Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1900, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Aflöning och rekrytering m. m.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof liar
Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen:

a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag
till stat för Karlsborgs artillericorps, medgifva, att denna corps
måtte omorganiseras på sätt nämnda stat utvisade, äfvensom att under
öfvergångstiden uppkommande besparingar å de till corpsen anvisade
anslagsmedel finge användas till bekostande af de två nya kompaniernas
första uppsättning och utrustning;

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps måtte på det sätt ändras,
att de till korpraler, vice korpraler, jägare och spel anvisade 400 nummerlöner
höjdes från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten
uppförda inqvarteringspenningar måtte derur uteslutas;

c) att medgifva, att sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente
måtte i fråga om månadslön och lega likställas med det
ofriga manskapet vid regementet, samt att aflöningsstaten för nämnda
regemente måtte i öfverensstämmelse härmed ändras;

Bih. till Riktd. Prot. W00. 4 Rami 1 Afd. ,r> lläft. (N:o å.J

Angående
ökning af
detta anslag.

[1.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

d) att vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget
till aflöning och rekrytering m. in., nu 8,608,524 kronor, med
131,657 kronor till 8,740,181 kronor.

Till stöd för framställningen under mom. a) här ofvan har
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet
den 13 januari innevarande år (sid. 4—10) anfört följande.

Frågan om fästuingsartilleripersonalens omorganisation vore visserligen
ännu icke så utredd, att ett fullständigt förslag till densammas
lösning kunde för Riksdagen framläggas, men det oaktadt tvekade departementschefen
dock ej att redan nu fästa uppmärksamheten på detta
för vårt försvar så vigtiga spörsmål.

Af den redogörelse för personalfrågans utveckling vid vårt fästningsartilleri
under adertonhundratalet, som lemnats af den genom
kongl. brefvet den 14 maj 1897 tillsatta komitén för utredning rörande
landets fasta försvar och som funnes återgifven i det till Riksdagens
ledamöter utdelade sammandraget af komiténs betänkande, framginge,
hurusom, jemsides med det fasta försvarets tillbakagång, äfven fästningsartilleripersonalen
minskats, och detta i så hög grad, att, medan
denna personal år 1815 utgjort 16 kompanier med tillsammans 960
mans numerär eller 40 procent af artilleriets hela nummerstyrka, densamma
år 1892 uppgått till endast 7 kompanier med en sammanlagd
styrka af 444 man eller 13 procent af artilleriets numerär. Visserligen
hade sedan dess Karlskrona artillericorps, organiserad på 4 kompanier
med en sammanlagd manskapsstyrka af 360 man, tillkommit, men hela
personalen hade dock vid tidpunkten för afgifvandet af komiténs betänkande,
i juli 1898, uppgått till endast 804 man, utgörande 21 procent
af artilleripersonalen. Denna svaga stamstyrka måste uppenbarligen
anses för sitt ändamål alldeles otillräcklig, hvadan komiterades förslag
måste, oaktadt mobiliseringsbehofvet blifvit satt så lågt, som rimligen
kunde ske, förutsätta en efter våra förhållanden högst afsevärd ökning
i fästningsartilleriets stampersonal, »allra helst», hette det i komiténs
betänkande, »som regeringens vid 1892 års urtima riksdag framlagda
förslag till omorganisation af fästningsartilleriet af Riksdagen genom
inskränkningar i den föreslagna artillericorpsen å Karlsborg i så hög
grad reducerades, att fästningsartilleriets å fastlandet stamanstälda manskapsstyrka
genom 1892 års förbättrade härordnings antagande minskats
från 512 till 412 man.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

På grund häraf hade komitén föreslagit, att fästningsartilleripersonalen,
utom Gotlands artillericorps’ fästningskompani, skulle organiseras på
2 regementen, nemligen ett sjöfästningsartilleriregemente om 12 kompanier,
tillhörande sjöförsvarsdepartementet samt afsedt för befästningarne
vid Vaxholm och Oscar Fredriksborg, Karlskrona och Göteborg,
och ett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, hörande
under landtförsvarsdepartementet och afsedt för befästningarne vid
Karlsborg och Boden.

Emellertid hade dels de skiljaktiga meningar rörande sjöfästningsartilleripersonalens
organisation, som uttalats af vederbörande myndigheter,
hvilka haft att yttra sig öfver komiténs förslag, dels ock den
under senaste tid väckta frågan om det fasta minförsvarets öfverflyttande
från flottan till sjöfästningsartilleriet föranledt, att Kongl. Maj:t
under den 17 sistlidna november tillsatt en komité, bestående af representanter
från armén och flottan, åt hvilken komité uppdragits verkställandet
af utredning rörande ny organisation af sjöfästningsartilleriet
och fasta minförsvaret jemte sammanhang härmed egande frågor.
Komitén hade börjat sina arbeten den 30 i nämnda månad, och borde
desamma kunna afslutas så tidigt, att ett fullständigt förslag till ordnandet
af denna vigtiga del af försvarsväsendet kunde för nästkommande
års Riksdag framläggas.

Hvad åter beträffade frågan om landfästningsartilleripersonalens organisation,
stode densamma visserligen i nära samband såväl med frågan
om anläggandet af den föreslagna fästningen vid Boden som ock med
spörsmålet om sjöfästningsartilleriets omorganisation, enär de båda
grenarne af fästningsartilleriet gifvetvis borde erhålla en i viss mån
likartad sammansättning; men då den ifrågavarande fästningen kräfde
en jemförelsevis lång tid för sin fullbordan, och behofvet af en fullständigt
organiserad besättningsstyrka först gjorde sig gällande, då
densamma närmade sig sin fullbordan, borde, i betraktande af att, såsom
förut vore nämndt, utredning af frågan om sjöfästningsartilleriets
omorganisation nu påginge, utan olägenhet kunna tills vidare anstå med
afgifvandet af ett fullständigt förslag till landfästningsartilleriets organisation,
äfven om anslag till fästningens påbörjande, i enlighet med
hvad departementschefen i det följande komine att hemställa, nu skulle
äskas. För bedömande emellertid af den omfattning, en dylik organisation
borde erhålla, hänvisade departementschefen till det förslag till
landfästningsartilleriets organisation, som afgifvits af förutnämnda komité
för ordnandet af det fasta försvaret och för hvithet tab. IX a) och c)
i dess betänkande lemnade nödig öfversigt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Om departementschefen således icke nu vore i tillfälle att afgifva
ett definitivt förslag till landfästningsartilleriets organisation, sedan förutom
Karlsborg äfven en befästningsanläggning vid Boden tillkommit,
ansåge han likväl nödvändigt, att redan nu åtgärder vidtoges till förberedande
af en sådan organisation och på samma gång för fyllande
af den betydande brist i artilleripersonal, som förefunues såväl vid vår
nuvarande enda landfästning, Karlsborg, som ock för handhafvande af
den nu befintliga positionsmaterielen. Bästa sättet härför syntes då
vara att organisera Karlsborgs artillericorps i öfverensstämmelse med
den ursprungliga, i Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag
angifna planen.

Departementschefen erinrade i detta hänseende, hurusom i det af
t. f. chefen för generalstaben afgifna betänkande, hvilket legat till grund
för berörda proposition, nämnda artillericorps’ uppgift angifvits vara
dels att tillgodose fästningens behof af stamartilleripersonal vid eu
mobilisering och dels att medgifva afdelandet af erforderlig personal
för betjenande af den positionsartillerimateriel, som vore afsedd till bestyckning
af de å strategiskt vigtiga punkter anlagda provisoriska befästningame.
Corpsen hade föreslagits organiserad på 4 kompanier
med en befälskader af 1 öfverstelöjtnant och chef, 1 major, 4 kaptener
af l:a klassen, 3 kaptener af 2:a klassen, 1 regementsqvartermästare,
8 löjtnanter af l:a klassen och 5 underlöjtnanter jemte 24 underofficerare,
1 stabstrumpetare, 1 förste bataljonsläkare och en manskapsstyrka
af 300 man samt tygstat. Förslaget till aflöningsstat hade utvisat
en slutsumma af 240,192 kronor 35 öre.

Härvid vore dock att märka, att, enligt nämnda förslag, till den nya
corpsen skulle öfverfiyttas Göta artilleriregementes båda på Karlsborg
förlagda fästningskompanier med tillsammans 6 officerare, 6 underofficerare
och en manskapsstyrka af 112 man, hvadan antalet af de beställningar,
som skulle tillkomma, ganska väsentligt understigit det i den
föreslagna staten angifna.

Riksdagen hade emellertid endast på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
förslag, att de ofvannämnda, Göta artilleriregemente tillhörande båda
fästningskompanierna skilts från fältartilleriet och bildat en särskild
corps med en personal af 1 major och chef, 1 kapten af l:a klassen, 1
kapten af 2:a klassen, 2 löjtnanter af l:a klassen, 2 underlöjtnanter, 6
underofficerare och 112 man samt en mindre tygstat.

Motivet för detta Riksdagens beslut framginge af dess särskilda utskotts
utlåtande, hvaruti, i likhet med statsutskottet vid 1892 års lagtima
riksdag, utskottet förklarat sig finna den för Karlsborg afsedda

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

artillericorpsen vara »mindre af nöden, helst utskottet vore af den mening,
att densamma utgjorde en mera speciel och fristående del af
arméns organisation». På samma gång hade utskottet dock hemstält,
att, då de båda på Karlsborg redan befintliga fästningskompanierna, i
händelse Kongl. Maj:ts förslag i denna del blefve afslaget, men den
förbättrade härordningen i öfrigt godkändes, skulle komma att bilda en
fristående qvarlefva af den gamla organisationen, nämnda kompanier
måtte organiseras såsom en sjelfständig corps under egen chef. Detta
hade ock, såsom ofvan nämnts, blifvit Riksdagens beslut.

Det vore emellertid, enligt hvad departementschefen vidare anfört,
uppenbart, att derest en fästning, hvilken som helst, skulle kunna fylla
sin uppgift, måste densamma ega en fullt utbildad och behofvet motsvarande
artilleribesättning. Detta blefve emellertid, hvad Karlsborg
beträffade, vid mobilisering så långt ifrån fallet, att, äfven om fästningens
omfång inskränktes till hvad 1897 års befästningskomité föreslagit
och mobiliseringsbehofvet beräknades så knappt som möjligt, med
nuvarande organisation af artillericorpsen en brist uppstode af icke
mindre än 24 officerare, 71 underofficerare och, om ett obestämdt, men
i alla händelser ringa antal f. d. konstaplar, som kunde stå till hands,
ej beräknades, 290 konstaplar, att nu endast tala om befälet och underbefälet.
Någon möjlighet att från fältartilleriets personal, redan i och
för sig otillräcklig för behofvet och dessutom oöfvad i handterandet af
fästningspjeser, fylla ens någon del af denna brist förefunnes icke.
Såvida ej särskilda åtgärder vidtoges, kunde följaktligen fästningen icke
försvaras af brist på utbildad artilleri er sonad, långt mindre då kunde den
personal, som funnes, förslå äfven till skötandet af positionsartillerimaterielen.

Härtill komme ock, att Karlsborgs artillericorps’ nuvarande organisation
vore förenad med betydliga olägenheter med afseende på fredstjenstgöringen,
förorsakade af den allt för knappa befälstillgångén,
hvarför det hittills varit nödvändigt, trots det mindre lämpliga deri,
att årligen ditkommendera personal från fältartilleriet.

Organiserades deremot corpsen i enlighet med 1892 års förslag och
denna organisation genomfördes på den såsom lämplig ansedda tidrymden
af 3 år, räknad från och med nästkommande år, blefve vid slutet af
nämnda tid icke allenast fästningens behof af artilleripersonal nöjaktigt
tillgodosedt, utan personal äfven öfrig för betjening af åtminstone en
del af positionsartillerimaterielen. En afsevärd svaghet i vår nuvarande
arméorganisation voro härmed undanröjd. De senaste årens krig och
i synnerhet kriget mellan Spanien och Förenta staterna gåfve oförtyd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bart vid handen af hvilken oerhörd vigt utbildningen af artilleripersonalen
— den ombord på örlogsfartygen såväl som den på fästningarne
— intoge. Den materiel, denna personal hade att handhafva,
vore för värdefull att lemnas i oöfvade händer, och endast med en
skicklig ledning vore dess tillbörliga verkan att förvänta.

Med Karlsborgs artillericorps’ organiserande, såsom departementschefen
sålunda föreslagit, vore ock en vigtig förberedelse gjord för den
ytterligare utveckling af artilleripersonalen, som blefve af behofvet påkallad
af ett påbörjande af befästningarne vid Boden. I den mån de
der ifrågasatta befästningsarbetena fortginge och fullbordades, måste
artilleripersonal derstädes förläggas, och det syntes då lämpligast, att
dylik personal dit till en början förflyttades från Karlsborg för att der

1 vanlig ordning ersättas med nyantagen personal. Med all säkerhet
skulle härigenom den för Boden behöfliga personalens uppsättning på
bästa sätt befrämjas.

Slutligen skulle genom den föreslagna organisationen fredstjenstgöringen
vid Karlsborgs artillericorps kunna bedrifvas utan att behöfva
ditkommendera personal från andra truppförband till förfång för utbildningen
vid dessa.

Af hvad departementschefen sålunda anfört ansåge han framgå, att
äfven, innan den blifvande fästningen vid Boden kräfde särskild artilleribesättning,
ökningen af vår nuvarande fästningsartilleripersonal vore
en tvingande nödvändighet, som icke längre kunde uppskjutas, och att
början till denna ökning borde göras med uppbringandet af Karlsborgs
artillericorps till den styrka, som denna corps skulle erhållit, om Kongl.
Maj:ts förslag vid 1892 års urtima riksdag till corpsens organisation
vunnit Riksdagen bifall.

Det förslag till stat för Karlsborgs artillericorps, som departementschefen
låtit upprätta och hvilket såsom bil. I vore fogadt till protokollet,
öfverensstämde i fråga om befälskader, manskapsstyrka m. m. i allo
med det för urtima Riksdagen framlagda organisationsförslaget, endast
med följande mindre afsevärda ändringar:

l:o) den i 1892 års förslag upptagne »förste bataljonsläkare» med
1,800 kronors lön och 3 kronors dagaflöning hade på grund af Kongl.
Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade beslut i fråga om bataljonsläkarebeställningarne
vid armén ersatts af en »bataljonsläkare» med 900 kronors
lön och 2 kronors dagaflöning, och skilnaden mellan de sålunda föreslagna
aflöningsbeloppen borde, på sätt departementschefen under punkten

2 af denna hufvudtitel komme att föreslå, läggas till anslaget till
»ökad aflöning åt de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne»;

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

2:o) den i 1892 års förslag uppförde informationsofficeren med
arfvode af 400 kronor, hade på grund af 1895 års Riksdags beslut i
fråga om ersättning åt informationsofficerame förslagsvis tilldelats ett
arfvode af 500 kronor;

3:o) rustkammarsmedernas och stockmakames löner hade jemlikt
1898 års Riksdags beslut upptagits till 700 kronor för hvardera i stället
för 600 kronor enligt 1892 års förslag;

4:o) på grund af Kong]. Maj:ts utaf 1896 års Riksdag godkända
förslag rörande förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln hade
ur staten utbrutits och till särskilda anslag öfverflyttats de i 1892
års förslag uppförda kostnaderna för servisersättning, portionsersättning
åt underofficerare, beklädnad och underhåll åt manskap samt kaserneringskostnader,
hvarjemte det i samma förslag uppförda särskilda anslag
för skrifmaterialer nu uppförts under rubriken expenser;

5:o) för vinnande af likhet med andra nu gällande stater för arméns
truppförband, hade benämningen »bekläda adsersättning» utbytts mot
»beklädnad».

Den sålunda föreslagna staten slutade å ett kostnadsbelopp af 157,625
kronor 55 öre, som, derest den af departementschefen föreslagna omorganisationen
blefve genomförd, borde bestridas från anslaget till aflöning
och rekrytering m. m. Från detta anslag utginge nu för nämnda
corps, enligt gällande stat, 56,849 kronor, hvadan anslaget alltså behöfde
ökas med 100,776 kronor 55 öre eller, i jemnadt tal, 100,777 kronor.

Beträffande den anslagsökning i öfrigt, som af den ifrågasatta omorganisationen
skulle erfordras, hade arméförvaltningen å artilleri-, intendents-
och civila departementen uti gemensamt utlåtande den 19 nästlidne
december hänvisat till tablån å nästa sida.

Arméförvaltningen hade jemväl erinrat, att, då för närvarande funnes
å Karlsborgs artillericorps’ stat uppfördt ålderstillägg af 300 kronor fölen
förrådsförvaltare samt i den nya staten ytterligare en förrådsförvaltarebeställning
med enahanda förmån funnes upptagen, det kunde
komma att inträffa, att till personal vid corpsen årligen finge utbetalas
sammanlagdt 600 kronor i ålderstillägg. Då emellertid anslaget till
ålderstillägg vore af förslagsanslags natur och så nyligen som år 1898
höjts från 9,500 kronor till 30,000 kronor, ansåges någon ökning i detsamma
nu icke påfordras.

Hos Riksdagen borde, enligt hvad arméförvaltningen tillika hemstält,
äskas medgifvande att, på sätt vid uppsättning af nya trupper
uuder en följd af år egt ruin, använda de under öfvergångstiden på
samtliga titlar uppkommande besparingar till bekostande af de nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	.. . . För Karlsborgs artillericorps
	nu ut-gående belopp.	framdeles erforder-liga be-lopp.	ökning.
Till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne	Kronor.	Kronor. 1,265	Kronor. 1,265
» inqvarteringskostnader..............................................	462	1,212	750
» artilleriskjutskolor........................................................	850	2,300	1,450
» arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel..................................................	11,020	29,340	18,320
» mathållning vid garnisonerade armén ...............................	18,400	53,000	34,600
> arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisionerade armén..................................................	1,232	5,300	4,068
* arméns munderingsutrustning...........................................	9,069	25,080	16,011
Summa kronor	41,033	117,497	76,464
Lades härtill ofvan omförmälda förhöjning i anslaget till af-löning och rekrytering m. m................................................	56,849	157,625	100,777
befunnes den af ifrågavarande omorganisation påkallade förhöj-ning i de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln uppgå till............................ .........................................................			177,241

kompaniernas första uppsättning och utrustning, äfvensom att få tillämpa
den nya staten i den mån Kongl. Maj:t pröfvade sådant kunna ske;
och hade departementschefen i sistnämnda afseende i statens öfverskrift
infört, att densamma skulle tillämpas i den mån Kongl. Maj:t funne
skäligt derom förordna.

Beträffande inqvarteringen af den personal, hvarmed Karlsborgs
artillericorps blefve ökad, vore det, med hänsyn till omöjligheten att
uti eller i omedelbar närhet af Karlsborgs fästning kunna få hyra enskilda
bostäder, nödvändigt, att naturainqvartering bereddes för hela
personalen.

Kostnaden för denna naturainqvartering borde, såsom 1897 årsbefästningskomité
föreslagit, lämpligen kunna bestridas af de vid försäljning
af kronan tillhöriga tomter i Stockholm, i Göteborg och å
Vaxholm inflytande medel. Af köpesumman för de redan slutsålda fotgardestointerna
återstode nemligen ännu en behållning af något öfver
450,000 kronor och af försäljningsbeloppet för de ännu osålda hästgardestomterna
samt tomterna å kommendantsängen i Göteborg komme

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

med säkerhet ett öfverskott utöfver hvad af dessa medel redan blifvit
disponeradt att uppstå af omkring lVs million kronor.

Emellertid komme departementschefen framdeles att underställa
Kongl. Maj:ts pröfning ett detaljeradt förslag till ordnandet af ifrågavarande
inqvartering.

I fråga om framställningen under mom. b) bär ofvan har departementschefen
till statsrådsprotokollet (sid. 11 —13) anfört följande.

De till manskapet vid Vermlands fältjägarecorps enligt stat utgående
förmåner skilde sig i betydlig mån med afseende å såväl aflöningsslag
som belopp från hvad likstäldt manskap, tillhörande den icke garnisonerade
armén i öfrigt, egde åtnjuta. Under det nemligen de med corpsens
manskap fullt jemförlige menige eller de så kallade fast anstälde
volontärerna vid sjette arméfördelningens med flere truppförband i
nummerlön af statsmedel bekomme 150 kronor årligen, erhölle manskapet
vid Vermlands fältjägarecorps i årslön endast 65 kronor jemte
10 kronor i inqvarteringspenningar förutom ett visst belopp såsom lega.

Sedan den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande af
förslag till ändringar i gällande förvaltningsreglementen för armén uti
sitt den 5 maj 1897 afgifna betänkande angående nytt aflöningsreglemente
för armén framhållit, hurusom några oöfverstigliga hinder icke
syntes möta för åvägabringande af öfverensstämmelse i aflöningshänseende
mellan manskapet vid Vermlands fältjägarecorps och nämnda fast anstälde
volontärer, hade chefen för corpsen uti skrifvelse den 11 augusti
1899 hos Kongl. Maj:t gjort framställning i enahanda syfte och dervid
anfört, bland annat, att, till följd af de synnerligen obetydliga aflöningsförmåner,
som kunde erbjudas manskapet vid corpsen, rekryteringen alltmer
försvårats och för närvarande utfallit så ogynsamt,, att af corpsens
400 manskapsnummer icke mindre än 108 vore vakanta. Jemfördes aflöningsförmånerna
för corpsens manskap med dem, som åtnjötes af menige
vid indelta armén, befunnes de knappast utgöra 50 procent af den indelta
soldatens. Andra regementen, hvilka värfvade sitt manskap inom de
orter, hvarest corpsens rekrytering hufvudsakligen egde rum, kunde genom
att erbjuda vida bättre förmåner lättare erhålla manskap. Corpschefen
hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder,
ledande derhän, att årslönen för menige vid fältjägarecorpsen — utgörande,
inqvarteringspenningarne inberäknade, 75 kronor — måtte
uppgå till 150 kronor för år, samt att det å corpsens stat upptagna

Bih. till Rited. Rrot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 5 UUJt. ‘4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rekryteringsanslag måtte höjas med så stor summa, att gratifikationer
till dem, hvilka utförde värfning vid corpsen, skulle kunna ökas från
hittills utgående 10 kronor till samma belopp, som nu erbjödes andra
truppförbands värfvare i orten, eller 40 kronor för hvarje anvärfd rekryt.
Med beräkning af en årlig värfning af 130 man skulle sålunda
rekryteringsanslaget vid corpsen behöfva höjas från 4,G40 kronor till
8,540 kronor samt anslaget till nummerlöner enligt angifna grunder
böra ökas från 30,000 kronor till 60,000 kronor för år.

Uti häröfver afgifvet yttrande har chefen för tredje arméfördelningen
förklarat sig finna ifrågavarande framställning desto mera beaktansvärd,
som den närvarande bristen af omkring 25 procent i corpsens
manskapsnumerär uppstått, oaktadt tillfälle hittills funnits att af tillgängliga
besparingar från föregående år bereda manskapet något bättre
förmåner, än årsanslagen kunnat medgifva. Då emellertid dessa besparingar
snart vore förbrukade, kunde man emotse, att corpsens rekrytering
inom kort skulle blifva ännu mera försvårad än nu, i synnerhet
som de fördelar, hvilka kunde erbjudas värfvarne, vore vida högre
vid andra värfvade truppförband. Arméfördelningschefen ansåge dock,
att det till corpsen nu utgående rekryteringsbidraget tills vidare borde
bibehållas oförändradt.

Vid öfverlemnande af handlingarne i detta ärende hade arméförvaltningen
å civila departementet uti skrifvelse den 5 december 1899 erinrat,
hurusom det varit att emotse, att Vermlands fältjägarecorps’ stamtrupp
icke i längden skulle kunna hållas fulltalig för den aflöning, som
nu utginge till det obefordrade manskapet, helst de med detta manskap
i öfrigt fullt jemförliga, fast anstälde volontärerna vid de norrländska
infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente samt Hallands och
Blekinge bataljoner i årslön uppbure dubbelt så mycket. De af corpschefen
och arméfördelningschefen anförda skäl syntes ock med nödvändighet
påkalla en aflöningsförhöjning, för hvilken jemväl talade fördelen,
att derigenom en för endast nämnda corps bestående aflöningskategori
för manskap komme att försvinna. Armé förvaltningen ansåge
sig derför böra tillstyrka en förhöjning i årslönen för manskapet vid
Vermlands fältjägarecorps till 150 kronor. Vidkommande rekryteringspenningarne,
funnes visserligen sådana ej ännu å stat anvisade vid de
öfriga ofvan uppräknade truppförbanden, men det hade befunnits nödvändigt
att år efter år tillhandahålla de norrländska bland dessa dylika
anslagsmedel genom särskilda anvisningar, hvadan de förhoppningar,
man hittills kunnat hysa om detta behofs temporära art, icke syntes
blifva förverkligade. Under sådant förhållande borde det icke sättas i

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fråga att nu indraga det redan befintliga rekryteringsbidraget vid Vermlands
fältjägarecorps, hvaremot arméförvaltningen ansåge det af corpschefen
gjorda förslaget om äfven detta bidrags ökning icke böra bifallas.

Nummerstyrkan på stat vid denna corps utgjorde 400 man. För beredande
af årslön med 150 kronor till en hvar af dessa erfordrades.
........................................................................... kr. 60,000: —

För närvarande funnes å stat anvisade för 400 nummerlöner
å 65: — ...................................... kr. 26,000: —

samt för inqvarteringspenningar, hvilka

komme att upphöra .............................. » 4,000: — » 30,000: —

Den behöfliga anslagsförhöjningen skulle alltså utgöra... kr. 30,000: —-

Departementschefen har slutligen anfört, att, då, på sätt ofvan
blifvit nämndt, billigheten fordrade, att manskapet vid Vermlands fältjägarecorps
erhölle lika aflöningsförmåner med ofvannämnda, fast anstälda
volontärer, med hvilka de numera i öfrigt vore likstälda, och
dertill komme, att all möjlig omsorg borde egnas deråt, att corpsens
personal hölles fulltalig samt vid bifall till ifrågavarande förslag en af
de i allt fall mångtaliga kategorierna för aflöning åt arméns manskap
skulle försvinna och ett steg, om ock ringa, tagas till uppnående af
önskvärd enhet i berörda afseende, departementschefen i allo anslöte sig
till den af arméförvaltningen i ämnet uttalade åsigt.

I fråga om den under mom. c) gjorda framställningen innehåller
ofvannämnda statsrådsprotokoll (sid. 13—15) följande.

Kongl. Maj:t hade den 4 december 1885, jemte fastställande af
förändrade grunder för manskapets anställning, tjenstgöring och aflöning
vid en del af Göta artilleriregemente samt vid Vendes artilleriregemente
och Kronprinsens husarregemente, tillika förklarat, att, beträffande
spelet vid dessa regementen, komme att tills vidare förblifva vid hvad
dittills i berörda hänseenden varit gällande. Ehuru bestämmelserna
angående aflöning åt spelet vid nämnda artilleriregementen sedermera
blifvit förändrade, hade likväl, enligt aflöningsreglementet den 8 juli
1898, det vid Kronprinsens husarregemente anställa spel af manskapsklassen
fortfarande bibehållits vid samma aflöningsförmåner, som till
detsamma utgått vid tiden för utfärdandet af ofvanberörda kongl. bref.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Före den år 1892 beslutade förbättrade härorganisationen hade vid
detta regemente funnits anställa sex sqvadronstrumpetare och tolf extra
trumpetare, men då regementet derefter organiserats på fem sqvadroner,
hade en sqvadronstrumpetare och två extra trumpetare indragits,

1 sammanhang hvarmed benämningarna ändrats till »stabstrumpetare»
för de förra och »sqvadronstrumpetare» för de senare. Af dessa vore
stabstrumpetarne, i likhet med förhållandet vid åtskilliga andra truppförband,
beträffande aflöningen likstälda med underofficerare, under det
att sqvadronstrumpetarne tillhörde manskapsklassen, men vore lägre aflönade
än manskapet, oaktadt spel af samma klass vid andra garnisonerade
truppförband åtnjöte full manskapaflöning. Då nemligen för allt
manskap, som aflönades enligt system II i aflöningsreglementet, vore anvisade
månadslön med 10 kronor och lega med 40 kronor de två första
tjenståren och 80 kronor de följande, vore för trumpetarne af manskapet
vid Kronprinsens husarregemente anslagna i månadslön endast
7 kronor och i lega blott 20 kronor under alla tjenståren förutom
arfvode med 3 kronor i månaden.

Under erinran härom hade chefen för regementet anhållit, att
sqvadronstrumpetarnes löneförmåner måtte förbättras, samt i sådant
afseende hemstält, att månadslönen och legan måtte höjas till enahanda
belopp som för manskapet, samt att i arfvodet måtte för detta år göras
ett tillfälligt tillägg af ytterligare tre kronor i månaden.

Arméförvaltningen å civila departementet hade, med öfverlemnande
af regementschefens ofvanberörda, af vederbörande arméfördelningschef
förordade framställning, tillstyrkt bifall till densamma, i hvad den
afsåge höjning af månadslönen och legan. För den begärda tillfälliga
höjningen i arfvodet hade arméförvaltningen dock ej funnit skäl föreligga,
hvaremot förvaltningen ansett, att den ifrågasatta höjningen i
månadslönen och legan borde utgå äfven för innevarande år och då
bestridas från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Den tillökning i kostnad, som skulle blifva eu följd af den tillstyrkta
höjningen i aflöningen till sqvadronstrumpetarne, beräknades af
arméförvaltningen på följande sätt:

till bestridande af månadslön till 10 trumpetare i 12 månader å 10
kronor i månaden......................................................................... kr. 1,200: —

samt till lega, under förutsättning att af denna personal

2 befunne sig inom de två första tjenståren, men att 8
vore till tjensten äldre,

Transport kr. 1,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Transport kr. 1,200: —

för 2 trumpetare å 40 kr........................................... 80: —

»8 » » 80 » ......................................... 640: — kr. 720: —

eller tillsammans kronor 1,920: —

hvadan, då för denna personal funnes å staten anvisade till

lön..................................................................................... 840: —

leg® ............................................................................... 200: — kr. 1,040: —

den erforderliga anslagsförhöjningen skulle uppgå till kronor 880: —

Då det enligt departementschefens åsigt måste anses billigt, att
sqvadronstrumpetarne vid Kronprinsens husarregemente, i likhet med
trumpetare af samma klass vid andra truppförband, erhölle samma
månadslön och lega som manskapet, och då den närvarande skiljaktigheten
i deras aflöningsförmåner i förhållande till det öfriga manskapets
innebure en oegentlighet, som borde undanrödjas, så mycket hellre
som kostnaden härför vore jemförelsevis obetydlig, ansåge departementschefen
ansökningen i denna del förtjena afseende, och ämnade han
framdeles, derest denna uppfattning vunne Kongl. Maj:ts och Riksdagens
bifall, underställa Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida den förhöjda aflöningen
borde med anlitande af de till Kongl. Maj:ts förfogande stående
medel utgå jemväl för innevarande år.

Hvad åter anginge den af regementschefen begärda tillfälliga höjningen
i sqvadronstrumpetarnes arfvode under år 1900 med tre kronor
i månaden, ansåge departementschefen, i likhet med arméförvaltningen,
framställningen i denna del ej böra föranleda åtgärd.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och
rekrytering in. nr, som skulle föranledas af bifall till hvad ofvan under

a), b) och c) föreslagits, erinrade departementschefen, att, såsom ofvan
nämnts, anslaget, vid bifall till framställningen under a), skulle behöfva
förhöjas med 100,777 kronor. Ett bifall till framställningen under b)
skulle föranleda en anslagsförhöjning af 30,000 kronor. Och slutligen
skulle detta anslag, derest livad under c) här ofvan hemstälts vunne
godkännande, behöfva ökas med 880 kronor. Anslaget skulle alltså
förhöjas med sammanlagdt 131,657 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad först vidkommer frågan om Karlsborgs artillericorps’ omorganisation,
har utskottet af de skäl, som blifvit i åberopade statsrådsprotokollet
anförda, funnit en utvidgning af nämnda corps vara af
behofvet påkallad, på det att Karlsborgs fästning icke må vid mobilisering
komma att lida en betänklig brist på lefvande försvarskrafter.
Deremot har utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke utvidgningen
lämpligen skulle kunna företagas i något mindre omfattning, än Kongl.
Maj:t nu föreslagit. Utskottet har trott sig finna stöd för en sådan
uppfattning i hvad t. f. chefen för generalstaben i denna fråga anfört
uti det förslag till förbättrad härordning, som låg till grund för Kongl.
Maj:ts proposition till 1892 års urtima Riksdag, nemligen att fästningen
Karlsborg, till följd af sitt undandragna läge i det inre af landet,
icke kunde tänkas blifva föremål för anfall förr än vid vändpunkten —
må hända slutakten — i ett långvarigt krig. Under tiden torde nemligen
lemnas tillfälle, ej blott såsom t. f. chefen för generalstaben framhållit,
till en ganska väsentlig förbättring i utbildningen af fästningens
artilleribesättning, utan äfven till förstärkning af dess antal genom sammandragning
till fästningen af andra truppförband.

Utskottet har derför ansett sig böra föreslå Riksdagen, att Karlsborgs
artillericorps må omorganiseras, så att den kommer att bilda tre
kompanier, hvartdera om 75 man, i stället för, enligt Kongl. Maj ds nu
föreliggande förslag, fyra kompanier med likaledes 75 man i hvarje.
Huruledes corpsen efter en dylik mindre omfattande utvidgning skulle
blifva organiserad, inhemtas af det förslag till stat för Karlsborgs artillericorps,
hvilket på utskottets begäran blifvit upprättadt och som här bifogas.
(Bil. I.)

Den af utskottet föreslagna organisationsändringen medför ock, att
de förhöjningar af vissa anslag under fjerde hufvudtiteln, hvilka Kongl.
Majd i samband med denna fråga föreslagit, blifva i någon mån minskade.
Utskottet har med anledning deraf införskaffat de uppgifter,
hvilka såsom Bil. 2—4 äro fogade vid detta utlåtande. Af dessa uppgifter
inhemtas, att ökning i anslag under denna hufvudtitel blifver på
grund häraf erforderlig med följande belopp:

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

f *	För Karlsborgs artillericorps
! Ordinarie anslag.	nu utgående belopp	framdeles erforderliga belopp	Ökning i jemnadt tal
Anslaget till

aflöning och rekrytering in. m. . .	56,849		125,272		68,423
ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-
läkarne..........................................			1,265 1,008 1,700		1,265 646
inqvarteringskostnader..........................................	462
artilleriskjutskolor........................................ ..........	850			850
arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt ar-
tilleriets öfningar och materiel.............................	11,020	—	22,040	—	11,020	—
mathållning för garnisonerade armén........................ arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för	18,400	—	39,870	—	21,470	—
garnisonerade armén.............................................	1,232 9,069		3,475 18,810		2,243 9,741
arméns munderingsutrustning....................................	—	_	_
Summa	97,882	—	213,440	—	115,558	—
Extra anslag.
Anslaget till
tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl................	1,381	—	4,256	—	2,875	—
Summa	1,381	—	4,256	—	2,875	—

Då den af Kongl. Maj:t föreslagna organisationen af Karlsborgs
artillericorps skulle hafva medfört en ökning i de ordinarie anslagen
under fjerde hufvudtiteln af 177,241 kronor och i extra anslaget till
tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl. för år 1901 af 4,000 kronor,
komma således, derest utskottets förslag varder af Riksdagen godkändt,
de af Kongl. Maj:t föreslagna anslagshöjningarne att minskas beträffande
de ordinarie anslagen med 61,683 kronor och beträffande det
extra anslaget med 1,125 kronor.

I fråga om Kongl. Maj:ts framställning derom, att de under öfvergångstiden
på samtliga till corpsen anvisade anslagsmedel uppkommande
besparingar måtte få användas till bekostande af den nybildade
delens af corpsen första uppsättning och utrustning, äfvensom att den
nya staten måtte få tillämpas i den mån Kongl. Maj:t pröfvar sådant
kunna ske, har utskottet icke haft något att erinra; och har utskottet
i förslagsstatens öfverskrift infört, att densamma skall tillämpas i den
mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom förordna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5,

Hvad derefter vidkommer Kong]. Maj:ts under b) och c) af punkten
1 gjorda framställningar om förbättrade aflöningsvilkor dels för manskapet
vid Vermlands fältjägarecorps och dels för sqvadronstrumpetarne
vid Kronprinsens husarregemente, har utskottet funnit desamma egnade
att befordra likformighet i arméns aflöningssystem och samtidigt undanrödja
förhållanden, som vid jemförelse med eljest likstäldt manskaps
förmåner måste förefalla orättvisa, hvadan utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall till dessa framställningar.

Derest Riksdagen godkänner hvad utskottet sålunda finner sig böra
föreslå, skulle anslaget till aflöning och rekrytering m. m. behöfva
ökas dels med 68,423 kronor, dels med 30,000 kronor och dels med
880 kronor eller tillhopa med 99,303 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med godkännande af det vid
detta utlåtande fogade förslag till stat för Karlsborgs
artillericorps, må medgifva, att denna corps må omorganiseras
på sätt nämnda stat utvisar, äfvensom att
under öfvergångstiden uppkommande besparingar å de
till corpsen anvisade anslagsmedel må användas till
bekostande af den nybildade delens af corpsen första
uppsättning och utrustning;

b) att staten för Vermlands fältjägarecorps må
på det sätt ändras, att de till korpraler, vice korpraler,
jägare och spel anvisade 400 nummerlöner höjas
från 65 kronor till 150 kronor, men att de nu å staten
uppförda inqvarteringspenningar må derur uteslutas;

c) att Riksdagen må medgifva, att sqvadronstrumpetarne
vid Kronprinsens husarregemente må i fråga
om månadslön och lega likställas med det öfriga
manskapet vid regementet, och att aflöningsstaten för
nämnda regemente må i öfverensstämmelse härmed
ändras; samt

d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet
under a), b) och c) här ofvan föreslagit, må öka anslaget
till aflöning och rekrytering m. m., nu 8,608,524
kronor, med 99,303 kronor till 8,707,827 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

17,

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
i punkt 1 a) under denna hufvudtitel af Kongl. Maj:t föreslagits, höja
anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,
nu 41,911 kronor, med 1,265 kronor till 43,176 kronor.

Departementschefen har med afseende å denna anslagsökning erinrat,
hurusom i Kongl. Maj:ts för 1892 års urtima Riksdag framlagda
förslag till stat för Karlsborgs artillericorps funnits upptagen en »förste
bataljonsläkare» med aflöning, uppgående till sammanlagdt 2,895 kronor.
Någon dylik beställning hade icke af Riksdagen uppförts i den stat
för corpsen, som Riksdagen godkänt, men i den stat för Karlsborgs
artillericorps, som departementschefen under nyssnämnda punkt föreslagit
Kongl. Maj:t att förelägga Riksdagen, hade upptagits en »bataljonsläkare»
med sammanlagdt 1,630 kronors aflöning. Skälet till denna
förändring af 1892 års förslag vore, såsom departementschefen redan
förut anfört, att söka i Kongl. Maj:ts med 1893 års Riksdag fattade
beslut angående bataljonsläkarebeställningarne vid armén. Med stöd af
samma beslut syntes skilnaden mellan berörda två aflöningsbelopp,
eller 1,265 kronor, böra läggas till anslaget till ökad aflöning för de till
tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Utskottet, som icke ifrågasatt någon ändring i den af Kongl.
Maj:t föreslagna nya staten för Karlsborgs artillericorps, för så vidt
angår den deruti upptagne bataljonsläkaren, har ej heller haft något
att erinra mot Kongl. Majrts nu förevarande framställning, hvadan
utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under punkt l:o här ofvan angående omorganisation
af Karlsborgs artillericorps föreslagit, höja anslaget
till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,
nu 41,911 kronor, med 1,265 kronor till
43,176 kronor.

Bih. till Riktd. Frot. 1900. 4 Sami, 1 Afd. 5 Häft.

Ang&ende
ökning af
detta anslag.
[2.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[3.]

Inqvarteringskostnader.

3:o. Uti punkten 3 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t uti punkten

1 a) föreslagits, öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu 172,470
kronor, med 760 kronor till 173,220 kronor.

Såsom skäl för denna anslagsökning har departementschefen till
statsrådsprotokollet (Bid. 17) anfört, att derest den af honom föreslagna
omorganisationen af Karlsborgs artillericorps blefve genomförd, komme
årlig servisersättning att erfordras för 1 öfverstelöjtnant, 1 major och
8 kaptener med 30 kronor till hvardera, eller tillhopa kronor 300: —
för 8 löjtnanter, 5 underlöjtnanter, 1 bataljonsläkare
och 2 förrådsfötvaltare med 24 kronor till hvar

och en, eller tillsammans ........................................... » 384:

samt för 8 styckjunkare, 16 sergeanter, 1 stabstrumpetare,
1 tygunderofficer, 2 beBigtningBrustmästare,

2 tygskrifvare, 2 handtverksmästare, 8 rustkammare
smeder och 4 stockmakare med 12 kronor till hvardera,

eller tillsammans .................................................................... » 528: •—

Summa kronor 1,212: —

Då den för servisersättning åt corpsens personal
beräknade andel af anslaget till inqvarteringskostnader

för närvarande utgjorde.......................................... ............. kronor 462: —

erfordrades alltså, derest omorganisationen genomfördes,

en ökning af nu ifrågavarande anslag med .................... kronor 750: —

Till följd af den af utskottet föreslagna ändringen af staten för
Karlsborgs artillericorps, skulle, på sätt här ofvan under punkt l:o
omförmälte, ifrågavarande anslag behöfva ökas allenast med 546 kronor.

Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under
punkt !:o här ofvan angående omorganisation af Karlsborgs
artillericorps föreslagit, må öka anslaget till
inqvarteringskostnader, nu 172,470 kronor, med 546
kronor till 173,016 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af armöns omorganisation.

4:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkt 4 af
fjerde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att ej mindre den till marinregementets
qvarstående personal utgående aflöning samt det afskedad
personal från samma regemente enligt 1888 års Riksdags beslut och
kongl. brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg än
äfven den auditörerne J. M. A, Grenander och C. F. A- von Post
tillkommande aflöningsfyllnad måtte från och med innevarande år få
utgå från anslaget till »ersättning åt vissa låntagare i följd af arméns
omorganisation», i den mån detta kunde ske utan öfverskridande af
anslagets i riksstaten anvisade slutsumma, hvilken derför borde för år
1901 uppföraB med oförändradt belopp.

Beträffande denna framställning bär departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 18—20) erinrat, hurusom i riksstaten för år 1897
af 1896 års Riksdag under ofvanstående benämning upptagits ett anslag,
afsedt för bestridande af vissa i förutvarande stater upptagna
aflöningsförmåner. som skulle utgå allenast så länge innehafvaroe af
vissa befattningar i desamma qvarstode. Uti det inom landtförsvarsdepartementet
uppgjorda förslag, som legat till grund för Kongl. Maj;ts
proposition till nämnda Riksdag i hvad den rörde förändrad uppställning
af fjerde hufvudtiteln, tablå 1, folio H., bil. 2, återfunnes fullständig
redogörelse för de utgifter, som skulle med detta anslag
bekostas. Anslaget hade af Riksdagen bestämts

till............................................................................................. 56,822 kronor,

men i följd af inträffad afgång bland de embete- och
tjensteman, för hvilka anslaget varit afsedt, hade detsamma
sedermera minskats af 1897 års Riksdag till 63,500 »

af 1898 års Riksdag till...................................................... 47,000 »

och af 1899 års Riksdag till ................................................. 40,885 »

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 december 1899 har arméförvaltningen
å civila departementet erinrat, att den till marinregementets
qvarstående personal utgående aflöning samt de afskedad personal från
samma regemente enligt 1888 års riksdagsbeslut och kongl. brefvet den
31 maj 1888 tillkommande pensionstillägg tillförne utgått från statsanslaget
till »marinregementet», men, sedan detta anslag vid 1893 års

Angående
anslaget till
ersättning åt
vissalöntagare
i följd af
arméns omorganisation.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

riksdag blifvit från och med år 1894 med hela sitt belopp öfverflyttadt
till det nya statsanslaget för »det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»,
från detta senare anslag. Då emellertid vid den af 1896
års Riksdag beslutade förändrade uppställningen af hufvudtiteln sistnämnda
jemte flera andra anslag uppgått i statsanslaget för »aflöning
och rekrytering», hade detta senare anslags belopp blifvit beräknadt
sålunda, att derunder ej kommit att inbegripas de för marinregementet,
enligt hvad ofvan blifvit sagdt, erforderliga medel. Anslaget till »aflöning
och rekrytering» hade nemligen bildats af de sammanlagda summorna af
alla de bestående truppförbandens aflöningsstater — med undantag af
de under omorganisation varande kavalleriregementenas — hvadan derå
ej funnits anvisade medel för det indragna marinregementet. Enligt
arméförvaltningens åsigt hade detta förfaringssätt väl varit rigtigt, men
medel bort för marinregementets indragningsstat på annat ställe i riksstaten
reserveras, och den härför lämpligaste platsen hade arméförvaltningen
ansett vara det särskilda förslagsanslaget till »ersättning åt
vissa löntagare i följd af arméns omorganisation».

Å detta statsanslag hade arméförvaltningen ansett vissa aflöningsfyllnadsbelopp
för auditören vid Vestgöta regemente J. M. A. Grenander
och auditören vid lifregementet till fot C. F. A. von Post jemväl bort
upptagas.

För Grenander funnes å anslaget såsom aflöningsfyllnad uppfördt
ett belopp af 920 kronor, och om dertill lades det för auditör enligt
1892 års lönereglering bestämda arfvodet, 500 kronor, vore således för
hans aflönande anvisade tillhopa 1,420 kronor, eller det belopp, som
vid 1875 års lönereglering bestämts såsom auditörs-aflöning, men enär
Grenander egde rätt att beräkna sin aflöning efter 1833 års aflöningssystem,
hade såsom fyllnad i aflöningen åt Grenander bort, utöfver redan
anvisade 920 kr., upptagas ytterligare ett belopp af omkring 400 kr.

Hvad åter von Post anginge, vore förhållandet, att vid lifregementet
till fot för närvarande funnes två auditörer med rätt till aflöning efter
1875 års aflöningsgrunder, af hvilka tjenstemän en qvarstode från lifregementets
grenadiercorps, den andre från Nerikes regemente. För
dessas aflönande med hvardera 1,420 kronor hade bort å ifrågavarande
ersättningsanslag uppföras, icke — såsom skett — två poster å 920
kronor hvardera, utan ett belopp å 920 kronor och ett å 1,420 kronor,
på det att, med inräkning af auditörsarfvodet å nya staten, 500 kronor,
de erforderliga två lönebeloppen å 1,420 kronor hvartdera skulle blifva
att tillgå. Enligt nuvarande bestämmelser måste således i anmärkta
hänseende en brist af 500 kronor årligen i aflöningsmedlen uppstå.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Då, enligt hvad sålunda framhållits, å riksstaten icke funnits anvisade
medel, vare sig till marinregementets qvarstående och afgångna
personal eller till aflöningsfyllnad åt de båda auditörerna, hade arméförvaltningen
nödgats förskjuta de erforderliga beloppen mot ersättning,
som blifvit af Kongl. Maj:t för åren 1897 och 1898 anvisad från fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar. Dessa utgifter hade emellertid varit
af den art, att de bort upptagas i riksstaten, helst anledningen dertill,
att sådant icke egt rum, redan vid 1896 års riksdag finge sökas allenast
i ett vid en så vidtomfattande omreglering af hufvudtiteln lätt
förklarligt förbiseende.

Den utgift, som härigenom skulle komma att under någon tid
drabba ifrågavarande anslag, skulle, att döma efter förhållandena under
år 1899, blifva

för marinregementets personal........................................ kronor 2,403: —

» auditören Grenander omkring...................................... » 400: —

» » von Post.......................................................... »_500: —

eller tillsammans omkring kronor 3,303: —

Då utgifterna å förevarande anslag för nästlidet år, enligt hvad arméförvaltningen
upplyst, antagligen komme att uppgå till icke fullt 39,000
kronor och alltså sjunkit med omkring 1,900 kronor under den beräkning,
som legat till grund vid bestämmandet af anslaget för innevarande
år, och sannolikheten talade för, att en liknande minskning
under detta år komme att inträda, blefve, enligt departementschefens
åsigt, någon höjning af anslaget för år 1901 ej erforderlig, äfven om
förenämnda till omkring 3,303 kronor beräknade utgifter skulle till detsamma
öfverflyttas.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att ej mindre den till
marinregementets qvarstående personal utgående aflöning
samt det afskedad personal från samma regemente
enligt 1888 års Riksdags beslut och kongl.
brefvet den 31 maj samma år tillkommande pensionstillägg
än äfven den auditörerna J. M. A. Grenander
och C. F. A. von Post tillkommande aflöningsfyllnad
må från och med innevarande år få utgå från anslaget
till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[5.]

omorganisation», i den mån detta kan ske utan öfverskridande
af anslagets i riksstaten anvisade slutsumma,
hvilken derför bör för år 1901 uppföras med
oförändradt belopp.

