Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 2 maj 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag''.

Riks- och landsarkiven.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkten
1 under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att dels, med godkännande
af de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 11 i
samma månad föreslagna aflöningsstater för landsarkiven i Upsala och
Lund jemte i protokollet omförmäld a, för åtnjutande af de i staterna upptagna
aflöningsförmåner föreslagna bestämmelser, bland de ordinarie anslagen
å riksstatens åttonde hufvudtitel under rubriken riks- och landsarkiven
uppföra för ett landsarkiv i Upsala ett belopp af 9,600 kronor
och för ett landsarkiv i Lund likaledes ett belopp af 9,600 kronor, dels
ock medgifva, att de tjenstemännen vid landsarkiven i Upsala och Lund
tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg, samt att nyssnämnda landsarkiv
må från det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. i mån af behof och emot redo Bill.

till RikscL Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. (N:o 9.) 1

Ang.

stater för
landsarkiven
i Upsala och
Lund.

[L]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visning undfå erforderliga medel till bekostande af skrifmaterialier, inbindning,
lyse och bränsle med derå expenser.

Omförmälda, för hvardera af landsarkiven i Upsala och Lund föreslagna
aflöningsstater äro af följande innehåll:

	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.
		penningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
							Efter fem år kan lö-
arkivarien ............................	2.500 1.500	_	1,500 1,000	—	4,000 2,500	—	nen höjas med 500
amanuensen.............................	_	_	_	kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor.
till vikariatsersättning, arf-
voden åt extra biträden, renskrifning m. m.............					2,000
						(Efter fem år kan lö-
vaktmästaren ...........................	500	_	300	_	800	—	j nen höjas med 100
				\| kronor.
för skötsel af värmeledning	—	—	—	—	300	—
summa	—	—1 —	—	9,600	—

De bestämmelser, som på sätt ofvan angifvits föreslagits att gälla för
åtnjutande af aflöning enligt stater för landsarkiven i Upsala och Lund,
hafva enligt statsrådsprotokollet följande lydelse:

att löntagare skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som kan varda stadgad;

att med tjenst i något af landsarkiven icke må förenas annan tjenst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöring^
i landsarkivet;

att tjenstgöringspenningar få af tjenstinnehafvare uppbäras endast för
den tid, han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för
den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag helsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjenstgöring i
behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen förhindrad att tjensten
skota, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom det landsarkiv, vid hvilket han är anstäld, densamma,
mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället
för egna, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett
och samma kalenderår;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än
fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum,
efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under iakttagande, hvad hvar
och en af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid han förut skött likartad befattning i statens tjenst;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,
vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig i densamma qvarstå;

att tjensteman skall vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, af tjenstemännen åtnjutas under en och en half månad
årligen.

Den af chefen för ecklesiastikdepartementet i ärendet förebragta utredning
återfinnes i statsrådsprotokollet å sid. 2—11, till hvilka utskottet
alltså tillåter sig hänvisa.

Utskottet anser, att de aflöningsbelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits
för arkivarierna vid de nu ifrågavarande båda landsarkiven, böra af Riksdagen
godkännas; i hvilket sammanhang utskottet emellertid, på grund af
hvad departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat derom, att förhöjning
af arkivariernas aflöningar möjligen skulle inom en nära liggande
framtid komma att ifrågasättas, ansett sig böra uttala, att, såvidt nu kan
bedömas, någon sådan förhöjning icke synes blifva af behofvet påkallad.

Beträffande förslaget om anställande af en ordinarie amanuens vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvardera landsarkivet, anser utskottet, att, innan erfarenhet vunnits angående
omfattningen af arbetet vid dessa landsarkiv såväl under organisationstiden
som derefter, andra ordinarie tjensteman än arkivarierna icke
böra å staterna för de ifrågavarande landsarkiven uppföras. Då utskottet
likväl är öfvertygadt, att arkivarierna under tiden närmast efter arkivens
upprättande äro i behof af tjenstemannabiträde för de inströmmande
arkivaliernas ordnande, har utskottet ansett, att i stället för den af Kongl.
Maj:t föreslagna aflöningen för en ordinarie amanuens vid hvartdera af
dessa landsarkiv bör på extra stat för år 1903 anvisas 1,800 kronor till
arfvode åt en amanuens vid landsarkivet i Upsala och lika stort belopp
till en amanuens vid landsarkivet i Lund.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl vara anförda för uppförande
i staterna af så högt belopp som 2,000 kronor till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden, renskrifning m. in., utan föreställer sig,
att, derest och så länge arfvode till en amanuens vid hvartdera arkivet
kommer att utgå, omförmälda anslag till vikariatsersättning m. m. kan vid
hvartdera arkivet begränsas till 1,000 kronor årligen.

Förslagen om vaktmästarnes aflöning och om anslag till värmeledningarnas
skötsel anser utskottet sig böra förorda.

I händelse utskottets mening, att ordinarie amanuensbefattningar icke
böra i de ifrågavarande staterna upptagas, af Riksdagen godkännes, synes
från de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser för åtnjutande af aflöning
enligt staterna böra uteslutas den i femte stycket af samma bestämmelser
intagna föreskrift om skyldighet för tjensteman af lägre grad att under
vissa angifna förutsättningar mottaga förordnande till högre befattning
inom det landsarkiv, vid hvilket han är anstäld. Med afseende å tjenstemännens
vid landsarkiven rätt till semester anser utskottet, att längre
semestertid än en månad årligen icke är för dem erforderlig och att sålunda
Kongl. Maj:ts i förevarande afseende gjorda förslag, enligt hvilket
semester finge af tjenstemännen åtnjutas under en och en half månad årligen,
icke bör godkännas. I öfrig! har förslaget till aflöningsbestämmelser
icke gifvit utskottet anledning till annan erinran, än att utskottet — i öfverensstämmelse
med sina i utlåtande af den 11 sistlidne mars angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel gjorda, sedermera
af Riksdagens båda kamrar godkända yttranden angående aflöningsvilkoren
för tjensteman och betjente vid post- och telegrafverken — ansett sig
böra uttala, att, då i andra stycket af nu ifrågavarande aflöningsbestämmelser
föreskrifves, att med tjenst i något af landsarkiven icke må;förenas
annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fullgörande af tjenstgöringen i landsarkivet, uttrycket »annan tjenstebefattning»
bör anses i detta sammanhang i sig inbegripa hvarje stadigvarande
eller regelbundet återkommande, aflönadt uppdrag, som af bolag
lemnas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen

a) med godkännande af dels följande stat att för
hvartdera af landsarkiven i Upsala och Lund lända till
efterrättelse:

....... ............""	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.
			penningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor

							1 kan lönen \| höjas med
arkiv ari en........	2,500	—	1,500	—	4,000	—	) 500 kronor \ och efter J tio år med
till vikariatser-
sättning, arfvo-den åt extra bi-							\| ytterligare i 600 kronor.
träden, ren-skrifning rn.rn.	—	—	—	—	1,000	—	J Efter fem år
vaktmästaren......	500	—	300	—	800	—	J kran lönen j höjas med l lOOkronor.
för skötsel af
värmeledning..	—	—		—	300	—
summa	—	—	—	—	6,100	—

dels ock följande bestämmelser för åtnjutande af
de i staterna upptagna aflöningsförmåner:

att löntagare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som kan varda stadgad;

att med tjenst i något af landsarkiven icke må
förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen
i landsarkivet;

att tjenstgöringspenningar få af tjenstinnehafvare
uppbäras endast för den tid, han verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest
varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta,
eger uppbära hela lönen, men att den, som undfår
ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller från tjenstgöring i
behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen förhindrad
att tjensten skota, kan förpligta^ att under ledigheten
utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra
år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan eger rum,
efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under iakttagande,
hvad hvar och en af dessa förhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid han förut skött likartad
befattning i statens tjenst;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från
tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med
afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma
qvarstå;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att tjensteman skall vara skyldig underkasta sig
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, af tjenstemännen åtnjutas
under en månad årligen;

bland de ordinarie anslagen å riksstatens åttonde
hufvudtitel under rubriken riks- och landsarkiven uppför
för ett landsarkiv i Upsala ett belopp af G,100 kronor
och för ett landsarkiv i Lund likaledes ett belopp af
6,100 kronor;

b) medgifver, att de tjenstemännen vid landsarkiven
i Upsala och Lund tillkommande ålderstillägg må utgå af
det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg och att nyssnämnda landsarkiv
må från det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. i mån
af behof och emot redovisning undfå erforderliga medel
till bekostande af skrifmaterialier, inbindning, lyse och
bränsle med flera expenser; samt

c) på extra stat för år 1903 anvisar till arfvode åt
en amanuens vid landsarkivet i Upsala 1,800 kronor
och till arfvode åt en amanuens vid landsarkivet i Lund

1,800 kronor eller sammanlagdt 3,600 kronor.

2:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med förklarande, att
för åtnjutande af de i staten för landsarkivet i Vadstena upptagna aflöningsförmåner
skola gälla enahanda bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande
af dylika förmåner enligt staterna för landsarkiven i Upsala och
Lund, på ordinarie stat för landsarkivet i Vadstena bevilja dels till aflöning
åt en amanuens 2,200 kronor, att utgå med 1,400 kronor såsom
lön och 800 kronor såsom tjenstgöringspenningar, och med rätt till ålderstillägg
i likhet med arkivarie!], dels ock för skötsel af värmeledningen
300 kronor; vid bifall hvartill anslaget till landsarkivet i Vadstena, nu

5,800 kronor, skulle ökas till 8,300 kronor.

De af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmåner
enligt staterna för landsarkiven i Upsala och Lund återfinnas
under nästföregående punkt l:o) i detta utlåtande; och får utskottet erinra,
att, enligt den af Riksdagen år 1898 godkända stat för landsarkivet i
Vadstena, arkivarie!! vid detta landsarkiv berättigats att, jemte tjenst -

Ang.

ändring i
staten för
landsarkivet
i Vadstena.

[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

göringspenningar, 1,200 kronor, åtnjuta lön med 2,300 kronor, som efter
fem år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
kronor.

Den utredning, som ligger till grund för Kongl. Maj:ts i förevarande
afseende gjorda framställning, innefattas i statsrådsprotokollet, sid. 11—13.

Utskottet, som under nästföregående punkt afstyrkt Kongl. Maj:ts
förslag om uppförande i staterna för landsarkiven i Upsala och Lund af
anslag till aflöning åt en ordinarie amanuens vid hvartdera af dessa landsarkiv
och i stället hemstält, att å extra stat för år 1903 måtte anvisas
arfvoden med 1,800 kronor till en amanuens vid hvartdera arkivet, anser,
att ej heller vid landsarkivet i Vadstena någon ordinarie amanuens bör å
staten uppföras, men att deremot tillgång utöfver hvad å ordinarie stat
beviljats bör tillsvidare beredas till aflönande af extra biträde åt arkivarien;
och synes ett belopp af 1,300 kronor vara för detta ändamål tillräckligt.

Under nästföregående punkt har utskottet hemstält, att längre semestertid
än en månad årligen icke skulle beviljas arkivarierna i Upsala och
Lund. Vid öfvervägande, huruvida denna bestämmelse skulle blifva gällande
äfven för landsarkivarien i Vadstena, hvilken enligt de för honom
nu gällande aflöningsvilkor är berättigad till semester under en och en
half månad årligen, har utskottet stannat vid den uppfattning, att äfven
i afseende å detta aflöningsvilkor arkivarierna vid de tre landsarkiven
böra blifva med hvarandra likstälda. Då Kongl. Maj:ts förslag, att för
åtnjutande af de i staten för landsarkivet i Vadstena upptagna aflöningsförmåner
skulle gälla enahanda bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande
af dylika förmåner enligt staterna för landsarkiven i Upsala och
Lund, innebär, att pensionsrätt skulle tillerkännas arkivarien i Vadstena,
synes det utskottet icke innefatta någon obillighet, att arkivarien i sammanhang
med inträdet i pensionsrätten får underkasta sig ornförmälda inskränkning
i sin rätt till semester, hvilket emellertid icke utan medgifvande
af den nuvarande innehafvaren kan, hvad honom beträffar, ega rum.

Enligt nu gällande aflöningsbestämmelser för landsarkivet i Vadstena
åligger det vaktmästaren derstädes att, om så pröfvas lämpligt, jemväl
utöfva tillsyn öfver Vadstena slott och dess område samt bestrida dermed
förenad vakthållning utan annan ersättning än fri bostad; och anser utskottet,
att sådan skyldighet fortfarande bör åligga denne vaktmästare.

Emöt hvad Kongl. Maj:t i öfrigt under förevarande punkt i statsverkspropositionen
föreslagit har utskottet icke funnit anledning till någon
erinran; och hemställer alltså utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må

a) förklara, att för åtnjutande af de i staten för
landsarkivet, i Vadstena upptagna aflöningsförmåner skola
gälla enahanda bestämmelser, som af utskottet föreslagits
för åtnjutande af dylika förmåner enligt staterna för
landsarkiven i Upsala och Lund, hvad den nuvarande
arkivarien vid detta landsarkiv beträffar under förutsättning
att han ingår på de nya bestämmelserna;

dock att vaktmästaren vid landsarkivet i Vadstena
fortfarande skall vara skyldig att, om så pröfvas lämpligt,
jemväl utöfva tillsyn öfver Vadstena slott och dess område
samt bestrida dermed förenad vakthållning utan
annan ersättning än fri bostad;

b) för beredande af ökad tillgång till arfvoden åt
extra biträden vid landsarkivet i Vadstena på extra stat
för år 1903 anvisa ett belopp af 1,300 kronor; samt

c) på ordinarie stat för landsarkivet i Vadstena
bevilja för skötsel af värmeledningen ett anslag af 300
kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till landsarkivet i Vadstena, nu

5,800 kronor, att höjas till 6,100 kronor. Skulle jemväl de af utskottet
förordade stater för landsarkiven i Upsala och Lund vinna fastställelse,
kommer anslaget till riks- och landsarkiven, nu 45,500 kronor, att uppgå
till 58,000 kronor.

Kleresistaten.

3:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att minska det under
rubriken kleresistaten å riksstatens åttonde hufvudtitel såsom anvisning i
kontant upptagna belopp, 30,089 kronor, med 437 kronor 50 öre, eller,
för undvikande af öretal i riksstaten, till 29,652 kronor.

Under hänvisning till hvad i detta ärende af departementschefen
anförts till statsrådsprotokollet, sid. 14, hemställer utskottet,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 2

Ang.

minskning af
anslaget till
kleresistaten.

[3.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af
anslaget till
domkapitlens
expeditioner
m. m.

[4-]

Vid bifall härtill kommer anslaget till kleresistaten, nu upptaget till
369,676 kronor, att utgöra 369,239 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, med godkännande
af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 11 januari
1902 föreslagna aflöningsstat för tjenstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna
med dervid gjordt förbehåll samt i protokollet omförmälda, för
åtnjutande af aflöning enligt den nya staten föreslagna bestämmelser, till
bestridande af kostnaderna härför äfvensom för vaktbetjening och extra
biträden vid konsistorierna öka anvisningen i kontant å det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 64,206 kronor, men i sammanhang dermed ur riksstaten
utesluta den i samma anslag ingående posten: indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag, ersättningar, 5,841 kronor, dels ock medgifva,
att de konsistorienotarierna enligt den nya staten tillkommande ålderstillägg
må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg, samt att konsistorierna må från det under
samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,
ved m. in. i mån af behof och emot redovisning undfå erforderliga medel
till inköp af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas
och lyse, ved och vedhuggning, der utgifter härför icke bestridas af vederbörande
domkyrka, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration
med undantag för Lunds stift, der utgifterna derför bestridas af äldre
pastoraliefonden, tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt
utgifter för telegramporto; och skulle, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, anslaget till domkapitlens expeditioner, nu 34,015 kronor, komma
att höjas med 58,365 kronor eller till 92,380 kronor.

Det i berörda framställning omförmälda förslag till aflöningsstat för
tjenstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna är af följande innehåll:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

		Lön.		Tjenstgörings-	Summa
				penninga	r.
		Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
	vid domkapitlet i Upsala:
1	notarie............-.....................	4,000	—	1,500	—	5,500	—	Deraf 520 kronor från
1	amanuens, arfvode :........		—	—	1,800	—	domkyrkan. Deraf 500 kronor från
	vid domkapitlen i Lund,						domkyrkan.
	Göteborg och Hernösand:
1	notarie.................................	4,000	—	1,500	—	5,500	—
2	dito.....................................	8,000	—	3,000	—	11,000	—
1	amanuens, arfvode ............	—	—	—	1,800	—
2	dito........................................ vid domkapitlen i Lin-					3,600
	köping, Skara, V esteräs, Vexiö och Karlstad:
1	notarie..................................	3,500	—	1,300	—	4,800	•—
4	dito........................................	14,000	—	5,200	—	19,200	—
1	amanuens, arfvode ..........	—	—	—	—	1,600	—
4	dito..................................... vid domkapitlet i Streng-					6,400
	näs:
1	notarie..................................	3,500	—	1,300	—	4,800	—	Deraf 400 kronor från
1	amanuens, arfvode .......... vid domkapitlen i Kalmar	—		1,600		domkyrkan.

	och Visby:
1	notarie..............................	2,500	—	1,000	—	3,500	—
1	dito........................................	2,500	—	1,000	—	3,500	—
1	amanuens, arfvode ...........	—	—	—	1,000	—
1	dito..................................... vid Stockholms stads kon-					1,000
	sistorium:
1	notarie.................................	1,500	—	1,000	—	2,500	—
1	amanuens, arfvode ............	—	—	—	800	—

Notarierna skola ega rätt att efter tio års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor.

Vid denna nya stat borde enligt förevarande förslag stadgas det
förbehåll, att med densammas trädande i kraft rätten till nu utgående, i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

staten icke upptagna, aflöningsbidrag och sportler skulle upphöra, dock
med det undantag att till konsistorienotarierna fortfarande finge utgå

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt vore pligtig lösa,

arfvode för förvaltning och redovisning af presterskapet enskildt tillhöriga
fonder och kassor samt af sådana fonder, som på grund af enskildes
förordnanden blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning, för såvidt arfvode
af presterskapet eller i de enskildes förordnanden blifvit medgifvet, samt,
tills vidare och intill dess annorlunda blefve förordnadt, arfvode för
utdelning af från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner
till underhåll af barn utom barnhuset.

För åtnjutande af aflöning enligt den nya staten borde enligt förslaget
gälla följande bestämmelser:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid förändrad organisation
af domkapitlen eller eljest kan varda stadgad;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid Stockholms stads
konsistorium, icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke
vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å konsistorieexpeditionen;

att tjenstgöringspenningar få af tjenstinnehafvare uppbäras endast för den
tid, han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid,
han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,
eger uppbära hela lönen, hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag
eller från tjenstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen
förhindrad att tjensten sköta, kan förpligtas att under ledigheten utöfver
sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjensten
anses böra medgifvas, sådan förhöjning icke må inträda,
med mindre innehafvaren under mera än fyra femtedelar af denna tid sjelf
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, med
iakttagande att den högre afton ingen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans antagande eller
för den, som jemlikt Kongl. Maj:ts bref den 26 juni 1891 förordnats, från
den tid förordnandet meddelades;

Statsutskottets Utlåtande

att konsistorienotarie skall, då lian uppnått 65 lefnads- ock minst 35
tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Kong! Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig i densamma qvarstå;

att konsistorienotarie skall vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ske, af konsistorienotarie åtnjutas under en månad årligen.

Den utredning, som ligger till grund för Kong! Maj:ts förevarande
framställning, innefattas i det yttrande, som af föredragande departementschefen
afgifvits till statsrådsprotokollet, sid. 15 -71.

I sammanhang med Kong]. Maj:ts berörda framställning har utskottet
till behandling förehaft tre inom Riksdagen väckta motioner, hvari framstälts
följande förslag.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 129) har herr J. Johansson
i Nora skog föreslagit, utom annat, hvarom nu icke är fråga, att
vid den lönereglering för de ecklesiastika konsistoriernas tjensteman, om
hvilken statsutskottet har att afgifva utlåtande och Riksdagen kan komma
att fatta beslut, de aflöningsgrunder måtte i större eller mindre utsträckning
blifva tillämpade, hvilka angifvits i statskommissarie!! Chr. L. Tenows
särskilda mening till statskontorets protokoll för den 2:1 oktober 1901.

Af ett motionen såsom bilaga vidfogadt utdrag ur statskontorets
protokoll för nämnda den 22 oktober 1901 inhemtas, att vid då skedd
föredragning af ecklesiastikdepartementets skrifvelse den 13 nästförutgångne
maj angående lönereglering för tjensteman och betjente vid domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium statskontoret besluta utlåtande i ärendet
till Kong!. Maj:t, men att statskommissarien Tenow, som föredragit ärendet,
varit i vissa punkter skiljaktig från statskontorets beslut och på närmare
angifna grunder hemstält:

att lönerna för konsistorienotarier i stiften måtte bestämmas till 2,500
kronor och för konsistorienotarien i Stockholm till 1,500 kronor med rätt för
samtliga till sex ålderstillägg å 500 kronor hvartdera att utgå efter respektive
tre, sex, nio, tolf, femton och aderton års väl vitsordad tjenstgöring;

att tjensfgöringspenningarne måtte bestämmas,
till 1,500 kronor i första klassens stift (Lunds och Hernösands),
till 1,200 kronor i andra klassens stift (Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs,
Vesterås, Vexiö, Göteborgs och Karlstads),

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 1,000 kronor i tredje klassens stift (Kalmar och Visby) samt Stockholms
stads konsistorium; samt

att arfvodesbeloppen för konsistorieamanuenserna måtte bestämmas till
1,800 kronor i första klassens stift och till 1,600 kronor i andra klassens
stift, men att statsmedel ej måtte anvisas till aflöning af fast anstälda
amanuenser i tredje klassens stift och Stockholms stads konsistorium.

Vidare hafva Herrar af Ekenstam och Walin i eu inom Första Kammaren
väckt motion (n:o 24) hemstält, att Riksdagen, derest Kongl Maj:ts proposition
i öfrigt i detta afseende vinner Riksdagens bifall, ville bestämma, att
till konsistorienotarierna i Kalmar och Visby skall, jemte föreslagna tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg, utgå eu lön af 3,000 kronor.

Förslag af enahanda innehåll framställas jemväl i en af herrar K. H.
G. von Schéele och C. A. J. Fagerlund inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 143), deri hemställes, att lönen för konsistorienotarierna i
Kalmar och Visby må höjas med 500 kronor och sålunda allt ifrån början
utgå med 3,000 kronor.

Beträffande de af samtliga dessa motionärer till stöd för de särskilda af
dem gjorda förslagen anförda grunder, får utskottet hänvisa till motionerna.

Att de nuvarande afiöningsförhållandena för de ecklesiastika konsistoriernas
tjensteman såväl på grund de mångskiftande och mestadels synnerligen
olämpliga inkomstkällor, hvarifrån aflöningsmedlen härflyta, som
med afseende å aflöningarnas osäkerhet och den starka vexlingen i deras
belopp äro i stort behof af omreglering, synes utskottet vara på ett oemotsägligt
sätt ådagalagdt genom den utförliga redogörelse för dessa förhållanden,
som i detta ärende lemnats till statsrådsprotokollet. Att en reglering
af dessa aflöningar icke förut blifvit genomförd, ehuru frågan härom
senast år 1895 varit föremål för Riksdagens pröfning, torde, på sätt af
föredragande departementschefen blifvit antydt, hafva berott derpå, att vid
nämnda tid frågan om förändrad organisation af domkapitlen nyligen varit
föremål för Riksdagens behandling och att man, under antagande att denna
fråga inom kort skulle erhålla sin lösning, ansett, att i afbidan härå lämpligen
borde med regleringen af tjenstemännens aflöningar anstå. Under
de år, som efter nämnda tid förflutit, torde emellertid någon klarhet eller
enighet icke hafva vunnits om den ifrågasatta omorganisationens syfte och
beskaffenhet. Härtill kommer, dels att äfven efter en möjligen blifvande
omorganisation af domkapitlen tvifvelsutan kommer att vid hvarje domkapitel
erfordras åtminstone en tjensteman för uppsättande och expedierande af
skrivelser samt för utförande af öfriga å domkapitel sexpeditionen förekommande
göromål, och att enligt det nu föreliggande förslaget endast konsistorienotarierna
skulle vara vid domkapitlen såsom tjensteman fast anstälda,
och dels att utskottet har för afsigt att, utöfver hvad i sådant af -

Statsutskottets Utlåtande. N:o 9.

seende innefattas i Kong!. Maj:ts förslag, föreslå ytterligare bestämmelser
till betryggande deraf, att genom antagande af en lönereglering för domkapitlens
tjensteman de förändringar i domkapitlens organisation och verksamhetsområde,
hvarom fråga framdeles kan uppkomma, icke må i någon
män försvåras. Af dessa skäl anser utskottet, som icke vill förneka, att en
förändrad organisation af domkapitlen kan vara önskvärd, dock anledning
saknas att med hänsyn till organisationsfrågan uppskjuta den synnerligen
önskvärda och nödiga regleringen af tjenstemännens aflöningar.

Vid granskning af den föreslagna aflöningsstaten har utskottet, med
hänsyn till de aflöningar, som åtnjutas af innehafvare utaf jemförliga tjensfebefattningar,
funnit de för konsistorienotarierna föreslagna begynnelseaflöningar
böra nedsättas för notarierna inom första och andra aflöningskiasserna
med 1,000 kronor samt för notarierna vid domkapitlen i Kalmar
och Visby äfvensom vid Stockholms stads konsistorium med 500 kronor,
hvaremot rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, s}rnes böra
tillerkännas samtliga konsistorienotarierna. Af ålderstilläggen skulle enligt
utskottets mening det första tillträdas efter fem års och det andra efter
ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring. Vidare har utskottet ansett,
att i stället för de föreslagna arfvodena till amanuenser vid domkapitlen
i Kalmar och Visby samt vid Stockholms stads konsistorium bör beviljas
anslag till vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning m. m. till belopp
af 500 kronor vid hvartdera af nämda domkapitel och 400 kronor vid
Stockholms stads konsistorium.

Derest tjenstemännens vid konsistorierna lönevilkor skulle blifva i enlighet
härmed reglerade, synas några dyrtidstillägg för dem icke böra efter
löneregleringens genomförande ifrågakomma, äfven om dyrtidstillägg skulle
blifva öfriga statens tjensteman beviljade.

Det af Kong! Maj:t föreslagna förbehåll vid den nya staten angående
upphörande af rätten till nu utgående, i staten icke upptagna aflöningsbidrag
och sportler har utskottet ansett sig böra till bifall förorda, allenast
med en redaktionsförändring af uteslutande formel beskaffenhet.

Hvad beträffar det vid ifrågavarande aflöningsstat fastade förbehåll,
att till konsistorienotarierna skall tills vidare och intill dess annorlunda
blifver förordnadt utgå arfvode för utdelning af från allmänna barnhuset
i Stockholm beviljade fosterlöner till underhåll af barn utom barnhuset,
har utskottet emellertid velat uttala den mening, att samma skäl, hvilka
föranleda att flera af de hittills nämnda tjensteman tillkommande sportler
skola i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning upphöra, synas
böra föranleda, att äfven nämnda, med anledning af barnhusdirektionens
beslut den 28 februari 1813 konsistorienotarierna tillkommande provision
snarast möjligt upphör att utgå.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I fråga om de föreslagna bestämmelserna för åtnjutande af aflöning enligt
den nya staten bär utskottet funnit sig böra framställa följande erinringar.

Då konsistorienotarie för närvarande är skyldig att tjenstgöra dels
bos vederbörande domkapitel i dettas egenskap såväl af stiftsstyrelse som
af läroverkssiyrelse och dels hos vederbörande biskop i hans egenskap
af eforus för de allmänna läroverken inom stiftet, samt i sammanhang
med behandlingen af den nu arbetande läroverkskomiténs blifvande förslag
fråga möjligen kan väntas uppstå om inrättande af särskilda, från
stiftsstyrelserna fristående läroverksstyrelser, anser utskottet, att i första
stycket af ifrågavarande bestämmelser bör uttryckligen föreskrifvas, att
konsistorienotarie skall vara skyldig underkasta sig äfven sådan utsträckning
af tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som kan föranledas
af särskilda läroverksstyrelsers inrättande.

Med afseende å möjligheten deraf, att frågan angående omreglering af
rikets indelning i stift kan komma att å nyo upptagas, och då utskottet
anser, att ej heller för ordnandet af denna angelägenhet några af konsistorietjenstemännens
lönereglering föranledda svårigheter böra vara att befara,
har utskottet velat hemställa, att bland aflöningsbestämmelserna införes
det stadgande, att konsistorienotarierna i Kalmar och Visby skola
vara skyldiga att i sammanhang med en möjligen blifvande förändring i
rikets indelning i stift underkasta sig den förflyttning till annan konsistorienotariebefattning,
som kan af den förändrade stiftsindelningen föranledas.

Vidare anser utskottet det böra stadgas, att vid sjukdomsförfall eller
när det erfordras för beredande af semester konsistorieamanuens skall vara
skyldig att, om han förordnas till notariebefattning vid det konsistorium,
der häri är anstäld, densamma, mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår.

Utskottets förslag om beviljande åt konsistorienotarierna af två ålderstillägg
föranleder en omredigering af bestämmelserna angående rätt till
förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjenst.

I öfrigt har förslaget till aflöningsbestämmelser icke gifvit utskottet
anledning till annan erinran, än att utskottet — i öfverensstämmelse med
sina i utlåtande af den 11 sistlidne mars angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel gjorda, sedermera af Riksdagens
båda kamrar godkända yttranden angående aflöningsvilkoren för tjensteman
och betjente vid post- och telegrafverken — ansett sig böra uttala,
att då i andra stycket af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsbestämmelserna
föreskrifves, att med konsistorienotariebefattning, förutom vid
Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den. finnes, icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å konsistorieexpeditionen,
uttrycket »annan tjenstebefattning» bör anses i detta
sammanhang i sig inbegripa hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande,
aflönadt uppdrag, som af bolag lemnas.

Hvad angår förslaget om Riksdagens medgifvande dertill, att konsistorierna
finge från förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. m. i mån af behof och mot redovisning undfå erforderliga medel till
inköp af skrifmaterialier, inventarier in. m., har utskottet icke ansett detta
förslag böra af Riksdagen obetingadt godkännas. Af statsrådsprotokollet
inheintas, hurusom statskontoret förklarat, att med ledning af de belopp,
som under femårsperioden 1896—1900 vid de olika konsistorierna utgifvits
till . skrifmaterialier och expenser, och med fäst afseende å den ökning af
utgifterna,, som under närmaste tiden förestode, kunde beräknas, att för
skrifmaterialier och expenser skulle, efter afdrag af de till qvarstående
föreslagna, nu för ändamålet utgående tillskott från domkyrkorna och vissa
kassör, erfordras ett belopp af 7,150 kronor. Då utskottet anser, att högre
belopp, än sålunda beräknats vara för ändamålet behöflig!, icke bör ställas
till konsistoriernas förfogande, men förslag om beloppets uppförande i
staten såsom särskild! anslag icke föreligger, har utskottet ansett sig böra
hemställa, att konsistoriernas rätt att ur omförmälda förslagsanslag utbekomma
medel för nu ifrågavarande utgifter må begränsas till det af statskontoret
beräknade beloppet.

Hvad angar omförmälda af herr J. Johansson väckta motion, har utskottet,
såsom af hvad ofvan yttrats framgår, icke ansett sig kunna i vidare
man biträda de i motionen förordade aflöningsgrunder, än att utskottet
i sammanhang med sitt förslag om nedsättning i konsistorienotariernas
begynnelseaflöning funnit ett ålderstillägg utöfver hvad af Ivongl.
Maj:t föreslagits böra dem beviljas.

Af utskottets ofvan gjorda uttalanden framgår jemväl, att utskottet
ansett afseende icke böra fästas vid herrar af Ekenstams in. fl. och von
Schéeles m. fl. berörda motioner.

Slutsumman af aflöningsstaten, sådan utskottet anser densamma böra
fastställas, uppgår till 67,000 kronor, deraf 1,420 kronor skulle i enlighet
med Kong], Maj:ts förslag utgå från domkyrkorna i Upsala och Strengnäs
samt återstående 65,580 kronor utgöra det för bestridande af kostnaderna
enligt aflöningsstaten erforderliga anslagsbeloppet. Om till sistnämnda
belopp läggas de enligt i statsrådsprotokollet intagen beräkning ytterligare
behöfliga anslagsbelopp, 1,400 kronor till ersättning för semestervikariat,
7,500 kronor till vaktbetjening och 5,000 kronor till extra biträden, men
deremot afdrag sker för den i nu gällande riksstat upptagna anvisning i

Bill. till Rikad. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

kontant till domkapitlens expeditioner 28,174 kronor, skulle ökningen i
den kontanta anvisningen å anslaget till domkapitlens expeditioner belöpa
sig till 51,306 kronor, i sammanhang med hvilken ökning emellertid skulle
ur riksstaten uteslutas den i nämnda anslag ingående posten: indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar, 5,841 kronor.

Dessa siffror utvisa likväl icke den verkliga ökningen af statsverkets
årliga utgifter för domkapitlens expeditioner, enär, på sätt departementschefen
erinrat, i sammanhang med löneregleringens antagande de å exti‘a
stat nu utgående anslag 3,716 kronor för beredande af löneförbättring åt
tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner och 2,500 kronor för betäckande
af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda,
oundgängliga behof vid deras expeditioner skulle upphöra att utgå, sistnämnda
anslag dock först efter det vid 1902 års slut befintliga brister
blifvit betäckta, samt de från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk
nu till domkapitelsexpeditionen i Hernösand utgående belopp om tillhopa
1,400 kronor ej för framtiden skulle erfordras; hvarjemte hänsyn
borde tagas till den statsinkomst genom stämpelpapper, som med i medeltal
5,515 kronor årligen, på sätt statsrådsprotokollet utvisar, beräknats
uppstå. Den verkliga ökningen i statens årliga utgifter har sålunda af
departementschefen beräknats blifva 45,234 kronor och skulle enligt samma
beräkningsgrund i händelse af bifall till de af utskottet ifrågasatta nedsättningar
af åtskilliga bland posterna i aflöningsstaten stanna vid ett belopp
af 32,334 kronor. Men äfven detta belopp undergår en ytterligare
nedsättning, om man tager hänsyn till den till sammanlagdt omkring
50,000 kronor uppgående inkomst, som under de närmaste åren skulle
tillföi*as statsverket genom dit ingående provisioner å presterskapets enkeoch
pupillkassas medel, hvartill kommer den provision å samma medel,
som för framtiden qvarstår.

Till det utgiftsbelopp, som omförmälda beräkning kan anses gifva vid
handen, böra emellertid läggas ålderstilläggen, hvilka för olika år skulle
komma att utgå med vexlande belopp, utan att likväl för något år kunna
öfverstiga 13,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong! Maj:ts förevarande
framställning och herr J. Johanssons i Nötskog
omförmälda motion samt utan afseende å herrar
af Ekenstams in. fl. och von Schéeles in. fl. ofvanberörda
motioner, må

a) med godkännande af dels följande aflöningsstat
för tjenstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 9.

	Lön.		Tjenst- görings- penningar.	Summa.
vid domkapitlet i Up-sala:	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Deraf 620 kr. från
1 notarie.....................	3,000	—	1,500	—	4,500	__	domkyrkan.
1 amanuens, arfvode ... vid domkapitlen i Lund, Göteborg och Hernö-sand:					1,800		DeraföOOkr.från domkyrkan.
1 notarie.....................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
2 dito...........................	6,000	—	3,000	—	9,000	—
1 amanuens, arfvode ...	—	—	1,800	—
2 dito........................... vid domkapitlen i Lin-köping, Skara, Vcster-ås, Yexiö o. Karlstad:					3,600
1 notarie.....................	2,500	—	1,300	—	3,800	—
4 dito.........................	10,000	—	5,200	__	15,200	—
1 amanuens, arfvode ...	—	—	—	1,600	—
4 dito........................... vid domkapitlet i Strengnäs:					6,400		Deraf 400 kr.från
1 notarie.....................	2,500	_	1,300	_	3,800	_
1 amanuens, arfvode ... vid domkapitlet i Kal-mar:				1,600		domkyrkan.
1 notarie.................... vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning	2,000		1,000		3,000
m. m.................... vid domkapitlet i Visby: 1 notarie..................... vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning	2,000		1,000	—	500 3,000	—
m. m...................... vid Stockholms stads konsistorium:					500
1 notarie..................... vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning	1,200		800		2,000
m. m......................	—	—	—	—	400	—

Notarierna skola ega rätt att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års
sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg, likaledes af 500 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

dels det förbehåll vid denna nya stat, att med densainmas
trädande i kraft rätten till nu utgående, i staten
icke upptagna, aflöningsbidrag och sportler upphör, dock
med det undantag, att till konsistorienotarierna fortfarande
må utgå

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan
på egen begäran erhåller och som han icke författningsenligt
är pligtig lösa,

tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnadt,
arfvode för utdelning af från allmänna barnhuset
i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll af
barn utom barnhuset;

dels ock följande bestämmelser för åtnjutande af
aflöning enligt den nya staten:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid förändrad organisation af domkapitlen,
vid inrättande af särskilda läroverksstyrelser eller eljest
kan varda stadgad;

att konsistorienotarierna i Kalmar och Visby skola
vara skyldiga att i sammanhang med en möjligen blifvande
förändring i rikets indelning i stift underkasta sig
den förflyttning till annan konsistorienotariebefattning,
som kan af den förändrade stiftsindelningen föranledas;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid
Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara
hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å konsistorieexpeditionen; att

tjenstgöringspenningar få af tjensteinnehafvare
uppbäras endast för den tid, han verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras att
förrätta sin tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot
sådan tjensteman, som undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag
eller från tjenstgöring i behörig ordning afstänges eller
eljest är lagligen förhindrad att tjensten sköta, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för
beredande af semester, konsistorieamanuens skall vara
skyldig att, om han förordnas till notariebefattning vid
det konsistorium, der han är anstäld, densamma, mot
åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af konsistorienotarietjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera
än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på
grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum,
efter ytterligare fem år på enahanda vilkor, under iakttagande,
hvad hvar och en af dessa förhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjenst åldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans antagande
eller för den, som jemlikt kongl. brefvet den 26 juni
1891 förordnats, från den tid förordnandet meddelades;

att konsistorienotarie skall, då han uppnått 65 lefnads-
och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att
låta med afskedet anstå, derest och så länge den pen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
i densamma qvarstå;

att konsistorienotarie skall vara skyldig underkasta
sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, af konsistorienotarie åtnjutas
under en månad årligen;

till bestridande af kostnaderna härför äfvensom för
vaktbetjening och extra biträden vid konsistorierna öka
anvisningen i kontant å det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 51,306 kronor, men i sammanhang
dermed ur riksstaten utesluta den i samma anslag ingående
posten: indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag, ersättningar, 5,841 kronor; samt

b) medgifva, att de konsistorienotarierna enligt den
nya staten tillkommande ålderstillägg må utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg, samt att konsistorierna må från
det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. emot redovisning
undfå erforderliga medel, dock ej till högre belopp
än tillsammans 7,150 kronor årligen, till inköp af skrifmaterialier,
inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas
och lyse, ved och vedhuggning, der utgifter härför icke
bestridas af vederbörande domkyrka, bokinköp, inbindning
af böcker och tidningsprenumeration med undantag
för Lunds stift, der utgifterna derför bestridas af äldre
pastoraliefonden, tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader
samt utgifter för telegramporto.

I händelse af bifall till hvad utskottet sålunds hemstält, skulle anslaget
till domkapitlens expeditioner, nu 34,015 kronor, komma att höjas med
45,465 kronor till 79,480 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Universiteten.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att ej mindre de o Ang.
ordinarie professorerna vid universiteten i Upsala och Lund, med undantag^ ^ordSaaf
den Skytteanske professorn i Upsala, förste teologie professorn derstädes ne professosamt
professorerna inom teologiska fakulteten i Lund, än äfven universum Up™iea 0^e
tetens bibliotekarier och räntmästare skulle ega att efter fem års väl vits- Lund.
ordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och [5.]

efter yttexdigare fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes
af 500 kronor, med rätt för nuvarande professorer, bibliotekarier och
räntmästare att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tjenstgöringstid såsom ordinarie professor, bibliotekarie eller räntmästare,
hvilken infallit före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning;
att för dem, hvilka sålunda egde att komma i åtnjutande af ålderstillägg,
äfvensom för den, som efter förenämnda bestämmelsers trädande
i kraft blefve innehafvare af första teologie professuren i Upsala eller
af professur inom teologiska fakulteten i Lund, 2,000 kronor utaf aflöningen
skulle utgöra tjenstgöringspenningar och återstoden skulle anses såsom
lön; att tjensteman, som inginge på de nya bestämmelserna, skulle, då han
uppnått 65 lefnadsår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kunde finnas villig att i densamma qvarstå; att sådan tjensteman, som
nyss sagts, skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunde varda stadgade; samt att omförmälda
ålderstillägg skulle utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.

Hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet blifvit till stöd för denna
framställning åberopadt, inhemtas af statsrådsprotokollet i ärendet, sid.

72—95.

De ordinarie professorerna inom universitetens juridiska, medicinska
och filosofiska fakulteter äfvensom universitetens bibliotekarier och räntmästare
åtnjuta för närvarande under hela sin tjenstetid 6,000 kronors
aflöning, hvartill komma vissa naturaförmåner, för hvilka här nedan när -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mare redogöres. För de professorer inom teologiska fakulteten vid universitetet
i Upsala, hvilka inbegripas i den nu förevarande framställningen,
synas aflöningarnas belopp icke i någon mera väsentlig mån öfverstiga
professorernas inom de öfriga fakulteterna. Den önskan, att de ifrågavarande
lärarne och tjenstemännen vid universiteten skulle, i likhet med
flertalet statstjenare på andra områden, efter viss tids tjenstgöring erhålla
tillökning i sin aflöning, synes utskottet icke sakna berättigande; och anser
utskottet, att med afseende å vigten af deras embeten samt den långvariga
förberedelsetid och de ekonomiska uppoffringar, som erfordras för
vinnande af kompetens till de ifrågavarande tjensterna, en slutaflöning af
7,000 kronor icke är för högt tilltagen. Derest emellertid professorerna,
bibliotekarierna och räntmästarne erhålla rätt att å sina enligt gällande
lönestater med 6,000 kronor utgående aflöningar åtnjuta två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, anser utskottet, att deras berättigade anspråk på
löneförbättring härigenom blifvit tillgodosedda, och att följaktligen såsom
vilkor för inträde i rätten till ålderstillägg bör föreskrifvas, att omförmälda
naturaförmåner, hvilka utgöra den sista återstoden af universitetens
forna aflöningssystem, skola indragas. Enligt utskottets åsigt bör värdet
af de indragna naturaförmånerna ingå till vederbörande universitet och i
dess räkenskaper särskilt redovisas samt användas såsom bidrag till bestridande
af utgifterna för ålderstilläggen, hvarigenom sålunda statsverkets
utgifter för detta ändamål skulle minskas med motsvarande belopp.

Utgifterna för de föreslagna ålderstilläggen hafva i statsrådsprotokollet
beräknats för år 1903 skola uppgå till 21,500 kronor för universitetet i
Upsala och till 16,000 kronor för universitetet i Lund eller sålunda för
båda universiteten till sammanlagdt 37,500 kronor. Efter det denna beräkning
blifvit verkstäld, hafva emellertid två af de professorer i Lund,
hvilka antagits skola år 1903 uppbära hvardera 1,000 kronor i ålderstillägg,
aflidit, hvadan alltså enligt nuvarande personalförhållanden bör
anses för år 1903 erfordras för universitetet i Lund endast 14,000 kronor
och för båda universiteten tillhopa 35,500 kronor.

Till ledning för bedömandet, till huru stor del omförmälda utgifter
skulle kunna betäckas genom indragning af naturaförmånerna, anser sig
utskottet böra meddela följande. Den för universitetet i Upsala gällande,
af Kongl. Maj:t den 13 november 1885 faststälda utgiftsstat bestämmer,
att innehafvare af ordinarie professorsembete, förutom den Skytteanske
professorn, äfvensom bibliotekarie och räntmästare skola ega åtnjuta hvardera
12 famnar ved in natura, att besittningsrätt till en af de 44 akademiska
åkerlotterna om sex tunnland tillkommer, i den ordning ledighet inträffar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

professorerna i alla fakulteter, bibliotekarien, räntmästaren, sekreteraren
och kamreraren samt bibehålies af emeriti och vid dödsfall af enka, omyndiga
söner och ogifta döttrar, samt att af nyssnämnda lärare och tjensteman,
med undantag af sekreteraren och kamreraren, de 21 äldste, jemväl
efter tjensteålder, uppbära ersättning för humlegårdslotter med 30 kronor
årligen till en hvar. Enligt hvad utskottet inhemtat, innehafvas för närvarande
endast 10 åkerlotter af i tjenst varande professorer eller universitetstjenstemän,
hvarjemte torde böra anmärkas, att då förste teologie professorn,
som för närvarande uppbär humlegårdsersättning, icke är i den
ifrågasatta löneregleringen inbegripen, endast 20 af de nuvarande innehafvare
af ifrågavarande tjenstebefattningar åtnjuta ersättning af sistnämnda
beskaffenhet.

Värdena af dessa naturaförmåner hafva enligt statsrådsprotokollet af
större akademiska konsistoriet i Upsala år 1876 beräknats, för hvarje
åkerlott till 80 kronor och för hvarje lott ved om 12 famnar till 144
kronor, hvadan, då härtill kommer humlegårdsersättning med 30 kronor,
förbättringen i aflöningen för den, som åtnjuter alla de ifrågavarande förmånerna,
kan beräknas till 254 kronor årligen.

