- och bestyckningsarbetena vid Karlskrona erfordras
följaktligen, enligt myndigheternas beräkningar, ytterligare 1,182,500
kronor. Då af hvad redan är uärnndt framgår, att jämlikt befästningskommitténs
beräkningar numera skulle återstå att bevilja för befästningsarbeten
vid Karlskrona fästning allenast 153,500 kronor och i
bestyckningskostnader samt för eldens ledning endast 296,500 kronor,
komma således kostnaderna för nämnda fästning vid jämförelse med
kommitténs beräkningar att öfverskridas med 732,500 kronor. Frånräkna^
redan mumla belopp af 104,000, återstår likväl eu summa af 628,500
kronor. V

Huru afsevärdt detta belopp än är och huru beklagligt det än
måste anses vara, att de uppgjorda beräkningarna visat sig vara i så
hög grad felaktiga, torde det emellertid vara nödvändigt att bringa de
planlagda arbetena till slut under den med år 1906 ingående sista
bygge adsperioden. För afstötande af dessa arbeten å Karlskrona fästning
synes mig därför böra af Riksdagen äskas det föreslagna beloppet
1,182,500 kronor.

I fråga om Ålfsborgs fästning har chefen för fortifikationen anmält en
brist af 99,000 kronor utöfver den, till hvars täckande medel redan beviljats,
samt marin förvaltningen därutöfver föreslagit fiskande af tillhopa 840,000
kronor. Af sistnämnda belopp föreslås 435,000 kronor i enlighet med
befästningskommitténs betänkande, 220,000 kronor såsom en följd af
det beslut om beviljande af 130,000 kronor för kanoner med ammunition
å Västerberget, som fattades af 1904 års riksdag, samt 185,000
kronor såsom erforderliga för anordningar för eldens ledning utöfver
af befästningskommittén i sådant afseende beräknade 50,000 kronor.
Det sammanlagda beloppet, som, enligt myndigheternas yttranden,
skulle erfordras ytterligare för Ålfsborgs fästning, uppgår således till

939,000 kronor. Enligt befästningskommitténs förslag skulle det numera
erforderliga beloppet utgöra allenast 435,000 kronor, hvadan detta
belopp öfverskrides med 504,000 kronor; af detta belopp torde dock
Riksdagen få anses redan hafva medgifvit beliofvet af 220,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar det af myndigheterna vid upprepade tillfällen
påyrkade anslaget för upprättande af fortifikationsförråd, synas

Statsutskottets Utlåtande \'':o 6.

207

dylika förråd hora upprättas i den mån fästningsarbetena nalkas sin
fullbordan. Dessa förråd ära nämligen ägnade att i hög grad höja
befästningars försvarsförmåga och höra därför icke vid desaffima saknas,
I enlighet med hvad jag sålunda anfört finner jag därför medel
böra beviljas för samtliga de af myndigheterna omförmälda ändamål
och med de af dem föreslagna belopp eller således

till täckande af brist i béfästningsanslaget till Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning.................. kronor 455,000: —

)> fullbordande af planlagda befästningsarbeten

vid Karlskrona fästning ................................... ''» 748,100: —-

och vid Ålfsborgs fästning .............. » 99,000: ---

» fortifikationsförråd å kustbefästningarna ......... » 106,000: —

■ » bestyckningsarbeten vid Ålfsborgs fästning... » 410,000: —

» återstående hälften af anslaget till eldens ledning
vid samma fästning ........... » 25,000: —

» bestyckningskostnader å Västra Hästholmen >> 195,800: —

» eldens ledning å samma fort ................. )> 100,700: —

» kanoner å Västerberget utöfver redan beviljadt

belopp ................................................................ » 220,000: —

samt ytterligare

för bestyckningsarbeten å Vaxholms och Oscar Fredriksborgs

fästning..................... » 205,000: —

» anordningar för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning .................................................................. » .185,000: —

» anskaffning af kanoner med ammunition till

fortet å Västra Hästholmen...................... » 38,600: —

» anordningar för eldens ledning å sistnämnda

fort.......................................................................... »'' 99,300:—

Summa kronor 2,887,500: —

Af detta belopp har marinförvaltningen ansett, att icke mindre än
1,916,250 kronor borde utgå under år 1906. I detta afseende synas
mig emellertid vissa nedsättningar kunna ske. Det belopp, som är
erforderligt för täckande af bristen i béfästningsanslaget till Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning, torde emellertid böra utgå under år
1906. Likaledes delar jag chefens för fortifikationen åsikt, att hvad
som under ifrågavarande treårsperiod erfordras för de rent fortifikatoriska
arbetenas utförande bör utbetalas under periodens två första

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

nr, enär dessa arbeten måste vara afslutade, innan den sista delen af
bestyckningsarbetena kan bringas till slut,. Chefens för fortifikationen
förslag i fråga om hvad som bör anvisas för år 1906 för de fortifikatoriska
arbetena torde därför böra ligga till grund för framställningen
i sådant afseende till Riksdagen med undantag dock för det belopp
af 53,000 kronor, som han ansett böra anvisas för anskaffande af hälften
af de för kustbefästningarna erforderliga fortifikationsförråden. Med
anvisande af detta belopp synes nämligen kunna anstå till följande år.

Hvad åter beträffar anslagen till bestyckningsarbetena torde visserligen
de flesta af de belopp marinförvaltningen föreslagit att anvisas
för år 1906 böra under nämnda år utbetalas, men i vissa fall synes dock
med utbetalandet kunna anstå.

Med hänsyn till redan träffade aftal angående leveranser af de för
Alfsborgs fästning afsedda kanonerna torde de för bestyckningskostnader
vid nämnda fästning till anvisning för år 1906 föreslagna beloppen af

200.000 kronor och 110,000 kronor böra under nämnda år utbetalas
och något uppskof med deras anvisande därför icke nu böra ske. I fråga
om kostnaderna för arbetena för eldens ledning å samma fästning synas,
för att dessa arbeten ej måtte vålla hinder för de fortifikatoriska arbetena
därstädes, böra för år 1906 anvisas dels af marinförvaltningen föreslagna

25.000 kronor dels ock ytterligare 25,000 kronor af det, utaf ämbetsverket
till anvisning för ifrågavarande år föreslagna beloppet, 100,000
kronor. Anvisandet af återstående 75,000 kronor synes däremot kunna
till ett af de två närmast följande åren uppskjutas.

Hvad beträffar anslagen för bestyckningsarbetena å Västra Hästholmen,
af Indika anslag marinförvaltningen till anvisande för år 1906
föreslagit dels 155,400 kronor, dels 38,600 kronor, torde, då dessa belopp
äro afsedda för anskaffning af ammunition till redan beställda kanoner
samt af kanoner, hvillcas pansartorn likaledes äro beställda, något uppskof
med den föreslagna anvisningen icke böra ske. Vidkommande
åter kostnaderna för arbetena för eldens ledning å sistnämnda fort, i
hvilket afseende marinförvaltningen föreslagit, att för år 1906 skulle
anvisas dels 100,700 kronor och dels 50,000 kronor, torde däremot endast

50.000 kronor behöfva under ifrågavarande år utbetalas.

Den brist, som uppstått vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, uppgående till 205,000 kronor, torde,
på sätt marinförvaltningen föreslagit, böra under år 1906 täckas.

_ Enligt min åsikt böra således af förevarande belopp för år 1906
anvisas

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

209

till täckande af brist i de fortifikatoriska arbetena vid

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning...........kr. 455,000: —

T> de fortifikatoriska arbetena vid Karlskrona fästning » 374,050: —

» » » » » Ålfsborgs » » 49,500: —

för bestyckningsarbetena vid Ålfsborgs fästning ............... » 200,000: —

den återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid

samma fästning........................................................................ » 25,000: —

för bestyckningsarbeten å Västra Hästholmen .................... » 155,400: —

» anordningar för eldens ledning å samma fort.............. » 50,000: —

» kanoner å Västerberget ........................................................ » 110,000: —

» täckande af bristen å bestyckningsarbetena å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning ................. )> 205,000: —

af de ytterligare kostnaderna för eldens ledning å Ålfsborgs
fästning ................................ » 25,000: —

den ytterligare kostnaden för anskaffning af kanoner med

ammunition till fortet å Västra Hästholmen............ )) 38,600: —

Summa kronor 1,687,550: —

Beträffande ifrågavarande kustbefästningar har utskottet sökt skaffa
en utredning af de för desamma beviljade anslagen och de uppkomna
bristerna, och har därvid inhämtats följande.

Vaxholms och OsJcar-FredriJcsborgs fästning.

Kostnader enligt befästningskommitténs förslag............ kr. 2,867,300: —

hvilken summa beviljades under l:a perioden (1899
—1902)

Brist vid fyllande af försänkningen i Bullerholmssundet,

beviljad 1904..............................

Nu anmäld brist att ersätta:

för befästningsarbeten ....................

» bestyckningsanordningar.........

Och torde det vara nödvändigt
af nämnda brist å 660,000 kronor.
Bill. till Biksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1

................................ :» 60,000: —

kr. 2,927,300: —

. kr. 455,000: —

» 205,000: — » 660,000: —

Summa kronor 3,587,300: —
att nu anvisa medel till betäckande
Afd. 6 Käft.

Utskottets

yttrande.

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Karlskrona fästning med Västra Hästholmen.

