Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ant till Riksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjände hufvudtitel, omfattande anslagen till
landtförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementet.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har, under
åberopande af det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 12 i samma månad, Kungl. Maj:t under fjärde
hufvud titeln uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att öka anslaget till
departementet, nu 50,250 kronor, med 4,750 kronor till 55,000 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande
denna framställning till åberopade protokollet anfört följande.

»Sedan Eders Kungl. Maj:t don 28 november 1873 godkänt ett af
dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet framlagdt förslag
rörande arbetets ordnande inom statsdepartementens kansliexpeditioner
Bih. till Riked. Prat. 11)03. 4 Sand. 1 A/d. 0 Iliift. (N:o 3.) 1

Ang. höjning
af anslaget
till landtförsvarsdepartementet.

[1-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

på afdelningar eller byråer m. m., blef, uppå Eders Kungl. Maj:ts hemställan,
af 1874 års Riksdag ny stat antagen för »Landtförsvarsdepartementets
kansliexpedition», upptagande, bland annat, en post å 10,000
kronor, afsedd för amanuenser, skrifbiträden och extra vaktbetjänte. —
Uti statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande
till statsrådsprotokollet den 9 januari sistnämnda år, angående reglering
af utgifterna å fjärde hufvudtiteln för år 1875, framhölls i detta
ämne, bland annat, hurusom uppsättningen af enklare expeditioner,
biträde vid kollationering och expeditionernas afsändande besörjdes af
3 kanslister, hvar och en med 1,800 kronors lön, 2 kopister, hvardera
med lön af 1,000 kronor, samt extra ordinarie tjänstemän, till hvilkas
aflönande funnes tillgängliga en kopistlön samt ett särskildt årligt anslag
af 1,000 kronor. Kostnaderna härför uppginge således till 9,400
kronor, med afdrag endast af ett ringa belopp, som kunde till extra
vaktbetjänte utgifvas. Enligt Eders Kungl. Maj:ts ofvan nämnda beslut
af den 28 november 1873 skulle detta arbete utom den egentliga renskrifningen,
hvilken i allmänhet borde emot lega besörjas, utföras af
extra biträden antingen i något fastare anställning såsom amanuenser
eller i mindre fast förbindelse med expeditionen. För dessas aflöning
äfvensom till godtgörelse, om så skulle erfordras, åt extra vaktbetjänte,
borde ställas till departementschefens förfogande en rund summa underbenämning
»till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktbetjänte».

Vid beräkning af de medel, som inom landtförsvarsdepartementets
kansliexpedition blefve för ifrågavarande ändamål erforderliga, hade
beaktats, att till följd af såväl ärendenas mängd som arten af desamma
antalet af de från departementets kansli utgående expeditioner för det
dåvarande vore högst betydligt, och att någon förminskning i detsamma
icke vore att förvänta. De arbeten, som af kanslister och kopister förrättats,
skulle öfvertagas af amanuenser, utan att dessa blefve genom
fullmakt försäkrade om orubblig besittning af sina platser eller om vissa
i stat bestämda inkomster; en anordning, som med de öfvervägande
förmåner den medförde, dock icke syntes komma att frambringa någon
direkt nedsättning i kostnaden. Under sådana förhållanden ansåg
departementschefen sig icke kunna föreslå, att till amanuenser, skrifbiträden
och extra vaktbetjänte ställdes till hans förfogande mindre

elopp än 10,000 kronor.

År 1878 höjdes denna anslagspost med 800 kronor för beredande

af vikariatsersättning åt tjänstemän, som under öfverordnades semester
ålades tjänstgöring i högre grad, men har sedermera hvarje år upptagits
med oförändradt belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Af det belopp 10,800 kronor, som alltså står till departementschefens
förfogande till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning
m. in., gäldas i första rummet renskrifningskostnader äfvensom vikariatsersättningar
under semester samt under de tider, då någon tjänsteman
för beredande af särskilda större ärenden åtnjuter ledighet från
öfriga till departementet hörande göromål, hvarjämte därifrån utbetalas
tre fasta årsarfvoden om 1,800, 1,500 och i,200 kronor tilläde tre
äldsta amanuenserna, anställda en å expeditionschefens och en å hvardera
af departementets öfriga båda byråer. Återstoden af anslaget användes
till aflöning i form af gratifikationer åt öfrige extra ordinarie
tjänstemän inom departementet.

De för sådant ändamål tillgängliga medel, som år 1875 uppgingo
till 4,350 kronor, hafva sedermera i medeltal årligen utgjort:

under femårsperioden 1876—1880
» » 1881 — 1885

yr » 1886—1890

» » 1890—1895

» » 1896 — 1900

kronor 3,929: —

» 3,131: —

» 3,060: —

» 2,770: —

» 2,706: —

År 1901 nedgick beloppet till 2,350 kronor och år 1902 till 1,975
kronor.

Häraf måste i första hand utgå ersättning för visst arbete, som
uppdragits åt särskilda för året bestämda extra amanuenser, hvilka därför
stå i ansvar och förty måste hafva att påräkna en godtgörelse, som,
ehuru den med hänsyn till de knappa tillgångarna måste blifva ringa,
dock icke får stå i allt för stort missförhållande till arbetets omfattning
och vikt. Sådana arbeten utgöras af expedierande af alla från departementet
utgående fullmakter och konstitutorial m. m., registrering och
expedierande af handlingar rörande beväringsmäns ansökningar att få
utflytta ur riket, uppsättande och afsändande af s. k. aviser till vederbörande
militärmyndigheter angående skedda utnämningar, sammanföring
och renskrifning af föredragningslistorna till konseljer och regeringssammanträden
o. s. v. Därjämte utbetalas årligen ett mindre belopp till
extra vaktmästare. Hvad därefter kunnat återstå har utbetalts såsom
gratifikationer till amanuenser för annat arbete än det ofvan nämnda.
Men i samma mån som härför tillgängliga medel minskats, har nedsättning
af gratifikationsbeloppen måst ske. Då under år 1901, efter utbetalning
af förberörda bestämda ersättningsbelopp samt godtgörelse till extra
vaktmästare, departementets anslag icke lämnade någon tillgång till

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dyiika gratifikationer, nödgades jag att hos Eders Kungl. Maj:t begära
tillskott med 900 kronor från fjärde hufvudtitelns anslag till extra utgifter
för att bereda tillgång till mindre gratifikationer åt de yngre
amanuenserna, hvilka eljest icke skulle kommit i åtnjutande af någon
som hälst ersättning för sin tjänstgöring inom departementet. Dylika
gratifikationer utgingo under år 1901 med 275 kronor till en, 150 kronor
till hvardera af två samt 125 kronor till en hvar af fyra amanuenser.
Åt amanuenser med uppdrag att ombesörja särskildt arbete utgingo
gratifikationer för samma år åt två med 550 kronor och åt två
med 450 kronor till hvardera. Nämnda belopp måste anses såsom en
alltför ringa godtgörelse för ett helt års tjänstgöring, särskildt i betraktande
af den ökning af göromålen, som isynnerhet till följd af de
under åien 1892 och 1901 beslutade ändrade härordningar inträdt.
Diarienumrens antal, som under femårsperioden 1886—1890 utgjorde
2,484 i medeltal för år, uppgick under femårsperioden 1891—1895 till
3,092 och^ 1896 1900 till 4,401. År 1901 utgjorde antalet 4,872 och

nästlidet år 5,308. Härtill kominer från värnpliktige ingifna ansökningar^
om utflyttning ur riket, hvilka antecknas i särskildt diarium
och i årligt medeltal utgjort:

åren 1886 — 1890 ........................ 5 004

» 1891—1895 ...................................................il 4437

» 1896—1900 ......................................................... 2*539 samt

år 1901 uppgått till 3,489 och år 1902 till 7,653.

Samtliga de å departementet under år 1902 behandlade ärenden
uppgå sålunda till 12,961.

. Ställningen å förevarande anslag för år 1902 var, enligt en åt
registratorn uppgjord redogörelse, vid årets slut sådan, att ett tillskott
af 1,650 kronor erfordrades, för att därifrån skulle kunna utbetalas
förut omförmäld ersättning till amanuenser för visst arbete och andra
gratifikationer till samma ringa belopp, som under år 1901 utgått.

I anledning häraf och då, med hänsyn till det jämförelsevis ringa
antal ordinarie tjänster, som finnas i departementets stat uppförda,
utsikterna till. befordran icke äro för de extra tjänstemännen lockande’
samt, därest icke ökning skulle ske af departementets ordinarie personal,
hvarom jag anser mig ej böra nu väcka förslag, det för uppehållande
pa tillfredsställande sätt af de viktiga och mångtaliga göromål, som
tillhöra departementet, är af yttersta vikt att äga tillgång till ett erforderligt
antal pålitliga och dugliga extra ordinarie biträden, anser jag
det vara min plikt att för Eders Kungl. Maj:t framhålla behofvet åt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att hos Riksdagen uti ifrågavarande anslagspost äska förhöjning. I
sådant afseende erfordras i första rummet nyss angifna belopp 1,650
kronor. Det torde emellertid på grund af förut omförmälda förhållanden
och särskildt med hänsyn till den ökning i göromålen, som under flera
år successivt pågått och otvifvelaktigt kommer att ytterligare stegras,
vara nödvändigt att tillgodose amanuenserna med högre gratifikationsbelopp
än under de sistförflutna åren kunnat ske. För sådant ändamål
anser jag minst 2,500 kronor erfordras, hvarigenom såväl ersättningen
till amanuenser med särskildt arbete skulle kunna ökas som ock en
välbehöflig höjning af de gratifikationer, Indika utgå såsom godtgörelse
och uppmuntran för annat arbete, blifva möjlig. Därjämte måste beräknas
den stegring i andra utgifter från denna anslagspost, hvilken
med visshet är att motse, såsom för renskrifning, för extra vaktbetjänte
m. m. Denna ökning kan icke beräknas till lägre belopp än 600
kronor, och erfordras sålunda förhöjning af anslagsposten i dess helhet
med 4,750 kronor.»

Hvad i statsrådsprotokollet meddelats har synts utskottet gifva vid
handen, att detta anslag bör ökas med det af Kungl. Maj: t föreslagna
belopp. Utskottet anser det emellertid böra i beslutet tydligt uttryckas,
att anslagsökningen gäller den å departementets stat upptagna anslagsposten
till amanuenser, vikariatsersättniugar, renskrifning m. m. vid
kansliexpeditionen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må öka den i staten för landtförsvarsdepartementet
upptagna anslagsposten till amanuenser,
vikariatsersättningar, renskrifning m. in. vid
kansliexpeditionen, nu 10,800 kronor, med 4,750 kronor
till 15,550 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till departementet, nu 50,250
kronor, att upptagas till ett med 4,750 kronor förhöjdt belopp eller till
55,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anslaget
till arméförvaltningen.

[2.]

Ang. anslaget
till generalitetsstaten.

[3.]

Arméförvaltningen.

2:o) Uti punkten. 2 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att nu gällande stat för armé förvaltningen tillsvidare
måtte få lända till efterrättelse, samt att anslaget till nämnda ämbetsverk
måtte med oförändradt belopp i 1904 års riksstat upptagas.

Beträffande denna framställning bar departementschefen omförmält,
att någon höjning af det för innevarande år å detta anslag anvisade
belopp väl ej vore behöflig till betäckande af de utgiftskraf, som därå
komme att ställas för år 1904, men då den senast fastställda staten för
armé förvaltningen gällde endast år 1903, erfordrades en förklaring,
att denna stat fortfarande skulle tillämpas.

Utskottet, som icke käft något att häremot erinra, hemställer,

att nu gällande stat för arméförvaltningen tillsvidare
må få lända till efterrättelse, samt att anslaget
till nämnda ämbetsverk må med oförändradt
belopp i 1904 års riksstat upptagas.

Generalitetsstaten.

3:o) Kungl. Maj:t bar uti punkten 3 af fjärde liufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkt 6 i denna liufvudtitel
föresloges rörande förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring, med
godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för
generalitetsstaten, höja förevarande anslag, nu 155,233 kronor, med
1,225 kronor till 156,458 kronor.

Departementschefen bar i fråga om detta anslag till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande.

Statsutskottets Uttåtande N:o 5.

»Det af Eders Kungl. Maj:t till nästlid et års Riksdag afgifna förslag
till ny lönereglering för arméns militäre och civilmilitäre ämbetsoch
tjänstemän afsåg, bland annat, att bereda officer dagaflöning till
ett med hälften af vanlig dagaflöning förhöjdt belopp vid de tillfällen,
då han, utan att vara berättigad till dagtraktamente, vore skyldig att
tjänstgöra utom sin garnisons- eller bostadsort. Enligt hvad jag till
statsrådsprotokollet den 11 januari sistlidet år i sammanhang med denna
fråga anförde, kräfde följdriktigheten, att dylik förmån tillerkändes jämväl
samtliga generalspersoner, hvilka enligt bestämmelse i staten icke
under sina vanliga tjänsteresor finge uppbära dagtraktamente. Efter
beräkning af den tid, som under närmast föregående år af fördelningsgeneraler
användts för dylika tjänsteresor, fann jag sammanlagda antalet
resedagar för år 1903 höra upptagas till 350. Med anledning häraf
skulle i detta anslag erfordrats en ökning af 350 X 3,50 = 1,225 kronor.

Enär emellertid Riksdagens båda kamrar stannade i skiljaktiga
beslut beträffande den ifrågasatta förhöjda dagaflöningen, förföll förslaget
i denna del. Af skål, för hvilka jag i det följande kommer
att utförligt redogöra, anser jag dock, att denna fråga nu bör återupptagas,
hvarom jag under punkt [6.] här nedan torde få framlägga
förslag. Under förutsättning att detta varder gilladt, bör alltså förevarande
anslag ökas med 1,225 kronor.»

Då utskottet, på sätt i punkten 6:o här nedan närmare utvecklas,
icke anser sig kunna förorda Kungl. Maj:ts förslag om rätt för officerare
med vederlikar att vid viss tjänstgöring åtnjuta förhöjd dagaflöning,
följer däraf, att utskottet icke heller kan biträda Kung]. Maj:ts, under
förutsättning af bifall till berörda förslag, uti nu förevarande punkt
gjorda framställning, hvadan utskottet hemställer,

att nu gällande stat för generalitetsstaten tills
vidare må få lända till efterrättelse, samt att förevarande
anslag, nu 155,233 kronor, må i 1904 års
riksstat upptagas med oförändradt belopp.

Generalstaben.

4:o) Uti punkten 4 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 12 sistlidno januari fogade förslag till stat

Ang. Ökning
af anslaget
till generalstaben.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för generalstaben, öka detta anslag, nu 320,505 kronor, med 16,110
kronor till 336,615 kronor.

Enligt hvad i nämnda statsrådsprotokoll meddelas, skall jämlikt
Kungl. Maj:ts af 1901 års Riksdag godkända förslag generalstabens
personal tillökas med

1 öfverstebeställning,

2 majorsbeställningar,

4 kaptensbeställningar af 1. klassen samt

2 löjtnantsbeställningar af 1. klassen.

Uti generalstabschefens öfvergångsförslag, som i denna del af departementschefen
i allo biträdts, hade förordats, att ifrågavarande beställningar
borde tillsättas, så snart detta med iakttagande af villkoren för
lämplig personals anställande läte sig göra, eller

1. öfvergångsåret: 1 kapten och 1 löjtnant;

2- b 1 major, 1 kapten och 1 löjtnant;

3. » 1 öfverste och 1 kapten samt

4. » 1 major och 1 kapten.

_ Detta förslag hade uti de till Riksdagen gjorda framställningar om
ökning af personalen under 1. och 2. öfvergångsåren blifvit följdt och
af Riksdagen godbändt. Med hänsyn till de högst betydligt ökade göromål
vid generalstaben, hvilka föranledts af den nya härordningens genomförande,
funnes ej heller nu anledning att frångå nämnda förslag.
Departementschefen hade därför låtit upprätta förslag till ny stat för
generalstaben (bil. 2 vid statsrådsprotokollet), upptagande aflöning för
ytterligare en öfverste- och en kaptensbeställning.

Då utskottet icke funnit något att emot denna framställning erinra,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med godkännande af det vid
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12
januari innevarande år fogade förslag till stat för
generalstaben (bil. 2 vid berörda statsrådsprotokoll),
öka detta anslag, nu 320,505 kronor, med 16,110
kronor till 336,615 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kommendantsstaten.

5:o) Under fjärde hufvudtiteln i punkt 5 har Kungd. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att nu gällande stat för kommendantsstaten tills vidare
måtte få lända till efterrättelse, samt att ifrågavarande anslag måtte få
i 1904 års riksstat upptagas med oförändradt belopp.

Beträffande denna framställning tiar departementschefen åberopat
enahanda skäl, som under anslaget till arméförvaltningen bli 1 vit anfördt
i fråga om bibehållande af den nu gällande staten jämväl för år 1904.

Utskottet hemställer,

att nu gällande stat för kommendantsstaten tills
vidare må få lända till efterrättelse, samt att anslaget
därtill må få i 1904 års riksstat upptagas med oförändradt
belopp.

Aflöning och rekrytering m. m.

6:o) Kungl. Maj:t har uti punkten G af fjärde hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 12 sistlidne januari bilagda kostnadsberäkning
och förslag till stater för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, artilleriets
tygstater, fortifikationen och trängen, höja anslaget till aflöning och
rekrytering m. m., nu 13,833,029 kronor, med 1,889,767 kronor till
15,722,796 kronor, samt

att, vid godkännande af förslag till stater för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente och positionsartilleriregementet, medgifva, att uppkommande
besparingar å de till hvartdera af nämnda regementen anvisade
anslagsmedel måtte få under öfvergangstiden användas till bestridande
af förekommande utgifter för regementets uppsättning och
utrustning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 73) bar herr A.
Hedin föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kung!. Maj:t måtte begära,

1) dels att nya grunder utarbetades för det indelta manskapets
pensionering i syfte att höja pensionerna, särskildt för de instruktörer,
Bih. till Kiksd. Brot. UJOU. 4 Sami. 1 Afd. f) Halt. ^

Ang. anslaget
till kommendantsstaten.

[5.]

Ang. höjning
af anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.

[6.]

Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Förhöjning a
dagaflöning.

som varit eller blefve inkallade till en eller flera beväringsrekrytskolor
efter den nya härordningens tillämpning, samt att framflytta den för
pensions erhållande stadgade åldersgränsen;

2) dels att full dagaflöning måtte tilldelas det inom de indelta
kompaniexpeditionerna under mellanmötesperioden tjänstgörande underbefälet.

Det i momentet 1) af denna hemställan upptagna ämne berör regleringen
af riksstatens tionde hufvudtitel, och kommer -utskottet i sammanhang
med utlåtande angående sistnämnda hufvudtitel att yttra sig
i fråga om sagda moment. Yrkandet i momentet 2) upptager utskottet
till behandling under denna punkt af föreliggande hufvudtitel.

Beträffande Kungl. Maj:ts ofvan först omförmälda framställning har
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande.

»1 det af Dders Kungl. Maj:t till 1902 års Riksdag afgifna förslag
till lönereglering för officerare och i vissa fall jämväl för underofficerare
ingick, bland annat, framställning om förhöjning af dagaflöning med
hälften af vanligt belopp vid tjänstgöring utom garnisons- eller boningsorten.
Under det den föreslagna löneregleringen i hufvudsak af Riksdagen
gillades, blef likväl förslaget om förhöjd dagaflöning icke bifallet.
Då jag sådant oaktadt nu åter upptager frågan härom, sker detta
därför, att jag är öfvertygad om det rättvisa däruti, att officerare och
underofficerare vid tjänstgöring i vissa fall utom garnisonsorten komma
i åtnjutande af godtgörelse för de ökade utgifter för eget uppehälle,
som med sådan tjänstgöring äro förenade.

För hvar och en, som har sitt bestämda hemvist och lefver under
ordnade förhållanden, medför uppehållet å annan ort ökade kostnader.
Särskildt gäller detta om dem, som bildat familj. Familjefaderns bortovaro
_ medför nämligen icke någon afsevärd besparing i utgifterna för
familjehuskallet och hemmet, hvadan för den officer eller underofficer,
som bildat eget hem, de personliga lefnadskostnaderna under den tid,
han nödgas för tjänstgöring vistas å annan ort, blifva ren förlust och
medföra, att han varder i aflöningshänseende mindre tillgodosedd än
sin like vid annat truppförband, som gör samma tjänst i garnisonseller
boningsorten. Men äfven den ogifte, som i hemorten kan träffa
aftal om hyra och kost till visst billigt pris, drabbas af ökade utgifter
härför, då hans tjänstgöring föranleder honom att uppehålla sig å annan
ort. Därför skulle i synnerhet beträffande flertalet af befäl vid den
förutvarande indelta delen af armén, som ännu har sina mötes- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

öfningsplatser aflägset från hemorten, den förhöjda dagaflöningen blifva
en förbättring, som rättvisa och billighet kräfva för detta befäl i förhållande
till det garnisonerade, som i regel icke rycker ut från garnisonsorten
i andra fall än vid fält- eller fälttjänstöfningar. Vid dylika
öfningar, som äro gemensamma för alla, men vanligen af endast några
dagars varaktighet, torde förhöjd dagaflöning jämväl böra utgå, då öfningarna
bedrifvas utom garnisonsorten, dock endast då de fortgå så lång tid,
att åtgärder, som kräfva särskild utgift, måste af officerare och underofficerare
vidtagas för tillgodoseende af deras underhåll. Därför har
jag, om förslaget angående ifrågavarande aflöningsförmån varder bifallet,
ärnat föreslå Eders Kungl. Maj:t såsom aflöningsregel bestämma,
att förmånen ej skall utgå i annat fall, än att vederbörande löntagare
för tjänstgöring måst vara borta under mera än en natt. Jag anser
mig böra särskildt framhålla behofvet af förhöjning i dagaflöningen vid
dessa öfningar af kortare varaktighet utom garnisonsort. Vederbörande
befäl har härvid att på egen bekostnad medföra eller på annat sätt anskaffa
lifsförnödenheter, understundom ersätta logis m. m. dylikt; och
häraf föranledda utgifter kunna ofta uppgå till belopp, vida öfverstigande
dagaflöningen med däri afsedda förhöjning. Det kan icke vara
annat än obilligt att betunga här ifrågavarande löntagare vid tjänsteutöfning
med dylika personliga ekonomiska uppoffringar, utan böra dessa
ersättas åtminstone i så stor mån, som med ökningen af dagaflöningen
är afsedd. Det förhållande, att dylika öfningar för de däri deltagande
medföra förlust, torde dessutom hos vederbörande chefer väcka betänkligheter
mot öfningarnas anordnande till så stor utsträckning, som är
önskligt och nyttigt.

Detta torde särskildt gälla om den icke garnisonerade delen af
armén, som i vissa sådana fall drabbas af en två gånger återkommande
förhöjning af utgifterna för sina lefnadskostnader, nämligen dels för
sådana, som utgå å den utom boningsorten befintliga öfningsplatsen,
såsom för föda, logis, betjäning in. in., dels ock för de större utgifter,
som blifva eu följd af öfningarnas bedrifvande utanför denna plats.
På grund af nämnda och andra förhållanden är därför den ifrågasatta
förhöjningen af dagaflöning, såsom jag förut antydt, en förmån, hvaraf
hufvudsakligen befälet vid den icke garnisonerade delen af armén är i
behof, och detta desto mera, som nämnda befäl i följd af den numera
utsträckta öfningstiden i väsentlig grad beröfvats de möjligheter till
andra inkomster, som förut kunde stå detsamma till buds. Huru kännbar
en ökning af kostnaderna för uppehället skall vara för dessa löntagare,
som för sig och sina familjer icke hafva annan tillgång än de

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

från staten utgående löneförmåner, torde vid betraktande af nämnda
förmåners belopp vara lätt att inse. 1 all synnerhet drabbas underofficerarne,
som i vanliga fall äro familjefäder, hårdt af denna ökning.
Med nu gällande pris på lifsmedel torde den utgående dagaflöningen
tillgripas för att fylla de lefnadsbehof för familjen, hvartill själfva lönen
ej förslår, och sålunda blifver föga eller intet öfver för bekostande af
familjefadrens uppehälle utom hemmet. De vid nästlidet års lönereglering
bestämda aflöningsbelopp hade ock beräknats under förutsättning
af bifall jämväl till det förslag, hvartill jag nu återkommit.

Mot förslaget anmärktes i Riksdagen nästlidet år, bland annat, att
den förhöjda dagaflöningen skulle kunna framkalla missbruk, om densamma
godtoges utan bestämd begränsning, samt att med hänsyn till det
läge, hvari frågan om kasernbyggnaderna befunne sig, det icke vore möjligt
att afgöra, huruvida det för förhöjningen erforderliga belopp i framtiden
komme att ökas eller minskas. Vidkommande förstnämnda anmärkning
har jag redan angifvit, när ifrågavarande förmån skulle utgå, samt
vill till fullständigande häraf framhålla, att densamma ej må åtnjutas samtidigt
med dagtraktamente, ej häller vid skolor, som afse befälets egen
utbildning för vinnande af kompetens till befordran. I öfrigt torde
regler af Eders Kungl. Maj:t gifvas i vederbörande aflöningsreglemente
om denna såväl som om andra aflöningsförmåner, hvilka ingå i anslaget
till aflöning och rekrytering m. m. Hvad angår den uttryckta ovissheten
om ökning eller minskning i framtiden af det belopp, som
för förhöjning i dagaflöningen nu kan erfordras, kan med bestämdhet
påstås, att minskning inträder i samma mån, som de nya kasernetablissemangen
varda färdiga och vederbörande regemente därigenom
får sin garnisonsort med därinom eller i närheten befintlig öfningsplats
och sålunda blifver likställdt med ett nuvarande garnisoneradt
truppförband. Af de i vidfogade beräkning (bil. 3, sid. G och följ.)
uppförda belopp böra sålunda, efter det kasernetablissemangen kommit
till stånd, de för längre tid än 6 dagar beräknade försvinna och
således endast omkring 12,000 kronor för ifrågavarande ändamål blifva
erforderliga. Däremot torde under de närmaste åren, innan kasernetablissemangen
varda färdiga, ökning i någon ringa mån ske, beroende
på den ökning af befäl, som organisationsplanens genomförande under
öfvergångstiden kommer att föranleda.

Slutligen vill jag beträffande merberörda aflöning sförmån framhålla,
hurusom med den under nästlidet år samtidigt föreslagna lönereglering
för löntagare vid armén och vid flottan afsågs, bland annat, att åstadkomma
likformighet och likställighet i aflöningsbänseende mellan nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

löntagare. Denna likställighet, som i förevarande afseende ansågs kunna
ernås genom beredande åt löntagare vid armen af förhöjd dagaflöning
i vissa fall eller samma förmån, som i form af sjöaflöning redan förut
tillkom löntagare vid flottan, blef emellertid förryckt därigenom, att
Riksdagen genom särskilda gemensamma voteringar med 199 röster mot
172 afslog framställningen beträffande armén, men därefter med 194
röster mot 175 afböjde väckt förslag om nedsättning af den tillförene
utgående sjöaflöningen. — Sistnämnda förmån utgår enligt bestämmelser
i gällande reglemente för flottan till officerare, underofficerare och
civilmilitära tjänstemän vid tjänstgöring å fartyg från och med den dag,
besättningens spisning om bord börjar, med belopp utgörande hälften
mer än vanlig dagaflöning, hvilka belopp under månaderna december,
januari och februari vid expedition i farvatten norr om 50:de parallellen
''nordlig bredd fördubblas. Dessutom erhållas samtidigt diet- eller mässpenningar,
hvartill någon motsvarighet för armens officerare och undei -officerare ej blifvit ifrågasatt. Då emellertid desse senares tjänstgöring
utom garnisonsorten är fullt jämförlig med sjötjänstgöringen, torde
likställigheten härutinnan liksom de särskilda löntagarnas inbördes likställighet
i öfrigt fordra, att den förmån, som åtnjutes af löntagare vid
flottan, skall tillkomma motsvarande löntagare vid armén i den utsträckning,
som i vanliga fall tillkommer de förre.

Den förhöjning af dagaflöning, hvarom jag nu anhåller, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning i sammanhang
med öfriga i förevarande anslag till aflöning och rekrytering jn. m.
inberäknade utgifter, är enligt här bilagda tabell beräknad till 377,098

kronor 75 öre (bil. 3, sid. 9). ^ .

Förslagen om den förhöjda dagaflöningen och om halt dagaflöning
under tid, då löntagare ej vore till effektiv tjänstgöring kommenderad,
samt ökning af inkvarteringsbidragen voro, beträffande underofficerare,
hvilka genom 1901 års Riksdags beslut erhållit reglerade aflöningsförmåner,
ägnade att, såsom i statsrådsprotokollet den 11 januari 1902
anföres, förverkliga den af Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1901 omförmälda
ytterligare reglering af afiöningsförmåner, hvilken kunde anses
behöflig med hänsyn till den olika utbildningstiden för de värnpliktige.
Ehuru den förbättring i afiöningen, som förstnämnda förslag innebar,
icke blef af Riksdagen godkänd, framhölls likväl under diskussionen
om aflöningsanslaget i Andra Kammaren behof af ökad aflöning åt undei -officerare. Därvid anfördes, bland annat, att den under nästföregående
år fastställda lönereglering för dessa löntagare i vissa fall medfört eu
löneminskning. För det stora flertalet utgjorde dock löneregleringen

Löneförbättring
för underofficerare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

en afsevärd förbättring'', och att densamma i enstaka fall kunde föranleda
en minskning i förhållande till de belopp, som under år 1901 med
beviljade tillfälliga löneförbättring och dyrtidstillägg utgått, var beroende
på de olika förhållanden och aflöningssystem, som vid olika
truppförband voro rådande. För sådan löntagare, som för sig befarade
minskning, stod det dock alltid, jämlikt vid vederbörande stat fogad
anmärkning, öppet att bibehållas vid förutvarande förmåner.

Löneregleringen medförde den minsta fördelen för de ständigt garnisonerade
underofficerarne och för underofficerare vid kavalleriet samt
den största för sådana underofficerare vid den icke garnisonerade delen
af armén, som ej hade tjänstgöringspenningar.

För jämförelse mellan de under åren 1901 och 1903 utgående aflöningsförmåner
får jag hänvisa till här bilagda tabeller (bil. 60 och 61).
Såsom synes är i tabellerna aflöningen beräknad för år 1901 efter det
antal tjänstgöringsdagar, hvarunder löntagare vid de särskilda truppslagen
enligt gällande stater då vanligen togos i anspråk, liksom aflöningen
för år 1903 beräknats efter de för detta år bestämda tjänstgöringsdagar.
Tillika vill jag fästa uppmärksamheten därå, att 1901 års aflöningsförmåner
äro beräknade å ena tabellen med och å den andra
utan dyrtidstillägg. Anledningen härtill är, att jag velat åskådliggöra
förhållandet i båda fallen mellan de under omförmälda år utgående förmåner.
Men vid bedömande af de nya aflöningsförmånerna i förhållande
till de äldre bör, enligt min åsikt, hänsyn icke tagas till förmånen
af dyrtidstillägg, som till sin natur är af tillfällig beskaffenhet
och tillkommit i ändamål att tillgodose det behof, som jämväl löneregleringen
var afsedd att fylla. Därför har ock i fråga om rätt till
åtnjutande af dyrtidstillägg stadgats, att sådan rätt ej tillkommer de
löntagare, livilkas aflöningsförmåner undergått reglering.

Otvifvelaktigt är likväl, i betraktande af underofficerarnes tjänstegöromål,
deras samhällsställning och det förhållande, att de efter uppnådd
fanjunkaregrad ej hafva att förvänta vidare befordran, den nu
bestämda aflöningen ringa och torde med hänsyn till tjänstgöringens
omfattning särskilt för underofficerare i garnisonsorter med ständig
tjänstgöring vara knapp, helst om de hafva att draga försorg om familj.
Med beaktande häraf och af hvad under nästlidet års Riksdag anförts i afseende
å föreliggande behof af ökade aflöningsförmåner för underofficerare,
vill jag, efter samråd med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
föreslå Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning
om ytterligare löneförbättring för denna kår.

För dylik löneförbättring, som må anses såsom ett fullständigande

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af den förut beslutade regleringen och fördenskull ej bör vara af tillfällig
beskaffenhet, torde någon annan af de nu befintliga aflöningsformerna
än själfva lönen ej komma i fråga. Den skala, som genom
förlidet års reglering blef fastställd för beloppen af dagaflöning till
officerare och underofficerare af olika grader, synes mig nämligen ej
böra ändras, och beträffande inkvarteringsbidragen torde ökning häri
icke vara lämplig, då sådan för dem, som hafva inkvartering in natura,
ej skulle medföra någon förbättring.

Hvad då angår det belopp, hvarmed årslönen bör ökas, hemställer
jag, jämväl efter samråd med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att detsamma måtte för hvarje underofficer, utan afseende
å grad, föreslås till 180 kronor, hvarigenom lönen, på sätt af
vidfogade förslag till stater framgår, för år skulle komma att uppgå
för fanjunkare och styckjunkare till 1,200 kronor, för sergeant af 1.
klassen till 900 kronor samt för sergeant af 2. klassen och med denne
numera likställd gevärshandtverkare till 780 kronor. Genom sådan löneökning
skulle de, som stanna i sergeantsgraden, dessutom vinna förmån
af ökning i pension med samma belopp. Genomförandet af dylik löneförbättring,
som omfattar 2,327 löntagare från förevarande anslag, föranleder
behof af förhöjning i anslaget med 418,860 kronor.

I särskilda sins emellan lika lydande underdåniga skrivelser hafva
21 regementspastorer vid infanteriregementen, tillhörande den icke
garnisonerade delen af armén, gjort framställning om löneförbättring.
Val synas de af dem härför anförda skäl beaktansvärda, men vid det
förhållande, att Eders Kungi. Maj:ts hos nästlidet års Riksdag gjorda
framställning om höjning af regementspastorsarfvodet från 800 till
1,200 kronor endast i den mån vann Riksdagens bifall, att berörda
arfvode bestämdes till 1,000 kronor, anser jag mig icke kunna nu
föreslå Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra förnyad framställning
om förbättring af arfvodena för nämnda beställningsinnehafvare.

Vid granskning af nu föreliggande förslag till stater för de särskilda
trupp förbanden framgår, att i fråga om såväl beställningarnas
antal som beräknad tjänstgöringstid följts de grunder, som i förslaget
till ny härordning angifvits, jämkade efter hvad Riksdagen enligt underdånig
skrifvelse den 2 juni 1901 beslutat. Med tillämpning af nämnda
beslut har jag sålunda vid bestämmandet af volontärsbeställningar vid den
icke garnisonerade delen af armén tagit hänsyn till det antal indelta
menige, som enligt infordrade uppgifter beräknats kvarstå den 1 januari
1904, så att, exempelvis vid ett vanligt infanteriregemente, summan af
volontärer icke blifvit högre än den vid första öfvergångsperiodens

Ifrågasatt
löneförbättring
för
regementspastorer.

Förklaringar
till staterna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

slut beräknade summan af volontärer eller 207, för så vidt den indelta
nummerstyrkan icke understigit det i Riksdagens berörda skrifvelse
uppgifna antal 520, hvarvid städse tillsetts, att sammanlagda antalet
volontärer och indelta menige uppgått till 670 eller det antal, som
i öfvergångsplanen uppförts för 3. öfvergångsåret. Likaledes har befälsantalet
blifvit efter öfvergångsplanen och berörda riksdagsbeslut
bestämdt, därvid jag likväl af besparingsskäl icke uppfört befäl till så
stort antal, som däri afsetts, i de fall, då jag funnit inskränkning i antalet
tills vidare kunna ske. Om tillsättandet af nya befälsplatser vid
fältartilleriet har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet
genom en till mig öfverlemnad promemoria den 5 december 1902 afgifva
yttrande, hvarjämte han i en af arméförvaltningen å artilleridepartementet
den 16 förutgångne oktober öfverlämnad skrifvelse
framhållit det behof af ännu en tygförvaltarebeställning, som genom
förslaget till stat för artilleriets tygstater (bil. 50) blifvit tillgodosedt.
I afsikt att indelt manskap i minsta möjliga mån skall kommenderas
till tjänstgöring, och att, så vidt ske kan, volontärer skola vid skolor
och öfningar kommenderas såsom instruktörer eller beställningsmän,
samt med hänsyn till tiden för erforderliga skolor till volontärers egen
utbildning, har jag ansett tjänstgöringsdagarnas antal för samtliga
volontärer böra beräknas till 365. Jämväl befälets tjänstgöringstid
har beräknats med hänsyn till tiden för skolor och öfningar, därvid
jag af sett, att de yngre skulle företrädesvis anlitas, för att såmedelst
deras egen utbildning måtte förkofras, hvarför högsta antalet tjänstgöringsdagar
inom officersklassen, med undantag för de staben tillhörande,
som skola vara i ständig tjänstgöring, beräknats för underlöjtnanter.
Till förklaring af de i staterna för de icke ständigt garnisonerade
truppförbanden uppförda antal tjänstgöringsdagar torde endast
behöfva meddelas, att, i de fall antalet öfverstiger 146 vid infanteriet
och 174 vid kavalleriet, Överskjutande delen är afsedd för annan
tjänstgöring än vid beväringsrekrytskola och vanlig repetitionsöfning,
hvilkas sammanlagda tid vid respektive truppslag, med inberäkning
af in- och utryckningsdagar, utgör omförmälda dagantal.

Där i beräkningen öfver den förhöjda dagaflöningen sådan förmån
upptagits för 6 dagar, hafva dessa afsetts för fält- eller fälttjänstöfningar
eller längre fältmarscher med fältskjutningar o. s. v.

Af anledning att, enligt Riksdagens merberörda skrifvelse, dels vid
hvart och ett af de sex fördelningskavalleriregementena, eller Lifgardet
till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands
husarregemente, Kronprinsens husarregémente och Norrlands dragonrege -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

mente, skall finnas en öfverstelöjtnant eller major, dels ock vid truppförband
tillhörande trängen chefen skall vara öfverstelöjtnant eller
major, med iakttagande däraf, att af nämnda löntagare hälften skulle
innehafva öfverstelöjtnants- och andra hälften majorsbeställning, har jag
ansett lämpligt att utrycka omförmälda beställningar från staterna för
vederbörande truppförband och för dem upprätta särskilda stater, nämligen
en för öfverstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena
(bil. 40) och en för cheferna vid trängkårerna (bil. 59).

Till följd af nu befintliga tillhopa fem majorer vid nämnda kavalleritruppförband
har till staten, upptagande dessa beställningar, fogats anmärkning,
afseende att öfvertaliga två maj orsbestäIlningar skola i mån
af afgång indragas. Jämväl de anmärkningar, som i öfrigt angående
vissa beställningar äro vidfogade de särskilda staterna, afse reglering
af nu befintliga förhållanden till öfverensstämmelse i den män, sådant
kan ske, med Riksdagens beslut i fråga om beställningar som vid den
nya härordningens genomförande skola förefinnas. Ofriga anmärkningar
till staterna torde ej tarfva förklaring.

Vidkommande musikpersonalen torde jag få erinra om 1901 års
Riksdags beslut, att indelningsverket i sin helhet skulle från och med
år 1904, så vidt ske kunde, upphöra. Under erinran om de föreskrifter
i fråga om indelningsverkets upphörande m. m., som meddelats i nådig
kungörelse den 29 november 1901, samt hvad i nådiga kungörelsen
den 4 januari 1902 bestämts angående afträdande till statsverket af
de för indelta truppförbands egna ändamål vakanssatta rust- och rotehållsnummer,
vill jag framhålla, att, till förverkligande af Riksdagens
omförmälda beslut, i hvad angår de för musiken anslagna rusthåll och
rotar, den musikpersonal af manskapsklass, som i föregående års stater
förekommer under benämningen »indelt» med löneförmåner såsom sådant,
öfverförts till volontäraflöning. I de fall antalet af sådan personal
öfverstiger det, som vid genomförd härordning skall förefinnas, är detta
beroende däraf, att gällande kontrakt icke medgifva afskedande af den
öfvertaliga personalen, i hvilket förhållande rättelse sålunda endast i
mån af afgång kan ske.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att för musikens underhåll,
hvartill hittills användts utgående vakansafgifter och dessutom före
1902 de i de särskilda trupp förbandens stater härför uppförda belopp,
erfordras särskilda medel. Förslag härutinnan har införväntats från den
af Eders Kungl. Maj:t den 12 september 1902 förordnade kommitté för
afgifvande af yttrande angående musikpersonalens organisation och i
sammanhang därmed stående frågor. Denna kommitté har emellertid,
Bill. till Riked. Prot. 1003. 4 Sam/. 1 Afd. 5 Iliift. 3

Musik personalen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Andra

kostnader

under

anslaget.

Diverse

kostnader.

enligt hvad densamma i underdånighet anmält, icke ännu kunnat fullborda
sitt uppdrag, men har i fråga om musikens underhåll och hvad
utöfver i stat uppförda medel kan i vissa fall erfordras till aflöning
hemställt, att, i afvaktan på kommitténs slutliga betänkande, Eders
Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen härför äska ett tillfälligt anslag.
Härtill anhåller jag få återkomma vid föredragning af de extra anslag,
som kunna för år 1904 erfordras [punkt 46.].

De i vidfogade beräkning öfver anslaget uppförda belopp för dagaflöning
åt indelt manskap; kostnader för hyra, eldning, belysning och
och städning; kostnader för skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster,
underhåll af expedition samt inbindning; rekryteringskostnader samt
arfvoden äro beräknade efter enahanda grunder som nästföregående år.
Skillnaden i beloppen för det indelta manskapets dagaflöning och rekryteringskostnaderna
är beroende på det i förhållande till föregående
år mindre eller större antal af nu beräknade sådant manskap och volontärer.
Den till 500 kronor uppgående ökningen af kostnaden för
skrifmaterialier, blanketter m. m. föranledes däraf, att ett belopp af
250 kronor uppförts för ytterligare en expedition dels vid artilleriet
i anledning af positionsartilleriets organisation och dels vid fortifikationen
för rättelse af ett ursprungligen i särskilda utskottets n:o 1 vid
1901 års Riksdag utlåtande (n:o 4 bil. n:o 32) förekommande tryckfel,
bestående däri, att för fälttelegrafkompanierna upptagits ett belopp af
»250 kronor», beräknadt å »500 kronor» per kompani, i stället för att
250 kronor beräknats för hvarje kompani med tillhopa 500 kronor.
Sistnämnda belopp torde vara för fälttelegrafkårens tyg- och parkafdelning
samt 2 kompanier desto mera behöfligt, som fälttelegrafkåren
redan nu har egna expeditionshandlingar i kårexpeditionen.

Såsom af vidfogade beräkning af förevarande anslag (bil. 3)
framgår, har under titel »diverse kostnader» upptagits ersättning för
vakansafgifter från de för regementenas egna ändamål hel- eller halfvakanta
rusthåll eller rotar till belopp af 5,551 kronor 10 öre. Detta belopp
utgör till största delen fyllnadsersättning till sådana volontärer, som
varit aflönade med vakansafgifter och på grund af bestående kontrakt
komma att kvarstå under år 1904. Uti de från vederbörande regementschefer,
för beräkning af erforderligt antal volontärlöner nämnda
år, lämnade uppgifter om antalet menige af indelt manskap, som antagits
kvarstå vid samma års början, hafva de med vakansafgifter aflönade
volontärer icke inberäknats. Enligt uppgift från arméförvaltningen utgör
emellertid antalet af sådana volontärer, hvilkas legotid omfattar äfven
år 1904, ej mindre än 177, hvilkas sammanlagda, genom kontrakt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bestämda årslöner utgöra 31,670 kronor 72 öre. Då nu staterna för de
särskilda truppförbanden i fråga om menige uppgjorts sålunda, att däri
upptagits löner för volontärsbeställningar till så stort antal, att detta
tillsammans med antalet kvarstående indelta menige utgör den nummerstyrka,
som enligt vederbörlig öfvergångsplan skall förefinnas, hafva
följaktligen omförmälda, nu med vakansafgifter aflönade volontärer
inberäknats bland öfriga volontärer och sålunda för en hvar af dem i
stat uppförts volontärslön till belopp af 150 kronor, utgörande för
samtliga tillhopa 26,550 kronor. Som det icke kan förväntas, att desse
volontärer, hvilka genom bestående kontrakt tillerkänts högre lön,
skola komma att ingå på ny lönestat, erfordras till fyllnad i deras
aflöning 5,120 kronor 72 öre. Arméförvaltningen har visserligen föreslagit,
att detta belopp skulle uppföras å anslaget till ersättning åt
vissa löntagare i följd af arméns omorganisation; men som, enligt
hvad förut uppgifvits, den väsentliga delen af deras aflöning, på sätt
arméförvaltningen jämväl hemställt, upptagits i aflöningsanslaget, har
jag ansett, att äfven nämnda fyllnadsbelopp bör i detta anslag ingå,
desto hällre som den vid hvarje stat fogade anmärkning om rätt för
löntagare att bibehållas vid förutvarande löneförmåner förutsätter just
sådant fall, som det nu omförmälda. Enligt hvad arméförvaltningen
upplyst förefinnas två sergeanter af 1. klassen vid Skånska husarregementet,
som kvarstå på 1892 års stat, samt på äldre stat en sergeant
(med boställe) och en skvadronshästläkare vid Skånska dragonregementet,
hvilka antagas icke komma att ingå på ny stat. För nämnda sergeanter
vid berörda husarregemente, hvilka äro medräknade i det uti
förslag till stat för regementet uppförda antal sergeantsbeställningar,
torde emellertid de för dem i förslaget beräknade löneförmåner lämna
tillgång till utbetalande af såväl sergeants af 1. klassen aflöningsförmåner
enligt 1892 års stat som ock den dem frångående nummervakansafgiften.
Till särskild anvisning erfordras således endast medel till
vakansafgiftsersättning åt de två öfvertaliga i underofficersklassen vid
Skånska dragonregementet eller, enligt arméförvaltningens uppgift, för
sergeanten 79 kronor 50 öre och för skvadronshästläkaren 350 kronor,
hvilka belopp jag ock ansett böra här uppföras. Lägges härtill förberörda
till volontärsaflöning erforderliga fyllnadsbelopp, uppstår en
summa af 5,550 kronor 22 öre eller med tillägg af 88 öre, för att i
hela anslagets summa erhålla jämnt krontal, det belopp som för diverse
kostnader i beräkningen öfver aflöningsanslaget uppförts.»

Beträffande den senare af Kungl. Maj:ts under denna punkt gjorda
framställningar har departementschefen yttrat sig sålunda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottets

yttrande.

»Under erinran att på framställning af Eders Kungl. Maj:t dels
1898 års Riksdag i fråga om då föreslagen organisation af Gottlands
trupper medgaf, att under öfvergångstiden å staten uppkommande besparingar
finge användas till erforderlig nyuppsättning af munderingspersedlar
och anskaffning af stamhästar m. m., dels ock 1900 års Riksdag
medgaf, att under öfvergångstiden för organisationen af Karlsborgs
artillerikår uppkommande besparingar å de till kåren anvisade anslagsmedel
finge användas till bekostande af den nybildade delens af kåren
första uppsättning och utrustning, vill jag framhålla lämpligheten däraf,
att liknande bestämmelser varda gällande beträffande de nu under organisation
varande Boden-Karlsborgs artilleriregemente och positionsartilleriregementet,
enär organisationen därigenom väsentligt underlättas.»

I fråga om de till stöd för ofvan berörda motion åberopade skäl
tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva motionen.

Mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag, i hvad det angår dels ytterligare
förbättring af underbefälets aflöningsförmåner dels ock de af
1901 års härordnings genomförande föranledda förändringar af staterna
för arméns truppförband, har utskottet icke något att erinra och får
alltså tillstyrka bifall till framställningen i dessa delar.

