Betänkande och förslag

i fråga om

Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement,

afgifna den 17 december 1895

den genom nådigt beslut den 9 augusti 1894 förordnade komité.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTBYCKEBI
1896.

V?''

(i-Ji Cl

■bl

k''«ÉÉte

, F

flin ii.;::?.''!

■ ’ r

Jtö iiil pfwrGi

. t*-\i '' { "r t>. •.

V Y

\ l . '' ; . ;

''■ • » i-'' • / . /{''■’.-i • ..! , rt.

• MJ ’

4.1, !

f » H, !; .t{ J [\.. {l

Till Konungen.

,,SY

>/X

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1893 anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning af frågan om inrättande af
ett nytt statsdepartement, till Riksdagen afgifva den proposition om

ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda,
har vid underdånig anmälan den 9 augusti 1894 af berörda skrifvelse
Eders Kongl. Maj:t, som ansett att, innan detta ärende slutligen pröfvades,
utredning borde företagas, huruvida landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
må kunna och böra till ett departement förenas
och i så fall under hvilka vilkor detta må ske, funnit godt uppdraga
åt en komité att verkställa denna utredning och till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med det underdåniga betänkande och de förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda; och har Eders Kongl. Maj:t förordnat undertecknade
att såsom ordförande och ledamöter utgöra nämnda komité.

Komitén, som första gången sammanträdde den 8 oktober 1894,
har varit samlad under tiden från och med sistnämnda dag till och
med den 8 december samma år, vidare från och med den 10 sistlidne
oktober till och med den 5 derpåföljda november samt slutligen från och
med den 10 innevarande månad till och med denna dag, hvarjemte undertecknade
Elliot och von der Lancken med biträde af den utaf komitén
antagne sekreteraren under mellantiderna handlagt åtskilliga redaktionsbestyr;
och får komitén härmed i underdånighet öfverlemna
dels betänkande i det ämne, som komiténs uppdrag af ser,
dels ock vid frågans utredning utarbetade
förslag till ändrad lydelse af §§ 15, 28 och 39 regeringsformen;

» till instruktion för generaladjutanten för hären;

» till instruktion för generaladjutanten för flottan; och
» till vissa ändringar i nådiga stadgan den 16 maj 1840 angående
fördelning af ärendena emellan statsdepartementen.

Motiven till samtliga dessa förslag återfinnas i det underdåniga
betänkandet.

Ehuru genomförandet af den organisation, som komitén funnit sig
böra förorda, uppenbarligen kräfver ändring jemväl af § 6 regeringsformen,
har denna paragraf icke i komiténs^ ofvanberörda förslag till

ändringar i nämnda grundlag upptagits bland de paragrafer, för Indika
ändrad redaktion föreslagits, enär komitén trott sig kunna antaga, att
det förslag till ändrad lydelse af § 6 regeringsformen, Eders Kongl.
Maj:t kan finna godt förelägga Riksdagen, icke komme att inskränkas
till allenast sådana ändringar, som omedelbart betingas af landtförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement.

Undertecknade Peyron, von Otter, von der Lancken, Klintberg och
Eckerström, hvilka inom komitén i olika hänseenden uttalat skiljaktiga
meningar, få derutinnan i underdånighet åberopa de af oss afgifna,
vid betänkandet fogade särskilda yttranden.

Stockholm den 17 december 1895.

Underdånigst

O. R. THEMPTANDER.

G. Peyron. F. W. von Otter.

J. E. Elliot. Ernst von der Lancken.

F. Hj. Klintberg. R. E. Eckerström.

August Wall.

■:: ( «u-’>’ ■'' ■ty: -.r''iv,\ \-*•}!>;;;is!•ru.fiifi i’ Tf;vnr

?:i; Hrnsi/i j>.!3 iMrl TiVUui >Å. "Tf-. .Tti;i;hoV‘1 tr<.i! T-vi hy.}bai,

! -7 '''' I ^ v! •dlvO I i ■ ii''. F ■: i; Jiit ) ii ''-''V-f 1''itl

.;.>T''''ii rf* :i* ’;! .r >:

*: "ju ''>ni JtM < !!:)!.• :

T-f-f ''T'')b V? I f ll ■

iO‘itj fl/!- .it vIoifHvI iof» (rrv

•TI''; T- ij.ulf l‘!jr ff'')hr!-)f^n:;^ isTi
;; . ■ T: ru, o

..M- ■: a;

it --irui;. utfå a inr.i (

■i.'' i-idb vfiVtih! -ff! V.W !lc ■ 14 J

< i i! ‘ : SfTiffh-Tnii; :■ ■:cv:ri'')jö{^ T>,j

.iJnT/./i ‘?b*l''!.r > ''1 i‘;bT i
I ii:V;’rfu.our jifou C7?[i-/f{ {diö''tJa-f»f:)3[
: oi.)! ''! i >;*i r71• ?!i:Ifji''?

:‘! 11Y . i >ro u! i" i ! f 11 i? t1 ii I ‘‘»i bi/

''.''-■i •!t>ifuir.-v>h TI ''(of) iitfcnbfoftiiH

TrTrriTmfi T t

i MS HT M a

. i:-.-. rt > ..ii, . T .''■! . •: .-ii1 i i

./ny, ''/ I /<>y ''i. • (M ''.ro?.t i"J .tf T

i - i i ’ -vt > i; i >« -ji .v1! Tf

fi-i; '' .i.jt /,

\\i. ’! \*.wv *

I fråga om den historiska utvecklingen af de former, under hvilka
ärenden rörande försvarsväsendet till lands och sjös beredas och hos
Konungen föredragas, anser sig komitén icke ega anledning att sträcka
sin redogörelse längre tillbaka i tiden än till antagandet af 1809 års
regeringsform. Beträffande förhållandena före nämnda tidpunkt vill komitén
endast erinra derom, att redan före 1809 funnos, förutom de centrala
förvaltande embetsverken: krigskollegium och förvaltningen af sjöärendena,
dels en statssekreterare för krigsärendena såsom föredragande
hos Konungen af dylika ärenden och chef för krigsexpeditionen, dels
ock tjenstgörande generaladjutanter för armén och för flottorna, hvilka
embetsmän hos Konungen föredrogo de mål, hvilka sedermera i 1809
års regeringsform betecknades såsom kommandomål.

Enligt nämnda regeringsforms § 6 i dess ursprungliga lydelse
skulle finnas en statssekreterare för krigsärendena, hvilken, jemlikt § 5,
egde säte och stämma i statsrådet, då han der föredrog eller då Konungen
lät der eljest förekomma mål, som till hans befattning hörde.
Beträffande kommandomålen, hvilka i § 7 angåfvos vara sådana mål,
som Konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten
till lands och sjös omedelbarligen besörjer, stadgades i § 11, att dessa
mål må af Konungen afgöras i närvaro af den embetsman, åt hvilken
Konungen allmän befattning dermed uppdragit. Denna befattning utöfvades
under tiden till den s. k. departementalstyrelsens införande af
tjenstgörande generaladjutanterne för armén och för flottorna (flottan).
Genom kongl. brefvet den 19 juni 1810 meddelades bestämmelser,
hvilka afsågo att uppdraga en gräns mellan å ena sidan de ärenden,
hvilka borde af statssekreteraren föredragas i statsrådet, och å andra
sidan kommandomålen, som skulle handläggas af generaladjutanterne.
För innehållet af detta bref äfvensom för försök, som vidare gjorts
att tydligare fastställa nämnda gräns, får komitén i det följande anledning
att närmare redogöra.

Den 7 augusti 1812 aflät Kongl. Maj:t till Rikets ständer en proposition,
hvaruti föreslogs inrättande af sex statsministersbefattningar

1809 års
regeringsform.

Kongl. proposition
till
1812 ars
riksdag.

(deruti inberäknade de två redan befintliga), af bvilka en för krigsärender:^
samt en för sjöärendena. Såsom skäl för detta förslag anfördes,
att Kongl. Maj:t af en redan tillräckligt vunnen erfarenhet
hos sig stadgat den öfvertygelse, att den dåvarande inre administrationen
och regeringsärendenas deraf beroende gång icke tillräckligen
svarade mot det dermed åsyftade ändamål. Den farhåga, man
dittills hyst för inrättningen af ministrar, hvilka ensamma skulle svara
för de till deras befattning hörande ärenden och derjemte hafva inseende
öfver de särskilda publika verk, hvilka närmast deraf berodde,
syntes Kongl. Maj:t lätteligen böra vika för känslan af det dåvarande
behofvet, för tidens allmänna efterdöme, för nödvändigheten att i möjligaste
måtto sammanbinda den verkställande magtens åtgärder och bereda
densamma ett tillfälle att, för bristande drift eller underlåtna skyldigheter
i någon af förvaltningens grenar, endast hafva en man att
derför till ansvar ställa, utan att genom detta ansvars fördelning på
flere förlama den räddhåga det borde väcka. Kongl. Maj:t hade äfven
trott, att svenska folkets rättigheter vore lika bevarade genom en statsminister
som genom en statssekreterare eller annan föredragande och
att det enda, det egde rätt att fordra, vore att den senares ansvarighet
inför nationen för sina rådslag blefve på den förstnämnde Överflyttad.
Af dessa anledningar föreslog Kongl. Maj:t en på upprättandet af sex
statsministersbefattningar samt ett nytt sätt för ärendenas beredning
och föredragning grundad förändrad redaktion af §§ 4, 5, 6, 7, 8, 9,
10 och 38 regeringsformen, såsom en följd hvaraf §§ 11 och 15 skulle
helt och hållet utgå och vissa andra grundlagsändringar göras.

Enligt det propositionen bifogade förslaget till ändringar i regeringsformen
skulle Konungen ega att till föredragande af ärendena,
med undantag af ministeriella och kommandomål, förordna statssekreterare
eller chefer för de särskilda departementen uti Konungens kansli,
efter den fördelning af ärendena till hvarje departement, som Konungen
funne för godt utstaka samt en af Konungen utfärdad kansliordning
komme att bestämma. Förslaget, enligt hvilket, såsom redan är nämndt,
§ 15 regeringsformen skulle utgå, innehåller icke någon föreskrift rörande
föredragningen af kommandomålen. Meningen torde emellertid hafva
varit, att föredragningen af dessa mål skulle ombesörjas eller åtminstone
ansvaret för de i dem fattade beslut bäras af vederbörande statsminister,
enär i sammanhang härmed föreslogs sådan ändrad redaktion af § 106
regeringsformen, att i paragrafen icke vidare, jemte statsrådets ledamöter,
skulle komma att särskildt omnämnas »den embetsman, som i
kommandomål Konungen råd gifvit.»

Konstitutionsutskottet afgaf den 14 augusti 1812 sitt yttrande
öfver propositionen. Utskottet ansåg, att i grundlagen borde upptagas
endast ett nytt statsministersembete, nemligen för krigsärendena
(omfattande både landt- och sjöförsvaret), hvaremot Kongl. Maj:t i
öfrigt borde ega rätt att åt en eller flere ledamöter af statsrådet i
egenskap af statsminister uppdraga inseendet öfver den gren af statsförvaltningen,
som Konungen funne tjenligt honom anförtro. Den en
sådan befattning erhållit skulle ega samma ansvar och skyldigheter som
statssekreterare. För alla de förvaltningsgrenar, hvilka ingen särskild
minister fått sig uppdraga, skulle statssekreterare bibehållas samt ega
säte och stämma i statsrådet för de mål, som till deras befattning
hörde. § 15 regeringsformen skulle jemväl enligt utskottets förslagutgå.
För öfrigt erinrade utskottet, att en krigsministersbefattning
syntes kunna upprättas äfven med stöd af de bestämmelser, regeringsformen
redan innehölle, och anförde i sådant afseende: »I an seende

till det nog allmänt erkända behofvet af en krigsminister
för denna vigtiga gren af ärenden har utskottet ännu ytterligare
blifvit styrkt i sitt begrepp om möjligheten af en sådan embetsmans
snara tillsättande igenom det i 15 § regeringsformen förekommande
uttryck angående den embetsman, hvilken Konungen i kommandomål
allmän befattning dermed uppdragit. Enär man då uti 7 § regeringsformen
fäster uppmärksamhet på definition af kommandomål, hvarmed
förstås sådana, som Konungen i egenskap af högste befälhafvare
öfver krigsmagten till lands och sjös omedelbarligen besörjer, lärer
man icke heller kunna undgå erkänna att under denna rubrik kunna alla
de hufvudsakligaste till krigsförvaltningen hörande mål upptagas, och att
således det beror af Konungen att härom anordna huru han finner tjenligt».

Det sålunda af konstitutionsutskottet omarbetade förslaget förklarades
hvilande till nästa riksdag; men år 1815 blef detsamma i nu
ifrågavarande delar af samtliga stånden 1''örkastadt.

Det var på en annan väg som man slutligen skulle komma till den
förändrade organisation af statsrådet, hvilken infördes år 1840 och ännu
eger bestånd. Denna förändring förbereddes nemligen och framträdde
såsom en frukt af arbetet på en förändring af formerna för statsförvaltningen
i dess helhet.

I proposition den 5 juli 1809 till Rikets Ständers statsutskott hade
Kongl. Maj:t förklarat sin benägenhet att sorgfälligt iakttaga alla utvägar
till indragningar i statsverkets utgifter, som vore förenliga med
riksstyrelsens tillbörliga handhafvande, och tillika uppdragit åt statsutskottet
att uppgifva de besparingar, som enligt dessa grunder kunde

Kongl. proposition
till
1809 ars
riksdag ang.
administrationens
förenkling.

Särskildt
utskott vid
1817—18
års riksdag.

finnas nyttiga och rättvisa, dervid Kong!. Maj:t tillika yttrade den förmodan,
att, vid en förbättrad gång af de allmänna ärendena, dessa
skulle, med lindring i statens kostnad, kunna lika noggrant som förut
vårdas och behandlas af färre, dock till en del bättre lönade embetsoch
tjensteman. Utskottet fann sig dock icke kunna, vid sidan af
sina öfriga göromål, medhinna de härvid erforderliga många och grannlaga
undersökningar af ärendenas och verkens beskaffenhet, hvarför
Ständerna, på utskottets hemställan, i skrifvelse den 3 januari 1810
anhöllo, att Kongl. Maj:t måtte tillsätta en komité med uppdrag att
utarbeta en plan i nämnda hänseende. Efter åtskilliga förberedande
åtgärder tillsattes också den 4 oktober 1811 eu komité, som den 2
maj 1812 afgaf betänkande. I detta betänkande’ som delgafs ständerna
vid 1812 års riksdag, föreslogos emellertid endast jemförelsevis
obetydliga jemkningar i afseende på kollegiernas och öfriga embetsverks
arbeten. Ständerna, som icke häraf funno sig tillfredsstälda, begärde
derföre tillsättande af en ny komité med uppdrag att gifva förslag
till en mera genomgripande omreglering af rikets styrelseverk.

Äfven med anledning häraf vidtogos till en början endast vissa
förberedande åtgärder, hvarför Ständerna, som önskade en snabbare
behandling af den väckta frågan, vid 1817—18 års riksdag uppdrogo
åt ett särskildt utskott att utarbeta allmänna grunder för indragning
och sammanslående af öfverflödiga embeten och tjenster samt en förbättrad
arbetsmetod. Detta utskott fattade sin uppgift synnerligen vidsträckt
och afgaf ett betänkande, hvaruti föreslogs en genomgripande
ombildning af de former, i hvilka hela administrationen då rörde sig.
Förslaget gick i hufvudsak ut på införandet af s. k. ministerstyrelse
med en medlem af statsrådet såsom chef för hvar och en af de
särskilda förvaltningsgrenarna. Beträffande särskildt den högsta ledningen
af krigsärendena föreslog utskottet, att landtarméns samtliga
ärenden skulle öfverlemnas till en krigsminister, som hos sig förenade
de särskilda myndigheter, hvilka förut innehafts af presidenten i krigskollegium
och generaladjutanten för armén, samt att likaså en sjöminister
skulle öfvertaga styrelsen af flottornas ärenden, då den förutvarande
förvaltningen äfvensom generaladjutantsexpeditionen för flottorna skulle
upphöra. Utskottet hade visserligen ansett för möjligt, att dessa begge
ministerier kunde förenas under en persons inseende, men då tilläfventyrs
det ena vapnet kunde derigenom någon gång blifva gynnadt på
det andras bekostnad, och någon egentlig besparing dessutom icke
kunde af ett sådant sammanslående föreses, hade utskottet trott sig
böra för hvarje af dessa försvarsverkets hufvuddelar föreslå en särskild

minister med underlydande betjening och egen anslagstitel, hvarmed
sannolikt det allmänna skulle blifva bäst belåtet. Såsom afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli upptogs i utskottets förslag dock endast en för
armén och flottorna gemensam krigsexpedition under en statssekreterare
för krigsärendena, hvilken skulle vara föredragande och ansvara för
målens riktiga föredragning samt expeditionens enlighet med protokollet.
Från Konungen utgående expeditioner borde emellertid vara försedda
med, förutom föredragandens kontrasignation, jemväl underskrift af
vederbörande minister, hvilken derigenom iklädde sig ansvarighet derför
att ärendet vore af honom vederbörligen beredt, såvida det passerat
hans departement.

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört afläto Ständerna
den 2 juli 1818 till Konungen en skrifvelse, deruti Ständerna anhöllo,
att Kongl. Maj:t täcktes förordna en komité för att genast och verksamt
företaga en ny reglering af rikets embeten och tjenster jemte ett
förbättradt arbetssätt, så att komiténs förslag kunde vid nästa riksdag
för Ständerna framläggas; och bifogades de af särskilda utskottet afgifna
betänkanden i ämnet.

Under hänvisning till denna Rikets Ständers skrifvelse förordnade
Kongl. Maj:t den 2 februari 1819 en komité med uppdrag att företaga
ny reglering af rikets embeten och tjenster samt ett förbättradt arbetssätt
inom rikets styrelseverk. Denna komité afgaf den 29 juni 1822
betänkande. Komitén erinrar deruti till en början, att Rikets Ständer
i den skrifvelse, som närmast föranledt komiténs tillsättande, icke
yttrat sig rörande den riktning, hvaruti den ifrågasatta regleringen
borde företagas, och icke afgifvit något omdöme beträffande de åsigter
i ämnet, livilka uttalats af särskilda utskottet vid 1817—18 års riksdag.
Komitén ansåg sig derför af hvad vid riksdagen förekommit icke
kunna hemta någon annan slutsats i afseende på gränsen för sin handläggning
vid detta vidt omfattande ämne, än att den, obehindrad af
gällande lagar, författningar och styrelseformen, egde att uppgöra en
förbättrad plan för riksstyrelsen och för organisationen af de embetsverk
och tjenster, genom hvilka den förvaltades. Komitén fann sig
emellertid af praktiska skid föranlåten att, såsom orden i betänkandet
lyda, »upprätta eu plan för riksstyrelsen, som genast hufvudsakligen
kan verkställas, som innefattar eu med nu bestående samhällsförhållanden
instämmande styrelsens förenkling och hvars förbättring till
större fullkomlighet småningom kan fortgå». I sådant syfte föreslog
komitén, att, med bibehållande af det antal statsministrar, statsråd och
statssekreterare, som regeringsformen utsatte, de till rikets allmänna

1819 års
komité och
dess betänkande
af år
1822.

förvaltning och hushållning hörande ärenden skulle fördelas mellan sex
departement, utaf hvilka krigsdepartementet skulle utgöra ett, samt att
justitiestatsministern, ministern för utrikes ärendena och de i regeringsformen
uppräknade fyra statssekreterarne skulle blifva chefer för dessa
departement. Till krigsdepartementet under statssekreteraren för krigsärender
såsom chef skulle enligt komiténs förslag höra befordringsärenden
för armén och för flottorna samt alla ekonomiska ärenden jemte
allt hvad i öfrigt rörde krigsmagten till lands och vatten och icke vore
kommandomål, öfver verkställigheten genom krigskollegium och sjöförvaltningen
af allt hvad till landtförsvarets och flottornas ekonomi
hörde skulle statssekreteraren utöfva inseende och kontroll.

Efter att hafva framstält dessa förslag anmärker komitén, att densamma
dervid stält sig till efterrättelse grundlagens föreskrift, att blott
en statssekreterare för krigsärendena skulle finnas och särskilda rådgifvare
i kommandomål; men komitén förklarar sig derjemte anse, att
samma princip af enhet i styrelsen, som för de öfriga departementen
blifvit följd, äfven för krigsdepartementet borde blifva antagen, nemligen
att i spetsen för hvarje departement borde ställas en person, som
egde en allmän öfversigt och kännedom af alla de ämnen och ärenden,
som till dess befattning hörde, samt att alltid likartade ärenden borde
inom samma departement handläggas. I anledning häraf skulle, enligt
komiténs tanke, statssekreteraren för krigsärendena, som då kunde innehafva
en högre militärgrad i armén, endast föredraga de till landtförsvaret
hörande mål, och en särskild statssekreterare för sjöärendena,
som likaledes kunde innehafva en högre militärgrad i flottorna, de
till sjöförsvaret hörande mål. Till hvardera departementet skulle höra
två underafdelningar, hvarje med en chef och nödig personal, den ena för
befordrings- och ekonomimålen, den andra för kommandomålen. På statssekreterarens
ansvar hvilade, att den del af rikets försvarsverk, som
till hans befattning hörde, bragtes och underhölles i det bästa skick, som
med de dertill anslagna medel kunde vinnas och hvilkas ändamålsenligaste
fördelning han, sedan vederbörande förvaltningsverk öfver behofven blifvit
hördt, egde i underdånighet att föreslå. »Må hända», tillägger komitén,
»skulle en och samma person medhinna att öfverse, inför Eders Kongl.
Maj:t föredraga och bevaka verkställigheten af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga beslut i alla de till krigsväsendet, både till lands och sjös hörande
ärenden, särdeles då rättsfrågor och de till civildepartementet i
krigskollegium hörande mål öfverflyttas dels till domstolarne och dels
till kammarkollegium, hvarigenom göromålen i krigsexpeditionen måste
blifva betydligt förminskade; men för ett sådant chefskaps utöfvande

af en enda person synes likväl det vigtiga hinder framställa sig, att
man hos honom svårligen kan påräkna att finna de kunskaper och den
erfarenhet i dessa båda olika yrken förenade, som erfordras att med
fullkomlig sakkännedom bereda, föredraga och i hela sin omfattning
följa både de till landtförsvaret. och till flottorna hörande ärenden. På
sådan grund hafva komiterade i underdånighet föreslagit att dela vården
af krigsväsendet emellan tvänne personer, hvarvid större enhet vinnes
än nu, då dessa ärenden äro mellan trenne föredragande fördelte».

Vid komiténs betänkande voro fogade två vidlyftiga reservationer, Besenationer
den ena af presidenten friherre S. Löfvenskjöld och den andra af kansli- Stänkandet
rådet A. von Hartmansdorff. af är 183S Friherre

Löfvenskjöld ansåg en ministerstyrelse af den beskaffenhet,
som i komiténs förslag innefattades, icke vara för vårt lands
dåvarande förhållanden behöflig eller lämplig. Han ansåg statsexpeditionerna
af Konungens kansli och riksärendenas allmänna beredning
böra förblifva oförändrade till regeringsärendenas utarbetande, föredragning
och yttersta beredning, hvaremot intet hinder syntes vara för
Kongl. Maj:t att, till vinnande af en mera sammandragen kontroll öfver
ärendenas behandling och en större säkerhet, genom möjligheten att
fullständigare följa vissa delar af styrelseomsorgerna, än som kunde
lemnas åt dem alla, fördela statsrådets personal uti departementer för
den speciella kännedom både om de förekommande målen och hvad
som hörde till verkställigheten af besluten samt framgången på den
styrelsegren, som egentligen skulle tillhöra hvart departement, utan att
likväl på något sätt i formen för ärendenas slutliga behandling och afgörande
af Kongl. Maj:t i Dess statsråd afvika från hvad grundlagen
derom handlade. I sådant syfte föreslogs upprättande af, jemte andra,
ett krigsärendenas departement, bestående af tre statsråd, deribland
kommandomålens föredragande, då han tillika vore statsråd, och statssekreteraren.
Under detta departement skulle lyda en förvaltning af
krigsärendena och en förvaltning af sjöärendena, båda fördelade på
departement.

Kanslirådet von Hartmansdorff, hvilken förordade en modifierad
ministerstyrelse, framlade i afseende å anordningen af styrelsen i den
högsta instansen ett förslag, hvilket i sina hufvuddrag kan anses innefatta
sjelfva uppränningen till den år 1840 införda s. k. departementalstyrelsen.
Cheferne för de särskilda förvaltningsgrenarna borde enligt
detta förslag hos sig förena dåvarande statssekreterare- och statsrådsbefattningar
samt dessutom en tillsyn öfver underordnades uppfyllande
af deras skyldigheter, hvilken statssekreterarne dittills icke egt utöfva.

Komiténs förslag
inför
1823 års
riksdag.

Konungens statsråd skulle utgöras af nio, högst tio ledamöter, nemligen
af cheferne för de sju förvaltningarna och två eller tre kontrollerande statsråd
utom en statssekreterare. För försvarsväsendet skulle finnas två
statsråd, nemligen en chef för krigsförvaltningen och en chef för sjöförvaltningen,
hvarjemte ett af de kontrollerande statsråden borde vara
militär. Beträffande dessa båda förvaltningsgrenar anmärktes vidare,
att det hörde till fullständigheten af de militära förvaltningschefernas
befattning att hos sig förena befälet både öfver personal och materiel
för att behandla begge efter en gemensam plan: följaktligen att vara
både »tjenstgörande adjutanter och statssekreterare)). I vissa vigtigare
mål behöfde begge dessa myndigheter i alla fall samråda med hvarandra.
De öfriga kommandomålen antogos för »krigsförvaltaren» måhända
icke kräfva mera tid än som, under dåvarande organisation, erfordrades
för krigsstatssekreteraren för behandlingen af flottans ärenden, hvilka
från arméns komme att skiljas. »Sjöförvaltaren» blefve utan tvifvel en
af de minst sysselsatta förvaltningscheferna, oaktadt kommando- och
civilmålens förening. »Krigs- och sjöförvaltarne» skulle hvardera hafva
två underlydande expeditioner, nemligen en befäls- för kommandomål
och en civil för öfriga ärenden. Föredragningen i statsrådet skulle ske
genom vederbörande förvaltningschef eller den statsrådsledamot, som
Konungen i hans ställe dertill förordnade. I andra instans skulle krigsförvaltningen
ombesörjas af ett krigskollegium och sjöförvaltningen af
ett sjö-kollegium, båda kollegierna arbetande på vissa, närmare angifna
fördelningar.

Såväl komiténs betänkande som ock de af komiténs ofvannämnda
två ledamöter afgifna särskilda förslag öfverlemnades af Kongl. Maj:t
till pröfning af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag; och underkastades
dessa förslag en förberedande granskning af ett för ändamålet tillsatt
särskilt utskott, till hvilket jemväl öfverlemnades åtskilliga af enskilde
riksdagsmän i samma ämnen gjorda framställningar. I det af särskilda
utskottet den 25 augusti 1823 afgifna betänkande förordades en modifierad
ministerstyrelse af hufvudsakligen samma art som den i kanslirådet
von Hartmansdorffs reservation framstälda. Beträffande förvaltningsgrenarnas
antal föreslogs ingen annan ändring i de bestående förhållandena
än att landt- och sjökrigsärendena borde, så snart det konstitutionsenligt
kunde ske, erhålla hvar sin särskilda chef, livilket med
afseende å rikets geografiska läge och deraf uppkommande behof af ett
kraftigt sjöförsvar syntes utskottet vara af högsta vigt. Derjemte ansåg
utskottet, att de militära förvaltningscheferna borde vara föredragande
af såväl civila som kommandomål, dock under förutsättning att det sätt,

hvarpå dessa ärenden skulle enligt grundlagen inför Konungen föredragas,
härigenom icke förändrades. Med afseende härå borde hvardera
af dessa förvaltningschefer hafva under sig en civil- och en befälsexpedition.
Den ekonomiska förvaltningen skulle ombesörjas af ett krigskollegium
och ett amiralitetskollegium. Vid betänkandet fogades en
särskild förteckning öfver de förändringar i gruudlagarnes reglementariska
föreskrifter, som vid en ny styrelseverkens reglering borde
komma i fråga och, derest förslaget bifölles, skulle föranleda till ny
redaktion af vissa paragrafer i dessa lagar.

Frågan om de sålunda för genomförande af särskilda utskottets
förslag förutsatta grundlagsändringar öfverlemnades till konstitutionsutskottets
behandling. I konstitutionsutskottets häröfver afgifna memorial
anföres beträffandé krigsärendenas föredragning följande: »Sedan militäranslaget
numera fördelats på två titlar, och Kongl. Maj:t jemväl
lärer hafva varit omtänkt att förlägga flottorna, som begge äro sjövapen,
under samma öfverstyrelse, tyckes derigenom krigsförvaltningens åtskiljande
i två departement naturligen förbereda Härvid förekommer
dock’, att särskilda utskottets förslag stödjer sig på den förutsättning,
att förvaltningscheferna för krigs- och sjöärendena borde ovilkorligen
tillika vara tjenstgörande generaladjutanter för armén och flottan; och
sådant åter fördrar en annan, ganska betänklig grundlagsändring. Konstitutionsutskottet
förmodar nemligen det icke blifva rådligt att i en embetsmans
hand förena och dymedelst utan allt behof sammanblanda helt
olika ärenden, af hvilka efter deras art och grundlagens bokstaf en del
föredrages inför Konungen i statsrådet och en annan del inför Konungen
enskildt; och då för öfrigt hvarken 6 § regeringsformen bjuder att
statssekreterareembetet skall beklädas af civil person, eller 15 § hindrar
Konungen att af sin rådgifvare i kommandomål tillika göra sin statssekreterare
eller minister för krigsärendena, synes detta tysta medgifvande
närmast instämma med Konungens höga rätt att fritt välja sina
embetsmän, hvaremot ett positivt stadgande härutinnan, hvilket utskottet
icke vågar föreslå, skulle ålägga Konungen ett olämpligt, hans värdighet
förnärmande tvångsband. — Då sålunda hufvudsakligen den grund
försvunnit, på hvilken särskilda utskottet bygt förevarande förslag, tror
konstitutionsutskottet sig böra, med afseende derjemte å en enda förvaltningschefs
tillräcklighet äfvensom å nödig besparing i statens utgifter
och det icke mindre nödiga sammanhanget i rikets försvar, vördsamligen
tillstyrka landt- och sjökrigsärendenas fortfarande föredragning
genom samma embetsman, under namn af krigsminister.» I öfverensstämmelse
med hvad utskottet sålunda anfört affattades också utskottets
förslag till lydelse af § G regeringsformen, enligt hvilket en åt

statsrådets ledamöter skulle vara föredragande för arméns och flottans
ärenden. I afseende på sättet för kommandomålens behandling föreslogs
ej någon ändring.

