Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

N:o 127.

Af herr S. Arnoldsson, om skrifvelse till Kongl. Maji angående
åtgärder för hästafvelns befrämjande.

Under en lång följd af år har Riksdagen anslagit medel till ganska
afsevärda belopp för hästafvelns befrämjande. Det torde dock svårligen kunna
sägas att hästuppfödningens framsteg och utveckling under denna tid stå i
förhållande till de af staten gjorda uppoffringarne. Och orsaken dertill torde,
åtminstone till väsentlig del, kunna sökas deri, att man från början icke haft
eller ens kunnat göra klart för sig på hvad sätt detta befrämjande lämpligast
borde ske. Än har den ena hästrasen än den andra ansetts tjenlig
till förbättrande af vår hästafvel och hos dem, som haft inflytande uti hithörande
frågor, hafva meningarne varit högst olika. Det är gifvet att en
sådan splittring, ett sådant dragande åt olika håll icke kunnat leda till nöjaktigt
resultat.

Om somliga af nämnde hästraser torde det utan öfverdrift kunna sägas,
att de icke allenast icke förbättrat vår hästafvel, utan att de till och med
skadat den, om icke på annat sätt, så derigenom, att de till stor del upptagit
de till hästafvelns och hästuppfödningens förbättrande anslagna medlen.

Emellertid torde dessa många försök med olika hästraser dock icke
hafva varit utan gagn. Man har nemligen genom desamma, rörande de slags
hästar, som äro lämpligast till förbättrande af vår hästafvel, kommit till sådan
klarhet och insikt, som derförutan icke skulle kunnat erhållas, och som
nu torde göra det möjligt att för framtiden uppgöra en bestämd plan för den
af staten understödda hästuppfödningen.

Det är hufvudsakligen sådana hästar, som lämpa sig till alla slags
bruk. det vill säga vår landthäst, som denna framställning afser.

Bih. till Jlikså. Vrot 1898 1 Sami. 2 Afd 2 Band. 25 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

De lordiingar vi måste ställa pa denna häst betingas, i motsats till
förhållandet i många andra länder, dels deraf att vårt land till större delen
utgöres af skogsbygd, dels åt de stola afstånd, som bär i allmänhet förefinnas.
Vår landthäst måste således icke allenast vara en tjenlig ploghäst utan han
måste äfven vara lämplig för skogskörslor samt att i raskare rörelsetakt tillryggalägga
längre vägsträckor.

Om det också icke kan förnekas att våra större jordbruk och industrier
hafva behof af de olika slag större och tyngre hästar, som årligen
importeras, så torde det dock kunna ifrågasättas, huruvida icke detta behof
skulle kunna i väsentlig mån inskränkas eller åtminstone icke behöfva ökas,
om de större och starkare stona af vår landtras mera användes till afvel än
hvad som nu sker. Det är ett väsentligt fel uti vår hästuppfödning, att de
bättre stona i allmänhet icke användas mera till afvel än de sämre. De
mindre jordbrukare taga nemligen i regel icke flera föl efter sina ston än
de behöfva för att ersätta egna hästar — deras ston må vara af än så god
beskaffenhet, och hästpremieringarne, som varit afsedda att afhjelpa detta
fel, hafva, delvis af skäl, som ofvan antydts, icke märkbart ändrat förhållandet.

Åtgärderna från det allmännas sida till hästafvel^ befrämjande bestå
bär i landet hufvudsakligast i utdelandet af premier. Men för att densamma
skall hålla jemna steg med utvecklingen på andra områden, fordras det säkerligen
äfven hos oss vida mera. Det kräfves helt visst mera arbete eller, åtminstone
hvad de mindre jordbrukarne beträffa, mera intensiv ledning, eu
fullständigare organisation än hvad som nu är förhållandet. Yi måste hafva
nödigt antal personer, Indika hafva till uppgift att väcka och underhålla intresset
för hästuppfödningen, som med alla till buds stående medel draga
försorg om att det bästa stomaterialet så mycket som möjligt användes till
afvel, som lemna råd och upplysningar vid val af beskälare, som verka för
att uppfödningen sker efter rigtiga grundsatser och som för vederbörande
myndigheter och korporationer kunna framhålla uppfödarnes behof och önskningar
o. s. v.

Inrättandet af nya tjenster är dock hvad man i det längsta vill undvika.
För lösningen af denna fråga finnes emellertid en annan utväg, som
ock ligger så nära till hands, att uppmärksamheten måste rigtas på densamma.
Det är nemligen genom en tidsenlig omorganisation af våra länsveterinärtjenster
som, utan vidare kostnad för statsverket, skulle kunna erhållas,
hvad jag ofvan åsyftat såsom behöfligt, nemligen konsulenter för hästafvel.