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar.

5:o. Uti punkten 5 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Ma:jt
föreslagit Riksdagen att öka anslaget till remontering och skoning m. m.
för garnisonerade arméns hästar, nu 172,270 kronor, med 18,500 kronor
till 190,770 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 20—23) anfört följande.

Genom kongl. bref den 5 april 1889 hade Kongl. Maj:t, på förslag
af dåvarande remonteringskommissionen, bestämt femhundra kronor
såsom det lägsta och niohundra kronor såsom det högsta pris, hvilket
finge erläggas för remont, som för statens räkning inköptes.

Med erinran härom och under förmälan, att chefen för remonteringsstyrelsen,
hvilken det, jemlikt. föreskrifterna i § 2 mom. 3 af kungörelsen
den 9 juli 1896 angående remonteringen vid värfvade
armén, ålåge att upprätta förslag öfver erforderliga medel för de årliga
remontuppköpen, förklarat, att han för innevarande år nödgades
föreslå en ökning i medelinköpspriset från sjuhundra till åttahundra
kronor per remont, hade inspektören för kavalleriet i skrifvelse
den 2 november nästlidet år anfört, att den utveckling, industrien
och jordbruket, särskildt inom landets hästproducerande provinser,
under de senaste årtiondena uppnått, medfört en alltjemt ökad efterfrågan
på arbetshästar, i följd hvaraf och då dylika hästar, hvilkas
uppfödande vore förenadt med mindre risk och mindre kostnader, än
hvad vore fallet med den till ridbruk afsedda remonten, icke desto
mindre betingade ett pris, som i regeln öfverstege 700 kronor och
understundom uppginge ända till 1,200 kronor, allt flere hästegare
öfvergått till uppfödandet af arbetshästar, under det att tillgången
på dugliga remonter för armén i jembredd dermed aftagit. Om
än arméns remontering hittills kunnat försiggå för ett medelpris åt
sjuhundra kronor per remont, kunde man dock, enär allt flere hästuppfödare
vägrade att antaga det pris, som af remonteringsstyrelsen
kunde erbjudas, befara, att remontmarknaden allt hastigare komme att

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

försämras, såvida ej staten genom remontprisets ökande härför i tid
satte en gräns. I annan händelse komme intresset för frambringande
af det för armén erforderliga hästmateriel att ytterligare aftaga och
remonttillgången inom kort blifva så ringa, att härigenom betydande
kostnader och olägenheter skulle uppstå.

Inspektören för kavalleriet hade derför hemstält, att inköpspriset
för remonter måtte höjas, det lägsta till sexhundra och det högsta till
ett tusen kronor, samt i sammanhang härmed föreslagit, att, enär, enligt
§ 2 mom. 8 i ofvannämnda kungörelse, remonter vid inköpet skulle
mäta minst 1,45 meter bakom sadeln, men det visat sig, att hästar
med denna höjd vanligen vore för klena att motsvara de fordringar,
som nu måste ställas på den för krigsbruk afsedda hästens uthållighet
och förmåga att i hvilken terräng som helst bära en belastning af ända
till 130 kilogram, Kongl. Maj:t täcktes meddela den ändring i nämnda
stadgande, att remont skulle vid inköpet ega en höjd bakom sadeln af
minst 1,47 meter.

Uti detta ärende hade armé förvaltningen å intendentsdepartementet
afgifvit, utlåtande och deri anfört, att, enär det antal remonter, som,
med tillämpning af bestämmelserna i ofvanberörda kungörelse, i medeltal
årligen skulle inköpas, vid de värfvade beridna truppförbanden till
185 och vid indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, efter genomförd
omorganisation, till 220, den föreslagna höjningen i remontpriset, uppgående,
med särskild hänsyn till den föreslagna ändringen i föreskrifterna
om remonternas storlek, till i medeltal 100 kronor, komme att
medföra en ökning i förevarande anslag af 18,500 kronor och i anslaget
till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» al

22,000 kronor. Mot denna beräkning kunde visserligen invändas, att till
statsverket ännu icke öfverlemnats samtlige nummerhästar vid det omorganiserade
kavalleriet, men enär omsättningen bland hästarna vid denna
de! af kavalleriet, på grund hufvudsakligen af beskaffenheten hos de till
kronan öfverlemnade rusthållshästarna, hittills varit och under omorganisationstiden
fortfarande syntes blifva så stor — ända till 11 procent
- årligen — att de i sistnämnda anslag för remonteringen ingående beloppen
icke vore för ändamålet tillräckliga, komme den besparing, som
under vanliga förhållanden kunnat antagas uppstå genom den nu föreslagna
anslagsökningen, att helt och hållet erfordras till täckande af
de ökade remonteringskostnader, som, enligt hvad sålunda angifvits,
kunde förutsättas komma att fortfarande under omorganisationstiden
uppstå.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Departementschefen har för egen del anfört, att, då, på sätt inspektören
för kavalleriet framhållit, under de senare åren en afse värd
stegring å hästprisen inom landet inträffat, i följd hvaraf ökade
utgifter för remonteringen vid de beridna truppförbanden påkallades
för erhållande af fullt dugliga remonter, samt det obestridligen vore
af största vigt, att statens för armén afsedda hästar egde den styrka
och uthållighet, som oundgängligen fordrades för att kavalleriet skall
kunna fylla de ansvarsfulla pligter, som i nutidens krig äro detta vapen
ålagda, han ansåge förevarande framställning vara synnerligen behjertansvärd.

Med beslut om den föreslagna ändringen af § 2 mom. 8 i ofvannämnda
kungörelse borde emellertid anstå, till dess sig visat, huruvida
Riksdagen medgåfve de ifrågasatta anslagshöjningarna.

Ett bifall till dessa skulle, på sätt ofvan blifvit nämndt, föranleda
ändring i såväl förevarande anslag som i anslaget till omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, och ville departementschefen,
som ej haft något att anmärka mot arméförvaltningens beräkning
af de erforderliga anslagsbeloppen, sedermera återkomma till frågan
om höjandet af sistnämnda anslag.

Till behandling i sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning
har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr JV. Åkesson
väckt motion (n:o 19), deruti föreslagits, att Riksdagen ville anslå
ett förslagsanslag af 40,000 kronor utöfver det vanliga anslaget för
inköp af remonter för arméns behof.

Beträffande de af motionären till stöd för detta förslag anförda skäl
tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Kongl. Maj:ts uti nu förevarande punkt samt i punkten 16 under
denna hufvudtitel gjorda framställningar, att, för beredande af tillfälle
till höjning af medelinköpspriset för remont, de anslag, från hvilka
medel till dylika inköp utgå, måtte ökas, har utskottet funnit sig böra
tillstyrka. Och då vid bifall till dessa framställningar de för nämnda
behof tillgängliga medel komma att ökas dels på nu ifrågavarande
anslag med 18,500 kronor och dels på anslaget till omorganisation af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med 22,000 kronor eller tillhopa
med 40,500 kronor, lärer det med motionärens framställning om
anvisande af 40,000 kronor åsyftade ändamål blifva till fullo vunnet,
hvadan något vidare yttrande angående motionen icke synes erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 25

Utskottet, som under punkten 16:o härnedan kommer att afgifva
hemställan med anledning af motionen, hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, öka anslaget till remontering
och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar, nu
172,270 kronor, med 18,500 kronor till 190,770 kronor.

Ridskolan.

6:o. Kongl. Maj:t har i punkten 6 under fjerde hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att öka anslaget till ridskolan, nu 30,000 kronor, med

10,000 kronor till 40,000 kronor.

Såsom skäl för en dylik anslagsökning har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande (sid. 23—26).

Enligt § 1 i det för ridskolan å Strömsholm den 5 augusti 1892
utfärdade reglemente hade skolan till ändamål i första rummet att åt
det vid kavalleriet inträdande befäl bereda undervisning i ridning,
veterinärlära och hofbeslag in. in. samt vidare att utbilda stallmästare
och beridare äfvensom att lemna nödig undervisning i ridning åt de officerare
af de öfriga truppslagen, som deraf kunde vara i behof. Skolan
vore närmast afsedd för 12 ordinarie elever, af hvilka 10 i kavalleriofficerskursen
och 2 i lärokursen för stallmästare- och beridareelever.

Med erinran härom hade kavalleriinspektören i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 13 oktober 1899 framhållit, hurusom bestämmelserna rörande
elevernas antal väl motsvarade förhållandena före genomförandet af
1892 års förbättrade härorganisation, då medeltalet af elever i allmänhet
utgjort 13 å 14 årligen, men att derefter det ökade officersantalet,
vid kavalleriet samt i synnerhet artilleriets, fortifikationens och trängens
större behof af stallmästare och ridlärare föranledt en ökning i elevantalet
till i medeltal 16 å 17. Det oaktadt hade emellertid ett ej
ringa antal kavalleriofficerare icke kunnat kommenderas till ridskolan
året efter deras befordran till officerare, i följd hvaraf de under sitt
första tjenstår ej lämpligen kunnat användas såsom ridinstruktörer.
Till nu pågående kurs vid ridskolan hade sålunda sex underlöjtnanter
vid kavalleriet icke kunnat kommenderas. Vid krigsskolan på Karlberg
genomginge 17 elever utbildning för befordran under år 1899 till
kavalleriofficerare, och då härtill komme, att tre officerare af andra
Bih. till Kikad. Blot. W00. 4 Sami. 1 Afd. ö Raft. 4

Angående
ökning af

detta anslag.

[6-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

vapenslag ej kunnat kommenderas till nu pågående ridskolekurs samt
antagligen komme att dertill å nyo anmälas, kunde sålunda ett antal
af 26 elever ifrågasättas för kommendering till 1900 års kurs.

I den mån utländska ridskolor blefve mindre tillgängliga för våra
kavalleriofficerare, vore det äfven nödvändigt att bereda skicklige svenska
ryttare tillfälle till omkommendering vid ridskolan å Stömsholm, hvilken
numera kunde anses fullt jembördig med de bästa i utlandet.

På grund häraf och då möjlighet äfven borde beredas för omkommendering
till skolan af de kavalleriofficerare, hvilka ej på ett tillfredsställande
sätt kunnat tillgodogöra sig undervisningen under en första
kurs, hade kavalleriinspektören hemstält om vidtagande af åtgärder för
sådan utvidgning af skolan, att såsom ordinarie elever måtte kunna
årligen kommenderas 14 officerare af kavalleriet samt 2 officerare af
andra vapenslag, de sistnämnde för genomgående af lärokursen för
stallmästareelever. I följd af den vid urtima riksdagen beslutade omorganisationen
af kavalleriet erfordrades deremot ej vidare, att några
beridareelever vid skolan utbildades.

En utvidgning af skolan kräfde emellertid fastställande för densamma
af ny och förhöjd stat, och en sådan betingades jemväl deraf,
att flere af posterna i den gällande staten äfven med skolans nuvarande
organisation visat sig vara otillräckliga i följd af den prisstegring å
förnödenheter m. m., som under senare åren inträdt.

De poster i nuvarande	staten, som behöfde	höj	as,	vore	följande:
Räkenskaps förarens arfvode	från	500	till	800	kr. eller med	300: —
Aflöning åt stallbetjenter ...	)>	3,500	»	7,500	b		»	4,000: —
Ved och vedhuggning.....	»	1,000	»	2,500	»	»		1,500: —
Lyshållning och lampors un-
derhåll ................................	»	150	»	200	»	»	»	50: —
Underhåll af möbler och
sängkläder..........................	»	250	»	330	»	»	»	80: —
d:o af ridtyg och stallper-
sedlar ....................................	»	300	»	400	»	»	»	100: —
d:o af vapen ..........................	»	150	B	200	»	»	»	50: —
d:o af hinderbana och för
smärre reparationer af
byggnader ..........................	»	350	))	500	»	»		150: —
Oförutsedda behof..................	»	350	))	1,120	»	»	»	770: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Dagaflöning till officerare af
indelta kavalleriet, kvilka
kommenderas att genomgå
lärokursen för kavalleri officerare

.......................... från 5,000 till 7,000 kr. eller med 2,000: —

Fourage för lönlösa kavalleriofficerares
tjenstehästar... » 2,000 » 3,000 » » » 1,000: —

Summa erforderliga medel, utöfver de för skolan nu anslagna, kr. 10,000: —

Såsom skäl för de sålunda äskade förhöjningarne i anslagets särskilda
titlar hade kavalleriinspektören anfört: att de för räkenskapsföraren
ökade göromålen gjort för honom nödigt att använda särskildt skrifbiträde;
att med hänsyn till nuvarande höga arbetspris aflöningen till
de för skolan erforderliga stallbetjenter ej kunnat sättas lägre än
till 2 kronor 50 öre om dagen; att otillräckligheten af det för stallbetjenter
i gällande stat upptagna belopp under flera år beredt skolans
förvaltning de största svårigheter; att, enär allt flera af slottsrummen å
Strömsholm behöft för skolan tagas i anspråk, kostnaderna för ved
redan länge öfverskridit det derför nu anslagna beloppet, 1,000 kronor;
att anslaget för oförutsedda behof, för närvarande upptaget till 350 kr.,
under senare åren visat sig vara fullkomligt otillräckligt och borde höjas
jemväl med hänsyn till nödvändigheten att kunna möta möjliga prisstegringar
å kostnaderna för fourage m. m.; samt att öfriga begärda
höjningar i statens olika titlar påkallats af den föreslagna ökningen i
elevantalet.

Skolans utvidgning förorsakade emellertid äfven, att ökadt utrymme
åt stallbetjeningen måste beredas. I ridskolans nuvarande s. k. fodermarskbyggnad
funnes endast 3 boningsrum disponibla för hästskötare,
med utrymme för högst 7 personer. Om antalet skötare höjdes till 10,
erfordrades således rum för ytterligare 3, utom för 1 å 2 skötare af
extra hästar samt för de menige, hvilka kommenderades till skolan för
skötande af de från kavalleriregementena för inridning öfverlemnade
nyantagna remonter.

För afhjelpande af detta behof borde fodermarskhuset tillbyggas,
hvilket enligt uppgjord ritning jemte kostnadsförslag kräfde en utgift
af 2,614 kronor 30 öre.

Härjemte hade kavalleriinspektören framlagt förslag till de ändringar
i ridskolans reglemente, hvilka i händelse af bifall till hans ofvanberörda
framställningar blefve behöfliga.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

Angående
ökning af
detta anslag.

[7-]

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet, som i detta ärende
afgifvit yttrande, hade icke haft något att anmärka mot de gjorda beräkningarne
vare sig beträffande höjningen af skolans årliga utgifter
eller i fråga om fodermarskhusets tillbyggnad. Det af inspektören för
kavalleriet väckta förslag om utvidgning af ridskolan ansåge sig
departementschefen af de skäl, för hvilka ofvan redogjorts, böra på det
kraftigaste tillstyrka, dock med erinran, att, enär anslaget till skolan
utginge för kalenderår, men den föreslagna ökningen i elevernas antal
— vid det förhållande att ridskolekursen påginge från den 1 oktober
ena året till samma dag påföljande år — icke kunde ske före den
1 oktober det år, för hvilket ökadt anslag erhållits, besparingar
första året kunde emotses, tillräckliga att dermed bestrida kostnaden
för tillbyggnaden af fodermarskhuset. Med afgörandet af frågan om
anvisande af medel för sistnämnda ändamål borde derför kunna tillsvidare
anstå.

Utskottet, som af hvad sålunda anförts funnit framgå, att anslaget
till ridskolan torde behöfva i någon mån ökas, har dock icke ansett
den förebragta utredningen i ärendet föranleda dertill, att den äskade
anslagsförhöjningen i dess helhet nu måste anses oundgängligen erforderlig.
Om ock elevantalet vid skolan varder ökadt, lärer nemligen
härigenom icke förorsakas ökning i samma proportion af skolans samtliga
utgifter, enär en del af dessa tydligen äro mera konstanta och
måste utgå med nästan samma belopp, vare sig ett större eller mindre
antal elever undervisas vid skolan.

Utskottet har af detsamma tillhandakomna uppgifter om ställningen
af ridskolans anslag under en följd af år ej heller kunnat finna, att
detta anslag i allmänhet visat sig så otillräckligt, att af sådan anledning
en ökning måste anses påkallad.

På grund häraf har utskottet ansett, att en höjning af anslaget
till skolan med anledning af dennas utvidgning skäligen kunde begränsas
till 7,500 kronor, och hemställer derför,

att Riksdagen må öka anslaget till ridskolan, nu

30,000 kronor, med 7,500 kronor till 37,500 kronor.

Artilleriskjutskolor.

✓

7:o. Kongl. Maj:t har i punkt 7 af fjerde hufvudtitelu föreslagit
Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t under punkten 1 a)

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föreslagits, öka anslaget till artilleriskjutskolor, nu 26,175 kronor, med
1,450 kronor till 27,625 kronor.

På sätt utskottet här ofvan under punkt l:o omförmält, erfordras,
vid bifall till utskottets förslag i fråga om Karlsborgs artillericorps’
omorganisation, en höjning af nu förevarande anslag med allenast 850
kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här
ofvan under punkten l:o a) föreslagit, må öka anslaget
till artilleriskjutskolor, nu 26,175 kronor, med 850
kronor till 27,025 kronor.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
af Kongl. Maj:t uti punkten 24 under denna hufvudtitel föresloges, öka
detta anslag, nu 1,134,110 kronor, med 26,530 kronor till 1,160,640
kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning erinrat, att
derest hvad under punkten 24 föreslagits om anvisande på extra stat
för år 1901 af återstående beloppet utaf de af 1899 års Riksdag beviljade
medel till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade
armén och de värnpligtige blefve godkändt, så måste förevarande
vapenöfningsanslag ökas med 26,530 kronor för underhåll och
tvätt af nämnda persedlar.

På sätt af punkten 25:o här nedan inhemtas, tillstyrker utskottet
bifall till Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af återstoden af det redan
beviljade anslaget för ofvannämnda anskaffning; och får utskottet i
enlighet dermed jemväl förorda den häraf föranledda förhöjningen i nu
förevarande anslag.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall
till hvad nedan under punkt 25:o föreslås, höja anslaget
till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar, nu 1,134,110 kronor, med
26,530 kronor till 1,160,640 kronor.

Angående
ökning af
detta anslag.
[8-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[9.]

Angående
ökning af
detta anslag.

[10.]

De värnpligtiges vapenöfningar.

9:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, vid bifall
till hvad under punkten 24 föresloges, öka anslaget till de värnpligtiges
vapenöfningar, nu 3,148,020 kronor, med 53,060 kronor till 3,201,080
kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att om
framställningen under punkten 24 angående anvisande på extra stat för
år 1901 af återstoden utaf det belopp, som af 1899 års Riksdag beviljats
till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade
armén och de värnpligtige blefve godkänd, måste för underhåll och
tvätt af nämnda persedlar höjning i förevarande anslag ske med 53,060
kronor.

Enär utskottet i punkten 25:o här nedan tillstyrker anvisande på
extra stat för år 1901 af återstoden af det utaf nästlidet års Riksdag
beviljade anslag till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke
garnisonerade armén och de värnpligtige, förordar utskottet jemväl bifall
till den deraf betingade förhöjningen i anslaget till de värnpligtiges
vapenöfningar.

Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till
hvad under punkten 25:o här nedan föreslås, öka anslaget
till de värnpligtiges vapenöfningar, nu 3,148,020
kronor, med 53,060 kronor, till 3,201,080 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

10:o. Uti punkten 10 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t,
föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkten 1 a) föreslagits,
öka anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel, nu 1,430,155 kronor, med 18,320
kronor, till 1,448,475 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Såsom skäl härför har departementschefen anfört, att, på sätt han
under punkten 1 a) omförmält, bifall till den derstädes gjorda framställningen
om godkännande af ny stat för Karlsborgs artillericorps skulle,
enligt den af arméförvaltningen verkstälda utredning, föranleda en ökning
i nu förevarande anslag af 18,320 kronor.

Till följd af den af utskottet föreslagna ändring af Kongl. Maj:ts
förslag till omorganisation af Karlsborgs artillericorps, skulle, såsom
framgår af hvad utskottet under punkten l:o yttrat, detta anslag behöfva
ökas med allenast 11,020 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, vid bifall till hvad under punkten
l:o a) föreslagits, må öka anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar
och materiel, nu 1,430,155 kronor, med 11,020 kronor
till 1,441,175 kronor.

Mathållning vid garnisonerade armén.

ll:o. I punkten 11 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, vid bifall till hvad af Kongl. Maj:t under 1 a) föreslagits,
öka anslaget till mathållning vid garnisonerade armén, nu
1,421,830 kronor, med 34,600 kronor till 1,456,430 kronor.

Med iakttagande af den ändring i den föreslagna staten för Karlsborgs
artillericorps, som utskottet här ofvan under l:o funnit sig böra
förorda, och i enlighet med hvad utskottet vid samma punkt anfört beträffande
nu förevarande anslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, vid bifall till hvad under punkten
l:oa) föreslagits, må öka anslaget till mathållningvid
garnisonerade armén, nu 1,421,830 kronor, med
21,470 kronor till 1,443,300 kronor.

Arméns munderingsutrustning.

12:o. Kongl. Maj:t har i punkten 12 under fjerde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

Angående
ökning af
detta anslag.

[ll.]

Angående
ökning af
detta anslag.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nu 1,946,440 kronor, dels med 101,000 kronor, dels ock, vid bifall till
hvad under punkten 1 a) föreslagits, med 16,011 kronor till 2,063,451
kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 28—37) anfört följande.

Enligt de af Kongl. Maj:t den 22 juli 1875 gifna förnyade
instruktioner för beklädnadsdirektionerna vid indelta roterade infanteriregementen
och corpser samt för beväringsbeklädnadsdirektionerna vid
indelta roterade infanteri- samt afsutna kavalleriregementen och corpser
skulle de särskilda anslagsbelopp, hvilka nämnda direktioner egt uppbära
för bestridande af kostnaderna för underhåll och nyanskaffning af
manskapets beklädnad, beräknas för stammen i förhållande till antalet
effektiva nummer och för heväringen enligt uppgjord plan öfver manskapsstyrkan
vid hvarje truppförband, och sålunda i intetdera fallet
med hänsyn till det verkliga antalet af manskapets tjenstgöringsdagar
under året. De för beklädnaden afsedda medlen hade utbetalats, hvad beträffade
stammen, från anslaget till »lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps», samt, hvad vidkomme
beväringsmanskapet, från anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet».
Det hade tillkommit beklädnadsdirektionerna vid hvarje truppförband att
till förvaltning och redovisning mottaga de till truppförbandet anslagna
beklädnadsmedlen, af hvilka bildats särskilda beklädnadskassor för
stam och för beväring. Den del af kassornas medel, som pröfvats
under någon längre tid icke komma att användas, hade fått göras fruktbärande
genom inköp af statsobligationer, utlåning mot säkerhet af
inteckning m. m.

Vid rusthållstrupperna åter hade manskapets beklädnad bekostats af
rusthållarne intill åren 1885 och 1886, då beklädnadsskyldigheten öfvertagits
af statsverket.

Genom beklädnadsreglementet af den 23 september 1887 hade
grunderna för beräkningen af munderingsunderhållet vid indelta armén,
Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente, beväring sbataljonerna
och beväringen ändrats på det sätt, att hänsyn skulle tagas, icke till stammens
effektiva nummerantal eller beväringsstyrkan enligt uppgjord plan,
utan till det verkliga antalet tjenstgöringsdagar, hvarjemte förvaltningsdirektionerna,
som trädt i stället för de förutvarande beklädnadsdirektionerna,
fått från arméförvaltningen öfvertaga det direkta bestyret med
underhållet af kappor samt, med några få undantag, jemväl remtygs- och
utredningspersedlar. På Kongl. Maj:ts förslag både härefter af 1888

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

års Riksdag alla de statsmedel, som afsetts för munderingsunderhållet
vid indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps,
sammanförts till ett anslag af allmänt anslags natur, hvaremot
de för det berustade kavalleriet erforderliga beklädnadsmedlen,
enligt beslut vid 1884 års Riksdag, utgått från ett reservationsanslag.

Munderingskassorna hade emellertid alltjemt bibehållits åtskilda för
stam och beväring, och kassornas besparingar hade vid respektiva truppförband
qvarblifvit till vederbörande förvaltningsdirektioners omedelbara
förfogande och förvaltning.

Hvad anginge den garnisonerade armén, hade vid nämnda tid de då
gällande bestämmelserna om munderingsunderhållet vid stammen innefattats
i särskilda för olika truppförband utfärdade förvaltningsreglementen,
enligt hvilka förvaltningsdirektionerna haft att mot uppbärande af visst
årsanslag, utgående från statsanslaget »försvarsverket till lands i allmänhet»,
ansvara för persedlarnes underhåll och ersättande med nya i mån
af förslitning. Dessa årsanslag hade jemväl beräknats i förhållande till det
å stat upptagna antalet tjenstgöringsdagar, men utbetalats från arméförvaltningen
endast i mån af behof, så att uppkomna behållningar i
årsanslagen qvarstått under arméförvaltningens vård, ehuru reserverade
för hvarje särskildt truppförbands behof under kommande år. Under
slutet af 1880-talet hade emellertid, på grund af tid efter annan gifna
föreskrifter, vid garnisonerade armén den ändring blifvit vidtagen, att
munderingsanslagen för stammen beräknats efter verkliga tjenstgöringsdagar
och ej efter det å stat upptagna dagantalet.

Vid den af 1892 års urtima Riksdags beslut föranledda uträkning
rörande den ökning, som i hufvudtitelns särskilda anskaffningsanslag
påkallades med tillämpning af de utaf Kongl. Maj:t och Riksdagen
godkända prissättningar, hade alla för arméns munderingsutrustning
afsedda medel sammanslagits till ett gemensamt statsanslag af reservationsanslags
natur, kalladt arméns munderingsutrustning, med undantag
åt de från vapenöfnings- och skolanslag för samma ändamål utgående
belopp, hvilka alltjemt bibehållits under dessa senare anslag.

En följd af denna sammanslagning, hvilken på Kongl. Maj:ts förslag
af 1896 års Riksdag gillats, hade blifvit, att skilnaden vid truppförbanden
emellan stammens och beväringsmanskapets munderingsmedel
upphäfts, och att sålunda för hvarje truppförbands behof beräknades
ett för stam- ocli beväringsmanskap gemensamt årligt munderingsanslag,
hvarjemte numera också enhet för armén i dess helhet genomförts
derutinnan, att de å dessa årsanslag uppkommande behållningar,
Bill. till ltikud. Fint. I!)()0. 4 Sami. / AJd. I) Eäft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

reserverade för hvart regementes egen räkning, qvarblefve hos arméförvaltningen,
intill dess de för afsedt ändamål reqvirerades.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 3 november 1899 hade arméförvaltningen
å intendentsdepartementet hemstält om förhöjning i statsanslaget
till arméns munderingsutrustning, hvilket alltjemt från och
med år 1897, då det först börjat utgå, visat sig vara otillräckligt. Såsom
skäl för den begärda höjningen hade arméförvaltningen anfört:

Utaf de, i enlighet med gällande bestämmelser i beklädnadsreglementet
den 23 september 1887 och förvaltningsreglementena för garnisonerade
armén, af arméförvaltningen faststälda årsanslagen för munderingsunderhållet
vid arméns särskilda truppförband hade under åren
1897 och 1898 följande belopp afsetts att utgå från ifrågavarande statsanslag,
nemligen:

för år 1897 .................................................................... kronor 2,058,885

» » 1898 ..................................................................... » 2,045,094

eller tillhopa kronor 4,103,979: 82,

under det att i riksstaten varit för såväl dessa som arméförvaltningens
direkta utgifter för munderingsunderhållet för hvartdera året anvisade
blott 1,939,191 kronor eller för båda åren tillsammans 3,878,382 kronor.

Arméförvaltuingen hade alltså för munderingsunderhållet vid armén,
med undantag af det under omorganisation stående kavalleriet i Skåne
och Norrland, under dessa tvenne år varit nödsakad att från anslaget
till arméns munderingsutrustning såsom årsanslag åt munderingskassorna
anvisa 225,597 kronor 82 öre, eller i medeltal ungefär 112,800 kronor
för hvartdera året, utöfver hvad som för utrustningen i dess helhet
funnits i riksstaten upptaget. Härförutom hade från anslaget fortfarande
måst utgå de utgifter, hvilka det tillkommit armé förvaltningen
att direkt bestrida. Dessa förhöjda anslag hade, i den mån de af
truppförbanden tagits i anspråk, måst betäckas från munderingskassornas
hos arméförvaltningen innestående behållningar. I den mån vederbörande
truppförband behöfde använda dessa tillgångar för de med
dem afsedda ändamål, måste medel anskaffas för beloppens återgäldande.
Det vore uppenbart, att med ett så betydligt öfverskridande af det
årliga statsanslaget, i hvilket öfverskridande någon minskning icke vore
att motse, den dag ej kunde vara aflägsen, när kassornas hos arméförvaltningen
innestående behållningar vore förbrukade, och åtgärder
måste derför i tid vidtagas såväl för vinnande af tillgång till täckande
af redan befintlig brist som ock för beredande af sådan förhöjning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

att detta anslag måtte för framtiden blifva tillräckligt till täckande af
samtliga enligt gällande föreskrifter detsamma åliggande utgifter.

Till frågans belysande samt för utredande af anledningen dertill,
att detta statsanslag, omedelbart efter dess upptagande i riksstaten
under dess nuvarande benämning och natur, kommit att visa sig för
sitt ändamål otillräckligt, hade arméförvaltningen lemnat nedanstående
redogörelse för såväl anslagets tillkomst som de förändringar, hvilka
under senare åren vidtagits beträffande de statsanslag, hvilka från ingången
af år 1897 sammanförts till reservationsanslaget »till arméns
munderingsutrustning».

På sätt inhemtades af tablå V, fol. 5 och 15 till det inom landtförsvarsdepartementet
utarbetade, för 1896 års Riksdag framlagda förslag
till ändrad uppställning af riksstatens 4:de hufvudtitel, hade detta
anslag bildats

af de för beklädnadsunderhållet afsedda delar af förutvarande anslaget
till »försvarsverket till lands i allmänhet», nemligen:
från titeln »de värlvade regementenas beklädnad»
................................................. kr. 882,587: 40

» beväringsmanskapets utredning ......... » 741,802: 60

» förlorade persedlars ersättande......... » 300: — ^ 624,690''_

af anslaget till »beklädnad och utredning m. in. för indelta
infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands

hästjägarecorps» .................................................................. 366,073: 57

samt af anslaget »till anskaffande och underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet» 81,248: —

S:a kr. 2,072,011: 57.

Af dessa tillgångar hade till redovisning under anslaget till omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland öfverförts
139,728 kronor 95 öre, och skulle sålunda till munderingsutrustning
vid armén i öfrigt återstå 1,932,282 kronor 62 öre. Den nämnd, som
granskat omförmälda förslag, hade emellertid erinrat, dels att från ofvan
angifna summa borde afföras det för gevärsunderhållet vid rusthållsinfanteriet
afsedda belopp 10,192 kronor, dels ock att till anslaget borde
läggas 17,100 kronor 16 öre, ökadt behof af munderingsmedel för VI
arméfördelningens infanteritruppförband, och hade Riksdagen, i enlighet
med dessa yrkanden, för år 1897 faststält anslaget för »arméns munderingsutrustning»
till 1,939,191 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Enär den af nämndens erinringar föranledda anslagsförhöjningen
afsett ökning af tillgångarne under »beklädnad och utredning m. m.»,
kunde samtliga för beklädnadsunderhållet under anslaget till arméns
munderingsutrustning anvisade medel sammanföras sålunda, nemligen:

för de värfvade garnisonerade truppförbanden............ kr. 882,587: 40

» beväringsmanskapet...................................................... » 741,802: 60

» förlorade persedlars ersättande................................. » 300: —

» beklädnad m. m. vid icke garnisonerade infanteriet » 372,981: 73

» d:o d:o d:o rusthållskavalleriet ................ » 81,248: —

S:a kr. 2,078,919: 73

och om härifrån droges för det omorganiserade kavalleriet
afsedda................................................................... kr. 139,728: —

erhölles det af Riksdagen i rundt tal anvisade beloppet » 1,939,191: —

Af ett upprättadt sammandrag öfver beklädnadskassornas utaf arméförvaltningen
faststälda årsanslag för 1897 — det sista år, hvarunder
anslag faststälts särskild! för stam och särskild! för beväring, — hade
framgått, att de till kassorna från anslaget till arméns munderingsutrustning
utgående årsanslagen enligt ofvan angifna gruppering för -

delats sålunda, nemligen:

a) för de värfvade garnisonerade truppförbanden..... kr. 812,832: 80

b) » beväringsmanskapet ............................................. » 767,486: 43

c) » det icke garnisonerade infanteriet .................... » 406,007: 25

d) » rusthållskavalleriet ................................................... » 72,559: 04

S:a kr. 2,058,885: 52,

hvilket gifvit vid banden, att de anvisade tillgångarne öfverskridits med
följande belopp, nemligen under grupp b) med kronor 25,683: 83 och
under grupp c) med 33,025: 52, samt att de under nämnda år från
anslaget till arméns munderingsutrustning för truppförbanden, utom det
omorganiserade kavalleriet, anvisade årsanslagen

till munderingsunderhållet.......................................................... 2,058,885: 52

öfverstiga nämnda statsanslag............................................. 1,939,191: —

med kronor ............................................................................. . 119,694: 52.

Då de vid omförmälda förslag till hufvudtitelns förändrade uppställning
fogade tabeller och sammandrag hade gifvit vid handen, att det
belopp, som öfverförts till munderingsunderhållet vid det omorganiserade
kavalleriet, utgått från grupp a), hade det under denna grupp upptagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ursprungliga anslaget nedbringats till sådant belopp, att återstoden af
ofvan angifna anslagsbrist fallit på denna grupp.

Otillräckligheten af de under grupp a) upptagna an slagstillgångar
hade arméförvaltningen ansett härleda sig deraf, att truppförbandens
årsanslag numera beräknades efter verkliga antalet tjenstgöringsdagar,
under det att förut i flere värfvade regementens stater upptagits ett
bestämdt årsanslag till beklädnaden.

Eu minskning i antalet tjenstgöringsdagar skulle visserligen under
de sista åren hafva inträdt i följd af ökadt antal vakanser bland manskapsklassen,
om icke samtidigt ett ännu större antal af det manskap,
som beräknats vara permitteradt, ej begagnat sin ledighet, utan föredragit
att stanna i tjenstgöring.

Anledningen till ökning af anslagsbehofven under grupp b) hade
arméförvaltningen funnit vara den, att beväringens nummerstyrka samt
antalet af de värnpligtiges tjenstgöringsdagar öfverskridit hvad i berörda
hänseenden förutsatts vid beräknandet af de utaf den nya härordningen
föranledda ökade medelsbehofven.

Hvad slutligen beträffade bristen i de under grupp c) anvisade
tillgångarna, hufvudsakligen bildade af det anslag, som fordom varit i
riksstaten upptaget under benämning »lif- och släpmunderingar vid roteliållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps», vore enligt armeförvaltningens
uppfattning denna brist beroende deraf, att de anvisade
medlen visat sig vara för afsedt ändamål otillräckliga långt innan de
blifvit till det nya gemensamma anslaget öfverförda.

Anslaget till lif- och släpmunderingar, hvilket från och med år 1879
varit i riksstaten upptaget med 304,063 kronor, hade väl vid 1888 års
riksdag höjts till 385,583 kronor genom dithörande dels från anslaget
för »försvarsverket till lands i allmänhet» af 55,000 kronor för anskaffning
och underhåll af kapotter samt remtygs- m. fl. persedlar vid rotehållsinfanteriet,
dels af det såsom sjelfständigt anslag i riksstaten förut
upptagna beloppet 26,520 kronor till »trossens underhåll», men någon
ökning i medel till bestridande af det ursprungliga anslaget åliggande
utgifter hade genom denna anordning icke egt rum. Någon dylik ökning
hade icke heller varit förenad med den vid 1889 års riksdag vidtagna
åtgärd att höja detta anslag, från och med sistnämnda år benämndt
»beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps», till 436,583 kronor,
enär denna höjning uteslutande betingats åt skyldighet för kronan att
öfvertaga munderingsunderhållet vid det berustade infanteriet.

Efter afförande från sistnämnda anslagsbelopp af vissa utgifter, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

i följd af den förbättrade härordningen skulle upphöra, men tillförande
åter af åtskilliga utgifter, som efter härordningens genomförande tillkommit,
samt efter ytterligare afskiljande af vissa procent till intendentur-
och sjuk vårds träng, allt enligt hvad den vid oftanämnda förslag
fogade tablå V, fol. 16 närmare innehölle, hade detta anslag ingått i
det gemensamma munderingsanslaget med ofvan upptagna 366,073
kronor 57 öre. — Härvid hade dock arméförvaltningen ansett sig höra
erinra, dels att i det ursprungliga anslaget till lif- och släpmunderingar
icke ingått några medel till bekostande af intendentur- och sjukvårdsträng,
dels ock att vid samtliga sist omförmälda truppförband de från
statsanslaget till lif- och släpmunderingar m. m. utfallande årsanslagen
för beklädnadsunderhållet till och med utgången af år 1887 beräknats
efter visst årsanslag, till storleken oberoende deraf, om truppen till
större eller mindre del varit till militärt]enstgöring eller arbete kommenderad,
då deremot, såsom ofvan blifvit nämndt, från och med ingången
af år 1888 årsanslagen beräknats efter verkliga tjenstgöringsdagar.
Grunderna för dessa årsanslags beräknande hade sålunda ändrats,
utan att någon motsvarande ändring i anslagets storlek egt rum.

Att förhöjning i anslaget till lif- och släpmunderingar påkallats af
de ändrade grunderna för beräknandet af beklädnadskassornas årsanslag,
framginge emellertid med tydlighet deraf, att å nämnda anslag till och
med år 1887 årligen uppstått större eller mindre öfverskott, 4:de hufvudtitelns
allmänna besparingar till godo, under det att år 1888, vid tilllämpning
af de ändrade föreskrifterna för beräknandet af årsanslagen
till munderiugsunderhållet vid ifrågavarande truppförband, å anslaget
uppstod en brist af 22,347 kronor 11 öre, men då detta anslag, likasom
det nya anslaget till beklädnad och utredning m. m., i h vilket lifoch
släpmunderingsanslaget sedermera uppgått, varit af allmänt anslags
natur, hade härigenom någon större olägenhet af anslagets otillräcklighet
icke uppstått, enär uppkommande brister årligen täckts från öfverskott
å andra bland hufvudtitelns anslag af samma natur.

Härförutom borde icke lemnas oanmärkt, att ändrade rekryteringsförhållanden
med deraf föranledda större årskontingenter vid rekrytskolorna,
särskild! vid VI arméfördelningens truppförband samt vid
Hallands och Blekinge bataljoner, föranledt en ökning i kostnaderna
för beklädnadsunderhållet, ganska afsevärdt öfverskridande det af omförmälda
granskningsnämnd beräknade beloppet 17,100 kronor 16 öre.

Till närmare belysande af angifna förhållanden hade arméförvaltningen
hänvisat till ett uppgjord t sammandrag öfver årsanslagen för
beklädnadsunderhållet vid indelta roterade infanteriet och Vermlands

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fältjägarecorps, hvaraf'' framginge, att dessa anslag år 1887 uppgått till
sammanlagdt 281,797 kronor 69 öre, under det att motsvarande anslag
för det icke garnisonerade infanteriet, med undantag af f. d. rusthållsinfanteriet,
för år 1897 belöpt sig till 361,478 kronor 73 öre.

Då storleken af de årliga munderingsanslagen grundade sig på
antalet tjenstgöringsdagar vid arméns särskilda truppförband, men detta
antal åter vore beroende på eu del tjenstgörings- m. fl. förhållanden,
öfver hvilka arméförvaltningen icke egde någon bestämmanderätt, hade
det för arméförvaltningen mött oöfverstigliga hinder att med framtida
tjenstgöringsförhållanden såsom grund beräkna storleken af nu erforderliga
årliga anslagsförh öfning. För arméförvaltningen hade det sålunda
återstått endast att med ledning af sista årens anslagsbehof
föreslå den förhöjning, som för den närmaste framtiden kunnat antagas
oundgängligen erforderlig.

Såsom af det ofvan anförda framginge, hade bristen i anslaget
uppgått till i medeltal omkring 112,800 kronor för hvart och ett af
åren 1897 och 1898, för så vidt afsåges beklädnadskassornas behof.
Armé förvaltningen hade emellertid att från anslaget bestrida jemväl en
del för munderingsunderhållet i dess helhet erforderliga utgifter, hvilka
kunde beräknas till omkring 4,200 kronor. Under förutsättning att de

16.000 kronor, som för närvarande tillfördes munderingsanslaget från
Norrbottens hästjägaresqvadrons fond, fortfarande kunde påräknas, skulle
den nu erforderliga anslagsförhöjningen sålunda böra bestämmas till

101.000 kronor för år räknadt, i följd hvaraf anslaget till arméns
munderingsutrustning, nu i riksstaten upptaget till 1,946,440 kronor,
borde från och med år 1901 upptagas med 2,047,440 kronor.

Slutligen hade arméförvaltningen framhållit nödvändigheten deraf,
att till täckande af den brist i anslagets tillgångar, som på grund af
ofvan anförda förhållanden under åren 1897—1899 redan uppstått och
kunde antagas ytterligare under innevarande år uppstå, i sammanhang
med förestående anslagsökning beviljades ett extra anslag af 404,000
kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af bristen under hvart och
ett af nämnda fyra år.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit,
har departementschefen vidare anfört följande.

Vid urtima riksdagen år 1892 beräknades för munderingsutrustning
till de värnpligtige 2,124,000 årliga tjenstgöringsdagar, men alldeles
uppenbart vore, enligt departementschefens åsigt, att detta dagantal, i
ett land stadt i den utveckling som Sverige, så länge årsklasserna icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

begränsades, oupphörligen måste stiga och sålunda också påkalla häremot
svarande stegrade anslagskraf. Då detta dagantal numera vuxit till i
det närmaste 200,000 öfver det ursprungligen beräknade, fordrades sålunda
för närvarande efter 35 öre för tj Botgöringsdag ett årligt tillskott
af inemot 70,000 kronor för de värnpligtiges munderingsutrustning
i hvad denna år 1892 ansetts betinga. Men ej allenast denna
ökning af tjenstgöringsdagarnes antal kräfde växande anslagstillgångar
för arméns munderingsutrustning, utan sådana måste jemväl beredas
med anledning af de i den enskilde soldatens utrustning ständigt nytillkommande
persedlar, som vapenteknikens framsteg och lärdomar, hemtade
från utländska arméer, påvisade såsom oumbärliga. Detta senare
skäl för ökning af anslaget gälde naturligtvis icke endast de värnpligtig^
utan med lika berättigande den stamanstälde soldaten. Att sålunda
de beräkningar, som vid tiden för urtima Riksdagens beslut år 1892
upprättats å kostnaderna för arméns munderingsutrustning, numera icke
kunde vara till fyllest, ansåge departementschefen vara sjelfklart.

Under de senaste åren hade, enligt hvad ofvan framhållits, på grund
af nyss åberopade omständigheter, de anvisade medlen för arméns munderingsutrustning
visat sig alldeles otillräckliga, och arméförvaltningen
hade varit nödsakad att tillf älligtvis, för täckande af de härvidlag uppkomna
bristerna, tillgripa innestående, för olika truppförband reserverade behållningar
å anvisade årsanslag. Man skulle ju kunna vara frestad''antaga,
att, då betydande behållningar å de för truppförbanden af arméförvaltningen
anvisade årsanslagen förefunnes, dessa anslag blifvit för högt tillmätta,
derest icke de från truppförbanden årligen inkommande persedelredogörelserna,
som påvisade högst betydande brister i denna utrustning,
hvilka ej närmelsevis kunde täckas medelst dessa behållningar, bestämdt
jäfvade ett dylikt antagande.

Anledningen till dessa behållningar vore också att söka derutinnan,
att försök för vinnande af den för armén mest tillfredsställande utrustning
paginge, och att vederbörande regementsförvaltningar, i afvaktan
pa utgången af dessa försök och deraf föranledda modellförändringar,
så vidt möjligt undanskjutit den annars behöfliga nyanskaffningen.

De för munderingsutrustningens kompletterande hos arméförvaltningen
af truppförbandens årsanslag tillfälligtvis innestående behållningar
vore sålunda redan beräknade och afsedda för täckande af brister
i munderingsutrustningen, till hvilkas fyllande de oundgängligen erfordrades.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Slutligen erinrade departementschefen, att derest framställningen
under punkten 1 a af denna hufvudtitel angående omorganisation åt
Karlsborgs artillericorps vunne bifall, måste, enligt den inom arméförvaltningen
verkstälda utredning, nu förevarande anslag höjas med 16,011
kronor.

Utskottet har funnit hvad i ärendet sålunda förekommit, innebära
giltiga skäl för detta anslags ökning med föreslagna beloppet 101,000
kronor, och har alltså icke haft något att emot denna del af Kong!
Maj:ts framställning erinra.

Hvad deremot angår den af Karlsborgs artillericorps omorganisation
påkallade anslagsförhöjningen kommer densamma, såsom utskottet
vid punkt UoÖerinrat, att, vid bifall till utskottets förslag beträffande
denna omorganisation, begränsas till 9,741 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns munderingsutrustning,
nu 1,946,440 kronor, dels med

101,000 kronor, dels ock, vid bifall till hvad utskottet
under punkt l:o a) föreslagit, med 9,741 kronor till
2,057,181 kronor.

Ärméns intendentur- och sjukvårdsträng samt diverse intendenturbehof.

13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att anslagen till »arméns
intendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855 kronor, samt till
»diverse intendenturbehof», nu 33,323 kronor, måtte få med hvarandra
sammanslås till ett reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur-
och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag måtte få med 117,178
kronor i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Till statsrådsprotokollet (sid. 38) har departementschefen i denna
fråga anfört följande.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet hade i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 3 november 1899 föreslagit, att de för närvarande i
riksstaten uppförda båda reservationsanslagen till arméns »intendenturoch
sjukvårdsträng» samt till »diverse intendenturbehof» måtte med
hvarandra sammanslås till bildande al ett nytt anslag under titel »arméns
Bih. till Hiksd. Urat. IDOG. 4 Sand. I Åfd. 5 Hiift. 6

Angående
sammanslagning
af dessa

anslag.

[13.J

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

diverse intendentur- och sjukvårdsbehof». Såsom stöd för detta förslag
hade arméförvaltningen anfört, att anslaget till diverse intendenturbehof
visat sig alldeles otillräckligt till täckande af de utgifter, som
från detsamma borde bestridas, då deremot det förstnämnda anslaget
årligen lemnat afsevärda reservationer, tillräckliga att, om de kunnat
dertill användas, täcka det andra anslagets brister.

Anledningen dertill att anslaget till diverse intendenturbebof visat
sig otillräckligt, framginge af en jemförelse mellan de tabeller och
sammandrag, som funnes fogade vid det för 1896 års Riksdag framlagda
förslaget till förändrad uppställning af fjerde bufvudtiteln. Enligt tab.
5 fol. 5 och 24 både nemligen genom sammanslagning af åtskilliga
under det förra anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna
titlar bildats ett anslagsbelopp af 33,397 kronor 5 öre, afsedt
för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å Karlsborg.
Häraf både emellertid 17,324 kronor öfverförts till andaget för omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, under det att
för den öfriga armén afsetts återstoden 16,073 kronor 5 öre, hvilket
belopp af den nämnd, som haft att granska berörda förslag, sammanslagits
med ett för troféer m. m. afsedt anslag å 16,850 kronor till
bildande af det i riksstaten för år 1897 första gången upptagna anslaget
till diverse intendenturbehof. Då de flesta af de under anslaget
för »försvarsverket till lands i allmänhet» upptagna utgiftstitlar, som
bildat det ursprungligen föreslagna anslaget för intendentur- och sjukvårdsförråden
i Stockholm och å Karlsborg, redan förut årligen i regeln
öfverskridits, läge det i öppen dag, att det sålunda bildade anslaget
till diverse intendenturbehof, särskildt. efter nyss omförmälda öfverföring
till omorganisationsanslaget, måste blifva otillräckligt.