Inom stånden visade sig meningarna vara delade i fråga om krigsärendenas
föredragning, i det att preste- och bondestånden godkände
utskottets förslag om en gemensam krigsminister, men ridderskapet och
adeln samt borgarståndet önskade en krigsminister för landtförsvaret
och en sjöminister för sjöförsvaret. Vid votering i förstärkt konstitutionsutskott
segrade den sistnämnda meningen, hvadan ett i enlighet
dermed redigeradt förslag till ändring i § 6 regeringsformen förklarades
hyflande till nästa riksdag.

Vid 1828—30 års riksdag blef emellertid detta förslag af samtliga
stånden förkastadt.

Förslag vid Genom en inom konstitutionsutskottet vid 1834—35 års riksdag

?S34-35 väckt motion upptogs åter frågan om en ändamålsenligare organisation
af statsrådet. Uti sitt med anledning häraf den 2 september 1834 afgifna
memorial erinrade utskottet om det år 1823 godkända förslaget,
med hvilket det af utskottet nu framlagda i åtskilliga väsentliga punkter
öfverensstämde. Af statsrådets ledamöter skulle enligt utskottets förslag
en vara chef för arméns departement och tillika Konungens
rådgifvare i kommandomål för armén samt en chef för flottans departement
och tillika Konungens rådgifvare i kommandomål för flottan. I
fråga om den sålunda föreslagna föreningen af departementschefs och
rådgifvares i kommandomål åligganden anförde utskottet, efter att hafva
erinrat om föregående konstitutionsutskotts afstyrkande af en sådan
förening, följande: »Men som, i dessa styrelsegrenar, förvaltning och
verkställighet, medel och utföring vanligen äro, fastän utan behof af
sammanblandning, inbördes så förbundna, att, om enhet och kraft skola
väntas, rådgifvarekallen i både regerings- och kommandoärendena måste
utöfvas af samma embetsmål!, hvilket ock grundlagen icke förbjuder,
utan snarare tyst medgifver genom stadgandet i 34 § regeringsformen,
att statsråd ej må bekläda annat civilt embete, har någon betänklighet
nu ej mött gillandet af det nya förslag, att cheferne för arméns och
flottans departement tillika skulle vara Konungens rådgifvare i kommandomål.
»

Vid förslagets behandling inom de särskilda stånden ansåg bondeståndet,
att de båda försvarsdepartementen borde sammanslås till ett,
men de öfriga tre stånden godkände utskottets förslag i här omförmälda
delar. Genom votering i förstärkt konstitutionsutskott utföll
ständernas beslut i enlighet med de tre ståndens mening; och förklarades

det. sålunda godkända förslaget hyllande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.

Vid 1840—41 års riksdag antogs detta förslag, och den 16 maj Departemen1840
meddelade Kongl. Maj:t derå stadfästelse. § 6 regeringsformen ufarandeS
erhöll härigenom den lydelse, som den bibehöll ända till år 1876, då 1840.
den ändrades med anledning af statsministersembetets införande. Bestämmelserna
i § 15 angående kommandomålens behandling fingo år 1840
sin nuvarande affattning.

Den i § 6 regeringsformen, enligt dess år 1840 antagna lydelse,
omförmäld a stadga angående fördelning af ärendena mellan statsdepartementen
utfärdades samma dag som Kongl. Maj:t meddelade
stadfästelse å de af Ständerna antagna grundlagsändringarna. Enligt denna
stadgas ursprungliga lydelse hänfördes till landtförsvarsdepartementet:
ärenden, som röra landtförsvarets ordnande och vidmakthållande samt
den dervid anstälda personal, dispositionen öfver de till landtförsvaret
anslagna medel och persedlar, fästningars byggnad och underhållande,
äfvensom alla undervisningsanstalter, kyrko- och sjukvårdsangelägenheter,
pensions- och välgörenhetsinrättningar för landtarmén och dertill
hörande stater; indelnings- och roteringsverket för armén; frågor om
landttruppers kommendering till tjenstgöring eller användande till erforderliga
allmänna arbeten; vården om de för landtförsvaret upplåtna
boställen och byggnader samt det kronan tillkommande inseende öfver
styckebruken, gevärsfaktorierna och kruttillverkningen; frågor rörande
telegrafinrättningarna i riket, med undantag af de för flottans enskilda
behof inrättade; samt till sjöförsvarsdepartementet: ärenden, som röra
sjöförsvarets ordnande och vidmakthållande såväl till personal som fartyg
och öfrig materiel, dispositionen öfver de till sjöförsvaret anslagna
medel och persedlar, äfvensom undervisningsanstalter, kyrko- och sjukvårdsangelägenheter,
pensions- och välgörenhetsstiftelser för flottans
befäl och manskap samt dertill hörande stater; båtsmansindelningen
och roteringen; frågor om sjötruppers kommendering och användande
till tjenstgöring eller allmänna arbeten; vården om boställen, byggnader
och inrättningar för sjöförsvarets behof; lots- och båkanstalter äfvensom
frågor om sjömätningar, samt skeppsmätnings- och besigtningsärenden;
allmänna tillsynen öfver rikets sjömanshus.

Den organisation af statsrådet, som sålunda genomfördes, har sedermera
icke undergått annan ändring än den, som, på sätt ofvan antydts,
betingades af statsministersembetets upprättande. Emellertid hafva förslag
till andra ändringar i densamma tid efter annan framkommit; och

Kong1. proposition
till
1856-58 års
riksdag.

Förslag vid
1868 års
riksdag.

vill komitén här lemna en kortfattad redogörelse för dessa förslag och
deras behandling.

Till 1856—^58 års riksdag aflat Kongl. Maj:t proposition om ändring
af §§ 5 och 6 regeringsformen i afseende å statsrådets sammansättning.
I propositionen föreslogs, att ett nytt departement för allmänna
arbeten och kommunikationsanstalter skulle upprättas och statsrådet
ökas med en chef för detta departement och derjemte med ytterligare
ett statsråd utan departement, så att statsrådets ledamöter enligt
detta förslag skulle blifva tolf. Konstitutionsutskottet, som icke hade
något att anmärka mot det föreslagna nya departementets inrättande,
ansåg deremot den ifrågasatta tillökningen i de konsultativa statsrådens
antal olämplig och afstyrkte bifall till propositionen i dess helhet. Sedermera
hemstälde utskottet i särskildt memorial, med anledning af
enskild motion, om sådan ändring af berörda paragrafer i regeringsformen,
som betingades af upprättandet af ett nytt departement för
allmänna arbeten och kommunikationsanstalter. Såväl Kongl. Maj:ts
som utskottets förslag antogos att hvila till nästa riksdag. Vid 1859
—60 års riksdag förföllo emellertid båda förslagen.

Efter det nya representationsskickets införande förekom frågan om
en ändrad organisation af statsrådet första gången vid 1868 års riksdag.
Frågan upptogs i en kongl. proposition, hvaruti föreslogs dels upprättande
af ett nytt departement, för näringar och allmänna arbeten,
dels ock beredande af möjlighet för Konungen att öfverlemna beslutanderätten
i vissa frågor åt vederbörande departementschef. Derjemte föreslogs
i en inom andra kammaren väckt motion inrättande af ett nytt
departement för jordbruket och kommunikationerna. Konstitutionsutskottet,
som förklarade sig lifligt behjerta nödvändigheten af att snart
vidtaga sådana mått och steg, genom hvilka departementscheferna vunne
någon lättnad från det detaljarbete, hvarmed de under dåvarande förhållanden
betungades, erinrade i sitt utlåtande i ämnet, bland annat, att
sjöförsvaret, som genom den ombildning, det under de senare åren
genomgått, allt mera inskränkts till personal och materiel och närmat
sig till att utgöra en förstärkning af landtförsvaret, borde kunna med
detta senare förenas under en gemensam chef. Utskottet afstyrkte
emellertid både propositionen och motionen samt framlade i stället ett
eget förslag om sådan ändring af § 6 regeringsformen, att statsdepartementens
antal skulle bestämmas, icke i grundlag, utan genom en af
Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag. Bland statsrådets
ledamöter skulle Konungen ega utnämna departementschefer, hvilka
skulle vara föredragande hvar och en för sitt departement. Beträffande

kommandomålen föreslogs, att dessa skulle af Konungen afgöras i närvaro
af vederbörande departementschef. Första kammaren afslog samtliga
de i frågan framlagda förslagen, hvaremot utlåtandet af andra kammaren
återförvisades till utskottet. Frågan var emellertid genom första
kammarens beslut förfallen.

Vid 1874 års riksdag förnyades den år 1868 väckta motionen.
I sitt häröfver afgifna utlåtande anförde konstitutionsutskottet, bland
annat, hurusom ingen tvekan syntes förefinnas derom, att icke civil-,
finans- och ecklesiastikdepartementen hvart för sig vore öfver höfvan
betungade såväl till följd af dithörande ärendens mängd som
med afseende på ärendenas olikartade beskaffenhet, hvarför utskottet
ansåge det vara af behofvet påkalladt, att dessa tre departement blefve
i fyra fördelade. En dylik fördelning kunde, på sätt utskottet redan
år 1868 antyd t, företagas, utan att departementens antal behöfde ökas,
nemligen genom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens förening
till ett departement. Den år 1868 af utskottet härutinnan uttalade
åsigt vidhölle utskottet fortfarande och ansåge tidpunkten (år 1874)
vara desto lämpligare för sammanslagningen, som en omorganisation
af försvarsväsendet efter all sannolikhet förestode och det vore af stor
nytta, om dervid landt- och sjöförsvaret komme att efter en gemensam
plan ordnas. Med den kännedom, utskottet egde om göromålen i landtoch
sjöförsvarsdepartementen, hade hos utskottet icke den ringaste
tvekan uppkommit, att vidden och beskaffenheten af samma göromål
kunde lägga hinder i vägen för den ifrågasatta sammanslagningen, helst
sedan den grundsats i fråga om arbetssättet i Konungens kansli blifvit
till fullo genomförd, att departementen efter de särskilda hufvudgrupperna
af ärenden indelades i erforderligt antal byråer, hvilkas chefer
med biträde af underlydande tjenstemän underkastade ärendena en
grundlig förberedande behandling. Genom den af utskottet föreslagna
förändringen skulle den stora fördel vinnas, att ett länge kändt och
erkändt behof af ett särskildt departement för näringarna och de allmänna
arbetena blefve fyldt, men att, detta oaktadt, departementens
antal icke behöfde ökas. På befrielsen från en sådan tillökning lade
utskottet för sin del af både politiska och finansiela skäl stor vigt.
Man funne också, huru annorstädes antalet af departementschefer hållits
vid den lägsta möjliga siffra, så att det endast i länder med högst betydligt
större folkmängd och utveckling än vårt öfverstege det hos oss
nu befintliga, och det syntes icke kunna med fog påstås, att våra förhållanden
fordrade för ärendenas ändamålsenliga gång ett större antal
departementschefer än som i andra länder ansåges af nöden. På

Förslag vid
187 é års
riksdag.

Förslag vit
1875 års
riksdag.

Förslag vit
1880 års
riksdag.

nu anförda grunder framlade utskottet förslag till sådana ändringar
af §§ 6 och 15 regeringsformen, att derigenom ett särskildt departement
för näringar och allmänna arbeten blefve inrättadt, men på samma
gång landt- och sjöförsvarsdepartementen sammansloges till ett gemensamt
krigsdepartement, så att departementens antal förblefve oförändradt.
Vid utskottsutlåtandets föredragning i kamrarne antog första
kammaren till hyllande ett förslag till ändring af § 6 regeringsformen,
enligt hvilket ett nytt departement, omfattande ärenden rörande näringar
och allmänna arbeten, skulle inrättas, med bibehållande af de begge
försvarsdepartementen; hvaremot andra kammaren beslöt att antaga
utskottets förslag såsom hyllande. Med anledning häraf ansågos de i
frågan framstälda ändringsförslagen hafva förfallit.

Redan vid följande riksdag väcktes ånyo motion i samma syfte
som den sist omförmälda. Denna gång afstyrktes förslaget af konstitutionsutskottet,
hufvudsakligen under hänvisning till frågans utgång vid
1874 års riksdag.

Liknande behandling rönte de förslag, hvilka vid 1880 års riksdag
framstäldes om förändring af statsrådets sammansättning. Förslagen
voro två, framstälda af särskilde motionärer. I den ena motionen
föreslogs, att vid uppräknandet i § 6 regeringsformen af cheferna för
statsdepartementen måtte tilläggas: en chef för departementet för landtbruket
och öfriga näringar, samt att antalet af de s. k. konsultativa
statsråden måtte inskränkas till två. Den andra motionen innehöll det
förslag, att landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle sammanslås under
en departementschef och ett nytt departement med egen chef inrättas
för jordbruket och öfriga näringar, äfvensom, för den händelse man
skulle anse sådant vara behöfligt med hänsyn till inträffande förfall
eller hinder för chefen för försvarsdepartementet, att sista momentet i
samma paragraf så förändrades, att bland de tre statsråden utan
departement en skulle hafva innehaft civil och en militär befattning. Konstitutionsutskottet
stödde denna gång sitt afstyrkande hufvudsakligen
derpå, att det i en fråga sådan som denna, hvilken på det närmaste
berörde arbetsfördelningen mellan de särskilda departementen, borde
öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att pröfva, huru ifrågavarande behof lämpligast
kunde afhjelpas, och framlägga en organisationsplan, som endast
af Kongl Maj:t syntes kunna, efter öfvervägande af alla på saken inverkande
omständigheter, med nödig sakkännedom uppgöras. Utskottets
afstyrkande hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Det förra af sist omförmälda förslag förnyades vid riksdagarna
1881 och 1884; dock utan att leda till något beslut om förändring.

Till 1885 års riksdag afläts en kongl. proposition om ett nytt
departement, kalladt landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.
Propositionen, som äfven afsåg vissa andra ändringar i regeringsformen,
tillstyrktes i nu ifrågavarande del af konstitutionsutskottet; och det i
propositionen framlagda förslag till ändrad lydelse af § 6 regeringsformen
blef af båda kamrarne antaget att hvila i grundlagsenlig ordning.
Sedan Riksdagen år 1887, med anledning af Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, besluta att till nästa riksdag uppskjuta den
slutliga behandlingen af detta förslag, blef detsamma år 1888 af andra
kammaren antaget, men af första kammaren förkastadt, hvadan frågan
förföll.

En vid 1885 års riksdag väckt motion, hvari föreslogs, jemte
upprättande af ett särskildt departement för landtbruk, industri och
handel, äfven andra ändringar i regeringsårendenas fördelning mellan
departementen, ledde ej heller till någon förändring.

År 1892 väcktes inom andra kammaren motion om ändringar i
regeringsformen, åsyftande inrättandet af ett samfärdselsdepartement.
Motionen afstyrktes af konstitutionsutskottet; men åtta reservanter ansågo,
att utskottet bort med anledning af motionen hemställa, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t, efter förnyad
pröfning af frågan om lämpligaste antalet af och benämningarna
å statsdepartementen, dervid icke blott inrättandet af ett nytt departement
för samfärdseln och närstående ärenden utan äfven förenandet
af landtförsvars- och sjö försvarsdepartementen till ett departement borde
tagas i öfvervägande, täcktes till Riksdagen afgifva den proposition om
ändring af § 6 regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
Vid ärendets behandling i kamrarne biföll första kammaren
utskottets afstyrkande hemställan, hvaremot andra kammaren fattade
beslut i enlighet med reservanternas mening; och hade frågan följaktligen
förfallit.

Uti en vid 1893 års riksdag afgifven motion föreslogs, att åt § 6
regeringsformen skulle gifvas en ändrad lydelse, hvarmed afsågs, bland
annat, landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens sammanslående till
ett departement samt upprättande af ett samfärdselsdepartement. Tilllika
föreslogs sådan ändring af § 15 samma grundlag, att chefen för
försvarsdepartementet skulle blifva Konungens rådgifvare i kommandomålen,
såväl för hären som för flottan. I fråga om försvarsdepartementens
förening yttrade konstitutionsutskottet: »Utan att inlåta sig
på ett bedömande, huruvida eu sammanslagning af försvarsdepartementen
lämpligen bör ske, får utskottet såsom sin mening uttala, att

Förslag vid
1885 års
riksdag.

Förslag vid
1892 års
riksdag.

Förslag vid
1893 års
riksdag.

Komiténs

uppdrag.

tidpunkten för denna frågas återupptagande näppeligen kan anses väl
vald. Utskottet föreställer sig att landtförsvarets fullständiga ordnande
i enlighet med den nya härorganisationen skall åtminstone under den
närmast följande tiden taga departementschefens hela arbetskraft i anspråk,
och å andra sidan, så länge frågan om sjöförsvarets ordnande
icke blifvit nöjaktigt löst, kan det vara af vigt, att den, som inom statsrådet
skall vara målsman för sjöförsvarets intressen, tillhör sjövapnet.
Af dessa skäl finner utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionärens
hemställan i förevarande del.» Utskottet, som afstyrkt förslaget
till ändringar i regeringsformen, hemstälde deremot, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes,
efter förnyad pröfning af frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement,
till Riksdagen afgifva den proposition om ändring af regeringsformen,
hvartill denna pröfning kunde föranleda. Denna utskottets hemställan
blef af båda kamrarne bifallen, hvaremot kamrarne i fråga om
förslagen till ändringar i regeringsformen stannade i olika beslut, så
att denna fråga äfven nu förföll.

Skrifvelse i enlighet med kamrarnes sammanstämmande beslut afläts
den 11 april 1893.

Uti det nådiga bref af den 9 augusti 1894, som innefattar komiténs
uppdrag, angifves, att Kongl. Maj:ts beslut om komiténs tillsättande
fattats vid underdånig anmälan af Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse
af den 11 april 1893 angående inrättande af ett nytt statsdepartement
och att Kongl. Maj:t ansett den af Riksdagen sålunda väckta
frågan icke böra slutligen pröfvas förr än en utredning rörande landtförsvars-
och sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement
blifvit verkstäld. Med afseende å omfattningen och gången af den
anbefalda utredningen innehåller det nådiga brefvet, att utredningen bör
afse att besvara frågorna, huruvida nämnda två departement må kunna
och böra till ett departement förenas och i så fall under hvilka vilkor
detta må ske, hvarjemte komitén anbefälts att inkomma med det betänkande
och de förslag, hvartill utredningen må föranleda.

1 anslutning till de nådiga föreskrifter, hvilka sålunda gifvits rörande
komitéarbetet, torde den anbefalda utredningen böra afse i första
rummet, huruvida den ifrågasatta föreningen kan ega rum. Men då
denna fråga icke lärer kunna besvaras annorlunda än på grund af
en närmare undersökning af förutsättningarna och vilkoren för en

dylik förening, måste svaret på frågan innefatta en ganska detaljerad
redogörelse för den organisation af krigsstyrelsen i högsta instans,
som af komitén anses mest lämplig i händelse föreningen komme
att ske. Sedan komitén derför först utarbetat förslag till nämnda organisation
af krigsstyrelsen, följer att tillse, huruvida en förening af ifrågavarande
två departement på det sätt, som i komiténs organisationsförslag
innehålles, också bör anses önskvärd, dervid komitén har att mot
hvarandra väga fördelarna och olägenheterna af den föreslagna organisationen.

Jemförelse
med äldre
förhållanden
i vårt land.

i egentlig mening administrativa ärendenas för såväl armén som
flottan beredande till underdånig föredragning i statsrådet under tidrymden
1809—1840 tillhörde en enda expedition och att deras föredragning
verkstäldes genom statssekreteraren för krigsärendena, hvaremot
kommandomålen föredrogos inför Konungen af särskilda generaladjutanter
för armén och för flottorna (flottan). Att kommandomålens
föredragning skulle ombesörjas af två särskilda personer var dock icke i
regeringsformen uttryckligen stadgadt. Af den ofvan lemnade redogörelsen
för de förslag till statsrådets omorganisation, hvilka slutligen
ledde till 1840 års grundlagsändringar, inhemtas, hurusom meningarna
vid särskilda tillfällen visade sig delade ej mindre i den frågan, huruvida
försvarsärendena borde i statsrådet föredragas af en för landtoch
sjöförsvaret gemensam krigsminister eller deras föredragning fördelas
mellan en krigs- och en sjöminister, än äfven beträffande lämpligheten
deraf, att kommandomålens handläggning skulle öfverlemnas
åt vederbörande minister. De förhållanden, som under perioden 1809—

1840 rådde i afseende å sättet för regeringsmagtens utöfning, voro emellertid
så väsentligt olika mot de nuvarande, att någon bestämd slutsats
i nu förevarande afseende ej torde kunna dragas vare sig deraf, att
den under nämnda tid bestående organisationen icke synes hafva
medfört några betydligare olägenheter, eller deraf, att den slutligen
fick vika för den nu gällande. Det bör dock erinras, att statssekreteraren
för krigsärendena — i regeln en civil embetsman och
hvilken endast vid dessa ärendens behandling hade säte i statsrådet
— ingalunda intog eu så betydande ställning som en krigs- eller sjö -

Vid undersökning, huruvida eu förening af de båda departementen
kan ega rum, torde till en början böra uppmärksammas, att, på sätt
den ofvan meddelade historiska öfversigten gifver vid handen, de

Krigsstyrelsens
organisation
i
främmande
tänder.

minister enligt våra dagars uppfattning, hvilket förhållande torde haft
sin grund bland annat deruti att å ena sidan inflytandet på krigsärendenas
högsta ledning delades med tjenstgörande generaladjutanterne och att å
andra sidan de förvaltande embetsverken, krigskollegium och förvaltningen
af sjöärendena, intogo en ganska sjelfständig och med vida
större magtbefogenhet än nu utrustad ställning.

Att af krigsstyrelsens organisation i andra länder hemta ledningför
frågans bedömande möter svårighet till följd af förefintliga väsentliga
olikheter i afseende å statsförfattningar och försvarsväsende ej
mindre än i afseende å staternas yttre politiska förhållanden, men eu
framställning af det vigtigaste, som kan tjena till belysning af ämnet,
torde dock här vara på sin plats.

Bland de stora europeiska magterna intager den österrikisk-ungerska
monarkien i afseende å krigsstyrelsens organisation en särskild ställning,
som vid förevarande undersökning icke är utan intresse ,). För denna
monarki i dess helhet finnes en rikskrigsminister, hvilken är, näst monarken,
chef för krigsväsendet såväl till lands som till sjös. Den centrala
myndigheten för krigsmagten till sjös är marinsektionen, som
bildar en afdelning af rikskrigsministeriet. Chefen för denna sektion
är en amiral, som är rikskrigsministerns ställföreträdare i allt, som rör
flottan, och derjemte befälhafvare för flottan i fred och krig. Såsom
rikskrigsministerns ställföreträdare afgör han sjelfständigt inom bestämda
gränser alla till marinsektionen hörande tjensteangelägenheter,
bestämmer sättet för ärendenas handläggning, underskrifver alla reskript,
förordningar och beslut samt är föredragande i sjöförsvarsäreliden hos
kejsaren. Jemte rikskrigsministern är han ansvarig för flottans slagfärdighet
och sjöduglighet. Inför delegationerna är deremot krigsministern
ensam ansvarig för alla embetsåtgärder och marinbudgetens
handhafvande.

I alla marinen rörande angelägenheter skall chefen för marinsektionen
handla i samförstånd med rikskrigsministern. Båda skola underskrifva
handlingar rörande ärenden, som skola föredragas. Då de i
vigtiga ärenden stanna i olika meningar, skola båda meningarna framläggas
till kejsarens pröfning.

Chefen för marinsektionen tillkommer sålunda:

att hafva högsta ledningen af alla angelägenheter rörande sjöförsvaret; -

*) Följande redogörelser för förhållandena i den österrikisk-ungerska monarkien samt i Tyskland
och Danmark grunda sig på uppgifter, som benäget meddelats från generalstaben.

att hos kejsaren afgifva förslag till utnämningar och befordringar
i de olika officersgraderna, till befordringar af öfriga marintjenstemän
i de högre rangklasserna, till pensionering samt öfverförande till reserven
eller andra tjenstekategorier äfvensom till afsked, då det är
fråga om personer af amirals eller regementsofficers grad samt civilmilitära
personer af motsvarande rang;

att afgifva förslag till utnämning af eskader- och flottafdelningsbefälhafvare,
hamn- och arsenalskommendanter samt chef för marinakademien
äfvensom till olika befattningars fördelande på amiraler och
regementsofficerare;

att föreslå tilldelande af utmärkelser och belöningar i fall, der
kejsaren förbehållit sig afgörandet;

att inför kejsaren föredraga alla förslag till ändringar i sjöförsvarets
organisation samt alla vigtigare rent militära och militär-administrativa
frågor;

att verkställa utnämningar i de olika sjökadettsgraderna samt af
officerare vid de s. k. Marin-local-anstellungen från linieskeppslöjtnantstill
lägre grader äfvensom att pensionera, öfverföra till reserven och
andra tjenstekategorier samt afskeda officerare af nyssnämnda grader
och civil-militära personer af motsvarande rang;

att utnämna öfriga tjenstemän vid flottan, tillhörande nionde och
lägre rangklasserna;

att till tjenstgöring fördela flottans tjenstemän, utom de i tredje
stycket här ofvan omnämnda befälhafvare m. fl.;

att efter faststälda föreskrifter bevilja tjenstledighet; samt
att såsom rikskrigsministerns ställföreträdare handhafva marinbudgeten.

Chefen för marinsektionen har vid sin sida en flaggman, som i
hans frånvaro tjenstgör såsom ställföreträdare. Inom bestämda gränser
handlar denne med chefs magt och myndighet. Han är inför marinsektionschefen
ansvarig för sina åtgärder.

Af ofvanstående redogörelse för förhållandena i den österrikiskungerska
monarkien torde framgå, att chefen för mariusektionen inom
krigsministeriet intager en ställning, som motsvarar en sjöministers i alla
afseenden, utom i förhållande till folkrepresentationen — här delegationerna.
Inför dessa är det rikskrigsministern, som bär konstitutionelt
ansvar, hvilket åter medför, att sektionschefen måste intaga en i viss
mån underordnad ställning gent emot krigsministern. I hvardera af
monarkiens hufvuddelar, den österrikiska och den ungerska, finnes derjemte
en försvarsminister, under hvilken landtvärnet och landstormen

lyda, men icke någon sjöminister eller någon embetsman motsvarande
marinsektionschefen.

I sammanhang med Tyska rikets utveckling ur det gamla Tyska
förbundet undergick den högsta ledningen af sjöförsvars väsendet derstädes
åtskilliga förändringar, rörande hvilka här bör meddelas följande.

För Preussen fans redan från 1861 ett särskildt marinministerium,
hvilket leddes af en direktör, men detta stod under en gemensam chef
med krigsministeriet. Vid Nordtyska förbundets upprättande 1866 ordnades
landt- och sjöförsvaret på sådant sätt, att, likasom verkställande
organen för armén utgjordes af dels förbundsrådsutskottet för krigsmagten
till lands och dels krigsministeriet, motsvarande myndigheter
för flottan blefvo förbundsrådsutskottet för krigsmagten till sjös och
marinministeriet. Krigs- och marinministerierna voro emellertid stälda
under en gemensam krigs- och marinminister. Marinministeriets direktör
var dess representant i förbundsrådet. Ministeriet var fördeladt
på två afdelningar, af hvilka den ena hade att handlägga egentliga
förvaltningsärenden och den andra bildade flottans öfverkommando.

Denna organisation förblef gällande till kort tid efter det tyska
kejsardömets upprättande, eller till den 1 januari 1872, då marinministeriet
erhöll en särskild minister till chef, och dervid har det sedermera
förblifvit.

I Danmark, hvars grundlag icke bestämmer statsdepartementens antal
och ärendenas fördelning mellan dem, utan öfverlemnar bestämmandet häraf
åt Konungen, hafva krigs- och sjöministerierna vissa tider stått under
ledning af en gemensam minister, men tidtals haft hvartdera en särskild
minister till chef. Under de senare åren af 1860-talet voro såväl
inom regeringen som i riksdagen förslag under behandling, hvilka afsågo
en verklig sammansmältning af krigs- och marinministerierna.
Dessa förslag ledde emellertid icke till något resultat, och den tanke,
som låg till grund för dem, synes numera i Danmark vara öfvergifven,
ehuru chefskapet för de båda ministerierna, såsom nyss nämndes, tidtals
utöfvats af en person. Detta har varit förhållandet 1869—1873,
1876—1879 och 1881—1884. Från sistnämnda år hafva ifrågavarande
departement haft särskilda chefer. Dessa vexlande anordningar torde,
såvidt man kan döma, hufvudsakligen föranledts af rent personliga förhållanden.

I Norge är hela försvarsväsendet förlagdt under försvarsdepartementet
med ett statsråd såsom chef. Denna anordning grundar sig på
kunglig resolution, då departementens antal och ärendenas fördelning
dem emellan icke äro i landets grundlag faststälda. Chefen för försvarsde -

partementet är numera tillika Konungens rådgifvare i kommandosaker.

