Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

IT:© 48.

Af herr E. NilSSOIl i Kattleberg, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående kostnaderna för reglering af vattentillgången
i strömdrag.

Under sistlidet års riksdag väckte jag motion angående skrifvelse till
Kungl. Maj:t med hemställan om lagförslag angående åläggande för ägare
af vattenfall att deltaga i kostnader för desammas reglering. Motionen
tillstyrktes af lagutskottet och bifölls i Andra Kammaren, men blef i
Första Kammaren, där motionen förordades af flere framstående medlemmar,
med knapp majoritet afslagen.

Då jag sedermera trott mig finna, att frågans fall i Första Kammaren
berott på en tolkning af motionens syfte, som icke öfverensstämt med
dess innebörd samt därjämte omständigheter tillkommit, som böra anses
yttermera stärka mitt förslag, har jag dristat mig redan nu förnya detsamma.

Då det för industrien är af stor betydelse, att intet försummas, som
kan bidraga till befintliga naturkrafters tillgodogörande, och mångenstädes
reglering af vattenkraft i en ström svårligen kan komma till stånd
utan att i möjligaste mån alla de, som däraf kunna hafva nytta, sammansluta
sig till företagets utförande, vore det önskligt, att en utväg funnes,
genom hvilken vattenfallsägarne kunde i viss mån åläggas att deltaga
däri, i den mån de däraf skörda vinst. I annat fall skulle det inträffa
att, där ej samtliga ägare kunnat ena sig om deltagandet i kostnaden, några
skörda vinst af regleringen utan att själfva hafva haft några utgifter därför,
hvaraf följer, att några personers egendom skulle stiga i värde på
andras bekostnad.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

Uppenbart är, att, om en reglering verkställes, densamma, där flera
vattenfall finnas efter hvarandra i samma ström, kommer att vara till
nytta för samtliga dessa vattenfall.

Det torde näppeligen behöfva påpekas, att för ett ekonomiskt tillgodogörande
af kraften i ett vattendrag, fordras en dylik reglering, ledande
därhän att, såvidt möjligt är, vattentillgången blir jämn hela året om eller
att åtminstone det kan fastslås en viss minimikvantitet efter hvilken anläggningen
rättas. I synnerhet i de mindre vattendragen är det härvid
af vikt att få denna vattenkvantitet så nära som möjligt medeltalet af
den under året framrinnande vattenmassan.

Vår lagstiftning är alldeles icke främmande för tvångsdeltagande i
vattenregleringar. Som bekant innehåller nämligen lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879 åtskilliga bestämmelser i denna
riktning. Så t. ex. stadgar 11 §: »Vill man för sin jords odling eller
förbättring afleda vatten ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt
mark; då hafve den vitsord, som vattenafledningen äskar, och vare en
hvar, som af vattenafledningen för sin jord tillskyndas nytta, skyldig att
i mån däraf taga del i företaget.»

Åberopade lagrum tillgodoser enbart jordbruksintresset och vid tiden
för sagda lags tillkomst var föga tanke på, att äfven industrien borde
inrymts bland de faktorer, hvarmed lagstiftarne hade att räkna. Sedan
dess har industrien arbetat sig fram till en högst betydande ståndpunkt,
och utvecklingen torde nu fordra, att vår vattenrättslagstiftning kompletteras
med bestämmelser, som möjliggöra användningen af storartade naturkrafter,
hvilka i följd af nu rådande bristfälliga lagstiftning måste ligga
obegagnade.

I vårt broderland Norge har sedan öfver sexton år tillbaka en lag
i detta syfte varit i tillämpning, som jag hört uppgifvas till allmän belåtenhet,
nämligen »Lov om Yasdragenes Benyttelse» af den 1 juli 1887.
Jag tillåter mig härur påpeka följande bestämmelser:

»§ 25. Kongen kan meddele Tilladelse til Sackning eller Udtapning
af Indsöer og Myrstrsekninger, Udvidelse eller Regulering af Fosse og
Strömme, saavelsom Kanal- og Diemningsanheg, Forbygninger eller andre
Arbeider i Vasdragene, i Hensigt åt indvinde, forbedre eller betrygge
Jordsmon eller andre Herligheder, åt nyttiggjöre Vandet i Industiriens
Tjeneste eller åt fremme Faersel eller Flödning, — naar Interesser af almen
Betydning derved kan antages åt ville befordres. Naar saadan Tilladelse
er meddelt, pligter enhver mod Erstatning saavel åt afstaa den

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48.

fornödne Grund, bebygget eller ubebygget, eller taale Eiendomsbyrder paalagte
denne, som åt Ande sig i den Skade eller Ulempe, som Foretagendet
maatte medföre for Eiendom, Fiskeri eller andre Herligheder.

§ 26. Arbeider i Yasdraget, sigtende til åt indvinde, forbedre eller
betrygge Jordsmon eller andre Herligheder eller åt nyttiggjöre Yandet i
Industriens Tjeneste, kunne tillädes foretagne, om end ikke alle de Grundeiere
eller Rettighedshavere, hvis Jord eller andre Herligheder derved
antages åt ville udvides, forbedres eller betrygges, forenes om åt udföre
Arbeidet for felles Regning, naar Flerheden, beregnet efter Vserdien af
den Fordel, Foretagendet for enhver Grundeier eller Rettighedshaver vil
medföre, deri er enig og derhos Foretagendet i sig selv skjönnes åt ville
vaere af overveiende Nytte. Enhver, som ikke har villet deltage i Foretagendet,
er forpligtet til, naar dette er udfört, og det har vist sig, åt
Fordel for hain derved er vundet, efter eget Valg enten åt udrede sin
beregnede Andel af samtlige medgaaede Omkostninger eller den Sum,
hvortil den for hans Vedkommende vundne Fordel ved Skjön ansaettes,
eller åt afstaa den forbedrede Strykning eller Herlighed mod Erstatning
for dens Verdi i dens tidligere Tilstand. Erstatning for Jord kan i dette
Tilfaelde gives i Jord, naar den skjönnes for Eieren åt vaere af lige Brugbarhed
og Vaerdi med den, han afstaar. For disse gjensidige Forpligtelser
hefte i ethvert Tilfaelde de forbedrede Eiendomme efter Fradrag af
deres Vaerdi for Forbedringen.

I Omkostningerne ved den fremtidige Vedligeholdelse af de utförte
Arbeider ere vedkommende Eiere eller Rettighedshavere, forsaavidt ikke
anderledes er vedtaget, pligtige til åt deltage efter det samme Forhold,
hvori de have deltaget i det förste Anlaeg.»

Då man genomläser denna lag och från skilda håll hör upplysningar
om dess goda verkningar till såväl allmänt som enskild^ gagn, kan man
förvåna sig öfver, att det behöft dröja hela sexton år, innan fråga uppstått
om införande i vårt land af liknande lagbestämmelser, hvilka lämpa sig
lika väl för våra som norska förhållanden.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke lämpligen, då strandägare vill vidtaga
reglering af vattentillgången i strömdrag i och för
vattenkraftens tillgodogörande, och andra strandägare

Motioner i Andra Kammaren, N:o 48. H

vid samma strömdrag hafva nytta däraf, dessa böra
kunna åläggas att deltaga i omkostnaderna, i den man
de af regleringen tillskyndas nytta, och att Kungl.
Maj:t ville efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma
med de förslag, som däraf kunna föranledas.

Stockholm den 25 januari 1904.

Elof Nilsson.

I motionen instämma:

O. H. Svensson.
J. M. Johansson.

J. Johanson.
Oskar Nyländer.

Herman Andersson.