Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

Skulle annan ändring däraf förorsakas vare sig i bevillningsförordningen
eller i inkomstskatteförordningen, hemställer jag, att
bevillningsutskottet, dit motionen torde hänvisas, ville därom väcka
förslag.

Stockholm i januari 1904.

P. Sörensson.

N:o 2.

Af herr Ridderbj elke, angående skrifvelse till Konungen i fråga
om utsträckt tjänstgöringstid för vissa värnpliktige.

Bristen på reservbefäl är ett väsentligt hinder för tillgodogörandet
af den ökade försvarskraft, 1901 års härordning skapat. Vare sig man
utgår ifrån att den genom nya härordningen bestämda utbildningstiden
är tillräcklig eller icke för den menige soldaten, råder ingen
meningsskiljaktighet därom, att den är otillräcklig för utbildandet af
reservbefäl, och detta äfven i de fall, där denna utbildning underlättas
genom de värnpliktiges medfödda befälsanlag eller förvärfvade allmänbildning.

Sådana värnpliktige, som genom anlag eller kunskaper äro särskilt
ägnade till reservbefäl, skulle emellertid säkerligen kunna utbildas
därtill genom en relativt obetydlig utsträckning af öfningstiden.
En sådan utsträckning synes ock utan fara för godtycke eller orättvisa
kunna genomföras beträffande den kategori af till reservbefäl lämpliga
värnpliktige, hvilken utgöres af ynglingar, som undervisats eller examinerats
vid statens eller af staten direkt eller indirekt understödda
högre läroanstalter. För dessa ynglingar öppnas genom statens understöd
eller medverkan lefnadsbanor, som äro stängda för det stora, endast
folkskolebildade flertalet och som medföra mångahanda, allmänt

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

kända förmåner. Det synes då som om staten med fog kunde af dessa
ynglingar kräfva ökade förpliktelser i och genom deras värnpliktsförhållande.
Så sker ju i viss mån redan nu, i det, som bekant, värnpliktige
med viss högskolebildning enligt värnpliktslagens § 34 mom. 2
tillhöra beväringens första uppbåd under hela tjänstetiden i beväringen.
Detta stadgande innebär emellertid i realiteten en föga afsevärd uppoffring
och berör endast en mindre del af den kategori bland de värnpliktige,
hvarom här är fråga.

Eu afsevärd ökning af reservbefälet skulle vinnas genom att de
ynglingar, som erhållit afgångsbetyg från sjätte eller högre klass af
allmänt läroverk eller förvärfvat ungefär motsvarande kunskaper vid
annan statens eller af staten understödd undervisningsanstalt eller privat
läroanstalt, hvars genomgående medför kompetens till statstjänst, genom
värnpliktslagen förpliktades till viss, utsträckt utbildningstid.

Ifrågavarande ynglingars sammanlagda utbildningstid torde lämpligen
böra sättas, under öfvergångsåren till omkring 9 7i månader och
efter genomförd härordning till ett år.

Nio och en half månaders utbildningstid skulle ungefärligen sammanfalla
med den tid, som enligt nuvarande bestämmelser åtgår för
att bibringa reservofficersvolontärer deras underofficersutbildning. Dessa
inträda nämligen omkring den 1 juni i rekrytskolan, som pågår till 1
oktober. Följande år, ungefär 15 maj—31 augusti, följer underofficerskurs
jämte en månads repetitionsöfning. Så långt torde lämpligen de
här ifrågavarande värnpliktiges utbildning likna reservofficersvolontärernas,
hvarpå under det tredje året skulle följa en andra och sista
repetitionsöfning. Denna utbildning torde vara tillräcklig att nödtorftigt
utbilda de bättre begåfvade till reservunderofficerare, de öfriga till
reservunderbefäl af manskapsklasson. För ynglingar, som efter genomgångna
sex klasser i läroverk slå in på praktiska yrken, affärsvägen
o. s. v., torde rekryt- och underofficersskolorna böra ordnas i följd
under första utbildningsåret, för att de ej under två hela somrar skola
blifva ryckta från sin verksamhet.

