FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING

ANGÅENDE

STRAFFREGISTER

JEMTE

FÖRSLAG

TILL

FÖRÄNDRAD LYDELSE AF 2 § 4 MOM. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN,

AFGIFNA AF

DEN AF KONGL. MAJ:T DEN 11 SEPTEMBER 1891 TILLSATTA KOMITÉ
FÖR UTARBETANDE AF FÖRESKRIFTER TILL BEREDANDE AF
UPPLYSNINGAR ANGÅENDE DÖMDE FÖRBRYTARE M. M.

STOCKHOLM, 1892.

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

KONGL. BOKTRYCKERIET.

4

myndigheter skulle ega att på anfordran erhålla upplysningar rörande
dömde förbrytare, äfvensom justitieombudsmannen i sammanhang dermed
framställt förslag om vissa åligganden för predikanterne och föreståndarne
vid rikets fängelser, samt i utlåtanden, som af fångvårdsstyrelsen
och åtskilliga andra myndigheter blifvit häröfver afgifna, föreslagits att,
i stället för ofvanberörda anstalt, den på grund af nådiga cirkuläret den
1 Juni 1877 under tillsyn af Stockholms polisstyrelse utgifna tidningen
»polisunderrättelser» skulle komma att innehålla ifrågavarande upplysningar,
hvarjemte öfverståthållareembetet gjort särskild underdånig hemställan
att med anledning af bestämmelserna i lagen den 20 Juni 1890,
angående ändring i vissa delar af strafflagen, »polisunderrättelser» måtte
i angifvet hänseende fullständigas, har E. K. M:t den 11 September 1891
åt en komité, bestående af undertecknade Elliot såsom ordförande samt
Gerle och Rubenson såsom ledamöter, uppdragit att utreda, hvilka
åtgärder lämpligen kunde böra vidtagas med anledning af justitieombudsmannens
och öfverståthållareembetets omförmälda framställningar
samt ej mindre inkomma med underdånigt utlåtande i nämnda hänseende
än äfven afgifva förslag till de förändrade eller nya lagbestämmelser,
som för ändamålets vinnande kunde finnas vara af behofvet påkallade.

Vid behandlingen af dessa frågor har komitén funnit lämpligaste
sättet att bereda domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande
dömde förbrytare vara, att för ändamålet inom justitiedepartementet inrättas
ett särskildt straffregister, och har komitén förty utarbetat

förslag till förordning angående straffregister
samt i sammanhang dermed

förslag till förändrad lydelse af 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordning en.

Dessa förslag får komitén nu i underdånighet öfverlemna tillika med
motiv dertill och af undertecknad Rubenson afgifvet särskildt yttrande,

5

hvarjemte bifogas en af komiténs sekreterare, vice häradshöfdingen
Viktor Almquist, utarbetad redogörelse för de anordningar, som i åtskilliga
främmande länder vidtagits uti här ifrågavarande hänseende.

Beträffande justitieombudsmannens förslag i fråga om vissa åligganden
för predikanterne och föreståndarne vid rikets fängelser, får
komitén i underdånighet anföra följande.

Af justitieombudsmannen har framhållits, hurusom under nuvarande
förhållanden predikanterne vid rikets fängelser funne sig förpligtade att,
när fånge efter utståndet straff lemnade fängelset, antingen å det prestbetyg,
som medföljt honom till fängelset, eller ock i nytt prestbetyg,
som understundom utfärdades, införa, om och när fången begått den
heliga nattvarden jemte annat, som hörde till själavården, men att, enär
under dessa anteckningar utsattes, jemte utgifningsdagen, fängelsets namn,
den, som innehade ett sådant betyg, komme att betraktas såsom vanfrejdad,
äfven om hans brott icke varit belagdt med förlust af medborgerligt
förtroende.

Till förekommande häraf har justitieombudsmannen hemställt, att
fängelsepredikanterne måtte förständigas att angående fångar, som frigifvas
och icke äro dömda till förlust af medborgerligt förtroende, å
prestbevisen icke göra anteckningar, som utvisa, att samma personer
varit i fängelse intagna, utan i stället under hand meddela presterskapet
i den församling, dit de afgå, hvad som eljest skolat införas å prestbeviset.

De anteckningar, som af fängelsepredikanterne meddelas å prestbevisen,
äro, likasom de nya betyg, hvilka någon gång utfärdas, hufvudsakligen
afsedda till upplysning för presterskapet i den frigifnes hemort.
För den frigifne är i allmänhet icke nödvändigt att för sökande af tjenst
eller eljest till styrkande af sin frejd begagna sig af dessa betyg. Honom
beredes nämligen erforderliga penningeinedel för hans uppehälle under

6

färden till hemorten, och den frigifne kan der af presterskapet utfå nytt
betyg, hvilket, för den händelse han eger medborgerligt förtroende, blifver
fritt från hvarje anteckning, som utvisar, att han undergått bestraffning.
Det lärer dock ej sällan inträffa, att den frigifne af oförstånd, glömska
eller annan orsak underlåter att i hemorten utbegära sådant nytt betyg
för framtida användning, likasom äfven förekommer, att han från fängelset,
med vederbörligt tillstånd begifver sig till annan plats än hemorten
och till följd deraf ej blir i tillfälle att sjelf skaffa sig nytt
betyg. I sådana fall kan hinder för den frigifnes ärliga utkomst
föranledas genom beskaffenheten af det prestbetyg, han medför från
fängelset.

Härtill kommer att presterskapet i hemorten, derest det från fängelset
utbekomna prestbetyget af en eller annan anledning icke företes, alldeles
icke erhåller de meddelanden från fängelset, man genom anteckningar
å nämnda betyg velat lemna.

Komitén anser för den skull böra föreskrifvas,

att å sådant af pastorsembete utfärdadt betyg, som fånge bland sina
enskilda handlingar till straff- eller arbetsinrättning medfört, derstädes
icke må göras några anteckningar, och att samma prestbetyg skall vid
frigifningen till fången utlemnas, utom i det fall att betyget med afseende
å frejd innehåller oriktig eller vilseledande uppgift;

att i det fall, som i föregående punkt förutsättes, liksom ock i
öfrigt, när pastorsembetet i den församling, fången tillhör, kan antagas
hafva af nöden upplysningar angående fångens frejd, konfirmation, behörighet
till nattvarden, nattvardsgång, absolution m. m., dessa upplysningar
skola af fångpredikant vid tiden för fångens frigifning med posten
tillsändas vederbörande pastorsembete, med uppgifvande dervid af inflyttningsår
och dag, hänvisning till husförhörsbok eller dylikt, som må
underlätta personens återfinnande i församlingens kyrkobok;

7

samt att, der prestbevis i anseende till deri förekommande oriktig
eller vilseledande uppgift icke utlemnas, äfvensom då fånge erhållit vederbörligt
tillstånd att vid frigifningen begifva sig till annan ort än den
han tillhör, fångpredikanten skall, der fånge det önskar, från vederbörande
pastorsembete anskaffa prestbevis för honom.

Derest E. K. M:t finner föreskrifter af nu anförda innehåll böra
meddelas, betingas deraf ändring af 8 § i den af E. K. M:t den 3 Juni
1846 fastställda instruktion för predikanter vid rikets fängelser och vid
kronoarbetskåren, men då det af komitén för utarbetande af ändringar
i kyrkolagen m. in. afgifna förslag till lag angående frejde- och fiyttningsbevis,
derest det vinner godkännande, jemväl komme att föranleda
till ändringar i denna paragraf, har det ansetts mindre lämpligt att nu
framlägga förslag till förändrad lydelse af densamma.

Med anledning af svårigheterna för presterskapet att i fråga om personer,
hvilka förklarats förlustiga medborgerligt förtroende under viss
tid, utröna tidpunkten, hvarifrån sagda straffpåföljd i hvarje fåll borde
beräknas, gjordes af justitieombudsmannen vidare den hemställan, att
föreståndarne vid fängelserna måtte anbefallas att för hvarje till förlust
af medborgerligt förtroende dömd fånge, som efter utståndet straff lemnade
fängelset, meddela presterskapet i den församling, den frigifne tillhörde,
skriftlig uppgift om dagen, då den frigifne slutat sitt straff.

Den angelägenhet, som i nämnda hemställan afses, har emellertid,
efter det framställningen gjordes, blifvit fullständigt ordnad derigenom att
bestämmelserna i 2 kap. 19 § strafflagen genom lagen den 20 Juni
1890 erhållit förändrad lydelse och på nådig befallning kungörelse
af fångvårdsstyrelsen den 5 Augusti 1890 utfärdats angående underrättelse
till presterskapet i fråga om tiden, då någon, som dömts
förlustig medborgerligt förtroende under viss tid, efter utståndet straff
frigifves.

10

parentes af mannens fullständiga namn; samt att af förnamnen tilltalsnamnet
understrykes;

2) föräldrarnes namn och yrke;

3) vden dömdes födelsetid [år, månad och dag] samt födelseort;

4) befattning eller yrke samt civilstånd;

5) kyrkoskrifningsort;

6) domstolen äfvensom utslagets dag och nummer i domboken;

7) brott, hvarför den lagförde blifvit dömd till ansvar eller ställd
under framtiden, tillämpade lagrum samt ådömdt straff, så ock annan
påföljd enligt strafflagen.

Har i utslag, hvarigenom någon blifvit dömd till straffarbete eller
fängelse, tillika meddelats bestämmelser rörande förvandling af böter
till frihetsstraff, uppgifvas samtliga straffen, ändå att böterna ålagts för
annan förseelse än snatteri.

Saknas upplysning rörande någon omständighet, hvarom uppgift
bold lemnas, eller förefinnes i något fåll ovisshet om uppgiftens tillförlitlighet,
skall sådant å behörigt ställe anmärkas.

4 §•

Sådan straffuppgift, hvarom i 3 § förmäles, skall från hofrätt
meddelas i fall, der hofrätten omedelbarligen dömt, så ock der, i besvärs-
eller underställningsmål, någon, om hvilken straffuppgift icke af
underdomstolens beslut påkallats, blifvit af hofrätten dömd på sätt i 1
§ sägs.

5 §.

I besvärs- och underställningsmål, der underdomstols utslag är af
innehåll, som i 1 § är sagdt, meddelas från hofrätt straffuppgift, upptagande 1)

den dömdes familjenamn och förnamn;

2) domstol, som meddelat det öfverklagade eller underställda utslaget; -

11

3) dag, då detta utslag meddelats;

4) brott, i fråga hvarom talan blifvit fullföljd eller underställning
egt rum, så ock, med angifvande af lagrum, straff jemte annan påföljd,
hvartill för samma brott blifvit af underdomstolen dömdt;

5) af hvilken eller hvilka besvär anförts;

6) dag, då utslag gifvits af den domstol, från hvilken uppgiften
lemnas;

7) målets utgång enligt sistnämnda utslag.

6 §.

I mål, i hvilka Kongl. Maj:t dömt, lemnas från nedre justitierevisionen
straffuppgifter i enlighet med de beträffande hofrätt gifna, bestämmelser;
och skall i fall, der Kongl. Maj:t af nåd efterskänkt eller
mildrat straff, som i 1 § omförmäles, eller beviljat eftergift i ådömd påföljd
enligt strafflagen, jemväl derom meddelas underrättelse.

Från kammarrätten skall straffuppgift ock lemnas, der enligt de i
denna förordning stadgade grunder anledning dertill förekommer.

7 §•

Uppgift, som afses i 3 §, affattas i enlighet med bilagda formulär
A; uppgift, hvarom förmäles i 5 §, affattas eldigt formuläret B. Den
förra benämnes straffuppgift A, den senare straffuppgift B.

I fråga om tillägg till dessa straffuppgifter, i ändamål att desamma
tillika må kunna tjena såsom uppgifter för rättsstatistiken, gäller hvad derom
särskildt förordnas.

8 §•

De från domstolar^ till registret ingående straffuppgifter, hvilka
böra utskrifvas på likformiga blanketter af starkt papper, skola till bestyrkande
af uppgifternas öfverensstämmelse med protokoll eller utslag
underskrifvas af vederbörande domare eller tjensteman, som utslagets
expedierande åligger.

12

Straffuppgift insändes inom fjorton dagar efter utslagets afkunnande,
men, der utslaget icke muntligen afkunnats, inom samma tid från utgifvandet.

Rörande dagen, då uppgift afsändes, göres anteckning, vid underdomstol
i bredden af det protokoll, hvari utslaget är intaget, samt vid
öfverdomstol och hos nedre justitierevisionen å konceptutslaget.

9 §•

I justitiedepartementet skola straffuppgifterna A, ordnade på grund
af familjenamnens begynnelsebokstäfver, förvaras i skåp (registerskåp)
med särskilda fack efter bokstafsföljden.

Förekomma flera uppgifter af detta slag om samma person under
samma familjenamn, förvaras uppgifterna tillhopa inom ett omslag, å
hvilket tecknas familjenamnet jemte förnamn och födelse tid.

