Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

1

N:o 102.

Af herrar H, Holmlin och P. Andreassoil, om tull å tegelsten
och tegelrör m. m.

Om mellanrikslagens uppsägning hafva olika tankar uttalats och
uttalas ännu; säkert är emellertid, att mellanrikslagens upphörande i juli
månad förra året medförde för Bohuslän, särskildt dess norra del, besvärliga
rubbningar i näringslifvet; ty man måste erkänna, att Bohuslän hade i
Kristiania en utmärkt afsättningsort för sina landtmannaprodukter; men genom
de höga tullar, som norska Stortinget åsatte svenska landtmannaprodukter,
blefvo förhållandena i hög grad bedröfliga för landtmännen, särskildt
derför att norra Bohuslän åtminstone haft två missväxtår å rad, och
jordbrukaren derigenom varit nödsakad att äfven till vrakpris sälja en del
af kreatursstocken.

Den åsätta tullen verkar för vissa saker rent af som importförbud,
såsom t. ex. 7 kronor 50 öre för en spädkalf eller 25 öre per kilo för slagtad
gås. Den totala bristen på jernväg i norra Bohuslän gör det ock nästan
omöjligt att komma till den andra afsättningsorten, Göteborg, emedan de
stora öppna fjordarna, såsom Soten, Hjerterö- och Marstrandsfjordarne in. fl.,
hardt när omöjliggöra transporten till sjös.

Till följd häraf är stämningen bland landtmännen tryckt, och man
frågar ofta och upprepade gånger: skola vi utan tull fortfarande mottaga en
hel del norska varor, såsom tegelsten, tegelrör och taktegel, salt sill och
annan salt fisk, livilka varor skulle kunna åstadkommas inom landet i tillräcklig
mängd?

Hvad tegelsten, tegelrör och taktegel angår, må här påpekas, att för
30 å 40 år sedan fans i norra Bohuslän ett och annat tjog mindre tegelbruk,
vid livilka en mängd arbetsfolk hvarje sommar hade lönande syssellUh.
till 1 likså. Vrot. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft. (N:is 102—107). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.

sättning; men dessa mindre tegelbruk hafva genom den norska täflan måst nedläggas,
det ena efter det andra, så att nu, oss veterlig!, ej finnes ett enda
qvar. Följden häraf liar blifvit, alt arbetsfolk nu måste i 100-tal söka arbete
vid norska tegelbruk samt att norskt tegel afsättes i stor skala i Bohuslän,
Göteborg och dess omnejd. Dessa arbetareskaror, i Norge kallade “grågäss
och lergökar“, skulle naturligtvis hellre mottaga arbete i hembygden
nära sin familj, om sådant erbjödes dem.

Nu är förhållandet, att lera hafva vi uti Bohuslän uti tillräcklig mängd,
arbetskraft hafva vi ju ock; hvarför då icke tillverka sten och pannor
på eget område? Minska vi täflan med Norge genom att åsätta lämplig
skyddstull, så torde inom några få år tegelindustrien snart åter börja att
blomstra i Bohuslän äfvensom i vissa delar af Vestergötland och Halland;
ty höjes priset i Göteborg å tegelvaror, har äfven Halland och Vestergötland
nytta deraf.

På grund af det ofvan anförda föreslå vi,

att en tull åsättes vanlig tegelsten och tegelrör af
5 kronor per tusen samt taktegel med 10 kronor per
tusen, och att denna bestämmelse träder i kraft från och
med 1 juni detta år.

Stockholm den 27 januari 1898.

£340(1 sb :
hbi .e >:.\i !

V

Hans Hohnlin.

'' I

Pehr Andreasson.

it.

in

;l