Genom indragning af dessa naturaförmåner skulle följaktligen statsverkets
utgifter för ålderstilläggen kunna beräknas blifva minskade med:

värdet af 10 åkerlotter, 80 kronor för hvarje........................... kr. 800: —

» » 20 humlegårdsersättningar, 30 kronor för hvarje... » 600: —

» »12 famnar ved för en hvar af 25 löntagare, 144

kronor för hvarje löntagare......................................................... » 3,600: —

eller sammanlagdt kronor 5,000: —

Vid Lunds universitet äro, på sätt meddelas i större akademiska konsistoriets
derstädes i statsrådsprotokollet återgifna skrifvelse till universitetskanslern
den 14 september 1901, de ordinarie professorerna inom de
verldsliga fakulteterna, bibliotekarien och räntmästaren samt sekreteraren
och kamreraren berättigade att, i ordning efter fullmaktsdatum, åtnjuta
af kastningen af en af de 17 universitetet tillhöriga ängslotterna i Kanik
in natura eller ett af de i universitetets utgiftsstat upptagna fyra vederlagen
derför, hvartderacå 200 kronor, allt utan minskning i deras kontanta
aflöningsbelopp. Ärliga afkastningen af dessa ängslotter, hvilka af
de särskilda innehafvarne utarrenderas, har ansetts vexla mellan 150
kronor för den sämsta och 450 kronor för den bästa af lotterna och har
af större akademiska konsistoriet beräknats för samtliga ängslotterna uppgå
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. I Afd. 9 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till omkring 5,000 kronor. Då det nuvarande brukningssätt naturligtvis
icke vore det ekonomiskt fördelaktigaste, har konsistoriet ansett det
med visshet kunna emotses, att en förhöjning i afkastningen komme
att ega rum, då förvaltningen af ängsmarken i dess helhet komme att
omhändertagas af universitetets drätselnämnd eller möjligen framdeles af
statsverket genom domänstyrelsen. Genom en nyligen fullbordad reglering
i den invid ängsmarken belägna Ilöje å har konsistorium ock ansett det
kunna väntas, att afkastningen, särskild! då ängarna komme under gemensam
förvaltning, komme att ökas och lemna, utöfver ränta och amortering
å den på dem belöpande andel af kostnaderna för åregleringen och i sammanhang
dermed stående utgifter, en behållning af 5,400 kronor. Läggas
härtill de fyra vederlagen, tillsammans 800 kronor, uppstår eu summa af
6,200 kronor.

Då sekreteraren och kamreraren icke äro inbegripna i nu förevarande
lönereglering, måste sålunda dessa tjensteman bibehållas vid sin rätt till
ängslott. Enligt hvad till utskottets kännedom kommit, hafva emellertid
nuvarande sekreteraren och kamreraren förklarat sig villiga att afstå från
rätten till de af dem nu disponerade ängslotter mot årlig ersättning af
400 kronor till dem h vardera; och torde, då beloppet af dessa ersättningar
sammanfaller med de fyra vederlagens sammanlagda belopp, vid sådant
förhållande kunna antagas, att ängsmarken inom kort skulle kunna blifva
genom veterbörande universitetsmyndighets försorg i sin helhet utarrenderad.
Det belopp, som genom indragning af de nu ifrågavarande lärarnes och
tjenstemännens vid universitetet i Lund rätt till ängslott skulle vinnas,
synes sålunda böra beräknas till 5,400 kronor.

Om från summorna af ålderstilläggens beräknade hela belopp — för
universitetet i Upsala 21,500 kronor och för universitetet i Lund 14,000
kronor — dragas de belopp, som för bestridande af utgifterna för ålderstilläggen
skulle blifva att tillgå genom indragning af omförmälda naturaförmåner,
visar sig, att statsverkets af ålderstilläggens beviljande föranledda
utgifter skulle belöpa sig till 16,500 kronor för universitetet i
Upsala och 8,600 kronor för universitetet i Lund eller sammanlagdt till
25,100 kronor.

Derest de ifrågavarande lärarnes och tjenstemännens vid universiteten
aflöningar skulle blifva i enlighet med utskottets mening reglerade, synes
något dyrtidstillägg för dem, sedan den nya lönestaten börjat tillämpas,
icke böra ifrågakomma, äfven om dyrtidstillägg skulle blifva öfriga statens
tjensteman beviljade. Då, enligt hvad utskottet inhemtat, de dyrtidstillägg,
som för år 1901 uppburits af de lärare och tjensteman vid universi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

teten, för hvilka ålderstillägg enligt förevarande förslag skulle beviljas,
uppgått för universitetet i Upsala till 8,095 kronor 30 öre samt för universitetet
i Lund till 7,400 kronor, skulle, under förutsättning att, om lönereglering
icke genomföres, dyrtidstillägg komme att till dem förfarande
utgå, den af förslagets genomförande föranledda statsutgift i sjelfva verket
komma att understiga 10,000 kronor.

Emot förslagen om aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
om skyldighet att vid viss ålder afgå från tjensten mot åtnjutande
af pension till angifvet belopp och att vara underkastad möjligen
blifvande förändringar i bestämmelserna i fråga om pension har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må besluta,

a) att ej mindre de ordinarie professorerna vid universiteten
i Upsala och Lund, med undantag af den
Skytteanske professorn i Upsala, förste teologie professorn
derstädes samt professorerna inom teologiska fakulteten
i Lund, än äfven universitetens bibliotekarier och
räntmästare skola ega att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor
och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra
ålderstillägg, likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande
professorer, bibliotekarier och räntmästare att
i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tjenstgöringstid såsom ordinarie professor, bibliotekarie
eller räntmästare, hvilken infallit före dessa
bestämmelsers trädande i tillämpning, men med vilkor
för inträde i rätten till ålderstillägg, att de vederbörande
professor, bibliotekarie eller räntmästare tillkommande
förmåner, i Upsala af åkerlott, humlegårdsersättning och
ved samt i Lund af ängslott eller vederlag derför, skola
indragas och värdena af dessa förmåner i stället årligen
ingå till vederbörande universitet för att i dess räkenskaper
särskildt redovisas samt användas såsom bidrag
till bestridande af utgifterna för ålderstilläggen;

b) att för dem, hvilka sålunda ega att komma i
åtnjutande af ålderstillägg, äfvensom för den, som efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förenämnda bestämmelsers trädande i kraft blifver innehafvare
af första teologie professuren i Upsala eller af
professur inom teologiska fakulteten i Lund, 2,000 kronor
utaf aflöningen skola utgöra tjenstgöringspenningar och
återstoden skall anses såsom lön;

c) att tjensteman, som ingår på de nya bestämmelserna,
skall, då han uppnått 65 lefnadsår, vara förpligtad
att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock
obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå;

d) att sådan tjensteman, som nyss sagts, skall vara
skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser i
fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

e) att omförmälda ålderstillägg skola utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg-,

hornlaf a'' 6:0) ^0n£1'' ^aJ:t har föreslagh Riksdagen, att dels, för att bereda åt
lön ingärda ti]i!mu’ oc‘1 en af de sex ordinarie amanuenserna vid universitetsbiblioteken
de ordinarie i Upsala och Lund en aflöning utaf 2,500 kronor, deraf ] ,000 kronor
vTdaTn?verrsi-atjenstgörin?sPenhingah bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,000 kronor,
tetsbi^iiotckenmed förbindelse för amanuenserna att vara underkastade den förändring i
1 ULniad.0Ch tjänstgöringsskyldighet'' som framdeles må blifva bestämd, dels ock medgifva,
[6.1 att .innehafvare af sådan befattning må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare
fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg, likaledes af 500 kronor,
med rätt för nuvarande innehafvare att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning till ordinäre amanuenser
tjénstgjort vid universitetsbibliotek, samt att dessa ålderstillägg må
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg.

För den ansökning af biblioteksamanuenserna i Upsala och Lund,
som föranledt berörda framställning, äfvensom för vederbörandes i ärendet
afgifna yttranden har departemenschefen redogjort i statsrådsprotokollet,
sid. 96—101.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet anser det vara med billighet öfverensstämmande, att de
aflöningsförmåner, som af Kong! Maj:t föreslagits för de ordinarie amanuenserna
vid universitetsbiblioteken, blifva dem beredda, dervid utskottet
emellertid förutsätter, att några dyrtidstillägg för de ifrågavarande tjenstemännen
icke skola, efter det dessa aflöningar börjat tillämpas, ifrågakomma,
äfven om dyrtidstillägg skulle blifva öfriga statens tjensteman
beviljade.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:t ifrågavarande
framställning, må

a) för att bereda åt hvar och en af de sex ordinarie
amanuenserna vid universitetsbiblioteken i Upsala och
Lund en aflöning utaf 2,500 kronor, deraf 1,000 kronor
tjenstgöringspenningar, bevilja på ordinarie stat ett anslag
af 2,000 kronor, med förbindelse för amanuenserna att
vara underkastade den förändring i tjenstgöringsskyldighet,
som framdeles ma blifva bestämd; samt

b) medgifva, att innehafvare af sådan befattning
må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare
fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg, likaledes
af 500 kronor, med rätt för nuvarande innehafvare
att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, de efter sin utnämning till ordinarie ama •
nuenser tjenstgjort vid universitetsbibliotek, samt att
dessa ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

7:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat bevilja Ang.

dels till underhåll af ett farmakodynamiskt laboratorium vid den farmakologiska
institutionen vid universitetet i Upsala 800 kronor, dels ock tillstå institutiovaktmästarebiträde
vid samma institution 500 kronor. nen * uPsala Den

i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet >- å sid. 102—105.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra tillstyrka
beviljande af omförmälda anslagsbelopp, dervid likväl utskottet beträffande
den sistnämnda anslagsposten ansett dess benämning böra på
nedan angifvet sätt förändras, utan att likväl utskottet härmed åsyftat
någon förändrad användning af anslaget.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj ds förevarande
framställning, må på ordinarie stat bevilja dels
till underhåll af ett farmakodynamiskt laboratorium vid
den farmakologiska institutionen vid universitet i Upsala
800 kronor, dels ock till städning och uppassning vid
samma institution 500 kronor.

en preparat . 8:0) Kong! Majd har föreslagit Riksdagen att till aflöning af ett tek vid

anatomiskaniskt biträde, under namn af preparator, för anatomiska institutionen vid
institutionen universitetet i Lund på ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,000 kronor.
[8.1 * fråga om de skäl, hvarpå denna framställning är grundad, får ut skottet

hänvisa till statsverkspropositionen, sid. 106 och 107.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds förevarande
framställning, må till aflöning af ett tekniskt
biträde, under namn af preparator, för anatomiska institutionen
vid universitetet i Lund på ordinarie stat
bevilja ett anslag af 1,000 kronor.

assistent*1 i 9:?) KongL Majd har föreslagit Riksdagen att till aflöning åt en assi matematik

stent i matematik vid universitetet i Lund på ordinarie stat bevilja ett
i lund. anslag af ]v500 kronor.

[9-] Beträffande de skäl, som anförts för detta anslagskraf, hänvisas till

statsrådsprotokollet, sid. 107 — 109.

Da utskottet funnit det af Kongl. Majd begärda anslagsbeloppet,
hvilket varit för enahanda ändamål uppfördt å extra stat för åren 1900,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 31

1901 och 1902, vara af stadigvarande behof påkalladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts förevarande
framställning, må till aflöning åt en assistent i
matematik vid universitetet i Lund på ordinarie stat
bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

10:o) Kong!. Maj:t har föreslaget Riksdagen att för ökning af anslaget
till materiel för botaniska institutionen vid universitetet i Lund på
ordinarie stat bevilja ett belopp af 1,500 kronor.

I statsrådsprotokollet, sid. 109 — 112, återfinnes den utredning, som af
föredragande departementschefen åberopats såsom stöd för anslagskrafvet.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för ökning af anslaget till
materiel för botaniska institutionen vid universitetet i
Lund på ordinarie stat bevilja ett belopp af 1,500
kronor.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning till ett
belopp af 1,000 kronor af det enligt gällande stat för universitetet i Lund
upptagna anslag till materiel för musikkapellet, nu 300 kronor, på ordinarie
stat bevilja ett belopp af 700 kronor.

Med afseende å utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till
statsrådsprotokollet, sid. 112 —114.

Då utskottet funnit giltiga skäl vara anförda till stöd för framställningen,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för höjning till ett belopp af
1,000 kronor af det enligt gällande stat för universite -

Ang.

höjning af
anslaget till
botaniska
institutionen
i Lund.

[10.]

Ang.

höjning af
anslaget till
musikkapellet
i Lund.

[il.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af lönen
för kapellmästaren

i Lund.

[12.]

tet i Lund upptagna anslag till materiel för musikkapellet,
nu 300 kronor, på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 700 kronor.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels till höjning af
.den nu bestämda aflöningen, 2,000 kronor, för kapellmästaretjensten vid
universitetet i Lund till 2,500 kronor på ordinarie stat bevilja ett anslag
af 500 kronor, med förbindelse för kapellmästaren att vara underkastad
den förändring i tjenstgöringsskyldighet, som framdeles må blifva bestämd,
dels och medgifva, att två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, må efter
fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjutas af beinälde kapellmästare,
med rätt för den nuvarande kapellmästaren att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han efter sitt tillträde
till kapellmästarebefattningen tjenstgjort i densamma, samt att ålderstilläggen
må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.

De skal, hvarå denna framställning grundats, återfinnas i statsrådsprotokollet
å sid. 115 och 116.

Med afseende å de löneförmåner, som åtnjutas af kapellmästaren vid
universitetet i Upsala och på de skäl, som i öfrigt blifvit till stöd för
framställningen åberopade, har utskottet ansett sin böra tillstyrka, att den
ifrågasätta förhöjningen af kapellmästarens i Lund begynnelseaflöning
må af Riksdagen beviljas, äfvensom att rätt till ett åldestillägg å 500
kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring må honom tillerkännas;
hvaremot utskottet icke funnit anledning förorda beviljande af det föreslagna
andra ålderstillägget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen

a) till höjning af den nu bestämda aflöningen,
2,000 kronor, för kapellmästaretjensten vid universitetet
i Lund till 2,500 kronor på ordinarie stat beviljar ett

Staty,utskottets Utlåtande, 1V/o 9.

3å

anslag af 500 kronor, med förbindelse för kapellmästaren
att vara underkastad den förändring i tjenstgöringsskyldighet,
som framdeles må blifva bestämd; samt

b) medgifver, att ett ålderstillägg å 500 kronor må
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjutas af bemälde
kapellmästare, med rätt för den nuvarande kapellmästaren
att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han efter sitt tillträde till kapellmästarebefattningen
tjenstgjort i densamma, samt att
ålderstillägget må utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

Bifall till hvad i punkten 5:o) hemstälts kommer icke att föranleda
höjning af anslaget till universiteten, hvaremot, derest hvad under punkterna
6:o) — 12:o) föreslagits varder godkändt, nyssnämnda anslag, nu
848,224 kronor, ökas med sammanlagdt 8,500 kronor, eller till 856,724
kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

13:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att de ordinarie
professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, med undantag
af innehafvaren utaf den Malmstenska professuren, skola ega att efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor
och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg
likaledes af 500 kronor, med rätt för innehafvare af sådan ordinarie professorsbefattning,
hvarom nu är fråga, att för åtnjutande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tjenstgöringstid såsom ordinarie professor, hvilken
infallit före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, att för dem, Indika
sålunda ega- att komma i åtnjutande af ålderstillägg, 2,000 kronor utaf
aflöningen skola utgöra tjenstgöringspenningar och återstoden skall anses
såsom Vinmått tjensteman, som ingår på de nya bestämmelserna, skall, då
Rån . uppnått 65 lefnadsår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock
obetaget att lata med afskedet, anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå, att sådan
tjensteman, som nyss sagts, skall vara skyldig underkasta sig de förän Bih.

till Riksil. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd .9 Raft. ->

Äng.

ålderstillägg
för de ordinarie
professorerna.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

il rade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgad*-; samt
att omförmälda ålderstillägg skola utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg. _

Med afseende å den utredning, som i detta ärende förekommit, far
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 117 — 122.

De skäl, Indika föranledt utskottet att tillstyrka bifall till Kongl.
Majits i punkten 5 af förevarande hufvudtitel gjorda framställning om
beviljande af ålderstillägg för universitetens professorer, hafva äfven med
afseende å den nu föreliggande frågan varit för utskottet bestämmande,
då karolinska mediko-kirurgiska institutets professorer äro med afseende
å kompetensfordringar och tjenstgöring likstälda med professorerna vid
universitetens medicinska fakulteter. Utskottet anser sig följaktligen höra
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag derom att tva ålderstillägg a
lönen, hvartdera å 500 kronor, må tilldelas de nu ifrågavarande professorerna,
hvilkas nuvarande aflöningar belöpa sig, för fem af dem till 6,000
kronor, för två till 5,400 kronor jemte fri bostad, värderad till 600 kronor,
och för tre till 5,500 kronor. På sätt af statsrådsprotokollet framgår, hafva
statsverkets af ifrågavarande löneförbättring föranledda utgifter beräknats
under år 1903 uppgå till sammanlagdt 6,000 kronor.

Derest utskottets förslag i ofvanberörda afseende skulle af Riksdagen
bifallas, synes något dyrtidstillägg för ifrågavarande professorer, icke höra
ifrågakomma, sedan de nya allöningsförhallandena trädt i tillämpning
äfven om dyrtidstillägg skulle blifva öfriga statens tjensteman beviljade.

Emot Kongl. Maj:ts i sammanhang med framställningen, om ålderstillägg
under förevarande punkt i statsverkspropositionen gjorda öfriga
förslag har utskottet icke funnit anledning till någon erinran.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må besluta,

a) att de ordinarie professorerna vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet, med undantag af innehafvare
utaf den Malmstenska professuren, skola ega
att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter.ytterligare
fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes
af 500 kronor, ''med rätt för innehafvare af sådan
ordinarie professorsbefattning, hvarom nu är fråga, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den
tjenstgöringstid såsom ordinarie professor, hvilken infallit
före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning;

b) att för dem, hvilka sålunda ega att komma i
åtnjutande af ålderstillägg, 2,000 kronor utaf aflöningen
skola utgöra tjenstgöringspenningar och återstoden skall
anses såsom lön;

c) att tjensteman, som ingår på de nya. bestämmelserna,
skall, då han uppnått 65 lefnadsår, vara förpligtad
att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Kong! Maj:t dock
obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas
villig att i densamma qvarstå;

d) att sådan tjensteman, som nyss sagts, skall vara
skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser i
fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

e) att omförmälda ålderstillägg skola utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat be-. Ang.
vilja dels till arfvode åt en klinisk laborator vid institutet med tjenst- vaktmästare*
göringsskyldighet vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium enligt när- vid kliniska
mare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t utfärdas, ett belopp af 3,000 äabSerafimerkronor,
dels ock till aflöning åt en vaktmästare vid institutet med tjenst- lasarettet,
göringsskyldighet vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium 1,050 kro- [14.]
nor, deraf 300 kronor, utgörande ersättning för bostad och vedbrand,
böra utgå endast så länge bostad icke lämpligen kan vaktmästaren beredas
inom någon af institutets eller serafimerlasarettets byggnader, äfvensom
medgifva, att bemälde vaktmästare må ega att komma i åtnjutande af
två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad
tjenstgöring samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

Till statsrådsprotokollet, sid. 122—125, har departementschefen redogjort
för den utredning, som i ärendet blifvit förebragt.

På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. nytt fem
klassigt läroverk
i Stockholm.

[15.]

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förevarande
framställning, må

a) på ordinarie stat bevilja till arfvode åt en klinisk
laborator vid karolinska mediko-kirurgiska institutet med
tjenstgöringsskyldighet vid serafiinerl asar ettets kliniska
laboratorium enligt närmare bestämmelser, som af Kongl.
Maj:t utfärdas, ett belopp af 3,000 kronor;

b) på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en vaktmästare
vid institutet med tjenstgöringsskyldighet vid
serafimerlasarettets kliniska laboratorium 1,050 kronor,
deraf 300 kronor, utgörande ersättning för bostad och
vedbrand, böra utgå endast så länge bostad icke lämpligen
kan vaktmästaren beredas inom någon af institutets
eller serafimerlasarettets byggnader; samt

c) medgifva, att bemälde vaktmästare må ega att
komma i åtnjutande af två ålderstillägg, livartdera å
100 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring
samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg.

Bifall till hvad i punkten 13:o) föreslagits föranleder icke höjning af
ordinarie anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Derest åter hvad utskottet under punkten 14:o) föreslagit varder godkändt,
skulle nyssnämnda anslag, nu 206,250 kronor, komma att uppgå
till 210,300 kronor.

Allmänna läroverken.

l5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, under förutsättning
att Stockholms stad tillhandahåller erforderliga och lämpliga lokaler, för
upprättande af ett nytt femklassigt allmänt läroverk å Kungsholmen i
Stockholm, med undervisning blott på reala linien och med i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1902 angifven lönestat,
ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken må höjas med
15,750 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Deri i statsrådsprotokollet omförmälda lönestaten upptager:

åt eu rektor............................................... kronor 4,000: —

» fem kolleger lön å kr. 1,500: —... » 7,500: —

» en musiklärare ............................... » 450: —

» » teckningslärare .............................. » 600: —

» » gymnastiklärare............................. » 600: —

» » skolläkare ...................................... » 100: —

summa kronor 13,250: —
hvarförutom erfordras ålderstillägg åt fem kolleger
å kr. 500: — ........................................ » 2,500: -

eller tillsammans kronor 15,750: —

Grunderna för detta Kongl. Maj:ts förslag inhemtas af det anförande,
som af departementschefen i detta ärende afgifvits till statsrådsprotokollet,
sid. 126—133.

Utskottet anser det vara genom utredningen i ärendet ådagalagdt, att
det ifrågasatta nya läroverket är af behofvet påkalladt, och har icke funnit
anledning till anmärkning emot beräkningen af det erforderliga anslagsbcloppet.
Beträffande förslaget att anslaget skulle beviljas under den förutsättning,
att Stockholms stad tillhandahåller erforderliga och lämpliga
lokaler, utvisar statsrådsprotokollet, att Stockholms stadsfullmäktige genom
beslut den 5 november 1900 tillförbundit staden icke blott att anskaffa
lokal för läroverket utan äfven att förse läroverkets rektor med bostad
eller lemna honom hyresersättning; och anser utskottet det begärda anslaget
böra af Riksdagen beviljas under förutsättning, utöfver hvad af Kong!.
Maj:t föreslagits, att staden tillhandahåller jemväl tjenlig rektorsbostad
eller skälig hyresersättning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, under förutsättning att Stockholms
stad tillhandahåller för läroverket erforderliga och
lämpliga lokaler äfvensom tjenlig bostad för läroverkets
rektor eller skälig hyresersättning, för upprättande af
ett nytt femklassigt allmänt läroverk å Kungsholmen i
Stockholm, med undervisning blott på reala linien och
med följande lönestat:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åt eu rektor ..........................................	kronor	4,000	—
» fem kolleger lön ä kr. 1,500: —	»	7,500 450	—
» en musiklärare.................................	»	—
» » teckningslärare.........................	»	600	—
» » gymnastiklärare.......................	»	600	—
» » skolläkare...................................	»	100	—
summa	kronor	13,250	—
jemte beräknade erforderliga ålders-tillägg åt fem kolleger ä kr. 500: —	»	2,500	—

eller tillsammans kronor 15,750: —

höja ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken
med 15,750 kronor.

kifssiigUär” 1> 6: o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, under förutsättning att
verk i Göte- Göteborgs stad tillhandahåller erforderliga och lämpliga lokaler, för uppborg-
rättande af ett nytt femklassigt allmänt läroverk i östra delen af Göteborg
[16.] med undervisning blott på reala linien och med i statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 11 januari 1902 angifven lönestat, ordinarie reservationsanslaget
till allmänna läroverken må höjas med 15,250 kronor:

Den åberopade lönestaten är af följande innehåll:

åt en rektor ......................................................		kronor	3,500	--
» fem kolleger ä 1,500 kronor.....................		»	7,500	—
» en musiklärare.................................................		»	450	—
» teckningslärare................................................		»	600	—
» gymnastiklärare ..............................................		»	600	—
» skolläkare..........................................................		>/	100	—
	summa	kronor	12,750	—
Härtill borde läggas ålderstillägg åt fem 500 kronor..................................................	kolleger å	»	2,500	_
	summa	kronor	15,250:	—

De skäl, som ligga till grund för Kongl. Majt:s omförmälda framställning,
inheintas af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i
ärendet, sid. 133—138.

Att ett nytt femklassigt läroverk i Göteborg är af behofvet påkalladt,
anser utskottet vara genom hvad i ärendet förekommit ådagalagdt; och har
utskottet icke funnit anledning till anmärkning emot beräkningen af det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för läroverket behof ii ga anslagsbeloppet. I öfverensstämmelse med livad
utskottet under nästföregående punkt yttrat, anser sig emellertid utskottet,
som vill erinra, att enligt i statsrådsprotokollet meddelad upplysning stadsfullmäktige
i Göteborg förklarat staden vara villig ej blott att anskaffa
lokaler för det nya läroverket utan äfven att förse dess rektor med bostad
eller hushyresersättning, att det begärda anslaget bör af Riksdagen beviljas
under förutsättning, utöfver hvad af Kongl. Maj:t föreslagits, att staden
tillhandahåller jemväl tjenlig rektorsbostad eller skälig hyresersättning:

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong! Majt:s förevarande
framställning, må, under förutsättning att Göteborgs
stad tillhandahåller för läroverket erforderliga och
lämpliga lokaler äfvensom tjenlig bostad för läroverkets
rektor eller skälig hyresersättning, för upprättande af
ett nytt femklassigt allmänt läroverk i östra delen af

Göteborg, med undervisning blott med följande lönestat:	på reala	linien	och
åt en rektor.............................................	.. kronor	3,500	—
» fem kolleger å 1,500 kronor......		7,500	—
» en musiklärare.................................	»	450	—
» en teckningslärare...........................	»	600	—
» en gymnastiklärare ........................	»	600	—
» en skolläkare....................................	»	100	—
summa kronor	12,750	—

jemte beräknade erforderliga ålders tillägg

åt fem kolleger å 500 kronor » 2,500: —

summa kronor 15,250: —

höja ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken
med 15,250 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, under förutsättning^-att Malmö stad tillhandahåller erforderliga och lämpliga lokaler, för upp- verk i Malmö,
rättande af ett nytt femklassigt allmänt läroverk i Malmö, med undervis- [17.]
ning blott på reala linien och med samma stat som är föreslagen för det
nya läroverket i Göteborg, nyssberörda anslag ma höjas med 15,250 kronor.

Den åberopade lönestaten återfinnes under nästföregående punkt 16:0,
angående inrättande af ett nytt allmänt läroverk i Göteborg.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

De skäl, på hvilka Kongl. Majt:s nu förevarande framställning är
grundad, inhemtas af statsrådsprotokollet i ärendet, sid. 139—142.

Utskottet finner behofvet al det ifrågasatta nya läroverket vara genom
utredningen i ärendet visadt och har icke funnit anledning att emot beräkningen
af anslagets belopp framställa någon anmärkning. Med afseende
å förslaget att anslaget skulle beviljas under den förutsättning, att Malmö
stad tillhandahölle lokaler för läroverket, har utskottet allenast velat anmärka,
att staden synes böra härutöfver tillförbindas att äfven upplåta
bostad för det blifvande läroverkets rektor eller bereda honom skälig hyresersättning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Majt:s förevarande
framställning, må under förutsättning att Malmö
stad tillhandahåller för läroverket erforderliga och lämpliga
lokaler äfvensom tjenlig bostad för läroverkets rektor
eller skälig hyresersättning, för upprättapde af ett nytt
femklassigt allmänt läroverk i Malmö, med undervisning
blott på reala luden och med följande stat:

åt en rektor................................................ kronor 3,500: —

» fem kolleger å 1,500 kronor ......... » 7,500: —

» en musiklärare .................................... » 450: —

» teckningslärare .................................... » 600: —

» gymnastiklärare.................................... » 600: —

» skol lä kåre ............................................. » 100: —

summa kronor 12,750: —

jemte beräknade erforderliga ålders tillägg

åt fem kolleger å 500 kronor » 2,500: —

summa kronor 15,250: —

höja ordinarie reservationsanslaget
verken med 15,250 kronor.

till allmänna lär o

Vid bifall till hvad i punkterna 15:o—17:o af utskottet föreslagits,
kommer anslaget till allmänna läroverken, nu utgörande 3,284,361 kronor,
att uppgå till 3,330,611 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Understöd åt enskilda läroverk.

18:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till under- Ang.
stöd åt enskilda läroverk med 25,000 kronor samt medgifva, att från
slaget må enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt derstöd åt
meddela, utgå understöd dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisnings- läroverk,
former och metoder af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga, med högst 9,000 n g j
kronor åt sådana läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning, och högst
3,000 kronor åt sådana, som motsvara femklassiga allmänna läroverk med
tillägg af en särskild afslutningskurs, dels ock åt seminariekurser, hvilka
afse utbildande af lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer,
med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

Departementschefens vid detta ärendes föredragning afgifna yttrande
återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 142—150.

Utskottet anser giltiga skäl vara anförda såväl för den äskade höjningen
af det ifrågavarande anslagets belopp som för förslaget derom, att af
anslaget skulle kunna meddelas understöd äfven åt seminariekurser, hvilka
afse utbildande af lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer,
och har i öfrigt icke funnit annat att emot framställningen erinra än att, då
skolor, exempelvis samskolor, under vissa förutsättningar kunna vara berättigade
till understöd såväl enligt de för utdelning från nu ifrågavarande anslag
gällande grunder som enligt bestämmelserna för användningen af anslaget
till högre skolor för qvinlig ungdom, om hvilket senare anslag i nästföljande
punkt 19:o) förmäles, utskottet förutsätter, att anslag icke kommer
att för samma skola beviljas från båda de omförmälda anslagen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja anslaget till understöd åt
enskilda läroverk med 25,000 kronor samt medgifva, att
från anslaget må, enligt de närmare bestämmelser Kongl.
Maj:t kan finna godt meddela, utgå understöd

dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisningsformer
och metoder af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga, med
högst 9,000 kronor åt sådana läroverk, som förbereda
till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor åt sådana,
som motsvara femklassiga allmänna läroverk med
tillägg af en särskild afslutningskurs,

dels ock åt seminariekurser, hvilka afse utbildande
af lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer,
med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

Bill. till Jlilcsd. Prat. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af
anslaget till
högre skolor
för qvinlig
ungdom.

[19.]

Vid bifall härtill skulle anslaget, hvilket i riksstaten är upptaget såsom
förslagsanslag å högst 35,000 kronor, komma att ökas till högst
60,000 kronor.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att i
enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11
januari 1902 angifna grunder statsunderstöd må tilldelas högre skolor för
qvinlig ungdom och sådana samskolor, som äro upprättade å orter, der
allmänt läroverk för gossar ej finnes, samt att ett årligt bidrag må lemnas
till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig
ungdom, motsvarande högst 30 kronor för hvar och en af de delegare,
som erlägga årsafgift, dels ock för ifrågavarande ändamål höja anslaget till
högre skolor för qvinlig ungdom med 160,000 kronor eller från 200,000
kronor till 360,000 kronor.

Grunderna för erhållande af statsbidrag till omförmälda skolor skulle
enligt departementschefens till åberopade statsrådsprotokollet afgifna förslag
blifva följande:

a) att skolan, oberäknadt s. k. förberedande klasser, skall meddela
undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år, hvarunder
statsunderstöd åtnjutits, hafva haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande
sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande skola, vid
den tid, då ansökning om statsbidrag göres, räkna minst 30 lärjungar i
sist berörda klasser;

b) att kommun eller enskilde donatorer, med det undantag, hvarom
i c) här nedan förmäles, till skolans uppehållande skola lemna bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet; c)

att åt skola, som i a) nämnts, kan tilldelas statsunderstöd af högst
45 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de förberedande,
med iakttagande härvid, dels att detta understöd må utgå med
högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd skola,
som meddelar undervisning i huslig ekonomi, må för detta ändamål kunna
tilläggas ett särskildt understöd af högst 1,000 kronor, för hvilket särskilda
understöd motsvarande bidrag af kommun eller enskilde donatorer
ej erfordras;

d) att genom intyg af vid skolan anstäld legitimerad läkare skall
styrkas, att anordningarna vid skolan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande
och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne
derigenom icke föranledes;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

e) att lärjungar till det antal, som af Kongl. Maj:t, med hänsyn
tagen till såväl understödets belopp som antalet lärjungar och läsafdelningar
vid skolan, bestämmes, skola erhålla undervisning i skolan dels
kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som icke öfverstiger 50 kronor;

f) att årlig berättelse skall a.fgifvas om skolans verksamhet; samt

g) att skolan skall vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrig!, som Kongl. Magt kan finna godt föreskrifva.

Beträffande de skäl, på hvilka Kongl. Maj:ts berörda framställning är
grundad, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 150—193.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra Kammaren vackt motion (n:o 91), deri herrar F. Berg i Stockholm
och E. Flammarlund föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att af de i
punkten 19 under åttonde hufvudtiteln af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor
för statsunderstöds tilldelande åt högre skolor för qvinlig ungdom och
vissa samskolor det under mom. e) upptagna vilkoret måtte utgå.

I fråga om den till stöd för förslaget åberopade motiveringen får
utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande förslaget om fastställande af i vissa afseenden förändrade
grunder för omförmälda skolors rätt att från ifrågavarande anslag erhålla
statsbidrag får utskottet anföra följande.

Förslaget derom att de angifna grunderna skulle gälla, utom högre
skolor för qvinlig ungdom, äfven vissa samskolor gifver utskottet anledning
erinra, att, då utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens organisation
lärer vara att inom kort förvänta från den för ändamålet tillsatta
komité, och komitén torde kunna väntas dervid äfven afgifva förslag
om ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hvilkas folkmängd
icke anses betinga bibehållande eller inrättande af allmänna läroverk, det
icke synes lämpligt att nu medgifva, att från förevarande anslag, hvithet
hufvudsakligen torde böra afse uppmuntrande af skolor för qvinlig ungdom,
skulle kunna utgå understöd till andra samskolor än dem, som vid
de nya grundernas trädande i tillämpning redan äro i åtnjutande af statsbidrag
från ifrågavarande anslag.

- Momentet c) af Kongl. Maj:ts förslag innehåller vissa på det erforderliga
statsanslagets belopp väsentligt inverkande nya vilkor. Till en början
föreslås nemligen, att statsunderstöd till skola, hvilket enligt motsvarande
moment i nu gällande kongl. kungörelsen den 29 maj 1896 kan beviljas
med högst SO kronor för hvar och en af skolans lärjungar i klasserna öfver
de förberedande, dock med högst 3,000 kronor till hvarje skola, hädanefter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skulle kunna utgå med belopp intill 45 kronor för hvar och en af skolans
lärjungar i nämnda klasser och för hvarje skola intill 4,500 kronor.

Utskottet, som håller före, att den sålunda ifrågasatta förhöjningen af
de till de särskilda skolorna utgående anslagens maximibelopp bör af Riksdagen
medgifvas, har emellertid funnit det anmärkningsvärdt, att, under
det förslagen om dylik förhöjning från början hufvudsakligen föranledts
af önskvärdheten att förbättra lärarinnornas aflöningsföftnåner, Kong! Maj:ts
förslag icke innefattar någon bestämmelse angående skyldighet för sådan
med statsmedel understödd skola att bereda sina lärarinnor skälig aflöning.
På grund häraf har utskottet funnit de föreslagna bestämmelserna böra i
nämnda afseende fullständigas och ansett, att såsom vilkor för statsanslagets
åtnjutande bör föreskrifvas, att ämneslärarinna vid af staten understödd
skola, hvilken lärarinna har sin hufvudsakliga tjenstgöring i klasserna
öfver de förberedande, skall i förhållande till omfattningen af sin undervisningsskyldighet
åtnjuta aflöning med åtminstone samma belopp för år
räknadt, som utgör ordinarie folkskolelärarinnas inom samma kommun
lägsta aflöning i kontanta penningar och naturaförmåner för åtta månaders
tjenstgöring. Såsom den normala undervisningsskyldighet, hvars fullgörande
skulle berättiga lärarinna vid någon af ifrågavarande skolor att uppbära
nämnda aflöning, har utskottet med stöd af de i statsrådsprotokollet meddelade
upplysningar ansett böra bestämmas 24 timmars undervisning i
veckan under 36 läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lofdagar inberäknade; och bör, derest antalet läsveckor eller veckotimmar
öfver- eller understiger hvad nu angifvits, aflöningen utgå i proportion härtill.
Då emellertid statsrådsprotokollet utvisar, att en bestämmelse af antydda
innehåll skulle för en stor mängd skolor medföra väsentlig ökning
i deras utgifter för lärarinnornas aflöningar, och det möjligen skulle kunna
inträffa, att i vissa fall denna ökning icke skulle motsvaras af förhöjningen
i statsanslaget, har utskottet ansett giltigheten af nämnda vilkor billigtvis
böra på det sätt begränsas, att detsamma förklaras skola intill år 1908
tillämpas endast med afseende å statsbidrag till skola, som vid den tid,
då de nya grunderna träda i tillämpning, ej är i åtnjutande af statsbidrag,
äfvensom hvad angår skola, som vid nämnda tidpunkt är af staten understödd,
för tilldelande åt densamma af statsbidrag till högre belopp än den
då uppbär.

Hvarje från förevarande anslag till viss skola utbetaldt statsunderstöd
skall enligt nu gällande vilkor motsvaras af bidrag till skolans uppehållande
till minst samma värde för år räknadt från kommun eller enskilde
donatorer; och gäller följaktligen detta vilkor äfven för sådana särskilda
understöd för undervisning i huslig ekonomi, som intill belopp af 500

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor kunna tilläggas skola, cler sådan undervisning meddelas. Understöd
af sistnämnda beskaffenhet skulle emellertid enligt momenten b) och c) i
de nu föreslagna grunderna kunna meddelas utan att motsvarande bidrag
af kommun eller enskilde donatorer skulle erfordras, i sammanhang hvarmed
föreslagits höjning af statsunderstödets maximibelopp till 1,000 kronor.
Den sålunda ifrågasatta förändringen i grunderna för utdelning af understöd
från ifrågavarande anslag anser sig utskottet icke kunna förorda, då
enligt utskottets mening bestämmelsen om ett statsunderstödet motsvarande
bidrag från kommuner eller enskilde, såsom innebärande den mest betryggande
garantien för undervisningens ändamålsenliga anordning, icke bör
eftergifvas beträffande någon del af de från förevarande anslag utgående
understödsbelopp; och anser vid sådant förhållande utskottet den föreslagna
höjningen af de nu ifrågavarande statsunderstödens belopp icke heller böra
beviljas.

Momentet d) i de nu föreslagna grunderna är afsedt att ersätta det i
kongl. kungörelsen den 29 maj 1896 upptagna vilkor, »att genom intyg
af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej mindre att anordningarna
vid skolan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen
så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne derigenom icke föranledes,
än äfven att legitimerad läkare är vid skolan anstäld». Då utskottet icke
funnit den härutinnan föreslagna förändringen vara ändamålsenlig, anser
sig utskottet böra hemställa, att de i förevarande afseende nu gällande bestämmelser
må bibehållas oförändrade.

Icke heller den förändring, som innefattas i momentet e) i de af Kongl.
Maj:t föreslagna grunderna, anser sig utskottet böra tillstyrka. För närvarande
äro icke några särskilda grunder angifna, till hvilka Kongl. Maj:t
har att taga hänsyn vid bestämmandet af det antal lärjungar, som i viss
skola böra erhålla undervisning kostnadsfritt eller mot nedsatt afgift; och
utskottet anser, att utom statsunderstödets belopp samt antalet af skolans
lärjungar och läsafdelningar äfven andra omständigheter, exempelvis skolans
ekonomiska ställning, kunna vara af beskaffenhet att böra inverka
på Kongl. Maj:ts beslut i berörda afseende. Vid sådant förhållande och
med hänsyn dertill, att, enligt hvad statsrådsprotokollet synes utvisa och
ofvannämnda motionärer framhållit, skyldigheten att mottaga frielever eller
ofullständigt betalande elever är för vissa skolor synnerligen betungande,
anser utskottet, som finner höjning i understödets belopp icke böra föranleda
skärpning af skolans omförmälda skyldighet, lämpligt, att äfven nu
ifrågavarande bestämmelse bibehålies vid sin nuvarande lydelse, på det
Kongl. Maj:t må vara oförhindrad att efter de i hvarje särskilt fall sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

företeende omständigheter bestämma antalet elever, Indika kostnadsfritt
eller emot nedsatt afgift böra vid viss skola erhålla undervisning.

Då mottagandet af frielever eller ofullständigt betalande elever måste
anses vara egnadt att öka gagnet af de ifrågavarande skolornas verksamhet,
har utskottet deremot icke kunnat ansluta sig till det i omförmälda
motion framstälda förslag, att momentet e) i de föreslagna grunderna
skulle helt och hållet utgå.

Beträffande de delar af förslaget till grunder för utdelning af ifrågavalande
statsbidrag, om hvilka utskottet icke särskildt uttalat sig, har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Förslaget att till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för qvinlig ungdom skulle lemnas visst årligt bidrag anser sig utskottet
böra biträda, ehuru det icke undgått utskottets uppmärksamhet, att
endast ett fåtal bland lärarinnorna, och dessa i allmänhet jemförelsevis
unga, skulle häraf draga fördel, under det att för de äldre lärarinnorna
möjligheten att erhålla pension icke enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle
underlättas.

I beloppet af det föreslagna statsanslaget anser utskottet annan förändring
icke böra vidtagas än att, med hänsyn till utskottets förslag beträffande
de särskilda understöden för undervisning i huslig ekonomi, det
för sådana understöd beräknade beloppet af 25,000 kronor nedsättes till
12,500 kronor, och således anslagets slutsiffra minskas till 147,500 kronor.

Utskottet anser sig slutligen böra erinra om sitt under nästföregående
punkt 18:o) gjorda uttalande, att understöd icke bör för samma skola
beviljas både från anslaget till understöd åt enskilda läroverk och från
anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning samt med afslag å herrar Bergs
och Hammarlunds omförmälda motion, må

I) godkänna följande grunder för tilldelande af
statsunderstöd åt högre skolor för qvinlig ungdom och
sådana å orter, der allmänt läroverk för gossar ej tinnes,
upprättade samskolor, som vid dessa grunders trädande
i tillämpning redan äro i åtnjutande af statsbidrag från
förevarande anslag, nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande
skola, vid den tid, då ansökning om statsbidrag göres,
räkna minst SO lärjungar i sist berörda klasser;

b) att kommun eller enskilde donatorer till skolans
uppehållande skola lemna bidrag, hvars värde för år
räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet; c)

att åt skola, som i a) nämnts, kan tilldelas statsunderstöd
af högst 45 kronor för hvar och en af dess
lärjungar i klasserna öfver de förberedande, med iakttagande
härvid, dels att detta understöd må utgå med
högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a)
nämnd skola, som meddelar undervisning i huslig ekonomi,
må för detta ändamål kunna tilläggas ett särskildt
understöd af högst 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse
blifvit styrkt, ej mindre att anordningarna vid skolan
äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen
så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne
derigenom icke föranledes, än äfven att legitimerad
läkare är vid skolan anstäld;

e) att ämneslärarinna, som har sin hufvudsakliga
tjenstgöring i klasserna öfver de förberedande, skall för
tjugufyra timmars undervisning i veckan under trettiosex
läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående
minst till ordinarie folkskolelärarinnas inom samma kommun
för åtta månaders tjenstgöring bestämda lägsta aflöning
med inberäknande af naturaförmånerna, samt för
mindre eller större antal läsveckor eller veckotimmar i
proportion härtill;

f) att lärjungar till det antal, som af Kongl. Maj:t
bestämmes, skola erhålla undervisning i skolan dels
kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som icke öfverstiger
50 kronor;

g) att årlig berättelse skall afgifvas om skolans
verksamhet; samt

li) att skolan skall vara underkastad den kontroll
och de bestämmelser i öfrig!, som Kongl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolande emellertid det under e) upptagna vilkor
intill år 1908 tillämpas endast med afseende å statsbidrag
till skola, som vid dessa grunders trädande i
tillämpning ej är i åtnjutande deraf, äfvensom, hvad angår
en vid nämnda tidpunkt af staten understödd skola,
för tilldelande åt densamma af statsbidrag till högre
belopp än den då uppbär;

II) medgifva, att ett årligt bidrag må lemnas till
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för qvinlig ungdom, motsvarande högst 30 kronor
för hvar och en af de delegare, som erlägga årsafgift;
samt

III) för ifrågavande ändamål höja anslaget till högre
skolor för qvinlig ungdom med ett belopp af 147,500
kronor eller från 200,000 kronor till 347,500 kronor.

Folkundervisningen.

Ang. 20:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, för beredande af me “jf

del för tillgodoseende af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg,
lärame vid anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande måtte ökas med 1,100

folkskola- pronor_
lararesenn- .

narierna Ai statsrådsprotokollet i detta ärende, sid. 194, inhemtas, att det be m-

fl_ gärda anslaget enligt inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning visat
L20.J sig behöfligt för att under år ] 903 bereda medel till ålderstillägg enligt
behörigen faststälda grunder dels åt musiklärare och musiklärarinnor vid
folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna och dels åt lärare, som
äro förordnade att uppehålla undervisning i läseämnen vid seminariernas
öfningsskolor.

På grund af den i detta ärende meddelade utredning, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förevarande
framställning, må, för beredande af medel för tillgodoseende
af ofvan omförmälda lärares och lärarinnors
rätt till ålderstillägg, höja anslaget till seminarier för
folkskolelärares bildande med 1,100 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill skulle detta anslag, nu 346,325
kronor, komma att höjas till 347,425 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels godkänna
de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 11 januari 1902 tm*aflönande
angifva grunder för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lära- afj^ari®^
rinna vid högre folkskola, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda högre6utfall
omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel skolorför
ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från [21.]
nämnda grunder egt rum, dels ock för ändamålet på ordinarie stat uppföra
ett förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för
lärare vid högre folkskola» å 2,000 kronor.

I detta ärende kommer sammansatta stats- och lagutskottet att framdeles
under riksdagen lopp afgifva utlåtande; hvilket statsutskottet härigenom
skolat för Riksdagen

anmäla.

22:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 136) hafva Ang.
herrar L. G. Broorné i Bårslöf och J. Nydal föreslagit, att Riksdagenjtä”^^^^"

matte för erhållande

dels antaga följande ändringar i de bestämmelser för erhållande
statsbidrag för undervisning i slöjd, som innefattas i kongl. kungörelsen ning i slöjd,
af den 25 maj 1900:

att till § 1 fogas ett mom. 3 af följande lydelse:

Om i dylik folkskola eller slöjdafdelning, som omfattar samtlige till en
af särskild lärare eller lärarinna undervisad folkskoleafdelning hörande
gossar, det i mom. 1 och 2 af denna § bestämda minimiantalet ej uppnås,
må denna omständighet ej utgöra hinder för statsbidragets erhållande på
öfriga här ofvan angifva vilkor, för så vidt samtlige vid folkskolan eller
lolkskoleafdelningen i fråga inskrifne gossar deltagit i slöjdundervisningen;

att till § 2 lägges ett lika lydande moment med den ändring, att
ordet gossar här utbytes mot ordet flickor;

att tredje stycket i § 1 mom. 1 får följande lydelse:
att samma undervisning under året pågått 136 timmar med minst två
och högst sex timmar i veckan, i sistnämnda fall fördelade på minst två
dagar;

att § 3 får följande ändrade lydelse:

»Om i folkskola — — — meddelats åtminstone» 34 timmar, fördelade

på sätt, som i § 1 föreskrifvits, »eger skoldistriktet ---— bekomma»

mot timantalet svarande andel af det »statsbidrag, — — — erhållas»;

att § 4 får följande ändrade lydelse:

»Har slöjdundervisning — ------skoldistriktet erhålla» så stor andel af

de i §§ 1 och 2 omförmälda statsbidrag, som motsvarar det antal timmar,

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»undervisning uti — — — pågått minst» 12 veckor »och att slöjdtimmarna
— — — meddelats»;

att i § 4 orden »hela, på angifvet sätt beräknade, månader», utbytas
mot orden »timmar, på angifvet sätt fördelade»;

att i tredje stycket af § 6 orden »utgå för hvarje---understöds belopp»,

utbytas mot orden »utgå för det antal timmar undervisningen
pågått»;

att fjerde stycket af samma § utgår;

att § 7 får lika lydelse med § 4 i kongl. kungörelsen af den 1 juni
1900 angående statsbidrag till aflönande af lärare vid folkskolor och
småskolor;

dels besluta att med 10,000 kronor höja det af Kongl. Maj:t till
understöd för främjande af slöjd äskade anslaget.