Finnes enligt straffuppgift någon hafva, utom det ursprungliga
familjenamnet, användt andra tillnamn, inskrifves hvarje sådant tillnamn
å särkild blankett med tillägg af förnamn och födelsetid samt hänvisning
till hufvuduppgiften; och skola dessa blanketter i facken inläggas
efter de inskrifna tillnamnens begynnelsebokstäfver.

10 §.

Ur straffuppgift B skall, ofördröjligen efter det sådan uppgift till
registret inkommit, göras kortfattad anteckning å straffuppgift A om
namnet å den myndighet, som sist dörat, utslagets dag och målets utgång.

Straffuppgift B inlägges i särskild^ för dylika uppgifter afsedt registerskåp,
i hvilket uppgifterna förvaras i enahanda ordning, som i
fråga om straffuppgift A här ofvan föreskrifvits.

11 §•

Med ledning af förteckningar, som fångvårdsstyrelsen har att hvarje
månad för den närmast föregående månaden till registret öfverlemna,

13

skall å straffuppgift A beträffande dels dem, som på grund af domstols
utslag äro förlustiga medborgerligt förtroende intill dess viss i utslaget
utsatt tid förflutit från det de efter utståndet straff frigifvits, dels ock
dem, som äro dömda till fängelse för stöld eller snatteri, antecknas dagen,
då en hvar, efter att hafva undergått det honom genom utslaget
ådömda straff, blifvit från straffanstalt frigifven.

12 §.

''ii ■ , ''!:. i i vhViV'' -II ? :u‘A <: k’.. *4i; m ■/*.''*•’ >n . »n r:\) ) ■: i

Hvarje anteckning, som göres å straffuppgift sedan den till registret
inkommit, skall verkställas med rödt bläck samt till riktigheten
af vederbörande bestyrkas.

13 §. '' '' " ‘

Straffuppgift afskiljes ur registret:

a) derest den, om hvilken uppgiften meddelats, enligt vunnen upplysning
genom laga kraft egande utslag blifvit frikänd eller ock ansetts
skyldig allenast till ansvar af den beskaffenhet, att registret icke enligt
1 § skall derom innehålla uppgift;

b) då den, som afses i uppgiften, veterligen aflidit eller 90 år förflutit
från hans uppgifna födelseår.

Det åligger fångvårdsstyrelsen att hvarje år inom Mars månads utgång
till registret öfverlemna förteckning å de i straff- och tvångsarbetsanstalterna
intagna personer, som under näst föregående året aflidit.

14 §.

öfver de till registret hörande straffuppgifterna A skola föras anteckningar,
utvisande för hvarje särskildt. fack i registerskåpen antalet
af de straffuppgifter, som skola finnas i facket förvarade.

Registerskåp skall hållas under den vård, att obehörigt tillträde dertill
förebygges.

r.

Förslag till förordning angående straffregister.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 Nov. 1879 väcktes af riksdagens
då varande justitieombudsman N. A. Fröman fråga om förändrade
anordningar i syfte att bereda domstolar och andra myndigheter tillfälle
att erhålla tillförlitliga upplysningar om de bestraffningar, till hvilka
tilltalade personer möjligen förut blifvit dömda.

Under framhållande, hurusom eu så vidt möjligt fullständig kännedom
i nyssnämnda afseende vore af synnerlig vigt för en rätt tillämpning
af gällande strafflag, har justitieombudsmannen i sin skrifvelse erinrat,
att den hufvudsakliga källan till upplysning för åklagare och
domare om de tilltalades föregående bestraffningar hittills varit de af
presterskap utfärdade betyg, men att de upplysningar, som kunde
härutinnan vinnas af prestbetygen, numera, väsentligen till följd af gällande
föreskrifter om hvad i dessa betyg finge intagas, ej vore fullständiga
och tillförlitliga.

För afhjelpande af den brist, som sålunda förefunnes, hemställde
justitieombudsmannen, att i hufvudstaden måtte inrättas en för hela
riket gemensam anstalt, dit uppgifter angående dömde förbrytare borde
af domstolar, domare och fängelseföreståndare öfverlemnas för att förvaras,
på lämpligaste sätt ordnas samt registreras, och från hvilken anstalt
upplysning rörande nämnda förbrytare måtte åklagare och domstolar
på anfordran tillhandahållas.

Af de yttranden, som öfver justitieombudsmannens hemställan blifvit
af Kongl. Maj:t infordrade från justitiekanslerseinbetet, öfverståthållareembetet
och Kongl. lMaj:ts befallningshafvande äfvensom från statistiska

24

centralbyrån och fångvårdsstyrelsen, framgå)-, att behofvet af de påpekade
bristernas afhjelpande allmänt erkännes. Deremot hafva åsigterna
visat sig delade i fråga om lämpligaste sättet för ändamålets vinnande,
i hvithet hänseende de flesta bland de hörda myndigheterna förordat
den af justitieombudsmannen ifrågasatta anordning, men andra framställt
afvikande förslag.

Särskildt har af öfverståthållareembetet och fångvårdsstyrelsen in. fl.
myndigheter ifrågasatts, att de tryckta polisunderrättelser, som, på
grund af Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär den 1 Juni 1877, utgifvas i
hufvudstaden under dess polisstyrelses inseende, skulle kunna användas
till meddelande af de upplysningar, som kräfdes för en rätt tillämpning
af lagbestämmelserna om förhöjdt straff vid återfall i brott, derest polisunderrättelserna
erhölle den större omfattning, som för ändamålet vore
af nöden.

Den svenska strafflagstiftningen förutsätter för ett rätt utmätande
af straffen, att domaren tager hänsyn ej allenast till de omständigheter,
som karakterisera sjelfva den brottsliga handlingen, utan äfven till
förhållanden, som med afseende å den tilltalade individen antingen
kunna gifva anledning till mildring af straffet eller ock framvisa behofvet
af ökadt straff för rättande af den lagstridiga viljan.

För sådant ändamål är i allmänhet för domaren af vigt att känna
den tilltalades föregående vandel och särskildt, huruvida och i hvad mån
han förut gjort sig saker till lagöfverträdelse och derför ådragit sig bestraffning.

I all synnerhet är enligt den svenska lagstiftningen sådan kännedom
behöflig för tillämpning af de lagens stadgande)!, enligt Indika undergången
bestraffning för visst slag af brott medför användning af en annan
och högre straffskala för nytt brott af samma slag.

Såsom förut är antydt, har prestbetyget sedan gammalt utgjort och
utgör ännu i hufvudsaklig mån källan för upplysning om tidigare straffdomar
öfver den, som blifvit för brott tilltalad.

25

Jemlikt föreskrifterna i kongl. kungörelsen den 4 Maj 1855 ingå
från Konungens befallningshafvande och kronofogdarne samt i vissa fall
omedelbart från domstolarne till de särskilda församlingarnas presterskap
uppgifter angående de till hvarje församling hörande personer, som
blifvit dömda eller ställda under framtiden för gröfre brott, nemligen de,
som angå lif eller ära, tjufnader och sådana förbrytelser, som icke blott
med penningeböter få försonas, och i öfrigt alla de, som äro åt den beskaffenhet,
att den sakfällde icke får komma i åtnjutande åt den heliga
nattvarden innan han låtit sig enskildt skriftas och aflösas.

Redan genom kongl. förordningen den It juli 1753 ålades vederbörande
kronobetjening att, så snart någon för begånget brott gripits,
uttaga bevis af presterskapet, huru hans letverne och förhållande varit,
hvilket bevis borde, då den brottslige för rätta ställdes, hos domaren ingifvas;
och genom kongl. cirkuläret den 27 April 1833 blef vidare förordnadt,
att i alla brottmål, der, enligt nyssnämnde förordning, prestbetyg
om den tilltalade skulle vid domstolen företes, borde domaren,
efter slutad ransakning, lemna styrkt afskrift af prestbetyget för att med
fångens förpassning sändas till den ort, hvarest han slutligen konime
att förvaras.

Beträffande kronoarbetskarlar och försvarslösa blefvo liknande bestämmelser
gällande enligt reglementet för kronoarbetskorpsen den 8
Augusti 1842 och kongl. stadgan angående försvarslöse och till
allmänt arbete förfallne personer den 29 Maj 1846.

Vidare har fångvårdsstyrelsen genom cirkulär den 10 April 1863
erinrat om nödvändigheten af fullständiga prestbetyg rörande häktade
personer samt för sådana betyg fastställt formulär, enligt hvilket i betyget
borde införas, bland annat, om, när och af hvad anledning personen
tillförene varit häktad, för brott tilltalad, frikänd, bestraffad eller benådad.

Efter meddelandet af dessa föreskrifter, hvilkas iakttagande var
egnadt att i de flesta fall bereda domaren kännedom åtminstone om de
gröfre förbrytelser, till hvilka den tilltalade tillförene gjort sig skyldig,
hafva emellertid utfärdats andra bestämmelser, hvilkas verkningar varit
i nämnda hänseende mindre gynsamma.

4

26

Sedan nya strafflagen från och med 1865 års början trädt i kraft,
förklarades nemligen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med eu af rikets
ständer hos Kongl. Maj:t gjord framställning, genom kongl. förordningen
den 20 januari 1865, att i de fall, då det vore för presterskapet
anbefaldt att meddela betyg om personers frejd, dermed allenast
förstodes intyg, huruvida den ifrågavarande personen, vid den tid, då
frejdbetyget meddelades, vore i följd af domstols utslag, deri ändring ej
skett, förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid, i
hvilket fall betyget skulle innehålla uppgift så väl om dagen, då utslaget
blifvit gifvet, som, der detsamma icke meddelats af Kongl. Maj:t,
om tiden, inom hvilken besvär deremot skolat anföras, dock att prestbevis,
som för flyttning från en församling till annan meddelades, jemväl
skulle innehålla ej allenast, huruvida personen då vore i följd af
begånget brott från delaktighet i den heliga nattvarden utestängd eller
genom domstols utslag blifvit för brott under framtiden ställd, utan
äfven huruvida den flyttande blifvit enligt kyrkolagen varnad att från
nattvarden sig afhålla, eller vid den tid, då betyget utfärdades, vore
ställd under sådan kyrkotukt, som af kyrkorådet utöfvades. I fråga om
anteckning i prestbevis rörande brott, hvarför någon genom utslag, deri
ändring ej skett, blifvit dömd före början af år 1865 skulle nu anförda
förordning icke ega tillämpning; men föreskrefs i kongl. förordningen
den 28 November 1873, att vid utfärdande af frejdbetyg för personer,
hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömda, presterskapet icke
finge för annan än den, hvilken vore dömd ärelös eller förklarad aldrig
vittnesbär, göra anteckning om brottet, sedan tio år förflutit från den
tid, då ådömda bestraffningen, enligt hvad kändt vore, i öfrigt blifvit
till fullo verkställd.

Genom förordningen den 19 augusti 1890 har slutligen, med afseende
å den ändrade lydelse, stadgandet i 19 § af 2 kap. straff lagen,
angående ådömande af förlust af medborgerligt förtroende för viss tid,
erhållit genom lagen den 20 Juni samma år, blifvit föreskrifvet, att i
frejdbetyg, som af presterskapet utfärdas angående den, hvilken på grund
af domstols utslag är för viss tid förlustig medborgerligt förtroende,

27

skall, derest han vid den tid, då betyget utfärdas, utstått det genom
utslaget honom ådömda straff, meddelas uppgift om dagen för frigifvandet;
oeh har medelst cirkulär af fångvårdsstyrelsen den 5 Augusti
1890 föreståndarne vid rikets straffanstalter förständigats att i sagda
fall ofördröjligen underrätta presterskapet i den församling, der den frigifne
är kyrkoskrifven, om dagen för frigifvandet.

I anledning af de bestämmelser, som sålunda blifvit gifna, har
presterskapet efter hand ganska allmänt kommit till den åsigt, att icke ens
i de betyg, som infordras för att företes vid ransakning med för brott tilltalade
personer, borde införas uppgifter utöfver dem, som må upptagas
i frejdbetyg; och för denna åsigt har hemtats stöd jemväl deraf att
Kongl. Maj:t efter anhängiggjordt åtal funnit prestman hafva felaktigt
förfarit derutinnan, att han i betyg, som af domstol infordrats, meddelat
fullständiga uppgifter ur kyrkoböckerna angående förbrytelse!'', för
hvilka en tilltalad person förut blifvit dömd.

Till undanrödjande af berörda olägenhet för lagskipning^!, föreslog
lagutskottet vid 1879 års riksdag, i anledning af motion väckt
af eu landtdomare att riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara, att genom hvad
i förordnirigarne den 20 Januari 1865 och den 28 November 1878
funnes stadgadt, icke blifvit upphäfd den presterskapet enligt särskilda
författningar åliggande skyldighet att, då i embets- eller tjensteväg
frejdbetyg angående häktad person begärdes, i betyget, utöfver hvad
nämnda förordningar medgåfve, lemna de öfriga upplysningar, som funnes
hos presterskapet tillgängliga; men hvad lagutskottet sålunda hemställt
blef af riksdagens båda kamrar afslaget.