Kostnader enligt befästningskommitténs förslag:

Befästningskostnad........................................................... kronor 2,177,900: —

Bestycka ngskost nåd........................................................ » 2,264,300: —

Eldens ledning................................................................ » 457,800: —

Summa kronor 4,900,000: —

Häraf är anvisadt:

Befästningskostnad: Bestyekningskostnad: Eldens lodning:

under l:a perioden...... kronor 1,561,000: — 2,261,700: — 405,500: —

» 2:a » ...... » 463,400: — -- --

S:a kronor 2,024,400: — 2,261,700: — 405,500: —
återstårför3:eperioden: kronor 153,500: — 2,600: — 52,300: —

Nu anmäles den verkliga kostnaden för denna fästning komma att
uppgå till:

Befästningskostnad: Bestyekningskostnad: Eldens ledning:

kronor 2,772,500: — 2,496,100: — 605,500: —

För fästningens fullbordande
erfordras sålunda
ytterligare:

en kostnad af............ >> 748,100: — {^38 600- — ^00,000: —

Om härifrån dragés hvad
som återstår ännu
oanvisadt för 3:e perioden:.
.......................... » 153,500: — 2,600: — 52,300: —

erhålles summan af den
uppkommande bristen,
nämligen ......... kronor 594,600: — 231,800: — 147,700: —

eller sammanlagdt 974,100 kronor, hvilket belopp jämte de belopp,
som återstå oanvisade för 3:e perioden, eller tillhopa 208,400 kronor,
utgör den återstående kostnadssumman, 1,182,500 kronor, för ifrågavarande
fästning. Den sålunda anmälda bristen, hvilken hufvudsakligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

211

föranledes af arbetena å fortet Västra Hästholmen, synes utskottet
betydande, men har utskottet, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet
härom anförts, ansett sig böra tillstyrka anvisande af de medel, som
af Kung!. Maj:t nu äskas för ifrågavarande fästnings fullbordan.

Ålfsborgs fästning (med Västerberget).

		Kost n	a d e r
		enligt befästnings-kommitténs förslag.	enligt Kungl. Maj:ts fram-ställning vid 1899 års riksdag.
Befästningskostnad Bestyckningskostnad ............ Eldens ledning.........................		kr. 840,000: — ........... » 1,010,000: — ........... » 50,000: —	995,000: — 885,000: — 50,000: —
		S:ma kr. 1,900,000: —	1,930,000: —
Häraf är anvisadt:		Befästningskostnad. Bestyekningskostnad. Eldens ledning.
under l:a perioden................. » 2:a )) ..................	kr. »	305,000: — 100,000: - 858,000: — 375,000: -	- 25,000: —
S:ma	kr.	1,163,000:— 475,000:-	- 25,000: —
återstår för 3:e perioden......	))	--: — 410,000:-	- 25,000: —

Nu anmäles den verkliga kostnaden för denna fästning komma
att uppgå till:

Befästningskostnad. Bestyckningskostnad. Eldens ledning.

kr. 1,262,000:— 1,240,000:— 235,000: —

För fästningens fullbordande
erfordras sålunda
utöfver af Kungl. Maj:t
år 1899 anmälda kostnader
ytterligare............ » 267,000:— 355,000:— 185,000: —

Till fyllande af denna brist
har Riksdagen redan beviljat
................................. )> 168,000: — 135,000: —--: —

hvadan återstå..................... kr. 99,000:— 220,000:— 185,000: —

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller sammanlagdt 504,000 kronor, hvilket belopp jämte de belopp,
som återstå oanvisade för 3:e perioden, eller tillhopa 435,000 kronor,
utgör den för ifrågavarande fästning återstående kostnadssumman,

939,000 kronor, hvaraf Kungl. Maj:t för år 1906 begär 409,500 kronor.

Då omförmälda ökade kostnad redan är till större delen för Riksdagen
anmäld, anser utskottet Kungl. Maj:ts förevarande framställningböra
bifallas äfven i hvad densamma rör Älfsborgs fästning.

Slutligen anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
framställning- om beviljande af 106,000 kronor till upprättande af fortifikationsförråd.

Med anledning af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till fortsättande af arbetena å
rikets kustbefästningar bevilja ett anslag af 2,887,500
kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 1,687,550 kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

Ang.a.nskgtiu _27:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 28 under denna huf vu dtitel före för

kuatartfiie- sk}git Riksdagen att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning in. in.
Hets förlägg, bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 161,438 kronor.

T Departemenschefen har i fråga om detta anslag anfört, att enligt

L -J den plan för uppförande af nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. in., som framlades i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1901, bifogadt samma års statsverksproposition,
skulle för den 3:e byggnadsperioden, omfattande åren 1906 och 1907!
erfordras o ett belopp af 322,875 kronor, hvilket borde fördelas lika på
de båda åren, så att för år 1906 skulle för ändamålet erfordras 161,438
kronor.

Den uppgjorda planen för beviljande af medel för ifrågavarande
^byggnader hade städse blifvit följd med undantag af att under två år
beloppet blifvit af särskild anledning höjdt utöfver hvad som från början
beräknats.

I enlighet med den uppgjorda planen och i öfverensstämmelse
med marinförvaltningens förslag hemställde departementschefen om aflåtande
till Riksdagen af nu förevarande framställning.

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under derin a punkt
föreslagit, hemställer utskottet,

•8tM$mtsköttet§ Utlåtande K:o 6.

213

att Riksdagen må till nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. m. bevilja på extra stat för år
1906 ett anslag af 161,438 kronor.

Minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering

vid mobilisering.

28:o) Under punkt 29 af denna hufvudtitel bär Kungl. Maja före- Ang. anslag till
slagit Riksdagen att för fortsättande af arbetena för minförsvarets ord- 0]Xamtesamt
nande och minpersonalens inkvartering vid mobilisering bevilja på extra minpersona o

, i n r\ iin i '' lens inkvarte stat

för år 1906 ett anslag åt 260,919 kronor. ring vid mo Departementschefen

tiar beträffande denna fråga anfört, att i stats- bmsering.
rådsprotokollet för den 11 januari 1901, bilagdt samma års statsverksproposition,
funnes intagen en plan för beviljande af medel för minlorsvarets
ordnande samt minpersonalens inkvartering vid mobilisering.

Enligt denna plan skulle utgifterna under 3:e perioden, omfattande
åren 1906 och 1907, uppgå till 521,837 kronor, och skulle för hvardera
året beviljas ett belopp af 260,919 kronor.

Beviljandet af anslag för ifrågavarande ändamål hade hittills skett
enligt den framlagda planen.

Då någon anledning att frångå densamma icke förelåge, hemställde
departementschefen i enlighet med marinförvaltningens framställning,
att till Riksdagen måtte a-flåtas förslag i nu förevarande afseende.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för fortsättande af arbetena för
minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering
vid mobilisering bevilja på extra stat för år
1906 ett anslag af 260,919 kronor.

Fasta minförsvaret.

29:o) Kungl. Maj: t har uti punkten 30 af denna hufvudtitel före- Ang.ansiagtui
slagit Riksdagen att för fasta minförsvaret bevilja på extra stat för år fo>sv™et.
1906 ett anslag af 92,650 kronor. [30.]

Uti detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Marinförvaltningen anförde i sin underdåniga skrifvelse den 25
september 1903, bland annat, att för att möjliggöra kännedom om till -

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ståndet åt de för krigsbruk afsedda elektriska min- och telefonkablar*
hvilka förvarades i förråd, kablarna måste underkastas regelbundet återkommande
undersökningar i afseende å deras elektriska egenskaper;
dylik undersökning erfordrades äfven vid ut- och inleverering samt nyanskaffning
af kablar. De för dessa undersökningar afsedda instrument
m. m., som funnes vid flottans varf i Stockholm, vore föråldrade och
otillförlitliga. Anskaffningskostnaderna för nya mätinstrument jämte
vidtagande af nödiga anordningar för undersökning af elektriska kablar
beräknades till 6,000 kronor. Vidare syntes det för minspärrningarnas
snabba mobilisering vara ett oafvisligt villkor, att en utredning
tändkolfvar ständigt hölles förvarade fullt klargjorda till omedelbart
krigsbruk. Detta förvaringssätt fordrade emellertid, att tändkolfvarna
förvarades i särskilda källare, belägna så långt från hvarandra inbördes,
att eventuell explosion af tändkolfvarna i en sådan källare ej kunde
skadligt inverka på någon af de öfriga, hvarigenom endast ett mindre
antal kolfvar behöfde ersättas från respektive minmagasin, där ett lämpligt
antal oapterade reservtändkolfvar borde hållas i förråd. För anskaffning
utaf reservtändkolfvar till i förråd befintliga minor af olika
slag samt för uppförande af mindre tändkolfkällare vid de olika minförråden
beräknades därför tillhopa 65,000 kronor. Slutligen motsvarade
den å fortet Kungsholmen befintliga lysapparaten n:r 2 ingalunda
de fordringar, man numera ställde på dylik belysningsmateriel. Flera
gånger reparerad, torde den möjligen endast under de närmaste åren
kunna fortfarande användas för afsedt ändamål. Fn ny lysapparat borde
därför så fort ske kunde anskaffas för att genast vid behof kunna ersätta
den gamla apparaten. Anskaffningskostnaden för en ny lysapparat
med tillbehör och uppställningsanordningar beräknades till 24,000 kronor.

På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1904, fann jag, med hänsyn till andra nödvändiga anslag nu
nämnda anslagsäskanden icke böra framläggas för 1904 års riksdag, och
föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda framställningar
icke någon hemställan hos Riksdagen.

Marinförvaltningen har nu ånyo anmält nämnda behof under erinran
om, att de fortfarande vore förefintliga.

Dessutom har marinförvaltningen förmält, att för minförsvaret vid
Karlskrona behöfde de äldre minantändnings- och telefonapparaterna
ersättas efter hand med nya tillförlitligare apparater, för hvilkas anskaffning
år 1906 erfordrades 2,700 kronor. För komplettering af
elektriska kabelförrådet vid Karlskrona station beräknades vidare under
år 1906 erfordras 11,000 meter ruin- och telefonkablar, för hvilken materiel
anskaffningskostnaden utgjorde 12,450 kronor. Slutligen beräk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

215

nades för ytterligare ändring af äldre minor, att användas såsom reserv-
och öfningsmateriel, för år 1906 medelsbehofvet till 30,000 kronor.
Marinförvaltningen hemställde därför, att för tillgodoseende af
samtliga nu anmälda behof måtte af Riksdagen för år 1906 äskas ett
extra ordinarie anslag för fasta minförsvaret åt 140,150 kronor.