Härvid är dock att märka, att för armén finnes en kommenderande
general och för flottan en kommenderande amiral. Försvarsdepartementet
är fördeladt på två afdelningar, arméafdelningen och marinafdelningen,
hvardera med särskild expeditionssekreterare och'' särskilda
byråchefer.

I öfriga stater af större betydenhet, der särskildt sjöförsvar finnes,
hafva, såvidt komitén har sig bekant, städse funnits särskilda krigsoch
sjöministrar. Samtliga dessa stater ega emellertid, liksom det redan
särskildt omnämnda Tyska riket, mer eller mindre betydande, långt
från moderlanden aflägsna kolonier, eller ock hålla de eljest, på grund
af rent politiska eller handelspolitiska skäl, stora sjögående flottor, afsedda
att uppträda till koloniernas skydd eller i öfrigt hvarhelst på
verldshafven, staternas intressen det fordra.

Med fog må af nu vidrörda sakförhållanden den slutsats dragas,
att särskilda krigs- och sjöministrar icke kunnas umbäras inom stater,
hvilkas politiska ställning kräfver en stor sjögående flotta, men ingalunda
lärer deraf följa, att enahanda anordning är oundgänglig för eu
stat, som för sitt krigsväsende uppställer det blygsammare politiska målet:
neutralitetens upprätthållande, så länge ske kan, och, när sådant icke
längre är möjligt, försvar af egna kuster och egna landamären.

För bedömande af frågan om möjligheten af en förening af landt- Förutsättförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen har komitén ansett sig höra
först taga i betraktande, huruvida mängden af de ärenden, hvilka landt-och
skulle komma att tillhöra det gemensamma försvarsdepartementet, kan
lägga hinder i vägen för föreningens åvägabringande. Till upplysning i menten.
detta afseende hafva, på framställning af komitén, inom landtförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementen utarbetats uppgifter rörande de under åren
1889—93 till nämnda departement inkomna mål och ärenden. Af dessa
uppgifter, hvilka återfinnas såsom bilagor till detta betänkande (Bil. 1
och 2), finner sig komitén kunna draga den slutsats, att ärendenas mängd
och beskaffenhet icke hindra deras hänförande under ett enda regeringsdepartement
eller verka, att detta dervid, i jemförelse med flertalet
öfriga departement, blefve alltför mycket betungadt. Härvid bör ock
märkas, att, enligt komiténs mening och på sätt komitén i det följande
får närmare utveckla, i händelse af landt- och sjöförsvarsdepartementens
förening den beredning och föredragning af kommandomålen, som
nu åligger försvarsdepartementens chefer, skulle öfverlemnas åt särskilda
föredragande, samt att åtskilliga ärenden, hvilka för närvarande till -

höra sjöförsvarsdepartementets eller dess chefs behandling, borde öfverflyttas
till annat departement eller andra embetsmyndigheter.

Af viss betydelse är deremot den erinran, som mot den ifrågasatta
föreningen kan framställas på grund deraf, att tillfyllestgörande sakkunskap
i alla till det gemensamma departementet hörande ämnen
icke skulle kunna förväntas hos en och samma person och att det till
följd deraf komme att möta svårighet att finna kompetenta chefer för
detta departement. Det kan invändas, att vare sig departementschefen
vore landt- eller sjöofficer, han saknade den fackmessiga kännedomen
rörande den afdelning af försvaret, hvarmed han under sin militära
tjenstgöring icke haft befattning, och att, för det — visserligen icke
otänkbara fall, att en icke-militär utsåges till försvarsminister, bristen
. på fackinsigter hos denne minister måste blifva ganska stor.
Komitén har icke på denna punkt af sin framställning att inlåta sig
på frågan om betydelsen af denna svårighet, men väl att se till, om
utväg finnes för undanrödjande eller åtminstone förminskande af de olägenheter,
som nämnda förhållande kan anses medföra.
taZ\er''ala/J^ de uPPgifter, som enligt nu gällande bestämmelser åligga che föredragande

terna lor försvarsdepartementen, är det utan tvifvel handläggningen af
af1t0måmd0'' kommandomålerh som i främsta rummet kräfver speciela fackinsigter.

Att. öfverlemna beredandet och föredragningen af dessa mål åt en ickemilitär
förefaller i sjelfva verket knappast möjligt, I mindre mån betänkligt
ter sig visserligen, att en landtmilitär skulle behandla de flottan
vidkommande kommandomålen, eller tvärtom en sjömilitär de kommandomål,
som angå hären. Detta är ju ett förhållande, som nu inträffar vid
vissa tillfällen, nemligen då chefen för det ena försvarsdepartementet
är förordnad att förestå jemväl det andra, Men såsom stadigvarande
anordning synes detta ingalunda lämpligt. Då härtill kommer önskvärdheten
deraf, att chefen för ett gemensamt försvarsdepartement,
hvilken skulle hafva att leda och bära ansvaret för försvarsväsendet i
dess helhet, icke blefve betungad och upptagen af den mängd detaljer,
som ingå bland kommandomålen, synas alla skäl tala derför, att befattningen
med dessa mål måtte anförtros åt särskilda embetsmän, en för
hären och en för flottan.

Desse embetsmän, för hvilka den gamla benämningen generaladjutant
synts komitén kunna upptagas, skulle då till hufvuduppgift hafva
hvad som intill år 1840 tillhörde de tjenstgörande generaladjutanterne,
eller . att inför Konungen föredraga kommandomålen. För den rätta
utöfningen af nämnda kall skulle de, i likhet med de forne embetsmännen
med samma benämning, stånda konstitutionelt ansvar. Men

komitén liar tänkt sig, att de derutöfver skulle hafva, hvar för sitt område,
att hos regeringen representera den specielt militära fackkunskapen,
dock i sådant hänseende försvarsministern underordnade.

Frågan om ordnandet af generaladjutanternes förhållande till försvarsministern
kan synas vara svår att på fullt tillfredsställande sätt
lösa. Det bör dock bemärkas, att de tjenstgörande generaladjutanterne
för armén och för flottan fordom intogo en långt mera framstående
ställning gent emot den dåvarande statssekreteraren för krigsärendena,
än de nu föreslagna generaladjutanterne skulle erhålla i förhållande till
chefen för försvarsdepartementet. Vid den här ifrågasatta anordningen
bör generaladjutanternes ställning visserligen icke göras så undanskjuten,
att derigenom vigten af de meningar, de uttala i sin egenskap
af de regeringen närmast stående representanterna för den militära
fackkunskapen, förringas eller deras förmåga af initiativ på det militära
området förlamas. Komitén föreställer sig ock, att generaladjutanterne
alltid komme att innehafva den höga militära rangställning, som kräfves
af deras egenskap af föredragande omedelbart hos Konungen uti kommandomål,
samt att de borde under embetsmannaansvar afgifva yttranden
i vissa militära regeringsärenden, särskildt befordringsmål, äfvensom
att de borde hvar i sin män egna omsorg åt försvarsväsendets förbättrande.
Men å andra sidan borde i deras instruktion klart framhållas deras
underordnade ställning gent emot försvarsministern, som i sista hand
bär ansvaret för försvarsväsendets ledning och utveckling, likasom äfven
generaladjutanternes egenskap af ministerns närmaste militära biträde
med skyldighet att medverka vid beredningen af till försvarsdepartementet
hörande ärenden. Konflikter mellan departementschefen och
generaladjutanterne kunna väl tänkas någon gång uppstå, men gent
emot farhågan för några större olägenheter deraf bör man taga i betraktande
det inflytande, som departementschefen alltid måste ega på
utnämning af generaladjutant, samt det tillfälle departementschefen har
att väcka fråga om hans entledigande.

Med afseende på kommandomålens öfverlemnande till handläggning
af generaladjutanter komme att erfordras ändring i § 15 regeringsformen.
Det har synts komitén lämpligt, att dervid i grundlagen införes
benämningen på de embetsman, hvilka skulle hafva att hos Konungen
föredraga kommandomålen, samt att det uttryckligen fastslås,
att två sådana föredragande skola finnas, den ene för hären och den
andre för flottan.

Då sålunda befattningen med kommandomålen skulle fråntagas vederbörande
departementschef och öfverlemnas åt särskildt förordnade

Ändringar i
§§ 15, 28 och
39 regeringsformen.

Instruktioner
för gcneraladjutanternc.

embetsman, kommer tydligen en ännu större vigt, än under nu bestående
förhållanden, att ligga derpå, att gränsen mellan kommandomålen
och de mål, som böra föredragas i statsrådet, varder behörigen iakttagen.
Ty så länge dessa båda slag af ärenden beredas och föredragas,
för hvartdera departementet, af en person, möter vid tveksamma fall lösningen
ej allt för stor svårighet; men då ärendena fördelas på skilda
personer, kan frågan, huruvida ett mål bör på ena eller andra sättet
behandlas, bli föremål för skarpt skilda meningar och gifva anledning
till konflikter. Det skulle derför vara synnerligen önskvärdt, om på
begreppet kommandomål kunde gifvas en mera konkret definition än
den, som lemnas i § 15 regeringsformen och enligt hvilken med kommandomål
förstås: »sådana, som Konungen, i egenskap af högste befälhafvare
öfver krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen besörjer».
Komitén har derför låtit sig angeläget vara att tillse, i hvad mån en
mera tillfredställande definition kan åstadkommas.

Redan omedelbart efter antagandet af 1809 års regeringsform ansågs
det nödigt att något närmare bestämma hvad med kommandomål
skulle förstås. Uti det ofvan omförmälda kongl. brefvet den 19 juni
1810 förklarades — under hänvisning till behofvet att uppdraga gränsen
mellan de ärenden, som skulle tillhöra statssekreterarens för krigsärendena
föredragning i statsrådet, och de, hvilka ankommo på generaladjutanternes
handläggning, — att Kongl. Maj:t ansåge kommandomålen
böra vara »enkla militäriska, hvilka icke leda till ändring, förklaring
eller rubbning uti allmänna ekonomiska författningar, samt i annan väg
gifna befallningar, eller uti dispositionen af de till bestämda behof
i stat anslagna medel», och fann Kongl. Maj:t fördenskull godt
stadga, att under kommandomål i fredstid egentligen skulle förstås:
order om truppers uppbrott och marsch i hvad ändamål som helst, deras
exercis och disciplin, tjenstgöringen inom garnisonen och regementena,
de dertill såväl som till exercisen hörande reglementen, ehvad nya eller
endast förändring i de gamla äro i fråga, utgifvandet af parol och lösen
för regementen och kårer, förlängning af officerare beviljad tjenstledighet,
dock högst en gång på 14 dagar å 3 veckor, officerares kommenderingar
uti extra förrättningar och föreskrifter för dem, om sådana
behöfvas, order om eskadrars och fartygs utrustande med deras besättningar
och befäls kommenderingar samt instruktioner, som vid expeditionerna
böra till efterrättelse tjena, fastställandet af modeller för alla
bevärings-, beklädnads-, utrednings- och trosspersedlar från armén och
äfven från stationerna i de delar, som under Kongl. Maj:ts pröfning
komma böra, order om större paraderingar och saluteringar inom Imf -

vudstaden och när de å fästningsorter böra göras, regementenas sammandragande
på ett eller annat sätt till tro- och huldhetsedens afläggande,
order till kommendanter och befälhafvare om deras förhållande
vid de tillfällen, då rikets säkerhet, värdighet eller särskilda omständigheter
dem fordra, rapporter om officerares dödsfall, giftermål, tjenstefel
och alla tillfälliga händelser af betydenhet, som inom armén, fästningarna
och flottorna inträffa, generalförslag öfver arméns och flottornas
tillstånd samt slutligen alla mått och steg till hufvudstadens invärtes
lugn och säkerhet.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i anförda kongl. bref
blifvit stadgadt affattades de instruktioner, hvilka tid efter annan utfärdades
för de tjenstgörande generaladjutanterna, och dessa bestämmelser
torde kunna anses ligga till grund för den tillämpning af regeringsformens
föreskrifter i ämnet, hvilken fortfarande gör sig gällande.

Antagligen med föranledande af anmärkningar, som vid 1817—18
års riksdag framstälts mot Konungens rådgifvare i kommandomål,
ansåg regeringen önskvärd!, att en något noggrannare bestämmelse i
ämnet infördes i regeringsformen. Till nämnda års riksdag afläts en
kongl. proposition med förslag, att åt § 7 regeringsformen måtte gifvas
följande lydelse: »Konungen läte uti Statsrådet sig föredragas och af göre

der alla regeringsärenden utom de ministeriella, eller dem som
angå rikets förhållanden till främmande magter, samt kommandomål,
hvilka Konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten
till lands och sjös omedelbarligen besörjer, och hvarunder förstås sådana
enkla militäriska mål, som icke, efter grundlagen, höra till föredragning
i Statsrådet och statssekreterarens expedition, icke leda till
stiftande af nya, icke till ändring, förklaring eller rubbning af gällande
lagar och allmänna ekonomiska författningar eller uti dispositionen af
allmänna medel.» Detta förslag antogs att hvila till nästföljande riksdag,
enhälligt förordadt af konstitutionsutskottet, men föll vid 1823 års
riksdag. Emellertid hade redan den 27 januari 1819 utfärdats ett
kongl. cirkulär, innehållande enahanda bestämning af kommandomålen
som den i ofvannämnda kongl. proposition upptagna.

Sedermera hafva vid flere tillfällen inom konstitutionsutskottet framstälts
anmärkningar, att såsom kommandomål blifvit behandlade särskilda
ärenden, hvilka förmenats vara af beskaffenhet att hafva bort
föredragas i statsrådet.

Af hvad som förekommit vid de hittills gjorda försöken att i grundlagen
närmare bestämma, hvilka mål skola anses såsom kommandomål,
liar visat sig, hurusom härför möta ej obetydande svårigheter. Af

yttranden under öfverläggningarna i denna fråga kos ridderskapet ock
adeln vid 1823 års riksdag samt under de af komitén sjelf gjorda försök
till frågans lösning kar kos komitén stadgats öfvertygelsen att det
näppeligen låter sig göra att å kommandomålen uppställa en uttömmande
positiv definition. Den nu i § 15 regeringsformen införda definitionen
synes vara logiskt riktig, ekuru kekof förefinnes af närmare
kestämningar till undanrödjande af tvekan ock misstag i förekommande
enskilda fall. I allmänket lära svårigketerna vid tillämpningen kunna
undvikas genom strängt fastkållande deraf, att Konungen i kommandomålen
kandlar såsom kögste befälkafvare för krigsmagten och icke såsom
utöfvare af den honom i öfrigt tillkommande regeringsm)mdigketen.
Derest högsta befälet öfver krigsmagten fullständigt uppdroges åt en
undersåte, skulle denne undersåte följaktligen genom ett sådant uppdrag
erhålla alldeles samma befogenhet i afseende på kommandomålen,
som nu tillkommer Konungen i egenskap af kögste befälkafvare.

Den omständighet, att man i regeringsformen enligt komiténs tanke
svårligen kan positivt på fullständigt sätt definiera kommandomålen, utesluter
emellertid ingalunda, att i § 15 regeringsformen kunde på annat sätt
inrymmas de ytterligare bestämningar, lrvilka, såsom ofvan blifvit antyda
erfordras för att gränsen mellan kommandomålen och de egentliga
regeringsärendena må erhålla den största möjliga tydlighet, som
kan vinnas. Angifvandet af denna gräns synes lämpligast kunna
ske i negativ form genom tillägg i nämnda paragraf af ett stadgande
af innehåll att i den för kommandomål stadgade ordning ej må fattas
beslut, som innebär någon rubbning eller förklaring af gällande lag
eller författning eller särskilda af Konungen i statsrådet gjorda bestämmelser,
eller har tillämpning på svenske medborgare annorledes än i
och för tjenstgöring vid krigsmagten, eller är af beskaffenhet att för
statsverket medföra utgift, till hvars bestridande medel icke finnas i
vederbörlig ordning anvisade.

En mera detaljerad utveckling af de ärenden, hvilka sålunda med tilllämpning
af § 15 regeringsformen äro att hänföra till kommandomål, kan
och bör derjemte finna plats i de instruktioner, som enligt den af
komitén ifrågasatta förändrade lydelsen af samma grundlagsparagraf
skulle för generaladjutanteme utfärdas och till hvilka instruktioner
komitén jemväl uppgjort förslag.

I § 1 af dessa förslag till instruktioner angifves med hänvisning
till § 15 regeringsformen den vederbörande generaladjutant tillkommande
allmänna befattningen med kommandomål, hvarjemte tillagts
en erinran att generaladjutanten vid utöfningen af sin befattning såsom

Konungens rådgifvare i kommandomål har att noggrant iakttaga de i
nämnda grundlag meddelade föreskrifter.

De mål och ärenden, med hvilka generaladjutanterne sålunda skulle
hafva att taga befattning, anföras detaljerad!, i § 2 af båda instruktionerna.
Denna paragrafs innehåll ansluter sig i det hela ganska nära
till det, som i samma ämne förut blifvit förklaradt. Hvad med hänsyn
till kommandomålen blifvit sagdt i kongl. brefvet den 19 juni 1810 företer
emellertid eu skenbart ganska väsentlig olikhet mot komiténs förslag, i
det att bestämmelserna i nämnda kongl. bref uttryckligen förklarats
gälla allenast förhållanden i fredstid, under det att någon dylik inskränkning
icke skett i komiténs förslag, som afser, att de der lemnade bestämmelserna
skulle vara tillämpliga icke allenast under fred, utan äfven
i krigstid. Denna skilnad emellan de äldre bestämmelserna och de af
komitén föreslagna kan synas egendomlig, särskild! då man tager i
betraktande, att generaladjutanterne i forna tider voro, den ene chef för
arméns generalstab och den andre chef för flottornas stab, hvaremot
numera finnas särskilda sådane chefer med hufvuduppgift under
krig att stå vid sidan af högste befälliafvaren — således, derest
Konungen sjelf går i fält, vid hans sida — för att biträda honom vid
ledningen af operationerna. I denna välgrundade anordning har komitén
icke åsyftat någon ändring, vare sig så, att generaladjutanterne skulle i
krigstid inskjutas såsom något slags mellanled mellan nämnde stabschefer
och Konungen, eller på något annat sätt. Men, hvilken anledningen
än må hafva varit dertill, att man i forna tider undvikit att lagstifta
rörande kommandomålen under krigstid, så finnes, enligt komiténs
uppfattning, för närvarande intet hållbart skäl att handla på samma
sätt. Kommandomålen enligt grundlagens mening äro af fullkomligt
enahanda natur i fredstid som i krigstid. Enda skilnaden är, i allmänhet
sagdt, att kommandomålen i fredstid gälla krigsmagten i dess helhet,
men i krigstid endast en del af densamma, nemligen deri del, som
ännu icke blifvit afsänd till krigsskådeplatsen, utan befinnes, såsom det
heter, uti hemorten, vare sig ouppbådad eller under organisation och
utrustning. De på krigsskådeplatsen varande fältafdelningarna och
eskadrarna samt de der befintliga fästningarna och öfriga försvarsanstalter
ställas nemligen vid operationernas början medelst beslut i
kommandoväg under eu högste befälhafvare — under Konungen, derest
han sjelf går i fält — biträdd af de båda stabsclieferne, och så länge
ingen ny befallning i kommandoväg åstadkommit ändring härutinnan,
hafva generaladjutanterne intet att skaffa med sagda del af krigsmagten,
för hvilken, enligt sakens natur, icke kunna ifrågakomma några

kommandomål i konstitutionel mening. Äfven med den redaktion, som
komitén användt för § 2 af instruktionsförslagen, är således icke att
befara, det gränsen ej skall kunna urskiljas mellan den befogenhet, som
under krig tillkommer å ena sidan generaladjutanterne och å den andra
cheferne för generalstaben och för flottans stab.

I fråga om fästningsväsendet har komitén vid § 2 trott sig böra
utgå, icke från departementalstadgan, som synes inrymma samtliga rikets
fästningar under landtförsvaret, utan från det nu bestående förhållandet,
enligt hvilket vissa fästningar anses såsom land fästningar och andra
såsom sjöfästningar, ehuru komitén icke förbisett de oegentligheter,
hvilka härutinnan förefinnas och för hvilka komitén i det följande närmare
redogör. Åstadkommes i fästningsväsendets handhafvande större
enhet än nu råder; lärer med hänsyn till fästningsärendens handläggning
af generaladjutanterne innehållet *af förevarande paragraf jemväl böra
lämpas efter de sålunda ändrade förhållandena.

Ehuru uppräknandet af kommandomålen af lätt insedda skäl icke
kunnat blifva fullständigt uttömmande, hvartill äfven tagits hänsyn vid
formuleringen af nu ifrågavarande paragraf och särskildt af punkten h),
torde emellertid genom den uppräkning, som skett, en ganska tillfredsställande
ledning vara lemnad för förekommande fall.

Generaladjutanterne måste naturligtvis hafva till sitt förfogande
hvar sin expedition, och har komitén tänkt sig dessa expeditioner ordnade
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de nuvarande kommandoexpeditionerna.
Likasom fallet för närvarande är med dessa, borde
generaladjutantsexpeditionerna, enligt komiténs mening, stå i nära gemenskap
med försvarsdepartementet, helst såsom underafdelningar af detta.
Genom dem skulle kommandomålen icke blott beredas till föredragning,
utan äfven expedieras, dervid vederbörande generaladjutant skulle hafva
att ansvara för det behöriga expedierandet.

Då det ur flera synpunkter lärer vara af synnerlig vigt, att försvarsministern
erhåller snabb och fullständig kännedom om allt som i
den för kommandomål stadgade ordning beslutas och företages, har i
§ 3 af båda instruktionerna införts bestämmelse, att beslut i kommandomål
utan uppskof skola genom generaladjutantens försorg delgifvas
chefen för försvarsdepartementet. I hvilken form detta delgifvande må
ega rum har komitén ej ansett böra genom uttrycklig bestämmelse
fastslås. Lämpligast torde det väl kunna ske genom aflemnande af ett
duplettexemplar eller afskrift af utgående generalorder.

Likasom med afseende å vissa grupper af regeringsärenden är
föreskrifvet, att de skola af chefen för det statsdepartement, till livil -

ket ärendena hufvudsakligen höra, till underdånig föredragning beredas i
samråd med chefen för annat departement, har komitén ansett att i §
i af båda instruktionerna borde intagas föreskrift om gemensam beredning
af kommandomål, som beröra båda generaladjutanternes verksamhetsområden.
Iakttagandet häraf synes vara desto angelägnare, som
hären och flottan i så många fall måste handla gemensamt. Likaledes
torde i § 15 regeringsformen böra införas uttrycklig föreskrift, att i
kommandomål, som röra såväl hären som flottan, båda generaladjutanterne
skola yttra sig.

Då Konungen i kommandomål är ensam beslutande och jemväl eger
att fatta beslut utan förutgående föredragning eller anmälan från generaladjutantens
sida, ehuru denne alltid måste vid afgörandet vara närvarande
och sedermera har att expediera beslutet, så måste tagas i betraktande
de förhållanden, som kunna uppstå, i fall Konungens beslut ej
instämmer med generaladjutantens mening. Det är här, som generaladjutantsbefattningens
konstitutionela betydelse fullt framträder. Det
ansvar, som åligger generaladjutanten i hans egenskap af föredragande
hos Konungen, kan nemligen icke inskränkas till vanligt embetsmannaansvar,
utan måste han vara beredd att bära konstitutionelt ansvar
för de af Konungen fattade beslut. Om cheferne för krigsdepartementen
stadgas i detta afseende i § 15 regeringsformen enligt dess nuvarande
lydelse, att vederbörande departementschef åligger, vid ansvar,
att, då kommandomål beredas, sin mening yttra öfver de företag Konungen
besluter samt att, då hans mening icke med Konungens beslut
öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll,
hvars riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift besanne.
»Finner», heter det vidare, »nämnde embetsman dessa företag vara af
en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utföra, tillstyrka han jemväl, att Konungen ville
kalla, till ett krigsråd deröfver, tvenne eller flere af de närvarande
högre militära embetsmän; Konungen dock obetaget att å denna tillstyrkan
och, der den bifalles, å krigsrådets till protokoll anförda tankar
göra det afseende, Honom godt synes.»

Hvad först angår bestämmelsen om föredragandens pligt att till
protokoll anteckna sin afvikande mening, lärer denna bestämmelse, såsom
utgörande sjelfva förutsättningen för det konstitutionela ansvaret, böra
oförändrad bibehållas. Beträffande åter föreskriften att föredraganden
skall i vissa fall tillstyrka Konungen att tillkalla ett krigsråd af högre
militära embetsmän, synes stadgandet härom, hvilket torde hufvudsakligen
åsyfta åtgärder vid tillfällen, då fara för krig är för handen eller

krigstillstånd redan inträdt, numera knappast vara lämpligt eller väl
öfverensstämma med våra konstitutionela förhållanden, sådana de efter
hand utvecklats. Åro föredragandens betänkligheter af så ytterst allvarlig
art, som ordalydelsen här förutsätter, kan tillkallandet af uteslutande
militära rådgifvare svårligen anses tillfyllestgörande, utan torde
ärendet då böra handläggas i den ordning, som måste anses erbjuda
den största möjliga konstitutionela garanti. Komitén har derföre ansett
nämnda stadgande böra utbytas mot föreskrift för generaladjutanten
att i fall, hvarom nu är fråga, tillstyrka ärendets företagande i statsrådet.

Angående det ansvar, som Konungens rådgifvare i kommandomål
är underkastad för sina rådslag och för de af Konungen fattade beslut,
med afseende å hvilka han ej till protokoll antecknat en afvikande mening,
finnas bestämmelser- gifna i ansvarighetslagen den 10 februari
1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgifvare
i kommandomål. Denna lag är, såsom bekant, bristfällig och föråldrad
i många stycken, de delar ej undantagna, hvilka ega tillämplighet på
Konungens rådgifvare i kommandomål; men ett eventuelt uppdragande
af nämnda rådgifvarekall åt särskilde embetsman under namn af generaladjutanter
synes icke i och för sig med nödvändighet påkalla ändringar
i ansvarighetslagen, och sådana ändringar skulle ej heller lämpligen
kunna företagas utan en grundlig omarbetning af lagen i dess helhet,
hvartill komitén funnit sitt uppdrag icke gifva anledning.

I konstitutionelt afseende är, såsom förut antydts, för en rätt utöfning
af generaladjutanternes rådgifvarekall af synnerlig vigt, att desse
noggrant iakttaga den gräns, som i § 15 regeringsformen, särskilt
medelst det af komitén föreslagna tillägg, uppdrages mellan sådana
mål, hvilka må behandlas såsom kommandomål, och de till föredragning
i statsrådet hörande ärenden. Genom den i instruktionerna införda
föreskrift, att alla beslut i kommandomål skola delgifvas chefen för
försvarsdepartementet, sättes denne äfven i tillfälle att kontrollera, huru
generaladjutanterne i sagda vigtiga afseende ställa sig gifna föreskrifter
till efterrättelse.

I sammanhang med redogörelsen för de bestämmelser, som omedelbart
påkallas af kommandomålens handläggning genom generaladjutanter,
änser sig komitén böra fästa uppmärksamheten på en i regeringsformen
befintlig brist, hvilken icke kan lemnas opåaktad vid den nu ifrågasatta
förändrade organisationen. I §§ 39—42 regeringsformen stadgas, huru
med riksstyrelsen skall förhållas, då Konungen reser utom Sverige och
Norge, samt i de händelser, att Konungen blefve så sjuk, att han icke

förmådde regeringsärenden a vårda, eller vid Konungs död tronföljaren
icke uppnått 18 års ålder eller hela konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till riket räknas, på manliga sidan utginge. I vissa fall föres då riksstyrelsen
af den till tronföljden närmast berättigade prins såsom regent. I
denna sin egenskap bör regenten tydligen ega att utöfva samma högsta
befäl öfver krigsmagten, som tillkommer Konungen, då denne sjelf utofvar
riksstyrelsen, och således hafva samma befogenhet i fråga om kommandomålen
som Konungen. Men om någon till tronföljden berättigad prins
icke finnes, eller den dertill närmast berättigade icke uppnått 18
års ålder eller är af sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norge hindrad
att öfvertaga riksstyrelsen, då skall styrelsen föras af statsrådet med
samma magt som regent. Vid jemförelse med § 7 riksakten befinnes emellertid,
att de förenade rikenas styrelse i detta och dylika fall skall utöfvas
af en interimsregering, bestående af svenska statsrådets tio ledamöter och
tio norska statsråd. Huru under sådan interimsregering det Konungen
tillkommande högsta befälet öfver krigsmagten till lands och sjös skall
utöfvas, derom saknas bestämmelse. Att det icke kan ske genom den
af 20 personer, deraf hälften norrmän, bestående interimsregeringen
lärer vara uppenbart. Detta befäl torde enligt nu bestående förhållanden
möjligen kunna anses tillhöra cheferne för försvarsdepartementen,
hvardera för sin afdelning af försvarsväsendet. Men vid införande åt
generaladjutanter såsom föredragande af kommandomålen lärer en särskild
bestämmelse i ämnet för de fall, om hvilka förmäles i §§
39—42 regeringsformen, blifva oundgängligen nödig. Komitén har
derför föreslagit ett tillägg till andra stycket i § 39 regeringsformen
af innehåll att då styrelsen i der omförmälda fall föres af statsrådet,
högsta befälet öfver krigsmagten till lands och sjös skall utöfvas genom
särskildt. förordnad högste befälhafvare. Till följd af de hänvisningar
som i §§ 40, 41 och 42 af samma grundlag göras till § 39, skulle den
föreslagna bestämmelsen komma att gälla äfven i de fall, då riksstyrelsen
föres af statsrådet med anledning af Konungens sjukdom, tronföljares
omyndighet eller konungahusets utslocknande.