Det är emellertid att märka, att äfven om presterskapet hade att
lemna åklagare och domstolar alla för detsamma tillgängliga upplysningar
om tilltalade förbrytare, den kännedom, som på denna väg kunde
vinnas, i allt fall icke kunde antagas blifva fullständig eller tillförlitlig.

Enligt ofvan anförda bestämmelser hafva visserligen domstolarna i
riket att lemna för presterskapet afsedda uppgifter rörande personer,
som blifvit dömda för vissa gröfre brott. Men tager man i betrak -

28

tande, att dessa uppgifter skola afgifvas af ett stort antal personer och
att de, innan de framkomma till presterskapet, hafva att gå igenom
liera händer, utan att någon kontroll öfvas å vederbörande, huru de
fullgöra nämnda åliggande, inses lätt, huru otillfredsställande detta
förfaringssätt är.

Det har ock inträffat, att inkomna uppgifter icke i fråga om den
dömdes namn, hemvist och födelseår med mera varit, så fullständiga,
som erfordrats till förekommande af misstag om person vid uppgifternas
införande i ministerial- och kyrkoböcker, ett förhållande hvaröfver
klagomål varit hos justitieombudsmannen anförda.

Vanskligt måste för öfrigt blifva att få de från doinstolarne
utgående meddelanden fullständigt och felfritt antecknade i kyrkoböckerna,
när anteckningarna måste verkställas af personer, hos hvilka
icke i allmänhet kan förutsättas kännedom om strafflagen och dess
termer.

Antaget likväl, att presterskapet i den församling, till hvilken den
tilltalade vid straffets ådömande hörde, i behörig ordning mottagit och
antecknat uppgift om straffet, är ingalunda gifvet, att då framdeles
prestbetyg angående samma person erfordras för att företes vid domstol,
upplysning om nämnda straff är tillgänglig för den prest, som då har
att meddela betyg.

Den dömde kan nämligen under mellantiden hafva flyttat till annan
församling, kanske ock flera gånger ombytt kyrkoskrifningsort.

Har före den sista flyttningen tiden för ådömd förlust af medborgerligt
förtroende tilländagått eller påföljderna af brottet i afseende å
kyrkotukten upphört, får icke i utflyttningsbetyget göras anteckning
om det ifrågavarande brottet; och presten i den ort, der den straffade
inflyttar, får således om detsamma ingen kännedom.

Det prestbetyg, som af denne prest till domstolen meddelas, kun
således icke innehålla någon uppgift om berörda brott.

Då för öfrigt uppgifterna i flyttningsbetygen icke omfatta andra
brott, än sådana, som äro förenade med förlust af medborgerligt förtroende
eller af vissa kyrkliga förmåner, erhåller presten i den nya

29

kyrkoskrifningsorten i hvarje fall ingen kännedom om öfriga brott, för
hvilka den inflyttade kan hafva varit sakfälld.

Derest det förslag, hvilket af komitén för utarbetande af ändringar
i kyrkolagen med mera blifvit den 5 April 1892 afgifvet, i fråga om
lag angående frejde- och flyttningsbevis, varder upphöjdt till lag, skulle
flyttningsbetygen ej vidare komma att innehålla några upplysningar angående
förbrytelser, som af den ifrågavarande personen blifvit begångna,
utan endast huruvida han vid betygets utfärdande är förlustig medborgerligt
förtroende eller dömd ärelös eller förklarad aldrig vara vittnesbär;
och härigenom blefve presterskapets kännedom om bestraffningar,
som inflyttade personer möjligen undergått, än mera inskränkt och följaktligen
tillfället ytterligare minskadt för domstolarne att af prestbetygen
erhålla de nödiga upplysningarne om tilltalade personer.

En värderik och väl behöflig hjelp uti här ifrågavarande hänseende
hafva myndigheterna under senare år hemtat från den förut omnämda
tidningen polisunderrättelser.

I denna tidning meddelas bland annat underrättelser, när personer,
som kunna anses vådliga för allmänna säkerheten, häktas för brott mot
person eller egendom eller för lösdrifveri, äfvensom uppgift å personer,
hvilka under den närmaste framtiden komma att frigifvas efter undergånget
straffarbete eller tvångsarbete, dock endast i det fall, att de
vid frigifvandet äro på grund af domstols beslut förlustiga medborgerligt
förtroende eller gjort sig kända såsom vådliga för allmänna säkerheten.
Uppgift meddelas ock å för allmänna säkerheten vådliga personer,
som rymma från fängelse eller allmän arbetsanstalt eller derstädes
aflida. Dessa underrättelser och uppgifter, grundade på meddelanden,
som af länsstyrelser, poliskammare, stads- och kronobetjening samt föreståndare
för fångvårdsinrättningar insändas direkt till tidningens redaktion,
åtföljas af upplysningar angående de anmälda personernas lödelsetid,
födelseort, yrke och hemvist med mera.

30

Tidningen utkommer tre gånger i véckan och tillsändes samtliga
ofvannämnda myndigheter och tjensteman äfvensom fångvårdsstyrelsen
med flera embetsverk, samt förses för såväl månad som kalenderår och
längre perioder med register, Indika underlätta återfinnandet af uppgifterna
rörande eu gifven person.

Men denna tidning, som egentligen är afsedd för polisändamål och
omfattar de ur sådan synpunkt angelägnaste uppgifter, bereder tillfälle
till upplysning endast om en del af de brott, angående hvilka kännedom
för domstolarne är af nöden, och åt tidningens meddelanden lärer icke
heller tillmätas sådant vitsord, att domstolarnes utslag anses kunna på
dem grundas.

Vissa större domstolar, särskilt Stockholms rådstufvurätt, hafva
sökt att i viss mån bereda sig tillfälle till kännedom om tilltalades
föregående bestraffningar genom anordnande af register öfver de
vid samma domstol lagförda personer; men den kännedom, som härigenom
vunnits, har naturligtvis icke kunnat blifva fullständig redan af
det skäl att upplysning saknas om bestraffningar, som blifvit ådömda
af andra domstolar.

Under sålunda antydda förhållanden hafva domstolarne ofta i fall,
der tilltalade personers föregående lefnadsomständigheter icke varit säkert
kända, nödgats att med ledning af de tilltalades egna uppgifter
eller eljest inlupna underrättelser söka förskaffa sig erforderliga upplysningar
medelst skriftvexling med andra myndigheter, såsom presterskap,
domstolar och fängelseförvaltningar, hvilket icke kunnat undgå att understundom
vålla en beklaglig förlängning i ransakningstiden, utan att
likväl domstolens bemödanden alltid krönts med franiffånc.

Ordnandet af ifrågakomma angelägenhet på ett mera tillfredsställande
sätt än hittills torde således få anses vara af trängande vigt.

i

31

I den utländska lagstiftningen förutsättes i allmänhet, likasom i den
svenska, för en rätt tillämpning af gifna straffbestämmelser kännedom
om tilltalade personers föregående förhållanden med afseende å brottslighet
och ådragna bestraffningar.

För beredande af en sådan kännedom hafva såväl i de stora kulturländerna,
som äfven i åtskilliga mindre stater, särskilda åtgärder
blifvit vidtagna.

Härvid har i allmänhet valts någon af följande tre utvägar.

Den första består deri, att uppgifter om de dömda samlas i deras
födelse- eller boningsorter hos vederbörande församlingsföreståndare eller
andra myndigheter, från hvilka upplysningar sedermera kunna af åklagare,
domare med flere vid behof inhemta^. I Österrike är detta system
noga genomfördt. Från domstolarne meddelas röranda dömda personer
fullständiga s. k. »Auskunftertabellen», med ledning af hvilka inom
de olika »Bezirke» upprättas namnregister öfver dem, som äro inom området
födde eller hemortsberättigade; och med hjelp af dessa register är
det sedermera möjligt att vinna upplysningar om de brott, för hvilka
någon blifvit tillförene sakfälld. Detta system torde innebära den största
likheten med den i Sverige bestående anordningen att samla uppgifterna
hos presterskapet, dock vidare utvecklad och genomförd.

Den andra utvägen består i publicerande och kringsändande till
myndigheterna af tryckta strafförteckningar. Detta system användes i
Ryssland, der uppgifter rörande personer, som dömts till frihetsstraff
äfvensom i vissa fall till böter, insändas till justitieministeriet, som
ordnar och periodvis af trycket utgifver samma uppgifter. Årligen upprättas
och publiceras register till de tryckta förteckningarna; och har
man åsyftat att, med begagnande af dessa handlingar, hvarje domstol
sjelf skulle vara i tillfälle att förskaffa sig erforderliga upplysningar
angående de inför densamma tilltalade. Mot detta system, analogt med
det som härstädes vunnit tillämpning genom utgifvande af tidningen
polisunderrättelser, har på grund af den i Ryssland vunna erfarenhet
blifvit anmärkt, att svårighet yppat sig i fråga om uppgifternas upp -

32

sökande i de digra registren, samt till följd deraf att felaktigheter i
publikationerna icke kunnat undvikas.

Den tredje utvägen kännetecknas derigenom, att på särskilda blanketter
utskrifna uppgifter angående dömde hopsamlas för bestämda större
distrikt sålunda, att till någon hufvudort inom hvarje distrikt uppgifter
från domstolarne i alla delar af landet insändas rörande förbrytare, som
finnas hafva sin födelseort inom distriktet, under det uppgifter angående
sådana, om hvilkas födelseort upplysning saknas, sändas till en centralpunkt
för hela landet. De inkomna blanketterna inläggas, ordnade alfabetiskt
efter de dömdes namn, i skåp med särskilda fack för de olika
bokstäfverna. Denna inrättning, hvilken först framträdt i Frankrike år
1850 och der lånat benämningen efter sättet för uppgifternas förvarande
i nyssnämnda skåp »casiers judiciaires», har sedermera vunnit insteg uti
Italien, Portugal, vissa kantoner i Schweitz och slutligen sedan år 1882
i hela Tyska riket.

Till domstolar och andra myndigheter äfvensom i vissa fall till enskilda
utlemnas på begäran utdrag ur de på nyssnämnda sätt samlade
och ordnade uppgifterna, hvilka kunna sägas tillsammans utgöra ett »register»
öfver de dömde, hvarföre ock i Tyskland deråt gifvits benämningen
»Strafregister».

Detta system, hvilket vunnit den allmännaste tillslutning, torde
vara det mest genomförda och lofordas i allmänhet från de håll, der
det vunnit tillämpning.

Då man vill söka utreda, hvilket af dessa tre i utlandet använda
system kan med största fördel användas i vårt land, är nödigt att
först klargöra, hvilken omfattning man vill gifva åt den anordning, som
kan ifrågakomma. Det måste med andra ord bestämmas, rörande
hvilka förbrytelser och straff upplysningar skola tillhandahållas. I de
länder, der något af förenämnda tre system blifvit genomfördt, samlas
i allmänhet uppgifter angående nästan alla brott, både gröfre och rin -

33

gare, till hvilka senare hänföras äfven sådana förseelser, som i Sverige
bedömas efter lösdrifveriförfattningen.

Då förseelse af sistnämnde art icke i Sverige betraktas såsom brott
i egentlig mening och då dermed ej heller är förenad någon påföljd
enligt den allmänna strafflagen, hvarföre kännedom om lösdrifveriförseelser
icke är af egentlig vigt för domstolarne, torde redan häruti
finnas en anledning att vid den föreliggande angelägenhetens ordnande
icke taga i betraktande förseelser af detta slag.

Härtill kommer att genom kongl. cirkuläret den 12 juni 1885 redan
finnes stadgadt, att underrättelser och kungörande!!, om hvilka i
lagen af samma dag angående lösdrifvares behandling meddelats föreskrifter,
skola införas i de tryckta polisunderrättelserna, hvilka i följd
deraf innehålla bland annat fullständig förteckning å dem, som för lösdrifveri
erhållit varning eller blifvit dömda till tvångsarbete, samt beträffande
de sistnämnda jemväl uppgift å tiden, då de frigifvits.

Till följd häraf och då tidningen polisunderrättelser i hvarje fall torde
komma att fortfarande för polisändamål utgifvas och vara tillgänglig för dem,
som hafva lösdrifverilagens tillämpning sig betrodd, torde icke heller för
detta ändamål vidare åtgärder för meddelande af upplysning om lösdrifveriförseelser
vara af nöden.

I fråga om förbrytelser mot allmänna strafflagen, strafflagen för
krigsmagten och särskilda författningar, lärer vid urskiljande af de förbrytelser,
rörande hvilka uppgifter af här afsedda art böra från domstolarne
insamlas, förnämligast böra komma i betraktande dels huruvida
det straff, hvartill blifvit dömdt, utgöres af straffarbete eller fängelse
eller om det inskränker sig till böter eller annan ringare påföljd, dels
ock huruvida brotiet hör till den klass af förbrytelser, der återfall medför
i lag utsatt särskild strafförhöjning, eller icke.

Beträffande förbrytelser, för hvilka dömts till straffarbete eller
fängelse, kan ifrågasättas, huruvida uppgifter skola ingå om alla dylika
förbrytelser, eller icke afse andra än sådana, som antingen tillhöra den
klass, för hvilken särskilda iterationsstraff äro stadgade, eller ock eljest
hänvisa på eu för samhället mera vådlig viljeriktning.