På sätt jag redan förut i annat sammanhang anmärkt, utgör minväsendet
ett så viktigt led i vårt försvar, att de åtgärder, som erfordras
för att hålla detsamma i fullgodt skick, synas böra vidtagas. De
af marinförvaltningen omförmälda utgifterna för att kunna på ett tillfredställande
sätt företaga undersökningar vid iiottans varf i Stockholm
af elektriska kablar, hvilka utgifter beräknats till 6,000 kronor, torde
därför icke längre böra uppskjutas. Detsamma synes vara förhållandet
med kostnaderna för en ny lysapparat å fortet Kungsholmen 24,000
kronor, för nya minantändnings- och telefonapparater vid Karlskrona
2,700 kronor och för komplettering af elektriska kabelförrådet vid
samma station 12,450 kronor. Däremot torde utgifterna för dels
anskaffning af reservtändkolfvar och uppförande af mindre tändkolfkällare
65,000 kronor dels ändring af äldre minor för att användas
såsom reserv- och öfningsmateriel 30,000 kronor vara af beskaffenhet
att utan allt för stor olägenhet kunna fördelas på två år. För dessa
tvenne ändamål skulle därför erfordras för år 1906, för det förstnämnda
32,500 kronor och för det senare 15,000 kronor.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts
ifrågavarande framställning, på extra stat för år 1906
bevilja för fasta minförsvaret ett anslag af 92,650
kronor.

Vaktstugor för bevakning af batterier vid Karlskrona

fästning.

30:o) Uti punkt 31 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för uppförande af tvä valctstugor vid Karlskrona
fästning bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 6,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I egenskap af kommendant å Karlskrona fästning har befälhafvande
amiralen därstädes uti skrifvelse den 4 augusti 1904 till marin -

Ang. anslag till
uppförande af
vaktstugor
för bevakning
af batterier
vid Karlskrona

fästning.

[31.]

216

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

förvaltningen anfört, att han verkställt en utredning angående vissa
uppgifna batteriers och infanteriverks tillsyn, skötsel och bevakning
under fredstid och då öfningar därstädes ej påginge. Vissa af dessa
försvarsverk vore belägna så långt ifrån såväl staden som forten, att
det skulle möta stora svårigheter och förorsaka betydande kostnader
att bevaka dem genom i staden eller å forten förlagd personal. Ett sätt
att utöfva bevakningen vore att uppdraga åt en i verkets omedelbara
närhet boende, trovärdig person att utöfva tillsyn öfver detsamma. Det
hade emellertid visat sig, att öborna hade oskäligt höga anspråk på
ersättning härför, hvarjemte det vore svårt att i dessa trakter erhålla
fullt lämpliga personer.

Han ansåge sig därför böra förorda att i stället uti omedelbar närhet
af hvart och ett af fyra namngifna försvarsverk uppfördes en vaktstuga
med uthusbyggnader, afsedd för vaktaren, t. ex. eu pensionerad underofficer,
hvilken mot kontraherad lön i likhet med vissa andra tillsyningsmän
skulle bestrida erforderlig tillsyn och bevakning af verket in. m.

Kostnaden för uppförande af en vaktstuga beräknades till 3,000
kronor och den årliga lönen för en tillsyningsman till 250 kronor.
Befälhafvande amiralen ansåg, att fyra dylika vaktstngor borde uppföras.

I underdånig skrifvelse den 16 augusti 1904 anförde marinförvaltningen,
att ämbetsverket funnit det af befälhafvande amiralen förordade
sättet för ifrågavarande bevakning lämpligast, men icke ansett sig böra
biträda detsamma i större utsträckning än att vaktare skulle anställas
vid två af de utaf befälhafvande amiralen ifrågasatta försvarsverken,
där såväl dyrbar materiel som ammunition vore afsedd att förvaras,
under det att de två andra platserna kunde anses tillräckligt bevakade
genom anbragta stängsel äfvensom genom tid efter annan företagna
visitationer. I betraktande af att arbetena för ifrågavarande bevakningsändamål
syntes böra omedelbart sättas i verket anhöll marinforvaltningen
att af omhänderhafvande medel få använda 6,000 kronor för
uppförande af en vaktstuga vid hvardera af de två ifrågavarande försvarsverken
och förklarade sig komma att i underdånig skrifvelse angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 göra
framställning om tillgodoseende af ifrågavarande medelsbehof.

Ehuru jag i likhet med marinförvaltningen fann behof af uppförande
utaf ifrågavarande två vaktstugor för särskilda tillsyningsmän
föreligga, ansåg jag dock, att den nödiga bevakningen af ifrågavarande
försvarsverk under en kortare tid skulle utan anställande af sådana vaktare
kunna utan allt för stor olägenhet äga rum samt afstyrkte därför fram -

■Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

217

ställningen i dess då föreliggande skick, och fann i öfverensstämmelse
härmed Eders Kungl. Maj:t densamma icke till någon åtgärd föranleda.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 förmält, att ämbetsverket i likhet med befälhafvande
amiralen hyste betänkligheter emot att låta förevarande försvarsverk
med däri befintliga kanoner och ammunition vara utan ständig tillsyn,
och hemställde marinförvaltningen därför om äskande å extra stat för
år 1906 af 6,000 kronor till två vaktstugor vid Karlskrona fästning.

Hvad anginge af bifall härtill föranledd kostnad för vaktstugornas
underhåll och aflöningen till vaktare borde, förmäler marinförvaltningen
vidare, samma kostnad bestridas af reservationsanslaget till underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel.

Såsom jag redan omnämnt, finner jag de två föreslagna vaktstugorna
böra uppföras. Ifrågavarande försvarsverk med materiel torde icke
kunna för framtiden anses tillräckligt skyddade allenast genom uppförande
af stängsel samt den tillsyn, som kan utöfvas därigenom att
man en eller annan gång ditsänder personal från andra fort för att
efterse, att allt är orubbadt.»

Utskottet, som funnit det af Kungl. Maj:t föreslagna sätt för utöfvande
af tillsyn öfver ifrågavarande försvarsverk med däri befintliga
kanoner och ammunition vara det minst kostsamma, hemställer,

att Riksdagen må för uppförande af två vaktstugor
vid Karlskrona fästning bevilja på extra stat för
år 1906 ett anslag af 6,000 kronor.

Beväpning1 för kustartilleriet.

31:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 32 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för kustartilleriets beväpning bevilja ett anslag af
294,300 kronor och häraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp
af 100,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning anfört
följande:

»Redan i skrifvelse den 30 augusti 1902 till marinförvaltningen framhöll
chefen för kustartilleriet nödvändigheten af att erforderliga åtgärder
vidtoges för att förse den del af kustartilleriets stammanskap, som däraf

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Afd. tf Haft. 28

Ang, anslag
för kustartilleriets
beväpning.

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunde anses vara i behof, med ny beväpning jämte tillbehör samt för
att anskaffa tillräcklig beväpning för samtliga årsklasser af beväringen,
som vid en mobilisering skulle inkallas till tjänstgöring.

Marinförvaltningen anförde med anledning häraf i sin underdåniga
skrifvelse den 23 september 1902 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1904, att genomförandet af större enhetlighet
i kustartilleriets beväpning, hvilken utgjordes, hvad eldhandvapen beträffade,
dels af 8 mm. gevär af 1867—1889 års modell, dels af 6,5 mm.
karbin af 1894 års modell och dels af 6,5 mm. gevär af 1896 års
modell, syntes erforderligt, helst som de å kustbefästningarna befintliga
handvapnen vore otillräckliga för blifvande besättningsstyrkor, men att,
då fullständig utredning af beväpningsfrågan och därmed sammanhängande
frågor ännu icke hunnit åstadkommas, ämbetsverket måste
anhålla att till ett följande år få uppskjuta underdånig framställning i
detta ämne.

I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 anförde marinförvaltgingen
i detta ämne, att enär då träffats öfverenskommelse med
arméförvaltningen angående utbyte af de vid Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell
mot 6,5 mm. karbiner af 1894 års modell, fullständig utredning angående
behofvet af eldhandvapen för kustartilleriet vunnits.

Behofvet af revolvrar uppginge till 500 stycken, hvaraf 179 funnes
disponibla. En brist förefunnes således af 321 stycken, hvartill komme
nödiga reservdelar och verktyg. Anskaffningskostnaden för revolvrar
m. m. beräknades uppgå till 11,800 kronor. Behofvet af karbiner uppginge
till 7,485 stycken, hvaraf 695 funnes disponibla och 1,941 beräknades
kunna erhållas i utbyte mot de å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell. En brist förefunnes
således af 4,849 karbiner, hvartill komme 102 kammarskjutningskarbiner
med tillbehör samt reservdelar och verktyg. Anskaffningskostnaden
för karbiner m. in. beräknades uppgå till 241,300 kronor.
Härtill borde, då öfriga rem tygspersedlar och handvapen anskaffades af
marinförvaltningen utan särskild! anslag, läggas medelsbehofvet allenast
för anskaffning af 7,485 stycken ammunitionsgördlar för 41,200 kronor.

Summan af samtliga dessa utgifter uppginge till 294,300 kronor.
Marinförvaltningen hemställde därför, att för kustartilleriets beväpning
måtte af 1904 års Riksdag äskas ett extra ordinarie anslag af sistnämnda
belopp.

Med hänsyn till nödvändigheten af att i första hand fylla andra
anslagsbehof ansåg jag mig emellertid icke kunna hos Eders Kungl.

Statsutskottets Utlåtande N'': o 6.

219

Maj:t göra hemställan om en dylik framställning till 1904 års Riksdag
och föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda förslag
icke någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har nu marinförvaltningen,
under erinran om ifrågavarande behof och då detsamma
kvarstode sedan två år tillbaka och ej längre torde kunna undanskjutas,
hemställt om äskande hos nästa Riksdag af ett extra ordinarie anslag
af 294,300 kronor för kustartilleriets beväpning.

I en hemlig skrifvelse af den 23 september 1904, hvilken skrifvelse
torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, har
marinförvaltningen närmare utvecklat skälen för sin ifrågavarande hemställan,
därvid ämbetsverket förklarat sig anse det snara afhjälpandet
af ifrågavarande brist vara af allvarsammaste betydelse..

