Motioner i Andra Kammaren, N:o. 188.

N:o 188.

Af herr A. A, N. Reuterskiöld, om skrifvelse till Konungen
angående nedsättning af priset å apoteksvaror.

Genom de af Kungl. Maj;t i nåder fastställda nya grnndema för
apoteksvarors taxering af den 20 december 1901 åstadkoms en betydande
förändring i samma varors pris från och med ingången af år 1902. Denna förändring
var i många fall liktydig med en prisstegring, som landet rundt
väckte, lindrigt sagdt, en viss förvåning, helst man ej hade sig bekant,
att apotekarne i allmänhet just då råkat i ekonomiskt trångmål, som nödvändiggjorde
ett så energiskt ingripande till deras fromma från vederbörandes
sida. Då det är emot följderna af denna nu gällande medicinaltaxa
denna motion är riktad, vill jag här anföra följande:

Som bekant, erhåller apotekaren på hufvudsakligen två olika sätt vinst
af sin verksamhet, nämligen dels därigenom att han får beräkna 100 procent
avance på inköpspriset, utom det att han dessutom ökar försäljningspriset
med tull och fraktkostnaderna, dels därigenom att han tager betaldt
för det arbete, som nedlägges på medikamenten vid deras tillredning,
blandning, uppvägning, expedition o, s. v. Normen för denna ersättning
utgöres i den s. k. pro labore eller extemporetaxan.

Att denna handelsvinst, 100 procent, kan vara berättigad, vill jag,
åtminstone för tillfallet, ej bestrida. Men nu är det ej alltid sagdt, att
denna stannar vid dessa 100 procent. Försäljaren, drogisten, har flere
priskuranter, och omöjligt är väl ej, att den inköpstaxa, som kung!,
medicinalstyrelsen lägger till grund för sina beräkningar, betydligt kan
understigas vid partiinköpen. Några exempel på att försäljnings- och inköpspris
skilja sig med mer än ofta nämnda 100 procent vill jag här
framdraga.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

I en drogaffär köper man lysol för 0,75 kronor per kilogram, och detta
pris modifieras likväl vid partiköp till 0,GO, medan medicinaltaxan håller
ett pris af 2,10 kronor. Sålunda har man här en handelsvinst af närmare
250 procent.

Renad bomull inköper apotekaren från drogaffären för 1,30 kronor per
kilogram, medan medicinaltaxan medgifver ett försäljningspris af 4,20 och
6 kronor vid köp af mindre partier. Ingredienserna till veterinärfarmakopéens
karlsbadersalt kosta apotekaren 15,5 öre per kilogram och försäljningsvärdet
är 1,40 för samma kvantitet, sålunda ungefär 800 procent
handelsvinst. Glaubersaltets pris i drogaffären är 10 öre per kilogram och
i apoteken 70 — 600 procent. Blaudska järnpillema (formen saccharatse)
betinga hos drogisten ett pris af 3 kronor per kilogram och i apoteket —
28. Handelsvinstens storlek är lätt att uträkna. 100 stycken antifebrintabletter
ä 25 centigram antifebrin erbjuder drogisten för 50 öre, men
enligt apotekarnes egen s. k. tilläggstaxa kosta dessa 1,65 kronor.

Detta är endast några exempel, tagna ur högen, för att visa, att
handelsvinsten icke alltid och kanske icke ens i flertalet fall stannar vid
den blygsamma siffran af 100 procent.

I detta förhållande har visserligen ingen förändring skett genom de
nya taxebestämmelserna, men det är nödvändigt att känna handelsvinstens
verkliga storhet för att kunna rätt bedöma den totala värdesättningen af
apotekarnes arbete.

Den s. k. pro laboretaxan har däremot genomfört ingripande förändringar
i försäljningspriserna, naturligtvis till förmån för yrkesmannen.
Några smakprof härpå följa.

Förut fick apotekaren ingen ersättning, då han blandade en dekokt
eller infusion med andra, fasta ämnen. Nu tillförsäkras han 20 öre för
denna temligen enkla procedur. Betecknande är, att denna ersättning
medgifvits äfven i äldre taxor, men strukits, kanhända på grund däraf,
att till och med apotekaren under en period funnit den oskälig. Pillerberedningen
betalas också bättre nu än förr. För beredningen af 100
stycken betalade man förr 52 öre, men nu 70. 20 pulver, hvardera innehållande
25 centigram antifebrin och 50 centigram socker, kostade enligt
gamla taxan 70 öre, men enligt nya 95. En sublimatlösning af 10 centigram
sublimat och 50 gram vatten äro värda enligt gamla taxan 29 och enligt
nya 45 öre. En klorzinklösning af 5 centigram klorzink och 15 gram
vatten steg vid årsskiftet 1901—1902 helt plötsligt från 24 till 45 öre,
sålunda lämnande en ökning i försäljningsvärde nästan lika stor som den
lagliga handelsvinsten.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.