5

34

Gränsen kan i senare fallet alternativt tänkas så, att förutom de
till iterationsklassen hörande brotten medtagas antingen endast de förbrytelser,
hvilka medfört förlust af medborgerligt förtroende eller alla
förbrytelser, för hvilka blifvit dömdt till straffarbete, eller ock samtliga
de, livilka i den svenska rättsstatistiken hänföras till gröfre brott, och
således alla förbrytelser, för hvilka lagen stadgar dödsstraff, straffarbete
eller afsättning från embete eller tjenst, dock att, då jemte straffarbete
böter ingå i strafflatituden för något brott, detsamma anses för gröfre endast
der straffarbete eller fängelse blifvit ådömdt.

Tillämpning af det första alternativet skulle hafva till följd uteslutandet
af flera slag af svåra förbrytelser, såsom dråp, barnamord, grofva
misshandelsbrott med flera, hvilka ovilkorligen äro af beskaffenhet att
böra tagas i betraktande då någon, som derför blifvit dömd, ånyo tilltalas
för liknande eller annat brott. Det andra alternativet skulle likaledes
leda till uteslutande af en stor del svåra förbrytelser af nästan
alla arter, endast förbrytelsen i det gifna fallet ansetts försonad med
lindrigare straffart än straffarbete. Det tredje alternativet skulle ock
medföra en otvifvelaktigt allt för stor inskränkning, i det att uppgifter
komme att saknas rörande åtskilliga gröfre brott mot eganderätten
och den personliga säkerheten, likasom beträffande ej få andra svårare
förbrytelser, hvarförutom detta alternativ vore förenadt med olägenheter
till följd deraf att gränsen ofta nog blefve svår att med noggrannhet
iakttaga, så att en viss ojemnhet vid tillämpningen vore att befara.

Till undvikande af de sålunda påpekade olägenheterna och då det icke
kan förnekas, att så snart någon blifvit dömd till fängelse eller straffarbete,
detta tyder på brottslighet af den art att kunskap om förbrytelsen
är af betydelse vid utmätande af straff för en senare förbrytelse,
har komitén velat föreslå, att uppgifter samlas om alla de fall, då domen
lyder å fängelse eller straffarbete, och har så mycket mindre trott undantag
från denna regel höra ifrågasättas, som dylika undantag uppenbarligen
skulle vålla afsevärda praktiska olägenheter. Beträffande dödsstraff
lärer, om detsamma går i fullbordan, icke vara nödigt att upp -

35

gift derom för framtida upplysning förvaras, och i händelse frihetsstraff
af nåd sättes i stället, komme meddelande derom att lem nas.

Förbrytelse, för hvilken blifvit döm dt till lindrigare straff än fängelse,
torde få anses af den art, att kännedom derom i allmänhet icke
är af väsentlig vigt i händelse af ny lagföring, och det lärer vara uppenbart,
att samlande af uppgifter rörande alla ådömda bötesstraff skulle i
hög grad försvåra den föreliggande angelägenhetens ordnande på ett ändamålsenligt
sätt, samt att det ökade arbetet och de stegrade kostnaderna
icke komme att stå i skäligt förhållande till hvad dermed kunde vinnas.

Då fråga är om förseelser, för hvilka i lag eller allmän författning
stadgas tillämpning af förhöjd straffskala vid iteration, är likväl kännedom
om förut för liknande förseelser ådömda bötesstraff af större betydelse
än eljest.

Skäl synas emellertid vara för handen att, beträffande förseelser af
berörda slag, taga hänsyn dertill, huruvida de äro belagda med straff i
strafflagarna eller i författningar rörande den allmänna hushållningen,
såsom tullstadgan, kongl. förordningarne angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker,
angående vilkoren för tillverkning af bränvin, angående försäljning af
vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker,
angående eldfarliga oljor och dermed jemförliga vätskor, angående
tillverkning, vård och försäljning af krut, angående tillverkning af nitroglycerin,
dynamit och andra sprängämnen, med flera författningar.

1 fråga om förbindelser emot tullstadgan lärer svårighet icke förefinnas
att erhålla nödiga upplysningar, enär utslagen i dylika mål samlas
hos generaltullstyrelsen.

Beträffande öfverträdelser mot de öfriga författningarna, visar erfarenheten,
att återfallen i dessa, öfverträdelser, hvilka äro förenade med
utöfning af näring i hemmet eller å annan bestämd plats, nästan alltid
förekomma inom samma ort, der de föregående öfverträdelserna blifvit
begångna och der dessa till följd deraf i de flesta fall äro hända. Då
derför något behof af särskilda åtgärder till beredande af upplysning i
sagda hänseende, så vidt för komitén är kändt, icke gjort sig gällande,

36

och då högst betydande arbetsbesparing och förenkling vinnes, derest
de talrika förseelserna af ifråga varande art, så vidt bestraffningen ej
är urbota, hänföras till de förbrytelser, om hvilka icke uppgifter skola
samlas, har komitén trott öfvervägande skäl tala för ett sådant tillvägagående.

Der eldigt strafflagen eller strafflagen för krigsmagten ansvar ådömts
någon för snatteri, är, med anledning af stadgandet att den, som
begår snatteri tredje gången, skall dömas såsom hade han första resan
stöld föröfvat, af icke ringa vigt att upplysning om snatteriförseelsen
finnes att framdeles tillgå äfven om ansvaret blifvit satt endast till böter;
och då de, hvilka göra sig skyldiga till snatteri, i talrika fall tillhöra den
mera rörliga befolkningen, synes nödigt att åtgärder vidtagas för att .tillhandahålla
åklagare och domare upplysning om bötesansvar för snatteri.

Hvad angår disciplinstraff af arrest, som åläggas till krigsmagten
hörande personer, torde sådana bestraffningar, hvilka för öfrigt antecknas
i de. för krigsmagten påbjudna straffjournalerna, icke vara af beskaffenhet
att för tillhandahållande af upplysning om desamma någon
anordning bör här ifrågasättas.

Har någon, hvilken blifvit ställd under tilltal för svårare brott, ej
kunnat deråt fällas, men likväl så mycken bevisning förekommit, att
saken lemnats åt framtiden, innebär detta, att ransakningen icke blifvit
definitivt afslutad, utan kan återupptagas, derest omständigheterna
framdeles skulle gifva anledning dertill. I fall, då den, som ställts under
framtiden, tilltalas för nytt brott, kunna under ransakningen angående
det nya brottet yppas förhållanden, tjenande till bevisning angående
det förra brottet, och med afseende härå samt då den omständighet
att tilltalad person förut blifvit ställd under framtiden för groft
brott måste i och för sig vara af synnerlig vigt vid ransakningen angående
nytt brott, lärer upplysning i sådant hänseende böra för domstolarne
vara att tillgå.

De anordningar, som vidtagas för beredande af upplysningar angående
förut ådömda bestraffningar, anser komitén således böra omfatta
alla de fall, då någon af svensk domstol dömts till straffarbete eller

37

fängelse eller för snatteri till böter, hvarförutom enligt komiténs åsigt
upplysning bör tillhandahållas rörande de fall, då någon ställts under
framtiden för groft brott.

Vid granskning af de olika sätt, på hvilka anordningar för ändamålet
må kunna träffas, lärer böra fästas hufvudsaklig vigt vid tillförlitlighet,
lindrigaste kostnad och undvikande af upplysningarnas spridning
utöfver hvad ändamålet kräfver. Denna sistnämnda synpunkt är
ej minst att beakta; och koinitén har icke kunnat undgå att fästa afseende
vid den sträfvan, som föranledt inskränkning i prestbetygens
innehåll och som allt bestämdare framträder äfven i andra hänseenden.

Det erbjuder sig närmast att söka genom förändrade och förtydligade
föreskrifter med afseende å dels de till presterskapet ingående
brottmålsuppgifter och dels prestbetygens innehåll sätta presterskapet i
tillfälle att till domstolar och åklagare meddela fullständiga upplysningar
angående domstolsutslag af den art, här ofvan angifvits.

De erforderliga uppgifterna skulle kunna ingå till och samlas hos
presterskapet i den dömdes födelseort eller ock i kyrkoskrifningsorten,
i hvilken senare händelse det dock blefve nödvändigt ålägga presterskapet
att vid utflyttningar genast till inflyttningsorten öfversända fullständiga
straffmeddelanden rörande den flyttande.

Redan af hvad här ofvan blifvit erinradt i fråga om nu rådande
förhållanden lärer dock framgå, att en anordning, hvarigenom tillhandahållande
af straffuppgifter göres till ett åliggande för presterskapet,
måste blifva förenad med väsentliga olägenheter af den beskaffenhet.,
att de icke kunna undanrödja^.

Man lärer ej heller kunna undgå att finna, hurusom uppgifternas
fördelning på talrika ställen ofta måste vålla svårighet att utröna, hvarest
upplysningar i ett gifvet. fall äro att söka. Då kyrkoskrifningsorten kan
för samma person oupphörligen vexla, kan redan af detta skäl icke vara
lämpligt att uppgifterna der samlas. Samlas de i födelseorten, blifver
nödigt för den, som söker uppgiften, att först utröna, hvilken denna ort
är, och som upplysning derom ej alltid erhålles af prestbetygen, lärer

38

kunskap om födelseorten i många fall endast med stort besvär och understundom
alldeles icke stå att vinna.

Krafvel derpå, att presterna så vidt möjligt befrias från skyldigheter,
hvilka ligga utom deras egentliga kall, lärer ock under senare
tider alltmera framträdt såsom oafvisligt; och det är redan här ofvan
framhållet, hurusom jemväl den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för
utarbetande af ändringar i kyrkolagen ifrågasatt väsentlig inskränkning
af de meddelanden, som skola lemnas från presterskäpet.

Då komitén således finner mindre tillrådligt att söka på presterskapets
biträde grunda ett system för straffuppgifters tillhandahållande,
vill komitén emellertid uttala den åsigt att, så länge förandet af längder
öfver födde, döpte, vigde med mera är uppdraget åt presterskäpet,
prestbetyg angående häktade personer i allt fall böra såsom hittills infordras
för att vid ransakningarne vara att tillgå till vinnande af säker upplysning
i afseende å den tilltalades namn och födelsetid med mera dylikt.

Vida lämpligare än att för ifrågavarande ändamål anlita presterskapet
vore utan tvifvel att derför använda tidningen polisunderrättelser
med nödiga tillägg.

Då de meddelanden, som nämnda tidning enligt cirkuläret den 1
Juni 1877 skall innehålla, icke äro tillräckliga för detta fall, blefve nödigt,
att tidningens innehåll så utvidgades, att den kom me att meddela
uppgifter angående alla dem, som dömts till straffarbete eller allenast
till fängelse eller för snatteri till böter, vare sig de dömda vore förlustiga
medborgerligt förtroende eller ej och utan afseende derå, huruvida de
kunde anses för allmänna säkerheten särskilt vådliga eller icke, äfvensom
rörande dem, som ställts under framtiden för gröfre brott.

Härigenom uppstode dock fara, att uppgifterna om de ringare förbrytelserna
erhölle alltför stor offentlighet. Genom tillägg till tryckfrihetsförordningen
skulle visserligen kunna gifvas föreskrift derom, att
tidningen polisunderrättelser icke finge hållas tillgänglig för allmänheten;
men utom det att för en stor del af kronobetjeningen på landet
sannolikt skulle möta svårighet att om tidningsnumren taga sådan vård,
att obehöriga personer alldeles förhindrades taga del af deras innehåll,

39

torde redan den omständighet, att dessa strafförtecknirigar jemte namnregister
för längre tidsperioder funnes spridda i många hundra exemplar
öfver hela landet, innefatta ett alltför vidsträckt bekantgörande hvad de
ringare förseelserna angår, och vara egnad att tillskynda dem, som gjort
sig skyldiga till dessa förseelser, skada för all framtid på ett sätt, som
ingalunda kunde anses rättfärdigadt af det allmännas intresse att åt
myndigheterna bevara kännedom om slika förseelser för möjligen inträffande
fall.

Det kan ifrågasättas, att tidningen polisunderrättelser äfven med
dess nuvarande mindre omfattande innehåll skulle kunna medföra olägenheter
af liknande beskaffenhet; men frånsedt lösdrifveriförseelserna, hvilka
icke utmärka någon egentlig brottslighet och hvilkas bekantgörande i
polisunderrättelser icke torde för de skyldige medföra afsevärd skada,
meddelas i sagde tidning uppgift endast om förbrytelser af den sanihällsvådliga
art, att hänsynen för förbrytaren icke i fråga om dem
torde utgöra tillräckligt skäl emot utsändande af sådana tryckta meddelanden,
som kunna anses af nöden för polisändamål.

Emot användande af tidningen polisunderrättelser eller särskilda
tryckta förteckningar öfver dömde förbrytare tala äfven andra omständigheter.