Däremot har utskottet, som nästlidna år afstyrkte bifall till Kungl.
Maj:ts då gjorda framställning om förhöjd dagaflöning till officerare och
underofficerare under tjänstgöring utom garnisons- eller förläggningsort
— i enlighet hvarmed Riksdagen äfven afslog Kungl. Maj:ts berörda
framställning —, icke af hvad till åberopade statsrådsprotokollet nu
blifvit anfördt, funnit, att denna fråga kommit i ett så förändradt läge,
att utskottet och Riksdagen böra frångå sin förra ståndpunkt till densamma.
Utskottet får därför äfven nu i denna del afstyrka bifall till
Kungl. Mapts förevarande framställning. Ifrågavarande anslag bör alltså
enligt utskottets mening minskas med det belopp af i helt krontal
377,099 kronor, hvartill ifrågavarande förhöjda dagaflöning af Kungl.
Maj:t beräknats komma att uppgå.

Hvad angår de förändringar i öfrigt i vissa särskilda stater och
anslagsposter, som innefattas i Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning,
har utskottet icke emot desamma funnit sig böra göra någon
erinran.. De af Kungl. Maj:t föreslagna specialstater för infanteriet,
kavalleriet, artilleriet, artilleriets tygstater, fortifikationen och trängen,
Indika finnas såsom bilagorna n:ris 4—59 fogade vid ofvanberörda statsrådsprotokoll,
varda således af utskottet oförändrade tillstyrkta.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad herr Hedins ofvanberörda motion vidkommer, i den del den
nu af utskottet upptages till behandling, vill utskottet meddela, att, enligt
hvad utskottet inhämtat, underbefälets tjänstgöring i kompaniexpeditionerna
alltid ansetts tillhöra »tjänsten på roten», hvarför tillförene
tjänstgöringspenningarne utgjort ersättning, men numera, enligt Riksdagens
beslut år 1902, i stället beviljats half dagaflöning. På grund häraf
har ock i det af Kungl. Maj:t med anledning af Riksdagens ifrågavarande
beslut den 31 oktober 1902 utfärdade nya aflöningsreglementet
för armén uttryckligen stadgats, att hel dagaflöning icke får utgå
för tjänsten på roten. Att redan nu medgifva en förändring i de allmänt
gällande reglerna för hel och half dagaflönings åtnjutande torde
icke vara lämpligt. I den mån nya kasernetablissement för de hittills
indelta truppförbanden blifva färdiga, och all expeditionstjänstgöring
äfvensom underbefälets bostäder dit förläggas, upphör i allt fäll
den af ifrågavarande skyldighet understundom föranledda nödvändigheten
för det till tjänstgöring i kompaniexpeditionen inkallade underbefälet
att kortare tider vistas utom hemmet. Det synes ej heller
böra lämnas obeaktadt, att, vid bifall till det af Kungl. Maj:t nu framlagda
och af motionären omförmälda samt af utskottet härutinnan under
denna punkt tillstyrkta förslag, ytterligare löneförbättring medgifves underbefälet.
Utskottet kan därför icke förorda bifall till motionärens nu
ifrågavarande framställning.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, med godkännande af den
vid detta utlåtande fogade kostnadsberäkning (bil. 1),
på det sätt bifalla Kungl. Majrts i ämnet gjorda framställning,
att Riksdagen, med godkännande af de vid
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12
sistlidne januari fogade förslag till stater för infanteriet,
kavalleriet, artilleriet, artilleriets tygstater, fortifikationen
och trängen (bil. 4—59 vid berörda statsrådsprotokoll),
höjer anslaget till aflöning och rekrytering
m. m., nu 13,833,029 kronor, med 1,512,668
kronor till 15,345,697 kronor, samt

att Riksdagen må, vid godkännande af förslag
till si åter för Boden-Karlsborgs artilleriregemente och
positionsartilleriregementet, medgifva, att uppkommande
besparingar å de till hvartdera af nämnda
regementen anvisade anslagsmedel få under öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gångstiden användas till bestridande af förekommande
utgifter för regementets uppsättning och utrustning; b)

att hvad herr Hedin uti momentet 2) af sin ofvan
berörda motion hemställt icke må vinna Riksdagens
bifall.

Intendenturkåren.

Ang. höjning 7:o) Under punkten 7 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t företal
fntenden- slagit Riksdagen dels att medgifva., att från och med år 1904 vid intenturkåren.
denturkåren finge inrättas en ny intendentsbeställning af 1. klassen, fem
[7.] nya underintendentsbeställningar och sex nya förvaltarebeställningar,

dels ock att, vid bifall härtill och till hvad Kungl. Maj:t under
punkten 6 föreslagit beträffande förhöjda aflöningsförmåner, med godkännande
af den åberopade statsrådsprotokollet bifogade stat för intendenturkåren,
öka detta anslag, nu 552,679 kronor, med 37,628 kronor till
590,307 kronor.

Departementschefen har i fråga om denna framställning anfört
följande.

»Enligt den år 1901 beslutade nya härordningen skola, bland andra,
följande nya beställningar tillkomma vid kåren, nämligen:

8 intendentsbeställningar af 1. klassen,

24 underintendents- och

22 förvaltarebeställningar, hvaremot, bland andra, de i staten förut
uppförda extra intendentsbeställningar, aflönade med arfvoden till sammanlagdt.
belopp af 25,000 kronor, skola indragas.

I 1902 års stat för kåren uppfördes af nämnda beställningar 1 intendent
af 1. klassen och 5 förvaltare.

Af 1902 års Riksdag äskade Eders Kungl. Maj:t medel för tillsättande
under år 1903 af följande nj?a beställningar, nämligen: 3 intendenter
af 1. klassen samt 4 förvaltare.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902 angående
hufvudtitelns reglering för år 1903 uttalade jag beträffande
underintendentsbeställningarna den åsikt, att dessa under de för inten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

denturkårens tillökning föreslagna fem återstående öfvergångsåren borde
tillsättas sålunda, att 4 af dem uppfördes i 1903 års stat och sedermera
i hvar och en af de följande fyra årens stater upptoges fem nya dylika
beställningar, hvaremot samtidigt de å staten uppförda arfvoden till
extra intendenter och intendentsaspiranter borde minskas med motsvarande
antal. Riksdagen biföll i allo Eders Kungl. Maj:ts, i öfverensstämmelse
med hvad sålunda blifvit anfördt, framställda förslag i hvad
angick 1903 års stat.

Redan i mitt nyssberörda yttrande till statsrådsprotokollet erinrade
jag därom, att intendenturkårens utveckling, i följd af de betydande anslagskrafven
under fjärde hufvudtiteln, icke kunnat i allo ske enligt den
i generalstabschefens i öfvergångsförslaget till ny härordning framlagda
plan. Jag nödgades därför förklara mig ej kunna biträda generalintendentens
hos Eders Kungl. Maj:t gjorda hemställan om inrättande af
dels 1 intendentsbeställning af 1. klassen, afsedd för militärbefälhafvarens
å Gottland stab, dels ytterligare 3 förvaltarebeställningar, afsedda
för tjänstgöring vid de särskilda arméfördelningarnes utbildningskurser
i intendenturtjänst.

Beträffande nyssnämnde intendentur tjänsteman i militärbefälhafvarens
på Gottland stab anförde jag vidare, det jag funnit, att de för honom
afsedda göromål skulle kunna genom öfverflyttning af dylik tjänsteman
från truppförbanden tillsvidare tillgodoses, och att den därigenom
ledigblifna befattningen borde kunna uppehållas af extra intendent eller
annan med arfvode å kårens stat aflönad person.

Detta har ock skett, i det att den vid Gottlands infanteriregemente
anställde regementsintendenten nästlidet år öfverflyttats till militärbefälhafvarens
stab och regementsintendentsbefattningen tillfälligtvis anförtrotts
åt en officer.

Då emellertid denne sistnämnde naturligtvis icke under längre tid
bör undandragas sin rent militära tjänstgöring och ej heller regementsintendentsbefattningarna
vid armén för längre tid böra bestridas af
annan än intendenturutbildad personal, måste förändring af omförmälda
provisoriska anordning af intendenturgöromålen å Gottland så snart som
möjligt ske, hvadan jag hemställer, att en ny intendentsbeställning af
1. klassen, afsedd för Gottlands infanteriregemente, måtte uppföras å
intendeuturkårens stat för år 1904.

Enär det är synnerligen önskvärd!, att intendenturkåren ju förr
desto hellre uppnår sin fastställda organisation, för att kunna motsvara
sina uppgifter, hvilka särskild! under öfvergångstiden med dess växlingar
och förändringar i förvaltningshänseende äro stora och betungande, torde

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tillsättandet af de tre återstående för arméfördelningarnas utbildningskurser
i intendenturtjänst afsedda förvaltarne icke längre böra uppskjutas. Därjämte
måste, då hvarje af arméns förråd bör anförtros åt en därför i första
hand . ansvarig förvaltare, under år 1904 inrättas tre nya förvaltarebeställningar,
afsedda en för positionsartilleriregementet och en för hvardera
af Vaxholms och Karlskrona fästningsingenjörkompanier.

Med tillämpning af ofvan omförmälda plan för underintendentsbeställningarnas
tillsättande, böra i 1904 års stat fem nya dylika beställningar
tillkomma och samtidigt det till arfvoden åt extra intendenter eller
intendentsaspiranter å staten uppförda belopp minskas med 5,475 kronor,
motsvarande 5 sådana arfvoden å 1,095 kronor.

Därest mitt under punkt [6.] här ofvan framställda förslag angående
beredande af förhöjd dagaflöning åt officerare och vederlikar under
tjänstgöring utom vanlig garnisons- eller förläggningsort vinner bifall,
fordrar följdriktigheten, att dylik förmån beredes jämväl intendenturkårens
personal. Kostnaderna härför hafva beräknats till samma belopp,
som i Eders Kungl. Maj:ts förslag i detta ämne till föregående års
Riksdag upptogs för samma ändamål eller 2,168 kronor.»

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning om inrättande å intendenturkårens
stat för år 1904 af vissa nya beställningar samt om
förhöjning af förvaltames aflöningsförmåner till likhet med dem, hvilka
enligt Kungl. Maj:ts af utskottet uti nästföregående punkt tillstyrkta förslag
skola tillgodokomma fanjunkare, har utskottet icke något att erinra.

Men då utskottet under nästföregående punkt afstyrkt bifall till
Kungl. Majrts förslag att bevilja officerare och underofficerare jämte
vederlikar förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring, följer däraf att,
enligt utskottets mening, det för beredande af dylik förmån åt intendenturkårens
personal i staten upptagna belopp af 2,168 kronor bör
därifrån afgå, hvadan statens slutsumma minskas till 588,139 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må

dels medgifva, att från och med år 1904 vid intendenturkåren
inrättas en ny intendentsbeställning af
1. klassen, fem nya underintendentsbeställningar och
sex nya förvaltarebeställningar;

dels ock, vid bifall till hvad utskottet under punkt
6:o här ofvan föreslagit beträffande förhöjda aflöningsförmåner,
samt med godkännande af det vid detta

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

utlåtande fogade förslag till stat för intendenturkåren
(bil. 2), öka anslaget till intendenturkåren, nu 552,679
kronor, med 35,460 kronor till 588,139 kronor.

Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne.

8:o) Kung! Maj:t har under punkten 8 af fjärde hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att öka detta anslag, nu 68,592 kronor, med 2,949
kronor till 71,541 kronor.

Departementschefen har i fråga härom erinrat, att jämlikt 1902
års Riksdags beslut rörande aflöning åt bataljonsläkarne vid armén,
skulle de till tjänsteåldern äldste af dessa intill halfva antalet i tur och
ordning, under förutsättning att deras tjänstgöring blifvit väl vitsordad,
utöfver dem enligt stat tillkommande aflöningsförmåner, från
nu förevarande anslag komma i åtnjutande af tillägg i lönen med 1,380
kronor och i dagaflöningen med 1 krona.

Enär, vid bifall till hvad departementschefen under punkt 6 föreslagit,
dels bataljonsläkarnes antal komme att ökas med två, nämligen
en vid positionsartilleriet och en vid fästningsingenjörkåren i Boden,
dels ock nämnde tjänstemän skulle blifva berättigade till förhöjd dagaflöning
under tjänstgöring utom vanlig garnisons- eller förläggningsort,
erfordrades jämväl i detta anslag någon förändring.

Departementschefen hade därför låtit utarbeta en statsrådsprotokollet
bifogad beräkning af de å anslaget för år 1904 behöfliga medel,
hvaraf framginge, att detsamma borde upptagas till, i jämnadt tal, 71,540
kronor.

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
annat att erinra, än att, då utskottet under punkt 6:o här ofvan afstyrkt
bifall till Kungl. Maj:ts förslag om förhöjd dagaflöning till officerare
med vederlikar under viss tjänstgöring, däraf följer, att utskottet icke
kunnat biträda förevarande förslag, i hvad det afser att bereda äldre
bataljonsläkare sådan förmån. Af den vid statsrådsprotokollet fogade
beräkning af anslagets belopp inhämtas, att däruti ingå 1,216 kronor
75 öre, i beräkningen för jämnhetens skull upptagna till 1,217 kronor,
Indika afsetts för dylikt ändamål, och sistnämnda summa bör alltså,
enligt utskottets mening, fråndragas det af Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet,
som därför torde böra bestämmas till 70,324 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1303. 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft.

Ang. höjning
af anslaget
till ökad aflöning
för de
till tjänsteåldern
äldste
bataljonsläkarne.

[8-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen må, med anledning af Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, höja anslaget till
ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne,
nu 68,592 kronor, med 1,732 kronor till
70,324 kronor.

Stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten.

Ang. höjning 9:o) Uti statsverkspropositionen under fjärde hufvudtiteln, punkten
anslag1* har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det
j-g j vid åberopade statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för anslaget
till stipendier åt fältläkarekåren och veterinärstaten, höja detta anslag,
nu 27,000 kronor, med 4,200 kronor till 31,200 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört
följande.

»Uti förslaget till ny härordning hemstälde chefen för generalstaben,
att fältläkarestipendiaternas antal, hvilket alltsedan 1811 utgjort 47,
måtte ökas till 60, så fördelade, att 20 skulle tillhöra 1. klassen med
stipendium af 600 kronor och 40 tillhöra 2. klassen med 500 kronors
stipendium. Fältveterinärstipendiaternas antal skulle ökas från 5 till
8 med bibehållande af det till en hvar af dem hittills utgående stipendium
af 400 kronor.

Detta förslag, mot hvilket jag, enligt mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 7 januari 1901, icke hade något att erinra, blef af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt. Uti min underdåniga framställning
hos Eders Kungl. Maj:t rörande regleringen af 4:de hufvudtitelns utgifter
för år 1902 hemställde jag, att medel måtte beredas till aflönande
af 15 fältläkarestipendiater af 1. klassen med 600 kronor och 32 fältläkarestipendiater
af 2. klassen med 500 kronor, hvaremot jag icke ansåg
mig för det dåvarande böra ifrågasätta någon ökning af stipendiaternas
sammanlagda antal. Detta förslag blef af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
godkändt.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 september 1902
har medicinalstyrelsen emellertid nu upptagit frågan om ökande af an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

talet fältläkarestipendier och anför till stöd för sin uppfattning om behofvet
däraf i hufvudsak följande:

Till följd af den nja härordningens genomförande hade antalet
kommenderingar af extra läkare till armén betydligt tilltagit, och enär
flere af stipendiaterna måst på grund dels af sjukdom och dels af omedelbart
förestående examen befrias från kommendering, hade de fleste
öfriga fått fullgöra i medeltal två kommenderingar årligen. Härtill
komme att flere af dessa kommenderingar vore ganska långvariga,
hvarför den tid, fältläkarestipendiaterna numera måste på grund af sådana
kommenderingar vara beredda att undandraga studierna eller, hvad
medicine licentiaterna beträffade, den enskilda läkareverksamheten, mer
än fördubblats. Till följd häraf hade det under de båda senaste åren,
oaktadt aflöningsförbättring, visat sig allt svårare att på ett tillfredsställande
sätt rekrytera ifrågavarande kår. De flesta under år 1902
antagna fältläkarestipendiaterna hade sålunda utgjorts af nyblifna medicine
kandidater, hvilka på grund af otillräcklig klinisk tjänstgöring icke
kunnat anses kompetente att på egen hand sköta en miltärläkarebefattning.

En annan olägenhet, som hade sin grund i det för närvarande allt
för ringa antalet fältläkarestipendiater, vore, att de stipendiater, som
efter aflagd medicine licentiatexamen vunnit anställning såsom underläkare
vid större sjukhus, måst entledigas ur fältläkarekåren af den
anledning, att medicinalstyrelsen icke ansett sig kunna medgifva dem
ovillkorlig befrielse från afl militärkommendering, och vederbörande
lasarettsdirektioner icke i något fall velat bevilja sådana underläkare
tjänstledighet under ens sex veckor årligen för fullgörande af ifrågakommande
tjänstgöring såsom militärläkare. Ett sådant förhållande
vore emellertid att beklaga, då en af de största bristerna hos vårt nuvarande
militära sjukvårdsväsende bestode däri, att armén saknade
nödigt antal läkare med sjukhusutbildning. Mycket skulle emellertid
kunna vinnas genom en afsevärd tillökning i fältläkarestipendiaternas
antal, då härigenom befrielse från militär tjänstgöring årligen kunde
meddelas åt några äldre stipendiater och möjlighet sålunda dem beredas
att vinna anställning såsom underläkare vid större sjukhus, utan att
nödgas entlediga dem ur kåren.

I anledning häraf hemställer medicinalstyrelsen, att fältläkarestipendiaternas
antal måtte ökas med 5 af 1. klassen och 8 af 2. klassen.

Denna framställning har arméförvaltningen i underdånigt utlåtande
tillstyrkt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag en tillökning af fältläkarestipendiaternas
antal behöflig. Ett särskildt stöd för en dylik ökningförefinnes
däruti, att antalet på stat anställda militärläkare och fältläkarestipendiater,
militärläkare i reserven och värnpliktige läkare
icke på långt när är tillräckligt för att, i händelse af mobilisering,
fylla behofvet af läkare vid fältarmén och etappväsendet. Huru
önskvärdt det, särskildt med hänsyn härtill, vore, att fältläkarestipendiaternas
antal redan nu ökades i den mån medicinalstyrelsen föreslagit,
anser jag mig emellertid icke för närvarande kunna tillstyrka,
att steget tages så långt, utan hemställer, då kostnadsstegringen i anledning
af den nya härordningen blott må ske gradvis, att ökningen
inskränkes till fyra stipendiater, två af hvardera klassen, hvadan de
inom 1. klassen skulle komma att uppgå till 17 och inom 2. klassen till
34. Härigenom ernås ock den proportion mellan båda klassernas stipendiater,
som enligt 1901 års Riksdags beslut skall efter genomförd
härordning förefinnas.

Hvad angår fältveterinärstipendiaterna, finner jag högst behöfligt
att redan nu öka antalet till det, som enligt Riksdagens beslut skall
efter genomförd organisation förefinnas, eller åtta. Erfarenheten under
de senare åren har visat, att brist på dylika rådt vid flera tillfällen, då
behof däraf uppstått. Därjämte tillkommer, att bristen på utbildade
veterinärer, som kunna förmås att åtaga sig tillfälligt upprätthållande
af hästsjukvården vid armén, är synnerligen stor. Anledningen härtill
torde vara att söka såväl i nödvändigheten att till följd af stipendiaternas
ringa antal ålägga en hvar af dem större tjänstgöring, än som är
förenligt med hans öfriga intressen, som ock i de jämförelsevis låga
aflöningsförmåner, som komma stipendiaterna till del, och jag anser
därför oundgängligen nödvändigt, att dessa stipendier ökas jämväl hvad
angår beloppet. Detta utgör för närvarande 400 kronor, hvartill kommer
dyrtid sti Hägg af 40 kronor, hvilket dock vid en reglering af stipendiebeloppet
bortfaller. Skäligt torde få anses, att ifrågavarande stipendier
bestämmas till 500 kronor, eller samma belopp, som utgår till 2. klassens
fältläkarestipendiater.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit
upprätta bifogade förslag till stat för anslaget till stipendier åt fältläkarekåren
och veterinärstaten (bil. 64) slutande å 31,200 kronor.»

Hvad sålunda anförts har för utskottet utgjort anledning tillstyrka,
att ifrågavarande anslag måtte ökas med det föreslagna beloppet. Utskottet
vill dock i sammanhang härmed framhålla önskvärdheten af att

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

truppförbandens å stat upptagne läkare må i så stor utsträckning, som
kan finnas lämplig och möjlig, anlitas vid tjänstgöringen, hvartill så mycket
större anledning torde förefinnas, som deras aflöningsförmåner blifvit
under de senaste åren afsevärdt förbättrade.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 12 sistlidne
januari fogade förslag till stat för statsanslaget till
stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten (bil.
64 vid berörda statsrådsprotokoll), höja detta anslag,
nu 27,000 kronor, med 4,200 kronor till 31,200 kronor.

Inkvarteringskostnader.

10:o) Kungl. Maj:t har under punkten 10 af denna hufvudtitel Ang.
föreslagit Riksdagen att höja anslaget till inkvarteringskostnader, nu d^am^slaaf
1,161,880 kronor, med 25,795 kronor till 1,187,675 kronor. [10] ?

Departementschefen har i fråga om detta anslag erinrat att, enär
antalet af de i förslag till stater för år 1904 uppförda löntagare, som
vore till inkvarterings- och servisbidrag berättigade, vore större än motsvarande
antal för innevarande år, erfordrades förhöjning af anslaget
till inkvarteringskostnader. Under hänvisning till de beträffande anslaget
gjorda beräkningar (bil. 66—72 vid statsrådsprotokollet) och affattadt
sammandrag (bil. 65 vid samma protokoll), utvisande ett anslagsbehof
af 1,187,674 kronor 50 öre, utjämnadt till 1,187,675 kronor,
har departementschefen hemställt om framställning till Riksdagen för
anslagets ökning.

U tskottet hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till inkvarteringskostnader,
nu 1,161,880 kronor, med 25,795 kronor
till 1,187,675 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. fortfarande
beviljande
af
detta anslag.

[Hd

Inkvarteringens ordnande i Stockholm.

ll:o) Uti punkten 11 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att fortfarande till inkvarteringens ordnande i Stockholm
bevilja ett reservationsanslag å 21,450 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

»Enligt den för Stockholms stad den 28 februari 1856 fastställda
inkvarteringsordning, skola till bestridande af kostnaderna för den
inkvartering, som åligger staden, utgå, bland annat, inkvarteringstolagen
samt det för ändamålet å riksstaten uppförda reservationsanslag
å 21,450 kronor. Sedan Eders Kungl. Maj:t den 15 april 1902 uppdragit
åt öfverståthållareämbetet att hos stadsfullmäktige i Stockholm
anhålla, det staden måtte medgifva, att såsom inkvarterings- och servisbidrag
från och med år 1903 för de beställningar vid Svea och Göta
lifgarden, Lifgardet till häst och Första Svea artilleriregemente, hvilkas
innehafvare nu vore berättigade till inkvarterings- och servisersättning af
staden, finge utbetalas samma belopp, som enligt Riksdagens beslut från
och med nämnda år skulle af statsmedel utgå för andra innehafvare af
motsvarande beställningar i Stockholm, hafva stadsfullmäktige enligt
beslut den 26 november 1902 till berörda framställning lämnat bifall,
men vid medgifvandet fästat det villkor, att den förhöjda ersättningen
skulle utgå tills vidare och så länge den staden tillkommande inkvarteringstolagen
därtill lämnade tillgång och någon nedsättning icke vidtoges
i det för ordnandet af inkvarteringsväsendet i hufvudstaden anvisade
statsbidrag af 21,450 kronor.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må fortfarande till inkvarteringens
ordnande i Stockholm bevilja ett reservationsanslag
å 21,450 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ålderstillägg.

12:o) Kungl. Maj:t liar under punkten 12 af fjärde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 37,500 kronor, med 1,650
kronor till 39,150 kronor.

Beträffande detta anslag har departementschefen anfört följande.

»Enligt vedertagen grund för beräknande af detta anslag, bör dess
belopp motsvara hälften af den summa, hvartill utgifterna å anslaget
skulle uppgå, därest alla, för hviika ålderstillägg finnes å stat under
fjärde hufvudtiteln uppfördt, åtnjöte denna förmån.

Under punkterna [6 och 7] har jag förut gjort framställning om
inrättande af åtskilliga nya beställningar, med hviika rätt till ålderstillägg
är förenad, nämligen en förvaltarebeställning å artilleriets tygstater
och en fortifikationskassörsbeställning, för hviika båda finnes i stat
anslaget ålderstillägg af 500 kronor, äfvensom sex förvaltarebeställningar
med rätt till ålderstillägg om 300 kronor. I punkt [22] här
nedan ärnar jag föreslå anställande af en fabriksingenjör vid Åkers
krutbruk, hvilken tjänsteman i likhet med öfrige fabriksingenjörer bör
komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 500 kronor. Därest dessa
framställningar varda af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bifallna,
kommer alltså sammanlagda beloppet af nyanvisade ålderstillägg att
uppgå till 3,300 kronor, och förevarande anslag bör alltså, enligt nyssnämnda
beräkningsgrund, ökas med 1,650 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må öka anslaget till ålderstillägg,
nu 37,500 kronor, med 1,650 kronor till 39,150
kronor.

Reservbefälet.

13:o) Kungl. Maj:t har i punkten 13 under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen, att den till reservunderlöjtnant utgående ekiperingshjälp
måtte höjas från 500 till 700 kronor, samt att det i anslagets
rubrik förekommande ordet »högst» måtte därifrån utgå.

Ang.

höjning af
detta anslag.

[12.]

Ang. anslaget
till reservbefälet.

[13-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Eders Kungl. Maj:t därom
framställda förslag, medgifvit förbättrade aflöningsförmåner för reservbefälet,
åtnjuter, jämlikt förordningen den 30 december 1898 angående
ersättning åt personal, tillhörande arméns reserver, sådan denna förordning
lyder enligt kungörelsen den 29 november 1901, dylik personal
af officers- och underofficers rangklass för färd i och tjänstgöring
med trupp, lön och dagaflöning eller dagtraktamente, där sådant utgår,
med samma belopp, som fast anställd personal af motsvarande grader
i lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen äger
åtnjuta, dock att lönen beräknas och utgår för dag med ‘/ses, vid
skottår med Vsec af årsbeloppet. Personal af manskapsklassen med
vederlikar åtnjuter vid dylik tjänstgöring, förutom underhåll in natura,
lön och dagaflöning eller dagtraktamente till samma belopp, som för
fast anställd personal af motsvarande grad är bestämdt. Vid alla slag
af personliga tjänsteuppdrag åtnjuter reservernas personal för resa reseersättning
och dagtraktamente samt under förrättningstiden dagtraktamente,
allt enligt de bestämmelser, som för dylik ersättning åt arméns
fast anställda personal äro meddelade.

Här förutom äger reservunderlöjtnant att vid utnämning erhålla
ekiperingshjälp af 500 kronor, hvarjämte reservofficer samt reservintendent
och reservunderintendent, under förutsättning af viss fullgjord
tjänstgöring, efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående lifstid
åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Den för reservbefälet medgifna förmånen att under tjänstgöring
med trupp åtnjuta lön och dagaflöning i likhet med motsvarande personal
å stat har medfört, att den af 1901 och 1902 års Riksdagar beslutade
löneregleringen för armén kommit jämväl reservbefälet till godo,
liksom samma befäl jämväl kommer i åtnjutande af förhöjd dagaflöning
i vissa fall, därest den under punkt [6] här ofvan gjorda framställningom
sådan dagaflöning till befälet på stat vinner bifall. Förevarande
anslag kommer naturligtvis till följd af dessa förhållanden att få vidkännas
något större utgifter än förut, men då — såsom jag här nedan
under punkt [18] ärnar än ytterligare framhålla — ett villkor för erhållande
af så många reservofficers- och reservunderofficersaspiranter som
möjligt är, att reservpersonalen beredes sådana förmåner, att dess utbildning
icke kommer att medföra personliga ekonomiska uppoffringar,
torde dessa ökade utgifter i sin mån bidraga till ett gynnsammare resultat
än hittills i afseende å reservbefälets rekrytering.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Nödvändigheten att tillse, det reservbefälets utbildning och anställning
icke ådrager detsamma någon ekonomisk förlust, föranleder mig
ock att bos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om beredande åt
reservofficerarne af något högre ekiperingshjälp. Denna utgår, såsom
nyss är nämndt, med 500 kronor, men detta belopp är icke tillräckligt
för bestridande af de kostnader nyanskaffning af en officers hela utrustning
medför. Detta bidrag bör därför enligt mitt förmenande icke
bestämmas lägre än till 700 kronor. De ökade utgifter, som uppkomma
såväl häraf som af den till följd af löneregleringen för armén böjda
aflöningen till reservbefälet torde emellertid icke för närvarande behöfva
påkalla någon förhöjning af detta anslag, som årligen lämnat afsevärda
besparingar, för år 1901 uppgående till 31,564 kronor 5 öre, hvilka
till statsverket återgått; men lärer dock för beredande af visshet om
tillgång till betäckande af de utgifter, hvilka af anslaget skola bestridas,
den genom tillägget »högst» i anslagets benämning gifna begränsning
för medelns utgående böra försvinna.»

Då utskottet anser det vara för försvaret af mycket stor betydelse,
att tillgång finnes till utbildadt reservbefäl i tillräckligt antal, och då
erfarenheten synes hafva gifvit vid handen, att unge män hittills icke
i den utsträckning, som ur försvarets synpunkt varit önsklig, tagit
anställning såsom reservofficerare, oaktadt de förmåner, som genom en
dylik anställning beredas dem, blifvit såväl direkt på grund af beslut
vid 1898 års Riksdag som indirekt till följd af de vid Riksdagarna
åren 1901 och 1902 företagna löneregleringar afsevärdt förbättrade,
anser utskotter den af Kungl. Maj:t nu föreslagna åtgärden att med
200 kronor höja ekiperingshjälpen lämpligen böra vidtagas. Härigenom
torde nämligen kunna vinnas, att de kostnader för en gång, som påkallas
af officersutrustningen, blifva i sin helhet eller åtminstone till
allra största delen ersatta af statsmedel, hvarigenom den enskilde beredes
lättnad i de af reservofficersanställningen orsakade utgifterna.

Utskottet, som icke har något att erinra mot att under sådana
förhållanden ordet »högst» vid detta förslagsanslag i riksstaten borttages,
får därför hemställa,

att Kung]. Maj:ts förevarande framställningar må
af Riksdagen bifallas.

Bih. till Jtiksd. Prot. 1003. 4 Barn!. 1 Afd. 5 Halt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. minskning
af anslaget
till
ersättning åt
vissa löntagare
i följd af arméns
omorganisation.

[14.]

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

14:o) Kung!. Maj:t har under punkten 14 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att minska ifrågavarande anslag, nu 36,939 kronor,
med 12.122 kronor till 24,817 kronor.

Departementschefen har beträffande detta anslag anfört följande.
»Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 21 november 1902
har arméförvaltningen å civila departementet, med hänvisning till bifogade
uppgift å de för år 1903 å ifrågavarande anslag uppförda löneersättningar
och beräkning af de för år 1904 å anslaget erforderliga
medelsbelopp (bil. 74 och 75), anfört, bland annat:

att i följd af den år 1902 beslutade löneregleringen för armén den
åt nuvarande chefen för generalstaben förut upptagna ersättning för en
tredje tjänstehäst borde från anslaget afföras;

att, enär de regementspastorer vid den icke garnisonerade armén, hvilka
kvarstode å de år 1892 gällande stater, åtnjöte lön med 800 kronor
och dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 60 dagar, eller tillhopa 980
kronor, men å staterna för dessa truppförband från och med innevarande
år vore uppförda arfvoden till regementspastorer med 1,000 kronor,
funnes å aflöningsanslaget medel tillgängliga till utbetalande af
dagaflöning åt dessa löntagare, därest de ej öfvergingo till den nya
aflöningsstaten, hvadan alltså den till dem från nu förevarande anslag
hittills utbetalade dagaflöningen kunnat från detsamma afföras;

att de å detta anslag för regementspastorer vid den garnisonerade
armén och auditörer, båda kvarstående å 1892 års stat, uppförda löneersättningsbelopp
hade i följd af den nya löneregleringen kunnat minskas
med 200 kronor för de förra och 300 kronor för de senare, motsvarande
de arfvodesförhöjningar, som genom den nya löneregleringen
blifvit för regementspastorer och auditörer uppförda;

att enär den servisersättning till Kronprinsens husarregementes personal,
hvilken förut erlagts af vederbörande kommun, numera bestredes af
statsverket, dylik ersättning till den å gammal stat kvarstående regementspastorn
och sadehnakaren vid nämnda regemente å ifrågavarande
anslag upptagits med sammanlagdt belopp af 42 kronor; samt

att, enär vid Karlskrona grenadjärregemente för närvarande tjänstgjorde
en öfvertalig auditör samt vid Vaxholms grenadjärregemente en
öfvertalig regementspastor och en öfvertalig auditör, hvilka samtliga endast
erhållit konstitutorial att tillsvidare uppehålla sina befattningar, och för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hvilkas aflönande medel ej funnes anvisade å 1908 års stater, arméförvaltningen
trott sig kunna utgå från den förutsättningen, att dessa
öfvertaliga befattningsinnehafvare icke komme att kvarstå i tjänst vid
1904 års ingång och för den skull ej tagit hänsyn till desamma vid
uppgörande af nu ifrågavarande beräkning.

På grund häraf och med uteslutande af de ersättningstagare, hvilka
afgått eller under år 1903 med visshet komme att afgå från sina beställningar,
hade arméförvaltningen enligt bifogade tablå (bil. 75) beräknat
utgifterna å detta anslag till 24,816 kronor 25 öre.»

Då utskottet icke haft något att mot förevarande framställning
erinra, hemställer utskottet,

att Riksdagen må minska ifrågavarande anslag,
nu 36,939 kronor, med 12,122 kronor till 24,817
kronor.

Remontering och skoning m. m.

15:o) Under punkten 15 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det vid åberopade
statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för remonteringsstyrelsen,
öka anslaget till remontering och skoning in. m., nu 751,328 kronor,
med 211,235 kronor till 962,563 kronor.

Departementschefen har i fråga om denna framställning anfört
följande.

»Jämlikt Eders Kungl. Maj:ts med 1901 års Riksdag fattade beslut
skall antalet af arméns hästar vid öfvergångstidens slut uppgå till 9,396,
hvaraf vid kavalleriet 6,000, vid artilleriet 2,929, vid ingenjörtrupperna
143 och vid trängen 324. Till detta antal skulle häststammen uppbringas
genom inköp af erforderligt antal remonter utöfver det, som
vore behöfligt för att ersätta störtade eller utrangerade hästar.

Den för 1901 års Riksdag framlagda plan för ökning af antalet
hästar vid armén har på grund af bristande utrymme i såväl remontdepoter
som regementenas stallar icke kunnat följas vid uppgörandet
af vare sig 1902 eller 1903 års statsregleringar, utan den beräknade
ökningen har måst väsentligt nedbringas.

Enligt de beslut angående ökning af hästantalet vid armén, som

Ang. höjning
af anslaget till
remontering
och skoning
m. in.

[15.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Eders Kungl. Maj:t med Riksdagen fattat de två sistförflutna åren, skola
nämligen vid utgången af år 1903 vid armén finnas 6,225 hästar, af
hvilka 4,880 vid kavalleriet, 1,130 vid artilleriet, 97 vid ingenjörtrupperna
och 118 vid trängen.

Af hvad ofvan är anfördt framgår, att antalet hästar vid armén
kommer att vid 1903 års utgång understiga det, som är afsedt att finnas
vid den nya härordningens slutliga genomförande, med 3,171, hvaraf
1,120 vid kavalleriet, 1,799 vid artilleriet, 46 vid ingenjörtrupperna
och 206 vid trängen. Enligt öfvergångsförslaget skall stamhästantalet
vara fylldt vid kavalleriet och ingenjörtrupperna under 6., vid artilleriet
under 8. och vid trängen under 10. öfvergångsåret. Häraf följer, att
den årliga ökningen, jämnt fördelad, skulle från och med år 1904
i jämnade tal behöfva utgöra 280 hästar vid kavalleriet, 300 vid artilleriet,
12 vid ingenjörtrupperna och 26 vid trängen eller tillhopa 618
hästar, för att inom bestämd öfvergångstid det erforderliga antalet vid
armén skall ernås.

Då emellertid en så betydlig ökning af hästantalet skulle för år
1904 nödvändiggöra undanskjutandet af andra viktiga anslagskraf,
samt dessutom bristande depot- och stallutrymme fortfarande utgör
hinder för en enligt planen fortgående ökning af stamhästarnes antal,
har jag efter noggrann undersökning af alla på frågan inverkande omständigheter
ansett, att det antal hästar, som för ökning af häststammen
skall under år 1904 inköpas, icke må öfverstiga 235, fördelade med
100 till kavalleriet, 100 till artilleriet, 8 till ingenjörtrupperna och 27
till trängen.

Kostnaderna för remontering och skoning af arméns hästar under
år 1904 har jag enligt bilagda beräkning (bil. 76) funnit komma att
uppgå till 952,708 kronor, hvarvid jag följt de af Riksdagen förut godkända
beräkningsgrunder för anslaget, nämligen att den årliga omsättningen
af stamhästarne uppgår till 9 procent af hästantalet, att medelpris
för remont utgör 800 kronor, samt att utrangerade hästar betinga
ett medelpris af 100 kronor.

Härtill kommer den under anslaget jemväl ingående kostnaden för
aflöning åt remonteringsstyrelsen. 1901 års Riksdag beslutade, att till
chefen för nämnda styrelse skulle från ordinarie stat utgå ett arfvode,
motsvarande majors aflöningsförmåner, och — med hänsyn till det
maktpåliggande uppdrag, remonteringschefen innehar, särskildt i fråga
om det år från år ökade inköpet af remonter, äfvensom den honom
åliggande tillsynen af de numera ganska mycket tillökade och delvis
nyorganiserade remontdepoterna, — torde tidpunkten nu vara inne att

Statsutskottets Utlåtande N:0 5.

hos Riksdagen gorå framställning om anslagets höjande för beredande
af medel till detta arfvode. Jag har med anledning däraf låtit uppgöra
bifogade förslag till stat för remonteringsstyrelsen (bil. 77), slutande å
9,855 kronor, hvaruti chefens arfvode ingår med 7,355 kronor. Anslagets
slutsumma skulle alltså komma att uppgå till (952,708 4- 9,855)
962,563 kronor.»

Mot de till grund för den äskade an slagsförhöjningen liggande
beräkningar af den under år 1904 erforderliga ordinarie remonteringen
vid armén har utskottet icke något att erinra; och då uppförande å
remonteringsstyrelsens stat af en chef för denna styrelse med arfvode,
motsvarande majors aflöningsförmäner, står i öfverensstämmelse med
Riksdagens år 1901 i denna fråga fattade beslut, får utskottet förorda
bifall till Kungl. Maj:ts förslag jämväl i denna del. Hvad beträffar de
å samma stat upptagna posterna 1,500 kronor, arfvode till en redogörare,
och 1,000 kronor till skrifbiträde och expenser, har utskottet,
vid det förhållande, att, enligt hvad utskottet inhämtat, sistberörda belopp
redan för år 1902 måst af Kungl. Maj:t af tillgängliga medel anvisas
för att bereda tillgång till anställande af dylikt biträde och bestridande
af expenser, samt då redogörarens arfvode, nu 800 kronor, torde
tarfva någon förhöjning för att motsvara det ökade arbete, som genom
statens öfvertagande af all remontering vid armén blifvit honom ålagdt,
icke haft anledning att frångå Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer
därför,

att Riksdagen må, med godkännande af det vid
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12
sistlidne januari fogade förslag till stat för remonteringsstyrelsen
(bil. 77 vid berörda statsrådsprotokoll),
öka anslaget till remontering och skoning m. m., nu
751,328 kronor, med 211,235 kronortill 962,563 kronor.

Lega af hästar till kavalleriets, artilleriets, ingenjörtruppernas och

trängens exercis.

16:o) Kungl. Maj:t har under punkt 16 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att öka anslaget till lega för hästar till artilleriets,
ingenjörtruppernas och trängens exercis, nu 643,857 kronor, med 36,263
kronor till 680,120 kronor, äfvensom medgifva, att anslaget måtte under
förändrad benämning: »lega af hästar till kavalleriets, artilleriets,
ingenjörtruppernas och trängens exercis» i riksstaten uppföras.

Ang. höjning
af anslaget till
lega af hästar
till kavalleriets,
artilleriets,
ingenjörtruppernas
och
trängens
exercis.

[16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Beträffande detta anslag har föredragande departementschefen erinrat,
hurusom på sätt han i sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande
fjärde hufvudtitelns reglering för innevarande år anfört, ifrågakomme
efter genomförandet af den nya härordningen legning af hästar endast
vid artilleriet och ingenjörtrupperna under repetitionsöfningarne. Under
öfvergångstiden ställde sig emellertid förhållandena helt annorlunda, ty
i samma mån behofvet, af stamhästar icke blifvit tillgodosedt måste
bristen ersättas med legda hästar, och, då denna brist vore störst under
de första, öfvergångsåren, erfordrades, att under dessa år ett betydligt
antal hästar legdes icke blott vid artilleriet och ingenjörtrupperna utan
äfven vid trängen.

Under år 1904 och närmaste år uppstode behof af legda hästar
jämväl vid kavalleriet, enär antalet af kronans egna hästar ej blefve
tillräckligt för de värnpliktiges utbildning vid en del af f. d. indelta
kavalleriet, d. v. s. lifregementets dragoner och husarer samt Smålands
husarregemente. För detta ändamål blefve nödigt att med rusthållarne,
hvilka icke vore skyldiga att utan ersättning tillhandahålla hästar vid
de värnpliktiges vapenöfningar, träffa aftal om hästarnes inkallande
under dessa öfningar, men i samma mån härorganisationen utvecklades
och rusthållshästarne vid berörda tre regementen ersattes med kronans
egna hästar, komme naturligtvis denna utgiftspost att minskas och upphöra.

Beloppet af legan för rusthållshäst hade beräknats uppgå till 75 öre
per dag, och då, enligt gjord utredning, 300 hästar komme att erfordras
under 137 dagar, belöpte sig kostnaderna i sin helhet för detta
ändamål under år 1904 till 30,825 kronor.

Beträffande lega af hästar för öfriga vapen- och truppslag hafva
enligt en statsrådsprotokollet bifogad tablå (bil. 78) utgifterna härför
beräknats uppgå

vid artilleriet.................................................................. till kronor 499,089: —

)) ingenjörtrupperna ............................................. » » 62,451: —

» trängen.................................................................. » » 87,756: —

hvadan hela anslaget för år 1904 borde upptagas till ett för utjämnande
af slutsumman å de ordinarie anslagen lämpadt belopp af 680,120
kronor.

Utskottet hemställer på grund af den förebragta utredningen,

att Riksdagen må öka anslaget till lega af hästar
till artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nu 643,857 kronor, med 36,263 kronor till 680,120
kronor,

äfvensom medgifva, att anslaget må under förändrad
benämning: »lega af hästar till kavalleriets,
artilleriets, ingenjörtruppernas ocli trängens exercis»
i riksstaten uppföras.

Krigshögskolor.

17 :o) Uti punkten 17 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t Ang
föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det vid statsrådsprotokol- ti]{
let fogade förslag till stat för artilleri- och ingenjörhögskolan, höja anslaget
till krigshögskolor, nu till 68,725 kronor, med 17,785 kronor till
86,510 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört följande.

»I sitt den 13 november 1900 afgifna förslag till ny härordningframhöll
chefen för generalstaben beträffande skolor för officerare, underbefäl
och militärläkare, hurusom det läge i sakens natur, att med
den nya härordningens utveckling äfven krigshögskolorna (krigshögskolan
samt artilleri- och ingenjörhögskolan) blefve i behof af ökadt anslag.

Uti kostnadsberäkningarna hade detta behof blifvit uppmärksammadt,
ehuruväl förhållandena icke medgifvit att uppgöra förslag till skolornas
ömorganisation och utarbeta däraf påkallade förändrade stater. I sina
approximativa beräkningar öfver land försvarets årliga kostnad enligt
förslaget till ny härordning upptog emellertid chefen för generalstaben
kostnaderna för ifrågavarande skolor till 100,000 kronor, eller 32,140
kronor mer än dåvarande anslagsbeloppet 67,860 kronor.

Hvad särskild! angår beliofvet af artilleri- och ingenjörhögskolans
ombildning, har detsamma med försvarsväsendets utveckling allt mera
gjort sig gällande. Denna fråga har därför af vederbörande myndigheter
ägnats mycken uppmärksamhet. För att vid dess lösning draga
nytta af andra länders erfarenheter, sattes chefen för artilleri- och
ingenjörhögskolan i tillfälle att under år 1902 med understöd åt statsmedel
företaga en studieresa till Preussen, Bayern och Österrike-Ungern.
Efter återkomsten från denna resa har skolchefen dels i allmänhet lämnat
eu redogörelse för artilleri- och ingenjörofficerarnes teoretiska ut -

höjning

anslaget

krigshög skolor.

[17.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bildning i Tyskland och Österrike in, m., dels ock utarbetat ett af krigsundervisningskommissionen
den 11 sistlidne oktober till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämnadt förslag till ifrågavarande högskolas omorganisation,
hvilket torde få vidfogas detta protokoll såsom bil. 96.

Innan jag redogör för det liufvudsakliga innehållet af detta'' förslag,
anhåller jag att i korthet få erinra om grunddragen af artilleri- och
ingenjörhögskolans nuvarande organisation.

Undervisningen meddelas därstädes uti 4 ungefär samtidigt pågående
kurser, nämligen: en allmän artillerikurs, en högre artillerikurs,
en allmän fortifikationskurs och en högre fortifikationskurs. Samtliga
kurser börja på hösten hvarje jämnt år samt afslutas på våren näst
därpå följande jämnt år, med 4—5 månaders uppehåll under sommaren
de udda åren, under hvilket uppehåll eleverna återgå till tjänstgöringvid
respekti va regementen.

De båda allmänna kurserna, hvilka äro föreskrifna såsom villkor
för vinnande af befordran till löjtnant vid respektiva truppslag, hafva,
med en till omkring 151 /2 månader uppgående arbetstid, nästan helt
och hållet gemensam undervisning.

De båda högre kurserna, hvilkas arbetstid uppgår till omkring 13Va
månader, hafva äfven i vissa ämnen gemensam undervisning och för
öfrigt ungefär lika indelning af tiden för lektioner och examina. Högre
artillerikursen är frivillig, hvaremot genomgåendet af den högre fortifikationskursen
är kompetensvillkor för befordran till kapten vid fortifikationen.

Undervisningen meddelas hufvudsakligen i form af föreläsningar,
som pågå de första två tredjedelarna af den årliga arbetstiden, under
det att den sista tredjedelen är anslagen till examina.

För att förmå eleverna att på egen hand bedrifva studier äfven
under föreläsningstiden och ej uppskjuta studierna till examensperioden,
anordnas i hvarje ämne en eller flera s. k. repetitioner, hvilka återkomma
hvarannan eller hvar tredje vecka under hela föreläsningstiden.

Samtliga kurser, äfven de allmänna, hafva en öfvervägande teknisk
anläggning.

Denna organisation lider framförallt af den olägenheten att ej vara
afpassad efter den nya härordningens kraf, uppgjord som den är under
en tid, då långt mindre hänsyn än nu togs till den praktiska trupp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tjänstens kraftiga och följdriktiga bedrifvande och då de värnpliktiges
öfningar vid artilleri- och ingenjörtrupperna — i motsatts till hvad
framdeles kommer att äga rum — uteslutande bedrefvos under sommartid.

