Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

Af herr Borgeildahl in. fl., om befrielse från stämpel från
obligationer, utfärdade af Allmänna Hypoteksbanken.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 9 augusti 1894
angående stämpelafgiften infördes bland annat en fortfarande gällande
stämpelafgift utaf 30 öre för hvarje hundratal kronor för obligationer,
som utfärdas här i riket. Från denna stämpel fritogs svenska statens
obligationer, då det ju tydligen i finansielt afseende varit ändamålslöst
att stämpelbelägga dessa. Men däremot fritogos icke de obligationer,
som utfärdas af Sveriges Allmänna Hypoteksbank, ehuru staten genom
att såsom grundfond till banken öfverlämna statens egna obligationer
iklädt sig en betydande garanti för denna anstalts förbindelser. Den höjning
af grundfonden från 8 millioner till 30 millioner kronor, som ägde
rum år 1890, visar likvisst, att beredandet af billig jordbrukskredit
alltjämt i vårt land måste anses såsom statsändamål. I Danmark t. ex.
äro de obligationer, som utfärdas af »Kreditforeninger af Eiere af danske
Grundeiendomme», stämpelfria.

Man har också all anledning antaga, att, om dessa omständigheter
vederbörligen framhållits under öfverläggningen om de nya
stämpelafgifterna vid 1894 års riksdag, både någon stämpelbeläggning
af Allmänna Hypoteksbankens obligationer icke kommit till stånd.

Vid 1899 års riksdag väcktes inom Första Kammaren motion om

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

1!)

stämpelfrihet för Hypoteksbankens obligationer af herrar grefve Hamilton,
Lundeberg och Lybeck samt inom Andra Kammaren af herr Hans Andersson
med instämmande af herrar A. Kihlberg, P. Pehrson i Törneryd,
Carl Persson och Oscar Larsson. Inom den sistnämnda kammaren föll
motionen med 101 röster mot 93 och inom Första Kammaren utan omröstning
efter ett anförande af friherre Gustaf Åkerhielm, Hypoteksbankens
dåvarande ordförande. I detta anförande, däri talaren sade sig på
grund af sin särskilda ställning inom Hypoteksbanken icke vilja framställa
något yrkande men eljest hafva varit mest böjd att afslå motionen,
uppgaf han, att förrän den tid kommer, då det för Hypoteksbanken kan
komma i fråga att företaga konverteringar, »kan det icke blifva tal om
att erlägga någon stämpelafgift och hvad den stämpel, om hvilken det
då kan blifva tal, beträffar, veta vi sannerligen icke, om det är svensk
eller utländsk stämpel». Tyvärr medgifver icke stämpelförordningen en
sådan tolkning. Stämpelförordningen föreskrifver nämligen, att obligation,
som utfärdas här i riket, skall före utlämnandet förses med stämpel,
och vi veta således med visshet, att om Hypoteksbanken utsläpper
nya obligationer för en konvertering i utlandet, skola dessa beläggas
både med svensk och utländsk stämpel. Vidare anförde talaren — i
likhet med flera andra — att det för såväl statsverket som Hypoteksbanken
spelade en mycket liten roll, om denna stämpel tages bort, men
att den för principens skull borde bibehållas. Hvad statsverket beträffar,
eger nog den förra delen af påståendet sin riktighet i så måtto, att
någon afsevärd inkomst genom stämpeln på Allmänna Hypoteksbankens
obligationer endast erhålles under sådana år, då stora låneoperationer
ega rum, och enligt upplysningar, som vi inhämtat i banken, har under
de nio år, som förflutit sedan stämpeln infördes d. v. s. under perioden
1895—1903 af banken erlagts eu stämpelafgift för obligationer af i
medeltal blott 4,500 kronor om året. Men under dessa år har icke
något nytt större lån upptagits och ej heller något större belopp nya
obligationer utsläppts för konvertering af äldre. När en sådan transaktion
kan komma att företagas, uppgår däremot stämpeln till afsevärdt
belopp, men då verkar också i utlandet cumulationen af den svenska
och den utländska stämpeln såsom en mycket tung belastning på operationen.

Man missuppfattar emellertid i hög grad betydelsen af stämpelskyldigheten
för Hypoteksbanken, när man föreställer sig, att dess
verkningar inskränka sig till den direkta belastningen på dess låneoperationer.
Denna skyldighet utöfvar nämligen en annan och långt skad -

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

ligare inverkan på de bankens obligationer, hvilka emitteras i utlandet.
Den statsgaranti, som ställts för Hypotekbankens obligationer, har tillkommit
för att genom sin inverkan på deras kurs i utlandet åstadkomma
en så vidt möjligt billig kredit för det svenska jordbruket. Och
denna statsgaranti har i väsentlig mån bidragit därtill, att dessa obligationer
i utlandet fått godt anseende och blifvit relativt eftersökta. Sedan
obligationsstämpeln infördes, har banken icke haft anledning att i utlandet
upplägga något lån, men när detta eljest kan ske, skall otvifvelaktigt
den omständigheten, att obligationerna numera skola vara underkastade
svensk stämpelbeläggning, utöfva en högst oförmånlig inverkan
på lånevilkoren. Verkstälda undersökningar i utländsk marknad hafva
gifvit vid handen, att denna inverkan med all sannolikhet kan
uppskattas till en mångfald gånger beloppet af den svenska stämpeln.
Och med någon finansiell erfarenhet på detta område inser man lätt,
att i de utländska långifvarnes ögon måste te sig minst sagdt underligt,
när en svensk anstalt, som utrustats med betydande statsgaranti skall
förse de obligationer, som den i marknaden utbjuder, med svensk
stämpel.

Nu säges det, att stämpelfrihet för Hypoteksbankens obligationer
ej bör medgifvas af principiella skäl, enär sådan frihet då lika väl torde
kunna påfordras af andra låneinstitutioner, kommuner eller välgörande
inrättningar, som utsläppte obligationer. Ett sådant påstående är emellertid
långt ifrån riktigt, alldenstund staten icke ingått någon garanti
för sistnämnda obligationer, och det afgörande skälet för stämpelfrihet
för Hypoteksbankens obligationer ligger däri, att denna stämpel i ej ringa
mån förringar verkan af statsgarantien. Skulle å andra sidan någon
annan å utländsk marknad låntagande svensk anstalt än Hypoteksbanken
anses af sådan vikt för landet, att staten iklädde sig en, låt vara partiell,
men dock väsentlig garanti för dess obligationer, så borde otvifvelaktigt
af rent nationelt finansiella grunder dess obligationer också göras
stämpelfria.

På grund af det här anförda tillåta vi oss hemställa,

att Sveriges Allmänna Hypoteksbank befrias
från skyldigheten att med svensk stämpel belägga de
obligationer, som af banken utfärdas, samt att därför
i nu gällande stämpelförorordning § 8 under
rubriken »obligation» sista satsen, som nu lyder:
»dock att frihet från sådan stämpel äger rum för

Motioner i Första Kammaren, N:o 13.

svenska statens obligationer», måtte ändras till: dock
att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska
statens och Sveriges Allmänna Hypoteksbanks obligationer.

Stockolm den 25 januari 1904.

C. G. A. Bergendahl. Louis de Geer.

Philip Kling spor. H E. Montgomery.

Werner von Schwerin.

J. F. Wester.

Seb. T/iarn.

Joh. Rylander.

Chr. Lundeberg.

W. Wrangel v. Brehmer. G. J. Rappe.

Fred. Pettersson.

P. G. Tamm.