Om ock register till dylika tryckta samlingar utgifvas, torde icke
kunna undvikas, att dessa register under tidernas lopp utväxa till ett
omfång, som måste försvåra öfversigten och förorsaka, att isynnerhet
uppsökande af personer med allmänt förekommande namn ej sällan blefve
svårt och tidsödande. Det vore icke nog att den tryckta publikationen
vore tillförlitlig, utan det blefve tillika i väsentlig mån beroende på
större eller mindre vana och noggrannhet hos dem, som hade att begagna
publikationen, huruvida de upplysningar, som derur kunde hemtas,
blefve bristfälliga eller icke.

Gifvet är, att om saken ordnas genom inrättande af en särskild anstalt
med uppgift att samla och tillhandahålla upplysningar rörande
dömde förbrytare, de olägenheter lättast borde undvikas, som mot de
öfriga systemen blifvit anmärkta.

40

Uppgifternas spridning till obehöriga och i allmänhet utöfver hvad
nödvändigheten kräfver torde då kunna genom lämpliga föreskrifter förekommas.

Den största möjliga säkerhet skulle vinnas för rigtigheten och fullständigheten
af de upplysningar, som tillhandahållas, i det särskild med
göromålen förtrogen person finge till åliggande att meddela dessa upplysningar
med ledning af originaluppgifter från domstolarna.

Kostnaderna för en sådan inrättning synas ock i förhållande till de
fördelar, som kunde af densamma vinnas, blifva synnerligen måttliga.

Komitén har under sådana förhållanden ansett sig kunna och böra
förorda denna utväg och vill här nedan lemna vidare redogörelse för
det sätt, hvarpå anordningen enligt komiténs mening kan med största
fördel genomföras.

I fråga om valet emellan uppgifternas samlande på flera ställen
inom landet eller på en enda plats för hela riket, hvilken plats i sådan
händelse uppenbarligen borde blifva hufvudstaden, ansluter sig
komitén obetingadt till detta senare alternativ.

I förra fallet skulle uppgifterna kunna samlas hos länsstyrelserna
eller föreståndarne vid de särskilda'' fängelserna, hos hofrätterna eller
möjligen hos andra myndigheter. Den fördel, som vunnes, vore, att afståndet
understundom blefve kortare emellan den, som sökte, och den,
som gåfve upplysningar, hvarförutom de särskilda samlingarna skulle
blifva af mindre omfattning. Men oafsedt att ett stort antal orter eger
minst lika snabb och ofta förekommande postförbindelse med hufvudstaden
som med platser på kortare afstånd, måste det antagas att, derest
uPPgifterna samlades å skilda ställen, derigenom skulle, om än icke i
samma grad som då uppgifterna måste sökas hos presterskapet, vållas
svårighet att utröna, från hvilken af de olika samlingspunkterna upplysning
rätteligen skulle sökas. Misstag derutinnan kunde hafva till
följd icke endast omgång och tidsförlust, utan naturligtvis ock att uppgifter,
som erhölles, blefve vilseledande, i det att t. ex. rörande någon
meddelades, att hans namn icke förekoinme i samlingen af straffuppgif -

41

ter, under det likväl uppgifter om straffdomar öfver samma'' person funnes
å annat samlingsställe.

I* händelse straffuppgifterna samlades på olika platser, torde fördelningen
af desamma, likasom i Frankrike, Tyskland och öfriga länder*
der systemet »casiers judiciaires» finnes tillämpadt, böra ske efter de
dömdes födelseorter. Men då i många fall födelseorten icke är med
visshet känd, måste för sådana fall tillika ett centralregister, såsom i de
nyssnämnda länderna, inrättas.

Huruvida besparing i kostnad skulle uppstå vid registrens fördelande
på flera platser synes för öfrigt tvifvelaktigt, helst för ändamålet

afpassad inredning måste göras i de lokaler, der registren komrne att

P • - : I i . ........... .. , -i,,

förvaras.

Anledningen dertill, att straffregistren i Frankrike och Tyskland
jemte andra länder fördelats på flera, håll, är att söka dels i befolkningens
talrikhet, hvilken vållar att ett gemensamt register blefve för
stort, dels ock i den omständighet, att civilregistren finnas hos samma
myndigheter, hos hvilka straffregistren föras.

Till ledning vid rättsstatistikens utarbetande skola till justitiedepartementet,
jemlikt särskilda cirkulär den 18 December 1879, uppgifter
för hvarje halfår från underrätterna samt hofrätterna och nedre justitierevisionen
insändas beträffande gröfre brott och derför anklagade personer.

Dessa statistiska uppgifter omfatta i det närmaste alla de fall, i
hvilka meddelanden från domstolarne, enligt den af koinitén här ofvan
uttalade åsigt, borde ingå till den anstalt, från hvilken straffuppgifter
skulle hållas myndigheterna till banda. Undantag, i hvilka dylika
statistiska uppgifter ej för närvarande meddelas, äro endast de fall,
då någon blifvit dömd till fängelse för sådant brott, i hvars strafflatitud
icke ingår straffarbete, eller för snatteri blifvit fälld endast till
böter.

Under sådana förhållanden böra samma uppgifter, som från domstolarne
skulle insändas till den ifrågasatta nya anstalten, kunna användas
för rättsstatistiken, hvarigenom de invändningar bortfölle, som eljest

6

42

möjligen kunde göras mot domstolsmyndigheternas belastande med ökadt
arbete.

En dylik anordning förutsätter, att den nya anstalten förlägges
under justitiedepartementets byrå för statistiska ärenden, hvilket komitén
ock anser vara i alla afseenden tjenligt.

r Till denna anstalt borde således från domstolarne meddelas de erforderliga
uppgifterna angående dem, som blifvit dömda till straffarbete
eller fängelse eller, för snatteri, till böter, äfvensom angående dem, som
blifvit ställda under framtiden för gröfre brott.

Enligt det system, som tillämpas i Frankrike och Tyskland med
flera länder, böra sjelfva originaluppgifterna, utskrifna på likformiga
blanketter af starkt papper och alfabetiskt ordnade i särskilda skåp,
bilda det straffregister, från hvilket upplysningar sedermera åt vederbörande
meddelas.

Under det att i utlandet uppgifter till straffregistren meddelas endast
angående de utslag, som vunnit laga kraft, måste uppgifter från
de svenska domstolarne lemnas oafsedt klagan blifvit förd eller icke,
emedan dessa domstolar, till följd af gällande stadganden angående fullföljande
af talan mot utslag i brottmål, i allmänhet icke erhålla kännedom
om anförda besvär.

Med anledning häraf kunde ifrågasättas, huruvida från öfverrätterna
och nedre justitierevisionen borde periodvis lemnas förteckningar å samtliga
inkomna besvär i brottmål, på det med ledning af samma förteckningar
måtte vid anstalten kunna å der emottagna brottmålsuppgifter
antecknas, huruvida utslagen blifvit öfverklagade eller vunnit laga kraft.

Komité)) har dock trott sådana åtgärder, hvilka vore förenade med
ett synnerligen betungande arbete, icke vara oundgängligen nödiga.

Möjligt är ock, att efter någon tid förändrade bestämmelser i fråga
om besvärs anförande i brottmål kunna blifva gällande, helst lagförslag
i sådan riktning föreligger, och nämnda bestämmelser torde kunna medföra,
att den påpekade olägenheten varder fullständigt undanröjd.

Emellertid synes under nuvarande förhållanden lämpligen böra föreskrifvas,
att till straffregistret skola, i ungefärlig öfverensstämmelse med

43

hvad för statistiska ändamål redan nu sker, meddelas uppgift om utgången
hos öfverrätten och Kongl. Maj:t af alla sådana brottmål, i hvilka
redan lägre instans haft att insända straffuppgift.

Derigenom skulle erhållas upplysning, huru den tilltalade blifvit
slutligen dömd i alla dylika mål, utom der besvär alldeles icke blifvit
anförda eller klagan fullföljts endast till hofrätt, då ju särskild anmälan,
att utslagen vunnit laga kraft, ej komme att ingå. Någon synnerlig
olägenhet häraf synes dock så mycket mindre vara att befara,, som
enligt komiténs förslag i de för lagskipningen vigt,igaste fallen i alla
händelser skulle lemnas meddelanden till registret rörande afslutade straff.

Enligt den svenska lagstiftningen erfordras nämligen för tillämpning
af de så kallade iterationsstraffen för tjufnadsbrott att känna ej
blott huruvida utslag, hvarigenom förut dömts till ansvar för liknande
brott, åt sig tagit laga kraft, utan äfven om den tilltalade till fullo undergått
bestraffningen.

Likaledes är angeläget att känna tidpunkten för afslutandet, af hvarje
straff, som är förenadt, med förlust af medborgerligt förtroende på viss
tid, enär samma tid beräknas från frigifvandet.

Det synes icke ligga utom sannolikhetens gränser, att presterskapet
förr eller senare kommer att fullständigt befrias från åliggandet att meddela,
frejdbetyg. För sådan händelse torde den anstalt, om hvars inrättande
nu är fråga, böra vara i tillfälle att, angående personers frejd
meddela nödiga upplysningar. Fördelarne deraf, att sådana upplysningar
kunna lemnas från samma håll, hvarifrån uppgifter om ådömda bestraffningar
erhållas, synas vara uppenbara, och en sådan anordning, hvilken
dock förutsätter, att erforderligt, materiel i god tid hos anstalten samlas,
synes skola i flera afseenden leda till en högst, väsentlig förenkling.

Komiténs förslag innehåller derföre, att med ledning af förteckningar,
som fångvårdsstyrelsen har att, till registret öfverlemna,
skall å de från domstolarne inkomna straffuppgifter beträffande dels
dem, som på grund af domstols utslag äro förlustiga medborgerligt förtroende
intill dess viss i utslaget, utsatt tid förflutit, från det de efter
utståndet straff frigifvits, dels ock dem, som äro dömda till fängelse för

44

stöld eller snatteri, antecknas dagen, då en hvar, efter att hafva undergått
det honom genom utslaget ådömda straff, blifvit från straffanstalt
frigifven.

Bland dem, som blifvit förklarade förlustiga medborgerligt förtroende
under viss tid, återfinnas naturligtvis de, som för tjufnadsbrott blifvit
dömda till straffarbete.

Beträffande åter de fall, då för snatteri dömts till böter, möter icke
ringa svårighet att införskaffa fullständiga uppgifter rörande verkställigheten
af straffen.

Böterna kunna erläggas i penningar eller ock aftjenas med frihetsstraff.

Uppbörden af böter åligger närmast kronofogde och magistrat, hvilka
hafva att omedelbart genom vederbörande utmätningsman uttaga beloppen,
der den dömde finnes inom uppbördsdistriktet. Vistas den dömde
utom distriktet, måste handräckning begäras hos Konungens vederbörande
befallningshafvande, som i sin tur öfverlemnar ärendet till den tjensteman,
handräckningsåtgärden åligger. Till följd af oriktiga uppgifter
om den dömdes vistelseort, dennes flyttningar eller afvikande från ort
till annan med mera dylikt kan ärendet komma att gå genom ett flertal
myndigheter, innan böterna, möjligen först efter flera års förlopp,
blifva erlagda.

Ofta nog torde uppbördsmannen då icke känna, att de indrifna böterna
äro ådömda för snatteri, och ännu oftare lärer han vara ur stånd att
utan fara för misstag meddela uppgift å det mål, hvari de blifvit ådömda,
helst enligt nu gällande författningar icke någon anteckning om förbrytelsen
skall göras i restlängderna öfver obetalda böter.

Då det, isynnerhet på landsbygden, lärer höra till sällsyntheterna,
att snatteriböter betalas, skulle för öfrigt, derest föreskrift meddelades,
att uppbördsmännen borde, när de uppbure sådana böter, derom insända
särskild underrättelse till straffregistret, kunna med skäl befaras, att en
dylik detalj föreskrift, i anseende dertill att dess tillämpning ytterst sällan
ifrågakomme, lätteligen blefve förbisedd af dessa med mångahanda göromål
af olika art öfverhopade myndigheter.

45

De meddelanden, som gjordes, skulle sålunda antagligen icke komma
att omfatta alla fall, då snatteriböter blifvit guldna; och följaktligen
blefve äfven de från straffregistret utgående meddelanden i nämnda afseende
opålitliga och understundom vilseledande.

Rörande de fall, då snatteriböter aftjenats, skulle uppgifter kunna
genom fångvårdsmyndigheterna erhållas, om än dessa upplysningars meddelande
likaledes komine att kräfva ett särskildt aktgifvande af vederbörande
fängelseföreståndare samt understundom, der förvandlingsstraffet
aftjenats i sammanhang med annat frihetsstraff, skulle vara förenadt
med ej obetydligt arbete. y

Men då af skäl, som nyss blifvit anförda, betänklighet möter att
tillstyrka föreskrift om uppgifter till registret rörande snatteriböters
betalning, har ett olika förfarande, som lätteligen kunde föranleda till
missuppfattning å deras sida, som hade att begagna sig af de från anstalten
utgående meddelanden, ansetts icke böra ifrågasättas beträffande
dylika böters aftjenande.