Af hvad jag framhållit angående högskolans organisation framgår,
att hvarje artilleriofficer under minst 2 och hvarje ingen]örofficer under
sammaniagdt 4 vintrar för högskolestudier är bortkommenderad från
sitt truppförband, hvarigenom därstädes ofta uppstår eu brist på officerare,
som, redan nu kännbar, säkerligen skulle med inträdande nya utbildningsförhållanden
komma att medföra stora olägenheter.

Då därjämte under den närmaste tiden beväringsrekrytskolorna vid
ifrågavarande truppslag komma att taga sin början redan under vintern,
torde det hvarken för regementena eller för de vid högskolan kommenderade
officerarna innebära någon fördel, att kurserna, såsom nu är
förhållandet, afslutas redan på våren eller att sommaruppehållet göres
så långt som 4—5 månader. Den årliga arbetstiden, nu 6V2—8 månader,
bör således kunna utsträckas.

Genom att låta verksamheten vid högskolan fortgå till tiden för
repetitionsöfningarnas början på hösten kunde antalet vintrar, under
hvilka eleverna skola vistas vid högskolan, nedbringas till afsevärdt
gagn för trupptjänstgöringen.

I mån af den nya härordningens genomförande kommer antalet
officerare vid artilleriet och fortifikationen att väsentligt ökas. Med en
motsvarande ökning af elevantalet i de nuvarande allmänna kurserna
skulle, under förutsättning att ingen förändring i högskolans organisation
göres, nuvarande lärarekrafter på långt när ej blifva tillräckliga,
isynnerhet om en ny, mera kräfvande undervisningsmetod varder genomförd.

Den vid högskolan sedan gammalt tillämpade undervisningsmetoden
är nämligen numera föråldrad och har visat sig mindre lämplig. Särskild!
kunna de många s. k. repetitionerna och den långa examenstiden
anses hafva ett mindre gynnsamt inflytande på arbetsprodukten,
hvarjemte i de allmänna: kurserna väl mycken tid anslagits till undervisning
i de tekniska ämnena, hvarigenom det militära mål, som med
dessa kurser borde afses, i själfva verket icke torde i behörig grad
ernås.

De svagheter, som sålunda vidlåda högskolans nuvarande organisation,
och dess bristande anpassning efter den nya härordningens fordringar
har man tänkt sig kunna på ett ändamålsenligt sätt afhjälpa
genom artilleri- och ingenjörhögskolans ombildning i enlighet med
skolchefens förslag, för hvilket jag anhåller att nu få redogöra.

nät. till lliLid. Prat. 1003. 4 Sami. 1 Afd. ö Uäft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Undervisningen skulle, enligt detta förslag, fördelas på två linjer:
en artillerilinje och en fortifikationslinjc, hvardera bestående af en
allmän, obligatorisk, och en högre, frivillig, kurs.

Den allmänna artillerikursen skulle börja hvarje år den 1 oktober
och fortgå utan afbrott under 10 månader.

Den högre artillerikursen skulle anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nuvarande grunder för motsvarande kurs med den
ändring, som betingas af sommaruppehållets förkortande från 5 till 2
månader.

Den allmänna fortijikationskursen skulle fördelas på två år med
början den 1 oktober hvarje udda år och med afsilning till repetitionsöfningarna
påföljande udda år. Under första året skulle undervisningen
anordnas i anslutning till den samtidigt pågående allmänna artillerikursen.

Den högre forlijikationskursen skulle taga sin början den 1 oktober
hvarje udda år och pågå under 8 månader till den 1 juni påföljande år.

Undervisningen skulle göras i möjligaste mån applikatorisk. Vid
slutet af hvarje undervisningsår skulle anordnas en kort, omkring
6 veckors, examenstid. Inga s. k. repetitioner skulle ega rum, utan
skulle genom ofta återkommande förhör, bestående i frågor till och
tankeutbyte med eleverna, dessa föranledas att dag för dag genom
själfstudier följa föreläsningarna.

Studieplanen skulle uppgöras så, att uti de båda allmänna kurserna
vikten hufvudsakligen komme att läggas på de militära ämnena,
under det att de tekniska ämnena först i de högre kurserna skulle
göras till föremål för ingående studier.

Utöfver högskolans nuvarande undervisningsprogram skulle ämnet
»fästningskrig» ingå i högre artillerikursens studieplan, hvarjämte å
ingenjörlinjen »Utlära» samt »väg- och vattenbyggnadskonst» skulle
upptagas såsom nya ämnen. I samtliga kurser skulle tillfälle beredas
till undervisning i ryska språket. De praktiska öfningarna skulle förläggas
till högsommaren och gifvas ökad omfattning.

I fråga om skolans personal innebär förslaget den ändringen, att
chefen, hvilkens löneförmåner hittills utgått från vederbörligt regementes
stat med tillägg af ett arfvode af 1,500 kronor, hädanefter
skulle uppföras på högskolans stat, samt att nya lärareplatser skulle
tillkomma för ämnena »väg- och vattenbyggnadskonst» samt »ryska
språket».

Förslaget afser således en förkortning af den obligatoriska vistelsen
vid högskolan från två till en vinter (från 15 Va månader till omkring

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

10 månader) för artilleriets och från fyra till två vintrar (från 29 månader
till omkring 20 månader) för fortifikationens officerare utan att
därigenom — i följd af förändrad undervisningsmetod, afkortad examenstid
och högskolans fortsättande ända till repetitionsöfningarnas
början — antalet undervisningstimmar i någon afsevärd grad minskas.
Under nuvarande obligatoriska vistelse vid högskolan deltager artilleriofficeren
uti 915 och fortifikationsofficeren i 1,855 undervisningstimmar.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle dessa siffror ändras till respektive
910 och 1,785 — en ringa nedsättning i jämförelse med den afsevärda
tid, hvarmed kominenderingarna vid högskolan blifvit förkortad.

Under det att ett fullständigt genomgående af högskolan för närvarande
kräfver 4 vintrars bortovaro från regementet, skulle enligt förslaget
skoltiden upptaga allenast 3 vintrar, med i vissa fall snarare
ökad än minskad arbetsprodukt.

Genom att göra allmänna artillerikursen ettårig och låta ny kurs
hvarje år taga sin början skulle endast i medeltal en årgång underlöjtnanter
samtidigt komma att deltaga i denna kurs. Härigenom skulle trupptjänsten
komma att tillgodoses bättre än för närvarande äger rum, då
2 årgångar underlöjtnanter ständigt äro bortkommenderade från regementena.
Likaledes skulle vid fortifikationen ett större antal subalternofficerare
kunna afses till tjänstgöring vid trupp än hittills varit fallet.
Det genom den nya härordningen framkallade intensiva utbildningsarbetet
vid trupp skulle således blifva väl tillgodosedt genom en omorganisation
i föreslagen riktning.

Genom att låta ny allmän artillerikurs börja hvarje år skulle äfven
den fördelen vinnas, att högskolan kunde mottaga det större antal af
officerare, som hädanefter skola genomgå densamma, utan att elevantalet
blefve större än lokaler och föreslagna lärarekrafter medgåfve.
Enligt gjorda beräkningar skulle med årligen återkommande kurser
sammanlagda antalet elever i de allmänna kurserna kunna nedbringas
till omkring 25, hvilken siffra dock snarare torde kunna anses för hög
än för låg för undervisning i ett lärorum.

Den föreslagna undervisningsmetoden skulle, enligt erfarenheter
från såväl andra svenska som ock från utländska liknande läroanstalter,
gifva bättre resultat än den nuvarande. Då hittills för mycken tid ansetts
ägnad åt de tekniska ämnena i högskolans allmänna kurser, har
det föreliggande förslaget däremot tagit behörig hänsyn till denna olägenhet,
i det att nära Vs af tiden anslagits till föreläsningar i allmänt
militära ämnen, under det att hufvuddelen af de tekniska studierna för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

lagts till de högre frivilliga kurserna, hvarjemte ryska språket upptagits
på undervisningsprogrammet.

Med nuvarande organisation hafva de praktiska öfningarna måst
förläggas till senhösten, således före de teoretiska profvens afläggande.
Då, enligt förslaget, kurserna äro afsedda att pågå äfven sommartid,
skulle ifrågavarande öfningar bedrifvas sommartid och efter aflagda
teoretiska prof. Detta liksom den ökade omfattning, som i förslaget
gifvits de praktiska öfningarna, skulle innebära en väsentlig och af
behofvet påkallad förbättring.

Angående ny stat för artilleri- och ingenjörhögskolan anföres i förslaget
hufvudsakligen följande:

Sedan numera samtliga öfriga skolor för utbildning af officerare,
nämligen krigshögskolan, krigsskolan, ridskolan och infanteriskjutskolan,
stå under befäl af chefer med aflöning på respektiva skolors stat, funnes
intet skäl, hvarför icke artilleri- och ingenjörhögskolan också skulle erhålla
chef på sagda skolas stat, isynnerhet som enligt artilleriets och fortifikationens
nya organisation några öfvertaliga regementsofficerare icke
finnas att för ändamålet tillgå, då numera artilleriets samtliga majorer
och öfverstelöjtnanter äro beräknade för divisionsbefäl och fortifikationens
officerare af dessa grader äro upptagna för fortifikationsändamål.
Med anledning häraf upptager förslaget till stat enahanda löneförmåner
för artilleri- och ingenjörhögskolans som för krigshögskolans chef eller
öfverstelöjtnants aflöning, nämligen:

lön ............................................................................................... kronor 4,500: —

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar................................. )> 1,825: —

lönetillägg och furageersättning för två tjänstehästar » 1,530: —

tillhopa kronor 7,855: —

Med den föreslagna undervisningsmetodens införande och med årligen
återkommande allmän artillerikurs skulle i afsevärd grad lärarnes
arbete ökas. För lärarne i vissa ämnen upptager därför förslaget förhöjning
af arfvodena, hvilken i förening med arfvoden åt lärare i de nya
ämnena skulle orsaka en ökning af anslaget till »lärare och repetitörer»
med 3,100 kronor.

Uppförandet å högskolans stat af chefens löneförmåner och af nyssnämnda
ökning i anslaget till »lärare och repetitörer» jämte öfriga, af
större antal elever, längre arbetstid per år, oftare återkommande kurser
och mer omfattande praktiska öfningar orsakade ökade utgifter till betjäning,
underhåll, inventarier, resor m. in. skulle enligt de uppgjorda

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

beräkningarna medföra en sammanlagd höjning af anslaget till artillerioch
ingenjörhögskolan med tillhopa 17,785 kronor.

Krigsundervisningskommissionen har, efter verkställd granskning,
tillstyrkt ifrågavarande förslag, hvarjämte arméförvaltningen å civila
departementet afgifvit underdånigt utlåtande öfver den förslaget bifogade
staten för högskolan. Mot den sålunda föreslagna staten har arméförvaltningen
endast erinrat, att med anledning af vissa föreskrifter i gällande
aflöningsreglemente, hvilket af Eders Kungl. Maj:t blifvit fastställdt
efter det den föreslagna staten uppgjordes, den vid staten fogade
anm. 5 angående reseersättning och dagtraktamente under färder till
och från högskolan måtte ur densamma få utgå.

Det förslag, för hvilket jag nu inför Eders Kungl. Maj:t i underdånighet
redogjort, synes mig vara af beskaffenhet att kunna på ett
tillfredsställande sätt lösa frågan rörande omorganisationen af den ena
af de båda militära högskolor, hvilkas ombildning i enlighet med den
nya härordningens kraf framhållits såsom önskvärd i det af chefen för
generalstaben den 13 november 1900 afgifna förslaget till ny härordning,
och får jag därför tillstyrka samma förslag, dock med iakttagande
af den ändring, som betingas af arméförvaltningens underdåniga utlåtande.

Den erforderliga höjningen af anslaget till artilleri- och ingenjörhögskolan
skulle, enligt hvad jag förut framhållit, uppgå till 17,785
kronor.»

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag angående ändringar i staten
för artilleri- och ingenjörhögskolan har hufvudsakligen sin grund i de
ändrade förhållanden, som inträdt genom antagandet af den nya härordningen.
De närmare motiven till förändringarna äro utförligt utvecklade
i det förslag, som af skolans chef afgifvits och som finnes
såsom bilagan n:o 96 fogadt vid statsrådsprotokollet, och hvartill utskottet
får hänvisa. Såväl uppförandet å skolans stat, i likhet med hvad för
krigshögskolan och krigsskolan redan äger rum, af chefens hela aflöning,
hvilken här föreslagits till likhet med öfverstelöjtnants aflöningsförmåner,
som ock öfriga föreslagna förändringar finner utskottet dels i och för
sig välgrundade, dels betingade af det ändrade arbetssätt, som föreslagits,
och hvilket synes vara väl afpassadt efter de nya kraf, som
måste ställas på skolan, för att tillräckligt antal elever må kunna där
erhålla nödig utbildning, utan att trupptjänstgöringen blifver genom
deras frånvaro från truppen allt för mycket åsidosatt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. höjning
af anslaget
till krigsskolan.

[18.]

Utskottet, som alltså finner sig böra i allo tillstyrka Kungl. Maj:ts
nu föreliggande förslag, hemställer,

att Riksdagen må, med godkännande af det vid
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12
sistlidne januari fogade förslag till stat för artillerioch
ingenjörhögskolan (bil. 79 vid berörda statsrådsprotokoll),
höja anslaget till krigshögskolor, nu 68,725
kronor, med 17,785 kronor till 86,510 kronor.

Krigsskolan.

18:o) Kungl. Maj:t ha^ uti punkten 18 under fjärde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för krigsskolan, öka anslaget till krigsskolan,
nu 88,350 kronor, med 22,150 kronor till 110,500 kronor, samt
att, med godkännande af förslag till stat för reservofficerskurser, anordnade
vid skolan, ytterligare öka nämnda anslag med 25,000 kronor
till 135,500 kronor.

Beträffande ifrågavarande förslag innehåller åberopade statsrådsprotokollet
följande af departementschefen afgifna yttrande.

»Den nu gällande staten för krigsskolan, fastställd den 9 juni 1899
samt i viss mån ändrad genom nådiga brefvet den 13 juni 1902, är,
såsom i det statsverkspropositionen till 1899 års Riksdag åtföljande protokoll
öfver landtförsvarsärenden omförmäles, beräknad för ett antal af
högst 100 elever i hvarje kurs. Om antalet i någon kurs skulle blifva
större, förutsattes såsom nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t, på sätt
dittills ägt rum, skulle anvisa särskilda medel till bestridande af de
ökade kostnader, som häraf kunde föranledas. Då elevantalet år 1900
uppgick till 113 och, efter att ej under år 1901 hafva öfverskridit
beräknadt antal, för år 1902 utgjorde 126, visade sig ock skolans anslag
under nämnda år 1900 och 1902 otillräckligt, hvarför, på sätt i
anförda statsrådsprotokoll förutsatts, särskilda medel efter framställningar
af skolans chef blifvit af Eders Kungl. Maj:t anvisade. I följd
häraf att under tiden för genomförande af den nya härordningen officersbeställningarna
på stat komma efter hand att ökas, är en motsvarande
tillväxt af elevantalet vid krigsskolan att motse, föranledande

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

behof af ökade utgifter för skolan. Anledning till fastställande af ny stat
för krigsskolan föreligger ytterligare i det förhållande, att sättet för bedrifvandet
af elevernas praktiska öfningar numera nödvändiggör, att vissa af
där antända officerare göras beridna. Härtill kommer, att, jämlikt Eders
Kungl Maj:ts nådiga kungörelse den 14 mars 1902, angående sättet för
officers- och reservofficersvolontärs antagning och utbildning, för reservofficersvolontärer
skola årligen vid krigsskolan anordnas två utbildningskurser,
hvardera om tre månader, med början för den ena omkring den
15 januari och för den andra under senare hälften af maj månad. För
inredning af lokaler och anskaffande af erforderliga inventarier m. in.
för de i nämnda kurser deltagande elever anvisade Eders Kungl. Maj:t
den 25 juli 1902, efter framställning af chefen för krigsskolan, 47,055
kronor 75 öre, hvilka medel kunde utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar; men utom dessa för'' en gång förekommande utgifter,
erfordras medel för årligen återkommande aflöning och omkostnader,
som lämpligen böra å stat anvisas.

I anledning af anförda förhållanden har chefen för krigsskolan med
underdånig skrifvelse den 8 november 1902 insändt af honom upprättadt
förslag till ny stat för krigsskolan, omfattande anslag till kurs för
utbildande af fast anstälda officerare, i stället för den nu gällande
staten, samt därvid fogat förslag till särskild stat för kurser till utbildande
af reservofficerare.

Krigsundervisningskommissionen har i allo tillstyrkt nämnda förslag,
Jämväl arméförvaltningen å civila departementet, som däröfver afgitvit
yttrande, har, dock med anmärkningar i några enskildheter, förordat
desamma.

Ehuru äfven jag i hufvudsak gillar de af chefen uppgjorda förslagsstater,
har jag likväl ansett dem i vissa delar böra omarbetas;
och anhåller jag nu att få till Eders Kungl. Maj:ts pröfning framlägga
de sålunda omarbetade förslagen dels till stat för krigsskolan och dels
till stat för reservofficerskurser, anordnade vid nämnda skola (bil. 80
och 81).

Vidkommande förslaget till stat för krigsskolan, som af chefen
beräknats för ett antal af 125 elever, har jag godkänt denna beräkningsgrund,
under förutsättning att, därest elevantalet i någon kurs
skulle blifva större och ökade utgifter häraf föranledas, Eders Kungl.
Maj:t må, såsom hittills i liknande fall skett, kunna därför anvisa särskilda
model. Förslaget är i öfrigt uppgjordt i hufvudsak efter enahanda
grunder som nu gällande stat, slutande å 88,350 kronor. Oknin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gen, uppgående till 22,150 kronor, är beroende af förhållanden, för
hvilka jag nu går att redogöra.

För adjutanten har i förslaget uppförts lönetillägg och furageersättning
för en tjänstehäst med tillhopa 765 kronor. Behof af
tjänstehäst föreligger för denne i lika mån som för andra adjutanter, i
synnerhet som chefen, hvilken adjutanten vid trupptjänst skall vara
följaktig för att inhämta och befordra order m. m., är beriden.

I slottspastorns arfvode, nu uppfördt med 800 kronor eller samma
belopp, som före innevarande år tillkom regementspastor, har föreslagits
höjning till 1,000 kronor eller samma aflöning, som genom nästföregående
Riksdags beslut blifvit för regementspastor bestämdt. Den
i nuvarande stat uppförda läkaren med löneförmåner som bataljonsläkare
har jag ansett böra i allo likställas med sådan, hvarför benämningen
i öfverensstämmelse härmed ändrats.

I staben har föreslagits en ny beställning, nämligen en fanjunkare
såsom förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman öfver kungsgårdens
byggnader, park och utägor. Chefen har för denne tjänsteman
ifrågasatt samma aflöningsförmåner, som tillkomma förvaltare vid intendenturkåren,
och sålunda jämväl förmån af ålderstillägg; men som till
beställningen, enligt hvad äfven chefen anser, helst bör antagas en
fanjunkare vid fortifikationen, synes mig lämpligt att därför äfven uppföra
fanjunkares aflöning med det lönebelopp, som jag under anslaget
till aflöning och rekrytering in. in. föreslagit för dylik beställning.
Ifrågavarande fanjunkare skall, enligt hvad chefen anfört, under omedelbart
befäl af chefen och redogöraren öfvertaga de göromål, som nu
ombesörjas af den under kompanibefälet uppförde fanjunkare, men icke
af denne kunna medhinnas, samt vara uppbördsman i skolans förråd af
furage, bränsle, virke, verktyg, fortifikationsmateriel in. m. och därjämte
hafva att upprätta förslag till samt leda och öfvervaka erforderliga
byggnadsreparationer och arbeten för skogens samt utägor nas förvaltning
och vård.

Liksom för adjutanten har för kompanichefen uppförts lönetillägg
och furageersättning för en tjänstehäst med tillhopa 765 kronor, hvarjämte
arfvodet, nu 1,500 kronor, höjts till 1,800 kronor. Denna befattning,
som är afsedd att uppehållas af en kapten af 2:a klassen, är
synnerligen maktpåliggande samt kräfver af sin innehafvare godt omdöme
och ordningssinne samt i öfrigt framstående militära egenskaper.
Det är ock af stor vikt för elevernas utveckling att, då en sådan person
en gång vunnits för befattningen, denne däri kvarstår så länge
som möjligt; och härtill är en någorlunda god aflöning i synnerhet ägnad

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att bidraga. Förhöjningen af arfvodet torde dessutom få anses såsom
en billig ersättning för den större omfattning af kompanichefens tjänstgöring,
som följer af det ökade elevantalet. Enligt skolans reglemente
skall kompanichefen med biträde af subalternofiicerarne leda trupptjänsten.
Efter nutida fordringar kan han icke utan att vara beriden
på ett tillfredsställande sätt sköta planläggningen och öfvervakandet af
de till nämnda tjänst hörande öfningar, helst då dessa utföras af olika
afdelningar under kompanichefens öfverinseende å vidt skilda områden,
och då de däri deltagande elever, tillhörande kavalleriet, äro beridna.
Vid de under höst- och vintermånaderna ofta förekommande samöfningar
med trupper ur Stockholms garnison m. fl. anlitas kompanichefen
ofta såsom detaschementschef, stridsdomare och dylikt, hvarför han
äfven då måste vara beriden.

Till följd af de för adjutanten och kompanichefen tillkomna hästar
äfvensom på grund däraf, att det ökade antalet elever kräfver, att från
kavalleriet ett större antal hästar än hittills får för skolans behof rekvireras,
har arfvodet för veterinären, hvilken ej kan vara boende å Karlberg,
men måste flera gånger i veckan där inställa sig utan särskild
ersättning för färdkostnad, ansetts böra höjas från 200 till 300 kronor.

I stället för en af de bland betjäningen uppförda förmän, som hittills
inom kompaniet gjort tjänst som fanjunkare, har, i öfverenstämmelse
med chefens förslag, bland kompanibefälet uppförts eu fanjunkarebeställning,
hvars innehafvare är afsedd att omhänderhafva kompaniets gevärsoch
persedelförråd, i första hand ombesörja kompaniets utrustning och
förplägning under fälttjänstöfningar samt tvätt och lagning af småpersedlar
och sängservis, verkställa de dagliga in- och utlämningarna
af persedlar och diverse materialier samt öfvervaka och ansvara för
logementens uppvärmning och städning m. m.

I afseende å lärarne har chefen med hänsyn till det ökade elevantalet
föreslagit dels höjning af lärarens i militärförvaltning och lärarens
i militär sundhets- och förbandslära arfvoden med 200 kronor till hvardera,
hvarigenom desse skulle erhålla samma aflöning, 500 kronor, som
tillkommer läraren i ridning m. m., dels och uppförande af fyra arfvoden,
hvartdera å 500 kronor, åt biträdande lärare i krigskonst, vapenlära,
krigsbyggnadskonst och topografi. Jag kan icke annat än biträda
nämnda förslag; men som emellertid omständigheterna kunna tillfälligtvis
fordra, att biträdande lärare måste anlitas jämväl i andra
iimnen än de af chefen uppgifna, har det synts mig lämpligt, att de
för sådana lärare beräknade arfvoden icke bindas vid vissa ämnen.
Därför har jag sammanfört dem tillika med den i nuvarande stat uppliih.
till lliksd. Prot. 1003. 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förda aflöning under 90 dagar för en förste och en andre lärare till
en summa, som afrundats till 2,600 kronor.

Hvad betjäningen angår har, såsom förut nämnts, en af förmännen
ersatts med ofvannämnde bland kompanibefälet uppförde fanjunkare.
I enlighet med chefens förslag och i anledning af uppförandet af ett
nytt varmbadhus hafva en maskinist och en baderska tillkommit. Därjämte
har till följd af skolans utvidgning ansetts nödvändigt att ananställa
ytterligare sju drängar, af hvilka likväl en är afsedd att vara
sjukhusdräng och ersätta den i nuvarande stat förekommande sjuksköterska.
För fyra af drängarne har aflöningen beräknats för 185
dagar, hvaremot den för återstående delen af året uppförts å staten
för reservofficerskurserna, för hvilkas skull ökningen af antalet i sådan
mån ansetts erforderlig. Aflöningen har enligt nuvarande arbetspriser,
med särskild hänsyn till Stockholmsförhållanden, beräknats efter högre
dagspenning än förut eller för en förman 2,85 kr., för hvar af de båda
öfrige 2,70 kr., för maskinisten och skogvaktaren hvardera 2,60 kr.,
för tändaren och hvarje dräng 2,35 kr., för baderskan 1,40 kr. och
för städerskan l,io kr. För sjukvårdssoldaten och spelet bär aflöningen
med oförändradt dagsbelopp beräknats för hela året.

För flera af de under omkostnader i nuvarande stat uppgifna ändamål
föranleder den förutsatta utvidgningen af skolan i afseende å såväl
elevantal som antalet betjäning ökade utgifter. I förstnämnda afseende
har beräknats förhöjning af anslaget för praktiska öfningar, som måste
blifva mera omfattande än hittills, med 700 kronor. För bränsle, lyse
och vatten har beräknats 7,000 kronor eller ökning med det belopp,
som härför enligt nådigt bref den 19 september 1902 blifvit tillfälligtvis
särskildt anvisadt. Kaserneringskostnaderna hafva på grund af betjäningens
ökning beräknats till 400 kronor eller 100 kronor mera än
i nuvarande stat. Kostnaderna för byggnadernas underhåll, hvilka vid
uppgörande af förslag till nu gällande stat beräknats till 16,824 kronor
50 öre, men af besparingsskäl nedsattes till 8,000 kronor, hafva hvarje
år därefter öfverstigit sist nämnda belopp och i medeltal uppgått till
14,818 kronor 31 öre. Som emellertid chefen häri föreslagit eu ökning
af allenast 2,000 kronor, anser jag mig för min del icke böra ifrågasätta
större tillägg, hvarför i statsförslaget berörda kostnader uppförts
till 10,000 kronor. Den i öfrigt större staten förutsätter äfven ett
högre belopp för extra utgifter, till hvilka hänföras reseersättning till
officerare, städning och renhållning i vissa fall samt oförutsedda utgifter.
Chefen har för denna titel föreslagit 7,465 kronor 60 öre,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

livilket belopp jag för erhållande af eu jämn slutsumma för staten nedsatt
till 7,330 kronor 60 öre.

Af praktiska skäl hafva, i enlighet med chefens förslag, af nu
förekommande titlar sammanförts »bränsle, lyse och vatten» med »kaserneringskostnader
för betjäningen» samt »byggnaders underhåll» med
»parkens vård».

De vid nu gällande stat fogade anmärkningar hafva bibehållits,
med undantag af anm. 2, hvars innehåll numera förekommer som aflöningsregel
i vederbörande aflöningsreglemente.

Vidkommande erforderligt anslag för de i nådiga kungörelsen den
14 mars 1902 bestämda utbildningskurser för reservofficersvolontärer,
har detta af chefen för krigsskolan beräknats under antagande af 30
elever i hvarje kurs. Ehuru det i brist på erfarenhet icke är möjligt
att bestämma elevantalet, hvilket till följd af vederbörandes borgerliga
sysselsättningar och andra omständigheter, hvartill hänsyn måste tagas,
kan komma att blifva väsentligt olika vid de särskilda kurserna, torde
man dock för närvarande kunna utgå från det af chefen beräknade antal.
Jag vill dock äfven i detta sammanhang framhålla nödvändigheten och
önskvärdheten däraf, att så många reservofficerare som möjligt erhållas,
för att i fall af mobilisering vara tillgängliga. Därför torde ock staten
göra allt, hvad på densamma kan bero, för att befrämja och understödja
reservofficersutbildningen och i sådant syfte helt och hållet bekosta
undervisning och underhåll åt reservofficerselever samt befria dem från
sådana afgifter, som under utbildningstiden åligga andra elever vid
krigsskolan.

För ifrågavarande reservofficerskurser torde dels vissa af de å
krigsskolans ordinarie stat uppförda personer tagas i anspråk mot åtnjutande
af skälig ersättning för de därigenom ökade göromålen, dels
ock särskilda för kursen erforderliga officerare och betjäning anställas
mot aflöning, som i likhet med den för motsvarande personal vid krigsskolan
bör utgå i form af arfvodcn. Därjämte torde, i likhet med förhållandet
vid krigsskolans officerskurs, medel erfordras till bestridande
af omkostnader för särskilda ändamål. I öfverensstämmelse härmed är
bilagda förslag till stat upprättadt.

De af krigsskolans ordinarie personal, som komma att för kurserna
tagas i anspråk, äro chefen, adjutanten, bataljonsläkaren och redogöraren.
För chefen liar jag, i likhet med de myndigheter, som yttrat sig
i ärendet, i förslaget till stat uppfört ett arfvode å 400 kronor för
hvarje kurs, hvilket torde anses skäligt i betraktande af de högre

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fordringar på chefen och det för honom väsentligt ökade arbete, som
ifrågavarande kurser medföra i afseende å såväl undervisningens ordnande
som omfattningen af skolans ekonomi. Såsom ytterligare skäl
för arfvodets bestämmande till nämnda belopp har anförts, att chefens
aflöning genom antagandet af 1899 års stat minskades med 2,800 kronor,
utan att hans verksamhetsfält, som äfven fortfarande såsom tillförene
omfattar förvaltningen af Karlbergs kungsgård samt vård och underhåll
af dess byggnader, blifvit inskränkt. De i statsförslaget för adjutanten
med 150 kronor och redogöraren med 300 kronor uppförda belopp äi’o
desamma, som af chefen föreslagits samt af krigsundervisningskommissionen
och armeförvaltningen tillstyrkts, därvid beträffande den sistnämnde
erinrats därom, att nuvarande redogöraren, som kvarstår på
gammal stat med 2,000 kronors lön utan rätt numera att öfvergå till
nu gällande, är i aflöningshänseende väsentligt sämre lottad än andra
med honom likställde löntagare å intendenturkårens stat. Som emellertid
beställningen som redogörare efter nuvarande innehafvarens afgång
kommer att besättas med en intendenturtjänsteman med lön enligt intendenturkårens
stat, hvilken lön, hälst om intendent af l:a klassen
varder som redogörare placerad, torde utgöra full ersättning äfven för
den ökning af göromålen, som reservofficerskurserna föranleda, har jag,
på sätt i anmärkning till förslagsstaten omförmäles, ansett det för redogöraren
uppförda särskilda arfvode vid nuvarande innehafvarens afgång
höra upphöra. Enahanda bestämmelse synes mig böra gälla för bataljonsläkaren,
hvilkens arfvode, som af chefen föreslagits till 300 kronor
för hvarje kurs, jag nedsatt till 150 kronor. Jag håller nämligen före
att, ehuru den nuvarande läkaren kan hafva anspråk på ersättning för
opåräknad ökning af göromålen, läkarens samtliga göromål vid såväl
officers- som reservofficerskursen icke blifva mera omfattande än bataljonsläkares
vid ett regemente.

I likhet med chefen för krigsskolan och krigsundervisningskommissionen
anser jag, att till reservofficerselevernas utbildning måste särskildt
kommenderas fem officerare. De för dessa, af livilka den ene är afsedd
att vara kapten samt af mig i förslagsstaten uppförts som befälhafvare
och de öfriga böra vara subalternofficerare, upptagna arfvoden äro desamma,
som myndigheterna föreslagit och beräknat i förhållande till
de arfvoden, som äro afsedda för motsvarande befattningar å krigsskolans
ordinarie stat. Aflöningen till fyra drängar, som ansetts höra
anlitas för reservofficerskurserna, har beräknats för den tid, sådan kurs
skall omfatta, efter en dagspenning af 2 kr. 35 öre.

Såsom omkostnader hafva, i öfverensstämmelse med myndigheter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nas förslag, uppförts för »stående bibliotek och skrifmaterialier» 150
kr., »praktiska öfningar» 500 kr., »inventarier och husgeråd» 250 kr.,
»bränsle, lyse, vatten och betjäningens kasernering» 650 kr. och »extra
utgifter» 504 kronor. Dessa belopp hafva beräknats i förhållande till
motsvarande kostnader för officerskursen.

I fråga om undervisningsmateriel, mathållning, tvätt och lagning,
medikamenter m. m. för eleverna, har chefen ifrågasatt, att Eders Kungl.
Maj:t skulle särskild! anvisa medel till bestridande af härför erforderliga
utgifter. Arméförvaltningen har häremot erinrat, att kostnaderna
för undervisningsmateriel, tvätt och lagning, medikamenter m. m., som
enligt chefens beräkning komme att uppgå till 6,000 kronor för hvarje
kurs, icke lämpligen kunde anvisas å något särskild! af fjärde hufvudtitelns
underhållsanslag, hvarför det syntes arméförvaltningen lämpligt,
att dessa kostnader uppfördes å kursens stat bland öfriga omkostnader.
Kostnaden för mathållning, som af chefen beräknats till 2,700
kronor för hvarje kurs, borde däremot i första hand ersättas krigsskolans
förvaltning med den eleverna tillkommande portionsersättning
och hvad därutöfver erfordrades utgå från anslaget till arméns mathållning.
Biträdande de af arméförvaitningen sålunda uttalade åsikter,
har jag, som anser att reservofficerseleverna icke i någon mån böra
bidraga till ifrågavarande utgifter, låtit i förslaget till stat uppföra beräknadt
belopp, 6,000 kronor, för undervisningsmateriel, tvätt och lagning,
medikamenter m. m. för eleverna, hvarjämte vid staten fogats
anmärkning med bestämmelse, huru kostnaderna för elevernas mathållning
skola utgå.

Af öfriga vid förslaget fogade, förut ej förklarade anmärkningar
hafva 2 och 5 sin motsvarighet i anmärkningar vid staten för officerskursen,
med tillägg dock — i anledning af svårigheten att förutse
elevantalet, som vid en kurs kan varda väsentligt större än vid en
annan — af bestämmelse om rätt att använda vid den ena kursen
under året uppkomna besparingar för den andra kursens behof. Anmärkning
4 afser att tillerkänna ifrågavarande elever, i motsats till
officer sele ve m a, fria resor till och från skolan.

Enligt ofvanangifna beräkningar skulle det anslag, som för hvarje
kurs erfordras, uppgå till 12,500 kronor och sålunda för ett års båda
kurser utgöra 25,000 kronor. Skulle antalet elever komma att något
år blifva större än nu beräknade 30 i hvarje kurs eller 60 i båda årskurserna
och fördenskull nu ifrågasatta anslag ej blifva tillräckligt, torde,
intill dess det kan anses lämpligt att framlägga förslag till ny stat för
dessa kurser, Eders Kungl. Maj:t för sådant år, efter framställning af
chefen för krigsskolan, af särskilda medel anvisa erforderligt tillskott.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och med
hänvisning i öfrigt till det statsrådsprotokollet bilagda förslag till
stat för krigsskolan jämte förslag till stat för reservofficerskurser,
anordnade vid krigsskolan, samt under förutsättning af bifall till hvad
under punkt 6 föreslagits i fråga om förhöjning af fanjunkares lön,
hemställde departementschefen om aflåtande af nu ifrågavarande framställning.

Hvad först vidkommer den nuvarande krigsskolan, har Kungl.
Maj:t föreslagit ökning af anslaget till densamma dels på grund af att
skolan framdeles, till följd af den nya härordningen, måste lämna undervisning
åt ett större antal elever i hvarje kurs, än som vid fastställandet
af den nu gällande staten för skolan förutsattes, och dels af
anledning, att det ansetts önskvärdt, att vissa där anställde officerare
gjordes beridna. Utskottet har visserligen funnit det vara af angifna
förhållanden påkalladt, att ändringar vidtagas i den nu gällande staten
för krigsskolan, men har icke kunnat i allo biträda Kungl. Maj:ts i
sådant afseende nu framlagda förslag.

Emot förslaget att för adjutanten uppföra lönetillägg och furageersättning
för en tjänstehäst har utskottet icke funnit sig böra göra
annan erinran, än att det synts böra såsom anmärkning till staten stadgas,
att dessa belopp icke skola utgå till adjutanten, därest han å sitt
truppförbands stat åtnjuter dylik ersättning.

Mot öfriga i afseende å staben föreslagna förändringar har utskottet,
som under punkten 6 liärofvan tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag om ökning
af fanjunkares lön till 1,200 kronor, icke funnit anledning till
erinran.

Beträffande kompanichefen har föreslagits dels ökning i arfvodet
med 300 kronor och dels uppförande för honom af lönetillägg och furageersättning
för en tjänstehäst. Utskottet, som inhämtat, att kompanichefen
jämväl är lärare i krigskonst och såsom sådan åtnjuter arfvode
å skolans stat, har ansett någon ökning af kompanichefsarfvodet icke
nu böra äga rum. Icke heller bär det synts erforderligt att, i ändamål
att göra kompanichefen beriden, för honom i staten uppföra särskild
ersättning. Utskottet finner väl, att det för öfningarnes ändamålsenliga
bedrifvande och ledande icke sällan kan vara nödigt, att kompanichefen
är beriden, men håller före, att för detta ändamål lämpligen
bör användas någon kronan tillhörig, ditkommenderad häst.

Emot förslaget att bland kompanibefälet upptaga en fanjunkare i
stället för en af de nu bland betjäningen upptagna förmännen har ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 55

skottet, med hänsyn till livad departementschefen härom anfört, icke
haft något att erinra.

Kungl. Maj:t har i fråga om lärarne föreslagit ökning med 200
kronor i arfvodet för hvardera af lärarne i militärförvaltning och i
militär sundhets- och förbandslära. Af dessa lärarebefattningar uppehållas,
enligt hvad utskottet inhämtat, den förstnämnda af redogöraren och
den senare af läkaren. Utskottet har icke kunnat finna någon ökning
af ifrågavarande arfvoden erforderlig, helst utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag att för de nuvarande innehafvarne åt dessa befattningar
skulle å staten för reservofficerskurser vid krigsskolan uppföras arfvoden
för hvarje kurs med 150 kronor för bataljonsläkaren och 300
kronor för redogöraren, motsvarande en ökad årsinkomst af resp. 300
och 600 kronor.

Förslaget att för aflönande af biträdande lärare uppföra å krigsskolans
stat ett belopp af 2,600 kronor tillstyrkes af utskottet.

I afseende å betjäningen har Kungl. Maj:t föreslagit förändringar
i åtskilliga hänseenden, hvilka framgå af den föreslagna staten och
som af departementschefen blifvit i statsrådsprotokollet närmare omförmälda.
Utskottet har funnit sig böra emot förslaget i denna del göra
erinran i så måtto, att antalet drängar med hel årslön å krigsskolans
stat, hvilket nu är 15 och af Kungl. Maj:t föreslagits till 20, synes
kunna utan olägenhet inskränkas till 18. Lönen för två drängar i 365
dagar har utskottet, enligt den af departementschefen uppgifna beräkningsgrund
af 2 kronor 35 öre för dag, antagit till 857 kronor 75 öre
för hvardera drängen och alltså för bägge till 1,715 kronor 50 öre, och
har utskottet därför sänkt den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningssumman
för den egentliga betjäningen med sistnämnda belopp eller
från 25,573 kronor 50 öre till 23,858 kronor.

I afseende å omkostnaderna har utskottet icke funnit anledning att
i annan mån frångå Kungl. Maj:ts förslag, än att för jämnande af statens
slutsumma anslaget till extra utgifter sänkts med 19 kronor 50 öre.

Sammanlagda beloppet af de anslagsminskningar, utskottet i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag förordat, utgör 3,200 kronor, och
den föreslagna statens slutsumma nedbringas därigenom till 107,300
kronor, utvisande en ökning af 18,950 kronor i jämförelse med nu gällande
stat.

I afseende på förslaget om reservofficerskurser vid krigsskolan
finner utskottet inrättandet af dylika kurser vara erforderligt och har
icke emot deras föreslagna allmänna anordning funnit sig böra fram -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ställa någon erinran. Beträffande de ersättningar, som föreslagits skola
för ökade göromål på grund af dessa kurser tillkomma vissa af den
ordinarie personalen vid krigsskolan, finner utskottet väl, att särskilda
arfvoden böra medgifvas chefen, hvilken torde genom desamma få
afsevärdt ökadt arbete, äfvensom för bataljonsläkaren och redogöraren,
så länge de nuvarande innehafvarne af dessa sistnämnda beställningar
kvarstå, men har det synts utskottet dels att arfvodet för chefen kan
inskränkas till 300 kronor för kurs, dels ock att dylikt arfvode icke
torde, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, böra medgifvas adjutanten, hvilkens
aflöning i öfrigt bör kunna anses utgöra skälig ersättning jämväl
för göromålen med dessa kurser.

Då utskottet i fråga om de till reservofficerskurs särskild! kommenderade
officerarne förutsätter, att desse skola för de för dem upptagna
arfvoden tjänstgöra såsom lärare i de vid kursen förekommande
läroämnen, har utskottet icke velat göra någon erinran mot dessa arfvodens
föreslagna belopp.

Den under rubriken »omkostnader» upptagna anslagstiteln »undervisningsmateriel,
tvätt och lagning, medikamenter in. in. för eleverna»,
har Kungl. Maj:t föreslagit till ett belopp af 6,000 kronor. I betraktande
af kursernas korta varaktighet, hvilken föranleder, att undervisningsmaterielen
icke torde för hvarje kurs böra draga lika kostnad för elev
räknad, som vid krigsskolans mångdubbelt längre kurser, från hvilka
beräkningsgrunden till denna anslagstitel tagits, har utskottet ansett
densamma kunna nedsättas till 5,000 kronor för hvarje kurs.

I öfrigt biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag till stat för reservofficerskurser.
Med iakttagande af de förändringar, utskottet sålunda
funnit sig böra föreslå, slutar staten å 11,250 kronor för hvarje kurs,
och, med beräkning af två kurser om året, å 22,500 kronor för år
räknadt.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
att Riksdagen må

a) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för krigsskolan (bil. 4), öka
anslaget till krigsskolan, nu 88,350 kronor, med 18,950
kronor till 107,300 kronor; samt

b) med godkännande af det vid detta utlåtande
fogade förslag till stat för reservofficerskurser, anordnade
vid krigsskolan (bil. 5), ytterligare öka förenämnda
anslag med 22,500 kronor till 129,800 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Militärläkares undervisning.

19:o) Uti punkten 19 under förevarande hufvudtitel har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att höja anslaget till militärläkares nndervisning,
nu 6,350 kronor, med 1,650 kronor till 8,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
yttrat följande.

»I sitt förslag till ny härordning anförde chefen för generalstaben,
att uti militärläkarnes utbildning förefunnes en brist, som det vore angeläget
att afhjälpa. Denna brist bestode däri, att blifvande militärläkare
icke före sin anställning finge förvärfva sig nödiga kunskaper i
krigslagar och militära reglementen, skicklighet att undervisa sjukvårdsmanskap
samt förmåga att bedöma värnpliktiges duglighet till krigstjänst
och deras lämplighet för det ena eller andra truppslaget. Äfvenledes
vore någon ridkunnighet erforderlig för militärläkaren. På grund
häraf borde en kurs för militärläkareaspiranter anordnas. Sedan en
sådan kurs under några år pågått, borde den nuvarande militärläkarekursen
kunna i väsentlig mån förkortas och förändras till en repetitionskurs.
Till bestridande af kostnaderna för militärläkarnes undervisning
under dylika förhållanden ansåg generalstabschefen ett anslag af 12,000
kronor erforderligt.

Uti mitt anförande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901
framhöll jag, att alla skäl syntes tala för vidtagande i ofvan angifna
syfte af ändring i militärläkareutbildningen, men ansåg jag mig under
dåvarande förhållanden icke böra göra någon hemställan om aflåtande
till 1901 års Riksdag af nådig proposition därom. Emellertid anmodade
jag medicinalstyrelsen att inkomma med utredning och förslag
samt kostnadsberäkningar angående inrättandet af en kurs för militärläkareaspiranter;
och afgaf medicinalstyrelsen den 11 oktober 1901
yttrande i frågan.

Häri anförde medicinalstyrelsen, att det numera ej rådde mer än
en mening därom, att militärläkaren måste vara i besittning af speciella
kunskaper, därest han skulle kunna rätt utöfva sina tjänsteåligganden
och fylla de kraf, som staten ställde på honom, att det i de flesta kulturstater
vore hufvudsakligen genom kurser af längre eller kortare varaktighet,
som dessa speciella kunskaper bibringades militärläkarne, att
man alltmera insett behofvet af att hvarje militärläkare såväl före sin

Bih. till Jlilsd. Prat, 1902. 4 Sam/. I Afd. f) Tläft. 8

Ang anslaget
till militärläkarea
undervisning.

[19.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

anställning genomginge en längre instruktionskurs såsom aspirant, som
ock efter sin anställning erhölle vidare utbildning i de för högre militärläkaregraderna
nödiga ämnen, att den sedan år 1877 i Sverige för
militärläkares utbildning inrättade militäriäkareknrsen, betraktad såsom
instruktionskurs, lede al det hufvudsakliga felet, att den komme bataljonsläkare
till godo först efter flerårig tjänstgöring såsom militärläkare,
under det att den nyanställde militärläkaren saknade hvarje utbildning
i sitt fack, möjligen med undantag af de ofullständiga kunskaper, som
han kunnat förvärfva sig under en eventuell anställning såsom underläkare
vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm, samt att styrelsen
flere gånger fäst uppmärksamheten vid detta missförhållande.

Medicinalstyrelsen hade äfven i skrifvelse den 17 november 1896
angående omorganisation af allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm
påpekat vikten af, att med underläkareinstitutionen förenades en kurs
för blifvande militärläkare, och därvid bland annat yttrat:

»En bland de mäst kännbara brister, som vidlåda militärläkareväsendet
i vårt land, är otvifvelaktigt saknaden af en särskild kurs för
blifvande militärläkare. Sålunda kan hvilken legitimerad läkare som
hälst göra anspråk på att komma i fråga vid tillsättandet af en militärläkareplats,
älven om han är i fullkomlig saknad af hvarje insikt
om de särskilda fordringar, som ställas på en militärläkare under utöfningen
af hans från en civilläkarebefattning i många stycken olika
tjänst. Det kan dock tydligen å ena sidan icke vara fördelaktigt för
staten, att i dess tjänst antagas personer, för hvilka en stor del af de
uppdrag, som tillkomma den tjänstebefattning, dessa skola bekläda, är
fullkomligt främmande, och å den andra sidan är det icke häller fullt
rättvist mot de medicine studerande, som ägna sig åt militärläkarebanan,
att icke för dem, i likhet med hvad förhållandet är för de flesta
vid armén anställda personer, tillfälle är beredt att inhämta de kunskaper
och färdigheter, som tjänstens behöriga upprätthållande kräfva, och
utan hvilka desamma lätt kunna ådraga sig ett drygt ansvar och personliga
obehag af flerfaldig art. Hvilka undervisningsämnen en dylik
kurs för aspiranter till militärläkareanställning torde böra omfatta, framgår
ur de fordringar, som, oafsedt rent medicinska kunskaper, ställas
på den nyblifne militärläkaren. Han måste sålunda äga kännedom om
de delar af strafflagen för krigsmakten, disciplinstadgan och tjänstgöringsreglementet
för armén, hvilka beröra hans verksamhet såsom militärläkare.
Vidare bör han vara väl förtrogen med gällande bestämmelser
och föreskrifter rörande besiktning af värnpliktige samt rekryter
och volontärer. Han bör äga insikt om och någon vana vid trupp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

läkaretjänsten, särskildt i afseende på sj likvidation, sundhetsvisitation och
läkarebesiktning äfvensom beträffande afgifvande af rapporter och sjukbesked.
Han bör vara öfvad i och äga förmåga att undervisa sjukvårdsmanskap
och att leda öfningar med sjukbärare, äfven hvad beträffar bårexercis
m. m. Han bör hafva insikt i gällande fältsjukvårdsreglemente och
fältförvaltningsreglemente, hvad det senare angår hufvudsakligen i afseende
på förvaltningen af militära sjukhus i fält. Slutligen bör han
hjälpligt kunna rida, en fordran som numera, sedan batalj onsförbiuderivagnarna
indragits vid de beridna vapnen, är oafvislig såväl för militärläkare
å stat vid dessa vapen som ock för extra läkare, kommenderade
till tjänstgöring vid desamma.» I slutet af skrifvelsen hemställde
medicinalstyrelsen bland annat, att underläkareinstitutionen vid sjukhuset
måtte omorganiseras till en utbildningskurs för blifvande militärläkare.