De paragrafer i den nu gällande kongl. kungörelsen angående statsbidrag
för undervisning i slöjd af den 25 maj 19u0, i hvilka ändring af
motionären föreslås, hafva följande lydelse:

§ I 1.

Skoldistrikt, som i folkskola eller särskild slöjdskola för gossar
anordnat undervisning i slöjd, bestående i träslöjd jemte andra lämpliga
slöjdarter, eger för hvarje sådan skola, i hvilken under ett kalenderår
minst tio gossar varit för deltagande i slöjdundervisningen vid hvarje lästermins
början inskrifna och, så länge de tillhört skolan, i allmänhet uti
denna undervisning deltagit, af statsmedel erhålla ett understöd för samma
år å åttio kronor, dock under vilkor

att, enligt intyg af vederbörande folkskoleinspektör eller i Stockholm
af stadens konsistorium, slöjdundervisningen varit på ändamålsenligt sätt
anordnad, utan att undervisningen i folkskolans öfriga läroämnen derigenom
eftersatts,

att samma undervisning under året pågått minst fyra timmar i veckan
under åtta månader, eller två timmar i veckan under två månader, fyra
timmar i veckan under fyra månader och sex timmar i veckan, fördelade
på minst två dagar, under två månader, eller ock fyra timmar i veckan
under två månader och sex timmar i veckan, fördelade på minst två
dagar, under fyra månader, hvarje månad i alla dessa fall beräknad till
trettio dagar,

samt att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden
i den skola, till hvilken de slöjdande gossarne hört, eller ock till en del
med denna skolas och till återstående delen, dock ej mera än en fjerdedel,
med småskolas eller fortsättningsskolas inom distriktet arbetstid.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

2. Om i dylik folkskola eller särskild slöjdskola antalet af de i
slöjdundervisningen deltagande varit så stort, att de för denna undervisning
fördelats på två eller flera afdelningar, eger skoldistriktet likaledes
på ofvan angifna vilkor för hvarje sådan slöjdafdelning, i hvilken antalet
slöjdande uppgått till minst femton, erhålla ett årligt understöd af statsmedel
å åttio kronor.

§ 2.

Skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
för flickor anordnat undervisning i slöjd, bestående i stickning, linnesömnad,
stoppning och lappning samt, der omständigheterna så medgifva, klädsömnad,
spånad, väfning och flätningsarbeten, eger under enahanda vilkor,
som i § 1 äro angifna, för hvarje skola, i hvilken minst tio, och hvarje
slöjdafdelning, i hvilken minst tjugufem flickor deltagit uti ifrågavarande
undervisning, erhålla af statsmedel ett årligt understöd å fyrtio kronor.

§ 3.

Om i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola undervisning
i slöjd väl icke pågått den i § 1 föreskrifna tiden, men meddelats åtminstone
två timmar i veckan under två månader och fyra timmar i veckan
under sex månader, eller fyra timmar i veckan under sju månader, eller
ock fyra timmar i veckan under sex månader, eger skoldistriktet, derest
öfriga i §§ 1 och 2 omförmälda vilkor blifvit uppfylda, för hvarje skola
eller slöjdafdelning bekomma i de två första af här angifna fall sju åttondedelar
och i sista fallet tre fjerdedelar utaf det statsbidrag, som enligt nyssnämnda
§§ kunnat erhållas.

§ 4.

Har slöjdundervisning anordnats å allenast en af de stationer, mellan
hvilka flyttande skola flyttar, eller i endast en afdelning af sådan fast
skola, hvilkens särskilda afdelningar undervisas olika tider af året, eger
skoldistriktet erhålla en åttondedel af de i §§ 1 och 2 omförmälda statsbidrag
för hvarje hel månad, beräknad till trettio dagar, undervisning uti
ifrågavarande ämne meddelats, dock under förutsättning

att de i §§ 1 och 2 föreskrifna vilkor angående dels slöjdundervisningens
ändamålsenliga anordnande utan eftersättande af undervisningen i
öfriga ämnen, dels ock antalet i denna undervisning deltagande och samma
undervisnings förhållande till skolans eller annan skolas arbetstid blifvit
uppfylda,

52 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt att slöjdundervisningen under det år, för hvilket statsbidrag
ifrågasättes, pågått minst tre månader och att slöjdtimmarne under året,
fördelade enligt de i § 1 omnämnda grunder, uppgått till ett sammanlagdt
antal af minst fyra timmar för hvarje vecka, undervisningen meddelats.

§ 6.

För utbekommande af statsbidrag enligt förestående stadganden böra
hinder ej möta deraf

att slöjdundervisningen till följd af farsot måst för någon tid inställas,
eller

att två eller flere slöjdafdelningar under året förenats till ett mindre
antal, i hvilket fall statsbidrag såväl före som efter sammanslagningen må
för en hvar slöjdafdelning utgå för hvarje hel månad, undervisningen
pågått, med en åttondedel af det å afdelningen eljest belöpande årliga understödsbelopp,
eller

att antalet slöjdande barn vid hösttermins början nedgått under tio,
i hvilket fall statsbidrag må utgå med en åttondedel af det årliga understödsbeloppet
för hvarje hel månad, slöjdundervisningen under vårterminen
i enlighet med gifna föreskrifter fortgått, eller

att vid flyttande skola de slöjdande gossarne eller flickorna äro fördelade
på de olika stationerna.

§ 7.

De för undervisning i slöjd enligt denna kungörelse utgående bidrag
af statsmedel skola på reqvisition, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse
bör för hvarje år göras efter början af december månad det år,
för hvilket bidraget sökes, och före utgången af januari månad följande år,
af Vårt statskontor och Våre befallningshafvande, sedan folkskoleinspektören
eller i Stockholm stadens konsistorium vitsordat rigtigheten af de för statsbidragens
erhållande lemnade uppgifter, efter vederbörlig granskning utbetalas.

Den i motionen omförmälda 4 § i kongl. kungörelsen angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni
1900 har följande lydelse:

»De till aflönande af lärare enligt denna kungörelse utgående bidrag
af statsmedel skola på reqvisition, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse
bör för hvarje år göras efter maj månads början och före december
månads slut, af Vårt statskontor och Våre befallningshafvande, sedan folk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skoleinspektören eller i Stockholm stadens konsistorium vitsordat riktigheten
af de för statsbidragens erhållande lemnade uppgifter, efter vederbörlig
granskning utbetalas.»

Till stöd för sin motion hafva motionärerna anfört följande.

»De bestämmelser, som sedan år 1894 varit gällande för erhållande
af statsbidrag för undervisning i slöjd, hafva föranledt många svårigheter
och oegentligheter, hufvudsakligen beroende derpå, att man i fråga om dessa
statsbidrag slagit in på eu väg, som icke förut beträdts på något område
af folkundervisningen, nemligen att bestämma statsbidragen i förhållande
till lärjungeantalet, medan desamma på alla andra områden af folkundervisningen
bestämmas i förhållande till lärarekrafternas antal. Visserligen
sökte man vid 1900 års riksdag genom att dels omformulera, dels närmare
specificera dessa bestämmelser afhjelpa de mest i ögonen fallande svårigheterna,
men detta skedde på ett sådant sätt, att derigenom, nya svårigheter
och förvecklingar uppstodo. Från flera håll i landet har till oss
ingått uppmaning att å nyo framkomma med de yrkanden, som vi rörande
detta ämne i motion till nämnda års Riksdag afgåfvo, och enligt hvad vi
försport, hafva flere af landsortsrepresentanterna i Andra Kammaren från
skoldistrikt inom sina valkretsar erhållit anmaningar i enahanda syfte.
Detta har föranlåtit oss att å nyo påkalla Riksdagens pröfning af de
ändringsförslag rörande vilkoren för statsbidrag till slöjdskolor, som vi
vid 1900 års riksdag framstälde, och dertill ytterligare foga de ändringsförslag,
som vid tillämpningen af kongl. kungörelsen den 25 maj 1900
angående statsbidrag för undervisning i slöjd befunnits af behofvet påkallade.

I nämnda kungörelse stadgas bland andra vilkor för statsbidrags
erhållande, att i hvarje skola skall finnas minst tio slöjdande samt att,
om de slöjdande fördelats på två eller flera afdelningar, antalet slöjdande
i hvarje afdelning måste utgöra minst 15 gossar eller 25 flickor. Den
förra af dessa bestämmelser ställer sig hindrande i vägen för anordnandet
af slöjdundervisningen i små, fattiga församlingar med litet barnantal.
Vid frågans behandling i Andra Kammaren under 1900 års riksdag påpekade
biskop von Schéele, att af Gotlands 86 skoldistrikt voro 34 med
hänsyn till folkmängd och barnantal så små, att det vore i högsta grad
osannolikt, att man der skulle kunna för både gossar och flickor få understöd
till slöjdundervisningen, och att flera af dessa skoldistrikt vore så
små, att det knappast vore tänkbart, att man enligt nu gällande grunder
skulle kunna erhålla statsunderstöd för undervisning i vare sig manlig
eller qvinlig slöjd. Vid ett hastigt genomseende af en folkskollärarematrikel,
som angifver barnantalet i hvarje egentlig folkskola, ha vi funnit

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ett 40-tal sådana skolor i skilda delar af landet med ett barnantal understigande
20. Under antagande, att alla dessa skolor äro samskolor med
ungefär lika antal gossar och flickor, skulle ingen af dessa skolor kunna
erhålla någon andel af statsanslaget för undervisning i vare sig manlig
eller qvinlig slöjd. Om i hvarje sådant skoldistrikt en slöjdskola för gossar
och en för flickor skulle komma till stånd, och vilkoret om ett visst minimiantal
slöjdande ej stode hindrande i vägen för statsbidrags erhållande,
skulle det för undervisning i slöjd utgående statsanslaget genom dessa
skolors tillkomst ökas med högst 4,800 kronor, och vi kunna icke inse,
hvarför Riksdagen för en så jemförelsevis ringa summa skall lägga hinder
i vägen för barnen i här omnämnda skolor att erhålla den för deras utkomst
och framtid så vigtiga undervisningen i slöjd, som staten genom
anslag bereder barnen i andra mera lyckligt lottade församlingar tillfälle
att erhålla. Det torde nemligen i regel vara så förhållandet, att just
sådana små försandingar eller skoldistrikt, som här omnämnts, ha allra
svårast att bära de utgifter, som äro med folkskoleväsendet förbundna.
Det påpekades ock af biskop von Schéele i hans förutnämnda anförande,
att man på Gotland bland andra åtgärder för statsunderstöds vinnande
äfven tillgripit den att från småskolan till folkskolan uppflytta barn, som
ännu icke varit fullt mogna för en sådan flyttning. Måhända begagnar
man sig äfven i andra landsändar af en sådan taktik, och kommer sålunda
på dessa ställen bestämmelsen i fråga att menligt inverka på skolans arbete
i dess helhet.

Af Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista Riksdags
sammanträde sig tilldragit framgår, att år 1900 funnos i riket 4,989
folkskolor och 1,778 mindre folkskolor eller tillsammans 6,767 med en
lärarepersonal af 9,355 personer och 523,152 barn, och att understöd för
främjande af undervisning i slöjd för år 1901 utgått till 7,036 slöjdskolor
och slöjdafdelningar med tillsammans 368,085 kronor. Då de flesta folkskolor
och mindre folkskolor äro samskolor och sålunda vid hvardera af
dem borde anordnas en slöjdskola för gossar och en för flickor samt öfriga
skolor i allmänhet hafva så stort barnantal, att undervisningen i slöjd
måste vid hvarje skola fördelas på två eller flera afdelningar, hvadan
slöjdskolornas och slöjdafdelningarnas antal borde vara inemot 14,000, så
framgår tydligt, att det ännu återstår mycket att önska, innan hvarje
folkskolebarn kan blifva i tillfälle att komma i åtnjutande af den undervisning
i slöjd, som i våra dagar mer än någonsin tillförene torde vara
af behofvet påkallad, sedan industrien dragit så många arbetskrafter från
hemmen och föräldrarna i allmänhet hvarken ega tid eller förmåga att
bibringa sina barn den undervisning i slöjd, som under forna dagar ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gjorde hufvudbeståndsdelen i den uppfostran, som barnen i allmogehemmen
erhöllo.

Då emellertid de folkskolor, som hafva så litet barnantal, att statsbidrag
för undervisning i vare sig manlig eller qvinlig slöjd för dem ej
kan erhållas, äro — såsom här visats — jemförelsevis få, så torde förnämsta
orsaken till klagomålen öfver bestämmelserna angående minimiantalet
slöjdande härleda sig från den bestämmelsen, som afser slöjdafdelningen.
I synnerhet har bestämmelsen, att i hvarje slöjdafdelning för flickor antalet
slöjdande skall vara minst 25, verkat hinderligt för anordnande af slöjdundervisning
vid åtskilliga skolor. Om t. ex. i en folkskola finnas 49
flickor, så är det olämpligt, för att ej säga omöjligt, att sammanhålla dessa
i en enda slöjdafdelning, ty en lärarinna kan icke nöjaktigt på en gång
undervisa dem alla. Men om de nu delas, så att det blir 25 lärjungar i
ena afdelningen och 24 i den andra, så erhålles statsbidrag endast till den
ena afdelningen.

I tätare befolkade samhällen, der folkskolan delats i två eller flera
afdelningar med hvar sin lärare eller lärarinna, torde det ofta vara af stor
vigt både med hänsyn till slöjdlokal och lärarekrafter, att sådan afdelnings
gossar eller flickor kunna få sammanhållas i en slöjdafdelning; men om
sådan folkskoleafdelning t. ex. omfattade 14 gossar och 24 flickor, skulle
hvarken för gossar eller flickor någon med statsbidrag understödd slöjdafdelning
af ifrågavarande folkskoleafdelning kunna bildas, utan måste
under sådana omständigheter barnen från denna folkskoleafdelning i och
för slöjdundervisningen sammanföras med barn från annan eller andra
folkskoleafdelningar, hvarigenom svåra olägenheter kunna uppstå med afseende
på anordningen af undervisningen i öfriga folkskolans ämnen, i
synnerhet der — såsom val oftast torde vara fallet — de olika slöjdafdelningarna
hafva gemensam slöjdlokal, som skiftevis måste användas, under
det undervisningen samtidigt pågår i andra ämnen inom öfriga folkskoleafdelningar
på platsen.

Eu annan bestämmelse i kungörelsen i fråga har likaledes föranledt
åtskilliga obehagliga förvecklingar. Det har nemligen i nämnda kungörelse
införts eu ny grundsats för betalningen. Arbetet skall utgöras efter en
grundsats, betalningen efter en annan. Det skall slöjdas efter timmar och
veckor, men betalningen skall utgå efter månad, och det en månad om
30 dagar. Vidare är bestämdt, att betalningen skall utgå endast efter hel
månad, under det slöjdtiden skall rätta sig efter skoltiden, som ju under
en termin kan omfatta t. ex. 10, 11, 16 eller 17 veckor och sålunda icke
sammanfaller med jemna månader om 30 dagar. Man måste derför omarbeta
skolreglementens §§, som handla om terminernas längd, och dervid

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

låta hänsynen till slöjdundervisningen vara den dominerande. Detta kan
naturligtvis afhjelpas dermed, att bestämmelserna om statsbidragets erhållande
efter hel månad beräknadt strykas och att bidraget beräknas efter
timmar eller veckor med maximum 80 eller 40 kronor för helt läsår.

Eu annan oegentlighet är den, att slöjdbidraget får reqvireras först
efter den 1 december, så att läraren ej såsom i andra fall kan erhålla sin
aflöning qvartalsvis, såvida ej skolkassan vill förskottera den, utan först
in på nästa år. Och för embetsverken, som skola behandla dessa reqvisitioner,
torde det vara mindre lämpligt att erhålla och granska tusentals
sådana just vid årsskiftet, då det ju råder stor brådska på alla expeditioner.
Vi finna icke heller skäl föreligga för annat förfaringssätt härvidlag än det,
som är föreskrifvet angående reqvisition af statsbidrag till aflönande af
lärare vid folkskolor och småskolor. Det torde ock förenkla arbetet både
för skolråd och andra myndigheter, som saken rör, att reqvisitionen af
båda dessa slag af statsbidrag kan verkställas samtidigt och medlen samtidigt
utanordnas.»

I likhet med motionärerna hyser utskottet tvifvel derom, huruvida tillfredsställande
bestämmelser med afseende å statens bidrag till slöjdundervisningen
kunna vinnas med bibehållande af den grund för beräkningen
af dessa bidrags belopp, att desamma skola hufvudsakligen vara beroende
af skolornas lärjungeantal, och håller före, att statsbidragen möjligen hellre
borde bestämmas i förhållande till lärarnes antal och aflöningar, dervid
garanti mot missbruk skulle vinnas genom förpligtelse för vederbörande
skoldistrikt att i viss proportion till lönen bidraga till slöjdlärarens aflöning.

Under förutsättning, att den nuvarande grunden emellertid kommer
att tills vidare bibehållas, har utskottet angående motionärernas förslag
velat anföra följande.

Motionen afser till en början beredande af rättighet för skola att
under viss angifven förutsättning erhålla statsbidrag för derstädes meddelad
slöjdundervisning utan hinder deraf, att skolans lärjungar icke uppgå
till det antal, som i §§ 1 och 2 af den i ämnet gällande kungörelse bestämmes
såsom vilkor för statsbidrags erhållande. I afseende härå får
utskottet dels erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, jemte det
Riksdagen godkänt grunder för utdelande af statsbidrag till främjande af
undervisningen i slöjd, tillika medgifvit, att Kongl. Maj:t finge, när i särskilda
fall omständigheterna dertill föranledde, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf, att någon afvikelse
från de faststälda grunderna egt rum, dels ock meddela, att, enligt hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utskottet lull em t åt, Kongl. Maj:t vid åtskilliga tillfallen medgifvit, att statsbidrag
finge utgå till skola utan hinder deraf, att eleverna vid skolan
icke under hela den årliga lästiden uppgått till föreskrifvet antal. Då sålunda
motionen delvis åsyftar att genom uttryckligt stadgande tillerkänna
skola en rättighet, hvilken redan nu synes kunna efter hos Kongl. Maj:t
gjord ansökning förvärfvas, och utskottet anser hvad motionärerna anfört
äfven i öfrigt icke sakna berättigande, om än närmare utredning synes
vara af nöden före besluts fattande om ändring i förevarande bestämmelser,
anser sig utskottet böra tillstyrka framställning derom, att Kongl. Maj:t
måtte taga i öfvervägande, huruvida ändring i bestämmelserna i den af
motionärerna angifva rigtning må anses böra vidtagas, och i sådant fall
derom till Riksdagen afgifva förslag.

Motionärernas förslag om ändringar i tredje stycket af § 1 mom. 1
samt i §§ 3, 4 och 6 afse uteslutande förenkling af beräkningssättet med
afseende å statsanslagets belopp. Då utskottet har sig bekant, att tillämpningen
af de nu gällande föreskrifterna med afseende å beloppens beräkning
vållat svårigheter, hvilka synas kunna undvikas genom antagande af
beräkningsgrunder, hvilka närmare öfverensstämma med de af motionärerna
förordade, anser utskottet, att en utredning äfven i detta afseende bör af
Riksdagen äskas.

Genom förändringen i lydelsen af § 7 i ofvanberörda kungörelse hafva
motionärerna, på sätt af deras motivering framgår, velat bereda slöjdlärare
förmånen att kunna tidigare än nu är möjligt utfå sin aflöning för året.
Motionärernas härutinnan gjorda förslag skulle emellertid, åtminstone så
länge nuvarande grunder för statsbidragets erhållande i hufvudsak bibehållas
oförändrade, medföra, att, då vid reqvisition af statsbidragen de
förhållanden, hvilka för årets senare del skulle ligga till grund för beräkningen
af statsbidraget, ej kunde förutses, utlemnadt statsbidrag i vissa fall
skulle komma att återbäras; och har vid sådant förhållande utskottet icke
kunnat ansluta sig till hvad motionärerna i sistberörda afseende föreslagit.

Utskottet, som icke funnit anledning att på grund af motionärernas
derom gjorda förslag hemställa om beviljande af förhöjdt statsanslag till
understöd för främjande af slöjd, får sålunda hemställa:

a) att Riksdagen ville i anledning af herrar Broomés
och Nydals förevarande motion hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida, på grund af hvad utskottet här ofvan anfört,
någon förändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag
för undervisning i slöjd må böra vidtagas och,
derest så befinnes vara fallet, till Riksdagen inkomma

Bill. till llilcsd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med det förslag i ämnet, hvartill förhållandena må föranleda;
samt

b) att motionärernas förslag om beviljande af förhöjdt
statsanslag till understöd för främjande af slöjd
icke må af Riksdagen bifallas.

Vid bifall till hvad af utskottet föreslagits i punkten 20:o) kommer
anslaget till folkundervisningen, nu 6,457,325 kronor, att ökas med 1,100
kronor eller till 6,458,425 kronor, hvilket belopp emellertid kan komma
att ytterligare ökas genom Riksdagens beslut i anledning af Kong! Maj:ts
under punkten 21:o) här ofvan anförmälda framställning.

De tekniska läroverken.

Ang. 23:o) Kongl Ma:jt har föreslagit Riksdagen att dels, till ombildning af

uålr^fessnrer^^ nuvarande lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar vid tekniska
vii/1 tekniska?högskolan med en å stat uppförd aflöning af 3,000 kronor till en professur
högskolan. • konstruktion af maskinelement och hissinrättningar m. m. med en aflöning
[22.] af g^oOO kronor, deraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,
bevilja ett ordinarie anslag af 3,000 kronor, dels ock, med indragning
af ett å ordinarie stat uppfördt arfvode å 2,000 kronor till eu
extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan, till
upprättande af en professur i vattenbyggnadskonst vid högskolan på ordinarie
stat anslå 6,000 kronor, deraf 4,000 kronor såsom lön och 2,000
kronor såsom tjenstgöringspenningar, vid bifall hvartill staten för högskolan
skulle komma att ökas med 4,000 kronor.

Beträffande de skäl, som till stöd för denna framställning blifvit anförda,
får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 210—217.

Utskottet har icke funnit sig öfvertygadt derom, att inrättandet af en
professur i konstruktion af maskinelement och hissinrättningar in. m. i
stället för dels ett lektorat i konstruktion af enkla maskindelar och dels
en extra lärarebefattning i samma ämne skulle lända undervisningen vid
tekniska högskolan till gagn. Då det anslag till, bland annat, nämnda
extra lärarebefattning, hvilket för åren från och med 1900 varit på extra
stat anvisadt, vid 1899 års riksdag först äskades, åberopades till stöd för
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, att antalet elever i detta ämne
redan vore så stort, att undervisningen medförde betydande svårigheter
samt att vid den ytterligare ökning af elevantalet, hvilken skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

möjliggöras genom samtliga de år 1899 för högskolan begärda extra anslag,
det vore nödvändigt att afskilja en ny grupp, som meddelades undervisning
genom särskild lärare. Några förändrade omständigheter, på grund
hvaraf de till stöd för 1899 års framställning åberopade skäl numera skulle
sakna giltighet, hafva icke åberopats, vid hvilket förhållande utskottet anser
den nu ifrågavarande framställningen icke höra i vidare mån bifallas,
än att fortfarande på extra stat beviljas det för extra, lärarebefattningens
uppehållande behöfliga belopp af 1,500 kronor.

Hvad åter angår förslaget om beviljande på ordinarie stat af anslag
till upprättande af en professur i vattenbyggnadskonst, hvarigenom den
nuvarande professuren i väg- och vattenbyggnadskonst skulle förändras till
en professur i läran om väg- och brobyggnader, har utskottet med afseende
å den stora omfattning och betydelse, som de ifrågavarande ämnena
hvart för sig ega, samt på de skäl, som i öfrigt till stöd för förslaget åberopats,
ansett detsamma böra vinna Riksdagens bifall..

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å Kong! Maj:ts förslag
derom, att till ombildning af det nuvarande lektoratet i
konstruktion af enkla maskindelar vid tekniska högskolan
med en å stat uppförd aflöning af 3,000 kronor till en
professur i konstruktion af maskinelement och hissinrätträttningar
in. m. med en aflöning af 6,000 kronor, måtte
beviljas ett ordinarie anslag af 3,000 kronor, må på extra
stat för år 1903 anvisa till arfvode åt en extra lärare
i konstruktion af enkla maskindelar ett anslag af 1,500
kronor; samt

b) att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts derom
gjorda framställning, må, med indragning af det å ordinarie
stat uppförda arfvode å 2,000 kronor till en extra
lärare i väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan,
till upprättande af en professur i vattenbyggnadskonst
vid högskolan på ordinarie stat anslå 6,000 kronor,
deraf 4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, och sålunda öka staten för högskolan
med 4,000 kronor.

24:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med uteslutande än(fr[fg ;
ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af deri upptagna staten för
anslag till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vidc^“ae]sUoek''
elevernas praktiska öfningar 1,300 kronor, till ersättning för anskaffad anstalt,
lokal till undervisning i skeppsbyggeri 2,000 kronor samt till ersättning [23.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande
äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m. hvad skeppsbyggeriafdelningen
beträffar 400 kronor, eller tillhopa 3,700 kronor, dels på ordinarie stat
bevilja:

till aflöning åt två vaktmästare med 800 kronor, utom fri

bostad, åt hvardera........................................................................ kr. 1,600: —

» höjning af anslaget till bibliotek, samlingar och laboratorium
från 4,600 kronor till 9,000 kronor........................ » 4,400: —

» höjning af anslaget till verkstaden från 1,500 kronor till

2,000 kronor ................................................................................. » 500: —

» höjning af anslaget till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter från 4,000 kronor till 12,000 kronor......... » 8,000: —

eller sammanlagdt 14,500 kronor, vid bifall hvartill staten för läroanstalten
skulle komma att ökas med 10,800 kronor, dels ock medgifva, att nyssnämnde
två vaktmästare må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta
ett ålderstillägg af 100 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 100 kronor, samt att dessa
ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.

De skäl, hvarpå denna framställning grundats, innefattas i statsrådsprotokollet,
sid. 217 - 226.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Ivongl. Maj:ts förevarande
framställning, må

a) med uteslutande ur den för Chalmers tekniska
läroanstalt faststälda stat af deri upptagna anslag till
undervisningsmateriel samt ersättning för handledning
vid elevernas praktiska öfningar 1,300 kronor, till ersättning
för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri
2,000 kronor samt till ersättning för instruments,
kartors, böckers och möblers underhåll och förökande
äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m. hvad skeppsbyggeriafdelningen
beträffar 400 kronor eller tillhopa
3,700 kronor, på ordinarie stat bevilja:
till aflöning åt två vaktmästare med 800 kronor, utom

fri bostad, åt hvardera..................... kronor 1,600: —

» höjning af anslaget till bibliotek,
samlingar och laboratorium från
4,600 kronor till 9,000 kronor...... » 4,400: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till höjning af anslaget till verkstaden

från 1,500 kronor till 2,0U0 kronor kronor 500: —

» höjning af anslaget till uppvärmning,
belysning och diverse utgifter
från 4,000 kronor till 12,000 kronor » 8,000: —

eller sammanlagdt 14,500 kronor, och sålunda öka staten
för läroanstalten med 10,800 kronor; samt

b) medgifva, att nyssnämnde två vaktmästare må
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg
af 100 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 100 kronor,
samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg.

25:o) Uti en den 14 mars 1902 till Riksdagen aflåten proposition Ang. ålders-^
(n:o 77) har Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsråds- ‘refiektoriT
protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen ÅÅentaÅ
medgifva, att lektorn vid tekniska elementarskolan i Borås Johan RudolfskoÅn i Bor&i
Åkerlund finge för åtnjutande af ålderstillägg å sin nuvarande lön från J- Jker~
början af år 1902 räkna sig till godo femton år af den tid från och med nn ''
höstterminen 1880, hvarunder han på förordnande uppehållit en lektorsbefattning
vid nämnda läroanstalt.

Till omförmälda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
yttrat:

»I skrifvelse den 21 december 1901 har styrelsen för tekniska elementarskolan
i Borås i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande frågan om beredande af ålderstillägg å lönen
redan från början af oår 1902 åt lektorn i matematik och fysik vid nämnda
skola Johan Rudolf Åkerlund, hvilken till tjensten utnämnts den 16 september
1901.

1 skrifvelsen har styrelsen anfört, bland annat: Åkerlund hade före
sin utnämning till lektorsbefattningen icke mindre än tjuguett år eller alltifrån
början af höstterminen 1880 utan afbrott såsom vikarie uppehållit
den lektorsbefattning, som innehafts af rektorn A. V. Tidblom, hvilken
åtnjutit tjenstledighet på grund af sjukdom; och hade Åkerlund under
denna tid uppehållit undervisningen i matematik och fysik samt dervid
fullgjort alla en ordinarie lektors skyldigheter. Åkerlunds arfvoden såsom
vikarie både utgjort för tiden till och med höstterminen 1891 1,500 kronor,
sedermera till och med höstterminen 1897 1,800 kronor samt från och med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vårterminen 1898 2,000 kronor, allt för läsår räknadt. Enligt af styrelsen
gjorda beräkningar både Åkerlund under sin vikarietid uppburit allenast
43,96 procent af den lön, Tidblom skulle erhållit, om han hela tiden sjelf
kunnat sköta sin tjenst, samt endast 45,79 procent af den lön, Åkerlund
skulle varit berättigad uppbära, om han under tiden sjelf varit ordinarie.
Åkerlund hade sålunda under mer än tjugu år egnat hela sitt intresse och
alla sina krafter åt skötandet af en maktpåliggande statstjenst mot ett
arfvode, som ingalunda motsvarat det nedlagda arbetets värde.

Till stöd för sin framställning har styrelsen vidare åberopat, att genom
nådigt bref den 31 december 1877 Eders Kongl. Maj:t förklarat lektorerna
vid tekniska elementarskolan i Borås S. Liedzén och L. Kjellstedt på grund
af föregående tjenstgöring vid skolan berättigade att från och med den
1 september 1877 åtnjuta hvar för sig två ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera.

Med anledning af denna styrelsens hänvisning till nådigt beslut rörande
lektorerna Liedzéns och Kjellstedts uppflyttning i högre lönegrad vill jag
erinra, att Eders Kongl. Maj:t den 15 juni 1877 genom nådigt bref till
kommerskollegium, hvilken myndighet då hade öfverinseende öfver de
tekniska elementarskolorna, i sammanhang med fastställande af aflöningsoch
utgiftsstater för dessa läroanstalter anbefalt bemälda kollegium att,
efter framställning af vederbörande skolstyrelse, före slutet af hvarje år
hos Eders Kongl. Maj:t anmäla, hvilka af skolans lektorer vore berättigade
att under det följande året komma i åtnjutande af ålderstillägg, hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t förklarat Sig vilja, då i sådant hänseende löntagare
borde räknas till godo den tid, han före den nya statens utfärdande förrättat
motsvarande tjenstgöring vid skolan, på särskild framställning af
vederbörande taga under öfvervägande, huruvida ålderstillägg borde redan
från början af den nya lönestatens tillämpning tilläggas någon eller några
af de vid teknisk elementarskola anstälde lärare. Med anledning af innehållet
i berörda nådiga bref inkom kommerskollegium med framställning
om rätt för åtskillige vid de tekniska elementarskolorna anstälde lektorer
att åtnjuta ålderstillägg å4 sina löner redan från den 1 september 1877,
då den nya staten trädde i tillämpning, och bland dem befunno sig förutbemälde
Liedzén och Kjellstedt, hvilka i likhet med de öfrige före sin
utnämning beklädt då vid skolorna befintliga lärarebeställningar. Med
dessa beställningar hade delvis varit förenad en tjenstgöring motsvarande
lektorsbefattningarnas, men i motsats mot dem besattes de på förordnande,
de medförde ej rätt till pension och de omfattade ej bestämda ämnen.

Vid den nu gjorda underdåniga framställningen finnes fogadt vederbörligt
tjenstgöringsbetyg, utvisande, att Åkerlund, som under sin tjenst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

göling såsom vikarierande och ordinarie lektor icke åtnjutit någon ledighet,
i förening med en i allo hedrande vandel städse skött sina tjenståligganden
med utmärkt nit och skicklighet.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet inhemtats, har till en början
erinrat, hurusom, enligt den genom förutnämnda nådiga bref den 15 juni
1877 faststälda aflönings- och utgiftsstat för tekniska elementarskolan i
Borås med deruti genom nådiga bref den 29 maj 1896 och den 19 maj
1899 gjorda tillägg, lektorerna vid nämnda skola i årlig aflöning uppbure
3,000 kronor, med rätt för en hvar af dem att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, räknadt från och med kalenderåret näst efter det, då han till
tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg å 500 kronor, efter ytterligare
fem års dylik tjenstgöring ännu ett ålderstillägg å 500 kronor samt efter
ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.
Vidare har statskontoret anfört, att, då hvarken i sammanhang med statens
fastställande eller eljest något stadgande meddelats derom, att lektor vid
teknisk elementarskola skulle ega att för ålderstilläggs erhållande tillgodoräkna
sig den tid, han såsom vikarie uppehållit läraretjenst, Åkerlund icke
enligt gällande författningar ännu vore berättigad till något ålderstillägg.
Med afseende å cdet af Tidbloms långa sjukdom föranledda undantagsförhållande,
att Åkerlund icke mindre än tjuguett år uppehållit ifrågavarande
befattning på förordnande, ansåge emellertid statskontoret det
billigt, om ålderstillägg redan nu kunde A. k erlund beredas, helst som under
nämnda tid tjenstens ordinarie innehafvare icke varit i tillfälle att intjena
sådant tillägg å lönen. Särskildt vid en jemförelse med de allmänna läroverkens
lektorer, hvilka under vissa förutsättningar egde att i afseende å
rätt till ålderstillägg räknafc sig vikarietjenstgöring till godo, syntes det
innebära en orättvisa, om Åkerlund ej skulle i nämnda hänseende hafva
något gagn af sin långvariga tjenstgöring såsom vikarie i sin nuvarande
tjenst. Statskontoret ville derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, med
hänsyn till nyss åberopade förhållanden och då Åkerlund enligt tjenstgöringsbetyg
skött sina åligganden med utmärkt nit och skicklighet, täcktes
föranstalta om beredande åt Åkerlund af åtminstone två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera, att från och med år 1902 utgå från åttonde hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg.

Lika, med styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås och statskontoret
anser jag, att goda skäl tala för att låta Åkerlund, hvilken i
tjuguett år såsom vikarie på ett förtjenstfullt sätt förestått den befattning,
hvaraf han nu är ordinarie innehafvare, för rätt till ålderstillägg räkna
sig till godo en del af vikariatstiden; och det synes mig ej vara anledning
att härvid frånräkna Åkerlund större del af den föregående tjenstgöringen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

än att femton år må honom tillgodokomma, hvarigenom han kunde komma
i åtnjutande af tre ålderstillägg. Hans aflöning skulle då blifva 4,500
kronor för år räknadt. Det torde vara så mycket större skäl för att han
må erhålla denna aflöning, som, derest, en person efter vunnen behörighet
till lektorsbefattning vid allmänt läroverk varit vikarierande lektor derstädes
i mera än tjugu år, innan han blifvit ordinarie lektor vid sådant
läroverk, denne skulle ega rätt till aflöning i femte lönegraden vid allmänna
läroverken. Enligt nuvarande bestämmelser har sådan lektor i
femte lönegraden 5,000 krmnor om året, nemligen ordinarie lön med ålderstillägg
4,500 kronor och dessutom 500 kronor, beviljade på extra stat
såsom lönetillägg.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att lektorn vid tekniska elementarskolan i Borås Johan Rudolf
Åkerlund må, för åtnjutande af ålderstillägg å sin nuvarande lön från
början af år 1902, räkna sig till godo femton år af den tid från och med
höstterminen 1880, hvarunder han på förordnande uppehållit en lektorsbefattning
vid nämnda läroanstalt.»

Utskottet anser det vara med billighet öfverensstämmande, att lektorn
Åkerlund i fråga om rätt till ålderstillägg får räkna sig till godo någon
del af den tid, han på förordnande uppehållit den lektorsbefattning, hvaraf
han numera, är ordinarie innehafvare. 1 anledning af statskontorets erinran
derom, att lektorerna vid de allmänna läroverken under vissa förutsättningar
ega att i afseende å rätt till ålderstillägg räkna sig vikarietjenstgöring
till godo, anser sig utskottet böra meddela, att, enligt hvad utskottet
inhemtat, Åkerlund med göda vitsord genomgått vissa prof för filosofisk
kandidatexamen och under två läsår såsom elev deltagit i undervisningen
vid tekniska högskolan, men deremot hvarken aflagt nämnda universitetsexamen
eller afgångsexamen från tekniska högskolan. Med afseende härå
har utskottet ansett Kongl. Maj:ts framställning böra i så måtto bifallas,
att Åkerlund berättigas att såsom ordinarie tjenstår räkna sig till godo den
tid han efter ingången af år 1891 såsom vikarie uppehållit ifrågavarande
lektorsbefattning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att lektorn vid
tekniska elementarskolan i Borås Johan Rudolf Åkerlund
må, för åtnjutande af ålderstillägg å sin nuvarande
lön, såsom ordinarie tjenstår räkna sig till godo den tid
från och med ingången af år 1891, hvarunder han på

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förordnande uppehållit en lektorsbefattning vid nämnda
läroanstalt.

Bifall till hvad i punkten 25:o) föreslagits föranleder icke någon ökning
af anslaget till de tekniska läroverken, hvaremot, vid bifall till hvad
utskottet i punkterna 23:o) och 24:o) hemstält, nämnda anslag, nu 503,475
kronor, kommer att ökas med tillhopa 14,800 kronor eller till 518,275 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på riksmuseets
ordinarie stat till aflöning åt en intendent i etnografi bevilja 5,000 kronor,
deraf 4,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt
till ålderstillägg i likhet med riksmuseets öfriga intendenter, men med
skyldighet att, derest i framtiden etnografiska afdelningen skiljes från riksmuseet
och förenas med ett sjelfständigt etnografiskt museum, afgå från
intendentsbefattningen, när Kongl. Maj:t så påfordrar, och i stället öfvertaga
befattningen såsom föreståndare för ifrågavarande etnografiska museum,
dels och medgifva, att, om nuvarande föreståndaren för riksmuseets
etnografiska afdelning förflyttas till intendentsbefattningen i etnografi, han
må i afseende å rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han på
förordnande innehaft föreståndarebefattningen.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, äro intendenterna vid naturhistoriska
riksmuseum berättigade till två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter fem och tio års tjenstgöring.

Beträffande skälen till förevarande framställning får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet, sid. 227—233.

De skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande förslag, synas utskottet
böra föranleda dertill, att befattningen såsom föreståndare för naturhistoriska
riksmuseets etnografiska samlingar uppföres å ordinarie stat,
dervid i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts hemställan torde böra stadgas
skyldighet för denne föreståndare att, derest i framtiden etnografiska
afdelningen skiljes från riksmuseet och förenas med ett sjelfständigt etnografiskt
museum, afgå från befattningen vid riksmuseet, när Kongl. Maj:t
så påfordrar, och i stället öfvertaga befattningen såsom föreståndare för
ifrågavarande etnografiska museum.

Genom ifrågavarande föreståndarebefattnings förändring till ordinarie
tjenst skulle äfven det missförhållande komma att upphöra, att eu ama Bih.

till Rilesd. Fröt. 1902. 4 Sami. 7 Afd. 9 Iläft. 9

Ang.

museets

etnografiska

afdelning.

[24.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nuensbefatining vid vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien under
längre tid icke uppehållits af sin ordinarie innehafvare.

Hvad angår aflöningens belopp liar utskottet ansett, att med afseende
å ovissheten i sättet för de etnografiska samlingarnas framtida förvaring
och de förändringar i föreståndarens tjensteställning, som häraf kunna
föranledas, denne icke bör i aflöning likställas med intendenterna för öfriga
grupper af museets samlingar, utan bibehållas vid den aflöning af 4,500
kronor, som nyligen i enlighet med Kong!. Maj:ts förslag blifvit af Riksdagen
bestämd och från och med år 1900 utgått; och synes med hänsyn
till den fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, som för intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseet är faststäld, 1,000 kronor af den föreslagna
aflöningen böra utgöra tjenstgöringspenningar och återstoden lön.
Alderstillägg synes icke böra tillerkännas denne föreståndare, hvilken lämpligen
torde böra i staten upptagas under benämning föreståndare för de
etnografiska samlingarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen på naturhistoriska riksmuseets
ordinarie stat till aflöning åt en föreståndare
för museets etnografiska samlingar beviljar 4,500 kronor,
deraf 3,500 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar,
med skyldighet för denne föreståndare
att, derest i framtiden etnografiska afdeluingen skiljes
från riksmuseet och förenas med ett sjelfständigt etnografiskt
museum, afgå från befattningen vid riksmuseet,
när Kongl. Maj:t så påfordrar, och i stället öfvertaga
befattningen såsom föreståndare för ifrågavarande etnografiska
museum.

1''nhf af 27:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit, att riksmuseets anslag till honorarier
ansiagef tui åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af de i museet förhonorarier
åt varade samlingar af naturföremål och till bekostande af sådana arbetens
^forskare”1 offentliggörande, nu 4,000 kronor, må höjas med 0,000 kronor eller till
[25.] 10>000 kronor.

De skäl, som till stöd för denna framställning blifvit anförda, återfinnas
i statsrådsprotokollet å sid. 233—237.

Utskottet har funnit giltig anledning föreligga att bevilja någon förhöjning
af ifrågavarande anslag; men då utskottet, som icke kunnat god -

Statsutskottets Utledande N:o 9.

känna de grunder, enligt Indika departementschefen ansett beloppet af
honorarierna böra beräknas, håller före, att desamma böra, på sätt från
början torde hafva varit afsedt, betraktas såsom stipendier för befrämjande
af yngre naturforskares arbete vid riksmuseet, och icke såsom traktamenten,
med Indika deras lefnadskostnader skulle till fullo betäckas, har utskottet
funnit sig böra föreslå, att höjningen i anslaget må bestämmas till
allenast 2,000 kronor; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Eongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja naturhistoriska riksmuseets
anslag till honorarier åt yngre naturforskare för
vetenskapliga bearbetningar af de i museet förvarade
samlingar af naturföremål och till bekostande af sådana
arbetens offentliggörande, nu 4,000 kronor, med 2,000
kronor eller till 6,000 kronor.

Vid bifall till hvad som föreslagits i punkterna 26:o) och 27:o) kommer
anslaget till naturhistoriska riksmuseum, nu 77,450 kronor, att ökas
med tillhopa 6,500 kronor eller till 83,950 kronor.

Undervisningsanstalter för dödstimma och blinda.

28:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels för tillämpning Ang.
af den utaf Riksdagen redan godkända aflöningsstat för de vid förskolan 8tg®1 f?*

för blinda å Tomteboda anstälda lärarinnor samt för bestridande af för- blinda a
skolans utgifter i öfrigt på ordinarie stat uppföra ett anslag af 10,500 Tomtc!>° kronor, dels ock medgifva, att vederbörande lärarinnor må i fråga om åt- [26.]
njutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder de vare sig före
eller efter ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för
blinda; vid bifall hvartill anslaget till undervisningsanstalter för döfstumma
och blinda, nu 262,450 kronor, kommer att höjas till 272,950 kronor.

De skäl, hvarpå denna Kongl. Maj ds framställning grundats, hafva af
departementschefen anförts till statsrådsprokollet, sid. 238 — 240.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må

a) för tillämpning af den utaf Riksdagen redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

godkända aflöningsstat för de vid förskolan för blinda
å Tomteboda anstälda lärarinnor samt för bestridande
af förskolans utgifter i öfrigt på ordinarie stat uppföra
ett anslag af 10,500 kronor; samt

b) medgifva, att vederbörande lärarinnor må i fråga
om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid,
hvarunder de vare sig före eller efter ny stats tillämpning
innehaft tjenst vid statens läroanstalter för blinda.

Vid bifall härtill skulle anslaget till undervisningsanstalter för döfstumma
och blinda, nu 262,450 kronor, komma att höjas till 272,950
kronor.

Undervisningsanstalter för sinnesslöa barn,

Ang. ändring 29:o) Uti en till Riksdagen den 21 nästlidne mars aflåten proposition
af 8ernal,omCl"(n:0 ^ b;ir Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsstatsunderstsdprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen
fostring!- me<3gifva, att i afseende å de för beviljande af understöd från anslaget
anstalter för till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn gällande grunder finge vidbåraS8eif
ta8as de ändringar, att dels understöd för barn, intaget i sådan upparbeta!^
förfostringsanstalt, finge åtnjutas under högst åtta år utan afseende å liurusmnessiöa.
vpia barnet vore intaget i försöksafdelning eller egentlig skolafdelning,
dock att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare utveckling,
understöd för barnet ej vidare finge erhållas, dels ock till arbetsliem
för sinnesslöa årligt understöd till nu stadgadt belopp finge utgå för
hvarje i arbetshemmet intagen sinnesslö elev, som genomgått en med statsbidrag
understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, intill dess sådan
elev ansåges kunna öfverlemnas till enskild vård eller tjenst eller befunnes
kunna utan det skydd och den ledning, som åtnjötes i arbetshemmet, bibehålla
de färdigheter och goda seder, eleven under sin utbildning förvärfvat.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen vid föredragning
af detta ärende anfört följande:

»Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående anslag af allmänna
medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt arbetshem
för sinnesslöa den 28 maj 1897 stadgas, bland annat, såsom vilkor för
åtnjutande af statsunderstöd åt uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn:
att sådan anstalt skall bestå af två afdelningar, profklassen och den
egentliga skolafdelningen; att barns ålder vid intagningen ej får understiga

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

sex år och ej öfverstiga tolf år; att, så snart barn befunnits obildbart eller
oförmöget till vidare utveckling, det skall skiljas från anstalten; samt att
barn får qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga skolafdelningen
högst sex år.

