Motioner i Första Kammaren, N:o 19.

N:o 19.

Af herr Lithander m. fl., om anslag till bildande af en lånefond
för torfindustriens understödjande.

Det är obestridligen för ett litet land som vårt en svår och i
längden outhärdlig tunga att för en summa, som hotar att snart stiga
till omkring 100 millioner kronor årligen, hemta bränsle från andra
länder, och olyckan ligger icke ensamt deri, att vi genom en sådan
årlig utgift i en betänklig grad skada landets ekonomi, utan ook deri,
att vårt beroende af utlandet för erhållande af bränsle kan innebära de
största vådor af annan och ännu mera omfattande art.

Man kan ju med skäl tycka, att ingen, som bär någon den ringaste
utväg att helt och hållet eller delvis afskudda sig stora ekonomiska
uppoffringar och ett farligt beroende af andra, skulle underlåta att gorå
det. Åt t vi svenskar emellertid i detta fall underkasta oss dessa stora
olägenheter, beror på vår egen uraktlåtenhet att begagna de resurser,
som vi sjelfva ega inom vårt eget land.

Vårt land eger nemligen nästan på hvarje qvadratmil af dess yta
torfniossar, af hvilka de flesta innehålla godt materiel till bränsle. Det
beror alltså på oss sjelfva att med den kraft och i den utsträckning,
som är nödig, skaffa oss en sjelfständigare ställning i förenämnda, vigtiga
afseenden. Häraf blir emellertid ingenting, förrän ett kraftigt initiativ
tages och ett oundvikligt, pekunier! understöd lemnas från statsmakternas
sida.

Under den allra sista tiden har torf industrien onekligen gjort
framsteg i vårt land genom införandet af bättre maskineri för torf vens
framställning. Utom det att de torffabrikanter, som sjelfva äro förbrukare
af den torf, de framställa, flerstädes ökat sin produktion, hafva
också några stenkolsförbrukare, som icke förut tillverkat torf, inköpt
torfmossar och för eget behof börjat denna handtering.

Äfven är det af intresse, dels att redan befintliga fabriker för

Motioner i Första Kammaren, N:o 19.

torftillverkning till afsalu ökat sin produktion, dels att flera nya, fullt
tidsenliga torffabriker uppstått. En liten lättnad för torfindustrien ligger
också deruti, att 1900 års Riksdags framställning till Kongl. Maj:t om
nedsättning af jern vägsfrakten å torfprodukter vunnit Kongl. Maj:ts
bifall, så att dessa frakter från och med detta år å statens jernvägar
nedsatts med 20 procent. Såväl fabriksidkare som husbehofsförbrukare
hafva kommit under fund med, att torf är ett ypperligt bränsle, som i
de allra flesta fall med fördel kan ersätta såväl stenkol som ved. Allmänhetens
fördom mot torf håller alltså på att minskas. De två föreningar
för torf industriens befrämjande, hvilka under förra året bildats,
visa, att intresset för torfindustrien är i stigande. Den uppmärksamhet,
som Kongl. Maj:t hittills hunnit visa denna vigtiga angelägenhet, t. ex.
genom tillsättande af en torf ingeniör, är också en uppmuntrande företeelse
derigenom att regeringens intresse för saken blifvit konstateradt.

Men ännu har torfven ej ens tillnärmelsevis fått den användning
som ersättningsmedel för stenkol och ved, hvilken är målet, och detta
beror helt visst mest derpå, att bränntorf icke tillverkas så allmänt, att
konsumenterna kunna när som helst och allestädes erhålla detta bränsle.
En del insigt om och intresse för torffabrikationens vigt finnes visserligen
redan, men i vårt kapitalfattiga land saknas ofta hos torfmosseegarne
och andra intresserade personer och firmor det medel, utan hvilket
ingenting industrielt kan uträttas, nemligen penningar. Hela vår fabriksindustri
har i sitt tidigare skede haft svårigheter af samma art att
bekämpa. En förutseende regering inrättade då på sin tid manufakturförlagsfonden
i ändamål att mot billig ränta och med beqväma afbetalningsterminer
hjelpa de industriidkare, som ej sjelfva hade tillgängligt
kapital eller kunde på billiga vilkor i bankerna anskaffa sådant. Denna
fond, som än i dag starkt anlitas af industrien, har gjort denna oberäkneligt
gagn.

Det skulle ju stå torffabrikanterna fritt att såväl som andra industriidkare
i manufakturförlagsfonden söka lån. Men dels är, som redan
sagts, denna fond starkt anlitad, så starkt, att lånesökande, hvilka kunna
sätta fullgod säkerhet för det belopp, de begärt, likväl i de allra flesta
fall blott få en ringa bråkdel deraf, dels utfalla sålunda beviljade lån
först långt, till och med ett år, efter det de beviljats, till följd af att fondens
otillräckliga medel ständigt äro i sin helhet anlitade. Torfindustrien
kan således för närvarande hafva föga eller ingen nytta af denna fond.
Våra banker äro, helt naturligt, obenägna att bevilja lån till en börjande
torfindustri, der den uppträder som sjelfständig näring. Torfaktier eller
inteckningar i torfmossar och torflabriker äro ej s. k. »bankpapper».