Sedan medicinalstyrelsen vidare anfört, att den i ännu en skrifvelse
den 9 juni 1897 på liknande sätt uttalat sig för önskvärdheten af underläkareinstitutionens
vid nämnda sjukhus förening med en kurs för
militärläkareaspiranter, och att under de år, som förflutit efter ofvannämnda
utlåtandens afgifvande, behofvet af en förberedande militärläkarekurs
alltmera gjort sig gällande, anförde styrelsen såsom sin fortfarande
åsikt, att lämpligaste sättet för anordnandet af en instruktionskurs
för militärläkareaspiranter vore att förena denna med anställningen
såsom underläkare vid allmänna garnisonssjukhuset, hvarigenom, under
förutsättning att liksom hittills sex underläkare anstäldes för 1» år i
sänder, kursen kornme att försiggå två gånger årligen och tolf aspiranter
för hvarje år att erhålla utbildning till militärläkare, ett antal,
som ingalunda vore för högt, då man betänkte, att det vid mobilisering
kräfdes, förutom militärläkare på ordinarie stat, en ganska stor mängd
skolade bataljonsläkare i reserven.

Efter denna motivering redogjorde medicinalstyrelsen i detalj för
den föreslagna kursens undervisningsämnen och lärare samt deras arfvoden
m. m., på följande sätt:

att undervisning borde meddelas i 1) militär hälsovårdslära, omfattande
den sanitära delen af soldatens lefnads- och tjänsteförhållanden,
såsom föda, bostad, beklädnad, utrustning, kroppsvård m. in., 2) metoderna
för besiktning af volontärer och värnpliktige, särskildt med hänsyn
till pröfning af deras syn och hörsel, 3) medicinallagfarenhet, nämligen
gällande reglementen angående militärläkarnes tjänsteåligganden
och de delar af strafflagen för krigsmakten och diciplinstadgan, som
rörde militärläkare, samt uppsättning af tjänsteskrifvelser och afgifvande
af rapporter och sjukbesked, 4) sanitetstjänst såsom kännedom om fält -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

sjukvårdsreglemente, ledning- af sjukbärarnes öfningar i bårexercis och
upprättande af förbandsplatser, hvartill komme undervisning af sjukvårdsmanskapet
m. m., 5) kännedom om den reglementerade sjukvårdsmaterielen,
såväl beträffande fältutrustningslistor som packnin^splaner
samt 6) ridning; r ’

att kursen borde stå under öfverfältläkarens öfverinseende och under
närmaste ledning af chefläkaren vid allmänna garnisonssjukhuset i
egenskap af direktor, hvilken skulle äga samma befogenhet och skyldighet,
som angående den nuvarande militärläkarekursen vore stadgadt;

att genomgående af denna kurs borde utgöra kompetensvillkor för
anställning såsom fältläkarestipendiat eller bataljonsläkare vid armén;

att till lärare vid instruktionskursen kunde förordnas dels sjukhusläkarne
vid allmänna garnisonssjukhuset, dels andra därtill lämplige
militärläkare eller vid behof civila läkare och dels — i ridning och
möjligen sanitetstjänst — officerare vid fortifikationen eller trängen; samt
att arfvodena till lärarne borde beräknas efter det antal timmar,
som åtginge till undervisning i de skilda ämnena.

Enligt medicinalstyrelsens beräkning skulle kostnaderna för kursen
uppgå till 2,700 kronor.

Med ledning af denna utredning och då jag ansåg medicinalstyrelsens
framställning synnerligen beaktansvärd, föreslog jag i mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1902, att proposition måtte till
Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse med medicinalstyrelsens förslå ohvilket
Eders Kungl. Maj:t biföll.

Vid ärendets behandling anförde statsutskottet (med 12 ledamöter
mot _ 12), att detsamma »genom den i statsrådsprotokollet lämnade utredning
uti föreliggande fråga icke blifvit öfvertygadt om nödvändigheten
att inrätta kurser af den art och omfattning, som nu föreslagits.
Hvad de medicinska insikterna beträffar, torde de personer, hvilka anförtros
att såsom läkare tjänstgöra vid trupp, i allt fall få anses
under sin långa studietid med därtill hörande tjänstgöring vid sjukhus
hafva för värfvat dem i erforderlig mån. Och hvad de speciellt militära
kunskapsämnena angår, torde det icke möta afsevärda svårigheter fölen
person, som åstundar att blifva militärläkare, att skaffa sig den
kännedom om desamma, som lör ett behörigt utöfvande af sådan tjänst
kan vara nödig. Därest i något fall en yngre militärläkare skulle känna
sig tveksam i afseende å något militärmedicinskt spörsmål, lärer han i
allmänhet kunna utan större omgång eller olägenhet vinna upplysning
af sina förmän, i främsta rummet regementsläkaren, hvilken dels torde
hafva genomgått den redan nu existerande militärläkarekursen — som i

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hvarje fall skulle allt framgent i hufvudsak bibehållas —» dels ock bör
äga en omfattande militärmedicinsk erfarenhet». Med hänsyn härtill
hemställde utskottet om afslag å Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Vid frågans behandling i Riksdagen uttalades hufvudsakligen såsom
skäl mot en förberedande militärläkarekurs, att inom militärläkarekåren
enighet ej rådde angående behofvet af en dylik kurs, att en sådan skulle
förlänga läkarens redan nu alltför långa studiekurs, att den vore alltför
teoretisk, att militärläkarne själfva kunde ur utkommen litteratur tillägna
sig den för deras kall nödiga utbildningen, och att den kunde ske i samband
med de medicine studerandenas värnplikt eller denna senare uppskjutas
till efter aflagd examen.

Första Kammaren biföll och Andra Kammaren afslog Eders Kungl.
Maj:ts framställning i frågan, hvarefter denna blef vid företagen gemensam
omröstning af Riksdagen afslagen.

I skrifvelse den 24 september nästlidet år har medicinalstyrelsen
gjort förnyad framställning om inrättandet af en förberedande militärläkarekurs
och därvid hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till nästinstundande
Riksdag aflåta proposition om förhöjning i det nuvarande
anslaget, 6,350 kronor, till militärläkares undervisning med 1,650
kronor, i ändamål att för sagda anslag måtte enligt af Eders Kungl.
Maj:t lämnade närmare bestämmelser anordnas dels en repetitionskurs
för äldre militärläkare, dels ock en aspirantkurs för blifvande militärläkare.

Såsom stöd för denna sin framställning har medicinalstyrelsen anfört,
att, enligt nådiga reglementet för den nuvarande militärläkarekursen
vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm, denna kurs skall
börja omkring den 20 september och fortgå under 3 månader. Sedan
emellertid regementsöfningar numera torde komma att pågå ända in i
oktober månad, ansåge styrelsen, att nyssnämnda bestämmelser icke vidare
kunde oförändrade tillämpas, och att därför en förändring af den
nuvarande militärläkarekursen vore af behofvet påkallad. Härför talade
äfven den betungande långa tjänstgöring, som mången bataljonsläkare
skulle blifva underkastad genom kommendering under samma år först
till beväringsrekrytskolan, vidare till regementsöfningarna och omedelbart
därefter till kursen, hvarigenom han skulle nödgas vara frånvarande
från sin enskilda praktik, af hvilken dock hans existens i främsta rummet
vore beroende, under omkring 8 månader i en följd. Af dessa skäl

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ansäge medicinalstyrelsen tiden vara inne att, på sätt styrelsen redan
förut angifvit, förändra den nuvarande militärläkarekursen till en kortare
repetitionskurs under omkring 4 veckor.

En så betydlig förkortning af tiden för kursen skulle emellertid
hafva till följd, att densamma blefve otillräcklig för samtliga nuvarande
läroämnen. Af dessa vore dock flera af den art, att den blifvande
militärläkaren borde med dem vara tillräckligt förtrogen för att utan
risk för alltför stora misstag kunna på egen band sköta en militärläkares
åligganden, och hvilka följaktligen måste inläras före anställningen
såsom militärläkare. Åmnena i repetitionskursen skulle därför
kunna inskränkas till militär hälsovårdslära, kirurgisk operationslära,
militära ämnen och ridning.

Ofriga läroämnen borde förläggas till en aspirantkurs för blifvande
militärläkare. Medicinalstyrelsen ansåge fortfarande en sådan kurs vara
under alla förhållanden af behofvet påkallad och funne ytterligare ett
stöd härför i de uttalanden i frågan, som gjorts under det allmänna
militärläkaremötet i Malmö den 19 juli 1902, därvid af de talrikt församlade
mötesdeltagarne enhälligt antagits följande resolution: »Svenska
militärläkareföreningen anser såsom ett grundvilkor för en tidsenlig
utveckling af militärläkareväsendet i vårt land, att en aspirantkurs för
blifvande militärläkare varder anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Kungl. Maj:ts nådiga proposition i ärendet till innevarande
års Riksdag».

De skäl, som anförts mot inrättandet af en dylik kurs, funne medicinalstyrelsen
så godt som utan undantag grundade på felaktiga förutsättningar
och i följd däraf föga bevisande. Vid antagandet, att handledningen
af nya oerfarna militärläkare kunde öfverlämnas åt regementsläkarne,
hade man förbisett, att regementsläkarne icke vore
närvarande hvarken vid beväringsrekrytmötena eller vid beväringsinskrifningarna,
för så vidt, såsom förhållandet i regeln vore, annan
läkare blifvit till dessa kommenderad. Aid flertalet infanteriregementen
ombesörjdes sjukvården och sjukvårdsundervisningen under beväringsrekrytskolan
af fältläkarestipendiater, men betänkligheter måste uppstå
mot denna undervisning, då den nyantagne fältläkarestipendiaten ofta
nog gjorde sin första bekantskap med den reglementerade sjukvårdsmaterielen
vid samma tillfälle, då han skulle undervisa sjukvårdsmanskapet
i dess användning. Då i den medicinska kursen i vårt land icke
inginge någon undervisning i sjukskötare- och sjukbäraresysslor, vore
fältläkarestipendiater och nyantagna bataljonsläkare, praktiskt sedt, häri
ganska obevandrade, äfven om de i medicinskt hänseende vore fram -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

stående läkare. Mot förslaget, att de blifvande militär!äkarne skulle
kunna under värnpliktstjänstgöringen inhämta det, som med den ifrågavarande
aspirantkursen åsyftades, kunde invändas, att en stor del af
dessa blifvande läkare vid tiden för sin värnpliktstjänstgöring ännu icke
aflagt medikofilosofisk examen, och att de, som aflagt denna examen,
med få undantag icke hunnit synnerligen långt med sina medicinska
studier samt i hvarje fall vore i saknad af alla förutsättningar för att
kunna med fördel sysselsättas med militär hälso- och sjukvård, undersökning
af ögon, öron m. m. Ifrågasättas kunde äfven, om den vid
beväringsrekrytskolan tjänstgörande fältläkarestipendiaten eller bataljonsläkaren
vore, utan att själf hafva fått någon fackutbildning, kunnig
att undervisa i hithörande ämnen. Det hade slutligen förmenats, att
genomgåendet af en sådan aspirantkurs som den ifrågasatta skulle
blifva högeligen betungande för de blifvande läkarne och oskäligt
öka den redan förut långa studietiden. Härvid hade man emellertid
icke tagit hänsyn till,, att tjänstgöringen under sex månader
såsom underläkare vid allmänna garnisonssjukhuset och genomgåendet
härunder af militärläkarekursen icke vore mera betungande för den
blifvande militärläkaren än tjänstgöringen under ett eller annat år såsom
underläkare vid lasarett eller hospital vore för den läkare, som åsyftade
att vinna anställning såsom lasaretts- eller hospitalsläkare. Mot ett
dylikt förmenande talade äfven den omständigheten, att ett betydligt
antal civilläkare, som aldrig haft för afsigt att inträda på militärläkarebanan,
funnit med sin fördel förenligt att tjänstgöra nämnda tid eller
längre såsom underläkare vid garnisonssjukhuset.

Hvad beträffar de kostnader, anordnandet af ifrågavarande kurser
skulle kräfva, har medicinalstyrelsen gjort följande beräkning:

a) repetitionskursen för äldre militärläkare:

dagtraktamente å 7 kronor för 12 bataljonsläkare under

30 dagar ................................................................................. kr. 2,520: —

arfvode för undervisning i militär hälsovårdslära.............. » 600: —

J> » »i kirurgisk operation slära ......... j> 600: —

» » » i militära ämnen........................... » 600: —

» » T> i ridning........................................ » 200: —

anslag till diverse utgifter ........................................................ » 680: —

summa kronor 5,200: r—

eller, då sådan kurs ej förekommer mer än hvart annat år, för år
räknadt kronor 2,600: —

fi 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

b) aspirantkursen för blifvande militärläkare:

arfvode åt direktor .......................................................................

» för undervisning i militär hälsovårdslära...............

» » »i metoderna för undersökning af

volontärer och värnpliktige ...
» » »i militär medicinallagfarenhet ...

» » »i sanitetstjänst.................................

» » »i kännedom om sjukvårdsmate riel

................................................

3) » »i ridning ..........................................

diverse utgifter, såsom för ersättning åt examensvittnen,
anskaffande af undervisningsmateriel, skrifmateriel,
ljus, ved, städning, vaktmästare m. m............................

kr.

300: —
300: —

300

200

500

100: —

400: —

600: —

summa kronor 2,700: —

eller, då sådan kurs anordnas två gånger årligen, för år räknadt
kronor 5,400: —. Den årliga kostnaden för båda kurserna skulle sålunda
enligt medicinalstyrelsens förslag komma att uppgå till 8,000
kronor eller 500 kronor mindre än det ursprungliga anslaget till militärläkares
undervisning.

öfver denna medicinalstyrelsens framställning har Eders Kungl.
Maj:t täckts infordra arméförvaltningens å civila departementet underdåniga
utlåtande, och har arméförvaltningen till åtlydnad häraf anfört,
att å dess sida icke funnits något att erinra mot bifall till den gjorda
underdåniga framställningen.

Hvad medicinalstyrelsen sålunda hemställt har jag tagit under noggrann
ompröfning. Visserligen har sistlidet års Riksdag ansett sig icke
kunna bifalla den då af Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen
angående inrättande af en instruktionskurs för militärläkareaspiranter,
och det kunde måhända på grund häraf förefalla mindre lämpligt att
redan nu på nytt underställa frågan härom Riksdagens afgörande, men
dels synes mig de af statsutskottet och förslagets motståndare anförda
skäl mot ifrågavarande kurs hafva blifvit sakrikt bemötta och vederlagda
af medicinalstyrelsen i dess förnyade hemställan om inrättande af en
instruktionskurs, dels är denna hemställan i det afseendet väsentligt olik
styrelsens föregående framställning angående samma sak, att i föreliggande
senare skrifvelse den nuvarande militärläkareknrsen definitivt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föreslås skola betydligt förkortas, och dels håller jag för nödvändigt,
att, äfven om den under diskussionen om ärendet i fråga inom Första
Kammaren uttalade åsikten, att värnpliktstjänstgöringen borde tagas i
anspråk i och för de medicine studerandenas utbildning för militärläkarefacket,
skulle kunna realiseras, det dock i alla händelser hör snarast
möjligt vidtagas åtgärder för att åtminstone provisoriskt ordna den
viktiga frågan om militärläkareaspiranternas utbildning, enär eljest ett
tiotal år torde förgå, innan verkan af det nya systemet gör sig gällande,
och do unga militärläkarne under tiden fortfarande sakna nödig
fackutbildning. Jag anser därför, att man icke kan afbida resultatet
af kommittéarbetena angående förkortande af den medicinska studietiden
och den därmed i viss mån sammanhängande frågan om de medicine
studerandenas utbildning till militärläkare under värnpliktstjänstgöringen,
utan att man är nödsakad att redan nu vidtaga åtgärder för
att åt vårt land förvärfva en militärläkarekår, fullt rustad till det viktiga
värf, som, i mån af värnpliktstidens förlängning, i allt större omfång
åligger dem, som hafva närmaste ansvaret för den värnpliktiga
ungdomens hälso- och sjukvård.

Om jag sålunda instämmer med medicinalstyrelsen i dess uppfattning
om bekofvet af en instruktionskurs för militärläkareaspiranter och
anser mig böra förorda ärendets föreläggande för instundande Riksdag,
äro mina åsikter likväl skiljaktiga från medicinalstyrelsens i fråga om
repetitionskursen för äldre militärläkare.

Medicinalstyrelsen har nämligen beträffande den nuvarande militärläkarekursen
föreslagit, att densamma, under förutsättning af inrättandet
af en aspirantkurs, omändras till en repetitionskurs för äldre
militärläkare under omkring 4 veckors tid. Åmnena i denna kurs skulle
inskränkas till kirurgisk operationslära, militär hälsovårdslära med besök
i kaserner och sjukhus in. m. samt militära ämnen (vapenslagens formella
taktik, tillämpad taktik i samband med sjukvårdsformationernas deponering
och verksamhet i fält samt militär förvaltningslära), allt så vidt
möjligt i förening med tillämpningsöfningar och ridning, hvilken företrädesvis
borde äga rum i form af taktiska öfningsridter i sammanhang
med fältöfningar rörande sjukvårdsformationernas användning under
förutsatta stridslägen. Kostnaden för denna hvart annat år anordnade
kurs skulle årligen uppgå till 2,600 kronor.

Hvad beträffar dessa i den föreslagna repetitionskursen ingående
ämnen, torde det ej kunna förnekas, att öfningar i kirurgiska operationer,
sär skild t med hänsyn till militärkirurgien, äro för eu militärläkare
särdeles nyttiga; dessa operationsöfningar skulle dock kunna förläggas
Bih. till Riksd. Frot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 5 Uiift. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

till den förberedande kursen, möjligen med någon inskränkning i öfriga
ämnen. De till militära hälsovårdsläran hörande besöken i kaserner
m. in. torde äfven kunna förläggas till den förberedande kursen och
erforderliga högre insikter i den militära hygienen förvärfvas genom
själfstudier, utrikes studieresor m. m.

Återstår undervisning i militära ämnen och i ridning, men i fråga
om dessa synes det mig, att medicinalstyrelsen i sin skrifvelse anvisat
en mer praktisk väg för inhämtande af erforderliga kunskaper och nödigfärdighet
härutinnan än den, som skulle erhålla formen af en kurs.
Medicinalstyrelsen säger nämligen, att undervisningen i tillämpad taktik
borde ske i samband med sjukvårdsformationernas deponering och verksamhet
i fält, såvidt möjligt i förening med tillämpning söfning ar, och
att ridningen borde äga rum såsom taktiska öfningsridter i sammanhang
med fältöfningar rörande sjukvårdsformationernas användning under
förutsatta stridslägen.

Fullföljer man denna plan och anordnar undervisningen i det för
militärläkare af högre grader nödvändiga ämnet sanitetstaktik i form
af för militärläkare afsedda, själfständiga fältöfningar, så synes mig det
med repetitionskursen afsedda ändamålet kunna vinnas på ett enkelt
och praktiskt sätt. Sådana själfständiga fältöfningar äro äfven anordnade
för intendenturkåren under omkring en veckas tid hvarje år och
hafva visat sig synnerligen instruktiva. Komme sådana fältöfningar
för militärläkare till stånd, så kunde en inskränkning ske i kommendering
af militärläkare till respektive arméfördelningars fältöfningar för
officerare.

Därest utbildningen ordnades på sådant sätt, skulle hvarje militärläkare
under sin aspiranttid genomgå en instruktionskurs och efter några
års anställning såsom ordinarie beordras att deltaga i fältöfningar för
militärläkare. Mera framstående militärläkare skulle såsom hittills kommenderas
till deltagande i generalstabens fältöfningar.

Under förutsättning att denna min framställning vinner Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, skulle instruktionskurser för militärläkareaspiranter
taga sin början med ingången af år 1904.

Emellertid finnas för närvarande 11 bataljonsläkare jämte en på
förslag till ledig bataljonsläkarebeställning uppförd sökande, hvilka
ännu ej genomgått miiitärläkarekursen. Af dessa skola 12 beordras
till den på 1902 och 1903 års stat upp förda miiitärläkarekursen, som
äger rum hösten 1903 och som icke röner något inflytande af en nu
ifrågasatt ändring af anslaget till »Militärläkares undervisning)). Då
likväl, på sätt medicinalstyrelsen i sin åberopade skrifvelse den 24

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

september 1902 anfört, militärläkarekursen svårligen kan hädanefter taga
sin början den 20 september, torde en ändring i tiden för densamma
böra vidtagas, och kan då med skäl ifrågasättas, om icke 1903 års militärläkarekurs
skulle kunna något förkortas, om flere lärotimmar för hvarje
dag än hittills bestämdes, hvarigenom det skulle blifva möjligt att för de
inbesparade dagaflöningarna beordra de återstående 6 batalj onsläkarne
till genomgående af kursen. De nya bataljonsläkare, som tillkomma
från 1903 års början till tiden för aspirantkursens anordnande år 1904,
skulle sedermera antingen såsom extra elever beordras till genomgående
af instruktionskursen eller ock genom kommendering till fältöfningar,
så vidt möjligt, erhålla utbildning för att ersätta genomgåendet af den
nuvarande militärläkarekursen.»

Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning är med det för Riksdagen
år 1902 i samma ämne framlagda och då efter gemensam
votering af Riksdagen afslagna förslaget öfverensstämmande i så måtto,
att den hufvudsakliga utbildningen förlagts till särskild iustruktionskurs
för militärläkareaspiranter, men skiljer sig från förslaget år 1902 därutinnan,
att egentliga repetitionskurser för äldre militärläkare icke
längre skulle ifrågakomma, utan det med dessa kurser afsedda ändamål
i stället i erforderlig mån vinnas genom särskilda fältöfningar för militärläkare,
hvarjämte de mera framstående militärläkarne skulle kommenderas
till generalstabens fältöfningar. Sistnämnda förändring i förslaget
innebär enligt utskottets mening en bestämd förbättring. I afseende
å aspirantkursen håller utskottet visserligen före, att det bör
tagas under öfvervägande, i hvad mån möjligen repetitionsöfningarna
må kunna tagas i anspråk för den speciella utbildningen till militärläkare
af värnpliktige medicine studerande, men då utskottet anser nödvändigt,
att snarast möjligt åt vårt land må förvärfvas en militärläkarekår,
fullt rustad till det betydelsefulla värfvet att hafva ansvaret för
den värnpliktiga ungdomens hälso- och sjukvård, har utskottet funnit
vidtagandet af åtgärder i dylikt syfte icke längre böra undanskjutas.
Utskottet får på grund häraf förorda att anslaget varder i sådant syfte
ökadt med det af Kungl. Maj:t nu föreslagna belopp, och hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, höja anslaget till militärläkares
undervisning, nu 6,350 kronor, med 1,650
kronor 8,000 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. höjning
af anslaget
till arméns
fält- och fälttjänstöfningar.

[20.J

Arméns fält- och fäittjänstöfningar.

20:o) Kung], Maj:t har under punkten 20 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att öka förevarande anslag, nu 300,000 kronor, med

100.000 kronor till 400,000 kronor.

Departementschefen har beträffande detta anslag till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»I den kostnadsberäkning, som bifogades det af chefen för generalstaben
uppgjorda härordningsförslaget, hade det förr å riksstaten uppförda
anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar icke upptagits, men i dess ställe såsom reservationsanslag
uppförts ett annat anslag under benämning »arméns
fält- och fäittjänstöfningar».

Detta anslag är, såsom jag i mina anföranden till statsrådsprotokollet
den 7 och 11 januari 1901 omförmält, afsedt. att bestrida
kostnaderna dels för årliga fäittjänstöfningar med trupper af alla vapen,
dels för fältöfningar för officerare in. fl. och dels slutligen för en taktisk
utbildningskurs för kaptener och ryttmästare. Med hänsyn till
dessa ändamål med anslaget ansåg jag, att detta borde så beräknas:

280.000 kronor för en större årlig fälttjänstöfning med två arméfördelningar,
116,000 kronor för mindre fäittjänstöfningar vid de fyra
öfriga arméfördelningarna hvar för sig och 60,000 kronor för fältöfningar
årligen inom hvarje arméfördelning samt för officerare af kavalleriet
och för intendenturkåren eller tillsammans 456,000 kronor, hvartill skulle
komma de årliga utgifterna för omförmälda taktiska utbildningskurs,
hvarigenom anslagets belopp borde upptagas i rundt tal till 500,000
kronor. För att emellertid i någon mån begränsa utgifterna för landtförsvaret
under åren 1902 och 1903 förutsatte jag likväl, att ifrågavarande
öfningar ej skulle redan nämnda år anordnas i hela den utsträckning,
som sedermera med det nya härordningsförslagets genomförande
komme att ske, och ansåg jag därför, att anslaget för åren 1902 och
1903 borde bestämmas till allenast 300,000 kr. hvartdera året, under
förutsättning likväl, att den besparing af omkring 73,000 kronor, som
uppstått å det af 1900 års Riksdag beviljade extra anslag för försöksmobilisering,
anvisades att utgå under åren 1902 och 1903 till förstärkande
af anslaget »arméns fält- och fäittjänstöfningar».

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Af den beräknade kostnaden 500,000 kronor å anslaget »arméns
fält- och fäittjänstöfningar» är den ojämförligt största delen eller

396,000 kronor afsedd för fäittjänstöfningar, hvilka skola utgöra afslutningen
af de årliga repetitions- (regements-) öfningaraa. Fälttjänstöfningarnas
utsträckning och kostnad blifva också beroende på repetitions(regements-)
öfningarnas längd och den i dem deltagande styrkan.

Till följd af regementsöfningarnas ökade omfattning kunna också
fälttjänstöfningarna från och med år 1904 hållas efter större måttstock
än tillförene och nästan enligt samma program som efter genomförd
härordning. Då betydelsen af fäittjänstöfningar med alla truppslag
efter mina ofvan nämnda anföranden till statsrådsprotokollet den 7
och 11 januari 1901 icke på något sätt minskats, utan snarare framträdt
med ökad styrka genom erfarenheter från olika länder och ej
minst från fälttjänstöfningarna i Södermanland och Närke förlidet år,
anser jag, att mycken vikt ligger uppå, att redan för år 1904 anslaget
»fält- och fäittjänstöfningar» höjes så, att fäittjänstöfningar nämnda år
kunna anordnas i hela den omfattning, som den ökade längden af repetitions-
(regements-) öfningarna medgifver.

För att hindra budgetens alltför hastiga höjning, måste jag likväl
inskränka mig till att, för närvarande begära en ökning i detta för arméns
fältmässiga utbildning så viktiga anslag med endast 100,000
kronor.»

Utskottet, som icke haft något att mot denna framställning erinra,
hemställer,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns fält- och
fäittjänstöfningar, nu 300,000 kronor, med 100,000
kronor till 400,000 kronor.

De värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m.

21:o) Uti punkten 21 under denna hufvudtitel bär Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att öka förenämnda anslag, nu 1,563,980 kronor,
med 496,512 kronor till 2,060,492 kronor.

I detta ämne har departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat
följande.

»Nästlidet års Riksdag uppförde under denna auslagstitel i 1903
års riksstat ett belopp af 1,563,980 kronor, afsedt till betydande af

Ang. höjning
af anslaget till
de värnpliktiges
aflöning,
inskrifning
och redovisning
in. m.

[21.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

inskrifningskostnader samt ersättning till rullföringsområdesbefälhafvarne
med biträden äfvensom af färdkostnader, mönstringskostnader och dagaflöning
åt de värnpliktige. Enligt en vid statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 11 januari 1902 fogad bilaga vore ifrågavarande
utgifter fördelade på följande poster:

rullföringsväsendet å fastlandet ...	.............................. kronor	181,300: —
» » Gotland........	........................... »	13,000: —
färdkostnader .......................................	.............................. »	500,000: —
mönstringskostnader...........................	.............................. »	25,000: —
dagallöning ..........................................	.............................. »	844,651: —
	eller tillhopa kronor	1,563,951: —

hvilket belopp, för utjämnande af slutsumman å de ordinarie anslagen
under fjärde hufvudtiteln, jämkades till ofvannämnda 1,563,980 kronor,
som af Riksdagen anvisades.

Hvad beträffar anslagsbehofvet för år 1904, torde böra iakttagas,
att under nämnda år för första gången de värnpliktige tillhörande infanteriet,
positionsartilleriet, fästningsartilleri, fästningsingenjörtrupperna
och trängen skola, jämlikt 52 § värnpliktslagen, inkallas till en andra
repetitionsöfning om 30 dagars längd, hvadan såväl färdkostnaderna
som penningbidraget till de värnpliktige komma att ökas.

De förra hafva förslagsvis beräknats till 575,000 kronor (bil. 82),
och har, med ledning af bifogade uträkning öfver de värnpliktiges tjänstgöringsdagar
under år 1904 (bil. 83) samt med tillämpning af Riksdagens
beslut rörande penningbidragets belopp, sammanlagda kostnaden
för de värnpliktiges aflöning antagits komma att uppgå

för	1.	årsklassen till............	........................................... kronor	677,654:	—
»	2.	» » ............	............................................ »	330,162:	50
	r» O.	)> » ...........	........................................... )>	258,375:	—
			eller tillhopa till kronor	1,266,191:	50

utgörande en ökning af innevarande års dagaflöningskostnad med, i helt
krontal, 421,540 kronor.

Det har under det näst förflutna året befunnits nödvändigt, att
medel funnes tillgängliga för bestridande af åtskilliga kostnader, som
visat sig behöfliga för mobiliseringsverkets fullbordande. Hit höra utgifter
för tryckning af blanketter m. in. icke allenast rörande de värnpliktiges
inskrifning, utan äfven i fråga om utskrifning af hästar och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fordon, rekvisitionsområdenas tillgångar å vissa förnödenheter o. s. v.
Dylika kostnader hafva synts lämpligast böra bestridas från detta anslag,
men torde någon anslagsökning för berörda ändamål icke behöfva
ifrågasättas.»

Uti eu inom Riksdagens Första Kammare väckt, till statsutskottet
hänvisad motion (n:o 32) har herr P. M. Söderberg hemställt, att Riksdagen
måtte besluta en aflöning till de värnpliktige af 50 öre per dagunder
både rekrytutbildningen och repetitionsöfningarne, att utbetalas
en gång i månaden under öfningstiden.

Uti fyra inom Andra Kammaren väckta motioner hafva nedannämnde
motionärer angående dagaflöningen åt de värnpliktige under
öfningstiden framställt nedan omförmälda förslag.

Herr A. Magnusson i Salstad har uti motionen n:o 16 hemställt,
att Riksdagen behagade besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige
bestämmes till 50 öre per dag såväl under rekrytskolan som under
repetitionsöfningarna och oafkortad utbetalas månatligen under öfningstiden.

Herr Carl Johansson i Aflösa har jämte herr W. Bengtsson i Häradsköp
hemställt, uti motionen n:o 22, att Riksdagen måtte besluta, att
de värnpliktiges dagaflöning under såväl rekrytutbildningen som repetitionsöfningarna
bestämmes till 50 öre per dag, som utbetalas en gång
i månaden.

Uti motionen n:o 52 har herr O. G. Eriksson i öfre Odensvi, med
hvilken herr Carl Jansson i Edsbäcken instämt, föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta och bestämma de värnpliktiges dagaflöning till 50
öre för dag under den så kallade rekrytskolan och till en krona om
dagen under repetitionsöfningarna, hvaraf 50 öre om dagen skulle utbetalas
under öfningstiden och det öfriga skulle insättas i postsparbanken
för att efter öfningstidens slut hållas de värnpliktige till banda.

Uti motionen n:o 79 bär herr A. Johanson i Mossebo, med hvilken
fem af kammarens ledamöter instämt, hemställt, att Riksdagen måtte
besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige under deras vapenöfning
bestämmes till 50 öre per dag, samt att denna aflöning måtte utgå
äfven innevarande år.

I afseende å de skäl, som uti hvar och en af ofvanberörda fem
motioner anförts till stöd för det i densamma framställda yrkande, tilllåter
sig utskottet hänvisa till själfva motionerna.

Ang. en inom
Första Kammaren
väckt
motion.

Ang. fyra inom
Andra Kammaren
väckta
motioner.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. höjning
af anslaget
till arméns
vapen, ammunition
och
skjntöfningar
samt artilleriets
öfningar
och materiel.

[22.]

Utskottet finner icke med anledning af hvad uti motionerna anförts
och hemställts skäl att frångå sin vid riksdagen år 1902 uttalade och
med Riksdagens beslut år 1901 öfverensstämmande uppfattning, på grund
af hvilken då i detta ämne och i liknande syfte som nu väckta
motioner af utskottet afstyrktes. Vid gemensam omröstning blef också
utskottets berörda hemställan med stor röstöfvervikt af Riksdagen nästlidna
år bifallen. Under åberopande af hvad förut i detta ämne anförts
får utskottet alltså afstyrka samtliga i ofvan angifna fem motioner framställda
förslag.

Kungl. Maj:ts förslag om anslagets ökning på grund af ökadt antal
tjänstgöringsdagar m. m. får utskottet däremot biträda, och får, på
grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kung], Maj:ts
i ämnet gjorda framställning samt med utslag å herrar
Söderbergs, Magnussons, Johanssons i Aflösa, Erikssons
och Johansons i Mossebo ofvannämnda motioner, öka
anslaget till de värnpliktiges aflöning, inskrifning och
redovisning m. m., nu 1,563,980 kronor, med 496,512
kronor till 2,060,492 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

22:o) Under punkten 22 af denna hufvudtitel har Ivungl. Majd
föreslagit Riksdagen att, med godkännande af statsrådsprotokollet bifogadt
förslag till ny stat för Åkers krutbruk, öka anslaget till arméns
vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel,
nu 1,900,000 kronor, med 280,000 kronor till 2,180,000 kronor.

Departementschefen har i fråga om detta anslag anfört följande.

»Enligt hvad jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den
11 januari nästlidet år erinrade, har detta anslag, som i riksstaten för
år 1903 är upptaget till 1,900,000 kronor, beräknats efter genomförd
härordning komma att uppgå till 3,176,000 kronor. Enligt den för
anslaget den 24 oktober 1902 fastställda stat är det uppdeladt i nio
olika titlar med särskilda underafdelningar (se bil. 84).

Hvad först beträffar den under anslagstiteln I Artillerimateriel upptagna
första underafdelningen ''»för fältartilleriet», hvilken post — för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

närvarande uppgående till 112,000 kronor — är afsedd att bekosta
underhållet af fältartillerimaterielen jämte inventarier, materialier och
förbrukningsartiklar samt arbets- och transportkostnader vid tygförråden
i Stockholm, Göteborg, Kristianstad, Östersund, Upsala, Jönköping
och Visby, har arméförvaltningen å artilleridepartementet uti sin ofvannämnda
underdåniga skrifvelse den 11 november nästlidet år anfört,
att, enär fältartilleriets öfningar under de senare åren blifvit allt mer
och mer omfattande och bedrifvits på ett mera fältmässigt sätt, hvaraf
föranledts en ökad slitning af materielen, detta anslagsbelopp numera
visat sig otillräckligt. Under år 1901 hade de kostnader, som från
ifrågavarande undertitel måst bestridas, uppgått till 157,610 kronor,
hvadan redan då det anvisade beloppet öfverskridits med 45,610 kronor,
och med all säkerhet komme det att visa sig, att kostnaderna under år
1902 snarare ökats än minskats. Vid sådant förhållande och då under
år 1904 af ifrågavarande medel skulle bestridas underhåll af äfven den
nya fältartillerimaterielen, som under slutet af år 1903 komme att levereras
och under år 1904 utlemnas till bruk, ansåge arméförvaltningen

48,000 kronor vara det lägsta belopp, med hvilket anslagsposten i fråga
behöfde ökas.

Då jag i likhet med arméförvaltningen anser ökning af denna undertitel
oundgängligen nödvändig samt mot beräkningen af den erforderliga
förhöjningen icke har något att erinra, får jag alltså biträda
arméförvaltningens förslag.

Från samma titels andra underafdelning: »för fästning sar tiller iet))
bestridas utgifter för underhållet af landtfästningsartillerimaterielen
jämte inventarier, materialier och förbrukningsartiklar äfvensom arbetsocli
transportkostnader vid tygförrådet å Karlsborgs fästning. Äfven
denna undertitel har, enligt hvad arméförvaltningen i sin ofvannämnda
skrifvelse anför, visat sig otillräcklig, sedan positionsartilleriets materiel
numera erhållit en mycket omfattande användning. Under år 1902
hade nämligen vid positionsartilleriet utbildats 390 värnpliktige och
under innevarande år blefve de meniges styrka mer än fördubblad.
Undertiteln behöfde alltså ökas med minst 10,000 kronor; och har jag
ej heller mot detta förslag någon erinran att framställa.

Hvad beträffar titeln III Ammunition hade arméförvaltningen,
såsom jag i mitt nyssberörda anförande jämväl erinrade, redan år 1900
ställt i utsikt eu betydligare ökning däraf, men, med hänsyn därtill att
antalet batterier icke komme att för det dåvarande ökas, hade anslagsförhöjningen
vid uppgörandet af statsregleringen för år 1902 begränsats
till ett mindre belopp. Af hufvudsakligen samma skäl ansåg jag
Bih. till Riksd. Prat. 1003. 4 Sand. 1 Afd. 5 Häft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

mig ej häller kunna understödja arméförvaltningens framställning om
förhöjning af ifrågavarande titel för år 1903.

Detta skäl kommer emellertid, såsom arméförvaltningen jämväl framhåller,
att från och med ingången af år 1904 upphöra att äga giltighet,
enär då, på grund af den nya fältartillerimaterielens utlämnande till två
artilleriregementen och den ridande divisionen, antalet batterier komme
att ökas med inalles sju. Med hänsyn dessutom därtill, att under år
1904 mer än Vs af fältartilleriet komme att utföra samtliga sina skjutöfningar
med den nya fältartillerimaterielen, hvars ammunition är mer
än dubbelt så dyr som den hittills använda, anser jag, i likhet med
arméförvaltningen, att anslagsposten till ammunition »för fältpjäsen bör
ökas med minst Vs af dess nuvarande belopp, 277,000 kronor, eller
alltså med 92,000 kronor. Denna anslagspost lärer sålunda böra upptagas
till 369,000 kronor.

Enär positionsartilleriets värnpliktige måste bibringas öfning i
skarpskjutning med positionspjäser, för hvilket ändamål hittills intet
anslag varit beräknadt, är, såsom arméförvaltningen framhåller, en ökning
jämväl af anslagsposten till ammunition »för fästningspjäsen, af behofvet
oundgängligen påkallad, och torde därför denna post, hvars belopp för
innevarande år är bestämdt till 32,000 kronor, böra, förhöjd med 2,000
kronor, i 1904 års riksstat upptagas med 34,000 kronor.

På sätt jag i mitt nyssberörda anförande rörande hufvudtitelns
reglering för år 1903 vidare yttrade, hade arméförvaltningen i underdånig
skrifvelse den 11 november 1901 hemställt, att för bekostande
af den beräknade erforderliga ammunitionsförbrukningen, 7,8 millioner
skarpa och 3,4 millioner lösa patroner, representerande en kostnad af

984,000 kronor, — hvaraf dock 140,000 kronor borde påföras anslagstiteln
»kruttillverkning», — måtte under år 1903 få användas 844,000
kronor, under titel »ammunition för handvapen», enär det för ett rätt
tillgodogörande af den utsträckta öfningstiden vore af vigt, att tillräcklig
ammunitionsmängd kunde tillhandahållas. Då till ifrågavarande
ändamål för år 1902 anslagits 720,000 kronor, utgjorde den önskade
tillökningen 124,000 kronor. Huru behjärtansvärd en så stor ökning
än varit, ansåg jag mig dock icke kunna ifrågasätta anslagets tillväxt
under öfvergångstiden annat än småningom i den mån erfarenheten år
från år gjorde detta oafvisligt, och jag förordade på grund däraf för
innevarande år en ökning i anslaget allenast af 60,000 kronor, hvarigenom
detsamma, sedan Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse
med mitt underdåniga förslag gjorda framställning, kom
att uppgå till 780,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Med hänsyn därtill, att anslagstitelns nuvarande belopp icke medgifver
att årligen uppnå det skottantal, som torde vara oundgängligen
nödvändigt för att bibringa de värnpliktige en rationell skjututbildning,
och då sålunda, om erforderliga medel härför icke anvisas, antingen
denna utbildning måste försummas eller ock den för mobilisering afsedda
ammunitionen årligen minskas, torde ett ytterligare undanskjutande
af en förhöjning å denna så viktiga anslagspost icke vara tillrådligt,
utan får jag, med anslutning till arméförvaltuingens i nu föreliggande
skrifvelse därom gjorda framställning, i underdånighet föreslå,
att ifrågavarande undertitel måtte ökas med 64,000 kronor.

Den under titeln ammunition förekommande underafdelningen »för
kruttillverkning», hvars belopp är beroende af den årliga ammunitionsförbrukningen,
bör med hänsyn till den föreslagna förhöjningen af undertitlarne
»för fästningspjäser» och »för handvapen», i enlighet med
hvad arméförvaltningen nu föreslår, höjas med minst 5,000 kronor.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 11 november 1901
hade arméförvaltningen framhållit, hurusom behofvet af ökade tillgångar
å titel IV öfning ar, undertiteln ''»för artilleriet», redan från början af
öfvergångstiden lomme att visa sig kännbart dels på grund af ökadt
antal erforderliga stall- och ridskolepersedlar, dels ock af den anledning,
att för ett rätt tillgodogörande af den ökade öfningstiden vidlyftigare
anordningar måste vidtagas å öfningsplatserna såväl med hänsyn
till materielen för skjutöfningarna som för truppens förläggning
och underhåll, hvadan arméförvaltningen föreslog en ökning i denna
undertitel från 60,000 kronor till 92,000 kronor. Med hänsyn till andra
anslagskraf kunde jag för det dåvarande icke förorda större ökning
än med 20,000 kronor. Då emellertid beloppet af de kostnader, hvilka
af dessa medel blifvit bestridda under år 1902, men hvilka ännu ej
kunna med bestämdhet beräknas, enligt hvad arméförvaltningen erinrar,
dock redan nu gifver vid handen, att den för sistnämnda år ifrågasatta
höjningen icke varit för högt beräknad, anser jag mig nu böra
tillstyrka en ytterligare ökning af anslagsposten med 12,000 kronor till

92,000 kronor.

) . °

I fråga om titeln V Fabriker, undertiteln »Åkers krutbruk», erinrar

arméförvaltningen, hurusom Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
1 augusti 1902 på därom gjord underdånig framställning, — enär med
hänsyn till krutfabrikationens utveckling det vore af behofvet påkalladt,
att en i kemi vetenskapligt utbildad ingenjör anställdes vid Åkers krutbruk,
— medgifvit, att eu dylik ingenjör finge vid Åkers krutbruk
antagas att såsom fabriksingenjör därstädes tjänstgöra tills vidare intill

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

utgången af år 1903, mot åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner
som öfrige ingenjörer vid artilleriets fabriker, eller 3,000 kronor i lön
och 4 kronor i dagaflöning.

Enär krutbruket otvifvelaktigt har stort behof af ifrågavarande
fabriksingenjör äfven efter 1903 års utgång och allt framgent, anser
jag, i likhet med arméförvaltningen, denna befattning böra likställas
med öfriga sådana vid artilleriet, och att den således från och med år
1904 bör, på sätt i bil. 85 till detta protokoll angifves, uppföras å krutbrukets
stat, hvilken vid bifall härtill sålunda bör ökas

från.................................................................... 4,165 kronor

med..................................................................... 4,460 »

till........................................................................ 8,625 kronor

samt under titeln »Åkers krutbruk» från 8,500 kronor (jemför bil. 84)

till 12,960 kronor. — Hvad beträffar nu gällande stater för artilleriets
öfriga fabriker torde, vid det förhållande att någon förändring af dem
för närvarande icke erfordras, desamma tills vidare få lända till efterrättelse.

Titeln VII Skjutfält är afsedd att bekosta underhåll och förhyrning
af skjutfält för artilleriet. Vid flera tillfällen har af arméförvaltningen
framhållits, hurusom det vore af stor vikt för artilleriets skjututbildning,
att såväl målanordningarna på skjutfälten blefve på fullt tillfredsställande
sätt tillgodosedda, som äfven att tillfälle lämnades regementena
att omväxlande få utföra skjutöfningar i annan terräng än den, som
skjutfältet erbjöde.

Af fältartilleriets fem skjutfält äro fyra i saknad af fullt tidsenliga
målanordningar, och brist på medel har hittills mer än tillbörligt
inskränkt skjutöfningar na i terräng. Enär det för vapnets utbildning
är af den allra största vikt, att dessa förhållanden snarast möjligt
ändras, anser jag mig, i likhet med arméförvaltningen, icke längre
kunna underlåta att göra framställning om medels beredande för ifrågavarande
ändamål och får alltså hemställa, att ifrågavarande undertitel
måtte, på sätt arméförvaltningen föreslagit, höjas med 25,000 kronor
till 50,000 kronor.

Hvad slutligen angår titeln IX Diverse behof, hafva, enligt arméförvaltningens
uppgift, under nästförflutet år från densamma icke kunnat
bestridas alla de utgifter, hvarmed den betungats. Titeln visade nämligen
den 1 november 1902 en brist af 15,000 kronor för årets tio
föregående månader. Arméförvaltningen, som ansett att en höjning af
denna titel med 20,000 kronor varit önskvärd, hemställer, att för afrundande
af hela anslagets slutsumma ökningen af sistnämnda anslagspost

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

måtte bestämmas till 17,540 kronor, hvilket förslag jag jämväl anser
mig böra förorda.

Ökningen af anslaget i dess helhet skulle alltså enligt arméförvaltningens
af mig godkända förslag uppgå till 280,000 kronor (bil. 84).»

Utskottet har funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om uppförande å staten för Åkers krutbruk af aflöning åt en fabriksingenjör.
I sammanhang härmed tillåter sig utskottet, i öfverensstämmelse
med den af Riksdagen i dess skrifvelse till Kungl. Maj:t den 1
juni 1901, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, i punkten 21 uttalade mening, framhålla önskvärdheten af
att staterna för artilleriets fabriker må i så måtto ändras, att å dem
upptagas samtliga nödvändiga utgifter, så att slutsummorna å staterna
öfverensstämma med de enligt den vid statsrådsprotokollet såsom bilagan
84 fogade tabellen å undertiteln »fabriker» beräknade belopp.

Af hvad i statsrådsprotokollet anförts finner utskottet behofvet af
den nu af olika anledningar föreslagna ökningen uti förevarande anslag
ådagalagdt och får på grund däraf hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning och med godkännande af
det vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 12 sistlidne januari fogade förslag till stat för
Åkers krutbruk (bil. 85 vid berörda statsrådsprotokoll),
öka anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel, nu

1,900,000 kronor, med 280,000 kronor till 2,180,000
kronor.

Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens öfningar och materiel.

23:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 23 af fjärde hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att öka förenämnda anslag, nu 665,000 kronor, med

95,000 kronor till 760,000 kronor.