I särskilda underdåniga ansökningar hafva nu tretton med statsmedel
understödda uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn i Stockholms, Upsala,
Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Vermlands, Örebro, Yestmanlands och Gefleborgs
län genom dessa anstalters föreståndarinnor eller föreståndare samt
ordförande eller vice ordförande i anstalternas styrelser anhållit om sådan
ändring i omförmäld a vilkor, att prof tiden för abnormt barn, för hvilket
statsunderstöd erhölles, blefve utsträckt till högst fyra år.

Såsom stöd härför hafva sökandena anfört följande: Den angifna proftiden
af högst två år hade man vid kungörelsens utfärdande ansett i
hvarje fall tillräcklig för utrönande af huruvida ett abnormt barn vore
bildbart eller icke. Erfarenheten från äldre anstalter för sinnesslöa barns
uppfostran visade emellertid, att denna bestämda maximitid i många fall
vore otillräcklig. Det hade nemligen icke sällan inträffat, att barn, som
under de första två åren knappast gjort några märkbara framsteg i den
förberedande skolan och följaktligen kunnat anses obildbara, efter ytterligare
ett par års undervisning börjat tillgodogöra sig densamma och att
man under tiden hos dem lyckats uppspåra vissa praktiska fallenheter,
hvilkas utbildning kunnat sätta dessa elever i stånd att bidraga till framtida
utkomst. Det skulle varit hårdt, om tillfälle icke gifvits att med
sådana barn göra dessa fortsatta försök, utan man nödgats återsända dem
till hemmen såsom ohjelpliga.

1 särskild till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift hafva föreståndarinnan
för Johannesbergs idiotanstalt samt ordföranden i styrelsen för samma
anstalt förklarat, att ifrågavarande framställning, hvilken tillkommit på
förslag af nyssnämnda föreståndarinna, endast afsåge möjligheten af utsträckt
proftid för abnormt barn, utan att den till högst sex år nu bestämda
tiden i den egentliga skolafdelningen derigenom inskränktes; och
har från två uppfostringsanstalter, nemligen Örebro läns och Gefleborgs
läns, framställningen biträdts under uttrycklig förutsättning, att nu stadgade
tid beträffande den egentliga skolafdelningen bibehölles oafkortad.

Öfver ifrågavarande framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits af öfverståthållareembetet samt Eders Kong!. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs och Gefleborgs län

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfvensom af styrelserna för vederbörande uppfostringsanstalter för sinnesslöa
i länen. Af dessa myndigheter hafva endast Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kopparbergs län och styrelsen för Dalarnes idiothem
afstyrkt nådigt bifall till framställningen; samtliga de öfriga hafva antingen
tillstyrkt nådigt bifall till framställningen eller förklarat sig icke hafva
något att erinra deremot eller instämt i dess syfte. Dervid har dock af
styrelsen för idiotanstalten i Hessleholm anmärkts, att en utsträckning
af proftiden till fyra år skulle förändra uppfostringsanstalterna till asyler
och att det vore bättre söka få verkliga asyler till stånd än att delvis förändra
gällande bestämmelser angående sinnesslöa barns utbildningskurs,
om hvilka bestämmelsers lämplighet man näppeligen ännu kunnat förvärfva
sig fullständig erfarenhet; men har styrelsen, då den ansett ökadt
statsbidrag, under hvilken form det än gåfves, vara välbeliöfligt, ej velat
motsätta sig den underdåniga framställningen. Såsom skäl för sitt afstyrkande
hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs
län och styrelsen för Dalarnes idiothem anfört, att enligt deras uppfattning
en tid af två är i allmänhet vore tillräcklig för utrönande af huruvida
bildbarhet förefunnes eller icke samt att den föreslagna utsträckningen af
tiden för qvarstannandet i profklassen skulle medföra, att flere af dem,
för hvilka inträde i profklassen söktes, komme att af brist på utrymme
afvisas.

På grund af nådig remiss har jemväl medicinalrådet J. G. Schuldheis,
som enligt förordnande utöfva!’ inspektion öfver de med bidrag af statsmedel
understödda uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och arbetshem
för sinnesslöa, den 8 januari 1902 afgifvit underdånigt utlåtande i
ärendet. Han har dervid i hufvudsak anfört följande.

Den erfarenhet, som åberopats af det öfvervägande flertalet föreståndare
och föreståndarinnor för de med statsmedel understödda uppfostringsanstalterna
för sinnesslöa barn och som vitsordats af de flesta
styrelser för samma anstalter, nemligen att en proftid af två år stundom
kunde visa sig otillräcklig, öfverensstämde till fullo med hvad Schuldheis
vid sina inspektioner inhemtat och iakttagit beträffande denna fråga. Att
en utsträckning af proftiden — exempelvis till fyra år — från denna
synpunkt kunde vara önskvärd, om än blott för ett jemförelsevis ringa
antal barn, syntes honom således vara otvifvelaktigt.

Emellertid skulle den ifrågasatta utsträckningen af proftiden helt
säkert icke fullständigt afhjelpa de af sökandena åsyftade missförhållandena;
ty för utrönande af sinnesslöa barns bildbarhet vore en tidrymd af
fyra år i sjelfva verket lika godtyckligt vald som den nuvarande, och det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lede intet tvifvel, att man i en del fall ännu efter fyra år kunde stanna
tveksam, huruvida fortsatta bemödanden för ett abnormt barns utbildning
lönade sig eller ej. Samma förhållande skulle ock helt visst kunna inträda,
hvilken tid man än faststälde för pröfning af de sinnesslöas bildbarhet.
Om och när en sådan inträdde, vore nemligen beroende på så
många okända eller ofullständigt kända och i alla händelser oberäkneliga
omständigheter, att hvarje försök att fixera proftiden till vissa år eller
inom vissa åldersgränser måste medföra — i större eller mindre utsträckning
— sådana olägenheter som de af sökandena öfverklagade. För en
del barn kunde redan förflyttningen från ett fattigt och dåligt hem till
anstalten, med dess bättre hygieniska förhållanden och omsorgsfullare vård,
vara nog att inom en förvånande kort tid göra dem tillgängliga för uppfostren
och undervisning. En del andra skenbarligen icke sämre utrustade
barna gjorde åter, trots under åratal fortsatta omsorger och bemödanden,
inga nämnvärda framsteg, utan att man dock på grund häraf kunde våga
utesluta möjligheten af ett uppvaknande. Vidare vore att märka, att de
sinnesslöa barnens utveckling ej sällan, och stundom utan påtaglig anledning,
skedde ojemnt och ryckvis, så att, exempelvis just vid slutet af
en två- eller fyraårsperiod, ett afbrott i utvecklingen kunde inträffa, utan
att detta behöfde innebära eu stadigvarande obildbarhet. Särskildt hos
fallandesjuka sinnesslöa torde dylika afbrott i utvecklingen och perioder
af stillastående eller tillbakagång snarare vara regel än undantag. Med
hänsyn till dessa omständigheter kunde man med skäl antaga, att en förändring
af bestämmelserna angående proftid i den rigtning, sökanden a
önskade, icke skulle komma att medföra afsedt gagn i nämnvärd utsträckning.

A andra sidan skulle ifrågavarande förändring, om än måhända i ett
afseende i någon mån gagnelig, likväl i andra afseenden, hvilka ej af
sökandena berörts, medföra en stegring af vissa svårigheter, som blifvit en
följd af nu gällande bestämmelser angående proftid.

Det hände enligt Schuldheis’ erfarenhet ej så sällan, att sinnesslöa
barn redan kort efter intagningen i en uppfostringsanstalt visade sig utan
svårighet kunna följa med undervisningen i den egentliga skolafdelningen.
Med dessa barn förfores under nuvarande förhållanden på ettdera af följande
två sätt:

Antingen begärdes redan från första terminen statsanslag för barnet
såsom elev i den egentliga skolafdelningen, hvarigenom barnet ginge miste
om anslaget i egenskap af elev i profldassen under två år och dermed
i regeln äfven om två års vistelse å anstalten. Detta blefve uppenbarligen
till skada för barnet, ty, äfven om en i rent intellektuelt hänseende rela -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tivt vill begåfvad sinnesslö elev under den sexåriga kursen i den egentliga
skolafdelningen kunde bibringas ett tillräckligt mått af teoretiskt
vetande, så vore dock åtta år en tid, som för visso ej tålde någon afprutning,
om man åsyftade en verklig uppfostran, med varaktiga resultat efter
skoltidens slut.

Eller ock begärdes i barnets välförstådda intresse under de två första
åren anslag för barnet såsom profelev, hvarvid vederbörande gerna sökte
bibehålla barnet i profklassen under denna tid, åtminstone i något ämne,
ehuru dess utveckling i det hela hänvisade det till den egentliga skolafdelningen.
Härigenom upprätthölles, åtminstone i någon mån, fiktionen,
att barnet vore profelev, så att det sedermera under ytterligare sex år
kunde erhålla anslag som elev i den egentliga skolafdelningen och på detta
sätt komma i åtnjutande af den åttaåriga uppfostran, som 1897 års kungörelse
väl afsett att tillförsäkra alla bildbara sinnesslöa barn. Men äfven
om andemeningen i kungörelsen vore denna och Schuldheis på grund
deraf ansett sig böra tillstyrka statsanslag för dylika profelever, måste det
dock gifvetvis vara ganska pinsamt både för anstalternas styrelser att begära
och för inspektören att tillstyrka anslag för elever, hvilkas rätt till
sådant understöd icke vore oomtvistlig från formel synpunkt.

Det hände vidare ej sällan, att en till uppfostringsanstalt nyinkommen
sinnesslö elev redan från början visade sig sådan, att anstaltens personal
rätt snart konune till insigt om att någon förhoppning om bildbarhet
ej förefunnes. I de flesta fall blefve en sådan elev naturligtvis,
såsom befunnen obildbar och oförmögen till vidare utveckling, i enlighet
med gällande föreskrift från anstalten skild, utan att statsunderstöd begärts.
Stundom förelåge dock så synnerligen ömmande omständigheter,
såsom då barnet utom anstalten icke kunde påräkna något skydd eller
ens mensklig behandling, att vederbörande funne sig af den enklaste medkänsla
för barnets hopplösa belägenhet manade att söka i det längsta
qvarhålla det under anstaltens skyddande hägn för att bevara det från
en eljest viss undergång. Äfven i ett och annat sådant fall hade Schuldheis,
efter samråd med vederbörande styrelse och föreståndarinna, ansett
sig kunna tillstyrka statsanslag, ehuru icke utan samma pinsamma känsla,
som nyss antydts. Bestämmelsen om en proftid af högst två år syntes
nemligen gifva stöd åt ett sådant förfarande, då ju, äfven om ingen förhoppning
om bildbarhet syntes föreligga, likväl möjligheten af en sådan
icke kunde uteslutas. Ifrågavarande bestämmelse vore således egnad att
paralysera föreskriften, att, så snart barn befunnes obildbart och oförmöget
till vidare utveckling, det skulle skiljas från anstalten, samt möjliggjorde,
ja, uppmuntrade i viss mån till qvarhållande å uppfostringsanstalterna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

onödigt länge af, efter allt att döma, obildbara sinnesslöa och till understödjande
med statsmedel af sådana. Detta skulle väl knappast i och för
sig vara att anse såsom något ondt — om icke, såsom af åtskilliga af
dem, hvilka i ärendet blifvit hörda, påpekats, de nuvarande utrymmesförhållandena
å uppfostringsanstalterna vore sådana, att en förlängd vård
af obildbara sinnesslöa nödvändigtvis komme att förhindra intagandet af
barn, som på förhand kunde antagas vara mera bildbara. Af dessa öfverskrede
under nuvarande förhållanden ganska många tolfårsåldern under
den långa tid, som de efter ansöknings ingifvande finge vänta på plats,
och förlorade derigenom hvarje möjlighet att komma i åtnjutande af uppfostran
med understöd af statsmedel.

De svårigheter med afseende å fixerandet af begreppet profelev och
vid bedömandet af huruvida och huru länge en profelev kunde anses berättigad
till understöd af allmänna medel, hvilka sålunda yppat sig vid
den praktiska tillämpningen af nuvarande bestämmelser rörande proftid,
skulle säkerligen göra sig gällande i afsevärdt större omfattning, derest
proftiden, såsom sökandena föreslagit, blefve utsträckt till fyrjj, år. Vid
en sådan anordning läge helt visst frestelsen nära till hands att utsträcka
proftiden för så många barn som möjligt till den faststälda maximitiden.
Uppenbarligen skulle detta blifva till gagn för barnen, då hvarje utsträckning
af tiden för anstaltsvistelsen gifvet måste räknas såsom en vinst för
deras utbildning. Men å andra sidan blefve* härigenom begreppet profelev
ännu mera sväfvande och fiktivt än nu stundom vore fallet, och antalet
profelever, hvilka rätteligen vore att hänföra till kategorien skolelever,
komme att, troligen rätt betydligt, ökas. Vidare skulle sådana
obildbara sinnesslöa, som nu stundom af särskilda skäl och med stöd af
föreskriften, att barn finge qvarstanna i profklassen högst två år, onödigt
länge blifva qvar i anstalterna, komma att, af samma skäl och på samma
grunder, bibehållas å anstalten med åtnjutande af statsanslag ända till
fyra år. Faran af att, såsom i ärendet antydts, genom proftidens utsträckning
till fyra år de nuvarande uppfostringsanstalterna skulle i viss mån
få karakteren af asyler, kunde väl för närvarande synas ligga temligen
fjerran, men blefve helt visst ganska öfverhängande, i den man utrymmesförhållandena
blefve förbättrade.

Schuldheis trodde sig alltså hafva ådagalagt, att den lilla fördel, som
i ett afseende skulle vinnas genom bifall till ifrågavarande framställning,
i andra afseenden skulle gifva anledning till större olägenheter, än som
vore förenade med den nuvarande ordningen. Enligt hans uppfattning
kunde en fullständig och i allo tillfredsställande lösning af den fråga,
hvarom den underdåniga framställningen handlade, icke vinnas genom en

Bih. till Rilcsd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afcl. .9 Höft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förändrad fixering af proftidens längd, utan endast genom att alldeles
upphäfva nu gällande bestämmelser om prof klass och egentlig skolafdelning.

För en sådan åtgärd talade, utom hvad Schuldheis förut anfört, ännu
eu omständighet. Styrelsen för Smålands idiothem hade i det af densamma
afgifna underdåniga yttrande i ärendet framhållit, att bildbarheten
med afseende på allmän och mera teoretisk undervisning hittills syntes
hafva utgjort den bestämmande grunden för bedömande af de abnorma
barnens rätt till statsunderstöd, under det att påvisandet af praktiska
fallenheter, enligt styrelsens uppfattning, jemväl borde utgöra tillräcklig
grund för tillstyrkande af statsanslag. Såvidt Schuldheis vid sina inspektioner
erfarit, rådde i sjelfva verket bland representanterna för uppfostringsanstalterna
för sinnesslöa barn en viss villrådighet beträffande arten af den
bildbarhet, som erfordrades för erhållande af statsunderstöd för eleverna.
Denna villrådighet torde i ej oväsentlig mån hafva sin grund i uttrycken
profklass och egentlig skolafdelning i 1897 års kungörelse, hvilka uttryck
enligt dep uppfattning, som å anstalterna gjort sig gällande, väl ensidigt
syntes åsyfta elevernas bildbarhet i rent teoretiska ämnen. Denna uppfattning
hade troligen utöfvat sitt inflytande ej blott vid bedömande af
bildbarheten, utan äfven i viss mån vid undervisningens anordnande, ehuru
vederbörande dervid, såsom sökandena antydt och styrelsen för Smålands
idiothem tydligare uttala!,* visst icke varit öfvertygade om att mottagligheten
för teoretisk undervisning borde vara i så öfvervägande grad bestämmande.
Erfarenheten torde nemligen hafva lärt dem, att många barn,
som i profklassen eller den egentliga skolafdelningen vore temligen omöjliga,
likväl kunde göra goda, stundom till och med utmärkta framsteg i
vissa praktiska färdigheter eller, om de törhända äfven härutinnan vore
mindre väl begåfvade, åtminstone kunde vänjas vid snygghet, hyfsning
och goda seder samt en viss grad af ordning, lydnad, disciplin och sjelfbeherskning,
det vill säga visa sig mottagliga för uppfostran i mera inskränkt
bemärkelse. Beträffande detta icke ringa antal barn, hvilkas bildbarhet
dock icke gerna syntes böra förnekas, blefve emellertid sådana uttryck
som profelev och skolelev i viss mån oberättigade benämningar och
deras rätt till anslag af allmänna medel i profklassen eller den egentliga
skolafdelningen mera eller mindre formelt omtvistlig.

Äfven från denna synpunkt syntes det således önskvärdt, att bestämmelserna
om profklass och egentlig skolafdelning alldeles finge falla.
Denna indelning vore konstlad och utan motsvarighet i de faktiska förhållandena
och hade derför förorsakat så mycken tvekan, osäkerhet och
begreppsförvirring i flere afseenden, att dess bibehållande vore att anse

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

såsom ett hinder för den vidare utvecklingen af vården om bildbara
sinnesslöa. Något skäl att bibehålla ifrågavarande bestämmelser eller att
införa nya liknande syntes icke föreligga. Af den »öfversigt af andesvageväsendets
utveckling och nuvarande ståndpunkt», som särskilda af Eders
Kong! Maj:t förordnade komiterade i sitt år 1894 afgifna utlåtande lemnat,
framginge icke, att någonstädes i utlandet viss maximitid föreskrifvits för
de sinnesslöa barnens vistelse i försöksafdelning. Deremot uppgåfves i berörda
öfversigt, att i Danmark, hvarest vården om sinnesslöa stode på en
mycket hög ståndpunkt, vistelsen i försöksklassen (att en sådan måste
finnas å hvarje uppfostringsanstalt för sinnesslöa, vore sjelfkärt) stundom
vore kort, men i regeln utsträcktes till ett eller flera år, hvarefter följde
en förberedande klass och derpå två parallelklasser, en teoretisk och en
praktisk. Erfarenheten från vårt land hän tydde, så vidt Schuldheis kunde
döma, med bestämdhet på att en sådan anordning af undervisningen vore
i sina hufvuddrag den lämpligaste, förutsatt att den teoretiska och den
praktiska undervisningen på det senare stadiet ej alldeles uteslöte hvarandra.
Att i en författning angående anslag af allmänna medel åt sinnesslöa
meddela föreskrifter om viss anordning af särskilda afdelningar syntes
emellertid ej blott onödigt, utan äfven egnadt att framkalla olägenheter.
De svenska uppfostringsanstalterna vore nemligen för närvarande hvarandra
så pass olika, särskildt med afseende på elevantalet, att någon likformighet
i nu ifrågavarande hänseende icke torde vara möjlig att åstadkomma.
Å större anstalter följde af sig sjelft en större specialisering och noggrannare
begränsning af olika afdelningar, under det att å mindre anstalter,
med exempelvis tjugu elever eller färre, en sådan specialisering och begränsning
icke vore praktiskt möjlig att i detalj genomföra. Men äfven
oafsedt dessa omständigheter, kräfde så ifrågavarande anstalter ett visst
mått af frihet vid undervisningens anordnande, enär elevernas ofta ensidiga
eller egendomligt disharmoniska fallenheter, de nyckfulla afbrotten i deras
utveckling med mera gifvetvis omöjliggjorde en stadigvarande och skarpt
begränsad indelning i klasser och afdelningar.

Blefve bestämmelserna om profklass och egentlig skolafdelning upphäfda,
skulle väl, hädanefter som hittills, i vissa fall tvekan uppstå om
lämpligheten att göra fortsatta försök till uppfostran och utbildning af
elever, som gjort föga eller inga framsteg, men denna svårighet kunde
under inga förhållanden undvikas, hvaremot den fördel vunnes, att man
dels hade större frihet än nu vid bedömandet af bildbarheten, dels icke
skulle hafva någon anledning att, på grund af eu ren fiktion eller af medlidande,
begära eller tillstyrka understöd af allmänna medel för profelever,
som i sjelfva verket tillhörde kategorien skolelever eller vore, praktiskt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sedt, obildbara. Den redan nu förefintliga föreskriften, att, så snart barn
befunnits obildbart eller oförmöget till vidare utveckling, det skulle skiljas
från anstalten, innebure utan tvifvel en fullt betryggande garanti mot
obildbara sinnesslöa barns bibehållande vid statsanslag. Denna föreskrift
blefve till och med mera effektiv, om bestämmelserna om prof klass bortfölle.
Schuldheis hade nemligen aldrig funnit föreståndare, föreståndarinnor
eller styrelser obenägna att utskrifva, efter allt att döma, obildbara
elever annat än, som han flere gånger anmärkt, just på grund deraf att
bestämmelserna, att barn finge qvarstanna i profklassen högst två år, synts
gifva stöd för det berättigade i att qvarhålla sådana barn någon gång, då
andra omständigheter än bildbarhet gjort qvarhållandet önskvärdt. Det
otillräckliga antalet platser och de många ansökningarna, som ej kunde
beviljas förr än efter lång tid, gjorde äfven, att vederbörande i regel så
snart som möjligt och utan anmaning utskrefve obildbara eller mindre
lofvande elever, i synnerhet som dessa naturligtvis utgjorde den tyngsta
bördan i personalens i och för sig ansträngande och ofta otacksamma
arbete. Skulle emellertid, mot förmodan, från anstalternas sida någon benägenhet
yppa sig att obehörigen söka statsanslag för obildbara sinnesslöa,
torde mc(i skäl kunna förväntas, att inspektören för de med allmänna
medel understödda uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn icke underläte
att beifra sådan benägenhet så kraftigt, som gällande författningar
gåfve fog för.

Härjemte påpekade Schuldheis, att föreskriften uti ifrågavarande kungörelse
derom att obildbart barn skulle skiljas från anstalten syntes kunna
tolkas så, att den komme i strid med en annan föreskrift i samma kungörelse,
nemligen den, att i anstalt, der till vård mottoges äfven obildbara
sinnesslöa — något som faktiskt egde rum å ett par af allmänna medel
understödda uppfostringsanstalter — dessa ej finge inräknas bland dem,
för hvilka statsunderstöd söktes.

På grund af hvad Schuldheis sålunda anfört, hemstälde han: att den
af representanter för åtskilliga uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn
gjorda underdåniga framställning om sådan ändring i 1897 års kungörelse,
att proftiden för abnormt barn, för hvilket statsunderstöd erhölles, blefve
utsträckt till högst fyra år, icke måtte vinna bifall; att emellertid Eders
Kong! Maj:t, för ett fullständigt afhjelpande af de olägenheter, hvilka
uppstått vid tillämpningen af nu gällande bestämmelser uti samma kungörelse
om profklass och egentlig skolafdelning, täcktes, med upphäfvande
af nämnda bestämmelser, meddela föreskrift af innehåll, att understöd af
allmänna medel ej finge åtnjutas under längre tid än åtta år eller sexton
lästerminer för hvarje elev i uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn och,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

om så ansåges nödigt, att vid sådan anstalt skulle finnas en försöksafdelning
för utrönande af elevens bildbarhet med afseende på teoretisk undervisning,
praktiska fallenheter och uppfostran i öfrigt; samt att föreskriften
derom, att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare
utveckling, det skulle skiljas från anstalten, måtte, för så vidt denna föreskrift
kunde anses innebära en motsägelse mot annan föreskrift i kungörelsen,
ändras derhän, att understöd af allmänna medel ej finge för
sådant barn begäras.

1 förenämnda nådiga kungörelse den 28 maj 1897 föreskrifves vidare,
att från förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn må
från och med år 1898 utbetalas till arbetshem för sinnesslöa ett årligt
understöd af 100 kronor att utgå under högst fem år för hvarje i arbetshemmet
intagen sinneslö elev, som genomgått sådan uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn, som i samma kungörelse omförmäles.

I underdånig ansökning, dagtecknad i oktober 1901, har styrelsen
inom föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej en utsträckning af
tiden för åtnjutande af anslag till elev vid arbetshem för sinnesslöa kunde
ega rum utöfver den nu faststälda tidrymden af fem år. Till stöd härför
har anförts följande: Den tid, under hvilken anslag finge beräknas för
dem, som den 1 januari 1898 vunnit inträde vid sådan anstalt, vore nu
snart tilländalupen, och vederbörande styrelser för arbetshemmen, hvilka
saknade medel att utan statsunderstöd underhålla der intagna elever, måste,
derest utsträckning af tiden för anslags erhållande ej kunde åstadkommas,
vara betänkta på att återbörda en del af eleverna till deras hem eller till
respektive kommuner. Då uti förenämnda komitébetänkande af år 1894
föreslagits, att tiden för anslagets åtnjutande måtte begränsas till fem år,
hade såsom skäl derför andragits, att längre tidrymd än denna utöfver
lärotiden i skolorna, hvilken i allmänhet skulle utgöra åtta år, då ej
syntes behöfva bestämmas för att befästa den utveckling af själsförmögenheterna
och det mått af arbetsskicklighet, som under skoltiden kunnat
bibringas de andesvaga. Den förhoppning, som komiterade sålunda uttalat
angående de sinnesslöas utveckling, hade emellertid icke motsvarats af
verkliga förhållandet. Ty om än en och annan elev uppnått sådan färdighet,
att han i afsevärd grad kunde bidraga till sitt uppehälle, för den
händelse att arbetet utfördes under uppsigt och ledning af arbetshemmets
personal, vore detta deremot ingalunda förhållandet med dem, som återvände
till egna hem eller omhändertoges af kommuner, der de saknade
nödig omvårdnad, uppsigt och ledning. Än mindre kunde det, med stöd

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af den erfarenhet, som under de nu sedan år 1894 gångna åren vunnits,
sägas, att hos eleverna i allmänhet befästes sådan utveckling af själsförmögenheterna,
att de icke längre vore i behof af understöd.

I den underdåniga ansökningen hafva styrelserna för åtskilliga med
statsmedel understödda anstalter för sinnesslöa instämt.

Uti infordrade underdåniga utlåtanden hafva öfverståthållareembetet
samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Vermlands, Vestmanlands och Gefleborgs län
utan anförande af andra skäl än dem, som i den underdåniga framställningen
åberopats, samt utan förbehåll tillstyrkt eller förklarat sig icke
hafva något att erinra emot bifall till framställningen.

I samma ristning hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Skaraborgs och Örebro län yttrat
sig i de af dem på grund af nådig remiss afgifna utlåtanden i ärendet.
Sålunda har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
hemstält, att, i afbidan derå att i lagstiftningsväg kraftigare åtgärder än
hittills vidtoges för omvårdnad af sinnesslöa, som öfverskridit skolåldern,
tiden för nu ifrågavarande statsanslags åtnjutande måtte utsträckas till tio
år i de särskilda fall, då Eders Kongl. Maj:t kunde finna omständigheterna
dertill föranleda. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län har tillstyrkt bifall till den underdåniga framställningen under förutsättning,
att derigenom ej utrymmet vid arbetshemmen komme att inkräktas
och således antalet af de elever, som kunde erhålla inträde dit,
att nedbringas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län
har förklarat sig dela den i den underdåniga ansökningen uttalade uppfattning,
att tiden för åtnjutande af anslag i arbetshem borde utsträckas,
och har derjemte med hänsyn till de faror och olägenheter i sedligt
hänseende, som vållades af att vuxna idioter af båda könen vistades i
samma anstalt, hemstält, att i sammanhang med föreliggande fråga måtte
tagas i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas i syfte att
större, för flere län afsedda gemensamma arbetshem, särskilda för manliga
och särskilda för qvinligt idioter, blefve upprättade. Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Skaraborgs län har särskild! framhållit, att utvecklingsmöjligheten
hos de sinnesslöa vexlade betydligt och att detsamma
gälde om utsigterna för dem att utom arbetshemmen genom kommuners
eller andras försorg afhålla nödigt stöd och erforderlig handledning samt
att många af dem, måhända de flesta, aldrig uppnådde sådan utveckling,
att de kunde med full säkerhet antagas vara mägtiga att reda sig på egen
hand utan stöd och ledning af arbetshemmet; och borde med hänsyn

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

härtill all begränsning af tiden för statsunderstöds åtnjutande helst upphäfva,
hvilken åtgärd icke torde blifva i afsevärd mån betungande för
statsverket. På grund häraf har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Skaraborgs län hemstält, att arbetshem för sinnesslöa måtte få utan begränsning
till visst antal år åtnjuta statsunderstöd för hvarje i hemmet
intagen sinnesslö, som icke vid vederbörlig inspektion funnes hafva uppnått
sådan utveckling och arbetsskicklighet, att han antoges kunna utan
stöd af arbetshemmet reda sig på egen hand. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län har ansett en tidsutsträckning af ett, högst
två år nyttig och af behofvet påkallad samt på grund deraf tillstyrkt
bifall till den underdåniga framställningen.

Deremot hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms,
Jönköpings och Kopparbergs län i afgifna underdåniga utlåtanden förklarat
sig anse, att framställningen icke borde till någon Eders Kongl.
Maj:ts åtgärd föranleda. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms
län har dervid framhållit, att, om sinnesslö elev efter genomgången
skolkurs och femårig kurs vid arbetshem icke vore i stånd att utan sakkunnig
uppsigt och ledning bidraga till sitt uppehälle, utsigt näppeligen
funnes, att detta förhållande skulle ändras genom förlängd vistelse vid
arbetshemmet, hvadan, med nu gällande principer, den underdåniga framställningen
icke syntes böra till någon åtgärd föranleda; hvaremot, i betraktande
af de sinnesslöas vanlottade ställning och svårigheterna för
kommunerna att utan statsunderstöd bereda medellösa sinnesslöa en något
så när dräglig existens, det väl kunde anses förtjent att tagas under öfvervägande,
huruvida icke staten borde, med brytande af den hittills följda
principen, för framtiden lemna åtminstone något understöd för medellösa
sinnesslöas hållande i arbetshem äfven efter det deras arbets- och förvärfsförmåga
nått den utveckling, hvaraf densamma vore mägtig. Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har ansett, att undervisningen
vid arbetshemmen borde anordnas mera praktiskt, så att den komrne att
omfatta äfven jordbruksarbete, ladugårds- och trädgårdsskötsel m. m., hvarigenom
utsträckning af anslagstiden icke skulle blifva i någon högre grad
af behofvet påkallad, samt att, då uti landet funnes omkring 8,000 sinnesslöa,
men å anstalterna vore intagna blott omkring 800, det vore mera
behöfligt, att plats å anstalterna bereddes för flere sinnesslöa, än att tiden
för åtnjutande af anslag till i arbelshem redan intagna elever utsträcktes.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län har såsom skäl
för sin åsigt, att ifrågavarande ansökning icke borde till någon Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, anfört, att större kraf på statens hjelpsamhet
för de sinnesslöas utbildning ej skäligen borde ifrågasättas, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den föreslagna åtgärden möjligen skulle försvåra tillträdet till arbetshemmen
för de elever, som genomgått skolafdelningen, samt att den i
ansökningen åberopade erfarenheten icke kunde anses vara af så obestridlig
och allmängiltig beskaffenhet, att ändrade bestämmelser uti ifrågavarande
hänseende redan nu vore af nöden.

På grund af nådig remiss har medicinalrådet Schuldheis den 25 februari
1902 afgifvit underdånigt utlåtande jemväl i detta ärende och dervid
anfört i hufvudsak följande:

Vid bedömande i hvad mån förevarande underdåniga ansökning förtjenade
afseende, syntes hufvudsaklig vigt ligga på att afgöra, huruvida
de sinnesslöas vistelse i arbetshem, såsom i förenämnda koiniterades underdåniga
betänkande syntes vara afsedt, skulle betraktas såsom ett slags
fortsättnings- eller afslutningskurs för de bildbara sinnesslöa och alltså
såsom ett led i deras utbildning, afsedd att befästa den utveckling af själsförmögenheterna
och det mått af arbetsskicklighet, som under skoltiden
kunnat bibringas dem, eller om icke arbetshemmen snarare borde betraktas
såsom stadigvarande tillflyktsort för de sinnesslöa, Indika, efter erhållen
uppfostran och utbildning i teoretiska skolämnen och praktiska färdigheter,
icke ansåges kunna lemnas utan sakkunnig ledning och tillsyn.

Om den förra uppfattningen vore rigtig, syntes någon väsentlig invändning
icke kunna göras mot de betänkligheter, som föranledt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Kopparbergs län att under
denna förutsättning afstyrka bifall till den underdåniga ansökningen,
hvaremot, under samma förutsättning, den utsträckning af tiden för anslags
åtnjutande i arbetshem med ett, högst två år, som förordats af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, eller med fem år, som tillstyrkts af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, icke torde vara
af behofvet påkallad. För befästande af den under skoltiden vunna utbildningen
hos sådana elever, som öfver hufvud kunde anses lämpade för framtida
vård utom anstalt, vore utan tvifvel en tid af fem år efter skoltidens
slut i regeln fullt tillräcklig. De undantag, som i detta hänseende möjligen
kunde förekomma, vore, så vidt Schuldheis kunde döma, så fåtaliga,
att han icke ansåge sig kunna för deras skull förorda någon förändring
af gällande bestämmelser.

Betraktad såsom enbart ett led i de sinnesslöas utbildningskurs, hade
emellertid, enligt Schuldheis’ erfarenhet, vistelsen i arbetshemmen betydelse
endast för ett mycket ringa antal elever. Äfven efter femårig kurs i
arbetshem hände det endast sällan, och då vanligen på grund af gynsamma
yttre omständigheter, att någon sinnesslö kunde med säkra utsigter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till godt resultat öfverlemnas till enskild vård. Öfverallt å uppfostringsanstalterna
och arbetshemmen för sinnesslöa hade Schuldheis mötts af eu
enstämmig klagan öfver de nedslående erfarenheter och bittra missräkningar,
som vunna underrättelser om forna elevers senare öden beredt vederbörande
styrelse och lärarepersonal. Det vanliga syntes vara, att eleverna,
oberoende af huruvida deras utbildning blifvit genom vistelse å arbetshem
befästad eller ej, rätt snart efter det de lemnat anstalten både beträffande
kunskaper, färdigheter och seder förfölle till den grad, att de kostnader
och den möda, som nedlagts på deras utbildning, kunde anses såsom alldeles
eller i väsentlig grad förspilda. De oväntadt goda resultat, som
vunnits vid uppfostringsanstalterna, torde till en början hafva väckt till
lif förhoppningar, som efter längre tids erfarenhet visat sig öfverdrifna.
Numera rådde väl emellertid knappast någon meningsskiljaktighet derom,
att de sinnesslöa i lyckligaste fall, der de ej vore en börda för andra eller
samhällsvådliga, vore och alltid måste i viss mån förblifva i socialt hänseende
odugliga individer, så till vida som de aldrig kunde på egen hand
förvärfva eller bibehålla ens den blygsammaste sjelfständiga ställning och
ej heller annat än alldeles undantagsvis genom eget arbete försörja sig.

Erfarenheten hade sedan gammalt ådagalagt, att en stor mängd sinnesslöa
utan annan olägenhet för samhället än den, som förorsakades af deras
oförmåga att försörja sig sjelfva, kunde vistas i enskilda hem och i fattiggårdar,
utan att de dertill blifvit särskilt beredda genom någon speciel
uppfostran eller utbildning. Det borde utan tvifvel äfven hädanefter anses
såsom en af uppfostringsanstalternas uppgifter att söka öka antalet af
sådana individer och höja deras sjelfförsörjningsförmåga. Det stora flertalet
af uppfostringsanstalternas alumner måste deremot utbildas med ett
blygsammare mål i sigte, men för att nå detta mål kräfdes, att de för
all framtid förblefve under en väl ordnad anstalts hägn och ledning.
Detta kraf motiverades både af humanitetsskäl och ekonomiska hänsyn.
Otroligt arbete och icke obetydliga kostnader från stat, kommuner och
enskilde hade hittills offrats för att i någon mån höja åtminstone ett visst
antal sinnesslöa ur den bedröfliga hälft, vegetativa tillvaro, de eljest skulle
nödgats framlefva; det kunde då hvarken vara klokt eller billigt att icke
söka bevara den summa af kunskaper, arbetsduglighet och menniskovärde,
som en gång vunnits.

Af hvad Schuldheis sålunda anfört ansåge han framgå, att arbetshem
borde anordnas med hänsyn till behofvet af ständig framtida vård för det
stora flertalet sinnesslöa, hvilka erhållit eu viss grad af uppfostran och
ernått eu viss grad af utbildning i skolämnen och yrkesskicklighet, hvarigenom
dock ej uteslötes arbetshemmens karakter af fortsatt utbildnings liih.

till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afcl. 9 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kurs för sådana sinnesslöa, Indika ansåges kunna efter afslutad utbildning
öfverlernnas till enskild vård eller tjenst. Med hänsyn till arbetshemmens
sålunda angifna hufvudsakliga uppgift kunde en utsträckning af tiden för
anslags åtnjutande med ett, två eller fem år icke anses såsom annat än
en tillfällig nödfallsutväg. Medgåfves nu en sådan begränsad utsträckning,
skulle utan tvifvel om ett, två eller fem år samma missförhållanden,
som nu yppat sig, å nyo framträda och en ny framställning af samma
innehåll som den förevarande troligen anses af beliofvet påkallad. Dessutom
skulle, genom en till vissa år begränsad utsträckning af tiden för
anslags åtnjutande i arbetshem, möjligen eller sannolikt oskäligt många
af de redan nu alltför fåtaliga anståltsplatserna inkräktas af arbetselever
till förfång för nytillträdande skolelever. Å de flesta anstalter funnes
nemligen inga särskilda arbetshem, på grund hvaraf, om arbetselevernas
antal ökades, en motsvarande minskning af antalet skolelever måste ega
rum. Någon mera omfattande förändring i detta förhållande torde icke
vara att vänta, så länge anslaget af statsmedel till arbetselever endast
kunde beräknas för ett visst antal år. Så länge nuvarande bestämmelser
i detta afseende vore gällande, kunde man, enligt den erfarenhet Schuldheis
förvärfva^ icke påräkna någon större offervillighet från landsting och
stadskommuner för beredande af ökadt antal platser åt arbetselever eller
för uppförande af nya arbetshem.

Det vore således från alla synpunkter mest önskvärdt, att anslag för
arbetselever finge åtnjutas under obegränsad tid och blott med de inskränkningar
och vilkor, som kunde anses erforderliga för att garantera,
att anslaget ej komine någon elev till godo, som ej vore deraf i behof
eller dertill berättigad. En allmän bestämmelse, att beviljande af anslag
åt arbetselev i hvarje särskild! fall blefve beroende på Eders Ivongl. Maj:ts
pröfning och att inspektören anbefaldes att, hvarje gång anslag söktes,
härutinnan afgifva underdånigt yttrande, torde i detta hänseende vara tillfyllestgörande.

Nu gällande bestämmelse för åtnjutande af statsanslag åt arbetselev,
på grund hvaraf dylikt anslag endast kunde tilldelas sådan sinnesslö, som
genomgått af statsmedel understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa, kunde
i vissa fall leda till oegentligheter. Det funnes för närvarande å vissa
anstalter en del vuxna sinnesslöa, Indika med afseende å godt uppförande
och arbetsskicklighet ingalunda vore underlägsna flertalet af sina kamrater,
men som blott på den grund, att deras uppfostran och undervisning skett
annorstädes än på af statsmedel understödd uppfostringsanstalt, icke vore
berättigade till statsunderstöd, hvaraf de dock skulle vara förtjent*.

Med afseende på storleken af de ökade kraf på statens offervillighet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som ett medgifvande af anslag under obegränsad tid åt sinnesslöa arbetselever
skulle medföra, kunde Schuldheis för närvarande endast meddela
högst ofullständiga och approximativa beräkningar. Enligt uppgift af forell
ämnda komiterade hade år 1888 beräknats, att vid denna tidpunkt i Danmark
funnes 1,154 bildbara sinnesslöa barn sam 1,355 arbetsföra vuxna
sinnesslöa. Denna beräkning, ehuru säkerligen ofullständig, vore dock,
enligt eu framstående auktoritet (William W. Ireland: The mental affections
of children, London 1900) sannolikt den tillförlitligaste, som hittills blifvit
utförd. Af en redogörelse för de danska statsunderstödda anstalterna för
sinnesslöa, som kommit Schuldheis till banda (Indheretning till ministeriet
för kirke- og undervisningsväsen et om den med hensyn till aandssvageanstalternes
regnskaber for 1900—1901 merksatte kritiske revision) framginge
å andra sidan, att under år 1901 antalet skolelever varit 351 och
antalet arbetsföra utgjort 416. Vare sig man utginge från verkställa beräkningar
eller från faktiska förhållanden, syntes sålunda antalet arbetselever
kunna uppskattas till eu något större siffra än skolelevernas antal.
JBemälde komiterade hade år 1894 med stöd af folkräkningsuppgifterna för
den 31 december 1890 beräknat antalet bildbara sinnesslöa i skolåldern till
1,000. Den genom nådigt bref den 14 juni 1901 anbefalda undersökningen
af antalet sinnessjuka och idioter inom riket, hvars resultat vore under
bearbetning inom medicinalstyrelsen, hade, ehuru definitiva siffror ännu
ej kunnat vinnas, likväl, efter hvad Schuldheis inhemta!, redan bestämdt
gifvit vid handen, att folkräkningsuppgifterna, i hvad de rörde sinnesslöa,
vore i hög grad otillförlitliga och gåfve alltför låga siffror. Antalet sinnesslöa
i skolåldern, hvilket för öfrigt uppenbarligen måste hafva vuxit sedan
år 1890, torde således sannolikt nu kunna uppskattas snarare till 1,500 än
till 1,000. Om plats funnes för alla skolelever, skulle således antagligen
behofvet af platser å arbetslön vara omkring 1,500 eller något mera.
För närvarande funnes emellertid blott omkring 575 skolelever inom de
statsunderstödda anstalterna för sinnesslöa samt omkring 175 arbetselever.

1 båda dessa summor vore inräknade ett par tiotal elever, för hvilka icke
utginge statsanslag. För att tillgodose det nuvarande behofvet af platser
å arbetshem för de från skolorna utgående sinnesslöa borde alltså anslag
beräknas för ytterligare 400 arbetselever. Förutsatt att anslagets nuvarande
belopp, 100 kronor för hvarje elev årligen, bibehöllles — och i betraktande
af de flesta elevers ringa arbetsförmåga, syntes någon nedsättning
af detta belopp ej böra ifrågakomma —• skulle alltså för dessa arbetselever
tillkomma en utgift för statsverket af 40,000 kronor årligen utöfver de
150,000 kronor, hvartill statsbidraget åt sinnesslöa under de senaste åren
torde hafva uppgått. För den närmaste tiden och sannolikt för åtskilliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år framåt torde emellertid en utsträckning af tiden för anslags åtnjutande
i arbetshera icke komma att i afsevärd man blifva betungande för statsverket.
Krafvet på fortsatt anslag åt arbetselever funne nemligen sin naturliga
begränsning i den nu rådande bristen på platser för sa.vä.1 skolelever
som arbetselever, hvarigenom till eu början, om arbetselevernas
antal ökades, en motsvarande minskning i antalet skolelever måste inträda
och sålunda statsbidraget åt de sinnesslöa något minskas. Man torde
visserligen kunna vänta, att ett sådant förhållande, om det skulle inträda,
endast blefve öfvergående, ty om garantier vunnes för åtnjutande under
obegränsad tid af anslag åt arbetselever, vore det väl troligt, att landsting,
kommuner eller enskilda skulle befinnas villiga att i större omfattning än
hittills bereda ökadt antal platser å anstalterna eller att nyanlägga sådana,
afsedda enbart för arbetselever. Det förefölle dock icke sannolikt, att vederbörande
dervid komrne att gå så brådstörtadt till väga, att staten derigenom
blefve nödgad till opåräknadt stora utgifter för bestridande af statsbidrag
åt de sinnesslöa.

Det torde måhända kunna invändas, att den anförda beräkningen vore
alltför opålitlig för att läggas till grund för ett öfvergifvande af hittills
följda principer för meddelande af statsbidrag åt sinnesslöa arbetselever
och att, om dessa erhölle rätt till statsbidrag under obegränsad tid, fara
kunde uppstå för en oberäkneligt stor anhopning af arbetselever inom
anstalterna. Schuldheis vågade tro, att, oberoende af denna beräknings
pålitlighet, en sådan farhåga måste anses ogrundad. Det funnes nemligen
en del omständigheter, egnade att på ett naturligt sätt reglera denna anhopning
och att hålla den inom måttliga gränser. Frånsedt det allmänt
kända förhållande, att de sinnesslöas medellifslängd vore afsevärdt mindre
än vanliga menniskors, komme naturligtvis alltid, hädanefter som hittills,
en del arbetselever efter kortare eller längre tids vistelse på anstalten att
derifrån afgå af olika skäl, såsom förvärfvad förmåga till sjelfverksamhet,
föräldrarnes önskan att återfå sina barn, kommuners eller målsmäns vägran
att vidare erlägga afgift m. in. Slutligen vore det väl troligt, att vederbörande
inspektör, styrelse eller föreståndare skulle finna sig föranlåtna
att stundom utskrifva elever på grund af tilltagande slöhet och oförmåga
till arbete, försämradt sinnestillstånd i annat afseende eller dylikt. Ur
förenämnda redogörelse för de danska anstalterna under åren 1900—1901
kunde Schuldheis i detta hänseende anföra några uppgifter, som torde vara
af intresse. Under redogörelseåret hade från två arbetshem, med en beläggning
af tillsammans 556 elever, utskrifvits 19 såsom döde och 11
såsom utlärde eller af andra orsaker. Omsättningen hade alltså uppgått
till omkring 7,2 procent, hvilket helt visst måste betraktas såsom till -

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

lyckligt för beredande af plats för utgående skolelever. Antalet af dessa
borde visserligen med eu åttaårig skolkars uppgå till omkring 12 procent
af beläggningssiffran, hvilken torde böra vara ungefär densamma för
skolor och för arbetshem, men måste gifvetvis blifva betydligt lägre och
sannolikt ej mera än 7 — 8 procent i följd af att många elever under skoltiden
afginge på grund af dödsfall, oemottaglighet för uppfostran och
andra, orsaker.

Äfven om det således kunde anses ovisst, i hvad mån en obegränsad
utsträckning af tiden för anslags åtnjutande i arbetshem för sinnesslöa
kunde komma att påkalla ökade utgifter för statsverket, och äfven om det
kunde förutses, att en väsentlig ökning i detta hänseende småningom blefve
nödvändig, torde det dock, på grund af hvad Schuldheis anfört, kunna
anses afgjordt, att den ifrågasatta förändringen icke komme att medföra
några ekonomiska äfven ty rligheter. Skulle emellertid Elders Kongl. Maj:t
icke nu finna tiden vara inne att ifrågasätta medgifvande af anslag åt
sinnesslöa arbetselever under obegränsad tid, syntes likväl föreligga synnerligen
ömmande skäl för åtminstone någon utsträckning af tiden för sådant
anslags åtnjutande utöfver den tidrymd af fem år, som utlöpte den 31
december 1902.