Efter genomförd härordning torde icke kortare tid än ett år böra
sättas för här ifrågavarande värnpliktiges utbildning. De till kavalleriet,
fältartilleriet, samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna uttagna värnpliktige
få ju då ettårig utbildning, och det finnes då ingen anledning
att sätta de skolbildades värnpliktsöfning kortare. Äfven här torde
utbildningen utan svårighet kunna anordnas så, att den för de studerande
hufvudsakligen förlägges till sommaren, för dem som valt praktiska
yrken åter koncentreras under en del af ett år jämte behörigt antal

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

repetitionsöfningar. Efter genomförd härordning böra dessa värnpliktige
i största möjliga utsträckning få vapenöfvas före fyllda 21 år i syfte
att underlätta deras studier och förvärf.

Penningtillskott enligt värnpliktslagens § 35 mom. 2 torde rättvisligen
böra tillkomma här omförmälda värnpliktige.

Ökad utbildningstid för vissa skolbildade enligt ofvan komrae
helt naturligt att medföra vissa skyldigheter för vederbörande skolors
rektorer, pastorsämbetena m. fl. att anmäla och anteckna i församlingsböckerna,
hvilka ynglingar blefve skyldiga till utsträckt tjänstgöring.
De svårigheter, som härutinnan kunna uppstå, torde dock vara af underordnad
beskaffenhet.

Reservbefälsutbildningen, ordnad som här skisserats, torde, efter
genomförd härordning, för de mera begåfvade vara tillräcklig att göra
dem kompetenta att föra lägre officersbefäl. För att vinna inträde i
officerskårerna som reservofficerare synes dock äfven för dessa värnpliktige
böra föreskrifvas särskild reservofficerskurs, hvilken i så fall
afräknas från utbildningstiden, äfvensom samma antal repetitionsöfningar,
som för reservofficerare är eller kan blifva bestämdt. Officerstiteln synes
nämligen icke böra under några omständigheter förvärfvas utan att möjlighet
förefinnes för vederbörande att verkställa utgallring af sådana
ynglingar, hvilkas uppförande eller karaktärer göra dem olämpliga för
officersbeställning.

För att i möjligaste mån draga fördel af den tillgång på reservbefäl,
som genom ofvan beskrifna åtgärder skulle åstadkommas, torde
stadgandet i § 34 mom. 2 värnpliktslagen om kvarstående i beväringens
första uppbåd böra tillämpas på hela den kategori af ynglingar, som
här ifrågasatts erhålla reservbefälsutbildning. De bäst kvalificerade torde
nämligen, oafsedt sin lefnadsålder, böra finna användning uti linjetrupperna,
hvarigenom den lägre befälskadern vid reservtrupperna i stället
skulle kunna erhålla en välbehöflig förstärkning af stamanställdt befäl
till fördel för dessa truppers stadga och användbarhet.

I sammanhang härmed må påpekas den synnerligen stora fördel
landstormsorganisationen skulle draga genom att erhålla befäl, som i yngre
år fått en, om ock knapphändig, befälsutbildning, i stället för att landstormsbefälet
nu hufvudsakligen utgöres af civila personer af för befäls
utöfvande lämpliga lefnadsyrken, men utan någon som helst befälsutbildning.

Då endast Kungl. Maj:t torde kunna allsidigt bedöma, huru en
utsträckt utbildning enligt ofvanstående i detalj lämpligast skulle ordnas,
får jag härmed föreslå,

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
begära, att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga
förslag till sådana ändringar i värnpliktslagen,
att för värnpliktige, hvilka i statens eller af staten
understödda högre elementarläroverk eller därmed
jämförliga undervisningsanstalter erhållit viss skolbildning,
tjänstgöringstiden utsträckes i syfte att utbilda
nämnde värnpliktige till reservbefäl.

Stockholm den 19 januari 1904.

Fr. Ridderbjélke.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd, 1 Band. 1 Höft -