4

Motioner i Andra Kammaren, JS;q 126.

N:o 125.

Åt herr K. F. G. Almqvist, om skrifvelse till Kongl. Magi
angående arfvodet för kontroll vid denaturering af
bränvin.

Genom kongl. förordningen den 1 juni 1894 stadgas, att afgiften för
denaturering af bränvin skall utgå med två (2) öre för hvarje liter bränvin
af normalstyrka, samt genom förordningen den 30 november samma år, att
kontrollanten åtnjuter af staten såsom arfvode samt ersättning för rese- och
expeditionskostnader dels 300 kronor per år, dels ock ett öre för hvarje
liter bränvin af nonnalstyrka, som af honom denaturerats.

Enligt förut gällande bestämmelser åtnjöt kontrollanten 2,5 öre för
hvarje liter bränvin, som denaturerats, dock att för kalenderår arfvodet till
en och samma kontrollant ej fick för något denatureringsställe utgå med
högre belopp än 1,200 kronor.

Sålunda har genom nu gällande föreskrift kontrollantens arfvode vissersigen
nedsatts från förut utgående 2,5 öre till 1 öre för hvarje liter bränvin,
lom denatureras, men deremot saknas i nuvarande förordning den förut gällande
bestämmelsen om en maximiersättning per år till en och samma kontrollant.

Skäl synes emellertid förefinnas antingen att nedsätta det till kontrollanten
nu utgående arfvodet, eller ock att återinföra den förra bestämmelsen
om ett visst maximibelopp, utöfver hvilket arfvodet icke finge öfverskridas.

Af tillgängliga uppgifter inhemtas nemligen, att vid statens krutbruk i
Åker under förlidet år erlagts för denaturering vid elfva särskilda förrättningar
af tillhopa 210,57l,i liter bränvin en afgift af 4,211 kronor 42 öre,
deraf halfva beloppet eller 2,105,71 kronor i arfvode tillfallit förrättnings -

Motioner i Andra, Kammaren, N:o 125.

5

mannen. Denna har således för endast elfva förrättningsdagar bekommit,
förutom ett årsarfvode af 300 kronor den betydande ersättningen af 2,105
kronor 71 öre.

Statsverket, som i detta fall har att utbetala arfvodet, måste således
vidkännas eu kostnad, som icke kan anses stå i rimligt förhållande till fdet
derför nedlagda arbetet; och fall torde förekomma, då jemväl enskilde drabbas
af en afgift för denaturering, som icke kan anses skälig.

Uppenbart torde derför vara att nu gällande författning, angående ersättning
till kontrollanten, bör erhålla en förändrad lydelse i sådan rigtning,
att den till kontrollanten utgående ersättningen antingen nedsättes eller åtminstone
begränsas till ett visst maximibelopp.

På grund af det sålunda anförda, får jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t förordna om sådan förändrad
bestämmelse i 14 § af kongl. förordningen den 30
november 1894 angående denaturering af bränvin, att det
nu bestämda arfvodet till kontrollanten måtte "nedsättas
eller begränsas till visst maximibelopp per år.

Stockholm den 28 januari 1898.

Knut Almqvist.