Till den af komitén sålunda ifrågasatta ändringen i § 39 regeringsformen
ansluter sig bestämmelsen i § 5 af förslagen till instruktioner för
generaladjutanterne. Generaladjutanterne komme enligt denna bestämmelse
att, när högste befälhafvare är förordnad, utöfva egentligen samma
verksamhet som eljest, derest ej i särskildt fall annorlunda föreskrifvits.
Tydligt lärer emellertid vara, att generaladjutant för sina åtgärder i
kommandomål, som afgöras af en sålunda förordnad högste befälhafvare,
icke är underkastad konstitutionelt ansvar, utan endast embetsmanna -

ansvar. Då högste befälhafvaren är en undersåte, måste denne nemligen
sjelf ansvara för sina beslut, ehuru icke heller för honom något annat
ansvar synes kunna ifrågakomma än det, som militäre embetsmän i
allmänhet äro för sina embetsåtgärder underkastade. Med hänsyn dertill,
att generaladjutanten härvid icke kommer att intaga ställning såsom
rådgifvare med konstitutionelt ansvar, har i paragrafen angifvits, att
generaladjutanten i der omförmälda fall allenast skulle hafva att bereda
målen och expediera besluten.

Förutom den befattning med kommandomål, hvilken såsom generaladjutanternes
främsta och i konstitutionelt hänseende vigtigaste uppgift
skulle tillkomma dem, har komitén ansett att åt generaladjutanterne
borde uppdragas att närmast under försvarsministern vara jemväl i
andra angelägenheter de främsta målsmännen, hvardera för sin gren af
försvarsväsendet. I denna egenskap skulle generaladjutanterne hafva till
åliggande dels att lemna chefen för försvarsdepartementet biträde vid
beredning af de till hans departement hörande ärenden, dels ock att
sjelfve taga initiativ i frågor rörande krigsväsendet. Om dessa generaladjutanternes
åligganden förekomma stadganden i §§ 6, 7 och 8 af de
föreslagna instruktionerna.

I § 6 omförmälas sålunda särskild! generaladjutanternes åligganden
med afseende på befordringsväsendet. Då generaladjutanterne kunna anses
såsom de under försvarsministern närmast stående centrala myndigheterna
för härens och flottans personal, lärer det vara i sin ordning, att
för dem stadgas rätt och skyldighet att i befordringsärenden, som
afgöras på försvarsministerns föredragning, afgifva officiel yttrande.
Särskild! sådant yttrande erfordras dock icke, der generaladjutanten
sjelf afgifvit befordringsförslaget, såsom koinitén tänkt sig skola ske i
vissa angifna fall. Genom den offentlighet, hvarmed generaladjutanternes
yttranden i befordringsärenden skulle afgifvas, bör all misstanke
om ett obehörigt sidoinflytande från generaladjutanterne på sådana ärendens
afgörande kunna undvikas.

Det särskilda biträde, som det skulle åligga generaladjutanterne
att lemna departementschefen, omtalas i § 7 af instruktionsförslagen.
Komitén har tänkt sig, att generaladjutanternes närvaro i den s. k. statsrådsberedningen
skulle komma att påkallas åtminstone i alla fall, då vigtigare
ärenden, hörande till försvarsdepartementet och vederbörande
generaladjutants särskilda verksamhetsområde, förekomma i beredningen.
Men då det knappast vore lämpligt, att för generaladjutanterne stadgades
ovilkorlig rätt och skyldighet att i hvarje fall vara tillstädes i
statsrådsberedningen vid behandlingen derstädes af ifrågavarande ären -

den, har komitén genom inskjutande af orden »uppå kallelse» velat betona,
att försvarsministern jemte statsrådets öfrige ledamöter ega pröfva,
huruvida generaladjutant bör tillkallas eller icke. Äfven utom statsrådsberedningen
böra generaladjutanterne vara skyldige att tillhandagå
försvarsdepartementets chef med de utredningar, som denne kan finna
erforderliga.

Komitén har icke härmed afsett, att försvarsministern skulle vara
i saknad af annat militäriskt biträde inom sitt departement, utan har
förestält sig, att hos honom jemväl borde finnas såsom adjutanter anstälde
officerare af lämplig grad från såväl hären som flottan.

I den framskjutna ställning, generaladjutanterne skulle komma att
intaga såsom Konungens rådgifvare i kommandomål och försvarsministerns
närmaste militära biträden, bör, såsom i § 8 framhålles, af dem
fordras, att de med uppmärksamhet följa försvarsväsendets behof af
förbättring och utveckling, hvardera för sin gren af detsamma, samt
söka utfinna och föreslå medel till dessa behofs fyllande. Kan den
åtgärd, som finnes erforderlig, vidtagas i den för kommandomål
stadgade ordning, tillkommer vederbörande generaladjutant att hos
Konungen göra hemställan om nådigt beslut i nämnda ordning. Om
deremot ändamålet icke kan vinnas på denna väg, måste det åligga
generaladjutanten att hos försvarsdepartementets chef göra anmälan i
saken, hvarefter denne eger att, efter egen ompröfning, befordra ärendet
till vidare handläggning i vederbörlig ordning.

Att generaladjutanterne skulle kunna af Kongl. Maj:t när som helst
entledigas från sina generaladjutantsbefattningar, följer af det sätt,
hvarpå dessa befattningar omtalas i § 15 regeringsformen enligt dess
af komitén föreslagna lydelse, samt af § 35 i samma grundlag, der
generaladjutanter uttryckligen nämnas bland de embetsmän, som innehafva
förtroendesj^sslor, hvarifrån Konungen må dem entlediga, när han
pröfvar rikets tjenst det fordra. Att särskildt stadgande meddelas om
sättet för uppehållande af generaladjutantsbeställning vid tillfälligt hinder
för vederbörande att utöfva sin befattning har synts komitén icke vara
nödigt. Det ligger i sakens natur, att vid tillfälligt förfall för generaladjutant
annan person af Konungen i statsrådet förordnas att sköta
embetet, dervid hinder icke lärer möta, att åt den ene generaladjutanten
uppdrages att uppehålla den andre generaladjutantens embete tillika
med sitt eget, en anordning, som vid förfall af kort varaktighet torde
befinnas synnerligen lämplig. Skulle generaladjutant sålunda tjenstgöra i
dubbel egenskap och mål derunder förekomma, som röra både hären och

Generaladjutanten
för
flottan tillika
chef för flottans
personal.

flottan, har generaladjutanten naturligtvis att afgifva yttrande i såväl
den ena som den andra egenskapen.

I anseende till generaladjutantsbefattningens synnerliga vigt, lärer
sådan befattning icke böra få anförtros åt utländsk man. I första momentet
af § 28 regeringsformen är stadgadt, det Konungen eger att i
militära embeten nyttja utländska män af sällsynt skicklighet, och den
enda befattning, som härifrån undantages, är befattningen såsom kommendant
i fästning. Då detta undantag således torde böra utsträckas
att gälla jemväl generaladjutants tjenst, har i det af komitén utarbetade
förslag till förändringar i regeringsformen också upptagits en häraf
föranledd ändring i § 28.

I förslaget till instruktion för generaladjutanten för flottan har
komitén infört en bestämmelse, som saknar motsvarighet i den andre
generaladjutantens instruktion. Denna bestämmelse, § 9, innehåller det
betydelsefulla stadgandet, att generaladjutanten för flottan tillika skall
vara chef för flottans personal och i sådan egenskap har att fullgöra
de åligganden, som i särskild instruktion bestämmas.

En sådan anordning synes lämplig redan af det skäl, att de
generaladjutanten för flottan i denna hans egenskap tillkommande göromål
svårligen skulle kunna taga denne embetsmans tid och arbetskraft
fullt i anspråk. Men det skäl, som hufvudsakligen föranledt komitén
att föreslå införande af ifrågavarande bestämmelse, är det verkliga behofvet
af en chef för flottans personal. Under tiden 1875—1884 fans
såsom bekant en chef för flottans militärpersonal. Då dennes befattning
sistnämnda år indrogs, fördelades hans göromål mellan chefen för
sjöförsvarsdepartementet, chefen för flottans stab och stationsbefälhafvarne.
I följd häraf och då behofvet af en chef för flottans hela
personal gjort sig synnerligen kraftigt gällande, särskild! derför att
flottans officerskår, likasom dess underofficerskår, i olikhet mot hvad
vid armén är förhållandet, bildar en enhet med gemensam befordran
m. m. dylikt, ehuru fördelad på två stationer med särskilda, af hvarandra
oberoende befälhafvare, har chefen för sjöförsvarsdepartementet kommit
att genom omständigheternas magt erhålla en sådan ställning, att han
måst betraktas såsom chef för flottans personal. På grund af särskilda
stadganden har visserligen under tiden 1859—-1889, likasom äfven sedermera,
chefen för landtförsvarsdepartementet haft sig tillerkändt befälet,
närmast under Konungen, öfver krigsmagten till lands, men detta befäl
har, till följd af arméns organisation, i verkligheten knappast afsett
annat än utöfvandet af bestraffningsrätten i disciplinmål samt sålunda
icke varit af samma beskaffenhet som det af chefen för sjöförsvars -

departementet faktiskt utöfvade chefskapet öfver flottans personal. Sistnämnda
chefskap har ock medfört, att denne departementschef erhållit befogenhet
och uppgifter, som icke synas förenliga med hans ställning såsom
ledamot af statsrådet. Vissa beslut, som på grund af sagda chefskap
meddelas af chefen för sjöförsvarsdepartementet, böra nemligen kunna
hos Kongl. Maj:t öfverklagas, och departementschefen skulle i sådana
fall egentligen sjelf föredraga underdåniga besvär öfver de af honom
fattade beslut. Anordningen har under nuvarande förhållanden visat
sig, om ock olämplig, likväl möjlig; men sammanslås landtförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementen till ett departement under eu gemensam
chef, så framträder behofvet af en verklig chef för flottans personal
såsom oafvisligt. Detta chefskap bör så mycket hellre förenas med
generaladjutantsbefattningen, som eljest chefen för flottans personal och
generaladjutanten för flottan skulle blifva två centralmyndigheter för
en och samma personal.

De ärenden, som sålunda skulle tillkomma generaladjutanten i hans
egenskap af chef för flottans personal, komme naturligtvis att handläggas
med biträde af den inom generaladjutantsexpeditionen tjenstgörande
personal.

Till försvarsdepartementet skulle i första rummet höra alla de
ärenden, som nu handläggas inom landtförsvarsdepartementet. Hvad
åter angår de ärenden, som nu tillhöra sjöförsvarsdepartementet och
dess chef, ställer sig frågan icke lika enkel. Till detta departement
höra åtskilliga ärenden, hvilka icke kunna sägas i egentlig mening tillhöra
sjöförsvarsväsendet, såsom ärenden rörande lots- och båkanstalter,
skeppsmätningsärenden samt frågor rörande bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen.

Derest ett gemensamt försvarsdepartement upprättas, kan det synas
som borde samtliga nu uppräknade ärenden skiljas från detta departement.
Dock anser sig komitén icke böra föreslå, att befattningen med
lots- och båkanstalterna, eller, såsom de numera benämnas, lots- och fyrinrättningen
jemte lifräddningsanstalterna å rikets kuster för närvarande
öfverflyttas till något civilt departement. Hithörande ärenden synas
nemligen stå i ett icke oväsentligt sammanhang med sjöförsvarsväsendet,
i ty att åtskilliga uppgifter af synnerlig vigt för sjöförsvaret åligga
lotspersonalen, och lotsverket vid mobilisering i alla händelser måste
ställas till försvarsverkets förfogande. Härtill kommer, att den samver o -

Öfversigt öfver
de ärenden,
som
skulle komma
att tillhöra
försvarsdepartementet.

Mål, som af(föras
af chefen
för sjöförsvarsdepartementet.

kan, som måste ega rum mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket, skulle
främjas deraf, att båda dessa institutioner förläggas under samma departement,
och de särskilda skäl, som föranledt den nyligen verkstälda
öfverflyttningen af det topografiska landtkarteverket till civildepartementet,
lära icke gälla för vidtagande af enahanda åtgärd i fråga om
sjökarteverket. Med afseende å det sålunda anförda torde lots- och
båkanstaltema böra vara förlagda under försvarsdepartementet, åtminstone
tills vidare och så länge från handelns och sjöfartens synpunkt icke
framträdt något särskilt behof af förändring i det nuvarande förhållandet.

Deremot böra samtliga de ärenden, som röra bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen, öfverflyttas till det departement,
hvilket har att behandla öfriga frågor rörande denna näring
— för närvarande civildepartementet. Någon betänklighet mot en sådan
öfverflyttning lärer så mycket mindre kunna möta, som det måste förutsättas,
att försvarsdepartementens förening komme att ske i sammanhang
med en delning af civildepartementet.

En egendomlig ställning intager för närvarande skeppsmätningsväsendet,
i det att, skeppsmätarekåren lyder under finansdepartementet
och generaltullstyrelsen, men lagstiftningen i ämnet handlägges
inom sjöförsvarsdepartementet. Lämpligast synes vara, att denna grupp
af ärenden helt och hållet öfverflyttas till finansdepartementet.

I afseende på antalet af de ärenden, hvilka enligt komiténs förslag
skulle öfverflyttas till annat statsdepartement, hänvisas till förutnämnda
uppgift från sjöförsvarsdepartementet (Bil. 2).

Komitén har vidare att i detta sammanhang yttra sig rörande
sättet för behandlingen af de mål, hvilkas afgörande för närvarande,
enligt hvad ofvan är antydt,, genom särskilda föreskrifter är öfverlemnadt
åt chefen för sjöförsvarsdepartementet.

Enligt reglementet för flottan tillkommer chefen för sjöförsvarsdepartementet,
såsom närmast under Konungen befälhafvare för flottan (§ 1),
hufvudsakligen följande:

att kommendera officerare till stationstjenstgöring (§ 4 mom. 3);

att kommendera officerare att genomgå minskolan och exercisskolans
befälsklass samt att tjenstgöra å varfven för utbildning i tjensten
(§ 4 mom. 4);

att kommendera chefer å tredje klassens fartyg samt. officerare å
första och andra klassens fartyg med undantag af chefer och sekonder
(§ 6 mom. 1);

att förordna förvaltare å första klassens fartyg (§ 7);

att bestämma när underofficerare och manskap från den ena stationen
skola kommenderas att tjenstgöra å fartyg, som tillhör den andra (§8);

att bestämma, vid hvilken station utnämning af flaggunderofficer
vid uppkommen ledighet skall ske (§ 36 mom. 4);

att bestämma det antal skeppsgossar, som vid hvardera stationen
må antagas (§ 45);

att fastställa semesterfördelning för officerarne (§77 mom. 1); samt
att mottaga ansökning om tjenstledighet för underofficer på längre
tid än tre månader (§ 82 mom. 1).

Enligt stadgan för sjökrig sskolan eger departementschefen:
att utöfva högsta inseendet öfver skolan (§ 3);
att fastställa de instruktioner och föreskrifter, som kunna erfordras
utöfver hvad stadgan innehåller (§ 9);

att förordna andra lärare än lektorerne (§ 12);

att utse bisittare i den nämnd, inför hvilken undervisniugsprof
skola af sökande till lektorsbefattning afläggas (§ 14 mom. 2);

att utse bisittare i den nämnd, inför hvilken undervisniugsprof
skola af sökande till andra lärarebefattningar afläggas (§ 15 mom. 1);
att förordna läkare och redogörare (§ 16 mom. 1);
att mottaga anmälan af chefen för skolan, då denne ämnar begagna
tjenstledighet (§ 19 mom. 1);

att pröfva tjenstledighetsansökning af lärare (§19 mom. 2);
att förordna om vikarie för lärare, som åtnjuter tjenstledighet
(§ 21); ''

att uppå anmälan pröfva frågor om kadetters relegation på högst
12 månader (§ 42);

att fastställa ordningsstadga för sjökrigsskolan (§ 49);
att befria mindre bemedlade kadetter från erläggande af terminsafgift
(§ 54 mom. 1);

att mottaga inträdesansökningar (§ 62 mom. 1, 3);
att förordna censorer att öfvervara inträdesexamen (§ 63 mom. 2);
att efter examen få betygslistorna sig tillsända (§ 63 mom. 5, § 87);
att förordna officer, som under pröfningsexpedition har tillsyn öfver
aspiranterna (§ 63 mom. 8);

att antaga aspiranter till kadetter (§ 63 mom. 12);
att fastställa läroböcker, lärokursernas fördelning å klasserna, undervisningsplan
samt föreskrifter för sjökrigsskolans praktiska öfningar
(§ 69);

att förordna censorer vid examen i de för hvarje landklass faststälda
läroämnen (§ 80 mom. 2);

att bestämma, huruvida kadett, som under vistandet vid sjökrigsskolan
erhållit betydligare kroppsfel eller hvars syn- eller hörselförmåga
blifvit nedsatt, må vid skolan fortsätta eller skall derifrån skiljas
(§ 84 mom. 4);

att förordna censorer att öfvervara officersexamen (§ 85 mom. 2);

samt

att efter examen och uppvisning ombord få bedömningsprotokoll
och examensbetyg sig tillsända (§ 90 mom. 3).

Reglementet för sjökar teverket den 21 december 1871 innehåller i fråga
om departementschefens befattning med detta verk följande bestämmelser: sjökarteverket

lyder i militäriskt och tekniskt hänseende under
departementschefen (§ 1 mom. 1);

anmälan om behof af officerare till tjenstgöring vid verket göres
hos departementschefen (§ 1 mom. 3);

i brist på sjöofficerare kunna andra lämpliga personer anställas för
vissa förrättningar efter anmälan hos departementschefen (§ 1 mom. 3);

departementschefen kan lemna verkets chef sex veckors ledighet
om året (§ 1 mom. 5);

anmälan om längre tjenstledighet än 14 dagar för verkets personal
göres hos departementschefen (§ 1 mom. 6);

till departementschefen ingifvas förslag och berättelse, stälda till
Kongl. Maj:t (§ 4 mom. 1);

hos departementschefen göres anmälan hvilka sjökort böra konstrueras
och hvilka seglingsbeskrifningar författas samt hemställes om
nya sjökorts gravering och böckers tryckning (§ 4 mom. 2);

departementschefen eger bestämma vilkoren för antagning af den
för gravering, tryckning, försäljning och uppassning behöfliga personal
(§ 4 mom. 4);

hans tillstånd erfordras för utlemning eller kopiering af vissa såsom
hemliga handlingar ansedda kartor, beskrifningar m. m. (§ 4 mom. 5).

Nautisk-meteorologiska byrån lyder enligt kongl. instruktionen för
densamma af den 7 juni 1878 under chefen för sjöförsvarsdepartementet.

Samtliga här ofvan uppräknade åligganden torde vara af den beskaffenhet,
att de, i händelse af försvarsdepartementens förening, icke
böra tillkomma chefen för det gemensamma försvarsdepartementet. De
flesta af dem kunna lämpligen öfverlemnas till generaladjutanten för
flottan i hans egenskap af chef för flottans personal; åtskilliga ärenden,
särskilt, de, hvilka röra sjökarteverket och nautisk-meteorologiska

byrån, torde kunna öfverlemnas till chefen för flottans stab, hvaremot ett
eller annat torde böra behandlas såsom konseljärende eller såsom kommandomål,
samt åtskilligt af hvad som rör undervisningsväsendet lärer
kunna öfverlemnas till krigsundervisningskommissionen, i hvilken hufvudsakligen
representanter för flottan borde hafva plats, då ärenden
rörande sjöförsvaret förekomma.

Med iakttagande af hvad komitén här ofvan föreslagit, skulle de
ärenden, som komme att utgöra föremål för behandling inom försvarsdepartementet
och föredragning af dess chef, blifva följande:

ärenden, som röra ordnande och vidmakthållande af försvaret såväl
till lands som till sjös, den till försvarsdepartementet hörande personal
och materiel, dispositionen öfver de till försvaret anslagna medel, fästningars
byggnad och underhållande, militära undervisningsanstalter äfvensom
kyrko- och sjukvårdsangelägenheter samt pensions- och välgörenhetsinrättningar
för krigsmagten och till försvarsverket hörande
stater;

ärenden angående indelnings- och roteringsverket;

ärenden angående sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån;

vården om de till försvarsverket upplåtna fastigheter och byggnader
samt om särskilda anstalter och inrättningar för försvarets behof
jemte det inseende, som kan tillkomma kronan öfver styckebruk, gevärsfaktorier
och kruttillverkning;

ärenden angående lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster.

Under försvarsdepartementet skulle hänföras, utom underlydande
kansli- och generaladjutantsexpeditioner, det embetsverk, krigsförvaltningen,
hvilket, på sätt komitén i det följande får tillfälle närmare utveckla,
synes böra träda i stället för nuvarande armé- och marinförvaltningarna,
vidare alla till försvarsverket hörande stater, regementen,
kårer och flottans stationer, militärläroverken^krigsvetenskapsakademien,
örlogsmannasällskapet i Carlskrona, sjökarte verket jemte nautisk-meteorologiska
byrån, salpetersjuderistaten samt alla för personalen vid
hären och flottan afsedda sjukvårdsanstalter, pensionsinrättningar och
milda stiftelser äfvensom lotsstyrelsen och lotsverket.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har komitén utarbetat
förslag till vissa ändringar i departementalstadgan.

Inom landtförsvarsdepartementet finnas enligt nu gällande stat 1
expeditionschef, 1 registrator, 2 byråchefer och 3 kanslisekreterare,
inom sjöförsvarsdepartementet 1 expeditionschef, 1 registrator och 2
kanslisekreterare, af Indika sistnämnde den ene handlägger ärenden

Ändringar i
departementalstadgan.

Försvarsde partementets personal.

tillhörande byråchef och derför åtnjuter ett särskildt arfvode. Tydligt
är, att då i det nya försvarsdepartementet naturligtvis skulle
finnas endast eu expeditionschef och eu registrator, desse skulle erhålla
icke obetydligt större arbete än som tillkommer motsvarande tjenstemän
i de nuvarande landt- och sjöförsvarsdepartementen. Härvid är
dock att märka, att expeditionschefen och registrator!! i sjöförsvarsdepartementet
under nuvarande organisation måste egna icke obetydligt
arbete åt ärenden, som enligt komiténs förslag icke skulle komma
att tillhöra försvarsdepartementet eller dess chef, samt att enligt vedertagen
arbetsordning inom sjöförsvarsdepartementet expeditionschefen
derstädes fullgör vissa åligganden, som i andra departement pläga tillhöra
byråchef, äfvensom att registratorn i vissa afseenden tjenstgör
jemväl såsom kanslisekreterare. Då sistnämnda ordning skulle upphöra,
torde man kunna antaga, att, om en ändamålsenlig arbetsfördelning
inom det gemensamma försvarsdepartementet införes, expeditionschefs-
och registratorsbefattningarna i sistnämnda departement ej
böra blifva mera betungande än motsvarande tjänster i allmänhet
inom statsdepartementen. Utom expeditionschef och registrator torde
erfordras 2 byråchefer och 5 kanslisekreterare eller lika många, som
nu finnas anstälde inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.
Huruvida någon besparing i afseende på vaktbetjening kan göras, torde
komma att bero af anordningarna beträffande det gemensamma departementets
lokal.

Om försvarsdepartementets personal bestämmes på ofvan angifna
sätt, skulle följande befattningar kunna indragas, nemligen: en departementschefs
med aflöning af 17,000 kronor, en expeditionschefs med
arfvode af 7,500 kronor och en registrator med 4,000 kronors aflöning,
hvarjemte det särskilda nu utgående arfvodet af 1,000 kronor till
en af kanslisekrererarne i sjöförsvarsdepartementet blefve obehöflig!.
Från den sålunda uppkammande besparingen, 29,500 kronor, måste
emellertid dragas de belopp, som blifva erforderliga för att bereda
lämpliga aflöningsförmåner åt generaladjutanterne.

Dessa aflöningsförmåner lära för generaladjutanten för hären böra
sättas lika med de aflöningsförmåner, hvilka enligt gällande stat tillkomma
arméfördelningschef, eller 11,720 kronor, hvartill särskildt anslag
måste anvisas. Hvad deremot angår generaladjutanten för flottan,
åt hvilken flaggmans aflöningsförmåner torde böra beredas, synes, under
förutsättning att för stationsbefälhafvaren vid Stockholms station
icke beräknas flaggmans aflöning, kunna för möjligen erforderlig lönefyllnad
användas det arfvode af 2,000 kronor, som af Riksdagen stälts

till Kongl. Maj:ts förfogande till höjande af aflöningsförmånerna för chefen
för marinförvaltningen,'' chefen för flottans stab eller stationsbefälhafvaren
i Carlskrona, för den händelse någon af dem endast åtnjuter kommendörs
lön. I sådant afseende erfordras endast Riksdagens medgifvande
att detta arfvode må kunna användas jemväl åt generaladjutanten för
flottan, derest han icke åtnjuter flaggmans lön. För båda generaladjutanterne
måste emellertid beredas inqvarteringsersättning, som torde
för dem båda kunna beräknas till omkring 2,400 kronor.

För generaladjutantsexpeditionerna behöfver icke någon särskild
kostnad ifrågasättas, då tjenstgöringen inom desamma skulle bestridas på
samma sätt som tjenstgöringen inom de nuvarande kommandoexpeditionerna.

Komitén går härefter att vidröra en fråga, som visserligen icke
till sina detaljer torde falla inom ramen af det komitén lemnade uppdrag,
men som synts komitén stå med detta uppdrag i det sammanhang,
att den icke kan af komitén lemnas å sido.

Om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett
departement under en gemensam chef, synes deraf böra följa, att jemväl
de två embetsverk, som nu för hvardera af försvarsväsendets
hufvudgrenar ombesörja den centrala förvaltningen, armé- och marinförvaltningarna,
sammanslås till ett embetsverk. Genom en sådan
åtgärd skulle utan tvifvel åtskilliga fördelar vinnas, och de besparingar,
som derigenom skulle uppstå för statsverket, blefve antagligen mera
afsevärda än den besparing, som kan vinnas genom försvarsdepartementens
förening till ett departement. Härvid afser kömitén mindre
den minskning, som möjligen kan göras i det sammanlagda antalet af
embetsverkens personal, än den betydande besparing för statsverket,
hvilken säkerligen skulle ernås derigenom, att man beredde större enhet
i förvaltningen såväl vid anskaffning af materiel som i andra hänseenden.
För försvarsverket i dess helhet vore en sådan förening för
visso af största betydelse. Så torde böra erinras, att Kongl. Maj:t i
proposition till 1878 års riksdag föreslog upprättande af en för armén
och flottan gemensam artilleribyrå. Statsutskottet, hvars majoritet tillstyrkte
förslaget med vissa ändringar, anförde i sitt utlåtande öfver detsamma,
hurusom en för armén och flottan gemensam institution, hufvudsakligen
inrättad i enlighet med de i den Kongl. propositionen angifna
grunder, borde för de särskilda vapnen verka särdeles fördelaktigt samt

Förening af
armé- och
marinförvaltningarna.

Samverkan i
militärt afseende.

leda till minskning i kostnader såväl för försöks anställande som vid materielens
anskaffning’. Förslaget föll visserligen i andra kammaren,
men under diskussionen erkändes äfven af förslagets motståndare, att
en gemensamhet i nämnda hänseende borde vara till gagn. Komitén,
som delar denna åsigt, anser en sådan gemensamhet otvifvelaktigt
kunna och böra tillämpas äfven på andra områden inom krigsförvaltningen.

Ehuru komitén icke lärer böra inlåta sig på en detaljerad framställning
af förutsättningarna och sättet för en förening af de båda
embetsverken, torde här kunna antj^das hufvuddragen i den organisation,
komitén ville ifrågasätta för det gemensamma embetsverket, eller
krigsförvaltningen. Detta embetsverk skulle enligt komiténs mening
lämpligen kunna bestå af fem afdelningar, nemligen en artilleri-, en
fortifikations-, en intendents- och en civilafdeluing, motsvarande de
fyra departement, som nu finnas i arméförvaltningen, men handläggande
likartade ärenden jemväl för flottan, samt dertill en marinafdelning med
särskild chef, likstäld med cheferne för de öfriga afdelningarna. Möjligen
kunde från intendentsafdelningen böra utbrytas sjuk vårdsärendena
och för deras handläggning bildas en särskild sjette afdelning af det
nya embetsverket. Under marinafdelningen borde lyda en militärbyrå,
en ingeniörbyrå och en civilbyrå. Den nuvarande minafdelningen inom
marinförvaltningen skulle då hänföras till militärbyrån, derest den
icke anses lämpligare kunna förläggas såsom en särskild byrå under
fortifikationsafdelningen. Såsom chef för marinafdelningens ingeniörbyrå
synes öfverdirektören vid mariningeniörsstaten kunna fungera.
På det att inom artilleriafdelningen måtte finnas fullständig sakkunskap
jemväl beträffande de detaljer, till hvilka måste tagas hänsyn vid bestyckning
af flottan, torde ock böra träffas den anordning, att inom denna
afdelning inrättas två militärbyråer med en fälttygmästare och en marintygmästare
såsom chefer.

Den enhet i administrativt afseende, som skulle vinnas genom förening
ej blott af de båda försvarsdepartementen utan äfven af de båda
centrala förvaltande verken: armé- och marin-förvaltningarna, är emellertid
icke det enda mål, som bör eftersträfvas. Genom förslaget, att
ärenden, som röra både hären och flottan, skola af generaladjutanterne
gemensamt handläggas och beredas, har komitén tillika sökt sörja för enhet
vid den högsta ledningen af arméns och flottans rent militära angelä -

genheter. Men det är icke nog, att samförstånd råder inom den högsta
militära ledningen. Enhet och samarbete hos underordnade militära
myndigheter äro jemväl af största betydelse, och detta gäller särskildt
i fråga om generalstaben och flottans stab, hvilka under fredstid hafva
det vigtiga åliggandet att planlägga alla åtgärder, som äro erforderliga
för försvarets ledning och utförande under krig. Samverkan mellan
här och flotta bör likaledes främjas på andra områden, såsom medelst
gemensamma öfningar för delar af hären och flottan o. s. v. Det lärer
icke tillhöra komitén att i alla enskildheter angifva, huru denna samverkan
mellan här och flotta skall kunna åvägabringas, men komitén
har velat betona, att den af komitén angifna organisation af krigsstyrelsen
i högsta instans, ehuru den torde vara särdeles egnad att
främja den enhet i militärt afseende, som måste anses eftersträfvansvärd,
icke ensam är för detta ändamål till fylles.