Anskaffandet af en enhetlig beväpning för kustartilleriet har, på
sätt framgår af hvad redan anförts, länge varit ett önskningsmål hos
vederbörande myndigheter och är tydligen af stor betydelse i händelse
af mobilisering. Att längre uppskjuta begynnandet af ifrågavarande
anskaffning sjmes icke vara tillrådligt, men af hänsyn till andra
anslagsbehof torde dock kostnaderna för ifrågavarande ändamål kunna
fördelas på tre år. Genom ett anslag å 100,000 kronor synes nämligen
den anskaffning, som är åt särskildt brådskande beskaffenhet,
kunna ske.»

Utskottet har icke ansett sig böra göra någon erinran mot ifrågavarande
framställning och hemställer,

att Riksdagen må för kustartilleriets beväpning
bevilja ett anslag af 294,300 kronor och däraf på
extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 100,000
kröner.

Ersättning af förslitna 57 mm. snabbskjutande kanoner
för fortet Kungsholmen.

32:o) Under punkten 33 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja
föreslagit att till ersättande af de nuvarande, i pansartorn uppställda,
snabbskjutande kanonerna å fortet Kungsholmen med nya bevilja på extra
stat för år 1906 ett anslag af 24,000 kronor.

Departementschefen har angående denna framställning till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

Ang. anslag
till ersättning
af förslitna
57 mm. snabbskjutande

kanoner för
fortet Kungsholmen.

[33.]

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till beklädnad
och sängservis
till värnpliktiga
vid
kustartilleriet.

[34.]

»Sedan regementsbefälhafvaren för Karlskrona kustartilleriregemente
beträffande till Karlskrona fästning börande 57 mm. kanoner anmält,
att de sköte dåligt och antagligen vore utskjutna samt att de, då
endast tre snabbeldspjäser funnes på fortet Kungsholmen, ingalunda
motsvarade i skjutförmåga och fältmässighet, hvad man borde hafva rätt
att fordra af pjäser, hvilka dock hade en så viktig stridsuppgift, som
de ifrågavarande, erinrade chefen för kustartilleriet i underdånig skrifvelse
den 28 januari 1903, att under flera år svåra anmärkningar mot
dessa kanoners stridsmässighet blifvit gjorda, hvarför han framhölle den
trängande nödvändigheten af att dessa kanoner, så fort sig göra läte,
blefve utbytta mot mera stridsmässiga sådana.

I underdånig skrifvelse den 23 januari 1904 erinrade chefen för
kustartilleriet ånyo om, att ifrågavarande odugliga kanoner borde utbytas
mot mera stridsmässiga af samma kaliber.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 framhållit, att behofvet af att utbyta dessa kanoner,
som vore förslitna, allt mera framträdt, hvarför ämbetsverket föresloge,
att af Riksdagen måtte å extra stat för år 1906 äskas ett anslag af

24.000 kronor till ersättande af ifrågavarande kanoner.

Ifrågavarande, i pansartorn uppställda kanoner levererades år 1893

och voro till slutet af år 1897 de enda snabbskjutande pjäser, som
Karlskrona artillerikår hade att vid sina öfningar tillgå. Äfven allt
sedermera hafva kanonerna ständigt måst användas vid öfningarna.
Detta är anledningen till, att de nu äro förslitna.»

De skäl, som blifvit anförda för kanonernas ersättande af andra, syntes
departementschefen mana till att vidtaga berörda åtgärd fortast möjligt.

Då utskottet icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till ersättande af de nuvarande
i pansartorn uppställda, snabbskjutande kanonerna å
fortet Kungsholmen med nya bevilja på extra stat
för år 1906 ett anslag af 24,000 kronor.

Beklädnad och sängservis till värnpliktiga vid kustartilleriet.

33:o) Kungl. Maj:t bär uti punkten 34 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att af det utaf 1904 års Riksdag beviljade anslag för
anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å

1.508.000 kronor anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 215,430
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

221

Departementschefen har härom anfört, att, såsom framginge af
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari
1904, bilagdt samma års statsverksproposition, marinförvaltningen hade
då föreslagit, att hos Riksdagen måtte göras framställning om att för
anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga
bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor, samt tillika förklarat _ sig anse,
att ifrågavarande anskaffning kunde fördelas på sju år. I enlighet härmed
föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att för ifrågavarande ändamål
bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor och däraf på extra stat för år
1905 anvisa ett belopp af 215,430 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning
blef af Riksdagnn bifallen.

I öfverensstämmelse med marinförvaltningens förslag hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda
framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf 1904 års Riksdag
beviljade anslag för anskaffning af beklädnad och
sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å 1,508,000
kronor anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af
215,430 kronor.

Torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona.

34:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 35 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för anordnande af ett torpedbatteri vid stora inloppet
till Karlskrona m. rn. bevilja ett anslag af 718,300 kronor och däraf
anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 359,150 kronor.

Departementschefen har i detta afseende till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Uppå min hemställan föreslog Eders Kungl. Maja 1903 års riksdag
att för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid OscarFredriksborg
bevilja ett anslag af 348,000 kronor. Såsom framgår af
mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, bilagdt
samma års statsverksproposition, väcktes frågan om byggande af detta batteri
i sammanhang med framställd begäran om utvidgning och fördjupning
af segelrännan vid Oscar-Fredriksborg. Vid behandling af sistnämnda
ärende framhöllo marinförvaltningen, lotsstyrelsen och chefen för fortifikationen
det betydande tillskott i trygghet mot fientliga fartygs genom -

Ang. anslag
till anordnande
af
torpedbatteri
vid inloppet
till Karlskrona.

[35.]

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

trängningsförsök, som skulle vinnas genom anläggning af ett fast undervattenstorpedbatteri.
Redan år 1879 både förslag uppgjorts till anläggande
vid nämnda plats af ett sådant batteri. Då fråga numera, yttrade myndigheterna
vidare, blifvit väckt att gifva nämnda segelränna så stort djup
och sådan bredd, att äfven de största krigsfartyg kunde begagna densamma,
och då konstruktionen af fasta torpedbatterier under senare tid gått betydligt
framåt, ansåge de sig böra påpeka, hurusom ett sådant batteri
vid nämnda plats skulle bilda en ytterst värdefull länk i den kedja af
försvarsanordningar, som från sjösidan spärrade tillträdet till Stockholm.
Cheferna för generalstaben och flottans stab, hvilka jämväl hördes i
nämnda fråga, voro båda af den åsikten, att anläggningen af ett fast
undervattenstorpedbatteri vore en nödvändig ersättning för den genom
segelrännans utvidgning minskade tryggheten emot ett öfverraskande
företag af öfverlägsna fientliga krigsfartyg.

Riksdagen fann emellertid en ytterligare fördjupning af nämnda
segelränna icke för det dåvarande tillrådlig och biföll med anledning
däraf icke den gjorda framställningen.

Vid nästlidna års riksdag upptogs frågan emellertid ånyo af enskilda
motionärer, hvilka föreslogo, att Riksdagen för anläggande af
fast undervattenstorpedbatteri icke endast vid Oscar-Fredriksborg utan
jämväl vid stora inloppet till Karlskrona måtte för år 1905 bevilja i
rundt tal ett belopp af 900,000 kronor, därvid de beräknade kostnaderna
för det förra batteriet till 348,000 kronor och för det senare, med
anledning däraf att terrängförhållandena vid Karlskrona ej vore lika
lämpliga för en dylik anläggning som vid Oscar-Fredriksborg, till

548,000 kronor.

I motionen påpekades, bland annat, att, under det att minlinjer
toge rätt lång tid — vid bredare lopp flera dagar — att i större antal
utlägga, ett fast undervattenstorpedbatteri vore lätt att hålla i ständig
beredskap samt därtill oåtkomligt för fienden, så länge den fästning,
hvarest det vore anordnadt, ännu befunne sig i våra händer. Där
spärrningsanordningar, hvartill torpedbatterier räknades, antingen helt
och hållet saknades eller vore bristfälliga eller där man ej medhunnit
deras fullständiga klargörande — någonting, som lätt kunde hända med
mineringar, därest anfallet komme öfverraskande, men icke gärna med
torpedbatterier — hade det flera gånger händt, att fientliga fartyg
ångat förbi fästningarna trots deras artillerield. Hvad som af motionärerna
sagts beträffande forceringsmöjligheter förbi Oscar-Fredriksborg,
det gällde i än högre grad Karlskrona inlopp, ty där kunde de största
slagskepp röra sig relativt fritt, Då ensamt artillerield ej kunde hejda

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

223

eu förbipasserande pansarilotta, livilket däremot ett torpedbatteri lätt
kunde göra, ansågo motionärerna inloppen till såväl hufvudstaden som
Karlskrona ej tillräckligt tryggande mot öfverraskande anfall utan
dylika torpedbatterier.

I anledning af denna framställning om beviljande af medel för ett
fast torpedbatteri vid stora inloppet till Karlskrona yttrade statsutskottet,
att, då någon plan för inrättande af ett dylikt batteri därstädes,
utskottet veterligen, icke blifvit utarbetad eller kostnadsberäkning därför
uppgjord, utskottet ansåge sig böra afstyrka förslaget, helst som
det icke syntes tillrådligt, att Riksdagen i frågor af den vikt och omfattning
som förevarande fattade beslut på framställning af enskilda
motionärer.

Framställningen i denna del blef jämväl af Riksdagen afslagen,
hvaremot Riksdagen beviljade det föreslagna beloppet, 348,000 kronor,
för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oxdjupet vid
Oscar-Fredriksborg.

Uti ämbetsskrifvelse den 21 juni nästlidna år anmodade jag emellertid
marinförvaltningen att i samråd med cheferna för flottans stab
och fortifikationen verkställa utredning, huruvida anläggning borde ske
af torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona, samt, därest därvid skulle
befinnas, att sådan anläggning borde ske, inkomma med af kostnadsberäkning
åtföljdt förslag till dylikt batteri.

Med anledning häraf har marinförvaltningen i hemlig skrifvelse
den 25 nästlidna november afgifvit underdånigt yttrande i frågan.