Möjligen hade de ofvan påpekade svårigheterna icke bort utgöra
hinder för komitén att föreslå upptagande i registret jemväl af uppgifter
angående erlagda och aftjenade böter för snatteri, om komitén ansett
erfarenheten hafva påvisat behofvet deraf. Men domstolarne lära,
der de tilltalades egna uppgifter icke anses till fylles, i allt fall lika litet
hädanefter som hittills sakna utväg att förskaffa sig de nödiga upplysningarne
i berörda hänseende; och domstolarnes besvär att i några
få fall införskaffa särskilda upplysningar torde ej tillnärmelsevis motsvara
de svårigheter af mångfaldig art, som vore förbundna med insamlande
till anstalten af fullt tillförlitliga uppgifter för alla de fall, i
Indika för snatteri dömts till böter.

<:! : .''■! r: . . '' ''i -''i,/ ■ , ■ . ib" ; V

Under förutsättning, att det i fråga varande straffregistret bildas
under hand medelst förut omförmälda uppgifter från vederbörande myndigheter,
kan naturligtvis fullständig kännedom om förbrytelser, för

46

hvilka tilltalade personer förut blifvit dömda, först då från anstalten
vinnas, når den egt bestånd under eu viss tid. Icke förr än efter ganska
lång tids förlopp skulle, med afseende å stadgandet i 4 kap. 11 § strafflagen,
sådant nämnda lagrum numera lyder, anstalten vara i tillfälle att
för alla fall lemna upplysningar om de bestraffningar, som enligt lag
kunna föranleda ökadt ansvar vid återfall i brott.

För att sätta anstalten i stånd att tidigare fullständigt uppfylla sitt
ändamål, läte visserligen sig göra att med ledning af de till justitiedepartementet
redan sedan århundradets midt inkomna och bevarade statistiska
uppgifter samt tillgängliga fångförteckningar och fängelsernas
stamrullor med flera handlingar insamla uppgifter om bestraffningar,
ådömda under förfluten tid.

Ett insamlande på detta sätt af straffuppgifter jemte deras sammanfattande
och utskrifvande skulle emellertid komma att kräfva ett omfattande
och antagligen ganska kostsamt arbete. Törhända skulle detsamma
ej heller vara afslutadt så tidigt, att icke anstalten redan hunnit sådan
utveckling, att kompletteringsarbetet konnne till gagn endast i föga talrika
fall.

Det måste vidare beaktas, att de uteslutande för statistiska ändamål
meddelade uppgifterna understundom icke torde blifvit i alla afseenden
utarbetade med den noggranna omsorg, som skulle användts,
derest de ursprungligen varit afsedda att tillika tjena såsom material
för straffregister.

De straffuppgifter, som kunde vinnas genom kompletteringsarbetet,
skulle således antagligen blifva i viss män mindre pålitliga och blefvé
derjemte i många fall mindre fullständiga än de öfriga, hvaraf blefve
en följd, att straffregistret komme att bestå af delar med olika vitsord
och värde, ett förhållande, som särskild! vore olämpligt, när sammandrag
måste meddelas af de i registret förekommande uppgifter om samme
person.

Komitén har derföre ej heller velat tillstyrka särskilda åtgärder i
syfte att för tiden innan författningen om straffregister träder i kraft
fullständiga samlingen af straffuppgifter.

47

Till bedömande af deri omfattning, straffregistret sannolikt komme
att efter hand erhålla, hafva beräkningar blifvit gjorda, grundade på
sifferuppgifter i de af chefen för kongl. justitiedepartementet samt af
fångvårdsstyrelsen afgifna underdåniga embetsberättelse!1 för år 1890.

Under nämnda år utgjorde antalet nykomna fångar dömda till
straffarbete 1,487 och dömda omedelbart till fängelse 742 eller tillhopa
2,229.

För snatteri dömdes 474 och enär för undergående af ådömdt fängelse
för snatteri i straffanstalterna intogos 108, kan antagas att öfriga
366 dömts till böter eller, hvad beträffar något ringa antal, att i uppfostringsanstalt
intagas.

Hela antalet af dem, angående hvilka primära straffuppgifter vid tillämpning
af det nu framlagda författningsförslaget skulle hafva ingått
för år 1890, torde således kunna beräknas till 2,595.

Af hofrätterna meddelades under samma år utslag i 74 gröfre och
50 ringare efter underställning inkomna brottmål, i hvilka underrätt sakfällt,
samt i 334 gröfre och 958 ringare genom besvär inkomna brottmål,
der underrätt likaledes sakfälla Af de ringare brottmålen, tillhopa
1,008, äro emellertid här att taga i beräkning endast sådana, i hvilka
dömts till fängelse, utgörande omkring 1 af 14, eller således 72, samt
till böter för snatteri, utgörande, enligt ungefärlig beräkning 50.

Af högsta domstolen meddelades år 1890 utslag rörande förbrytelser
mot strafflag, krigslag och tryckfrihetsförordningen i 130 gröfre samt
272 ringare brottmål, i hvilka fällande utslag gifvits af lägre instans.
Af nämnda ringare brottmål synas likväl endast 30 å 40 vara af beskaffenhet
att böra här medräknas. Läggas dertill i högsta domstolen
handlagda mål angående brott mot annan lag och författning än nyss
nämnts och i hvilka fållande utslag likaledes gifvits af lägre instans
samt angående meddelad nåd, hvilka mål tillhopa kunna beräknas till
högst 150, skulle totalsumman af de till anstalten ingående sekundära
straffuppgifterna eller uppgifterna i mål, uti hvilka primär straffuppgift
från lägre instans redan afgifvits, uppgå i rundt tal till omkring 850.

48

Hela antalet från domstolarne ingående straffuppgifter skulle således
enligt denna beräkning för året uppgå till 3,445, hvilken siffra torde
böra afrundas till 3,500.

Då enligt komiténs förslag straff uppgifterna med vissa undantag
koinme att förvaras till dess 90 år förflutit från den dömdes födelseår
och medeltalet af de dömdes ålder vid brotts föröfvande utgör omkring
25 år, skulle flertalet straflfuppgifter komma att vid anstalten förvaras
underben tid af 65 år i medeltal. Om det Ange antagas, att de straffades
antal icke för framtiden komme att ökas, skulle således de skåp,
som vore bestämda att inrymma straflfuppgifterna, komma att, sedan anstalten
nått sin fulla utveckling, innehålla 227,500 uppgifter, då likväl
afdrag ej skett för ett ej närmare bestämbart antal uppgifter rörande
dömda, hvilka af högre instans blifvit frikända eller ansetts skyldiga
allenast till ansvar af den beskaffenhet, att uppgift derom icke skall i
registret förvaras, äfvensom rörande dem, om hvilkas död anstalten erhållit
säker kännedom. Antages, enligt utländsk förebild, att hvart fack
i de nämnda skåpen innehölle 400 uppgifter, skulle för de befintliga
uppgifternas förvarande erfordras 569 fack. Då med full beqvämlighet
5 fack kunna placeras öfver hvarandra, skulle erfordras 114 sådana rader
af fack. Under antagande att facken hölle en fot. i bredd, skulle
således för samtliga registerskåpens placerande erfordras en medelstor
sal, der skåpen kunde uppställas ej blott utmed väggar ne utan äfven
fristående i tvärlinier öfver rummet, med lemnade öppna gångar.

Hvad beträffar arbetet för anstaltens skötande finner man, att för
hvarje söcknedag skulle till anstalten i medeltal inkomma ungefärligen
12 straffuppgifter dels från första domstol och dels från högre instanser,
om hvilka senare uppgifters innehåll måste göras anteckningar
å primäruppgifterna. Härtill böra läggas ingående meddelanden
om utståndet straff, hvilka dock ej torde komma att afse större antal
personer än högst 8 i medeltal för hvarje dag, samt underrättelser
från fångvårdsstyrelsen om ett mindre antal årligen inträffande
dödsfall. i ...... ,t

f

49

Utdrag ur registret lära under de första åren, innan detsamma erhållit
något betydligare innehåll, komma att begäras endast i ringa mängd,
men torde framdeles komma att reqvireras i ganska stort antal.

År 1890 tilltalades för gröfre och ringare brott 12,810 personer. Skulle
upplysningar ur registret begärts rörande en hvar af dessa, skulle dagligen
från anstalten måst expedieras omkring 43 meddelanden, men, då en
mycket stor del af de tilltalade lagförts endast för ringa förbrytelser
eller förseelser, torde i verkligheten siffran blifva vida lägre.

Upplysningar lära ock komma att reqvireras angående personer,
som anhållits för lösdrifveri. Då antalet af dem, som år 1890 häktats
för lösdrifveri, uppgick till 2,047, skulle, derest registerutdrag begärts
rörande samtlige dessa, kommit inemot 7 sådana utdrag på hvarje dag.

De meddelanden, som lemnades från registret, skulle visserligen till
det vida öfvervägande antalet komma att innehålla den enkla upplysningen,
att den efterfrågade personen ej förekomme i registret. Icke
mindre än 74 procent af de personer, hvilka år 1890 sakfälldes för gröfre
brott, voro nämligen sådana, som icke förut blifvit straffade för gröfre
brott, och procentförhållandet ställer sig ännu fördelaktigare i fråga om
dem, som voro tilltalade för ringare förbrytelser. Men äfven der den
utgående uppgiften är af nyssnämnda innehåll, förutsätter den en omsorgsfull
granskning af registret.-.

Hela anstalten synes kunna under ledning af föreståndaren för justitiedepartementets
statistiska byrå skötas af eu registrator med nödigt
skrifbiträde.

Sedan komitén i det föregående redogjort för de skäl, som föranledt
komitén att för ifrågavarande angelägenhets ordnande föreslå inrättandet
af eu särskild anstalt inom justitiedepartementet äfvensom
angifvit de allmännare dragen af denna anstalt, sådan komitén ansett
densamma böra ordnas, öfvergår komitén till redogörelse för detaljbestämmelserna
i det uppgjorda förslaget till författning i ämnet.

7

50

/ §. I 1 § angifvas de fall, rörande hvilka straffregistret, enligt de af
komitén förut uttalade åsigter, bör innehålla uppgifter. Då här tillika
nämnes, att straffregistret är afsedt till upplysning för vederbörande
myndigheter, har sådant skett i ändamål att redan från början betona
straffregistrets karakter att vara undantaget från de offentliga handlingar,
af hvilka en hvar eger taga del. Till hvilka myndigheter meddelanden
från registret må lemnas, angifves i 15 §.

2 §■ Då straffregistret ordnas efter de dömdes namn samt bildas af sjelfva

originaluppgifterna från domstolarne, måste hvarje sådan uppgift afse
endast en lagförd. Hafva genom samma utslag flera blifvit sakfällda,
skall således, äfven för den händelse, de dömts till lika straff för samma
brott, särskild uppgift till registret insändas för hvarje sakfälld.

3 §■ Straffuppgifter af det innehåll, som bestämmes i 3 §, åro de för

registret egentligen grundläggande. Sådan uppgift måste för den skull
först och främst med största möjliga tydlighet och fullständighet upptaga
hvad som kan tjena till individualiserande af den person, som deri
afses.

Då det ingalunda är sällsynt, att personer utom sina ursprungliga
familjenamn, sådana de förekomma i prestbetyg och andra handlingar,
antagit och begagnat ett och understundom flera andra tillnamn samt
förbrytare rätt ofta gjort sig allmännast kända under något binamn, är
af vigt, att hvarje sådan benämning i straffuppgiften införes.

Straffuppgiftens plats i registret bestämmes af familjenamnet. Af
sådan anledning bör detta, för att lätt igenfinnas, skrifvas främst bland
de lemnade meddelandena och med större stil än den öfriga texten.

För qvinna, som är eller varit gift, måste i och för registreringen
upptagas såsom familjenamn det tillnamn, som hon egt före inträde
i äktenskap, enär i annan händelse straffuppgifter rörande henne
skulle kunna ingå och komma att förvaras under olika namn utan att
registreringsmyndigheten erhölle kännedom, att dessa uppgifter afsåge
samma person.

Till ytterligare underlättnad och vägledning vid straffuppgifters
uppsökande i registret torde tjena att bland förnamnen det vanliga till -

51

talsnamnet underst.rykes. Detta tilltalsnamn har i synnerhet med afseende
å befolkningen på landsbygden den största betydelse.

De upplysningar, om hvilka förmäles i punkterna 2—5 af denna
paragraf, äro hufvudsakligen sådana, som hittills plägat af domstolarne
vid ransakningar med häktade personer inhemtas och antecknas.

Till följd af bestämmelserna i 1 och 2 §§ skall i straffuppgift
upptagas i allmänhet endast brott, som föranledt något af de
straff, som omförmälas i 1 §, äfvensom brott, hvarför någon blifvit
ställd under framtiden. Har i utslag, hvarigenom någon blifvit
dömd till straffarbete eller fängelse, tillika meddelats bestämmelser rörande
förvandling af böter till frihetsstraff, måste likväl, äfven der
böterna ådömts för annan förseelse än snatteri, uppgifvas samtliga
straffen, på det att registret må i hvarje fall lemna upplysning om
frihetsstraffets längd, sådan denna är bestämd, jemväl för den händelse
tillgång saknas till ådömda böters erläggande. Deremot lärer
icke -finnas giltigt skäl att i de strafifuppgifter, som lemnas rörande
böter för snatteri, intagas meddelanden om andra samtidigt ådömda
bötesstraff.