Att åtgärder i detta hänseende just nu vidtoges, ville Schuldheis beteckna
såsom trängande nödvändigt, och i enlighet med hans instruktion
såsom inspektör öfver de statsunderstödda anstalterna för sinnesslöa, hvilken
instruktion ålade honom, bland annat, att med uppmärksamhet följa dessa
anstalters verksamhet, göra sig underrättad om deras tillstånd och behof
och söka främja deras utveckling, skulle han ansett sig ovilkorligen skyldig
att redan förut inför Eders Kongl. Maj:t framhålla detta, såvida han ej
under sina inspektioner hösten 1901 fått kännedom om förevarande underdåniga
ansökning och derigenom visshet, att ärendet utan hans initiativ
skulle komma under Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

För senare halfåret 1901 hade sökts anslag af statsmedel åt 144 sinnesslöa
arbetselever. Af dessa hade icke mindre än 100 åtnjutit statsanslag
i arbetshem sedan år 1898 och skulle således, om nu gällande bestämmelser
icke dessförinnan ändrades, under år 1903 icke vidare vara berättigade
till statsanslag. Då anstalternas tillgångar i regeln ej tilläte dem
att behålla elever, som ej åtnjöte statsanslag, skulle således flertalet af
ifrågavarande 100 elever blifva från vederbörlig anstalt utskrifne och nödgas
återvända till sina hemorter, hvarest de helt visst ej annat än undantagsvis
kunde påräkna det skydd och den ledning, utan hvilken de, efter
hvad man hade all anledning befara, snart skulle nedsjunka till slöhet,
arbetsoduglighet och allehanda oarter. Äfven för vissa anstalter skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

denna åtgärd utan tvifvel medföra svåra olägenheter. De större, mer eller
mindre sjelfständiga arbetshemmen skulle nemligen förlora omkring hälften
eller mera af sina alumner, hvarigenom dessa hems organisation och måhända
existens blefve på det allvarligaste hotad.

På grund af hvad Schuldheis sålunda anfört hemstälde han, det täcktes
Eders Kong! Maj:t vidtaga åtgärder för medgifvande af att anslag af allmänna
medel å 100 kronor årligen måtte få åtnjutas, utan annan begränsning
till tiden än den Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt att för enskilda
fall bestämma, af hvarje i arbetshem för sinnesslöa intagen elev, som
efter att hafva genomgått uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller annorledes
förvärfvat sådan utbildning, som dylik anstalt afsåge att bibringa, icke
ansåges kunna, utan skydd och ledning i arbetshem, bibehålla de kunskaper,
färdigheter och goda seder, han under sin utbildning förvärfvat, eller’, om
Eders Kongl. Maj:t icke skulle anse ett sådant medgifvande nu böra ifrågakomma,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga åtgärder för beredande tills
vidare eller under begränsad tid utöfver de fem år, som nu vore stadgade,
af statsunderstöd till samma belopp som hittills åt ifrågavarande
sinnesslöa.

I)å jag nu går att för egen del yttra mig i den föreliggande frågan,
torde det till eu början tillåtas mig i korthet erinra om tillkomsten af nu
gällande bestämmelser.

Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag, på ordinarie
stat från och med år 1886 uppfört ett förslagsanslag af 25,000 kronor,
att under särskilda vilkor utgå till understöd åt inhemska uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn, samt Eders Kongl. Magt den 5 juni 1885
utfärdat nådig kungörelse, innehållande de vilkor, som skulle gälla för åtnjutande
af sådant understöd, anhöll Riksdagen i skrifvelse den 20 maj
1892, det Eders Kong]. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån
och under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn kunde böra anvisas. Med föranledande häraf uppdrog
Eders Kongl. Maj:t åt utsedde komiterade att afgifva det underdåniga utlåtande
och förslag i detta afseende, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Uti sitt år 1894 afgifna underdåniga betänkande i ämnet framlade
komiterade de grunder, enligt hvilka efter deras mening vården och undervisningen
af de sinnesslöa i vårt land lämpligen borde ordnas. De bildbara
sinnesslöa borde sålunda utgöra föremål för undervisning och uppfostran,
de icke biklbara endast för vård. Beträffande de bildbara barn, som befunne
sig i skolåldern, ansåge komiterade, att dessas rätt till undervisning
vore fullt ut lika beaktansvärd som de normala eller de öfriga abnorma,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.,

d. v. s. de döfstumma eller blinda, barnens. För fullständigt tillgodoseende
af detta kraf borde de andesvagas undervisning lämpligast anordnas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå undervisningen för
de döfstumma redan blifvit anordnad. Sålunda borde undervisningen vara
obligatorisk, såsom för de döfstumma vore fallet. Undervisningens ändamål
borde vara tvåfaldigt, nemligen dels att i möjligaste mån utveckla de
andesvagas själsförmögenheter dels ock att bibringa dem sådan arbetsskicklighet,
att de måtte kunna förvärfva sitt uppehälle eller åtminstone i någon
mån sjelfva dertill bidraga. Skolåldern borde räknas från och med det
år, under hvilket barnet fylde sju år, och lärotiden i allmänhet omfatta
åtta år.

T fråga om andes vagskolans organisation framhöllo komiterade, att det
med flertalet andesvaga barn icke läte sig på förhand afgöra, om de vore
bildbara eller icke, utan måste detta afgöras genom en särskild pröfning.
Denna pröfning finge ej bestå i eu eller annan timmes examen eller på
annat sätt verkstäld undersökning, ty det åtginge ofta lång tid, innan ett
anlag upptäcktes eller väcktes till lif. Ej heller kunde den ifrågavarande
pröfningen verkställas af hvem som helst, utan endast af fackmannen. Häraf
framginge, att pröfningen, om ett andesvagt barn vore mottagligt för bildning
eller icke, måste ega rum i uppfostringsanstalten och att till denna
fördenskull borde höra en profklass, hvars hufvudsakliga uppgift borde
vara dels att utröna barnens bildbarhet, dels ock att förbereda dem af
barnen, hvilka befunnes bildbara, för undervisningen i den egentliga uppfostringsanstalten.
De barn, som pröfvades vara obildbara, borde utskrifvas
ur skolan och de öfriga uppflyttas i sjelfva läroanstalten. Vanskligt vore
att säga, huru lång tid ett barn behöfde qvarstanna i profklassen, enär de
andesvaga barnen vanligen vore hvarandra mycket olika. Det torde dock
kunna antagas, att en tid af två år i allmänhet vore tillräcklig för att
utröna, om ett barn vore bildbar!, och att göra det skickligt att mottaga
egentlig undervisning.

Kostnaderna för undervisningen i derför särskildt anordnade skolor
borde bestridas af skoldistrikten, hvilka borde omfatta minst ett landstingsområde
eller stad, som ej i landsting deltoge, med bidrag af statsmedel.
För att uppmuntra distrikten att anordna särskilda anstalter eller så kallade
arbetshem för fortsatt utbildning och undervisning af de andesvaga, som
ej kunde omedelbart efter afgången från skolan sjelfva förvärfva sig sitt
uppehälle eller i afsevärd mån dertill bidraga, syntes staten böra deltaga
i kostnaden för deras underhåll i dessa anstalter, om än i mindre man än
till eleverna i de egentliga uppfostringsanstalterna och endast för viss be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gränsad tid. Dessutom borde staten lemna bidrag till kostnaderna för
anläggning af asyler för obildbara sinnesslöa.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14- januari
1897 yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat:
1 princip funne han sig böra godkänna komiterades förslag och ansåge,
att de sinnesslöas undervisning borde ordnas i enlighet dermed, men han
kunde dock icke för det dåvarande tillstyrka fullständigt genomförande af
detsamma. Dels skulle kostnaderna blifva för staten likasom för landstingen
alltför betungande, dels vore det till fördel för denna angelägenhets
slutliga ordnande, att större erfarenhet vunnes, innan mera speciella
föreskrifter påbjödes till efterlefnad. För att emellertid kraftigare befordra
upprättandet af uppfostringsanstalter och utvecklingen af de redan bestående
och sålunda desto förr möjliggöra öfvergången till den af komiterade
föreslagna anordning, ansåge departementschefen, att staten borde i väsentligare
mån, än dittills skett, understödja dessa anstalter och dervid icke
blott lemna ökadt bidrag till andesvagskolorna utan äfven genom ekonomiskt
understöd främja upprättandet af arbetshem för de andesvaga. Såsom
vilkor för statsbidrags utgående till andesvagskolorna ansåge departementschefen
böra bestämmas, bland annat: att anstalt af förevarande beskaffenhet
skulle bestå af två afdelningar, profklassen och den egentliga
skolafdelningen: ätt barns ålder vid intagningen ej finge understiga sex år
och ej öfverstiga tolf år; att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget
till vidare utveckling, det skulle skiljas från skolan; att barn finge

qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga skolan högst sex
år; samt att i sådan anstalt, der till vård mottoges äfven obildbara andesvaga,
dessa ej finge inräknas bland dem, för hvilka statsunderstöd begärdes.
Beträffande arbetshemmen för sinneslöa ansåge departementschefen,
att statsbidrag till dem icke bordo för hvarje elev utgå under längre tid

än fem år, hvilken tid syntes vara för vinnande af det med vistelsen i

arbetshemmen afsedda ändamål tillräcklig. På grund af hvad han sålunda
och i öfrigt anfört, hemstälde departementschefen, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till understöd för de andesvagas utbildning
i enlighet med de af departementschefen angifna grunder höja förslagsanslaget
till uppfostringsanstalter för sinneslöa barn — med viss ändring
af anslagets titel — med 135,000 kronor till 160,000 kronor; och sedan
Eders Kongl. Maj:t, på tillstyrkande jemväl af statsrådets öfrige ledamöter,
aflåtit nådig proposition i enlighet med departementschefens hemställan,
blef enligt Riksdagens skrifvelse den 17 maj 1897 den nådiga propositionen
på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen till understöd för sinnesslöas
utbildning i hufvudsaklig öfverenstämmelse med de i statsrådsproto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

8!)

kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna grunder höjde
försanslaget »uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn» med 1 25,000 kronor
till 150,000 kronor. Vid underdånig anmälan den 28 maj 1897 af Riksdagens
skrifvelse lät Eders Kong! Maj:t utfärda den ännu gällande nådiga
kungörelsen i ämnet, innefattande de närmare bestämmelser och vilkor,
under hvilka understöd af allmänna medel må utgå åt uppfostringsanstalter
för sinneslöa barn och åt arbetshem för sinneslöa.

Om än frågan om de sinneslöas vård och undervisning i vårt land
sålunda icke blifvit i enlighet med komiterades förslag fullständigt löst,
kan dock icke förnekas, att ett stort steg i den rätta rigtningen togs genom
1897 års beslut. Den ökade utbildning och vård, som derigenom kunnat
beredas ett större antal sinneslöa, har otvifvelaktigt varit till välsignelse.
Och synas mig jemväl de år, under hvilka 1897 års kungörelse varit gällande,
hafva skänkt ökad erfarenhet om sättet att ordna denna samhällsangelägenhet
och gifva stöd för ett fortgående i reformer.

I afseende å nu föreslagna förändringar i gällande bestämmelser och
vilkor för statsunderstöd till uppfostringsanstalter och arbetshem för sinneslöa
torde jag först böra yttra mig angående den gjorda framställningen,
att proftiden för abnormt barn, för hvilket statsunderstöd erhålles, måtte
utsträckas till högst fyra år.

Enligt hvad den vid ett flertal af dessa uppfostringsanstalter vunna
erfarenheten gifvit vid handen och jemväl inspektören öfver anstalterna
vitsordat, synes den nu såsom vilkor för erhållande af statsunderstöd
gällande bestämmelse, att barn får qvarstanna i prof klassen högst två år,
verka mindre välgörande. Om också den pröfning af det sinnesslöa barnets
bildbarhet, som denna klass omfattar, bör afse ett utrönande mindre af
barnets anlag för rent teoretisk utbildning än af dess fallenhet för någon
praktisk färdighet, hvars uppöfvande kan göra barnets tillvaro för framtiden
nyttig eller åtminstone dräglig, inser jag väl, att en tid af två år i
många fall icke kan vara för detta ändamål tillräcklig, helst som det
visat sig, att sinneslöa barn, hvilkas sinnen delvis uppvaknat, ofta återfalla
i sin förra slöhet, och arbetet med dem således får börjas på nytt.
I likhet med inspektören anser jag emellertid, att jemväl en proftid af
högst fyra år i sjelfva verket är lika godtyckligt vald och att äfven vid
dess slut man kan stanna i tvekan, huruvida fortsatt arbete å barnets
utbildning kan gifva tillfredsställande resultat. Härtill kommer att, om
redan nu barn, hvilka, såsom oförmögna till vidare utveckling-, rätteligen
borde skiljas från uppfostringsanstalten, men som, derest så skedde, skulle
gå ytterst oblida öden till mötes, stundom få qvarstanna i profklassen de

Bih. till lllksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 tldft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillåtna två åren, en utsträckning'' af proftidens längd till högst fyra år
säkerligen skulle i många fall medföra, att sådana barn finge qvarstanna
i profklassen jemväl i fyra år och derigenom ännu mer hindra andra,
kanske i afsevärd grad bildbara, barn tillträde till den undervisning
och vård, anstalten kan lemna, eller åtminstone uppskjuta deras inträde,
till dess de närmade sig den för intagning föreskrifna maximiåldersgränsen
af tolf år. Skulle proftiden kunna utsträckas till fyra år, blefve
jemväl följden, att, enär barnen i regeln ej intagas förr än vid sju till
åtta års ålder och någon minskning af skoltidens längd af sex år icke
kan göras, barnen i många fall skulle komma att qvarstanna vid uppfostringsanstalten
i tio år och således till dess de uppnått sjutton eller
aderton års eller ännu högre ålder. Då våra uppfostringsanstalter för
sinnesslöa äro gemensamma för elever af båda könen, inses väl, hvilka
svårigheter i afseende å vården öfver deras seder en sådan utsträckning
af proftidens längd skulle kunna medföra.

De svårigheter, som uppkommit genom fixerande af viss proftid och
som icke heller skulle förminskas, om proftidens längd utsträcktes, synas
mig bäst lösas genom borttagande, på sätt inspektören föreslagit, af skilnaden
mellan profklassen och den egentliga skolafdelningen, så att barnen
således finge qvarstanna vid anstalten högst åtta år, oberoende af huru
stor del deraf egnats åt profning af deras bildbarhet eller åt deras utbildning
i skolämnen. En god följd af en sådan anordning skulle jemväl
blifva, att de genast vid intagningen bildbara befunna barnen skulle tillförsäkras
en utbildningstid vid anstalten af åtta år och icke såsom nu
endast sex år, hvilken tid i jemförelse med skoltiden för normala barn
måste anses för kort. Den i 1897 års kungörelse redan befintliga bestämmelse
att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare
utveckling, det skall skiljas från anstalten, synes mig utgöra ett tillräckligt
korrektiv för att verkligt obildbara barn skulle till följd af upphäfvande
af åtskilnaden mellan profklassen och den egentliga skolafdelningen få
qvarstanna längre tid vid anstalten än som vederbör. I fråga om denna
bestämmelse torde emellertid, på sätt inspektören anmärkt, den uppstälda
fordran, att barnet ovilkorligen skall skiljas från anstalten, vara onödigt
sträng; tillräckligt synes vara att föreskrifva, att understöd af statsmedel
icke vidare beviljas för sådant barn, anstalten obetaget att, om den ändock
det förmår, behålla barnet, något som den i de allra flesta fall icke torde
kunna. Ett annat korrektiv ligger i den kontrollerande verksamhet, som
inspektören utöfvar; och är det jemväl att hoppas, att den föregående
läkareundersökningen af de barn, för hvilka inträde i uppfostringsanstalt
för sinnesslöa sökes, skall alltmer komma att urskilja de bildbara barnen

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

från de icke bildbara och således i många fall från början utestänga de
senare från anstalter, hvilka icke äro för dem afsedda. SjelfFallet är, att
om i författningen skilnaden mellan profklass och den egentliga skolafdelningen
upphäfves, dock alltid kommer att vid hvarje anstalt anordnas
en särskild afdelning, der barnens bildbarhet undersökes.

I afseende å den andra af ifrågavarande underdåniga framställningar,
nemligen den, som afser utsträckning af tiden för åtnjutande af statsunderstöd
för elev vid arbetshem för sinnesslöa utöfver nu faststälda fem
år, finner jag på grund af den utredning, som blifvit i ärendet förebragt,
det vara af behofvet påkalladt, att före 1902 års utgång utsträckning af berörda
tid varder medgifven. Erfarenheten visar nemligen, att de sinnesslöa,
som, efter att hafva genomgått uppfostringsanstalt, längre eller kortare
tid fått åtnjuta det skydd och den ytterligare praktiska utbildning och
ledning, ett arbetshem för sinnesslöa kan lemna, dock ingalunda äro så
utvecklade, att de kunna, lemnade åt sig sjelfva, tillgodogöra sig den
bildning och den arbetsskicklighet, de förvärfvat, utan snart återfalla i
sin förra sinnesslöhet eller oarter och blifva till en börda för enskilda eller
kommuner. Orsaken härtill torde hufvudsakligen ligga deri, att de, som
under hela sin uppväxttid vistats inom en sluten anstalt, der lifvet och
alla sysslor förlöpa mycket regelbundet, blifvit vanda vid ett lefnadssätt,
mycket olika mot det, som förekommer derutanför, och derför, då de återvända
till sina hemorter, känna sig främmande för förhållandena der och
i hög grad hjelplösa. Det trägna och särdeles svåra arbete och den stora
kostnad, som offrats på deras utbildning, gå sålunda förlorade, och dessa
sinnesslöa förblifva oftast för hela lifvet onyttiga, ja stundom farliga
individer för samhället.

Skulle emellertid, på sätt föreslagits, tiden för de sinnesslöas vistelse
vid arbetshem utsträckas med visst antal år, torde af skäl, som inspektören
i sitt utlåtande andragit, saken icke blifva hjelpt, utan synes det
mig nödvändigt, att någon begränsning af denna tid icke sättes såsom
vilkor för arbetshemmets rätt till statsunderstöd. Deraf behöfver emellertid
icke blifva en följd, att alla de i arbetshemmet intagna sinnesslöa
skola qvarstanna der under hela sin lifstid. Så snart arhetselev kan öfverlemnas
till enskild vård eller tjenst eller efter vederbörlig inspektion antages
kunna utan arbetshemmets skydd och ledning bibehålla de färdigheter
och goda seder, han under sin föregående utbildning förvärfvat, bör
denna elev naturligtvis också genast skiljas från arbetshemmet för att bereda
plats för annan.

Jag förbiser härvid ingalunda, att de sinnesslöas utsträckta vistelse
vid arbetshemmet komrae att medföra ökad svårighet att der vinna in -

Statsutskottets Utlåtande ÅT:o 9.

träde, åtminstone så länge arbetshemmens utrymme nr så strängt begränsad!
som nu. Men det synes mig emellertid bättre, att ett, om också
mindre, antal sinnesslöa, hvilkas utbildning och uppfostran betingat stora
kostnader, genom eu sådan förlängd vistelse under arbetshemmets hägn
bibehållas såsom något så när nyttiga samhällsmedlemmar, än att sinnesslöa
till större antal få under kortare tid åtnjuta detta hägn för att sedan
återfalla utan att på något sätt kunna löna å deras utbildning nedlagd
möda och kostnad. Deremot finner jag ej skäl att biträda den af inspektören
uttalade åsigt, att statsunderstöd borde få utgå äfven för sådan
i arbetshem intagen elev, som icke genomgått uppfostringsanstalt för sinnesslöa,
men annorledes förvärfvat den utbildning, sådan anstalt afser att
bibringa.

1 likhet med inspektören håller jag före, att en sådan förändring i
vilkoren för understöd af statsmedel för arbetselever i arbetshemmen åtminstone
för den närmaste framtiden icke kommer att påkalla ökade kostnader
för staten för detta ändamål, enär dessa kostnader äro beroende af
det antal platser, hvaröfver arbetshemmen förfoga, och ökning af detta
antal åter betingas af kommuners eller enskildes villighet att åtaga sig
dermed förenade anläggningskostnader. Skulle emellertid medgifvandet
af rätt för arbetshemmen till understöd af statsmedel för der intagen arbetselev
Titan begränsning af tiden för dess vistelse vid anstalten, hvilken rätt
utan tvifvel kommer att i viss mån återverka på intagningen af elever
vid uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn, med tiden medföra ökade
kostnader för statsverket till följd deraf, att de nuvarande arbetshemmen
utvidgas eller nya anläggas, kan jag icke finna denna omständighet böra
betraktas annorledes än som ett glädjande bevis derpå, att för ännu flere
af dessa samhällets olyckliga tillfälle blifvit beredt att åtnjuta den utbildning
och det hägn, som samhället måste anses vara skyldigt att
skänka dem.

På grund af hvad sålunda förekommit, får jag förorda vidtagande af
de af mig nu åsyftade ändringar i nådiga kungörelsen af den 28 maj
1897 angående anslag till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och
arbetshem för sinnesslöa. Ehuruväl dessa ändringar icke påkalla någon
ökning i det för ifrågavarande ändamål under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag: uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, bör
likväl någon väsentligare ändring i gällande vilkor och bestämmelser för
erhållande af understöd från ifrågavarande anslag icke vidtagas, utan att
Riksdagen dertill lemnar medgifvande, enär, på sätt jag nyss omförmält,
Riksdagen år 1897 i hufvudsak pröfvat och godkänt nu gällande grunder
för erhållande af understöd från anslaget.»

Statsutskottds Utlåtande X:o ,9.

I anledning häraf hemstälde departementschefen slutligen, att Kong!.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen lemna sådant medgifvande, som, på sätt
ofvan förmäles, blifvit i förevarande proposition äskadt.

Lämpligheten af den förändring i grunderna för beviljande af understöd
från anslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, att understöd
för barn, intaget i sådan uppfostringsanstalt, hädanefter skulle få
åtnjutas under högst åtta år, utan afseende å huruvida barnet är intaget i
försöksafdelning eller egentlig skolafdelning, synes utskottet framgå af den
utredning, som i afseende härå blifvit åvägabragt; och har utskottet följaktligen
ansett sig böra förorda, att denna förändring må af Riksdagen
medgifvas.

Hvad åter angår förslaget derom, att till arbetshem för sinnesslöa
årligt understöd till nu stadgadt belopp skulle få utgå för hvarje i arbetshemmet
intagen sinnesslö elev, som genomgått en med statsbidrag understödd
uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, intill dess sådan elev anses
kunna öfverlemnas till enskild vård eller tjenst eller befinnes kunna utan
det skydd och den ledning, som åtnjutes i arbetshemmet, bibehålla de
färdigheter och goda seder, eleven under sin utbildning förvärfva^ bär
utskottet visserligen funnit beaktansvärda skal vara anförda äfven för den
i detta afseende föreslagna förändringen; men utskottet har med afseende
å förslagets genomgripande betydelse i fråga om arbetshemmens uppgift
och förmåga att bereda utrymme åt inträdessökande elever ansett, att
innan '' denna fråga definitivt afgöres fullständigare utredning angående de
fördelar och olägenheter, som kunna väntas blifva följden af en förändring
i förevarande afseende, hör åvägabringas. Emellertid framgår af.statsrådsprotokollet
i ärendet, att då anslagen till arbetshem för sinnesslöa börjat
utbetalas med ingången af år 1898, den tid af fem år, hvarunder anslag
enligt nu gällande bestämmelser högst får utgå för hvarje i arbetshem
intagen elev. snart är tilländalupen för samtliga de elever, som den 1
januari 1898 vunnit inträde vid sådan anstalt, samt att vederbörande
styrelser för arbetshemmen sakna medel att utan statsunderstöd underhålla
der intagna elever och fördenskull måste, derest utsträckning af tiden för
anslags erhållande ej kan åstadkommas, vara betänkta på att återbörda
eu del af eleverna till deras hem eller till deras respektive kommuner,
emot hvilken åtgärd emellertid starka betänkligheter uttalats med hänsyn
till det behof af vård, som för flertalet af dessa elever fortfarande anses
förefinnas. På grund häraf har utskottet funnit sig böra förorda, att Riksdagen
må i afbidan på den definitiva lösningen af förevarande fråga medgifva,
att understöd till arbetshem för sinnesslöa må tills vidare för hvarje

Statsutskottets Utlät ande N;o 9.

Ang.

statsbidrag
till uppfostran
åt vanartade
och i sedligt
afseende försummade

barn.

[27.]

der intagen elev utgå under två år utöfver den tid af högst fem år, som
i sådant afseende är föreskrifven i kong], kungörelsen den 28 maj 1897
eller sålunda under högst sju år.

Linder åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att, Riksdagen medgifver, att i afseende
å de för beviljande af understöd från anslaget till uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn gällande grunder
må vidtagas de ändringar,

a) att understöd för barn, intaget i sådan uppfostringsanstalt,
må åtnjutas under högst åtta år utan afseende
å huruvida barnet är intaget i försöksafdelning
eller egentlig skolafdelning, dock att, så snart barn befunnits
obildbart eller oförmöget till vidare utveckling,
understöd för barnet ej vidare må erhållas; samt

b) att till arbetshem för sinnesslöa årligt understöd
till nu stadgadt belopp må tills vidare utgå under högst
sju år för hvarje i arbetshemmet intagen sinnesslö elev,
som genomgått en med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn, intill dess sådan elev
anses kunna öfverlemnas till enskild vård eller tjenst
eller betinnes kunna utan det skydd och den ledning,
som åtnjutes i arbetshemmet, bibehålla de färdigheter
och goda seder, eleven under sin utbildning förvärfvat.

Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt afseende

försummade barn.

30:o) Kongl. Maj:t har i särskild proposition den 29 november 1901
(n:o 30) föreslagit Riksdagen, bland annat, att, för att användas såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för uppfostran åt vanartade och i
sedligt afseende försummade barn, på ordinarie stat under riksstatens åttonde
hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag med titel »uppfostringsanstalter för
vanartade och i sedligt afseende försummade barn» å 70,000 kronor.

Genom af Riksdagen fattadt beslut har denna framställning blifvit
bifallen; hvilket utskottet skolat här

anteckna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

31:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne- Aug.
varande år finnas under åttonde hnfvudtiteln upptagna, har Kongl. Maj:t :■ n^rif inslag
icke föreslagit annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slut- [281
summa, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för år ^
1902 upptaget till 16,035 kronor, måtte höjas med 4 kronor eller till
16,039 kronor.

Under hänvisning till hvad utskottet under punkten 4:o) här ofvan
yttrat i anledning af Kongl. Maj:ts framställning om Riksdagens medgifvande,
att konsistorierna finge från förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. i mån af behof och mot redovisning undfå erforderliga
medel till inköp af skrifmaterialier m. m., hemställer utskottet,

att samtliga ifrågavarande anslag, som här ofvan
icke blifvit omförmälda, må för år 1903 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat; dock att
i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m.,
hvilket anslag bör i riksstaten uppföras under den förändrade
benämningen: »skrifmaterialier och expenser,
ved in. in. (deraf till domkapitlens expeditioner högst
7,150 kronor), förslagsanslag» må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Extra anslag*.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga under åttonde
hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Siks- och landsarkiven.

Ang. ? 32:o) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning får ut e.

Uo"°tjenste skottet hemställa,

män i riks- att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

"roa*! tjemternän i riksarkivet på extra stat för år 1903 anvisa

''• d ett belopp af 1,700 kronor.

utgifvande af 33:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och, handlingar,
historiska* som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år 1903
handlingar, äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år
[30.] för berörda ändamålet beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, må bevilja för år 1903 ett extra
anslag af 3,000 kronor.

Ang. 34:o) På g

»USvénsakadrikasf-ställer utskottet,
dagsakter».

[31.]

rund af Kongl. Maj:t derom gjorda framställning, hem att

Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom
riksarkivet af »Svenska riksdag sakter jemte andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under
tidehvarfvet 1521—1718», på extra stat för år 1903 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35:o) Uti en till Riksdagen afla ten, den 7 mars 1902 dagtecknad Ang.
proposition (n:o 54) har Ivongl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag,^ darfe

af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagitarkivaiier från
Riksdagen att, under medgifvande att den kronans byggnad i Visby, som hit- Gotland9 la“
tills inrymt persedelförråd för Gotlands infanteriregemente, jemte tillhörande
tomt finge upplåtas till lokal för förvaring af äldre arkivalier från Gotlands
län, på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 37,650 kronor,
deraf 21,650 kronor för byggnadens anordnande till arkivlokal och dess
förseende med erforderlig inredning och möbler samt 16,000 kronor till
uppförande af en verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde för Gotlands
truppers behof.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet har chefen för ecklesiastikdepartementet
vid föredragning af detta ärende anfört följande.

»Vid underdånig föredragning inför Eders Ivongl. Maj:t den 14 januari
1897 af den utaf Riksdagen väckta frågan om vidtagande af åtgärder för
ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga arkiv uttalade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet med hänsyn till den
i ärendet förebragta utredning såsom sin åsigt, att ett ändamålsenligt handhafvande
af de lokala arkiven, så att dithörande handlingar icke blott
behörigen vårdades, utan äfven gjordes åtkomliga för alla, som ville derur
hemta upplysningar, icke kunde vinnas, med mindre hos oss, såsom i andra
länder, bildades centrala arkivdepoter, der de äldre handlingarna, som ej
vidare, annat än undantagsvis, behöfde rådfrågas för de löpande ärendenas
handläggning, sammanfördes och af insigtsfulla fackmän ordnades, förtecknades
och hölles för allmänheten tillgängliga. Lika med riksarkivarien
förklarade dåvarande departementschefen sig anse, att i vårt land lämpligen
borde inrättas tre dylika depoter eller landsarkiv. Ett af dessa, förlagdt
i Upsala, skulle mottaga handlingar från provinserna norr om Mälaren.

Det andra landsarkivet, som borde få sin plats i Lund, skulle vara afsedt
för Skåne, Halland och Blekinge jemte de tre småländska länen. För de
mellan nämnda två distrikt liggande landsdelarne, eller Södermanlands,

Örebro, Vermlands, Östergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs
och Bohus län, borde inrättas ett landsarkiv i Vadstena slott. Hvad Gotland
anginge, kunde dess äldre, till omfånget mindre betydliga arkivalier
qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal i Visby.

I afseende å vården af Gotlands äldre arkivalier hemstälde sedermera
riksarkivarien i underdånig skrifvelse den 10 augusti 1899, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes från Sin befallningshafvande i Gotlands län infordra
upplysning derom, huruvida tjenlig, fuktfri och brandsäker lokal för ifrågavarande
ändamål kunde i Visby anskaffas vare sig genom köp eller för Bih

till liiksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afä. ''■) Höft.

Staimisholiets Utlåtande N:o 9.

hyrning; och anförde härvid rilcsarkivarien, att utrymmet ej behöfde beräknas
större än för omkring 500 meter hyllängd samt att vården af det
gotländska arkivet lämpligen kunde öfverlåtas åt någon tjensteman vid
allmänna läroverket eller landsstaten eller hos domkapitlet, sedan han
vid riksarkivet eller något af landsarkiven inhemtat nödig kännedom om
arkivväsendet.

Sedan Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande, på grund af nådig
remiss, den 25 november 1899 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet
och dervid till arkivlokal föreslagit en kronan tillhörig, då till gevärsförråd
använd fastighet, samt öfverintendentsembetet och öfriga vederbörande
yttrat sig i ämnet, fann Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den
11 maj 1900, med hänsyn till hvad öfverintendentsembetet anfört, detta
förslag icke föranleda vidare åtgärd samt anbefalde Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med nytt förslag
i anledning af riksarkivariens förenämnda framställning.

I underdånig skrifvelse den 30 maj 1900 anmälde Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att militärbefälhafvaren på Gotland förklarat sig anse
en i Visby belägen, kronan tillhörig byggnad, hvari Gotlands infanteriregementes
persedelförråd då vore inrym dt, kunna såsom för framtiden
obehöflig för detta ändamål upplåtas till lokal för arkivaliers förvarande.
Byggnaden, uppförd af sten, vore fullkomligt fristående, omgifven af gator
och öppen plats samt i storlek tillräcklig för lemnande af hyllutrymme för
vida mer än 500 meter. Med afseende härå och då sådana förändringar,
hvilka kunde finnas nödiga för husets användande till arkivlokal, syntes
kunna utan större kostnader åvägabringas, hemstälde Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande om åtgärders vidtagande för beredande af arkivlokal i
denna byggnad. Vid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande^ sistberörda
skrifvelse funnos fogade underdåniga yttranden i ämnet af'' domkapitlet
samt stadsfullmägtige och magistraten i Visby, af hvilka yttranden inhemtas,
att domkapitlet ansåge det mindre önskvärdt, att Gotlands kyrkliga
arkivalier sammanfördes till ett för hela ön gemensamt arkiv, samt
stadsfullmägtige •— med hvilka magistraten instämde — anfört, bland
annat, att ett arkivutrymme af 200 meter hyllfack temligen säkert skulle
förslå till förvaring i det ifrågasatta arkivet af de arkivalier, hvilka i enlighet
med sådana bestämmelser, som meddelats i nådiga kungörelsen angående
öfverlemnande af arkivhandlingar till landsarkivet i Vadstena den
22 september 1899, kunde förväntas komma att från stadens rådstufvurätt,
magistrat och kommunala myndigheter dit öfverlemnas, äfvensom att, för
den händelse vården af stadens arkivhandlingar i det nya arkivet blefve
förenad med någon kostnad för staden, stadsfullmägtige ansåge, att ersätt -

Statsutskottets Utlåtande N:o■ 9.

ning till landsarkivet borde utgå endast i det fall, att handlingar, som vore
yngre än 100 år, komme att i det nya arkivet förvaras.

Med skrifvelse den 8 september 1900 öfverlemnade chefen för landtförsvarsdepartementet
till mig eu från militärbefälhafvaren på Gotland
inkommen framställning angående upplåtande till landsarkiv af Gotlands
infanteriregementes förrådshyggnad i Visby äfvensom ett af generalintendenten
deröfver afgifvet yttrande och andra till ärendet börande handlingar
för den åtgärd, jag kunde finna nämnda framställning böra föranleda.

1 berörda framställning anför militärbefälhafvaren, att, efter det jag
muntligen till honom framhållit önskvärdheten af att någon af kronans
för militärändamål upplåtna byggnader i Visby måtte, om den vore derför
obehöflig, erhållas för inrymmande af ett landsarkiv, han i sådant afseende
ville gifva anvisning på förenämnda persedelförrådsbyggnad. Sedan Gotlands
infanteriregemente nu erhållit å Visborgs slätt ett fullt tillräckligt
förrådshus för det persedelbehof, som erfordrades för de årliga vapenöfningarna
under fredstid, och alla öfriga persedlar lomme att utflyttas
till utrustningsorten Tingstäde, ansåge militärbefälhafvaren ifrågavarande
byggnad utan olägenhet kunna öfverlåtas till annat statsändamål, då den
inflytande summan för öfverlåtelsen torde kunna betacka kostnaden för
ett af honom föreslaget bostads- och vaktarehus vid Tingstäde, som han
funne vara af största behof påkalladt.

Enligt en vid framställningen fogad situationsplan är omförmälda
byggnad åt alla sidor fritt belägen vid Kalkugnsgatan och Slottsbacken i
Visby.

Vid den 19 juli 1900 af kaptenen E. Fahnehjelm, regementsintendenten
J. N. Söderberg och stadsingeniören i Visby N. Boning verkstäld besigtning
och värdering af ifrågavarande byggnad hade, enligt ett af dessa personer
afgifvet besigtningsinstrument, befunnits, att byggnaden vore uppförd af
tegel i två våningar med grundmur af granit under yttertak af svartplåt
på underlag af bräder, att den innehölle två våningar, bottenvåningen med
en höjd af 2,65 meter och öfre våningen med en höjd af 2,1 meter jemte
en på två höjdafdelningar fördelad vind, samt att hvardera våningen innehölle
två större salar, åtskilda genom en trappa af kalksten med hvalfkupor
af tegel, bottenvåningen dessutom eu större förstuga och öfre våningen
ett expeditionsrum. Besigtningsinännen värderade byggnaden med den tomt,
hvarå den vore uppförd, jemte eu inhägnad förgård åt östra sidan till
16,000 kronor.

I sitt omförmälda yttrande anförde generalintendenten: Om än, sedan
för Gotlands infanteriregemente blifvit vid Tingstäde uppförd förrådsbyggnad
för de vid regementets mobilisering erforderliga persedlar in. in., till -

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lyckligt utrymme å Visborgs slätt funnes för det under de årliga vapenöfningarna
erforderliga persedelbehofvet, saknades likväl å denna vapenöfningsplats
utrymme för berörda regementes fordon, hvilka åtminstone
till en del måste för fredsöfningarna kunna inrymmas på vapenöfningsplatsen,
på det att ständiga och dyrbara transporter måtte undvikas. Om
sålunda ifrågavarande byggnad, sedan förrådsbyggnaden vid Tingstäde
blifvit färdig och fordonsskjul uppförts å Visborgs slätt, ej vidare vore
för Gotlands infanteriregemente behöflig, hemstälde generalintendenten, att,
derest försäljning af nämnda byggnad, som af de sakkunnige värderats
till 16,000 kronor, skulle ifrågakomma, de häraf inflytande medlen måtte
få användas till andra för intendenturen å Gotland behöfliga byggnader
m. m. och dervid i första rummet till bostads- och vaktarehus å Tingstäde
samt till fordonsskjul å Visborgs slätt.

Enligt hvad stadsingeniören Börring i ett den 9 mars 1901 afgifvet,
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnadt utlåtande intygat,
hade ifrågavarande fastighet, som benämndes kronomagasinet, å de i stadsingeniörsexpeditionen
förvarade kartor följande beskrifning, nummer och
jordnatur:

Å en af M. Isr. Lallerius år 1807 öfver »gamla Slottsbacken» upprättad
och af I. G. år 1852 kopierad karta vore förenämnda magasin
upptaget som särskild tomt med n:r 54 ibland kronojordstomterna samt
platsen nordost och sydost om magasinet angifna som torg med n:r 55.
Dessutom angåfve Lallerius karta det deromkring liggande område som
staden tillhörig jord.

Å en af kommissionslandtmätaren L. Fegraeus åren 1856—1860 öfver
Visby stad upprättad karta vore samma tomt angifven som frijord med
n:r 22 och platsen deromkring åt nordost och nordvest angifven som
kronojord, men deremot platsen sydost om magasinet, eller den å Lallerius
karta med n:r 55 betecknade delen, inlagd i Slottsbacken som allmän
gata.

Såvidt Börring af nämnda kartor kunnat utröna, syntes tomten, å
hvilken kronomagasinet vore beläget, oomtvistligt vara kronans egendom,
enär den å ena kartan (Lallerius) vore angifven som krono- och å den
andra (Fegraeus) som frijord, hvilket i detta fall syntes Börring vara detsamma,
då kronans hus vore derå beläget. Deremot syntes Börring den
sydost om magasinet inhägnade platsen vara å de båda kartorna angifven
med olika jordnatur, d. v. s. å Lallerius karta som torg af kronojords
natur, men å Fegraeus karta som gata af stadsjords natur. Då Börring
af för honom tillgängliga handlingar ej kunnat utröna, om något särskildt
aftal träffats mellan kronan och staden under åren 1807—1856, och enär

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

Fegraeus i sin beskrifning till 1856—1860 års karta omnämnt, att Lallerius
karta af år 1807 äfven finge ligga till grund för 1856—1860 års karta,
syntes det Börring, som den inhägnade delen borde å 1856—1860 års
karta vara liksom å 1807 års karta utmärkt och betecknad som torg och
ej som gata, hvithet i detta fall gjorde, att eganderätten kunde blifva
tvistig, emedan kronoombudet ej, såvidt Börring kunnat inhemta, gjort
någon anmärkning mot Fegraeus karta. Börring ansåge derför kronomagasinstomten
vara kronans tillhörighet, hvaremot eganderätten till den
inhägnade platsen, sydost om magasinet åt Slottsbacken) berodde på huruvida
en plats, som vore benämnd torg, d. v. s. allmän plats, i detta fall
kunde hänföras till enskild tomt.

Angående nu ifrågavarande tomt och platsen utanför densamma har
i ett inför Eders Kongl. Maj:t förut anmäldt ärende angående stadsplan
för Visby förekommit följande.

I underdånig skrifvelse den 29 maj 1888 anhöllo stadsfullmäktige i
Visby att få tillbyta sig vissa kronan tillhöriga tomter derstädes, deribland
jemväl tomten n:r 55. Dervid upplystes: att tomten, så långt tillbaka som
någon kunde minnas, varit en öppen plats, hvithet bestyrktes af den till
Lallerius karta hörande beskrifning, der tomten betecknades såsom torg
omkring kronomagasinets tre sidor; att norra delen af tomten, sådan den
å samma karta blifvit angifven, utgjort och då ännu utgjorde en gata,
förmedlande) trafiken mellan Slottsbacken och Nya vägen, hvarjemte å den
vester om kronomagasinet belägna del fört dels en väg, förmedlande trafiken
emellan Magasinsgatan, å ena, samt Sfi Hansgatan och Mellangatan,
å andra sidan, dels ock en gångstig från sistnämnda gator till Skepparegatan,
begge ledande till Slottsparken och eu derstädes belägen pump för
vattenupphemtning; att emellertid under sommaren 1887 större delen af
nyssnämnda vester om kronomagasinet belägna område, som genom planteringsgillets
försorg försetts med planteringar och för sin vackra utsigt
varit en omtyckt hviloplats, blifvit genom de militära myndigheternas
försorg inhägnad, så att den deröfver ledande trafiken särskild! för hemtning
af vatten från pumpen i Slottsparken måst taga en afsevärd omväg;
samt att staden för undvikande af denna olägenhet och för gatureglering
önskade komma i besittning af tomten i dess helhet eller så stor del
deraf, som kronan kunde undvara, hvilket enligt stadsfullmägtiges åsigt
vore händelsen med den del öster och norr om kronomagasinet, som då
vore utlagd till gator, äfvensom af den vestligaste delen af det inhägnade
området.

I afseende å tomten n:r 55 upplyste domänstyrelsen i berörda ärende,
att densamma icke funnes i jordeboken öfver kronans tomter i Visby upp -

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tagen samt att anledningen härtill vore att söka deri, att, enligt hvad af
kartbeskrifningen inhemtades, hela dess område vid tiden för kartans och
jordebokens upprättande disponerats såsom torg, på tre sidor omgifvande
magasinsbyggnaden; och förklarade sig domänstyrelsen anse, att, då ifrågavarande
område icke funnes'' i jordeboken såsom kronans tillhörighet upptaget
samt staden alltjemt och ända till dess under år 1887 militärmyndigheterna
inhägnat en del af området, an vän dt detsamma till allmän plats,
staden borde lemnas i oförkränkt dispositionsrätt deraf, till dess området
genom laga domstols beslut förklarats vara kronans tillhörighet, samt att
något medgifvande från kronans sida för staden att för uppgifna ändamålet
disponera detta område icke påkallades.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 17 mars 18!).")
erinrade dåvarande chefen för civildepartementet, att någon giltig grund
icke kunde åberopas för att kronan skulle vara egare till tomten n:r 55
å Lallerius karta samt att fördenskull några svårigheter icke borde
uppställas från kronans sida för staden att öfver denna tomt fritt förfoga,
i den mån Eders Kongl. Maj:t funne tomten behöfva tagas i anspråk för
regleringsplanens genomförande; och behagade Eders Kongl. Maj:t i nådig
proposition af samma dag (n:o 48) föreslå Riksdagen att medgifva, att
några andra kronan tillhöriga tomter i Visby finge med full éganderätt
till staden öfverlåtas mot lösen, bestämd i särskild ordning. Sedan Riksdagen
bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i berörda afseende föreslagit, faststälde
Eders Kongl. Maj:t den It) maj 1893 den understälda regleringsplanen
med viss jemkning och under förklarande, att den sålunda faststälda
planen skulle träda i verket, i den mån sådant kunde ske utan
förnärmande af kronans eller enskild rätt, dervid kronan förbehölles att,
i öfverensstämmelse med hvad stadsfullmägtige från stadens sida medgifvit,
för kronans behof af utrymme för förrådsbestyren vid kronomagasinet tills
vidare förfoga öfver den del af tomten n:r 55 å Lallerius karta, som enligt
en af dåvarande kommissionslandtmätaren C. O. Warfvinge upprättad
regleringskarta vore belägen mellan Magasinsgatan, Slottsbacken samt
Kalkugnsgatan och icke vore afsedd för plantering.

I det ärende, som nu utgör föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
afgaf på grund af nådig remiss riksarkiv arien den 18 april 1901 underdånigt
utlåtande och anförde dervid, bland annat, följande: Af den verkstälda
utredningen angående ifrågavarande byggnads beskaffenhet kunde
man sluta, att byggnaden utan svårighet eller större kostnader skulle kunna
inredas till arkivlokal. Förutom hyllors uppsättande torde förnämligast
erfordras de alltför små fönsteröppningarnas utvidgande samt en mot
eldfara mera betryggande anordning af vinden. Äfven torde blifva nöd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

vändigt, att kronan tillförsäkrade sig rätten att icke blott tills vidare, utan
för alltid förfoga öfver den inhägnade platsen sydost om huset åt Slottsbacken,
på det att icke en byggnad måtte kunna i framtiden der uppföras.
Hvad som för öfrig! kunde vara att i tekniskt hänseende erinra,
torde bäst utrönas vid besigtning, som borde komma att genom öfverintendentsembetets
försorg företagas. Då hvar och en af byggnadens båda
våningar innehölle två stora salar, hvardera 12,1 meter lång och 9,6 meter
bred, vore det tydligt, att utrymmet blefve vida större, än för närvarande
vore behöfligt. Enligt riksarkivariens approximativa beräkning skulle, om
man för att undgå fukt från väggarne endast använde golfhyllor, hvar och
en af salarne i bottenvåningen rymma minst 500 meter hyllängd samt
hvar och eu af de öfre salarne minst 400 meter hyllängd. Alltså skulle
öfre våningen ensam erbjuda tillräckligt utrymme, äfven om staden Visbys
samtliga äldre och yngre handlingar, beräknade till 200 meter hyllängd,
komrne att dit öfverflyttas. Hvad bottenvåningen beträffade, skulle den
alltså tills vidare ej behöfva förses med hyllor, såvida icke länsstyrelsen i
Gotlands län, hvars arkivlokal enligt dess underdåniga skrifvelse den 11
oktober 1893 icke vore mot eldfara tryggad, skulle önska att till den blifvande
arkivlokalen öfverflytta ej blott sina äldre, utan äfven en större del
af sina yngre handlingar. I hvarje fall skulle den föreslagna byggnaden
vara för ändamålet tillräcklig för en mycket lång framtid, utan att någon
tillbyggnad erfordrades.