Ämbetsverket anför därvid, bland annat, att samma skäl, som varit
afgörande för anläggande af ett torpedbatteri vid Oxdjupet, äfven
syntes tala för nödvändigheten af ett torpedbatteri vid stora inloppet
till Karlskrona.

Faran för af sjöstyrkor utförda öfverraskande anfall hade tydligen
blifvit påvisad under nu pågående krig, och torde därunder tillfogade
skador haft ett högst väsentligt inflytande på krigshändelsernas
utveckling.

Torpedbatteriet erbjöde inom härför lämpade sjöpositioner i högsta
möjliga mån det skydd, man genom ständigt till användning klar och
effektiv krigsmateriel kunde åstadkomma mot öfverrumplingsföretag
från sjösidan.

Efter att hafva anställt en jämförelse mellan segelrännornas djup
och bredd vid Oscar-Fredriksborg och vid Kungsholmen, utvisande, att
i båda afseendena den senare segelrännan vore betydligt mycket större
än den förra, har marinförvaltningen vidare anfört, att de största och

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kraftigaste krigsfartyg kunde passera in på Karlskrona redd genom
rännan, hvaremot till Stockholm endast kunde intränga fartyg med
högst 7,5 meters djupgående. Då dessutom Karlskrona vore beläget
invid hafvet och icke såsom Stockholm och befästningarna vid Vaxholm
och Oscar-Fredriksborg omgifvet af en bred skärgård, syntes
faran för ett framgångsrikt öfverrumplingsföretag mot Karlskrona vara
betydligt större än mot Stockholm.

På grund häraf syntes behofvet af ett fast undervattenstorpedbatteri
vid stora inloppet till Karlskrona oafvisligen framträda, och ansåge
marinförvaltningen, att en sådan anläggning borde komma till
utförande.

Ämbetsverket har härefter öfvergått till frågan om lämpligaste
platsen för anläggande af ifrågavarande batteri samt om detsammas
beskaffenhet, men torde en redogörelse för hvad i detta afseende anförts
icke lämpligen böra här lämnas.

Kostnaderna för torpedbatteriet hafva af ämbetsverket beräknats
till 687,000 kronor.

Härjämte har marinförvaltningen ansett nödigt, att för batteriet
anskaffades en strålkastare, hvarigenom detsammas verksamhetsförmåga
i väsentlig grad skulle höjas. För strålkastarens anskaffande erfordrades
ytterligare 20,000 kronor, hvarjämte för densammas uppställande
erfordrades ett belopp af 3,300 kronor till bestridande af kostnaden
för vissa fortifikatoriska arbeten. Följaktligen kunde kostnaderna
för strålkastaren och dess anbringande beräknas uppgå till 23,300
kronor.

Slutligen har marinförvaltningen lämnat en uppgift på den personal,
som skulle erfordras för bemanning af torpedbatteriet och strålkastaren.
Behofvet i detta afseende kunde icke fyllas genom nu befintlig personaltillgång.
För batteriet beräknades erforderlig personal till samma
antal som af chefen för flottans stab ansetts erforderligt för torpedbatteriet
vid Oscar—Fredriksborg eller 2 officerare samt 13 underofficerare
och manskap. Härtill koinme för strålkastaren 6 man. De årliga
kostnaderna för denna personal, däri inberäknadt utgifterna för
dess öfning, har af marinförvaltningen beräknats till 29,163 kronor
80 öre.

För anordnande af inkvartering för ifrågavarande personal tillhörande
befäl och underbefäl behöfde härjämte nya lokaler anskaffas.
För de i sådant afseende lämpligaste anordningarna erfordrades ett
anslag af 8,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 225

Hela kostnaden för anordnande af ifrågavarande torpedbatteri
■skulle således komma att uppgå till inalles 718,300 kronor att utgå af
extra ordinarie anslag.

De stora fördelarna af att hafva ett fast torpedbatteri vid stora
inloppet in till Karlskrona hafva redan blifvit påpekade. Särskild! vid
öfverrumplingsförsök — och att sådana, redan innan krig blifvit förklarad!,
kunna förekomma, därom har äfven den senaste tidens erfarenhet burit
vittnesbörd — är det tydligen af ovärderlig nytta att vid ifrågavarande
inlopp hafva ett dylikt batteri, som ständigt kan vara färdigt att användas
till afvärjande af ett obehörigt inträngande till staden med dess
varf och där befintlig fartygsmateriel.

De af marinförvaltningen nu uppgjorda kostnadsberäkningarna utvisa
ett vida högre belopp än af motionärerna vid nästlidna års riksdag
beräknades. Anledningen härtill är hufvudsakligen, att ämbetsverket
efter samråd med cheferna för flottans stab och fortifikationen funnit
vissa anordningar böra vidtagas, som i hög grad öka batteriets försvarsförmåga
och som särskild! äro af vikt, då det gäller att försvara en så
bred inseglingsränna som den ifrågavarande.

I likhet med nämnda myndigheter anser äfven jag, att batteriet
bör byggas så, att det fullt kan motsvara de fordringar i försvarshänseende,
som böra ställas på detsamma.

Då emellertid ifrågavarande arbeten icke torde kunna utföras under
ett år, synes endast hälften af det erforderliga beloppet behöfva anvisas
för år 1906.

Då utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda skäl och af hvad
i öfrigt i ärendet inhämtat funnit sig öfvertygadt om behofvet af ett
fast undervattenstorpedbatteri vid stora inloppet till Karlskrona för försvaret
af inseglingsrännan därstädes med dess stora djup och bredd
mot ett hastigt anfall af fientligt krigsfartyg, har utskottet, som icke
haft något att erinra i afseende å den för anläggningen beräknade kostnaden,
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för anordnande af ett torpedbatteri
vid stora inloppet till Karlskrona m. m. bevilja
ett anslag af 718,300 kronor och häraf anvisa på extra
stat för år 1906 ett belopp af 359,150 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 29

Utskottets

yttrande.

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Aug. anslag
till påskyndande
af sjömätningarna

vid rikets
kuster.

[36.]

Ang. dyrtidstillägg
åt
vissa statens
tjänstemän
och betjänte.

[37.]

Handeln.

Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för påskyndande
of sjömätningarna vid rikets kuster bevilja på extra stat för år 1906 ett
anslag af 41,000 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen hänvisat
till hvad han i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, bifogadt samma års statsverksproposition,
anfört rörande behofvet af extra anslag under de närmaste åren till
påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster bevilja på extra stat för
år 1906 ett anslag af 41,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.

36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande i
enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden denna dag
angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän
och betjänte i sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande ämbetsverk, kårer
och stater, på extra stat för år 1906 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp af 36,000 kronor.

Öfver ifrågavarande framställning afgifver utskottet denna dag
särskildt utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

227

Dyrtidstillägg åt tjänstemän och vaktmästare vid
flottans pensionskassa.

37:o) Kungl. Ma:jt har föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
denna dag beträffande dyrtidstillägg för vissa statens tjänstemän och
betjänte angifna grunder, må för år 1905 utgå till tjänstemän och
vaktmästare vid flottans pensionskassa.

Jämväl öfver denna framställning afgifver utskottet denna dag
särskilt utlåtande, hvilket utskottet härmed får

anmäla.

38:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 23) har herr S. A. K. Natt och Dag föreslagit, att Riksdagen
ville ingå till Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och
framläggande inför Riksdagen af sådana lagbestämmelser och förslag,
hvarigenom dels ett visst penningbelopp kunde, genom Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes försorg, utbetalas till hvarje i tjänst inkallad,
medellös värnpliktigs hemmavarande anhöriga och dels detta penningtillskotts
storlek kunde bestämmas.

Denna motion har redan, i hvad densamma angår hären, af Riksdagens
båda kamrar afslagits, och får utskottet sålunda hemställa,

att Herr Natt och Dags ifrågavarande motion, i
hvad den berör flottan och kustartilleriet, icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

Ang. dyrtidstillägg
åt
tjänstemän
och vaktmästare
vid
flottans pensionskassa.

[38.]

Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

HUGO TAMM.

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservationer:

Vid punkt 1 (ang. höjning af anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater):

af herrar C. Persson och N. Nilsson, hvilka ansett, att mom. II
litt. c) bort hafva följande lydelse:

»att marinöfverdirektör samt enhvar annan, som tillhör mariningenjörkåren,
skall, då han uppnått 65 lefnads- och 30 tjänstår, vara
förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser
afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande
låta honom i tjänsten kvarstå så länge han finnes på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna.»

Af herrar C. Persson, S. O. Nyländer och A. Petersson, hvilka ansett,
att Kungl. Maj:ts förslag, att Riksdagen måtte medgifva, att de besparingar,
som kunna uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren
anvisade belopp, måtte i mån af behof få användas till bestridande af
utgifter för genomförande af mariningenjörkårens organisation, icke bort
af utskottet tillstyrkas.

Af grefve Ph. O. L. Klingspor mot den af utskottet använda motivering
i hvad den innefattar uttalande om, att utbildningstiden för de
blifvande mariningenjörerna skulle förkortas genom uteslutande af det
föreslagna läseåret i sjökrigsskolan.

Vid punkt 16 (ang. anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel): af

herrar II. P. P. Tamm, I. Wijk, E. Fränekel, F. E. Pettersson,
K. E. Bohnstedt, friherre J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube, friherre
N. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, C. J. G. Swartz och C. IT.
Falkenberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning
i hvad densamma afser dels anvisande af medel till fullbordande
af arbetet å en l:a klassens pansarbåt och en jagare, för hvilka ändamål
nu äskats tillhopa 3,148,900 kronor, dels påbörjande under nästkommande
år af ytterligare två jagare, hvarför begärts 1,212,000 kronor,
dels ock anskaffande under samma år af sex 2:a klass torpedbåtar för
en kostnad af tillhopa 1,200,000 kronor.