Hos komitén har tagits i öfvervägande, huruvida i straffuppgifterna
borde upptagas jemväl tiden, då brott föröfvats. Kännedom derom är
dock ytterst sällan eller egentligen endast i det fall, som omnämnes i
4 kap. 11 § strafflagen, af någon särskild vigt för domstol, som har
att med straff belägga ett senare brott; och vid sådant förhållande har
komitén ansett tillräcklig anledning icke vara för handen att föreslå
straffuppgifternas belastande med dessa tidsbestämmelser.

I mål, i hvilka hofrätt är första instans, måste naturligtvis den 4 §.
straffuppgift, som föreskrifves i 3 §, meddelas från hofrätten. Det kan
ock, i besvärs- och underställningsmål, inträffa, att någon, hvilken af
underrätten blifvit frikänd eller eljest så lindrigt dömd, att straflfuppgift
icke af beslutet påkallats, blifver af hofrätten dömd såsom i 1 § sägs;
och äfven i sådan händelse måste den första straffuppgiften lemnas från
hofrätten.

52

5 §. Föreskrifterna i 5 § afse deremot att bereda upplysning om utgången
i hofrätt af sådana under dess pröfning dragna mål, i hvilka
straffuppgift redan ingått från underrätt.

Vare sig hofrätten fastställt underrättens utslag eller ändrat detsamma
i en eller annan riktning, så att straffet upphäfts, nedsatts eller
skärpts eller ådömts med tillämpning af annat lagrum, än det i underrättens
utslag åberopade, skall enligt denna § till registret insändas uppgift
om innehållet af hofrättens utslag.

Dessa uppgifter, som till innehållet komma att öfverensstämma med
dem, som för närvarande för rättsstatistiken enligt faststäldt formulär
n:o 4 insändas till justitiedepartementets statistiska byrå, lära icke behöfva
i fråga om den dömdes personliga förhållanden innehålla lika utförliga
upplysningar, som de i 3 § omnämnda uppgifter, till hvilka de
endast utgöra supplement.

ti §. Af innehållet i 6 § följer, att, der Kongl. Maj:t dömt på sätt i 1 §
säges öfver någon, rörande hvilken straffuppgift af det innehåll, 3 § bestämmer,
icke påkallats af föregående instansers utslag, sådan straffuppgift skall
från nedre justitierevisionen aflåtas till registret. År deremot dylik
uppgift från annan domstol redan meddelad, skall rörande målets utgång
hos Kongl. Maj:t till registret göras anmälan genom insändande
af straffuppgift af det innehåll, som säges i 5 §.

För att straffregistret må erhålla nödig fullständighet kräfves, att
dylik uppgift från nedre justitierevisionen lemnas jemväl i fall, der någon,
som blifvit dömd till straffarbete eller fängelse eller, för snatteri,
till böter, af nåd fått straffet efterskänkt eller mildradt eller erhållit
eftergift i ådömd straffpåföljd.

Angående den, som blifvit dömd att mista lifvet, skulle visserligen
straffuppgift, derest straffet verkställes, icke behöfva förvaras, och skulle
ej heller från domstolarne till registret ingå, men, i händelse han af
nåd förskonas från dödsstraffet och tillätes försona sitt brott med frihetsstraff,
bör naturligtvis straffuppgift från nedre justitierevisionen till
registret aflåtas i likhet med hvad som föreskrifvits för den händelse
att frihetsstraff eljest blifvit ålagdt först genom Kongl. Maj:ts utslag.

53

Då det bör lända till icke ringa praktisk beqvämlighet och reda, 7 §.
att de två olika slag af straff uppgifter, som afses i 3 § och 5 §, ega
skilda, en gång för alla fastställda benämningar, som tillika angifva deras
inbördes förhållande af föregående och efterföljande, har i 7 § föreslagits,
att den föregående uppgiften benämnes »straffuppgift A» och den
efterföljande »straffuppgift B».

För rättsstatistiken erfordras, enligt derför nu gällande bestämmelser,
att i de fall, rörande hvilka straffuppgift A. jemlikt denna författning
skulle aflåta^, åtskilliga meddelanden lemnas utöfver dem, som
borde upptagas i sagda straffuppgift. På det att samma straffuppgift
likväl må kunna tillika tjena såsom uppgift för rättsstatistiken, synes
kunna förordnas, att å särskild afdelning af den blankett, som innehåller
straffuppgiften, exempelvis å blankettens baksida, eller ock å ett vid
blanketten fogadt särskilt blad antecknas de endast för statistiskt ändamål
behöfliga ytterligare upplysningar.

Härigenom skulle, då derjemte straffuppgift B. komme att innehålla
alldeles enahanda meddelanden, som nu i motsvarande fall insändas
för rättsstatistiken i enlighet med formuläret n:r 4, vinnas den förut påpekade
betydande fördelen, att särskilda uppgifter för rättsstatistiken
blefve obehöfliga i alla de mål, i hvilka straffuppgift lemnas.

Då straffuppgifterna i allmänhet komma att bevaras under lång tid 8 §.
och ofta måste handteras, är det nödvändigt att till blanketter för dessa
uppgifter användes starkt och hållbart papper, hvarjemte blanketterna,
som skola bevaras tillhopa i fack och tillsammans bilda ett helt, måste
hafva lika format.

Straffuppgifts öfversändande till registret bör i hvarje fall tillkomma
den, som enligt lag eller särskild arbetsordning har sig ålagdt att expediera
utslaget i målet.

1 fråga om tiden, inom hvilken straffuppgift bör till registret insändas,
har det synts komitén lämpligt och ledande till största ordning,
att för alla fall komme att gälla eu lika tid, som, med ledning af expeditionsstadgans
tidsbestämmelser, föreslagits till fjorton dagar, råknadt

54

från utslagets afkunnande, men, der utslaget icke muntligen afkunnats,
från utgifvandet.

Till kontroll derå, att straff uppgift i hvarje fall behörigen insändts
till registret, torde vara tjenligt, att anteckning om uppgiftens afsändande
göres å protokoll eller konceptutslag i målet.

■) o. 10 §§. De föreskrifter, som i 9 § lemnas rörande ordnandet och förvarandet
af straffuppgift A., skola jemlikt 10 § tillämpas jemväl i fråga
om straffuppgift B., med iakttagande, att de båda slagen af uppgifter
vid registret förvaras i skilda skåp, så att hvarje slag bildar ett från det
andra afskildt helt.

Vid ordnandet af uppgifterna inom hvarje grupp, torde i allmänhet
blifva tillräckligt, att desamma delas i särskilda fack efter familjenamnens
begynnelsebokstäfver, så att t. ex. alla uppgifter om personer,
hvilkas namn begynna med bokstafven A., sig emellan ordnade efter
namnens andra, tredje bokstaf o. s. v., läggas i ett fack för sig eller,
om detta ej hinner till, i derå fack efter lexikografisk följd. Beträffande
namn, som förekomma mera allmänt, såsom Andersson, Johansson m. fl.,
torde emellertid blifva nödvändigt att vid uppgifternas ordnande tillämpa
äfven andra grunder för uppdelningen, i hvilket afseende födelsetiden
torde kunna med synnerlig fördel användas. Sålunda kunna uppgifterna
angående alla med namnet Andersson uppdelas på det sätt, att uppgifterna
rörande åldersklasserna 1850—1859 förvaras i ett fack, uppgifterna
angående åldersklasserna 1860—1869 i ett annat fack o. s. v.
I händelse af behof kan ytterligare uppdelning i årsklasser göras.

Till lättnad vid uppsökandet af flera i registret befintliga straffuppgifter
om samma person och till förebyggande att någon uppgift dervid
förbises, länder den föreslagna åtgärden, att alla dylika strattuppgifter
inom hvardera af de två grupperna förvaras inom ett omslag, hvarå
tecknas den sakfälldes namn och födelsetid.

När någon användt flera än ett tillnamn, kunde, då upplysning om
sådan person från registret begärdes utan att alla tillnamn angåfves, möta
svårighet att i registret återfinna de uppgifter, som rörande honom inkommit
under annat tillnamn än det eller de vid reqvisitionen uppgifna.

55

Till undanrödjande af denna svårighet har föreslagits att, jemte det originaluppgiften
inordnas i registret under det ursprungliga familjenamnet,
hvarje af de öfriga tillnamnen vid registret inskrifves å särskild blankett
med tillägg af förnamn och födelsetid samt hänvisning till hufvuduppgiften,
och att dessa blanketter i facken inläggas efter de inskrift^
tillnamnens begynnelsebokstäfver.

Det skulle för meddelande af utdrag ur registret egentligen vara
nödigt att genomsöka ej blott de såsom A. betecknade straffuppgifterna
utan, så snart den efterfrågade personen bland dem förekommit, äfven
straff uppgifterna B. för att tillse, huruvida någon uppgift af det senare
slaget förefunnes, och i sådan händelse jemföra och sammanställa denna
med straffuppgift A. Det måste dock lända till tidsbesparing och lättnad
i arbetet, om detta jemförande och sammanställande af uppgifterna
sker en gång för alla. Af sådan anledning och till beredande af ökad
säkerhet, att sammanställningen utföres riktigt och att icke straftuppgift
B. i något fall förbises, har i 10 § meddelats föreskrift, att ur straffuppgift
B. skall, ofördröjligen efter det den inkommit till registret, göras
kortfattad anteckning å straffuppgift A. om namnet å den myndighet,
som sist dömt, utslagets dag och målets utgång. Icke desto mindre
hafva straffuppgifterna B. ansetts till vidare upplysning och kontroll böra
förvaras under samma tid som de straffuppgifter, till hvilka de utgöra
supplement.

Med ledning af uppgifter från fångvårdsanstalterna bör fångvårdssty- u §,
relsen vara i tillfälle att utan svårighet lemna till registret de upplysningar
om verkställda frihetsstraff, hvilka, enligt hvad komitén förut yttrat,
borde vederbörande myndigheter genom straffregistret tillhandahållas.
Då dessa upplysningar, i likhet med innehållet af straftuppgift B.,
skulle antecknas å straffuppgift A., komine den sist nämnda att innehålla
alla upplysningar, hvilkas meddelande från registret kunde ifrågakomma.

Från originaltexten i den från domstol insända straffuppgift böra ii? §.
de anteckningar kunna genast och med lätthet skiljas, hvilka äro gjorda,
sedan uppgiften inkommit till registret och på regiatreringsmyndighe -

56

tens ansvar och har med afseende härå i 12 § föreslagits, att nämnda
anteckningar skola verkställas med bläck af annan färg än den, som
vanligen begagnas.

Af dessa anteckningar torde kompletteringarna ur straffuppgift B.
vara af den synnerliga vigt och understundom af den mera invecklade
beskaffenhet, att de samma böra kontrolleras och till riktigheten bestyrkas
af den embetsman, under hvilkens ledning och inseende anstalten
ställes. Och om än författningen icke lärer böra innehålla föreskrifter
i fråga om arbetsfördelningen, torde deri böra inflyta stadgande, att
hvarje anteckning, som vid registret göres, skall bestyrkas af den, som
bär ansvaret för dess riktighet.

13 §. Då det för underlättande af straffregistrets användande är af vigt
att straffuppgifter utgallras, då de icke längre äro behöfliga, hafva föreskrifter
i sådant syfte blifvit i 13 § intagna.

Det kan ifrågasättas, huruvida straffuppgift icke, vid ovisshet huruvida
den, som afses i densamma, ännu lefver eller ej, skulle kunna utgallras
vid en tidigare tidpunkt än den förslaget innehåller, nämligen då
90 år förflutit från hans uppgifna födelseår.

Det inträffar onekligen mera sällan, att någon i åldern mellan 70
och 90 år tilltalas för brott; men, oafsedt att sådana undantagsfall kunna
förekomma, har komitén ansett betänkligt att tillstyrka åtgärder, hvilka
skulle hafva till följd att, för den händelse skyldigheten att tillhandahålla
frejdbetyg framdeles ansåges böra från presterskapet öfverflyttas
till registreringsmyndigheten, hinder mot slik anordning mötte till följd
af straffregistrets ofullständighet, då ju ålderstigna personer ofta hafva
behof af frejdbetyg för sökande af understöd, för vinnande af inträde
i försörjnings- och sjukvårdsinrättningar samt för åtskilliga andra
ändamål.

I flera främmande länder förfares så, att straffuppgifter visserligen,
då de dömda uppnått 70 eller 80 år, afskiljas, men derefter förvaras afskilda
under ytterligare tio år. Med tillämpning af den förordade principen
att i behöfliga fall uppdela straffuppgifterna jemväl i tidsperioder efter
de dömdes födelseår, kan enahanda förenkling här ernås derigenom, att

57

man låter alla straffuppgifter för åldersklasserna 70—89 år bilda en
särskild afdelning af registret.