Komitén anser, att med tillämpning af de grunder, komitén angifvit
här ofvan och i de vid detta betänkande fogade författningsförslag,
en förening af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen utan
tvifvel kan ega rum, och öfvergår nu till öfvervägande af frågan, huruvida
en sådan förening också bör komma till stånd.

Den vigtigaste synpunkten vid besvarandet af denna fråga är tydligen
föreningens inverkan på rikets försvarskraft.

I öfverensstämmelse med de mål, som de förenade konungarikena
Sverige och Norge uppstält för sin yttre politik, torde uppgiften för
den svensk-norska krigsmagten till lands och till sjös kunna anses inskränkt
till den skandinaviska halföns försvar eller, såsom en särskild
art af försvar, till åtgärder för upprätthållande och bevarande af de
förenade rikenas neutralitet under krig mellan främmande magter, då
dessas flottor röra sig å de Sverige eller Norge angränsande vatten.

Nära nog alla andra europeiska stater, som ega en hafsgräns och
derför äfven en flotta (med undantag kanske af Belgien), måste tänka,
förutom på försvarskrig och neutralitetsskydd, derjemte på anfallskrig
eller på företag för att skydda eller underhålla förbindelse med sina
utom-europeiska kolonier. Vid anfallskrig och kolonikrig kan krigsskådeplatsen,
i olikhet mot hvad förhållandet är vid försvarskrig, ligga
långt aflägse från den krigförande statens egna landamären. Ofta nog
är det endast den ena delen af stridskrafterna (flottan), som kan brin 7 -

Bör en förening
af
landtförsvars-
och
sjöförsvars -departementen

komma till
stånd.

gas i verksamhet, medan den andra (hären) befinner sig mer eller
mindre på fredsfot, eller ock förer flottan sitt krig på ett håll och hären
sitt på ett helt annat. För dessa stater kan under sådana krig icke
uppstå något egentligt behof af enhet i ledningen af här och flotta,
och på grund af nämnda staters geografiska läge torde ej heller under
försvarskrig annat än i undantagsfall kunna förekomma omedelbar samverkan
mellan här och flotta.

Den skandinaviska halföns geografiska läge och beskaffenheten af
dess kuster äfvensom den omständighet att Sverige och Norge, i jemförelse
med de europeiska stormagterna, icke kunna till någon ansenligare
styrka uppbringa sina försvarskrafter, vare sig till lands eller
till sjös, göra det åter för oss till eu nödvändighet, att här och flotta
söka under krig lösa sin uppgift, icke hvar för sig, utan i förening.
Den tid är förbi, då en del af flottan, den s. k. stora flottan eller
örlogsflottan, kunde hafva till sin egentliga uppgift att, utan närmare
samband med det öfriga af krigsmagten, söka i öppen sjö, aflägse från
hemlandets kuster, eller utanför fiendens, tillfoga denne största möjliga
skada — ett krigföringssätt, hvilket kräfde hos de särskilda fartygen en
storlek och ett byggnadssätt, som jemte saknaden af egen drifkraft
gjorde dem nära nog oanvändbara inom våra skärgårdar. Tack vare
ångan förefinnes numera icke en dylik inskränkning i krigsfartygens användbarhet.
Äfven våra största krigsfartyg röra sig temligen fritt inom
skärgårdarna, hvadan ej ens dessa fartyg äro uteslutna från samverkan
med afdelningar af hären.

Att till följd af de sålunda berörda förhållanden högsta befälet
öfver här och flotta bör ligga i en hand, den må vara Konungens eller
en af honom nämnd högste befälhafvares, lärer få anses såsom oomtvistadt,
och den föreliggande frågan inskränker sig derför förnämligast
till den, huruvida hvad som under kriget bör ledas af en, jemväl
under de i fredstid fortgående förberedelserna för kriget bör i administrativt
afseende vara förenadt under en chef, som blir ansvarigför
det hela, eller utan skada kan stå under förvaltning af två chefer,
som äro ansvarige för hvar sin del.

Deraf, att landets försvar bör anförtros åt här och flotta såsom
en organism, synes följa, att bådas utveckling bör ske efter en gemensam
plan och att, då bådas medverkan vid försvaret förutsättes, samarbete
och samöfningar dem emellan måste ega rum. Den år 1880
tillsatta landtförsvarskomitén yttrade i detta afseende: »Såväl landtsom
sjöförsvar hafva samma stora syftemål: fäderneslandets försvar.
De skola derför, då de tagas i anspråk i kriget, handla i närmaste

Öl

öfverensstämmelse med hvarandra. Detta kan endast ske, om de redan
i freden utvecklas efter en gemensam plan samt om den uppgift, som
ställes på det ena eller det andra, under utvecklingen begränsas i förhållande
till de medel, öfver livilka vid hvarje tillfälle förfogas.»---

— — »De två hufvuddelarne i försvarsväsendet, landt- och sjöförsvaren,
måste sålunda uppställa sina mål med fäst afseende på hvarandra,
så att hvad det ena sträfvar efter må stå i nära samband med
det andras uppgift.» De grundsatser, som sålunda uttalats, hafva
emellertid hittills endast i ringa mån vunnit tillämpning. Allt hvad
som kan bidraga till en sådan samverkan mellan här och flotta, hvarom
landtförsvarskomitén på det anförda sättet uttalat sig, måste dock vara
egnadt att i väsentlig grad öka vört lands försvarskraft. Ett kraftigt
medel för befordrande af denna samverkan skulle tydligen vara landtförsvars-
och sjöförsvarsdepartementens förening under en gemensam
chef, hvilken skulle hafva att söka åstadkomma den öfverensstämmelse
i härens och flottans organisation och utveckling, som är bäst
egnad att sätta dem i stånd att fylla hvardera sin särskilda uppgift vid
det gemensamma försvaret.

Behofvet af denna förening framträder så mycket starkare, då man
betänker, att med anledning af den bestående unionen mellan Sverige
och Norge unionskonungen nödgas i fråga om försvarsåtgärderna inhemta
råd icke blott af Sveriges för närvarande två försvarsministrar
utan äfven af en eller möjligen två medlemmar af det norska statsrådet.

Då landt- och sjöförsvaret hafva hvar sin representant vid Konungens
rådsbord och då hvar af dem måste antagas — äfven utan förbiseende
af det helas kraf — företrädesvis benägen att uppskatta vigten
särskildt af den försvarsgren, hvars talan han har att föra, och att
verka i främsta rummet för dennas tillgodoseende, lärer det näppeligen
kunna undvikas, att en täflan uppstår mellan de båda försvarsministrarne.
Detta förhållande borde icke i och för sig medföra några olägenheter
för försvarsväsendet, snarare tvärtom; men då man tager i betraktande,
att de tillgångar, som kunna ställas till försvarsväsendots
förfogande, äro ganska begränsade, ter sig saken annorlunda. Uppgiften
blifver då att mellan de särskilda grenarne af försvaret fördela
de befintliga tillgångarna på det sätt, som för det''hela är mest gagneligt,
och denna utomordentligt svåra och grannlaga uppgift måste, så
länge de båda försvarsministrarne anse sig böra hufvudsakligen sörja
hvardera för sin gren af försvaret, vid olika meningar dem emellan
inom regeringen lösas af andre: konseljens öfrigc medlemmar, af
livilka man icke kan begära nödig sakkunskap i detta afseende, och

i sista hand af Konungen. Det lärer icke kunna förnekas, att det ur
flera synpunkter skulle medföra fördel, att frågor af nu antydda beskaffenhet
blefve hufvudsakligen beroende på en just för deras afgörande
ansvarig statsrådsledamot. På den rätta fördelningen mellan försvarets
särskilda grenar af de för ändamålet tillgängliga medel beror i sjelfva
verket försvarskraften i det hela högst väsentligt, och med en mindre
summa, rätt fördelad, torde ofta nog vinnas en ansenligare ökning i
landets samlade försvarskraft än med en större summa, mera slumpvis
fördelad.

De fördelar af departementens förening under en chef, hvilka komitén
nu framhållit, äro, enligt komiténs omdöme, af den Imfvudsakliga
vigt och betydelse för försvarsverket i dess helhet, att desamma måste
uppskattas såsom det allra väsentligaste af hvad som genom föreningen
kan vinnas, och till dessa fördelar anser komitén ock, att i den
föreliggande frågan bör förnämligast tagas hänsyn.

Men äfven i särskilda andra afseenden torde till följd af en dylik
förening kunna åstadkommas beaktansvärda förbättringar inom försvarsväsendet.

Sålunda bör, om målsmanskapet för rikets hela försvarsväsen lägges
i en enda mans hand, kunna vinnas den betydande fördelen af en mera
systematisk och enhetlig administration med deraf följande förenklingar
och besparingar, ej minst vid anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda
slag. Särskildt'' borde detta önskningsmål främjas genom den förening
af armé- och marinförvaltningarna, hvilken komitén ansett böra blifva
en följd af de båda departementens förening. Ett märkligt exempel på
de administrativa missförhållanden, som kunna framkallas af försvarsärendenas
fördelning på två skilda departement, erbjuder förhållandet med
våra kustbefästningar. Vi ega på vårt lands kuster befästningar vid
Vaxholm—Oscar-Fredriksborg, vid Carlskrona, vid Slite och vid Fårösund.
Vaxholm—Oscar-Fredriksborg lyder i allt utom minförsvaret
under landtförsvarsdepartementet, Carlskrona i allt utom hvad som rör
fästningsverkens byggnad och underhåll under sjöförsvarsdepartementet,
Slite i allt under landtförsvarsdepartementet och Fårösund i allt utom
hvad angår bemannmgen under sjöförsvarsdepartementet. Denna brist
på enhet, hvilken framträder äfven på andra områden, om ock icke
så i ögonen fallande, kan tydligen ej vara till gagn för förvaltningen
under fredstid och kunde under krig blifva synnerligen olycksbringande.
Om de båda departementen förenades till ett, skulle dylikt ej vidare
kunna ifrågakomma.

Äfven i fråga om allmänna författningar och bestämmelser har

hittills en anmärkningsvärd brist på öfverensstämmelse egt rum, uppenbarligen
beroende på bristande samverkan mellan de båda departementen.
På detta område skulle tydligen genom föreningen vinnas större enhet,
än som visat sig kunna ernås under nuvarande förhållanden.

I det föregående har komitén jemväl erinrat derom, att chefen för
sjöförsvarsdepartementet eger ett flertal åligganden, hvilka icke följa af
hans egenskap af föredragande departementschef, utan fastmera synas
mindre förenliga med hans ställning såsom sådan. Vid departementens
förening och genom de förändringar i den sjömilitära förvaltningen,
hvilka, såsom ofvan angifvits, i sammanhang dermed borde ega rum,
skulle nämnda olämpliga anordning komma att aflägsna^.

Slutligen må ock beröras en synpunkt, hvilken torde vara af allt för
stor betydelse vid vägandet af skälen för och emot den ifrågasatta
föreningen för att kunna af komitén alldeles förbigås, om än denna
synpunkts beaktande möjligen kan anses falla utom området för komiténs
egentliga uppdrag. Af det nådiga bref, som innehåller nämnda
uppdrag, framgår, att komiténs tillsättande närmast föranledts af en
Riksdagens skrifvelse angående upprättande af ett nytt statsdepartement.
Vid de förhandlingar inom Riksdagen, som föregingo aflåtandet af denna
skrifvelse, likasom vid flere föregående tillfällen, då der till behandling
förekommit frågan om ett nytt statsdepartement, har den mening med
ganska mycken styrka framträdt, att ett nytt departement icke borde
tillskapas annorlunda än i sammanhang med en förening af två bland
de nuvarande departementen till ett enda, så att den föreslagna åtgärden
icke komme att medföra ökning af departementens antal i det hela.
Anledningarna till denna mening torde vara att söka icke blott i den
besparing, som ansetts sålunda kunna åstadkommas, utan ock i den
föreställning, att det jemväl af andra skäl icke vore lämpligt, att i ett
jemförelsevis litet land antalet af statsrådets ledamöter ökades utöfver
det hos oss nu bestämda (se t. ex. konstitutionsutskottets, sid. 19 här
ofvan refererade utlåtande vid 1874 års riksdag). Hvad åter angår den
äfven ifrågasatta anordningen att nedsätta antalet af statsråd utan departement
från tre till två, lärer densamma, med regeringsärendenas fortgående
tillväxt, icke kunna genomföras med mindre än att åtgärd vidtages
för att statsrådet må vinna befrielse från handläggning af de administrativa
besvärsmålen. Det torde emellertid vara satt utom allt tvifvel,
att inrättandet af ett nytt statsdepartement, till hvilket kunde öfverflyttas
en del af de ärenden, som nu tillhöra de mest betungade departementen,
blifvit eu år för år mera oafvislig nödvändighet. Om nu
landt- och sjöförsvarsdepartementens förening skulle kunna i väsentlig

grad befordra en ändamålsenligare anordning af de civila regeringsärendenas
handhafvande, lärer äfven denna omständighet i sin mån utgöra
ett skäl för föreningen.

Sedan komitén sålunda anfört de förhållanden, hvilka göra den
ifrågasatta föreningen önskvärd, har komitén att sammanfatta de anmärkningar,
som kunna framställas mot en dylik förening. Härvid möter
i främsta rummet den redan i det föregående antydda anmärkningen,
att chefen för det gemensamma försvarsdepartementet, som, vare sig
han erhållit militärisk utbildning vid hären eller vid flottan, komme att
sakna speciela fackinsigter i den ena af försvarsväsendets båda hufvudgrenar,
i följd deraf tilläfventyrs också skulle komma att icke rätt uppskatta
denna grens betydelse för försvaret och föra dess utveckling
framåt. Man framhåller, att den militära utbildningen företer ganska
väseutliga olikheter, allteftersom den afser tjenst i hären eller i flottan,
och att den, som egnat sitt lits hufvudsakhga verksamhet åt den ena
försvarsgrenen, i de flesta fall torde omfatta densamma med en förkärlek,
som kan komma honom att åtminstone delvis förbise den andra
grenens vigt. Man anmärker vidare, att, om till chef för försvarsdepartementet
komme att utses en person, som icke erhållit någon militär
fackutbildning, faran visserligen vore mindre för ett gynnande af den
ena försvarsgrenen på den andras bekostnad, men att man i stället
hade att befara bristande sakkunskap på hela det militära området.

Emellertid lärer man väl icke böra alltför högt uppskatta vigten
af dessa invändningar. Inom hvarje förvaltningsgren förekomma områden,
å hvilka vederbörande departementschef icke kan ega särskilda
fackinsigter; men eger departementschefen den administrativa förmåga,
som man har rätt att af honom fox-dra, bör han också veta att af fackmännen
förskaffa sig de upplysningar, hvilka äro honom behöfliga för
att kunna leda verksamheten och utvecklingen på det ifrågavarande området
i rätt riktning. Hvad särskildt angår den ofvan antydda svårigheten
för eu militär, som fått sin utbildning inom den ena hufvudgrenen
af försvarsväsendet, att med framgång utöfva högsta ledningen
jemväl af den andra grenens verksamhet, torde böra framhållas, att
skiljaktigheterna ur den speciela fackutbildningens synpunkt äro nära
nog lika stora mellan vissa särskilda specialvapen inom hären som
mellan hären och flottan.

De olägenheter, hvilka dock möjligen kunde följa af nu antydda
omständigheter, skulle enligt komitén s förslag motvägas genom upprättandet
af de båda generaladjutantsbefattningarna. Dessas innehafvare
skulle, jemte sin uppgift såsom föredragande i kommandomål, hafva till

åliggande att såsom departementschefens närmaste militära biträde tillhandagå,
hvardera för sin gren af försvarsväsendet, med de på sakkunskap
grundade upplysningar och råd, hvaraf departementschefen
kan vara i behof. Men man kan invända att dessa befattningars upprättande
äfven skulle kunna medföra vissa svårigheter. Generaladjutanterne
torde både såsom framstående militärer och i sin egenskap af
föredragande i kommandomål komma att vinna ett icke obetydligt inflytande
på ärendenas gång, och detta förhållande kan möjligen tänkas
någon gång leda till kollisioner med den för det helas ledning ansvarige
försvarsministern. Den af komitén föreslagna organisationen ställer
onekligen, särskilt med hänsyn till nyss antydda förhållande, stora
fordringar på försvarsministerns personliga egenskaper; men fyller han
dessa fordringar, bör han också kunna hålla de honom underordnade
generaladjutanternes inflytande inom de rätta gränserna, hvartill han, såsom
i det föregående blifvit antydt, icke lärer sakna utvägar, utom det
att hans medverkan alltid erfordras för alla åtgärder, som kräfva utgift
af statsmedel.

Med hänsyn till ofvanberörda invändningar mot den nya organisationen
framställer sig emellertid den frågan, om icke möjligen de
hufvudsakliga fördelar, som man med densamma velat ernå, nemligen
gemensam planläggning och en mera systematisk och enhetlig administration
af försvarsverket i dess helhet, skulle kunna vinnas äfven
utan de båda försvarsdepartementens förening till ett departement.
Denna fråga tror komitén på grund af erfarenhetens vitnesbörd böra
nekande besvaras. På sätt komitén redan anfört, uttalade sig 1880
års landtförsvarskomité för ett vidgadt samarbete mellan de båda
försvarsgrenarna; men erfarenheten under den derefter förflutna tiden,
likasom under den föregående, har visat, att, oaktadt god vilja hos
vederbörande säkerligen icke saknats, något mera betydande steg i
den förordade riktningen icke blifvit taget. Ett bevis på svårigheten
att åstadkomma samverkan företer just den förut berörda frågan
om befästningsväsendet. De missförhållanden i afseende å kustbefästningarna,
om hvilka komitén här ofvan talat, hafva sedan lång tid varit
nogsamt insedda och eu komité erhöll redan år 1878 uppdrag att afgifva
yttrande och förslag, huruvida icke rikets samtliga sjöbefästningar
lämpligen borde, såsom förhållandet vore med deras byggnad och underhåll,
jemväl i afseende å bestyckning eller bemanning eller i begge
dessa hänseenden lyda under samma myndighets öfverinseende och ansvar;
men det af komitén afgifna betänkande bär endast tydligt ådagalagt
de svårigheter, som under nuvarande organisation möta för af -

hjelpande af den anmärkta bristen på enhet; och under den derefter
förflutna tiden har splittringen åtminstone icke minskats, såsom synes
af förhållandet med den tillkomna nya kustbefästningen på Gotland.
Komitén vågar derför icke antaga, att en verklig enhet i försvarsväsendet
kan åstadkommas, med mindre den högsta administrativa ledningen
af detsamma lägges i händerna på en enda man, som har att
öfverblicka och draga omsorg om denna förvaltningsgren i hela dess
omfattning samt bära ansvaret för detta värfs handhafvande.

Efter att sålunda hafva mot hvarandra vägt å ena sidan de svårigheter,
hvilka kunna tänkas blifva oskiljaktiga från en organisation,
bygd på departementens förening, men hvilka i alla händelser ingalunda
synas oöfvervinneliga, och å andra sidan de betydande fördelar,
som en förening skulle medföra, finner sig komitén böra uttala den
mening, att den ifrågasatta föreningen, under de af komitén angifna
vilkor och förutsättningar, bör ega rum.

Flera omständigheter synas emellertid tala derför, att föreningens
genomförande ej allt för mycket påskyndas. Inom landtförsvarets område
pågår för närvarande ett organisationsarbete, som åtminstone under
de närmaste åren icke lärer hinna afslutas, och äfven för sjöförsvaret
torde man kunna motse en kraftigare utveckling. Genomförandet af
departementens förening kommer utan tvifvel att medföra ett omfattande
organisationsarbete, och i ännu högre grad torde ett sådant kräfvas för
armé- och marinförvaltningarnas förening till ett embetsverk, för hvilken
förening jemväl erfordras en föregående utredning, som komitén
icke haft till uppgift att lemna. Det torde vara af vigt att tillse, det
ej alla dessa arbeten komme att fortgå samtidigt och derigenom inverka
störande på hvarandra.

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 15, 28 och 39 Regeringsformen.

Föreslagen lydelse.

§ 15-

Kommandomål, hvarmed förstås
sådana, som Konungen, i egenskap
af högste befälhafvare öfver krigsmagten
till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då
han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra
i närvaro af den generaladjutant,
åt hvilken Han, sär skild t för hären
och särskildt för flottan, allmän befattning
med dessa mål uppdragit.
Denne embetsman åligge, vid ansvar,
att, då dessa mål beredas, sin mening
yttra öfver de företag Konungen
besluter, samt att, då hans
mening icke med Konungens beslut
öfverensstämmer, föra sina yttrade

Nuvarande lydelse.

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås
sådana, som Konungen, i egenskap
af högste befälhafvare öfver krigsmagten
till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då
Han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra
i närvaro af den bland krigsdepartementens
chefer, till hvars departement
ärendet hörer. Honom åligge,
vid ansvar, att, då dessa mål beredas,
sin mening yttra öfver de
företag Konungen besluter, samt
att, då hans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer,
föra sina yttrade betänkligheter och

råd till ett protokoll, hvars rigtig 8 -

Föreslagen lydelse.

betänkligheter och råd till ett protokoll,
hvars rigtighet Konungen medelst
Sin höga påskrift besanne.
Finner nämnde embetsman dessa
företag vara af en vådlig rigtning
eller omfattning, eller grundade på
ovissa eller otillräckliga medel att
dem utföra, tillstyrka han Konungen
att företaga ärendet i Statsrådet. I
kommandomål, som röra såväl hären
som flottan, skola häda generaladjutanterne
vid beredningen sig yttra.

Ej må i den för kommandomål
stadgade ordning fattas beslut, som
innebär någon rubbning eller förklaring
af gällande lag eller författning
eller särskilda af Konungen i Statsrådet
gjorda bestämmelser, eller har
tillämpning på svenska medborgare
annorledes än i och för tjenstgöring
vid krigsmagten, eller är af beskaffenhet
att för statsverket medföra utgift,
till hvars bestridande medel icke finnas
i vederbörlig ordning anvisade.

Instruktion för generaladjutanterne
för hären och för flottan utfärdas
af Konungen i Statsrådet.

Nuvarande lydelse.

het Konungen medelst Sin höga
påskrift besanne. Finner nämnde
embetsman dessa företag vara af
en vådlig rigtning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utföra, till•
styrke han jemväl, att Konungen
ville kalla, till ett Krigsråd deröfver,
tvenne eller flere af de närvarande
högre militäre embetsmän;
Konungen dock obetaget, att å
denna tillstyrkan och, der den bifalles,
å Krigsrådets till protokoll
anförda tankar göra det afseende,
Honom godt synes.

Föreslagen lydelse.

Nuvarande lydelse.

§ 28.

l:o. Konungen eger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de embeten
och tjenster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmagter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der
sådana hittills egt rum. Konungen
vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de theologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfvensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra äfven utländske
män af utmärkt förtjenst, de der
den rena evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna uti
militärt embete nyttja utländsk man
af sällsynt skicklighet, men icke till
generaladjutant för hären eller för
flottan eller till kommendant i fästning.
Konungen fäste, vid alla be -

. § 28.

. r''»it ..U ■'' ■):*'' .1 :s.. ‘:; . ^ »i/..OH,

l:o. Konungen eger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de embeten
och tjenster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmagter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der
sådana hittills egt rum. Konungen
vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de theologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfvensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra äfven utländske
män af utmärkt förtjenst, de der
den rena evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna uti
militära embeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men
icke till kommendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla
befordringar, afseende endast å de

Föreslagen lydelse.

fordringar, afseende endast å de
sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till presterligt
embete eller till annan tjenst,
hvarmed är förenadt åliggande att
meddela undervisning i kristendom
eller theologisk vetenskap, kan
endast den utnämnas, som bekänner
den rena evangeliska läran. Till
alla öfriga embeten eller tjenster,
med det undantag i afseende å
Statsrådets ledamöter, som i 4 §
stadgas, må bekännare af annan
kristen troslära, äfvensom af den
mosaiska, kunna nämnas; dock må
icke någon, som ej tillhör den rena
evangeliska läran, såsom domare
eller innehafvare af annan tjenst
deltaga i handläggning eller afgörande
af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar
inom den svenska kyrkan.
Hvarje departementschef skall föredraga
och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och
ifrån embeten och tjenster vid de
verk och stater, som under departementet
höra.

Nuvarande lydelse.

sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till presterligt
embete eller till annan tjenst,
hvarmed är förenadt åliggande att
meddela undervisning i kristendom
eller theologisk vetenskap, kan
endast den utnämnas, som bekänner
den rena evangeliska läran. Till
alla öfriga embeten eller tjenster,
med det undantag i afseende å
Statsrådets ledamöter, som i 4 §
stadgas, må bekännare af annan
kristen troslära, äfvensom af den
mosaiska, kunna nämnas; dock må
icke någon, som ej tillhör den rena
evangeliska läran, såsom domare
eller innehafvare af annan tjenst
deltaga i handläggning eller afgörande
af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar
inom den svenska kyrkan.
Hvarje departementschef skall föredraga
och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och
ifrån embeten och tjenster vid de
verk och stater, som under departementet
höra.

Föreslagen lydelse.

2:o. Konungen eger att genom
naturalisation till svensk medborgare
upptaga utländsk man i den
ordning och under de vilkor, som
bestämmas genom särskild lag,
stiftad i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar. Sålunda naturaliserad utländing
njute samma rättigheter och
förmåner, som infödd svensk man,
dock utan att kunna till ledamot
af Statsrådet utnämnas.

§ 39.

Vill Konungen utom Sverige och
Norge resa, meddele Han Statsrådet
in pleno denna Sin föresats
och inhemte dess tankar deröfver,
på sätt 9 § omtalar. Besluter Konungen
derefter sådan resa och
den verkställer, befatte Sig ej med
rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
magten, så länge Han
utom Sina riken vistas, utan föres
riksstyrelsen under Konungens frånvaro,
i Hans namn, af den till tronföljden
närmast berättigade Prins,
om Han uppnått den ålder, som i
41 § sägs. Han styre såsom Regent
med all Konungslig magt och

Nuvarande lydelse,

§ 39.

♦

Föreslagen lydelse.

myndighet, enligt denna regeringsform;
dock må Han ej adeligt stånd
och värdighet förläna, eller till grefligt
och friherrlig! stånd upphöja,
eller riddare värdighet utdela; äfvensom
alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, som Regenten dertill förordnar.

Finnes ej till tronföljden berättigad
Prins, eller har den dertill
närmast berättigade ej uppnått den
i 41 § för myndighet stadgade
ålder, eller är Han af sjukdom eller
af vistande utom Sverige och Norge
hindrad att riksstyrelsen öfvertaga,
före Statsrådet styrelsen med samma
magt som Regent; dock utöfves
högsta befäl et öfver krigsmagten till
lands och sjös genom särskildt förordnad
högste befälhafvare.

Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än tolf månader
ur riket blifver, derom varder i
91 § stadgadt.

Nuvarande lydelse.

myndighet, enligt denna regeringsform
; dock må Han ej adeligt stånd
och värdighet förläna, eller till grefligt
och friherrlig! stånd upphöja,
eller riddarevärdighet utdela; äfvensom
alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, som Regenten dertill förordnar.

Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än tolf månader
ur riket blifver, derom varder i
91 § stadgadt.

,,J:'' . ; .-.It

Förslag :

tin

Instruktion för generaladjutanten för hären.

§ I Generaladjutanten

för hären utöfvar beträffande krigsmagten till
lands den befattning såsom Konungens rådgifvare i kommandomål, hvarom
i § 15 regeringsformen är stadgadt, och skall, med noggrant iakttagande
af de i nämnda grundlag meddelade föreskrifter, till nådigt
afgörande bereda och sin mening i underdånighet yttra i de mål,
Konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands
omedelbarligen besörjer.

§ 2.

I öfverensstämmelse med hvad i § 1 är sagdt höra till generaladjutantens
handläggning hufvudsakligen mål och ärenden, som angå:

a) order om uppbrott, marscher, öfningar och annan tjenstgöring
för stam, reserv och värnpligtige,

b) utfärdande af exercis- och tjenstgöringsreglementen samt fastställande
af undervisningsprogram och läroböcker,

c) utgifvande af de för särskilda fall nödiga instruktioner och föreskrifter
med afseende å tjensten vid samlad trupp eller på roten samt
instruktioner för tillfälliga uppdrag,

d) frågor om tjenstledighet,

e) redovisningen af härens personal till såväl stam och reserv som
värnpligtige j''emte besked öfver härens hästar, materiel och förråd,

f) fastställande af modeller för vapen, beklädnad och utrustning,
der utgifterna för anskaffning icke bestridas af statsmedel,

g) ordnande af landfästningars bevakning samt af den militära
tjenstgöringen i öfrigt inom desamma,

h) verkställigheten i militäriskt hänseende uti andra förekommande
fall af hvad krigsmagten till lands på grund af lagar, författningar eller
särskilda af Konungen i Statsrådet fattade beslut har att fullgöra.

§ 3.

Generaladjutanten vare ansvarig att beslut, som i kommandomål
fattats, varda behörigen expedierade.

Nämnda beslut skola genom generaladjutantens försorg utan uppskof
delgifvas chefen för försvarsdepartementet.

§ 4.

Förekommer kommandomål, som jemväl berörer krigsmagten till
sjös, skall den förberedande handläggning, som kan vara erforderlig,
ske i samråd med generaladjutanten för flottan.