På grund af de utaf arméförvaltningen anförda skål, och då utgifterna
under ifrågavarande båda anslag i vissa afseenden vore ganska
likartade, i följd hvaraf tvekan mången gång uppstått, huruvida en
utgiftspost rättast bort å det ena eller andra anslaget bokföras, samt
genom den föreslagna åtgärden sålunda borde vinnas förenkling och
lättnad i bokförings- och redovisningshänseende, ansåge departementschefen
den ifrågasatta sammanslagningen af anslagen böra ega rum.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att anslagen till
»arméns iutendentur- och sjukvårdsträng», nu 83,855
kronor, samt till »diverse intendenturbebof», nu 33,323

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

'' kronor, må få med hvar andra sammanslås till ett
reservationsanslag benämndt »arméns diverse intendentur-
och sjukvårdsbehof», samt att detta anslag må få
med 117,178 kronor i riksstaten uppföras näst efter
anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den
garnisonerade armén.

14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
af Kongl. Maj:t under punkten 1 a) föreslagits, höja anslaget till arméns
kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,
nu 213,378 kronor, med 4,068 kronor till 217,446 kronor.

Såsom utskottet bär ofvan under punkten l:o omförmält, erfordras,
vid bifall till utskottets förslag i fråga om Karlsborgs artillericorps omorganisation,
en höjning af nu förevarande anslag med allenast 2,243
kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här
ofvan under punkten l:o a) föreslagit, må öka anslaget
till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten
för den garnisonerade armén, nu 213,378 kronor, med
2,243 kronor till 215,621 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

15:o. Uti punkten 15 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att förevarande anslag, nu 3,000,000 kronor, måtte
ökas med i rundt tal 330,000 kronor till 3,330,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, hurusom
enligt § 11 i lagen den 2 december 1892, angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, de rust- och rotehållare, hvilka utgjorde
besvären effektivt eller genom erläggande af vakansafgift till regemente
eller corps, skulle erhålla lindring i nämnda besvär medelst utbetalning
till en hvar af dem af ett efter vederbörlig uppskattning

Angående
ökning af
detta anslag.

[14.]

Angående
ökning af
detta anslag.
[16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[16.]

bestämdt belopp, för hvilket ändamål nu ifrågavarande anslag blifvit
anvisadt. Enligt 1900 års riksstat utginge detta anslag med 3,000,000
kronor, deri dock ej vore inberäknad belöpande lindring för ännu ej
vakanssatta rusthåll och rotar vid Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente, hvilken lindring skulle gäldas
af det särskilda anslaget till »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet
i Skåne och Norrland».

Under erinran härom hade statskontoret uti skrifvelse till Kong!.
Maj:t den 9 december 1899 anfört, att med beräkning efter de genom
kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda nya värden å rustningsoch
roteringsprestationerna, lindringen, som under åren 1900 och 1901
utginge med 80 % af hela värdet, komme att för sistnämnda år erfordra
ett belopp af sammanlagdt 3,633,099 kronor 24 öre, hvaraf belöpte
på Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
302,879 kronor 11 öre samt på öfriga indelta truppförband
3,330,220 kronor 13 öre.

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må öka anslaget till lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, nu 3,000,000 kronor med

330,000 kronor till 3,330,000 kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

16:o. Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka anslaget till
omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 1,786,083
kronor, dels med 11,400 kronor dels ock, vid bifall till hvad under punkten
5:o föreslagits med 22,000 kronor, till 1,819,483 kronor.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o o19) har, på sätt
utskottet under punkten 5:o härofvan erinrat, herr N. Åkesson föreslagit,
att Riksdagen ville anslå ett förslagsanslag af 40,000 kronor utöfver det
vanliga anslaget för inköp af remonter för arméns behof.

Beträffande Kongl. Maj:t.s ofvanberörda framställning har departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom Skånska husaroch
dragonregementena samt Norrlands dragonregemente för närvarande
vore under omorganisation från indelta till värfvade truppförband, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

omorganisation komme att pågå under ännu obestämbar tid, beroende
af den längre eller kortare tidrymd, som förflöte till dess det före
omorganisationens början antagna indelta manskapet hunnit afgå från
innehafvande beställningar samt rust- och rotehållsnumren i mån deraf
kunnat vakanssättas. Under hela omorganisationstiden komme kostnaderna
för dessa truppförband att bestridas dels åt rust- och rotehållarne,
i den mån vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i
öfrigt af statsmedel, dock att vederbörande rust- och rotehållare, som
effektivt fullgjorde rustning och rotering, egde att af statsmedel åtnjuta
ersättning för dessa besvärs uppskattade värde, i den män lindring i
besvären skulle ega rum.

I 1897 års riksstat hade, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
första gången uppförts nu ifrågavarande anslag, från hvilket skulle bestridas
alla utgifter, som för omförmälda tre regementen under omorganisationstiden
erfordrades, hvarefter anslaget komme att ur riksstaten
utgå och dess belopp fördelas å de anslag, hvarifrån kostnaderna för
ofri ga värfvade truppförband bestredes.

Samtliga utgifter för ifrågavarande tre regementen hade vid 1896
års riksdag beräknats komma att efter genomförd omorganisation uppgå
till 2,033,613 kronor 90 öre, men då ett visst antal rust- och rotehållare
tillsvidare komme att utgöra rustnings- och roteringsbesvären
effektivt, hade häraf ett belopp, motsvarande fulla värdet af de vid
regementena icke vakanssatta 1,150 nummer, beräknade efter 300 kronor
för hvarje nummer, eller 345,000 kronor, blifvit öfverfördt till ett
särskild! anslag under benämning -»fortgående vakanssättning af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrlandfrån hvilket sedermera vid hvarje
riksdag skulle, i den mån vakanssättningen vid de tre regementena
fortginge, till omorganisationsanslaget öfverföras ett belopp, motsvarande
va k an saf gift er enligt nyssnämnda beräkning för de sedan föregående
riksdag vakanssatta numren. Anslaget till omorganisationen,
hvilket således i 1897 års riksstat upptagits med (2,033,613: 90—
345,000) i jemnadt tal 1,688,614 kronor, hade sedermera af ofvan angifna
orsak blifvit vid 1897 och 1898 årens riksdagar ökadt med
sammanlagdt 96,000 kronor, förutom 1,469 kronor för beredande af
höjd aflöning åt beställningsmän, samt hade sålunda i 1899 års riksstat
upptagits med 1,786,083 kronor. Anslaget till fortgående vakanssättning
af ifrågavarande regementen hade i nämnda riksstat uppförts med

249,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje nummer, 830
nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra rustnings- och
roteringsskyldigheten. Då emellertid det sedermera visat sig, att detta

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

antagande hvilat på origtiga grunder, enär, enligt de vid 1898 års slut
lemnade uppgifter, antalet nummer, som under år 1900 kunde antagas
effektivt fullgöra rustningen och roteringen, öfverstege den för år 1899
beräknade siffran, hade anslaget för regementenas omorganisation för
år 1900 blifvit uppfördt med oförändradt belopp.

Enligt de uppgifter, som från vederbörande arméfördelnings- och
regementschefer kommit departementschefen tillhanda, kunde antagas,
att antalet nummer, som under år 1901 effektivt skulle fullgöra rustningen
och roteringen, komme att uppgå till 360 rusthåll vid hvart och ett af
Skånska husar- och dragonregementena och 72 rotar vid Norrlands
dragonregemente eller tillhopa 792 nummer. Antalet af de nummer,
som komme att vakanssättas, skulle alltså uppgå till (830 — 792) 38, i
följd hvaraf med tillämpning af ofvan omförmälda grunder för anslagens
bestämmande ett belopp af 11,400 kronor borde till »omorganisationsanslaget»
öfverföras från anslaget »till fortgående vakanssättning».
. Visserliga inträffade nu, att äfven sistnämnda anslag måste
väsentligt förhöjas, beroende på de ökade värdena å rustnings- och
roteringsprestationerna, men dessa ökade värden kunde icke föranleda
dertill, att vid beräkning af det belopp, som skulle till omorganisationsanslaget
öfverföras, värdet å de vakanssatta numren sattes till högre
belopp än det af Riksdagen förut bestämda eller 300 kronor. Departementschefen
ansåge sålunda, att ifrågavarande anslag borde, jemlikt de
af 1896 års Riksdag godkända grunder för dess beräkning, höjas med
ett belopp af (38 x 300) 11,400 kronor, som skulle öfverflyttas från
anslaget »till fortgående vakanssättning».

Om framställningen under punkten 5 af denna hufvudtitel angående
ökning; af medelinköpspris för remonter vunne bifall, måste, på
sätt der omförmälts, förevarande anslag ytterligare ökas med ett belopp
af 22,000 kronor.

Mot den ifrågasatta höjningen af detta anslag till följd af öfverflyttning
af 11,400 kronor från anslaget till fortgående vakanssättning
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland har utskottet icke funnit
något att erinra.

Beträffande den utaf ifrågasatt höjning af medelinköpspriset för
remont orsakade höjningen af nu förevarande anslag äfvensom angående
ofvanberörda motion får utskottet hänvisa till hvad derom under punkten
5:o härofvan anförts.

Utskottet hemställer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må höja anslaget till omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,
nu 1,786,083 kronor, dels med 11,400 kronor,
dels ock, vid bifall till hvad utskottet under punkten
5:o härofvan föreslagit, med 22,000 kronor till 1,819,483
kronor; samt

b) att vid bifall till hvad utskottet under punkten
5:o härofvan samt under a) i denna punkt föreslagit,
herr Åkessons ofvanberörda motion må anses besvarad.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

17:o. Uti punkten 17 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att öka anslaget till fortgående vakanssättning af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 249,000 kronor med 42,600
kronor till 291,600 kronor.

Departementschefen har i fråga härom anfört följande:

För uppkomsten af och ändamålet med detta anslag hade under
nästföregående punkt redogjorts. I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9
December 1899 hade statskontoret anmält, att, med beräkning af de
genom kungörelsen den 27 oktober samma år bestämda värden å rustnings-
och roteringsbesvären, lindringen, som för år 1901 skulle utgå
med 80 procent, komme att för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente erfordra ett belopp af 302,879 kronor
11 öre, eller i jemnadt tal 303,000 kronor. Enligt hvad departementschefen
inhemtat, hade statskontorets beräkning af anslagsbehofvets storlek
grundats på de effektiva rust- och rotehållens antal år 1899, och
vid valet af denna beräkningsgrund hade hänsyn tagits till nödvändigheten
af den under anslaget till omorganisation af dessa regementen
om förmälda öfverflyttningen af ett belopp motsvarande vakansafgifterna
för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren. Derjemte
hade beaktats, att lindring för år 1901 borde från detta anslagutbetalas
till alla de nummer, hvilka den 1 januari samma år utgjorde
rustningen och roteringen effektivt, äfven om ett större eller mindre
antal af dem under samma år blefve vakanta. Enär en öfverflyttning
af 11,400 kronor, på sätt under nästföregående punkt omförmälts, från

Angående
ökning af
detta anslag.

• [17-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
öfriga ordinarie
anslag.

det sålunda till 303,000 kronor beräknade anslaget alltså kunde utan
olägenhet ega rum, borde detsamma bestämmas till 291,600 kronor.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må öka anslaget till fortgående
vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland, nu 249,000 kronor, med 42,600 kronor till
291,600 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

18:o. Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke härofvan
framstält särskilda förslag, må i 1901 års riksstat
uppföras till oförändrade belopp; dock att anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli må få
jemkas i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan finnas erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Extra anslag.

Tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere.

19:o. Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att ej mindre för tillfällig
löneförbättring åt underbefäl med flere å extra stat för år 1901
bevilja ett anslag af 301,000 kronor;

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må under år 1901 till
nedan omförmälde befattningsinnehafvare utbetalas tillfälliga löneförbättringar
med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen
under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan sades, skulle
utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare och regementstrumpetare
samt intendenturcorpsens förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare
äfvensom fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,
Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge
bataljon, trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente
samt Hallands och Blekinge bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands
artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den icke garnisonerade
armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén 25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén 40 öre;

dels till lönen för vaktmästare vid intendenturcorpsen 180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid garnisonerade armén,
skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
3 kronor;

lör korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska
husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kronor;
och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente 3 kronor.

Bih. till Hikxd. Prof. HJUL). 4 Barn/. 1 Afd. 5 lldjl.

Angående anslag
för tillfällig
löneförbättring
åt
underbefäl
med flere.

[18.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Föredragande departementschefen liar i detta ärende till statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 13 januari innevarande år
erinrat, hurusom, sedan i statsverkspropositionen till sistlidet års Riksdag
väckts förslag, att för åstadkommande af höjning i de till arméns underbefäl
med vederlikar utgående aflöningsförmåner ökning måtte beviljas i
samtliga de statsanslag, hvarifrån nämnda förmåner utgingo, denna framställning
väl ej vunnit Riksdagens bifall, men dock synts Riksdagen
vara synnerligen behjertad värd, i det att Riksdagen funnit en förbättring
i underbefälets atlöningsvilkor vara fullt befogad och af omständigheterna
påkallad. Vid bedömandet af framställningen hade Riksdagen dock
ansett sig böra taga hänsyn till önskvärdheten af en genomgripande förenkling
i hela arméns aflöningsväsende, och hade Riksdagen trott sig finna,
att möjligen, i fall ökad aflöning åt ifrågavarande personal uppfördes å
ordinarie stat, derigenom skulle kunna skapas förhållanden, hvilka skulle
ytterligare försvåra genomförandet af en dylik förenkling. Då Riksdagen
emellertid ansåge en löneförbättring åt underbefälet vara så vigtig, att
dess åvägabringande icke lämpligen borde undanskjutas, hade Riksdagen
funnit sig böra anlita den utvägen att å extra stat anslå medel dertill.
Med anledning häraf och då det synts vara lämpligast att icke uppdela
de extra anslagsmedlen å särskilda anslagstitlar, hade Riksdagen för
tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere å extra stat för år 1900
beviljat ett anslag af 297,000 kronor, att utgå enligt närmare angifna
grunder.

I sammanhang härmed hade, enligt hvad departementschefen
vidare erinrat, Riksdagen på anförda skäl anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte, så snart ske kunde, låta verkställa fullständig utredning, huruvida
och på hvad sätt härens aflöningssystem i dess helhet måtte kunna
förenklas, samt derefter, och om möjligt till innevarande års Riksdag,
inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde befinnas
föranleda. Sedan Kongl. Maj:t för åstadkommande af nämnda utredning
och förslag under den 9 juni sistlidet år tillsatt en komité, hade
emellertid ordföranden i denna komité i en till departementschefen
stäld skrifvelse anmält, att den komitén förelagda uppgift kräfde
arbete till den omfattning, att detsamma icke inom den närmaste tiden
kunde medhinnas, och att följaktligen något på utlåtande af komitén
grundadt förslag uti ifrågavarande afseende icke syntes kunna till innevarande
års Riksdag inlemna s.

Enär sålunda den af Riksdagen begärda utredning rörande förent
ling i härens aflöningssystem i dess helhet ej för närvarande kunde framläggas,
samt vid sådant förhållande det icke syntes nu böra begäras, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ökade aflöningsförmåner åt underbefälet med vederlikar måtte uppföras
å ordinarie stat, men de skäl, som vid sistlidet års riksdag anförts för
en dylik löneförbättring, fortfarande vore lika gällande, ansåge departementschefen
medel böra för samma ändamål äskas å extra stat äfven
för år 1901.

Såsom förut erinrats, vore förevarande extra anslag uppfördt i innevarande
års riksstat med ett belopp af 297,000 kronor. Derest den af
Kongl. Maj:t uti punkten 1 a under denna hufvudtitel föreslagna omorganisationen
af Karlsborgs artillericorps blefve genomförd, syntes en
förhöjning af nämnda belopp vara erforderlig för att bereda jemväl
den vid corpsen nytillkomna personalen af underbefälet ifrågavarande
ökade aflöningsförmåner. Enligt hvad arméförvaltningen å civila departementet
upplyst, komme under innevarande år löneförbättring till
underbefäl med flere vid Karlsborgs artillericorps att utgå med 1,381
kronor. Derest omorganisationen blefve genomförd, skulle erfordras
under år 1901 för samma ändamål 5,382 kronor, hvadan den tillökning
i anslaget, som af ofvannämnda anledning skulle påkallas, utgjorde
4,001 kronor.

Emot Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet icke
funnit annat att erinra, än att vid det förhållande, att utskottet funnit
sig böra förorda utvidgning af Karlsborgs artillericorps till endast tre i
stället för af Kongl. Maj:t ifrågasatta fyra kompanier, den af berörda
artillericorps’ omorganisation föranledda höjningen af nu ifrågavarande
extra anslag kan begränsas till 2,874 kronor 50 öre eller i jemnadt tal
till 2,875 kronor; hvadan hela det erforderliga anslaget kommer att
uppgå till 299,875 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må ej mindre för tillfällig löneförbättring
åt underbefäl med flere å extra stat för år
1901 bevilja ett anslag af 299,875 kronor,

än äfven medgifva, att från nämnda anslag må under
år 1901 till nedan omförmälde befattningsinnehafvare
utbetalas tillfälliga löneförbättringar med följande
belopp och under samma vilkor som aflöningen under
de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan säges,
skola utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående anslag
för tilllämpning
af
värnpligtslagens
föreskrifter.

[19.]

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare
och regementstrumpetare samt intendenturcorpsens
förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och
batteritrumpetare äfvensom fältmusikanter vid Vermlands
fältjägarecorps, Gotlands f4 infanteriregemente,
Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och
Blekinge bataljon, trumslagare och hornblåsare vid
Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge
bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands
artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den
icke garnisonerade armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén
25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén
40 öre;

dels till lönen för vaktmästarne vid intendenturcorpsen
180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid
garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente 3 kr.;

för korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade
armén, skånska husar- och dragonregementena samt
Norrlands dragonregemente 3 kronor; och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska
husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente 3 kronor.

Tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter iffråga om de
värnpligfiges inskrifning och redovisning m. m.

20:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tillämpning af värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. m. på extra stat för år 1901
bevilja ett belopp af 53,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

21:o. Uti punkten 20 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t Anffftendt;Uan''
uti statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att bevilja 3,390,470 arméns''eldkronor
till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af 55,000 ge- handvapen,
vär och 5,000 karbiner samt att af detta belopp för 1901 å extra stat [20.]

anvisa 1,116,000 kronor till anskaffande af 15,000 gevär och 5,000
karbiner.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan
åberopade statsrådsprotokoll anfört följande:

Uti skrifvelse den 15 november 1888 hade dåvarande generalfälttygmästaren
gjort framställning om beviljande af medel till förändring af

200.000 stycken 1867 års gevär jemte 20,000 karbiner till en mera
tidsenlig modell. Att detta antal emellertid redan då betraktats såsom
ett minimibehof framginge deraf, att generalfälttygmästaren på samma
gång erinrat, att enligt gjorda beräkningar arméns hela behof ej kunde
fullt tillgodoses genom nämnda antal gevär, utan att ett visst antal nya
gevär måste i sinom tid anskaffas. 1888 års Riksdag, vid hvilken
denna fråga förekom till afgörande, hade dock beviljat medel till
förändring af endast 100,000 gevär, hvarefter de erforderliga årsbeloppen
uppå Kongl. Maj:ts förslag af 1889—1893 årens Riksdagar anvisats
till utbetalning å extra stat.

Då Kongl. Maj:t sedermera för 1894 års Riksdag framlagt planen
för anskaffning af 6,5 mm. vapen med repetermekanism och dervid
föreslagit en anskaffning af 100,000 gevär och 20,000 karbiner, hade
Riksdagen bifallit denna framställning endast i den mån, att medel
anvisats för inköp af 5,000 karbiner. För anskaffning af ytterligare

10.000 karbiner hade derefter anslag beviljats af 1895 års Riksdag.

Till statsrådsprotokollet af den 2 januari 1896 hade emellertid dåvarande
departementschefen framhållit, hurusom det antal gevär, hvilket
förut ansetts vara med nödvändighet behöfligt, blifvit efter antagande
af den förbättrade härorganisationen alldeles otillräckligt för a

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

behof, samt att, »såvidt målet verkligen skulle uppnås, det icke vore
nog att beräkna 100,000 nya gevär, jemte den befintliga tillgången af

100.000 jemförelsevis tidsenliga gevär, utan att steget borde tagas fullt ut
och de nya gevärens antal bestämmas till åtminstone 200,000 stycken».

Derjemte hade framhållits att, enär anslag redan vore beviljade för

15.000 karbiner, hvad som jemte dessa närmast borde anskaffas vore

75.000 gevär, hvarefter borde följa återstoden af det första 100,000-talet
gevär och de återstående erforderliga 5,000 stycken karbinerna. 1896—

1898 årens Riksdagar hade sedermera beviljat anslag för anskaffning af
tillhopa 55,000 gevär att tillverkas vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
hvarefter sistlidet års Riksdag anvisat medel till anskaffning
under åren 1899 eller 1900 inom eller utom landet af ytterligare 40,000
gevär utöfver det antal, som under samma år kunde för redan tillgängliga
medel tillverkas vid nämnda faktori. I fråga om beloppen af de
extra anslag, livilka af de särskilda Riksdagarne för ifrågavarande ändamål
beviljats, hänvisade departementschefen till uppgifterna i den tabell
hvilken såsom bilaga IV vore fogad till statsrådsprotokollet.

I skrifvelse af den 15 november sistlidet år hade generalfälttygmästaren
anfört, att, till följd af en mängd ogynsamma och oförutsedda
omständigheter, för hvilka han uti skrifvelse af den 15 november 1898
för Kong!. Maj:t närmare redogjort, tillverkningen vid statens gevärsfaktori
icke kunnat komma i gång så snart som beräknadt varit, och
att den för gevärstillverkningen vid faktoriet utstakade vägen derför icke
kunnat följas, men att likväl, i följd af Riksdagens beslut sistlidet år,
det först beräknade antalet af 75,000 gevär — samt antagligen något
derutöfver — antagligen skulle vid innevarande års slut vara fyldt.

De 40,000 gevär, hvartill Riksdagen anvisat medel på 1900 års
stat, hade, jemlikt medgifvande i kongl. bref den 14 april 1899, blitvit
bestälda vid »Waffenfabrik Mauser» i Oberndorf, och enligt kontrakt af
den 15 april skulle leveransen vara fullgjord på våren 1900.

Generalfälttygmästaren erinrade vidare, att han i sin nyssnämnda
skrifvelse af den 15 november 1898 uttalat den förhoppning, att de
största svårigheterna vid gevärsfaktoriet skulle vid nämnda tid vara
öfvervunna, sedan personalen då blifvit något inötvad och ett mera
lättarbetadt material genom försök, utförda vid ett inhemskt jernbruk,
blifvit funnet, och att omkring 15,000 färdiga gevär borde under

1899 kunna förfärdigas, hvarefter svårigheter icke borde möta att
uppdrifva tillverkningen icke blott till den normala, omkring 20,000
gevär om året, utan äfven derutöfver. Anledning vore att antaga, det
dessa förhoppningar skulle gå i fullbordan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Under maj månad 1899 hade nemligen vid gevärsfaktoriet tillverkats
1,000 fullt färdiga gevär och sedermera hade tillverkningen oafbrutet
fortgått med minst 2,000 gevär i månaden, och vore detta resultat att
anse såsom synnerligen godt, särskildt i betraktande deraf, att faktoriet
haft att kämpa med rätt stora svårigheter, genom minskad drifkraft
till följd af vattenbrist. På grund af det erhållna resultatet hade man
all anledning att hoppas en tillverkning år 1899 af minst 15,000 gevär,
och den årliga tillverkningen borde derefter — åtminstone till dess
faktoriet blefve upptaget af reparationsarbeten å de utlemnade gevären
— kunna uppdrifvas till ett antal af omkring 25,000.

Af föregående Riksdagar hade, enligt hvad generalfälttygmästaren
vidare anfört, medel anvisats för tillverkning vid statens gevärsfaktori af
sammanlagdt 55,000 st. 6,5 mm. gevär. Af dessa borde den 1 januari 1901
endast 15,000 återstå att tillverka, eller omkring "U af det antal gevär, som
årligen kunde vid faktoriet förfärdigas. För att faktoriet skulle kunna
ostördt fortgå i sin verksamhet vore det sålunda nödvändigt, att för
gevärstillverkningen under år 1901 ytterligare medel anvisades, men
derjemte vore det för fabrikationens jemna gång af synnerlig stor betydelse,
att medel beviljades för en längre följd af år, eller åtminstone
att antalet vapen, som borde anskaffas, blefve bestämdt. Eu mängd
materialier måste nemligen anskaffas långt i förväg — så till exempel
borde stockämnen och handskydd vara lagrade under minst 3 år —
och detta läte sig icke göra utan att den normala tillverkningen vore
fastslagen för en viss tid framåt.

Vid uppgörandet af en plan för fortsatt gevärsanskaffning syntes
man tills vidare lämpligen kunna utgå ifrån det sedan gammalt beräknade
minimibehofvet af 200,000 gevär och 20,000 karbiner.

Kostnaden borde enligt styresmannens för gevärsfaktoriet kalkyler
fortfarande beräknas såsom förut, dock med iakttagande af att patentafgiften
för i Sverige tillverkade vapen utöfver 100,000 st. nedginge
med 1 mark eller 90 öre, och skulle sålunda prisen för 38,300 vapen
utöfver dem, som vore tillverkade och dem, för hvilka anslag redan
vore beviljade, utgöra:

för gevär
» karbin

och vid fortsatt tillverkning:

för gevär ........................................................ kronor 56,45,

» karbin...................................................... » 50,?5.

kronor 57,35,
» 51,15

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ofvan åberopade tabell utvisade samtliga af Riksdagen för ifrågavarande
ändamål hittills beviljade anslag och antalet vapen, som vore
och beräknades blifva för dessa medel anskaffade, samt innehölle tillika
en plan för fortsatt anskaffning.

Kostnaden för 105,000 gevär och 5,000 karbiner skulle enligt denna
beräkning uppgå i rundt tal till 6,213,000 kronor, men hade generalfälttygmästaren
ansett sig böra i detta samband framhålla, att ett icke
oväsentligt antal reservdelar framdeles borde tillverkas, för hvilket ändamål
ytterligare medel sannolikt komme att erfordras. Som dessa behof
ännu icke kunde med tillräcklig noggrannhet bedömas, hade någon
summa härför i ofvannämnda plan icke intagits, men årstillverkningarna
hade af ifrågavarande orsak mot slutet beräknats något mindre än förut.

Under åberopande af hvad sålunda anförts samt innehållet af ofvanberörda
plan, hade generalfälttygmästaren hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för fortsatt anskaffning af eldhandvapen
bevilja 6,213,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa
ett belopp af 1,402,750 kronor.

Departementschefen har för egen del framhållit, hurusom af förestående
redogörelse för frågan om anskaffande af nya eldhandvapen
för armén framginge, att man såsom ett första mål uppstält erhållandet
af 100,000 gevär och 20,000 karbiner. Riksdagen, som
gillat denna plan för arméns första beväpnande med de nya repetergevären,
hade från 1895 årligen med olika belopp bidragit till dess
genomförande och hittills beviljat medel till anskaffande af inalles 95,000
gevär och 15,000 karbiner, hvadan medel till anskaffande af 5,000
gevär och 5,000 karbiner ännu i forsta rummet borde återstå att af
Riksdagen beviljas.

Om man ock kunnat uppställa anskaffandet af 100,000 gevär och

20,000 karbiner såsom ett första mål vid arméns förseende med vapen
af den nya modellen, kunde dock, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, dess verkliga behof genom detta måls nående ingalunda
anses vara fullt tillgodosedt. En afsevärd reserv af dessa
vapen måste nemligen alltid förefinnas dels till ersättande af oundvikligförbrukning
i fält, dels ock till beväpning af sådana truppformationer,
som under krigets gång alltid måste nyuppsättas och utrustas. Till
en dylik reserv kunde våra förändrade remingtongevär icke afsättas,
dels emedan dessa vapen vore afsedda för landstormen, hvilkens beväpnande
och möjlighet till användning såsom ett första vilkor kräfde,
att de för densamma afsedda gevären verkligen skulle ställas till dennas

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förfogande, dels ock emedan ersättning af förbrukning vid fälthären icke
kunde ske med de gamla gevären. Ett sådant tillvägagångssätt skulle
nemligen inom kort föranleda en sammanblandning af olika vapen med
olik ammunition inom samma truppförband. Hvilka följder detta skulle
hafva läge i öppen dag. I likhet med generalfälttygmästaren och anslutande
sig till de uttalanden af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet,
som återfunnes i statsrådsprotokollet af den 2 januari
1896, ansåge departementschefen sålunda, att det antal 6,5 mm. gevär, som
vid en mobilisering af vår armé måste finnas, icke kunde sättas lägre än till

200,000 stycken, och önskvärdt vore utan tvifvel, att man vid sådant tillfälle
kunde hafva att påräkna ännu ett 100,000-tal af samma gevär. Först
härigenom komme man upp till det antal, som motsvarade den fordran,
man i detta hänseende inom de stora europeiska arméerna för sig uppstält.
Emellertid syntes det för våra förhållanden knappast vara nödvändigt
att nu fastslå såsom en bestämd gräns för gevärstillverkningens
fortsättande framställandet af ytterligare 200,000 gevär.

I afseende på antalet gevär, som under de närmaste åren borde tillverkas,
delade departementschefen visserligen generalfälttygmästarens
mening angående det önskvärda deruti, att det erforderliga antalet så
fort som möjligt måtte tillverkas, samt att årstillverkningen för flera år
å rad finge blifva ungefär lika, men sedan det första 100,000-talet gevär
vore levereradt, syntes det dock icke af förhållandena vara påkalladt
eller ens önskvärdt, att gevärsfaktoriets yttersta förmåga toges i anspråk
uteslutande för nytillverkning, allrahelst ganska omfattande reparationsgöromål
antagligen skulle erfordras för att sätta samtliga de
gevär af äldre modell i fullgodt skick, hvilka vore afsedda för landstormens
behof och hvilka enligt departementschefens förmenande borde,
innan de till denna utlemnades, fullständigt iordningställas. Departementschefen
ansåge derför, att årstillverkningen af nya eldhandvapen
vid faktoriet icke borde bestämmas till högre siffra än 20,000 gevär
om året.

Departementschefen har härefter förklarat, att han på grund af
hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad generalfälttygmästaren
framhållit i afseende på önskvärdheten af att säkerhet för tillverkningens
jemna gång vid faktoriet för en längre tid framåt mätte betryggas,
skulle helst se, att Riksdagen redan nu beslutade en fortsatt
tillverkning af de nya gevären intill 200,000 stycken, men att det,
med tanke på det stora belopp, som härför på en gång skulle beviljas,
syntes honom lämpligt att för närvarande af Riksdagen äska anslag
för en fortsatt tillverkning al'' de nya gevären endast intill 150,000
Bih. Ull llikfd. Prål. W0U. 4 Samt. 1 Äfd. 5 ll&ft. S

Statsutskottets Utlåtande N:o .5.

Angående
anslag till
mobiliseringsaminunition

för eld handvapen.

[21.]

stycken. Enligt de uppgifter, som lemnats af generalfälttygmästaren,
kunde priset per vapen beräknas för 33,300 gevär efter 57
kronor 35 öre, för karbinerna efter 51 kronor 15 öre samt för 21,700
gevär efter 56 kronor 45 öre. Hela kostnaden för 33,300 gevär blefve
sålunda 1,909,755 kronor, för 5,000 karbiner 255,750 kronor och för
21,700 gevär 1,224,965 kronor eller tillsammans för 55,000 gevär och

5,000 karbiner 3,390,470 kronor. Enligt den af departementschefen
föreslagna anskaffningsplan skulle för nedannämnda år erfordras:

under 1901 för 15,000 gevär och 5,000 karbiner...... 1,116,000 kronor

» 1902 för 20,000 gevär, deraf 18,300 efter det

högre priset ......................................................... 1,145,470 »

» 1903 för 20,000 gevär efter lägre priset ....... 1,129,000 »

Summa 3,390,470 kronor.

Utskottet anser sig på grund af de i statsrådsprotokollet anförda
skäl böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
och hemställer derför,

att Riksdagen må till fortsatt tillverkning vid
statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner
bevilja 3,390,470 kronor samt af detta belopp
för år 1901 å extra stat anvisa 1,116,000 kronor till
anskaffande af 15,000 gevär och 5,000 karbiner.

Mobiiiseringsammunition för eldhandvapen.

22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anskaffning af
ammunition för eldhandvapen bevilja en summa af 3,390,000 kronor
samt deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 954,000 kronor,
hvaraf 300,000 kronor afsedda för utvidgning af ammunition sfabrikens
afdelning å Karlsborg.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i fråga om det
ämne som genom ifrågavarande framställning beröres, till en början
erinrat, hurusom i Kongl. Maj:ts proposition till 1892 års lagtima Riksdag
den behöfliga qvantiteten ammunition för arméns 8 mm. gevär
m 67—89, under antagande af att den personliga ammunitionsutrustningen
uppginge till 100 patroner, beräknats till 36,000,000 patroner.
Dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet hade i sitt anförande till

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

statsrådsprotokollet af. den 2 januari 1896 framhållit, att denna siffra,
hvilken redan 1892 ansetts såsom ett minimum, blifvit beräknad efter
arméns dåvarande numerär, men som denna genom 1892 års förbättrade
härordning blifvit ökad, både följden deraf blifvit, att det ofvan
angifna antalet patroner måste ökas till minst 40,000,000. Äfven denna
siffra måste emellertid numera anses alltför låg, om man toge i betraktande
att, med öfvergång till 6,5 mm. ammunition, till följd af den
mindre vigten af hvarje patron, den personliga utrustningen kunde väsentligt
ökas, då ett större antal patroner utan ökad belastning kunde
rymmas i hvarje patronlåda.

Till den häraf uppkommande ökningen borde äfven läggas erforderligt
antal patroner för kavalleri, ingeniörtrupper, kolonner och träng, hvilka
1892 varit beväpnade med gamla karbiner och sålunda icke medräknade
vid bedömandet af ammunitionsbehofvet.

Utförda beräkningar gåfve äfven vid handen, att det behof af

24.000. 000 patroner, som år 1892 ansetts i första band behöfligt, nu
borde höjas till i rundt tal 31,000,000, hvilken summa vore beräknad för
omkring 100,000 gevär och 20,000 karbiner, men dervid både hänsyn ej
tagits till landstormens behof.

Till följd af den ökade personliga ammunitionsutrustningen borde
äfven den i förråd behöfliga reservammunitionen ökas i ungefärligen
motsvarande grad. Antoge man denna till omkring 3/b af behofvet i
första band eller 19,000,000, skulle sålunda hela behofvet blifva i rundt
tal 50,000,000 patroner. Då för närvarande funnes omkring 20,000,000
6,5 mm. patroner, anskaffade för de utaf Riksdagen under föregående
år anvisade medel för mobiliseringsammunition, återstode sålunda till behofvets
fyllande i rundt tal 30,000,000 patroner.

Beträffande den nuvarande tillverkningsförmågan vid ammunitionsfabriken,
meddelade departementschefen, att vid dess båda afdelningar å
Marieberg och Karlsborg kunde utan nattarbete årligen tillverkas kulor,
tändhattar och laddramar till omkring 12,000,000 skarpa patroner och
samma antal patroner hopsättas och paketeras, men i fråga om hylstillverkningen
hade denna hittills ej kunnat uppdrifvas till mer än omkring

6.000. 000 hylsor.

Årsförbrukningen hade under senare åren uppgått till närmare 5Va
millioner skarpa patroner, men med de alltjemt ökade krafven på skjutskicklighet
samt det ökade intresset hos våra frivilliga skytteföreningar,
borde nämnda förbrukning i en kalkyl för framtiden beräknas till
6‘ ■ millioner. Under sådana förhållanden skulle sålunda vid statens
fabrik kunna tillverkas omkring 51 /a millioner kulor, tändhattar och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

laddramar utöfver årsförbrukningen, men fabrikationen af hylsor deremot
sannolikt ej stegras utöfver det årliga behofvet.

Utan en ökning af hyls fabrikationen skulle alltså samtliga de för
mobiliseringsbehofvet erforderliga hylsor (30,000,000) behöfva anskaffas
från enskilda fabriker, och en stor del deraf måste under^sådana förhållanden
med all sannolikhet anskaffas från utlandet. Det för mobilisering
beräknade behofvet af kulor, tändhattar och laddramar skulle
deremot kunna vid statens fabrik tillverkas och motsvarande antal patroner
hopsättas under loppet af 51 .■ år eller, med någon ökning af
produktionsförmågan, under 5 år.

Beträffande tillverkningskostnaden, så stälde sig denna icke oväsentligt
olika om samtliga patrondelar skulle tillverkas vid statens fabrik
eller vissa delar förfärdigas vid enskilda verkstäder.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna för hvarje patron
uppgå:

a) om samtliga patrondelar tillverkades vid ammunitions fabrikens

egna verkstäder till .................................................. 9,9 öre;

b) om samtliga patrondelar skulle anskaffas från enskilda

verkstäder, men sammansättningen ske vid ammunitionsfabriken
till ..................................................................................... 11,6 öre;

c) om endast hylsorna skulle levereras af enskilda verk städer,

men tillverkningen i öfrigt utföras vid ammunitionsfabriken
till ................................................................................ 1.0,9 öre.

Af denna beräkning framginge, att en icke oväsentlig besparing
skulle kunna åstadkommas, derest möjlighet funnes att under anskaflfningstiden
äfven tillverka hylsorna vid statens fabrik, medUanledning
hvaraf det syntes vara lämpligt att i detta samband upptaga frågan om
anordnande af en hy Isfabrik vid ammunitions fabrikens afdelning å Karlsborg.
Genom fabrikens utvidgning för detta ändamål skulle ett
ytterligare steg jemväl tagas till förverkligandet af det länge hysta
önskningsmålet, att till Karlsborg förlägga hela ammunitionstillverkningen.
Den enda patrondel, som för närvarande ej kunde framställas å
nämnda afdelning, vore hylsan. Komme deremot äfven en dylik tillverkning
derstädes till stånd, vunnes derigenom, utom ofvannämnda besparing,
den fördelen, att å Karlsborg komme att finnas en fullständig
gevär sammunitionsfabrik.

Beräknade man för behofvets fyllande den förut angifna tiden af 5
år, borde en hylsfabiikation hinna att under samma tid å Karlsborg an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ordnas och äfven en rätt stor del af de för mobiliseringsbehofvet erforderliga
hylsorna derstädes tillverkas, allt under förutsättning att de
härför erforderliga medlen beviljades senast i samband med anslag för
ammunitionens anskaffande.

En utvidgning af ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg, så
att vid båda afdelningarna (Marieberg och Karlsborg) årligen skulle kunna
tillverkas minst 12,000,000 patronhylsor, erfordrade dels en tillbyggnad
af den nuvarande fabriksbyggnaden med ungefärligen l1 a gång dennas
golfarea, dels ock uppförande af en bostadsbyggnad med tillhörande
uthus för den personal, som tillverkningen komme att taga i anspråk.

Beträffande sistnämnda byggnad ansåge departementschefen sig
dock böra framhålla att, äfven om en hylstillverkning å Karlsborg nu
icke skulle komma till stånd, vore dock bostäder derstädes behöfliga för
en omkring 50 personer större arbetsstyrka än den nuvarande under den
tid tillverkning för mobiliseringsbehofvets fyllande komme att derstädes
pågå.

Den föreslagna tillbyggnaden vore afsedd att äfven kunna inrymma
den uppsättning maskiner för 6,5 mm. ammunition, som nu funnes på
Marieberg, och hvilken syntes så småningom böra flyttas till Karlsborg
för erhållande derstädes af en dubbel uppsättning maskiner.

Kostnaden för ofvannämnda byggnader kunde beräknas sålunda:

för tillbyggnad af fabriksbyggnaden................................ kr. 67,000: —

för uppförande af bostadshus med uthus.......................... » 133,000: —

Summa kr. 200,000: —

hvartill dock ytterligare komme kostnaden för maskiner, transmissioner,
värme-, vatten- och afloppsledningar in. m., som erfordrades
för hylsfabrikationens anordnande. En detaljerad kostnadsberäkning
för dessa senare behof hade emellertid icke ännu kunnat uppgöras, men
om man utginge från den beräkning, som i 1883 års förslag till ammunitionsfabrik
å Karlsborg häröfver blifvit gjord, skulle kostnaden komma
att belöpa sig till minst 100,000 kronor, hvilken summa för ett skyndsamt
bedrifvande af arbetena med fabrikens iordningställande syntes
böra anslås samtidigt med det till byggnadernas uppförande erforderliga
beloppet.

Såsom förut blifvit nämn dt, skulle, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, med hänsyn till ammunitionsfabrikens tillverkningsförmåga,
en tid af 5 år vara behöflig för mobiliseringsbehofvets fyllande.

Om sålunda en anskaffningsperiod af 5 år faststäldes med anslagen

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

derunder jemnt fördelade, borde, under förutsättning att medel för utvidgning
af fabriken vid Karlsborg beviljades, kunna antagas, att under
de 3 sista åren hela behofvet skulle kunna tillverkas vid statens egna
verkstäder. Kostnaden borde således för dessa år beräknas efter de ofvan
under a) angifva grunder, men deremot för de tvenne första åren
enligt under c) angifven beräkning.

Totalkostnaden för det beräknade behofvet af 30,000,000 patroner
skulle under sådana förhållanden uppgå till 3,090,000 kronor, hvilken
summa syntes böra fördelas med 654,000 kronor på hvart och ett af
de två första åren och 594,000 kronor på hvart och ett af de följande.

Utskottet, som finner nödvändigheten af den föreslagna ökningen
af mobiliseringsammunition vara ådagalagd genom hvad derom i statsrådsprotokollet
anförts, har icke funnit något att erinra emot Kongl.
Maj:ts framställning, att medel må beviljas till anskaffning under de fem
nästkommande åren af tillhopa 30,000,000 patroner.

Beträffande pal rontillverkningen har utskottet velat erinra, att behofvet
af mobiliseringsammunition icke synes kunna i afsevärd mån fyllas
af den inhemska enskilda industrien. Det torde nemligen kunna blifva
erforderligt, att anlita densamma redan för fyllande af det ärliga behofvet
af ammunition, hvilket alltjemt torde komma att ökas, i synnerhet
derest Riksdagen beviljar ökade anslag till det frivilliga skytteväsendet.
För tillverkningen af mobiliseringsammunition har Kongl. Maj:t
föreslagit, att en hylsfabrik skulle anläggas å Karlsborg för en beräknad
kostnad af 300,000 kronor, hvilken fabrik, om medel dertill anvisades
af innevarande års Riksdag, antoges blifva färdig så tidigt, att de tre
senare anskaffningsårens hela hylstillverkning skulle kunna ega rum
derstädes och vid den nuvarande fabriken vid Marieberg. De uppgifter
angående kostnaden för nämnda nya hylsfabrik, hvilka varit för utskottet
tillgängliga, hafva visserligen synts utskottet icke vara så fullständiga,
som önskligt varit. Men äfven om anläggningskostnaden
skulle i verkligheten blifva något högre än den nu af Kongl. Maj:t
såsom sannolik angifna, har utskottet af skäl, som härnedan skola angifvas,
ansett detta förhållande icke böra få tillmätas afgörande betydelse.
Det bör emellertid icke lenmas obeaktadt, att, derest fabriken
icke anlägges, betydande extra kostnader skulle uppstå utöfver de
nu beräknade dels derigenom att äfven de tre senare anskaffningsårens
ammunitionstillverkning då komme att betinga det högre priset
10,9 öre i stället för 9,9 öre pr patron, hvilket skulle medföra en prisökning
af tillhopa 180,000 kronor, dels ock af den anledning att, på

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

sätt i statsrådsprotokollet meddelats, i hvarje fall bostadshus skulle
behöfva uppföras å Karlsborg för en omkring 50 personer större arbetsstyrka
än den nuvarande under den tid tillverkningen för mobiliseringsbehofvets
fyllande komme att derstädes pågå. Härtill kommer
ock, att den nuvarande fabriken vid Marieberg, hvilken under hösten
1899 skadades af eldsvåda, lärer vara ganska bristfällig och förorsaka
drygare arbetskostnader än den å Karlsborg samt derjemte till följd af
det trånga utrymmet icke medgifver tillfälle till vissa förbättringar i
anordningarna, hvadan dess förflyttande till Karlsborg redan af dessa
skäl ansetts önskvärdt.

Dock är det icke dessa mera ekonomiska eller praktiska skäl, huru
vägande de än må vara, som hufvudsakligen varit för utskottet bestämmande,
då det funnit sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag jemväl
i afseende på anläggandet af en hylsfabrik å Karlsborg, utan har utskottet
dervid främst tagit hänsyn till det ur försvarssynpunkt sedt
oafvisliga krafvet att inom landet må finnas en fabrik, inrättad för fullständig
tillverkning af ammunition i så pass stor skala, att fabriken
kan uppdrifva sin produktion till att under fortgången af ett krig förse
hären med så stor del som möjligt af det ammunitionsbehof, som för
densamma uppstår genom fortgående förbrukning af det vid krigets
början befintliga lagret af mobiliseringsammunition. En ur försvarets
synpunkt lika vigtig fordran är också att denna fabrik skall vara belägen
på en så skyddad plats inom riket som möjligt. Huru äfventyrligt
det skulle vara att vid krigstillfälle behöfva för ammunitionstillförseln
vara beroende af utlandet, hvarifrån transporterna dessutom kunna
blifva omöjliga, särskilt i händelse af våra kusters blockad, torde vara
uppenbart, och hvad Marieberg beträffar, lärer det vara tydligt, att
fabriken derstädes icke åtnjuter det trygga läge, som är önskvärdt, utan
tvärtom lätteligen redan vid ett krigs början kan komma att se sin
verksamhet hotad. Af dessa skäl synes det utskottet vara, såsom
departementschefen jemväl framhållit, särdeles önskligt, att hela ammunitionstillverkningen
småningom varder flyttad till Karlsborg. För detta
ändamåls uppnående är den nu föreslagna hylsfabriken, hvilken är afsedd
att uppföras så stor, att den kan framdeles inrymma jemväl de nu å
Marieberg uppstäda maskinerna, oundgängligen nödvändig.

Ett uppskof med afhjelpande af de nuvarande ogynsamma förhållandena
i förevarande afseende, hvilka kanske vid krigstillfälle skulle
visa sig ödesdigra, har utskottet icke kunnat tillråda.

Af dessa skäl får utskottet, hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag till ny
fältartillerimateriel.

[22.]

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu
förevarande framställning, må för anskaffning af ammunition
för eldhandvapen bevilja en summa af
3,390,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1901
anvisa ett belopp af 954,000 kronor, hvaraf 300,000
kronor afsedda för utvidgning af ammunitionsfabrikens
afdelning å Karlsborg.

Ny fältartillerimateriel.

23:o. Uti punkten 22 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att för anskaffning af
ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1901 anvisa en sjettedel eller 2,000,000
kronor.

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:r 30)
har herr S. Wieselgren med flere hemstält, att Riksdagen måtte för anskaffning
af ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000
kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa en fjerdedel eller
3,000,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 inhemtas i detta ämne
följande.

Sedan sistlidet års Riksdag på extra stat för år 1900 beviljat ett
belopp af 235,000 kronor för anställande af försök med nya fältkanoner
jemte lavetter och fordon samt för anskaffning af derför erforderlig
materiel och ammunition, hade redan under sistlidet år dylika försök
och dermed sammanhängande arbeten blifvit påbörjade, i det att dels
en kommission af fyra officerare varit beordrad att vid utländska verkstäder
studera nyare fältartillerimateriel, och dels ganska omfattande
skjut- och. körförsök med materiel från firmorna Friedr. Krupp i Essen
och John Cockerill i Seraing (Belgien) blifvit utförda, hvarjemte en del
af den pröfvade materielen blifvit inköpt. I dessa skjutförsök hade för
åstadkommande af jemförelse äfven vår nuvarande fältkanon varit
använd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Den svensk-norska artillerikomitén, som på grund af generalorder
sammanträdt i Kristiania, har jemväl lemnat ett icke oväsentligt
arbete för lösande af frågan om den för de båda länderna lämpligaste
fältkanonen.

Sistnämnda komité hade i sitt betänkande, bland annat, dels föreslagit
bestämmelser angående den nya materielen i syfte att möjliggöra
användandet af gemensam patron för de båda artilleriernas kanoner,
dels ock, i fråga om anordnandet af försök för val af fältkanonsvstem,
uttalat den åsigt att sådana borde i båda länderna så anordnas,
att norska officerare skulle beredas tillfälle deltaga i de svenska försöken
och svenska officerare i de norska. De nu afslutade försöken
bär i Sverige hade äfven varit på enahanda sätt anordnade och liknande
försök påginge för närvarande i Norge, hvarvid dock pjeser af
delvis andra typer vore under pröfning.