Departementschefen har beträffande detta anslag till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:

»Detta anslag, som i 1903 års riksstat är uppfördt med ett belopp
af ................................................................................. kronor 665,000: —

Angående
höjning af
anslaget till
arméns byggnader,
möteefält
och kommendantekapsutgifter

samt fortifikationens
öfningar
och
materiel.

[23.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

är fördeladt i följande poster:
för underhåll af de till truppförband öfverlämnade
kasern- och lägeretablissemang med tillhörande
öfningsfält och skjutbanor .............................. kronor 533,000: —

för underhåll af landtfästningarna och öfriga
under arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
stående äldre fästningsverk och sådana byggnader,
som icke blifvit till truppförband öfver lämnade.

.................................................................................. » 66,000: —

för kommendantskapsutgifter ................................. x> 6,000: —

för fortifikationens öfningar kronor 30,000: —

och materiel.............................. » 30,000: — ^ 60,000: _

Summa kronor 665,000: —

Beträffande den för år 1904 erforderliga ökningen af detta anslag
anför arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti sin ofvannämnda
underdåniga skrifvelse den 17 november 1902 hufvudsakligen
följande:

Arméförvaltningen hade redan år 1901 gjort framställning om
ökande af anslagstiteln för underhåll af de till truppförbanden öfverlemnade
kasern- och lägeretablissemang m. m. till 600,000 kronor,
men till följd af andra stora anslagskraf, som under öfvergångstiden
för den nya härordningens genomförande ställdes på statsverket, hade,
enligt Eders Kungl. Maj:ts af Riksdagen godkända förslag, anslagstiteln
i fråga upptagits till allenast 533,000 kronor. Arméförvaltningen
funne sig likväl nu böra förnya sin underdåniga hemställan om höjning
af denna titel till 600,000 kronor. Denna medelstillökning vore behöflig
med hänsyn till ej mindre den mängd anordningar för de värnpliktiges
inkvarterande och öfningarnes rationella bedrifvande, som
måste vidtagas vid de nuvarande etablissemangen, än äfven nödvändigheten
att vidtaga förbättringar å skjutbanorna. Om anslaget beräknades
enligt chefens för generalstaben förslag efter antalet tjänstgöringsdagar
för trupp förbandens manskap och hästar under år 1903,
eller respektive 8,158,847 och 1,849,183, med 7 öre för hvarje manskaps-
och 2 öre för hvarje hästtjänstgöringsdag, skulle anslaget komma
att uppgå till 608,102 kronor 95 öre, och alltså till högre belopp än
hvad nu ifrågasattes.

Anslagstitlarna till underhåll af landtfästningarna och öfriga under
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet vård stående äldre

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fästningsverk och sådana byggnader, som icke blifvit till truppförbanden
öfverlämnade, äfvensom till kommendantskapsutgifter hade arméförvaltningen
upptagit till samma belopp, som för år 1903 blifvit bestämda,
eller respektive 66,000 kronor och 6,000 kronor.

Beträffande anslagstitlarna till fortifikationens öfningar och materiel,
både arméförvaltningen redan för år 1903 föreslagit en ökning af den
förra posten till 48,000 kronor och af den senare till 40,000 kronor,
men af nyss anförda skäl både förhöjningen begränsats till 30,000
kronor å hvardera titeln. Emellertid hade det under år 1902 visat sig,
att de betydligt utsträckta öfningarne för de värnpliktige kräfde vida
större öfnings- och materielanslag än de för år 1903 beviljade. I synnerhet
blefve öfningskostnaderna för fästningskompanierna och bland
dessa särskildt för Bodens ingenjörkår synnerligen stora på grund af
den betydliga materielanskaffning, som för öfningarnas tillfredsställande
bedrifvande vore nödvändig. Arméförvaltningen förnyade därför sin
underdåniga framställning om ökande af titeln för fortifikationens öfningar
till 48,000 kronor och för fortifikationens materiel till 40,000
kronor.

De af arméförvaltningen sålunda förebragta skäl för detta anslags
höjning till samma belopp, som af förvaltningen redan för innevarande
år föreslagits, synas mig fullt tillfredsställande.

Vid bifall härtill skulle anslagets särskilda poster för år 1904 komma
att uppgå till följande belopp:

för underhåll af de till truppförband öfverlämnade
kasern- och lägeretablissemang med tillhörande

öfningsfält och skjutbanor ...................................... kronor 600,000: —

» underhåll af landtfästningarna och öfriga under
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet
vård stående äldre fästningsverk och sådana
byggnader, som icke blifvit till truppförband

öfverlämnade ................................................................. » 66,000: —

» kommendantskapsutgifter .......................................... » 6,000: —

» fortifikationens öfningar kronor 48,000: —

» fortifikationens materiel » 40,000: — ^ 88,000:

Summa kronor 760,000: —

Anslaget i dess helhet behöfver alltså ökas med 95,000 kronor.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. höjning
af anslaget
till arméns
mathållning.

[24.]

Ang. höjning
af anslaget
till furagering
af arméns
hästar.

[25.]

I enlighet med hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit hemställer
utskottet,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns byggnader,
mötesfält och kommendantskapsutgifter samt.
fortifikationens öfningar och materiel, nu 665,000 kronor,
med 95,000 kronor till 760,000 kronor.

Arméns mathållning.

24:o) Kungl. Maj:t har under punkten 24 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 4,242,600 kronor, med
1,377,400 kronor till 5,620,000 kronor.

Departementschefen har erinrat, att vid beräknande af medelsbehofvet
för bestridande af arméns mathållning under åren 1902 och
1903 hade antagits, att kostnaderna härför uppginge till 52 öre per
man och tjänstgöringsdag.

Någon anledning att för år 1904 frångå denna beräkningsgrund
förefunnes icke, hvadan departementschefen med tillämpning däraf låtit
verkställa en beräkning (bil. 86 vid statsrådsprotokollet), enligt hvilken
det erforderliga anslagsbeloppet för år 1904 komme att uppgå till, i
helt krontal, 5,620,000 kronor.

Utskottet får på grund af den sålunda lämnade utredningen hemställa,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns mathållning,
nu 4,242,600 kronor, med 1,377,400 kronor
till 5,620,000 kronor.

Furagering af arméns hästar.

25:o) Under punkten 25 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 1,623,342 kronor, med
193,278 kronor till 1,816,620 kronor.

Departementschefen har beträffande detta anslag till statsrådsprotokollet
anfört följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Med tillämpning af den utaf Riksdagen förut godkända grund för
beräkning af utgifterna för furagering af arméns hästar, nämligen att
per häst och dag under tjänstgöring åtginge 90 öre, samt med ledning,
hvad anginge kavalleriet, af en statsrådsprotokollet bifogad specificerad
uträkning af underhålls- och tjänstgöringsdagarnes antal under år 1904
vid hvarje särskild! regemente (bil. 88), hade departementschefen låtit
upprätta en jämväl vid statsrådsprotokollet fogad tablå öfver kostnaderna
under samma år för furagering af ej blott kavalleriets utan
äfven artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens hästar (bil. 87).
Däraf framginge, att för furageringen under år 1904 erfordrades ett
anslagsbelopp af i jämnadt tal 1,816,620 kronor. Vid beräkningen af
anslagsbehofvet hade iakttagits att, enär kronans hästar af skäl, för
hvilka departementschefen under punkt 15. redogjort, icke kunnat
uppbringas till det i den ursprungliga planen bestämda antalet, de
stamhästar, hvilka för närvarande funnes disponibla, måste under hela
året tagas i anspråk, hvadan någon depåutfodring för dem, ledande
till nedsättning i furageringskostnaden, icke kunde ifrågakomma.

Under tillstyrkande af denna framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja anslaget till furagering
af arméns hästar, nu 1,623,342 kronor, med 193,278
kronor till 1,816,620 kronor.

Arméns munderingsutrustning.

26:o) Kungl. Maj:t har under punkten 26 af fjärde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 2,801,293 kronor, med
902,595 kronor till 3,703,888 kronor.

Beträffande detta anslag har departementschefen erinrat, att vid
uppgörandet af statsregleringarne för åren 1902 och 1903 i fråga om
detta anslag antagits såsom grund, att kostnaderna för arméns munderingsutrustning
uppginge till 33 öre om dagen för hvarje man och
till 10 öre om dagen för hvarje häst i tjänstgöring. Visserligen hade
munderingskostnadorna för häst, som vore uppställd i depå, antagits
uppgå till allenast 5 öre om dagen, men då, såsom departementschefen förut
Bih. till ltikul. IVot. 1303. 4 Samt. 1 A/d. 5 Haft. 11

Ang. höjning
af anslaget
till arméns
munderingsutrustning.

[26.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. höjning
af anslaget till
arméns diverse
intendentur
och sjukvårdsbehof.

[27.]

omförmält, några stamhästar icke kunde under år 1904 sändas till depåerna,
hade vid utrönande af anslagsbehofvet för sistnämnda år den lägre
beräkningssiffran ej kunnat tillämpas, hvadan, på sätt närmare inhämtades
af en statsrådsprotokollet bilagd uträkning (bil. 89), anslagsbeloppet för
år 1904 borde i helt krontal bestämmas till 3,703,888 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot de beräkningar, som
ligga till grund för bestämmandet af ifrågavarande anslagsbehof, hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till arméns munderingsutrustning,
nu 2,801,293 kronor, med 902,595
kronor till 3,703,888 kronor.

Armens diverse intendentur- och sjukvårdsbehof.

27:o) Under punkten 27 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 650,153 kronor med
212,138 kronor till 862,291 kronor.

Departementschefen har beträffande denna anslagsökning till statsrådsprotokollet
anfört, att efter enahanda beräkningsgrund, som för
detta anslags bestämmande blifvit följd vid senaste statsregleringar,
eller att till fyllande af de behof, hvarför anslaget vore afsedt, åtginge
8 öre per man och tjänstgöriugsdag, komme, på sätt inhämtades af
den vid åberopade statsrådsprotokollet fogade bil. 90, anslaget att för
år 1904 uppgå i helt krontal till 862,291 kronor.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns diverse
intendentur- och sjukvårdsbehof, nu 650,153 kronor,
med 212,138 kronor till 862,291 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

28:o). Kungl. Maj:t har under punkten 28 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att öka detta anslag, nu 831,307 kronor, med
266,742 kronor till 1,098,049 kronor.

Depatementschefen har i fråga om detta anslag erinrat, att den
grund, hvilken vid beräkningen af detta anslag följts såväl vid Kungl.
Maj:ts framställningar som i Riksdagens beslut rörande statregleringarne
för innevarande och nästlidet år, varit, att utgifterna å detsamma uppginge
till 10 öre om dagen för hvar och en af manskapet samt 1 öre
om dagen för hvarje häst.

Med användning af förut tillämpade beräkningsgrund, som departementschefen
för närvarande saknade anledning att frångå, skulle anslaget
för år 1904 böra bestämmas till, i helt krontal, 1,098,049 kronor (se bil.
91 vid statsrådsprotokollet).

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten, nu 831,307 kronor,
med 266,742 kronor till 1,098,049 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

29:o). Under punkten 29 af fjärde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att minska detta anslag, nu 3,200,000 kronor, med
300,000 kronor till 2,900,000 kronor äfvensom medgifva, att anslaget
finge under titel »ersättning för rustning och rotering» i 1904 års riksstat
upptagas.

I fråga om denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Beträffande det i 1903 års riksstat under titel »lindring i rustningsoch
roteringsbesvären» upptagna förslagsanslaget har statskontoret, enligt
dess ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 11 december 1902,

Ang. höjning
af anslaget
till arméns
kasernutredning
samt ved,
ljus och
vatten.

[28.]

Ang. minskning
af anslaget
till
lindring i
rustnings- och
roteringsbosvären.

[29.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

— med ledning af de utaf landtförsvarsdepartementet från vederbörande
chefsämbeten infordrade uppgifter om det antal nummer, som vid
ingången af år 1904 kunde anses ännu kvarstå i indelningsverket, —
låtit verkställa bifogade beräkning af medelsbebofvet under denna anslagstitel
för sistnämnda år (bil. 92). Då denna beräkning, slutande å
ett belopp af 2,914,760 kronor, hänför sig till förhållandena vid årets
ingång, men ytterligare vakanssättningar med däraf följande upphörande
af statens ersättningsskyldighet under årets lopp kunna förväntas, håller
statskontoret före, att anslaget kan i riksstaten upptagas till 2,900,000
kronor. Statskontoret hemställer tillika, att, enär de utgifter, som från
detta anslag skola bestridas, icke längre, såsom till och med år 1903,
afse »lindring» i rustnings- och roteringsbesvären, utan full ersättning
därför, anslagets benämning måtte förändras till »ersättning för rustning
och rotering.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot denna framställning, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må minska anslaget till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, nu 3,200,000 kronor,
med 300,000 kronor till 2,900,000 kronor äfvensom
medgifva, att anslaget må under titel »ersättning för
rustning och rotering» i 1904 års riksstat upptagas.

Rustnings- och roteringsersättning samt roteringsunderstöd.

Ang. uteslutande
ur
riksstaten af
anslagen till
rustnings- och
roteringsersättning

samt

roteringsun derstöd.

[30.]

30:o) Uti punkten 30 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att ur riksstaten för år 1904 utesluta dels anslaget till
rustnings- och roteringsersättning, 693,400 kronor, dels ock anslaget till
roteringsunderstöd, 12,500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört följande.

»Uti underdånig skrifvelse den 11 december 1902 erinrar statskontoret,
att, enligt nådiga kungörelsen den 29 november 1901 med föreskrifter
i fråga om indelningsverkets upphörande m. m., alla af statsverket
utgående rustnings- och roteringsunderstöd äfvensom det Jämtlands
roteringskassa och Västmanlands knektelegomedelskassa förunnade
statsanslag skulle från och med ingången af år 1904 indragas. Då i

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

öfrigt de rusthåll och rotar, som efter samma års ingång fortfarande
skola utgöra de af rustnings- och roteringsbesvären härledande förpliktelser,
därefter undfå full ersättning för samma besvär från det anslag,
som hittills benämnts »lindring i rustnings- och roteringsbesvären», anser
statskontoret, att anslagen till rustnings- och roteringsersättning samt
roteringsunderstöd kunna från och med år 1904 ur riksstaten uteslutas.»

Med tillstyrkande af bifall till denna framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må ur riksstaten för år 1904 utesluta dels

anslaget till rustnings- och roteringsersättning,
693,400 kronor,

dels och anslaget till roteringsunderstöd, 12,500
kronor.

Ersättning för störtade och skadade nummerhästar vid indeita kavalleriet.

31:o) Kungl. Maj:t har under punkten 31 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att ur 1904 års riksstat utesluta detta anslag, 5,000
kronor.

Departementschefen bär i fråga härom anfört följande.

»Detta anslag, afsedt att bereda ersättning för hästar, tillhörande
indelta kavalleriet, hvilka vid tillfälle, då de genom kommendering varit
från rusthållares vård skilda, störtat eller så skadats, att de blifvit
såsom tjänstehästar obrukbara, blef vid nästlidet års riksdag minskadt
från 10,000 kronor till 5,000 kronor.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 4 november 1902
framhåller arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att någon dylik
remonteringshjälp numera, sedan statsverket med 1902 års ingång
öfvertagit remonteringen vid hela kavalleriet, icke vidare kunde ifrågakomma,
hvadan, och då några vidare anspråk på dylik ersättning för
skada, som inträffat före år 1902, icke kunde antagas kvarstå, anslaget,
enligt arméförvaltningens åsikt, borde ur riksstaten afföras.»

Utan att ingå i pröfning angående den inverkan, rusthållares rätt
till ersättning af statsmedel för störtade eller skadade nummerhästar

Ang. uteslutande
ur
riksstaten af
anslaget till
ersättning för
störtade och
skadade
nummerhästar
vid indelta
kavalleriet.

[31.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kan röna deraf, att staten öfvertagit remonteringen vid hela kavalleriet,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må ur 1904 års riksstat utesluta
förenämnda anslag, 5,000 kronor.

(Kriga ordinarie anslag.

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

32:o) Beträffande öfriga under fjärde hufvudtiteln upptagna ordinarie
anslag har någon förändring icke ifrågasatts, och får utskottet
hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under fjärde
hufvudtiteln, i afseende å hvilka utskottet icke här
ofvan framställt särskilda förslag, må i riksstaten för
år 1904 upptagas till oförändrade belopp, dock att
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
må få till beloppet jämkas i den mån, som för jämnande
af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Extra anslag.

Artilleribehof.

Nya eldhandvapen.

33:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna hufvudtitel
uti punkten 32 föreslagit Riksdagen att för fortsatt anskaffning
af eldhandvapen bevilja 3,570,000 kronor samt att af detta belopp
å extra stat för år 1904 anvisa en tredjedel, eller 1,190,000 kronor.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta
ärende anfört följande.

»Riksdagen har under åren

1894—1899 beviljat medel till 95,000 gevär och 15,000 karbiner,

år 1900 .................................... » 55,000 » » 5,000 » och

» 1902 .................................... » — — — 10,000 »

eller sammanlagdt till 150,000 gevär och 30,000 karbiner

af 6.5 mm. kaliber och med repetermekanism.

Med de af Riksdagen sålunda redan anvisade medel kan verksamheten
vid statens gevärsfaktori uppehållas till 1903 års slut.

Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 11
januari nästlidet år framhöll jag, hurusom det förut beräknade behofvet
af eldhandvapen blifvit ändradt, sedan ny härordning antagits, samt
att, enligt approximativ beräkning, chefen för generalstaben uppskattat
det efter fullständigt genomförd härordning erforderliga behofvet af
gevär till 350,000 och af karbiner till 50,000. Af sistnämnda antal
gevär äro 150,000 afsedda för landstormen.

För linietruppernas beväpning och förseende med nödig reserv af
vapen erfordras sålunda 200,000 gevär och 50,000 karbiner eller 50,000

Ang. anslag
till nya eldhandvapen.

[32.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gevär och 20,000 karbiner utöfver det antal, till hvilket Riksdagen hittills
anvisat medel.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anför i sin ofvan
omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 oktober 1902, att, så länge denna
brist förefinnes, truppförbandens behof af eldhandvapen måste fyllas dels
med 8 mm. gevär och dels med 12 mm. karbiner, hvilket, bland annat,
medförde den stora olägenheten, att mobiliseringsammunition till handvapen
af tre olika kalibrar måste finnas i förråd. Beträffande särskildt 12
mm. karbinerna vore de dessutom såväl med hänsyn till vapnets mindre
goda verkningsförmåga som med afseende på truppens utbildning allt för
underlägsna tidsenliga vapen för att med fördel kunna användas, och
äfven 8 mm. gevären med enkelladdning vore väsentligt underlägsna
6.5 mm. repetergevären. Det vore därför af synnerligen stor vikt, att
redan vid 1903 års Riksdag anslag beviljades för tillverkning vid statens
gevärsfaktori af ytterligare 50,000 gevär och 20,000 karbiner.

Vid bestämmandet af den tidsperiod, under hvilken dessa vapen borde
tillverkas, ansåge generalfälttygmästaren följande förhållanden böra
beaktas. I sin skrifvelse den 1 juni 1901 hade Riksdagen uttalat önskvärdheten
af att vid inträffande afgång af arbetare vid faktoriet dessa
så småningom inskränktes till det antal, som erfordrades för en årstid
verkning af 20,000 vapen, och i statsverkspropositionen till 1902
års Riksdag hade meddelats, att denna önskan i den mån kunnat förverkligas,
att arbetsstyrkan vid gevärsfaktoriet under de tio första månaderna
af år 1901 nedgått från 518 till 491 man, hvilken arbetsstyrka
dock, på grund af förvärfvad större vana och yrkesskicklighet, vore
omkring 15 man högre än som erfordrades för en jämn årstillverkning
af 25,000 vapen. Arbetsstyrkan vid faktoriet, som den 1 januari 1902
utgjorde 485 man, hade den 15 september samma år ytterligare nedgått
till 456 man, hvilken sistnämnda styrka af styresmannen för faktoriet
äfven ansåges vara fullt tillräcklig för en årlig tillverkning af

25,000 vapen.

Riksdagens uttalade önskan, att genom frivillig afgång bland arbetspersonalen
årliga produktionen vid faktoriet måtte nedbringas till 20,000
vapen, hade således ännu icke kunnat genomföras. Emellertid hade numera
förhållanden inträda på grund af hvilka lämpligheten af ytterligare
minskning i gevärsfaktoriets arbetskrafter kunde sättas i fråga. Dess
produktionsförmåga komme nämligen med all sannolikhet att hädanefter
tagas i anspråk äfven för fyllande af den efterfrågan på tidsenliga
gevär, som allt mer gjorde sig gällande inom de frivilliga skytteföreningarna.
Genom nådigt bref den 26 maj 1899 hade Eders Kungl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Maj:t medgifvit, att för dessa föreningars räkning finge från utlandet
inköpas 5,000 stycken 6.5 mm. gevär, och i skrifvelse den 10 sistlidne
april hade centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar genom
sitt verkställande utskott anmält, att samtliga dessa 5,000 gevär blifvit
till skytteföreningar och medlemmar däraf försålda. I nådigt bref den
21 december 1900 hade Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att 6.5 mm. gevär
finge af centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar på rekvisition
hos arméförvaltningens artilleridepartement från kronans förråd för
rikets frivilliga skytteföreningar och medlemmar däraf inköpas till så
stort antal, som enligt arméförvaltningens bepröfvande kunde utan olägenhet
för armén undvaras. På grund af gevärsfaktoriets i det föregående
omnämnda, jämförelsevis stora produktionsförmåga hade arméförvaltningen
å artilleridepartementet med afseende å den stora vikt,
som ur försvarssynpunkt måste fästas därvid, att skytteföreningar ti 11-handahölles tidsenliga vapen, icke dragit i betänkande att tillmötesgå
de framställningar om köp af 6.5 mm. gevär, som på grund af ofvannämnda
nådiga medgifvande från frivilliga skytteföreningar ingifvits och
hvilka omfattat omkring 2,600 gevär. Under år 1900 hade skytteföreningarna
förvärfvat 2,004, under år 1901 1,698 och under år 1902
3,893 eller tillsammans 7,595 repetergevär, hvaraf, såsom ofvan angifvits,
5,000 inköpts från utlandet. Det vore mycket sannolikt, att
skytteföreningarnas kraf på tidsenliga gevär med hvarje år komme att
ökas. Denna fråga stode dock i nära sammanhang med genomförandet
af landstormens organisation. Sedan denna påbörjats, komme antagligen
skytteföreningarnas behof af vapen att något minskas, dock icke
i samma grad som tillverkningen af gevär för landstormens räkning i
sådant fall behöfde ökas.

Att under sådana förhållanden minska produktionen vid gevärsfaktoriet
kunde icke vara lämpligt, men det vore icke heller tillrådligt att
vid uppgörandet af arbetsplanen förutsätta större rekvisitioner för skytteföreningarnas
räkning, än som med bestämdhet kunde motses, eller,
enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, omkring 2,000 gevär om året.
För sysselsättande af den nuvarande arbetsstyrkan erfordrades således
en årstillverkning för arméns behof af omkring 23,000 vapen, hvaraf
följde, att de, på sätt ofvan angifvits, närmast erforderliga 50,000 gevär
och 20,000 karbiner lämpligen borde tillverkas under loppet af tre år.

Tillverkningspriset för vapen af ifrågavarande slag, hvilket enligt
mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902 kundo för
år 1903 nedsättas med 2 kronor för hvarje vapen eller till 54 kronor
45 öre för gevär och 48 kronor 25 öre för karbin, kan nu, enligt af
Bill. till Riksd. Prat. It)03. 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5,

styresmannen för gevärsfaktoriet utförda beräkningar, ytterligare nedsättas,
nämligen till 53 kronor för gevär och 46 kronor för karbin;
dock under förutsättning, att tillverkningen icke nedbringas under 25,000
vapen om året.

Enligt sistnämnda pris erfordras för tillverkning af 50,000 gevär
och 20,000 karbiner 3,570,000 kronor; och har generalfälttygmästare!!
anhållit, att detta belopp måtte af Riksdagen äskas att utgå under tre
år, hvilken framställning af arméförvaltningen förordats.

Genom nådigt bref den 23 maj 1902 har Eders Kungl. Maj:t medgifvit,
att 6.5 mm. gevär må från Carl Gustafs stads gevärsfaktoris
förråd, gevärsförråden i Stockholm, Karlsborg, Kristianstad, Östersund
och Visby samt tygförråden i Göteborg, Upsala och Jönköping för skytterörelsens
behof mot kontant likvid utlemnas till frivillig skytteförening,
skyttegille eller enskild person till pris, som af arméförvaltningen fastställes,
samt enligt de närmare bestämmelser, som af arméförvaltningen
anses erforderliga, äfvensom föreskrifvit, att de af försäljningen inflytande
medlen skola tillgodoföras det anslag, hvaraf kostnaden för gevärstillverkningen
bestrides. Det pris, till hvilket gevären utan bajonett med
balja säljas, är af arméförvaltningen enligt taxa bestämdt till 50 kronor.
Genom sistnämnda nådiga bref är väsentlig lättnad beredd skytteföreningarna
och deras medlemmar i fråga om förvärfvande af arméns nya gevär,
och torde man kunna antaga, att rekvisitionerna från statens förråd af
sådana gevär för det frivilliga skytteväsendets behof icke komma att understiga
hvad generalfälttygmästaren beräknat, utan snarare tvärtom.

På grund af hvad generalfälttygmästaren angående vapentillverkningen
vid Carl Gustafs städs gevärsfaktori anfört, och dä, enligt uppgift af
föreståndaren för faktoriet, priset för hvarje vapen skulle ställa sig icke
oväsentligt högre, om fabrikationen nedbragtes till 20,000 vapen om
året, torde för de närmaste åren tillverkningen böra bedrifvas i den
omfattning, generalfälttygmästaren föreslagit.»

Med hänsyn till hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats och
anförts finner sig utskottet böra tillstyrka, att, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, ett belopp af 3,570,000 kronor nu beviljas till bestridande
af tillverkningskostnaden för 50,000 gevär och 20,000 karbiner för
arméns behof; och torde, jämväl i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag, af sagda belopp böra å extra stat för år 1904 anvisas en tredjedel,
eller 1,190,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5,

att Riksdagen må, för fortsatt anskaffning af
eldhandvapen, bevilja 3,570,000 kronor samt häraf å
extra stat för år 1904 anvisa en tredjedel, eller

1,190,000 kronor.

Mobiliseringsammunition för eldhandvapen.

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för fortsatt tillverkning
af ammunition för eldhandvapen anvisa utaf det af 1900 års
Riksdag för detta ändamål beviljade belopp till utgående å extra stat
för år 1904 en summa af 594,000 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom Riksdagen år 1900 beviljade
till anskaffning af ammunition för eldhandvapen ett belopp af

3,090,000 kronor, för hvilka medel 30,000,000 skarpa patroner skulle,
enligt uppgjorda beräkningar, anskaffas under en tid af fem år. Af
den beviljade summan hade för hvartdera af åren 1901 och 1902 anvisats
654,000 kronor och för innevarande år 594,000 kronor, eller tillhopa
1,902,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må utaf det af 1900 års Riksdag
för fortsatt tillverkning af ammunition för eldhandvapen
beviljade belopp, 3,090,000 kronor, å extra
stat för år 1904 anvisa 594,000 kronor.

Ny fältartillerimateriel.

35:o) Uti punkten 34 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att af det för anskaffning af ny fältartillerimateriel
beviliade belopp, 12,000,000 kronor, eu sjättedel, eller 2,000,000 kronor,
måtte för år 1904 å extra stat anvisas.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

Ang. anvisande
å beviljadt
anslag till
mobiliseringsam
munition
för eldhandvapen.

[33.]

Ang. an\isande
å beviljadt
anslag för
anskaffning af
ny fältartillerimateriel.

[34.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

»Sedan 1900 års Riksdag för anskaffning af ny fältartillerimateriel
och ammunition beviljat 12,000,000 kronor, afsedda att utgå under
loppet af sex år, samt däraf för år 1901 anvisat 2,000,000 kronor,
har Riksdagen jämväl för hvardera af åren 1902 och 1903 anvisat
enahanda belopp eller sammanlagdt 6,000,000 kronor.

Den 29 december 1900 fastställde Eders Kungl. Maj:t ritningar å
patron, förställare och ammunitionsvagnar för artilleriet i sin helhet
samt å kanon och lavett för de ridande batterierna, hvarefter anskaffningen
af den nya materielen kunde påbörjas. På sätt jag till statsrådsprotokollet
för den 11 januari nästlidet år anförde, hade för framställandet
af en fullt lämplig lavett-typ för det åkande artilleriet försök
anordnats under hösten 1901 med då levererade, af firman Fr.
Krapp i Essen tillverkade lavetter, försedda med hydraulisk rekylanordning
(typ C). Artillerikommittén, som utfört berörda försök, hade
såsom slutomdöme uttalat, att den då pröfvade lavetten af typ C, såvidt
de dittills utförda skjutningarna gifvit vid handen, syntes kunna
genom lätt utförda förändringar så utvecklas, att den kunde antagas
såsom modell för en blifvande fältlavett till åkande fältbatterier. Ofvan
omnämnda försök afslutades under februari månad år 1902, och ådagalades
därigenom riktigheten af omförmälda, utaf artillerikommittén uttalade
omdöme.

Emellertid hade fråga uppstått om användandet af nya, hittills
inom landet opröfvade retmedel, och då det var af största vikt att,
så fort ske kunde, från utlandet erhålla kännedom om de ifrågasatta
nya riktanordningarna, utsändes trenne artilleriofficerare med uppdrag
att ej mindre studera denna fråga än äfven söka åvägabringa utredning
angående den nya materielens bepansring, till skydd mot fiendens
eld, samt rörande vissa andra frågor, som stodo i samband med anskaffningen
af materielen.

Med stöd af den erfarenhet, som genom de verkställda försöken
och från utlandet vunnits, kunde Eders Kungl. Maj:t den 24 juli 1902
fastställa modell jemväl å kanon och lavett för de åkande batterierna.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anför uti sin
ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 oktober 1902, att,
näst efter Norge, som redan år 1901 afslutat kontrakt om leverans af
kanoner till hela sitt fältartilleri, Sverige blifvit den första stat, som,
sedan iippslaget till fältartilleriets ombeväpning med kanoner i eldrörsrekyllavetter
blifvit gifvet, hvilket system i princip numera allmänt
ansåges vara det för åkande artilleriets kanoner lämpligaste, gjort sitt
val i fråga om fältartillerimateriel. Detta hade fallit på den af firman

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Fr. Krupp i Essen tillverkade fältkanonen, typ C 1902, hvilken särskildt
med hänsyn till den obestridligen mest svårlösta konstruktionsuppgiften
eller lämpligaste vikten af det af bröstade systemet syntes bäst åt
alla pröfvade typer uppfylla de fordringar, som af den svensk-norska
artillerikommittén uppställts.

Enligt mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den
13 januari 1900 hade dåvarande generalfälttygmästaren med afseende
å sättet för anskaffningen af ifrågavarande materiel och ammunition uttalat
den åsikten, att minst en tredjedel af materielen måste beställas
vid den utländska verkstad, hvars konstruktion däraf kunde blifva antagen,
samt att tillverkningen af återstående materiel och all ändring
af äldre fordon borde ske inom landet. Hvad ammunitionen anginge
borde man beräkna, att ett visst antal projektiler samt patronhylsor
och tändhattar måste beställas utomlands, dock möjligen i något mindre
proportion i förhållande till behofvet än för materielen antagits.

Genom nådigt bref den 25 juli sistlidet år har Eders Kungl.
Maj:t uppdragit åt arméförvaltningen å artilleridepartementet att träffa
aftal med firman Krupp om leverans af en del utaf den nya fältartillerimaterielen.
Generalfälttygmästaren anmäler i sin förenämnda skrifvelse,
att på grund häraf kontrakt med firman Krupp angående leverans
af materiel blifvit den 1 augusti 1902 undertecknadt samt att enligt
detta kontrakt, som vore uppgjordt på grundvalen af den utaf
förutvarande generalfälttygmästaren uttalade åsikten, att en tredjedel
af materielen borde tillverkas utom och två tredjedelar inom landet,
firman Krupp skulle under loppet af innevarande år leverera kanoner,
ammunitionsvagnar och delvis ammunition till ombeväpning af två fältartilleriregementen.
Tillverkningen af ammunitionseffekter, såsom krut,
granatkartescher och patronhylsor, hade redan påbörjats inom landet
och leveranskontrakt angående en del häraf afslutats med enskilda
svenska verkstäder. Enligt öfverenskommelse med firman Krupp kunde
tillverkning för statens behof af kanoner, lavetter och öfrig materiel
af Krupps system numera äfven påbörjas inom Sverige, och man hade
goda skäl för, att vår inhemska industri skulle inom den närmaste
tiden lyckas framställa fullgod materiel till fyllande af fältartilleriets
behof.»

Under åberopande af livad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen,
i enlighet med generalfälttygmästarens, af arméförvaltningen
tillstyrkta förslag, hemställt om aflåtande till Riksdagen af nu
ifrågavarande framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang.

anslag för
anställande
af fortsatta
försök med
fälthaubitsoch
positionsartillerimateriel
samt
inköp af ammunition
för
positionsartilleriet.

[35.]

Utskottet får, under tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts nu
ifrågavarande förslag, hemställa,

att Riksdagen må af det för anskaffning af ny
fältartillerimateriel beviljade belopp, 12,000,000 kronor,
å extra stat för år 1904 anvisa en sjättedel, eller
2,000,000 kronor.

Anställande af fortsatta försök med fälthaubits- och positionsartillerimaterie!
samt inköp af ammunition för positionsartilleräet.

36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande af
fortsatta försök med materiel, afsedd för fälthaubitsdivisionerna och
positionsartilleriet, samt till inköp af ammunition för positionsartilleriet
på extra stat för år 1904 anvisa 238,600 kronor.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet är angående
denna fråga af följande lydelse.

»Hos 1902 års Riksdag äskade Eders Kungl. Maj:t å extra stat för
innevarande år 100,000 kronor för anställande af försök med materiel,
afsedd för fälthaubitsdivisionerna och positionsartilleriet, hvilken framställning
af Riksdagen bifölls. Af berörda belopp beräknades

till inköp af materiel........................................................ 30,000 kronor,

» ammunition ................................................................. 64,000 » och

» transportkostnaders bestridande.............................. 6,000 »

Summa 100,000 kronor.

Med anmälan att åtskilliga firmor såväl inom landet som i utlandet
erbjudit sig att för anställande af ifrågavarande försök tillhandahålla
erforderlig materiel, hemställde generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet i underdånig skrifvelse den 3 februari 1902, att
behöfliga medel till bestridande af de med försökens anordnande förenade
utgifter för ammunition, transporter m. m., uppgående till omkring

67,000 kronor, måtte anvisas; och medgaf Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 14 i samma månad, att högst sistnämnda belopp finge
för ändamålet af arméförvaltningen förskottsvis utbetalas för att sedermera
hos Eders Kung!. Maj:t till ersättande anmälas. De enligt ofvan

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

omförmälda beräkning till ammunition och transportkostnader afsedda
belopp hafva således nästan helt och hållet disponerats, hvaremot det
för inköp af materiel beräknade beloppet ännu icke till någon del tagits
i anspråk.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anför uti
sin underdåniga skrifvelse den 30 oktober 1902, angående behofvet
af extra anslag under år 1904 för arméförvaltningens å artilleridepartementet
räkning, att de i hans förenämnda underdåniga skrifvelse den 3
februari 1902 omförmälda försök; skulle under november månad samma
år äga rum å Marma skjutfält med materiel, som ställdes till förfogande
utan annan ersättning än för transportkostnader och förbrukad
ammunition. Därvid komme att pröfvas fem fälthaubitser, hvaraf tre
från inhemska verkstäder, samt tre positionshaubitser, däraf en tillverkad
inom landet. På grund af den erfarenhet, som genom dessa
försök vunnes, kunde den nya materielens konstruktion sannolikt inom
kort till sina hufvudgrunder bestämmas, och om det likväl ännu vore
för tidigt att framlägga en på tillförlitliga kostnadsberäkningar grundad
plan för inköp af hela den för ifrågavarande trupper erforderliga materielen,
syntes det dock nödigt, att anskaffningen däraf påbörjades.

Enligt den nya härordningen skulle hvart och ett af de nuvarande
fältartilleriregementena förses med en fälthaubitsdivision, bestående af
två batterier om 4 haubitser, hvarjämte skulle uppsättas ett positionsartilleriregemente,
på fältfot ordnadt i sex divisioner, hvar och en bestående
af två kanonbatterier om 4 kanoner, ett haubitsbatteri om 4
haubitser och ett kulsprutebatteri om 6 kulsprutor. För beväpningen af
dessa trupper ansåge generalfälttygmästaren, att materiel till en början
borde anskaffas till en fälthaubitsdivision och till ett positionshaubitsbatteri.

På grund af den stora betydelse, som särskildt vid försvaret af
vissa i strategiskt hänseende betydelsefulla punkter måste tillmätas do
blifvande kulsprutebatterierna, vore det af vikt, att åtgärder, så fort
ske kunde, vidtoges för anskaffning af den för dem erforderliga materielen.
Då emellertid försök med kulsprutor i transportabla lavetter
ännu icke utförts inom Sverige, borde först ett batteri kulsprutor, konstruerade
för arméns nuvarande 6.5 mm. ammunition, inköpas för anställande
af försök i terrängen. Under alla förhållanden kunde detta
batteri ingå bland den för positionsartilleriet erforderliga mobiliseringsmaterielen.

Enligt planen för positionsartilleriets beväpning skulle vid kanonbatterierna
användas 12 cm. kanoner, hvaraf 36 stycken funnes i ar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

méns ego. Men till dessa kanoner saknades för närvarande ammunition,
däraf fördenskull åtminstone en första uppsättning borde anskaffas.
Med hänsyn till mobiliseringsbehofvet och andra på frågan inverkande
omständigheter kunde det i första hand behöfliga antalet skott beräknas
till 275 för hvarje kanon eller för 36 kanoner till 9,900, hvaraf
6,600 skott, afsedda för sex batterier, borde anskaffas under innevarande
år.

Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att följande belopp nu
måtte af Riksdagen äskas, nämligen:

till inköp af materiel

för en fälthaubitsdivision.............................................

» ett positionshaubitsbatteri ................................

» ett kulsprutebatteri ............................................

till inköp af ammunition för 24 stycken 12 cm.
kanoner.....................................................................

556.700 kronor

309.700 »

52,100 » samt

273,000 »

Summa 1,191,500 kronor,

till hvilken hemställan arméförvaltningen å artilleridepartementet tillstyrkt
bifall.

Ehuru det utan tvifvel vore i hög grad önskvärd!, att ifrågavarande
trupper, så fort ske kunde, försåges med de för dem afsedda
nya och tidsenliga vapen, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka
Eders Kungi. Maj:t att af innevarande års Riksdag begära medel till inköp
af all den materiel, som i generalfälttygmästarens hemställan afses. I
första rummet tager jag härvid hänsyn till de stora anslag, som för
andra ändamål måste äskas under fjärde hufvudtiteln, och hvari det af
generalfälttygmästaren ifrågasatta beloppet skulle utgöra en högst afsevärd
tillökning. Men äfven af den anledning, att de anställda försöken
ännu icke ledt till afgörande resultat samt att någon tillförlitlig
plan för anskaffningen af hela den till fälthaubitsdivisionerna och positionsartilleriet
erforderliga nya materielen vid sådant förhållande ännu
icke kunnat uppgöras, anser jag, att med beställning i mera afsevärd
omfattning af dylik materiel bör tills vidare anstå.

Anskaffningen af liaubitser för fält- och positionsartilleriet bör på
grund häraf för närvarande inskränkas till hvad som erfordras för fortsättning
af försöken till utrönande af lämpligaste konstruktionen af

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

sistnämnda materiel. För dessa försöks ändamålsenliga bedrifvande
anser jag, efter samråd med generalfälttygmästare^ det vara tillräckligt
att inköpa en pjäs af hvartdera slaget, konstruerade med ledning
af den erfarenhet, som vunnits vid senaste försöksskjutningarna å Manna,
hvarefter de ytterligare rön, som under försöken med dessa pjäser göras,
böra blifva bestämmande för de åtgärder, som vidare skola vidtagas.
För inköp af ifrågavarande två haubitser är, såsom ofvan angifvits, af
innevarande års anslag ett belopp af 30,000 kronor disponibelt, men
enligt gjorda beräkningar erfordras härtill och för bestridande af de
med försöken förenade kostnader ytterligare 50,000 kronor, som fördenskull
böra af Riksdagen äskas.

Hvad angår inköp af kulsprutor för anställande af försök därmed
kan någon inskränkning i hvad generalfälttygmästaren i detta afseende
föreslår ej göras, enär försöken icke lämpligen kunna anordnas på fullt
fältmässigt sätt med mindre antal pjäser än som är afsedt för ett fullrustadt
batteri. Enligt generalfälttygmästarens beräkning kräfvas härför
52,100 kronor.

För en första uppsättning af ammunition till ofvan omförmälda 36
12 cm. kanoner, hvilka äro afsedda att användas vid positionsartilleriet,
behöfves, på sätt generalfälttygmästaren uppgifvit, 9,900 skott. Anskaffningen
af ammunition till dessa redan befintliga pjäser synes mig böra
äga rum så fort omständigheterna medgifva. Den beräknade kostnaden
härför uppgår till 409,500 kronor, men torde denna summa kunna
fördelas att utgå under tre år, och skulle således för år 1904 böra af
Riksdagen begäras en tredjedel eller 136,500 kronor.

Enligt hvad jag sålunda anfört borde för ifrågavarande ändamål
följande belopp nu af Riksdagen äskas nämligen:

för inköp- af

haubitser m. m., utöfver hvad därtill redan finnes att

tillgå, .......................................................................................... 50,000 kronor

kulsprutor till ett batteri ....................................................... 52,100 »

ammunition .................................................................................. 136,500 »

eller tillhopa 238,600 kronor.»

Med hänsyn till den i statsrådsprotokollet lämnade utredning finner
utskottet det vara af förhållandena påkalladt, att anslag för nu ifrågavarande
ändamål beviljas till det af Kungl. Maj:t i sådant afseende
begärda belopp, och får utskottet därför hemställa,

Jjth. till Riksd. Fiol. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 5 IJäft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anslag
för utvidgning
af Åkers krutbruk.

[36.]

att Riksdagen må, för anställande af fortsatta försök
med materiel, afsedd för fälthaubitsdivisionerna
och positionsartilleriet, samt till inköp af ammunition
för positionsartilleriet på extra stat för år 1904 anvisa
ett anslag å 238,600 kronor.

Utvidgning af Åkers krutbruk.

37:o) Kungl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för utvidgning
af Åkers krutbruk bevilja 248,000 kronor och däraf å extra stat
för år 1904 anvisa hälften, eller 124,000 kronor.

Departementschefen har angående denna framställning till ofvanberörda
statsrådsprotokoll yttrat följande.

»Uti sin berättelse för år 1895 framställde Riksdagens revisorer anmärkning
därom, att den i krutfabrikationen till väsentlig del ingående
beståndsdelen bomullskrut icke tillverkades å statens krutbruk vid Åker,
och detta förhållande föranledde äfven statsrevisorerna att i sin berättelse
af den 30 november 1900 göra följande uttalande: »Vid det
förhållande, att behofvet af bomullskrut alltjämt torde komma att förefinnas
och sannolikt kommer att för framtiden i ännu högre grad än
hittills göra sig gällande, och då statens beroende af en enda fabrik
inom landet för detta behofs tillgodoseende kan särskildt under krigstid
medföra verklig våda, anse revisorerna, att frågan om anläggande
vid Åkers krutbruk af en fabrik för tillverkning af bomullskrut bör
med det snaraste bringas till slutligt afgörande.»

Redan under år 1898 utarbetades ett förslag till anläggning af en
bomullskrutfabrik, hvilket dock af flere skäl ej då blef hos Eders Kungl.
Maj:t till utförande förordadt.

År 1901 verkställdes emellertid en förnyad utredning angående
kostnaderna för den ifrågasatta anläggningen, och då däraf framgick,
att densamma ur ekonomisk synpunkt blefve för staten synnerligen förmånlig,
samt det ur försvarssynpunkt otvifvelaktigt vore af stor vikt,
att kruttillverkningen för statens behof vore så vidt möjligt oberoende
af enskilda fabriker, ansåg dåvarande generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet lösningen af denna fråga icke böra vidare
uppskjutas. Han föreslog fördenskull, att Åkers krutbruk skulle för
ifrågavarande ändamål utvidgas och äfven en anläggning för destilla -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tion af syror göras, hvarigenom den vid bomullens nitrering uppkommande
affallssyran kunde på bästa sätt tillgodogöras och en icke obetydlig
minskning i tillverkningskostnaden erhållas. Såsom ett ytterligare
skäl för lämpligheten af den föreslagna utvidgningen anfördes,
att fabrikationen vid krutbruket dåmera nått en sådan utveckling, att
krut kunde tillverkas för samtliga kalibrar af såväl landt.försvarets som
flottans pjäser, hvadan man i detta afseende vore af den enskilda industrien
oberoende. Då emellertid i berörda utredning och förslag
gjorda beräkningar angående det ekonomiska resultatet af en dylik
anordning äfvensom åtskilliga andra på frågan inverkande omständigheter
borde underkastas granskning af sakkunnig person, innan ärendet
förelädes Riksdagen, blef någon framställning i ämnet icke till 1902
års Riksdag gjord.

Men uti en inom Riksdagen väckt motion föreslogs, att för anläggning
af en bomullskrutfabrik in. m. vid statens krutbruk i Åker i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med därför upprättadt, vid motionen
fogadt förslag erforderliga medel måtte beviljas. Uti detta förslag
förekommo i hufvudsak enahanda beräkningar beträffande anläggningsoch
driftkostnader m. m. vid den ifrågasatta fabriken som uti den utredning
i ämnet, hvilken under år 1901 genom generalfälttygmästarens
försorg åstadkommits.

I anledning af denna motion anförde Riksdagen i sin skrifvelse
den 15 maj 1902, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, att Riksdagen delade statsrevisorernas och den i
motionen uttalade åsikt om önskvärdheten af att för statens räkning en
bomullskrutfabrik måtte anläggas. Riksdagen ansåge det till och med
kunna ifrågasättas, huruvida icke tillverkningen genom statens försorg
af de för frambringande af krut för försvarets behof erforderliga ingredienser
och råvaror borde utsträckas att omfatta äfven andra ämnen
än bomullskrut, så att staten för sin kruttillverkning blefve så vidt
möjligt oberoende af enskilda fabriker vare sig inom eller utom landet.
Detta skulle förvisso, enligt Riksdagens mening, vara ur flera synpunkter
särdeles önskvärdt. Enligt hvad de i motionen anförda beräkningar
och öfriga Riksdagen tillhandahållna utredningar gåfve anledning
antaga, skulle tillverkningen af bomullskrut ställa sig för staten
ekonomiskt gynnsam. Riksdagen ansåge emellertid, att det ekonomiska
resultatet icke borde tillmätas hufvudsaklig betydelse vid bedömandet
af förevarande viktiga fråga, där det gällde att vinna säkerhet för att
försvaret måtte under alla förhållanden kunna påräkna erforderligt material
för tillverkning af krutsorter af viss bestämd beskaffenhet.

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Oaktadt Riksdagen alltså gillade de skäl, som hade föranledt ifrågavarande
framställning, hade Riksdagen dock icke funnit sig böra, på
grund af det då framlagda förslaget, bevilja medel till en bomullskrutfabrik.
Frågan om anläggning af vare sig en dylik fabrik eller andra
för kruttillverkningens betryggande önskvärda inrättningar borde nämligen
underkastas omsorgsfull utredning och skärskådas från många
olika synpunkter, hvilket icke lämpligen kunde verkställas i annan ordning
än af Eders Kungl. Maj:t genom vederbörande myndigheter.