§ 5.

Utöfvas högsta befälet öfver krigsmagten till lands och sjös genom
särskildt förordnad högste befälhafvare på grund af §§ 39, 40, 41 eller
42 regeringsformen, åligger generaladjutanten att, der ej annorlunda
föreskrifvits, bereda kommandomål, i hvad angår krigsmagten till lands,
och besluten expediera.

§ 6.

Då regements- eller kårchef skall utnämnas, har generaladjutanten
att afgifva förslag.

I öfriga till försvarsdepartementet inkommande mål, som röra anställning,
befordran eller afsked för personal vid hären, skola handlingarna,
innan de inför Konungen i Statsrådet föredragas, granskas af
generaladjutanten och yttrande af honom afgifvas.

§ 7.

Då till föredragning inför Konungen i Statsrådet beredas ärenden
hörande till försvarsdepartementet, ege generaladjutanten att uppå kallelse
närvara för att i beredningen deltaga.

Vare ock pligtig lemna chefen för försvarsdepartementet det biträde
i öfrigt, denne påkallar vid utredning af förekommande frågor.

§ 8.

Generaladjutanten har att med uppmärksamhet följa hvad som kan
lända till härväsendets förbättrande och utveckling samt, när han finner
sådan åtgärd böra vidtagas, som ej kan ske i den för kommandomål
stadgade ordning, anmäla frågan hos chefen för försvarsdepartementet.

Förslag

till

Instruktion för generaladjutanten för flottan.

§ 1.

Generaladjutanten för flottan utöfvar beträffande krigsmagten till
sjös den befattning såsom Konungens rådgifvare i kommandomål, hvarom
i § 15 regeringsformen är stadgadt, och skall, med noggrant iakttagande
af de i nämnda grundlag meddelade föreskrifter, till nådigt afgörande
bereda och sin mening i underdånighet yttra i de mål, Konungen
i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till sjös omedelbarligen
besörjer.

§ 2-

I öfverensstämmelse med hvad i § 1 är sagdt höra till generaladjutantens
handläggning hufvudsakligen mål och ärenden, som angå

a) order om expeditioner med samt rustning, afrostning och uppläggning
af fartyg äfvensom om uppbrott, marscher och annan tjenstgöring
för stam, reserv och värnpligtige,

b) utfärdande af exercis- och tjenstgöringsreglementen samt fastställande
af besättningslistor och derpå grundade fördelningar, så ock
af undervisningsprogram och läroböcker,

c) utgifvande af de för befälhafvare till sjös eller eljest för särskilda
fall eller tillfälliga uppdrag nödiga instruktioner och föreskrifter,

d) frågor om tjenstledighet,

e) redovisning af flottans personal till såväl stam och reserv som
värnpligtige jemte besked öfver materiel och förråd,

f) fastställande af modeller för vapen, beklädnad och utrustning,
der utgifterna för anskaffning icke bestridas af statsmedel,

g) ordnande af sjö fästningars bevakning samt af den militära tjenstgöringen
i öfrigt inom desamma,

h) verkställigheten i militäriskt hänseende uti andra förekommande
fall af hvad krigsmagten till sjös på grund af lagar och författningar
eller särskilda af Konungen i Statsrådet fattade beslut har att fullgöra.

§ 3.

Generaladjutanten vare ansvarig att beslut, som i kommandomål
fattats, varda behörigen expedierade.

Nämnda beslut skola genom generaladjutantens försorg utan uppskof
delgifvas chefen för försvarsdepartementet.

§ 4.

Förekommer kommandomål, som jemväl berörer krigsmagten till
lands, skall den förberedande handläggning, som kan vara erforderlig,
ske i samråd med generaladjutanten för hären.

§ 5.

§ 6-

I sådana till försvarsdepartementet inkommande mål, som röra anställning,
befordran eller afsked för personal, tillhörande flottan, skola
handlingarna, innan de inför Konungen i Statsrådet föredragas, granskas
af generaladjutanten, och yttrande af honom afgifvas, der icke
generaladjutanten förut handlagt målet på grund af den honom enligt §
9 här nedan tillkommande befattning.

Då till föredragning inför Konungen i Statsrådet beredas ärenden
hörande till försvarsdepartementet, ege generaladjutanten att uppå kallelse
närvara för att i beredningen deltaga.

Vare ock pligtig lemna chefen för försvardepartementet det biträde
i öfrigt, denne påkallar vid utredning af förekommande frågor.

§ 8.

Generaladjutanten har att med uppmärksamhet följa hvad som kan
lända till sjökrigsväsendets förbättrande och utveckling samt när han
finner sådan åtgärd böra vidtagas, som ej kan ske i den för kommandomål
stadgade ordning, anmäla frågan hos chefen för försvarsdepartementet.

§ 9.

Generaladjutanten skall vara chef för flottans personal och har att i
sådan egenskap fullgöra de åligganden, som i särskild instruktion bestämmas.

Förslag

till vissa ändringar i nådiga stadgan den 16 maj 1840
angående fördelning af ärendena emellan
statsdepartementen.

Derest landtforsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett
departement under benämning försvarsdepartementet, torde, med ändring
af de i nådiga stadgan den 16 maj 1840 gifna bestämmelser, böra förordnas,

att följande ärenden skola tillkomma försvarsdepartementet:

ärenden, som röra ordnande och vidmagthållande af försvaret såväl
till lands som sjös, den till försvarsverket hörande personal och
materiel, dispositionen öfver de till försvaret anslagna medel, fästningars
byggnad och underhållande, militära undervisningsanstalter äfvensom
kyrko- och sjukvårdsangelägenheter samt pensions- och välgörenhetsinrättningar
för krigsmagten och till försvarsväsendet hörande
stater;

ärenden angående indelnings- och roteringsverket;

ärenden angående sjö karte verket och nautisk-meteorologiska byrån;

ärenden, som röra lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster.

I sammanhang härmed och under förutsättning att civildepartementet
delas i två departement, torde vidare böra stadgas,

att det af samma departement, som erhåller befattning i allmänhet
med ärenden angåeude handels- och sjöfartsnäringarna, skall öfvertaga

handläggningen jemväl af de ärenden, som röra bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen, samt

att till finansdepartementet skola öfverflyttas ärenden rörande skeppsmätning
och besigtning af fartyg.

Af ofvanberörda anordningar och arbetsfördelning synes slutligen
jemväl betingas, att i fråga om embetsverk och stater, som skola anses
höra under vederbörande statsdepartement, blefve i nåder förklaradt,
dels att under försvarsdepartementet skola hänföras, utom underlydande
kansli- och generaladjutantsexpeditioner, det embetsverk, krigsförvaltningen,
som synes böra träda i stället för nuvarande armé- och
marinförvaltningarna, vidare alla till försvarsverket hörande stater, regementen,
kårer och flottans stationer, militärläroverken, krigsvetenskapsakademien,
örlogsmannasällskapet i Carlskrona, sj ökarte verket jemte
nautisk-meteorologiska byrån, salpetersjuderistaten samt alla för personalen
vid hären och flottan afsedda sjukvårdsanstalter, pensionsinrättningar
och milda stiftelser, äfvensom lotsstyrelsen och lotsverket,

dels ock att till det statsdepartement, som må erhålla befattningen
med ärenden angående handels- och sjöfartsnäringarna, skola hänföras
navigationsskolorna.

Fördelning

Bil. 1.

i vissa grupper af de mål, som åren 1889—1893 inkommit till Landtförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

	Departementets diarium.	Utflytt- nings- diarium.	Summa.
Invalid-husfonden m. fl.	Befordrin-gar och afsked.	Andra mål.	Summa.
År 1889......................	1,360	339	825	2,524	3,814	6,338
» 1890........................	1,420	330	762	2,512	3,667	6,179
» 1891........................	1,416	323	847	2,586	5,305	7,891
» 1892........................	1,432	331	829	2,592	6,039	8,631
» 1893........................	1,711	436	971	3,118	7,025	10,143
Summa	7,339	1,759	4,234	13,332	25,850	39,182
	Mål, som ej passerat Diarium.
År 1889 .......................	_	10	33	43	—	—
T> 1890		10	32	42	_	_
» 1891.......................	—	13	23	36	—	—
» 1892........................	—	17	39	56	—	—
» 1893........................	—	14	50	64	—	—
Summa	—	64	177	241	—	—
		Summa Summarum.
År 1889........................	1,360	349	858	2,567	3,814	6,381
» 1890........................	1,420	340	794	2,554	3,667	6,221
» 1891.......................	1,416	336	870	2,622	5,305	7,927
» 1892........................	1,432	348	868	2,648	6,039	8,687
» 1893.......................	1,711	450	1,021	3,182	7,025	10,207
7,339	1,823	4,411	13,573	25,850	39,423

Stockholm i Kongl. Landtförsvarsdepartementet den 27 Oktober 1894.

Efter uppdrag:

J. L. Leyonmarck.

Bil. 2.

Utdrag

af Kongl. Sjöförsvarsdepartementets diarier för åren 1889—1894.

År 1889.

Inkomna mål 1,026, deraf rörande Sj ökarte verket................................. 7.

» » Nautisk-meteorologiska byrån ... 2.

» » Lotsverket..................................... 54.

» » Navigationsskolorna ..................... 14.

» » skeppsmätning m. m................... 3.

» » befordringar.................................... 11.

» » understöd.................................. 558.

649".

År 1890.

Inkomna mål 1,098, deraf rörande Sj ökarte verket............................... 8.

» » Nautisk-meteorologiska byrån... 4.

» » Lotsverket...................................... 49.

» » Navigationsskolorna............. 15.

» » skeppsmätning m. m.............. 2.

» » befordringar.................................... 5.''

» » understöd.................................. 604.

687.

År 1891.

Inkomna mål 1,174, deraf rörande Sjökarteverket................................. 7.

» » Nautisk-meteorologiska byrån... 2.

» » Lotsverket...................................... 51.

» )) Navigationsskolorna .................... 13.

» » skeppsmätning m. m................... 1..

y> » befordringar............... 8.

» » understöd......................................... 614.

69fb

År 1892.

Inkomna mål 1,144, deraf rörande Sjökarteverket................................ 6.

B	B	Nautisk-meteorologiska byrån ...	3.
))	B	Lotsverket.................................,.....	65.
B	B	Navigationsskolorna .....................	20.
B	B	skeppsmätning m. in...................	—
B	B	befordringar...................................	9.
B	B	understöd..........................................	571.

674.

År 1893.

Inkomna mål 1,196, deraf rörande Sjökarteverket.............................. 6.

B	B	Nautisk-meteorologiska byrån ..	2.
B	B	Lotsverket .....................................	. 74.
B	B	Navigationsskolorna ....................	. 19.
B	B	skeppsmätning m. m..................	3.
B	B	befordringar ...................................	8.
B	B	understöd.........................................	. 613.

725.

År 1894.

Inkomna mål 1,250, deraf rörande Sjökarteverket................................ 8.

b b Nautisk-meteorologiska byrån ... 2.

b » Lotsverket ....................................... 74.

b b Navigationsskolorna ..................... 19.

» b skeppsmätning m. m...................

» b befordringar................................... 8.

» » understöd.......................................... 678.

789.

Stockholm den 8 januari 1895.

Elis Rahmn,

registrator.

■If

. Ot: ’

■ i ''^rrh/Jy, \

r.{*T tci •;

■ vCtTl

Särskild mening af G. Peyron, F. Hj. Klintberg och

R. E. Eckerström.

Då vi i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens
förening till ett gemensamt försvarsdepartement hysa en från komiténs
flertal afvikande mening i det vi anse en sådan förening icke utan
verklig skada för det ena vapnet (flottan) kunna och följaktligen icke
heller böra äga ruin, skola vi här i korthet angifva skälen för denna
vår mening.

Då frågan om huru en sådan förening skulle kunna ske behandlades
inom komitén, framställdes af en ledamot den mening att detta bäst
och enklast skulle låta sig gorå derigenom, att landtförsvarets chef
äfven öfvertoge bestyret med sjöförsvaret med biträde af en kommandoexpedition
för sistnämnda försvar; men häremot yttrade sig
samtlige komiténs öfrige ledamöter under uttalande af den enstämmiga
åsigt, att vid ett sådant sätt för sammanslagningen allt för mycket
vore att befara att flottans angelägenheter och bästa icke skulle så tillvaratagas,
som vapnets vigt i försvaret kräfde. För att så vidt möjligt betrygga
detta ansåg komitén, att befattningen med kommandoärenden skulle
undantagas från den gemensamma försvarsministerns åliggande och öfverlemnas
åt särskilda föredragande, en för hären och en för flottan, under
benämningen generaladjutanter, och i detta förslag förenade sig äfven, om
än under reservation, den förstnämnde komitéledamoten »emedan han
ansåg det vara ett steg i den rätta riktningen» d. v. s. så vidt vi förstå,
en anordning, som snart nog skulle komma att leda till det af honom
önskade målet. Redan farhågan härför skulle gjort oss tveksamma att
biträda komitéförslaget, hvilket icke heller, efter vår uppfattning, innebär
tillräckliga garantier för att flottans intressen skola blifva behörigen
beaktade. Enligt detta komiténs förslag skulle de nuvarande båda
cheferna för försvarsdepartementen ersättas af en försvarsminister och
två generaladjutanter, en för hären och en för flottan, hvilka båda sistnämnda
skulle vara konungens rådgifvare i kommandomål och såsom
sådana hafva konstitutionel ansvarighet, men i öfrigt biträda chefen för

försvarsdepartementet, som skulle i sista hand bära ansvaret för försvarsverkets
ledning och utveckling och hvilken skulle kunna vara en
militär eller en civil embetsman.

En sådan anordning synes oss i själfva verket vara att ersätta de
två nuvarande Konungens rådgifvare i frågor angående försvaret med
tre sådana rådgifvare och man behöfver blott taga i beaktande den af
komitén själf framhållna svårigheten att noggrant och fullständigt uppdraga
gränsen mellan kommandomål och öfriga, till behandling i statsrådet
hörande försvarsärenden för att finna huru ytterligt svår samtliga
dessa tre rådgifvares inbördes ställning skulle blifva. Det nära
sambandet mellan de ekonomiska och de militära försvarsfrågorna skall
tvifvelsutan göra det snart sagdt omöjligt för generaladjutanterna att
hålla sig främmande för och icke söka göra sitt inflytande gällande
uti äfven sådana frågor af ekonomisk och administrativ natur, som falla
inom försvarsministerns verksamhetsområde. Vi vilja här erinra om
hvad 1834—35 års riksdags konstitutionsutskott yttrat (anfördt i pag.
10 af komiténs betänkande) att »i dessa styrelsegrenar (ang. försvaret)
förvaltning och verkställighet, medel oeh utföring vanligen äro, fastän utan
behof af sammanblandning, så förbundna, att om enhet och kraft skola
väntas, rädgifv ar ekailen i både regerings- och kommandoärendena måste utöfvas
af samma embetsman; likasom om kanslirådet von Hartmansdorffs uttalande
i denna fråga (å pag. 8 i komitébetänkandet) att det hör till
fullständigheten af de militära förvaltningschefernas befattning att hos sig
förena befälet öfver både personal och materiel för att behandla begge efter
en gemensam plan: följaktligen att vara både tjenstgörande adjutanter och
statssekreterare.»

Huru svårt det i sjelfva verket är och måste blifva att noggrant
bestämma gränsen emellan kommandomål och öfriga försvaret rörande
regeringsärenden framgår nogsamt af komitébetänkandet; och under det
komitén på mer än ett ställe framhåller, hurusom den gemensamma
försvarsministern är ensam ansvarig för försvarsväsendets ledning och
utveckling, förekommer på andra ställen (se pag. 33) att generaladjutanterna
skola med uppmärksamhet följa försvarsväsendets behof af
förbättring och utveckling, hvardera för sin gren af detsamma, samt
söka utfinna och föreslå medel till dessa behofs fyllande samt om den
åtgärd, som finnes erforderlig, kan vidtagas i den för kommandomål
stadgade ordning, hos Konungen göra hemställan om nådigt beslut i
nämnda ordning. Jemför man härmed det å pag. 3 i komitébetänkandet
förekommande uttalande af 1812 års konstitutionsutskott, att »då
man uti § 7 regeringsformen fäster uppmärksamhet på definition af

kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen i egenskap af
högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös omedelbarligen
besörjer, lärer man icke heller kunna undgå erkänna att under
denna rubrik kunna alla de hufvudsakligaste till krigsförvaltningen
hörande mål upptagas», så lärer nog framgå, huru vanskligt uppdragandet
af gränsen mellan försvarsministerns och generaladjutanternas
befogenhet i många fall skall blifva.

Skulle således till den gemensamma försvarsministern utses en civil
embetsman, så lider det föga tvifvel, att äfven i organisationsfrågor
och sådana anslagsfrågor, der det gällde att bestämma den relativa
vigten af skilda anslagsbehof, generaladjutanterna skulle komma att
ega det mesta inflytandet, under det att försvarsministern derför finge
bära ansvaret. Visserligen förordnas och entledigas, såsom komitén
erinrar, generaladjutanterna på departementschefens föredragning; men
med den framskjutna militära ställning generaladjutanterna såsom Konungens
rådgifvare i kommandomål måste äga, inses lätt att det skall
blifva försvarsministern ganska svårt att rubba dem från deras platser.
En civil försvarsministers ställning skulle, enligt vår uppfattning, blifva
så svår, att näppeligen någon skulle våga åtaga sig detta värf. Skulle
åter till försvarsminister utses en militär embetsman, så lärer väl med
en till visshet gränsande sannolikhet kunna förutsägas, att han komme
att tagas ur arméns officerskår. Vid sådant förhållande inträder den
af komiténs flertal redan antydda olägenheten, att försvarsministern,
äfven med den bästa afsigt att ställa sig opartisk mellan de båda vapnen,
icke skall kunna fullt tillgodose flottans berättigade kraf; ty det
lärer väl knappast kunna ifrågasättas, att icke för ett arméns af den
militära försvarsministern till vigten fullt uppskattadt behof ett flottans
ur försvarssynpunkt minst lika vigtigt och måhända vigtigare, men
hvars vigt försvarsministern icke kan på samma sätt känna och erkänna,
skall få stå tillbaka, i följd hvaraf med de stora kraf på anslag,
som hären onekligen har, och den begränsade möjligheten att se dem
alla tillgodo, flottans utsigter att få sina behof fyllda lära blifva ganska
ringa; och detta är desto mera att befara, som på senare tiden hos
en del härens mera framstående målsmän ett visst underskattande af
flottans betydelse för försvaret synes hafva gjort sig gällande, i det
man snarare velat betrakta flottan såsom ett hären underordnadt specialvapen
än såsom en med denna samordnad hufvuddel af försvaret,
som i vissa fall måste komma att handla alldeles sjelfständigt och af
hären oberoende.

Att det under sådana förhållanden icke gerna skall kunna lyckas
generaladjutanten för flottan att gentemot försvarsministern och generaladjutanten
för hären i anslagsfrågor, som ju strängt taget ligga utom
hans befogenhet, häfda flottans anspråk, lärer ligga i öppen dag.

Vare sig således den gemensamme försvarsministern blifver en
civil embetsman och såsom sådan utan erforderlig fullständig sakkännedom
eller en militär med en ensidig sådan, våga vi betvifla, att den
vigtiga uppgift att mellan de särskilda grenarne af försvaret fördela
de befintliga tillgångarne på det sätt, som för det hela är mest gagneligt,
hvarpå komitén anser försvarskraften i det hela högst väsentligt
bero, skall i någon mån bättre fyllas af en gemensam försvarsminister
än för närvarande, då tvänne ansvarige Konungens rådgifvare, hvardera
fullt förtrogen med sitt vapen och dess olika behof, med framhållande
af sina skiljaktiga åsigter om fördelningen af de påräkneliga anslagen,
lemna skiljandet af dessa åsigter i första hand åt de öfriga med dem
medansvariga konseljmedlemmarne — hvilka i nödig sakkunskap väl
knappast torde stå tillbaka för en civil försvarsminister och i opartiskhet
stå framför en militär sådan — samt i sista hand åt Konungen.
Med denna anordning komma flottans anslagsbehof till hela statsrådets
och Konungens kännedom och blifva behörigen pröfvade, med den nya
kan det hända, att de blifva kända endast af försvarsministern. Vi
kunna derföre icke finna, att en rättvisare fördelning mellan försvarets
särskilda grenar af de för ändamålet tillgängliga medlen skall blifva
frukten af den ifrågasatta sammanslagningen eller att de båda vapnens,
härens och flottans ömsesidiga kraf derigenom skola med större besparing
af medel kunha lika väl tillgodoses.

Den utveckling efter en gemensam plan af de två hufvuddelarne
i försvarsväsendet, landt- och sjöförsvaren, som 1880 års landtförsvarskomité
framhåller såsom nödig och som komitén anser sammanslagningen
af departementen komma att befordra, kan efter vårt förmenande
lika väl eg a rum under de nuvarande förhållandena, och säkert
är att för att åstadkomma »den öfverensstämmelse i härens och flottans
organisation och utveckling, som är bäst egnad att sätta dem i stånd
att fjdla hvardera sin särskilda uppgift vid det gemensamma försvaret»
i främsta rummet och såsom det mest oundgängliga vilkoret erfordras
att klart inse och förstå denna särskilda uppgift för de skiljda vapnen
äfvensom lämpligaste sättet för dess lösande, och det är detta vilkor,
som vi frukta att den blifvande gemensamme försvarsministern icke
skall kunna i lika grad som de nuvarande två fackministrarne fylla,
äfven om nödig hänsyn tages till det biträde han härvid bör hafva att

påräkna af de båda generaladjutanterna; och vi vilja i afseende härå
erinra hvad 1819 års komité (pag. 7 komitébetänkandet) yttrat, att
mot chefskapets för båda försvarsdepartementen utöfvande af en person
det vigtiga hinder framställer sig, att man hos honom svårligen kan
påräkna att finna de kunskaper och den erfarenhet i dessa båda olika
yrken förenade, som erfordras att med fullkomlig sakkännedom bereda,
föredraga och i hela sin omfattning följa både de till landtförsvaret
och till flottorna hörande ärenden, och att på sådan grund komiterade
föreslagit att dela vården af krigsväsendet emellan tvänne personer,
hvarvid ))större enhet vinnes än nu, då desse ärenden äro mellan tvenne
föredragande fördelte'')'') (något som ju blefve förhållandet enligt komiténs
förslag).

Komitén har vidare ansett en mera systematisk och enhetlig administration
kunna genom förändringen vinnas med deraf följande förenklingar
och besparingar ej minst vid anskaffning af materiel och
förråd af hvarjehanda slag och att detta önskningsmål särskildt skulle
främjas genom den förening af armé- och marinförvaltningen, hvilken
komitén ansett böra blifva en följd af de båda departementens förening.

Vi äro icke så alldeles förvissade, att en sådan enhetlighet verkligen
skall utan vidare genom den ifrågäsatta sammanslagningen åstadkommas
eller om den i allo är önsklig och såsom en gifven följd
kommer att medföra förenklingar och besparingar. Det gifves nemligen
en förnuftig gräns äfven för enhetligheten, och det är den, som
betingas af olika uppgifter, och i mångt och mycket torde olikheterna
i administrationen af härens och flottans angelägenheter häri finna sin
förklaring. Der detta icke finnes vara fallet, kan efter vår åsigt bot
för missförhållanden rådas äfven utan en gemensam försvarsminister.

Komitén har såsom ett märkligt exempel på missförhållanden och
brist på enhet påpekat förhållandet med våra kustbefästningar. Att
dessa stälts en del under landtförsvarsdepartementet och en del under
sjöförsvaret har nog sitt berättigande i de olika uppgifter de haft eller
vid sin tillkomst ansetts hafva. Så hafva sjöbefästningarne vid Carlskrona
uteslutande tillkommit och äro väl ännu hufvudsakligen afsedda
för försvaret af denna flottans hufvudstation, likasom de vid Fårösund
för försvaret af der afsedda minspärrningar. Vi få erinra derom, att
den komité af sakkunnige, som för en del år sedan hade att behandla
fästningsfrågan, icke ansåg någon förändring i afseende å de då befintliga
fästningarue uti nu ifrågavarande hänseende lämplig.

Ett verkligt missförhållande är det likväl, att angelägenheten med

fästningsverkens vid Carlskrona byggnad och underhåll ställts under
landtförsvarsdepartementet, och följden häraf har blifvit att en del, af
chefen för fortifikationen såsom alldeles oundgängliga framhållna förstärkningsarbeten
å fästningsverken och hvilkas angelägenhet chefen
för landtförsvarsdepartementet erkänt, icke kunnat tillgodoses med framställning
om anslag, emedan för armén vigtiga anslagsbehof toge påräkneliga
medel i anspråk, ett förhållande som i viss mån torde berättiga
våra farhågor angående hvad flottan har att vänta, i händelse
dess angelägenheter skulle komma att omhändertagas af en gemensam
militär försvarsminister. Det påpekade missförhållandet kan likväl lätteligen
afhjelpas, om äfven bekostandet af fästningsverkens vid Carlskrona
byggnad och underhåll komme att tillhöra sjöförsvaret och de härför
erforderliga anslagen alltså begärdes under femte hufvudtiteltt, men arbetenas
verkställande fortfarande anförtroddes fortifikationen.

Den sammanslagning af armé- och marinförvaltningarna, som komitén
ansett böra blifva en följd af landt- och sjöförsvarsdepartementens
förening, skulle enligt komiténs åsigt medföra den mest afsevärda besparingen.
Tager man likväl i betraktande att dels — hvad komitén
äfven synes medgifva — någon synnerlig minskning i hvartdera verkets
personal, hvilken redan har sin fulla sysselsättning, svårligen torde
vara att motse, dels ock att den materiel och beklädnad m. m., som
för hvartdera vapnet skall anskaffas, är hufvudsakligen af väsentligt
olika beskaffenhet och att anskaffningen äfven för närvarande för hvardera
af dem sker i sådan omfattning, att de lägsta möjliga leveranspris
böra kunna påräknas, så kan man med fog betvifla, huruvida den
förväntade fördelen af dessa båda embetsverks förening till ett, kommer
att motsvaras af verkligheten; men härom våga vi icke något bestämdt
omdöme, då något yttrande från de härvid närmast intresserade och
mest behöriga att bedöma såväl möjligheten som sättet för eu sådan
förening, de båda embetsverken, icke kunnat inhemtas.

Äfven vid beräkningen af den besparing, som genom indragning af en
del sjöförsvarsdepartementet tillhörande, för det nya försvarsdepartementet
obehöfliga tjenster skulle, efter afdrag af kostnaden för de nytillkomna
generaladjutanterna, uppkomma, hafva vi en anmärkning att göra.
Komitén har nemligen icke upptagit någon aflöning åt generaladjutanten
för flottan utan härtill tagit i beräkning en af de nuvarande amiralslönerna.
Dessa äro likväl efter regeringens och Riksdagens pröfning anvisade
för redan befintliga befattningar vid flottan, och anser man en amiralslön
för dessa kunna undvaras eller att, på sätt komitén förutsatt,
stationsbefälhafvarebefattningen i Stockholm kan besättas med en kom -

mendör, hvilket vi anse föga lämpligt vid en flottstation i rikets hufvudstad,
så kan en dylik indragning eller förändring äfven nu ske, och
den härigenom uppkommande besparingen är således ingalunda en följd
af den föreslagna sammanslagningen af departementen. Vill man derföre
verkligen visa hvad den nya organisationen kostar i förhållande
till den nuvarande, så bör man upptaga jemväl en amiralslön för generaladjutanten
för flottan, då besparingen skall visa sig inskränkt till
omkring 4,000 kronor.

Bland de oegentligheter, som genom sammanslagningen af landtförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen skulle undanrödjas, har komitén
jemväl omförmält den som skulle ligga deri, att chefen för sjöförsvarsdepartementet
för närvarande faktiskt utöfvar chefskapet öfver flottans
personal, ett chefskap, som komitén ansett böra öfvertagas af generaladjutantan
för flottan. För undanrödjande af den olägenhet man häri
velat finna och hvilken hufvudsakligen skulle bestå deri, att underdåniga
besvär öfver de beslut, departementschefen på grund af sagda chefskap
meddelar, komma att af honom sjelf föredragas, erfordras likväl ingen
gemensam försvarsminister. Det har, såsom komitén anfört, visat sig
utförbart äfven med nuvarande förhållanden att uppdraga chefskapet
för flottans militärpersonal åt en särskild högre officer, såsom fallet varit
under åren 1875—84, och äfven på annat sätt gifvas utvägar att afhjelpa
de oegentligheter man häri velat finna. Så synas samtliga de,
enligt stadgan för sjökrigsskolan, departementschefen tillkommande bestyr
kunna utan olägenhet öfverlemnas åt krigsundervisningskommissionen, i
dessa ärenden så förstärkt som komitén ifrågasatt, de, Indika röra sjökarteverket
och nautiskt-meteorologiska byrån, om så anses nödigt,
öfverlemnas åt chefen för flottans stab, hvaremot de departementschefen
enligt reglementet för flottan tillkommande ärenden, hvilka samtliga
äro af den beskaffenhet att underdåniga besvär öfver dem icke lära
kunna ifrågakomma, fortfarande böra enligt vår åsigt tillhöra chefen
för sjöförsvarsdepartementet såsom närmast Konungen befälhafvaren
öfver flottan.

