Motioner i Andra Kammaren, N.o 139.

N:o 139.

Af herr C. E. JoliailSSOll i Berga, om ändring af 27 kap.
10 § byggningabalken.

. • .ti'' • I • «r S - ’ >. ■ i ” '' i f;. •"< J, . '' ■ i .. , ■ * ? i - J, • i >''H »

■ - : ■ ’ ‘ • ''■ ■ ■■ ] '' ; { :'' l '' '''''' ■

Byggningabalkens 27 kap. 10 § föreskrifver angående arrendators
rätt eller förbud att sälja eller bortföra det foder ban bar öfver, då han
vid fardag skall afflytta, följande:

Häfver ban, då fardag inne är, foder öfver, och vill det sälja; bjude det
jordegaren, eller honom, som efterkommer. — — — — — — — —

Om nu jordegaren eller tillträdaren vill lösa det foder, som afträdaren
hembjuder, och öfverenskommelse uppnås, då är ju detta nu
anförda lagstadgande tydligt; men om jordegaren eller tillträdaren icke
vill lösa det öfverblifna fodret eller kommer att med afträdaren ingå
aftal derom, då vet ej lagen om någon tydlig föreskrift i ifrågavarande fall.

Dessa ofullständiga och otydliga bestämmelser hafva också gifvit
anledning till många tvistigheter, hvilka måst lösas genom domstolarnes
utslag.

I fråga om de af domänstyrelsen utarrenderade kronoegendomar
är stadgadt genom kongl. kungörelsen angående förändrade grunder för
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, den 10 november 1882, der
det beter:

Arrendator vare pligtig att vid egendomens afträdande utan
ersättning tillhandahålla tillträdaren foder till visst belopp, som varder i
arrendekontraktet bestämdt. Det derutöfver vid arrendets frånträdande å

Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.

egendomen befintliga förråd af hö och halm skall af arrendator! öfverlåtas
åt tillträdaren mot ersättning, motsvarande hälften af det i orten
gångbara pris och hvilken ersättning, derest öfverenskommelse derom
icke uppnås, bestämmes af gode män i den ordning, som i nästföregående
moment finnes stadgad.»

Från kronoegendomarne synes sålunda foder kunna få bortföras
endast efter af Kongl. Maj:t särskildt gifven tillåtelse.

I fråga om uppgörelse mellan annan jordegare och arrendator
åter, då foder vid fardag finnes öfver, är såsom anförts intet klart, tilllämpligt
lagstadgande, såvida ej arrendekontraktet föreskrifver, huru härvid
skall förfaras, hvilket ofta icke brukar vara händelsen. I afsigt att
afhjelpa denna ofullständighet och om möjligt, såvidt på tydliga lagbestämmelser
kan bero, förebygga eller begränsa eventuella rättegångar
angående ifrågavarande förhållanden, tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 27
kap. 10 § byggningabalken må erhålla följande förändrade
lydelse:

Då bonde — — — — — — — — — — —

dalers bot. Häfver han, då fardag inne är, foder
öfver, och vill det sälja; bjude det jordegaren, eller
honom, som efterkommer. Vill denne ej lösa detsamma
mot skälig ersättning, hvilken i tvistiga fall
bestämmes af tre gode män, hvilka utses på sätt, som
i lagen om skiljemän är stadgadt, må afträdare!! för
egen del använda öfverblifvet foder. Yare ock — -—

det åter.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles, med rätt för utskottet
att, med bibehållande af motionens syfte, göra de ändringar, som pröfvas
nödiga.

Stockholm den 28 januari 1899.

C. E. Johansson

i Berga.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 31 Haft.