4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78,

JT:o 78.

Af herr R. Darin, om höjd aflöning till justitieombudsmannen.

. . Pe under senare tiden synnerligen täta ombytena af innehafvare af

justitieombudsmannaskapet hafva väckt en, som det synes, fullt berättigad
och ganska utbredd oro för det högst magtpåliggande embetets anseende
och verksamma utöfning. Det befinnes nemligen, att sedan 1884 ifrågavarande
uppdrag utöfvats af icke mindre än 8 personer. Att häri föreligger
ett svårt missförhållande, är alldeles uppenbart. Också hafva under
de tvenne senaste riksdagarne åtskilliga förslag framkommit med syfte att
råda bot härför. A ena sidan har man velat bereda justitieombudsmannen
en mera tryggad ställning dels genom att förlänga den tid, för
hvilken han _ af Riksdagen utses, dels och genom att tillerkänna honom
särskild pensionsrätt. Å andra sidan har man trott sig böra genom förhöjd
aflöning söka vinna icke större utsigt att med lämpliga personer
besätta denna plats, ty svårighet i detta hänseende har icke yppats, utan
fast mera större förhoppning att under längre tid på denna vigtiga post
ta behålla de ^personer, åt hvilka Riksdagen gifvit detta förtroende.

Hvad frågan om förlängd embetstid angår, är det hvarken nödigt
eller lämpligt att i detta sammanhang afhandla densamma, emedan dervid
äfven synpunkter af konstitutionel art måste göras gällande, och beträffande
pensionsrätten kan det möjligen ifrågasättas, huruvida icke, med
hänsyn till justitieombudsmannaskapets natur att mera vara Riksdagens
högsta förtroendeuppdrag än ett embete i vanlig mening, denna rätt redan
är tillräckligt tillgodosedd genom de bestämmelser, som innehållas i
§ 27 af det för riksgäldskontoret gällande reglemente.

Tager man åter i öfvervägande frågan om justitieombudsmannens
aflöning, torde det med fog kunna påstås, dels att denna i och för sig

5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

icke står i rätt förhållande till hans höga embetsställning och de honom
åliggande synnerligen omfattande göromålen, dels ock att lockelsen att
öfvergå till en säkrare och med större löneförmåner förenad ställning är
allt för stor. I sistnämnda hänseende är de senare årens erfarenhet särskildt
lärorik, då det visar sig, att af de 7 personer, som utöfvat justitieombudsmannaskapet
närmast före den nuvarande innehafvaren, 6 öfvergått
till andra, högre aflönade embeten och deraf 5 till ledamotskap af
högsta domstolen. För visso hafva äfven andra lätt insedda omständigheter
än aflöningen härvid inverkat, och man eger väl icke rätt att förvänta
att, för att tala med 1898 års statsutskott, endast genom förhöjning af
justitieombudsmannens aflöning i längden kunna qvarhålla någon, för
hvilken öfvergång till en tryggare ställning snart nog erbjudes, men så
mycket torde dock säkerligen härigenom kunna vinnas, att ombytena
blifva i afsevärd mån mindre täta än nu är fallet, och fördelen häraf bör
rikligen uppväga den ökade löneförmån, Riksdagen komme att bestå sin
främste förtroendeman. Att med denna fråga omedelbart förbinda fråga ''
om höjd aflöning åt justitiekanslern tyckes icke vara ovilkorligen påkalladt
af § 97 regeringsformen, och lärer för öfrigt initiativet i senare
hänseendet väl tillkomma Konungen.

Att benägenhet för en höjning af justitieombudsmannens lön förefinnes
inom Riksdagen, framgår tydligt af förhandlingarna förlidet år, ej
minst i Andra Kammaren, der ett under öfverläggningen i sådant syfte
framstäldt yrkande lyckades vinna 71 röster mot 97, som voro för bifall
till statsutskottets hemställan.

Beträffande löneförhöjningens belopp torde af ofvan angifvet skäl
lönen lämpligen böra sättas lika med den ledamöterna i högsta domstolen
tillkommande.

På nu anförda grunder och under hänvisning för öfrigt till hvad i
detta ärende förekom vid sistlidet års riksdag, hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen må besluta, att den lön af 8,000
kronor, som justitieombudsmannen för närvarande åtnjuter,
skall från och med år 1900 utgå med ett till
10,000 kronor höjdt belopp.

Stockholm den 26 januari 1899.

Bob, Dar in,