På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört vore han af den mening,
att, så vidt man af den då föreliggande utredningen kunde döma, den af
de militära myndigheterna hembjudna och af Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
förordade byggnaden borde efter vidtagande af nödiga förändringar
motsvara de anspråk, man kunde ställa på en arkivbyggnad, som ej
vore .särskild! för sådant ändamål uppförd.

Ofverintendentsembetet, som jemväl erhållit nådig befallning att yttra
sig i ämnet, har, efter det embetet genom eu af sina extra ordinarie arkitekter
låtit besigtiga ifrågavarande byggnad, uti den 2 juli 1901 afgifvet
underdånigt utlåtande andragit följande: Omförmälda byggnad, hvars vid
värdering åsätta pris af 16,000 kronor — deri jemväl inginge värdet af
viss del utaf den tomt, hvarå huset vore uppfördt — från embetets sida
icke föranledt någon erinran, syntes embetet, i betraktande af dess såväl
läge som solida beskaffenhet vara för sitt ifrågasatta nya ändamål fullt
lämplig. Vissa åtgärder torde emellertid tarfvas för att i byggnaden bereda
arkivlokaler, som, särskildt med hänsyn till önskvärdheten af betryggande
brandsäkerhet, vore tillfredsställande, och i sådant afseende syntes böra
iakttagas, att bottenvåningens nedre träbjelklag utbyttes mot bjelklag af

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beton med jernbalkar samt att vinden åtskildes genom ett dylikt brandfritt
bjelklag, hvilket senare utan olägenhet kunde flyttas en half meter högre
upp mot takfoten, hvarigenom den öfre våningen skulle kunna erhålla den
större höjden af något öfver 2,5 meter. Hvad åter anginge fönsteröppningarna,
hvilkas ringa storlek framhållits, vore det embetets mening, att
desamma, med undantag allenast af fönstret i det tillämnade expeditionsrummet,
icke kräfde någon utvidgning, då de vore fullt tillräckliga för att
lemna behöflig dager åt de blifvande arkivrummen och dessutom i sitt
oförändrade skick karakteriserade byggnaden såsom innehållande förvaringsrum
för samlingar. Derjemte torde kunna ifrågasättas dels att bibehålla de
nuvarande jernluckorna vid fönstren — hvilka senare naturligen borde
förses med lämpliga bågar och glas — då embetet för sin del hölle före,
att blott en onödig kostnad skulle orsakas genom att beträffande luckorna
göra någon ändring, dels ock att omändra två å sydöstra sidan af byggnaden
förefintliga större öppningar till fönster, liknande de öfriga och försedda,
såsom dessa, med jernluckor. Förutom nu nämnda åtgärder och
anordnande af erforderlig inredning med hyllor syntes andra arbeten än
innerväggarnes lagning, vattrifning och affärgning icke behöfva vidtagas,
och ansåges kostnaden för utförandet af samtliga omförmälda förändringsmed
flere arbeten, oberäknadt hyllinredningen, komma att uppgå till omkring
9,000 kronor, hvartill torde få läggas nödigt belopp för värmeledning,
om sådan önskades.

Sedan Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande genom nådig remiss
erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt
utlåtande med anledning af hvad riksarkivarien i sin förenämnda skrifvelse
af den 18 april 1901 anfört i fråga om beredande af rätt för kronan att
för alltid förfoga öfver den inhägnade platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden,
öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget
utlåtande den 23 november 1901 underdåniga yttranden i ärendet af stadsfullmägtige
och magistraten i Visby. Dervid anfördes af stadsfullmägtige,
med instämmande af magistraten: att stadens byggnadsnämnd i afgifvetutlåtande
förklarat, att den ifrågavarande inhägnade platsen icke lämpade
sig för bebyggande; att, då området, såvidt handlingarna utvisade, icke eljest
torde vara för den tillämnade arkivbyggnaden behöflig!, syftemålet med
riksarkivariens framställning, som torde afse förebyggande af eldfara, enligt
stadsfullmägtiges åsigt skulle på ett för landsarkivet fullt betryggande sätt
uppnås, om berörda område utlades till allmän plats, såsom förut varit
fallet, innan såväl detta som närgränsande öppna områden af de militära
myndigheterna år 1887 inhägnades och det förstnämnda området sedermera
af staden uppläts tills vidare till kronans disposition; samt att vid

Statsubikolteb* inlåtande Åho 9.

105

sådant förhållande stadsfullmägtige ansåge sig böra förklara, att, för att
det af riksarkivarien framstälda önskemålet om den till arkiv ifrågasatta
byggnadens isolering måtte vinnas, staden vore villig förbinda sig att,
sedan det inhägnade området af kronan afträdts, för framtiden såsom allmän
och öppen plats bibehålla hela området omkring nämnda byggnad.

1 sitt sistberörda utlåtande yttrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
bland annat, att, enär stadsfullmägtiges nyssnämnda erbjudande
syntes innebära tillräckligt skydd mot den af riksarkivarien befarade möjligheten,
att området kunde komma att bebyggas, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge riksarkivariens ifrågavarande framställning icke
böra föranleda annan åtgärd, än att området utlades till allmän och öppen
plats å den för stadsdelen gällande stadsplanen, derom stadsfullmägtige,
i fåll denna åsigt gillades af Eders Kongl. Maj:t, skulle anmodas att i
vanlig ordning göra framställning.

Efter det riksarkivarien uti infordradt, den 2 december 1901 afgifvet
underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot de
sålunda föreslagna åtgärderna till förhindrande af ifrågavarande områdes
bebyggande, erhöll arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen
nådig befallning att afgifva utlåtande i ärendet, dervid borde
lemrias utredning å värdet af den för kronans räkning nu begagnade inhägnade
platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden.

Till svar härå öfverlemnade nämnda departement med underdånigt
utlåtande den 22 januari 1902 ett efter arméförvaltningens anmodan af
militärbefälhafvaren på Gotland, öfversten G. Björlin, tillförordnade fortifikationsbefälhafvaren
H. Rydén, stadsingeniören Börring och L. Wiman
den 4 januari 1902 afgifvet värderingsinstrument, enligt hvithet de vid
värdering af den inhägnade platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden
funnit, att ifrågavarande område, hvilket ej enligt gällande byggnadsordning
finge sjelfständigt bebyggas, icke i och för sig egde något näinnvärdt värde,
utan först erhölle sådant, i fall området sammanlades med den nu bebyggda
tomten, då det hela skulle kunna tjena till lämplig plats för en större
nybyggnad, hvarför de ansåge den obebyggda delen böra upptagas till ett
värde af 3,000 kronor. I likhet med hvad som skedde vid värderingen
den 19 juli 1900, uppskattades nu värdet af sjelfva byggnaden jemte
tomten, hvarå den vore uppförd, till 16,000 kronor och i följd deraf
byggnaden med såväl bebyggda som obebyggda tomterna i ett för allt till
19,000 kronor.

Med anslutning till hvad Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i
dess underdåniga utlåtande den 23 november 1901 anfört hemstälde armeförvaltningen,
att, enär kronans lagliga rätt till den inhägnade obebyggda

Bill. till Rilcud. Prat. 1902. 4 Samt.. 1 Afä. 9 Haft, 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

delen af tomten syntes vara mycket tvistig och utgången af en möjlig
rättegång mot staden om bättre rätt till området förefölle synnerligen
oviss samt det af stadsfullmägtige gjorda erbjudandet syntes innebära tillräckligt
skydd mot möjligheten, att området kunde komma att bebyggas,
Eders Kongl. Maj:t, derest nådigt beslut om ifrågavarande förrådsbyggnads
disponerande till landsarkiv å Gotland komme att fattas, täcktes dels, med
antagande af stadsfullmägtiges förenämnda erbjudande, besluta, att den
för kronans räkning nu begagnade inhägnade platsen sydost om förrådsbyggnaden
skulle i den för Visby stad gällande stadsplanen utläggas
till allmän och öppen plats, dels ock i ersättning åt landtförsvaret för
afstående af nämnda, för närvarande af Gotlands infanteriregemente disponerade
förrådsbyggnad med tillhörande tomt anvisa ett belopp af 16,000
kronor.

Efter det jag i anledning af öfverintendentsembetets utlåtande i ärendet
anmodat embetet att inkomma med uppgift å den kostnad, som kunde
antagas åtgå ej mindre för hyllinredning och värmeledning i den tilltänkta
arkivbyggnaden än äfven för lokalernas förseende med erforderliga möbler,
bär embetet med skrifvelse den 21 januari 1902 till ecklesiastikdepartementet
öfverlemnat de önskade uppgifterna äfvensom dels specificering å
den förut beräknade omkostnadssumman, 9,000 kronor, dels ock ritning
öfver de af embetet afsedda förändringarna inom byggnaden i fråga.
Enligt embetets kostnadsförslag skulle byggnadens förändring till dess nya
ändamål betinga en kostnad af 9,000 kronor, hyllinredningen 5,700 kronor,
värmeledningen 4,500 kronor, ritningar och tillsyn samt arbetsledning
1,250 kronor samt möbler 1,200 kronor, eller alltså tillsammans ett belopp
af 21,650 kronor vara erforderligt för byggnadens förändring och inredning
samt förseende med möbler.

Sedan arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen
erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande jemväl i fråga om användandet
af det för afstående! af ifrågavarande förrådsbyggnad jemte tomt
föreslagna ersättningsbelopp, har arméförvaltningen i underdånigt utlåtande
den 7 februari 1902, efter samråd med militärbefälhafvaren på Gotland,
föreslagit, att, vid nådigt bifall till den i ärendet gjorda hemställan, att i
ersättning åt landtförsvaret för afståendet från nämnda byggnad jemte
tillhörande tomtområde måtte anvisas ett belopp motsvarande det vid
besigtning densamma åsätta värde af 16,000 kronor, Eders Kongl.
Maj:t täcktes medgifva, att omförmälda ersättningssumma, 16,000 kronor,
Unge tagas i anspråk till uppförande för Gotlands truppers behof af en
verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde i enlighet med ritning och

Statsutskottets Utlåtande X:o .9.

107

kostnadsförslag, som upprättats hos arméförvaltningen och fogats vid dess
utlåtande.

Likasom det befunnits nödigt att för Sveriges öfriga län inrätta centrala
arkivdepoter eller landsarkiv, synas erforderliga åtgärder med det
snaraste böra vidtagas för att i en centraldepot samla de äldre arkivalierna
från Gotlands län. Den utredning, som blifvit i detta ärende gjord, synes
mig gifva vid handen, att den till förvaringslokal för ifrågavarande arkivalier
föreslagna, af Gotlands infanteriregemente nu disponerade förrådsbyggnaden
bör med hänsyn till läge, beskaffenhet och utrymme efter
ifrågasatta förändringar kunna lämpa sig till en sådan arkivlokal, och har
jag icke något att erinra mot de af öfverintendentsembetet till 21,650
kronor beräknade kostnaderna för byggnadens anordnande dertill samt
för dess förseende med erforderlig inredning och nödiga möbler. I afseende
å läget anser jag dock, att byggnadens användande till arkivlokal
kan tillstyrkas endast under förutsättning att den nu inhägnade, sydost
om förrådsbyggnaden belägna tomten kommer att för all framtid blifva
eu allmän, öppen plats, som icke får bebyggas. Enligt hvad den verkstälda
utredningen visar, finnes icke någon fara för att så icke skulle
komma att ske. Såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,
torde emellertid för fullständig säkerhets vinnande i detta afseende på
särskild framställning böra härutinnan vidtagas ändring i den för Visby
stad faststälda stadsplan.

För möjliggörande af ifrågavarande förrådsbyggnads användande till
lokal för förvaring af arkivalier fordras dock icke allenast anvisande af
nyssnämnda belopp, 21,650 kronor, utan jemväl att till landtförsvarets
förfogande ställes en summa af 16,000 kronor, motsvarande värdet af
sjelfva byggnaden med tillhörande tomt.»

Derjemte har chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet
yttrat:

»Då ifrågavarande, Gotlands infanteriregemente tillhöriga förrådsbyggnad
i Visby efter förrådens förflyttande från nämnda stad till Tingstad
e kan för landtförsvarets behof undvaras, har jag icke något att
erinra mot densammas öfverlåtelse för användande till landsarkiv. Vidkommande
det vederlag af 16,000 kronor, som ifrågasatts skola landtförsvaret
tillkomma, får jag erinra derom, att, sedan Eders Kongl. Maj:t
föreslagit 1898 års Riksdag att för flyttning af omförmälda förråd och
uppförande af nya förrådsbyggnader vid Tingstäde anvisa 120,000 kronor,
Riksdagen för ändamålet anvisat allenast 100,000 kronor, af skäl, bland
andra, att tillskott till flyttningskostnadernas bestridande kunde förväntas
genom försäljning af öfverflödiga hus och byggnader i Visby. I följd

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

häraf och då ifrågavarande byggnad är en af dem, som, på sätt Riksdagen
ansett, skulle försäljas, bör det belopp 16,000 kronor, hvartill
byggnaden af särskilda värderingsman värderats, skäligen till landtförsvaret
utgå för att användas till de genom förrådsflyttningen föranledda
byggnadsbehof vid Tingstäde. Arméförvaltningen å fortifikations- och
intendentsdepartementen har i underdånigt utlåtande den 7 februari
1902 föreslagit, att beloppet måtte få användas för uppförande å sistnämnda
plats af en verkstads- och bostadsbyggnad, hvartill ritning och
kostnadsförslag, slutande å samma belopp eller 16,000 kronor, af arméförvaltningen
öfverlemnats. Jemte det jag biträder arméförvaltningens
förslag, får jag, under hänvisning till berörda ritning, upplysa, att nämnda
verkstads- och bostadsbyggnad är afsedd att dels tillgodose det oafvisliga
behofvet af bostadslägenheter för en förrådsförvaltare och en vaktmästare,
livilka skola anställas vid det till Tingstäde förlagda centrala intendenturförrådet
eller hufvudförrådet å Gotland, dels ock inrymma förråd samt
bostadslägenheter för handtverksmästare äfvensom verkstadslägenheter för
desse och för de värnpligtige, som från och med hösten 1902 skola uttagas
till förvaltnings tjenst såsom militärarbetare. För berörda verkstäder, af
livilka skomakeri- och sadelmakeriverkstäder kunna sammanslås, har nemligen
icke någon lägenhet kunnat förhyras, likasom det ej heller är möjligt
att för förvaltare och vaktmästare hyra bostad i närheten af förrådsplatsen».

Slutligen har chefen för ecklesiastikdepartementet, som ansett, att, i
likhet med hvad som skett, då medel anvisats till anskaffande af ny förrådsbyggnad
för Uplands regemente i ersättning för vissa lokaler i Upsala
slott, livilka regementet måste afstå till beredande af plats för ett landsarkiv
derstädes, jemväl det belopp af 16,000 kronor, som nu för landtförsvarets
behof erfordrades vid afstående af ifrågavarande persedelförrådsbyggnad
i Visby till arkivlokal, lämpligen borde anvisas på åttonde hufvudtitelns
extra stat, under åberopande af hvad i ärendet blifvit anförd t,
hemstält, att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Enligt den af departementschefen vid detta ärendes föredragning omförmälda
plan, som legat till grund för de åtgärder, som hittills vidtagits
för ordnande af landsarkivväsendet i riket och för hvilken blifvit närmare
redogjordt i det vid 1897 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden, skulle arkivalierna från Gotland icke förvaras
i något af de tre landsarkiven i Vadstena, Upsala eller Lund, utan
qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal i Visby. Då den
byggnad, som i enlighet med nämnda plan nu skulle för ändamålet tagas

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

i besittning, synes utskottet möjligen kunna vara härtill lämplig, anser
utskottet, att det anslagsbelopp af 16,000 kronor, som enligt Kong! Maj:ts
framställning skulle från åttonde hufvudtiteln utgå i ersättning för det att
byggnaden med tomt icke vidare skulle kunna för försvarsändamål disponeras
och som skulle användas för uppförande af en verkstads- och bostadsbyggnad
vid Tingstäde för Gotlands truppers behof, bör af Riksdagen
beviljas.

Hvad deremot angår förslaget om beviljande af 21,650 kronor för
byggnadens anordnande till arkivlokal och dess förseende med erforderlig
inredning och möbler, har utskottet vid granskning af kostnadsberäkningarna
funnit, att med afseende å den jemförelsevis ringa mängden af de
arkivalier, som skulle blifva i byggnaden förvarade och då efter deras
sammanföring anlitande af dem endast undantagsvis torde ifrågakomma,
planen för byggnadens iståndsättande, inredning och möblering är vida
mera omfattande, än behofvet krafvel’. För väsentligen nedsatt kostnad
torde sådana anordningar kunna vidtagas, hvarigenom antingen inom den
ifrågavarande byggnaden eller annorstädes inom Visby nödigt utrymme
kunde beredas för arkivaliernas förvaring; och anser utskottet på grund
häraf, att ny plan för anordning af arkivlokal samt dess inredning och
möblering bör uppgöras och att först då en sådan, efter behofvet afpassad
plan föreligger, nödigt anslag bör för ändamålet af Riksdagen beviljas.

I sammanhang med det förnyade förslag, som sålunda torde vara att
till Riksdagen införvänta, synes jemväl böra lemnas utredning såväl angående
det sätt, hvarpå de delar af ifrågavarande byggnad, som icke äro
för arkivaliers förvarande behöflig^, eller, derest arkivlokal skulle annorstädes
inredas, byggnaden i dess helhet lämpligen må kunna för annat
allmänt ändamål användas, och dels angående de kostnader, som för
arkivaliernas ordnande och vård må vara erforderliga, i hvilket sistnämnda
afseende utskottet vill erinra derom, att riksarkivarien i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 10 augusti 1899 anfört, att vården af det gotländska
arkivet lämpligen kunde öfverlåtas åt någon tjensteman vid allmänna
läroverket eller landsstaten eller hos domkapitlet, sedan han vid riksarkivet
eller något af landsarkiven inhemtat nödig kännedom om arkivväsendet.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
i sådant afseende föreslagit, må under medgifvande, att
den kronans byggnad i Visby, som hittills inrymt persedelförråd
för Gotlands infanteriregemente, jemte tillhörande
tomt må upplåtas till lokal för förvaring af
äldre arkivalier från Gotlands län, på extra stat för år

Statsutskottets Utlåtande, N:u 9.

1903 anvisa ett belopp af 16,000 kronor till uppförande
af en verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde för
Gotlands truppers behof; samt

b) att Kong! Maj:ts förslag om anvisande af 21,650
kronor för byggnadens anordnande till arkivlokal och
dess förseende med erforderlig inredning och möbler icke
må af Riksdagen bifallas.

Nationalmuseum.

Ang. 36:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning,

s''atens konst-hemställer utskottet,

''samlingar? att Riksdagen må jemväl för år 1903 anvisa ett

[32.] extra anslag af 5,100 kronor för vård, underhåll och

tillökning åt statens konstindustriella samlingar.

Ang. 37:o) 1 anledning af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, hem bevakning

af galler utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren i 8 9 9 —

1902 egt rum, må för anordnande af nattlig bevakning
vid nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat för år

1903 ett anslag af 2,000 kronor.

national muser
byggnaden.

[33.]

Ang.

biträde vid
handtecknings*
och gravyrsamlingen

in. m.

[34.]

38:o) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1901
och 1902 egt ruin, för biträde vid värd och tillhandahållande
af handtecknings- och gravyrsamlingen i nationalmuseum
äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets
samlingar på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af

2,000 kronor.

Lifrustkammar eu.

ADg. 39:o) Med anledning af Kongl. Mäj:ts derom gjorda framställning,

båifoci^våra''hemställer utskottet,

3 af sam? att Riksdagen må, i likhet med hvad som skett för

Ungarna. innevarande år, för tillsyn, underhåll och värd af lifrust [35.

] *

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kammarens samlingar på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 6,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

40:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för betäckande Ang.
af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgänq- nbfetba^*e"‘,e.
liga behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1903 anvisa ett be-domkapitlens
lopp af 2,500 krOllOr. ‘ expeditions Beträffande

den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet ™''

att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 243 och 244. " L° J

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för betäckande af brister i domkapitlens
expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga
behof vid deras expeditioner, på extra stat för
år 1903 bevilja ett belopp af 2,500 kronor.

Universiteten.

4 Ro) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning och Ang.
under hänvisning till hvad af departementschefen till statsrådsprotokollet, instrument
sid. 102—106, i detta ärende anförts, hemställer utskottet, förVrma kodynamiskt att

Riksdagen må för inköp, enligt uppgjord speci- lai°up°X.m
fikation, af instrument och preparat med mera för ett [37 ]
farmakodynamiskt laboratorium vid den farmakologiska
institutionen vid universitetet i Upsala på extra stat för
år 1903 bevilja ett anslag af 3,500 kronor.

42:o) På grund af Kongl. Maj-.ts derom gjorda framställning, hem- Ang
ställer utskottet, en lärare i

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1899 finsSp''ruå|rl[ka
—1902 egt rum, till arfvode åt en lärare vid universi- Upsala.
tetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att [38.]
derstädes meddela undervisning i finsk-ugriska språk,
särskildt lappska och finska, på extra stat för år 1903
bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ang. 48ro) Sedan 1900 års Riksdag på Kongl. Maj :ts .framställning beviljat

universitets- fQr anställande under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala ai lek''unsaia.
1 torer i tyska, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor,
[39 1 hvaraf på extra stat för hvardera af åren 1901 och 1902 anvisats° 6,000
L'' kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag matte pa
extra stat för år 1903 anvisas ett belopp af likaledes 6,000 kionor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala af förut
beviljadt anslag på extra stat för år 1908 anvisa 6,000
kronor.

Ang_ 44;o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem universitets-

aföllpy* nfolrottot

hib{;;^ 1 “ " '' ” ’ att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900—

r.Q i 1902 egt rum, må på extra stat för ar 1903 anvisa ett

L ''J belopp af 3,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

Ang. 45:o) Sedan 1900 års Riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, till

nybyggnad uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
SÄS ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för alli
Upsala. myn oc]% analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviljat ett anslag åt
[41.] 294,408 kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisats ett belopp åt

150,000 kronor samt för år 1902 ytterligare 100,000 kronor, har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af omförmälda anslag på extra stat lör
år 1903 anvisa återstoden ''eller 44,408 kronor.

I anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må till uppförande och utrustning
af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän
och analytisk kemi vid universitetet i Upsala på extra
stat för år 1903 af förut beviljadt anslag anvisa återåterstoden,
44,408 kronor.

, 46-o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

tf under hänvisning till hvad af departementschefen till statsrådsprotokollet,
anteckningar - t c_248, i ärendet anförts, hemställer utskottet,

efter juridiska0* 4* '' 7

föreläsningar.

[42.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

att Riksdagen må för utgifvande i tryck af vederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna
inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra
stat för år 1903 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att
användas enligt de närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t
kan finna godt bestämma.

47:o) Sedan, på framställning af Kongl. Maj:t, 1901 års Riksdag förAng. vivere
anställande under ytterligare sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tetsljjkut“drer
tyska, franska och engelska språken beviljat ett anslag af 36,000 kronor,
deraf på extra stat för år 1902 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att af omförmälda anslag på extra stat för år 1903
anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

[43.]

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt
anslag på extra stat för år 1903 anvisa 6,000
kronor.

48:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Angående
under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet,. lärareplats
sid. 248, i detta ärende anfört, får utskottet hemställa,

i entomologi
i Lund.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1901 och 1902 egt rum, på extra stat för
år 1903 bevilja ett anslag af 3,000 kronor för uppehållande
af undervisning i entomologi och vård af de
entomologiska samlingarna vid universitetet i Lund, att
utgå under förutsättning att fullt lämplig person för
tjenstgöringens bestridande finnes att tillgå.

49:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- AnK
ställer utskottet, ^ lönetillägg

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och tia ra [en
ett af åren 1892—1902 egt rum, såsom, personligt löne-o. g. Regneii.
tillägg för år 1903 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar [45.]
Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja
750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Bill. Ull Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

A“.g\ 50:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem extra

biträden

vid nniversi- Ställer llt-SKOttet,

tetsbiblioteket
i Lund.

[46.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1900—1902 egt rum, må till arfvoden åt extra
biträden vid universitetsbiblioteket i Lund för år 1903 på
extra stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

Ang. öko) Sedan 1900 års Riksdag dels medgifvit, att det af Riksdagen

nnnfvegrsitets-r^r 1897 beviljade extra anslag af 168,000 kronor till ny- och tillbyggnad
biblioteket för biblioteket vid universitetet i Lund finge i stället användas för upp -

i Lund.

[47.]

förande — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 omförmälda ritningar och
förslag, ändrade i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen i skrifvelse den
14 maj 1900 beträffande detta ämne angifvit — af en till Helgonabacken
förlagd nybyggnad för biblioteket, dels ock för samma nybyggnad beviljat
ett ytterligare extra anslag af 127,000 kronor samt häraf på extra stat
för år 1901 anvisat 75,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att på extra stat för år 1903 anvisa återstoden, 52,000 kronor, af
det för omförmälda nybyggnad beviljade anslaget.

Den af departementschefen lemnade utredning i ämnet återfinnes å
sid. 249—251 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf Riksdagen år 1900
beviljade ytterligare anslag å 127,000 kronor till uppförande
af en nybyggnad för universitetsbiblioteket i
Lund på extra stat för år 1903 anvisa återstående beloppet
52,000 kronor.

Ang. 52:o) Sedan 1901 års Riksdag, med bifall till derom af Kongl. Maj:t

och^ändrings- fram stadd proposition, såsom bidrag för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten
m. m.arbeten m. ni. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund beviljat ett
läns s^ukvärds-ai^aS af högst 256,000 kronor, att användas i den mån motsvarande
inrättningar belopp af ett utaf Malmöhus läns landsting beviljadt anslag å enahanda
i Lund. summa för ändamålet toges i anspråk och under den kontroll Kongl.
L4ö.J Magt kunde finna lämpligt föreskrifva, hvarjemte Riksdagen utaf det sålunda
beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp af

128,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1903 anvisa återstoden af det för omförmälda ändamål beviljade
anslag, eller högst 128,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa
återstoden af det såsom bidrag för vissa nybyggnadsoch
ändringsarbeten in. m. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund af 1901 års Riksdag beviljade anslag
af högst 256,000 kronor, eller högst 128,000 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

53:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
ställer utskottet,

hem- Ang.

arfvode åt en
amanuens vid

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid medicinska
karolinska mediko-kirurgiska institutets medicinska poli- pol‘1‘Il“1^ei1''
klinik å serajimerlasarettet på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 750 kronor.

54:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, Ang.

hemställer utskottet, amanuens vid

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid kirurgiska
karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poli- F° r ll“1^en’
klinik ä ser ajimerlasar ettet på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 750 kronor.

55:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, Ang.

hemställer utskottet, ^ _ amanuens1 vid

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens mUoftaimiatriaka
karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poli- i,ol''khnI’''enklinik
å serafimerlasarettet på extra stat för år 1903 an- 1-J
visa ett belopp af 750 kronor.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom

framstapla förslag,

utskottet hemställa,

att

Riksdagen

ma,

får Ang.

arfvode åt en
amanuens vid

i likhet med hvad under en gynekologi
följd af år egt rum, för år 1903 på extra stat anvisa k’‘°^en''
900 kronor till arfvode åt en amanuens vid karolinska 1°^-!
mediko-kirurgiska institutets gynekoiogiska klinik ä Sabbatsbergs
sjukhus.

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. 57:0) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, hem tiTsning

ställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1902
egt rum, till städning och uppassning vid karolinska medikokirurgiska
institutets hygieniska institution på extra stat
för år 1903 anvisa ett belopp af 500 kronor.

vid hygieniska
institutionen.

[53.]

Ang.

kliniker för
barnsjukdomar.

[54.]

58:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må på extra stat för år 1903 anvisa:

a) till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms stad
för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1903.

Ang.

materiel för
oftalmiatriska
kliniken.

[55.]

59:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll af
materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska medikokirurgiska
institutet på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 500 kronor.

. 60:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem vÄTalHga

ställer utskottet,

indam&1- att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum,

[56.] må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett
extra anslag för år 1903 af 1,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

till fält”8'']" 61:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1903

förbättring åt^^dsa till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
iararne vid d^läroverken och pedatjoqierna, att utgå efter samma grunder som för år
1“ och0''!902, ett belopp af 478,S00 kronor. 1

pedagogierna. Vid detta ärendes föredragning har departementschefen till statsråds[57.
] protokollet erinrat, att han vid sin framställning under punkterna 15—17

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

i statsrådsprotokollet angående upprättande af nya femklassiga allmänna
läroverk i Stockholm, Göteborg och Malmö fäst uppmärksamheten på att
bifall till dessa framställningar skulle medföra en höjning med 3,025
kronor för hvartdera läroverket eller tillsammans 9,075 kronor af extra
anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken
och pedagogierna, hvilket för år 1902 utginge med 469,725 kronor.

Utskottet, som under punkterna 15:o)—17:o) här ofvan tillstyrkt bifall
till Kongl. Maj:ts framställningar om upprättande af ofvannämnda
femklassiga allmänna läroverk, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1903
anvisa till beredande af tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna,
att utgå efter samma grunder som för år 1902, ett belopp
af 478,800 kronor.

62:o) Kongl. Mäj:t har föreslagit Riksdagen att, på det att de nya Ang. tre ny&
femklassiga allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg och Malmö höstter- fe“Has8''ga
minen 1902 måtte kunna börja sin verksamhet, på extra stat för år 1903 r^i
anvisa ett belopp af 18,000 kronor. ^

Enligt hvad af statsrådsprotokollet, sid. 132, 133, 138 och 142, inhemtas,
erfordras till detta ändamål för hvart och ett af nämnda läroverk,
om hvilkas upprättande Kongl. Maj:t under punkterna 15—17 i statsverkspropositionen
gjort framställning, följande belopp: till arfvoden åt rektor

2,000 kronor, åt tre extralärare omkring 2,400 kronor, åt öfningslärare
och skolläkare omkring 800 kronor samt till anskaffande af undervisningsmateriel,
då någon materielkassa härför icke är att tillgå, omkring 800
kronor eller tillsammans 6,000 kronor.

Med skrifvelse den 5 mars 1902 har departementschefen till utskottet
öfverlemnat åtskilliga handlingar, enligt hvilka stadsfullmäktige i Stockholm,
Göteborg och Malmö förklarat sig villiga och i tillfälle att redan
från och med höstterminen 1902 tillhandahålla lokaler med inredning för
de tre lägsta klasserna af ofvan omförmälda, till inrättande föreslagna
läroverk.

Utskottet, som under punkterna l5:o)—17:o) här ofvan tillstyrkt bifall
till Kongl. Maj:ts framställningar om upprättande af ofvannämnda allmänna
läroverk, hemställer,

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må, på det att de nya femklassiga
allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg och Malmö
höstterminen 1902 må kunna börja sin verksamhet, på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 18,000 kronor.

Ang.

arfvoden åt
extra och
vikarierande
ämneslärare.

[58.]

63:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt extra
och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken på extra stat för
år 1903 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Den i ärendet lemnade utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet,
sid. 254—256.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken på extra
stat för år 1903 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

resestipendier 64:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
åt lärarinnor, under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet, sid.

[59.] 256, anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till resestipendier åt föreståndarinnor
och lärarinnor . vid högre skolor för qvinlig ungdom
och samskolor, under de vilkor och bestämmelser, Kongl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat
för år 1903 ett belopp af 6,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

anslag till 65:o) Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af
uppeW&aåe undervisning en vid högre lärarinneseminariet på extra stat för år 1903 beaf
undervis- vilja, ett anslag af 8,000 kronor.

TOO 1 Den utredning, som i denna fråga blifvit förebragt, innefattas å sid.

L 256—258 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen
vid högre lärarinneseminariet på extra stat för år
1903 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

66:o) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, hem- ,A.n?-..
ställer utskottet, ^ ^ ^förbättring!

att Riksdagen må för beredande åt lärare och lära- j-gjj
rinnor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löneförbättring
jemväl för år 1903, att utgå efter samma grunder
som den för innevarande år beviljade, för år 1903
på extra stat anvisa enahanda belopp som för år 1902,
eller 3,250 kronor.

67:o) Med anledning af hvad Kong! Maj:t i sådant afseende föreslagit, ^”j^Jerde

hemställer Utskottet, vid semina att

Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa netm-,n a)

för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde års- [62]
kursen vid högre lärarinneseminariet ett belopp af 3,000
kronor; samt

b) för beredande af fortsatt undervisning i huslig
ekonomi vid seminariet och dermed förenade normalskolan
för flickor ett belopp af 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

68:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande dels Ang. ^
under vårterminen 1903 af undervisningen uti de vid folkskoleläraresemi-fflfå™{f
nariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade pa-ningen i de vid
rallelklasser, dels ock under år 1903 af undervisningen uti en folkskolans^J,””1^^ *
högre afdelning vid den med seminariet i Kalmar förenade öfning sskolanKaimar anordpå
extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af 8,090 kronor. klasserna^!''™!

Beträffande den i ärendet förebragta utredning tillåter sig utskottet rggj
att hänvisa till stadsrådsprotokollet, sid. 259—262.

Uttskottet hemställer,

att Riksdagen må för uppehållande dels under vårterminen
1903 af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar anordnade parallelklasser, dels ock under
år 1903 af undervisningen uti en folkskolans högre afdelning
vid den med seminariet i Kalmar förenade öfningsskolan
på extra stat för år 1903 bevilja ett belopp
af 8,090 kronor.

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gymnastik- . Sedan _ 1901 års Riksdag, med bifall till Kong! Maj:ts derom

byggnad vid gjord a framställning, till uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskoleiSGöteborg.
Lärareseminariet i Göteborg beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf
r641 anvisat 20,000 kronor på extra stat för 1902, har Kongl. Maj:t nu föreL
,J slagit Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa återstoden af omförmälda
anslag eller 20,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppförande af en gymnastikbyggnad
vid folkskolelärareseminariet i Göteborg af förut
beviljadt anslag på extra stat för år 1903 anvisa återstoden
eller 20,000 kronor.

byggnader vid . 70:o) Sedan 1900 års Riksdag till uppförande af erforderliga byggnader

seminariet i för ett folkskolelär arinneseminarium i Landskrona beviljat ett extra anslag af
Landskrona. 218,000 kronor, hvaraf för år 1901 anvisats 124,000 kronor samt för” år
LoS.J 1902 65,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1903 anvisa återstoden af omförmälda anslag eller 29,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppförande af erforderliga
byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona
af förut beviljadt anslag på extra stat för år 1903
anvisa återstoden eller 29,000 kronor.

uppehållande 71;o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af
af undervis- undervisning en vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra stat
seminariet^för år 1908 bevilja ett belopp af 44,000 kronor.

Landskrona. Den i ärendet lemnade utredningen återfinnes å sid. 263—265 i stats[66.
] rådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen
vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på
extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af 44,000 kronor.

byggnad» vid . 72:°) Sedan 1901 års Riksdag i anledning af derom af Kong]. Maj:t

seminariet i gjord framställning till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkstrengnäs.
skolelärareseminarium i Strengnäs beviljat ett anslag af 178,500 kronor
Lo''-J och deraf på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp af 80,000 kronor,
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1903 af
omförmälda beviljade anslag anvisa ytterligare 50,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppförande af erforderliga
byggnader för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs
af förut beviljadt anslag på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 50,000 kronor.

73:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppehållande
af undervisningen vid folkskolelärareseminariet i Strengnäs på extra stat
för år 1903 bevilja ett belopp af 22,450 kronor.

Den utredning, som i ärendet blifvit förebragt, återfinnes å sid. 265
—267 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen
vid folkskolelärareseminariet i Strengnäs på extra
stat för år 1903 bevilja ett belopp af 22,450 kronor.

74:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900
—1902 egt rum, till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier efter samma
grunder, som blifvit för år 1902 bestämda, på extra
stat för år 1903 anvisa ett belopp af 36,300 kronor.

75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anordnande, i enlighet
med de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt före-j
skrifva, af repetitionskurser i gymnastik för folkskolelärare på extra stat
för år 1903 anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

De skäl, som ligga till grund för berörda förslag, innefattas å sid.
267—269 i statsrådsprotokollet.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl hemställer utskottet,

att Riksdagen må till anordnande, i enlighet med
de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, af repetitionskurser i gymnastik för
folkskolelärare på extra stat för år 1903 anvisa ett
anslag af 7,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prat. 190g. 4 Sand. 1 Afd. ,9 Häft. 16

Ang.

uppehållande
af undervisningen
vid
seminariet i
Strengnäs.

[68.]

Ang.

löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
seminarierna.

[69.]

Ang.

repetitionskurser
i gymnastik
för
folkskolelärare.

[70.]

122

Statsutskottets Utlåtande N:o !J.

Ang. 76:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för upphjelpande af

möjHghet6 till skolväsendet inom Vilhelmina församlings fjelltrakter och inom Risbäcks
skolgång för kapellförsamling på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 5,000
inom8Vilhe™ kronor att användas i enlighet med de bestämmelser Kongl. Maj:t kunde
mina försam- finna godt meddela.

hng in fl. j fråga om de skäl, som anförts för ifrågavarande framställning, tilltal-]
låter sig utskottet att hänvisa till sid. 269—278 i statsrådsprotokollet.

Hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt angående den tillämnade
användningen af ifrågavarande anslag synes gifva vid handen, att detsamma
är afsedt till understöd åt aflägset boende, fattiga nybyggare eller
andra invånare inom Vilhelmina församlings fjelltrakter och inom Risbäcks
kapellförsamling för möjliggörande af deras barns skolgång. 1 anledning
häraf anser sig utskottet böra erinra om föreskriften i § 49 af
kongl. stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december 1897,
att der föräldrar eller målsmän icke ega tillgång att bekosta barnens
kläder och underhåll vid skolan, de böra genom kommunens fattigvård
härutinnan understödjas.

Ehuru Kongl. Maj:ts förslag enligt utskottets förmenande sålunda
rätteligen är att anse såsom eu framställning om statsbidrag till vederbörande
kommuner för bestridande af dem åliggande fattigvårdsutgifter
och sålunda af beskaffenhet att endast i händelse af sällsynta undantagsförhållanden
böra bifallas, anser utskottet med hänsyn till de nu ifrågavarande
kommunernas ekonomiska ställning och de särskilda svårigheter,
som för de ifrågavarande fjelltrakternas befolkning möta att bereda barnen
underhåll vid skolorna, att anslaget bör af Riksdagen beviljas, dock under
en benämning, som närmare än den af Kongl. Maj:t föreslagna angifver
anslagets verkliga natur och ändamål. Äfven synes det utskottet vara
erforderligt, att särskild kontroll anordnas för öfvervakande dels att understöd
lemnas endast för inackordering af barn till sådana föräldrar, som
äro boende i från skolan aflägset liggande fjelltrakter och som äro genom
fattigdom urståndsätta att sjelfva bekosta barnens underhåll vid skolan,
och dels att barnens underhåll och vård äro af tillfredsställande beskaffenhet
och svarande mot den ersättning, som af statsmedel derför utgår. De
för anordnande af denna kontroll erforderliga närmare bestämmelser torde
böra af Kongl. Maj:t meddelas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år 1903
anvisar 5,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser
Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas
för att åt fattiga, inom Vilhelmina församlings fjelltrakter
och inom Risbäcks kapellförsamling på längre
afstånd från församlingarnas skolor boende skolpligtiga
barn bereda möjlighet till skolgång.

77:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framstälinin

g, hem -

ställer utskottet,

Ang.

understöd till
mindre be att

Riksdagen må till understöd åt mindre bemedlade medlade lärmanliga
och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor,^högskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, under vilkor att så- ^ ]
dant understöd endast får tilldelas elev, som är i den
ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig
elev aderton år och af qvinlig elev sexton år, samt i
öfrigt enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 25,000 kronor.

78:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad af departementschefen i detta ärende å sid. 279
i statsrådsprotokollet anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till resestipendier åt rektorer samt
öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och
folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser
Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa
på extra stat för år 1903 ett belopp af 2,000 kronor.

Ang.

resestipendier
åt rektorer
m. fl. vid
seminarierna.

[73.]

Kongl.

79:o) Med anledning af
hemställer utskottet,

att Riksdagen må,

Maj:ts derom gjorda framställning Ang.

resestipendier
åt folkskola likhet

med hvad för åren 1900 lärare och

folkskola -

—1902 egt rum, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag i§rarjnnor.
af 4,000 kronor att användas till resestipendier åt folk- jj
skollärare och folkskolelärarinnor enligt de vilkor och

124

Stat sul skott ef s Utlåtande N:o 9.

bestämmelser, som Kong! Maj:! kan finna skäligt föreskrifva.

Ang. 80:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af 2,500

''foHdboifrö” exemplar utaf filosofie doktorn M. A. Lindblads svam,pbok, för utdelning
rande de ätligapå sätt Kongl. Maj:t funne skäligt närmare bestämma, på extra stat för
svamparne. °r jgQg pevpja ett anslag af 10,000 kronor.

Beträffande den af depai*tementschefen lemnade utredning af detta
ärende tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 280—297.

I anslutning till Kongl. Maj:ts berörda förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må till inköp af 2,500 exemplar utaf
filosofie doktorn M. A. Lindblads svampbok, för utdelning
på sätt Kongl. Maj:t finner skäligt närmare bestämma,
på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af

10,000 kronor.

Ang. anslag 81:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 89) hafva
£ngUi torrår Hammarlund och F. Berg i Stockholm hemstält, att Rikdagen

ekonomi vid måtte dels besluta, att folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor,
loJskjot som meddela undervisning i huslig ekonomi, må för detta ändamål kunna
tilläggas ett särskild! statsunderstöd efter enahanda grunder som de af
Kongl. Maj:t föreslagna beträffande dylikt statsunderstöd till högre skolor
för qvinlig ungdom och vissa samskolor, dels ock för ifrågavarande ändamål
på extra stat för år 1903 bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 50,000 kronor.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande.

»I Kongl. Maj:ts proposition till innevarande års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof föreslår Kongl. Maj:t i punkten 19 glinder
åttonde hufvudtiteln, att Riksdagen måtte höja anslaget till högre skolor
för qvinlig ungdom med 160,000 kronor. Enligt de af Kongl Maj:t godkända
och i statsverkspropositionen, sid. 193, närmare angifna grunderna
för erhållande af statsbidrag till högre skolor för qvinlig ungdom och sådana
samskolor, som äro upprättade å orter, der allmänt läroverk för
gossar ej finnes, är nämnda förhöjning delvis afsedd att främja ett särdeles
behjertansvärdt ändamål, nemligen undervisningen i huslig ekonomi.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Hvarje i förslaget inbegripen skola, som ineddelar undervisning i huslig
ekonomi, skulle nemligen »för detta ändamål kunna tilläggas ett särskildt
understöd af högst 1,000 kronor, för hvilket särskilda understöd motsvarande
bidrag af kommun eller enskilde donatorer ej erfordras».

Vigten och betydelsen af att det uppväxande qvinliga slägtet redan
under skoltiden bibringas de allmännaste teoretiska och praktiska insigterna
i huslig ekonomi är numera allmänt erkänd. På många ställen
måste skolan härvidlag ingripa, om något skall blifva åtgjordt, ty i hemmet
saknas ej sällan både tid och förutsättningar härför.

Riksdagen har ock erkänt behöfligheten af statens medverkan på detta
område. Så utgår sedan år 1893 ett statsanslag af 5,000 kronor årligen
för beredande af undervisning i huslig ekonomi vid högre lärarinneseminariet,
och från och med år 1897 har Riksdagen årligen anvisat 5,000
kronor till understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum
för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade
undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.
Sistnämnda anslag har från och med år 1901 blifvit af Riksdagen höjdt
till 6,300 kronor.

I den mån lärarinnor i detta ämne blifvit utbildade, har vid allt
liera folkundervisningsanstalter, så i stad som på landet, undervisning i
huslig ekonomi blifvit införd. För att bereda intresse för ämnet särskildt
å landsbygden hafva på senaste tiden i skilda delar af riket (Bohuslän,
Vestergötland, Östergötland, Dalarne) inrättats s. k. vandrande skolkök.
Enligt tillgängliga uppgifter funnos år 1901 skolkök inrättade vid ett
60-tal folkskolor, vid 3 högre folkskolor och vid 6 folkhögskolor.

Att ämnet huslig ekonomi tills vidare emellertid blott förekommer
på undervisningsplanen vid ett jemförelsevis litet antal folkskolor, högre
folkskolor och folkhögskolor beror naturligtvis på de ganska betydande
kostnader, som äro förenade med detta ämnes införande. För undervisningens
praktiska ordnande är nemligen nödvändigt att inrätta ett
s. k. skolkök. De årliga utgifterna vid en större skola för ett dylikt skolkök
kunna beräknas till 2,000 å 2,500 kronor. Enligt inhemtade upplysningar
uppgå kostnaderna för ett skolkök, som blifvit inrättadt vid en
industriplats på den svenska landsbygden, till omkring 950 kronor förutom
lokal och bränsle.

Om, i likhet med hvad nu blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget beträffande
de högre flickskolorna och samskolorna, särskildt statsunderstöd

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bereddes de folkskolor och högre folkskolor samt möjligen äfven folkhögskolor,
hvilka meddela undervisning i huslig ekonomi, skulle detta
i hög grad främja nämnda ämnes införande. Och något skäl för att
härvidlag ställa folkundervisningsanstalterna i en sämre ställning än
öfriga skolor kan näppeligen uppletas. Tvärtom tala kraftiga skäl för att
i främsta rummet de flickor, som erhålla sin uppfostran i folkskolan, der
bibringas sådana insigter, att de i framtiden, då lifvets pligter kalla dem
att sköta om ett hem, kunna göra detta med insigt och med iakttagande
af all möjlig omtanke och sparsamhet.

Säkraste medlet att arbeta för nykterhetens främjande torde ock vara
att gifva qvinnorna en sådan uppfostran, att de väl förstå sig på att
ordna och sköta ett hem, och detta gäller särskildt de qvinnor, som erhålla
sin uppfostran i folkskolan. Tiden torde nu vara inne, att man
icke blott i städerna utan äfven på landet tar itu med att undervisa de
blifvande husmödrarna om näringsmedlens sammansättning, deras anrättning
på billigaste och tjenligaste sätt o. s. v. På grund af ren okunnighet
slösas nu ej sällan högst betydligt. Kosthållningen blir både dyr och
dålig. Bästa sättet att råda bot häremot är inrättandet af skolkök — på
större orter fasta och i verksamhet under större delen af året, på mindre
orter flyttande, så att kurser kunna meddelas på olika platser, allt eftersom
förhållandena det kräfva.