Den ofvannämnda, för studium af artillerimateriel beordrade kommissionen
både icke funnit någon af de för densamma förevisade kanonocb
lavett-typer vara de öfriga så öfverlägsen, att den kunde föreslås
till antagande utan att jemförande försök först gjordes i Sverige, och
både kommissionen på grund häraf föreslagit, att sådana jemförande
försök måtte få göras, hvarvid till pröfning borde upptagas såväl det
system, der pjesen medelst hydraulisk rekylbämningsanordning tillätes
rekylera i lavetten, som äfven det system, hvilket icke använde någon
hydraulisk anordning. Af hvartdera systemet borde, enligt kommissionens
åsigt, pröfvas tvenne olika typer och hade kommissionen, med fäst
afseende på hvad den nuvarande tekniken kunde åstadkomma och de
förhållanden, under hvilka vårt fältartilleri kunde komma att uppträda,
föreslagit, att vissa dimensioner och vigter in. m. borde fastställas för
samtliga de olika typer, som skulle komma under pröfning.

Enligt hvad generalfälttygmästaren i skrifvelse den 15 november
1899 anfört, hade emellertid jemförande försök, på sätt kommissionen
föreslagit, icke, såsom beräknadt varit, kommit till stånd sistlidne höst,
men skulle sådana utföras innevarande år. De firmor, som lofvat leverera
materiel af det förstnämnda systemet — med hydraulik — hade
nemligen sedermera förklarat sig icke kunna till den önskade tiden
lemna någon materiel, som uppfylde de uppstäda fordringarna, synnerligast
med afseende på vigten, i hvilket afseende deremot de redan
färdiga typerna af det andra systemet — utan hydraulik — väl fylde
dessa fordringar. Då emellertid ett sådant uppskof — synnerligast
med hänsyn till att den 7 cm. materiel, som vore tilldelad de ridande
Bih. till Rikai. Prot. 1000. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

batterierna, och hvartill användes ändrade lavetter och fordon af 1874
års konstruktion, numera vore synnerligen försliten och borde ersättas
med ny — icke kunde anses lämpligt, hade, enligt Kongl. Maj:ts medgifvande,
försök blifvit redan under hösten sistlidet år utförda till
sådan omfattning, som lämpligen kunnat ske.

Vid dessa försök hade dock icke pröfvats någon lavett-typ af det
system, som medelst hydraulisk bromsanordning läte kanonen rekylera
inom lavetten, men då möjligt vore, att detta system i vissa afseenden
kunde ega fördelar framför det nu pröfvade och härtill komme att,
enligt de upplysningar, som kunnat erhållas, förstnämnda system vore
antaget inom en stormakts (Frankrikes) artilleri, funnes, enligt generalfälttygmästarens
mening, många skäl för att samma system borde underkastas
en jemförande pröfning, innan något definitivt beslut fattades
angående konstruktionen af Sveriges blifvande fältkanon.

Ehuru sålunda de hittills utförda försöken icke kunnat gifva ett
sådant afgörande resultat, att en för ombeväpning af vårt fältartilleri i
sin helhet gällande modell å ny fältkanon kunde hos Kongl. Maj:t till
fastställelse föreslås, hade de, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare
anfört, dock gifvit vid handen, att af de pröfvade typerna en väl genomtänkt
och utarbetad samt fullt fältmessig materiel, omfattande såväl
pjeser som fordon och ammunition, redan nu kunde erhållas, och man
kunde, på grund af den erfarenhet, som redan vunnits, hysa grundad
förhoppning, att de fortsatta försök, som vore afsedda att utföras dels i
Norge och dels här i Sverige, inom ganska kort tid skulle leda till
sådant resultat, att en materieltyp kunde föreslås till fastställelse.
Under sådana förhållanden hade det synts generalfälttygmästaren vara
af vigt, att uti 1901 års stat uppfördes erforderligt anslag för påbörjande
af fältartilleriets ombeväpning i enlighet med de närmare bestämmelser,
som kunde varda af Kongl. Maj:t faststälda, och hade generalfälttygmästaren
på denna grund ansett tiden vara inne att redan nu för Kongl.
Maj:t framlägga en generell plan för genomförandet af en sådan ombeväpning.

Den materiel, som i första hand behöfde ersättas med ny, vore
— på förut angifna skäl — de ridande batteriernas 7 cm. materiel,
men enär ett icke oväsentligt antal 8 cm. kanoner af det slag,
som nu tillhörde fältartilleriet, inginge i den af senaste befästningskomité
föreslagna bestyckningen å rikets fästningar, och då pjeser
af detta slag under den närmaste framtiden komme att erfordras för
uppställning i fästningsverk, som redan vore under byggnad, så borde

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

äfven ett utbyte af 8 cm. materielen mot ny snabbskjutande materiel
snarast möjligt påbörjas. 1

Med stöd af de prisuppgifter, som från olika fabrikanter erhållits,
hade generalfälttygmästaren låtit uppgöra en kostnadsberäkning för
svenska artilleriets ombeväpning med så kallad snabbskjutande materiel
under förutsättning, att artilleriets organisation fortfarande blefve lika
med den nuvarande, d. v. s. att liniebatteriernas antal komme att förblifva
40 jemte 6 depotbatterier och 2 depotafdelningar, och gälde
sålunda nedan angifna summor endast för en nybeväpning af det nuvarande
artilleriet.

Den enligt dessa grunder beräknade kostnaden komme att utgöra:

För ett batteri:

Kanoner med lavettage och förställare
......................................................... kr. 77,000: —

Ammunitions vagnar....................................... » 55,000: — kr> 132,000: —

Ammunition..........................................................r..................... » 95,000: —

Summa kr. 227,000: —

För 46 batterier sålunda:............... kr. 10,442,000: —

2 depotafdelningar........................... » 151,000: — kr>

Reservdelar och utredning ej ofvan inräknade............ t>

Nyanskaffning af rid- och anspannspersedlar, hufvudsakligen
för de batterier, som hade den äldsta utredningen
....................................................................... kr.

Ändring af batteriernas äldre ammunitionsvagnar att

användas vid ammunitionskolonnerna ........................ »

Reservlavetter för kolonnerna ........................................ »

Transportkostnader ............................................. »

Summa kr.

10,593,000: —
50,000: —

443,000: —

170,000: —
205,000: —
47,000: —

11,508,000: —

Härtill borde läggas för oförutsedda utgifter och

prisökningar, förslagsvis omkring 4 % .................... kr. 492,000: —-

och skulle sålunda slutsumman komma att blifva kr. 12,000,000: —

Med afseende på sättet för anskaffningen hade generalfälttygmästaren
ansett, att minst Vs af materielen måste beställas vid den utländsk

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

verkstad, hvars konstruktion deraf kunde blifva antagen, och att återstoden
af nytillverkad materiel samt all ändring af äldre fordon borde
ske inom landet. Hvad ammunitionen anginge borde man beräkna, att
ett visst antal projektiler samt patronhylsor och tändhattar måste beställas
utomlands, dock möjligen i något mindre proportion i förhållande
till behofvet än för materielen antagits.

Beträffande den tid, som kunde beräknas åtgå för nybeväpningens
genomförande, borde tagas i betraktande å ena sidan de jemförelsevis
ogynsamma förhållanden, som, till följd af olikheter i afseende på utrustning
och ammunition under ombeväpningstiden, uppstode för artillerivapnet
och på grund hvaraf denna tid borde beräknas så kort som
möjligt, men å andra sidan att anskaffningsperioden borde bestämmas
med hänsyn till att — såvidt inom rimliga tidsgränser läte sig göra —
den inhemska industrien tillförsäkrades så stor del af den blifvande
tillverkningen som möjligt. Med hänsyn till båda dessa förhållanden
hade generalfälttygmästaren ansett den erforderliga summan lämpligen
kunna komma till användning, om anslagen fördelades på en period
af fyra år, räknad från och. med 1901; och hade han sålunda hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för anskaffning af ny fältartillerimateriel
och ammunition bevilja 12,000,000 kronor och deraf
på extra stat för år 1901 anvisa 1 4 eller 3,000,000 kronor.

Sedan departementschefen sålunda redogjort för hvad som i ärendet
dittills förekommit, har han för egen del förklarat sig i likhet
med sin företrädare anse, att fältartilleriet i den nutida krigföringen
spelade en så stor och för stridens utgång afgörande roll, att intet
borde försummas, som vore egnadt att hålla vårt fältartilleri i jemnhöjd
med den ställning, detta vapen intoge i andra arméer. Ju mindre
en armé vore och ju fåtaligare dess kanoner, desto vigtigare vore
det att kanonernas qvalitativa egenskaper icke vore underlägsna, och
skulle det vara möjligt för en armé, hvilkens infanteri till följd af
öfningstidens korthet måste vara sin motståndare underlägset i utbildning,
att gå segrande ur striden, kräfdes ovilkorligen stödet af ett fullt tidsenligt
snabbskjutande fältartilleri. Man måste vid här föreliggande
frågas bedömande komma ihåg, att, om äfven våra värnpligtiges utbildning
skulle komma att tillgodoses bättre än för närvarande, öfningstiden
för desamma dock antagligen skulle blifva afsevärdt kortare
än för de värnpligtige i de flesta öfriga europeiska arméerna, der
densamma uppginge till 2 eller flera år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vår nuvarande fältkanon hade väl försvarat sin plats bland den materiel,
man nu öfverallt ginge att utbyta mot en ny, men den vore afsevärdt
underlägsen den moderna snabb eldskanonen af den ena eller andra konstruktionstypen.
Granskade man förhållandena inom Europas arméer, skulle
man finna, att Tyskland och Frankrike redan genomfört ombeväpningen
af fältartilleriet och försett det med materiel, som i afseende på verkningsförmåga
vore mångfaldigt öfverlägsen och i afseende på lätthandterlighet
under eldgifning vida fördelaktigare än vår nuvarande. Man visste
äfven, att inom alla öfriga stater med ifver arbetades på anskaffandet
af tidsenlig fältartillerimateriel, men huru nära afgörandet man kommit
inom de särskilda staterna vore ännu icke kändt, och vissheten härom
skulle sannolikt från många håll äfven medföra underrättelsen om påbörjad
eller redan långt framskriden anskaffning af den antagna materielen.
Försöken bedrefves nemligen af helt naturliga orsaker med
den största hemlighet, och en beslutad ombeväpning måste af militära
skäl genomföras på kortast möjliga tid. Sålunda hade i Tyskland de främmande
staternas militära fullmägtige vid underrättelsen om att en ny fältkanon
var antagen samtidigt öfverraskats af meddelandet om att densamma
skulle inom närmaste tiden utlemnas till flera truppförband, och
i Frankrike hade allt, som anginge den nya fältkanonens anskaffning och
utlemnande, omgifvits med så stor hemlighet, att man ännu knappast
kände dess konstruktion eller med huru stort antal den blifvit införlifvad
i fälthären. I Schweiz hade 1898 anslaget till ett försöksbatteri
beviljats 3 dagar efter sedan det hos regeringen blifvit af artilleripröfningskommissionen
föreslaget och efter ytterligare 3 dagar hade beställningen
af detsamma varit gjord hos firman Krupp i Essen. I Norge vore
anslag till ny fältartillerimateriel beviljadt, ehuru försök med snabbeldsfältkanoner
vid tidpunkten för medlens beviljande ännu icke påbörjats.
Samma land hade dessutom till landstormen bestält 16 kanoner
af fullt tidsenlig fältkanontyp att levereras från utländsk firma under
instundande vår. I Ryssland påginge omfattande försök, ehuru detta
land hade en fältkanon af tidsenligare konstruktion än vår, och enligt
uppgifter i den utländska militärlitteraturen skulle i Italien 23,000,000
lire vara afsätta till nyanskaffning af en snabbeldskanon, angående hvilkens
konstruktion man emellertid ännu icke fattat beslut.

Af nu anförda exempel syntes framgå, att fältartilleriets ombeväpning,
som inom alla länder, der den icke redan vore verkstäld, vore
nära förestående, med all sannolikhet korame att bedrifvas med största
energi. Departementschefen ansåge det under sådana förhållanden vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

klokt, at.t till 1900 års Riksdags kännedom framställa de anslagskraf,
hvilka erfordrades till vårt nuvarande fältartilleris ombeväpning, och
Indika icke längre syntes kunna undanskjutas, utan att vår armés stridsduglighet
i afsevärd grad skulle försummas.

Den plan till anskaffande af ny fältartillerimateriel, som generalfälttygmästaren
framlagt, förklarade departementschefen sig icke kunna
annat än till fullo gilla, och han skulle hafva ansett det lyckligt, om
förhållandena medgifvit att lägga densamma till grund för anslagsäskanden
af instundande Riksdag. Emellertid hade det ansetts behöfligt, med
hänsyn till andra anslagsbehof för försvarsväsendets utveckling, som i
öfrigt måste göras gällande, att utsträcka anskaffningstiden till 6 i stället
för 4 år.

Försöken med ny fältartillerimateriel hade visserligen ännu icke
afslutats, men de försök, som redan egt rum, hade dock ådagalagt,
att ett definitivt förslag till ny fältartillerimateriel komme att under
år 1900 underställas Kongl. Maj:ts pröfning. Vid sådana förhållanden
och då det synts nödvändigt, att anskaffningstiden, såsom ofvan nämnts,
utsträcktes längre än hvad önskligt hade varit, vore det af synnerlig
vigt att redan före 1900 års utgång kunna inlåta sig på aftal med vederbörande
verkstäder. I detta fall borde vi taga exempel från broderlandet,
der man redan beviljat anslag för den nya materielens anskaffande,
innan den blifvit definitivt faststäld, en åtgärd, som mer än annat visade
af huru stor vigt man der ansåge införandet af den nya snabbskjutande
fältartillerimaterielen vara.

Den tvingande nödvändigheten af ett snart utbyte af de ridande
batteriernas materiel gjorde det äfven önskvärdt, att anskaffningen af
den nya materielen så mycket som möjligt måtte påskyndas, och den
gamla materielens användande vid redan eller inom den närmaste framtiden
fullbordade verk å våra under byggnad varande fästningar gjorde
det också i hög grad önskligt, att den derför afsedda materielen i tid
måtte frigöras för detta ändamål.

Den minskning i kostnaden för bestyckningens anskaffande för de,
enligt komiténs för ordnande af det fasta försvaret den 25 juli 1898
afgifna förslag, ifrågasatta befästningar genom användande af en del
af de nuvarande 8 cm. fältpjeserna med tillhörande ammunition derstädes
i stället för anskaffande af ny dylik materiel hade af generalfälttygmästaren
beräknats till 803,200 kronor, och hade härvid de af nämnda
komité antagna prisen blifvit lagda till grund för beräkningarna. Huru
stor denna besparing i verkligheten blefve, läte sig icke för närvarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

beräknas såsom varande beroende af de ändringar i priset, som under
tiden för befästningarnas uppförande kunde komma att inträffa.

Slutligen har departementschefen framhållit, att en ombeväpning af
vårt fältartilleri med nya kanoner ingalunda i sig innebure ett kasserande
af den nuvarande materielen med dess ammunition, utan en stor
del af densamma kunde fortfarande komma till användning vid landets
försvar. Vid fältartilleriet funnes för närvarande 264 8 cm. kanoner,
deraf 162 med modell år 1881 och 102 med modell år 1894. Af dessa
skulle enligt ofvanstående 70 st. inom den närmaste tiden tagas i anspråk
för fästningsbestyckningen. Af de på fästningarna nu befintliga
42 st. 8 cm. kanonerna vore samtliga tillverkade före eller under år
1885, hvadan desamma dels vore af den äldre modellen, dels ock redan
i viss grad förslitna, hvarför ett utbyte äfven af dessa mot fältkanoner
af senare tillverkningsår inom den närmaste tiden blefve önskvärdt. Af
fältartilleriets nuvarande 264 8 cm. kanoner skulle sålunda kunna med
fördel vid fästningarna användas 70 + 42 = 112 st. Af de återstående
152 vore 48 st. tillverkade 1881 och hade sålunda snart varit i bruk
20 år, hvilket kunde anses såsom en tid, utöfver hvilken en fältkanons
fulla fältduglighet knappast sträckte sig. Sålunda återstode ett hundratal
kanoner i lavetter, hvilka kunde blifva af stor nytta vid lokalförsvaret,
vare sig de komme att betjenas af nyuppsatta positionsartilleritrupper
eller af landstormsafdelningar, för hvilka sistnämnda dessa
kanoner syntes vara särskildt lämpliga.

Genom öfverförandet af de 70 8 cm. kanonerna till det fasta försvaret
komme en stor del af nu befintlig fältartilleriammunition att
blifva använd, dels såsom mobiliseringsammunition vid fästningarna, dels
ock till skjutöfningar derstädes och någon slopning af densamma
skulle knappast behöfva ifrågakomma.

Af befintliga 293 st. ammunition svagnar m 81 erfordrades 187 st.
för att vid våra nuvarande ammunitionskolonner kunna få utrangera de
nu använda ammunitionsvagnarna, hvilka dels lastade vägde 100 kilogram
mer än de förstnämnda och dels vore så gamla (ursprungligen af 1831 års
modell) att de med skäl kunde anses hafva tjenat ut sin tid. Emellertid
medförde införandet af snabbskjutande kanoner vid fältartilleriet
äfven utan tvifvel, att man måste öka ammunitionsmängden vid batterierna
och ammunitionskolonnerna, och detta medförde i sin tur ett ökadt
behof af ammunitionsvagnar, hvilket antagligen skulle komma att erbjuda
användning för äfven större delen af de återstående 8 cm. ammunitionsvagnarna.
De öfverblifna komme naturligtvis att med fördel

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

användas vid positions- eller landstormsartilleriet. Det nuvarande fältartilleriets
öfriga fordon skulle med undantag af reservlavetterna kunna
användas äfven vid de nya batterierna.

Då departementschefen sålunda ansåge, att krafvel! på en ny kraftig
och tidsenlig fältartillerimateriel icke längre utan fara för arméns
stridsduglighet kunde undanskjutas; då utbytet af de ridande batteriernas
materiel icke kunde längre anstå; då en afsevärdt stor del af de medel,
som härtill erfordrades enligt den framlagda planen komme den inhemska
industrien tillgodo, utan att densamma behöfde betungas med kostnader
för dyrbara förberedande försök; och då en direkt kontant utgift
för fästningarnas bestyckning kunde undvikas genom redan befintliga
men för sitt nuvarande ändamål olämpliga kanoners öfverflyttande från
fält- till fästningsartilleriet samt på grund jemväl af hvad för öfrig!, i
statsrådsprotokollet anförts, hemstälde han om aflåtande till Riksdagen
af nu förevarande framställning.

Uti ofvanberörda motion hafva motionärerna till en början redogjort
för de skäl, som generalfälttygmästaten anfört för den af honom
förordade nyanskaffningens af fältartillerimateriel och ammunition fördelande
på allenast fyra år, hvilka skäl finnas liärofvan i redogörelsen för
statsrådsprotokollets innehåll återgifna, samt derefter framhållit, hurusom
departementschefen förklarat sig nödsakad föreslå anskaffningstidens
utsträckande till sex år. Motionärerna hafva, då på grund af hvad generalfälttygmästaren
sålunda anfört i afseende å anskaffningen af den nya
fältartillerimaterielen hinder icke syntes möta att verkställa densamma
på 4 år och då motionärerna icke funne närvarande omständigheter
vara af beskaffenhet att böra medgifva en utsträckning af denna för
härens stridsduglighet så ytterst vigtiga ombeväpning på längre tid, än
hvad statens tillgångar skulle kunna tillåta, hemstält, att en fjerdedel
af anslaget måtte med 3,000,000 kronor anvisas till utgående under
år 1901.

Då utskottet anser den nu ifrågasatta anskaffningen af tidsenlig
snabbskjutande fältartillerimateriel vara för vårt försvar af stor vigt,
finner utskottet sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag, att dertill
måtte beviljas 12 millioner kronor. Hvad anskaffningstiden angår,
anser utskottet, att densamma bör bestämmas till hvad Kongl. Maj:t
efter öfvervägande af på frågan inverkande omständigheter funnit sig
böra föreslå eller sex år, och får utskottet alltså afstyrka motionärernas

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

yrkande om kortare anskaffningstid. Hvad slutligen beträffar det belopp,
2,000,000 kronor, som till följd häraf lärer böra för år 1901 anvisas,
håller utskottet före, att, då försöken med olika modeller af
ifrågavarande slags artillerimateriel ännu icke afslutats, nämnda belopp
lämpligen bör tills vidare för ändamålet afsättas för att, sedan efter
afslutade försök modell till den nya artillerimaterielen blifvit af Kongl.
Maj:t faststäld och Riksdagen förelagd, efter medgifvande af Riksdagen
få af Kongl. Maj:t användas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning och
herr Wieselgrens med flere i ämnet väckta motion må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen för anskaffning
af ny fältartillerimateriel och ammunition
beviljar å extra stat 12,000,000 kronor och deraf för
år 1901 afsätter en sjettedel eller 2,000,000 kronor
för att efter Riksdagens medgifvande användas.

Fortifikations- och artillerihehof.

Det fasta försvaret i allmänhet.

24:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 23 före- Angående
slagit Riksdagen att dels medgifva, att den till minflankeringsbatteri
vid inloppet till Göteborg för år 1900 anslagna återstoden af en-per- svaret,

mille-fonden finge, i den mån sådant utan hinder för nämnda batteris [23.]

fullbordande kunde ske, användas äfven till försänkningarne derstädes,
dels ock för fortsatt stärkande af landets fasta försvar bevilja 4,853,100
kronor samt till utgående under år 1901 deraf anvisa 2,147,500 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har till det
vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden
rörande denna framställning anfört följande.

Sedan frågan om stärkandet af vårt lands fasta försvar under en
längre tidrymd fått stå tillbaka för andra vigtiga försvarsspörsmål,
hvaribland främst det om en förbättrad härordning, hade densamma trädt
i förgrunden vid 1896 ars riksdag, då statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
framlagt en plan till ordnandet af denna del af
Bill. till Biktd. Prot. litUO. 4 Sami. / Afd. <5 Käft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

försvaret. Nämnda plan hade grundat sig på ett af honom såsom chef
för generalstaben afgifvet omfattande betänkande öfver Sveriges fasta försvar,
enligt hvilket det fasta kustförsvaret i första rummet borde stärkas

— främst Stockholms och Karlskronas försvar åt sjösidan — och derefter
de vigtigaste strategiska punkterna inuti landet såväl på Gotland
som på fastlandet tryggas medelst befästningar, och hade han dervid
särskildt fäst uppmärksamheten på nödvändigheten af att ordna ett fast
försvar i öfre Norrland.

Kostnaden för planens genomförande hade beräknats till omkring
33,000,000 kronor.

Häraf hade af Riksdagen, utom anvisande af förut beviljade anslag,
äskats följande belopp, nemligen:

för Stockholms sjösida........................... 2,275,400 kronor

» Karlskrona......................................... 412,600 »

» Gotland.............................................. 801,800 »

Summa 3,489,800 kronor.

Dessutom hade såsom årsanslag för befästningsarbetena å Karlsborg
begärts 200,000 kronor.

Af de sålunda äskade anslagen hade Riksdagen beviljat:

för Stockholms sjösida............................. 2,275,400 kronor

» Karlskrona ........................................... 412,600 »

Summa 2,688,000 kronor,

— hvaraf 1,394,000 kronor jemte återstoden, utgörande 221,750 kronor,
af det år 1895 beviljade anslaget till sjöfästningarna, anvisats att utgå
under år 1897 — samt till fortsättning af arbetena på Karlsborg med
Vaberget 200,000 kronor.

Deremot hade icke framställningen om medel till befästningar på
Gotland bifallits, enär Riksdagen ansett mindre lämpligt, att anläggandet
af nya fästningsverk påbörjades, innan redan anlagda blifvit försatta i
försvarbart skick, och då, hvad en föreslagen befästning vid Tingstäde
beträffade, departementschefen förklarat, att densamma borde tagas under
förnyad granskning. Riksdagen hade dock i sin skrifvelse anfört, att »det
ville synas, som skulle de militära förråden i Visby böra förflyttas till
någon för öfverraskande fara mindre blottstäld plats».

Vid den derpå följande 1897 års riksdag hade Kongl. Maj:t äskat
dels anvisande för år 1898 af återstoden, 1,294,000 kronor, af de utaf
1896 års Riksdag beviljade medel till befästningsarbeten jemte anordningar
för försvarets ledning vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fäst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ning äfvensom till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning, dels
beviljande af 200,000 kronor till arbetena på Karlshor g med Vaberget,

500,000 kronor till påbörjande af Göteborgs befästande åt sjösidan och
ett lika stort belopp till påbörjande af befästningsarbeten vid Boden.

Riksdagen hade anvisat det förstnämnda, redan beviljade beloppet
af 1,294,000 kronor till sjöfästningarna att utgå under år 1898 samt
beviljat det äskade beloppet, 200,000 kronor, till Karlsborg.

Beträffande deremot beviljandet af medel till de ifrågasatta nya befästningarna
hade kamrarne stannat i olika beslut. Första Kammaren hade
nemligen bifallit ett framstäldt yrkande, att Riksdagen med anledning af
berörda framställningar måtte anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
en fullständig utredning af frågan om ordnandet af landets fasta
försvar i det syfte, som angåfves i en af herr Lundeberg m. fl. afgifven
reservation till statsutskottets utlåtande i berörda fråga. I motiveringen
till denna reservation hade anförts, bland annat, hurusom det icke kunde
förnekas, att frågan om ordnandet af landets fasta försvar, sedan Riksdagen
fattat beslut om fortsättande af den norrländska stambanan från
Boden, inträdt i ett nytt skede, i det att stambanans framdragande till
riksgränsen betingade anläggande af ett fästningsverk i öfre Norrland,
hvilket borde vara färdigt, när banan nått sitt slutmål. Tillika hade
Första Kammaren antagit det förslag, som innefattats i den ofvannämnda
reservationen, i hvilken yrkats, att Riksdagen måtte i riksstaten för år
1898 uppföra ett belopp af 1,000,000 kronor, att afsättas för att efter
Riksdagens medgifvande användas för de af Kongl. Maj:t ifrågasatta
ändamål.

Andra Kammaren hade visserligen också beslutit att hos Kongl.
Maj:t anhålla om en fullständig utredning af frågan om ordnandet af
landets fasta försvar, men hade anslutit sig till statsutskottets majoritet
i fråga om motiveringen. Hufvudsakliga olikheten mellan denna och
den ofvannämnda, af-Första Kammaren antagna motiveringen hade varit,
att enligt den förra det icke kunde förnekas, att frågan om ordnandet af
landets fästa försvar skulle inträda i ett nytt skede, om Riksdagen komme
att besluta fortsättande af den norrländska stambanan från Kalix eif.
Med afseende på beviljandet af medel till påbörjande af de föreslagna
befästningarna vid Göteborg och vid Boden hade Andra Kammaren
bifallit statsutskottets afstyrkande hemställan.

Som någon samman]''emkning mellan kamrarnes skiljaktiga beslut
icke egt rum, hade någon Riksdagens skrifvelse rörande ifrågavarande
utredning icke kommit till stånd, ej heller hade något belopp för ifrågavarande
ändamål beviljats.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Med anledning af hvad inom Riksdagen förefallit beträffande berörda
fråga, hade derefter Kongl. Maj:t den 14 maj 1897 förordnat en
af såväl militärer som ledamöter af Riksdagens båda kamrar sammansatt
komité för verkställande af en allsidig utredning rörande landets fasta
försvar. Denna komité hade börjat sina arbeten den 20 maj sistnämnda
år och afslutat sin verksamhet den 25 juli 1898, då densamma
afgifvit sitt omfattande betänkande.

1898 års Riksdag hade således inträffat medan befästningskomiténs
arbeten ännu pågingo, och dessa hade följaktligen icke kunnat läggas
till grund för Kongl. Maj:ts proposition i ärendet till Riksdagen. I sagda
proposition hade ock betonats, att, innan komit.én inkommit med sitt
betänkande, några anslag icke borde äskas till andra befästningsåtgärder
än till dem, som då pågingo och ej utan allvarsamma olägenheter kunde
afbryta^, såsom fallet vore med Karlsborgs fästningsbyggnad, eller
som icke utan fara för neutralitetens upprätthållande kunde uppskjutas,
tills de af berörda komité gjorda framställningarna hunnit blifva af
Riksdagen behandlade. Då emellertid den återstående kostnaden för
ordnandet af landets fasta försvar enligt den i 1896 års statsverksproposition
angifna planen uppgått till omkring 33,000,000 kronor, vore
detta belopp, enligt dåvarande statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet
åsigt, uttryckt i anförandet till statsrådsprotokollet för
den 14 januari 1898, så betydligt, att, äfven om det skulle kunna något
nedsättas, detsamma dock synts böra fördelas på flera år. »Men under
sådana förhållanden», hade det vidare hetat i berörda anförande, »synes
det klokt och med en god statshushållning öfverensstämmande att under
afvaktan på meromnämnda komités utlåtande afsätta en fond för stärkandet
af vårt fasta försvar, medan statskassan har att uppvisa rikliga
öfverskott.» Tillika hade framhållits nödvändigheten af att så snart som
möjligt beställa åtminstone en del af den för fästningarna afsedda
artillerimaterielen, om hvars behöflighet inga olika meningar förefunnes
och som eljest, enligt hvad erfarenheten visade, ej med erforderlig
skyndsamhet skulle kunna anskaffas. På grund häraf hade i statsverkspropositionen
äskats ett belopp af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens
medgifvande användas till stärkande af landets fasta försvar, dock
med rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under år 1899 använda
högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel
till redan befintliga fästningar.

Vidare hade, i samband med ett anslag af 120,000 kronor för
flyttning af en del utaf förråden å Gotland till Tingstäde och uppförande
derstädes af nya förrådsbyggnader, äskats till inköp af den för befäst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ningsarbeten och förråds anläggande erforderliga mark vid sagda ort

123.000 kronor.

I samma statsverksproposition hade ock Kongl. Maj:t hemstält,
det Riksdagen måtte medgifva, att under år 1898 finge användas

240.000 kronor af en-per-mille-fonden till befästningsarbeten m. m.
vid inloppet till Göteborg och i samband härmed för enahanda ändamål
till utgående under år i899 äskat ett belopp af 130,600 kronor.

Slutligen hade till fortsättande af arhetena på Karlsborgs fästning
med Vaberget äskats ett anslag af 200,000 kronor, för att de pågående
arbetena skulle kunna bedrifvas »till samma omfattning som hittills».

På föredragning af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
hade ytterligare vid samma riksdag äskats dels ett belopp af

127.000 kronor till förbättrad bestyckning å befästningarna vid Fårösund,
dels ock ett belopp af 225,000 kronor till minförsvar vid Göteborg.

Med afseende å ifrågavarande anslag till det fasta försvaret, hade
Riksdagen bifallit propositionen om 3,000,000 kronor till det fasta försvaret
i allmänhet, dock så att beloppet skulle utgå till stärkande af
landets dåvarande fasta försvar, samt medgifvit Kongl. Maj:t rätt att häraf
under år 1899 använda högst 1,500,000 kronor till anskaffande af artilleriocli
pansarmateriel till redan befintliga fästningar, hvarjemte det äskade
anslaget af 200,000 kronor till fortsättande af arbetena på Karlsborgs
fästning beviljats.

Deremot hade de äskade anslagen till det fästa försvaret på Gotland
och vid Göteborg afslagits, enär Riksdagen ej ansett skäl bevilja anslag
till nya befästningsarbeten, innan befästningskomitén afslutat sina
arbeten.

Det förutnämnda anslaget af 1,500,000 kronor, som skulle utgå
under 1899, hade genom kongl. bref af den 9 december 1898 fördelats
sålunda, att 607,500 kronor anslagits till arméförvaltningens artilleridepartement
för anskaffande af fästningsartillerimateriel till Vaxholm
och Oscar-Fredriksborg samt Karlsborg, 285,000 kronor till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement för anskaffande af pansarmateriel
till Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt till Vaberget och 607,500
kronor till marinförvaltningen hufvudsakligen för anskaffande af artillerimateriel
till Kungsholmens fästning.

Befästningskomitén hade emellertid, såsom förut blifvit nämndt, den
25 juli 1898 afgifvit sitt betänkande, hvilket derefter för afgifvande af utlåtanden
remitterats dels till chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet samt t. f. chefen för generalstaben
och dels till chefen för flottans stab samt stationsbefälhafvaren

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid flottans station i Karlskrona, hvarjemte marinförvaltningen sedermera
anmodats yttra sig öfver stationsbefälhafvarens utlåtande och det af
sistnämnda myndighet infordrade yttrande, som afgifvits af kommendanten
å befästningarna vid Karlskrona.

Då nämnda myndigheter i november 1898 inkommit med sina
yttranden, hade befästningsfrågan i sin helhet kunnat, framläggas för
1899 års Riksdag.

I det statsverkspropositionen bifogade statsrådsprotokollet för den
13 januari 1899 hade omtalats de resultat, hvartill komitén kommit,
jemte hufvudinnehållet af myndigheternas utlåtanden öfver komiténs
betänkande. Tillika hade dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
angifvit sin egen utförligt motiverade ståndpunkt
i denna fråga.

Då hufvudinnehållet af komiténs betänkande, hvilket jemlikt Kongl.
Maj:ts beslut i sammandrag utdelats till samtliga ledamöter i Riksdagen,
intagits i det 1899 års statsverksproposition bifogade statsrådsprotokollet
för den 13 januari samma år, syntes det departementschefen
icke nödigt att nu redogöra för betänkandets innehåll. Han anhölle
emellertid att få i det följande fästa uppmärksamheten på vissa
synpunkter, som vore af den vigt, att de företrädesvis borde beaktas,
och erinrade till en början, att komiténs förslag, afsedt att genomföras
under loppet af 10 år, upptoge kostnaden för befästnings- och bestyckningsåtgärder
för förstärkning eller befästande af nedannämnda platser
till följande belopp nemligen:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg

Karlskrona.......................................

Karlsborg.....................................

Gotland: Fårösund........................

Tingstäde .......................

Boden ................................................

Göteborg.........................................

.................. kronor	2,867,300	—
............... »	4,900,000	—
............... »	1,900,000	—
................ »	407,200	—
.................. »	590,000	—
................. »	8,700,000	—
............... »	1,660,000	—
Summa kronor	21,024,500	—

I denna slutsumma inginge dock hvarken en-per-mille-fonden eller
kostnaden för minspärrning vid inloppet till Göteborg.

Mot vissa delar af komiténs förslag hade trenne af dess ledamöter
reserverat sig. Dessa reservationer hade afsett, dels tidpunkten för utförandet
och i viss mån äfven omfånget af de s. k. sjöbefästningarna och dels
den föreslagna fästningen vid Boden, rörande hvilken en reservant

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förmenat, att frågan om dess behöflighet borde ytterligare utredas,
medan de tvenne andra reservanterna hållit före, att fästningen, hvars
nytta i vissa afseenden ej bestredes, borde komma till utförande törst
sedan de föreslagna befästningarna åt Stockholms sjösida, vid Karlskrona
och Karlsborg fullbordats och då såsom spärrfästning i viss mening.

Myndigheterna — med undantag dock af chefen för flottans stab,
hvilken haft en afvikande mening med afseende på Bodens betydelse,
jemförd med en af honom ifrågasatt ny sjöfästning ----- hade i allt väsentligt
instämt med komiterade beträffande de ifrågasatta befästningarnas
antal, läge och allmänna beskaffenhet m. in. Deremot hade de ansett, att
af komitén föreslagna inskränkningar och ändringar i förut angifna befästningsförslag
skulle medföra åtskilliga olägenheter ur försvarssynpunkt,
hvarförutom betonats, att kostnaden för de af komitén föreslagna
befästningsanordningarna jemte bestyckning in. m. beräknats alltför
låg.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning hade myndigheterna föreslagit,
dels att vid vissa fästningar en del anläggningar, Indika komitén visserligen
framhållit såsom önskvärda men af besparingsskäl ej upptagit,
måtte komma till utförande, dels att en och annan förändring med afseende
på en del det alj anordningar måtte vidtagas och dels slutligen, att den af
komitén beräknade kostnaden för vissa befästnings- och bestyckningsanordningar
måtte höjas med större eller mindre belopp. Till följd
häraf hade de till landtförsvaret hörande myndigheterna hemstält om en
höjning i det af komitén angifna kostnadsbeloppet af tillsammans 1,189,244
kronor, hvartill skulle komma kostnaden för vissa försvarsåtgärder, föreslagna
dels af chefen för flottans stab, dels ock af kommendanten å
befästningarna vid Karlskrona, hvilka åtgärder skulle betinga en kostnad
af tillsammans 1,235,500 kronor (eventuelt ännu högre belopp).

Dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet hade
i sitt ofvannämnda anförande till statsrådsprotokollet för den 13 januari
sistlidet år i hufvudsak anslutit sig till myndigheternas åsigt beträffande
sättet och kostnaderna för planens genomförande, under framhållande
af sitt gillande af den utaf komitén föreslagna planen samt den sakrika
och allsidiga utredning, som kommit befästningsfrågan till del.
Dessa kostnader skulle enligt statsrådets förslag uppgå till ett sammanlagdt
belopp af 23,625,594 kronor och således komma att med i rundt tal

2,600,000 kronor öfverstiga den af komitén beräknade kostnadssumman.
Beträffande tidrymden, inom hvilken befästningsplanen enligt komiténs
förslag skulle komma till utförande, eller 10 år, hade statsrådet ansett
såväl densamma som ock förslaget till fördelning på perioder vara väl

Statsutskottets Utlåtande N:o o.

motiverade, men då frågan om fästningsartilleripersonalens organisation
ännu ej vore så utredd, att den kunde föreläggas Riksdagen, och denna
fråga stode i samband med den om anläggandet af en ny fästning, hade
statsrådet ansett skäl ej vara för handen att vid ifrågavarande riksdag
framlägga hela den för första perioden föreslagna arbetsplanen med äskande
af det för densammas genomförande erforderliga beloppet, utan derför
förordat, att den af komitén angifna första perioden delades i tvenne,
hvardera på 2 år. Under den första af dessa, som skulle omfatta åren
1899 och 1900, borde årsanslagen — 3,000,000 kronor för hvartdera
året — användas till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, hvarjemte
en-per-mille-fonden då borde utgå. Under den senare eller åren
1901 och 1902 borde årsanslagen deremot afse såväl det nuvarande
fasta försvaret som ock nya befästningsanordningar i öfverensstämmelse
med hvad komitén föreslagit.

På grund af hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
sålunda anfört, hade Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat:

dels medgifvande att under år 1899 använda den ännu ej disponerade
återstoden, 1,500,000 kronor, af det utaf 1898 års Riksdag på extra
stat för år 1899 till stärkande af landets nuvarande fasta försvar beviljade
anslag;

dels anvisande för samma ändamål på extra stat för år 1900 af

2,200,000 kronor;

dels ock medgifvande, ej mindre att 50,000 kronor af en-permille-fonden
finge under år 1899 användas till befästningsarbeten jemte
bestyckning och anordningar för försvarets ledning vid inloppet till
Göteborg, än äfven att för samma ändamål nämnda fonds återstod,
beräknad till 220,000 kronor, finge under år 1900 användas.

I sammanhang härmed hade Kongl. Maj:t, på statsrådet och chefens
för sjöförsvarsdepartementet föredragning, å extra stat för år 1900
äskat ett belopp af 800,000 kronor till fästningsartillerimateriel för Karlskrona
befästningar och batterierna vid Fårösund.

Riksdagen hade, på sätt Kongl. Maj:t sålunda begärt, beviljat
till det fasta försvaret 3,000,000 kronor på extra stat för år 1900 samt
medgifvit Kongl. Maj:t rätt att för uppgifvet ändamål under 1899 använda
1,500,000 kronor af förut beviljadt anslag, äfvensom att till ett
minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg använda en-per-millefonden,
delad så som i statsverkspropositionen angifvits.

Det nyssnämnda beloppet, 1,500,000 kronor, hade genom kongl. bref
af den 16 juni sistlidet år disponerats sålunda, att 1,094,956 kronor anslagits
till befästningsarbeten vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, Karls -

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

krona, Karlsborg och Fårösund, 231,044 kronor till bestyckningsanordningar
vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt 174,000 kronor till
bestyckningsanordningar vid Karlskrona och Fårösund.

Slutligen hade det till utgående under innevarande år anslagna
beloppet af 3,000,000 kronor genom kongl. bref af den 8 sistlidne december
sålunda fördelats: till befästningsarbeten vid Vaxholm och OscarFredriksborg,
Karlskrona, Karlsborg och Fårösund tillsammans 1,437,588
kronor, till bestyckningsanordningar vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg
762,412 kronor samt vid Karlskrona och Fårösund 800,000 kronor.

Det af Riksdagen till utgående under åren 1899 och 1900, motsvarande
de båda första åren af den i befästningskomitén angifna l:a perioden,
beviljade beloppet af 6,000,000 kronor till stärkande af landets nuvarande
fasta försvar jemte det af 1898 års Riksdag till utgående under
år 1899 beviljade beloppet af 200,000 kronor till Karlsborgs fästning
hade sålunda användts till befästnings- och bestyckningsanordningar vid
nedannämnda fästningar och kustbatterier, nemligen:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg........... 2,684,600 kronor

Karlskrona ...................................................... 2,211,300 »

Karlsborg................ 993,900 »

Gotland: Fårösund ................................... 310,200 »

allt uttryckt i runda tal.

Dessutom hade en-per-mille-fonden tagits i anspråk för sitt ändamål,
Göteborgs befästande.

Enligt befästningskomiténs betänkande skulle således återstående
kostnaden utgöra vid:

Vaxholm och Oscar-Fredriksborg........... 182,700 kronor

Karlskrona................................................... 2,688,700 »

Karlsborg...................................... 906,100 »

Gotland: Fårösund.................................... 97,000 »

Göteborg...................................................... 1,660,000 »

Chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren hade emellertid
i skrifvelse af den 14 november sistlidet år rörande extra ordinarie
anslag till rikets fästningsbyggnader under åren 1901 och 1902 utgått
från den beräkning af kostnaden för ifrågavarande befästningar, som
af dem verkstälts vid granskningen af komiténs betänkande och som funnes
intagen uti deras i sammandraget af nämnda betänkande intagna utBih.
till Rikid. Vrot. IDOG. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

låtande öfver detsamma. Förut vore antydt, hurusom berörda myndigheter
ansett sig af anförda skäl böra föreslå en större eller mindre
ökning i de af komitén angifna kostnadsbeloppen, hvilken ökning i
vissa fall uppginge till afsevärda belopp.

Departementschefen har förklarat, att han, utan att vilja bestrida,
att myndigheternas hemställan om de af komitén uppgifna kostnadsbeloppens
förhöjning vore befogad så till vida, som de ständigt ökade
material- och arbetsprisen med nödvändighet betingade en ökad kostnad,
detta desto mera som åtskilliga af komiténs uppgifter hvilade på af
myndigheterna för några år tillbaka verkstälda beräkningar, dock icke
ansåge, att de befästnings- och bestyckningsanordningar, som af myndigheterna
förklarats nödvändiga, men med hvars utförande komitén
ansett kunna anstå, borde komma till utförande under den närmaste
framtiden, och att han på grund häraf hölle före, att de belopp, som
i myndigheternas utlåtanden upptagits för dylika anordningar, icke för
närvarande syntes böra medräknas. Han ville i detta sammanhang
erinra om några af de synpunkter, som vid frågans behandling varit
bestämmande för komitén, och hvilka han såsom komiténs ordförande
till alla delar biträdt samt fortfarande ansåge fullt hållbara, men hvilka,
enligt hans åsigt, icke alltid tillbörligt beaktats, när det gält att afgifva
ett omdöme om komiténs arbete.

I den skrifvelse, hvarmed komiterade aflemnat sitt betänkande,
hade nemligen anförts, hurusom vid afgifvandet af förslag till ordnandet
af vårt lands fasta försvar komiterade haft att taga hänsyn
icke allenast till önskvärdheten af att detta försvar ordnades på ett sätt,
som i möjligaste mån motsvarade fordringarna i strategiskt, taktiskt
och tekniskt afseende, utan ock till nödvändigheten af att med hänsyn
till vårt lands begränsade ekonomiska tillgångar iakttaga tillbörlig
sparsamhet, livilket senare föranledt komiterade bland annat såväl att vid
förslagen till fullständigandet af nuvarande befästningar utesluta åtskilligt,
som kunnat vara önskligt, och endast föreslå sådana åtgärder,
hvilka de funnit alldeles oundgängliga, som ock att på liknande
sätt i fråga om nyanläggningar »afstå från definitiva förslag till sådana
å flera punkter, der ett fast försvar varit ur strategisk synpunkt fördelaktigt,
på det att, utan öfverskridande af landets ekonomiska bärkraft,
sådana befästningar, som äro företrädesvis nödvändiga för bevarandet
af landets neutralitet, måtte kunna komma till utförande, och
har dervid behörig hänsyn måst tagas äfven till under senare tid inträffade
förändringar beträffande landets strategiska läge».

Slutligen hade komiterade erinrat, att den snabba utveckling, hvaruti

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

såväl befästningskonsten som artillerivetenskapen befunne sig, äfven
föranledde en viss begränsning, när det gällde afgifvandet af en detaljerad
befästningsplan.

På grund af hvad komiterade sålunda anfört, hade de ansett sig böra
afgifva förslag endast till sådana förstärkningsarbeten och nyanläggningar,
som, utan öfverskridande af våra tillgångar, kunde och borde
utföras under den närmaste framtiden, en tidsperiod, hvilken komiterade
ansett böra bestämmas till 10 år.

Häraf syntes tydligt framgå, att, fastän komitén af besparingsskäl
icke ansett sig böra föreslå vissa anläggningar eller bestyckningsåtgärder,
som myndigheterna betecknat såsom nödvändiga, sådana likväl
framdeles skulle kunna komma till utförande. Det hade endast gält
att tillse, att, så snart tillgängliga medel det medgåfve, våra nuvarande
fästningar skulle blifva satta i fullt försvarbart skick och de allra vigtigaste
strategiska punkterna i olika delar af vårt land skyddade medelst
permanenta befästningar nog starka för det med dem afsedda ändamålet.
Hvad som derutöfver kunde anses erforderligt för det fasta försvarets
stärkande, syntes framdeles böra blifva föremål för utredning och pröfning,
så att hvad dervid kunde anses nödigt och önskvärdt att tillkomma,
sedan de af komitén föreslagna befästningsanordningarna blifvit fullbordade,
måtte komma till utförande.

Med tillämpning af nämnda grundsatser hölle departementschefen
före, att för närvarande pågående arbeten å batterier och öfriga anläggningar,
tillhörande landets nuvarande fästningar, borde, så vidt icke
alldeles särskilda skäl till ett annat förfaringssätt föranledde, fullbordas
i enlighet med befästningskomiténs förslag. Äfvenså ansåge han, att
några nya befästnings- och bestyckningsåtgärder förutom de af komitén
föreslagna, så framt ej sådana, i enlighet med hvad förut anförts, redan
beslutits, tills vidare icke borde komma till utförande.

Det af chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren i förenämnda
skrifvelse till utgående under åren 1901 och 1902 — motsvarande
andra hälften af den utaf befästningskomitén angifna 1 :a perioden
— ifrågasatta beloppet, omkring 693,000 kronor, till fullbordande af Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning utgjorde, såsom af skrifvelsen framginge,
återstoden af den till 3,377,644 kronor uppgående kostnad, som
enligt myndigheternas beräkning fästningens fullbordan skulle betinga.
Ehuruväl sagda, äfven i fjolårets statsverksproposition angifna kostnadssumma
ej obetydligt öfverstege den af komitén föreslagna, 2,867,300
kronor, måste, såsom förhållandena nu utvecklat sig, lastningens fullbordan
äfven efter komiténs plan medföra en afsevärdt större kostnad, än

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som beräknats. Å ena sidan bjöde nemligen nödvändigheten att med
det snaraste — och senast, såsom ock af komitén föreslagits, inom utgången
af den ofvannämnda l:a perioden — fullborda vår utan tvifvel
vigtigaste fästning, så att densamma måtte varda fullkomligt i stånd att
fylla sin ansvarsfulla uppgift: liufvudstadens tryggande från sjösidan.
A andra sidan förorsakade den högst betydliga stegringen i materialoch
arbetskostnad, uppgående exempelvis hvad vissa jern- och stålkonstruktioner
beträlfar till 40 procent och mera utöfver de för endast
ett par år sedan gängse pris, och hvilken för närvarande ej visade någon
tendens att falla, en väsentligt ökad såväl byggnads- som bestyckningskostnad
och följaktligen äfven en motsvarande ökning i de af komitén
beräknade belopp. Dessutom hade berörda myndigheter, i likhet med
komiterade, förutsatt, att de medel, som afsåges för det fasta försvaret,
skulle beviljas till stärkande af detta försvar i dess helhet, periodvis
enligt den uppgjorda planen, hvadan det öfverskott utöfver den verkliga
kostnaden, som vid en fästningsbyggnad möjligen skulle kunna uppstå,
kunde tillgodokomma en annan fästningsbyggnad, för hvilken tilläfventyrs
brist uppkomme. Fördelarne häraf vore påtagliga och ådagalades för
öfrigt till fullo i myndigheternas utlåtande öfver komiténs betänkande.