Veterinärerna äro icke mindre på grund af sin aflagda examen uti
hithörande ämnen sakkunnige på ifrågavarande område, än äfven på grund
af särskild förordning (veterinärinstruktionen), hvartill kommer, att de af

Motioner i Andra Kammaren. N:o 127.

allmänheten såsom sådana städse betraktas och anlitas. Och då nu länsveterinärtjensterna
faktiskt stå så godt som obegagnade af staten, hvad är
då naturligare än att de för berörda ändamål tagas i anspråk?

Det är gifvet, att man på de personer, som skola vara allmänhetens
rådgifvare uti hästafvel, måste ställa ganska stora fordringar. Men om det
vid tillsättande af länsveterinärtjensterna tages tillbörlig hänsyn till de
sökandes förtjenst och skicklighet, så måste också innehafvarne af dessa
befattningar anses hafva nödiga förutsättningar för att motsvara dessa fordringar.

Ett af hufvudvilkoren för hästafvel^ förbättrande torde också vara
det, att hingsthållningen är ordnad tillfredsställande. Så är det icke nu.
Det är nemligen endast undantagsvis, som å en ort finnes tillräckligt antal
lämpliga hingstar; och, så länge hingsthållningen är öfverlemnad åt den enskilda
företagsamheten, torde bristerna i densamma svårligen kunna på ett
nöjaktigt sätt afhjelpas. Det vore derför önskligt om statens hingstdepoter
äfven kunde till erforderligt antal tillhandahålla beskälare, som vore tjenliga
till landthästafvelns förbättrande.

Blefve en bestämd plan för hästafvel faststäld, och konsulenter för
densamma erhölles, så är det sannolikt att det också blefve vida bättre med
hingsthållningen, men å andra sidan skulle dessa omständigheter utan tvifvel
äfven för staten underlätta tillhandahållandet af hingstar, i det beskaffenheten
af de beskällare, som borde anskaffas vore bestämd, och konsulenterna
komine att arbeta för att dessa beskällare användas och att motverka det
underhaltiga hingstar begagnades.

För att det icke skulle behöfvas ett öfver höfvan stort antal beskällare,
kunde tilläfventyrs beskällarestationerna vara ambulerande med en månads å
sex veckors uppehåll på hvarje station. En sådan anordning borde icke möta
svårigheter i förhållande till fördelarne. Och vidare för att underlätta anskaffandet
af nödigt antal beskällare, och på det vi icke må vara allt för
mycket beroende af import, torde det kunna ifrågasättas om det icke vore
lämpligt att inrätta en hingstuppfödningsanstalt för landthästafveln, dit lofvande
bingstföl vid 1—2 års ålder kunde inköpas från hela riket för uppfödning.
En sådan anstalt torde kunna åstadkommas utan särskildt stora omkostnader.
Det är ju nemligen numera icke så få landtbrukare, som drifva eller önska
drifva sitt jordbruk utan ladugårdsskötsel, och bland dessa torde det nog
finnas någia med nödiga förutsättningar, som för inackordering af ett visst
antal föl årligen mot skälig afgift skulle vilja inrätta sin egendom till en
dylik anstalt.

Jag tillåter mig sålunda vördsamt anhålla,

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

det Riksdagen ville hos Kong! Maj:t göra underdånig
framställning om vidtagande af åtgärder i sådant syfte,
att hästafvel må på ett verksammare sätt än hittills befrämjas,
och att för detta ändamål dels en bestämd plan
för hästafvel utarbetas, dels hästuppfödarne beredas tillgång
på nödigt antal konsulenter genom länsveterinärstjensternas
omorganisation i detta syfte, dels att den af
staten bestridda hingsthållningen utsträckes så, att den
äfven kommer att omfatta beskälare, som vore lämpliga
till landthästafvelns förbättrande.

Stockholm den 27 januari 1898.

t--, ■!»'' i in?

S. Arnoldsson.

fit Rim; flit olust A ila/t:

/>!>;(friUjiv![ij) Ifiizjirft wr nt I * iJ

OittM OVl9i

r bivE.fjj r
kI

tWjlIRilorf

Ixi-Jllii

niiiu rrv» l>i:hr :>!uf »rioijnfmr.

‘t/! v"[ i i j if! »/f ?v m #!’[>•

i •Ilo it /11 ? ■ • utOf*. . s ''i b /tf rfi 11 bx

. . I , ! , y f, ^ L t 1 , .. '' f ,j

It''» In ibi om#

t in.it n cR fjtijhtfi i;|liv •)

__..ÖitHfift H\\H .Mull

It! -

firoä

Stockholm, Oskar Kklunds Boktryckeri, 1898.