Beträffande åter Kungl. Maj:ts förslag om nybyggande af ytterli -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

229

gare fem l:a Idass torpedbåtar, har utskottet, som med hänsyn till öfriga
stora anslagskraf under denna hufvudtitel ansett kostnaden för nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel icke böra för nästkommande år
öfverstiga det belopp, som för nämnda ändamål beviljats att utgå
under innevarande år, eller 6,062,550 kronor, funnit en minskning böra
ske i antalet af sistnämnda till nybyggnad nu föreslagna fartyg. Utskottet
har inhämtat, att den l:a klass torpedbåt, till hvars byggande
i utlandet 1903 års Riksdag beviljade medel i afsikt att detta fartyg
skulle tjäna som modell vid byggande åt torpedbåtar inom landet, lärer
blifva levererad först så sent under innevarande år, att fullständiga prof
med densamma icke torde kunna utföras förrän i samband med nästkommande
års öfningar och att sålunda tillräcklig erfarenhet för bedömande
af fartygets konstruktion icke så snart torde kunna vinnas.
Med afseende ” härå har utskottet ansett lämpligt, att under år 1906
påbörjas arbeten å allenast två dylika torpedbåtar, för hvilka arbeten
torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra anvisas tillhopa 360,000
kronor, hvaremot med byggandet af ytterligare begärda tre torpedbatai
af denna klass bör tills vidare anstå.

Vid bifall härtill skulle den för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
nu äskade anslagssumman kunna nedbringas med 540,000 kronor till
5,920,900 kronor.

Utskottet anser sålunda, att för år 1906 bör anvisas till fortsättande
af arbetet å en l:a klass pansarbåt och en jagare 3,148,900 kronor,
till påbörjande af två jagare 1,212,000 kronor och af två l:a klass
torpedbåtar 360,000 kronor samt till anskaffande af sex 2:a klass torpedbåtar
1,200,000 kronor, eller tillhopa 5,920,900 kronor, och hemställer
alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, att Riksdagen på extra
stat för år 1906 till nyanskaffning af krigsfartygsmaterial
beviljar ett anslag af 5,920,900 kronor.»

af grefve Ph. O. L. Klingspov, hvilken ansett, att utskottet bort
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
måtte till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 6,460,900
kronor.

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid punkt 11 (ang. anslag till afsilande af arbetet på mobiliseringskaj
å varfvet i Earlskrona):

af herr C. J. ödman, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning icke måtte af
Riksdagen bifallas.

Vid punkt 30 (ang. anslag till uppförande af vaktstugor för bevakning
af batterier vid Karlskrona fästning):

af herrar C. Persson, S. O. Nyländer, A. Pettersson och C. J. Ödman,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning icke måtte vinna
Riksdagens bifall.

Vid punkt 34 (ang. anslag till anordnande af torpedbatteri vid inloppet
till Karlskrona):

af herrar P. Persson, H. Andersson, N. Boström, C. Persson, S. O.
Nyländer, G. Odqvist, D. Persson, A. Petersson, P. Olsson, N. Nilsson,
C. J. Ödman och G. Lindgren, hvilka ansett, att utskottets förslagbort
hafva haft följande lydelse:

»Visserligen anslog nästlidet års Riksdag medel till anläggande af
ett fast undervattentorpedbatteri vid Oxdjupet, men, då, enligt utskottets
förmenande, ett liknande batteri vid inloppet till Karlskrona icke torde
kunna tillmätas samma betydelse som förstberörda batteri, finner utskottet,
med fästadt afseende härå, sig icke kunna förorda, att å ett
dylikt batteri vid Karlskrona nedläggas kostnäder uppgående till dubbla
summan af anslaget till batteriet vid Oxdjupet.

Utskottet har i öfrigt velat framhålla, att fullbordandet af torpedbatteriet
vid Oxdjupet lämpligen bör afvaktas, innan beslut fattas om
beviljande af anslag till ytterligare en anläggning af detta slag.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskotten hemställa,

att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.»

Herr H. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i slutbehandlingen af förestående hufvudtitels första punkt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

231

Bil■ n:o 1.

Stat

för flottans officerskår.

Antal.

253

Flaggman...................................

D:o ....................................

Kommendör................................

I):o .................................

Kommendörkapten af l:a graden..

D-.o af d:o

JD:o af 2:a graden..

D:o af d:o

Kapten af l:a klass ....................

D:o af d:o ....................

D:o af 2:a klass ....................

D:o af d:o ....................

Löjtnant ....................................

D:o ....................................

Underlöjtnant.............................

D:o .............................

Fast lön.

Kr.

8,000

24.000
6,000

36.000

4.500

72.000
4,000

60.000

3.400
193,800

2.400
67,200

1.500
123,000

720

27,360

Kronor

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefalhafvarebefattning,
därest han icke nppbär flaggmans lön, med iakttagande, att,
om två af nämnda befattningsinnehafvare icke uppbära dylik lön, tilllägget
skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst.....................

Summa kronor

633,880

2,000

635,880

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, B kronor till kommendörkapten
af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning,
reglemente för flottan bestämmer.

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente för
flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggman ............. vid Karlskrona station 1,200 kronor; vid Stockholms station 1,500 kronor.

kommendör.......... » » » 900 » » t> » 1,200 »

kommendörkapten.. > > » 600 > > » > 1,000 »

kapten................. » » » 400 » > » > 500 >

löjtnant och I

underlöjtnant/...... » » 300 8 » 400 >

3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvareämbetena i Karlskrona innehafvas af en
och samma person, åtnjuter inneliafvaren ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

233

Bil. n:o 2.

Stat

för flottans underofficerskår.

An- tal.		Fast lön.	Beklädnads- ersättning.	Summa.
	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1	Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skep-
	pare) ......................................................	900	—	200	—	1,100	—
89	l):o ......................................................	80,100	—	17,800	—	97,900	—
1	D:o (maskinist)......................1................	1,140	—	200	—	1,340	—
59	D:o ......................................................	67,260	—	11,800	—	79,060	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
	tersman) .......................................	900	—	200	—	1,100	—
8	D:o ......................................................	7,200	—	1,600	—	8,800	—
1	Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel		—
	eller skeppare) ..........................................	900		200	—	1,100	—
179	D:o ........................................................	161,100	—	35,800	—	196,900	—
1	D:o (maskinist) ....................................	900	—	200	—	1,100	—
119	D:o ......................................................	107,100	—	23,800	—	130,900	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
	tersman) .......................................	900	—	200	—	1,100	—
15	D:o ...................................................	13,500	—	3,000	—	16,500	—•
475	Summa kronor	441,900	—	95,000	—	536,900	—

Anmärkningar:

Ilo. Dagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer
(stjnunan, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) ocli underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare eller kvartersman) eller kalf dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggunderofficer............ vid Karlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.

underofficer af 2:a graden » » » 180 » » > » 240 »

Bill. till Rikfid. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Stift.

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 3.

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

493

1,293

708

523

3.545

1. , ,/12 månaders månadslön å 30 kr........

.a n gra ^dagaflöning ^ so öre \ 305 dagar.......

D:o

d:o

9. j/12 månaders månadslön å 20 kr.,

.a gra ^dagaflöning å 50 öre i 365 dagar.

D:o

d:o

r, ,(12 månaders månadslön ä 12

3.e lönegradjdagaflöning 4Q ör0 . 365 d£

kr....
dagar...

D:o

d:o

f~ , ,/6 månaders månadslön å 12 kr.....

.e onegra ^dagaflöning å 40 öre i 184 dagar...
'' . ,.. ,/6 månaders månadslön ä 6,BO kr. .

.e onegia ^dagaflöning å 30 öre i 181 dagar ..

D:o
4:e löneg

d:o

,/12 månadex-s månadslön å 6,50 kr......

“ia (dagaflöning å 30 öre i 365 dagar .....

D:o

d:o

Afgår dagaflöning under tjänstgöring å varfvet, förslagsvis

Lega å 50 kr., förslagsvis för 650 man.............................

Bekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värfvare^
förslagsvis för 650 man...................................

Arfvode för 121 kompanikorpraler å 5 kr. i månaden........

Uppmuntringspenningar, förslagsvis ................................

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.......................................

Summa kronor

Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
652	—
321,436	—
422	50
546,292	50
290	-
205,320	—
238	90
124,944	70
187	50
98,062	50
1,297,846	60		1
30,000	—	1,267,846	60
—	—	32,500	—
—	—	26,000	—
—	—	7,260	—
—	—	53,750	—
—	—	170,775	—
- \|-	1,558,131	60

A nmärkningar:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

235

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skalle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 650 man.

2:o. Uppmnntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings

åtnjutande gällande grunder. ..

3:0. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, aga högst 1,788
man under tjänstgöring i land och flen, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4.

Stat

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan.

Officerskåren.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.

4 Flaggman .................. dagaflöning k 7 kr. i 365 dagar	10,220	_
7 Kommendörer............. » »6» » »	15,330	—
33 Kommendörkaptener.... » » 5 » > >	60,225	—
87 Kaptener.................... » > 4 > » ,	127,020	—
122 Löjtnanter och 1
underlöjtnanter J	133,590	—	346,385	_
2B3
Af går förslagsvis:
Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och i sjökarte-
verket.......................................	—	—	25,000	—	321,385
Underofficerskåren.
90 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)
dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar....................	54,202	50
60 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i
365 dagar ...............................................................	43,800	—
9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
kvartersmän) dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 365 dagar	5,420	25
180 Underofficerare af 2:a gr. (styrmän, konstaplar eller
skeppare) dagaflöning ä 1 kr. i 365 dagar.................	65,700	—
120 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning å
1 kr. 65 öre i 365 dagar ..........................................	72,270	—
16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar.... 475	5,840	—	247,232	75
Transport	- !	—	247,232	75	321,385	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

237

	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.\|
Transport	—	—	247,232	75	321,385	i
Af går dagaflöning under tjänstgöring på varf vet förslagsvis: för 60 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning ä 2 kr.
	27,000	_
» 9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
kvartersmän) dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 225 dagar	3.341	25
» 120 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning
	44,550
» 16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar ...	3,600	—
1 » Underofficerare af öfriga stater....................................	9,000	—	87,491	25	159,741	50
r
Summa kronor	—	—	—	—	481,126	50

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 5.