Liknande synpunkter, som anförts beträffande Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning, gjorde sig ock gällande, när det vore fråga om
att stärka Karlskrona fasta försvar. Nödvändigheten af att vår flottas
hufvudstation vore tryggad medelst tidsenliga befästningar hade af komitén
klart ådagalagts och vore äfven utförligt nog motiverad i de anföranden
till statsrådsprotokollet, som åtföljt Kongl. Maj:ts propositioner till närmast
föregående Riksdagar. Åsigterna härom syntes ej heller vara
delade, lika litet som någon meningsskiljaktighet syntes förefinnas
rörande de under utförande varande eller af komitén föreslagna befästnings-
och bestyckningsåtgärdernas ändamålsenlighet. Enligt befästningskomiténs
förslag till periodindelning skulle under l:a perioden utföras de af
ofvannämnda åtgärder, som företrädesvis afsåge stora inloppets tryggande.
Kostnaden för härför erforderliga befästnings- och bestyckningsåtgärder
vore af komitén beräknad till 3,800,000 kronor. Såsom af det förut sagda
framginge, hade under åren 1899 och 1900 för berörda ändamål utgifvits
eller disponerats en summa af 2,211,300 kronor, hvadan återstoden
skulle utgöra 1,588,700 kronor. Chefen för fortifikationen hade
emellertid i den förutnämnda skrifvelsen af den 14 november sistlidet
år upptagit kostnaden för de återstående befästningsåtgärderna till omkring
790,000 kronor, hvilket belopp tillsammans med kostnaden för
bestyckningens fullbordande, hvarom statsrådet och chefen för sjöförsvars -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

departementet skulle komma att göra framställning i samband med
hemställan om anslag till bestyckningsåtgärder vid Fårösund, antagligen
skulle ej oväsentligt öfverstiga den ofvan anförda, på komiténs uppgift
grundade kostnaden. Detta vore ock en gifven följd af samma förhållanden,
som gjort sig gällande vid beräkningen af kostnaden för
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästnings fullbordande och hvarom i
det föregående vore taladt. I sammanhang härmed ville departementschefen
erinra, att genom den redan beslutade öfverflyttningen af våra
äldre pansarbåtars grofva kanoner till det fasta kustförsvaret, hvilka
pjeser afsåges att uppställas i Karlskrona sjöbefästningar, försvaret härstädes
komme att vinna ett högst afsevärdt tillskott i kraft utan att
den af komitén beräknade kostnaden öfverskredes.

Med afseende på Karlsborgs fästning hade chefen för fortifikationen
och generalfälttygmästaren föreslagit, att till fullföljande af arbetena på
densamma jemte Vaberget ett anslag af 200,000 kronor måtte få utgå
under hvardera af åren 1901 och 1902. Såsom af befästningskomiténs
betänkande framginge, hade komiterade, vid afgifvande af förslag till
kostnadernas fördelande på perioder, äfven tänkt sig ett årsanslag af
200,000 kronor — utom det af 1898 års Riksdag till utgående under
1899 beviljade lika stora beloppet — böra afses för nämnda fästning,
och borde skälen härför tillräckligt tydligt framgå af komitébetänkandet
och sammandraget af detta. Kostnaden för fästningens förstärkning
under l:a perioden vore af komitén beräknad till 1,000,000 kronor. Häraf
hade redan utgifvits eller disponerats ett belopp af 993,900 kronor,
hvaraf 360,000 kronor uteslutande för södra Vabergsförtets pansartorn.
Att sålunda redan nu så godt som hela den ofvannämnda för l:a
perioden beräknade kostnadssumman disponerats, hade hufvudsakligen berott
derpå, att de båda pansartornen anskaffats, samtidigt med att
arbetena i öfrigt på fästningen fortsatts såsom vanligt. Denna åtgärd
borde emellertid, enligt hvad departementschefen vidare framhållit, följdrigtigt
föranleda till, att arbetena under den närmaste framtiden bedrefves
i mindre omfång än under de senaste åren. Ett annat tillvägagående
skulle vara en afvikelse från den af komitén föreslagna
planen för stärkandet af landets fasta försvar i dess helhet, hvilken så
vidt möjligt borde följas.

Chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren hade i sin
ofvannämnda skrifvelse framhållit nödvändigheten af att fortast möjligt
fullborda befästningarna vid Fårösund, och häruti förklarade sig departementschefen
till fullo instämma. Enligt såväl myndigheternas som
befästningskomiténs förslag skulle nämnda befästningar (batterier) vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fullbordade inom den l:a perioden. Kostnaden härför vore af komitén
beräknad till 407,200 kronor. Som för åren 1899 och 1900 för berörda
ändamål ett belopp af 310,200 kronor disponerats, skulle den återstående
kostnaden för batteriernas fullbordande och bestyckning- belöpa sig till
97,000 kronor, af hvilken kostnadssumma 87,000 kronor (befästningskostnad)
ifrågasattes att bestridas af 4:e hufvudtitelns anslag, medan
återstoden (artillerikostnad) skulle utgå från 5:e kufvudtiteln. Rörande
den sistnämnda delen skulle statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
komma att göra framställning i samband med frågan om
anslag till fulländandet af bestyckningen af Karlskrona befästningar.
Någon ökning i den af komitén angifna kostnaden för ifrågavarande jemförelsevis
enkla anläggningar, i hvilka några särskildt dyrbara konstruktioner
ej ingå, vore af myndigheterna icke ifrågasatt.

Med afseende på Göteborgs befästande åt sjösidan hade, såsom af det
förut anförda framginge, Riksdagen medgifvit Kongl. Maj:t rätt att
använda en-per-mille-fonden, beräknad till 270,000 kronor, till anläggning
af ett minflankeringsbatteri vid inloppet till staden. I befästningskomiténs
betänkande hade de befästnings- och andra försvarsåtgärder, som
vore ämnade att under l:a perioden utföras, angifvits vara förutom nämnda
batteri äfven försänkningar, en del anordningar för försvarets ledning samt
eu tygförrådsbyggnad, hvarjemte afsetts, att den för positionen erforderliga
minmaterielen då skulle anskaffas. Kostnaden för ifrågavarande anordningar
(utom minmaterielen) hade beräknats till 365,000 kronor. Då, såsom
af chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens förut åberopade
skrifvelse framginge, minflankeringsbatteriet afsetts att utföras i
samband med försänkningarna, hvarför kostnadsberäkningarna ock uppgjorts
under denna förutsättning, men detta till följd af Riksdagens
beslut — hvilket inneburit en inskränkning i hvad Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen
till förlidet års Riksdag ifrågasatt rörande bemälda
fonds användning — icke kunde ske, hade nämnda myndigheter hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte tillerkännas rätt att, i den mån sådant utan hinder
för nämnda batteris fullbordande kunde ske, använda en-per-mille-fonden
äfven till bestridande af kostnaderna för försänkningarna. Enär
dessa senare icke af någon lika effektiv och billig stängsellinie kunde
ersättas, men spärrningen, för att kunna fylla sitt ändamål, hindrandet
af fiendtligt fartygs inträngande i Göteborgs hamn, måste vara fullständig,
funne departementschefen det vara tydligt, att myndigheternas
ifrågavarande hemställan vore fullt befogad, hvarför han ansåge sig
böra tillstyrka bifall till densamma.

Redan uti myndigheternas yttrande öfver befästningskomiténs be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tänkande hade påvisats, hurusom under de senaste åren utförda noggranna
undersökningar rörande försänkningarnas anordnande ådagalagt, att den
af komitén upptagna kostnaden för nämnda anläggningar, hvilken grundade
sig på äldre undersökningar, vore för lågt beräknad. Detsamma hade
anförts äfven i skrifvelsen af den 14 november sistlidet år, hvaruti påvisats,
att beloppet borde ökas med 12,000 kronor, hvartill skulle komma kostnaden
för inköp af behöfliga redskap och instrumentalier, såsom rälväg,
bogserpråmar, en bogserångare m. m., hvilka emellertid äfven, åtminstone
delvis, kunde komma blifvande befästningsarbeten till godo och
derefter försäljas. Då, efter hvad departementschefen inhemtat, det
icke syntes troligt, att något billigare sätt, såsom genom förhyrning,
gåfves för att anskaffa dessa redskap och instrumentalier, borde det
förut beräknade kostnadsbeloppet för försänkningarna, i enlighet med
myndigheternas framställning, höjas. Att de förhöjda material- och
arbetspriserna äfven komme att inverka på den af komitén beräknade
totalkostnaden för ifrågavarande befästningsanordningar, vore gifvet.
Tillsammans med det af komitén likaledes till utgående under l:a
perioden föreslagna kostnadsbeloppet af 35,000 kronor till anordningar
för försvarets ledning och en tygförrådsbyggnad skulle återstående
kostnaden för nu ifrågavarande arbeten uppgå till 160,000 kronor, hvilken
summa med 65,000 kronor öfverstege den af komitén beräknade. Beträffande
anskaffandet af den erforderliga minmaterielen, skulle statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet derom göra framställning. Innan
utgången af nästkommande år skulle på detta sätt således, i enlighet med
myndigheternas förslag, inloppet till Göteborg vara, åtminstone nödtorftigt,
tryggadt. Om betydelsen häraf, vare sig ur politisk, strategisk eller ekonomisk
synpunkt, borde väl numera, ansåge departementschefen, efter
erfarenheterna från kriget mellan Spanien och Amerikas Förenta stater
samt sedan det vid fredslconferensen i Haag väckta förslaget om förbud
mot bombardering af öppna kuststäder strandat, ej mera än eu mening
förefinnas.

Hvad slutligen beträffade tillgodoseendet af öfre Norrlands fasta
försvar, skulle enligt komiténs förslag arbetena på den föreslagna fästningen
vid Boden börja under l:a perioden och bedrifvas med sådan
kraft, att vid periodens slut de båda vigtigaste fästena skulle vara fullt
färdiga och bestyckade, hvarjemte åtskilliga andra arbeten då ock skulle
vara verkstälda. Kostnaden härför vore af komitén beräknad till 4,000,500
kronor. Emellertid hade förbehållet, att den summa af 3,000,000 kronor,
som Kongl. Maj:t äskat och Riksdagen anvisat till utgående under hvardera
af de båda första åren af l:a perioden (1899 och 1900), skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

användas endast till stärkandet af landets nuvarande fasta försvar, föranleda
att arbetena på Boden ännu ej kunnat taga sin början. Genom
att större anslag, än som beräknats, blifvit, enligt hvad i det föregående
vore anfördt, anvisade för det nuvarande fasta försvaret, hade dessutom
den återstående delen af det till utgående under perioden föreslagna
beloppet (6,000,000 kronor), hvilken del skulle afses för Boden, blifvit ej
obetydligt mindre än hvad af komitén föreslagits. Emellertid borde,
enligt hvad af chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens
förut anförda skrifvelse framginge, under l:a året endast förberedande
arbeten, påkallande en jämförelsevis mindre kostnad, vid Boden utföras,
hvadan något behof af större anslag icke under detta år skulle föreligga.
Deremot borde alla tillgängliga medel d. v. s. återstoden af l:a
periodens anslag, sedan redan befintliga fästningar tillgodosetts, anslås
till arbetena på fästningen under 2:a arbetsåret. Det härför disponibla
beloppet uppginge till omkring 2,300,000 kronor.

Departementschefen har, beträffande den militära betydelsen af fästningsanläggningen
vid Boden, anfört följande.

Behofvet af en fast punkt för att tjena såsom förrådsort (bas) och
stöd för den liärafdelning, som under ett eventuelt krig finge i uppdrag
att försvara den nordligaste delen af vårt land, och på samma gångspärra
en anfallscorps’ anmarschväg vore så klart framhållet i befästningskomiténs
betänkande, att derom knappast något syntes vara att tillägga.
Departementschefen ville endast erinra derom, att om vi ville med framgång
försvara ifrågavarande landsdel, måste försvarscorpsen göras så
vidt möjligt oberoende af sin för afbrott utsatta förbindelselinie, hvilken
våra tillgångar ej medgåfve att genom permanenta befästningar och andra
försvarsåtgärder fullt trygga, men detta kunde ej, såsom komitén ock visat,
ske på annat sätt än genom anläggandet derstädes af den ifrågasatta fästningen.
Då fästningens hufvudsakliga — men långt ifrån enda — ändamål
vore att medgifva en koncentrering af de stridskrafter, hvaröfver vi för
försvaret af vår norra landgräns kunde förfoga, så att en stor del af
dessa ej skulle behöfva afses till förbindelseliniens skydd, insåges, att
det af tvenne reservanter åberopade skälet mot fästningens uppförande,
att ifrågavarande förbindelselinie lätt kunde afskäras, tvärtom — såsom
ock af t. f. chefen för generalstaben, chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren
i dessa myndigheters gemensamma utlåtande öfver befästningskomiténs
betänkande framhållits — vore egnadt att ådagalägga fästningens
stora betydelse. Komme denna anläggning ej till stånd skulle
dels till följd af ofvannämnda förhållande, dels till följd af andra på krigföringen
inverkande, i komiténs betänkande närmare angifna omständig -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

heter befälhafvare!! för försvarscorpsen efter allt att döma blifva stäld
inför ett hardt när olösligt problem, och detta vare sig ett eventuelt
anfall egde rum på sommaren eller på vintern. Den sannolika utgången
vore följaktligen lätt att förutse. Efter upprepade strider måste
nemligen försvarscorpsen nödgas utrymma öfre Norrland, hvilken landsdel
af fienden skulle besättas och dermed, antagligen för alltid, vara
för Sverige förlorad.

Denna landsdel vore dock alltför mycket värd för att vi icke skulle
göra allt hvad vi kunde, utan att dermed blotta det öfriga landet, för
att få bibehålla densamma. Den vid sammandraget öfver befästningskomiténs
betänkande fogade tabellen öfver folkmängds- och förmögenhetstillväxten
i öfre Norrland, jemförd med motsvarande tillväxt i öfriga
delar af landet, utvisade med all önskvärd tydlighet, i hvilken snabb utveckling
ifrågavarande landsdel för närvarande befunne sig, och i betänkandet
hade såsom exempel härpå anförts, att sedan år 1870 folkmängdstillväxten
(i procent uttryckt) inom Norrbotten vant 6 gånger så stor
som inom Svea- och Götaland. Det lede intet tvifvel, att denna
utveckling konime att fortgå ännu hastigare, när Luleå—Ofotenbanan
i en nära framtid blefve fullbordad och den redan för närvarande i stor
skala pågående grufdriften ytterligare ökad. Departementschefen ville
ock i detta sammanhang erinra om de betydliga direkta inkomster, som,
förutom skogsmedel och bevillningar, genom jernvägen Luleå—Gellivare
tillfördes statskassan, och hvilka naturligtvis komma att i en
framtid, då nämnda jernväg framdraga till Atlantiska hafvet och en
sammanhängande jernvägsförbindelse rundt norra delen af Bottniska viken
kommit till stånd, i ej ringa grad ökas.

1 hvarje fall kräfde dock omtanken för landets försvar i dess helhet,
att berörda fästning komme till stånd. Det måste nemligen anses till
fullo ådagalagdt såväl genom de betänkanden och öfriga aktstycken,
behandlande sagda spörsmål, hvilka af olika chefer (t. f. chefer)
för generalstaben under senare år till Kongl. Maj:t ingifvits, som af
befästningskomiténs betänkande, att vårt lands hela strategiska läge
komme att omskapas dels genom öfre Norrlands alltjemt fortgående
utveckling och dels, samt hufvudsakligen, genom den jernvägsförbindelse
mellan Sverige och Finland, som i eu snar framtid syntes böra komma
till stånd. Att denna jernväg skulle varda af en stor betydelse i nämnda
afseende, kunde ock, såsom af det föregående framginge, sägas vara inom
Riksdagen erkändt, då hvardera kammaren under 1897 års riksdag, i fråga
om hemställandet om en fullständig utredning rörande landets fasta
försvar, uttalat sig i denna rigtning. Men blefve landets hela strateBih.
till Riksd. Rrot. WOU. 4 Sami. 1 Afd. ö Haft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

giska läge ett annat än det hittills varit, följde ock, att de anstalter,

som på grund häraf ansåges böra vidtagas till landgränsens försvar,

skulle vara af den största betydelse för landets försvar i dess helhet.
Departementschefen tilläte sig i detta afseende hänvisa äfven till statsrådet
och chefens för landtförsvarsdepartementets anförande till statsrådsprotokollet
för den 13 januari 1899 vid föredragning af Kongl.
Maj:ts proposition till samma års Riksdag, der han yttrat, att om öfre
Norrland en gång af en anfallscorps besatts, måste, på grund af militärgeografiska
och strategiska förhållanden, försvaret af den öfriga delen af
Norrland möta de allra största svårigheter, »och», hade det vidare hetat,
»hvad förlusten af ena hälften af vårt land innebär, torde ligga i öppen

dag». I sammanhang härmed hade äfven bemötts chefens för flottans

stab uppfattning, i hans yttrande öfver komiténs betänkande, angående
det relativa värdet af en fästning vid Ångermanelfvens mynning såsom
replipunkt för flottan, hvilken befästningsanläggning han ansett böra
föregå anläggandet af en landfästning i Norrland. I nämnda statsrådsprotokoll
hade nemligen bland annat yttrats: »Då ett anfall öfver landgränsen,
såsom möjligt att utföra under alla förhållanden, är på samma
gång mycket sannolikare och, såsom af komiténs betänkande äfven framgår,
vida farligare än en sjöexpedition med mellersta delen af Norrland
såsom mål, synes intet tvifvel gerna kunna råda derom, att tryggandet
af landgränsen, som ligger helt och hållet öppen för anfall, är
en angelägenhet, hvars ordnande bör föregå ifrågavarande replipunkts
anläggning.» Fullkomligt delande denna mening, ansåge nu departementschefen
sig böra betona, hurusom af betänkandet framginge, att,
just insigten om den af komitén föreslagna fästningens betydelse för
landets försvar i dess helhet varit af afgörande inflytande vid fattandet
af dess beslut.

Vidkommande platsen för den ifrågasatta fästningen, hade, redan första
gången frågan om anläggandet af en befästning i öfre Norrland kommit på
tal, densamma föreslagits att förläggas vid Boden, och till samma resultat
hade äfven kommit såväl samtliga myndigheter, hvilka yttrat sig om
nämnda landsdels försvar, som ock, efter en synnerligen grundlig utredning,
befästningskoinitén. Då någon annan strategisk punkt af samma
betydelse som den vid Norrbottens vigtigaste försvarslinie, Lule eif,
belägna jernvägs- och landsvägsknuten Boden icke funnes, och denna
dertill genom en, man må väl säga, lycklig slump i taktiskt afseende
erbjöde synnerligen stora fördelar, syntes ej heller någon tvekan kunna
uppstå om fästningens lämpligaste läge.

Med afseende på fästningens omfång och beskaffenhet för öfrigt
öt''veren8stämde de förutnämnda militära myndigheterna och komiterade,

Statsutskottets Utlåtande N-.o o.

de senare efter eu äfven beträffande denna fråga särdeles grundlig
undersökning, derutinnan, att fästningen borde gifvas sä pass stort omfång,
att densamma kunde tjenstgöra såväl som förråds- och operationssom
ock såsom spärrfästning. Genom att, som tvenne reservanter
ifrågasatt, utföra fästningen enbart såsom spärrfästning skulle visserligen
en anfallscorps’ /mywdoperationslinie spärras och dermed äfven
jernvägs- och landsvägsbron öfver Lule eif tryggas, men då fästningen
icke kunde innesluta försvarscorpsens förråd och ej heller medgåfve
denna corps full frihet i sina operationer, skulle den endast ganska
ofullständigt fylla de uppgifter man ansett böra tillkomma en fästning
i öfre Norrland, allraminst den vigtigaste: att göra försvarscorpsen
oberoende af sin förbindelselinie. Dertill komme, att en spärrfästning
vid Boden af den beskaffenhet, som terrängförhållandena oundgängligen
kräfde, skulle, enligt hvad af komiténs betänkande framginge, kräfva en
kostnad af minst 7,000,000 kronor, således högst 1,700,000 kronor
mindre än hvad fästningen, utförd till af komitén och myndigheterna
föreslaget omfång, skulle kosta enligt de gjorda beräkningarna. Fördelarna
af detta senare alternativ vore, enligt hvad komitén slutligen
framhållit, så stora, att de mer än väl uppvägde den jemförelsevis obetydligt
ökade kostnaden, och i sjelfva verket vore det en dålig hushållning
att för en inbesparing af ett par millioner kronor afstå från
fördelar, som med all säkerhet vore oskattbara, då det gällde att försvara
landet.

Ej heller kunde det gerna komma i fråga att minska de föreslagna
verkens motståndsförmåga eller ersätta dem med provisoriska (passagera)
anläggningar. Befästningar i allmänhet vore ju hufvudsakligen afsedda för
att vid tryggandet af i strategiskt afseende vigtiga punkter spara lefvande
stridskrafter och medgifva dessas användande till största möjliga
styrka i öppna fältet, Men ju svagare befästningarna i och för sig
vore, desto starkare måste, relativt sedt, den truppstyrka, som skulle
försvara dem, vara, och desto mindre styrka kunde frigöras för operationerna.
För öfrigt kunde vid strider om befästa stödjepunkter, sådan
som den ifrågavarande, truppantalet aldrig till fyllest ersätta starkare
befästningsformer, lika litet som det kunde ersätta ett kraftigare aitillcii.
Hvad särskild! Bodens föreslagna befästningar beträffade, kunde, såsom
komitén visat, dessa ej ersättas vare sig af eu större besättningsstyrka
eller af svagare (provisoriska) verk, enär dels terrängförhållandena icke
medgåfve anordnandet af lämpliga, befästa fältställningar vid punkten
i fråga, dels tillräcklig tid till utförande af provisoriska befästningsanläggningar
med nära nog fullkomlig visshet komme att saknas.

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 5.

Med afseende slutligen på tidpunkten för fästningens anläggning
hade komitén, efter att hafva omnämnt, hurusom chefen för landtförsvarsdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14
maj 1897 framhållit önskvärdheten af att fästningen måtte blifva färdig
samtidigt med att den mot gränsen ledande jernvägen nått sitt slutmål,
anfört: I öfverensstämmelse härmed hafva ock komiterade ansett arbetena
på den föreslagna befästningen vid Boden ovilkorligen böra redan under
den första fyraårsperioden upptagas, hvilket, derest den af komiterade
för denna period ifrågasatta anslagssumman godkännes, jemväl kan ske,
utan att de för de äldre befästningarnas sättande i försvarbart skick
såsom oundgängliga ansedda åtgärderna derigenom undanskjutas. Å
andra sidan, och för den händelse den af statsutskottet vid 1896 års
riksdag uttalade åsigten, att de äldre befästningarna i första hand borde
fullbordas, skulle anses böra föranleda arbetets koncentrerande under
periodens första år på redan anlagda befästningar, blefve likväl, med
den af komiterade föreslagna omfattningen af l:a periodens arbeten,
befästningen vid Boden, inom periodens slut, i så vidsträckt omfattningpåbörjad
och förd framåt, att dess fullbordande derigenom icke försenades».

Såsom af det förut sagda framginge, hade, genom att det af Riksdagen
till utgående under periodens båda första år anvisade beloppet af 6,000,000
kronor endast fått användas till stärkande af landets nuvarande fasta
försvar, just en sådan koncentrering, som den af komitén i ofvannämnda
anförande ifrågasatta, egt rum, och genom att, i likhet med hvad chefen
för fortifikationen och generalfälttygmästaren i ofta åberopade skrifvelse
föreslagit, afse allra största delen af det anslag, som skulle utgå under
periodens 3:e år (1901), äfvenledes till nu befintliga befästningar, skulle
dessa komma att befinna sig i försvarbart skick innan de egentliga
arbetena på fästningen vid Boden skulle taga sin början. Att dessa icke
skulle kunna utföras till den omfattning, som komitén föreslagit för den
l:a perioden, berodde sålunda på förhållandenas magt, och kunde icke
hjelpas. Men bedrefves arbetena med desto större kraft under 2:a periodens
första år, borde man kunna hysa grundad förhoppning att åtminstone
de vigtigaste fästena skulle vara fullbordade samtidigt med eller i alla
fall ej långt efter det att norska och finska jernvägsnätet sammanknutits.

Ätt ytterligare uppskjuta anläggandet af fästningen i fråga, kunde
icke försvaras. Tidens lärdomar borde beaktas, hvilka visade till huru
stor fördel fästningar vore vid ett lands försvar. Statsverkets tillgångar
medgåfve nu detta nödvändiga stärkande af försvaret.

Utskottet har emot Kong]. Maj:ts förslag att den för innevarande
år till ett minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg anvisade åter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Btoden af en-per-mille-fonden måtte få, i den mån sådant utan hinder
för nämnda batteris fullbordande kan ske, användas äfven till försänkningarne
derstädes, hvilka försänkningar utgöra en nödvändig del af
den försvarslinie, hvartill nämnda batteri hör, icke funnit något att
erinra och tillstyrker derför samma förslag.

Hvad derefter beträffar Kongl. Maj:ts framställning om anslag för
fortsatt stärkande af landets fasta försvar, så äro de nu äskade anslagsmedlen,
enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser och utskottet för öfrigt
haft tillfälle inhemta, afsedda att, med de af ändrade prisförhållanden
och andra i statsrådsprotokollet närmare omförmälda omständigheter
nödvändiggjorda afvikelser, användas i öfverensstämmelse med befästningskomiténs
förslag och för de olika perioderna i detalj uppgjorda
arbetsplan. Det är alltså meningen att dels försätta de nuvarande fästningarna
samt försvarsanordningarna vid Göteborg i det skick, som
befästningskomitén — vid omsorgsfullt profvande af samtliga föreslagna
befästningsarbeten i afseende på deras olika nödvändighet för försvaret
— ansett vara för dessa nuvarande fästningar samt Göteborg under
nu ifrågavarande år nöjaktigt, och dels använda återstående disponibla
medel, för år 1901 beräknade till 560,000 kronor, för den nya fästningsanläggningen
vid Boden, hvilkens påbörjande — till och med i
större omfattning än som med dessa medel kan blifva möjligt — komitén
ansett böra föregå alla ytterligare arbeten å rikets öfriga fästningar.

Då utskottet är af den bestämda åsigt, att befästningskomiténs
plan till landets fasta försvar och specielt dess förslag till periodindelning
böra, så vidt sådant är möjligt, noggrant följas, samt detta skulle
komma att ske genom ett bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning,
finner utskottet sig böra tillstyrka densamma jemväl hvad det
senare momentet deraf beträffar.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen må medgifva, att den till minflankeringsbatteri
vid inloppet till Göteborg för år
1900 anslagna återstoden af en-per-mille-fonden må,
i den mån sådant utan hinder för nämnda batteris fullbordande
kan ske, användas äfven till försänkningarne
derstädes, samt

b) att Riksdagen må för fortsatt stärkande åt
landets fästa försvar bevilja 4,853,100 kronor samt
till utgående under år 1901 deraf anvisa 2,147,500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o o.

Intendenturbehof.

Lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige.

Angående 25:o. Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899

"altan6och :irs Riksdag till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnihanddukar
åt sonerade armén och de värnpligtige beviljade belopp anvisa till utgåarnisonerade
ende på extra stat under år 1901 återstående 209,072 kronor.

armén och de
värnpligtige.

[24.]

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat om följande
förhållanden.

Uti skrifvelse den 15 november 1898 hemstälde arméförvaltningen
å intendentsdepartementet, det Kongl. Maj:t behagade göra framställning
till 1899 års Riksdag derom, att 418,143 kronor 75 öre måtte
anvisas på extra stat för anskaffande af 57,675 handdukar och 115,350
par lakan åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige, äfvensom,
vid bifall dertill, att, för bestridande af kostnaderna för nämnda
persedlars underhåll, anslaget till det icke garnisonerade infanteriets
och det indelta kavalleriets vapenöfningar måtte ökas med 53,061 kronor
samt anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 106,122
kronor, men anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och
vatten för den garnisonerade armén deremot minskas med 38,232
kronor.

Enär emellertid det för anskaffande af omförmälda parti lakan
och handdukar erforderliga beloppet vore jemförelsevis stort, ansåg
Kongl. Maj:t, att detsamma, afrundadt till en jemn summa, borde fördelas
på två år, af hvilken fördelning vidare följde, att för underhållet
af ifrågavarande persedlar de båda här ofvan nämnda vapenöfningsanslagen
för år 1900 behöfde höjas med endast hälften af de utaf
arméförvaltningen föreslagna beloppen, eller i jemna tal respektive
26,530 kronor och 53,060 kronor, hvaremot anslaget till arméns kasernutredning
kunde minskas med hela det föreslagna beloppet, 38,232
kronor; och blefvo de i öfverensstämmelse härmed framstälda förslag
af Riksdagen bifallna.

Departementschefen har derefter meddelat att armé förvaltningen å
intendentsdepartementet uti skrifvelse den 24 november 1899 hemstält, det

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kongl. Maj:t täcktes hos 1900 års Riksdag göra framställning derom,
att dels återstående beloppet af de för anskaffning af ofvannämnda
persedlar erforderliga medel måtte på extra stat för år 1901 anvisas,
dels ock ökning måtte beviljas i anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar med 26,530 kronor
och i anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 53,060 kronor.

Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande
framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det utaf 1899 års Riksdag
till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke
garnisonerade armén och de värnpligtige beviljade
belopp anvisa till utgående på extra stat under år
1901 återstående 209,072 kronor.

Kaserninventarier för Andra Svea artilleriregemente och
Norrlands dragonregemente.

26:o. Uti punkten 25 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
uti statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till betäckande af
kostnader för anskaffande af inventarier till kassernetablissementen
för Andra Svea artilleriregemente och Norrlands dragonregemente på
extra stat för år 1901 anvisa 17,550 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat,
hade Kongl. Maj:t i proposition till 1892 års urtima Riksdag angående
förbättrad härordning i sammanhang med utredning rörande kostnaden
för de erforderliga nya kasernetablissementen tillkännagifvit, att
till anskaffande af inventarier till dessa etablissement beräknats åtgå
110,000 kronor.

Sedan arméförvaltningen, på grund af föreskrift i särskilda kongl.
bref, för nämnda ändamål af tillgängliga medel förskottsvis utbetalt
ett sammanlagdt belopp af 92,452 kronor 9 öre, hade 1898 års Riksdag,
till betäckande af de sålunda för detta ändamål förskjutna kostnaderna,
å extra stat för år 1899 anvisat 92,450 kronor, hvadan af den beräknade
summan återstode 17,550 kronor. På sätt af Kongl. Maj:ts proposition
till sistnämnda Riksdag kunde inhemtas, erfordrades under den
närmaste framtiden, utöfver berörda anvisade belopp, medel för anskaf -

Angående
anslag till
anskaffning af
kaserninventarier
för

andra Svea
artilleriregemente
och
Norrlands dragonregemente.

[25.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag till
ammunitionsgördlar.

[26.]

fande af kaserniuventarier dels till det under uppförande då varande
etablissementet för Andra Svea artilleriregemente i Upsala och dels för
Norrlands dragonregementes nya etablissement i Umeå.

Under erinran härom hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet
i skrifvelse den 27 sistlidne oktober, med förmälan dels att
förvaltningen för anskaffande af inventarier till Andra Svea artilleriregementes
kasernetablissement förskottsvis utbetalt 8,912 kronor 81
öre, dels ock att fördelningsintendenturen inom sjette arméfördelningen
inkommit med förslag jemte kostnadsberäkning angående anskaffning
af inventarier för kasernetablissementet i Umeå, anhållit, att åtgärder
måtte vidtagas för anvisande af nämnda återstod utaf den år 1892 för
kaserninventarier beräknade summan.

På grund af hvad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu
ifrågavarande framställning, må till betäckande af
kostnader för anskaffande af inventarier till kasernetablissementen
för Andra Svea artilleriregemente
och Norrlands dragonregemente på extra stat för år
1901 anvisa 17,550 kronor.

Ammunitionsgördlar.

27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning
af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja på extra
stat bevilja 855,000 kronor samt för år 1901 deraf anvisa 427,500
kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet till en början erinrat,
att, pa sätt förut anförts, vore af de 95,000 st. 6,5 m.m. gevär, till
hvilka 1896—1899 årens Riksdagar anvisat medel, redan en del utlemnade
till vederbörande truppförband, samt att hela antalet kunde
påräknas blifva under år 1901 levereradt. Med anledning häraf och
då för ett fullt tillgodogörande af de nya gevärens framstående egenskaper
erfordrades särskilda för desamma lämpade patronväskor med rem
och hylsa för bajonettbalja eller så kallade ammunitionsgördlar, men
dessa vore till sin konstruktion alldeles afvikande från de af truppen
för närvarande begagnade patronväskorna, hvilka till följd häraf icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skulle kunna till de nya gevären användas, hade arméförvaltningen i
skrifvelse den 7 november 1899 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
för anskaffande af en fullständig nyuppsättning af ammunitionsgördlar
hos Riksdagen göra framställning om anvisande af härför erforderliga
medel.

Enligt hvad generalintendenten i en till departementschefen stäld
skrifvelse anfört, vore eu naturlig följd af den nya gevärsmodellens
anskaffande, att man ville söka tillvarataga alla med denna modell afsedda
fördelar äfven derutinnan, att det skulle blifva möjligt för soldaten
att bära den i hans utrustning beräknade ammunitionsmängd lätt
åtkomlig och på sådant sätt, att den för honom blefve så litet hinderlig
och betingande som möjligt.

Af de hittills till truppens utredning hörande två patronväskorna
lämpade sig den ena, eller den så kallade högra, alldeles icke för ammunitionen
till det nya geväret med dess längre och smalare patroner
och den andra, den så kallade venstra, endast för att medföra en ringa
del af den för den personliga fältutrustningen erforderliga patronmängden.

De vidt omfattande fleråriga försök, som, i sammanhang med försök
af förändrade ränselmodeller, pågått för utrönande af hvilken utrustning
för soldaten betingades genom hans beväpning med de nya gevären,
om dessa verkligen skulle medföra med dem beräknade fördelar,
hade otvetydigt gifvit vid handen, att patronväskorna måste utbytas
emot ammunitionsgördlar, sammanfogade af 6 förenade mjuka småväskor,
rymmande tillsammans 160 st. 6,5 m.m. patroner eller, om pappersomhöljet
borttoges, 190 st., samt försedda med ny hylsa för bajonettbalja.
Det äldre 8 m.m.-geväret vore nemligen försedt med stickbajonett,
helt olika den för det nya 6,5 m.m. geväret, hvilken utgjordes
af ett slags knif, äfven användbar till lägerarbeten m. in., och betingade
eu annan balja än den för bajonetten till 8 m.m.-geväret samt derföre
också en hylsa af alldeles ny modell.

Då vid omförmälda försök derjemte utrönts, att erforderlig ammunitionsmängd
icke kunde af soldaten medföras genom hans utrustning
med ökadt antal vensterpatronväskor, utan att härför måste konstrueras
en ny, dertill lämpad remtygspersedel, hade också den ifrågavarande
ammunitionsgördeln med hylsa för bajonettbalja, såsom den mest lämpliga,
blifvit under år 1898 af Kongl. Maj:t faststäld för infanteriets
utrustning.

Beträffande kostnaden för ifrågakomna ammunitionsgördlar hade
verk stäld utredning gifvit vid handen, att en dylik gördel med hylsa

Uih. till Uiksd. Prat. IDOL). 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för bajonettbalja skulle kunna, under förutsättning af tillverkning i
större skala, erhållas för 9 kronor.

För egen del bar departementschefen anfört, att enär det syntes
vara uppenbart, att en afsevärd fördel med det nya geväret skulle
åsidosättas, derest icke den med detta gevär beväpnade soldaten uti siu
utrustning bereddes möjlighet att medföra den erforderliga patronmängden
— hvilken, med hänsyn till såväl belastningens jemna fördelande
som ammunitionens lätta åtkomlighet och kontrollerande af
befälet, ej kunde uppdelas att bäras i ränslar och fickor — vore det
nödvändigt, att hvarje med gevär af ny modell beväpnad infanterist
måtte tillgodoses med den för detta gevär behöfliga ammunitionsgördel
af an gifven beskaffenhet.

Såsom departementschefen i sammanhang med frågan om anslagsbehof
för arméns munderingsutrustning under år 1901 förut framhållit,
saknades emellertid hvarje möjlighet att med de till denna utrustning
för handen varande anslagstillgångar, hvilka visade en betydligare brist,
tillgodose det sålunda uppkomna behofvet af ammunitionsgördlar, utan
måste detta täckas genom härför särskildt anvisade medel.

Med anledning af hvad sålunda anförts samt under erinran, att
befintliga äldre patronväskor borde, förutom vid fästningsartilleriet, vid
fredsbrott kunna komma till användning för den med 8 m.m.-gevären
beväpnade landtstormen, hemstälde departementschefen, under förklarande,
att han af hänsyn till andra vigtiga försvarsändamål, hvilka äfven
syntes böra under statsregleringsperioden tillgodoses, funne det begärda
anslagsbeloppet böra på två år fördelas, om aflåtande till Riksdagen af
proposition i ämnet.

Utskottet finner det, genom hvad i statsrådsprotokollet sålunda
anförts, vara ådagalagdt, att, då det nya eldhandvapen, hvarmed vår
armé nu kommer att förses, betingar såsom ammunition patroner, hvilka
icke lämpligen kunna af soldaten medföras i de nuvarande patronväskorna,
samt bajonetten å de nya gevären jemväl fordrar hylsa af annan
modell än den nu begagnade, en ny utredningspersedel måste anskaffas,
på det att fördelarna af den nya beväpningen må fullt tillgodogöras.
Då emellertid det för ändamålet erforderliga beloppet är ganska stort,
har utskottet ansett det önskligt, att anskaffningen må fördelas på något
längre tid, än Kongl. Magt föreslagit, dock att dessa persedlar må
blifva att tillgå i samma mån, som de nya gevären skola till de olika
truppförbanden utdelas. I fall det i första hand förefintliga behofvet
73,000 stycken varder under åren 1901 och 1902 anskaffadt eller så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

le des 36,500 under hvardera året, anser utskottet, att anskaffandet af
det återstående, nu begärda antalet, 22,000 stycken, torde kunna anstå
till år 1903. På grund häraf och under erinran, att kostnaden för
36,500 ammunitionsgördlar efter ett pris af 9 kronor för hvarje uppgår
till 328,500 kronor, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffning
af 95,000 ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja
på extra stat beviljar 855,000 kronor samt för
år 1901 deraf anvisar 328,500 kronor.

Reservupplag af kläde m. m. till arméns munderingspersedlar.

28:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel uti punkten 27
föreslagit Riksdagen att för anskaffning af 65,135 meter kläde och
8,390 meter yllefoder, att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering
erforderligt förlag, å extra stat bevilja 572,000 kronor samt
till utgående under år 1901 deraf anvisa 190,670 kronor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts
framställning, inhemtas af statsrådsprotokollet följande.

I skrifvelse den 7 november 1899 hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet
framhållit nödvändigheten af att åstadkomma ett
reservupplag å de särskilda truppförbandens förråd af materialier till
munderingspersedlar; och hade armé förvaltningen i sådant syfte anfört:

På grund af vunnen erfarenhet hade det visat sig, att, om också
de erforderliga penningmedlen funnes att tillgå, det likväl redan under
fredsförhållanden vore förenadt med stora svårigheter att anskaffa eu
del materialier för tillverkning inom landet af vissa för soldaten beliöfliga
persedlar, äfven om en anskaffningstid af omkring sex månader
kunnat medgifvas. Häraf hade uppmärksamheten blifvit fastad vid nödvändigheten
att i god tid under fredsförhållanden vidtaga sådana åtgärder,
som tillförsäkrade armén, att icke blott den materiel, som vid
krigsutbrott oundgängligen måste tillhandahållas för då anvisade medel,
skyndsamt blefve anskaffad, utan äfven att sådana materialier, som då
erfordrades för tillverkning af de munderingspersedlar, som från regementsdepoterna
i ersättning för förbrukade skulle tillföras fälthären,
redan före funnes vid depoterna till den qvantitet, a tt, vid de derstädes

Angående
anslag till
reservupplag
af kläde m. m.
till arméns
munderingspersedlar.

[27.]

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

under fredstid upprättade persedelverkstäderna, tillverkningen omedelbart
kunde påbörjas. Härtill saknades dock för närvarande tillgångar,
enär de under arméförvaltningen stälda centrala intendenturförråden
endast vore afsedda, hvad munderingsutrustningen beträffade, att med
persedlar eller materialier komplettera, hvad som under det löpande året
blifvit kasseradt eller förbrukadt vid armén, hvadan vid årets utgång icke
der kunde påräknas behållningar för ifrågavarande ändamål. Frånsedt
omöjligheten af att under nuvarande förhållanden kunna tillgodose krafvet
på nödigt förlag af materialier för regementsverkstädernas trädande i
utvidgad verksamhet vid en eventuel mobilisering, läge det således
äfven en fara deri, att vid ett sådant tillfälle å arméns centrala förråd
icke funnes nödigt reservupplag af materialier för tillverkning af munderingspersedlar,
hvarjemte det ej kunde förbises, att, bristande förlag
af sådana materialier vid de inhemska fabrikerna samt möjligheten af
våra hamnars blockering redan vid krigs utbrott kunde lägga hinder i
vägen för tillgodoseendet af arméns behof i detta hänseende.

I sammanhang härmed hade arméförvaltningen vidare anmält, att
embetsverket, i syfte att vinna enkelhet i administrationen och i
någon mån minska det för närvarande betydliga antalet af ingående
reqvisitioner å materiel för regementenas ''förråd samt deraf följande
skriftvexling och persedelanordningar, ämnade till regementenas förråd
förlägga det hufvudsakliga af de centrala intendenturförrådens behållningar
af beklädnadsmaterialier, så att regementsförvaltningarne efter
desammas förbrukning under året endast vid årets slut på en gång
finge komplettera sitt behof för det kommande året.

Generalintendenten hade i en till departementschefen stäld skrifvelse
till närmare utredning af arméförvaltningens förberörda framställning
erinrat derom, att för hvarje sjelfständigt truppförband vore för
mobilisering en särskild utrustningsort bestämd, der truppen skulle förses
med allt hvad som för dess uppträdande till landets försvar erfordrades,
men att, då i ett nutida krig den lifligaste omsättning af personal och
materiel egde rum, det naturligtvis icke vore nog, att förråden i fred
innehölle allenast den nödiga första utrustningen, utan att det derjemte
måtte på förhand vara ordnadt så, att man kunde tillgodose äfven de
behof, som under kriget uppkomme ej allenast för de till fälthären erforderliga
ersättningstrupperna, utan också för den omsättning i materiel,
som genom förslitning eller annan förlust kunde påfordras. I sådant afseende
måste derför, vidkommande beklädnadspersedlar, redan under
fred förberedelser göras för ordnandet af skrädderiverkstäder i särskilda
på förhand för ändamålet utsedda lokaler, der arbetet kunde, samtidigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

med mobiliseringen, upptagas af förut vidtalad, yrkeskunnig personal,
tills denna kunde ersättas med inkalladt värnpligtigt manskap.

Det vore likväl uppenbart, att med hänsyn till mobiliseringstider,
då hvarje uppskof kunde blifva ödesdigert, äfven öfriga anstalter för
dessa verkstäders arbete måste vara ordnade i förväg. Härför erfordrades
dock, förutom de lämpliga lokalerna och en }n-keskunnig personal,
jemväl sådana nödiga materialier, hvilka icke funnes att tillgå i
den allmänna marknaden, enär eljest arbetet vid verkstäderna måste, i
afvaktan på behöflig anskaffning af dylika materialier, anstå till en oviss
framtid. Erfarenheten hade ådagalagt, att de materialier för nu ifrågavarande
ändamål, hvilka icke funnes i allmänna marknaden, hufvudsakligen
vore de för armén faststälda kläden af olika slag samt yllefoder
eller så kallad boj, som ej heller för en armé å fältfot kunde genom
utbyten mot andra befintliga sådana väfnader ersättas, utan att den erforderliga
hållbarheten skulle äfventyras. Det måste härför vara en
bjudande nödvändighet att i detta afseende redan på förhand i fred
tillgodose arméns truppförband med den materiel, som vid dessa skrädderiverkstäder
erfordrades för den första beklädnadstillverkningen.

Härvid hade man då att beräkna den tid, som åtginge såväl för
att igångsätta klädes- och bojtillverkningen å landets större, för sådan
tillverkning åt armén lämpade fabriker som för att sedermera af denna
tillverkning göra försändelserna till de särskilda utrustningsorterna,
hvilka åtgärder, enligt de verkstälda beräkningarna, visat sig kräfva
en tid af omkring en månad.

Vid beräkning af det parti kläde och boj, som på förhand ständigt
borde vara till reds vid truppförbanden att förarbeta, skulle man sålunda
utgå från denna tidrymd och beräkna, hvad under densamma kunde
komma till användning af berörda väfnader för de särskilda skrädderiafdelningarnes
verksamhet. Enligt sådan beräkning skulle för nu afserlda
ändamål erfordras 65,135 meter kläde och 8,390 meter boj af
olika slag, betingande en anskaffningskostnad af 571,655 kronor 75 öre,
eller i jemnadt tal 572,000 kronor. Berörda förlag af väfnader, som
ju icke fullt motsvarade arméns årliga förbrukning under fredsförhållanden,
skulle sålunda vid komplettering och underhåll af arméns beklädnadspersedlar
mycket väl kunna årligen omsättas och farhåga således
ej böra uppstå för att någon del af detsamma kunde blifva förlegad.
Detta förlag komme dessutom att alltjemt bibehållas såsom
eu statens tillgång för att vid en påkallad mobilisering minska de stora
utgiftsbehof, som då skulle nödvändiggöras.

Departementschefen har, under hänvisande till den sålunda lemnade

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag till
personlig fältutrustning
vid
nyuppsatta
truppförband.

[28.]

utredningen och med framhållande, att behofvet af ifrågakomna materiel
väl oemotsägligt vore af den natur, att dess tillgodoseende icke borde
uppskjutas, förordat framställning i ämnet till Riksdagen, men ansett
anskaffningen lämpligen böra på tre år fördelas.

Genom hvad sålunda anförts finner utskottet vara ådagalagdt, att
det af Kongl. Maj:t angifna parti kläde och yllefoder är vid mobilisering
erforderligt för den första månadens beklädnadstillverkning. Då
detta parti derjemte understiger härens normala årsförbrukning under
fredstid samt alltså kan och bör årligen omsättas, har utskottet funnit
sig böra förorda den ifrågasatta anskaffningen, hvilken utskottet emellertid
ansett kunna utsträckas till något längre tid, än Kongl. Maj:t föreslagit,
eller till fem år i stället för tre.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må för anskaffning af 65,135 meter
kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas såsom
för truppförbanden vid mobilisering erforderligt förlag,
å extra stat bevilja 572,000 kronor samt till utgående
under år 1901 deraf anvisa 115,000 kronor.

Personlig fältutrustning vid nyuppsatta truppförband.

29:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning
af erforderliga, till den personliga fältutrustningen hörande beklädnads-,
utrednings- och remtygs- m. fl. persedlar för såväl sjette arméfördelningens
fyra från bataljoner till regementen genom 1892 års härordning
omorganiserade infanteritruppförband, som för de genom samma härordning
nyuppsatta artilleriregementena, Karlsborgs artillericorps och
trängbataljonerna, på extra stat bevilja i jemnadt tal 1,000,000 kronor,
samt till utgående under år 1901 deraf anvisa 500,000 kronor.

Af merberörda statsrådsprotokoll inhemtas i detta ämne följande.

Under erinran, att vid den omreglering af de ordinarie statsanslagen
under riksstatens fjerde hufvudtitel, som, med anledning af den
vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade härordningen, af
Riksdagen år 1896 vidtagits, dessa anslag, livad utrustning beträffade,
beräknats så, att de anvisade medlen skulle kunna tillgodose befintliga
behof för underhåll och ersättning i mån af förbrukning, hvaremot

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

de behof, som kunde uppstå genom nyuppsättning af trupper eller genom
förändringar i utrustningen, alltjemt vore afsedda att täckas genom
extra anslagsmedel, hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet i
skrifvelse den 7 november 1899 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till
näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om anvisande af erforderliga
medel till fullständigande af den personliga utrustningen vid
de genom 1892 års härordning inom VI arméfördelningens från bataljoner
till regementen omorganiserade infanteritruppförbanden äfvensom
vid de till följd af samma härordning nyuppsatta artilleriregementena,
Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna.