Slutligen har komitén jemväl berört den omständigheten, att landtoeli
sjöförsvarsdepartementens förening skulle kunna i väsentlig grad
befordra en ändamålsenligare anordning af de civila regeringsärendenas
handhafvande genom inrättandet af ett nytt statsdepartement. Man
skulle nämligen hysa betänklighet mot att tillskapa ett nytt departement
annorlunda än i sammanhang med en förening af två bland de nuvarande
departementen till ett enda så, att ökning af departementens antal

i det hela icke komme att eg a rum, och skulle anledningen härtill vara
att söka icke blott i den besparing, som ansetts sålunda kunna åstadkommas,
utan äfven i önskan att icke öka antalet af statsrådets ledamöter
utöfver det nu bestämda. Härvid vilja vi dock anmärka, att,
såsom vi ofvan påpekat, den besparing, som den af komitén föreslagna
organisationen skulle medföra, inskränker sig till omkring 4,000 kronor;
att om, såsom antagligt torde vara, förr eller sednare en för de båda
unionsrikena gemensam utrikesminister, svensk eller norrman, kommer
att handhafva de gemensamma utrikes ärendena, denne icke vidare kan
räknas till det svenska statsrådets ledamöter, samt att, huru angeläget
ett nytt statsdepartements inrättande än må anses vara, detta dock icke
rimligen bör ske med uppoffrande af ett af de redan bestående, för sitt
ändamål fullt så vigtigt statsdepartement. Att vigten af en särskild
sjöminister, särdeles under nuvarande förhållanden, äfven inom riksdagen
vunnit erkännande, visar 1893 års riksdags konstitutionsutskotts i komitébetänkandet
pag. 15 och 16 anförda uttalande, att tidpunkten för återupptagande
af frågan om sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementen
näppeligen kunde anses väl vald, då, efter utskottets
föreställning, landtförsvarets fullständiga ordnande i enlighet med den
nya härorganisationen under den närmast följande tiden skulle taga
departementschefens hela arbetstid i anspråk och å andra sidan, så
länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke blifvit nöjaktigt löst, det
vore af vigt att den, som inom statsrådet skall vara målsman för sjöförsvarets
intressen, tillhörde sjövapnet; och då nyssberörda fråga om
sjöförsvarets ordnande ännu icke funnit sin lösning lärer detta yttrande
fortfarande hafva sin fulla tillämplighet.

I Norge, det enda land, som, så vidt vi veta, har en gemensam försvarsminister,
är inom sjömilitära kretsar man föga tillfredsställd med
denna sakernas ordning, och torde skälet till den lägervall, hvari det
norska sjöförsvaret för närvarande befinner sig, i väsentlig mån vara
att söka i den omständigheten, att flottan inom regeringen saknat en
målsman, som med sakkunskap och kraft kunnat föra dess talan; och i
Danmark, der man tre särskilda gånger försökt sig med en gemensam försvarsminister,
har denna anordning efter uttalanden, som vi varit i tillfälle
få del utaf, befunnits så otillfredsställande, att man öfvergifvit
densamma.

Vid öfvervägande således af å ena sidan de fördelar, komitén framhållit
såsom skäl för den ifrågasatta sammanslagningen och hvilka vi
anse i allt väsentligt kunna åstadkommas äfven med den nuvarande

organisationen, och å andra sidan olägenheterna af en sådan förening
af departementen och den verkliga fara för sjövapnets utveckling och
bestånd den enligt vår uppfattning kommer att medföra, hafva vi icke
kunnat annat än på det lifligaste uttala oss emot en sammanslagning
af landt- och sjöförsvarsdepartementen.

G. Peyron.

F. Hj. Klintberg.

R. E. Eckerström.

Särskild mening af E. F. von der Lancken.

Enär jag för min del visserligen bidragit till det slut, hvartill
komitén kommit, men ändock icke anser komiténs förslag rörande sättet
för landt- och sjöförsvarsdepartementens förening vara fullt tillfredsställande,
framlägger jag härmed dels de skäl, hvilka föranledt mig att
främja komiténs förslag, dels min egen mening rörande vilkoren för en
fullt tillfredsställande organisation af vårt lands krigsstyrelse i högsta
instans.

Skälen, på grund af hvilka jag ansett mig böra främja det slut,
hvartill komitén kommit, kunna angifvas med tämligen få ord. Komiténs
förslag — som, i korthet sagdt, innebär: de nu varande landt- och
sjöförsvarsdepartementens samt, såsom en följd deraf, härens och flottans,
förening till en enhet i administrativt afseende — går i den rätta
riktningen. Detta förslag, genomfördt i praktiken, skall säkerligen, på
grund af förhållandenas egen makt, inom en icke allt för lång tid framtvinga
den enhet jemväl i rent militärt afseende mellan här och flotta,
som saknas enligt komiténs anordning, men som, enligt min öfvertygelse,
är lika oeftergiflig som, om icke oeftergifligare än, den administrativa
enheten. Det halfva steg mot det slutliga målet, som komitén
sålunda kan sägas hafva uttagit, medför emellertid i och för sig afsevärda
fördelar för försvarsväsendet. Vid sidan af dessa fördelar stå
visserligen olägenheter, men dessa senare äro af ringa betydelse, jemförda
med de förra, och öfvergången från komiténs anordning till den
slutliga organisationsform, som må betecknas såsom fullt tillfredsställande,
erbjuder inga nämnvärda svårigheter, om den samma ock påkallar
nya ändringar af vårt lands grundlagar.

Den grundtanke, som kan sägas genomgå komiténs förslag i dess
helhet, är, att förs vars väsendets båda för närvarande strängt åtskilda
delar: landtförsvaret och sjöförsvaret, äro inbördes fullt jemnstälda. Uti
denna uppfattning af landtförsvarets och sjöförsvarets inbördes förhållande
torde man hafva att söka den yttersta grunden dertill, att komitén
trott sig böra förorda, det landtförsvarets och sjöförsvarets kommandomål
skola beredas och föredragas af tvänne särskilde generaladjutanter,
och att den sålunda i sjelfva verket kommit att i rent militärt afseende
bibehålla den nu rådande dualismen inom försvarsväsendet. Härmed
vare icke sagd t, att icke komitén genom hvarjehanda särskilda bestämmelser
sökt i möjligaste mån förringa olägenheterna af den bibehållna
dualismen eller misslyckats i denna sin sträfvan. Tvärt om. Genom
nu antydda särskilda bestämmelser har komitén utan tvifvel lyckats
åstadkomma tämlig säkerhet derför, att samverkan och samarbete, om
ock med åtskillig omgång och dröjsmål, skola komma att ega rum i
högre grad, än för närvarande, mellan härens och flottans myndigheter.
Men det är icke, ur försvarsväsendets synpunkt sedt, nog, att de värsta
nu varande stötestenarne undanrödjas. Försvarsväsendets rent militära
ledning kan icke, enligt min uppfattning, med framgång grundas på
allenast samverkan och samarbete mellan likstälda myndigheter. Skall
den rent militära högsta ledningen af försvarsväsendet, i fred som i
krig, varda fullkraftig, måste en enda vilja kunna göra sig gällande,
måste en enda person ytterst bära ansvaret för denna ledning.

Hafva nu landt- och sjöförsvaret lika stor betydelse för vårt lands
försvar, eller äro de så väsendtligt skilda från hvar andra, att ansvaret
för deras ledning i rent militärt afseende under fredstid icke kan åläggas
en och samma person? Se der två frågor, som komitén bort besvara,
såsom af största vigt för en fullgod lösning af det spörsmål, komitén
fått sig förelagdt.

För att besvara den första af dessa frågor måste man undersöka
det allmänna strategiska läge, hvaruti vårt land befinner sig. Sverige
(Sverige-Norge) är ingalunda ett örike. Vårt land sammanhänger förmedelst
en lång landgräns med Europas fastland. Den långa land- ■
gränsen har visserligen hitintills varit föga duglig för vare sig fredlig
eller krigisk beröring med vårt grannland i öster. Men denna gräns
har dock redan i början af detta århundrade blifvit öfverskriden af
icke allt för obetydliga fiendtliga härafdelningar, som derifrån trängde
ända ned till Öre eif söder om Umeå, och snart sagdt för hvarje dag,
som går, varda dessa gränstrakter allt mer och mer användbara för
militära operationer af allt större omfattning, operationer för hvilkas

afvärjande vi måste lita nära nog uteslutande på våra stridskrafter till
lands.

Landgränsen oräknad, omgifves Sverige-Norge af haf eller åtminstone
af breda vatten. Men dessa vatten tillfrysa stundom. Öfver isen
från Finland hafva fiendtliga härafdelningar år 1809 gått både till Umeå
från Vasa och tillo Grisslehamn, aflägset allena 90 km. från vårt lands
hufvudstad, öfver Åländska öarna. Och det är ingalunda oerhördt, att
till och med södra Östersjön och flottans hufvudstation Karlskrona under
en eller annan månad af vintern äro stängda af is. De Sverige
omgifvande vattnen, åtminstone de åt öster, kunna således sägas icke
existera under vissa förhållanden, och till följd deraf skall under sådana
förhållanden icke något sjöförsvar kunna träda i verksamhet. Vi få
sålunda icke väja undan för den tanken, att vår flotta kan af naturförhållandena
varda dömd till fullständig overksamhet, medan vår här
kämpar mot den öfver landgränsen eller isen framträngande fienden, i
den män vi icke, liksom Frankrike under 1870—71 årens krig, för att
tillgodogöra oss åtminstone flottans personal, använda denna personal
till lands vid härens sida och såsom en del af den samma. Må man
ej drifva den satsen, att hvad nyss blifvit sagdt om krig vintertiden
öfver isen icke är annat än ett hjernspöke. Man tänkte ungefär så,
då man efter 1741—1743 årens olyckliga krig skulle ordna Finlands
försvar. Krig vintertiden vore omöjligt. Derför bortsåg man i försvarsplanen
för Finland från ett dylikt samt stödde sig på en ofullbordad
sjöfästning (Sveaborg) och på två flottor (arméns flotta och stora
flottan) vid sidan af eu svag landhär. Men det krig, som skulle frånrycka
oss Finland, värdi, trots allt detta, när det slutligen kom, ett
vinterkrig.

Vårt lands strategiskt-geografiska läge gör sålunda, att vi, i fråga
om vårt försvarsväsendes organisation i stort sedd, omöjligen med fog
kunna följa det verkliga öriket Englands föredöme: en stark flotta och
en jemförelsevis svag landhär. Den engelska härens budget plägar
dock, vare detta sagdt till förtydligande af uttrycket »jemförelsevis
svag», icke obetydligt (med V* till Ys) öfverstiga flottans budget, och
härens personalstyrka är många gånger större än flottans. Vi måste,
till följd af vårt lands läge, visserligen ega både här och flotta, men
hären måste vara hufvudgrenen af försvarsväsendet.

Det gäller dessutom nu för tiden för oss, såsom för alla europeiska
stater utom England, att för försvarsväsendet begagna den allmänna
värnpligten, d. v. s. den samfälda manliga vapenföra befolkningen, och
då kostnaderna för denna organisation hvad landtförsvaret vidkommer

— derest den samma skall fylla första vilkoret för sin användbarhet,
nämligen att vårt folk skall känna med sig, att det i farans stund kan
varda ett motståndskraftigt folk i vapen, kan bilda en slagfärdig här

— varda stora, så öfvar denna omständighet i sin mån en bestämmande
inflytelse på den styrka och omfattning, som kunna gifvas åt det icke under
alla förhållanden påräkneliga sjöförsvaret. Att sjöförsvaret, då det
kan påräknas, emellertid skänker oss högst beaktansvärda fördelar, är
uppenbart.

Ur alla dessa synpunkter sedt, är och förblir för vårt land landtförsvaret,
hufvudgrenen af försvars väsendet. Att uppställa något slags
bestämda procentsiffror, som åskådliggöra det lämpligaste inbördes förhållandet
mellan landtförsvaret och sjöförsvaret, är icke min afsigt, då
jag framhåller, att för närvarande hufvudgrenen af försvarsväsendet:
hären, upptager nära nittio procent af rikets hela officersantal och
nittiofem procent af de värnpligtiges antal, samt flottan föga mer än
tio procent af det förra och fem procent af det senare. Min afsigt är
allenast att — med erinran derom, att den högeligen önskliga tillökning
af flottans fartygsmateriel, som under de senare åren officielt uppstälts
såsom det mål, hvartill vi, i fråga om flottans utveckling, hafva att
sträfva, icke synes kräfva tillökning af vare sig flottans nu varande fast
anstälda eller dess värnpligtiga personal — lemna några hållpunkter
för bedömandet, om jag så får uttrycka mig, af det utrymme, som
flottans angelägenheter skulle kunna anses upptaga inom det nu varande
landtförsvarsdepartementet, derest man förestälde sig, att den af komitén
förordade föreningen af de båda försvarsdepartementen skedde genom
sjöförsvarsdepartementets uppgående uti landtförsvarsdepartementet.
Detta utrymme torde, med hänsyn till ej blott ofvan angifna procentsiffror
utan äfven arméns organisation på sex arméfördelningar och vissa
mera fristående specialvapen och särskilda afdelningar, icke kunna uppskattas
synnerligt mycket högre, än hvad som kunde sägas motsvara
införandet vid hären af ett nytt specialvapenslag, af ungefär liknande
art och af ungefär dubbelt så stort omfång, som det hvilket för närvarande
är sammanfördt under benämningen: »fortifikationen». Införandet
af ett dylikt nytt vapenslag skulle säkerligen icke hafva ledt till
inrättandet af en så storartad apparat, som komiténs båda generaladjutanter.
Man både tvifvelsutan bibehållit landtförsvarsdepartementets nu
varande organisation och allra högst, beroende på naturen af det tänkta
nya vapenslaget, skapat eu ny afdelning (ett nytt departement) inom
arméförvaltningen.

Den senare af de ofvan uppställa frågorna lydde: äro ländt- och
sjöförsvaret så väsendtligt skilda från hvarandra, att ansvaret för deras
ledning i rent militärt afseende under fredstid icke kan åläggas en och
samma person? Äfven för besvarandet af denna fråga måste man vädja
till förhållandena under krig. Organisationen af ett lands försvarsväsen,
i stort som smått, måste nämligen vara beräknad på bästa möjliga
verkan i krigstid. Om man ock, med hänsyn dertill att freden är
det normala förhållandet, och kriget ett undantagsförhållande, kan och
bör lemna ganska stort utrymme åt fordringarna på eu god fredsorganisation
af försvarsväsendet, så får man icke göra någon dylik, som
är i ringaste mån omedelbart skadlig för krigsorganisationen eller som
icke tillbörligt främjar den samma.

Innan försök göres att besvara den uppstäda frågan, erfordras
emellertid några ord för att klargöra hvad med »sjöförsvar» i denna
mening rimligen bör förstås. Vårt nu varande sjöförsvar inbegriper
nämligen uti sig åtskilliga försvarsanstalter och trupper, med afseende
på hvilka frågan är nära nog ändamålslös. Sålunda räknas af försvarsanstalter
till sjöförsvaret: det mot både sjö-och landsidan befästa Karlskrona,
som visserligen kan sägas ursprungligen vara tillkommet för
flottans skull, men som derjemte eger den allra största betydelse för
hela södra Sveriges försvar, och till hvars besättning hären måste bidraga
med minst en hel inlanteribrigad. Huru landt- och sjöförsvaret
för närvarande sig emellan dela försvarsangelägenlieterna för öfriga kustbefästningar,
synes af komiténs betänkande. Till sjöförsvaret räknas
vidare af trupper den s. k. Karlskrona artillerikår, hvars uppgift och
organisation knappast i annat afseende, än i fråga om den kåren tilldelade
beväringens öfning (90 dagar på ett år), skilja sig från hvad som
gäller för den landtförsvaret tillhörande Vaxholms artillerikår, och som till
och med utbildar sina officerare vid härens krigsskola och högre undervisningsanstalter.
Någon betänklighet vid att öfverlemna den högsta militära
ledningen af nu nämnda, till sjöförsvaret hitintills räknade försvarsanstalter
och trupper åt samma person, som liandhafver ledningen af
motsvarande anstalter och trupper, tillhörande landtförsvaret, lär icke
kunna uppstå. De höra utan allt tvifvel logiskt till landtförsvaret.
Betänkligheterna gälla således allena sjöförsvarets sjömannapersonal och
flytande materiel, med ett ord flottan i egentlig mening. Jag återgår
nu till förhållandena under krig.

Ehuru icke ett verkligt örike, har Sverige (Sverige—Norge) dock
under det farligaste och kanske äfven sannolikaste krigsfallet, för hvilket
landets försvarsorganisation ock måste särskildt lämpas: nämligen ett

försvarskrig sommartiden för upprätthållande af vårt bestånd såsom ett
sjelfständigt, fritt och oberoende folk, i viss mån enahanda strategiska
läge som ett örike. Hvar helst ifrån, öfver de Sverige omgifvande
vattnen, anfallet månde komma, få flottan och landtförsvaret samma
strategiska front, flottan i första linien på hafvet och i hafsbandet utanför
landtförsvaret och, om kriget artar sig så att flottan ej kan hålla
sig så långt ute, i skärgården sida vid sida med landtförsvaret. Tänker
man sig vidare ett anfall öfver vår norra landgräns förbundet med anfallet
öfver hafvet, så gör naturbeskaffenheten hos våra nordliga landskap,
att i operationerna derstädes jemväl flottan skulle kunna taga
del. Odlingen inom dessa landskap sträcker sig nämligen i stort sedt
endast öfver kustlandet (jemte elfdalarne inåt landet), och detta smala
kustland varder derför det naturliga operationsområdet för stridskrafterna
till lands, på hvilkas högra flygel, i hafsbandet eller i skärgården,
flottan eller någon del deraf kan ingripa, derest förhållandena i öfrigt
tillstädja flottan att våga sig upp i Bottenhafvet.

Hvad vidkommer våra militära åtgärder för neutralitetens bevarande
vid krig mellan främmande makter, så är det knapt möjligt att
med få ord säga, hvaruti de samma böra bestå. Åtgärderna måste nämligen
rättas efter de krigförandes inbördes ställning och sådana deras
sannolika åtgärder, som kunna innebära ett hot mot eller en kränkning
af vår neutralitet. Grundtanken uti våra militära åtgärder måste emellertid
här vid lag städse vara: ett slags förberedelse till att vid behof
kunna upptaga strid för landets försvar, på samma gång de punkter —
vissa kustorter och måhända i första rummet ön Gotland — särskild!
skyddas (täckas af afdelningar af flottan samt besättas af landtrupper),
hvilka kunna tänkas vara synnerligen begärliga för någondera af de
krigförande. Äfven här påkallas således en omedelbar och innerlig
samverkan af här och flotta på samma strategiska front.

Det påstås understundom, att flottan, förutom nu skildrade uppgifter,
skulle ega en särskild dylik, uti hvilken den hade att verka alldeles
oberoende af hären och afskild från denne, nämligen: handelns
skyddande. Detta är nog sant, men allenast så vidt gäller handeln på
aflägsna farvatten. Skyddet der vid lag vinnes så att säga medelbarligen,
genom örlogsmäns blotta närvaro på de aflägsna farvattnen. De
tider äro deremot förbi, då konvojer af handelsfartyg, omedelbart skyddade
af örlogsmän, kunde förekomma uti de europeiska farvattnen.
Vår svenska handolssjöfart lär nog dess värre helt och hållet upphöra
under krig, hvaruti vi sjelfve varda invecklade, alldeles som Finlands
och ryska Östersjöprovinsernas under kriget åren 1854—56 eller som

Tysklands under 1870—71 års krig. Hänsynen till flottans roll vid
handelns skyddande kan således icke öfva inflytelse på den föreliggande
frågan.

Att till följd af ofvan omhandlade strategiska förhållanden — hvilka
finnas antydda uti komiténs betänkande (sid. 49 o. 50) och derstädes betecknade,
på goda grunder, såsom alldeles säregna för den skandinaviska hälben
— högsta befälet under krig öfver Sveriges här och flotta måste läggas
i en hand, framhålles af komitén, som tillika nämner, att vid högste betälhafvarens
sida och såsom hans biträden vid ledningen af operationerna
skola stå två särskilde stabschefer, nämligen chefen för generalstaben
och chefen för flottans stab. Komitén har visserligen icke uttryckligen
angifvit. de båda stabschefernes inbördes ställning, men jagtager
icke miste, om jag påstår, att komitén här vid lag utgått från de
nu bestående förhållandena, enligt hvilka — hithörande föreskrifter äro
dock tämligen ofullständiga och sväfvande — de båda stabscheferne
borde vara fullt likstälde, men naturligtvis samverkande. En dylik likstäldhet
skulle emellertid, enligt min öfvertygelse, varda ytterst olycksbringande,
derest den verkligen komme till stånd vid krig.

Det är synnerligen svårt, att icke säga omöjligt, att med få ord
karakterisera den ställning, som en högre befälhafvare, hvilken som
helst, och dennes stabschef intaga till hvarandra. Befälhafvaren är
visserligen förmannen och stabschefen den underlydande, men, detta
oaktadt, kan icke deras samarbete grundas uteslutande på krigslagarnes
stadganden om den förres oinskränkta befälsrätt och den senares obetingade
lydnadspligt. Mycket annat fordras: framför allt oinskränkt
förtroende å befälhafvare^ sida till stabschefen, och å dennes sida en
städse lefvande känsla af att ansvaret för hvad han gör eller underlåter
faller i hufvudsak, icke på honom sjelf, utan på hans befälhafvare.
Att, då så är, vilja gifva en högste befälhafvare två inbördes
fullt likstälde stabschefer, vore att inom högqvarteret skapa ett tillstånd,
uti hvilket endast idealmenniskor kunde finna sig till rätta.
Endera af de båda stabscheferne måste derför i viss mån underordnas
den andre, och med hänsyn till hvad i det föregående blifvit
sagdt om hären såsom hufvudgrenen af vårt försvarsväsende, är det
gifvet, att det varder chefen för flottans stab, som måste göras beroende
af chefen för generalstaben. Enskildheterna af detta »beroende»
torde icke behöfva här närmare utvecklas.

Fullt säkra data angående högqvarterens organisation vid de tillfällen
under 1788—90 års svenska krig, då här och flotta uppträdde i
förening under en gemensam högste befälhafvare, stå visserligen icke

till buds, men att dualismen mellan bär och flotta här vid lag gjort
sig gällande, synes mer än sannolikt, då man finner samma system
eller, rättare sagdt, samma osystematiska anordning tillämpad såväl vid
expeditionen till Vesterbotten år 1809 som under kriget mot Norge år
1814, och i alla dessa fall, enligt hvad som utvisas af krigshistorien
— hvars lärdomar ej få lemnas obeaktade — till föga fromma för
stridskrafternas ledning.

Enligt min öfvertygelse, är det således en alldeles oeftergiflig fordran
på en af härens officerare, nämligen chefen för generalstaben, att
han skall ega den öfverblick öfver flottans organisation, dess stridssätt
m. in., in. m., att han är i stånd, endels att sjelf uppställa de särskilda
målen för flottans verksamhet under krig och att lemna erforderliga
allmänna direktiv för de eskadrar, som bildas, m. m. d. och endels
att ur strategisk och delvis äfven ur taktisk synpunkt med sakförstånd
pröfva de operationsplaner o. s. v., som kunna föreslås af chefen för flottans
stab. Men afdelningar ur flottan behöfva vid krig underställas äfven
andre befälhafvare ur hären, än högste befälhafvaren. Enahanda kraf
som på chefen för generalstaben, ehuru naturligtvis af i viss mån ringare
omfattning, ställes derför ock på samtlige härens högre befälhafvare,
desses stabschefer och stab i öfrigt. Sjö vapnet kan och får sålunda
icke betraktas såsom någon terra incognita för härens högre befäl, och
numera ingår jemväl sjökrigsväsendet såsom ett af undervisningsämnena
vid krigshögskolan. Slutligen måste befälet vid tvänne af härens specialvapen,
fästningsartilleriet, som har att bekämpa de fiendtliga flottor,
hvilka kunna visa sig framför våra kustbefästningar, och fortifikationen,
genom hvars försorg dessa befästningsarbeten utföras, vara väl förtroget
med sjövapnets stridssätt, anfallskraft o. s. v.

A andra sidan äro icke förhållandena vid hären, och särskildt icke
de vid dennas hufvudvapen: infanteriet, någon terra incognita för flottans
officerare. De tillämpa sedan långliga tider icke så litet ur de för
detta vapen gällande reglementen och instruktioner, på samma gång
man af dem fordrar i mångt och mycket det samma som af landtförsvarets
fästningsartillerister samt dessutom en ej så ringa kännedom om
fortifikationsväsendet, i hvad detta gäller kustförsvaret. Flottans högre
befäl måste slutligen eg a förmåga att medelst direktiv och order leda
do afdelningar ur hären, som kunna varda dem understälda vid krig.
I detta senare afseende har man, i förbigående sagdt, gått längre än
man skäligen bort, då man öfverlåtit öfverkommendantskapet i Karlskrona
— hvilken fästning, såsom ofvan framhållits, kräfver såsom be -

sättning, förutom erforderligt artilleri, minst en hel brigad ur hären —
åt en officer af flottan.

Hvad nu blifvit anfördt torde tillfyllest ådagalägga, att landtförsvaret
och flottan i egentlig mening ingalunda äro väsendtligt skilda
från hvarandra, utan tvärtom ega mycket gemensamt, samt att under
krig på bådas personal, åtminstone på den som intager en något mera
framskjuten ställning å den militära rangstegen, ställes den fordran, att
den samma skall icke blott vara väl förtrogen med mångfaldiga förhållanden
inom den andra försvarsgrenen, utan ock mäkta öfvertaga ledningen
af afdelningar och anstalter, som egentligen tillhöra denna
senare.

Då så är under krig, lära ock här och flotta under fred både
kunna och böra ställas under gemensam ledning jemväl i rent militärt
afseende.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de anmärkningar, som,
enligt min åsigt, kunna med fog göras mot komiténs förslag till landtförsvars-
och sjöförsvarsdepartementens förening.

Den första hufvudanmärkningen rör generaladjutanterne, hvilka icke
allenast såsom representanter för den, enligt hvad ofvan blifvit visadt,
obehöfliga och skadliga dualismen mellan här och flotta, utan ock af
hvarjehanda andra vigtiga särskilda skäl, böra försvinna.

Bland dessa skäl räknar jag i första rummet, att dessa befattningars
förefintlighet möjliggör, för att icke säga: rent af inbjuder till en,
i min tro, ytterst betänklig åtgärd, nämligen utseendet af civil person
till försvarsminister. Försvars väsendet är af den vigt och betydelse
för vårt land, tager så stor del af landets tillgångar i anspråk samt
berör, efter den allmänna värnpligtens införande, så i hög grad hvarje
enskild medborgares intressen, att icke vid Konungens rådsbord får
saknas en person, som på grund af särskild vetenskaplig utbildning för
krigsmannayrket, ej mindre än på grund af lifslång verksamhet inom
detta yrke, kan påräknas skola föra försvarsväsendets talan med verklig
sakkunskap. Denna talan får dessutom ingalunda tänkas inskränkt till
allenast frågor, som falla omedelbart inom försvarsdepartementets område
och som sålunda kunna behörigen beredas inom sagda departement.
Knappast någon gren af statsförvaltningen lemnas i våra dagar oberörd
af den ödesdigra åtgärd, som benämnes »mobilisering». Det åligger
också försvarsministern att utverka, att de kraf, som af förs vars väsendet

ställas på andra grenar af statsförvaltningen, varda i mån af behof tillgodosedda,
och de förberedande åtgärder inom dessa förvaltningsgrenar
redan under fred vidtagna, hvilka krigets hårda nödvändighet påkallar.

Åt det andra särskilda skälet mot generaladjutantsbefattningarnas
inrättande har konstitutionsutskottet vid 1834—35 års riksdag gifvit ett
ganska träffande uttryck. Enligt hvad framgår af historiken i komiténs
betänkande, uttalar nämligen utskottet såsom sin åsigt, att »i
dessa styrelsegrenar» — d. v. s. inom landt- och sjöförsvaret — »förvaltning
och verkställighet, medel och utföring vanligen äro, fastän
utan behof af sammanblandning, inbördes så förbundna, att, om enhet
och kraft skola väntas, rådgifvarekallen i både regerings- och kommandomålen
måste utöfvas af samma embetsmän», och denna åsigt delar
jag i allo.

Huru nära förbundna kommando- och regeringsmålen i verkligheten
äro, ådagalägger komitén sjelf genom den uti § 3 af förslagen till instruktioner
för generaladjutanterne förekommande bestämmelsen, att alla
»beslut i kommandomål skola genom generaladjutantens försorg utan
uppskof delgifvas chefen för försvarsdepartementet», ett delgifvande
som å annat ställe säges lämpligast kunna ske »genom aflemnande af
ett duplettexemplar eller afskrift af utgående generalorder». Man får
emellertid icke åtnöja sig med att skärskåda förhållandena allenast från
den ena sidan. Enligt definitionen å kommandomål uti den föreslagna
nya § 15 regeringsformen — en definition som synes mig i allo riktig
— få ej i kommandoväg »fattas beslut, som innebär någon rubbning
eller förklaring af.....särskilda af Konungen i statsrådet gjorda be stämmelser».

Följden häraf måste varda, att uti arbetsordningen för det
blifvande försvarsdepartementet erfordras en bestämmelse, ungefär så
lydande: »beslut i statsrådet, fattade på försvarsministerns föredragning,
skola utan uppskof delgifvas generaladjutanterne eller, derest besluten
icke röra både hären och flottan, vederbörande generaladjutant», med
tillägg rörande behöfligheten af protokollsjustering utom den vanliga
ordningen, derest de generalorder, som skola bringa i statsrådet fattade
beslut till verkställighet, synas brådskande, eller någondera af generaladjutanterne
derom gjort framställning. Det heter visserligen mycket
riktigt uti komiténs förslag, att generaladjutantsexpeditionerna, i likhet
med de nu varande kommandoexpeditionerna, böra vara »underafdelningar»
af försvarsdepartementet, men de nu varande kommandoexpeditionerna
äro, väl att märka, vederbörande försvarsministrars egna expeditioner
och lmndhafvas af cheferne för expeditionerna på försvarsministrarnes
ansvar, medan generaladjutantsexpeditionerna åter, såsom bo -

nämningen angifver, varda generaladjutanternes och af eheferne för
expeditionerna komma att handhafva^ på generaladjutanternes ansvar,
ett ansvar som naturnödvändigt måste verka derhän, att generaladjutanterne
nödgas fordra att inom sina expeditioner ega, så att säga, »svart
på hvita» å allt hvad de sjelfve i och för sin embetsverksamhet, ej
mindre än samtliga under deras inseende stälda militära myndigheter,
hafva att rätta sig efter.