Med hänsyn till frågans vikt anhölle Riksdagen fördenskull, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning och upprätta förslag
i fråga om anordnande af bomullskrutsfabrikation för statens räkning
samt därefter till Riksdagen aflåta framställning i ämnet.

På grund af Riksdagens sålunda uttalade önskan har Eders Kungl.
Maj:t i nådigt bref den 13 juni nästlidet år anbefallt generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet att verkställa utredning och
upprätta förslag i fråga om anordnande af bomullskrutfabrikation för
statens räkning med hänsyn tagen till de i Riksdagens skrifvelse omförmälda
på frågan inverkande omständigheter samt därefter, i sammanhang
med hemställan om extra anslagsmedel för år 1904, göra den
framställning i ämnet, hvartill anledning kunde förefinnas.

Till åtlydnad häraf har generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet i sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 30
oktober 1902 till Eders Kungl. Maj:t inkommit med framställning i
ämnet och därvid öfverlämnat ett af styresmannen för Åkers krutbruk,
med beaktande af Riksdagens uttalande, utarbetadt förslag till
utvidgning af krutbruket genom anläggande därstädes af en fabrik
för tillverkning af bomullskrut jämte därför erforderlig salpetersyra.
För egen del ville generalfälttygmästaren i alla hänseenden understödja
detta förslag. Fabriken vore afsedd för en tillverkning af 60,000 kilogram
torrt bomullskrut om året, hvilken tillverkning dock, utan afsevärdt
arbete nattetid, kunde ökas till 100,000 kilogram. För att icke
genom ökadt antal apparater och därför behöfliga större byggnader
onödigtvis fördyra anläggningen och jämväl af andra praktiska skäl
måste emellertid en del apparater hållas i gång under hela dygnet, men
för skötseln däraf under natten erfordrades endast två man. I förslaget
inginge äfven en anläggning för framställande af bomullskrut i pressad
form, afsedt för torped- och minladdningar för flottans behof samt
pioniertjänst m. m. Anläggningen för tillverkning af salpetersyra vore
äfven afsedd för tillgodogörandet af den vid fabrikationen erhållna så
kallade restsyran.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

Utom den fördel, som vunnes därigenom, att den med transport
af högprocentig salpetersyra förbundna faran för personal och materiel
undvekes, medförde en anläggning för syrefabrikation äfven stor ekonomisk
vinst. Salpetersyran beräknades nämligen kunna tillverkas för
41 öre per kilogram under det att, enligt anbud från enskilda fabriker,
sådan syra icke levererades till billigare pris än 44 öre, hvartill komme
transportkostnader, 1 öre per kilogram. Denna prisskillnad af 4 öre
per kilogram medförde en sänkning af omkring 10 öre per kilogram i
tillverkningskostnaden för bomullskrut. Genom restsyrans rening vid
syrefabriken uppstode en vinst, som beräknats medföra en sänkning i
tillverkningspriset med 10 öre per kilogram däraf framställdt bomullskrut.

Genom den föreslagna utvidgningen af krutbruket kunde bomullskrut
därstädes framställas till ett pris af 2 kronor per kilogram, hvilket
med 1 krona 10 öre understege det pris, hvartill bomuliskrutet för
närvarande inköptes från fabrik inom landet. Vid normal tillverkning
af omkring 65,000 kilogram om året, kunde man således beräkna, att
utvidgningskostnaderna blefve betäckta af 4 års vinst på bomullskruttillverkningen.
En naturlig följd af de minskade kostnaderna för råvarorna
vore, att det krut, som vid krutbruket därefter komme att tillverkas,
blefve i tillverkningskostnad 1 krona 10 öre pr kilogram billigare
än det nuvarande.

De beräkningar, som utförts af styresmannen för krutbruket och
hvilka läge till grund för ofvan omförmälda i utsikt ställda förmånliga
resultat, hade granskats af professorn vid tekniska högskolan Johan
Peter Klason utan att någon erinran mot deras tillförlitlighet blifvit
gjord, och kunde det således förutsättas, att kalkylerna vore riktiga
och att staten erhölle fördel af den föreslagna utvidgningen af krutbruket.

Anläggningen i sin helhet vore beräknad att medföra följande kostnader,
nämligen:

byggnadsarbeten och planeringar

maskiner och apparater ..................

transmissioner, rörledningar m. m.
ersättningar m. m...............................

.......................... kronor	110,000: —
............................ )>	87,800: —
............................ »	40,200: —
............................ »	10,000: —
eller tillhopa kronor	248,000: —

Efter genomförandet af den sålunda föreslagna utvidgningen af
krutbruket komme båda de viktigaste råmaterialierna för kruttillverk -

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ningen, bomullskrut och eter, att kunna tillverkas vid Åker. Hvad
öfriga för krut- och bomullskruttillverkningen erforderliga materialier,
sprit, svafvelsyra, salpeter och bomull, anginge, förefunnes inga svårigheter
att ständigt inom landet erhålla sprit och svafvelsyra, hvaremot
salpeter och bomull borde i större partier uppläggas i förråd, hvarigenom
fullständigt oberoende af utlandet i detta hänseende vid krigstillfälle
ernåddes.

Med anmälan att chefen för fortifikationen granskat kostnadsförslagen
och ritningarna till de byggnader, som skulle för utvidgningen af krutbruket
uppföras, äfvensom till de ändringar af äldre byggnader, som erfordras,
hemställer generalfälttygmästaren, att den för ifrågavarande ändamål
erforderliga summan, 248,000 kronor, hvilken med hänsyn till den
tid, som erfordrades för arbetenas utförande, kunde till utgående under
två år fördelas, måtte af Riksdagen äskas, hvilken hemställan blifvit af
arméförvaltningen förordad.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t den 22 november 1902 inkommen
skrift hafva Aktiebolaget Bofors’ Nobelkrut, Skånska bomullskrutfabriksaktiebolaget
och Nitroglycerinaktiebolaget under anförande, att vid
samtliga nämnda bolags fabriker numera tillverkades bomullskrut och
att statsverket för erhållande af denna vara således icke vidare vore
hänvisadt till endast en fabrik inom landet, erbjudit sig att leverera
statens behof af bomullskrut till ett pris af 2 kronor 75 öre per kilogram,
under förutsättning att aftal träffades på eu gång om leverans
af allt det bomullskrut, staten behöfde under 5 år. Den fördel i ekonomiskt
hänseende, staten kunde vinna genom anläggning af en bomullskrutfabrik
vid Åker, vore tvifvelaktig och blefve äfven i bästa fall
ganska liten. I förslaget vore ränta och amortering å anläggningskapitalet
icke upptagna, hvarjämte arbets- och materialpris vore där angifna
till lägre belopp, än bolagen för sin fabrikation måste beräkna. Enär
dessutom såväl bolagens som deras vid denna industrigren anställda arbetares
intressen skulle på det kännbaraste beröras genom anläggandet af
ifrågavarande fabrik för statens räkning, ville bolagen i underdånighet
anhålla, att generalfälttygmästarens ofvan omförmälda förslag icke måtte
föranleda någon framställning till Riksdagen om beviljande af medel
till den ifrågasatta utvidgningen af krutbruket vid Åker.

Häröfver har arméförvaltningen å artilleridepartementet, efter det
styresmannen för Åkers krutbruk blifvit hörd, den 15 december nästlidet
år afgifvit infordradt yttrande och därvid anfört, att det tyngst
vägande skälet för den ifrågasatta utvidgningen af Åkers krutbruk icke,
såsom bolagen förmenat, vore att söka i den omständigheten, att staten

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

ville undvika den risk, som läge däri, att staten för inköp af bomullskrut
varit hänvisad till allenast en fabrik inom landet, utan hade det
hufvudsakligaste skälet snarare fått sitt uttryck i Riksdagens uttalande,
»att staten måtte för sin kruttillverkning så vidt möjligt blifva oberoende
af enskilda fabriker vare sig inom eller utom landet». Att enskilda
fabriker tillkomme, minskade visserligen i viss mån vådan af
att krutbruket under krig skulle sakna tillgång på det för tillverkningen
erforderliga bomullskrutet, men tydligt vore, att härigenom icke på
långt när vunnes samma garanti för kruttillverkningens ostörda fortgång
under krig, som om den ordnades fullt sjelfständigt, oberoende
af leveranser och transporter från enskilda fabriker. Knappast någon
europeisk stat hade vågat att för tillverkning af en för krigföring så
viktig artikel som krut uteslutande anförtro sig åt den enskilda industrien.

Med anledning af de anmärkningar, bolagen riktat mot beräkningen
af det ekonomiska resultatet af krutbrukets utvidgning, ville arméförvaltningen
endast åberopa, hvad styresmannen för krutbruket i detta
hänseende anfört, eller att anläggningskostnaden blefve staten ersatt
under loppet af några år genom vinsten på tillverkningen, att, om de
förmåner in natura, såsom fri bostad, vedbrand, trädgårdstäppa och potatisland
m. in., hvilka arbetarne vid Åker åtnjöte, lades till den kontanta
aflöningen, den inkomst de erhölle icke understege hvad arbetarne
vid andra dylika fabriker bekomme, samt att alla materialpriser
vore grundade på infordrade kostnadsuppgifter och anbud, hvilka icke
under de senaste två åren undergått någon förändring.

I öfrigt ville arméförvaltningen erinra därom, att krutfabriken vid
Åker anlagts, innan tillverkningen af röksvagt krut fabriksmässigt ordnats
af någon enskild firma, vid hvilket förhållande någon skälig anmärkning
icke kunde göras däremot, att tillverkningen därstädes tidsenligt
utvecklades och i ekonomiskt afseende på förmånligaste sätt ordnades,
äfven om sedermera tillkomna enskilda fabrikers intressen därigenom
i någon mån berördes. Arméförvaltningen ansåge fördenskull
hvad bolagen hemställt icke böra vinna afseende.

Då de skäl, hvilka, särskildt beträffande den tilltänkta anläggningens
stora betydelse ur försvarssynpunkt, blifvit anförda för en utvidgning
af krutbruket i nu angifna syfte, fortfarande måste tillmätas afgörande
betydelse, samt af den förebragta utredningen framgår, att
bomullskrut skulle vid den blifvande fabriken kunna tillverkas till betydligt
billigare pris än ofvannämnda bolag erbjudit, hvarförutom, där -

Ang. anvisande
å beviljadt
anslag
för fortsättande
af arbetena
å rikets
landtbefästningar.

[37.]

104 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

est staten antoge bolagens nu gjorda leveransanbud, lösningen af denna
viktiga fråga blefve för en längre tid undanskjuten, anser jag mig, med
hänsyn därjämte till hvad Riksdagen i ärendet anfört, böra biträda den
af generalfälttygmästaren gjorda framställningen.»

I öfverensstämmelse med den uti Riksdagens skrifvelse nästlidna
ar uttalade uppfattning anser utskottet det vara ur synpunkten af försvarets
trygghet af stor betydelse, att tillverkning af bomullskrut för
fabrikation af röksvagt krut äger rum vid en staten tillhörig fabrik.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det nu föreliggande
förslaget, hvilket gifver anledning antaga, att en dylik bomullskrutfabrik
jämte därmed förenade anläggningar skall komma att äfven i
ekonomiskt afseende blifva fördelaktig för staten. Hvad tillverkningen
af bomullskrut vid enskilda fabriker inom landet angår, föreställer sig
utskottet, att densamma kommer att i allt fall vinna erforderlig afsättning,
därvid utskottet antager, att jämväl leveranser till staten kunna
ifrågakomma. Det torde nämligen vara af en viss betydelse, att staten,
samtidigt som den äger en egen fabrik, har möjlighet att äfven från
annat håll inom landet anskaffa krut.

Utskottet får med anledning af hvad sålunda anförts hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Ivungl. Maj:ts
förevarande framställning, för utvidgande af Åkers
krutbruk bevilja 248,000 kronor och däraf på extra
stat för år 1904 anvisa 124,000 kronor.

Artilleri- och fortifikationsbehof.

Landtbefästningar.

38:o) Uti punkten 37 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att utaf det för fortsättande af arbetena å rikets
landtbefästningar beviljade beloppet, 6,506,300 kronor, å extra stat för
år 1904 anvisa 2,185,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört
följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

»Med bifall till min därom gjorda underdåniga hemställan täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå nästlidet års Riksdag att för fortsättandet
af arbetena å rikets landtbefästningar under treårsperioden 1903—1905
bevilja 6,506,300 kronor samt däraf å extra stat för innevarande år
anvisa 2,135,500 kronor, hvilken framställning af Riksdagen bifölls.

Af förstnämnda belopp beräknades
för Karlsborg 444,600 kronor, deraf för år 1903 148,200 kronor,

» Tingstäde 250,000 » » » » » 50,000 » och

» Boden. .. 5,811,700 » » » » »en

tredjedel, eller i rundt tal....................................... 1,937,300 »

Summa 6,506,300 kronor, däraf för år 1903 2,135,500 kronor.

Befästningskommittén hade uti sitt underdåniga betänkande hemställt,
att utförandet af de för ordnandet af landets fasta försvar af kommitterade
föreslagna bestycknings- och befästningsanordningarna finge ske under
en tid af tio år, fördelad i tre perioder,

den första omfattande åren 1899 —1902,

» andra » » 1903—1905 och

» tredje » » 1906—1908.

Arbetena å Karlsborgs fästning skulle, enligt kommitténs förslag, under
alla tre perioderna bedrifvas med ett årligt belopp af 200,000 kronor
utom under tredje periodens sista år, då endast 100,000 kronor erfordrades.
Under andra perioden eller åren 1903—1905 skulle således
för arbetena vid Karlsborg utgå sammanlagdt 600,000 kronor, men då,
såsom jag enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari nästlidet år i
underdånighet erinrat, utaf de för landets fasta försvar beviljade medel
under första perioden för dessa arbeten användts 155,400 kronor mera
än kommittén beräknat, hvilket förhållande borde under åren 1903—1905
utjämnas, hemställde jag, att för sistnämnda tre år skulle af Riksdagen
begäras allenast 444,600 kronor att utgå med en tredjedel eller 148,200
kronor om året.

Beträffande befästningarna å Gottland skulle sjöbefästningarna vid
Fårösund fullbordas under första perioden. Under andra perioden
skulle Tingstädeställningens befästande taga sin början för att under
tredje perioden afslutas. Utaf det för hela andra perioden till befästningar
vid sistnämnda plats af nästlidet års Riksdag beviljade beloppet,

250.000 kronor, anvisades för år 1903 allenast 50,000 kronor, i första
rummet afsedda att användas till inköp af mark; och torde återstående

200.000 kronor lämpligen böra lika fördelas på åren 1904 och 1905.

Bih. till Rikad. Vrot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 0 luft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vid Boden skulle arbetena, enligt befästningskommitténs förslag,
fortgå under alla tre perioderna.

Utaf det för Boden begärda beloppet, 5,811,700 kronor, beräknades
enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1902 års Riksdag 450,000
kronor för fortsättandet af arbetena med uppförande af kasernbyggnader
för fästningsartilleriregementet.

Rörande dessa byggnader anförde Riksdagen i sin skrifvelse den
15 maj nästlidet år, att då Riksdagen erfarit, att ritningarna till ifrågavarande
kasernetablissemang icke varit öfverlämnade till den särskilda
nämnd, som haft i uppdrag att granska förslagen till ett större antal
kasernbyggnader inom riket, Riksdagen ansåge sig böra framhålla önskvärdheten
af, att de anmärkningar och ändringsförslag beträffande
öfriga kasernbyggnader, hvilka vunnit gillande, blefve iakttagna äfven
hvad ifrågavarande etablissemang anginge. Den af Riksdagen sålunda
uttalade önskan har genom nådigt bref den 13 juni nästlidet år blifvit
bragt till chefens för fortifikationen kännedom.

Med iakttagande af hvad jag här ofvan i fråga om befästningsarbetena
vid Karlsborg och å Gottland anfört samt med jämkning af
det för Boden afsedda årsbeloppet, skulle anslagsbebofvet under år 1904
för landtbefästningarna blifva

för Karlsborg................................ 148,200 kronor

» Tingstäde................................. 100,000 » och

» Boden .................................... 1,937,200 »

eller tillhopa 2,185,400 kronor.

Chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet hafva ock uti ofvan omförmälda underdåniga
framställning af den 6 oktober 1902, hvilken af arméförvaltningen
tillstyrkts, föreslagit, att sistnämnda summa skulle af näst sammanträdande
Riksdag äskas.»

Emot beräkningen af det belopp, som af ifrågavarande, år 1902
beviljade anslag bör för år 1904 anvisas, har utskottet icke funnit anledning
till erinran och hemställer alltså,

att Riksdagen må af det för fortsättande af arbetena
å rikets landtbefästningar beviljade belopp,
6,506,300 kronor, å extra stat för år 1904 anvisa
2,185,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

107

Fortifikationsb ehof.

Nya byggnader för armén.

39:o) Kungl. Maj:t. har föreslagit Riksdagen att utaf det till uppförande
af nya byggnader för armén beviljade beloppet, 19,950,000
kronor, å extra stat för år 1904 anvisa 6,650,000 kronor.

Departementschefen bär härom yttrat följande.

»Eders Kungl. Maj:t föreslog nästlidet års Riksdag att till uppförande
af nya byggnader för armén på extra stat för åren 1903, 1904
och 1905 bevilja ett belopp af 21,000,000 kronor samt däraf för år
1903 anvisa 7,000,000 kronor.

Dessa medel jämte 1,797,000 kronor, som anvisats af 1901 års
Riksdag, eller sammanlagdt 22,797,000 kronor, skulle, enligt planer och
förslag, som blifvit inom fortifikationen uppgjorda, användas till uppförande
af föreslagna nya kasernetablissemang och till förändringar vid
redan befintliga etablissemang för de truppförband, som i statsverkspropositionen
till 1902 års Riksdag uppgåfvos.

På de i Riksdagens skrifvelse den 15 maj nästlidet år, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel, angifna
skäl ansåg Riksdagen emellertid den för ifrågavarande etablissemang
behöfliga anslagssumman kunna nedsättas till 21,747,000 kronor, och
då häraf, såsom ofvan angifvits, redan anvisats 1,797,000 kronor, erfordrades
ytterligare allenast 19,950,000 kronor, hvadan Riksdagen
alltså på det sätt biföll den af Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen,
att Riksdagen till uppförande af nya byggnader för armén beviljade
ett belopp af 19,950,000 kronor och däraf på extra stat för
innevarande år anvisade 6,650,000 kronor.

Genom nådigt bref den 13 juni 1902 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
chefen för fortifikationen att inkomma med utredning och förslag
rörande verkställandet af hvart och ett utaf de byggnadsföretag,
till hvilka Riksdagen anvisat medel, och därvid föreskrifvit, att särskild
hänsyn skall fästas vid de önskemål beträffande byggnadernas konstruktion
m. in., Riksdagen i sin förenämnda skrifvelse uttalat.

Ang. anvisande
å beviljadt
anslag
till uppförande
af
nya byggnader
för armén.

[38.]

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anvisande
å beviljadt
anslag
till reservupplag
af
kläde m. m.
till arméns
munderingspersedlar.

[39.J

I ofvan omförmälda underdåniga framställning den 10 oktober
1902 har chefen för fortifikationen anhållit, att utaf den af Riksdagen
beviljade summan ytterligare en tredjedel måtte äskas för år 1904,
hvilken framställning blifvit af arméförvaltningen tillstyrkt.»

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må, af det till uppförande af nya
byggnader för armén beviljade anslag å 19,950,000
kronor, å extra stat för år 1904 anvisa 6,650,000
kronor.

Reservupplag af kläde m. m. till arméns munderingspersedlar.

40:o) Kungl. Maj:t har i punkten 39 föreslagit Riksdagen att af
det för anskaffning af 65,135 meter kläde och 8,390 meter yllefoder,
att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt
förlag, beviljade anslag på extra stat för år 1904 anvisa 115,000 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande uttalande af departementschefen.

»Uti den till 1900 års Riksdag atlåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kung]. Maj:t, bland
annat, att Riksdagen skulle för anskaffning af kläde och yllefoder att
användas såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt förlag
bevilja 572,000 kronor att utgå under tre år.

Riksdagen, som ansåg, att ifrågavarande anskaffning borde äga rum
under en tid af fem år, beviljade det begärda beloppet samt anvisade
däraf 115,000 kronor för år 1901 och har äfven för hvardera af åren
1902 och 1903 anvisat lika belopp.

Emellertid anförde Riksdagen uti sin skrifvelse den 15 maj nästlidet
år, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, att Riksdagen mot anvisandet af det för år 1903 äskade
beloppet icke haft annat att erinra, än att ifrågavarande anskaffninghelst
icke torde böra åvägabringas, förrän frågan om färgen å det för
armén afsedda klädet vunnit sin lösning; och har Eders Kungl. Maj:t
i anledning häraf genom nådigt bref den 13 juni nästlidet år förordnat,
att ifrågavarande anslag finge utgå endast i den mån Eders Kungl.
Maj:t, på därom gjord framställning, sådant medgåfve.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

109

Enär omdömena rörande resultatet af de försök, som till utrönande
af lämpligaste färgen å kläde till arméns beklädnadspersedlar ägt rum,
icke varit enstämmiga, tiar förslag å färgen ännu icke kunnat till Eders
Kungl. Maj:ts fastställelse afgifvas. Genom nådig generalorder den 26
augusti nästlidet år har Eders Kungl. Maj:t befallt, att försök skulle
anställas jämväl för profvande af lämpligaste form och snitt å vissa
persedlar, tillhörande den personliga fältutrustningen, och torde det
blifva nödigt att i sammanhang med dessa försök anställa ytterligare
undersökningar angående färgen å klädet. Under loppet åt innevarande
år kan dock dessa frågors slutliga lösning med all sannolikhet motses.»

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet hade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, i skrifvelse den 4 november 1902
hemställt, att 115,000 kronor af den beviljade summan måtte för år
1904 hos Riksdagen äskas; och då det vore af största vikt, att ifrågavarande
för mobilisering behöfliga förråd af kläde m. m., sedan färgfrågan
blifvit afgjord, ofördröjligen blefve upplagdt, tillstyrkte departementschefen
arméförvaltningens framställning.

Utskottet har, då lösningen af färgfrågan enligt departementschefens
yttrande med all sannolikhet kan motses under loppet af innevarande
år, icke velat göra någon erinran mot anvisandet å 1904 års stat af

115,000 kronor af det utaf Riksdagen år 1900 för nu ifrågavarande
ändamål beviljade belopp, hvilket afsetts att utgå under en tid af fem
år. Utskottet vill emellertid härvid, i öfverensstämmelse med den af
Riksdagen år 1902 i fråga , om det då anvisade beloppets användningomfattade
mening, uttala önskvärdheten af att, därest färgen å det för
hären afsedda klädet icke under innevarande år hinner blifva behörigen
bestämd, de medel, som nu anvisas, icke böra för de afsedda anskaffningarna
användas, förrän färgfrågan blifvit slutligen afgjord.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, af det för anskaffning af 65,135
meter kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas
såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt
förlag, beviljade anslag, på extra stat för år 1904
anvisa 115,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang.

anvisande å
beviljadt anslag
till
inköp af remonter.

[40.]

Ang.

ifrågasatt
anslag till
ordnande af
landstormsförråd.

[41.]

Inköp af remonter.

41:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att utaf det till inköp
af remonter för arméns behof beviljade belopp, 300,000 kronor, å extra
stat för år 1904 anvisa återstoden, eller 100,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

»I enlighet med min underdåniga hemställan föreslog Eders Kungl.
Maj: t 1901 års Riksdag att till inköp af remonter för arméns behof
bevilja 300,000 kronor samt att däraf å extra stat för år 1902 anvisa

100,000 kronor.

Denna framställning bifölls af Riksdagen, som för ifrågavarande
ändamål anvisat 100,000 kronor jämväl för år 1903.

Uti sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse bär arméförvaltningen
å intendentsdepartementet hemställt, att återstoden af det beviljade beloppet
måtte för fortsatt anskaffning af remonter utaf Riksdagen begäras.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, utaf det till inköp af remonter
för arméns behof beviljade belopp, 300,000
kronor, å extra stat för år 1904 anvisa återstoden,
eller 100,000 kronor.

Diverse anslag.

Ordnande af landstormsförråd.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ordnande af
landstormsförråd å extra stat för år 1904 bevilja 161,700 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i fråga om denna
framställning yttrat sig på följande sätt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

»För hufvuddragen af den framställning rörande organisation af
landstormen, som chefen för generalstaben gjort i sitt underdåniga förslag
till ny härordning den 13 november 1900, har jag i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901 för Eders Kungl.
Maj:t redogjort. Emellertid var jag då icke i tillfälle att föreslå Eders
Kungl. Maj:t att af Riksdagen äska något särskilt anslag för organisationens
genomförande, enär jag icke kunde med någon bestämdhet
yttra mig angående storleken af därför erforderliga belopp. Visserligen
både chefen för generalstaben, rörande landtförsvarets ordinarie årliga
kostnad efter genomförandet af den nya härordningen, i sitt förslag
upptagit ett approximativt beräknadt belopp af 150,000 kronor för landstormen,
men innan framställning i ämnet kunde till Riksdagen aflåtas,
kräfdes särskilda beräkningar angående kostnaderna för uppförande af
landstormsförrådsbyggnader äfvensom utredning af åtskilliga andra frågor,
som stodo i samband med den ifrågasatta organisationen.

Eders Kungl. Maj:t hade också i generalorder den 31 december
1900 gifvit chefen för generalstaben i uppdrag att, efter samråd med
chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och inspektören för
artilleriet samt generalintendenten, utarbeta och till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med underdånigt förslag till fullständig plan rörande
landstormens organisation, såsom beträffande rikets indelning i landstor
msområd en, platserna för landstormsförråden samt därtill hörande
byggnaders inredning och underhåll, äfvensom angående de med landstormens
organisation förenade kostnader, såväl en gång för alla som
årligen, med hvad mera till ifrågavarande organisation hörde.

Den 18 november 1901 anmälde chefen för generalstaben, att han
fullgjort detta uppdrag, och öfverlämnade till Eders Kungl. Maj:t förslag
till förordning angående organisation af härens landstorm jämte tabell,
utvisande rikets indelning i landstormsområden, undantagandes Gotland,
som redan har sin särskilda landstormsorganisation, plan för anordnandet
af landstormsförråd jämte därtill luffande ritningar och kostnadsberäkningar,
sammandrag af kostnaderna för landstormens organisation,
utvisande dels kostnaden en gång för alla, dels den årliga kostnaden
efter genomförd organisation m. in.

Enligt det af chefen för generalstaben utarbetade förslaget till förordning
angående organisation af härens landstorm skulle hela riket,
utom Gotland, indelas uti 155 landstormsområden. Vid bestämmandet
af dessa områdens antal, storlek och omfattning har så vidt möjligt
tillämpats den grundsatsen, att inom hvarje landstormsområde skulle
kunna uppställas eu landstormsbatnl jon om i regeln fyra kompanier,

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

men på samma gång har behörig hänsyn tagits till det önskningsmålet,
att landstormsområde, i fråga om utsträckning, kommunikationer
och befolkning, skulle bilda ett möjligast sammanhängande helt samt
att landstormsmännen inom detsamma skulle vid behof lätt kunna samlas,
beväpnas och utrustas. I betraktande häraf hafva landstormsområdena,
som i öfrigt afpassats efter inskrifnings- och rullföringsområdesindelningen,
i vissa trakter erhållit större, i andra åter mindre folkmängd,
än som beräknats motsvara det antal landstormsmän, som erfordras
för uppställande af en bataljon om fyra kompanier; och skulle
det sålunda finnas landstormsområden, som kunde uppsätta allenast ett,
två eller tre kompanier, men äfven sådana, som skulle kunna uppställa
två eller flera bataljoner. Förutom landstormsbataljoner och landstormskompanier
skulle för särskilda ändamål kunna uppsättas landstormskavalleri-,
landstormsvelociped- och landstormsskidlöpareafdelningar äfvensom
landstormsarbetsafdelningar.

För hvarje landstormsområde skulle i regeln finnas en landstormsområdesbefälhafvare
samt en landstormsområdesadjutant, hvilken tillika
skulle vara förvaltare vid områdets landstormsförråd. Vid landstormsområde,
som komme att uppsätta allenast ett kompani, skulle finnas
endast befälhafvare.

Förutom åliggandet att, såsom benämningen angifver, föra befälet
öfver områdets landstorm och med biträde af landstormsområdesadjutanten
föra dess expedition samt utöfva uppsikt öfver och ansvara för
förvaltningen af honom underställdt landstormsförråd skulle det tillkomma
landstormsområdesbefälhafvare att verka för de värnpliktiges
deltagande i skjutöfningar genom att förmå dem att ingå uti de frivilliga
skytteföreningarna genom att bilda nya sådana samt genom att
bistå dessa med råd och dåd i fråga om ordnande af skjutbanor m. in.
Landstormsområdesadjutant skulle, såsom redan är antydt, tjänstgöra i
områdets expedition samt under uppbördsmannaansvar handhafva och
förvalta dess landstormsförråd.

För hvarje landstormsområde skulle, såsom af det nyss sagda
framgår, finnas ett landstormsförråd, innehållande i första rummet gevär
och ammunition för områdets landstorm. Vissa landstormsförråd
skulle på grund af sitt läge dessutom innehålla intendenturutrustning
(beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar). Och slutligen skulle
enbart sådan utrustning förvaras i vissa arméfördelning svis ordnade förråd.

Chefen för generalstaben framhåller i sitt förslag den stora betydelsen
däraf, att icke blott land storm en, utan äfven de värnpliktige uti
beväringens andra uppbåd och uti det första uppbådets äldre årsklasser

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

113

komma att underhålla sin under den militära utbildningen förvärfvade
skjutfärdighet genom frivilliga skjutöfningar. För att möjliggöra ett
lifligt deltagande i dessa öfningar vore det enligt hans åsikt nödvändigt,
dels att hvarje bevärings- och landstormsman komme att kostnadsfritt
tilldelas ett visst antal skarpa skott, dels att staten tillhandahölle skytteföreningarna
gevär i större utsträckning, än hittills varit möjligt, och
dels att skjutbanor i erforderligt antal funnes till förfogande. I sådant
syfte framställer chefen för generalstaben, bland annat, följande förslag:

»bevärings- eller landstormsman, som tillhör frivillig skytteförening,
erhåller af staten för hvarje år, då han icke är inkallad till tjänstgöring,
kostnadsfri ammunition, minst 50 patroner, för utförande af
vissa, af Kungl. Maj:t fastställda skjutöfningar;

staten tillhandahåller de frivilliga skytteföreningarna kostnadsfritt
gevär till det antal, som erfordras för skjutöfningarnas ändamålsenliga
bedrifvande, och ersätter kostnaderna för målskjutningsmateriel;

staten understödjer liksom hittills anläggandet och ordnandet af
skjutbanor för nämnda föreningar.»

Jag tillåter mig i underdånighet erinra, att såväl skytteförbundens
allmänna representantmöte som ock centralstyrelsen för Sveriges frivilliga
skytteföreningar inför Eders Kung!. Maj:t uttalat såsom önskemål,
att statsanslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
måtte, så snart sig lämpligen göra låter, hufvudsakligast användas
till anskaffande af eller till ersättning för vid de frivilliga skjutöfningarna
förbrukad ammunition, till anskaffande af målskjutningsmateriel
och såsom bidrag till ordnande af skjutbanor. Senast utfärdade
nådiga föreskrifter angående användande af de till understöd åt
det frivilliga skytteväsendet tillgängliga anslagsmedel öfverensstämma
med dessa åsikter, och befinner sig denna fråga, enligt mitt förmenande,
i ändamålsenlig utveckling.

Jämlikt chefens för generalstaben underdåniga förslag till landstormens
organisation, är åt landstormsförråden tillämnad eu särskild betydelse
med hänsyn till ofvanberörda frivilliga skjutöfningar. De skulle
ej blott vara mobiliseringsförråd för landstormsbataljoner och landstormskompanier,
utan äfven blifva anstalter för utlåning af gevär till
de frivilliga skytteföreningarna samt förmedla tillhandahållande af ammunition
äfvensom, i den mån så skulle befinnas ändamålsenligt, målskjutningsmateriel.
Med hänsyn härtill skulle i hvarje särskilt landstormsområdes
förråd finnas gevärs- och ammunitionsutrustning.

Hvad kostnaderna för landstormens organisation angår, äro de utgifter,
som en gång för alla skulle vara erforderliga, beräknade sålunda:

Bih. till lliUil. Blot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. f) Haft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

till landstormsförrådsbyggnader jämte tomter

och hägnader..................................................................... kronor 608,700: —

för anordningar till förvaring och vård af

gevär och ammunition i landstormsförråd............... » 8,400: —

till intendenturutrustning för landstormen » 1,000,000: —

Summa kronor 1,617,100: —

Efter genomförandet af organisationen, hvilket ansetts böra ske
under loppet af tio år, skulle den årliga kostnaden utgöra:

landstormsområdesbefälets aflöning m. m................ kronor

underhåll af landstormsförrådsbyggnader .............. »

förvaring och vård af gevär och ammunition i

landstormsförråd...................................................... »

förvaring och vård af intendenturutrustning i

landstormsförråd..................................................... »

Summa kronor

178,610: —
22,000: —

50,400: —

10,000: —
261,010: —

Öfver det förslag till organisation af landstormen, för hvars hufvuddrag
nu blifvit redogjordt, hafva yttranden infordrats från arméfördelningschefer
och regementschefer äfvensom från chefen för flottans stab, och
hafva dessa i allmänhet uttalat sin anslutning till organisationsförslaget,
om än i vissa afseenden erinringar af sådan vikt blifvit gjorda, att de
förtjäna att tagas i noggrant öfvervägande. Särskildt hafva meningsskiljaktigheter
yppats i fråga om det sätt, hvarpå den för landstormsorganisationen
erforderliga befälspersonalen lämpligast borde anskaffas,
och hvilken ställning den borde intaga. Hvad åter landstormsförrådsbyggnaderna
med därtill hörande utrustning beträffar, hafva åsikterna
varit så godt som enhälliga. Endast i fråga om sammansättningen
af intendenturutrustningen hafva vissa särskilda önskningsmål blifvit
uttalade.

I samband med föredragningen af de år 1901 framlagda förslagen
till ny härordning och till ny värnpliktslag hade jag tillfälle att inför
Eders Kungl. Maj:t framhålla vikten af, att landstormen bragtes under
ordnade former och gjordes användbar vid vårt lands försvar, hvadan
det nu icke torde vara behöfligt att åter närmare utveckla den betydelsefulla
roll, som landstormen, ändamålsenligt ordnad, kan komma

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

att spela vid ett krig inom våra egna landamären och till värn för
hemorten.

I sin underdåniga skrifvelse i anledning af de nådiga propositionerna
angående den nya härordningen m. m. uttalade sig Riksdagen
rörande denna fråga sålunda:

»Ehuru uti Eders Kungl. Maj:ts förslag till ny härordning någon
framställning angående landstormens organisation icke blifvit gjord —
enär frågan därom är föremål för ytterligare utredning — tillåter sig
dock Riksdagen, i betraktande af landstormsorganisationens stora betydelse
för försvaret, ansluta sig till den tanke, som statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet uttalat i denna fråga. Landstormens
organisation synes äfven göra det möjligt att, med anslutning till det
frivilliga skytteväsendet, verka till höjande af skjutskickligheten hos
landets vapenföra befolkning. Enligt Riksdagens förmenande är det
nämligen till synnerligt gagn för försvaret, att den unge vapenföre
mannen före sitt inträde i värnpliktsåldern kan beredas tillfälle till
undervisning i skjutning, liksom äfven att beväringsmannen såväl som
landstormsmannen vidmakthåller och, om möjligt, förkofrar den skjutfärdighet,
som han förvärfvat under sin militära utbildning.»

Enligt min uppfattning är det en för vårt försvar mycket angelägen
sak, att landstormens organisation varder, så fort omständigheterna
medgifva, genomförd. Detta ej minst med hänsyn till förverkligandet
af den utaf Riksdagen uttalade förhoppningen, att i förevarande
afseende måtte åvägabringas samverkan med det i utveckling stadda
frivilliga skytteväsendet, på samma gång som detta komme att ytterligare
främjas. I betraktande häraf hade det varit i hög grad önskvärdt
att nu kunna framlägga förslaget rörande landstormens organisation uti alla
de delar, för hvilkas genomförande Riksdagens medverkan erfordras.
Men då, för åstadkommande af en i möjligaste mån ändamålsenlig lösning
af frågan särskildt angående landstormens befälspersonal och därmed
sammanhängande spörsmål, Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den
31 december 1902 funnit skäligt tillsätta en kommitté af tre personer
med uppdrag att verkställa en allsidig granskning och omarbetning af
förslaget, har jag nu kunnat upptaga endast den del däraf, som berör
ordnandet af landstormsförråd.

Såsom i det föregående framhållits, hafva inga afsevärda meningsskiljaktigheter
gjort sig gällande i fråga om uppförandet af förrådsbyggnader
för landstormen och ordnandet af landstormsförråd, och synes det
mig vara särdeles viktigt, att organisationsförslaget i dessa hänseenden
snarast möjligt börjar att bringas i verkställighet, synnerligast som denna

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

del däraf alltid måste föregå organisationens genomförande i öfrigt. Önskvärdt
är ock, att landstormsförråden, så snart lämpligen ske kan, komma
till stånd för att träda i verksamhet såsom förmedlingsanstalter för
tillhandahållande af gevär och ammunition åt de frivilliga skytteföreningarna.

Kostnaden en gång för alla för ordnandet af landstormsförråden
är, enligt hvad redan blifvit sagdt, beräknad till 1,617,100 kronor,
som enligt generalstabschefens förslag skulle utgå under en tid af tio
år. Ehuruväl det vore önskvärdt, att denna summa kunde på kortare
tid ställas till förfogande, anser jag mig dock med hänsyn till de afsevärda
anslagsförhöjningar, som under fjärde hufvudtiteln äro behöfliga
för år 1904, icke för närvarande böra ifrågasätta, att mera än en tiondedel
af sistnämnda belopp af Riksdagen nu äskas.»

Af departementschefens anförande i detta ämne till statsrådsprotokollet
inhämtas, bland annat, att Kungl. Maj:t, för åstadkommande af
en i möjligaste mån ändamålsenlig lösning af frågan rörande organisationen
af landstormens befälspersonal och därmed sammanhängande
spörsmål, den 31 december nästlidna år tillsatt en kommitté med uppdrag
att verkställa en allsidig granskning och omarbetning åt ett genom
chefens för generalstaben försorg utarbetadt förslag till organisation af
landstormen. Utredning af den föreliggande viktiga frågan pågår alltså
ännu. Då det emellertid vore önskvärdt, att Riksdagen, innan den går
att fatta beslut i en del af denna fråga, sattes i tillfälle att, i den mån
omsorgen om försvarsåtgärdernas hemlighållande sådant medgifver, erhålla
kännedom om denna utredning och sålunda bereddes möjlighet
att öfverskåda ärendet i hela dess vidd, har utskottet ansett Kungl.
Maj:ts förslag om beviljande af medel till påbörjande af denna organisation
icke för närvarande böra bifallas. Utskottet antager, att med
anledning af den tillsatta kommitténs arbeten förslag i ämnet må kunna
föreläggas nästkommande års Riksdag, och om anledning därtill förefinnes,
lärer då hinder icke böra möta att af det anslag, som till förevarande
ändamål må kunna blifva å extra stat för år 1905 anvisadt,
rättighet medgifves Kungl. Maj:t att redan under år 1904 använda
en del.

Utskottet får med hänsyn till hvad sålunda anförts, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

Det frivilliga skytteväsendets befrämjande.

43:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 42 föreslagit
Riksdagen att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande såsom
extra anslag för år 1904 bevilja 500,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t dels att under år 1903 för ordnande af skjutbanor m. m.
af tillgängliga medel förskjuta 50,000 kronor att af ofvanberörda
anslag för år 1904 ersättas, dels att under följande år använda hvad
af anslaget kunde under år 1904 besparas.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört följande.

»Vid 1901 års riksdag beviljades till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande såsom extra anslag för år 1902 ett belopp af 400,000
kronor. I enlighet med centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar
därom gjorda framställning föreslog Eders Kungl. Maj:t
nästlidet års Riksdag att för ifrågavarande ändamål såsom extra anslag
för år 1903 bevilja 450,000 kronor. Emellertid väcktes inom Riksdagen
motion i ämnet, hvari hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte
medgifva, att, utöfver det för år 1902 redan beviljade anslag, högst

50,000 kronor finge af Eders Kungl. Maj:t under sistnämnda år af tillgängliga
medel anvisas att af anslaget för år 1903 ersättas. På de i Riksdagens
skrifvelse den 15 maj nästlidet år angifna skäl beslöt Riksdagen
att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande såsom extra anslag
för år 1903 bevilja 450,000 kronor, med rättighet för Eders Kungl.
Maj:t ej mindre att hufvudsakligast för ordnande af skjutbanor, anskaffande
af målskjutningsmateriel och beredande af fri ammunition åt det
frivilliga skytteväsendet under år 1902 af tillgängliga medel förskjuta
högst 50,000 kronor, att af ofvanberörda anslag för år 1903 ersättas,
än äfven att under följande år använda hvad af anslaget kunde under
är 1903 besparas.

Sistnämnda 50,000 kronor hafva ock tagits i anspråk till understöd
för ordnande af skjutbanor, hvadan under år 1902 för det frivilliga
skytteväsendet disponerats 450,000 kronor, under det att för innevarande
år endast 400,000 kronor finnas att tillgå förutom möjligen någon
mindre besparing från nästlidet år.

Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anför i sin
ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 7 november sistlidet år,

Ang. anslag till
det frivilliga
skytteväsendets
befrämjande.

[42.]

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att äfven under år 1902 det frivilliga skytteväsendet kunde uppvisa en
glädjande tillväxt. Till den 1 november 1902 hade 286 nya föreningar
bildats, och vid tiden för skrifvelsens aflåtande uppgick antalet skytteföreningar
till 1,634 med öfver 100,000 medlemmar, af hvilka omkring

80,000 befunne sig under eller i värnpliktsåldern. Af de till skytteföreningarna
hörande skyttarne hade omkring 60,000 lossat hvar och en
50 skarpa skott eller det antal, som erfordrades för att skytt skulle få
tagas i beräkning vid bestämmandet af statsunderstödet åt föreningarna.
I jämförelse med förhållandena under år 1901 utvisade detta en tillökning
af omkring 13,000 anslagsberättigade skyttar.

Det vore fördenskull behöfligt, att för det frivilliga skytteväsendet
finge äfven under år 1903 disponeras 450,000 kronor. Till godtgörande
af det belopp, som, enligt hvad ofvan angifvits, redan under år 1902
användts af 1903 års anslag, erfordrades således 50,000 kronor; och då
skytteväsendets fortgående utveckling gåfve vid handen, att för år
1904 kräfdes ett anslag af 500,000 kronor, hemställer centralstyrelsen,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes för ifrågavarande ändamål af Riksdagen
äska ett anslag för år 1904 af 550,000 kronor, med rätt att däraf
under innevarande år använda 50,000 kronor.

Centralstyrelsen anför vidare, beträffande användningen af ifrågavarande
anslagsmedel, att skytteförbundens år 1901 hållna allmänna
representantmöte uttalat såsom önskemål, att anslaget till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande, frånsedt de för organisationen oundgängligen
erforderliga utgifterna, måtte, så snart sig lämpligen göra läte,
hufvudsakligen användas till inköp af eller ersättning för ammunition,
som vid skjutöfningarna förbrukades, till anskaffning af målskjutningsmateriel
och såsom bidrag till ordnande af skjutbanor.

Den af representantmötet sålunda uttalade åsikt, hvilken, såsom
åt statsrådsprotokollet för den 11 januari 1902 kan inhämtas, blifvit af
centralstyrelsen följd vid uppgörandet af beräkningarna rörande anslagsbeliofvet
för innevarande år, har genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga
bref den 21 februari nästlidet år, i fråga om fastställande af plan för
användningen af samma års anslag, blifvit af Eders Kungl. Maj:t
gillad. För erhållande af ökade medel till fri ammunition åt skyttarne
föreskref Eders Kungl. Maj:t i berörda nådiga bref, att det till pris
vid täflingsskjutningar inom föreningarna, till arfvoden åt instruktörer
och till öfriga omkostnader för verksamheten inom föreningarna beviljade
understöd, hvilket under föregående år utgått med 3 kronor för
hvarje skytt under eller i värnpliktsåldern, som lossat ett visst antal
skott, skulle för år 1902 utgå med allenast 2 kronor. Härigenom

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

kunde bidraget till ammunition liöjas, och skulle detsamma, som enligt
planen beräknades till sammanlagdt 212,187 kronor 50 öre, användas
för att kostnadsfritt tillhandahålla ammunition åt de skyttar under eller
i värnpliktsåldern, som vunnit inträde i skytteföreningarna under något
af åren 1901 eller 1902.

Centralstyrelsen anser det angeläget att fortgå på den sålunda inslagna
vägen och har fördenskull vid beräkningen af anslagsbehofvet
för år 1904 förutsatt, att de skyttar under och i värnpliktsåldern, som
under år 1902, 1903 eller 1904 inskrifvits i skytteföreningarna och
därstädes kvarstode, skulle kostnadsfritt erhålla 50 skott per man.

Med iakttagande häraf har centralstyrelsen uppgjort följande förslag
för användande af det utaf centralstyrelsen för år 1904 ifrågasatta
beloppet.

Att utgå under år 1903:

Till ordnande af skjutbanor, anskaffande af målskjutnings materiel

och till fri ammunition ......................................... kr. 50,000

Att utgå under år 1904:

Till centralstyrelsen, att användas till arfvoden, expeditionskostnader,
anskaffande af skyttemärkenm. m. kr. 35,100
» skytteförbunden, att utgå till pris vid allmänna
täflingsskjutningar, till arfvoden åt
skytteförbundens sekreterare och till öfriga
omkostnader för skytteförbundens verksamhet
................................................................. » 43,100

)) skytteföreningarna,

a) årsunderstöd, att utgå med 2 kronor för

förslagsvis 75,000 skyttar och afsedt
att användas till pris vid täflingar inom
föreningarna, till anskaffande af målskjutningsmateriel
och till instruktörsarfvoden.
................................... kr. 150,000

b) för fri ammunition dels till
de medlemmar under eller i
värnpliktsåldern, som under
något af åren 1902 eller 1903

Transport kr. 150,000 kr. 78,200 kr. 50,000

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Transport kr. 150,000 kr. 78,200 kr. 50,000
inträdt i skytteföreningarna
och därstädes kvarstå, dels
till de medlemmar under
eller i samma ålder, som år
1904 ingå i föreningarna,
tillsammans omkring 90,000
skyttar å 50 skott per man
efter ett medelpris af 5 öre
för hvarje skott..................... » 225,000

till skjutbanors ordnande och andra af skytteverksamheten
föranledda utgifter..................

eller tillhopa kr. 550,000

Arméförvaltningen å civila departementet, som öfver centralstyrelsens
ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt yttrande, har icke
haft något att däremot erinra.