Enligt hvad generalintendenten i skrifvelse till departementschefen
erinrat, hade Riksdagen, då under senare åren nyuppsättning af trupper
skett, eljest omedelbart plägat bevilja de anslag, som för samma
trupper efter genomförd organisation skulle erfordras, och medgilvit,
att de väsentliga besparingar, som kunde beräknas uppkomma genom
en först långsamt under flera år verkstad uppsättning och organisation,
finge användas jemväl till utrustningsändamål. Vid nämnda urtima
riksdag hade emellertid härvidlag följts helt andra beräkningsgrunder,
enär uppsättnings- och organisationsperioderna bestämdt angifvits
och anslagen till genomförande af den nya organisationen allt
efter dess fortskridande år från år beviljats.

Visserligen hade, enligt hvad generalintendenten vidare anfört, Riksdagen
sedermera under åren 1897, 1898 och 1899 för armén i dess helhet
å extra stat anvisat 1,566,920 kronor till fyllande af de mest trängande
behofven i arméns intendenturutrustning för att möjliggöra liniens mobilisering
till den styrka, som då varit bestämd, under det att dervid
beräknats såsom möjligt, att behofven af beklädnadspersedlar för
armén i dess helhet, med undantag af 6,000 par stöflar, för hvilka medel
i nyssnämnda belopp inräknats, samt öfriga behof för depotaldelningar
skulle kunna fyllas dels genom tillverkning och uppköp under sjelfva
mobiliseringstiden och dels genom öfverflyttningar från andra truppförband
af befintliga öfverskott.

Sedan emellertid den för landtförsvaret bestämda förbättrade härordningen
blifvit genomförd och sålunda VI arméfördelningens infanteriregementen
skulle hvardera mobilisera tre i stället för två bataljoner,
samt hvarje nyuppsatt artilleri- och trängtruppförband utan tillskott
af främmande kontingenter draga försorg om sin egen planlagda
mobilisering, vore också de för dessa truppers utrustning numera uppkomna
brister så väsentligen ökade, att de måste beaktas, helst hvarje
förhoppning om bidrag till eu utjemning häraf genom i statsanslaget

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för arméns munderingsutrustning uppkommande öfverskott ju måste
alldeles öfvergifvas.

Att i ringaste mån undanskjuta den erforderliga kompletteringen
till den dag, då en mobilisering kunde stå för dörren, vore, enligt generalintendentens
åsigt, icke under några förhållanden tillrådligt och allra
minst i detta fall, då den hufvudsakligen skulle afse VI arméfördelningen,
som bland arméns truppförband, till följd af sin förläggning,
egde de minsta resurser att utan omgång kunna fylla bristerna i sin
utrustning. En ifrågasatt uppdelning af tilläfventyrs. uppkommande
mindre öfverskott i utrustning vid några truppförband för utjemnande
af brister till andra truppförband vore i verkligheten icke möjlig att
rätt verkställa, helst då man betänkte, att de uppgifter, på hvilka en
dylik fördelning måste grunda sig, kunde, då den skulle utföras, vara
inemot ett år gamla och att under denna tid de beräknade öfverskotten
genom förslitning måhända öfvergått till brister, samt att alla försändelser
vid eu mobilisering, då samfärdselmedlen i öfrigt vore så hårdt
anlitade, måste utan tvingande nödfall undvikas.

Chefen för sjette arméfördelningen hade i en den 16 november
1899 till Kongl. Maj:t i kommandoväg aflåten skrifvelse, angående
åtgärder till främjande af försvars väsendet inom fördelningsområdet
och tjenstbarheten i krig hos arméfördelningens trupper, yttrat sig i
förevarande ämne och dervid till eu början erinrat, att utrustningen
för fördelningens truppförband ännu efter sjuårig organisation företedde
så stora brister, att vid öfvergång till krigsfot dessa måste
nödvändiggöra en betydlig reduktion af de stridskrafter, hvilka organisationen
förutsatte skola uppsättas. Det behöfde icke ledas i bevis,
att kostnaderna för nyanskaffning af mobiliseringsbehofvet för en
krigsstyrka, vida större än den till de årliga vapenöfningarna sammandragna
fredsstyrkan, icke rimligen skulle kunna bestridas uteslutande
genom besparingar på den slitningsersättning per dag, som staten
lemnade för denna fredsstyrkas ringa antal tjenstgöringsdagar. Visserligen
iakttoges den största sparsamhet beträffande beklädnadspersedlarnas
användande, i det att till dagligt bruk under vapenöfningarna
begagnades persedlar, så hårdt slitna, att de vore för fältbruk odugliga;
men dels måste det för fredsbehofvet erforderliga antalet beklädnadspersedlar
underhållas, hvilket dessutom mången gång föranledde extra
utgifter, då i och för anbefallda försök med nytillverkade persedlar af
särskilda försöksmodeller sådana måste användas i dagligt bruk, utan
att särskild ersättning härför lemnades, dels ingiuge i den personliga
fältutrustningen åtskilliga munderingspersedlar, af hvilka blott en

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

omgång vore beräknad att finnas, och vid hvilkas slitning alltså inga
särskilda besparingsåtgärder kunde vidtagas. Enligt vunnen erfarenhet
hade, enligt hvad fördelningschefen vidare anfört, i rundt tal omkring 40 %
af det årliga munderings- (slitningsersättnings-) anslaget kunnat användas
till nyanskaffning af munderingspersedlar, och det vore klart att, då häruti
i främsta rummet inginge upprätthållandet, i mån af kassation, af den
för fredstjensten erforderliga persedelmängden, så ringa del af ny tillverkningen
kunde bidraga till att fylla bristerna i den för det flera
gånger större krigsbehofvet erforderliga fältutrustningen, att en orimlig
tid måste förgå, innan sistnämnda behof, som dock alltid borde vara fyldt,
kunde varda i behörig grad tillgodosedt, helst de många vakanserna
bland stammanskapet väsentligt nedbringade fredstjenstgöringsdagarnas
antal och således ytterligare skärpte disproportionen mellan slitningsersättningen
och kostnaden för mobiliseringsbehofvets anskaffning.

Till närmare utredning af de brister, som i nu angifna hänseende
förefinnas, hade inom arméförvaltningen uppgjorts en vid statsrådsprotokollet
fogad specifik förteckning (Bil. n:o V till statsrådsprotokollet),
upptagande ej mindre de beklädnads-, utrednings- och remtygs- in. fl.
persedlar, som för ifrågakomna truppförband erfordrades, än äfven
de för samma persedlars anskaffande nödiga kostnader, uppgåonde till
sammanlagdt 999,427 kronor 27 öre.

Samtliga dessa persedlar vore af beskaffenhet att så fort som möjligt
böra anskaffas, enär dessförinnan det med den förbättrade härordningen
afsedda ändamålet att stärka landets försvarskraft ingalunda kunde anses
hafva vunnits. Med hänsyn härtill och under åberopande af de utaf
såväl arméförvaltningen som fördelningschefen anförda kraftiga skäl
för nödvändigheten af att den anmärkta bristen å ifrågavarande persedlar
fortast möjligt blefve fyld, samt med erinran, att den i ofvannämnda
specifika förteckning upptagna brist å 7,261 par stöflar, tillkommen
genom i senare tid fullföljd organisation, icke inginge i det behof af

24,000 par stöflar, som, enligt hvad af Kongl. Majris proposition till
1897 års Riksdag framginge, för armén i dess helhet uppstode derigenom
att inkallade värnpligtige ej instälde sig med marschdugliga
skodon, hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen af
nu förevarande framställning.

På sätt af statsrådsprotokollet framgår har, till följd af det vid
1892 års urtima riksdag iakttagna förfaringssättet att för nu ifrågavarande
truppförbands uppsättnings- och organisa tionsperioder fastställa
bestämda öfvergångsstater, några besparingar icke, såsom eljest plägat
llih. till RUmI. Prat. 1.9(JO. 4 Sami. 1 Afd. ft Hiift. M

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ske, kunnat erhållas för att användas till anskaffande af erforderlig
nyuppsättning af munderingspersedlar m. m., och hafva i stället i
detta afseende uppstått brister, hvilka, på sätt af den såsom bilaga vid
statsrådsprotokollet fogade tablån inhemtas, beräknats till 999,427 kronor
27 öre. Nödvändigheten att fylla dessa brister, hvilket vid vissa af truppförbanden
först efter en oöfverskådligt lång tid och vid de flesta säkerligen
aldrig skulle kunna ske genom besparingar ådet årliga munderingsanslaget,
lärer, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, böra genom anslag å extra stat
tillgodoses. Hvad åter beträffar de särskilda persedlar, som enligt
nyssberörda tablå skulle behöfva anskaffas, har utskottet ansett det
kunna sättas i fråga, huruvida anskaffandet af ett så stort parti stöfla!’,
som angifvits, vore erforderligt. Enligt inhemtad uppgift skulle partiet
bestå af dels 1,240 par vanliga stöflar å 13 kronor 40 öre för par till
tre infanteriregementen och dels 6,021 par ridstöflar å 17 kronor för
par till artilleriregementena och trängtrupperna. Mot anskaffningen af
nämnda parti vanliga stöflar har utskottet ej velat göra någon erinran,
hvaremot, då det synts utskottet sannolikt att vid de senare, hufvudsakligen
åkande eller ridande trupperna de värnpligtige sjelfve skola
mera allmänt vara försedda med dugliga stöflar, utskottet ansett anskaffningen
af ridstöflar kunna begränsas till 2,000 par, hvilka skulle
draga en kostnad af 34,000 kronor. Lägges härtill kostnaden för
ofvanberörda parti vanliga stöflar, 16,616 kronor, skulle kostnaden för
stöflar komma att uppgå till 50,616 kronor, hvilket belopp med 68,357
kronor understiger hvad i berörda tablå afsetts för dylikt ändamål.

Emot öfriga poster i tablån har utskottet icke funnit något att
erinra och vill blott anmärka, att de derstädes upptagna patron väskorna
äro afsedda för ammunition till 6,5 mm. karbiner.

Uti den såsom bilaga 5 vid detta utlåtande fogade tablå har ofvanberörda
af utskottet förordade inskränkning i stöfvelanskaffningen iakttagits,
och har derigenom totala anskaffningskostnaden nedbragts till
931,070 kronor 27 öre.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffning af
erforderliga, till den personliga fältutrustningen hörande
beklädnads-, utrednings- och remtygs- m. fl. persedlar
för såväl sjette arméfördelningens fyra från bataljoner
till regementen genom 1892 års härordning omorganiserade
infanteritruppförband som för de genom
samma härordning nyuppsatta artilleriregementena,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

107

Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna, på
extra stat beviljar i jemnadt tal 931,000 kronor samt
till utgående under år 1901 deraf anvisar 465,500
kronor.

Täckande af brist i ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för täckande af
uppkommen brist i anslaget till arméns munderingsutrustning på extra
stat bevilja 404,000 kronor samt deraf för år 1901 anvisa 202,000
kronor.

Departementschefen har, under åberopande af hvad han i sammanhang
med sitt yrkande om höjning af ordinarie anslaget till arméns
munderingsutrustning till statsrådsprotokollet anfört och som finnes här
ofvan under punkten 12:o omförmäldt, förklarat sig anse medel böra
å extra stat beviljas till fyllande af den brist i berörda anslag, som i
anledning af de å åberopade ställe af honom angifna orsaker dels redan
uppkommit, dels kunde med visshet förutses komma att äfven under
innevarande år ytterligare uppstå.

Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter hade arméförvaltningen
vid 1898 års utgång af vissa truppförbands hos förvaltningen innestående
munderingskassors medel användt icke mindre än 878,229
kronor 46 öre för bestridande af ordinarie utgifter för härens munderingsutrustning.
Från denna sålunda uppkomna skuld borde emellertid
frånräknas dels arméförvaltningens fordringar hos vissa andra munderingskassor,
tillsammans 53,332 kronor 58 öre, dels äfven tillfällig behållning
å ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning 261,846
kronor 23 öre, så att den verkliga bristen utgjorde vid nämnda tidpunkt
563,050 kronor 65 öre. Härvid är dock att bemärka, att inneliggande
lager af materialier måste medräknas såsom behållning vid
fråga om bestridande af utgifter från förenämnda anslag. På grund
häraf och med afseende jemväl å nödvändiga utgifter från detta anslag
under åren 1899 och 1900 synes det nu äskade anslagsbeloppet,

404,000 kronor, vara erforderligt för utjemnande af missförhållandena
i förevarande hänseende.

Till följd af det invecklade bokföringssättet hos arméförvaltningen
lärer det hafva vant omöjligt att förr, än som nu skett, konstatera

Angående
anslag till
täckande af
brist i ordinarie
anslaget
till arména
munderingsutrustning.

[29.]

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

så väl att det ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning i
verkligheten öfverskridits som ock att detta öfverskridande måste blifva
af fortvarande natur och icke är af tillfällig orsak föranledt. Åtgärder
för vinnande af rättelse häri lära derför icke hafva kunnat tidigare än
nu skett föreslås. Utskottet kan emellertid ej undgå att finna, att dessa
omständigheter, hvilka äfven ådragit sig nästlidet års statsrevisorers
uppmärksamhet, tyda på missförhållanden af den art, att de synas tarfva
ändring, på det att beräkningarna öfver medelsbehofven må varda så
rigtiga som möjligt.

Under förevarande förhållanden har utskottet icke ansett sig böra
motsätta sig Kongl. Maj:ts för omförmälda brists fyllande nu framlagda
förslag och hemställer derför,

att Riksdagen må för täckande af uppkommen
brist i anslaget till arméns munderingsutrustning på
extra stat bevilja 404,000 kronor samt deraf för år
1901 anvisa 202,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Angående
anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.

[30.]

31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1901 till
reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa 9,000 kronor
med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad
af anslaget kunde under året besparas.

Departementschefen har erinrat, hurusom, till bestridande af kostnaden
för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att
inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de
kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst
eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke,
under en följd af år anslagits ett belopp af 9,000 kronor samt derom
att, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag utgått
jemväl för att bereda tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom

Statsutskottets Utlåtande \'':o 5.

109

besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna
erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörde, äfvensom förklarat
att ett dylikt anslag fortfarande vore af nöden.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän för år 1901 å extra stat
anvisa 9,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t
att få under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

32:o. Kongl. Maj:t har uti statsverkspropositionen i punkten 31
under denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till skarpskytteväsendets
och skjutskicklighetens befrämjande på extra stat för år 1901 bevilja

160,000 kronor med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande
år använda hvad af anslaget kunde under året besparas.

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o 29)
har herr S. Wieselgren med flere föreslagit:

a) att Riksdagen måtte till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
på extra stat för år 1901 anvisa 320,000 kronor, att af Kong!.
Maj:t för ändamålet användas på sådana vilkor och under sådan kontroll,
att det med det frivilliga skytteväsendet afsedda syftet måtte i möjligaste
mån vinnas, samt med rättighet för Kongl. Maj:t att under följande
år använda hvad af anslaget kunde under året besparas; äfvensom

b) att Riksdagen måtte medgifva, att, utöfver det för år 1900
redan beviljade anslag, finge af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål
under år i 900 af tillgängliga medel anvisas 40,000 kronor att af det
under mom. a) omförmälda anslag för 1901 ersättas.

Angående Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning inhemtas af
det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll följande.

Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar både i
skrifvelse af den 28 november sistlidet år, med förmälan att den
frivilliga skytterörelsen under samma år ånyo gjort beaktansvärda framsteg,
tillkännagifvit, att under året nybildats ej mindre än 62 skytteföreningar,
hvadan hela antalet dylika föreningar inom landet numera

Angående
anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

[31.]

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

uppginge till 632 med tillhopa omkring 35,000 medlemmar. Inom
de särskilda föreningarne hade äfven en ökad lifaktighet gjort sig
gällande, i det att, bland annat, antalet deltagare i förbundstäflingarne
under år 1899 uppginge till 4,400 emot 3,800 under nästföregångna
året, samt antalet anslagsberättigade öfverstigit den af centralstyrelsen
uppgjorda beräkning. Med framhållande af att behofvet af statsunderstöd
sålunda fortfarande gjorde sig gällande, ville styrelsen särskilt
betona krafvet på understöd till fri ammunition. Det af styrelsen
i detta afseende förut uttalade önskningsmål, att 96 fria skott
skulle kunna utdelas till de under löpande år antecknade rekryter och
36 dylika skott till det nästföregående årets, hade med det för år 1899
utgående anslaget af 120,000 kronor icke kunnat uppnås och ej heller
hade det varit möjligt att tillmötesgå skytteföreningarnes under året
inkomna ansökningar om understöd till skjutbanors ordnande. Under
sådana förhållanden och då skytterörelsen fortfarande genom ökad utbredning
och lifaktighet gåfve de bästa löften för framtiden, hade styrelsen
hemstält, att samma belopp, 160,000 kronor, som för innevarande
år anvisats till befrämjande af skytteväsendet och skicklighet i skjutning,
måtte få jemväl under år 1901 utgå.

Departementschefen har för egen del anfört, att, då det frivilliga
skytteväsendet befunne sig i en fortfarande utveckling och det för innevarande
år utgående anslaget till dess understödjande visat sig vara väl
behöfligt, han förordade anslag till enahanda belopp jemväl för år 1901.

Uti ofvanberörda motion har hufvudsakligen anförts följande.

Den frivilliga skytterörelsen hos oss hade på senare tid vunnit stor
anslutning, på samma gång som den numera så organiserats, att det,
som vid de frivilliga skjutöfningarna inlärdes, blefve en förberedelse,
ett underhållande och eu fortsättning af de skjutöfningar, som de värupligtige
genomginge under sin tjenstgöringstid vid armén. Man hade
allt mer kommit till insigt om dessa frivilliga skjutöfningars stora betydelse
för landets försvar, om de blefve rätt ledda och fullföljda. Det
genom egen erfarenhet vunna medvetandet att kunna i farans stund
säkert lita på sin hand och sitt öga och den fullständiga förtrogenheten
med gevärs mekanismen måste ju uppenbart vara vigtiga faktorer i striden.
Med den korta öfningstid, som beskärdes våra värnpligtige, måste
den erfarenhet om eldvapnets bruk, de sålunda på frivillighetens väg
kunde inhemta, vara ännu mera betydelsefull.

Denna rörelse hade blifvit eu verklig folkrörelse. Skjutlag bildades,
skytteföreningar organiserades, skytteförbund samlade länsvis dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o .5.

föreningar. Den frivilliga skytterörelsen bredde sålunda ut sig från by
till by, från socken till socken, från län till län; den samlade ungdomen
till ädelt nöje, hvars grund likasom hvars ändamål vore allvar, lärde den
att förstå och älska det vapen, den eu gång skulle bära för sitt lands
försvar, och beredde härigenom också jordmån för den utsträckning af
den allmänna värnpligten, som ovedersägligen snart måste genomföras.

För att belysa skytterörelsens utveckling under de senaste fem
åren, hafva motionärerna meddelat några siffror, beträffande Indika
utskottet tillåter sig hänvisa till sjelfva motionen.

Orsaken till den genom dessa sifferuppgifter ådagalagda betydande
utvecklingen läge, enligt motionärernas mening, dels i den fasta organisationen,
som på ett energiskt och förtjenstfull! sätt leddes af centralstyrelsen
för Sveriges frivilliga skytteföreningar, dels ock i de ökade
statsanslag, som sedan den nya organisationens införande kommit skytteväsendet
till del. Dessa anslag hade utgjort för åren 1896—98 90,000
kronor om året, för år 1899 120,000 kronor och för år 1900 160,000
kronor.

För år 1901 hade Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till ifrågavarande
ändamål jemväl äskat 160,000 kronor.

Enligt motionärernas öfvertygelse vore det emellertid för det frivilliga
skytteväsendets utveckling och dermed också för landets försvar
till stort gagn, om detta anslag blefve rikligare tillmätt. Ännu stode
vi i förhållande till vår folkmängd långt efter andra länder, der staten
också funnit med sina syften förenligt att i högre grad än hos oss
understödja den frivilliga skytterörelsen. Så t. ex. hade år 1898 i
Danmark funnits 975 skytteföreningar med 36,675 medlemmar och i
Norge 1,053 skytteföreningar med 27,976 medlemmar, som alla skjutit
minst 30 skarpa skott; under samma år hade vid dessa föreningar lossats
i Danmark 2,463,623 och i Norge 2,500,000 skarpa skott. I sistnämnda
land åtnjöte skytterörelsen, som nu förfogade öfver 13,000 gevär, ett
årligt statsunderstöd af 120,000 kronor, hvarjemte Stortinget ansloge
medel såsom bidrag till inköp af Krag-Jörgensens gevär. Under år
1898 hade af enskilda skyttar och föreningar inköpts 3,231 sådana
gevär; staten bidroge med omkring hälften af kostnaden för gevär, 61
kronor, men gevären finge ej af skytt till annan öfverlåtas under de 4
första åren, utan bokfördes samt besigtigades och redovisades årligen
under denna tid. I Schweiz, der den frivilliga skytterörelsen fatt ännu
större omfattning, lossades omkring 13 millioner skarpa skott om året,
och utdelades från statens förråd vapen fritt åt alla skyttar.

Fri ammunitation eller åtminstone betydligt ökadt understöd för
anskaffande af ammunition vore enligt motionärernas mening eu lits -

112

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

fråga för den frivilliga skytterörelsen. Sedan öfriga behof blifvit nödtorfteligen
tillgodosedda, såsom skjutbanors ordnande, arfvoden till instruktörer,
understöd till skytteförbunden, anslag till centralstyrelsens
expedition m. m., åsterstode emellertid icke mycket af det äskade anslagsbeloppet
till beredande af fri ammunition. Enligt hittills gällande
bestämmelser erhölle hvarje förening för detta ändamål dels 1 krona
om året för hvarje medlem, som skjutit 60 skarpa skott under det föregående
året, äfvensom 1 krona för hvarje under året nyinskrifven medlem,
som icke öfverskridit värnpligtsåldern. Då antalet af de anslagsberättigade
under år 1899 varit 16,948 och antalet af de nyinskrifna,
som icke öfverskridit värnpligtsåldern, varit omkring 8,500, hade således
statens understöd till anskaffande af ammunition under samma tid utgjort
omkring 25,000 kronor. Huru otillräckligt detta understöd måste vara,
framginge lätt af det förhållande, att under året lossats omkring

2.500.000 skott. Hvarje skott beräknades kosta i medeltal 4 öre styck, och
hade kostnaden för samtliga dessa aflossade skott alltså utgjort omkring

100.000 kronor. Skilnaden, 75,000 kronor, hade alltså skvttarne sjelfva
måst vidkännas. Detta måste anses vara för dem betungande, och det
verkade också hämmande på utvecklingen af rörelser, hvilket syntes af
det stora antal medlemmar, som årligen utginge ur föreningarna. Så
t. ex. hade i föreningarna under år 1898 nyinskrifvits 7,991 medlemmar,
men afgått 6,819. Ett betydande antal af de nyinskrifna hade, sedan
de lossat det ringa antal fria skott, till hvilka de såsom sådana varit
berättigade, åter utgått. De flesta hade icke råd att utom den tid, de
offrat för skyttesaken, vidkännas direkta utgifter för densamma. Också
hade hos flera landsting anslag begärts till anskaffande af fri ammunition
åt de frivilliga skyttarne. Detta syntes motionärerna dock mer
tillhöra statens uppgift än landstingens. Härtill komme, att med anskaffande
af moderna repetergevär ammunitionen komme att i hög grad
fördyras. Hvarje skott till ett mausergevär beräknades nemligen kosta
omkring 8 öre. Motionärerna vore fast öfvertygade, att genom rikare
understöd till anskaffande af ammunition man icke blott skulle qvarhålla i
föreningarna många af dem, som nu utträdde, utan jemväl tillföra dem
ökadt antal nya medlemmar och jemväl verka till bildande af en mängd
nya skytteföreningar. Ännu funnes blott 636 föreningar, men Sverige
hade 2,500 kommuner. Det vore alltså långt till det önskemål, att i
hvarje kommun skulle finnas eu sådan förening och att en afsevärd
procent af antalet ynglingar och män i ålder 16—40 år, hvilket antal
år 1897 varit 876,207, måtte erhålla säker färdighet i eldhandvapnets
bruk.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

113

Men äfven andra behof behöfde bättre tillgodoses, än hvad med det
nuvarande anslaget kunde ske. På sätt en vid motionen fogad afskrift
af kongl. brefvet den 21 maj 1899 närmare utvisade, hade Kongl. Maj:t
beredt skytteföreningarna tillfälle att, enär det för den frivilliga skytterörelsens
fortsatta utbredning vore af synnerlig vigt, att skyttarna vid
sina öfningar hade att tillgå gevär af samma modell som arméns, från
statens förråd till inköpspris inlösa 5,000 mausergevär, hvilka från utlandet
anskaffats samtidigt med de 40,000 sådana gevär, som staten
der bestält. Den frivilliga skyttens sträfvan vore att erhålla eget skjutvapen;
först dermed egnade han sig åt skyttesaken med varaktigt intresse.
Redan nu medförde detta icke ringa kostnad. Från statens
förråd kunde han visserligen för 12 kronor lösa ett begagnadt gevär
af 1867 års modell, men ett nytt remingtongevär, som han föredroge,
kostade 25 kronor. Ett mausergevär åter betingade ett pris af 54 kronor.
Det syntes motionärerna välbetänkt, om man i likhet med hvad
som gjorts i Norge förmedelst statsbidrag under nödiga garantier beredde
skytteförening eller skytt tillfälle att förvärfva sig mausergevär
till halfva priset.

För att den frivilliga skytterörelsens skjutöfningar måtte ledas i
rätt rigtning och gifvas militär pregel, så att hvad som öfvades och
lärdes hade eller lätt kunde erhålla den militära form, som vore nödvändig,
då skjutfärdigheten skulle användas till nationens försvar, vore
föreskrifvet, att vid hvarje förening skulle finnas anstäld en af Kongl.
Maj:ts ombud i skytteförbundets styrelse godkänd, i militäriskt skjutande
fullt utbildad instruktör. Denne vore vanligen en underofficer eller
soldat. Skjutöfningarnes resultat berodde således i hög grad på dessa
instruktörers skicklighet och förmåga. Tillgången på instruktörer vore
icke tillräcklig. Det hände till och med, att färdigbildade föreningar
måste i brist på instruktör upplösas, enär de icke utan sådan kunde
erhålla statsunderstöd. Det vore derför ett önskningsmål, att för instruktörer
åt de frivilliga skytteföreningarna bereddes särskild utbildning
vid arméns skjutskola eller på annat sätt. Eu sådan utbildning medförde
naturligtvis äfven kostnader.

Jemväl för skjutbanornas ordnande kräfdes större bidrag, än som
inom det nuvarande anslaget kunde lemnas, helst som med införande
af det mera långskjutande mausergeväret jemväl redan anordnade skjutbanor
syntes behöfva förlängas.

De s. k. skarpskyttarnes tid vore förbi likasom yrkesskyttarnes.
Det lönade sig icke längre att vara yrkesskytt, då det högsta pris, som
bestodes, vore endast 75 kronor. Den frivilliga skytterörelsen, sådan
Dih. till Riksd. Prut. 1U00. 4 Dumt. 1 Afd. 5 Raft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

den nu sedan år 1893 vore organiserad, hade en helt annan uppgift,
nemligen att i militärisk form och anda utbilda så många som möjligt
af landets värnpligtige i skjutfärdighet och derigenom fullständiga hvad
som i denna särskilda utbildningsgren under den korta öfningstiden vid
armén icke kunde medhinnas.

Meningen vore icke och kunde icke heller vara att med dessa frivilliga
öfningar ersätta vapenöfningarna vid hären; afsigten vore endast
att fullständiga dem med personlig förtrogenhet med vapnet och färdighet
i dess användande. Vid härens vapenöfningar kunde man derigenom
egna så mycket mer tid åt andra för den blifvande soldaten
nödvändiga utbildningsgrenar, såsom skjutning i trupp, afståndsbedömande,
terrängkännedom, elddisciplin, kunskap i bevakningstjenst m. m.
Den personliga skjutfärdigheten framstode dock som en ytterst vigtig
egenskap. Denna färdighet skänkte dessutom en känsla af trygghet åt
nationen^ den stärkte kärleken till fosterjorden och lusten att med sitt
lif försvara den. Också bevittnade vi i dessa dagar, hurusom ett litet
folk, vandt vid eldvapnets brak, kunde genom högt uppdrifven skjutskicklighet
med framgång upptaga striden mot en stormagt.

Men den frivilliga skytterörelsen hade också eu social betydelse.
Den fylde med glädje och tillfredsställelse mången ledig stund, som
måhända eljest skulle egnats åt mindre förädlande förströelser, den
sammanförde på frivillighetens väg till upphöjd täflan män af annars
vidt skilda samhällsklasser och förenade dem som goda kamrater om
det mål, som vore fäderneslandets fortfarande frihet och oberoende.

På grund af hvad sålunda anförts hölle motionärerna före, att anslaget
för ifrågavarande ändamål borde åtminstone fördubblas och sålunda
utgå utgå för 1901 med 320,000 kronor. För att emellertid
öfvergången från det nuvarande anslaget måtte lättare förmedlas, syntes
medgifvande af Riksdagen böra lemnas Kongl. Maj:t att redan under
innevarande år utöfver det redan anvisade anslaget, 160,000 kronor, få af
tillgängliga medel för ändamålet använda 40,000 kronor att sedermera
af anslaget för 1901 ersättas, genom hvilken åtgärd man för det frivilliga
skytteväsendet således skulle hafva att tillgå för år 1900 200,000
kronor och för 1901 280,000 kronor.

Med anvisande af dessa ökade medel till det frivilliga skytteväsendet
syntes också böra tagas i öfvervägande, om icke ökad kontroll
öfver deras rätta användande borde anordnas. Dock finge man icke
föreställa sig, att sådan kontroll nu saknades. Såsom förut erinrats,
erhölle skytteförening icke statsunderstöd, derest der icke funnes anstäld
en af kronans ombud i skytteförbundets styrelse godkänd, i militäriskt
skjutande utbildad instruktör. Jemlikt kongl. brefvet den 9 juni 1893

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

och chefens för landtförsvarsdepartementet den 11 juni 1895 utfärdade
cirkulär till kronans ombud i skytteförbundens styrelser, hvilka ombud
alla vore officerare, ålåge det dem bland annat att på bästa sätt öfvervaka
skytteföreningarnas af staten understödda verksamhet och derför
vid täflingsskjutningar och eljest, så ofta tillfälle dertill erbjödes, tillse,
att skjutöfningarna bedrefves enligt militäriska grunder och gifna föreskrifter.
Skytteförbund funnes, der kronans ombud årligen inspekterat
samtliga skytteföreningar inom förbundet. Äfvenså vore centralstyrelsens
verkställande utskotts ledamöter, af hvilka tre vore af Kongl.
Maj:t utsedda officerare, berättigade att mot truppbiljett företaga resor
å statens jern vägar för erforderlig inspektion af dest frivilliga skytteväsendet,
af hvilken rättighet de jemväl flitigt begagnat sig. Detta
hindrade icke, att åtskilligt ännu kunde göras, för att säkerhet måtte
vinnas, att de medel, staten ansloge till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande, också blefve för ändamålet rätt använda.

Utskottet finner den frivilliga skytterörelsen, rätt ledd, vara af
den stora vigt för landets försvar, att den bör af Riksdagen uppmuntras
genom anslag till sådan storlek, att de enskilde skyttarnes uppoffringar
för saken ej må blifva för dem så betungande, att intresset tilläfventyrs
minskas. Af de i ofvanberörda motion anförda uppgifter och de
vid densamma fogade handlingar framgår emellertid, att redan för närvarande
blott en ganska ringa del af de med det frivilliga skytteväsendet
förenade utgifter och särskildt endast ett obetydligt antal af de
lossade skotten kan med statsanslaget bekostas. Dertill kommer, att
patronen till det ännu brukliga remingtongeväret kostar blott 4 öre,
medan deremot kostnaden för patronen till det nya 6,5 mm. gevär, som
ju småningom bör blifva användt vid nu ifrågavarande skjutöfningar,
kan, enligt hvad af Kongl. Maj:ts framställning till denna Riksdag om
anskaffning af mobiliseringsammunition inhemtas, beräknas till minst
9y öre eller således mer än dubbelt så mycket. Af dessa anledningar
finner utskottet en ökning af ifrågavarande anslag utöfver det för innevarande
år anvisade och af Kongl. Maj:t nu för år 1901 äskade beloppet
vara påkallad, men håller före, att de nya gevären icke torde
blifva under år 1901 utlemnade till så stort antal, att prisförhöjningen
å ammunition kan under nämnda år utöfva någon större inverkan på
utgifterna i det hela, och att ej heller föreningarna hittills vunnit den
omfattning och utveckling, att de redan nu skulle kunna lämpligen tillgodogöra
sig ett så stort anslag, som motionärerna föreslagit. Enligt
utskottets mening liirer det tvärt om vara för skytterörelsen gagneligt
att, såsom hittills skett, statens understöd till densamma liålles i jembredd
med rörelsens fortskridande utveckling och icke alltför bråd -

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

störtadt ökas. Utskottet har derför funnit sig böra endast så till vida
biträda motionärernas förslag, att utskottet tillstyrker, att för år 1901
må anvisas 240,000 kronor, och rätt medgifvas Kong!. Magt att redan
under innevarande år deraf använda 20,000 kronor. Då detta statsanslag
var för hvarje af åren 1895—1897 90,000 kronor, för hvardera
året 1898 och 1899 120,000 kronor och för 1900 är 160,000 kronor,
hvilket emellertid genom tillkomsten af berörda 20,000 kronor skulle
kunna ökas till 180,000 kronor, samt under sådan förutsättning det för
1901 disponibla anslagsbeloppet skulle blifva 220,000 kronor, anser
utskottet dessa siffror utvisa eu tillräcklig stegring af anslaget.

Emot motionärernas förslag i afseende å de vid anslaget fogade
bestämmelser har utskottet icke funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med föranledande af Kongl. Majrts
nu ifrågavarande framställning och ofvanberörda motion,
må till det frivilliga skytteväsendets befrämjande på
extra stat för år 1901 anvisa 240,000 kronor, att af
Kongl. Maj:t. för ändamålet användas på sådana vilkor
och under sådan kontroll, att det med det frivilliga
skytteväsendet afsedda syftet må i möjligaste mån
vinnas, samt med rättighet för Kongl. Maj:t ej mindre
att under följande år använda hvad af anslaget kan
under året besparas, än äfven att förskottsvis af tillgängliga
medel under innevarande år utanordna af
detta anslag högst 20,000 kronor.

Ökade utgifter för krigshögskolan.

Angående
anslag till
ökade utgifter
för krigshögskolan.

[32.]

33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ökade utgifter
för krigshögskolan anvisa ett belopp af 28,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1901 bevilja 14,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom i skrifvelse den 17 februari
1899 tjenstförrättande inspektören för militärläroverken anfört:

Chefen för generalstaben, generalmajoren m. m. friherre Raab
hade i sitt betänkande den 16 november 1876 rörande krigshögskolans
organisation beräknat antalet ordinarie elever till trettio, hvilket, antal
han ansett så högt, att det sannolikt icke skulle komma att öfverskridas,
och derjemte vara det högsta, som samtidigt skulle kunna undervisas

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

af allenast en lärare, såvida undervisningen skulle kunna bedrifvas med
erforderlig kraft. Organisationsförslaget hade också utarbetats under
förutsättning af detta antal.

Enligt bestämmelserna i det för skolan utfärdade reglemente den
12 juli 1878 hade emellertid, på förslag af krigsundervisningskommissionen,
maximiantalet elever höjts till fyrtio, hvilket dock på den tiden i
sjelfva verket saknat större betydelse, då elevantalet först år 1892
öfverskridit trettio. Sistnämnda år hade nemligen elevantalet stigit till
trettioåtta, två officerare af flottan inberäknade, med anledning hvaraf
dels särskilda medel anvisats till förstärkning af lärarekrafterna och till
betäckande af de ökade kostnaderna för sommaröfningarna, dels ock
genom kongl. kungörelse den 26 januari 1894 bestämts, att de ordinarie
elevernas antal skulle vara högst 30, deri dock icke inräknade
officerare af flottan. År 1898 hade emellertid antalet kompetenta inträdessökande
uppgått till 37, deri inberäknade en officer af flottan och
en af Karlskrona artillericorps. För att hela detta antal skulle kunna
emottagas, hade äfven för denna kurs beviljats medel till ökade lärarekrafter
och till sommaröfningarna. En dylik tillfällig hjelp syntes
emellertid icke vara att påräkna för framtiden och vore ej heller
tillfyllestgörande. Af en verkstäld, uträkning, hvilken såsom bil. VI
vore fogad vid statsrådsprotokollet, framginge nemligen, att af de
från och med år 1875 till och med år 1887 utnämnda officerarne omkring
17,5 procent vunnit inträde vid krigshögskolan, men under de fem
härefter närmast följande åren kunde procentantalet beräknas till minst 25,
enär 1892 års årgång med all sannolikhet komme att ännu lemna elever
till högskolan, hvilket i än högre grad vore fallet med årgångarna
1893--1895, hvilka redan lemnat resp. 20,9, 16,o och 11,i procent. Det
syntes derför icke vara för högt, om man beräknade, att framdeles 25
procent af samtliga utnämnda officerare komme att blifva berättigade
till inträde vid krigshögskolan, enligt hvilken beräkning och under antagande,
att 100 officerare årligen nyutnämndes, i hvarje af krigshögskolans
tvååriga kurser komme att finnas 50 elever. Anledningen
till denna ökning af elevantalet vore att söka, utom i

det växande begäret efter vetande, dels deri, att arméns officers corps,

inberäknadt intendenturcorpsen, sedan krigshögskolan började
sin verksamhet, ökats med ungefär 300 personer, dels ock deri, att
efter den senaste förändringen vid artilleri- och ingeniörhögskolan
åtskilliga artilleriofficerare i stället för att genomgå sagda läroverks
högre kurs sökte inträde vid den under föga längre tid pågående krigshögskolan.
Frågan vore då, huruvida krigshögskolan borde ordnas så,
att den kunde mottaga alla dem, hvilka vore berättigade till inträde.

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Å ena Bidan vore det uppenbart, att undervisningens grundlighet icke
finge lida intrång genom ett för stort elevantal, men å andra sidan
kunde det måhända anses obilligt, att några skulle uteslutas från en
undervisning, af hvilken de frivilligt sökte komma i åtnjutande utan
att derför uppbära någon egentlig ersättning, synnerligast så länge
större delen af de yngre officerarne vore urståndsätta att under två
tredjedelar af året utöfva militär tjenstgöring. En ökning af elevantalet
till 50 skulle emellertid föranleda ganska omfattande förändringar.
Den skulle nemligen förutsätta en delning af kursen i två parallelafdelningar
med 25 elever, eller ock att ny kurs börjades hvarje år,
d. v. 8. en fördubbling af lärareantalet och nära nog äfven af anslaget,
samt anskaffandet af ny lokal med två lärosalar eller utvidgning af den
nuvarande. En ökning af elevantalet till 40, d. v. s. till 20 procent
af två årgångar officerare, borde deremot, enligt hvad hittills vunnen
erfarenhet gåfve vid handen, kunna ske äfven utan ändring af högskolans
nuvarande organisation, men deremot icke utan förhöjning af
anslaget. Erfarenheten hade nemligen visat, att det för lärarne varit
förenadt med ganska ansträngande arbete att läsa och bedöma de af
eleverna på lärorummet och i hemmet utförda arbetena, när elevantalet
uppgått till 30—40. För att underlätta lärarnes arbete hade också för
de kurser, hvilka haft större elevantal än 30, d. v. s. för kurserna 1892
—1894 och 1898—1900, repetitörer anstälts till deras biträde. Då
lärarne emellertid för att kunna känna och rigtigt bedöma elevernas kunskapsmått
i alla händelser nödgats genomläsa deras samtliga arbeten,
blefve vinsten af en dylik åtgärd ej synnerligen stor för andra, än för
lärarne i de ämnen, hvilka omfattade aplikatoriska kurser och i hvilka
skrifningar ofta förekomme hvarje vecka, hvarvid ej sällan mycket
omständliga rättelser måste göras. På grund häraf måste möjlighet
visserligen finnas att kunna anställa repetitörer till lärarnes biträde,
men det borde öfverlemnas åt chefen att använda dem för sådana ämnen
eller delar af ämnen, der deras biträde särskildt vore af behofvet påkalladt.
Derjemte syntes en ökning af lärareaflöningen utgöra ett oundgängligt
vilkor för hvarje höjning af elevantalet, dels emedan ett ökadt
arbete borde vara förenadt med ökad ersättning, dels emedan lärareaflöningen
vid krigshögskolan redan under nuvarande förhållanden
måste anses såsom synnerligen låg. Då intet skäl förefunnes att frångå
den nuvarande grunden för beräknandet af lärareaflöningen, nemligen
efter antalet undervisningstimmar i veckan, så borde för militärämnena
och matematik en ökning af det nuvarande beloppet af trehundra kronor
om året för veckotimme till fyrahundra kronor vara den minsta, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

kunde ifrågasättas. För språklärare åter kunde det nuvarande arfvodesbeloppet
bibehållas, enär deras arbete för lektionerna vore mindre än de
öfriga lärarnes. Aflöningen för läraren i tyska språket borde dock
beräknas efter samma grunder som för de öfriga språklärarne. Då
erfarenheten tydligen ådagalagt behofvet af ytterligare en lärare i ryska
språket, hvilket behof äfven för nu pågående lärokurs blifvit tillgodosedt,
borde en 2:e lärare i ryska språket upptagas i åtaten med samma
arfvode som l:e läraren, emedan de vore fullkomligt sidoordnade samt
hade samma antal undervisningstimmar och undervisningsskyldighet.
Det för aflöning åt repetitörer erforderliga beloppet syntes kunna inskränkas
till 1,()00 kronor om året, att fördelas i arfvoden å högst
500 kronor, under förutsättning att chefen i öfrigt erhölle förfoganderätt
öfver detta anslagsbelopp. Då adjutanternas arbete ökades i förhållande
till elevernas antal, borde deras ursprungligen till endast 600
kronor bestämda arfvode höjas till 800 kronor. Af samma skäl borde
likaledes redogörarens arfvode, 500 kronor, höjas med minst 100 kronor
till 600 kronor. Det arfvode af 600 kronor, hvilket enligt kongl.
brefvet den 7 november 1884 utginge till den officer (stallmästare),
hvilken bestrede undervisningen i ridning, borde, för ordningens skull,
lämpligen uppföras på högskolans stat.

Såsom upprepade gånger framhållits af krigshögskolans chefer,
vore, enligt hvad t. f. inspektören för militärläroverken vidare anfört,
anslaget till sommaröfningarna otillräckligt redan under nuvarande förhållanden.
Enligt en af chefen för krigshögskolan uppgjord och af
krigsundervisningskommissionen gillad beräkning (bil. VII till statsrådsprotokollet)
skulle kostnaderna för nämnda öfningar under hvarje kurs
med 40 elever belöpa sig till i jemnt tal 16,000 kronor eller 8,000
kronor om året.

Det till inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel
med 500 kronor årligen utgående anslaget vore ytterst
lågt beräknadt och borde derför höjas till 850 kronor.

Krigsundervisningskommissionen, som ansåge väckt fråga om dagaflöning
åt adjutanter och elever vid krigshögskolan för närvarande
icke böra till afgörande förekomma, hade likväl funnit i hög grad önskvärdt,
att någon lättnad i ekonomiskt afseende bereddes eleverna, och
derför föreslagit, att å högskolans stat måtte upptagas ett årligt anslag
af 4,000 kronor, att af Kongl. Maj:t uppå inspektörens för militärläroverken
förslag fördelas i understödsbelopp om högst 400 kronor,
företrädesvis till elever, Indika deraf vore mest i behof.

Slutligen hade föreslagits de ändringar, Indika vore erforderliga i

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

krigshögskolans stat, derest det i nu gällande reglemente fastslagna
högsta elevantalet lomme att bibehållas. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt, hade tjenstförrättande inspektören för militärläroverken,
med erinran, hurusom genom antagande af stat för allenast 30 elever
någon utveckling af krigshögskolan icke vunnes och ändamålet med
hans förevarande framställning i sjelfva verket blefve förfeladt, på krigsundervisningskommissionens
vägnar, hemstält, att Kongl. Maj:t ville hos
Riksdagen göra framställning derom, att krigshögskolans stat måtte
från och med år 1901 höjas till 40,000 kronor, i ändamål att elevantalet
måtte kunna ökas till fyrtio, officerare af flottan ej inberäknade.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 23 november i899 hade dåvarande
t. f. chefen för generalstaben, öfversten m. m. K. G. Bildt,
anfört, att som antalet till inträde vid krigshögskolan berättigade officerare
för framtiden sannolikt komme att icke oväsentligt öfverstiga
det för närvarande faststälda maximiantalet ordinarie elever eller 30,
det vore högeligen önskvärd!, att krigshögskolan sattes i stånd att
emottaga och utbilda samtliga inträdesberättigade officerare eller åtminstone
så många som möjligt af dem.

Otvifvelaktigt vore dock, att undervisningen icke utan svårighet
kunde bedrifvas med full kraft, så vida elevantalet inom hvarje kurs
öfverstege 30, och att krigshögskolan derför borde organiseras så, att
ny kurs började hvarje år i stället för hvartannat år. Härtill skulle
dock fordras ej endast ökade lärarekrafter och höjdt anslag, utan äfven
större lokaler. En vidtomfattande omorganisation af krigshögskolan
borde derför också ställas i utsigt, men denna kunde icke vidtagas förr
än i sammanhang med lösandet af generalstabens och krigshögskolans
byggnadsfråga — en fråga, som uppkommit sedan tjenstförrättande
inspektören för militärläroverken inkommit med sin meranämnda skrifvelse,
och hvilken fråga under den närmaste tiden borde erhålla sin
lösning. — På grund häraf borde alla mindre organisationsändringar
om möjligt anstå tills vidare, för att behandlas i samband med den
ofvarmämnda fullständiga omorganisationen.

Emellertid vore en ökning af elevantalet vid krigshögskolan så
angelägen, att frågan derom icke helt och hållet syntes böra uppskjutas,
tills byggnadsfrågan funnit sin lösning och i sammanhang dermed en
ny organisation kunde genomföras. Det syntes också möjligt att öka
elevantalet till 40, äfven med bibehållande af den nuvarande organisationen.
De ökade medel, hvilka härtill otvifvelaktigt vore erforderliga,
borde emellertid tills vidare upptagas å extra stat.

Att göra de föreslagna anslagsökningarna beroende af elevantalet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

8å att vid dem skulle fästas det vilkoret, att de skulle utgå endast
derest elevantalet öfverstege det nuvarande maximiantalet eller 30, vore
icke lämpligt, särskilt emedan lärarne vid krigshögskolan, hvilka hade
att ej endast pröfva de inträdessökandes kunskaper, utan äfven yttra sig
om de antagna elevernas qvarblifvande vid högskolan, härigenom skulle
komma i den grannlaga ställningen, att de arfvoden, de såsom lärare
uppbure, skulle kunna blifva beroende af den större eller mindre noggrannhet
och stränghet, med hvilken de bedömde såväl de inträdessökandes
som elevernas kunskapsmått.

T. f. chefen för generalstaben hade på grund häraf hemstält, att
Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen å extra stat äska följande ökning af
det till krigshögskolan utgående anslag för hvartdera af arbetsåren
1900—1901 och 1901 —1902, nemligen:

till 1 adjutant.....

» 1 »

» 1 redogörare

200 kronor
200 »
100 »

till arfvoden åt lärare:

åt lärarne i landtmilitära ämnen och matematik 100
kronor för hvarje timmes undervisningsskyldighet i

veckan 100 x 20 .................................................................... 2,000

åt en 2:dre lärare i ryska språket......................................... 1,200

» läraren i tyska språket ........................................................ 200

» » » sjökrigsvetenskap ................................................ 150

» » » ridning ................................................................... 600

till repetitörer....................................................... 1,000

)) sommaröfningar ................................................................. 4,000

» inköp och underhåll af inventarier, böcker och undervisningsmateriel
......................................................... 350

i» understöd åt elever........................................................... 4,000

summa 14,000 kronor,

eller tillsammans för begge arbetsåren d. v. s. för hela nästa kurs vid
krigshögskolan 28,000 kronor, hvaraf å 1901 års stat 14,000 kronor.