De kostnader, som genom ett bifall till vårt förslag skulle uppstå
för statsverket, torde, ifall statsunderstödet utdelas efter enahanda grunder
som blifvit ifrågasatta för de högre flickskolorna och samskolorna,
kunna för närvarande beräknas till högst 50,000 kronor. Med detta
anslag skulle till de folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, som
inrättat större och mera fullständiga skolkök, hvilka draga en årlig kostnad
af 2,000 kronor eller deröfver, kunna utdelas ett statsanslag af högst

1,000 kronor, på sätt blifvit af Kong! Maj:t föreslaget för de högre flickskolorna
och samskolorna, och till folkskolor, högre folkskolor och
folkhögskolor, som inrättat enklare skolkök, skulle kunna lernnas ett statsbidrag,
motsvarande ungefär hälften af de verkliga kostnaderna. Statsanslaget
torde till en början och innan större erfarenhet vunnits, böra
uppföras på extra stat.

De närmare bestämmelserna för statsanslagets åtnjutande kunna lämpligen
här, liksom i fråga om de högre flickskolorna och samskolorna, fastställas
af Kongl. Maj:t.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

127

Hvad till stöd för förslaget blifvit af motionärerna anfördt, synes utskottet
vara beaktansvärdt. Derest lämpliga anordningar kunde vidtagas
för att i vidare kretsar af befolkningen utbreda färdighet i tillagning af
sund och kraftig föda, i synnerhet af sådan beskaffenhet, att densamma
lämpar sig för den kroppsarbetande befolkningens ekonomiska vilkor,
skulle tvifvelsutan dessa anordningar medföra sådant gagn, att desamma
vore väl förtjenta att af staten uppmuntras.

Deremot anser utskottet anslag för ändamålet icke böra i frågans nuvarande
läge af Riksdagen beviljas, utan synes motionärernas förslag för
närvarande allenast böra föranleda dertill, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t
anhåller om utredning i ämnet och om framläggande för Riksdagen af
det förslag, hvartill denna utredning möjligen kan gifva anledning. I
fråga om innehållet i det förslag, som i anledning häraf ma kunna vara
att från Kongl. Maj:t förvänta, anser sig utskottet allenast höra uttala, att
den grundsats, som särskilt inom undervisningsväsendet på åtskilliga områden
antagits, att kommuner eller enskilde böra jemte staten i viss proportion
bidraga till aflöningar och andra omkostnader samt att visst maximibelopp
för statsbidraget fastställes, synes böra tillämpas äfven i fråga om
de kostnader, som införandet vid folkundervisningsanstalterna af undervisning
i huslig ekonomi skulle medföra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar Hammarlunds
och Bergs förevarande motion, må hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
om och på hvilka vilkor statsunderstöd må kunna
tilläggas folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor
för beredande af undervisning i huslig ekonomi, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en sådan
utredning må befinnas gifva anledning.

De tekniska läroverken.

82:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning af ffii.s^.nr|n.ng
lärarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat lör år 1903 bevilja ett af lärarekrafbelopp
af 14,500 kronor.

Den af departementschefen lemnade utredning af detta ärende åter- “‘skolan?5
finnes å sid. 297—298 i statsrådsprotokollet. [76,]

128

Statsutskottets Utlåtande N''-o 9.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska högskolan på extra stat för år 1903 bevilja
ett belopp af 14,500 kronor.

Ang.

ändringsarbeten
uti byggnad
för Chal
mers tekniska
läroanstalt

[77.]

83:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad af departementschefen å sid. 224—226 i statsrådsprotokollet
i detta ärende anförts, får utskottet hemställa,

att ‘Riksdagen må till vidtagande af vissa ändringar
i en af Göteborgs stad till Chalmers tekniska läroanstalt
öfverlemnad byggnad, samt till anskaffande af inredning
och inventarier för densamma, på extra stat för år 1903
anvisa ett belopp af 20,884 kronor.

Ang.

förstärkning
af lärarekrafter
m. ra. vid
tekniska skolan
i Stockholm.

[78.]

84:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 bevilja:

a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Stockholm 2,000 kronor; samt

b) till inköp och underhåll af inventarier och
undervisningsmateriel vid samma skola 150 kronor;

eller tillhopa 2,750 kronor.

Ang.

tekniska elementarskolan

i Norrköping.

[79.]

85:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, på extra stat för år 1903 anvisa för uppehållande
af verksamheten vid tekniska elementar skolan
i Norrköping till betjeningens aflöning 250 kronor, till
lyshållning, uppvärmning in. m. 1,300 kronor, till assistenter
och repetitörer 400 kronor, till undervisningen i
främmande språk 400 kronor, till höjd aflöning åt läraren
i frihandsteckning 150 kronor samt till bibliotek
och samlingar 300 kronor eller tillhopa 2,800 kronor.

tekniska ele 86:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
nL7a9rskoeiaen under åberopande af hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet, sid.
i Malmö. 299—302, anfördt, hemställer utskottet,

[80.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa
för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Malmö till betjeningens aflöning 850 kronor,
till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,700 kronor, till
en parallelafdelning i första årskursen 3,500 kronor,
till en parallelafdelning i andra årskursen 4,000 kronor,
till en parallelfackafdelning i tredje årskursen under
höstterminen 1902 och hela år 1903 2,167 kronor samt
till inköp af två landtmäteriinstrument med tillbehör
500 kronor eller tillhopa 12,717 kronor.

87:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och a »g.
under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet *ek“isk? fe‘
sid. 302—304 anfördt, hemställer utskottet, örebr°.an

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa [81.]
för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Örebro till betjeningens aflöning 750 kronor,
till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,550 kronor, till
en parallelafdelning i första årskursen 3,425 kronor
samt till en parallelafdelning i andra årskursen under
höstterminen 1902 och hela år 1903 6,038 kronor eller
tillhopa 11,763 kronor.

88:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Ang.
1903 anvisa för uppehållande a f verksamheten vid tekniska elementarskolanteknh''1™ e]e~
i Borås till undervisning i verkstadsarbete 700 kronor, till undervisning “T^oras!™
i svenska och främmande språk 500 kronor, till undervisning i frihands- [g2 ]
teckning 200 kronor, till betjeningens aflöning 850 kronor, till lyshållning,
uppvärmning in. in. 1,600 kronor, till inredningsmateriel i hufvudbyggnaden
5,000 kronor och i laboratoriebyggnaden 2,900 kronor, till anordningar
för elektrotekniska arbeten 1.100 kronor samt till verkstadsmateriel

8,000 kronor eller tillhopa 20,850 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till sid. 304—310 i statsrådsprotokollet.

Kongl. Maj:ts berörda förslag har icke gifvit utskottet anledning till
annan erinran, än att da upplyst blifvit, att på grund af otillräckligheten
i det arfvode, som för undervisningen i frihandsteckning varit i skolans
stat uppfördt, undervisningstiden i detta ämne måst inskränkas, utskottet
förutsätter, att derest den nu föreslagna ökningen i omförmälda arfvode

Bih. till Bilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. !) Käft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.
tekniska
elementarskolan
i
Hernösand.

[83.]

skulle af Riksdagen beviljas, erforderlig ökning i undervisningstiden i sammanhang
dermed kommer att vidtagas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för ar 1903
anvisa för uppehållande af verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Borås till undervisning i verkstadsarbete
700 kronor, till undervisning i svenska och främmande
språk 500 kronor, till undervisning i frihandsteckning
200 kronor, till betjeningens aflöning 850 kronor,
till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,600 kronor,
till inredningsmateriel i hufvudbyggnaden 5,000 kronor
och i laboratoriebyggnaden 2,900 kronor, till anordningar
för elektrotekniska arbeten 1,100 kronor samt
till verkstadsmateriel 8,000 kronor eller tillhopa 20,850
kronor.

89:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inredning och utrustning
af tekniska elementarskolan i Hernösand på extra stat för år 1903
anvisa ett anslag af 34,500 kronor.

Beträffande den utredning, som ligger till grund för ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet att hänvisa till det i ärendet förda statsrådsprotokollet,
sid. 310—315.

Förevarande framställning har utskottet ansett sig böra förorda, allenast
med den inskränkning, att då särskildt arfvode åt arkitekt för uppgörande
af ritningar till möbler och annan inredning icke synes erfordras,
och då det ändamål, hvartill anslaget är afsedt att användas, icke synes
vara af beskaffenhet att påkalla något anslag till oförutsedda utgifter, utskottet
ansett det begärda beloppet böra minskas med hvad till arkitektarfvode
och till oförutsedda utgifter beräknats åtgå, eller 1,490 kronor;
och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må till inredning och utrustning
af tekniska elementarskolan i Hernösand på extra stat
för år 1903 anvisa ett anslag af 33,010 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

9Q:o) Sedan 1900 års Riksdag med bifall till Kong! Maj:t,s framställ- Ang.
ning till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på vissa i stats-1^^^™1™
rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna, för '' j-g^ j
samma, år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion
af dessa skolor beviljat ett anslag af 180,000 kronor, hvaraf på extra
stat för år 1901 anvisats 60,000 kronor samt för år 1902 likaledes 60,000
kronor, har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen att af förenämnda, redan
beviljade anslag på extra stat för år 1903 anvisa återstående beloppet,

60,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor samt till bestridande af kostnader för inspektion
af dessa skolor af förut beviljadt anslag på
extra stat för år 1903 anvisa återstoden, 60,000 kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

91:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, får ut- Ang.
skottet hemställa, o o o

att Riksdagen må för uppehållande under år 1903 lärokursen,
af undervisningen i den qvinliga lärokursen vid gym- [85.]
nastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever bevilja
på extra stat för år 1903 ett belopp af 4,700
kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

92:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ang.
under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet, ”urser^ör
sid. 316 och 317, anfördt, hemställer utskottet, barnmorskor.

[86-]

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa
ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetition,skurser
för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt
ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genomgå dessa kurser.

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

V eterinärnndervisningen.

Ang. 93:o) Med anledning af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning och

rättningen"1 i um’er hänvisning till hvad i afseende härå hlifvit till statsrådsprotokollet,
skara. sid. 317, anförd t, får utskottet hemställa,

[87.] att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa

åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af 900 kronor,
deraf 200 kronor till aflönande af vikarie åt föreståndaren,
100 kronor till löneförbättring åt två drängar samt
återstoden såsom bidrag till bestridande af utgifter för
ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera m. m.

Vetenskapsakademien.

Ang. 94:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels af förut beviljadt

kataiogMveranslag för inlösen af fullständiga exemplar och enstaka delar af en internaturveten-
nationel fortlöpande katalog öfver noAurvetenskaplig literatur på extra stat
8kapl''tar.ltera för år 1903 anvisa 2,000 kronor, dels ock för upprätthållande under samma
pqq n år af den för ifrågavarande katalogarbete anordnade regionalbyrån för
- 1Sverige bevilja på extra stat för år 1903 ett belopp af 1,600 kronor.

Den utredning, som i denna fråga blifvit förebragt, innefattas å sid.
318 och 319 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må

a) af förut beviljadt anslag för inlösen af fullständiga
exemplar och enstaka delar af en internationel
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur på
extra stat för år 1903 anvisa 2,000 kronor; samt

b) för upprätthållande under samma år af den för
ifrågavarande katalogarbete anordnade regionalbyrån för
Sverige bevilja på extra stat för år 1903 ett belopp af
1,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

95o:) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Ans1903
anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till företagan deeft°e''r Svensk a
af forskningar efter svenska minnen i främmande länder, under vilkor att f“innen *
den person, hvilken erhåller uppdrag att utföra berörda forskningar, skall länder. *
vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien öfver- [89.]
lemna de afbildningar och anteckningar m. m., som blifva frukten af hans
forskningar.

Beträffande den i ärendet leinnade utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 319—321.

Under erinran, att enligt den plan för de ifrågavarande forskningsresorna,
som år 1900, då anslag för ändamålet först beviljades, blifvit Riksdagen
delgifven, desamma beräknats skola omfatta fyra år och att följaktligen,
derest dylika anslag varda vid innevarande och nästkommande riksdagar
beviljade, någon ytterligare framställning i enahanda syfte icke lärer vara
att derefter förvänta, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1903
anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till
företagande af forskningar efter svenska minnen i främmande
länder, under vilkor att den person, hvilken erhåller
uppdrag att utföra berörda forskningar, skall vara
skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. in.,
som blifva frukten af hans forskningar.

96:o) Sedan Riksdagen, med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord koQ^rnTger;n
framställning, år 1901 beviljat för utförande af konservering sarbeten å a^Bohu”8
Bohus fästningsruin ett anslag af 32,000 kronor och deraf på extra stat fä9tn!nss™inför
år 1902 anvisat 22,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen [90.]
att af det sålunda beviljade anslaget anvisa på extra stat för år 1903
återstoden, 10,000 konor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för utförande af konserveringsarbeten
å Bohus fästningsruin af förut beviljadt anslag
på extra stat för år 1903 anvisa återstoden, 10,000
kronor.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

museets

etnografiska

afdelning.

[91.]

Ang.

museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

[92.]

Ang.

väderlekstjensten
vid
anstalten
m. m.

[93.]

Naturhistoriska riksmuseum.

97:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning anvisa
på extra stat för år 1903 ett anslag af 2,800
kronor.

98:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år 1903
anvisa ett belopp af 2,000 kronor till inköp och insamling
af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med
arbetena vid afdelningen förenade utgifter.

Meteorologiska centralanstalten.

99:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af hvad statsrådsprotokollet i ärendet, sid. 322—324,
innehåller, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900—
1902 egt rum, må på extra stat för år 1903 anvisa

a) till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten 9,050 kronor,
deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt
nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel
Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten; samt

b) till upprätthållande af en meteorologisk station i
Gellivare 300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

100:o) Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Ans- .

Riksdagen, med bifall till en af Kong! Maj:t aflåten proposition, för me- sira telegram

teorologiska centralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska
från Fceröarne och Island beviljat ett anslag af 144,000 kronor, samt r
Riksdagen deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1901 och 1902

anvisat ett belopp af 7,200 kronor, har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen

att af det sålunda beviljade anslaget anvisa på extra stat för år 1903 ett
belopp af 7,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för meteorologiska centralanstaltens
förseende med dagliga meteorologiska telegram från
Fceröarne och Island af förut beviljadt anslag anvisa
på extra stat för år 1903 ett belopp af 7,200 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstnmma och blinda.

101:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställ-... Anfning
och under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet, sid. 324, i detta; Bollnäs för
ärende innehåller, får utskottet hemställa, döfstnmma

att Riksdagen må för uppehållande af undervisnin- _
gen vid läroanstalten i Bollnäs för öfver ånga döfstumma LJo-J

på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 16,400
kronor.

102:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang.

po , -i ii. -i ... -i-i kandtverks iar

utskottet hemställa, 8kolan {

att Riksdagen må till handtverksskolan i Kristine- Kristinehamn
hamn för blinda på extra stat för år 1903 bevilja ett fo!_ blimda‘
anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål LJo.J
under närmast föregående år anvisats, eller 10,000
kronor.

103:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlärareelever samt till reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.

Ang.

tryckning af
blindskrifter
m. m.

[97.]

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

104:o) I anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning, hemåt
föreståndareStälier utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1901
och 1902 egt rum, må till resestipendier åt föreståndare,
lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,
blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor och
under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
skäligt föreskrifva, på extra stat för år 1903 anvisa ett
belopp af 1,000 kronor.

femtsMiovdiska 105:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

mötet för bestridande af kostnaderna för det femte nordiska mötet för abnormsaken
abnormsaken.p| extra stat för år 1903 uppföra ett anslag af 5,000 kronor.

[99.] Den i ärendet lemnade utredningen återfinnes å sid. 325—327 i

statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts berörda
framställning, må såsom bidrag till bestridande äf kostnaderna
för det femte nordiska mötet för abnormsaken
på extra stat för år 1903 uppföra ett anslag af 5,000
kronor.

m. fl. vid
rikets abnormskolor.

[98.]

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.

Ang. 106:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

undervisnings-Under hänvisning till hvad i detta ärende af departementschefen till statsanslag
för rådsprotokollet, sid. 327 och 328, anförts, hemställer utskottet,

vanföra och
lyfta.

[100.] att Riksdagen må till understöd åt de i Göteborg,

Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna
för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter
för vanföra och lyfta samt till bekostande af dessa anstalters
inspektion på extra stat för år 1903 anvisa ett
belopp af 7,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

Diverse anslag.

107:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ang.
under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet.^^^^sjo män

m. 11. i

sid. 329 och 330, anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1901 och

1902 egt rum, må för beredande af religionsvärd åt
svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes
sig uppehållande landsmän på extra stat för år

1903 bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

utländska

hamnar.

[101.]

108:o) Sedan 1901 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tre kon- religionsed
traktsadjunkter inom södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vester-inom He™flbottens
andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,QQQ kronor, lappsktaiånde
deraf 6,000 kronor att utgå under år 1902, dels ock till resekostnadsersätt-{Sl''samVlDzarning
åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå [102.]
under år 1902, har Kongl. Maj:t, som den 7 juni 1901 förordnat, att, beträffande
användandet af ifrågavarande anslag, hvad genom kongl. brefvet
den 2 september 1898 i sådant afseende föreskrifvits fortfarande skulle
vinna tillämpning, föreslagit Riksdagen att utaf de beviljade beloppen på
extra stat för år 1903 anvisa af anslaget till kontraktsadjunkterna 6,000
kronor samt af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 1,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må af förut beviljade anslag på
extra stat för år 1903 anvisa:

a) till anställande af tre kontraktsadjunkter inom
södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken,
6,000 kronor; samt

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,100 kronor.

109:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, Ang.
hemställer utskottet, o religionsed

att Riksdagen må på extra stat för år 1903 be-inom Hernö .

sands stifts

VUJd- _ o . finsktalande

a) till anställande af tva kontraktsadjunkter inom församlingar.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 18 [103.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000
kronor att utgå under år 1903;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under
år 1903; samt

c) till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,
deraf 1,500 kronor att utgå under år 1903;

med rätt för Kong!. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande.

e Aps- 110:o) Med anledning af Kongl. Maj:t derom gjorda framställning och

STÄTunder hänvisning till hvad departementschefen i detta ärende till stats[104.
] rådsprotokollet, sid. 331 och 332, anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till resestipendier åt prestmän,
under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan
finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1903
ett belopp af 5,000 kronor.

11 l:o) Med

ÄDg.

ningar ni rån tick Öl)) Still ler Utskottet,
presterskapets
löneförhållanden
m. m.

anledning

af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

att

Riksdagen må,

[105.]

likhet med hvad för åren
1898 —1902 egt rum, för bestridande af kostnaderna
för vissa utredningar angående presterskapets aflöningsförhållanden
med mera, på extra stat för år 1903 anvisa
ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

viss utredning 112:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af
rörande eckie-kostnaderna för viss utredning rörande ecklesiastika boställen på extra stat

siastika boställen.

[106.]

för år 1903 anvisa ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

Ifrågavarande utredning har föranledts af Riksdagens uti skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 3 juni 1901 gjorda framställning, det täcktes Kongl.
Maj:t låta verkställa en fullständig utredning angående de ecklesiastika
boställen, som blifvit af kronan till presterskapets eller församlings understöd
anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande
af boställe för dess presterskap, äfvensom framställa förslag till
de förändringar i 1894 års slcogsförordning, som genom denna utredning
och i öfrigt kunde anses vara erforderliga; och hafva grunderna till Kong!.

Maj:ts förevarande
protokollet.

förslag vidare utvecklats å sid. 333—335 i statsråds -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till bestridande af kostnaderna
för viss utredning rörande ecklesiastika boställen på
extra stat för år 1903 anvisa ett förslagsanslag af 10,000
kronor.

113:o) Kongl. Magt har vidare föreslagit Riksdagen att såsom bidrag Ang.
till fullbordandet af den yttre restaureringen utaf Dalhems kyrka på Got-3^®
land, i enlighet med de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finnahems kyrka på
godt meddela, bevilja ett anslag af 40,000 kronor och deraf på extra stat ®otlandför
år 1903 anvisa ett belopp af 20,000 kronor, med vilkor att Dalhems [107.]
församling uppfylde vissa af densamma å kyrkostämma den 29 juli 1901
i fråga om restaureringen åtagna förpligtelser.

De skäl, som af departementschefen anförts för det nu väckta förslaget,
återfinnas å sid. 335 — 342 i statsrådsprotokollet.

På grund af hvad till stöd för denna framställning blifvit anfördt,
anser utskottet statsanslag böra beviljas till fullbordandet af den yttre
restaureringen af Dalhems kyrka. I fråga om anslagets belopp vill utskottet
erinra derom att, då Dalhems församlings kyrkostämma den 29
juli 1901, under förutsättning att staten beviljade ett anslag af minst

45.000 kronor, förband sig ansvara för hela den öfriga kostnaden, detta
beslut fattats i sammanhang dermed att ett kostnadsförslag för restaureringen
å 50,000 kronor af församlingen godkändes. Sedan emellertid numera
på grund af de utaf öfverintendentsembetet vidtagna och af vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien godkända förändringar i den uppgjorda
restaureringsplanen, de beräknade kostnaderna nedbringats med

8.000 kronor eller till 42,000 kronor och då samma belopp hvartill församlingen
vid kyrkostämman den 29 juli 1901 måste antagas hafva beräknat
sina af omförmälda, då fattade beslut föranledda utgifter, fortfarande
torde få anses vara att från församligen påräkna, anser utskottet
högre statsanslag än 37,000 kronor icke böra beviljas.

Med afseende härå hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må såsom bidrag till fullbordandet
af den yttre restaureringen utaf Dalhems kyrka på Gotland
i enlighet med de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna godt meddela, bevilja ett anslag af

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37,000 kronor och deraf på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 18,500 kronor, under vilkor att Dalhems
församling jemlikt sitt å kyrkostämma den 29 juli
1901 fattade beslut dels ansvarar för hela den öfriga
kostnaden, dels ock samtidigt låter utföra och bekosta
de i kyrkans inre ännu återstående konstarbeten samt
för öfrigt åtager sig bestyret med och ansvaret för restaureringens
solida och värdiga utförande.

Ang.

Svenska

fornskrift sällskapet.

[108.]

114:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga föregående
år egt rum, må jemväl för år 1903 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

Ang.

nordiska

museet.

[109.]

115:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1901 och 1902 egt rum, må på extra stat för
är 1903 anvisa ett belopp af 50,000 kronor, att ställas
till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt
dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

kultur H6:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

historiska 1903 anvisa till kulturhistoriska museet i Lund ett belopp af 5,000 kronor,
museet i Lund.att ställas till styrelsens för kulturhistoriska föreningen för södra Sverige
[110.] förfogande för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

De skäl, som ligga till grund för ifrågavarande framställning, innefattas
å sid. 342—345 i statsrådsprotokollet.

Med afseende å hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst såväl angående
beskaffenheten och omfattningen af kulturhistoriska museets samlingar
och den dermed sammanhängande verksamheten som beträffande
museets ekonomiska ställning och då detsammas vidmakthållande och vidare
utveckling synes vara af betydelse ej allenast för södra Sverige utan för
hela vårt land, anser utskottet giltiga skäl föreligga för beviljande af statsanslag
till museets främjande, och har utskottet i fråga om beloppet icke
funnit anledning till någon erinran emot hvad af Kongl. Maj:t föreslagits.

i''Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Majds förevarande
framställning, må till kulturhistoriska museet i
Lund på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af

5,000 kronor, att ställas till styrelsens för kulturhistoriska
föreningen för södra /Sverige förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

117:o) 1 anledning af Kong! Majds derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet,
sid. 346, anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» jemväl
för år 1903 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000
kronor.

118:o) Med anledning af Kong]. Majds framställning och under hänvisning
till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet, sid. 346, anfördt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1896
—1902 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathematica», på extra stat för år
1903 anvisa 3,000 kronor.

119:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 1) har herr
J. F. Nyström föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1903 anslå en summa
af 1,200 kronor till fortsatt utgifvande af tidskriften »Sfinx» med vilkor,
att dess utgifvare till universitetsbiblioteket i Upsala öfverlemnade 40
exemplar af tidskriften för att användas för bibliotekets bytesverksamhet
med utlandet.

Till stöd för sin motion har motionären anfört följande:

»Vid den tionde internationella orientalistkongressen i Geneve 1895
uttalades önskvärdheten af, att ett internationelt periodiskt organ skapades
i syfte att främja egyptologiens utveckling på alla områden.

Denna tanke realiserades redan följande år af professor K. Piehl,
som då började utgifva tidskriften »Sfinx, Revue Critique embrassant le
domaine entier de l’égyptologie», hvilken utgått med omkring 4 häften
årligen och af hvilken nu föreligga 5 band (ä 16 tryckark hvartderaj.

Ad}?.

Nordiskt

medicinskt

arkiv.

[in.]

Ang.

tidskriften
xA.cta mathematica.

[112.]

Aug.

tidskriften

Sfinx.

142

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Hvilket anseende tidskriften vunnit framgår dels deraf, att den i allt större
grad förvärfvat bidrag af utländska författare, så att numera omkring två
tredjedelar af dess innehåll härflyta från sådana, ehuru intet författarehonorar
betalas, dels äfven deraf, att den berömde egyptologen G. Maspero
i ett prospekt till den af honom nyligen uppsatta »Annales du Service
des Antiquités» jemställer »Sfinx» med egyptologiens båda vida äldre
organ, den tyska (sedan 1863 utkommande) »Zeitschrift fur ägyptischc
Sprache und Alterthumskunde» samt den franska (från år 1872 existerande)
»Recueuil de Travaux relatifs ä la philologie et ä l’archéologie
égyptiennes et assyriennes».

Medel för utgifvande af denna tidskrift har prof. Piehl hittills erhållit
genom understöd från enskilda mecenater. Inalles fem sådana hafva
efter hvarandra bekostat tryckningen af de hittills utkomna årgångarna
(inklusive årgången för det löpande året). Men då antalet personer, som
vilja understöda ett arbete, hvilket för dem sjelfva ej kan ega så stort
omedelbart intresse, väl får antagas vara mycket begränsad!, blir det helt
naturligt för utgifvare!! för hvarje år allt svårare att på denna väg anskaffa
erforderliga penningbidrag, hvadan fara är, att tidskriften maste
nedläggas kanske redan vid detta års slut.

Då emellertid detta af flera skäl vore olämpligt, vågar jag hoppas,
att Riksdagen möjligen skulle vilja träda emellan till publikationens fortsatta
utgifvande. Att den är af gagn för sin vetenskap framgår af hvad
ofvan sagts, och om än denna förtjenst kan anses vara af mer internationel
än rent svensk natur, så har dock Riksdagen redan förut ansett
lämpligt att understödja en annan tidskrift, om hvilken detsamma kan
sägas, och detta med rätta, ty det är dock ett svenskt intresse, att ett
och annat dylikt vetenskapligt centralorgan utgår från Sverige och redigeras
af svenska vetenskapsmän. Men hvad »Sfinx» angår, kan äfven
ett annat skäl andragas, som gör det synnerligen önskvärd!, att den fortfarande
får bestå, i den storartade bytesverksamhet, som Upsala universitetsbibliotek
inrättat med universitet och andra lärda institutioner i andra
länder, är det af den största vigt att uti en sådan på främmande språk
skrifven publikation ega eu högt värderad bytesartikel. Utgifvaren af
»Sfinx» har nemligen årligen lemnat 30 ex. af sin tidskrift till bibliotekets
förfogande, och härigenom har detta utan kostnad kunnat förvärfva
bland annat öfver tolf tidskrifter i orientalisk filologi och arkeologi, såsom
framgår af det denna motion bilagda intyget af bibliotekets chef.
Utgifvaren är beredd att, om Riksdagen iemnar honom medel till tidskriftens
fortsatta utgifvande, till universitetsbiblioteket för detta bytesändamål
lemna 40 exemplar. Härigenom blir detta satt i tillfälle att för -

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

143

värfva litteratur till ett bokhandelsvärde, som måhända föga understiger
den summa, som är nödvändig för tidskriftens utgifvande. Denna har
visat sig utgöra 1,200 kr. per år. >

Utskottet har sig bekant, att den ifrågavarande tidskriften inom vetenskapliga
kretsar utom och inom vårt land vunnit stort anseende. Med
afseende härå och da möjligheten af dess fortsatta utgifvande lärer vara
beroende deraf, huruvida det nu ifrågasatta statsanslaget kan blifva för
ändamålet beviljadt, samt universitetsbiblioteket i Upsala af densamma
drager afsevärd fördel i sin bytesverksamhet, anser sig utskottet böra
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Nyströms förevarande
motion, må på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 1,200 kronor till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften »Stinx» med vilkor, att dess
utgifvare till universitetsbiblioteket i Upsala öfverlemnar
40 exemplar af tidskriften för att användas för bibliotekets
bytesverksamhet med utlandet.

120:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, under Angde
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 11 januari 1902 ''kurser1ffr"
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläs- arbetsklassen.
ning skur ser för arbetsklassen, å extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af [113.]

100,000 kronor.

För år 1885 stälde Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under
vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsning skur ser för
arbetsklassen. År efter år hafva sedermera anslag för nämnda ändamål af
Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren
1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor, för år 1897
till 30,000 kronor, för år 1898 till 35,000 kronor, för år 1899 till 45,000
kronor och för år 1900 till 55,000 kronor. För hvart och ett af åren
1901 och 1902 beviljades ett extra anslag af 65,000 kronor att användas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga
3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;

144

Statsutskottets Uttalande N:o 9.

alt föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan gorå de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.

Med erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat, att ansökningar om understöd från berörda för år 1902 anvisade,
anslag å 65,000 kronor inkommit från 178 särskilda anstalter eller föreningar,
deribland 56, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande
ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda understödsbelopp
uppginge till sammanlagdt 96,676 kronor 95 öre, hvadan många af
de begärda beloppen icke kunnat i sin helhet eller ens till någon del beviljas.
Enär det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana
föreläsningskurser, hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till

65,000 kronor förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt,
och då anledning icke förekomme till antagande, att detta intresse
skulle under den närmaste framtiden minskas, syntes ett ökadt anslag för
år 1903 vara af behofvet påkalladt. Detta anslag ansåge departementschefen
kunna bestämmas till 100,000 kronor. Hvad anginge de vilkor,
som borde stadgas för erhållande af sådant understöd, hvarom här vore
fråga, syntes enahanda bestämmelser lämpligen kunna meddelas, som af
Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast beviljades.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall tilll Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för år 1903 bevilja ett extra
anslag af 100,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1902 angifna
vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

121:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 145) har frän^“nsje af
herr Ernst Carlson, med hvilken sex andra ledamöter af kammaren in-universitetens
stämt, föreslagit, att Riksdagen måtte till främjande af universitetens /ö''rtgtgnaaf““and‘
allmänheten af sedda föreläsning skurser på extra stat för år 1903 anvisa tsreläsningsett
belopp af 10,000 kronor att fördelas och användas enligt de i motionen kurser,
närmare angifna grunder.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

»Folkbildningsrörelsen är ett för vår tid kännetecknande drag. Den
tränger alltjemt fram till djupare lager af samhället och ikläder sig efter
behof nya former. Ej nog dermed, att de för barnaåldern afsedda folkskolorna
förbättras, utvidgas och ökas i antal samt att sålunda förutsättningarna
för fortsatt undervisning hos de flesta samhällsmedlemmar äro att
påräkna. Man söker äfven nå ungdomen och de till mognare ålder komna
genom olika bildningsanstalter: folkhögskolor, arbetareinstitut och särskilda
i städerna eller på landsbygden anordnade föreläsningskurser. Härtill
sluta sig sträfvandena att genom folk- och vandringsbibliotek med värdefull
literatur, äfvensom genom spridande af goda och billiga småskrifter,
i vidare kretsar väcka hågen för bildande läsning.

Dylika sträfvanden att utbreda nyttiga kunskaper och dermed följande
förädling af menniskosinnet äro helt visst förtjenta af att stödjas från det
allmännas sida. Riksdagen har ock på senare tider för sådant ändamål
beviljat ganska afsevärda belopp; så ha de senare åren till folkhögskolorna
anslagits 120,000 kronor, till stipendier åt mindre bemedlade elever vid
dessa skolor 25,000 kronor och till föreläsningskurser för arbetsklassen

65,000 kronor, ett anslag, som Kongl. Maj:t för nästa år föreslår skola
höjas till 100,000 kronor.

Härmed är emellertid ingalunda allt väl bestäldt. Af vigt är äfven,
att folkbildningsrörelsen, sedan den hunnit växa sig stark, och fått understöd
från statens sida, med bibehållande af tillbörlig frihet, ledes i sund
rigtning, på det den ej må förytligas och råka in på afvägar. För att
förebygga sådant och ej minst för att förse rörelsen med ett vederhäftigt
lärarematerial och ett ständigt förnyadt värdefullt stoff, bör man söka skaffa
den en fast medelpunkt. Såsom sådan lärer ej kunna påvisas någon lämpligare
än våra förnämsta nationella bidningsanstalter, universiteten.

Från dessa har nemligen på senare åren i förevarande afseende utgått
ett betydelsefullt initiativ. Vid sidan af sin väsentliga uppgift att tjena
forskningen, och meddela högre vetenskaplig undersvisning ha, som bekant,
högskolorna i Upsala och Lund äfven på ett verksamt sätt börjat främja
det folkliga bildningsarbetet. Efter förebilder, hemtade hufvudsakligen från
England (»University Extension») och från Amerika (»Chautauquarörelsen»),

Bill. till Iliksd. iProl. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

men sjelfständigt utvecklade på svensk botten, lyckades professorerna H.
Hjärne, J. Å. Lundell och A. Moreen att ar 1893, i samråd med åtskilliga
andra universitetslärare, sätta i gång de första s. k. sommarkurserna vid
Upsala universitet. Dessa öppnades den 14 augusti nyssnämnda år och
besöktes af sammanlagdt 329 åhörare från alla delar af landet, mest lärare
och lärarinnor, till stor del tillhörande folkskolans lärarekår. Kurserna
pågingo i fjorton dagar och omfattade 17 olika föreläsningsserier om tre
till tio föreläsningar hvardera, bland hvilka åhörarne fritt kunde välja hvad
de önskade inhemta. Till de flesta af föreläsningsserierna utdelades s. k.
grundlinie!'' eller tryckta hufvudpunkter af det förelästa, afsedda att lätta''
åhörarnes uppfattning och öka behållningen af kurserna. Dessutom förevisades
för kursdeltagarne universitetets vetenskapliga institutioner och samlingar.
Flere föreläsare anordnade äfven s. k. aftonsamtal, för att under
personlig beröring med sina åhörare närmare förklara och utveckla det vid
föreläsningarna genomgångna. Kurserna öppnades och afslutacles högtidligen
i universitetets aula, och om söndagarne hölls särskild predikan för
kursdeltagarne. Dessa blefvo under sin vistelse i universitetsstaden på allt
sätt behandlade såsom högskolans alumner och kunde vid affärden taga med
sig ej blott en kortfattad öfverblick af vetenskapens nyaste resultat på
olika områden, utan hade äfven och framför allt fått väckelse till fortsatta
studier i en eller annan rigtning, hvilken specielt intresserade dem.

Följande år, 1894, upptogs tanken på en dylik bildningskurs vid
Lunds universitet. Under ledning af professor S. Ribbing med flera universitetslärare
samt folkskoleläraren N. Lundahl öppnades kursen den 20
augusti och pågick tio dagar. Den räknade 13 föreläsningsserier med
sammanlagdt 200 åhörare och var anordnad på hufvudsakligen samma sätt
som flen i Upsala hållna.

Efter denna början ha vid universiteten i Upsala och Lund alternerande
hvart annat år anordnats sådana sommarkurser. Dessa ha i allmänhet
fortgått omkring 14 dagar och varit besökta af en talrik åhörarekrets.
Sålunda utgjorde antalet af kursdeltagare och föreläsningar:

i Upsala:	Kursdeltagare	Föreläsningar
år 1895...............................	.............. 467	301 (32 serier)
» 1897 ...............................	.............. 330	149 (27 » )
» 1899...............................	.............. 400	156 (29 » )
» 1901...............................	.............. 474	192 (33 » )
i Lund:
år 1896 ...............................	.............. 204	85
» 1898 ................................	.............. 219	90
» 1900................................	.............. 234	89
» 1902 är sommarkurs	afsedd att hållas	i Lund.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

För att gifva en föreställning om rikhaltigheten och omvexlingen i
det vetande, som vid dessa kurser meddelas i regeln af universitetslärare
eller någon gång af annan, utaf vederbörande föreläsningsutskott tillkallad
sakkunnig lärare, bifogas programmet öfver de vid senaste sommarkurser
i Upsala, år 1901 hållna föreläsningarna, utgörande 19 humanistiska och
14 naturvetenskapliga serier af föredrag (Bil. l). Kursdeltagarne kunde
följa så många af dessa serier de behagade, men tillråddes i programmet
att begränsa sig till ett urval af serier med sammanhängande ämnen.
Timplan och grundlinier till de olika serierna tillhandahöllos gratis, och
till kursdeltagarnes beqvämlighet anskaffades genom »sommarkursernas byrå»
för billigt pris bostad och spisning. För deltagande i kurserna har erlagts
en afgift af tio kronor, omfattande rätt att bevista alla föreläsningar och
öfningar. Vidare har åt kursdeltagarne utverkats fri återresa från universitetsstaden
på statens jernvägar till hemorten. Dessutom ha åtskilliga
kommuner eller institutioner gifvit sina lärare stipendier för att deltaga
i kurserna.

Anordningen och ledningen af nämnda kurser har vid hvartdera universitetet
utgått från ett »sommarkursernas föreläsningsutskott», valdt af
samtliga professorer och inom sig upptagande representanter för hvarje
fakultet och sektion. Detta utskott af universitetslärare (Bil. 2) har haft
till uppgift dels att anordna ifrågavarande kurser vid universitetet, dels ock
att lemna önskadt biträde vid anordnande af föreläsningar utom lärosätet,
en uppgift, som på senare tider blifvit af allt större betydelse och derför
öfverlemnats åt en särskild byrå.

Hittills af mera tillfällig art och endast genom stor uppoffring af tid
och möda från ledarnes sida möjliggjorda, böra dessa universitetskurser
för framtiden göras konstanta och stödjas af staten.

Ju mera folkbildningsrörelsen växer i omfång och djup, desto klarare
framträder nemligen behofvet af att för densamma ega en centralhärd,
hvarifrån sunda och kraftiga impulser till förnyelse af det meddelade kunskapsstoffet
kunna utgå. Ej nog med att vid dylika årligen återkommande
korta universitetskurser lärare och lärarinnor från olika slag af skolor
kunna infinna sig för att der uppfriska sin studiehåg med en dryck ur
vetandets källa. Vid dessa kurser kunna äfven föredragshållare vid folkhögskolor
och arbetarinstitut hemta nytt stoff till föredrag och sålunda
förmedla spridningen af den vetenskapliga forskningens nyvunna resultat
till vidare kretsar. I den omständigheten, att föryngringsprocessen af det
genom folkbildningsrörelsen förmedlade vetandet till väsentlig del försigginge
vid årliga universitetskurser, ledda af vetenskapsmän, vunne man eu

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

garanti mot rörelsens förytligande och utlöpande i skadliga tendenser.
Just bristen på en dylik garanti och tviflet på att derför tillräckligt gagn
af föreläsningarna skulle följa var, såsom af utskottsutlåtandet och diskussionen
framgick, den väsentliga anledningen till att en för tre år sedan
inom Andra Kammaren väckt motion om ett anslag af 6,000 kronor för
understödjande af sommarkurser på landet (1899, n:o 166) af Riksdagen
afslogs. Hur helt annorlunda saken i nämnda hänseende ställer sig, då
ledningen af kurserna enligt här framstälda förslag skall utgå från universiteten,
det torde ej särskild! behöfva påvisas.

För universiteten skulle sådana föreläsningskurser för allmänheten, om
de finge en regelbunden, af staten understödd karakter, kunna verka helsosamt
genom att ge vetenskapsmännen en direkt anledning att träda i beröring
med lifvet omkring dem. Det vore utan tvifvel lör yngre universitetslärare
en nyttig öfning att, vid sidan af deras vanliga forskningsarbete
och akademiska undervisning, inträda såsom föreläsare vid dessa
kurser, derigenom få tillfälle att utbilda sin förmåga af populär framställning
och tvingas att öfverblicka sitt ämne från allmännare synpunkter;
dervid torde ock en af isoleringen å studerkammaren ofta alstrad ensidighet
på ett verksamt sätt motarbetas. För de i allmänhet oaflönade docenterna
och andra yngre akademiska lärare kan äfven hållandet af dylika
föreläsningskurser, om de ej allt för lågt honoreras, blifva en lämplig biinkomst,
på samma gång de bidroge att fullgöra ett samhällsnyttigt arbete.

I våra dagar kunna dessutom dylika regelbundna föreläsningskurser
vid universiteten, afsedda att sprida vetande till vidare kretsar, sägas vara
af särskilda skäl påkallade. I sammanhang med utsträckningen af de
värnpligtiges öfningstid beslöt nemligen föregående års Riksdag i anledning
af en inom Andra Kammaren väckt motion (1901, n:o 174), att i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under
ompröfning, huruvida icke anordningar måtte kunna vidtagas, hvarigenom
utan hinder för de värnpligtiges militära utbildning tillfälle måtte beredas
dem att under den tid, tjenstgöringen för denna utbildning påginge, erhålla
undervisning i andra ämnen, af hvilkas inhemtande de för framtiden kunde
draga nytta, samt i sådant afseende meddela de föreskrifter och vidtaga
de åtgärder, som kunde finnas erforderliga. Med anledning af denna skrifvelse
har Kongl. Maj:t från chefen för generalstaben samt från arméfördelningscheferna
infordrat utlåtanden i frågan, och ha dessa militära myndigheter
i allmänhet förklarat, att någon egentlig undervisning — utöfver
en rent elementär sådan i läsa, skrifva och räkna för värnpligtige, som
deri till äfventyrs befunnes sakna vanliga folkskolekunskaper — alls icke
eller endast i mycket ringa omfång vore möjlig att anordna med den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

nu beslutade utbildningstiden. Deremot ha de flesta arméfördelningscheferna
kraftigt uttalat sig för att föredrag måtte anordnas för de värnpligtige
för att främja deras intellektuella utveckling och bereda dem omvexling
och förströelse vid sidan af det trägna arbetet under fanorna. Så
hemställer t. ex. chefen för tredje arméfördelningen, att den allmänna utbildning,
som i Riksdagens skrifvelse afsetts, tills vidare pa det sätt måtte
tillgodoses, att föredrag för manskapet skola hållas under tiden för rekrytutbildningen
och om möjligt minst två gånger i månaden, såsom redan vid
nämnda fördelning skett. Chefen för femte arméfördelningen finner till
och med, att det under rekrytutbildningstiden torde bli möjligt att anslå
omkring fem timmar i veckan till icke militära arbeten.

Huruvida de sålunda från sakkunnigt håll allmänt förordade föredragen
för manskapet i bildande ämnen böra hållas af militärer eller af civila
föreläsare, derom har i vissa af de nämnda utlåtandena ej gjorts något
bestämdt uttalande. Medan eu af arméfördelningscheferna uttryckligen
förklarat, att man icke borde ställa civila lärare mellan befäl och manskap,
synas emellertid de flesta ha tänkt sig, att föredragens hållande åtminstone
företrädesvis skulle uppdragas åt befälet. Dervid har särskilt framhållits
den välgörande verkan, det skulle utöfva på officers- och underofficerskårerna
att få sysselsättning äfven med allmänt humanistiska ämnen
samt att en dylik verksamhet för befälet borde blifva ett rikt fält för
alstrande af sant fosterländsk anda, lyftning i tänkesättet och utjemning
af stånds- och yrkesfördomar. Vare sig militäre eller civile föredragshållare
användas, är emellertid uppenbart, att det för de yngre officerare,
som kunde få sig uppdrag meddela dt att hålla föredrag för manskapet,
skulle innebära en väsentlig lättnad, om de genom att infinna sig vid här
ifrågavarande kortvariga universitetskurser kunde samla stoff till föredrag
i olika ämnen samt inhemta kännedom om derför erforderlig literatur
och åskådningsmateriel, såsom planscher, kartor, skioptikonbilder m. m.

Slutligen bör ock erinras derom, att det i många trakter af vårt land
framstått såsom ett önskemål att på landsbygden kunna få mera tillfälliga
föreläsningskurser anordnade, hvarför ock vid hvardera universitetet nyligen
upprättats en byrå för att förmedla dylika föreläsningar. För dessa har
enligt hittills gällande bestämmelser i en mängd fall intet anslag kunnat
erhållas; men genom den här tilltänkta anordningen skulle för sådant
ändamål till mycket moderat pris kunna tillhandahållas goda föredragshållare.
Universitetens organisationsutskott för föreläsningskurser borde
nemligen få medel sig anvisade för att kunna gå dylika önskningar till
mötes. Ty att populära föredrag, hållna af forskningens män samt, der
så finnes lämpligt, belysta af skioptikonbilder och annan åskådningsmate -

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

idel, skola verka väckade på allmänhetens intresse och medföra en nyttig
beröring mellan den högre bildningens representanter och folket i bygderna,
torde näppeligen någon vilja förneka.

Flera skäl synas- alltså tala för att från statens sida något göres för
att hålla vid lif och stödja det folkbildningsarbete, hvartill under det sista
årtiondet vid våra universitet gjorts en så vacker och lofvande början.
De första åren egde det organisationsutskott af universitetslärare, som haft
arbetets ledning och de derför tillgängliga medlens förvaltning om hand,
endast kursafgifter och enskilda bidrag- för ändamålet till sitt förfogande.
De senaste åren har emellertid på ansökan ett mindre anslag, 1,000 kronor
i Upsala och 750 kronor i Lund, af Kong!. Maj:t beviljats och genom
universitetets rektor till bemälda utskott utbetalats för att mot redovisningsskyldighet
inför kongl. kammarrätten användas till tryckande af
grundlinie!’ och anskaffande af undervisningsmateriel för kursen. Klart
är likväl, att under sådana förhållanden ersättningen för de universitetslärare,
som på föredragsserier för dessa kurser offrat tid och krafter, stält
sig i hög grad anspråkslös (varierande mellan minst 5 och högst 17 kronor
per föreläsningstimme). Om man betänker, hvilket betydande arbete,
som måste nedläggas först på att samla material till en populär föreläsningskurs
af verkligt värde och sedan på att i detalj utarbeta densamma,
måste en sådan ersättning, som vida understiger den för honorerande af
offentliga föredrag vanliga, anses rent af minimal. Och äfven om det
lyckats intresserade och energiska universitetsmän att trots ogynsamina
ekonomiska förutsättningar få ett dylikt bildningsföretag i gång, så kan
man dock med skäl betvifla, att det på längden skulle blifva dem möjligt
att utan kraftigare bidrag från det allmännas sida hålla ifrågavarande
kurser uppe. Derför bör med afseende å denna föreläsningsverksamhet,
som redan visat sig samhällsgagnelig och med förbättrade tillgångar bär
god utsigt att för framtiden i än högre grad bli det, staten tråda stödjande
till, så mycket mer som något större anslag här ej torde bli af
nöden.