Det tjänar ej mycket till att fortsätta uppräknandet af exempel, på
kvilka man för öfrigt ej behöfver lida brist.

Såsom ett allmänt drag kan man i den nya taxan spåra det, att
samma slags arbete betalas lika högt, oafsedt mängderna, med andra ord
att exempelvis blandningen af 1,000 gram kostar detsamma som blandning
af 50. Prisen ökas därför på de små kvantiter, som dagligen förbrukas
i den enskilda sjukvården. Detta fördyrande af läkemedel, vi ville bart
när säga denna indirekta beskattning, träffar de sjuka, och då de sjuka i
allmänhet äro de, som sämst äro i stånd att bära de extra utgifter, hvilka
blifva sjukdomens vanliga följder, synas de nya bestämmelserna så mycket
hårdare. Och än mer blifver detta händelsen, då, som ofta är förhållandet,
sjukdom och armod gå hand i hand. Denna beskattning riktas mot de
minst bärkraftiga inom samhället, de sjuka och nödlidande.

Enligt gjorda beräkningar gifver den nya taxeringsmetoden apoteksinnehafvaren
en ökad inkomst af mellan 15 och 20 procent eller låtom oss i
rundt tal säga 17 procent, sålunda ett ganska vackert dyrtidstillägg, för hvilket
apotekarkåren bör vara sin societetsdirektion tacksam liksom den äfven
bör vara det mot de tillmötesgående myndigheterna, i synnerhet i dessa
tider af ekonomiskt betryck.

Man har anfört såsom skäl för detta ökade pris på nödvändighetsartiklarne,
apoteksvarorna, dels att så många små apotek finnas, hvilka
lefva under trånga villkor, dels att farmaceuterna kräfde bättre löneförmåner
nu än förr. Hvad beträffar det förra skälet, så vill jag endast
säga: det skulle kunna hända, att de dyra priserna gjorde en motsatt
effekt mot den man beräknat, att minskad omsättning blef följden i enlighet
med mera moderna handelsprinciper, att genom prisbillighet och lätttillgänglighet
öka omsättningen och därigenom vinsten, synes icke apotekarnes
sträfvan gå. Hvad beträffar det andra skälet torde en möjligen
kommande utredning visa, huruvida farmaceuterna erbållit sina 17 procents
löneförhöjning. Jag vore äfven frestad att här anföra ett exempel, som
dock tyvärr är af så enskild beskaffenhet, att det näppeligen kan användas
såsom ett offentligt bevis. På ett apotek voro fem farmaceuter
anställda, som naturligtvis voro i sin fulla rätt att i enlighet med hvad
förut sagts begära bättre lön efter nya taxans genomförande. Med många
svårigheter beviljade apoteksföreståndaren dem 200 kr. hvardera, sålunda
sammanlagdt 1,000 kr. Samma apoteksinnehafvare kunde på grund af
de nya taxebestämmelserna öka arrendet på sitt apotek med 10,000
kronor.

Och härifrån kunde steget vara kort till talet om andra utvägar

Motioner i Andra Kammaren N:o 188.

att förbättra farmaceuternas lönevillkor. Här finnas apotek, som lämna
sina innehafvare orimliga inkomster. Hvarför kunna ej flere apoteksinrättningar
åstadkommas på sådana platser, som förmå bära dem? Och
hvarför inrättar man ej själfständiga apotek i stället för medikamentsförråd?
Svaret blifver naturligtvis från apoteksinnehafvarnes sida en
axelryckning och en hänvisning till amorteringsfonderna och apotekarsocieteténs
direktion, om hvilka också kunde vara något att såga, ifall
icke en annan motionär dragit försorg om deras indragande under debatter.
På samma gång torde väl också de stora affärer få sin rätta belysning,
som bedrifvas med apoteks bortarrendering. Bet lär finnas mer
än étt exempel på att samma person arrenderar tvenne apoteksinrättningar.
Det vore dock önskvärdt, att dessa (apoteksinrättningarne) icke
blott betraktades såsom affärer, utan äfven som inrättningar, afsedda till
den lidande allmänhetens gagn, och detta ej för så högt pris som möjligt,
utan under villkor, som kunna gorå dem i verklig mening allmännyttiga,
sålunda äfven kunde begagnas af den mindre väl situerade befolkningen
utan ruinerande uppoffringar.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t verkställa utredning,
huruvida ieke apoteksvarornas nuvarande pris böra nedsättas,
äfvensom vidtaga de åtgärder, hvartill en sådan
utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 31 mars 1303.

A. Mmterskkild.