1 infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet
förklarat, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna tillfälle böra
beredas för en ökning af krigshögskolans elevantal, arméförvaltningen
icke hade något att erinra mot bifall till hvad t. f. chefen för generalstaben
i detta ärende föreslagit.

Bih. till Tliksd. Prot. 1900. 4 Sant/, 1 Afd. f) Jlåft.

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Sedan departementschefen sålunda redogjort för hvad i ärendet
förekommit, har han för egen del anfört, att då krigshögskolans verksamhet
vore af mycket stor betydelse för bibehållandet och höjandet
af den högre militära bildningen inom arméns officerscorps, det syntes
honom angeläget, att denna bildningsanstalt måtte sättas i stånd att
mottaga och utbilda så vidt möjligt samtliga de officerare, hvilka sökte
inträde vid högskolan och visade sig eg a derför erforderliga förkunskaper.
Den genomgripande omorganisation af krigshögskolan, som
för detta ändamål vore önskvärd, kunde emellertid icke genomföras förr
än i samband med den ännu sväfvande frågan om byggnader för
generalstaben och krigshögskolan. En omreglering af krigshögskolans
stat syntes derför icke lämpligen böra ske förr än i sammanhang med
den fullständiga omorganisationen, utan borde å extra stat anvisas de
ökade medel, hvilka otvifvelaktigt erfordrades för att sätta krigshögskolan
i stånd att fortsätta sin verksamhet i den omfattning, som betingades
af officerscorpsens vid armén nuvarande storlek.

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge departementschefen, att,
på sätt t. f. chefen för generalstaben föreslagit, medel borde anvisas
för att ett större antal elever måtte kunna vid krigshögskolan vinna
inträde.

Utskottet har, då, på sätt departementschefen framhållit, en omreglering
af krigshögskolans stat icke synes lämpligen böra ske förr
än i sammanhang med den önskvärd befunna fullständiga omorganisationen
af nämnda högskola, ansett den nu ifrågavarande provisoriska
ökningen i anslag till krigshögskolan böra begränsas till det allra nödvändigaste.
En dylik nödvändighet har utskottet emellertid ej kunnat
tillerkänna alla de anslagsbehof, som i statsrådsprotokollet angifvits
och hvilka tillsammans uppgå till det af Kongl. Maj:t nu äskade belopp
af 14,000 kronor för år. Hvad beträffar de till sommaröfningar och till
repetitörer afsedda beloppen, resp. 4,000 kronor och 1,000 kronor, har
utskottet funnit desamma böra beviljas, liksom äfven arfvode till en
andre lärare i ryska språket, hvilket arfvode emellertid synts kunna
begränsas till samma belopp, som nu tillkommer läraren i tyska språket,
eller 1,000 kronor. Då arfvode åt läraren i ridning, 600 kronor,
hittills utgått från hufvudtitelns besparingar, har utskottet ansett nämnda
summa böra, för att ridundervisningen må kunna fortgå, inbegripas i
förevarande tilläggsanslag. Hvad deremot de öfriga uppgifna anslagsbehofven
beträffar, synes deras tillgodoseende lämpligast kunna fram -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

deles tagas under öfvervägande i sammanhang med den i utsigt stälda
omorganisationen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till ökade utgifter
för krigshögskolan beviljar ett belopp af 13,200 kronor
och deraf på extra stat för år 1901 anvisar 6,600
kronor.

Exercishus för Vesterbottens regemente.

34:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande af
exercishus å Vesterbottens regementes mötesplats bevilja å extra stat
för år 1901 ett belopp af 38,000 kronor.

I detta ämne inhemtas af statsrådsprotokollet följande.

Af sjette arméfördelningens truppförband saknade för närvarande
Vesterbottens och Vesternorrlands regementen särskilda byggnader, afsedda
för truppens öfningar, eller s. k. exercishus. Chefen för nämnda
fördelning hade i skrifvelse den 3 juni 1899 framhållit behofvet af dylika
byggnader. Det hårda klimat, som vore rådande inom denna arméfördelnings
förläggningsområde, och den utsträckning öfningarne numera
erhållit, hvilken medförde, att dessa måste börja, så tidigt på
våren, att marken i regeln till följd af snö och väta lade hinder i vägen
för utförande af noggrann rekrytexercis och gymnastik, hade med visshet
till följd, att truppens utbildning genom saknaden af exercishus måste
blifva alltför mycket åsidosatt. Sistnämnda två regementen vore derför
nu i utbildningshänseende sämre stälda än fördelningens öfriga truppförband.
Dertill komme, att för dessa regementen måste, till åstadkommande
af likhet med de andra truppförbanden, under närmaste tiden
anskaffas fullständig gymnastikattiralj, för hvars skyddande mot väderlekens
skadliga inflytande vore af stor ekonomisk fördel, att plats derför
kunde i exercishus beredas.

Arméförvaltningen å fortifikations- och intcndentsdepartementen
hade i sitt öfver berörda framställning afgifna utlåtande, med instämmande
i hvad arméfördelningschefen anfört rörande behofvet af exercishus
för nämnda regementen, öfverlemnat ritning och kostnadsförslag till
do ifrågasatta exercishusen, hvilkas uppförande ansetts komma att betinga

Angående anslag
för uppförande
af
exercishus för
"Vesterbottens
regemente.

[33.]

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag för
reparationer
och ändringar
af tvättinrättningen
vid
Karlberg.

[34.]

en utgift för hvardera af 38,000 kronor, hvarjemte arméförvaltningen,
som för ^ ändamålet, icke egde medel till sin disposition, hemstält, att
dertill måtte hos Riksdagen äskas anslag å extra stat.

. Departementschefen har för egen del, under vitsordande att do
vid sjette arméfördelningens truppförband uppförda exercishusen visat
sig vara till synnerligt gagn för truppens öfningar, förklarat sig
med hänsyn härtill och då ofvanberörda regementens behof af gymnastikapparelj
syntes under närmaste framtiden böra fyllas, men lokal
till denna materiel förvarande för närvarande saknades, anse uppförandet
af de föreslagna exercishusen vara till nytta med hänsyn till
såväl omsorg om manskapets bästa som statens eget intresse för bevarande
af materielen. Då emellertid, på sätt arméförvaltningen anfört,
Kong]. Maj.t ej egde medel till sitt förfogande för dessa byggnaders uppförande,
borde dessa hos Riksdagen begäras, men då stora anslagskraf
måste framställas för andra landtförsvaret rörande ändamål, ansåge departementschefen,
att med uppförandet af det ena af ifrågavarande exercishus
borde få ytterligare anstå. Vid bedömandet af hvilketdera regementet
härvid skulle ega företrädesrätt, hade han, med hänsyn till
Vesterbottens regementes nordligare förläggning och det å dess mötesplats
i följd häraf rådande kallare klimat, ansett detta regemente böra
i första rummet komma i åtanke.

Af hvad i statsrådsprotokollet till stöd för denna framställning
anförts har utskottet icke blifvit öfvertygadt om nödvändigheten af det
ifrågasatta exercishuset, helst som, enligt hvad utskottet inhemtat, de
vid två af infanteriregementenas inom 6:te fördelningen mötesplatser
redan befintliga exercishus varit af särskilda förhållanden betingade, och
i öfrigt ingenstädes dylika hus ansetts böra vid mötesplatser uppföras.
Utskottet finner sig derför för närvarande icke kunna biträda
Kongl. Maj:ts föreliggande förslag, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Reparationer och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg.

35:o. Uti punkten 34 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för verkställande af reparationer och ändringar af
tvättinrättningen vid Karlberg anvisa å extra stat för år 1901 i4,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

Enligt hvad af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hade chefen
för krigsskolan uti skrifvelse den 9 september 1899, med förmälan att
den vid krigsskolan befintliga tvättinrättning, hvilken för skolans behof
numera vore nästan oumbärlig, från början anordnats provisoriskt och
derför vållat mycket dryga underhållskostnader, hvilka betäckts af de
till skolan anvisade medel och exempelvis under år 1892 uppgått till icke
mindre än 2,000 kronor, anhållit, att, enär en synnerligt omfattande
reparation af tvättinrättningens lokaler och materiel vore nödvändig samt
tidsenliga anordningar beträffande dess inredning behöfde utföras, men
de å skolans stat anvisade medel ej härtill lemnade tillgång, särskild!
anslag måtte för ändamålet beviljas. Till styrkande af behofvet utaf
nämnda reparationer m. m. hade chefen för skolan anfört, att endast för
ersättande af utbrända delar i den otidsenliga torkugnen årligen måste
utbetalas 300 kronor; att torkningen verkstäldes på det sätt, att kläderna
upphängdes i en stor arbetssal, der luften genom ugnen uppvärmdes
till omkring 60 grader och luftvexlingen åstadkommes genom
öppnandet af fönstren på båda sidor, i följd hvaraf arbetare, som
måste uppehålla sig vid fönstren, hade att uthärda från den ena sidan
den starka hettan från ugnen och å andra sidan den genom fönstren
utifrån direkt inströmmande kalla luften; att skolans nuvarande tvättentreprenör,
som innehaft tvättinrättningen sedan den 1 oktober 1892,
och hvars senaste kontrakt derom utlöpte den 1 oktober innevarande
år, hos skolchefen gjort framställning om ändring i den olämpliga anordningen
af torkinrättningen samt om afhjelpande af åtskilliga brister
å golf och murverk, äfvensom föreslagit, att dessa arbeten antingen
skulle af skolan verkställas, i hvilket fall entreprenören erbjöde sig att
efter arbetets fullbordande årligen erlägga en från nuvarande 1,500 till
2,300 kronor förhöjd hyra för tvättinrättningen, eller ock att entreprenören
sjelf skulle bekosta nämnda arbeten mot vederlag af åtskilliga
förmåner för framtiden, bland annat rättighet att mot en nedsatt
hyra af 1,000 kronor innehafva tvättinrättningen i 20 år m. m.; att
kostnaden för de ifrågasatta förändringarna och reparationerna komme
att uppgå till följande belopp, nemligen:

för byggnadsarbetena enligt deröfver uppgjordt förslag kronor 12,996: —

» tillfälliga tvättanorduingar under byggnadstiden... » 400: —

» tillsyn, kontroll och oförutsedda utgifter .............. »_604: —

eller sammanlagdt kronor 14,000: —;

och hade skolchefen, med förordande af att nämnda arbeten finge af
statsmedel bekostas, derjemte framhållit, att denna utgift, som med

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hänsyn till husets bristfälliga skick i allt fall icke kunde helt och hållet
undvikas, skulle genom hyresbeloppets ökning med 800 kronor, eller
möjligen ännu högre belopp, småningom amorteras, hvarförutom den
årliga underhållskostnaden blefve betydligt mindre än under nuvarande
förhållanden, samt större utrymme och bättre arbetssätt vunnes.

Arméförvaltningen å fortifikations- och civila departementen hade i
häröfver afgifvet utlåtande instämt med chefen för krigsskolan i afseende
å såväl behofvet för skolan af tvättinrättningens bibehållande som
nödvändigheten af de föreslagna reparationsarbetena, hvarjemte förstnämnda
departement efter verkstäld undersökning förklarat sig ej hafva
något att erinra mot de ifrågasatta förändringarna och kostnadsberäkningarne.

Departementschefen har förklarat sig, genom hvad sålunda förekommit,
anse ådagalagdt, att krigsskolans tvättinrättning, som icke utan
stor olägenhet för skolan kunde undvaras, borde repareras och i sammanhang
dermed till sin anordning ändras på sätt föreslaget blifvit.
Att åt en enskild person öfverlåta bekostandet af så vidtomfattande
arbeten i ett kronan tillhörigt hus, syntes i hög grad olämpligt, hvadan
arbetena, enligt hans förmenande, borde verkställas på statens bekostnad,
så mycket hellre som ett dylikt tillvägagående, om frågan såges
uteslutande ur ekonomisk synpunkt, torde få anses för staten fördelaktigast.

Då emellertid krigsskolans tillgångar under de senaste årenblifvit,
till följd af ökningen i elevernas antal, så anlitade, att den för nu
ifrågavarande ändamål erforderliga summan icke kunde disponeras från
skolans anslag, samt för öfrigt, enligt den för skolan af Riksdagen
senast godkända stat, all den kontanta uppbörd, som på grund af
chefens dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. inflöte, skulle
till statsverket inlevereras, hvadan den inkomst för tvättinrättningens
uthyrande, som i följd af dess förbättrande uppstode, jemväl komme
statsverket omedelbart och ej skolan till godo, samt ej heller andra
medel funnes för ändamålet tillgängliga, hemstälde departementschefen,
att ett extra anslag måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.

På grund af hvad sålunda anförts till stöd för Kongl. Maj:ts nu
förevarande framställning, finner utskottet sig böra, under förutsättning
att hyran för tvättinrättningen varder höjd till det af entreprenören

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

127

medgifna belopp eller 2,300 kronor, förorda densamma, och hemställer
utskottet derför,

att Riksdagen för verkställande af reparationer
och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg må
anvisa å extra stat för 1901 14,000 kronor.

Ändrad mötesplats för Vestmanlands regemente.

36:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 35
föreslagit Riksdagen att, med antagande af de af Vesterås stad gjorda
erbjudanden om upplåtelse af mark till ny mötesplats för Vestmanlands
regemente m. m., dels medgifva,

att östra delen af den kronan tillhöriga lägenheten Kungsängen,
till en areal af 29,207 hektar, å en år 1897 upprättad karta, utmärkt
med n:is 1 —32, måtte få till mötesplats för nämnda regemente användas; att

den kronan tillhöriga lägenheten Klockartorpet n:o 1 måtte, på
sätt och under vilkor kammarkollegium föreslagit, få utbytas mot annan
af staden Vesterås lemnad mark af motsvarande godhet och värde;

att mötesplatserna Salbohed och Utnäslöt med derå befintliga, kronan
tillhöriga byggnader, i den mån dessa ej kunna till regementets
nya mötesplats förflyttas, måtte få försäljas och derför inflytande belopp
användas till uppförande af de för regementet erforderliga byggnader
å sistnämnda plats, samt

att ett belopp af 128,000 kronor måtte få för regementets förflyttning
till Vesterås användas af Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa; dels

ock för bestridande af öfriga för regementets förflyttning
erforderliga kostnader bevilja ett belopp af 201,000 kronor samt på
extra stat för år 1901 deraf anvisa hälften eller 100,500 kronor.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 76)
har herr G. Lindgren i Islingby med flere hemstält, att Kongl. Maj:ts
nu ifrågavarande proposition icke måtte af Riksdagen bifallas.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari
innevarande år innehåller i detta ämne följande.

Sedan åtskilliga år tillbaka hade klagomål försports öfver den af
Vestmanlands regemente nu använda mötesplatsen Salboheds olämplig -

Angående
anslag till
ändrad mötesplats
för
Vestmanlands
regemente.

[35.]

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

het i såväl militäriskt som sanitärt hänseende samt förslag framstälts
om regementets förflyttning till annan ort.

I skrifvelse den 13 oktober 1893 hade chefen för femte arméfördelningen
framhållit de olägenheter, som vore förenade med ifrågavarande
mötesplats, såsom dess stora afstånd, l3 ä mil, från närmaste
jernvägsstation, den otillfredsställande beskaffenheten af sjelfva exercisfältet,
hvilket vore sandigt och gropigt samt nedemot Sagån vattensjukt,
svårigheten att utföra strids- och fälttjenstöfningar såväl å mötesplatsen
som i densammas omgifningar, enär å exercisfältet afstånden
vore för små i förhållande till de nutida vapnens skottvidder och den
angränsande beträdbara terrängen hufvudsakligen utgjordes af skogsmark
och annan mindre tjenlig terräng.

Med anledning af dessa förhållanden hade arméfördelningschefen
framhållit önskvärdheten af att Vestmanlands regemente flyttades till
annan ort, och då enligt 1892 års urtima Riksdags beslut Lifregementets
grenadiercorps komme att sammanslås med Nerikes regemente
till Lifregementet till fot samt den förra corpsens mötesplats Utnäslöt
derigenom blefve för densamma obehöflig, hade han hemstält, att regementet
måtte flyttas till sistnämnda plats, hvilken, om ej i alla afseenden
tillfredsställande för regementets öfningar, dock erbjöde företräden
framför Salbohed.

Under tiden för detta ärendes utredning inom arméförvaltningen
och innan mötesplatsen Utnäslöt blifvit af Lifregementets grenadiercorps
fullständigt utrymd, hade emellertid ett nytt uppslag i frågan inträffat,
i det att städerna Sala och Vesterås, hvilka båda orter ansåges ur militärisk
synpunkt erbjuda vissa fördelar framför Utnäslöt, försports vara
villiga att kostnadsfritt för kronan upplåta mark till mötesplats åt Vestmanlands
regemente.

Då sålunda frågan inträdt i ett nytt skede, hade Kongl. Maj:t
uppå derom gjord framställning den 1 april 1896 stält medel till chefens
för femte arméfördelningen förfogande för verkställande af nödig utredning
samt uppgörande af erforderliga förslag m. m. för en eventuel
förflyttning af Vestmanlands regemente till Vesterås eller Sala. Den
sålunda anbefalda utredningen, som, enligt arméfördelningschefens i
ämnet lemnade föreskrifter, särskilt skulle omfatta de föreslagna
öfningsplatsernas läge med hänsyn till militära och sanitära förhållanden
äfvensom de med en flyttning förenade kostnader, hade utförts af
regementsförvaltningen och öfverlemnats af arméfördelningschefen med
eget yttrande i frågan till Kongl. Maj:t den 17 november 1896.

Af denna utredning inhemtades, bland annat, att den till mötesfält

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

129

afsedda platsen invid Sala stad dertill vore mindre tjenlig, enär den ej
egde tillräcklig ytvidd, hade för ringa höjd öfver den förbiflytande
Sagån samt i sanitärt hänseende lemnade åtskilligt öfrigt att önska,
hvarförutom lämplig mark i tillräcklig utsträckning saknades för uppförande
af behöfliga byggnader. Den angränsande terrängen vore för
tillämpningsöfningar mindre ändamålsenlig, och det vore med stor svårighet
och betydande kostnader förenadt att uti det föreslagna mötesfältets
närhet erhålla en tillfredsställande skjutbana, Dertill komme, att
stadsfullmägtige i Sala ej lemnat något officielt erbjudande af den mark,
som för ändamålet varit ifrågasatt.

Hvad åter anginge den vid Vesterås föreslagna mötesplatsen, som
skulle utgöras af de söder om staden belägna lägenheterna Kungsängen,
Klockartorpet och Wiksäng, hade chefen för femte arméfördelningen framhållit,
att densamma hade flera beaktansvärda fördelar. Vid mobilisering
kunde nemligen regementets såväl stam som beväring från sina samlingsplatser
snabbare förflyttas till Vesterås än till Salbohed och der
lättare inqvarteras och förplägas. Vid en sammandragning af femte
arméfördelningens trupper i händelse af krigstillfälle kunde regementet
från Vesterås hastigare nå den antagliga sammandragningsorten än
från den nuvarande mötesplatsen, och vore derjemte den föreslagna
mötesplatsen äfven vid fredsöfningar synnerligen lämplig. Den vore
nemligen tillräckligt vidsträckt för att öfningar der skulle kunna bedrifvas
i regementsförband, hvarjemte inom sjelfva mötesplatsens område
funnes mycket omvexlande terräng, som erbjöde tillfälle till utförande
af tillämpningsöfningar, hvartill komme, att långs mötesplatsens nordöstra
gräns funnes mark lämplig för anläggning af skjutbana. För
uppförande af de till mötesfältet hörande byggnader funnes fördelaktig
plats med högt och torrt läge, skyddad af skog mot nordliga och ostliga
vindar; hvarjemte närheten till Mälaren lemnade tillfälle till badoch
simöfningar för truppen. I afseende å terrängen å och omkring
öfningsfältet vore platsen obetingadt att föredraga framför Salbohed.

Chefen för generalstaben hade äfven i ett den 10 januari 1899
afgifvet yttrande framhållit de fördelar, som skulle vara förbundna med
den föreslagna mötesplatsen vid Vesterås i jemförelse med nuvarande
mötesplatsen Salbohed, i det han bland annat anfört:

»Betydelsen af eu förflyttning af Vestmanlands regementes mötesplats
från Salbohed till Vesterås skulle utan tvifvel komma att framträda
så väl under fredstid som vid krigstillfälle.

Vestmanlands regementes nuvarande mötesplats Salbohed ligger på
18 km. afstånd från närmaste jern vägsstationen Sala, och något förslag
tuh. till ltiksd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 9 Käft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

angående j er nvägsanl äggning till Salbohed föreligger mig veterlig^
för närvarande icke. Med den betydelse för samfärdseln, landets järnvägsnät.
numera eger, måste det naturligen vara en stor olägenhet, att
en ort, till och från hvilken en så liflig trafik eger rum under fredstid
som ett infanteriregementes mötesplats, saknar direkt jernvägsförbindelse.

Särskildt framträder olägenheten häraf, då regementet skall deltaga
i större öfningar tillsammans med andra trupper. Regementet får nemligen
då en extra marschdag till Sala vid transporten till öfningsområdet
samt en andra extra marschdag från Sala till Salbohed vid återtransporten,
hvarigenom den knappt tillmätta tiden för regementsmötet
inskränkes till förfång för andra öfningar. Genom förflyttning af regementets
mötesplats till Vesterås, som ligger vid en af rikets större jernvägslinier
och som eger sjöförbindelse öfver Mälaren, skulle dessa olägenheter
upphöra. För Vesterås tala dessutom fördelarne af att regementets
mötesplats förlägges till länets största stad, hvilken tillika är säte för
länsstyrelsen och chefsembetet vid regementet.

De företräden, hvilka Vesterås sålunda under fredstid eger framför
Salbohed såsom mötesplats för Vestmanlands regemente, göra sig utan
tvifvel ännu kraftigare gällande vid krigstillfälle, då alla transporter
till och från regementets utrustningsort ske i mycket större utsträckning
än under fredstid, under det att samtidigt anspråken på snabbhet
framträda med ökad skärpa, och då ett lifligt samarbete måste ega rum
mellan länsstyrelserna och regementscheferna.»

Slutligen hade chefen för generalstaben i förevarande ämne anfört
följande:

»Sedan krigsrörelserna tagit sin början, måste naturligtvis regementets
förbindelse med den å utrustningsorten qvarlemnade depoten i
hög grad underlättas genom att denna är förlagd invid en större jernvägsstation,
liksom det äfven måste vara fördelaktigt, att depotbefälhafvaren,
hvilken tillika tjenstgör såsom ställföreträdande inskrifningsområdesbefälhafvare,
befinner sig å den ort, der regementets chefsembete
och inskrifningsområdesbefälhafvarens expedition under fred äro förlagda
och i omedelbar närhet af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med hvilken han flitigt har att samarbeta i sin egenskap så väl af depotbefälhafvare
som af ställföreträdande inskrithiugsområdesbefälhafvare.»

Departementschefen vore för egen del i likhet med chefen för
generalstaben och chefen för femte arméfördelningen af den mening,
att Vestmanlands regementes förflyttning till Vesterås vore i hög grad
önskvärd. Särskildt ville han fästa uppmärksamheten på de i sanitärt
hänseende ogynsamma förhållandena å Salbohed, hvilka länge varit öf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

verklagade samt föranledt febrar och andra sjukdomar, ej minst i följd
af bristen på godt dricksvatten.

Om således skälen för en flyttning af Vestmanlands regemente
från Salbohed till Vesterås vore väl grundade, gälde det att taga i
öfvervägande tvenne dermed sammanhängande spörsmål: jordfrågan och
kostnadsfrågan.

Hvad den förra, jordfrågan, anginge, hade det redan antydts, att
den för Vestmanlands regemente afsedda nya mötesplatsen skulle bijdas
af lägenheterna Kungsängen, Klockartorpet och Viksäng.

Kungsängen vore en inom Vesterås städs område belägen kronolägenhet.
Den hade en areal af 36,49 hektar och vore enligt kontrakt
af den 27 oktober 1893 för statsverkets räkning på 20 år från den 14
mars 1894 utarrenderad till Vesterås stad mot årlig afgift af 1,500
kronor. Stadsfullmägtige i nämnda stad hade under den 20 december
1895 beslutat att, under förutsättning, det regementets mötesplats förlädes
invid Vesterås, tillförbinda staden att för regementets behof den
14 mars året näst efter det, sådant för stadsfullmägtige tillkännagifvits,
afstå nämnda arrenderätt. Hela lägenheten skulle dock icke behöfva
tagas i anspråk, utan till det afsedda mötesfältet skulle enligt af landtmätare
verkstäld uppmätning erfordras blott 29,207 hektar, hvarefter
återstode 7,283 hektar.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvars utlåtande
öfver stadsfullmägtiges ofvan berörda anbud infordrats, hemstält, att
det mellan kronan och staden upprättade kontrakt angående arrenderätt
till ifrågavarande lägenhet måtte återkallas och den för mötesplatsen
erforderliga delen öfverlemnas till regementets disposition, samt att den
återstående delen af lägenheten måtte, såsom för kronan obehöflig, antingen
genom nytt kontrakt utarrenderas eller, enligt befallningshafvandes
åsigt, hellre till staden försäljas, hade stadsfullmägtige uti infordradt
yttrande, med förklaring, det de vore villige att fortfarande
arrendera den återstående delen af lägenheten, eller 7,283 hektar, mot
en af domänintendenten föreslagen årlig arrendeafgift af 300 kronor,
anhållit, att, då sistnämnda område vore erforderligt för utvidgning af
stadens renhållningsverk m. m., staden måtte berättigas att inlösa
samma område till pris, som blefve i vederbörlig ordning bestämdt.

Domänstyrelsen, som i ärendet afgifvit utlåtande, hade dervid förklarat
sig icke hafva något att erinra mot att ifrågavarande del af
lägenheten Kungsängen finge användas till mötesplats, men tillika framhållit,
att, i händelse förslaget derom godkändes, tiden för markens
tillträdande af kronan, hvarom stadsfullmägtige icke yttrat sig, syntes

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

böra få bero på särskild öfverenskommelse mellan staden och vederbörande
militära myndigheter samt det med staden afskräde arrendekontrakt
vid samma tid upphöra att vara gällande. Beträffande återstoden
af det till staden utarrenderade området hade styrelsen sig icke
bekant någon särskild anledning, som påkallade bibehållande i kronans
eg o af denna för en kronodomän obetydliga jordvidd, hvarför styrelsen,
derest den föreslagna mötesplatsen komme till stånd, för sin del
ej hade något att invända mot stadsfullmägtiges begäran att få inlösa
berörda jordareal, under förutsättning att löseskillingen komme att
uppgå till ett belopp, som motsvarade områdets fulla värde, hvilket,
enligt styrelsens mening, blefve fallet, om densamma, i likhet med
hvad förut under dylika förhållanden egt rum, bestämdes i den ordning,
kongl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof stadgade; hvarjemte styrelsen dels,
med afgifvande af förslag till erforderliga köpevilkor, hemstält, att köpeskillingen
måtte användas på samma sätt som inflytande köpeskillingar
för försålda mindre kronoegendomar, samt att styrelsen måtte
bemyndigas att, sedan köpeskillingen blifvit till länets ränteri inlevererad,
utfärda köpebref å det försålda området, dels ock förklarat, att,
derest ifrågavarande jordområde skulle anses böra i kronans ego förblifva,
styrelsen funne den af stadsfullmägtige erbjudna årliga arrendeafgiften
300 kronor vara fullt nöjaktig.

Bostadslägenheten Klockartorpet n:o 1 vore belägen i S:t Ilians socken
och Norrbo härad af Vestmanlands län och innehåller en areal af 65,751
hektar. Den vore intill den 1 maj 1906 utarrenderad för biskopens i
Vesterås räkning. Vesterås stadsfullmägtige hade, enligt protokoll vid
sammanträde den 28 maj 1896, under förutsättning att Vestmanlands
regementes mötesplats förlädes till Kungsängen och lägenheten Viksäng
å stadens område, förbundit sig,

»dels att med nuvarande arrendator!! af Klockartorpet träffa sådant
aftal, att regementet, utan något anspråk af arrendatorn å regementet,
kunde derstädes anlägga och använda tillräcklig skjutbana för regementet
äfvensom å skogsmarken uppföra kasernbyggnader samt fritt
förfoga öfver den del af skogsmarken eller s. k. Sjöängen, som erfordrades
till förbindelseled mellan Kungsängen och Viksäng;»

''»dels ock — under förutsättning jemväl deraf, att vederbörande
lemnade sitt samtycke dertill, att Vesterås stad finge tillbyta sig Klockartorpet
mot staden tillhörig donationsjord öster om staden, uppskattad
till samma värde som Klockartorpet — att efter arrendetidens slut den
1 maj 1906 föranstalta derom, att för afl framtid, så länge mötesplatsen

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

samt regementets skjutbana vore förlagda å området i fråga, till regementet
öfverlemnades nyttjanderätten till Klockartorpet, dock med rätt
för staden att sjelf förfoga öfver der uppförda byggnader samt fisket
och skogsafkastningen.»

Med öfverlemnande af infordrade yttranden från dels biskopen
m. m. J. A. Ekman, som för sin del ej haft något att erinra mot lägenhetens
användning för ifrågavarande ändamål, dels ock från domkapitlet
i Vesterås och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hade kammarkollegium
i utlåtande af den 8 september sistlidna år, med erinran,
att Kongl. Maj:t vid fastställande af löneregleringen för biskopen i
Vesterås stift genom nådigt bref den 12 april 1871 förordnat, att
biskopen skulle åtnjuta afkomsten af, bland annat, kronolägenheten
Klockartorpet, som skulle för indelningshafvarens räkning i författningsenlig
ordning utarrenderas, upplyst, att med tillämpning deraf lägenheten
blifvit upplåten senast för en tid af 20 år från den 1 maj
1886, hvarjemte kammarkollegium beträffande det föreslagna jordbytet
anfört, att kollegium icke för sin del hade något att erinra deremot,
att lägenheten för antydda ändamålet toges i anspråk i enlighet med
stadsfullmägtiges ofvanberörda beslut, dock att såsom vilkor för utbytet,
enligt kollegii åsigt, borde bestämmas: att fullständigt förslag
rörande vederlagsjordens storlek, läge, skogstillgång och öfriga beskaffenhet
skulle på stadens föranstaltande upprättas och till Kongl.
Maj:ts pröfning och fastställelse ingifvas inom viss tid, t. ex. 2 år från
den dag, beslut om regementets förflyttning till Vesterås kunde komma
att meddelas; att utbytet finge utan vidare gå i verkställighet vid
arrendetidens utgång den 1 maj 1906, vid hvilken tidpunkt det skulle
åligga staden att efter laga syn, som borde bekostas af staden, afträda
vederlagsjorden med åbyggnader, allt i fullgodt stånd samt fritt från
alla gravationer; att vederlagsjorden från och med tillträdesdagen den
1 maj 1906 skulle frigöras från sin egenskap af donationsjord och inträda
i alla de kamerala förhållanden, som hade afseende å lägenheten
Klockartorp n:o 1, hvars nuvarande egovälde i stället vid nämnda tidpunkt
skulle ikläda sig donationsjords natur samt öfvertaga alla med
innehafvet af dylik gjord förenade rättigheter och skyldigheter, samt
att alla med utbytet förenade kostnader skulle bestridas af staden,
hvilken det dessutom skulle åligga att hålla nuvarande indelningshafvaren
skadeslös för den minskning i inkomst, som till följd af utbytet
och lägenhetens användning för uppgifna ändamålet möjligen''skulle
kunna uppkomma.

Lägenheten Viksäng tillhörde Vesterås stad. Stadsfullmägtige hade,

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

jemlik! förutnämnda protokollsutdrag- af den 20 december 1895, under
förutsättning att regementets mötesplats förlädes till omförmälda
område eller större delen af regementets öfningar der komme att ega
rum, beslutat tillförbinda staden att för regementets behof den 14 mars
året näst efter det sådant för stadsfullmägtige tillkännagifvits, till regementet
utan ersättning »för all framtid, så länge mötesplatsen eller
regementets hufvudsakliga öfningar der äro förlagda, öfverlemna nyttjanderätten
till den staden i egenskap af donationsjord tillhöriga lägenheten
Viksäng, dock med undantag af den s. k. Notudden och der belägna
villaplatsen n:o 1—7 jemte villaplatsen n:o 9 å Ladubacken» samt med
förbehållen rätt för staden att begagna till desamma ledande vägar
öfver Viksäng, äfvensom att sjelf tillgodogöra sig värdet af å Viksäng
befintliga, staden tillhöriga byggnader jemte fisket och skogsafkastningen.

Beträffande kostnaderna för såväl de å den föreslagna nya mötesplatsen
erforderliga byggnader, af Indika en del kunde dit förflyttas
från Salbohed och Utnäslöt, som för öfriga behöfliga anläggningar och
arbeten, hade armé förvaltningen å fortifikationsdepartementet uppgjort
förslag (bil. VIII till statsrådsprotokollet) och beräknat desamma till
375,000 kronor, i hvilket belopp inginge kostnaderna för flyttningen
af de officerarne och underofficerarne tillhöriga byggnader, med respektive
29,380 och 6,000 kronor. Arméförvaltningen hade ansett med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att kronan åtoge sig kostnaden
för sistnämnda byggnaders flyttning, men att det borde lenmas
officers- och underofficerscorpserua öppet att, på sätt vid flyttningen
af Vesterbottens regemente egt rum, sjelfva bestämma antingen de
önskade få dessa byggnader flyttade på kronans bekostnad eller ock
uppbära de derför beräknade belopp såsom flyttningsbidrag, på det
möjlighet måtte dem beredas att, om de så önskade, med tillskjutande
af egna medel förändra eller utvidga dessa sina byggnader.

Utom ofvannämnda belopp 375,000 kronor tillkomme ytterligare i
samband med regementets flyttning kostnader dels för transport af
regementets persedlar och effekter, beräknade till 3,886 kronor, dels för
anskaffande af sängar och skåp i manskapets baracker, i stället för de nu
der befintliga i hygieniskt afseende skadliga britsarne, 31,450 kronor.

Den sammanlagda kostnaden för regementets ändrade förläggning
skulle sålunda komma att uppgå till 410,336 kronor.

I sammanhang härmed hade arméförvaltningen erinrat, att de betänkligheter,
som möjligen kunde göra sig gällande mot mötesplatsens flytt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

135

ning med hänsyn till de stora kostnader, som densamma medförde,
väsentligen förringades, om man toge i betraktande, att etablissementet
å Salbohed befunne sig i ett så bristfälligt och otillfredställande skick,
att, om regementet fortfarande skulle förblifva derstädes, betydande
kostnader måste nedläggas å detta etablissement. I följd deraf att
regementets förflyttning under flere ar varit ifrågasatt, hade nemligen
underhållet af etablissementet inskränkts till det allra oundgängligaste,
oaktadt behofvet af förbättring å detsamma varit i hög grad trängande.
Betydande ändrings- och inredningsarbeten i barackerna samt en del
nybyggnader och anläggningar vore nödvändiga att inom närmaste tiden
utföra, om regementet skulle qvarblifva å Salbohed.

Härvid ville departementschefen framhålla, att regementsförvaltningen
vid beräkning åren 1896 och 1897 af kostnaderna för regementets
förflyttning funnit. de arbeten och anläggningar, som ovilkorligen
skulle behöfva utföras å Salbohed, i fall regementet der törblefve,
komma att uppgå till omkring 98,000 kronor, hvarvid regementsförvaltningen
syntes hafva upptagit endast de mest oafvisliga behofven. Med
hänsyn till de efter nämnda tid stegrade arbets- och materialprisen
samt de helt naturligt mera ökade bristfälligheterna, syntes sannolikt
detta belopp böra höjas med minst 20 % eller till omkring 118,000
kronor. Härtill borde läggas de kostnader, som skulle orsakas dels åt
de förändringar af barackerna, som borde vidtagas i samband med användning
af sängar i stället för britsar, hvilken förbättring i manskapets
inqvartering påyrkats i en af medicinalstyrelsen den 15 september sistlidet
år ingifven skrifvelse angående hygieniska förbättringar å arméns
mötesplatser, dels ock vissa andra förbättringar af byggnader äfvensom
de nybyggnader, hvilka vid senare verkstäld undersökning ansetts nödvändiga.
Kostnaden för samtlige de för nyssnämnda förändringar och
nybyggnader nödiga arbeten, deri dock ej inginge något tillgodoseende
af behofvet utaf förbättringar i officerarnes och underofficerarnes inqvartering,
hade beräknats till omkring 91,000 kronor. I sin helhet
syntes sålunda för mötesplatsen Salboheds försättande i ett någorlunda
tidsenligt skick erfordras ett belopp af minst 209,000 kronor, hvartill
komme den för anskaffande af sängar och skåp ofvan angifna summan
af 31,450 kronor; således sammanlagdt 240,450 kronor.

Hvad härefter beträffade sättet för bestridande af berörda för regementets
ändrade förläggningsort erforderliga kostnader både i de verkstälda
utredningarne påvisats möjligheten att till en ej oväsentlig del
bereda medel derför dels genom försäljning af don till mötesfält vid
Salbohed och Utnäslöt upplåtna mark jemte de derstädes uppförda, till

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förflyttning ej användbara byggnader, dels ock genom anlitande i någon
män af de under årens lopp samlade rikliga behållningarne i Vestmanlands
regementes knektelegomedelskassa.

Denna kassa hade sitt ursprung i den donation af en tunna spannmål
eller 3 daler silfver mynt för rote, hvilken vid det vissa knektehållets
införande blifvit af konung Carl XI år 1684 medgifven åt 932
af Vestmanlands regementes 1,200 rotar. På sätt af de under den 20
november 1685 utfärdade särskilda förordningarne och reglementena
mellan allmogen och soldaterna i Vesterås län (fögderi), Väsby med
flere fögderier, tydligen gåfve vid handen, hade denna knektelegomedelstunna
varit afsedd att, såsom namnet ock antydde, utgöra hjelp
till knektelegan, hvarför den, eller dess förutnämnda värde, ej heller
fått utgå direkt till rotarne, utan förblifvit under allmänt förvar, till
en början i häradskistan, och derefter i landtränteriet, för att först
vid inträffande behof af lega lemna vederbörande rote ersättning för
denna. Den »afhandling)) om knektelegomedlens inleverering i häradskistan,
hvilken i förordningarne om förmäldes, hade naturligtvis icke
grundat sig å något från allmogens sida lenmadt medgifvande, utan
innefattat ett på ömsesidig öfverenskommelse mellan kronan och allmogen
bestämdt vilkor för ifrågavarande donations åtnjutande. Den från
kassan utgående legohjelpen hade till en början varit faststäld till 100
daler kopparmynt och hade sedermera successivt höjts till dess nuvarande
belopp 400 kronor. Det oaktadt hade kassans behållning alltjemt
ökats och hade vid 1898 års slut uppgått till 1,089,093 kronor
88 öre.

Med anledning af berörda förslag om användande af ett belopp
från kassan för regementets ifrågasatta förflyttning, hade yttranden
inhemtats från kassans direktion, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vestmanlands län samt arméförvaltningen å civila departementet.

Med erinran, att den på åtskilliga vakanssatta rotar vid regementet
besparade legohjelpen uppginge till 2,303 kronor 33 öre årligen, hvilken
summa, kapitaliserad efter 4 procent, eller den ränta kassan sjelf åtnjöte,
utgjorde en besparad tillgång af i rundt tal 57,000 kronor, hade
direktionen förklarat sig anse hinder icke möta mot att för det föreslagna
ändamålet använda nämnda belopp, men hemstält att, då en
dylik utgift icke vore förenlig med kassans egentliga ändamål, samtlige
delegarne i kassan måtte i frågan höras.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade jemväl tillstyrkt, att af
knektelegomedelskassan finge för ändamålet utgå bidrag med det af
direktionen föreslagna beloppet, 57,000 kronor, men uttalat den åsigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

att, enär kassan bildats uteslutande af statsmedel, samt det ifrågasatta
bidraget blifvit för kassan besparadt genom statens åtgärd att sätta
vissa rotar på vakans, det vore obehöfligt att i ärendet höra kassans
delegare.

Slutligen hade arméförvaltningen å civila departementet i sitt
ofvan omförmälda utlåtande anfört, hurusom ett användande af kassans
besparade kapitaltillgångar i föreslagen utsträckning icke kunde anses
beröra de kassadelegares rätt, hvilka utgjorde effektiv rotering. Det
syntes nemligen vara uppenbart, att då knektelegomedelskassans behållning
ostridigt uppkommit på besparingarne å den hvarje dertill berättigad
rote enligt indelningsverket tillkommande årliga knektelegomedelstunnan,
en hvar af de i kassan delegande 932 rotarne icke kunde hafva
anspråk på rekryteringsbidrag från större del af kassans behållning än
1 932-del, hvadan, då vid senaste organisationer blifvit till ständig vakanssättning
för statsverkets räkning indragna 115 af dessa 932 rotar, de
återstående 817 rotarne naturligtvis egde sådant anspråk å endast 817''932
delar af kassans behållna kapital, men alls icke någon rätt till återstående
11B/932-delarne deraf. Innehafvarne af dessa 115 vakanssatta rotar kiinde
emellertid icke heller ega något anspråk på kassan och de på dem
belöpande delarne af behållningen. Kassan finge ju nemligen endast
lemna rekrytering sunderstöd, och då, såsom med full säkerhet kunde
antagas, någon rekrytering af dessa rotar icke mera ifrågakomme, kunde
ej heller någonsin för dessa rotar uppstå fordran på rekryteringshjelp
från kassan. Enligt arméförvaltningens åsigt, stode alltså den på dessa
115 rotar belöpande andel af kassans behållning till Kongl. Maj:ts
och Riksdagens förfogande, och inga skäl funnes att för en dylik
disposition inhemta yttrande af kassans nuvarande delegare.

Derest, på sätt arméförvaltningen ansåg lämpligast, kassans utlånta
kapitalbelopp, i jemnadt tal 1,038,000 kronor, lades till grund för den
ifrågasatta uppgörelsen, skulle 116 932 delar deraf, eller i jemnadt tal
128,000 kronor, sålunda utgöra den del af knektelegomedelskassans behållning,
på hvilken de i kassan delegande rotarne ej kunde hafva
något berättigadt anspråk. Det syntes derför arméförvaltningen, som
om inga på rätt eller billighet grundade hinder mötte för Kongl.
Maj:t att, utan vidare hörande af kassans delegare eller direktion, föreslå
Riksdagen att för andra landtförsvarets ändamål använda sistnämnda
belopp af kassans medel.

Samtliga kostnaderna för regementets förläggning till Vesterås
skulle, enligt hvad förut anförts, komma att uppgå till 410,330 kronor.

lull. till li''Hind. Prat. It)(JO. 4 Sami l Afd. 0 lläft. 18

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

De härför tillgängliga medel liade beräknats af arméförvaltningen
i afrundade tal sålunda:

inflytande medel för försäljning af mötesplatsen
Salbohed ..................................................... 35,500: —

d:o d:o af der befintliga, oanvändbara

byggnader.......................... 8,000: —

d:o d:o för försäljning af mötesplatsen

Utnäslöt ....................................................................... 23,000: —

d:o d:o af byggnader derstädes, hvilka
icke kunde till nya mötesplatsen öfverflyttas 15,000: —
medel från Vestmanlands regementes
knektelegomedelskassa ........................................ 128,000: — 209 500- _

hvadan skulle erfordras att af statsmedel anvisa 200,830 kronor, eller i
jemnadt tal 201,000 kronor, hvilket belopp lämpligen syntes kunna på
två år fördelas.

Departementschefen har slutligen meddelat, att de af Vesterås stadsfullmägtige
gjorda, ofvan omförmälda erbjudanden om upplåtelse af
mark m. m. vore gällande för tiden intill den 1 augusti innevarande
år. Då de industriella anläggningar^ inom staden voro i rask utveckling
och de derför erforderliga områden utvidgades just i rigtning mot
platsen för det föreslagna öfningsfältet, hvars jordvärde i följd deraf
vore i ständigt stigande, syntes det vara tvifvelaktigt, huruvida stadens
anbud, redan två gånger förnyade, skulle komma att vidhållas utöfver
ofvan angifna tidpunkt. Frågan vore sålunda kommen i det läge, att
dess afgörande under närmaste tiden oundgängligen påkallades. Då
departementschefen derför nu understälde densamma Kongl. Maj:ts
pröfning, instämde han i allo uti de af myndigheterna till stöd för
behofvet af ändrad mötesplats för regementet anförda skäl, af hvilka
med fullständig tydlighet syntes framgå, att den föreslagna förflyttningen
skulle medföra afsevärdt gagn för regementet i både militäriskt och
sanitärt hänseende samt dessutom från ekonomisk synpunkt lända till
statens fördel.

Hvad beträffade stadens anhållan att få med eganderätt tillösa sig
den del af lägenheten Kungsängen, hvilken åtminstone för närvarande
ej syntes vara behöflig för öfningsfältet, ansåge departementschefen
emellertid pröfningen deraf böra anstå till dess frågan om den ändrade
mötesplatsen blifvit afgjord.

Uti ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta motion hafva

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

motionärerna, med förmälan att de vore bosatta och hade sin verksamhet
mer eller mindre nära såväl den nuvarande mötesplatsen Salbohed
som den föreslagna nya och på grund deraf ansåge sig eg a god
kännedom om förhållandena på begge platserna, förklarat sig icke hafva
af Kongl. Maj:ts framställning kunnat öfvertygas om vare sig behöfligheten
eller lämpligheten af mötesplatsens flyttning från Salbohed till
Vesterås.

Motionärerna hafva vidare anfört att, ehuru de icke kunde bilda
sig något eget omdöme om de olika platsernas större eller mindre
lämplighet i militäriskt hänseende, de dock äfven ur denna synpunkt
hyste vissa betänkligheter emot den ifrågavarande flyttningen, enär de
hade sig bekant, att mötesplatsen Salbohed ända till för några få år
sedan ansetts vara så väl lämpad för sitt ändamål, att man funnit
skäligt att å densamma nedlägga betydande kostnader för försköningar,
markens torrläggning och uppförande af nybyggnader, hvarmed man
fortfarit äfven sedan chefen för femte arméfördelningen, enligt hvad i
den kongl. propositionen om förmäldes, i skrifvelse den 13 oktober
1893 framhållit de olägenheter, som voro förenade med ifrågavarande
mötesplats. Såsom bevis på hvad under de senaste 21 åren åtgjorts
för att sätta denna plats i fullgodt skick, hvad byggnader beträffade,
och att man dermed fortfarit äfven efter tiden för nyssnämnda skrifvelses
afgifvande, erinrade motionärerna om åtskilliga uppgifna byggnadsarbeten,
som der skulle utförts under den nämnda tiden, och hvilka
säkerligen, i synnerhet som en del af byggnaderna vore uppförda af
tegel, representerade ganska afsevärda belopp.

Man kunde med hänsyn härtill svårligen värja sig för den tanken,
att vederbörande militära myndigheter för sent kommit under fund med
Sal boheds olämplighet som mötesplats, eller ock att en del af de verkstälda
förbättringarna och nybyggnaderna icke bort komma till utförande,
åtminstone icke i det dyrbara skick, hvari de nu förefunnes. Egendomligt
förefölle äfven i denna belysning det i den kongl. propositionen
anförda yttrandet af kongl. arméförvaltningen, att etablissementet.
å Salbohed skulle befinna sig »i så bristfälligt och otillfredsställande
skick, att, om regementet fortfarande skulle förblifva derstädes, betydande
kostnader måste nedläggas å detta etablissement)).

De såsom hufvudskål för flyttningen anförda olägenheterna vid
Salbohed vore enligt den kongl. propositionen: den otillräckliga skottvidden,
bristen på godt dricksvatten och det långa afståndet från närmaste
järnvägsstation.

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad den första olägenheten beträffade nemligen i afseende på
skottlinien, liölle motionärerna före, att ett misstag blifvit begånget
då den nuvarande skjutbanan anlades. Skottvidden vore der otillräcklig,
i det att kulorna, när de icke träffade skottvallen, ginge öfver
kronans mark och vidare öfver en del af Norr Salbo byamäns odlade
jord, förorsakande dem hinder i landtbruket och andra obehag, hvarför
ersättning måste till dem erläggas. Detta missförhållande skulle emellertid
lätt kunna afhjelpas. Dertill funnes två möjligheter. Antingen
kunde skjutbanan förläggas så, att kulorna stannade mot den s. k.
Skalleråsen med skjutplats på kronans mark vid Odlingshagen, mellan
livilka punkter afståndet utgjorde omkring 3,000 fot; eller ock, hvilket
enligt motionärernas åsigt säkerligen vore fördelaktigast, kunde skjutbana
anläggas å indragna fanjunkareboställets i Norr Salbo skogsmark,
hvilken sträckte sig fram till mötesplatsen och erbjöde särdeles lämpligterräng
för så stor skottvidd, som gerna kunde ifrågakomma.