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. B

18 Motioner i Första Kammaren, N:o 19.

För att så hastigt som möjligt på ett sundt sätt bringa opp vår torffabrikation
till största möjliga utveckling och utbredning i hela landets
intresse, är det behöfligt, att en lånefond af minst en och en half million
kronor af Riksdagen anslås. Ändamålet med denna fond skulle vara
att lemna lån mot fastighets- och förlagsinteckning eller annan säkerhet
åt tillverkare af torffabrikater, såväl der tillverkningen fabriksmessigt
bedrifves som der enskilda jordbrukare behöfva låneunderstöd för anskaffande
af nödigt maskineri. Dessa lån skulle löpa med billig ränta,
högst 4 procent, och ej behöfva amorteras förr än med tredje årets
ingång. Derefter borde under de närmaste 10 åren afbetalning ske
med en tiondedel af lånesumman om året, förutom ränta. Denna lånefond
kunde måhända läggas under jordbruksdepartementets förvaltning. Eller
ock kunde manufakturförlagsfonden ökas med nämnda belopp, en och
en half million kronor — hvilket kanske vore det enklaste — men
med vilkor, att tillskottet till denna fond uteslutande skulle användas
för bränntorfs-, torfkols- och torfströindustriens behof.

Enligt de beräkningar, som blifvit gjorda, vore nog ett vida större
belopp behöfligt, då man afser en lånefond för hela landet, men icke
desto mindre har man velat begränsa sin begäran till det minsta möjliga.

Vid bedömande af denna framställning om beviljande af lånemedel
till belopp af blott en och en half million får man icke förglömma, att
summan är af försvinnande betydelse, då det gäller att derigenom framhjelpa
en inhemsk näring, som kan befria oss från utgifter af så oerhörd
omfattning, som vår kolimport redan uppnått. Genom att med
förlagslån utan risk hjelpa fram torftillverkning i hela riket skulle så
mycket vinnas årligen, att vår handelsbalans möjligen snart kunde bringas
i ett bättre läge och slutligen till jemvigt.

Torfindustriens tekniska ståndpunkt i Sverige är numera minst
lika hög som i utlandet. Det yppersta maskineri, som för presstorfberedning
och torfströfabrikation finnes att tillgå, tillverkas i Sverige.
Detta i förening med andra omständigheter gör, att de nyanlagda torffabrikerna
kunna i tekniskt afseende täfla med andra länder och till och
med taga ett försteg t. ex. vid jemförelse med Tyskland. Det är blott
nödigt kapital som fattas.

Gent emot hvarje invändning, att statsverket genom det tillmötesgående
och den omtanke, som här ifrågasättes, skulle riskera att göra
förluster, må det betonas, att Kongl. Maj:t sjelf skulle komma att låta
öfvervaka lånefondens förvaltning och vilkoren för låns erhållande i
enlighet med Riksdagens beslut. Den här ifrågasatta anordningen skiljer
sig på intet sätt från de anstalter för låneunderstöd, som till befrämjande

Motioner i Första Kammaren, N:o 19.

af andra yttringar af det industriella lifvet redan finnas. Och i fråga
om hvad här sagts angående den oerhöra vigten för vårt land, att dessa
här ifrågavarande hjelpkällor komma till möjligast vidsträckta användning,
hänvisa vi till de båda föredrag om torfindustrien, hvilka höllos i
Göteborg den 28 september 1901 och hvilka blifvit för herrar riksdagsmän
i tryck tillgängliga.

På grund af ofvanstående anhålla vi få föreslå,

att Riksdagen behagade besluta att anvisa och
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag
af en och eu half million kronor (1,500,000) till
bildande af en lånefond för torfindustriens understödjande,
särskildt tillverkningen af bränntorf, torfkol och
torfströ, att förvaltas och användas enligt de grunder,
som Riksdagen kan finna för godt att närmare bestämma.

Stockholm den 22 januari 1902.

P. Em. Lithander. C. A. Sjöcrona. Carl Klingspor.

Jonas Älströmer. L. Grundberg. N. Persson.

C. E. Ljungberg. P. J. Andersson.

Gustaf Axel Berg. Joll. Rylander. Aug. Weinberg.

N. J. Boström. Gustaf B. Berg. Ivar Wijk.

C. P. af Burén. Alb. Bergström.

P. M. Söderberg. J. Er. Wester. O. Nilsson.

Joh. Amilon. John Jeppsson. Carl Lybeck.

P. Bondesson. Herman Behm.

1 motionens syfte instämma:

C. G. Bergendahl. J. M. Ekströmer. P. Paulson.

Fredrik Almgren. Gust. Ekdahl. Rob. Almström.

Ch. E. von Oelreich. Vollrath Tham.

A. G. G. Törner H. Palmstierna. Axel Hummel.

Knut Åkerberg. K. A. Posse. Carl Rydberg.

Fr. Ridderbjelke. A. L. Apelstam.

Martin Nisser.