Ehuru de skäl, centralstyrelsen anfört för höjandet af anslaget till
det af centralstyrelsen ifrågasatta belopp, måste tillmätas betydelse,
anser jag mig dock, särskild! med hänsyn till de stora kraf, som för
andra, landtförsvaret rörande ändamål måste ställas på statskassan, icke
kunna tillstyrka bifall till centralstyrelsens förslag i hela dess utsträckning.
Nästlidet års Riksdag höjde anslaget med 50,000 kronor eller från

400,000 kronor för år 1902 till 450,000 kronor för år 1903. I betraktande
af den hastiga höjningen under senare åren af det numera afsevärda
anslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande synes det mig
önskvärd!, att ökningen för år 1904 jämväl kunde begränsas till 50,000
kronor, då anslaget för sistnämnda år blefve 500,000 kronor. Som
emellertid af 1903 års anslag 50,000 kronor tagits i anspråk redan
under år 1902, är det antagligt, att, utöfver hvad som återstår af det
redan beviljade anslaget för innevarande år, 50,000 kronor blifva behöfliga
för detta år, hvithet dock är beroende på skytteväsendets större
eller mindre utveckling under året. I sådant fall skulle, därest Riksdagen
beviljar 500,000 kronor för år 1904, 450,000 kronor återstå för sistnämnda
år. Om till följd af skytterörelsens utveckling detta belopp
befinnes otillräckligt, torde vid nästa års riksdag åtgärd för bristens
fyllande kunna vidtagas. Då torde äfven frågan om landstormens organisation,
hvaraf det frivilliga skytteväsendets ytterligare utveckling är
nära beroende, kunna, i större utsträckning än vid innevarande års

» 375,000

» 46,800 500.000

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

riksdag kan ske, framläggas för Riksdagen, ock således båda dessa
frågor i ett sammanhang tagas under ompröfning.»

Uti en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad Ang. en inom
motion (n:o 37) har herr E. Hägglund föreslagit Riksdagen att till frivilliga
skytteväsendets befrämjande såsom extra anslag för år 1904 motion,
bevilja 550,000 kronor.

Motionären har till stöd för den af honom gjorda framställningen
anfört följande.

»Sedan centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar
gjort framställning om ett statsanslag af 550,000 kronor för år 1904,
däraf 50,000 kronor skulle användas för betäckandet af förskottsanslaget
för innevarande år — emot hvilken framställning arméförvaltningen å
civila departementet icke haft något att erinra — så har Kungl. Maj:t
i och för berörda ändamål hos Riksdagen äskat allenast 500,000 kronor,
hvaraf 50,000 kronor skola betäcka hvad af 1903 års anslag redan
tagits i anspråk.

Då, enligt min åsikt, den af centralstyrelsen för Sveriges frivilliga
skytteföreningar gjorda framställningen torde endast motsvara det minsta
möjliga behofvet för att kunna i någon mån mera verksamt understödja
och befrämja det öfver allt inom landet förefintliga lifliga intresset för
den frivilliga skytterörelsen, synes det mig vara en oafvislig plikt för
Riksdagen att lämna så stort statsanslag, som centralstyrelsen sålunda
begärt.

Det begärda anslaget torde i allt fall få anses hellre för litet tilltaget
än tvärtom, med tagen hänsyn till den omständigheten, att centralstyrelsen
i sitt förslag icke beräknat mera än 2 kronor 50 öre för
hvarje skytt i och för anskaffande af ammunition vid skjutöfningarna.

För hvarje med skytterörelsen i någon mån förtrogen person måste
detta lilla bidrag 2 kronor 50 öre per man förefalla högst otillräckligt
för att fylla det därmed afsedda ändamålet; och så är också helt säkert
förhållandet.

Vid det förhållandet, att skyttekåren till hufvudsaklig del rekryteras
ifrån den arbetande klassen och den mindre bemedlade jordbrukande
befolkningen, som saknar ekonomisk bärkraft att en ä två gånger i
veckan vid skjutöfningstillfällena förbruka för skjutöfningen nödig ammunition,
omkring en krona för hvarje gång, är det en oafvislig nödvändighet
att se till, att icke skyttemedlemmarna betungas med större
utgifter, än hvad de förmå bära, ty endast en öfveransträngning i detta
hänseende verkar slappande och kommer, om den upprepas eller blir
Bill. till lliksd. Prat. 1UU3. 4 Sami. I Afd. <5 Höft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anvisande
& beviljadt
anslag till
ökade utgifter
för krigshögskolan.

[43.]

allt för stor, att rent af döda den för vårt fosterland så nödvändiga
och nyttiga samt för öfrigt så vackra idé, som skytterörelsen i sig
innebär.

Arbetarne och den mindre bemedlade jordbrukande befolkningen
kunna icke, huru fosterlandsälskande de än månde vara, i längden offra
mer än sin tid. De med skytterörelsen förenade direkta omkostnaderna
måste staten eller den enskilde kapitalstarke lämna.»

Utskottet bebjärtar till fullo önskvärdheten af att den glädjande
utveckling, som den frivilliga skytterörelsen inom vårt land på senare
tid kunnat uppvisa, må alltjämt i oförminskad grad fortfara, så att den
för försvaret så viktiga skjutskicklighetens förvärfvande och vidmakthållande
med allt större intresse omfattas af befolkningen inom alla
delar af landet. I betraktande af den ganska hastiga stegring, det
för detta ändamåls befrämjande afsedda anslag de senare åren undergått,
samt med hänsyn till öfriga nu föreliggande viktiga anslagsk.raf
anser sig utskottet emellertid icke böra tillstyrka Riksdagen att nu bevilja
högre anslag för ifrågavarande ändamål, än Kungl. JVlaj:t äskat.
Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må, med afslag å herr Hägglunds
ifrågavarande motion, i hvad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande såsom extra anslag för år 1904 bevilja
500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t dels
att under år 1903 för ordnande af skjutbanor m. m.
af tillgängliga medel förskjuta 50,000 kronor att af
ofvanberörda anslag för år 1904 ersättas, dels att
under följande år använda hvad af anslaget kan under
år 1904 besparas.

Ökade utgifter för krigshögskolan.

44:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att utaf det af nästlidna
års Riksdag till ökade utgifter för krigshögskolan beviljade anslaget
på extra stat för år 1904 anvisa återstoden, eller 6,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

Departementschefen har yttrat följande.

»1 enlighet med Eders Kungl Maj:ts därom gjorda framställningbeviljade
nästlidet års Riksdag 13,200 kronor till ökade utgifter för
krigshögskolan. Detta belopp var, såsom af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
för den 11 januari 1902 framgår, afsedt att utgöra en
tillökning för arbetsåren 1902— 1903 och 1903 —1904 i det enligt fastställd
stat till högskolan utgående ordinarie anslaget.

Af det beviljade beloppet, 13,200 kronor, anvisade Riksdagen hälften
eller 6,600 kronor å extra stat för år 1903».

Emot anvisande af ifrågavarande belopp har utskottet icke funnit
anledning till erinran och hemställer,

att Riksdagen må utaf det af Riksdagen år 1902 till
ökade utgifter för krigshögskolan beviljade anslag å
13,200 kronor å extra stat för år 1904 anvisa återstoden,
eller 6,600 kronor.

Ersättning för förskott.

45:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till täckande af
vissa utaf arméförvaltningen utgifna förskott på extra stat för år 1904
anvisa ett belopp af i jämnadt tal 27,078 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 28 november
1902 har arméförvaltningen å civila departementet till ersättande anmält
följande af arméförvaltningen förskottsvis utbetalda belopp, nämligen:

2.446 kronor 85 öre, enligt nådiga brefvet ,den 13 september 1901
erlagd godtgörelse till särskildt sakkunniga biträden för uppgörande
inom generalstaben af förslag till ny inskrifningsförordning m. m.; 1,789
kronor 25 öre, som jämlikt nådiga brefven den 1 november och den 31
december 1901 utgått till kommittén för omarbetning af bestämmelserna
i fråga om undersökning af de värnpliktiges duglighet till krigstjänst;

9.446 kronor 65 öre, utgörande ersättning enligt nådiga brefven den 8
november 1901 och den 14 februari 1902 ej mindre åt de personer,
hvilka af Eders Kungl. Maj:t utsetts att afgifva utlåtande öfver de inom
fortifikationen utarbetade förslag till uppförande af nya och utvidgning

Ang. anslag
till ersättning
för förskott.

[44.]

124

Statsutskottets Utlåtande K:o 5.

Ang. dyrtidstillägg.

[45.]

af redan befintliga kasernetablissemang för åtskilliga truppförband än
äfven åt biträden, som af dem anlitats, samt expenskostnader; 8,759
kronor 30 öre, hvilket belopp på grund af nådiga brefven den 8 april,
den 30 maj och den 19 september 1902 utbetalts till kommitterade för
afgifvande af yttrande och förslag rörande försäljning af vissa delar
utaf den så kallade Norra Djurgården och till kommitténs sekreterare;
3,070 kronor 60 öre, som enligt nådiga brefven den 12 och den 19
september 1902 utgått dels till kommittén för afgifvande af yttrande
öfver ett inom landtförsvarsdepartementet upprättadt förslag angående
harmonimusikens vid armén sammansättning, musikpersonalens organisation
och därmed i sammanhang stående frågor, dels för bestridande
af åtskilliga med förslagets utarbetande förenade kostnader; samt slutligen
1,565 kronor, på grund af nådiga brefven den 12 september och
den 31 oktober 1902 utbetalda till kommittén för omarbetande af reglementen
och instruktioner för infanteriets utbildning äfvensom till särskilt
sakkunniga personer, som af kommittén tillkallats.»

Då ersättning för dessa förskott, tillhopa 27,077 kronor 65 öre,
icke kunde beredas från anslag under fjärde hufvudtiteln, hemställde
departementschefen om framställning till Riksdagen i sådant syfte.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättande af ifrågavarande
förskott, å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp
af 27,078 kronor.

Dyrtidstillägg.

46:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande, i
enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12
januari 1903 angifna grunder, af dyrtidstillägg innevarande år åt
en del af den personal, som åtnjöte aflöning från fjärde hufvudtitelns
medel, å extra stat för år 1904 anvisa såsom förslagsanslag i jämnadt
tal 15,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

Ersättning för förlorade vakansafgifter, afsedda för musikens underhåll.

47 :o) Kungl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att till beredande af ersättning
åt indelta truppförband för förlorade vakansafgifter, afsedda för
musikens underhåll, å extra stat för åi 1904 anvisa ett för jämnande
af hufvudtitelns slutsumma till 80,022 kronor jämkadt belopp.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i afseende
på nu förevarande fråga uttalat sig på följande sätt.

»Genom nådig kungörelse den 4 januari nästlidet år, angående afträdande
till statsverket af de för indelta truppförbands egna ändamål
vakanssatta rust- och rotehållsnummer, har Eders Kungl. Maj:t förordnat,
att af de nummer, hvilkas vakansafgifter inginge till musikkassorna,
skulle afträdas:

de till fältmusikanter och stabstrumpetare anslagna från 1902 års
ingång,

de till trumslagare, spel i nummer och skvadronstrumpetare anslagna
i den mån motsvarande löner blefve i aflöningsstaterna tillgängliga,
samt

de till musikens underhåll indragna vid 1903 års utgång, då sistnämnda
nummer befriades från de skyldigheter, som på grund af rustnings-
och roteringsbesväret dem ålåge.

Ifrågavarande truppförband skulle alltså från ingången af år 1904
förlora musikkassorna förut tillkommande vakansafgifter till afsevärda
belopp, i anledning hvaraf andra medel böra till ersättande däraf beredas.

Genom nådigt bref den 12 september 1902 har Eders Kungl. Maj:t
uppdragit åt eu kommitté af fyra personer att afgifva yttrande i anledning
af ett inom landtförsvarsdepartementet utarbetadt förslag rörande
musikpersonalens vid armén organisation samt därmed i sammanhang
stående frågor angående aflöning och underhåll m. m. önskligt
hade varit, att kommitténs betänkande i så god tid inkommit till Eders
Kungl Maj:t, att ett därpå grundadt, fullständigt förslag till ordnande
af nämnda angelägenheter kunnat föreläggas innevarande års Riksdag,
men uti sin ofvan omförmälda skrifvelse den 15 november 1902 anmäler
kommittén, att dess arbeten tagit längre tid i anspråk, än från början
kunnat förutses, och att kommitténs slutliga utlåtande, som dock vore

Ang. anslag
till ersättning
för förlorade
vakansafgifter,
afsedda
för musikens
underhåll.

[46.]

126

Statsutskottets Utlåtande K:o 5.

att inom kort förvänta, fördenskull icke kunnat inom den beräknade
tiden afgifvas.

Sammanlagda beloppet af de vakansafgifter från rotar och rusthåll,
som under innevarande år finge af musikkassorna uppbäras, men från
och med ingången af år 1904 frånginge dem, utgjorde enligt verkställda
beräkningar 308,260 kronor, för hvilken summa ersättning således borde
beredas musikkassorna. I den mån nya löner uppfördes å 1904 års
stater för den genom nya härordningens antagande till antalet bestämda
musikpersonalen samt för kvarstående öfvertalig personal kunde dock
denna summa minskas.

För fyllande af ifrågavarande behof läge det nära till hands att
föreslå anlitande af de tillgångar, som funnes i musikkassorna, hvilkas
sammanlagda behållning den 31 december 1901 uppgått till 858,513
kronor 92 öre. Kommittén hade dock kännt sig tveksam i fråga om
användningen af dessa medel. Utan tvifvel utgjordes de, åtminstone
till största delen, af statsmedel, men en fullständig utredning härom
syntes dock önskvärd, innan någon del däraf toges i anspråk. Endast
i sådana fall, då för fullgörandet af redan afslutade kontrakt större
tillgångar kräfdes, än å stat eller eljest vore anvisade, borde tillstånd
meddelas regementsförvaltning att använda någon del af musikkassans
tillgångar för uppfyllandet af de ingångna förbindelserna.

Uti en sedermera till landtförsvarsdepartementet inkommen, till
mig ställd skrifvelse har ordföranden i kommittén afgifvit. definitivt
förslag å storleken af det belopp, som för musikens underhåll erfordras
för år 1904 i stället för de vakansafgifter, som då frångå musikkassorna.
De i detta hänseende verkställda beräkningarna, Indika äro uppgjorda
under den förutsättningen, att till mitt anförande angående ordinarie
anslaget till aflöning och rekrytering för år 1 904 hörande stater, i hvad
de afse musikpersonalens aflöning, vinna Eders Kungl. Maj:ts samt
Riksdagens gillande, finnas upptagna i en vid skrifvelsen fogad tabell,
hvilken torde få detta protokoll bifogas (bil. 94).

I de till hvarje kolumn i denna tabell hörande rubriker äro generellt
angifna de särskilda ändamål, hvartill de för musikpersonalens
aflöning och till musikens underhåll i öfrigt beräknade medel skulle
användas, äfvensom från hvilka anslag de skulle utgå. Härom har dock
kommitténs ordförande ytterligare anfört följande:

Kolumn 1. De i denna kolumn upptagna belopp utgjorde hvar för
sig summan af de medel, som i de föreslagna staterna för år 1904
upptagits för musikpersonalens aflöning.

Kolumn 2. De belopp, som återfunnes i denna kolumn, hade åt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

127

kommittén ansetts skäligen böra för instrumentering m. m. tillkomma
vederbörande musikanförare, hvilka hittills i allmänhet åtnjutit större
eller mindre arfvoden därför från musikkassorna.

Kolumn 3. För de härunder omförmälda befattningar hade till
särskild! förordnad officer ersättning vid åtskilliga truppförband utgått,
ehuru med olika belopp, under det att vid andra ingen särskild godtgörelse
därför åtnjutits. Kommittén, som visserligen ansåge, att dessa
befattningar borde efter genomförd organisation af musikpersonalen
indragas, hade dock ansett, att, intill dess fullt kompetente musikanförare
kunde erhållas, ifrågavarande befattningar borde bibehållas vid infanteriet
och kavalleriet samt för deras uppehållande arfvoden utgå till belopp
af 200 kronor, i medeltal ungefärligen motsvarande hittills utbetalda
arfvoden därför.

Kolumn 4. I förslagsstaterna för år 1904 vore vid fältinfanteriregementena
5 musiksergeanter af första och 6 af andra klassen upptagna.
Enligt 1901 års härordning skulle dock ytterligare en musiksergeant
af första klassen på stat uppföras, och då denne vore afsedd att
utföra en af de ansvarsfullare stämmorna i harmonimusiken, måste han
tills vidare ersättas med en annan i musik skicklig person, för hvilken
godtgörelse till samma belopp som sergeants aflöningsförmåner beräknats
i denna kolumn. Dessutom inginge därunder för hvarje regemente
arfvoden till 14 man af musikpersonalen, hvilka jämte de för harmonimusiken
tillgängliga 11 musiksergeanterna behöfdes för att nämnda
regementens musikkårer skulle bestå af det antal stämmor, kommittén
ansåge erforderligt. Dylika arfvoden funnes ej för närvarande på staterna
uppförda, men genom kontrakt, som i många fall endast från
personalens sida kunde uppsägas, hade vid de flesta truppförband
sådana tilläggsarfvoden tillförsäkrats musikpersonalen. Detta behof
måste därför fyllas, intill dess andra förhållanden inträdde. Beräkningen
af arfvodenas storlek hade skett enligt den af kommittén hysta
åsikten, att vid hvarje truppförband borde i stället för nummerspel, anställda
medelst kontrakt mot hittills utgående arfvoden för tjänstgöring
vid harmonimusiken, inrättas fasta underbefälsbeställningar af manskapsklass,
efter samma grunder som för regementenas öfriga därmed likställda
personal.

Kolumn 5. Beloppen i denna kolumn vore beräknade med ledning
af: medelkostnaden för de i rubriken angifna ändamål under 5 år
vid samtliga regementen, inhämtade kostnadsuppgifter från musikinstrumentfabrik,
samt arméförvaltningens beräkningsgrund vid bestämmande
af slitningstid för mässings- och träinstrument.

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kolumn 6. För att icke behöfva öka den fast anställda personalen,
sådan den enligt 1901 års härordning blifvit bestämd, men likväl kunna
afhjälpa den brist, som inom harmonimusikkårerna vid infanteriet skulle
uppstå genom förlusten af omkring 270 spel, hvilka enligt samma härordning
skulle indragas, hade kommittén ansett, att vid detta vapenslag
all musikpersonal på stat borde vara utbildad, samt att fördenskull
ett visst antal elever utom stat borde anställas, en åtgärd, hvilken dock
synts kommittén ej behöflig vid de öfriga vapnen, där spelet genom den
nya härordningen icke blefve reduceradt. De i kolumnen ingående beloppen
hade beräknats enligt de grunder, kommittén ansett böra för
dessa elevers antagande och utbildning vinna tillämpning.

Beträffande kostnadernas fördelning mellan ordinarie anslaget till
arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof och det ifrågasatta extra
anslaget för år 1904 hade kommittén, enär det extra anslaget vore afsedt
allenast för de indelta truppförbanden, upptagit denna fördelning
i tabellen på det sätt, att vid truppförband af indelt natur hela
kostnaden lagts på extra anslaget, vid truppförband af delvis indelt natur
ena hälften på extra anslaget och andra hälften på anslaget till
arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof samt vid öfriga truppförband
hela kostnaden på sistnämnda anslag.

Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen, som den
12 december nästlidet år afgifvit infordradt utlåtande i detta ärende,
har däri vitsordat riktigheten af kommitténs uppgift angående storleken
af det belopp, 308,000 kronor, som på grund af indelningsverkets afveckling
komme att år 1904 frångå musikkassorna. Huru mycket, som
häraf kunde erfordras såsom extra anvisning för sistnämnda år, berodde,
såsom kommittén anmärkt, på antalet af de kontanta löner för trumslagare
och hornblåsare, som komme att i 1904 års stater anvisas utöfver
dem, som redan funnes uppförda i staterna för år 1903. Därest,
enligt den upplysning i detta hänseende, som kommit arméförvaltningen
till del, i statsverkspropositionen till innevarande års Riksdag
komme att begäras 587 njm sådana löner om 150 kronor eller tillsammans
88,050 kronor, kunde förenämnda summa minskas med detta
belopp och det extra anslaget för musiken under år 1904 begränsas
till 220,000 kronor. Om detta belopp anvisades, uppkomme därigenom
icke någon ny utgift för statsverket. Omförmälda 308,000 kronor
utgjorde nämligen summan af de till regementena ingående vakansafgifterna
från 1,619 rust- och rotehåll, men till dessa nummer, hvilkas
prestationer enligt uppskattningsvärde uppginge till 301,370 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

129

skulle, så länge de kvarstode i indelningsverket, utgå full ersättning,
hvilken genom deras utträdande därur besparades.

Beträffande musikkassornas kontanta behållningar ville det synas
arméförvaltningen, som om betänkligheterna rörande deras användande
borde inskränkas till kapitalbehållningen, hvaremot räntan, som väl alltid
tagits i beräkning vid uppgörandet af kassornas årliga inkomstsoch
utgiftsförslag, borde få för årsutgifternas bestridande i mån af behof
användas, på sätt jämväl kommittén ansett böra åtminstone undantagsvis
medgifvas.

Såsom af det anförda framgår, skulle de inkomster från rotar och
rusthåll, som år 1904 frångå de indelta truppförbanden, uppgå till omkring
308,000 kronor, för hvilket belopp full ersättning dock icke
skulle behöfva beredas musikkassorna. Arméförvaltningen har för sin
del ansett, att det kunde minskas med summan af de i förslagsstaterna
för år 1904 uppförda nya aflöningsmedel för trumslagare och hornblåsare
eller till 220,000 kronor. Riktigare synes mig dock vara att, i
likhet med kommitténs ordförande, vid beräknandet af det behöfliga
extra anslaget utgå från det verkliga bebofvet vid de särskilda truppförbanden.
Enligt denna beräkningsgrund skulle, sedan andra för ändamålet
tillgängliga medel tagits i anspråk, den därutöfver erforderliga
summan uppgå enligt det i förenämnda tabell upptagna alternativ I till
102,620 kronor 40 öre och enligt alternativ II till 80,023 kronor.

Intill dess frågan om musikpersonalens organisation och därmed
sammanhängande spörsmål hunnit fullständigt utredas och erhållit sin
lösning, torde någon annan ändring rörande de till musikanförare för
instrumentering m. m. samt musikbefälhafvare hittills utgående arfvoden
icke böra ifrågasättas än den af kommittén föreslagna jämkningen
af beloppen i de fall, där icke befintliga kontrakt med musikanförare därför
lägga hinder i vägen. Vid de truppförband, där de i 1902 och
1903 års stater uppförda musikfanjunkarebeställningarna redan innehafvas
af äldre musikunderofficerare, och musikanförarne således ännu icke
kunnat vinna fast anställning på stat, måste nämligen med dessa ingångna
aftal fortfarande utan förändring fullgöras.

Den slutliga utgången af frågan om antagande af musikelever vid
infanteriet lärer visserligen blifva beroende på ytterligare utredning angående
behofvet däraf, men med hänsyn till ej mindre det skäl,
kommittén anfört härför, än äfven det jämförelsevis obetydliga belopp,
som för ändamålet ifrågasättes, synas mig några betänkligheter mot
Bih. till Rikxd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

godkännandet af beräkningen i detta hänseende icke kunna förefinnas,
så mycket mindre som de elever, hvilka möjligen komme att under år
1904 antagas, under alla förhållanden kunna i mån af afgång bland
personalen inom kort tid öfverflyttas till ordinarie stat.

Såsom jag förut anfört, har kommittén ansett, att för fyllande af
ifrågavarande medelsbeliof musikkassorna icke borde anlitas. Visserligen
utgjordes de, enligt kommitténs uppfattning, åtminstone till största
delen af statsmedel, hvarom dock utredning borde åstadkommas. För
detta ändamål måste nödiga upplysningar infordras, men innan dessa
hunne inflyta och undergå vederbörlig granskning samt frågan därefter
föreläggas Eders Ivungl. Maj:t till pröfning, komme emellertid någon
tid att förflyta, under hvilken frågan om kassornas natur till större
eller mindre del af allmän eller enskild egendom måste lämnas oafgjord.
Under denna tid borde några statsmedel icke vidare i kassorna
ingå, men dessa ej heller utom möjligen i särskilda undantagsfall
tagas i anspråk för musikens underhåll. Den sålunda af kommittén
uttalade åsikt har, i hvad den afser musikkassornas kapitaltillgångar,
blifvit af Eders Kungl. Maj:t gillad. Enligt nådigt bref den 31
december nästlidet år har nämligen Eders Kungl. Maj:t, uppå gjord
underdånig framställning, funnit godt förordna, att den i musikkassorna
vid armén befintliga kapitalbehållning vid samma års slut
tills vidare icke finge utan Eders Kungl. Maj:ts i särskilda fall meddelade
tillstånd användas; och lärer vid pröfningen af möjligen inkommande
ansökningar om tillstånd att använda någon del af musikkassas
tillgångar i första hand komma att tagas hänsyn till, huruvida
Riksdagen beviljar här ifrågavarande medel till ersättande af de inkomster,
som genom indelningsverkets afveckling frångått kassorna.

Hvad åter angår afkastningen af musikkassornas kapital, torde vid
det af arméförvaltningen angifna förhållande, att densamma städse tagits
i anspråk för. bestridande af de årliga utgifterna, skälig anledning
att hädanefter på annat sätt förfara icke förefinnas. I anslutning till
arméförvaltningens åsikt i detta afseende anser jag mig böra förorda
det af kommitténs ordförande ifrågasatta andra alternativet för beräkningen
af den behöfliga anslagssumman, enligt hvilket de af musikkassornas
behållningar inflytande räntor skulle under år 1904 användas
för musikens underhåll; och anser jag mig härtill hafva så mycket
större skäl, som det icke kan vara välbetänkt att, under det berörda
räntor skulle besparas, af Riksdagen begära större extra anslag, än
beliofvet kräfver, om de, såsom tillförene skett, jämväl under år 1904
tagas i anspråk för musikens underhåll, hvartill de egentligen äro afsedda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

Slutligen anser jag mig böra anmärka, att det vid ytterligare utredning
af denna fråga möjligen kan visa sig, att det nu ifrågasatta
beloppet, särskildt med hänsyn till de förbindelser, musikkassorna
hafva, bland annat, till musikanförare in. fl., i någon mån understiger
det verkliga behofvet, men för den brist, som i sådant fall uppstår,
torde genom framställning till 1904 års Riksdag ersättning kunna vinnas.))

Utskottet bär af statsrådsprotokollet inhämtat, att Kungl. Maj:t åt
en kommitté uppdragit att afgifva yttrande rörande musikpersonalens
vid hären organisation samt därmed i samband stående frågor, äfvensom
att denna kommitté icke före statsverkspropositionens aflåtande
hunnit afgifva fullständigt förslag. Kungl. Maj:ts framställning lärer
alltså få anses afse endast ett provisoriskt ordnande af förhållandena
under år 1904, för hvilket ändamål särskildt statsanslag befunnits nödvändigt
af den anledning, att från och med början af sagda år de vakansafgifter
vid indelta regementen komma att indragas, hvilka förut
varit anslagna till musikens underhåll. Utskottet, som finner behofvet
af ett dylikt statsanslag ådagalagdt, anser nödiga medel böra för detta
ändamål af Riksdagen beviljas, men har, med hänsyn därtill att den
definitiva organisationen ännu är föremål för utredning genom Kungl.
Maj:ts försorg, och enär Riksdagen framdeles torde blifva i tillfälle att
efter utredningens afslutande på grund af framställning af Kungl. Maj:t
fatta beslut i denna fråga, ansett sig icke böra nu ingå i närmare
pröfning af hvad statsrådsprotokollet i sådant hänseende innehåller liksom
ej häller angående musikkassornas karaktär och deras framtida
disposition, eller huruvida den i tabellen följda beräkningsgrund för
anslagets fördelning på de olika truppförbanden i omvändt förhållande
till musikkassornas storlek bör för framtiden tillämpas.

I afseende å medelsbehofvet för år 1904 har utskottet uppmärksammat,
alt departementschefen beräknat, att från det ifrågasatta extra
anslaget skulle åtgå medel till gratifikationer och dagaflöning åt elever.
Utskottet finner det emellertid mindre lämpligt att för närvarande,
innan organisationsfrågan blifvit fullt utredd och i skick att kunna afgöras,
afse medel till en dylik elevinstitution från nu ifrågavarande
extra anslag. I hvarje fall lärer, då fullständigt förslag torde vara att
snarast möjligt från Kungl. Maj:t förvänta, en minskning i det för år
1904 beräknade anslaget icke behöfva medföra någon större olägenhet
i fråga om dessa elevskolor. Utskottet har, med hänsyn till frågans
närvarande läge, icke ansett det lämpligt att söka med ledning af de
i statsrådsprotokollet och den därvid fogade tabellen meddelade upp -

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gifter uträkna något visst belopp, hvarmed det begärda anslaget borde
minskas, utan har ansett sig böra föreslå, att anslaget nedsättes till en
jämn summa af 60,000 kronor.

Med anledning af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till beredande af
ersättning åt indelta truppförband för förlorade vakansafgifter,
afsedda för musikens underhåll, å extra stat
för år 1904 anvisar ett anslag å 60,000 kronor.

Dagaflöningstillägg åt indelt manskap.

Ang. anslag
till dagaflöningstillägg

åt indelt
manskap.

[47.]

48:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för utbetalande
af tillägg till dagaflöning åt indelt manskap med 1 krona till korpral,
vice korpral och menig beställningsman samt 1 krona 20 öre till annan
menig för tjänstgöring i egenskap af underbefäl, instruktör eller beställningsman
vid skolor och öfningar utom vanliga repetitionsöfningar
under innevarande och nästinstundande år, å extra stat bevilja ett förslagsanslag
å 300,000 kronor, samt medgifva, att däraf må utbetalas
under innevarande år det belopp, som kan varda behöflig!.

Departementschefen har härom anfört följande till ofvanberörda
statsrådsprotokoll.

»Efter framställning af Eders Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1899
tillägg till dagaflöningen under tjänstgöring åt, bland andra, korpraler
och vice korpraler vid den icke garnisonerade delen af armén med 25
öre till de förre och 40 öre till de senare, hvarigenom dagaflöningen
för hvarje sådan korpral och vice korpral blef 50 öre. Såsom tillfällig
löneförbättring beviljades enahanda tillägg till dagaflöningen för nämnda
beställningar af 1900 års Riksdag att utgå under år 1901. I sammanhang
med förslaget till ny härordning föreläde Eders Kungl. Maj:t
sistnämnda års Riksdag till pröfning förslag till lönereglering för underofficerare
och manskap, hvilket jämväl vann Riksdagens bifall. Detta
förslag var utarbetadt i öfverensstämmelse med de af Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 14 maj 1899 uttalade önskningar i afseende å erhållande
af förenkling och likformighet i härens aflöningssystem. Genom
denna lönereglering inskränktes formerna för den från statsverket utgå -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

ende aflöning åt allt underbefäl och manskap till lön ocli dagaflöning
samt bestämdes för innehafvare af enahanda beställningar vid de särskilda
truppförbanden till samma belopp utan afseende därå, huruvida
löntagare tillhörde den garnisonerade eller den s. k. indelta delen af
armén. För menig blef lönen 150 kronor och dagaflöningen 10 öre,
men för beställningsman 30 öre, för vice korpraler lönen 180 kronor
och dagaflöningen 30 öre, för korpraler lönen 240 kronor och dagaflöningen
40 öre samt för distinktionskorpraler lönen 300 kronor och dagaflöningen
50 öre, hvartill för samtliga kom underhåll in natura. Med
tillämpning af den i allmänhet följda grundsatsen, att enahanda tjänst
medför samma aflöning, syntes häri så mycket mindre någon orättvisa
föreligga mot det indelta manskapet — hvilket. af statsmedel erhåller i
kontant endast dagaflöning, utom vice korpraler och korpraler, hvilka
därutöfver hafva lön, vice korpral 60 kronor och korpral 120 kronor
— som dess från vederbörande rusthåll eller rotar utgående förmåner
vare sig i kontant eller in natura i allmänhet i värde öfverstego den
af statsmedel utgående manskapslön. Något statsskäl att, mot den
önskvärda likställigheten, föreslå högre dagaflöning åt indelt än åt öfrigt
manskap förelåg i allt fall icke då, helst afsikten var, att under öfvergångstiden
det indelta manskapet skulle i minsta möjliga mån betungas
med tjänstgöring utöfver så lång tid, som det jämväl före den nya
härordningens antagande måst årligen ägna åt tjänsten, och sålunda
endast undantagsvis kommenderas till skolor och öfningar under längre
tid. Dock förekommo jämväl före den nya härordningens tillkomst
skolor och kommenderingar af lång varaktighet, utan att anspråk på
ökad aflöning framställdes. Då emellertid på grund af brist på utbildade
volontärer under första öfvergångsåret indelt manskap i ganska
stor utsträckning måste anlitas såsom instruktörer eller beställningsmän
vid beväringsrekrytskolorna, inkommo från åtskilliga regementschefer,
af vederbörande arméfördelningschefer tillstyrkta framställningar, att
till sålunda kommenderadt indelt menigt manskap måtte få utbetalas
vice korprals dagaflöning. Sedan arméförvaltningen förordat bifall härtill,
behagade Eders Kungl. Maj:t den 23 maj 1902 förordna, att vice
korprals dagaflöning finge utgå till alla såsom instruktörer eller beställningsmän
vid dessa skolor kommenderade menige af indelt manskap.

Ehuru några officiella framställningar från de militära myndigheterna
om ytterligare lönetillägg för det indelta manskap, som kommenderats
till beväringsrekrytskolorna, icke ingingo, förspordes inom kort från vissa
orter, särskildt från sådana, där i manskapets aflöningsförmåner af rustoch
rotehållen ej ingick besittning af torp, hvars skötsel under sol -

134

Statsutskottets Utlåtande X:o 5.

datens bortovaro åligger rust- eller rotehållare, klagan däröfver, att
det manskap, som hade familj att försörja i hemorten, i följd af tjänstgöringen
och den därför utgående ringa aflöningen icke vore i stånd
att bidraga till familjens underhåll. Desså klagomål understöddes af
en stor del af pressen och gåfvo sig uttryck i enskilda framställningar
till mig från skilda håll. I den sålunda uppkomna allmänna meningen
fann jag skäl att den 12 augusti 1902 föreslå Eders Kungl. Maj:t
medgifva, att till en hvar af indelt manskap, som vore tjänstgörande
vid årets beväringsrekrytskolor, finge utbetalas en gratifikation till belopp
af 15 kronor för distinktionskorpral och korpral, 30 kronor för vice
korpral och 60 kronor för menig. Vid bestämmande af dessa belopp
togs hänsyn till de särskilda förmåner, som dels enligt vederbörande
stater tillkommo korpraler och vice korpraler, dels ock enligt nyssnämnda
nådiga beslut tillerkänts menige. Hvad jag sålunda hemställt
vann Eders Kungl. Majrts bifall. Då uti riksstaten ej fanns något
anslag uppfördt, från hvilket nämnda utgifter lämpligen kunde anvisas,
föreskref Eders Kungl. Maj:t, att härför erforderliga medel skulle utgå
från besparingarna å anslaget till aflöning och rekrytering eller i den
mån, dessa visade sig icke vara tillräckliga, af arméförvaltningen förskjutas
för att framdeles till ersättande anmälas.

För att komma i tillfälle att bedöma, hvilka åtgärder i förevarande
afseende ytterligare kunde varda erforderliga, aflät jag skrifvelse till
samtlige arméfördelningschefer med anmodan ej mindre att efter
vederbörande chefers hörande afgifva yttrande, huruvida någon gratifikation
borde beredas jämväl sådant indelt manskap, som tjänstgjort
vid andra skolor under året än beväringsrekrytskolorna, än äfven att
dels från truppförbanden infordra uppgifter å approximativa antalet af
de till indelt manskap hörande underbefäl och beställningsmän i särskilda
grader, som kunde komma att till de under år 1903 pågående
särskilda skolor och öfningar, utom de vanliga repetitionsöfningarna,
kommenderas såsom befäl, instruktörer eller beställningsmän, dels ock
efter samråd med bemälde chefer afgifva förslag å beloppet af den aflöning,
som utöfver den ordinarie kunde anses skäligen böra tillkomma
nämnda manskap för berörda tjänstgöring, äfvensom å formen för sådan
aflöning och sättet för dess utbetalande.

De yttranden, som i förstnämnda fråga inkommo, gåfvo till känna,
att olika åsikter om behofvet af gratifikationer voro hos regementscheferna
rådande; men fann Eders Kungl. Maj:t skäligt på min framställning
den 31 oktober 1902 åt nämnda manskap bevilja ersättning,
motsvarande den, som enligt beslutet den 12 augusti tillerkänts de vid
beväringsrekrytskolorna tjänstgörande.

Statsutskottets Utlåtande Å:o 5.

135

Däremot hafva samtliga chefer, som yttrat sig angående behof af
särskild aflöning under innevarande år, förordat, att sådan aflöning till
ifrågavarande manskap borde utgå, men angående beloppet af och
formen för sådan aflöning hafva olika meningar uttalats. Af regementscheferna
hafva cheferna för Västmanlands regemente och Lifregementets
dragoner föreslagit minsta aflöning eller tillägg till dagaflöningen
med 13 öre för korpral, 25 öre för vice korpral och 50 öre för
menig, samt chefen för Hallands regemente den högsta eller ökning af
dagaflöningen med 1,60 kr. för korpral, 1,70 kr. för vice korpral och
1,90 kr. för menig, så att sammanslagna dagaflöningen komme för en
hvar att utgöra två kronor. Chefen för Västgöta regemente föreslår
ökad aflöning dels i form af tillägg till dagaflöning med 60 öre för
korpral, 70 öre för vice korpral och 90 öre för menig, dels ock i form
af gratifikation, beräknad efter 10 öre till korpral, 50 öre till vice
korpral och 1 krona till menig, allt för dag. Chefen för Dalregementet
har i sitt yttrande utgått därifrån, att dagsverksersättningen i orten
utgjorde tre kronor, hvarefter och sedan han beräknat värdet af de
särskilda aflöningsförmånerna för dag, han föreslår fyllnad till nämnda
belopp såsom arfvode, hvithet efter nämnda beräkning skulle utgöra
för dag till korpral 1,58 kr., för vice korpral 1,54 kr. och för menig
1,90 kr. Förhöjning i dagaflöning med respektive l,io kr., 1,20 kr. och
1,40 kr. föreslås af cheferna för Skaraborgs och Bohusläns regementen.

Ett tillägg till dagaflöningen af eu krona för alla utan afseende
å grad synes flertalet af cheferna för truppförband inom I arméfördelningen
lämplig. Detta belopp har ock föreslagits af arméfördelningschefen,
som anser, att den å stat anvisade högre aflöning till korpral
och vice korpral utgör en ersättning för förvärfvad större skicklighet
och en i allmänhet ansvarsfullare och längre årlig tjänstgöring samt
därför ej bör verka förminskande på den extra ersättningen.

Chefen för II arméfördelningen föreslår, att aflöning utöfver den
ordinarie må utbetalas såsom gratifikation med 50 öre till korpral, 75
öre till vice korpral och 1 krona till menig.

Samma form föreslås af chefen för III arméfördelningen, som anser
skäligt, att den extra ersättningen bestämmes för dag för korpral
till 60 öre, för vice korpral till 70 öre och för menig till 90 öre, hvarförutom
chefen, med hänsyn därtill, att befordran icke vidare förekommer
för det indelta manskapet, finner billigt att åt vice korpral tillerkännes
korprals och åt menig vice korprals lön, i bådadera fallen 60
kronor, fördeladt å 114 tjänstgöringsdagar eller för tjänstgöringsdag 50
öre, hvadan sålunda hela tillökningen för dag skulle blifva för vice
korpral 1,20 kr. och för menig 1,40 kr.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Såsom förhöjd dagaflöning föreslår chefen för IV arméfördelningen
60 öre för distinktionskorpral och korpral, 70 öre för vice korpral och
sjukvårdssoldat samt 90 öre för menig, hvarigenom sammanlagda dagaflöningen
skulle för en hvar blifva en krona.

Chefen för V arméfördelningen har framhållit, hurusom för beräkning
af den ifrågasatta tillfälliga aflöningen, därest denna skulle hålla
manskapet skadeslöst för den förlust, detsamma lede i arbetsförtjänst
genom kommendering till de särskilda skolorna, hänsyn måste tagas å
ena sidan till beloppet af nu gängse arbetspriser och å andra sidan till
de åt manskapet nu utgående förmåner. Härvid har chefen ansett, att
rotelön eller förmåner från roten icke borde beräknas annorlunda än
såsom ersättning för skyldighet att städse vara disponibel, och att dessa
förmåner oafkortade borde komma löntagarens familj till godo under
den tid, hans tjänstgöring vid regementet varade. Efter angifna beräkningsgrunder
finner fördelningschefen extra aflöning böra tillkomma
korpral med 55 öre, vice korpral med 85 öre och menig med 1 krona
15 öre för dag. Genom erhållande af nämnda belopp jämte ordinarie
aflöning skulle, enligt fördelningschefens beräkning, dagsförmånen utgöra
för korpral 2 kronor 30 öre, för vice korpral 2 kronor 20 öre
och för menig 2 kronor eller ungefär medeltalet af den ersättning, som
kan antagas utgå för enskildt arbete.

Chefen för VI arméfördelningen tillstyrker en dagaflöning af 60
öre för hvar man, däri inräknad dagaflöning enligt stat, hvarföre under
form af tillägg till dagaflöning skulle utgå till korpral 20 öre, till vice
korpral 30 öre och till menig 50 öre.

Då alla de i ärendet hörda cheferna för truppförbanden och för
arméfördelningarna samstämmigt tillstyrkt, att aflöning utöfver den ordinarie
måtte tillerkännas det indelta manskapet för den ökade tjänstgöring,
som i följd af den nya härordningen kan af dem fordras, synes
mig uppenbart, att behof af sådan tillfällig aflöning förefinnes, hvarom
äfven förhållandet under nästlidet år gifvit erfarenhet.

Såsom af min redogörelse framgår, hafva flera af cheferna föreslagit
olika ersättningsbelopp för menig, vice korpral och korpral.
Härutinnan är jag med dem endast i den mån ense, att jag anser menig
med dagaflöning af 10 öre, hvilken kommenderas till tjänstgöring i
egenskap af instruktör eller beställningsman, böra i första rummet hafva
fyllnad i dagaflöning med 20 öre till det belopp, som är bestämdt för
vice korpral. Sådan förmån tillkom honom enligt 1898 års aflöningsreglemente
för tjänstgöring vid vapenöfningar och utgick från vederbörligt
då befintligt vapenöfningsanslag. Sedan menig i omförmälda

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

hänseende blifvit likställd med vice korpral, synes mig vidare icke
någon olikhet i fråga om åtnjutande af tillfällig aflöning för menig
samt vice korpral och korpral böra ifrågakomma, utan ansluter jag mig
i detta afseende till chefens för I arméfördelningen åsikt. Vice korprals
och korprals särskilda aflöning som sådana bör nämligen anses utgöra
ersättning för den förvärfvade större utbildningen, som fordrats för erhållande
af den högre värdigheten och därmed följande högre anspråk
på detta befäl i afseende å såväl utsträckningen som beskaffenheten af
deras tjänstgöring. Sådana anspråk komma i förevarande fall att visa
sig i det förhållande, att korpraler och vice korpraler före menige skola
anlitas för den tjänstgöring, hvarom nu är fråga.

Vid bestämmande af det belopp, som bör till en hvar utgå, anser
jag den af chefen för V arméfördelningen in. fl. angifna utgångspunkt
för beräkningen häraf vara riktig. Med nyss uttalade åsikt i afseende
å innebörden af de indelta vice korprals- och korpralslönerna, kan jag
vid berörda beräkning bortse från dessa och således taga hänsyn allenast
till menigs aflöningsförmåner. Under antagande, att sistnämnde
arméfördelningschefs uppskattning af nämnda förmåner äfvensom af
gällande arbetspris är riktig, erfordras ett tillägg af 1 krona 15 öre, för
att menigs sammanlagda dagsinkomst skulle uppgå till två kronor.
Detta af bemälde chef uppgifna pris för dagsverke torde anses vara såsom
medelpris för hela riket väl afvägdt och desto mindre till nackdel för
ifrågavarande manskap, som detta, i motsats till annat arbetsfolk,
vid tjänstgöring ej begagnar egna kläder och dessutom har fritt underhåll.
Dragés från nämnda belopp skillnaden emellan vice korprals och
menigs dagaflöning eller 20 öre, som enligt hvad jag nyss omförmält
bör i första hand tillkomma en som instruktör eller beställningsman
tjänstgörande menig för erhållande af dagaflöning till samma belopp
som vice korpral, återstår ett belopp af 95 öre, hvilket sålunda efter
nu angifna beräkningsgrunder skulle utgöra det tillskott, som till en
hvar för dag erfordrades.

Om härtill för erhållande af jämn penning lägges 5 öre, skulle
ifrågavarande tillskott utgöra för hvarje man och tjänstgöringsdag en
krona, som ock i det närmaste torde utgöra medelvärdet af de utaf
cheferna föreslagna ersättningsbelopp.

Då någon ökad tjänstgöring, utöfver hvad indelt manskap hittills
fått underkasta sig, icke under några förhållanden kan anses föreligga
genom repetitionsöfningarna, torde någon tillfällig aflöning för deltagande
i dessa icke böra förekomma. Behofvet af sådan aflöning föreligger naturligen
mest för den ökade tiden af de värnpliktiges första öfning. Till
B i It. till 11 ikml. Prut. 1D(JU. 4 Sami. 1 A/d. J lld/t. '' IS

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förekommande af obillighet mot det fåtal, som ej tjänstgöra vid beväringsrekrytskola,
men tilläfventyrs hafva motsvarande tjänstgöringstid
vid andra skolor eller öfningar, torde emellertid enahanda aflöning utgå
till desse. Då jag i förevarande fråga talat om indelt manskap, anhåller
jag, att däri måtte anses inbegripet jämväl det manskap vid
Vaxholms grenadjärregemente, som förut tillhört Värmlands fältjägarekår
och genom kontrakt anställts, innan det bestämts, att nämnda kår
skulle ingå i Vaxholms grenadjärregemente, enär detta manskap var i
afseende å tjänstgöringsförhållanden likstäldt med det indelta.

Beträffande formen och sättet för utbetalande af ifrågavarande aflöning
anser jag det medföra största enkelhet och reda, att densamma
utgår i form af tillägg till dagaflöning och utbetalas på sätt som i
detta afseende är om dagaflöning stadgadt.

Vid beräkning efter de af cheferna lemnade uppgifter af det antal
indelt manskap, som under innevarande år antagits blifva kommenderadt,
skulle beviljandet af ifrågavarande tillägg till dagaflöning eller
1 krona till korpral, vice korpral och menig beställningsman samt 1
krona 20 öre till annan menig, medföra en kostnad för innevarande år
af omkring 230,000 kronor. Genom bestämmelse om afsittande af pågående
underofficers- och korpralsskolor redan den 1 maj blifver det
dock möjligt, att till ej ringa antal i stället för de af cheferna till tjänstgöring
beräknade menige härför anlita från skolorna utgående volontärer,
hvarigenom kostnaden torde kunna begränsas till 200,000 kronor
för detta år, och för nästa år, då, med befintlig ökad tillgång på utbildade
volontärer, behofvet af indelta såsom instruktörer eller beställningsmän
vid skolor och andra öfningar utom vanliga repetitionsöfningar
kan anses vara minskadt till hälften, inskränkas till 100,000 kronor,
eller för båda åren tillhopa 300,00 0 kronor.

För att anskaffa härför erforderliga medel synes mig lämpligt att
hos Riksdagen begära ett extra anslag, hvilket, enär behofvet kunnat
endast tillnärmelsevis och efter sannolikhet beräknas, torde få natur af
förslagsanslag.»