Stat

för mariningenjörkåren.

Antal.		Kr.	Ö.	Kr. j	ö.
i	Marinöfverdirektör:				«
	fast arfvode..............................................................	8,000	—
	dagaflöning å 6 kronor...........................................	2,190	—	10,190
i	Marindirektör af l:a graden:
	lön.............................................................	6,000	—
	dagaflöning å 5 kronor...............................................	1,825	—	7,825
i	Marindirektör af l:a graden.. ...........................................	—	—	7,825	—
i	Marindirektör af 2:a graden:
	lön...........................................................................	5,000	—
	dagaflöning å 5 kronor.............. ................................	1,825	—	6,825
2	Marindirektörer af 2:a graden..........................................	—	—	13,650	_
1	Mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen:
	lön...........................................................................	4,500	—
	dagaflöning å 4 kronor..............................	1,460	—	5,960
6	Mariningenjörer af l:a graden, l:a löneklassen....................	—	—	35,760	—
1	Mariningenjör af l:a graden, 2:a löneklassen:
	lön............................................................................	3,500	—
	dagaflöning k 4 kronor..............................................	1,460	—	4.960
2	Mariningenjörer af l:a graden, 2:a löneklassen....................	—	—	9,920	—
1	Mariningenjör af 2:a graden:
	lön..........................................	3,000	—
	dagaflöning å 3 kronor...............................................	1,095	—	4,095
3	Mariningenjörer af 2:a graden...............................	—	—	12,285 ,	__
20	Transport	—	—	119,295 j	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

239

Antal.		Kr.	ö.	Kr.	Ö.j
20	Transport	—		119,295
1	Extra ingenjör:.
	arfvode........................ .............................................	2,000	—
	dagaflöning å 3 kronor...............................................	1,095	—	3,095	—
3	Extra ingenjörer...............................................................	—	—	9,285	—
1	Stationsingenjör:
	lön............................................................................	4,500	—
	tjänstgöringspenningar.....,................... ....................	1,000	—	5,500	—
1	Stationsingenjör............................ ...................................	—	—	5,500
1	Min ingenjör:
	lön.........................................................................	4,500	—
	tjänstgöringspenningar................................................	500		5,000	—
				5.000	_
1	Miningenjör......................................................................
1	Torpedingenjör:
	lön........................................................................	4,500	--
	tjänstgöringspenningar................................................	500	—	5,000	—
				10.000	_
2	Torpedingenjörer............. ...............................................
1	Elektroingenjör:
	lön............................................................................	4,500	—
i	tjänstgöringspenningar................................................	500		5,000	—
				5,000	—
1	Elektroingenjör................................................................
33	i Inkvarteringsbidrag, förslagsvis........................................			10,200	H
1 ''	Summa kronor		—	\| 187,875	i

Anmärkningar:

l:o. För stations-, min-, torped-, eller elektroingenjör, som åtnjuter boställe i kronans hus,
minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm

2:o. Till öfrig personal vid mariningenjörkåren, som icke åtnjuter fri hostad i kronans hus, utgår
i den ordning reglemente för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter ar beraknadt belopp a

vid Karlskrona
station

600 kronor
400 »

300 »

vid Stockholms
station

1,200 kronor
1,000 »

500 »

för marinöfverdirektör............................................

» marin direktör..................................................

» mariningenjör af l:a graden ...............................

» mariningenjör af 2:a graden och .................... 300 » 400

» extra ingenjör \

3-0. För min-, torped- och elektroingenjör höjes lönen efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad
tjänstgöring, hvarje gång med 500 kronor, och för stationsingenjör efter 5, 10 och 15 ars sådan tjänstgöring,
hvarje gång med 500 kronor.

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 6.

Stat

för Sjökrigsskolan.

i	Kr.	ö	Kr.	ö.
A. Aflöning’.			1
Iso) Lärare.		i 1
; 1 lektor:
lön.........................................	2,600	_
tjänstgöringspenningar......................................	1,400	—	4,000	i
4 lektorer...........................................	—	—	16.000	-i
i Arfvoden å 150 kronor för 29 undervisningstimmar i veckan för lärare
(icke lektor) i icke militära ämnen.........................	_	_	4.350
j Arfvoden å 120 kronor för 77 undervisningstimmar i veckan för lärare
i militära ämnen........	—	_	9,240	J
Arfvode till adjutant.................................	— , .		450	-
1 Arfvode till biträdande lärare i gymnastik och vapenföring.............	—	—	450
2:o) Öfrig personal.
i 1 läkare, arfvode pr år..........................	_		865	J
1 redogörare, » » >	— •	—	865
\| 1 vaktmästare, » » » (jämte fri bostad)..........	—	__	800
1 portvakt, » » » ( $ » » )	—		575
1 dräng eller städerska, arfvode pv år	—		575
Transport 1	4	-1	38.170 \|

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

241

Transport

B. Diverse utgifter.

2 ekiperingsstipendier å 600 kronor............................. ..................

För undervisning i musik och dans samt annan extra undervisning

äfvensom till vikariatsarfvoden................................................

Till ved och lysningsämnen, modeller, böcker, nautiska instrument,

Kr.

ö.

Kr.

ö.1''

—

38,170

1,200

2,000

4,895

Summa kronor

—

—| 46,2ö5 |—

Anmärkningar:

1:0. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med darom utfardade bestämmelser
tillkommer lektor, utgår af det å riksstatens 5:e hufvudtitel uppförda förslagsanslag till alderstillägg.

2-o Chefen för Kungl. Sjökrigsskolan äger disponera möjligen på grund af ändrad undervismngsplan
uppstående besparingar i arfvodesanslaget till lärarna till extra undervisning och vikanatsarfvoden.

Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arfvodesanslaget, beraknadt efter 150 kronor
per undervisningstimme i veckan för lärare i icke militära ämnen och 120 kronor för lärare, ,1 militära
ämnen, uppstå, äger chefen för skolan af anslaget till extra undervisning fylla sådan brist.

3:o. Lärararfvo(lena äro, hvad beträffar officer och vederlike vid flottan, anvisade utöfver dag -

nflöningen.

Bih, till Bifall. Prat. 1905. i Sami. 1 Åfd. 6 Häft.

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 7.

Stat

för kustartilleriet.

I Antal. I.

I. Lön och dagaflöning.
Officerare.

Chef för kustartilleriet;

lön..................................

dagaflöning å 7 kronor.......................

Öfverste:

lön.............................

dagaflöning ä 6 kronor.......................

Öfverste.............................

Öfverstlöjtnant:

lön........................................

dagaflöning ä B kronor........................

Öfverstlöjtnant......................................

Major:

lön............................................

dagaflöning å B kronor........................

Majorer ........................................

Kapten af l:a klassen:

lön.............................................

dagaflöning ä 4 kronor........................

Kaptener af l:a klassen..............................

Kapten af 2:a klassen:

lön........................................

dagaflöning å 4 kronor........................

Kaptener af 2:a klassen.................

K r o n o r.

Transport] —

8,000	—
2,555	—	10.555	—
G,000					;
2,190	-	8,190	—		\| !
—	—	8,190	—		.
4,500	_
1,825	—	6,325
—	—	6,325	—
4,000	—
1,825		5,825
—	—	17,475	—
3,400	-\|				!
1.460	_!	4,860
—	-J	68,040		1
2,400	J
1,460		3,860
—	-1	50,180			\|
— 1-	-1	189,825		1	\|

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

243

[Antal, j

1_i

1 Löjtnant:

lön..............................

dagaflöning å 3 kronor.

30 Löjtnanter.........................

Underlöjtnant:

lön..............................

dagaflöning å 3 kronor.
Underlöjtnanter .................

Reservofficersaspiranter.

Reservofficers aspirant:

dagaflöning å 4,50 kronor..........

Reservofficersaspiranter...................

6 :

Underofficerare.

1 j Underofficer af l:a graden:

lön..........................................

dagaflöning a 2 kronor.............

50 ! Underofficerare af l:a graden..........

1 ! Underofficer af 2:a graden:

lön..........................................

dagaflöning å 1,50 kronor.........

Underofficerare af 2:a graden..........

102

154

165

401

5G8

Manskap.

l:a lönegrad (underofficerskorpral):

lön...............................................

dagaflöning å 70 öre.....................

l:a lönegrad (underofficerskorpraler).....

2:a lönegrad:

lön.............................................

dagaflöning å 50 öre.....................

2:a lönegrad ........ .............................

Kronor.

Transport

1,500 . 1,095	I -
—	"
720
1,095	—

—
1,200
730
—	-
900	_
547	50
—	_ ■
300	—
255	50

—	1-
201	~
18S	\|50
—	—
‘t -	1 1

189,825

2,595

77,850

| 1,815

27,225

1,642 50
8,212150

299,310

9,855

1,930

96,500

1,447

147,645

555

91,657

386

154,986

247,522

50!

- 247,586!-! 556,687 50

Öl

1,31''

''ing

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Krono r.

Transport

3:e lönegrad:

lön............................

dagaflöning å 40 öre

3:e lönegrad ......................

4:e lönegrad:

lön..............................

dagaflöning å 30 öre....
4:e lönegrad................

Amn. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af
de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner
som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som
erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne
grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader,
om det under III bär nedan förslagsvis beräknade belopp
därtill visar sig otillräckligt.

Civilmilitär personal.

tegementsintendent *):

lön...............................................

tjänstgöringspenningar.....................

tegementsintendent *) ............................

''ästningsförvaltare *):

lön...............................................

tjänstgöringspenningar......................

Regementsläkare :

lön..........................................

dagaflöning å 5 kronor.....................

örste bataljonsläkare:

lön........................................

dagaflöning å 4 kronor.....................

örste bataljonsläkare ............................

t —	-	j 247,586	—
144 146	—	290
—	_	59,450	—
78 109	50	187''	50
_ 1	—	101,062 50

556,687

Transport

3.000

1.000

2,200

300

3.400
1,825

2.400
1.460

4,000

2.500

5,225

3,860

I i

408,5761-

23,445 —

988,708 50i

Stter 5 års tjänstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och efter 10 års tiänstamma
grad med ytterligare 500 kronor. J

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

245

Antal.