Under förutsättning, att hittillsvarande organisation för universitetens
för allmänheten afsedda föreläsningskurser bibehölles, torde e$ belopp af

10.000 kronor för år 1903 visa sig för ändamålet tillräckligt. Häraf
skulle 4,000 kronor afses till understödjande af den föreläsningskurs, hvilken
nämnda år, i likhet med hvad förut skett, under eu tid af omkring
två veckor är ämnad att hållas vid Upsala universitet, medan återstående

6.000 kronor äro afsedda att lika fördelas mellan Upsala och Lunds universitet
för bestridande af kostnaderna för de särskilda föreläsningskurser,
som derifrån kunde anordnas åt kommuner eller institutioner i olika delar

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

af landet, Indika sådant begära och ej hafva eller på grund af gällande
bestämmelser kunna få del af statsanslaget till understödjande af föreläsningskurser
för arbetsklassen.

Enligt en plan, som af framstående ledare af nämnda universitetskurser
gillats, böra dessa medel i samma ordning som det hittills åtnjutna
ringa statsunderstödet, hvilket, i händelse det nu ifrågasatta beloppet beviljades,
ej vidare behöfde utgå, genom universitetets rektor utbetalas till
och mot redovisningsskyldighet inför kongl. kammarrätten förvaltas af det
af universitetslärarne för sådant ändamål valda organisationsutskottet
(Bil. 2).

Det för understödjande af de populära föreläsningskurserna vid Upsala
universitet år 1903 afsedda beloppet af 4,000 kronor borde jemte de från
kursdeltagarne inflytande afgifterna, Indika fortfarande till främjande af
god ordning och uppskattande af kursernas värde skulle utgå med det
öfliga beloppet af tio kronor i ett för allt, bilda en kassa, ämnad att användas
efter följande grunder. Hvarje föreläsning i en serie om fem föreläsningar
betalas med SO kronor; hvarje föreläsning derutöfver eller vid
mindre antal med 20 kronor. Sålunda skulle utgifterna för exempelvis
tjugu serier om fem föreläsningar (= 3,000 kronor) och dessutom hundra
på olika sätt sammanstälda föreläsningar (— 2,000 kronor) jemte anskaffandet
af undervisningsmateriel och organisationskostnader kunna täckas
enligt följande tablå för kostnaderna för:

Upsala universitets för allmänheten afsedda föreläsning skur ser av 1303:

Inkomster:

Statsbidrag........................... 4,000 kr.

Afgifter af 350 kursdeltagare
................................. 3,500 »

Summa 7,500 kr.

Utgifter:

Årfvoden åt föreläsare enligt
ofvan angifna grun -

der .................................... Undervisningsmateriel	5,000 kr.
(kartor, planscher, skiop-tikonbilder, grundlinie!’
in. m.).................................	O o r*H
Byråkostnad, tryck annon-
ser etc...............................	1.500 »

Summa 7,500 kr.

De medel, som äro afsedda till understöd af kortare och mera tillfälliga
föreläsningskurser å annan ort, der kommun eller institution hos
det för sådant ändamål tillsatta utskottet vid ettdera universitetet derom

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gör framställning, skulle användas enligt följande grunder. Utskottet
offentliggör en lista på de ämnen och föreläsare, som för ändamålet äro
tillgängliga. Sedan ansökningar om att erhålla föreläsningar öfver något
af de uppgifna ämnena ingått jemte förklaring, att vederbörande kommun
eller institution är villig att betala föreläsaren halfva arfvodet för hvarje
föreläsning, hvilket belopp helt eller delvis må kunna täckas genom billiga
inträdesafgifter, fördelar utskottet det beviljade anslaget, så långt det räcker,
med iakttagande deraf, att de utsända föreläsarne af statsanslaget få kostnaden
för sin resa fram och åter betald samt halfva arfvodet för hvarje
föreläsning. Dessutom måste ett belopp afses för undervisningsmateriel,
byråkostnad och tryck. Sålunda framställer sig följande öfversigtstablå
öfver kostnaderna för:

De från universiteten på begäran af viss kommun eller institution anordnade
föreläsningarna utom universitetsstaden år 1903:

Upsala:

Undervisningsmateriel,

byråkostnad, tryck......... 1,000 kr.

Arfvoden och resekostnad

åt föreläsare..................... 2j)00_ »

Summa 3,000 kr.

Lund:

Undervisningsmateriel,

byråkostnad, tryck......... 1,000 kr.

Arfvoden och resekostnad

åt föreläsare..................... 2,000 »

Summa 3,000 kr.

Meningen vore, att framdeles som hittills ifrågavarande universitetskurser
skulle hållas alternerande hvart annat år i Upsala och Lund. I
anledning of denna arbetsfördelning och då Upsala nästa år är i tur, föreslås
här, förutom (1,000 kronor till föreläsningar utom universitetsstäderna,
endast ett anslag af 4,000 kronor till den universitetskurs, som år 1903
är afsedd att hållas i Upsala.»

Vid motionen äro såsom bilagor fogade dels program för sommarkurserna
i Upsala den 14—28 augusti 1901 och dels uppgifter å sommarkursernas
föreläsningsutskott i Upsala höstterminen 1901, sommarkursernas
organisationskomité i Lund samma termin och centralbyrån för populära
vetenskapliga föreläsningar i Lund äfvenledes höstterminen 1901.

Utskottet håller före, att de så kallade sommarkurser, som sedan år
1893 årligen varit vid någotdera af rikets universitet anordnade, och de
föreläsningsserier, som under ledning från universiteten på skilda orter
inom landet hållits, äro af sådan betydelse för spridandet af nyttiga kunskaper,
att desamma äro förtjenta att från statens sida uppmuntras med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

penninganslag. Derigenom att universitetslärarne åtaga sig ledningen för
ifrågavarande gren af folkbildningsarbetet, synes det kunna påräknas, att
detta arbete kommer att utveckla sig i sund och fosterländsk rigtning.

Emot förslaget att för Upsala universitets föreläsningskurser år 1903
skulle beräknas ett statsbidrag af 4,000 kronor har utskottet icke funnit
anledning till någon erinran.

Mera vanskligt har det synts utskottet att bedöma, huru stort anslag
skulle erfordras för föreläsningar utom universitetsstäderna och hvilka
vilkor lämpligen borde vid statsbidrag från detta anslag fästas för betryggande
deraf, att det afsedda gagnet verkligen må vinnas. I hvilken
mån kommuner eller institutioner kunna väntas hos vederbörande vid
universiteten bildade utskott göra hemställan om föreläsningars anordnande,
låter sig icke på förhand med någon säkerhet beräkna och lärer
dessutom väsentligen vara beroende på de vilkor, som för statsbidrags
erhållande komma att fastställas. Motionärernas förslag att vederbörande
kommun eller institution skulle betala föreläsaren halfva arfvodet för
hvarje föreläsning och för betäckande häraf kunna upptaga billiga inträdesafgifter
men att deremot staten skulle betala halfva föreläsningsarfvodet
och hela resekostnaden anser sig utskottet icke kunna förorda.
Enligt berörda förslag skulle en kommun genom att tillkalla en på långt
afstånd från kommunen boende föreläsare kunna utan nämnvärd egen
kostnad ådraga staten en afsevärd utgift, utan att någon säkerhet vore
vunnen, att föreläsningen medförde häremot svarande gagn. Utskottet
anser derför nödigt, att den kommun, institution eller enskilda person,
som påkallat hållandet af föreläsning, också ikläder sig skyldighet att
bekosta hälften af föreläsarens reseersättning. Endast härigenom lärer
trygghet i någon mån kunna vinnas, att föreläsningar icke begäras i annat
fall, än då verkligt intresse för dem är att påräkna, och att statsanslagets
belopp kan hållas inom skäliga gränser.

Med det sålunda angifna vilkor anser sig utskottet kunna tillstyrka,
att det för nu ifrågavarande ändamål begärda belopp, 3,000 kronor för
hvartdera universitetet, af Riksdagen beviljas, dervid utskottet likväl vill
uttala, att häraf 2,500 kronor böra afses till arfvode och resekostnad åt
föreläsare, hvaremot utgifterna för undervisningsmaterial, byråkostnad och
tryck icke böra beräknas till högre belopp än 500 kronor för hvartdera
universitetet.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Carlsons förevarande
motion, må till främjande af de för allinänBili.
till. Rilcsd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afcl. 9 Hcift. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

heten afsedda föreläsningskurserna vid universiteten på
extra stat för år 1903 anvisa

a) till de föreläsningskurser, som äro afsedda att
under år 1903 vid Upsala universitet för allmänheten
anordnas, ett belopp af 4,000 kronor; samt

b) såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för
de från universiteten i Upsala och Lund på begäran af
viss kommun, institution eller enskild person utom
universitetsstäderna anordnade'' föreläsningar under samma
år 6,000 kronor, deraf 3,000 kronor till hvardera universitetet,
att utgå under vilkor att den, som föreläsning
begärt, för betäckande af föreläsarens resekostnad och
arfvode tillskjuter minst lika mycket som staten.

Ang. 122:o) Kong!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för gäldande

förStena tågna förberedande gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen åsamkad skuld
expedition0tiäfflottan, på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 9,495 kronor.
Spetsbergen. Beträffande den af departementschefen lemnade utredningen af detta
[114.] ärende tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 348
—351.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för gäldande af en utaf lektorn
Edvard Jäderin i anledning af den under år 1898 företagna
förberedande gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen
åsamkad skidd till flottan på extra stat för ar
1903 bevilja ett anslag af 9,495 kronor.

Ang. 123:o) Uti en den 21 nästlidne mars aflåten proposition (n:o 75) bär

gradmätnings-j£0Ijgp Maj;t föreslagit Riksdagen att till bestridande af kostnaderna för
Spetsbergen! fortsättning och af slutande af gradmätningen ä Spetsbergen samt utgifvande
i tryck af de under de svenska gradmätningsexpeditionerna till Spetsbergen
gjorda vetenskapliga iakttagelser bevilja på extra stat för ar 1903 ett anslag
af 62,000 kronor.

Enligt derom af Riksdagen förut fattadt beslut har denna framställning
blifvit af Riksdagen bifallen; hvilket utskottet skolat här

anteckna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

124:o) Kona;!. Makt har föreslagit Riksdagen att såsom understöd till Ahsdocenten
Axel Hamberg för fullbordande af hans vetenskapliga undersök- undersökning
flitig'' af en del utaf Lille lappmarks fjellområde på extra stat för år 1903a^a^efJ®PP''
anvisa ett belopp af 6,000 kronor. område.

De skal, som af departementschefen anförts för ifrågavarande förslag, [115.]
återfinnas i statsrådsprotokollet, sid. 351—356.

På grund af hvad till stöd för berörda framställning anförts, anser
sig utskottet böra tillstyrka bifall till densamma; dervid utskottet emellertid
vill uttala, att något ytterligare anslag för ändamålet synes utskottet icke
böra ifrågasättas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förevarande
förslag, må såsom understöd till docenten Axel
Hamberg för fullbordande af hans vetenskapliga undersökning
af en del utaf Lule lappmarks fjellområde på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

125:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för underhåll och tillsyn af de i
riket inrättade vattenhöjdmätning sstationerna m. rn. på extra
stat för år 1903 anvisa ett anslag af 2,800 kronor.

Ang.

vattenhöjdmätningsstationer

m. m. •

[116.]

och . Ans .

, . utgifning och

allvist 6tt> anslag spridning af
nykterhets -

12 6:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utgifning
spridning af nykterhetsskrifter på extra stat för år 1903
af 4,000 kronor att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykter
hetssällskapets förfogande för ändamålet.

Under hänvisning till hvad i detta ärende blifvit af departementschefen
anfördt till statsrådsprotokollet, sid. 356, vill utskottet meddela, att, enligt
hvad utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t den 7 februari 1902 på derom af
styrelsen för svenska nykterhetssällskapet gjord framställning faststält nya
stadgar, enligt hvilka sällskapet, som under de senare åren hufvudsakligen
verkat medelst utgifning och spridning af nykterhetsskrifter, skall hafva
till uppgift — jemte bevakande af nykterhetens intressen med hänsyn både
till lagstiftning och rådande sed — att i mån af tillgångar verksamt deltaga
i arbetet för svenska folkets sedliga fostran och i sådant afseende
genom anordnande af föredrag, genom tillhandahållande af god literatur
för bildnings sökande läsekretsar, genom utgifvande och spridande af skrifter

skrifter.

[117.]

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i folkuppfostrande ämnen samt genom andra företag i samma syfte söka,
företrädesvis å landsbygden, bland ungdomen och i hemmen bereda framgång
åt sällskapets uppgift, äfvensom att för ytterligare främjande häraf
söka ej mindre väcka till verksamhet liktänkande å andra platser än äfven
med redan bestående föreningar för enahanda ändamål anknyta förbindelser
och åvägabringa samarbete, i sammanhang hvarmed för sällskapet faststälts
benämningen »Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran,
det år 1837 stiftade svenska nykterhetssällskapet».

På grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter på extra stat för år 1903 anvisar
ett anslag af 4,000 kronor att mot redovisningsskyldighet
ställas till förfogande af svenska sällskapet
för nykterhet och folkuppfostran, det år 1837 stiftade
svenska nykterhetssällskapet.

kurant 127:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

Sans" Souci" under hänvisning till hvad i detta ärende af departementschefen till stats[118.
] rådsprotokollet, sid. 357 och 358, anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och
# ett af åren 1901 och 1902 egt rum, på extra stat för

år 1903 bevilja ett anslag af 3,000 kronor, att utgå till
understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala på
vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Stockholms 128:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
alkoholisthem. 1903 bevilja ett anslag af 7,500 kronor, att utgå till understöd åt Stock[119.
] holms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Beträffande de skäl, som af departementschefen anförts för ifrågavarande
framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet,
sid. 358 och 359.

Vid behandling af Kongl. Maj:ts till 1901 års Riksdag gjorda framställning
om anslag för berörda ändamål till samma belopp som nu äskats,
yttrade utskottet: »Då Stockholms alkoholisthem utöfvar sin verksamhet i
hufvudsakligen oförändrad omfattning och någon särskild anledning icke
föreligger att nu bevilja statsanslag till högre belopp, än som enligt nästföregående
Riksdagars beslut ansetts skäligen böra till anstalten utgå, bör
enligt utskottets åsigt anslaget för år 1 902 bestämmas till oförändradt belopp,
4,000 kronor.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Utskottet finner så mycket mindre anledning att nu frångå sin sålunda
angifna uppfattning, som utskottets i öfverensstämmelse med anförda
uttalande gjorda hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1903
bevilja ett anslag af 4,000 kronor att utgå till understöd
åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl.

Maj:t pröfvas lämpliga.

129:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Ang.

,, , tidskrift för

ställer Utskottet, landsmål

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898 m. m.

— 1902 egt rum, må för år 1903 anvisa ett belopp af [120.]

3,650 kronor, att på de vilkor, som Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma, användas till understöd för
utgifvande äfven under sistnämnda år af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif».

130:o) Sedan 1899 års Riksdag för åstadkommande af en utförlig ord- Ang

bok öfver Gotlands folkmål beviljat ett anslag af 5,500 kronor och deraf ordbok

uppförts på extra stat för hvart och ett af åren 1900 —1902 ett belopp af°fVf]]k°tä11amls
1,100 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att enahanda belopp måtte [121]
på extra stat för år 1903 anvisas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för åstadkommande af en utförlig
ordbok öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt
anslag på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af
1,100 kronor.

131 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till pedagogiska Ang.
biblioteket i Stockholm på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af
6,500 kronor. Stockholm.

Den i ärendet lemnade utredningen återfinnes å sid. 360—366 i stats- [122.]
rådsprotokollet.

På grund af utredningen i ärendet anser utskottet, att åt pedagogiska
biblioteket i Stockholm, hvilket från och med år 1900 åtnjutit statsanslag
med 2,500 kronor årligen, nu bör af Riksdagen beviljas ej mindre det
belopp af 2,000 kronor, som beräknats under innevarande år åtgå till

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hyra af bibliotekslokal och till bestridande af kostnaderna för bibliotekets
flyttning från dess nuvarande lokal, än äfven för fyllande af bibliotekets
behof under nästkommande år det förutvarande anslagsbeloppet med tillägg
af 1,500 kronor eller sålunda tillhopa 4,000 kronor; och anser sig utskottet
härvid böra uttala, dels att bibliotekets omfång synes böra strängt begränsas
till sådan literatur, som med afseende å bibliotekets särskilda ändamål
anses böra der förekomma, och dels att, derest utöfver det belopp af
4,000 kronor, som utskottet ansett böra af statsmedel till biblioteket utgå
för bestridande af dess utgifter under år 1903, ytterligare anslag skulle
befinnas vara behöflig!, sådant bör på annat sätt anskaffas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till pedagogiska biblioteket
i Stockholm på extra stat för år 1903 anvisar

a) till bestridande af bibliotekets utgifter under år
1902 till hyra för lokal och för flyttning af biblioteket
ett belopp af 2,000 kronor; samt

b) såsom bidrag till uppehållande af bibliotekets
verksamhet under år 1903 ett belopp af 4,000 kronor;
eller sammanlagdt 6,000 kronor.

[123.]

utbildning 132:o) Med anledning af Kongl. Majffs derom gjorda framställning,
af lärarinnor hemställer Utskottet,

ekonomi. att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1901

och 1902 egt rum, på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 6,300 kronor att, under de vilkor, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd
åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum
för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande
af lärarinnor i huslig ekonomi.

A“i?'' 133:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till Sveriges central ccnVrai-

förening för idrottens främjande måtte på extra stat för år 1903 anvisas
förening;för ett anslag af 10,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser Kongl. Maj:t

främjande. kan finna godt meddela.

[124.] IK skal, som af departementschefon anförts för ifrågavarande förslag,
innefattas å sid. 366—371 i statsrådsprotokollet.

Då utskottet anser den af i frågava rande förening utöfva de verksamhet
böra fortfarande upprätthållas genom bidrag, som af föreningens ledamöter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

eller eljest på enskild väg åstadkommas, och att statens medverkan härtill
ej bör påfordras, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

134:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver finänsärenden den 4 januari
1902 angifna grunder, af dyrtidstillägg för år 1902 åt en del tjensteman
och betjente i ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt till ecklesiastikdepartementet hörande embetsverk och kårer på
extra stat för år 1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 450,000
kronor.

Öfver berörda framställning har utskottet redan afgifvit utlåtande;
hvilket utskottet skolat här

anteckna.

Ang.

dyrtidstillägg

[125.]

135:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret till ersättande Ang.
anmält dels ett belopp af 700 kronor, som jemlikt föreskrift i kongl. brefelSiskonf°
den 2 november 1900 af statskontoret under förskottstitel utbetalts till rj =>rj 1
disposition af intendenten vid nationalmuseum till fyllande af brist i
nationalmusei anslag för år 1899 till brännmateriel in. m., dels ock ett
belopp af 1,000 kronor, hvilket statskontoret, på grund af föreskrift i
kongl. bref den 21 december 1900 under förskottstitel anordnat till extra
ordinarie arkitekten hos öfverintendentsembetet B. Almqvist för uppgörande
af ritningar och kostnadsförslag till ett ifrågasatt nytt folkskolelärareseminarium
i Strengnäs.

För återgäldande af berörda förskott, 700 kronor och 1,000 kronor,
har Kongl. Maj:t, i enlighet med departementschefens hemställan, af Riksdagen
äskat ett extra anslag för år 1903 af 1,700 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda
förskott, på extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af
1,700 kronor.

Stockholm den 2 maj 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Reservationer:

vid punkten 4:o) (angående höjning af anslaget till domkapitlens
expeditioner m. m.):

af herrar P. Pehrson, C. Persson, D. Persson och P. Olsson;

af herr S. G. von Frusen:

»I förenämnda ämne yttrade 1895 års statsutskott följande:

»Utskottet medgifver visserligen, att de nuvarande afiöningsförhållandena
för domkapitlens tjensteman äro olämpliga och otidsenliga, men anser
dock, att en reglering af dessa förhållanden, huru önskvärd den än
må vara, icke bör komma till stånd, så länge frågan om domkapitlens
omorganisation ännu står på dagordningen och väntar sin lösning. Först
efter genomförande af en sådan omorganisation, hvilken torde kunna medföra
en väsentlig förändring i stiftsstyrelsernas verksamhetsområde, kan
man för någon längre framtid beräkna dessa styrelsers behof af tjenstebiträde
samt efter göromålens art och omfång afpassa tjenstemännens aflöningsförmåner.
Det måste sålunda förefalla oegentligt att, innan omförmälda
embetsverks organisation blifvit definitivt faststäld, bestämma dithörande
tjensteman antal och reglera deras löner; och då en sådan åtgärd
utan tvifvel kunde komma att verka hindrande för genomförande af
reformer, som inom ifrågavarande förvaltningsgren synas vara i hög grad
af behofvet påkallade, finner sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till
Kongl. Maj:t förevarande framställning. Utskottet hemställer alltså, att
hvad Kongl.Maj:ts under anslagsrubriken »domkapitlens expeditioner» föreslagit
icke må af Riksdagen bifallas.»

På de af statsutskottet sålunda angifna skäl har jag ansett utskottet
böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas»;

vid punkten 5:o) (angående ålderstillägg för de ordinarie professorerna
m. fl. vid universiteten i tlpsala och Lund):

af herrar P. Pehrson, S. G. von Frusen, C. Persson, O. Larsson, D.
Persson, J. A. Sjö, G. Odqvist och P. Olsson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

161

»Såsom grund för Kong!. Maj:ts förevarande framställning har hufvudsakligen
åberopats ett af Riksdagen år 1875 gjordt uttalande af innehåll,
att universitetens professorer, bibliotekarier och räntmästare billigtvis borde
vara i fråga om sin aflöning likstälda med ledamöterna i rikets kollegier.
Utskottet, som funnit, att enligt Kong!. Maj:ts förslag de nämnda båda
grupperna af statstjenare icke skulle i alla afseende!! erhålla samma aliöningar,
anser för öfrigt, att i fråga om aflöningarna för universitetens lärare
och tjensteman fordringarna på deras kompetens och på deras tjenstgöring
böra vara hufvudsakligen afgörande, och att de jemförelser, som härjemte
kunna tillmätas någon väsentligare betydelse, böra i främsta rummet hänföra
sig till andra till universiteten hörande löntagare. I sistberörda afseende
förekommer, att den universitetskomité, som nyligen afslutat sina
arbeten, uttalat sig för upphäfvande af skilnaden mellan ordinarie och
extra ordinarie professorer samt äfven i öfrigt hemstält om åtskilliga på
universitetslärarnes tjensteställning väsentligen inverkande förändringar i
universitetens organisation. Vid sådant förhållande anser utskottet tidpunkten»
icke vara lämplig att nu beträffande en del af universitetens lärare
och tjensteman besluta en lönereglering, som möjligen skulle kunna vålla
svårigheter vid den snart förestående pröfningen af komitéförslaget i dess
helhet och som i allt fall lämpligen synes böra företagas sedan frågan om
universitetens organisation blifvit afgjord eller i sammanhang med denna
frågas '' afgörande.

Någon afsevärd olägenhet synes för öfrigt icke kunna vållas af ett
uppskof med afgörandet af löneregleringsfrågan, då de löneförmåner, som
kontant och in natura för närvarande åtnjutas af de ifrågavarande universitetslärarne
och tjenstemännen, icke äro sådana, att deras förbättring kan
anses vara af något mera trängande behof påkallad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.»

vid punkten 13:o) (angående ålderstillägg för de ordinarie professorerna
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet):

af herrar P. Pehrson, S. G. von Frusen, C. Persson. O. Larsson, 1).
Persson, J. A. Sjö, G. Odqvist och P. Olsson:

»Då vi icke ansett oss kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts i punkten 5:o)
af förevarande utlåtande behandlade framställning om beviljande af ålderstillägg
för de ordinarie professorerna in. fl. vid universiteten i Upsala och
Lund, hafva vi, i öfverensstämmelse med vår vid nämnda punkt afgifna
reservation, ansett utskottet böra hemställa,

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft.

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.»

vid punkten 19:o) (angående höjning af anslaget till högre skolor för
qvinlig ungdom):

af herrar H. P. P. Tamm och C. J. G. Swartz, hvilka ansett, att
den i litt. e) i mom. I) af utskottets förslag intagna bestämmelse icke
bort inflyta bland grunderna för åtnjutande af understöd från förenämnda
anslag.

vid punkten 80:o) (angående inköp af en folkbok rörande de ätliga
svamparna):

af herr II. P. P. Tamm;

af herr N. Fosser, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

»Den af 1901 års Riksdag äskade utredning angående ifrågavarande
arbetes användbarhet såsom underlag för undervisning vid rikets folkskolor
och vissa andra läroanstalter angående svamparnas igenkännande och användning
måste, på sätt departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet
framhållit, anses hafva gifvit vid handen, att arbetet, åtminstone
sådant detsamma i omarbetadt och utvidgadt skick numera föreligger,
icke är för berörda ändamål lämpligt. Då vid nämnda riksdag såsom skäl
för det då framstälda förslaget om beviljande af statsanslag för inköp
af 7,000 exemplar af arbetet jemväl framhölls, att härigenom arbetets
utgifvande skulle betryggas, anser sig utskottet böra erinra derom,
att numera blifvit i ärendet upplyst, att arbetet redan blifvit i sin utvidgade
form från trycket utgifvet och att af detsamma ej mindre än 20,000
exemplar försålts. Med afseende härå och då tillräckliga skäl att, oafsedt
hvad sålunda förekommit, bevilja statsanslag för inlösande af visst antal
exemplar af arbetet enligt utskottets mening icke blifvit anförda, hemställer
utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.»

vid punkten 119:o) (angående tidskriften Sfinx):

af herr O. Larsson, som yrkat,

att herr Nyströms ifrågavarande motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.

vid punkten 128:o) (angående Stockholms alkoholisthem):

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

af herrar D. Persson och P. Olsson, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning måtte
af Riksdagen bifallas.

vid punkten 133:o) (angående anslag till Sveriges centralförening till
idrottens främjande):

af herrar C hr. Lundeberg, l. Wijk, A. G. L. Billing och F. E. Pettersson,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:

»Utskottet anser den verksamhet, som af ifrågavarande förening utöfvas,
vara af så gagnande beskaffenhet, att med afseende härå ett anslag
af statsmedel skulle vara väl befogadt. Emellertid visar statsrådsprotokollet,
att föreningens styrelse hos Kongl. Maj:t gjort ansökning om anordnande
af ett penningelotteri för betryggande af föreningens verksamhet
och att denna ansökning ännu den 11 januari 1902 var på Kongl. Maj:ts
pröfning beroende. Då utskottet anser, att penningelotteri icke bör för
nämnda ändamål anlitas, bör enligt utskottets uppfattning det begärda
anslaget beviljas allenast med det vilkor, att det af föreningen ifrågasatta
lotteriet icke kommer till stånd.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen på det sätt bifallas, att till Sveriges centralförening
för idrottens främjande på extra stat för år
1903 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de
närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela
utgå under vilkor, att något penningelotteri för
betryggande af föreningens verksamhet icke kommer
till stånd.»

Herrar friherre J. T. Gripenstedt, I(. G. Bildt och A. Göransson
hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels
behandling inom utskottet.

164

Slak utskottets Vilåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

	1902 års	riksstat anslår
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	S u m in a.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor 17,000 81,800 45,500	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor 17,000 81,800 45,500	Ö.



78,700 59,850 30,089	78,700 59,850 369,676

—	2,500	—	337,087 5,841	—	—
28,174 55,000 848,224	34,015 55,000 848,224



t 1,244,337		2,500	—	342,928		1,589,765

Ecklesiastik Departementschefen.

......................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli ......

Riks- och landsarkiven. Nuvarande belopp..................

Tillkommer: anslag till ett landsarkiv i Upsala ......

anslag till ett landsarkiv i Lund.........

höjning i anslaget till landsarkivet i

Kong! biblioteket............................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations Kleresistaten.

''Nuvarande anvisning i kontant............

Minsltas med...............................................................

Domkapitlens expeditioner. Nuvarande belopp............

Ökas å anvisningen i kontant med...........................

Minskas med anslaget till »ersättningar», hvilket

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: till beredande af lika aflöning för ordi Lund.

...........................................

» underhåll af ett farmakodynamiskt
giska institutionen vid universi»
städning och uppassning vid samma
» aflöning af en preparator för ana»
aflöning åt en assistent i matematik
för ökning af anslaget till materiel för
» höjning af anslaget till materiel för

i Lund .........................................

» höjning af aflöningen för en kapell -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

lAtt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

Vadstena.

6,100

300

45,500: —
12,500: —

anslag å tillhopa 26,800 kronor).

30,089:

437:

utgår ur riksstaten

51,306: —
5,841: —

34,015: -45,465: -

848,224:

Nuvarande belopp.......................................

narie biblioteksamanuenserna i Upsala och

................................................. 2,000: —

laboratorium vid den farmakolo tetet

i Upsala ........................... 800;

institution ................................. 500

tomiska institutionen i Lund ... 1,000

vid universitetet i Lund ........ 1,500

botaniska institutionen i Lund 1,500
musikkapellet vid universitetet

.................................................. 700: —

mästare derstädes ..................... 500: — 8,500: —-

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor

17,000

81,800

58,000

78,700

59,850

29,652

79,480

55,000

856,724

Transport | l,316,206j—

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter.

Kronor

2,500

Ersättningar.

Kronor

337,087 —

337,087

Summa.

Kronor

17,000

81,800

58,000

78,700

59,850

369,239

79.480
'' 55,000

856,724!-

— 1,655,793 ■

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

1902 års riksstat anslår:

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

Karolinska mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

Nuvarande belopp....................................................

Tillkommer: till arfvode åt en klinisk laborator......

» aflöning åt en vaktmästare vid kli Allmänna

läroverken, reservationsanslag. Nuvarande
Tillkommer: för upprättande af ett femklassigt realt

Stockholm ....................................

» upprättande af ett sådant läroverk
» upprättande af ett sådant läroverk

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro anslag.

.........................................................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst.
Ökas med.................................................................

Högre skolor för qvinlig ungdom. Nuvarande belopp
Ökas med.................................................................

Högre lärarinneseminariet ............................................

Pedagogier och folkskolor .............................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Ökas med..................................................................

Stipendier för seminarieelever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole Undervisningsmateriel

in. in. för folkskolor..............

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag.................

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag .........................................................

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid

skolelärarinnors bildande, förslagsanslag.............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag .........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslog.	S n m m a.
Friheter. Ersättningar.

Transport

kronor till tandläkareinstitutet, förslagsanslag, högst).

........................................................... 206,250: -

................................................ 3,000: —

niska laboratoriet ................. 1,050: —• 4,050: —

belopp.............................

läroverk på Kungsholmen i

i Göteborg.,
i Malmö .....

15,750

15,250

3.284,361:

46,250:

verken under förfall på grund af sjukdom, förslags Nuvarande

belopp................................... 35,000

............................................................ 25,000

Kronor ö. Kronor ö. Kronor ö. Kronor ö,

200,000

147,500

belopp .................................. 346,325: —

........................................... ___ 1,100: —

inspektörer..............................................

vid folkskolelärareseminarium . sjukdom,
seminarier för småskolelärares och smårikets
nordligare trakter bosatta finnar,
förslagsanslag..........................................

347,425

75.000

95.000

20.000

25,000

562,425

4,000:

20.000:

45,000:

5,250,000:

1,316,206

210,300

3,330,611

5,000

60,000

347,500

43,500

24,406

Transport 5,881,425:

5,337,523

2,500

337,087

760

1,655,793

210,300

3,330,611

5,000

60,000

347,500

43,500

25,166

2,500|—1337,847|

5,677,870 —

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

	1902 års	riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	S u in m a
Friheter.	Ersättningar.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
11,500,179 503,475		2,500		343,688	—	11,846,367 503,475

1 39.650 34,000 46,858 58,500 8,250 14,460 38.650 65,400 51,200 77,450	39.650 34,000 46,858 58,500 8,250 14,460 38.650 65,400 51,200 77,450

—	—	—	—	—	—






25,050 262,450 120,000 78,000	25,050 262,450 120,000 78,000


—	—	—		—	—
12,923,572	—\| 2,500	—	343,688	__	13,269,760	_

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkFör
anordnande al qvinlig slöjd i folkskola, mindre

slagsanslag..............................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare

skola, förslagsanslag................................................

Bidrag till aflönande af vikarie för lärare vid små -

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp..................

Tillkommer: för upprättande af en professur i väg högskolan.

.........................................

höjning i anslaget till Chalmerska läro Gymnastiska

centralinstitutet..........................................

Fannaceutiska institutet ...............................................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshuset ............

Veterinärundervisningen ................................................

Svenska akademien ........................................................

Vetenskapsakademien ......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reservaMusikaliska
akademien (deraf 6,000 kronor reserva Naturhistoriska

riksmuseum. Nuvarande belopp ...r.....

Tillkommer: aflöning åt en föreståndare för de etnohöjning
i anslaget till honorarier åt
skapliga bearbetningar af samlingarna

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda ..................................................

Förskolan för blinda i Vexiö ...................................

Förskolan för blinda å Tomteboda. (Nytt.) ............

Serafimerlasarettet .........................................................

Stora barnhuset i Stockholm..........................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

Transport

skolan, förslagsanslag..............................

skolorna, förslagsanslag...........................

folkskola eller särskild slöjdskola, for -

eller lärarinna vid folkskola eller småskolelärareseminarium,
förslagsanslag ...

5,881,425

120,000

50,000

240,000

90,000: —

75,000: —

2,000: —

och vattenbyggnadskonst vid tekniska
anstalten............................

503,475: —

4,000: —
10,800: —

450 kronor reservationsanslag)............

tionsanslag å tillhopa 24,500 kronor)
tionsanslag) ..........................................

grafiska samlingarne .............. 4,500:

yngre naturforskare för veten .

................................................. 2,000:

reservationsanslag) ...............................

slagsanslag ............................................

77,450: —

6,500:

200,000

50,150

12,300

10,500

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor

5,337,523

6,458,425

518,275

39.650
34,000
46,858
58,500

8,250

14,460

38.650
65,400
51,200

83,950

25,050

272,950

120,000

78,000

Transport 113,251,141 [■

Bih. till Rilesd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter. Ersättningar.

Kronor

2,500

Summa.

Kronor

337,847

Kronor

5,677,870

6,458,425

518,275

39.650
34,000
46,858
58,500

8,250

14,460

38.650
65,400
51,200

83,950

25,050

272,950

120,000

78,000

2,500 — 337,847

-113,591,488,

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1902 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
	Friheter.	Ersättningar.
Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
12,923,572 2,750 28,380 150,000	--	2,500	—	343,688	—	13,269,760 2,750 28,380 150,000	—



1,028 26.500 41,360 798 16,035				169,400		170,428 26,500 41,360 798 16,035





15,000	15,000

13,205,423	—	2,500	—	513,088	—	13,721,011	—

Frimurarebarnliusefc ........................................................

Barnhusen i landsorten...................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag
Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt afse Kyrkors

underhåll.........................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Alderstillägg,

förslagsanslag........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsÖJcas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

hvarjemte rubriken ändras till »Skrifmaterialier
domkapitlens expeditioner högst 7,150 kronor)».
Extra utgifter, reservationsanslag .................................

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

171

Förslag till blifvande riksstat:

Transport

ende försummade barn (Nytt)
gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp .
och expenser, ved in. m.,

..................... 16,035: —

..................... 4; —

förslagsanslag (deraf till

Summa

Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
	Friheter.	Ersättningar.
Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
13,251,141 2,750 28,380 150,000 70,000 1,028 26,500 41,360 798	—	2,500	—	337,847	—	13,591,488 2,750 28,380 150,000 70,000 170,428 26,500 41,360 798



			169,400




16,039	16,039

15,000	15,000

13.602,996 —	2,500	—	507,247	—	14,112,743	—

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Idtt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

jRiks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet... 1,700: —
■» fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia... 3,000: —
» fortsatt utgifvande af Svenska riksdagsakter m. m. ... 1,500: —

» arfvode åt en amanuens vid landsarkivet i Upsala...... 1,800: —

» arfvode åt en amanuens vid landsarkivet i Lund ...... 1,800: —

För beredande af ökad tillgång till arfvoden åt extra

biträden vid landsarkivet i Vadstena........................... 1,300: —

Till uppförande af en verkstads- och bostadsbyggnad vid

Tingstäde för Gotlands truppers behof........................ 16,000: —

Nationalmuseum:

För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar............................................................ 5,100: —

» anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei byggnaden

....................................................................... 2,000: —

» biträde vid vård och tillhandahållande af handteck.
nings- och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig
bearbetning af samlingarna.................................... 2,000: —

Lifrustkammaren :

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna ....................................

Domkapitlens expeditioner:

För betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för
oförutsedda oundgängliga behof vid deras expeditioner..................

Transport

Kronor

27,100

9,100

6,200

2,500

44,900

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

Universiteten:

Kronor ö.

Transport

44,900

För inköp af instrument och preparat m. in. för ett farmakodynamiskt
laboratorium vid den farmakologiska institutionen
vid universitetet i Upsaia...........................

Till arfvode åt en lärare vid universitet i Upsaia i finsk ugriska

språk..................................................................

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Upsaia ...................................................

» arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsaia ................................................

För uppförande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad
för institutionen för allmän och analytisk kemi

vid universitetet i Upsaia .............................................

» utgifvande i tryck af anteckningar efter föreläsningar,
hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet
Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund ......................................................

För uppehållande af undervisning i entomologi m. m. vid

universitetet i Lund ......................................................

Till personligt lönetillägg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell ...............................................

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ...........................................................................

» uppförande af en nybyggnad för universitetsbiblioteket

i Lund ...........................................................................

Bidrag för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten in. m.
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, högst

3,500: —
2,500: —
6,000: —
3,500: —

44,408: —
4,000: —
6,000: —
3,000: —
750: —
2,500: —
52,000: —
128,000: —

256,158

Karolinska meäiko-lcirurgisica institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska

poliklinik å serafimerlasarettet ....................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets kirurgiska

poliklinik å serafimerlasarettet.......................................

» arfvode åt eu amanuens vid institutets oftalmiatriska

poliklinik å serafimerlasarettet ....................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik..............................................................................

» städning och uppassning vid institutets hygieniska
institution........................................................................

Transport

750: —
750: —
750: —
900: —

500: —
3,650: —

301,058

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport 8,650: —

Till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn ................................................... 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ 2,800: —

» anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet ................................................... 500: —

» bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet ........................................................................ 1,500: —

Kronor ö.

301,058

10.250

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna ..................................... 478,800: —

För påbörjande under höstterminen år 1902 af verksamheten
vid de 113m femklassiga allmänna läroverken i

Stockholm, Göteborg och Malmö ................................. 18,000: —

Till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken ................................................ 100,000: —

Högre skolor för qvinlig ungdom:

Till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid
högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor..........

Högre lärarinneseminariet:

För uppehållande af undervisningen vid seminariet .........

» tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet........................................................................

» uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet
..............................................................................

» undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
för flickor......................................................

8,000: —
3,250: —
3,000: —
5,000: —

596,800

6,000

19,250

Folkundervisningen:

För uppehållande dels under vårterminen 1903 af undervisningen
uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg
och folkskolelärariuneseminariet i Kalmar anordnade
parallelklasser, dels ock under år 1903 af undervisningen
uti en folkskolans högre afdelning vid den
med seminariet i Kalmar förenade öfningsskolan ......

Transport

8,090:

8,090: —

933,358

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

Transport 8,090

Till uppförande af eu gymnastikbyggnad vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg .......................................... 20,000

» uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskole lärarinneseminarium

i Landskrona............................. 29,000

För uppehållande af undervisningen vid folkskolelärarinne seminariet

i Landskrona................................................ 44,000

Till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium
i Strengnäs................................. 50,000

För uppehållande af undervisningen vid folkskolelärareseminariet
i Strengnäs................................................... 22,450

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare
vid dessa seminarier .......................................... 36,300: —

» anordnande af repetitionskurser i gymnastik för folkskolelärare
................ 7,000: —

För beredande af möjlighet till skolgång för fattiga inom
Vilhelmina församlings fjelltrakter och inom Risbecks
kapellförsamling på längre afstånd från skolorna

boende skolpligtiga barn................................................ 5,000: —

» understöd åt mindre bemedlade manliga och qvinliga
lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag
af statsmedel......................................................... 25,000: —

» resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor
vid folkskolelärare- och folskolelärarinnesemi narierna.

.......................................................................... 2,000: —

» resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor 4,000: —•

» inköp af 2,500 exemplar utaf filosofie doktor M. A.

Lindblads svampbok ...................................................... 10,000: —

De tekniska läroverken:

Till arfvode åt en extra lärare i konstruktion af enkla

maskindelar vid tekniska högskolan.............................. 1,500:

» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan 14,500:
» vidtagande af vissa ändringar i en af Göteborgs stad
till Chalmers tekniska läroanstalt öfverlemnad byggnad

m. m............................................................................... 20,884:

» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm .................................................................... 2,000

» inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid tekniska skolan i Stockholm .................. 750

Transport 39,634

Kronor

933,358

262,840

1,196,198)

176

Statsutskottets Utlåtande No 9.

Transport 39,634

För uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Norrköping......................................................

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Malmö ............................................................

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Örebro ............................................................

» uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
i Borås.........................................

2,800
12,717
11,763
20,850
33,010

» understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt till bestridande
af kostnaden för inspektion af dessa skolor 60,000

Till inredning och utrustning af tekniska elementarskolan
i Hernösand ..................................................

Gymnastiska centralinstitutet:

För uppehållande under år 1903 af undervisningen i den qvinliga
lärokursen vid institutet med ett ökadt antal elever .....................

Barnmorskeunder visning en och barnbördshusen:

Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor in. m.......

Veterinärundervisningen:

Till veterinärinrättningen i Skara............................................................

Vetenskapsakademien:

För inlösen af en internationel katalog öfver naturvetenskaplig
litteratur............................................................ 2,000: —

» upprätthållande af den för upprättande af eu internationel
katalog öfver naturvetenskaplig litteratur anordnade
regionalbyrå för Sverige................................. 1,600: —

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Understöd till företagande af forskningar efter svenska

minnen i främmande länder.......................................... 3,000: —

För utförande af konserveringsarbeten å Bohus fästnings ruin.

................................................................................ 10,000: —

Naturhistoriska riksmuseum:

Till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

afdelning........................................................................ 2,800: —

» inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbets -

Transport 2,800: —

Ivronor

1,196,198

180,774

4,700

2,000

900

3,600

13,000

1,401,172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

Transport 2,800: —

biträden derstädes och till bestridande af andra med
arbetena vid afdelningen förenade utgifter.................. 2,000: —

Meteorologiska centralanstalten:

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderiekstjenst 9,050: —

» upprätthållande af eu meteorologisk station i Gellivare 300: —
För anstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram
från Fasröarne och Island.................................... 7,200: —

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

För uppehållande af undervisningen vid läroanstalten i

Bollnäs för öfveråriga döfstumma................................. 16,400:

Till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda............... 10,000:

» tryckning af blindskrifter ............................................. 2,500:

» understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt

blindlärare ..................................................................... 1,200:

» resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor
vid rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor

och idiotanstalter) ......................................................... 1,000:

» bidrag till bestridande af kostnaderna för det femte

nordiska mötet för abnormsaken ................................. 5,000:

Undervisningsanstalter för vanföra och lytta:

Till understöd åt undervisningsanstalter för vanföra och lytta in. in.

Diverse anslag:

För beredande af religionsvård åt svenske sjömän in. fl. i
utländska hamnar .........................................................

Till anställande af tre koutraktsadjunkter inom södra lappmarkens
kontrakt samt de delar af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken...

» reseersättning åt dessa koutraktsadjunkter..................

» anställande af två koutraktsadjunkter inom Vesterbottens
fjerde kontrakt ................................................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,

förtrogna med finska språket .......................................

» resestipendier åt prestman.............................................

» bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande
presterskapets aflöningsförhällanden in. in., förslagsanslag

15,000:

6.000:

1,100:

4,000:

500:

1,500:

5.000:

bestridande af kostnaderna för viss utredning röranda

ecklesiastika boställen, förslagsanslag...........................

bidrag till fullbordandet af den yttre restaureringen
utaf Dalhems kyrka på Gotland....................................

10,000:

18,500:

Itih. till Rtksd. Frat. 1902. 4 Sami. t Afd.

Transport 71,600:
9 Häft.

Kronor

1,401,172

4,800

16,550

36,100

7,500

1,466,122
23

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Till Svenska fornskriftsällskapef..........................................

» Nordiska museet ............................................................

» kulturhistoriska museet i Lund ....................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Nordiskt

medicinskt arkiv ............................................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Acta

mathematica ..................................................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx
» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen...............

» de för allmänheten afsedda föreläsningskurser under

år 1903 vid universitetet i Upsala ..............................

» bidrag till betäckande af kostnaderna för de från
uuiversiteten i Upsala och Lund utom universitetsstäderna
under år 1903 anordnade föreläsningar.........

För gäldande af eu utaf lektorn E. Jäderin i anledning af
1898 års förberedande gradmätningsexpedition till

Spetsbergen åsamkad skuld till flottan........................

Till bestridande af kostnaderna för fortsättning och af slutande

af gradmätningen å Spetsbergen m. in.......

Understöd till docenten A. Hamberg för fullbordande af
hans vetenskapliga undersökning af en del af Lule

lappmarks fjellområde .......................................................

För underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vatteu liöjdmätningsstationerna

m. m....................................

» utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ............

Till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala ...

» understöd åt Stockholms alkoholisthem........................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Nyare
bidrag till kännedom af de svenska landsmålen och

svenskt folklif ...............................................................

För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands

folkmål ...........................................................................

Till bestridande af pedagogiska bibliotekets utgifter under

år 1902 för hyra och flyttning ....................................

» bidrag till uppehållande af pedagogiska bibliotekets

verksamhet under år 1903............................................

» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............

» ersättning för af statskontoret förskottsvis utbetalda
belopp.............................................................................

71,600:

2,000:

50,000:

5,000:

Kronor

1,466,122

3,000: —

1,200: —

100,000: —

4,000: —

6,000: —

9,495: —
62,000: —

6,000: —

2,800: —
4,000: —
3,000: —
4,000: —

3,650: —
1,100: —
2,000: —
4,000: —
6,300: —
1,700: —
Summa

355,845 —
1,821,967 —

Stockholm, Ivar Hreggvströms Boktryckeri A. B,, 1902.