Ehuru utskottet icke anser sig kunna till alla delar biträda hvad
departementschefen i detta ärende anfört, har utskottet likväl icke velat
motsätta sig beviljandet af anslag för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet
förutsätter emellertid, att sådana förfoganden komma att vidtagas,
att volontärer i så stor utsträckning som möjligt blifva till tjänstgöring
af ifrågavarande slag kommenderade i stället för indelte korpraler,
vice korpraler och menige. Emot. den föreslagna aflöningens

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

belopp för olika tjänstegrader samt anslagets slutsumma har utskottet
icke funnit sig böra göra någon erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, för utbetalande af tillägg till
dagaflöning åt indelt manskap med 1 krona till korpral,
vice korpral och menig beställningsman samt 1 krona
20 öre till annan menig för tjänstgöring i egenskap
af underbefäl, instruktör eller beställningsman vid
skolor och öfningar utom vanliga repetitionsöfningar
under innevarande och nästinstundande år, å extra
stat för år 1904 bevilja ett förslagsanslag å 300,000
kronor samt medgifva, att däraf må utbetalas under
innevarande år det belopp, som kan varda behöflig!.

49:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad Ang. en inom
motion (n:r 55) har herr D. Holmgren hemställt, att Riksdagen ville be- m”r™ T^t
vilja ett belopp af 2,000,000 kronor att användas till försträckningar på motion,
billigaste villkor till afgående indelta knektar för att sätta dem i stånd
att vid afskedet ur krigstjänsten tillösa sig de af dem innehafda torp.

I afseende å motiveringen för denna hemställan får utskottet hänhänvisa
till sjkifva motionen.

Utskottet, som icke kan undgå att finna, att motionären öfverskattat
antalet af de soldattorp, hvilka ännu äro såsom sådana bibehållna,
samt är förvissadt, att det öfvervägande flertalet af återstående
soldattorp icke kommer att med indelningsverkets upphäfvande upphöra
att blifva hem för därå bosatta familjer, bär icke heller eljest
kunnat godkänna de af motionären till stöd för den nu föreliggande framställningen
anförda skäl och får alltså, under erinran därjämte, att förslag
till åtgärder för underhjälpande af upprättande af egna hem för mindre
bemedlade, bland annat genom egnahemslån, nu är föremål för Kungl.

Maj:ts pröfning, hemställa,

att herr Holmgrens ifrågavarande motion må af
Riksdagen afslås.

Stockholm den 13 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

vid punkten 3:o (angående anslaget till generalitetstaten)

af herrar C hr. Lundeherg, A. G. L. Billing, N. Fosser, I. Wijk,
friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P. O. L. Kling spor,
friherre N. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, F. G. M. Underbjelke,
grefve C. O. Taube och friherre C. H. Falkenberg, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då utskottet under punkten 6:o här nedan anser sig böra förorda
Kungl. Majds förslag om förhöjd dagaflöning till officerare och underofficerare
vid viss tjänstgöring, biträder utskottet jämväl Kungl. Maj:ts
nu förevarande förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen, under förutsättning att hvad utskottet
här nedan under punkten 6:o föreslår rörande
förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring vinner
Riksdagens bifall, må, med godkännande af det vid
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12
sistlidne januari fogade förslag till stat för generalitetsstaten
(bil. 1 vid berörda statsrådsprotokoll), höja
detta anslag, nu 155,233 kronor, med 1,225 kronor
till 156,458 kronor.»

vid punkten 6:o (angående anslaget till aflöning och rekrytering m. m.)

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, N. Fosser, I. Wijk, friherre
J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P. O. L. Klingspor,
friherre JK. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, F. G. M. Ridderbjelke,
grefve C. O. Taube och friherre C. IT Falkenberg, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Mot Kungl. Maj ds--— — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — i dessa delar.

Jämväl hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om förhöjd dagaflöning
till officerare och underofficerare vid viss tjänstgöring finner sig utskottet
med hänsyn till den utredning i ämnet, som blifvit i åberopade
statsrådsprotokollet meddelad, böra förorda. Ifrågavarande förhöjning
skulle under den närmaste tiden komma att till största delen utgå vid
tjänstgöring å mötesplatserna. Då emellertid truppförbanden hädan -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

efter torde komma att förläggas i fullständiga kasernetablissement,
i den mån sådana hinna uppföras, uti eller invid hvilka den största
delen af trupptjänstgöringen kommer att äga rum och i hvilkas omedelbara
närhet jämväl befäl och underbefäl måste vara bosatta — det
senare inkvarteradt i själfva etablissementen — kommer efter hand
denna dagaflöning att till beloppet minskas för att slutligen nästan
helt och hållet försvinna. Det synes utskottet vara af billighet påkalladt,
att de officerare och underofficerare, som tjänstgöra vid truppförband,
hvilkas etablissement icke hinna blifva färdiga lika snart som
andras, och som därför fortfarande måste betydande delar af året för
sin militära tjänstgöring vistas skilda från hemmet, hvarigenom extra
kostnader för dem uppstå, tilldelas någon godtgörelse för berörda kostnadsökning,
som beror på förhållanden, hvartill de icke äro vållande.
Därigenom skulle också större likhet i förmånerna vinnas mellan
löntagare af samma kategori vid olika truppförband. På grund af
hvad i statsrådsprotokollet vidare anförts och med hänsyn därjämte till
att Riksdagen år 1902 beslöt bibehålla den förut utgående förhöjda
atlöningen för flottans officerare, underofficerare och civilmilitäre tjänstemän
vid tjänstgöring å fartyg, anser utskottet förhöjd dagaflöning
böra, såsom statsrådsprotokollet angifver, jämväl eljest utgå i de där
omförmälda fall, då tjänstgöring äger rum utom garnisons- eller boningsorten.

Hvad angår de förändringar — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — nu ifrågavarande framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa;

a) att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning och med godkännande
af de vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 12 sistlidne januari fogade kostnadsberäkning
och förslag till stater för infanteriet, kavalleriet,
artilleriet, artilleriets tygstater, fortifikationen
och trängen (bil. 3—59 vid berörda statsrådsprotokoll),
höja anslaget till aflöning och rekrytering m. in., nu
13,833,029 kronor, med 1,889,767 kronor till 15,722,796
kronor, samt

att Riksdagen må, vid godkännande af förslag
till stater för Boden-Karlsborgs artilleriregemente och
positionsartilleriregemontet, medgifva, att uppkommande
besparingar å de till hvardera af nämnda

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

regementen anvisade anslagsmedel få under öfver''
gångstiden användas till bestridande af förekommande
utgifter för regementets uppsättning och utrustning; b)

att hvad — — — — — — — —--

— — — — Riksdagens bifall.»

vid punkten 7:o (angående anslaget till intendenturkåren)
af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, N. Fosser, L Wijk,
friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P. O. L. Kling spor,
friherre N. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, F. G. M. Ridderbjelke,
grefve C. O. Taube och friherre C. H. Falkenberg, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Mot Kungl. Maj:ts — — — — — — — — — — — —--

— — — — — — icke något att erinra.

Och då utskottet under nästföregående punkt förordat bifall jämväl
till Kungl. Maj:ts förslag att bevilja officerare och underofficerare jämte
vederlikar förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring, har utskottet ej
heller något att anmärka mot att samma förmån beredes intendenturtjänstemännen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må

dels medgifva, att från och med år 1904 vid intendenturkåren
inrättas eu ny intendentsbeställning af
1. klassen, fem nya underintendentsbeställningar [och
sex nya förvaltarebeställuingar;

dels ock, vid bifall till utskottets förslag under
punkt 6:o här ofvan beträffande förhöjda aflöningsförmåner
samt med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 12 januari
innevarande år fogade förslag till stat för intendenturkåren
(bil. 62 vid berörda statsrådsprotokoll), öka
anslaget till intendenturkåren, nu 552,679 kronor, med
37,628 kronor till 590,307 kronor.»

vid punkten 8:o (angående anslaget till ökad aflöning för de till
tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne)

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, N. Fosser, I. Wijk,
friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P. O. L. Kling spor,

14.5

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

friherre M. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Possc, F. G. M. Ridderbjelke,
grefve C. 0. Taube och friherre C. H. Falkenberg, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Under erinran, att utskottet uti punkten (ko här ofvan förordat
bifall till Kungl. Maj:ts förslag om förhöjd dagaflöning till officerare
med vederlikar under viss tjänstgöring, får utskottet, som icke haft
något att mot Kungl. Maj:ts framställning under denna punkt erinra,
hemställa

att Riksdagen, vid bifall till hvad här ofvan i
punkten 6:o föreslagits beträffande förhöjd dagaflöning
i vissa fall, må höja anslaget till ökad aflöning för
de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne, nu 68,592
kronor, med 2,949 kronor till 71,541 kronor.»

vid punkten 13:o (angående anslaget till reservbefälet)

af herrar P. Pehrson, D. Persson, J. A. Sjö, H. Andersson, C. Persson,
A. Petersson, N. Boström, S. O. Nyländer, G. Odqvist, P. Olsson, O. Emthén
och JST. Svensson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

»Utskottet anser det visserligen vara af stor betydelse för försvaret,
att tillgång finnes till utbildadt reservbefäl i tillräckligt antal, men anser
det ännu vara för tidigt att bedöma, huruvida icke de löneförbättringar,
som af Riksdagen åren 1901 och 1902 beslötos och hvilka inverka
äfven å reservbefälets aflöningar, komma att, när de blifvit allmänt
kända och uppmärksammade, medföra ökadt antal sökande till reservofficerstjänst.
Äfven om det skulle visa sig, att reservofficersinstitutionen
fortfarande komme att få alltför liten tillslutning, torde det enligt utskottets
mening kunna ifrågasättas, huruvida en sådan ökad förmån,
som Kungl. Maj:t nu föreslagit i form af 200 kronors ökning af
ekiperingshjälpen, skulle kunna utöfva någon afsevärd inverkan till
bristens afbjälpande. Det torde ej heller höra lämnas obeaktadt, att
till följd af de ändringar i uniformernas utseende, för hvilka förberedande
undersökningar och prof nu pågå, det är sannolikt, att anskaffningskostnaden
för uniform framdeles kommer att ställa sig billigare
än nu.

Utskottet anser sig på grund häraf icke böra tillstyrka Kungl.
Maj ds förslag om ekiperingshjälpens ökning, och torde vid sådant förhållande
anledning ej heller förefinnas att borttaga ordet »högst» vid
ifrågavarande förslagsanslag.

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställningar icke
må vinna Riksdagens bifall.»

vid punkten 17:o (angående anslaget till krigshögskolor)
af herrar P. Pehrson, D. Persson, J. A. Sjö, H. Andersson, C.
Persson, A. Petersson, N. Boström, S. 0. Nyländer, G. Odqvist, P. Olsson,
0. Emthén och N. Svensson, hvilka ansett att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet finner väl, att vissa ändringar i afseende på anordnandet
åt undervisningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan äro betingade
af de efter antagandet af den nya härordningen inträdda förhållandena,
och har icke funnit sig böra göra någon erinran mot hvad i statsrådsprotokollet
anförts beträffande själfva kursernas och undervisningens
anordnande. I afseende å de förändringar i den nuvarande staten för
skolan, som Kungl. Maj:t föreslagit, har utskottet däremot funnit sig
böra i vissa hänseenden förorda afvikelse från Kungl. Maj:ts förslag.
Enligt detta skulle, i stället för det nu å skolans stat uppförda arfvodet
å 1,500 kronor till chefen, upptagas för honom öfverstelöjtnants aflöningsförmåner.
Utskottet anser sig emellertid icke kunna tillstyrka en
sådan förändring, hvarigenom en ny öfverstelöjtnantsbeställning inom
armén skulle upprättas, utan håller före, att vid denna skola endast
arfvode för chefen bör med det nuvarande beloppet upptagas i staten.

I afseende å lärarne har Kungl. Maj:t föreslagit, att för lärarne i
två nya undervisningsämnen, nämligen väg- och vattenbyggnadskonst
samt ryska språket, måtte uppföras arfvoden å resp. 400 och 1,800
kronor. Emot förslaget i denna del har utskottet icke funnit anledning
till annan erinran, än att arfvodet till läraren i ryska språket synes
efter beräkning af 10 kronor för undervisningstimme böra bestämmas
till 1,750 kronor. För åtskilliga af lärarne i hittillsvarande undervisningsämnen
hafva arfvodena på grund af ökadt antal undervisningstimmar
föreslagits höjda med tillhopa 1,800 kronor, hvaremot arfvodet
till läraren i matematik och teoretisk mekanik vid allmänna kursen
föreslagits sänkt med 900 kronor. Med hänsyn, bland annat, därtill,
att många af desse lärare och särskildt de, hvilka hafva den största
undervisningsskyldigheten, äro militärer, samt dessa redan till följd af
de vid de senaste årens riksdagar beslutade löneregleringar erhållit
sina aflöningsförmåner afsevärdt förbättrade, har utskottet ansett arfvodestillökningen
för de redan nu befintliga lärarebefattningarna kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

145

begränsas till ett sammanlagdt belopp af 900 kronor, motsvarande
nyssberörda arfvodesminskning för en af dessa lärare, hvarigenom de
nuvarande lärarebefattningarnas totala arfvodessumma blifver oförändrad.
Utskottet har med anledning häraf i sitt förslag till stat höjt arfvodena
för lärarne i artilleri med ritning med 100 kronor till 2,400 kronor;
i befästningskonst och fästningskrig med ritning med 300. kronor till
2,100 kronor; i krigskonst, militärgeografi och krigshistoria med 100
kronor till 1,900 kronor; i fysik med 100 kronor till 1,100 kronor och
i franska språket med 300 kronor till 1,600 kronor, hvaremot ytterligare
arfvodesökningar icke af utskottet förordas. Sammanlagda ökningen
å rubriken »lärare och repetitörer» uppgår alltså enligt utskottets
förslag till 2,150 kronor, beroende på de två nytillkomna arfvodena.

I afseende å rubriken »elever» är ingen förändring föreslagen..

Mot den ökning med 1,550 kronor, som föreslagits under rubriken
»betjäning», har utskottet ej funnit sig böra göra någon erinran.

Beträffande rubriken »omkostnader och underhåll» har Kung!. Magt
föreslagit ökning i åtskilliga poster med tillhopa 6,780 kronor. Häremot
har utskottet funnit sig böra anmärka, att den föreslagna ökningen
af anslagsposten »elevernas praktiska öfningar» m. m. från 4,500 kronor
till 11,000 kronor synts vara alltför stor, och har utskottet ansett, att
densamma lämpligen torde kunna inskränkas därhän, att anslagsposten
fördubblas och alltså uppföres med 9,000 kronor. I öfrigt har utskottet
icke något att invända mot förslaget i fråga om anslagsposterna under
denna rubrik, å hvilken sammanlagda ökningen alltså skulle enligt utskottets
förslag blifva 4,780 kronor.

Efter de sålunda af utskottet föreslagna jämkningarna återstår en
ökning i det nuvarande anslaget till denna skola med tillhopa 8,480
kronor, hvilken ökning utskottet tillstyrker. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Majtts nu ifrågavarande framställning
må af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen,
med godkännande af det vid detta utlåtande fogade
förslag till stat för artilleri- och ingenjörhögskolan
(bil. 3), höjer anslaget till krigshögskolor, nu 68,725
kronor, med 8,480 kronor till 77,205 kronor.»

vid punkten 19:o (angående anslag till militärläkares undervisning)

af herrar P. Pehr son, D. Persson, J. A. Sjö, II. Andersson, C. Persson,
A. Petersson, N. Boström, S. O. Nyländer, 0. Odqvist, P. Olsson,
lille till Itiksd. Prat. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

0. Ernthén och ÅT. Svensson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

»Kungl. Majrts nu föreliggande förslag afser förhöjning i anslaget
till militärläkares undervisning för att möjliggöra anordnandet af särskilda
kurser för militärläkareaspiranter. Om än förändringar i vissa
hänseenden kunna i afseende å det nuvarande sättet för militärläkares
utbildning vara önskvärda, kan utskottet icke finna lämpligt, att, då
frågan om, i hvilken mån värnpliktsöfningarna må kunna tagas i anspråk
för den speciella utbildningen till militärläkare af värnpliktige medicine
studerande, är föremål för pröfning, inrätta sådana aspirantkurser, som
nu föreslagits. Någon förhöjning af anslagets nuvarande belopp finner
sig utskottet på grund häraf icke kunna tillstyrka, utan hemställer,

att Riksdagen må, med afslag å Kungl. Maj:ts
framställning om höjning af anslaget till militärläkares
undervisning, i riksstaten för år 1904 uppföra detta
anslag med oförändradt belopp, 6,350 kronor.»

vid punkten 21:o (angående anslaget till de värnpliktiges aflöning,
inskrifning och redovisning m. m.)

af herrar D. Persson, P. Olsson och O. Ernthén, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»I likhet med motionärerna anser utskottet, att en något förhöjd
dagaflöning till de värnpliktige under rekrytutbildningstiden bör utgå,
och att utom de billighetsskäl, som tala därför, en sådan åtgärd vore
ägnad att motverka det missnöje, som förspörjes öfver den nya härordningen,
och en i anledning däraf stegrad emigration. Utskottet är
likaledes ense med motionärerna därom, att denna dagaflöning lämpligen
bör bestämmas till 50 öre, såsom Andra Kammaren också två gånger
förut beslutat. Däremot anser sig utskottet icke kunna förorda, vare
sig att förhöjningen skall utgå äfven under innevarande år, ej heller
förhöjning i dagaflöningen under repetitionsöfningarna, hvilken redan
utgår med 50 öre.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning och ofvanberörda motioner,
må för bestämmande af värnpliktiges dagaflöning till
50 öre öka anslaget till de värnpliktiges aflöning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

inskrifning och redovisning m. m., nu 1,563,980 kronor,
med 1,512,993 kronor till 3,076,973 kronor.»

vid punkten 37:o (angående anslag till utvidgning af Åkers krutbruk)
af herrar D. Persson och P. Olsson; samt

vid punkten 48:o (angående anslag till dagaflöningstillägg åt indelt
manskap)

af herr C. Persson.

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1903 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.		Indelning och därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
		Ersättningar.			Landtförsvars-
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	8.
						Aflöning och expenser samt
17,000 50,250	—	—	—	17,000 50,250	—	Departementschefen ................................................................... Departementet. Nuvarande belopp........................................... Okas med ...............................................................................
9,032 158,741 155,233	—	ZE	—	9,032 158,741 155,233	—	Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag...... Arméförvaltningen ....................................................................... Generalitetsstaten.......................................................................
320,505	—		—	320,505	—	Generalstaben. Nuvarande belopp............................................. Ökas med..............................................................................
12.200 14,860 13,833,029	—	—	—	12,200 14,860 13,833,029	—	Artilleristaben .............................................................................. Kommendantsstaben ................................................................... Aflöning och rekrytering. Nuvarande belopp........................... Ökas med............................................................................
552,679	—		—	552,679	—	Intendenturkåren. Nuvarande belopp ....................................... Ökas med.................................................................................
68,592	—		—	68,592	—	Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne, Ökas med.................................................................................
27,000	—		—	27,000	—	Stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten. Nuvarande Ökas med ............................................................................
15,219,121	—\|--	—	15,219,121	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

Litt. A.

riksstatens Fjärde hufvudtitel.

departementet.

inkvarterings- ock resekostnad.

förslagsanslag. Nuvarande belopp ........................

belopp.....................................................................

Förslag till blifvande
riksstat:

50,250: —
4,750: —

320,505

16,110

13,833,029

1,512,668

552,679

35,460

68,592

1,732

27,000

4,200

Tr:pt

Anvisning i kontant.
Kronor.	Ö.
17,000	—
55,000 9,032 158,741 155,233	—
336,615 12,200 14,860	—
15,345,697	—
588,139	—
70,324	—
31,200
16,794,041	i—

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1903 års riksstat anslår:

Tr:pt

Anvisning kontant.	i	Indelning och därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
15,219,121	_		_	15,219,121	__
1,161,880	—		—	1,161,880	—
21,450 37,500	—		—	21,450 37,500	—
53,516	—		—	53,516	—
36,939	—	—	—	36,939	—
164,376	_	__		164,376
7,000	—	—	—	7,000	—
15,000	—	—	—	15,000	—
2,000				2,000
751,328	_	__	_	751,328	_
643,857	—	—	—	643,857	—
68,725				68,725
44,455	_	__		44,455
60,000	—		—	60,000	—
18,287,147	—	—	-1	81,287,147	—

Inkvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp......

Ökas med ................................................................................

Inkvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag .....

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp....................

Ökas med ................................................................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst...........................................

Rubriken ändras till: Reservbefälet, förslagsanslag.
Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,
Minskas med ...........................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.....................

Resestipendier åt artilleri- och ingeniörofficerare, reservationsResestipendier
åt officerare och intendenturtjänstemän, reserResestipendier
åt militärläkare, reservationsanslag .................

Remontering och

Remontering och skoning m. m., reservationsanslaq. NuvaÖkas
med.............................................................................

Lega af hästar till artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens

Ökas med .................................................................................

hvarjämte rubriken ändras till: lega af hästar till kaval -

Skolor för officerare, under Krigshögskolor,

reservationsanslag. Nuvarande belopp............

Ökas med..............................................................................

Ridskolan, reservationsanslag .....................................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

Förslag till blifvande
riksstat:

Anvisning i

Kronor.

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp ...

anslag .............

vationsanslag .

häst!oga in. m

rande belopp ....

exercis. Nuvarande belopp ...................................................

leriets, artilleriets, ingenjörtruppernas och triingens exercis.

befäl och militärläkare.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1903 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.	i	Indelning ock därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
		Ersättningar.
Krono!*.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
18,287,147 27,025 88,350	—	—	—	18,287,147 27,025 88,350	-	Artillerist] utskolor, reservationsanslag ..................................... Krigsskolan, reservationsanslag. Nuvarande belopp ............... Ökas dels å krigskolans stat med ...................................... dels för anordnande vid skolan af reservnfficerskurser
158,345 6,350			-	158,345 6,350	—	Volontärskolor, förslagsanslag ............................................ Militärläkares undervisning, reservationsanslag. Nuvarande Ökas med ..............................................................................
						Natura un derb all, sjuk vård,
73.808 300,000	—	—	—	73,808 300,000	—	Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservations-Arména fält- och. fälttjänstöfningar, reservationsanslag. Nuva-Ökas med.................................................................................
1,563,980	—		—	1,563,980	—	De värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m., Ökas med...........................................................................
1,900,000	—	—	—	1,900,000	—	Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar, samt artilleriets Ökas med .........................................................................
665,000				665,000		Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter raude belopp ......................................................................... Ökas med...........................................................................
4,242,600	—	—	—	4,242,600	—	Arméns mathållning, förslagsanslag. Nuvarande belopp........ Ökas med ................................................................................
1,623,342	—	——	—	1,623,342	—	Furagering af arméns hästar, förslagsanslag. Nuvarande be-Ökas med............................................................................
2,801,293	—	—	—	2,801,293	—	Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag. Nuvarande Ökas med ...............................................................................
650,153	—		—	650,153	—	Arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof, reservations-Ökas med..............................................................................
831,307	—	—	—	831,307		Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten, reserva-Ökas med..............................................................................
33,218,700	—		-	33,218,700	—

Tr:pt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

153

......................................................................................................... 18,950=

med ......................................................................................... 22,500:

belopp ...........................................................................................................

öfningar och materiel.

anslag .....................................................................................................

rande belopp ..................................................................................................

förslagsanslag. Nuvarande belopp.........................................................

öfningar och materiel, reservationsanslag. Nuvarande belopp.......................

samt fortifikationens öfningar och materiel, reservationsanslag. Nuva loPP

.............................................................................................................

belopp ...........................................................................................................

anslag. Nuvarande belopp .....................................................................

tionsanslag. Nuvarande belopp................................................................

	Förslag till blif-
	vande riksstat:
	Anvisning
	kontant.
	Kronor.	Ö.
Tr:pt	20,142,673	—
	27,025	—
88,350: —
— 41,450: —	129,800	_
	158,345	—
6,350: —
1,650: —	8,000	—
	73,808
300,000: —
100,000: —	400,000	_
1,563,980: —
496,512: —	2,060,492	—
1,900,000: —
280,000: —	2,180,000	_
665,000: —
95,000: —	760,000	_
4,242,600: —
1,377,400: —	5,620,000	—
1,623,342: —
193,278: —	1,816,620	—
2,801,293:
902,595: —	3,703,888	—
650,153: —
212,138: —	862,291	—
831,307: —
266,742: -	1,098,049	—
Tr:pt	39,040,991	—

''JO

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. I Afd. 0 Iläft.

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1903 års riksstat anslår:	.
Anvisning i kontant.		Indelning och därmed jäm-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
		Ersättningar.
Kronor. 33,218,700 3,200,000	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor. 33,218,700 3,200,000	Ö.	Skattelimlringar och ersiitt- Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag. Minskas med ...........................
12,500 5,000	—	693,400	—	693,400 12,500 5,000	—	hvarjämte rubriken ändras till: Ersättning för rustning Rustnings- och roteringsersättning. Anslaget uteslutes ur Roteringsunderstöd, förslagsanslag. Anslaget uteslutes ur riks-Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet,
						Diverse
75,000	—		—	75,000	—	Extra utgifter...........................................................................
36,511,200	—	693,400		37,204,600	—

S:ma

Statsutskottets Utlåtande A.-o 5.

155

Förslag till blifvande
riksstat:

Anvisning i
kontant.

ningar till rust- och rotehållare.

Nuvarande belopp ...........................................

och rotering, förslagsanslag.

riksstaten .............................................................

staten .....................................................................

förslagsanslag. Anslaget uteslutes ur riksstaten

Tr:pt
3,200,000: —
300,000: —

Kronor. ö.

39,040,991—|
2,900,000 —i

anslag.

Summa

75,000

42,015,991

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Fjärde liufvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

Artilleribehof:

För fortsatt anskaffning af eldhandvapen ............... 1,190,000: —

» fortsatt tillverkning af ammunition för eldhandvapen
............................................... 594,000: --

» anskaffning af ny fältartillerimateriel................ 2,000,000: —

» anställande af fortsatta försök med materiel, afsedd
för fälthaubitsdivisionerna och positionsartilleriet,
samt till inköp af ammunition för

positionsartilleriet............................................... 238,600: —

x utvidgning af Åkers krutbruk .............................. 124,000: —

Artilleri- och fortifikationsbehof:

För fortsättande af arbetena å rikets landtbefästningar .............

Fortifikationsbehof:

Till uppförande af nya byggnader för armén .................................

Intendenturbehof:

För anskaffning af kläde och yllefoder att användas
såsom för truppförbanden vid mobilisering erforderligt
förlag ............................................ 115,000: —

Till inköp af remonter för arméns behof..................... 100,000: —

Tr:pt

Kronor.

4,146,600

2,185,400

6,650,000

215,000

13,197,000 — |

Statsutskottets Utlåtande K:o 5.

157

		Kronor.	Ö.
	Tr:pt	13,197,000	—
Diverse anslag:
Till det frivilliga skytteväsendets befrämjande ......... » ökade utgifter för krigshögskolan .................... » ersättande af vissa utaf arméförvaltningen ut-gift] a förskott .............................................. » beredande af ersättning åt indelta truppförband för förlorade vakansafgifter, afsedda för musi-kens underhåll ............................................. » dagaflöningstillägg åt indelt manskap................	500,000: -6,600: - 27,078: — 60,000: -300,000: —	893,678	_ 1
Summa	14,090,678	_

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 1.

Beräkning

af statsanslaget för aflöning och rekrytering m. m. år 1904.

l:o. Aflöningsförmåner, upptagna i	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.

vederbörliga stater för:								! i
Infanteriet.
Svea lifgarde.............	—	—	389,132
Göta d:o .............	—	—	387,804	50
Lifregemente! till fot..........	—	-	276,174	65
Första lifgrenadjärregementet	—	—	287,416	40
Andra d:o .......	—	—	287,943	15
Västgöta regemente...........		-	276,107	65
Karlskrona grenadjärregemente......	_	—	248,903	10
Upplands regemente..........		—	265,340	35
Skaraborgs d:o ..........		—	289,627	55
Södermanlands d:o ..........		—	277,584	25
Kronobergs d:o ..........	—	—	272,915	50
Jönköpings d:o ..........	—	—	286,751	90
Dalregementet.............	—	-	289,733	90
Hälsinge regemente..........	—	—	291,454	65
Alfsborgs d:o ..........	—	-	272,547	—			•
Hallands d:o ..........	—	—	287,883	95
Bohusläns d:o ..........	—	—	287,605	30
Västmanlands d:o ..........	-	—	290,590	55
Norrbottens d:o ..........	—	—	330,798	80
Västerbottens d:o ..........	—	•-	340,644	75
Kalmar d:o ..........	—	—	270,771	35			*
Värmlands d:o ..........	—	—	266,919	10
Jämtlands fältjägareregemente.......	—	-	319,503	85
Norra skånska infanteriregementet.....	—	-	287,240	35
Södra skånska d:o .....	—	—	302,687	65
Transport	—	—	7,384,082	20	— 1	—	—	-

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Summa. kronor.
Transport	—	—	7,384,082	20	—	—	—
Vaxholms grenadjärregemente....... Militärbefälhafvaren å Gottland med stab samt			298,871	40
Gottlands infanteriregemente......	—	—	337,272	10
Västernorrlands regemente........	—	—	340,983	25	8,361,208	95
Kavalleriet.
Lifgardet till häst...........	—	—	289,599	50
Lifregementets dragoner.........	—	—	198,003	15
Lifregementets hnsarer.........	—	—	187,177	10
Smålands husarregemente........	—	—	183,542	80
Skånska husarregementet.........	—		477,810	35
Skånska dragonregementet........	—		466,287	10
Kronprinsens husarregemente.......	—	—	289,719	50
Norrlands dragonregemente........ Ofverstelöjtnanter och majorer vid de sex för-	■		257,338
delningskavalleriregementena......	—	—	60,340		2,409,817	50
Artilleriet.
Första Svea artilleriregemente.......	—	—	395,116	-
Första Göta d:o .......	—	—	371,084	50
\| Wendes d:o ......	—	—	436,395	50
! Norrlands d:o .......	—	—	335,629	—
Andra Svea d:o .......	—	—	335,149	-
i Andra Göta d:o .......	—	—	335,029	—
j Gottlands artillerikår..........	-	-	128,899	50
Boden—Karlsborgs artilleriregemente ....	_	—	220,463	_
Positionsartilleriregementet........	. —	—	87,071
Artilleriets tygstater..........	—	—	146,670		2,791.506	50
Fortifikationen.
Fast anställde officerare och underofficerare med
vederlikar samt betjänte.......	—	-	525,595
Svea ingenjörkår............	—	—	70,303	-
Göta d:o ........ ...	—	—	70,303	-
Fälttelegrafkåren............	—	—	34,874	50
Bodens ingenjörkår...........	—	—	22,919	—	723,994	50
Transport	—	—	-	—	14,286,527	45	—	—

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport		;	—	\|-	14,286,527	45		-
Trängen.
Första Svea trängkår..........	—	—	130,038
Första Göta d:o ..........	—	—	101,976	—
Norrlands d:o ..........	—	—	102,328 50
Wendes d:o ..........	—	—	128,710	50
Andra Svea d:o ..........	—	—	76,545	—
Andra Göta d:o ..........	—	-	76,545	—
Cheferna vid trängkärerna........	—	—	29,360	—	645,503	—	14,932,030	45!
2:o. Dagaflöning åt indelt menigt
manskap för:
Infanteriet.
Förslagsvis 380,672 dagar å 0,10 krona . . .	—	—	—	—	38,067	20
Kavalleriet.
Förslagsvis 51,985 dagar å 0,10 krona ....	—	—	—	—	5,198	50	43.265	70
3:o. Kostnader för hyra, eldning och
belysning samt städning för:
Infanteriet.
Militärbefälhafvarens å Gottland med Gottlands
infanteriregementes expeditioner tillsam-mans 1,200 kronor samt 25 regementens å 1.000 kronor............	—		—		26,200
Kavalleriet.
Lifregementets husarers och Smålands husar-
regementes regementsexpeditioner å 1,000 ; kronor .............. 1	_		_	_	2,000		28,200;
Transport 1	—	-	—	-\|	— 1		15,003,496	15\|

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

Transport

4:o. Kostnader för skrifmaterialier,
blanketter, öfriga tryckalster,
underhåll af expeditionsmateriel
samt inbindning för:

Infanteriet.

Militärbefälhafvarens å Gottland jämte regements-
med underlydande expeditioner vid
Gottlands infanteriregemente 1,800 kronor
och för 27 regementsexpeditioner med underlydande
expeditioner å 1,500 kronor . .

Kavalleriet.

Skånska husar- och dragonregementenas expeditioner
å 1,800 kronor och 6 regementens
expeditioner å 1,500 kronor......

Artilleriet.

6 artilleriregementens expeditioner å 1,500 kronor,
Gottlands artillerikårs expeditioner 1,000
kronor, Boden-Karlsborgs artilleriregementes
expeditioner 1,000 kronor samt Positionsartilleriregementets
expeditioner 500 kronor

Ingenjörtrupperna.

2 ingenjörkårers expeditioner å 1,000 kronor
samt fälttelegrafkårens och ingenjörkårens
i Boden expeditioner å 500 kronor. .

Trängen.

4 trängkårers expeditioner å 500 kronor . . .

Transport

Juli. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1. A

Kronor.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
						15,003,496	15
—	—			42,300	—
—	-	—	—	12,600	—
—	—	—	—	11,500	....
—	—	—	—	3,000	—
_	_	_	_	2,000	_	71,400
—	—	—	—	—		15,074,896] 15

5 lläft. 21

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Transport

6:o. Rekryteringskostnader för:

Infanteriet.

2,582 volontärer å 50 kronor.......

Kavalleriet.

1,049 volontärer å 50 kronor.......

Artilleriet.

1,041 volontärer å 50 kronor.......

Ingenjörtrupperna.

268 volontärer å 50 kronor........

Trängen.

165 volontärer å 50 kronor . .......

7:o. Arfvoden för:

Fortifikationen.

3 afdelningschefer å 800 kronor......

10 stabsofficerare å 600 d:o......

gratifikationer till biträden å byggnadsafdelningen
in. m............ . .

8:o. Diverse kostnader.

Ersättning för vakansafgifter från för regementenas
egna ändamål hel-eller lialfvakanta
rusthåll eller rotar, enligt arméförvaltningens
utredning. ''...........-

Kronor.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
	-	—	-	—	—	15,074,896	15
	—	—	—	129.100	-
i — • •	-	—	—	52,450	—
! - •	-	—	—	52,050	—
1	—	—	—	13,400	—
				8,250		255.250
				2,400
—	—	-	—	6,000	—
_	_	_	_	1,600	—	10.000
						5,551
—	—	—	~	—	—	15,345,697 25

Summa kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

163

Bil. n:o 2.

Förslag till stat

för Intenden turkåren år 1904.

	Kronor	Summa Kronor
1 generalintendent, lön...................... dagaflöning å 7 kronor i 365 dagar............	8,000 2,555	—	10,555
1 öfverfältintendent, lön..................... dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar............	6,000 2,190	—	8,190
1 fältintendent af 1. graden, lön................. dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	4,500 1,825	—	6,325
4 d:o..............................	—	—	25,300	—
1 fältintendent af 2. graden, lön................. dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	4,000 1,825	—	5,825
5 d:o..............................	—	—	29,125	—
1 intendent af 1. klassen, lön................... dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	3,400 1,460	I	4,860
	—	—	213,840	—
1 intendent af 2. klassen, lön................... dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	2,400 1,460	—	3,860
	—	—	73,340	—
1 underintendent, lön...................... dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,500 1,095	—	2,595
8 d:o ..............................	—	—	20,760	—
1 förvaltare, lön......................... dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	1,200 730	—	1,930
1 ålderstillägg å lönen å 300 kronor efter 5 ftrs väl vits-ordad tjänst.
	—	—	133,170	—
1 vaktmästare, lön........................ dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar........... underhåll in natura (beklädnad och portionsersättning) å 0,85 krona i 365 dagar................	300 182 310	50 25	792	75
	—	—	27,746	25
Transport	--	—	568,214	-

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronor	Summa Kronor
Transport	—	—	568,214	—
Arfvode till extra intendenter eller intendentsaspiranter (15 å 1,095 kronor)	—	—	16,425	—
Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af expeditions-materiel samt inbindning:
för generalintendentens expedition................ » intendenturkårens hufvudstation...............	1,500 2,000	—	3,500

Summa kronor	—	—	588,139	—

Anm. 1. Vid afgång i vaktmästarebeställning återbesättes icke ledig blifven beställning, men
få härigenom uppkomna besparingar användas för upprätthållande af sådan tjänst.

Amu. 2. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, därest han icke själf
önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

165

jBil. n:o 3.

Förslag till stat

för Artilleri- och ingenjörhögskolan.

		Krön	O	r.
a) Aflöning.
Stab.
1 chef, arfvode .......................	1,500	—
1 adjutant, arfvode .....................	700	—
1 redogörare för medels- och persedeluppbörden, arfvode . . .	900	—
För bibliotekets och samlingarnas vård och redovisning, arfvode	300	—	3,400	_
Lärare och repetitörer.
1 lärare i artilleri med ritning och tillhörande öfningar, arfvode 1 d:o i befästningskonst och fästningskrig med ritning och till-	2,400	—
hörande öfningar, arfvode..............	2,100	—
1 d:o i byggnadskonst med ritning, arfvode..........	1,000	—
1 d:o i väg- och vattenbyggnadskonst, arfvode........ 1 d:o i krigskonst och militärgeografi samt krigshistoria jämte	400
tillhörande öfningar, arfvode.............	1,900	—
1 d:o i matematik och teoretisk mekanik, allmän kurs, arfvode .	1,500	—
1 d:o i d:o d:o, högre kurs, arfvode..............	2,000	—
1 d:o i tillämpad mekanik med ritning, arfvode........	800	—
1 d:o i beskrifvande geometri och ritlära, arfvode.......	800	—
1 d:o i fysik, arfvode.................	1,100	—
1 clio i kemi, arfvode..............	1,400	—
1 d:o i franska språket, arfvode..........	1,000	—
1 d:o i ryska språket, arfvode............	1,750	~
Transport	18,750	—	3,400	—	—	—

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

		Krön	O	r.
Transport	18,750	_	3,400	_
För undervisning i artilleripjäsers och projektilers tillverkning
och besiktning...............	150	—
Till repetitörer, arfvode.............	3,000	—	21,900
Anm. 1. Chefen för högskolan, militäre lärare, adjutanten jämte repetitörer åtnjuta, såvida de icke i annan egenskap äro till inkvarteringsförmån berättigade, inkvarterings- och servisbidrag från anslaget till inkvarteringskostnader en-ligt författningarna, chefen såsom öfverstelöjtnant, de öfriga i den grad de på stat innehafva.
Elever.
Till stipendier åt elever.........	—	—	3,000	—
Anm. 2. De elever vid högskolan, Indika icke i och för sin tjänst åtnjuta inkvartering i Stockholm, erhålla inkvarterings-och sorvisbidrag från anslaget till inkvarteringskostnader, enligt författningarna i den grad de på stat innehafva.
Betjäning.
1 väbel, tillika förste vaktmästare''.
lön ...................kr. 1,000: tjänstgöringspenningar..........» 300: —	1,300
1 andre vaktmästare, arfvode.......	900	_
1 maskinist, arfvode.............	1,200	—	3,400		31,700
Anm. 3. Tjänstgöringspenningar åtnjutas endast under verklig . tjänstgöring
Anm. 4. Om någon af betjäningen åtnjuter bostad jämte ved-brand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjän-sten, desamma till ett värde af 150 kronor inräknas under lönen eller arfvodet, och utgår då lönen för förste vaktmästaren med 850 kronor och arfvodet för andre vaktmästaren med 750 kronor samt för maskinisten med 1,050 kronor.
Transport	—	—	—	—	31,700	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

		Krön	O	r.
Transport	—	—	—	—	31,700
b) Omkostnader och underhåll.
Biblioteket, fysiska kabinettet och kemiska laboratorium . . .	—	—	2,000	—
Lokalernas uppvärmning och belysning .	—	—	1,600	—
Vattenförbrukningsafgift ....	—	—	100	—
Inventariers underhåll.....	—	—	700	—
Skrifmaterialer för undervisningen, expeditionen och redogörelsen	—	—	400	—
Städning och tvätt..........	—	—	600	—
Renhållning......... Elevernas praktiska öfningar samt rese- och traktamentskost-	—	—	150	—		1
nader äfvensom handräckning m. m. under öfningarna	—	—	9,000	—
Reseersättningar.......	—	—	1,500	—
Extra utgifter........	—	—	600	—
Anm. 5. Häruti äro inbegripna de enligt kungl. brefvet den 13. januari 1824 till bestridande af kostnader för tryckning af lärokurser m. m. anslagna 300 kronor att redovisas inför inspektören för militärläroverken.
Till underhåll af skolans lokaler ....	—	—	1,000	—	17,650

Anm. 6. I fall å en eller annan titel brist skulle uppstå, må till betäckande däraf användas de å andra titlar möjligen uppkommande besparingar, endast anslaget i dess helhet icke öfverskrides.
Summa kronor	- \|	-\|	—	-1	49,350	—

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 4.

Förslag till stat

för Krigsskolan.

		K	ron	O	r.
a) Aflöning.
Stab.
X chef, lön..................... dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjänstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst	5,000 1,825 800 730	—	8,355 1 965
1 adjutant, tillika bibliotekarie, arfvode....... lönetillägg för 1 tjänstehäst å 400 kronor . . . furageersättning å 1 krona om dagen.....	1,200 400 365	—
1 slottspastor, arfvode...............	—	—	1,000	—
1 bataljonsläkare, lön................ dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,020 1,095	—	2,115 300
1 veterinär, arfvode................	—	-	—
1 redogörare, nppbär sina aflöningsförmåner från in-tendenturkårens stat.............	—	—	—	—
1 fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och upp-syningsman öfver kungsgårdens byggnader, park och utägor, lön............... dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	1,200 730	—	1,930
Kompanibefäl.
1 kompanichef, arfvode...............	—	—	1,500	—
1 subalternofficer af infanteriet, arfvode......	-	—	1,200	—
3 d:o .......................	—	—	3,600	—
1 subalternofficer af kavalleriet, arfvode.......	—	—	1,200	—
1 fanjunkare, lön.................. dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	1,200 730	—	1,930

Transport	—	—	25,095	_i

Statsutskottets Utlåtande X:o 5.

169

		K r o n	o r.
Transport	_		25,095
Lärare.
1 förste lärare i krigskonst, arfvode........	—		1,500	—
1 andre d:o i d:o , » ;.......	—	—	1,000	—
1 förste d:o i vapenlära och artilleriexercisregle-mente, arfvode..........	_		1,500
1 andre d:o i vapenlära och artilleriexercisregle-mente, arfvode..........			1,000
1 förste d:o i krigsbyggnadskonst, arfvode ....	—	—	1,500	—
1 andre d:o i d:o , » ....	—	—	1,000	—
1 förste d:o i topografi, arfvode.........	—	—	1,500	—
1 andre d:o i d:o , » .........	—	—	1,000	—
1 lärare i gymnastik och vapenföring, arfvode . . .	—	—	1,500	—
1 d:o i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexer-cisreglemente, arfvode.........			1,000
1 d:o i militärförvaltning, arfvode........	—	—	300	—
1 eko i militär sundhets- och förbandslära, arfvode	—	_	300	_
1 d:o i ridning, hästkännedom och kavalleriexercis-reglemente, arfvode...........			500
Biträdande lärare .................	—	—	2,600	—		''
Betjäning.
Förslagsvis: 3 förmän, 1 maskinist, 1 skogvaktare tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman öfver ledningarna, 18 drängar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet hel årstjänst samt 4 drängar för en tid af 185 dagar om året . .			23,858		-
1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente å 1,50 krona i 365 dagar ................ munderingsersättning å 0,33 krona i 365 dagar	547 120	50 45	667 667	95 95		''
1 spel, d:o, d:o...................	—	—	66,488	90

b) Omkostnader under nedan-
stående titlar.
Stående bibliotek, tafvelsamlingen och skrifmaterialier	—	—	1,200	_	''
Remontering af 1 häst, underhåll af seltyg, fordon, redskap för skogsskötsel och åkerbruk m. in.. .	_		1.300	_
Transport	—		2,500 \|	—	66,488	90

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 22

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

i		K	ron	O	r.
Transport	_	_	2,500	_	66,488	90
! Praktiska öfningar.................	—	-	3,700	—
I Bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kasemering	—	—	7,400	—
! Byggnadernas och parkens vård samt underhåll . . .	—	—	10,900	—
1 Inventarier och husgeråd..............	—	—	3,000	—
1 Stipendier.....................	-	—	6,000	—
'' Extra utgifter...................	—	—	T—1 CO	10	40,811	10
Summa kronor	—	-	-	—	107,300	—

Amu. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Amu. 4.

Om brist på någon titel uppstår, må till täckande däraf användas å andra titlar
möjligen uppkommande besparingar, under villkor att anslaget i sin helhet icke öfverskrides.
Under samma villkor må besparingar å staten i dess helhet från ett år kunna
få användas till utgifter under kommande år.

Stabspersonalen (slottspastorn och veterinären dock undantagna) samt kompanibefälet
erhålla servisbidrag enligt tariffen i inkvarteringsordningen för Stockholms stad samt
öfrig inkvartering in natura äfvensom kostnadsfritt bostad å Karlberg för hästskötare
och stallrum därstädes för tjänstehästar. Betjäningen åtnjuter inkvartering med servis
in natura samt erforderligt bränsle och lyse I mån af utrymme må chefen upplåta
bostad åt skolans lärare.

Chefen eger dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. på sätt i knngl. brefven
den 23. maj 1815, den 26. januari 1894 och den 12. november 1897 blifvit bestämdt;
dock skall all den kontanta uppbörd, som på grund af denna dispositionsrätt inflyter,
till statsverket inlevereras.

Därest adjutant enligt eget truppförbands stat äger rätt till lönetillägg och furageersättning
för tjänstehäst, utgår icke till honom de å denna stat upptagna motsvarande
förmåner.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 5.

Förslag till stat

för reservofficerskurser, anordnade vid krigsskolan.

För en kurs om tre månader.

a) Aflöning.

1) Arfvoden till den ordinarie personalen vid krigsskolan för
ökade göromål:

Chefen...........................

Bataljonsläkaren......................

Kedogöraren..................

2) Arfvoden till särskildt för kursen kommenderade:

1 befälhafvare........................

1 subalternofficer ......................

3 d:o .......................

Förslagsvis 4 drängar....................

b) Omkostnader under nedanstående titlar.

Stående bibliotek och skrifmaterialier.............

Praktiska öfningar............•..........

Inventarier och husgeråd..............

Bränsle, lyse, vatten och betjäningens kasernering

Undervisningsmateriel, tvätt och lagning, medikamentei
eleverna..................

Extra utgifter.........

in. m. för

För ytterligare en kurs om tre månader

Sgr

Summa kronor

K	O	n o r.
300
150	—
300	—
600
500	—
1,500	—
846	—	4,196
150
500	—
250	—
650	—
5,000	—
504	—	7,054	_
—	—	11,250	—
	—	11,250	—
—	—	22,500	—

172

Amu. 1.
Anm. 2.

Alun. 3.

Anm. 4.
Anm. 5.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

De för bataljonsläkaren och redogörare!! uppförda arfvoden utgå endast så länge nuvarande
innehafvare af dessa beställningar kvarstå.

Om brist på någon titel uppstår, må till täckande däraf användas å andra titlar
möjligen uppkommande besparingar under villkor, att anslaget i sin helhet ej öfverskrides.
Under samma villkor må besparingar för en kurs kunna få användas för
andra kursens behof.

Till bekostande af elevernas mathållning tillsammans med officerskursens elever må
i första rummet användas dem tillkommande portionsersättning samt hvad därutöfver
erfordras utgå från anslaget till arméns mathållning.

Elev äger att för inställelse till och återfärd från kursen åtnjuta rese- och traktamentsersättning
från fjärde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

I mån af utrymme må chefen upplåta bostad åt officerarne. Betjäningen åtnjuter
inkvartering och servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903.