Motioner i Ändra Kammaren, N:o 56.

1

H:o 56.

Af herr Hj. Sjövall, om höjning af det utaf Kongl. Maj:t
till arbetareförsäkringsfonden begärda anslag.

I nådig proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof föreslår Kongl. Maj:t, att till den under statskontorets förvaltning
stälda år 1896 påbörjade arbetareförsäkringsfonden må i riksstaten för
år 1901 afsättas ett belopp af 1,400,000 kronor. Med erkännansvärd
uthållighet och konseqvens visar Kongl. Maj:t genom denna sin åtgärd sig
fortfarande stå på samma ståndpunkt som 1895 och alltså allvarligt vara
betänkt på en lycklig lösning af spörsmålet om möjligheten att pa försäkringens
väg bereda understöd åt behöfvande vid invaliditet och ålderdom.
Uppenbarligen vill Kongl. Maj:t alltså hålla denna fråga vid lit,
och det lärer väl derför ej dröja länge, innan man från detta håll har att
förvänta ett nytt förslag till ordnandet af den samhällsvigtiga fragan.

Då arbetareförsäkringsfonden grundades, var det, såsom hvar och en
med frågan någorlunda förtrogen väl vet, just med särskild tanke pa den
dåvarande generationen och med den uttryckligt uttalade afsigten, att
denna, som blifvit lofvad ganska mycket, då på densamma lades de tunga
bördor, den nu sedan 12 år fått bära, men som ännu alltjemt väntar pa
de gifna löftenas uppfyllelse, måtte beredas möjlighet att få komma med
vid införandet af en eventuel försäkringslag. Efter en af professor Lindstedt
verkstäld uträkning skulle nemligen statens bidrag härför och för
en del härmed sammanhängande syften uppgå till in alles 39 millioner, a
Bih. till Biksd. Prot. 1900. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Höft. (N:is 56—67). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.

hvilken summa årliga räntan och amorteringen på 80 år utgöra 1,383,000
kronor eller i rundt tal just den summa af 1,400,000 kronor, som Ivongl.
Maj:t alltsedan äskat och Riksdagen för ändamålet beviljat. Då emellertid
den dåvarande generationen, 30- och 40-åringarna, redan hunnit öfver
ett nytt decennium, kan man visserligen ej längre räkna med dem, men
torde ej böra släppa ur sigte, att dessa årsklasser under alla förhållanden
böra beredas utväg att genom statens försorg blifva delaktiga af en kommande
försäkringslags välsignelser under dess s. k. öfvergångstid.

Då innevarande års Riksdag sammanträdt efter hållna nya val till
dess Andra Kammare, och ålderaomsförsäkring för arbetare under sommarens
och höstens valrörelse varit upptagen på alla partiers program, så
att troligen flertalet om icke alla ledamöterna af den folkvalda kammaren
afgifvit mer eller mindre vidtgående löften om verksamt bidrag till
att en sådan försäkring med snaraste måtte komma till stånd, bör väl
från dess sida också någon lifsyttring visa, att man ej blott velat lofva,
utan också är beredd på att hålla sin lofven.

»Den ekonomiska osäkerhet», säger liberala samlingspartiet i sitt politiska
program, »som ständigt hotar ett mycket stort antal samhällsmedlemmar,
hvilka för sitt uppehälle äro uteslutande hänvisade till den egna
arbetskraften, innebär äfven för samhället sjelft afsevärda vådor. I samhällets
välförstådda intresse måste derför ligga att söka minska denna
osäkerhet, i den mån sådant kan ske utan upphäfvande af sjelfhjelpens
för samhällets bestånd ej mindre vigtiga grundsats. Uttryck för denna
uppfattning återfinnas i förslaget om invaliditets- och ålderdomsförsäkring.

Af hvad nu i korthet anförts torde man väl vara berättigad antaga,
att majoriteten inom svenska Riksdagen är besjälad af ett allvarligt och
upprigtigt uppsåt att under den längre eller kortare väntetiden på en lag
i ämnet kraftigt bidraga till undanrödjandet af svårigheter och hinder för
en sådans genomförande. Då de väsentligaste af dessa hinder äro af ekonomisk
art, borde man väl under de ännu pågående öfverflödsåren söka
framför allt genom ökade afsättningar till den bildade försäkringsfonden
utjemna vägen till det efterlängtade målet, en i möjligaste måtto tillfredsställande
arbetareförsäkringslag, hvilken, efter hvad hvarje verklig arbetarevän
nogsamt känner, kommer att kräfva ett mycket stort kapital.

Enär Andra Kammaren år 1897 beslutade att till nu ifrågavarande
ändamål afsätta ett belopp af 3 millioner och sålunda en gång varit
öfverens om just detta belopp, liar jag på denna grund ansett mig böra
stanna vid denna summa, genom hvilkens tillkomst fonden, räntor obe -

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 56.

räknade, vid nya seklets ingång skulle komma att uppgå till 10 millioner

kr0D Ehuru Kongl. Maj:t alltså ej ansett skäl föreligga att i sin nådiga
proposition öfverskrida det vanliga anslagsäskandet, så har Riksdagen deremot
i de under senaste valkampanjen gjorda uttalandena sa mycket rikare
anledning till att bevilja ett högre belopp, och liksom den i fjol tog
initiativet till ett uppseendeväckande stort anslag till försvar mot yttre
fiender, må den i år fortgå på samma vag i fråga om försvar mot de

inre fienderna, fattigdom och nöd. , „ , ,

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda påmint om och papekat

hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen måtte höja det af Kongl. Maj:t till
arbetareförsäkr in gsfond en i 1901 års stat begärda anslå"
1,400,000 kronor till 8,000,000 kronor.

Stockholm den 25 januari 1900.

Hj. SjövaU.