Synnerlig svårighet att anskaffa godt dricksvatten å Salbohed ansåge
motionärerna icke böra möta. Om de nuvarande brunnarna skulle
tryta eller icke lemna tillräckligt godt vatten, vore det säkerligen en
lätt sak att, då marken hufvudsakligen bestode af grusblandad jord,
nedslå rörbrunnar, eller ock kunde man anlägga rörledning från en vid
byn Sand befintlig källa med ymmigt vatten af god beskaffenhet.

Beträffande kommunikationerna ville motionärerna anföra, att förslag
till byggande af en jernväg Sala —Salbohed—Engelsberg vore uppgjordt
och avanceradt så långt, att banan vore utstakad och kartlagd
samt kostnadsförslag upprättadt, men på grund af de höga omkostnaderna
in. m. vore frågan förklarad hvilande till nästa sommar. Då
emellertid flera skäl talade för nödvändigheten af en jernväg i omförmälda
rigtning, vore det högst sannolikt, att den ifrågavarande olägenheten
inom den närmaste framtiden komme att afhjelpas.

Hvad slutligen de sanitära förhållandena anginge, hade motionärerna
för sin del icke erfarit, att de skulle vara sämre vid Salbohed eller att,
såsom det sades i den kongl. propositionen, »febrar och andra sjukdomar»
oftare skulle förekommit der än vid andra mötesplatser; allra
minst kunde motionärerna föreställa sig, att större vådor i sanitärt hänseende
skulle vara förenade med regementets förblifvande der, än med
dess förflyttning till Vesterås, om hvilken plats det vore allmänt bekant
i orten, att den, troligen till följd af de lågländta omgifningarna, ej
sällan hemsöktes af smittosamma sjukdomar, särskildt, åtminstone under
de senaste åren, af skarlakansfeber och difteri.

En omständighet, som syntes motionärerna afgjordt tala till förmån

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

för Salboheds bibehållande som vapenöfningsplats för regementet, vore
dess afskildhet från hvarje större befolkningscentrum, hvarigenom det
borde vara vida lättare att bland manskapet vidmagthålla sedlighet och
god disciplin, än om regementet förlädes till en stad med så starkt
utvecklad industri och så talrik befolkning som Vesterås. Vid Salbohed
rådde det lyckliga förhållande, att andra sprithaltiga drycker än Öl der
icke finge tillhandahållas, och motionärerna skulle för sin del känna det
ytterst motbjudande att vara nödsakade att till vapenöfning skicka
ortens ynglingar till en plats, der starkare rusdrycker säkerligen komrne
att bli mycket lätt tillgängliga, hvilket gifvetvis måste medföra mycket
sorgliga följder i moraliskt afseende.

Motionärerna ville vidare fästa uppmärksamheten vid den kostnadsberäkning
öfver de särskilda mötesplatsernas försättande i fullfärdigt
skick, hvilken innehölles i Kongl. Maj:ts proposition. Vid Vesterås
skulle det kosta 410,336 kronor att nyanlägga, nybygga och till alla
delar fullständigt utrusta den tilltänkta mötesplatsen och vid Salbohed
skulle det kosta 240,450 kronor att reparera och komplettera den der
förut befintliga, i motionärernas tanke ganska fullständigt genomförda
anläggningen. Proportionen mellan de båda kostnadsberäkningarna syntes
icke kunna vara rigtig.

Till betäckande af kostnaderna för den nya mötesplatsen vid Vesterås
hade Kongl. Maj:t beräknat, att 35,500 kronor skulle erhållas
genom försäljning af mötesplatsen Salbohed; men då byamännen i Norr
Salbo vid markens upplåtande till mötesplats genom kontrakt förbehållit
sig vissa förmåner med afseende på densamma, hölle motionärerna
före, att detta förhållande skulle komma att i icke oväsentlig mån försvåra
försäljningen.

Vidare både Kongl. Maj:t föreslagit, att 128,000 kronor skulle
tagas ur Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa. Anmärkningsvärdt
vore, att så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands
län som kongl. arméförvaltningen ansett sig kunna, utan rotehållarnes
hörande, tillstyrka detta förslag, dervid grundande sina skäl
på det förhållandet, att 115 af de i kassan delegande 932 rotarna
blifvit satta å vakans. Då det emellertid icke kunnat visas, att dessa
115 eller några andra rotar, hvarken genom laga dom eller annorledes
blifvit beröfvade sin deleganderätt i kassan, förefölle det omförmälda
förhållandet så mycket mera besynnerligt, som Kong]. Maj:t sjelf i
nådigt bref af den 23 oktober 1849 förklarat sig af anförda skäl hafva
funnit, att »de delegande rotarna ega obestridlig rätt dertill, att icke
emot deras begifvande omförmälda kassa, till förringande af dermed

142 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för dem afsedda
målen disponerad»

I augusti 1862 hade, enligt hvad motionärerna meddelat, direktionen
för knektelegomedelskassan till kongl. landtförsvarsdepartementet
insändt ett förslag, med anhållan om Kongl. Maj:ts fastställelse, att
rotarna måtte ega att af knektelegomedelskassan uppbära ett visst belopp
till hjelp vid byggandet af soldattorp och dess underhåll. I
nådigt bref af den 27 juni 1864 hade Kongl. Maj:t med anledning
deraf förklarat:

»Då det af direktionen framstälda förslag om användande af en
del utaf knektelegomedelskassans tillgångar till bidrag åt vederbörande
rotehållare för soldattorpens byggande och underhåll är stridande mot
det med kassan afsedda ändamål, samt i betraktande af de skäl, som
för öfrigt vid direktionens sammanträde den 26 juli 1862 blifvit af
direktionens dåvarande ordförande samt regementsbefälhafvaren emot
förslaget anförda, hafva vi funnit direktionens förevarande framställning
icke kunna i nåder bifallas.»

Anförda Kongl. Majrts nådiga bref, som säkerligen vore grundade
på de den 20 november 1685 emellan Konung Karl XI och de i kassan
delegande rotehållarne upprättade kontrakt, funne motionärerna tydligt
visa, att kassans tillgångar icke finge för andra än de ursprungligen
bestämda ändamålen disponeras; och då Kongl. Maj:ts nu förevarande
förslag tydligen vore stridande mot dessa ändamål, hade motionärerna
derom velat erinra och deremot inlägga sin gensaga. Skulle statsverket
af någon anledning anse sig hafva skälig rätt till någon större
eller mindre del af knektelegomedelskassans tillgångar, ansåge motionärerna
rigtigast, att dessa på laglig väg utkräfdes, men i så fall syntes
Riksdagen icke vara rätt forum.

fördelar, blifver för andra än de ursprungliga ända -

Utskottet. har vid denna frågas behandling haft tillfälle taga del
af, bland annat, en af chefen för Vestmanlands regemente afgifven
promemoria, hvaruti åtskilliga af motionärernas uppgifter och anföranden
berigtigas eller bemötas.

Utskottet, som icke funnit sig af den förebragta utredningen öfvertygadt
om nödvändigheten eller lämpligheten af den föreslagna förflyttningen,
har emellertid redan i det förhållandet, att dispositionsrätten
öfver Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa, hvarifrån af Kongl.
Maj:t föreslagits att 128,000 kronor skulle utgå såsom bidrag till flyttningskostnaderna,
icke synes vara fullt utredd, finner hinder möta för
bifall till Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag. Enär nemligen, efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

143

hvad motionen gifver vid handen, ett dylikt användande af en del af
kassan icke torde komma att försiggå utan gensaga från åtminstone en
del af rotehållarne, samt dessutom kassans direktion endast beträffande
en mindre del af kassan, än Kong!. Maj:t nu ifrågasatt, förklarat sig
anse hinder icke möta för dess användande till nu förevarande ändamål och
dervid derjemte hemstält, att samtlige delegare i kassan måtte höras
beträffande denna mindre dels användning, lärer det, enligt utskottets
mening, vara af nöden, att statsverkets förfoganderätt öfver kassan
eller viss del deraf blifver i vederbörlig ordning på fullt otvifvelaktigt
och betryggande sätt ådagalagd, innan Riksdagen må fatta beslut om
dispositionen af medel ur densamma. På grund häraf och då utskottet
finner ytterligare utredning önskvärd jemväl i andra afseenden, särskilt
beträffande dispositionsrätten öfver Salbohed, finner sig utskottet
böra afstyrka bifall till Kongl Maj:ts ifrågavarande framställning och
hemställer derför

att, i öfverensstämmelse med hvad i herr G.
Lindgrens med flere ofvanberörda motion föreslagits,
Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

Försöksmobilisering.

37:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande under
innevarande år af försöksmobilisering och dermed sammanhängande
fälttjenstöfningar vid den eller de delar af hären, Kong], Maj:t bestämmer,
äfvensom för anställande af mönstring med hästar och fordon,
som erfordras för krigsmagtens ställande på krigsfot, å extra stat för
år 1901 bevilja 480,000 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion
(n:o 42) har herr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit att, för den
händelse Riksdagen beslöte att en försöksmobilisering skulle verkställas,
Riksdagen äfven måtte besluta, att värnpligtig, som fullgjorde tjenstgöring
utöfver den, som enligt § 27 värnpligtslagen honom ålåge, skulle
åtnjuta dagaflöning för den Överskjutande tiden med 1 krona 50 öre
om dagen, att till honom efter slutad öfning kontant utbetalas.

Dessa framställningar hafva af statsutskottet öfverlemnats till sammansatt
stats- och lagutskott att behandlas i sammanhang med Kongl.
Maj:ts propositioner (n:o 34) med förslag till lag om tillägg till värnpligtslagen
den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning under år 1900

Angående
anslag till
försöksmobilisering.

[36.]

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för utrönande af4härens krigsberedskap, samt (n:o 35) med förslag till
lag angående mönstring under år 1900 af hästar och fordon för utrönande
af härens krigsberedskap; hvilket utskottet härmed skolat för
Riksdagen

anmäla.

Ersättning för förskott.

Angående 38:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till gäldande af

anslag till ett utaf statskontoret utgifvet förskott på extra stat för år 1901 bevilja

ersättning för . _ - ~ A

försträckning. 4,719 kronor.

[37.] Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att stats kontoret

uti skrifvelse den 9 december 1899 till ersättande anmält ett
förskjutet belopp af 4,719 kronor, utgörande resekostnads- och traktamentsersättniug
åt ordförande och ledamöter i den nämnd, som det enligt
lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
ålegat verkställa utredning om värdet å sagda besvär,
äfvensom upplyst att medel till betäckande af detta förskott ej kunde
af de under fjerde hufvudtiteln uppförda tillgångar beredas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till gäldande af ifrågavarande
förskott på extra stat för år 1901 bevilja 4,719 kronor.

Dyrtidstillägg.

Angående 39:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 38 före dymdstiiiä^g

slägit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsproto[38.
] kollet den 8 januari innevarande år angifna grunder, af dyrtidstillägg
för samma år åt en del af den personal, som åtnjöte aflöning från fjerde
hufvudtitelns medel, å extra stat för år 1901 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 985,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

145

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

40:o. Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till utskottet fnn^e°^.9tean
hänvisad motion (n:o 9) har herr Albert Anderson m. fl. föreslagit, dels Kammaren
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes Täokt motion
Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny
organisation af landt- och sjöförsvaret, grundad, hvad manskapet anginge,
uteslutande på allmän värnpligt, äfvensom förslag till bestämmelser
angående öfvergången från den nu varande till den nya försvarsorganisationen
; samt dels att Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000
kronor.

Beträffande de skäl, som i motionen anförts till stöd för den sålunda
gjorda framställningen, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva
motionen.

Öfver motionen, i hvad den afser sjöförsvaret, kommer utskottet
att yttra sig i sammanhang med afgifvande af utlåtande angående riksstatens
femte hufvudtitel.

Med anledning af en af herr Albert Anderson vid nästlidet års
Riksdag väckt motion med likartadt yrkande som i den nu föreliggande
motionen yttrade statsutskottet följande: »Då 1892 års härordning ännu
ej hunnit blifva till alla sina delar fullt genomförd, anser sig utskottet
icke böra tillstyrka, att från Riksdagens sida för närvarande åtgärder
vidtagas till en så genomgripande förändring af hela vårt försvarsväsende,
som motionären afsett, helst som i allt fall Kongl. Maj:t icke
lärer underlåta att till Riksdagen inkomma med framställning i sådant
syfte, om och när så må finnas nödvändigt.» Utskottet hemstälde derför,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
och blef denna hemställan af båda kamrarne bifallen.

Till förenämnda, af statsutskottet vid nästlidet års riksdag anförda
skäl har utskottet nu endast velat tillägga att, enligt hvad utskottet
inhemtat, arbeten lära efter departementschefens föranstaltande
pågå för utredande af frågan om en ny härordning, och att således
förslag i ämnet torde vara att under den närmaste tiden från Kongl.

Bih. till Rikml. Prat. W00. 4 Sami. I Afd. ö Hatt. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Maj:t förvänta. Utskottet anser sig under sådana förhållanden böra
hemställa,

att herr Alb. Andersons med flere ifrågavarande
motion i hvad den afser landtförsvaret icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 Mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt 22:o (angående anslag till mobiliseringsammunition för eldhandvapen): af

herrar P. Pehr son, H. Andersson, S. G. von Frusen, I. Månsson,
N. Boström, O. Larsson, S. O. Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D.
Persson, O. Erickson och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Hvad deremot beträffar Kong!. Maj:ts förslag, att för denna ammunitionstillverknings
bedrifvande skulle upprättas en hylsfabrik å Karlsbo
ig för en beräknad kostnad af 300,000 kronor, har utskottet ansett
de i statsrådsprotokollet meddelade och öfriga för utskottet tillgängliga
uppgifter om den tillämnade fabrikens beskaffenhet och sannolika kostnad
vara alltför ofullständiga och osäkra, för att en så pass vidlyftig
anläggning lämpligen skulle kunna allenast med stöd af dem förordas.
Enligt hvad för utskottet uppgifvits, lärer exempelvis kostnaden för
maskiner, transmissioner m. m., som i statsrådsprotokollet angifvits till
minst 100,000 kronor, sannolikt komma att i verkligheten uppgå till
150,000, kanske 200,000 kronor.

Då utskottet alltså icke funnit sig på den förebragta utredningen
kunna tillstyrka förslaget i denna del, förbiser utskottet icke, att, enligt
hvad statsrådsprotokollet utvisar, de patroner, hvartill hylsor skola inköpas,
beräknats blifva något dyrare än dem, som i sin helhet tillverkas
vid statens egna verkstäder, men dels torde detta förhållande icke böra
föranleda Riksdagen att utan ledning af erforderlig utredning och kostnadsförslag
fatta beslut om en ny fabriksanläggning, för hvilken kostnaden

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

i allt fall synes komma att blifva högst betydlig, och dels finnes inom
riket en nyligen upprättad enskild fabrik för dylik hylstillverkning,
hvilken redan lärer hafva af staten anlitats för beställningar.

1 statsrådsprotokollet uppgifves att, äfven om den föreslagna hylsfabriken
å Karlsborg icke komme till stånd, skulle bostäder dock vara
derstädes behöfliga för en omkring 50 personer större arbetsstyrka än
den nuvarande under den tid tillverkningen för mobiliseringsbehofvets
fyllande komme att pågå. Någon utredning beträffande denna särskilda
kostnad föreligger emellertid icke; och har utskottet med hänsyn dertill
funnit sig sakna anledning att nu närmare ingå på frågan derom.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
må af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen
för anskaffning af ammunition för eldhandvapen beviljar
en summa af 3,090,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1901 anvisar ett belopp af 654,000
kronor.»

vid punkt 23:o (angående anslag till ny fältartillerimateriel):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, friherre J. T. Gripenstedt,
H. P. P. Tamm, I. Wijk, N. Fosser, F. É. Pettersson, E. Fränekel,
K. G. Bildt, L. Grundberg, F. G. M. Ridderbjelke och J. T. Kennedy,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:

»Utskottet, som finner den nu ifrågasatta anskaffningen af tidsenlig
snabbskjutande fältartillerimateriel vara af så stor vigt för försvaret, att
densamma bör så vidt möjligt påskyndas, får derför förorda Kongl. Maj:ts
förslag med den af motionärerna föreslagna förändring i afseende å
anskaffningstiden, och hemställer alltså,

att Riksdagen må, i öfverensstämmelse med hvad
herr S. Wieselgren med flere uti ofvanberörda motion
föreslagit, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nu förevarande
framställning, att Riksdagen för anskaffning
af ny fältartillerimateriel och ammunition beviljar
12,000,000 kronor och deraf på extra stat för år
1901 anvisar en fjerdedel eller 3,000,000 kronor.»

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid punkt 24:o (angående anslag till det fasta försvaret):

af lierrar P. Pehrson, H. Andersson, S. G. von Frusen, I. Månsson,
0. Larsson, S. 0■ Nyländer, J. A. Sjö, A. Göransson, D. Persson, 0.
Ericksson och O. A. Ericsson, Indika ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet har emot — — — samma förslag.

I likhet med 1896 års Riksdag håller utskottet före, att nya befästningar
ej böra anläggas förr, än rikets nuvarande fasta försvar
blifvit försatt i fullt försvarbart skick. Skulle emellertid ett frångående
af denna grundsats sättas i fråga, anser utskottet, att tryggandet
af ön Gotland, hvars betydelse i fråga om värnandet af vår neutralitet
ligger i öppen dag, äfvensom ett fullständigare spärrande af Göteborgs
hamn mot fiendtliga kryssare böra komma i främsta rummet, medan
åter frågan om fästningsanläggningen vid Boden, om hvars nytta, läge,
beskaffenhet och omfattning fackmännen hysa skilda meningar, lämpligen
torde böra uppskjutas.

Hvad vidare beträffar det belopp, som i den kongl. propositionen
omnämnes såsom varande behöflig^ för fästningsbyggnader under år
1901, har utskottet icke något att deremot erinra, men på grund af
hvad som härofvan yttrats, håller utskottet före, att man icke i en så
stor och vigtig fråga, som angående anläggning af en fästning vid
Boden bör binda kommande Riksdagars beslut förr, än meningarne
derom hunnit mera stadga sig, samt efter eu ytterligare noggrann
pröfning af frågan. Det har derför synts utskottet som det vore rigtigast
att nu bevilja anslag endast till nu befintliga fästningar och icke
för längre tid än för nästkommande år.

Utskottet får derför hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva — — — — försänkningarna
derstädes, samt

b) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet, att Riksdagen, för fortsatt
stärkande af landets nuvarande fasta försvar, å
extra stat för år 1901 anvisar 2,147,500 kronor.»

vid punkt 32:o (angående anslag till skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens
befrämjande):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, friherre J. T. Gripenstedt,
H. P. P. Tamm, I. Wijk, N. Fosser, F- E. Pettersson, E. Fränekel,
K. G. Bildt, L. Grundberg, F. G. M. Ridderhjelke och J. T. Kennedy,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

»Om än den utveckling i skjutskicklighet, som genom skytteföreningarnas
verksamhet kan beredas landets vapenföre män, icke kan
minska behofvet af de värnpligtiges öfning i krigstjenst, finner utskottet
dock det vara synnerligen önskvärdt, att så stor skicklighet i
eldhandvapnens bruk som möjligt bibringas dem, hvilka skola framföras
till landets försvar, och då, på sätt i förenämnda motion framhålles och
äfven af departementschefen vitsordats, den frivilliga skytterörelsen synes
vara stadd i beaktansvärdt stor utveckling, och det torde vara af största
betydelse, att ett sådant för fosterlandet vigtig^ förhållande icke tillbakasättes
genom brist på erforderligt kraftigt understöd från det
allmännas sida, bär utskottet ansett, att, vid det förhållande att, såsom
i motionen visats, betydligt större bidrag från statsverket, än hittills
utgått, erfordras för skytterörelsens främjande, sådant ej bör förvägras.
På grund häraf, och då det i motionen föreslagna belopp synes
för ändamålet väl behöfligt, anser sig utskottet böra förorda detsammas
beviljande. Då utskottet äfven funnit sig böra tillstyrka motionärernas
förslag i afseende på sättet för anslagets utgående samt de dervid
fogade bestämmelser, hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, med föranledande af Kongl. Majrts
nu ifrågavarande framställning och ofvan berörda
motion, må till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
på extra stat för år 1901 anvisa 320,000 kronor,
att af Kongl. Maj:t för ändamålet användas på sådana
vilkor och under sådan kontroll, att det med det frivilliga
skytteväsendet afsedda syftet må i möjligaste
mån vinnas samt med rättighet för Kongl. Maj:t ej
mindre att under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas, än äfven att förskottsvis af
tillgängliga medel under innevarande år utanordna af
detta anslag högst 40,000 kronor.»

Det skulle här antecknas, att herrar K. Bolmstedt, G. D. R. Tornerhjelm
och grefve Ph. Kiingspor icke deltagit i förestående hufvudtitels
behandling inom utskottet.

Likaledes har herr C. Persson begärt få antecknadt, att han icke
närvarit vid hufvudtitelns slutbehandling inom utskottet.

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

1900 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	8.
17,000				17,000
50,250	—			50,250
6,037	—		_	6,037
147,265	—		_	147,265
132,660	—	—	__	132,660
251,000	—	—	_	251,000
12.200	—-		__	12,200
14,348	—	—	_	14,348
8,608,524	—		—	8,608,524	—
394,552				394,552
41,911	—	—	—	41,911	—
21,800	_			21,800
172,470 21,450				172,470 21,450
30,000			—	30,000	_
53,516	—	---	—	53,516	_
40,885	—		—	40,885	_
164,376	—	—	—	164,376	—
10,180,244	—		-1	10,180,244	—

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Landtförsvars -

Aflöning och expenser samt

Departementschefen ..................................................................

Departementet ..........................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,

Arméförvaltningen ......................................................................

Generalitetsstaten ..................................................................

Generalstaben.................................................................................

Artilleristaben ..............................................................................

Kommendantsstaten ..............................................................

Aflöning och rekrytering. Nuvarande belopp.........................

Okas med tillsammans.........................................................

Intendenturcorpsen...................................................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,
Ökas med ................................................................................

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ............

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp... .
Ökas med..............,.................................................................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag ...

Ålderstillägg, förslagsanslag... ..........................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst .....................................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

Litt. A.

riksstatens Fjerde hnfvndtitel.

	Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och
			dermed jern-
	Anvisning i		förlig anvi	3-
			ning, pa för-	Summa.
	kontant.		slag.
departementet.			Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
inqvarterings- oeh resekostnad.
	17,000	_		—	17,000	—
	50,250	—	—	—	50,250	—
förslagsanslag...........................................................................	6,037	—	—	—	6,037	—
	147,265	—		—	147,265	—
	132,660	—	—	—	132,660	—
	251,000	—	—	—	251,000	—
	12,200	—	—	—	12,200	—
	14,348	—	—	—	14,348	—
................................................................................ 8,608,524: —
............................................................................. 99,303: —	8,707,827	—	__	—	8,707,827	—
	394,552	—		—	394,552	—
förslagsanslag. Nuvarande belopp .................... 41,911: —
................................................................................. 1,265: —	43,176	—	—	—	43,176	—
	21,800	—		—	21,800	—
............................................................................ 172,470: —
.................................................................... 540: --	173,016	—	__	—	173,016	—
	21,450	—		—	21,450	—
	30,000	—	—	—	30,000	—
	53,516	—	—	—	53,516	—
förslagsanslag, högst ...................................................................	40,885		—	—	40,885	—
	164 376	—	—	—	164,3/6	—
Tr:pt	10,281,8581—	—	1-	j 10,281,358	—

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
10,180,244	_	__	_	10,180,244	_
7,000	—		—	7,000	—
2,000	_	—	—	2,000	—
8,000				8,000
172,270		__	_	172,270	_
154,390	—	—	—	154,390	—
67,860				67,860
30,000	—		—	30,000	—
41,700				41,700
26,175	—	—	—	26,175	—
87,500		__		87,500
158,345		—	_	158,345	—
6,350	—			6,350
70,650				70,650
1,134,110				1,134,110
12,146,594	—		—	12,146,594	—

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare

Resestipendier till militärläkare .....................

Durchrnarschkostnader, reservationsanslag ............

Remontering och

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns
Ökas med............................................................................

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis

Skolor för officerare, under Krigshögskolor,

reservationsanslag ...........................................

Ridskolan, reservationsanslag. Nuvarande belopp .................

Ökas med ............................................................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag
Artilleristutskolor, reservationsanslag. Nuvarande belopp ..
Ökas med ...............................................................................

Krigsskolan, reservationsanslag..................................................

Volontärskolor, förslagsanslag...............................................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ........................

Naturaunderliåll, sjukvård,

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservationsDet
icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalle rande

belopp ..........................................................................

Ökas med.............................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

153

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning i kontant.		indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
			Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	1 Kronor.	Ö.
Tr:pt	10,281,358 7.000 2.000 8,000	—	—		10,281,358 7,000
	_		_	2,000 8,000	—
	—	—	—	—
hS stinga m. m.
hästar, reservationsanslag. Nuvarande belopp ... 172,270: — ............................................... 18,500: —	190,770 154,390				190,770 154,390
				_\|
befäl och mllitärläkare.
	67,860	_	_ -	_	67,860	__
......................................................... 30,000: — 7,500: —	37,500 41,700				37,500 41,700
	_	__	_	_
.................................................................... 26,175: - .................................................................. 850: -	27,025 87,500				27,025 87,500
	—	__		_
	158,345 6,350	— —	—	—	158,345 6,350	—• —
ofri intiar och materiel.		•
anslag .................................................................................. riets vapenöfning^!-, reservationsanslag. Nuva- ................................ 1,134,110: - 26,530: -	70,650 1,160,640	— —			70,650 1,160,640	— —
Tr:p1	12,301,088[—	-1 —	1-	12,301,088\|—

Bill. till lliksd. Brot 4 Sami. 1 Å/d. 5 Haft. 20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag.

Summa.

Ersättningar.

I Kronor.

Kronor. Ö.

Kronor. ö.

Trrptj 12,146,594
3,148,020

1,430,155

495,000

5,000

1,421,830

717,800

1,946,440

83,855
! 213.378

33,323 -

12,146,594
- 3,148,020

1,430,155

- 495,000

5,000
|— 1,421,830

— 717,800

—| 1,946,440

— 83,855
213,378

:pt

3,000,000

12,500

10,000

33,323

3,000,000

693,400—1 693,400

--— 12,500

--|—| 10,000

24.663,895 — 693,400—| 25,357,295-

De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag. Nuvarande
Ökas med.........................................................................

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

varande belopp .....................................................................

Ökas med ...................................................................

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt forti Trängens

öfningar, reservationsanslag .................................

Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag. NuÖkas
med..............................................................

Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag ......

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag. Nuvarande
Ökas med tillsammans

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag.
behof» till ett anslag under rubriken:

Arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof, reservations Arméns

kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

rande belopp ................................................................

Ökas med ................................................................

Diverse intendenturbehof, reservationsanslag. Anslaget samvård
sträng...............................................................................

Skattelindringar och ersStt Lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag.
Ökas med ........................................................................

Rustnings- och roteringsersättning ..................................

Roteringsunderstöd, förslagsanslag ........................................

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

155

		Förslag till blifvande riksstat:
				Indelning	och
				dermed jern-
		Anvisning		förlig anvis-ning, på för-	Summa.
		kontant.		slag.		./Tuff:.
				Ersättningar.
		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
	Tr:pt	12,301,088	—	—		12,301,088	—
belopp ...................................................................	3,148,020: -
53,060: —	3,201,080				3,201,080
öfningar och materiel, reservationsanslag. Nu-	1,430,155: — 11,020: -

	1,441,175 495,000				1,441,175 495,000
fikationens öfningar och materiel, reservationsanslag ...........	—	—ä;	—	—
		5,000	_	—_	—	5,000	_i
varande belopp .......................................	1,421,830: —
21,470: —	1,443,300	_	.....—	_	1,443,300	__
		717,800	__		_	717,800	_
belopp........................................................	1,946,440: —
	110,741:	2,057,181		—	_	2,057,181	_
Anslaget sammanslås med anslaget till > Diverse intendentur-
anslag ..................................................... garnisonerade armén, reservationsanslag. Nuva-		117,178	—	—	—	117,178	—
213,378: —
	2,243: —	215,621	_	—	__	215,621	_
manslås med anslaget till arméns intendentur- och sjuk-				—		—
ningar till rust- och rotehållare.
Nuvarande belopp	3,000,000: —
330,000: -	3,330,000		___		3,330,000
		_____		693,400	—	693,400	-1
		12,500		—	—	12,500	—
förslagsanslag.............	.....	10,000	—	—		10,000	—
	Tr:pt	25,346,923	—	693,400		26,040,323	—

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1900 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	«.	Kronor.	Ö.	Diverse
24,663,895	—	693,400	—	25,357,295	—
1,700	—	— -	—	1,700	—	Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalle-
1,786,083				1,786,083	—	Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, Okas med tillsammans ...................................................
249,000	—		—	249,000	—	Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Ökas med ........................................................................
67,000	—	—	—	67,000	—	Extra utgifter..........................................................................
26.767,678	—	693,400	—	27,461,078	—

S:ma

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

157

anslag.

riets nummerhästar, förslagsanslag ...........

reservationsanslag. Nuvarande belopp .........

Norrland, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

	Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Tr:pt	25,346,923	_	693,400	_	26,040,323	_
1,700	—	—	—	1,700	—
1,786,083: —
33,400: —	1,819,483	—		—	1,819,483	_
249,000: —
42,600: —	291,600	_	__	_	291,600	_
	67,000	—		—	67,000	—
Summa	27,526,706	—	693,400	—	28,220,106	—

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Fjerde Imfvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.	Kronor.	Ö.

Aflöning och rekrytering: För tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl.....................	299,875
Värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.: För tillämpning af värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värn-pligtiges inskrifning och redovisning m. m...................	53,000	\| _1
Artilleribehof: För fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori af eldhandvapen åt armén ........ 1,116,000: — » anskaffning af ammunition för eldhandvapen...... 954,000: — » » » ny fältartillerimateriel och am-munition .......................................................... 2,000,000:	4,070,000 2,147,500	1
Fortifikations- och artilleri})ekof: För fortsatt stärkande af landets fasta försvar ..........................
Intendenturbehof: Till anskaffning af lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige ... 209,072: — » betäckande af kostnader för anskaffande af in-ventarier till kasernetablissementen för Andra Svea artilleriregemente och Norrlands dragon-regemente .............................................. 17,550: — » anskaffning af ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja................................... 328 500
Tr:pt 555,122: —\|	6,570,375\|	-1

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

	Kronor.	ö.
Tr:pt 555,122: —	6,570,375	-
Till anskaffning af kläde och yllefoder, att användas såsom för truppförbanden vid mobilisering er-forderligt förlag........................................... 115,000: — » anskaffning af erforderliga, till den personliga fältutrustningen börande beklädnads-, utred-nings- och remtygs- m. fl. persedlar för vissa omorganiserade och nyuppsatta truppförband 465,500: — För täckande af brist i anslaget till arméns munde- ringsutrustning ............................................... 202,000: —	1,337,622
Diverse behof: Till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenste- män.......................................................... 9,000: — » det frivilliga skytteväsendets befrämjande............ 240,000: — » ökade utgifter för krigshögskolan ...................... 6,600: — För verkställande af reparationer och ändringar af tvättinrättningen vid Karlberg ................ 14,000: — Till gäldande af ett utaf statskontoret utgifvet för-skott .................................................. 4,719: —	274,319
Summa	8,182,316	—

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslagna anslag för utförande af försöksmobilisering m. m.
och till beredande af dyrtidstillägg åt en del af den personal, som åtnjuter aflöning från 4:de
hufvudtitelns medel, komma utlåtanden framdeles att afgifvas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

ltX)

Bil. 1.

Förslag till

Stat

för Karlsborgs artillericorps,
att tillämpas i den mån Kongl. Maj:t finner skäl derom förordna.

-------- ... - ■ -	Anvisning i	Kontant.
Befälsaflöning.			Krön	o r.

a) Lön, dagaflöning in. m.
1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön..................	5,000	—
dagaflöning å 4 kronor..................................	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst............................	400	—
fourageersättning ........................................	365	—	7,225	_
1 kapten af första klassen, lön ...............................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor...................................	1,095	—	3,895	_
2 d:o d:o d:o ....................................	—	—	7,790	—
1 kapten af andra klassen, lön................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor...................................	1,095	—	2,895	_
2 d:o d:o d:o ...................................	—	—	5,790	—
1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen),
lön ................................................................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor................................	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst	400	—
fourageersättning ..........................................	365	—	3,660	_
1 löjtnant af första klassen, lön..............................	1,200	—
dagaflöning ä 2 kronor....................................	730	—	1,930	_
5 d:o d:o d:o ....................................	—	—	9,650	—
Transport	—	—	42,835	—	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

	A n v i s	ning i	c o n t a n t.
			Krono	r.
Transport	—	—	42,835	—	—	—
1 underlöjtnant, lön................................................	600
dagaflöning å 2 kronor..................................	730		1,330	—
3 d:o d:o d:o ....................................	—	—	3,990	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön...........................	720	—
dagaflöning k 1 krona.....................................	365	—
beklädnad...................................................	200	—	1,285	—
5 d:o d:o d:o ....................................		—	6,425	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön........	360	—
dagaflöning å 80 öre......................................	292	—
lönetillägg...................................................	12	—
beklädnad.......................................................	200	-*•	864	i
11 d:o d:o d:o .................... —.	360	—	9,504	—		Stil
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..................• •	—				.
dagaflöning X 80 öre ....................... ...............	292
lönetillägg .....................................................	12
	200	—	864	_
1 bataljonsläkare, lön............................................	900
dagaflöning å 2 kronor........ ..............-............	730	—	1,630 c	—

b) Arfyoden.
Till 3 kompanichefer å 600 kronor...........................	1,800		■..0 ....TT»
» 1 informationsofficer..... ...................................	500	—
» 1 gymnastikofficer............................................	200
» 2 informationsunderofficerare å 10Ö kronor.........	200	—	3,700	—	71,427
Manskapsaflöning m. m.
a) Månadslön.
225 man i 1 månad å 8 kronor i månaden............	1,800	—
150 » i 11 månader å 8 » i » ............	13,200	—
7G » i 11 * å, 4 * i » ............	3,300	—	18,300

Transport	—	1 —	18,300	!	71,427	1 l“l

Bih. till ItHind. Prot. IDOL). 4 Barn!. 1 Afd. 5 Häft.

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Anvisning i	kontant.
			Krön	o r.
Transport	—	—	18,300	_	71,427	_
b) Arfvoden.
12 förste konstaplar ä 180 kronor per år.......	2,160	—
18 andre » å 120 » » »	2,160	—
3 afdelningstrumpetare å 36 > » > ............	108	—
6 sjukvårdssoldater å 60 t » » ............	360	—	4,788	—
c) Rekryteringskostnader.
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader:
225 man å 40 kronor per år.......................	—	—	9,000	—	32,088
Särskilda anslag.
Expenser..........................	—	—	500	—
Medikamentspenningar för 225 man å 2,25 kronor.....	—	—	506	25
Kommunionspenningar för samtlig personal, 275 per-
soner å 5 öre...................	—	—	13	75
Till informationsverket.................................	—	—	100	—
» anskaffning af undervisningsmateriel.................	—	—	150	—
» anskaffning och underhåll af gymnastikapparater
och persedlar.........................	—	—	200	—
» biblioteket................................	—	—	75	—
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket	—	—	75	—	1,620	—
Tygstaten.
Aflöning m. m.
a) Lön m. m.
1 tygunderofficer, jemte portion, lön........................	720	—
dagaflöning å 1 krona.....................................	365	—
beklädnad..................................	200	—	1,285	.
1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett ålders-
tillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå
efter femte tjensteåret)....................................	—	—	1,800
1 d:o d:o d:o (d:o d:o)......	—	—	1,800
Transport	—		4,885	-1	105,135	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	A n v i s	ning i	kontant.
			K r o n	r.
Transport	—	—	4,885	—-	105,135	—
1 besigtningsrustmästare, lön..................................	—	—	1,500	—
1 eko dio...................................	—	—	1,500	—
1 tygskrifvare, löni.............................—............	—	—	1,000
1 d:o d:o ........................,yf..,;v.i.	—		1,000	—
1 handtverksmästare, lön.......................................	—		700	—
1 d:o d:o ........................................	—	—	700	—
1 rustkammarsmed, lön..........................................	—	—	700	—
7 d:o d:o..........................................	— ’		4,900
i stockmakare, lön..................................................	—	—	700	—	«
3 d:o d:o .............................................ia	—	—	2,100		9/
b) Arfvode.
1 tygmästare,.........................................................	_	_	450	—
Särskild! anslag.					zU,loO
Kommunionspenningar för tygstatspersonalen, 21 per-
soner å 5 öre per år .......................................	—	—	—	—	1	05
Summa	—	—	—	—	125,271	05

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hnfvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och
fourageersättning för skottdag. -t,,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

164

Uppgift

Bil. 2.

å den förhöjning i de under Kongl. Arméförvaltningens å civila
departementet stälda statsanslag, som erfordras derest Karlsborgs
artillericorps omorganiseras på tre kompanier
om 75 man hvartdera.

Ordinarie anslag.	Enligt nuvarande organisation.	Efter genomförd organisation.	Ökning.
Aflöning1 och rekrytering ra. in.	Kr.	öre	Kr.	öre	Kr.	öre
Enligt nu gällande stat .........................................	56,849
Enligt föreslagen stat..........................................		125,271	05	68,402	06

Erforderlig ökning i jemnadt tal 68,423 kr.
Ökad aflöning för de till tjensteäldern äldste
bataljonsläkare.
Se departementets i skrifvelse till statsrådet och chefen
för landtförsvardepartementet den 19 december 1899 letnnade utredning .....................................			1,265		1,265
Inqvarteringskostnader.
Enligt berörda utredning utgår för närvarande från
detta anslag till corpsen .................................	462
, Efter genomförd organisation erfordras" medel till servisersättning åt 1 major och 7 kaptener å 30 kr................ kr. 240: — 6 löjtnanter, 4 underlöjtnanter, 1 bataljons-

läkare och 2 förrådsförvaltare å 24 kr.... » 312: —
6 styckjunkare, 12 sergeanter, 1 stabstrum-
petare, 1 tygunderofficer, 2 besigtnings-rustmästare, 2 tygskrifvare, 2 handtverks-mästare, 8 rustkammarsmeder och 4 stock-makare å 12 kr...............................i... » 456: —			1.008		546

Transport	—	—	-		70,233	05

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

165

Transport Extra anslag. Tillfällig löneförbättring ät underbefäl m. 11. Enligt förut omförmälda utredning utgår under år 1900 från nämnda anslag till corpsen..................	Enligt nuvarande organisation.	Efter genomförd organisation.	Ökning.
Kr. f • V i , * 1,381	öre	Kr.	öre	Kr. 70,233	öre 05 t'' • i
Efter genomförd organisation erfordras medel till löne-
förbättring åt
1 styckjunkare ................................. kr. 182	50.
5 d:o ................................. » 912	50.
1 sergeant ........................................ * 146				1 )*£ U
11 d:o ........................................ » 1.60®	—
1 tygunderofficer .............^................ * 182	50.				1
1 stabstrumpetare.............................. * 146	—
1 förste konstapel.............................. 4 66	—
11 d:o d:o .............................. 896	—
1 andre d:o .............................. * 66	—
17 d:o d:o .............................. 5 612	—	—	-	1 4,255	50	\| 2,874	50
Summa	—	\|-	! -	1-	\| 73,107	55

Stockholm den 23 februari 1900.

G. Willner.

t. f. bokhållare.

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

P. M.

Bil. 3.

angående erforderliga förändringar uti de under Kongl. Arméförvaltningens
å artilleridepartementet förvaltning stående statsanslag i samband
med organisation af Karlsborgs artillericorps å tre kompanier, hvardera
om 75 man.

	Nu utgående	Ökning.	Summa.
Ordinarie anslag.	Kr.	Kr.	Kr.
Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel.
Tit. I. Artillerimateriel: för fästningsartilleriet. Anslaget i sin helhet 16,000 kronor, hvaraf utgår för iståndsätt-
ning af materiel, som varit utlemnad till Karlsborgs artilleri-	500
Erforderlig ökning kan antagas proportionell med ökning i man-113 skapsstyrkan eller = X 500 .............................. omkring	500	\| 1,000
Tit. II. Handvapen.
Af anslaget i dess helhet 50,000 kronor utgår för iståndsättning och rengöring af från Karlsborgs gevärsförråd till corpsenför exercis utlemnade persedlar................................. omkring	70
Ökning i proportion till manskapsstyrkans ökning = X 70			140
omkring............................		7ft
Tit. in. Ammunition för fästningspjeser. Af anslaget, som för 1900 i sin helhet utgår med 37,000 kronor,
bestrides ammunition till de årliga skjutöfningarne med per-sonal tillhörande trenne corpser med en sammanlagd manskaps-styrka af 457 man. I proportion till manskapsstyrkan utgår
Transport	570	570	1,140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

112

på Karlsborgs artillericorps X 37,

,000

Transport
.. omkring

113

Ökning = X 9,000 ...............

.. omkring

Tit. III. Ammunition för handvapen.

Af anslaget i dess helhet 580,000 kronor utgår till den nuvarande
förbrukningen vid corpsen kostnaden för ungefär 11,000 patroner
å 9 öre............................................................ omkring

113

Ökning = jjg X 1.000

omkring

Tit. IV. Öfningar för artilleriet.

Af anslaget 35,000 kronor utgår till Karlsborgs artillericorps:

Till belöningar för skjutskicklighet............................. 100

Till eorpsens öfningar m. ......................................300

Ökning å den första posten ......................................... 100

113

Ökning å den andra posten jjg X 300 .....................

300

Tit. IX. Diverse behof.

Af anslaget 15,155 kronor utgår , bland annat till Karlsborgs artillericorps
för underhåll af eorpsens bibliotek 50 kronor, hvilken
summa bör fördubblas......................................................

Summa

Artillerlskjutskolor.

Af anslaget till fästningsartilleriets skjutskola — 4,650 kronor —
utgöra 3,500 kr. allmänna omkostnader, som fördelade i proportion
till manskapsstyrkan gifva för Karlsborgs artillericorps
112

457 X 3,500 ..........................................................

113

Ökning X 650

omkring

Summa

Nu utgående.	Ökning.	Summa.
Kr.	Kr.	Kr.
570	570	1,140
9,000		1 18,000
—	9,000	1
		•: T.J
1,000	—	\| 2,000
—	1,000
400	—	i 800
■ ■..»• v».Av	400	1
50	50	100
11,020	11,020	22,040
850	—	j 1,700
--	850	1
850	850	1,700

Stockholm den 23 februari 1900.

Herman Fleming.

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

P. M.

Bil. 4.

Uträkning å den ökning, som skulle erfordras i de under intendentsdepartementet
stående anslag i händelse Karlsborgs artillericorps
ökas med 1 kompani eller till 3 kompanier om
75 man hvardera.

Beklädnad.	Kronor.	Kronor.	Kronor.

Enligt det nu gjorda förslaget:
225 mall i 30 dagar å 33 öre per dag.........................	2,227	50
150 » i 335 » å 33 » » » ..........	16,582	50	18,810
Enligt nu gällande stat:
112 man i 30 dagar å. 33 öre per dag.........................	1,108	80
72 » i 335 > å 33 » » » .........................	7,950	60	9,066	40	9,741	60
Underhåll.
Enligt det nu gjorda förslaget:
Portionsersättning: 6 styckjunkare... å 62 öre 1,357: 89	"''i/	itf>	[ 1
12 sergeanter...... é, 62 » 2,715: 60
1 stabstrumpetare å 62 » 226: 30
1 tygunderofficer å 62 » 226: 30	4,526
225 man i 30 dagar å 62 öre per dag........... 4,185: —
150 > i 335 » å 62 > » » ........... 31,155: —	35,340	—	39,866
Enligt nu gällande stat.
Portionsersättning: 2 styckjunkare å 62 öre. ... 452: 60
4 sergeanter................JJ... 005: 20	1,357	80	<'' tall
Transport	1.357	80	39,866	_	9,741	60

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

169

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
(''Transport	1,857	80	39,866	—	9,741	60
112 man i 30 dagar å 62 öre per dag......... 2,083: 20 72 > i 335 > å 62 » > » ......... 14,954: 40	17,037	60	18,395	40	21,470	60
Kaserneringskostnader.
Enligt det nu gjorda förslaget: 225 man å 11 kr. per år .............................................	—	—	2,475	—
Enligt nu gällande stat: ,
112 man å 11 kr. per år ............................................ Hvartill kommer ökad kostnad för ved och ljus, för-	—	—	1,232		1,243 1,000	_
				_
Summa kronor	—	—	—		\| 33,455	20

Ofvan beräknade ökade anslagsbelopp böra tillgodokomma följande anslag, neml.

Anslaget till arméns mnnderingsutrustning .................. kr. 9,741: 60.

D:o till mathållning vid garnisonerade armén.........

D:o till kasernutredning samt ved, ljus och vatten..

21,470: 60.
2,243: —

Summa kr. 33,455: 20

Stockholm den 22 februari 1900.

0. Fåhrceus.

Kamererare i kong! arméförvaltningens
intendents-departement.

Bih. till Itiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 5 Häjt.

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

B er åkning

Bil. 5.

af kostnaden för anskaffning af erforderliga beklädnads-, utredningsoch
remtygs- m. fl. persedlar vid VI. arméfördelningens infanteriregementen
samt vid de truppförband, som jemlikt urtima Riksdagens
beslut år 1892 blifvit nyuppsatta.

Persedlarnes
Antal. Kostnad, kronor

Beklädnad:

Attilor .........................................		.............. st.	365	10,037: 50
Fotlappar .......................................		.................par	13,319	8,657: 35
Kalsonger.......................................		................. »	7,685	10,759: —
Kappor............................................		................. st.	9,851	285,758: 50
Klädesbyxor .................................		.................par	8,514	106,498: 95
Linnebyxor...................................	..........	................. »	987	3,168: 27
Mössor..........................................		................. st.	9,327	25,548: 80
Skjortor ......................................		................. »	4,133	5,579: 55
Skor .............................................		.................par	3,559	39.839: 50
Spännsporrar med remmar......	..........	........-...... »	1,930	4,342: 50
Stöflar, rid- och vanliga............. Ullstrumpor..................................	..........	................. »	3,240	50,616: —
	................ »	4,369	4,369: —
Vapenrockar ................................		............... st.	5,516	116,323: 20
Ylletröjor........................................			6,138	19,948: 50
Utredning:
Bärbara hackor ..........................		................. st.	265	795: —
f> spadar ............................		................. »	1,579	1,579: —
» yxor ...............................		................. »	804	3,015: —
Dosor för dagens kaffe .............		............... »	14,432	1,154: 56
» reserv » .............	..........	................. »	12,579	1,257: 90
Fodral till kokkärl med rem. ..		................. »	722	1,805: —
» » putstyg .....................		................. »	14,035	3,508: 75
Första förband...............................		................. »	2,245	471: 45
Kappremmar.................................		................	10	4: 50
Kappsäckar.....................................		................ »	2,203	26,436: —
Kokkärl .........................................		................. »	11,507	42,590: 20
			Transport 774,063: 98

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

171

Mattornistrar med. rem .....

Nummerbrickor ....................

Påsar för dagens proviant
y> » reserv »

Ränslar, manskaps-.............

Skedar....................................

Transport 774,063: 98
st. 10,424 28,144: 80

» 5,806 290: 30

» 13,444 1,344: 40

» 12,610 3,152: 50

» 3,833 52,703: 75

» 15,886 2,364: 04

Remtyg:

Eggskyddare för bärbar backa ....................... st. 269

» » » yxa.............................. » 792

Handremmar till faskinknif................................. » 3,460

» » sabel.......................................... » 1,321

Hylsor till faskinknifsbalja................................ » 3,573

Lifremmar .......................................................„...... » 3,732

Patronväskor............................................................ » 2 999

Sabelkoppel.............................................................. » l’558

Skyddsläder för karbin ...................................... x> 3,169

Karbinhölster för trängen ................................. » 2,500

134: 50
396: —
1,730: —
1,321: —
3,573: —
11,196: —
8,997: —
7,790: —
3,169: —
12,500: —

; »f Diverse:

Sergeantsränslar.................................................

Porteépéer och underofficerskokarder..........

Utredning till velocipedordonnanser m. fl.

Musikinstrument .................................................

Utredning för officershästar m. m..............

............................ 2,500: —

........................... 6,600: —

.......................... 1,200: —

............................ 2,400: —

............................ 5,500: —

Summa kronor 931,070: 27