Transport

II. Arfvoden.

Auditör.........................................

Regementspastor............................

Fästningspre dikant.........................

Ivronor.

III. Rekryteringskostnader.

Lega, som vid första anställning utgår med 50 kronor
och vid rekapitulation enligt af Kung!. Maj:t utfärdade
bestämmelser, dock icke, öfver 162/s kronor
för hvarje år af anställningstiden, samt öfriga rekryteringskostnader,
beräknade efter 40 kronor per
man, däraf högst 30 kronor till värfvaren, förslagsvis

IV. Inkvarteringsbidrag.

Inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare,
läkare, regementsintendenter och fästningsförval tare,

förslagsvis .................................................

I Inkvarteringsbidrag för under officerskorpraler, förslagsvis
..............................................................

Anm. 1. Officer, underofficer, läkare, regementsintendent
och fästningsförvaltare, som icke åtnjuta fri bostad i

tronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag äknadt belopp af: - å kust-fästning kr.	med ett efter år i Stockholm eller Göteborg kr.
generalsperson...................		1,500
öfverste ...........................	900	1,200
öfverstlöjtnant eller major...	600	1,000
kapten............................	400	500
subalternofficer .................	300	400
regementsläkare.......... ......	600	1,000
förste bataljonsläkare.........	400	500
regementsintendent ............	400	500
fästningsförvaltare..............	300	400
underofficer af l:a graden...	240	300
underofficer af 2ta graden...	180	240

Anm. S. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
I vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst SO
[ att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp
å kustfästning af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg
af 15 kr.

Summa kronor

800

1,000

120

988.708

1,920

500 j— 22,500

19,580

6,420

26,000 —

— |—|l,039,128[501

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1905 års riksstat:

| Anvisning i
kontant.

Indelning och därmed järn- I
förlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter. ! Ersättningar.

Kronor.

17,000

29,200

49,600

Kronor. ii.

Kronor.

ö. ! Kronor.

17,000

29,200

49,600

R1’|

95,800!—

95,800 -

3,863,892

407,795

757,155

25,000

1,685,000''

1,200,OOol
14,900
780,000
71,890

psvars Departcmcntct

och

-j Departementschefen.................................................

| Departementets afdelning af Kimgl. Maj:ts kansli
-[ Marinförvaltningen ......................

Flottan.

3,8o3,892j j Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Ökas med

407,795;—I Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
! Ökas med ..............................................................

157,15o ; Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags öhas

med ................................

|__69.000

S:grj 8,874,632jr:pt
| 8,970,432-

25,000

1,685,000

1,200,000

14,900

780,000

71,890

Ersättning för rustning och rotering, förslags -

Minslccis med

- Flottans nybyggnad och underhåll, reservations|
Ökas med ......................................................

~j Flottans öfningar, reservationsanslag........................

iiepetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag..................

Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp ..................

Ökas med .........................................................

Skeppsgosseskolan .....................................

| | Marinintendentskolau, reservationsanslag............

69,000;— Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag...
8,874,632)--

8,970,432!—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

247

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och därmed jämförlig
anvisning

pa förslag.

Summa.

					Friheter.		Ersättningar.		!
departementet.						i
		Kronor. 1	o.!	Kronor, i	Ö.	Kronor, i	ö.	\| Kronor.	Ö. \|
öfversiyrelsen.
samt kommandoexpeditionen................			17,000: 29,200 49,600!	—	-— i		__ ]	—	17,000 29,200 49,600	i
	S:gr!	95,800	I I	—	—	-—	—	95,800	1
belopp .................................................	3,863,892 209,526	*7"	4,073,418	i					4,073,418
reservationsanslag. Nuvarande belopp	407,795 22,200	—	429,995			_	____	—	429,995	-i
anslag. Nuvarande belopp...................	757,155 284,925	T	1,042,080				___	—	1,042,080	—
anslag. Nuvarande belopp ......■........	25,000 3,000		22,000				__	—	22,000	—
anslag. Nuvarande belopp..................	1,685,000 155,000	—	1,840,000	_	—			—	1.840.000 1.200.000 14,900 780,000	!
reservationsanslag................................. ersättning därför, förslagsanslag.........			1,200,000 14,900 780,000			\|			_1
...........................B3£4Ö: - ....................... 12,725:	.. 16,100 46,265 ... 13,650 8,600	• — : — ; —	84,615	—	l- \|	1 i		1 i i—	I • sJ! ■ 84,615	I j —
..... "'' .b ~ ““	69,00C	—			\| —		69,00C	—
		S:gr	9,556,008	!-		1_	\| ___	-	j 9,556,008]--
	Tr:p	tj 9,651,808	>1“	—	I-	( ——	L	-\| 9,651,808]—

248

Statsutskottett Utlåtande N:o 6.

1905 års riksstat anslår:

j Indelning och därmed jäm-| förlig anvisning

] Anvisning i på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter. | Ersättningar.

Krön or.

Ö. Kronor. ö.

r:ptj 8,970,432 —

! 1,007,686

145,704
249,397
231,562
160,000;-290,000|—
14,000!—

Kronor, j ö. Kronor. j

- 8,970,432-

-| 1,007,686

Kust -

S:gr 2,098,349

27,700,

13.000

2,000;

22,254

31,450

145,704

249,397,

231,562

160,000

290,000

J4600

2,098,349]

S:gr

132,096

12,500

27,700

13,000

2,000

22,254

31,450

132,096''-

12,500-

241,000]-

65,000

1,500,000

100,800

9,000

13,000

405

Aflöning för kustartilleriets personal. Nuvarande
Okas med.......................................................

— | Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservations j

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, för-,
—j Underhåll åt kustartilleriets byggnader och materiel,

—! Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag...........’

—-j Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be —

Sjukvård för kustartilleriets personal, reservations -

Diverse

Älderstillägg, förslagsanslag ....................................

Ersättning åt officerare och ingenjörer under anResestipendium
åt läkare vid flottan och kust Diverse

behof ..................................................

-j Rese- och traktaments£$ä''ninga*, - förslagsanslag.

J Okas med ........................................................

-j Skrifmaterialier och expensér, ved m. m., förslags\
Ökas med .................................;........................

-j Extra utgifter ............................................._

241,000]—

65,000]-

1,500,409]-

100,800

9,000

13,000

S:grj 1,687,800

405 —

mai 12,997,581;-

405!

1,688,209]—:

12,997,990|—|

Han Sjökarteverket,

reservationsanslag ............

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal kontant

....................................................................

Ökas med... ................................................

Undervisningsanstalter för sjöfart ........................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmet-eorologiska
byrån, förslagsanslag.................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

249

artilleriet.

belopp ...................

anslag ....................

slagsanslag ..........

reservationsanslag.

Tr:pt

1,007,686:

31,443:

klädnad och ersättning därför, förslagsanslag
anslag ..............................................................

anslag.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och därmed järn- i
förlig anvisning
på förslag.

Friheter. j Ersättningar. I

Summa.

Kronor.

9,651,808

1.039,129
145,704
249,397
231,562
160,000
290,000 -14,000:—

Kronor. ; ö. Kronor.

S:grj 2,129,7921

ställning eller kommendering utrikes,
artilleriet, reservationsanslag................

Nuvarande belopp................................

anslag. Nuvarande belopp..................

(teln.

31,450

2,650

132,096

9,421

27,700
13,000
2,000
22,254

34,100

141,517
.......|_ 12,500

Sgr 253,071

Kronor.

9,651,808

1,039,129

145,704

249,397

231,562

160,000

290,000

14,000

—i 2,129,792

27,700
13,000
2,000
22,254

34,100

141,517 50
12,500

253,071;50

65,000

terna, reservationsanslag. Nuvarande anvisning i

............................................................. 1,500,000: —

............................................................... 100,000: —; 1,600,000

...........................................! 100,800

...................................................................................| 9,000

terna för siöfart och föreståndaren vid nautisk.
.................. ................................................................ 13,000

405

65,000

1,600,409

100,800

9,000

13,000

Sgr 1,787,800} —|

405i -

4j— 1,788,209

Summa, 13,822,47l!50!

Bill. till lliksd. Prof 1905. 4 Sami, 1 Åfd. 6 Haft.

405-

13,822,880(50
32

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Femte hufvudtitel.

Sjöförsvarsdepartementet:

Kronor.

| ö. ! Kronor.

Flottan.

Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel ..................|

» afsittande af mobiliseringskajen å varfvet i Karlskrona.
............................... ........................................

» transportmedel för flottans varf ........................i

» skjutförsök och inskjutning af kanoner ...............

! » fyllande af brist i hylsutredningen å Vaxholms
och Oscar-.Fredriksborgs fästning ......... ...........

anskaffning af torpeder

försök med torped- och gnistsignalmateriel........j

komplettering af fartygs och fästningars ammuni-l

tionsförråd ..............................

materiel för tillfälliga sprängnings- och kontra-J

mineringsarbeten

handminmateriel.................................................

på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona

anordnande af en marjnläkarkurs ..........,............

utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg...
förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
...............................................................

4,914,900

199.000
49,500

30.000

56.000

100.000

10.000

275,917

45.000

65.000
150,000

4,300

31,090

7,500

Transport]

— 5,938,207

5,938,207-

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

251

Transport

Kustartilleriet.

m. m.
in

» nybyggnader för kustartilleriets förläggning
» niinförs varets ordnande ocli minpersonalens i

kvartering vid mobilisering.................

» fasta minförsvaret..................................

» uppförande af två vaktstugor vid Karlsk

ning ..............................;......................

» beväpning för kustartilleriet .............

» ersättande af snabbskjutande kanoner

Kungsholmen ..............................

» beklädnad och. sängservis för kustartilleriets värnpliktiga.
......................................................

» torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona.

Handeln.

Kronor.	Ö.
	—
1,687,550
161,438	—
260,919
92,650	— i
6,000	_
100,000 -	j
24,000	!
215,430
359,150	—
I t’\| ---	i i

Kronor.

5,038,207

2,1)07,137

41,000

Summa!

8,886,344-