Kommer så härtill, att försvarsdepartementets afdelning af kansliet,
liksom för närvarande, utgöres af uteslutande civile tjenstemän, men
detta oaktadt får, liksom för närvarande, att handlägga mångtaliga
ärenden, för hvilkas behöriga beredande erfordras militär sakkunskap.
Under nu varande förhållanden, då expeditionscheferne inom försvarsdepartementen
och kommandoexpeditionernas chefer lyda båda omedelbart
under vederbörande departementschef och äro inbördes likstälda
biträden åt honom, är det lätt för den civile expeditionschefen att af
sin militäre embetsbroder under hand inhemta nödiga upplysningar.
Helt annorlunda ter sig förhållandet, då kommandoexpeditionerna, enligt
komiténs förslag, varda understälda generaladjutanterne. Uti alla sådana
fall, då den civile expeditionschefen icke anser sig kunna åtnöjas med
de upplysningar uti militärt afseende, som kunna lemnas af de adjutanter
ur hären och flottan, som komitén ansett böra anställas hos försvarsministern
— och det lär väl varda endast undantagsvis och uti
frågor af underordnad betydelse som desse adjutanter komme att anlitas
— torde officiel remiss till båda generaladjutanterne eller endera af
dem varda af nöden, liksom skriftligt yttrande öfver remissen af denne
eller desse. Komitén har visserligen stält närvaro i statsrådsberedningen
i utsigt för generaladjutanterne, men med detta tillfälle att uttala sina
åsigter lära de icke kunna antagas vara fullt tillfredsstälde, åtminstone
icke så framt deras åsigter i väsendtliga afseenden afvika från försvarsministerns
eller hans expeditionschefs.

Äfven det biträde vid utredning af förekommande frågor, som
generaladjutanterne enligt § 7 af komiténs instruktionsförslag hafva att
lemna försvarsministern, och som särskildt uti det fall, att försvarsmiuistern
vore en civil person, torde komma att synnerligt ofta tagas i
anspråk, måste föranleda till hvarjehanda nya onödiga skrifverier. Med
den fåtaliga personal, som står generaladjutantsexpeditionerna till buds,
äfvensom på grund af sakskäl lära generaladjutanterne icke alltid sjelfve
kunna verkställa den begärda utredningen, utan måste å sin sida vända
sig till eheferne för generalstaben eller flottans stab, vapenchefer, inspektörer,
stationsbefälhafvare o. s. v. med anhållan om utredningens

verkställande i dess helhet eller i vissa delar samt, då från dessa myndigheter
svar ingått, öfverlemna de samma, beledsagade af eget skriftligt
yttrande, till försvarsministern. Ej ens i det fall, att generaladjutanterne
låta inom sina egna expeditioner verkställa af försvarsministern
begärda utredningar, lär kunna antagas, att de, såsom de nu varande
kommandoexpeditionernas chefer, då desse få liknande uppdrag, skola
betrakta det samma såsom gifvet under hand samt utarbeta och aflemna
allenast en kortfattad promemoria, ingalunda afsedd att offentligt åberopas.
Det hela varder säkerligen i de flesta fall ett verkligt »mål»,
med diariianteckning, registrering, koncept o. s. v.

Innan detta ämne lemnas, må ytterligare framhållas, att fara synes
mig vara för handen, att de nu varande kommandoexpeditionernas ombildning
till generaladjutantsexpeditioner skall komma att påkalla åtskilligt
dubbelarbete för de krigsstyrelsen understälda myndigheter, nämligen
i fråga om sådana handlingar — sammandrag och öfversigter af
tillgång på personal och hästar, årsberättelser och redogörelser för verksamheten
inom de särskilda truppförbanden och stationerna m. m. d. —
af hvitkål så väl försvarsdepartementet i inskränkt bemärkelse som
generaladjutantsexpeditionerna kunna hafva behof. Skulle upprättandet
uti två exemplar af dylika handlingar hos de underordnade myndigheterna
befinnas öfverflödigt, till följd deraf att generaladjutantsexpeditionerna,
såsom sagdt, äro att betrakta såsom underafdelningar af försvarsdepartementet,
så lär å andra sidan icke kunna undvikas, att särskilda
sammanställningar af i fråga varande handlingar måste upprättas
inom generaladjutantsexpeditionerna för att tillställa^ försvarsministern,
eller m. a. o. att dubbelarbetet varder förlagdt till dessa expeditioner
samt derstädes får en mycket betydande omfattning. Ur dylika sammanställningar
är det ju som försvarsministern måste hemta den hufvudsakliga
ledningen för bedömandet af, i hvad mån de på hans föredragning
vidtagna administrativa åtgärderna motsvara sitt ändamål i
praktiken. Man får nämligen icke förbise, att försvarsministern, genom
inrättandet af generaladjutantsbefattningarna, aflägsnas, om detta uttryck
tillätes mig, från de under departementet stälda militära myndigheterna,
så att han, i rent militärt afseende, kan träda i beröring med dem
allenast genom generaladjutanternes förmedling, en anordning som ej
blott uti nu förevarande ärenden, utan snart sagdt uti alla tjensteförhållanden,
måste föranleda, förutom omgång och dröjsmål, hvarjehanda
andra olägenheter.

Såsom ett sista skäl emot generaladjutantsbefattningarna må slutligen
framhållas, att inrättandet af generaladjutantsbcfattningen för hären

kan befaras skola motverka den sträfvan efter en tidsenlig decentralisation
inom härväsendets alla grenar, som sedan länge gjort
sig gällande inom vårt land och som genom antagandet af 1892 års
förbättrade härordning sjmts skola kunna behörigen tillgodoses. Onekligt
torde nämligen vara, att generaladjutanten för hären, hvars ställning
med hänsyn till försvarsministern, enligt hvad komitén sjelf vidgår —
liksom generaladjutantens för flottan — kommer att varda tämligen
ömtålig, äfven får — i olikhet mot generaladjutanten för flottan, som
tillika är flottans personalchef — eu ganska ömtålig ställning gent
emot härens högre myndigheter, särskilt cheferne för arméfördelningarna.
I betraktande häraf lär han ock icke kunna antagas skola varda
synnerligt benägen att främja den öfverflyttning af afgöranderätten uti
hvarjehanda frågor från krigsstyrelsen till arméfördelningscheferne, som
decentralisationen innebär, och utan hvilken sagde arméfördelningschefer
icke kunna undfå en makt och myndighet, som något så när motsvarar
den befogenhet, de måste ega under krig, så framt de då skola kunna
med framgång utöfva sitt maktpåliggande befäl. Tvärt om lär man
hafva att befara, det generaladjutanten för hären — om hvilken, åtminstone
i hufvudsak, gäller hvad komitén yttrar om generaladjutanten
för flottan, nämligen att de honom »i denna hans egenskap tillkommande
göromål svårligen skulle kunna taga denne embetsmans tid och arbetskraft
fullt i anspråk» — skall söka utvidga sitt verksamhetsfält på bekostnad
af härens öfriga högre myndigheter och sålunda måhända än
ytterligare öka den redan nu för stränga centralisationen.

Min andra hufvudanmärkning mot komiténs förslag rör den underlåtna
öfverflyttningen till annat statsdepartement af de sjöförsvarsdepartementet
för närvarande understälda:

lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna å rikets kuster,
sjökarteverket samt
nautisk-meteorologiska byrån.

Hvad lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna vidkommer,
är det onekligt, att lotsverket med allt hvad dertill hörer
vid mobilisering måste, såsom komitén anmärker, ställas till försvarsverkets
förfogande. Såsom i det föregående blifvit antydt, förefinnes emellertid
knappast någon statsförvaltningsgren, som icke mer eller mindre
beröres af en mobilisering, och åtskilliga dylika, exempelvis jernvägar,

post och telegraf, måste, liksom lotsverket, med bibehållande i hufvudsak
af den .organisation de ega i fredstid, vid mobilisering ställas till
försvarsverkets förfogande. Det är ett kännetecknande drag hos nutidens
krigsväsen, eller bör åtminstone vara det, att vid mobiliseringstillfälle
och sedermera under krigens lopp för sin räkning draga nytta
af alla de bestående statsinstitutioner, som kunna främja krigföringen,
men låta de samma under fredens dagar få utveckla sig på det sätt
deras fredsuppgift kräfver, krigsväsendets målsmän allena förbehållet att
städse ega kännedom om institutionernas fortgående utveckling samt
att få krigföringens särskilda kraf tillgodosedda, så vidt sådant kan ske
utan förryckande af sagda utveckling. Hade lotsverket, i likhet med
jernvägsväsendet, varit en skapelse af detta århundrades senare hälft,
skulle säkerligen ingen fallit på den tanken att underordna det samma
sjöförsvarsdepartementet.

Hvad nu är sagdt om lotsverket gäller i tillämpliga delar äfven
med afseende på sjökarte verk et och nautisk-meteorologiska byrån, hvilka
båda inrättningar dessutom, såsom komitén framhåller, torde böra förläggas
under samma statsdepartement, som lotsverket.

I öfverensstämmelse med hvad i det föregående blifvit anfördt, håller
jag före, att efterföljande ändringar uti komiténs förslag till krigsstyrelsens
organisation äro af nöden, för att denna organisation skall
kunna sägas varda fullt tillfredsställande, nämligen:

l:o) försvarsministern varder tillika Konungens rådgifvare i
kommandomål;

2:o) inom försvarsdepartementet organiseras, förutom den civila
expeditionen, endast en kommandoexpedition — generaladjutantsexpeditionen
— hvilken underställes en officer af hären, med generaladjutants
namn och rang samt (beriden) öfverstes aflöningsförmåner (nytt
anslag, uppfördt under »departementets expeditioner»), samt delas i tvenne
afdelningar, en armé- och en marinafdelning, den förra under en regementsofficer
af generalstaben och den senare under en regementsofficer
af flottan såsom afdelningschef, men i öfrigt organiserade i hufvudsak
såsom de nu varande kommandoexpeditionerna, samt
i sammanhang härmed:

3:o) chefskapet öfver flottans personal öfverlåtes åt den flaggman,
som varder chef för marinafdelningon inom »krigsförvaltningen».

Rörande enskildheterna af dessa ändringsförslag må följande framhållas.

Att rådgifvarekallet i kommandomål, såsom komitén erinrar, knappast
kan öfverlemnas åt en icke-militär, lär vara obestridligt. Särskilda
åtgärder varda derför af nöden för att, vid tillfälligt förfall för försvarsministern
— då annan (civil) statsrådsledamot öfvertager förvaltningen
af försvarsdepartementet i egentlig mening — tillförsäkra försvarsministern,
hvad vidkommer hans embetsverksamhet såsom rådgifvare
i kommandomål, en militär ställföreträdare, den der städse
är beredd att upptaga denna verksamhet och som tillika kan antagas
skola handhafva den samma uti samma anda som försvarsministern.
Denne gifne ställföreträdare skulle, i öfverensstämmelse med vanliga
militära regler, chefen för försvarsdepartementets kommandoexpedition
vara, och är det dels på denna grund dels af åtskilliga andra anledningar,
som generaladjutants namn och rang blifvit denne chef tillagda.

Såsom de båda nu varande försvarsdepartementen äro organiserade,
måste departementschefen otvifvelaktigt mer än nyttigt är ingripa i
enskildheter. Det är nämligen han, som utgör den egentliga sammanhållande
kraften mellan departementets båda expeditioner, den civila
och den militära, och som har att tillse, det behörig öfverensstämmelse,
i stort som smått, råder mellan de administrativa besluten och
anordningarna i kommandoväg. Med det vidgade verksamhetsområde,
chefen för det nya för här och flotta gemensamma försvarsdepartementet
komme att erhålla, måste han ovilkorligen fritagas från nödtvånget
att utöfva denna sammanhållande verksamhet i småsaker. Detta
synes mig rättast böra ske derigenom, att åt den militära expeditionens
chef med hänsyn till den civile expeditionschefen beredes enahanda
tjensteställning, som inom ett mobilt högqvarter intages af generalstabschefen
med hänsyn till cheferne för de civilmilitära tjenstegrenarne
(arméintendent, arméläkare o. s. v.), och som får sitt uttryck
genom föreskriften, att desse senare chefer skola verkställa sin föredragning
inför högste befälhafvaren i generalstabschefens närvaro. Härmed
vare ej sagdt, att denna från fältförhållandena med deras säregna
kraf hemtade föreskrift skall i hvarje förekommande fall bokstafligen
tillämpas inom försvarsdepartementet. Min afsigt har allenast varit
att antyda, det chefen för den militära expeditionen inom försvarsdepartementet
(generaladjutantsexpeditionen) måste få till särskild! åliggande
att utöfva den sammanhållande verkan mellan departementets
båda expeditioner, som nu utöfvas af departementschefen sjelf. Arbetsordningen
för departementet torde få lemna de behöfliga närmare föreskrifterna
härutinnan.

I detta sammanhang anser jag mig böra vidröra jemväl en annan
åtgärd, afsedd att lätta arbetsbördan för chefen för det blifvande gemensamma
försvarsdepartementet, om hvilken åtgärds lämplighet komitén
vid sina förhandlingar tyckts vara enig, men åt hvilken komiténs
betänkande icke egnat något särskilt omnämnande. Åtgärden skulle
bestå uti tillämpandet jemväl inom vår riksförsamling af det tillfälle,
som utlandets parlamentariska stadganden eller sedvanor gemenligen
bereda ministrar med departement att låta sin talan inför nationalförsamlingarna,
så vidt fråga är om faktiska upplysningar m. m. d.,
föras af underlydande expeditionschefer och likstälde. Att, hvad det
blifvande försvarsdepartementet vidkommer, så väl de båda expeditionernas
chefer som ock de båda afdelningscheferne inom generaladjutantsexpeditionen
skulle kunna för sagda ändamål tagas i anspråk af försvarsministern,
må härvid framhållas.

Med afseende på den förening uti samme flaggmans hand af chefskapet
för flottans personal och af chefskapet för marinafdelningen
inom »krigsförvaltningen», som nödvändiggöres af ofvan berörda
organisation af krigsstyrelsen i högsta instans, lärer den invändning
vara att vänta, att sagde chef dymedelst varder allt för mäktig.

På denna invändning må svaras, att det är med full afsigt och

för att bereda flottan — sjövapnet i egentlig, inskränkt bemärkelse

— den kraftigast möjliga organisation, som i fråga varande anordning
förordas. Denne chef, under hvilken naturnödvändigt jemväl chefen
för flottans stab under fred måste ställas, varder, det _ medgifves
villigt, i verkligheten chef för flottan. Men hans ställning varder
icke utan motstycken. Så väl generalfälttygmästaren som chefen för
fortifikationen innehafva för närvarande en fullt likartad ställning, och
om ock penningevärdet af den materiel, som komme att bero af chefen

för flottan, är högre, än det som representeras af de generalfälttyg mästaren

eller chefen för fortifikationen understälda krigsmedel, så
gifves det dock åtminstone en civil förvaltningsgren, nämligen statsjernvägarne,
hvilken i detta afseende vida öfverträffar sjövapnet. Genom
väl afvägda bestämmelser, endels rörande de frågor, som den blifvande
chefen för flottan har att underställa krigsstyrelsen, och endels
rörande de båda befälhafvarnes för flottans stationer befogenhet, lär det
dessutom låta sig göra att reglera chefens för flottan myndighet så,
som ändamålet — möjligast kraftiga ledning af sjövapnets angelägenheter
inom de af krigsstyrelsen utstakade gränserna — i verkligheten
kräfver.

100

Här ofvan framstälda ändringsförslag kräfva naturligen ändringar
jemväl uti de af komitén förordade nya redaktioner af vissa grundlagsparagrafer.

§ 15 regeringsformen borde sålunda undfå följande lydelse:

Kommandomål, hvarmed--— — — — — — — i närvaro

. af chefen för försvarsdepartementet eller, då försvarsdepartementet tillfälligt
förvaltas af icke-militär statsrädsledamot, af den militärperson som förestår
departementets militära expedition. Rådgifvare i kommandomål åligge
— — — — — — — — — företaga ärendet i Statsrådet.

Ej må i den för kommandomål — — — — — — — — — —
i vederbörlig ordning anvisade.

Uti § 28 regeringsformen borde slutligen:

orden: generaladjutant för hären eller flottan» utbytas mot ordet:

»generaladjutant».

Ernst von der Lancken.

101

Särskild mening af F. W. von Offer.

Det lärer numera icke af många bestridas, att sjöförsvaret i organisationen
för den skandinaviska balföns försvar bar en mycket bög
betydelse. År detta så, borde det väl falla af sig sjelf!, att den som
emottagit uppdraget att bära ansvaret för Sverges försvarsverk, icke
kan försumma något, som af honom beror, till fullkomnandet af sjöförsvaret
lika mycket som den andra delen af försvarsverket, påverkad
dessutom, såsom han måste vara, af de myndigheter, hvilka det åligger
att år efter år inför Konungen anmäla försvarsverkets behof. Då jag
således icke hyser någon fruktan för att sjöförsvaret skall i administrativt
hänseende blifva mindre väl tillgodosedt om det förlägges under
samma departementschef som landtförsvaret, än om det bibehålies under
en särskild departementschef, men så betydande fördelar dermed kan
vinnas, som komiténs betänkande utvisar, så har jag icke kunnat tveka,
att med min röst inom komitén förorda en sådan förening, likväl under
den förutsättning, att, på sätt komitén föreslagit, åt hvardera hufvudgrenen
af förvaret, hären och flottan, i militäriskt hänseende bevaras
deras egenskap såsom sjelf ständiga vapen.

Men skall en sådan förening bringas till stånd, så anser jag ock,
att ingen afvikelse, ens för tillfället, bör göras från den af komitén
uttalade, såsom mig synes riktiga uppfattning, att ärenden, hvilka icke
kunna sägas i egentlig mening tillhöra försvarsväsendet, böra från försvarsdepartementets
befattning uteslutas, åtminstone sådana, hvilka, såsom
lots- och fyrinrättningen jemte lifräcMningsanstalterna å rikets
kuster, gifvetvis, om hvad som eljest rörer handel och sjöfart sammanföres
under ett departement, borde tillhöra detsamma.

De skäl, som af komitén anföres för hithörande ärendens bibehållande
vid försvarsdepartementet, för närvarande åtminstone, äro (s. 41): dels,

102

att åtskilliga uppgifter af synnerlig vigt för sjöförsvaret skulle åligga
lotspersonalen, och lotsverket vid mobilisering i alla händelser måste
ställas till försvarsverkets förfogande, samt dels, att den samverkan,
som måste ega rum mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket, skulle främjas
deraf, att båda dessa institutioner förläggas under samma departement.
1 det förra hänseendet bör erinras, att väg- och vattenbyggnadskåren,
jernvägspersonalen, telegrafpersonalen, sjömanshusen m. fl.
hafva långt vigtigare uppgifter för försvaret i händelse af mobilisering
än lotspersonalen, utan att det derföre blifvit ens ifrågasatt att de skulle
läggas under försvarsdepartementet. Med de synnerligt vigtiga uppgifter
för sjöförsvaret, som åligger lotspersonalen torde afses de som vore
en följd af skyldigheten för densamma, att vid inträffande krig eller
större krigsrustningar tjenstgöra vid flottan. Men denna skyldighet har
enligt mitt förmenande sin egentliga betydelse deruti, att lotsarna vid
krigsutbrott må kunna bortföras från sina respektive stationer, för att
fienden icke må kunna af dem betjena sig. Af sekundär betydelse anser
jag vara, att lotsarna i följd af sin lokalkännedom och spejarevana
kunna biträda vid fartygens vägledning och vid kunskapande! samt, i
sammanhang dermed, vid kustsignaleringen, ty flottans befäl måste i
dessa afseenden ändock förlita till sig sjelft, och sitt eget folk. Dessa
maktpåliggande uppgifter befrämjas väl dessutom icke i någon synnerlig
mån derigenom att lotsverket lyder under försvarsdepartementet.
Lotsarnes lokalkännedom är i regeln inskränkt till viss eller vissa allmänna
farleder, och fartygen, som dessutom icke kunna medföra lots
för hvarje sådan farled inom krigsskådeplatsen, hafva att röra sig lika
väl utom som i de allmänna farlederna. Med hänsyn till kustsignaleringen
bör det vara klart, att den ringa öfning, som kan bibringas
lotsarna deri, icke är tillräcklig, för att den uteslutande skulle kunna
lemnas i deras händer, hvarjemte hvarje sådan kunskaparepost måste
veta hvarthän han, i händelse af fiendens annalkande, bör söka sin
reträtt för att icke af honom uppfångas, och derföre stå i förbindelse
med visst fartyg under dess chefs order. Till vapenkonst kunna de
icke användas, enär de i vapnens bruk icke erhålla ens den nödtorftiga
öfning, som den allmänna värnpligten eljest bereder.

Hvad åter beträffar samverkan emellan lotsstyrelsen och sjökarteverket,
så hvarken har ellfr kan den rimligtvis få den omfattning som
bör finnas och finnes emellan detta senare och landkarteverket, och
dock har en del af detta senare nyligen öfverflyttats från landtförsvarstill
civildepartementet, så att detta skäl synes mig ega ganska liten
vigt.

103

Härmed må emellertid vara huru som helst, så gifves det ett skäl,
som enligt mitt förmenande, om en ny indelning af statsdepartementen
kommer till stånd, talar alldeles bestämdt för, att lots- och fyrinrättningen
med hvad dertill hörer, bör lyda, icke under försvarsdepartementet,
utan under det departement, som får den allmänna befattningen med den
för vår ekonomiska utveckling så synnerligt vigtiga näringen, som benämnes
handel och sjöfart. Må man eftersinna, att lotsverket icke
längre såsom fordom är en institution, hvilken till betydligaste delen uppehälles
med kronans medel och hufvudsakligen för kronans ändamål.
Det är en enskild institution, som, om en mindre del af utgående pensioner
undantages, bekostas af handels- och sjöfartsnäringen, fastän den
administreras af staten. Jag har dessutom mycket svårt att tro, att
vare sig nämnde näring eller chefen för det departement, hvarunder
denna närings angelägenheter komma att höra, länge skulle finna sig uti,
att en så vigtig del af lagstiftningen för densamma, som den hvilken rörer
lots- och fyrväsendet jemte dermed sammanhängande beskattning, handhafdes
af ett departement, som hade ingenting med denna näring i öfrigt
att skaffa. I såväl handels- och sjöfartsnäringens, som det departement
hvarunder densamma kommer att höra, intresse, anser jag mig derföre
böra afstyrka, att lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna,
ens för någon tid förlägges under det föreslagna försvarsdepartementet.

Lotsverket har ifrån sin tillkomst, i början såsom en enbart flottans
angelägenhet, ända till efter inrättandet af sjöförsvarsdepartementet,
tillhört flottan på det sätt, att det administrerats af det embetsverk
eller annan myndighet, som haft högsta inseendet öfver den ekonomiska
förvaltningen vid flottan. De högsta befälsposterna derstädes bekläddes
under tiden af i tjenst vid flottan varande högre officerare. Äfven vid
de lägre befälstjensternas tillsättande skulle afseende fästas förnämligast
å i tjensten varande eller afskedade officerare af lägre grader vid flottan.
Under dessa förhållanden var det mycket naturligt, att verket

lades under det nya sjöförsvarsdepartementet, helst beskattningen då
ännu var en obetydlighet jemförd med hvad den nu är och hufvudsakligen
lagd på den utrikes sjöfarten. Men sedan verket derefter först
erhöll sin egen lönestat och sedan sin egen styrelse, samt då numera
vid alla tjenstetillsättningar, den som är i lotsverkets tjenst anstäld
skall hafva företrädesrätt framför annan lämplig person, kan jag icke

finna att lotsverket utgör något så oskiljaktigt från flottan, att icke

det, om ett gemensamt försvarsdepartement upprättas, som blifver fritt
från andra främmande bestyr, må hänföras dit det rätteligen bör

104

höra såsom en vigtig gren af handels- och sjöfartsnäringens angelägenheter.

Emot en de! af hvad som General von der Lancken i sin reservation
anfört finner jag mig icke kunna underlåta att inlägga en gensaga.
Han säger (s. 85): »Den grundtanke, som kan sägas genomgå komitens
förslag i dess helhet, är, att försvarsväsendets båda för närvarande
strängt åtskilda delar: landtförsvaret och sjöförsvaret äro inbördes fullt
jemnstälda. Uti denna uppfattning af landtförsvarets och sjöförsvarets
inbördes förhållande torde man hafva att söka den yttersta grunden
dertill, att komiten trott sig böra förorda, det landtförsvarets och sjöförsvarets
kommandomål skola beredas och föredragas af tvänne särskilda
generaladjutanter, och att den sålunda i sjelfva verket kommit
att i rent militärt afseende bibehålla den nu rådande dualismen inom
försvarsväsendet.» Och han söker till motbevisning framdeducera (s. 87),
att, för vårt land är och förblir landtförsvaret hufvudgrenen af försvarsväsendet.
Min grundtanke, då jag förordat tvänne generaladjutanter,
bär varit den, att hos oss här och flotta äro två strängt skilda
hufvudgrenar af samma organism, som utbreda sig skyddande, den ena
öfver land, den andra öfver angränsande vatten. Om någon annan inbördes
jemnställighet dem emellan, än den, att de båda hemta sin näring
från samma rot, landets skatteförmåga, kan knappast vara tal.
Den yttersta grunden hvarföre jag förordat en generaladjutant för hären
och en generaladjutant för flottan är den, att likasom jag i fråga om
härväsendet måste anse den, som uppfostrats i att lära landtkrigets
konst, vara en bättre rådgifvare i hithörande militära ämnen än den
som endast ytterst ofullständigt lärt sig denna konst, så anser jag ock,
att den som fått en sjömilitär uppfostran måste vara en bättre rådgifvare
i militära frågor rörande sjöförsvaret, än den som icke alls erhållit
någon sådan.

Om, såsom jag anser, här och flotta äro två alldeles skilda vapen,
bildande hvar sin hufvudgren af försvaret, så beror skiljaktigheten i
åsigter inom komiten i den till komitens besvarande framstälda frågan
derpå, att, medan komitens flertal vill betrakta vårt hela försvar såsom
en organism, och en af detta flertal icke vill tillåta att båda hufvudgrenarna
af denna organism må få sjelfständigt utveckla sig, utan vill sätta
den ena (flottan) så att den ganska snart blir förqväfd, betraktar minori -

105

teten vårt försvar såsom två organismer, hvilka höra lemnas att utveckla
sig bäst de kunna oberoende af hvarandra. År det så, att man
icke vill låta båda hufvudgrenarna af hvad som i vårt land, under våra
förhållanden, borde betraktas såsom en organism, fritt utveckla sig, ja,
då säger det sig sjelft, att, alldenstund båda äro nödvändiga för landets
försvar, det är bättre att fortfarande betrakta dem såsom två organismer
och låta dem så förblifva, än att den ena skulle förqväfvas.

F. W. von Otter.

INNEHÅLLSÖFVERSIGrT.

Sid.

Underdånig- skrifvelse till Konungen............................................................................. 3

Betänkande.

Historik:

1809 års regeringsform.................................................................................... 7

Kongl. proposition till 1812 års riksdag.............................................................. 7

Kongl. proposition till 1809 års riksdag ang. administrationens förenkling................ 9

Särskild! utskott vid 1817—18 års riksdag.......................................................... 10

1819 års komité och dess betänkande af år 1822................................................. 11

Reservationer vid komitébetänkandet af år 1822................................................... 13

Komiténs förslag inför 1823 års riksdag.............................................................. 14

Förslag vid riksdagen 1834—35 ......................................................................... 16

Departementalstyrelsens införande 1840............................................................... 17

Kongl. proposition till 1856—58 års riksdag........................................................ 18

Förslag vid 1868 års riksdag............................................................................. 18

Förslag vid 1874 års riksdag............................................................................. 19

Förslag vid 1875 och 1880 års riksdagar............................................................ 20

Förslag vid 1885, 1892 och 1893 års riksdagar.................................................... 21

Komiténs uppdrag................................................................................................. 22

Jemförelse med äldre förhållanden i vårt land........................................................... 23

Krigsstyrelsens organisation i främmande länder....................................................... 24

Förutsättningar för en förening af landt- och sjöförsvarsdepartementen.......................... 27

Generaladjutanter såsom föredragande af kommandomålen............................................ 28

Ändringar i §§ 15, 28 och 39 regeringsformen. Instruktioner för generaladjutanterne..... 29

Generaladjutanten för flottan tillika chef för flottans personal...................................... 40

Öfversigt öfver de ärenden, som skulle komma att tillhöra försvarsdepartementet............ 41

Mål, som afgöras af chefen för sjöförsvarsdepartementet.............................................. 42

Ändringar i departomentalstadgan........................................................................... 45

Försvarsdepartementets personal............................................................................... 45

Förening af armé- och marinförvaltningarna.............................................................. 47

Samverkan i militär! afseende................................................................................ 48

Bör en förening af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartomenten komma till stånd........... 49

Sid.

Förslag till ,

ändrad lydelse af §§ 15, 28 och 29 regeringsformen.................................................. 57

instruktion för generaladjutanten för hären.............................................................. 63

instruktion för generaladjutanten för flottan............................................................ 66

vissa ändringar i nådiga stadgan den 16 maj 1840 angående fördelning af ärendena

mellan statsdepartementen.............................................................................. 69

Bilagor till betänkandet.............................................................................................. 71

Särskilda meningar af

Gr. Peyron, F. Hj. Klintberg och K. E. Eckerström.................................................. 75

E. F. von der Lancken....................................................................................... 84

F. W. von Otter.................................................................................................. 101