Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.

1

N:o 203.

Af herr J. E. Biesért m. fl., i anledning af Kungl. Maj ds
proposition angående ändrade bestämmelser rörande
trafikerandet af järnvägen Gellivare—Riksgränsen
äfvensom angående beviljande åt Luossavaara -Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
af ett lån å 20,000,000 kronor in. m.

Den föreliggande frågan att på ett för landet betryggande sätt
ordna tillgodogörandet af de viktiga järnmalmstillgångarne vid Gellivare
och Luossavara synes oss genom de i ärendet hitintills framkomna
förslagen uppenbarligen icke lösas på ett tillfredsställande sätt.

Visserligen har Kungl. Maj:t såväl som reservanterna inom statsutskottet
sökt på olika sätt redan nu definitivt afgöra saken. Men
bägge förslagen förutsätta i detta afseende synnerligen stora uppoffringar
från det allmännas sida, utan att därigenom vinnes någon säkerhet
för framtiden, att landets och det allmännas intressen skola kunna
upprätthållas.

Statsutskottets framställning om afslag å Kungl. Maj:ts förslag liksom
det i motioner uttryckligen framförda yrkandet om uppskof för
bättre utredning syfta visserligen båda till att bereda ett synnerligen
välbehöfligt anstånd för ett bättre öfvervägande af frågan. Men genom
ett dylikt uppskof äfventyras å andra sidan, att statsmakterna kunna
komma för sent med sitt ingripande.

Under nuvarande vanskliga förhållanden synes oss enda rätta utvägen
vara, att staten söker omedelbart förvärfva sig äganderätten till själfva
malmtillgångarna. Och detta kan nu ske endast genom att staten öfvertaga
det köp som Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund afskildt
med ägarno till de flesta aktierna i malmbolagen.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 82 lläft. (N:o 203.)

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.

Ehuru äfven en sådan utväg måste köpas med stora uppoffringar,
så äro vi dock lifligt öfvertygade om att dessa blifva ringa i jämförelse
med den fördel och trygghet för framtiden, som därigenom vinnes.
Vi hafva också anledning tro, att utsikter förefinnas för staten
att utan ökade utgifter få öfvertaga förenämnda köpeaftal, hvilket tillfälle
staten ej får äfventyra att låta gå sig ur händerna. Man har till
och med skäl till det antagandet, att, i händelse staten öfvertager affären,
grufvornas ägare skola vara beredvilliga till någon nedsättning
i de af dem betingade förmåner, och särskild! i afseende å den royalty,
som enligt köpeaftalet skall utgå.

Vi hemställa alltså,

att Riksdagen, med utslag å Kungl. Maj:ts proposition
n:o 97, måtte uppdraga åt Kungl. Maj:t att
träffa aftal med vederbörande kontrahenter om öfvertagande
för statens räkning af det uppgjorda köpet
om 5,750 aktier i Aktiebolaget Gellivare malmfält och
1,774 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
mot billigaste pris, som i hvarje fall ej får öfverstiga
hvad i det uppgjorda aftalet betingats, äfvensom
bemyndiga riksgäldskontor att tillhandahålla
för ändamålet erforderliga medel.

Stockholm den 18 maj 1903.

Elof Biesert.

Ivan Svensson.

G. Kronlund.
Julius Centerwall.
A. F. Burman.

A. Reuterskiöld.
Carl Lindhagen.
M. F. Nyström.
Ernst Beckman.

o

E. Åkerlund.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1903.