Detaljerade föreskrifter rörande sättet för utförandet af det arbete,
som omnämnes i 13 §, lära icke böra inrymmas i författningen. Här
torde dock böra erinras, hurusom den i utlandet använda metod att för
frånskiljande af öfveråriga straffuppgifter och kontrollerande af ordningen
i facken genomgå visst antal fack för hvarje månad visat sig synnerligen
ändamålsenlig, äfvensom att straffuppgifters afskiljande ur registret
synes vara af beskaffenhet att icke böra få vidtagas utan samtycke
och gillande af den embetsman, som får sig anförtrodt att utöfva
högsta ledningen af anstalten.

I 14 § har föreslagits, att öfver de till registret hörande straffupp-14 §.
gifterna A. skola föras anteckningar, utvisande för hvarje särskildt fack
i registerskåpen antalet af de straffuppgifter, som skola finnas i facket
förvarade. Huruvida och i hvad mån det må vara nödigt eller ändamålsenligt
att låta dessa anteckningar omfatta annat än uppgifternas
antal torde kunna och böra öfverlemnas åt vederbörande, som erhåller
ledningen af anstalten, att bedöma på grund af den erfarenhet, som efter
hand vinnes, hvarföre det synts lämpligast, att vederbörandes handlingsfrihet
i detta afseende icke genom stadganden i författningen inskränkes.

Anteckningarna lära kunna sammanföras i en gemensam liggare för
hela registret eller ock, såsom ofta i utlandet förfares, föras särskildt
för hvarje fack och då hållas liggande öfverst i facket.

Med afseende å straffuppgift B. torde liknande anteckningar icke
vara behöfliga, då innehållet af hvarje sådan straffuppgift alltid skall
finnas anmärkt å motsvarande straffuppgift A. och denna således angifver,
huruvida äfven en straffuppgift B. skall finnas.

Utdrag af registret, hvartill naturligtvis är att hänföra upplysning, 15 §.
att straffuppgift rörande viss person icke förekommer vid registret, böra
vara att tillgå, utom för domstolarne och Konungens befallningshafvande,
äfven för dem, som hafva att i egenskap af allmänne åklagare utföra
åtal i brottmål, samt för de myndigheter, hvilka, utan att kunna räknas
till nyss nämnda grupper, på grund af 19 §, 9 och 12 punkterna i

8

58

kongl. förordningen om strafflagens införande den 16 Februari 1864
hafva, befogenhet att förordna om häktning för brott.

Då domstolar oeh åklagare hädanefter såsom hittills ofta torde hafva
tillgång till fullständiga upplysningar rörande tilltalade personer utan
anlitande af straffregistret, och då detta register i allt fall först sedan
det under årens lopp nått större utveckling kan fullständigt uppfylla
sitt ändamål, lärer åtminstone tills vidare icke böra föreskrifvas skyldighet
för domare och åklagare att rörande tilltalade personer i hvarje
fall införskaffa registerutdrag.

I vissa fall är för de myndigheter, som hafva att verkställa ådömda
bestraffningar, af vigt att ega tillgång till alla upplysningar, som rörande
i fångvårdsanstalt intagen person kunna från straffregistret erhållas,
enär fångens behandling och moraliska vård m. in. kunna behöfva
derefter lämpas samt fullständiga upplysningar om den dömdes föregående
förhållanden icke alltid stå att vinna af de handlingar, som till
straffanstalten öfverlemnats. Det har derföre ansetts, att äfven fånevårdsstyrelsen
borde ega att på reqvisition bekomma utdrag af registret.

Af en eller annan särskild anledning kan jemväl för andra myndigheter,
såsom för svensk minister i utlandet, kommerskollegium m. fl.,
inträffa behof att från registret bekomma meddelanden och intyg. För
att göra sådant möjligt, utan att likväl rättigheten att erhålla registerutdrag
utsträckes allt för långt, har beträffande utlemnande af registerutdrag
åt de i förordningen icke särskild! uppräknade myndigheter föreslagits,
att sådant må ske under vilkor, att det ändamål, hvarför registerutdrag
blifvit begärdt, godkänts af chefen för justitiedepartementet.

Genom föreskrift, att reqvisition af registerutdrag skall göras skriftligen
enligt faststäldt formulär, vinnes bland annat att den, som begär
registerutdraget, alltid nödgas utforska och uppgifva alla de sakförhållanden,
som genom formuläret antydas såsom behöfliga att känna för
den, som har att meddela registerutdraget.

Då det likväl kan inträffa, att för bedömande, huruvida häktning
må ega rum eller. icke, eller för undvikande af uppskof med ransakning,
registerutdrag måste anskaffas med största skyndsamhet, har för bråd -

59

skande fall medgifvits, att reqvisition må verkställas genom telegram. Deremot
har icke ansetts rådlig!, att i författningen intages stadgande, hvarigenom
vederbörande berättigas att göra dylik reqvisition medelst telefon.

Utom svårigheten att kontrollera, från hvilken telefonmeddelande utgår,
förekommer emot ett sådant stadgande den betänklighet, att meddelanden,
som göras med tillhjelp af telefon, ganska lätt missuppfattas, hvarigenom,
i stållet för besparing af tid, kunde uppstå ansenlig tidsutdrägt,
derest de skriftliga upplysningarna från registret befunnes utgå från
oriktiga förutsättningar. Det vore för öfrigt att befara, det en mycket
stor del af rekvisitionerna komme att ske genom telefon, derest detta reqvisitionssätt
genom författningen godkändes, och att arbetsbördan för
den vid registret anställda personal till följd deraf ökades öfver höfvan.

Genom stadgandet i 16 §, att registerutdrag bör skrifvas å samma jg (j.
handling, som innehåller den skriftliga reqvisitionen, åsyftas att förenkla
det utgående meddelandet. För den händelse straffuppgift om den ifrågavarande
personen i registret förekommer samt hans namn och födelseår
med mera äro lika angifna i reqvisitionen och i straffregistret, behöfva
de i reqvisitionen lemnade uppgifter icke å nyo utskrifvas i registerutdraget.
Förekommer om personen ej någon straffuppgift, kan det utgående
meddelandet inskränkas till upplysning om detta förhållande.

Skulle någon stridighet förefinnas mellan uppgifterna i reqvisitionen
och registerutdraget, lärer sådant föranleda vederbörande myndighet att
söka utreda den stridiga punkten.

Den vigt, som i allmänhet ligger deruppå att vederbörande myndighet
skyndsamt bekommer reqvireradt registerutdrag, torde i sig innefatta
tillräckligt skäl för de i denna § gifna stadganden om tiden för
registerutdrags afsändande.

Likasom det för särskildt brådskande fall medgifvits att medelst
telegraf reqvirera registerutdrag, torde det för sådana fall äfven böra
beredas tillfälle att erhålla telegrafiskt svar från registret. Missbruk från
den reqvirerandes sida torde bäst förekoinrnas genom stadgande, att telegramafgiften
skall vara af denne betald.

II.

Förslag till förändrad lydelse af 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen.

I det föregående har koraitén framhållit dén synnerligen stora vigten
deraf, att de till ett register ordnade straffuppgifterna icke må vara
tillgångliga för den stora allmänheten, och hafva i 15 § af förslaget till
förordning angående straffregister angifvits de fall, i hvilka utdrag af
registret enligt komiténs åsigt borde få utbekommas.

Skulle framdeles uppgifter från straffregistret komma att ersätta
frejdbetygen, lära de upplysningar, som för detta ändamål måste medgifvas,
likväl icke komma att afse annat än huruvida en uppgifven person
är i besittning af medborgerligt förtroende eller ej.

Såsom undantag från den i tryckfrihetsförordningen hvarje svensk
man tillerkända rätt att taga del af offentliga handlingar, är i 2 § 4
mom. tryckfrihetsförordningen stadgadt bland annat, »att ingen må tillåtas
att, i andra fall än allmänna lagen och nu gällande författningar utstaka,
meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af
andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar, i afseende
på enskilda personers lefverne och seder, så vidt de lända dem till skada
eller förklenande».

Med anslutning härtill synes, till beredande af nödigt skydd för
straffregistret, böra i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen införas ett
tillägg derom, att. ej heller utdrag af det i justitiedepartementet inrättade
straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning utstakar.

Förbudet mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra
själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på
enskilda personers lefverne och seder är inskränkt till sådana fall,

63

Särskilt yttrande

1 > - * i:. \-j:- ''M-- ''-''il /‘It'' •••'' i I. ''*1 4>Vr.''TJ> .;}• ■.

af

Semtny Rubenson.

. »i : U. ■ ‘fv . *J *)’{ ! ti * . J : ''J:i il ■ i i s •• /■ ..*; '' . . • .»! ("t .''ilff ( K j+l ■ j f I'' »] j j fil!

Då straffregister har till ändamål att bereda domare och polismyndigheter
den för en riktig lagtillämpning nödvändiga kännedom,
huruvida för brott tilltalade personer förut gjort sig skyldiga till lagöfverträdelser
och derför ådragit sig straff;

då, såsom komitén i sitt utlåtande framhåller, en sådan kännedom
i all synnerhet är behöflig för lagens rätta tillämpning på förbrytelser
af den klass, der återfall medför i lagen utsatt särskild strafiförhöjning;

och då svensk lag icke medgifver, att iterationsstraflf för något
tjufnadsbrott tillämpas, allenast bestraffning för den tidigare förbrytelsen
blifvit ådömd genom laga kraftvunnet utslag, utan derjemte fordrar, att
denna bestraffning skall vara till fullo aftjenad;

så anser jag uppgifter om verkställighet af bötesstraff för snatteri
icke böra utan tvingande nödvändighet saknas i ett svenskt straffregister.

De på sidorna 44 och 45 i koinitéutlåtandet angifna skäl, som föranledt
komiténs flertal att i fråga om straffverkställigheten i snatterimål
inskränka det föreslagna straffregistrets omfattning till de fall, der
döm dt blifvit till fängelse, hvilka fall, enligt den på sidan 47 förekommande
sannolikhetsberäkning, endast utgör mindre än en fjerdedel af dem,
registret skulle komma att upptaga, i händelse detsamma i nämnda afseende
blefve fullständigt, synas mig icke kunna tillmätas tillräcklig vigt
för att rättfärdiga den inkonseqvens, en sådan begränsning uppenbarligen
innebär, och den olägenhet, som deraf skulle blifva eu följd.

De flesta snatteriböter torde aftjenas med fängelse, och för dessa
fall kunde ju, enligt hvad koinitéutlåtandet gifver vid handen, de ifråga -

64

varande uppgifterna lemnas af fångvårdsstyrelsen, utan att deraf komrae
att uppstå annan olägenhet, än den, som en särskild uppmärksamhet
från vederbörande fängelseföreståndares sida samt ett understundom ej
obetydligt ökadt arbete må anses innefatta, stötestenar, dem man icke
lärer få betrakta såsom synnerligen afsevärda.

Hvad angår de snatteriböter, hvilka icke förvandlas till motsvarande
fängelsestraff, är det visserligen otvifvelaktigt, att deras indrifning ofta
icke kan ske utan många omgångar, och att lång tid då kan förflyta
innan meddelande om deras inbetalning komme att till registret ingå.
Men sådant dröjsmål torde ofta nog kunna uppstå jemväl vid verkställigheten
af urbota bestraffningar, isynnerhet fängelsestraffen, vid hvilkas
ådömande den tilltalade i allmänhet icke är eller blir inmanad i häkte.
Att emellertid, efter böternas betalning, någon särdeles stor svårighet
skulle möta att genast lemna registreringsanstalten tillförlitlig underrättelse
om liqviden, kan jag icke finna, allenast det föreskrifves, att
uppgiften i hvarje fall skall lemnas af den magistrat eller kronofogde,
som uppburit böterna, hvar än i landet betalningen skett. I följd af
bestämmelserna i kungl. kungörelsen angående indrifning och redovisning
af böter och viten den 29 januari 1861 och kungl. kungörelsen
angående redovisning inom länen för verkställigheten af meddelade bötesbeslut
och för influtna bötesmedel den 5 juli 1884, böra nemligen magistrater
och kronofogdar vid betalningstidpunkten, oafsedt om böterna
ådömts inom den magistrats eller kronofogdes uppbördsdistrikt, som
uppburit böterna, eller dessa uttagits på grund af handräckningsansökan
af bötesredogörare i annat distrikt, ega tillgång till anteckningar med
upplysning om den domstol, som ådömt böterna, dagen då det skedde,
den bötfälldes namn, yrke och hemvist, samt böternas belopp; och skulle
detta icke vara för ändamålet tillräckligt, synes bristen lätt kunna fyllas
genom nya föreskrifter i nyssnämnda eller andra författningar. Af de
betänkligheter, som i komitéutlåtandet framställts mot en föreskrift om
uppgifter till straffregistret rörande snatteriböters inbetalning, återstår
följaktligen endast farhågan, att ett sådant stadgande, i anseende till
sällan förekommande tillämpning, lätt blefve af magistrater och kronofogdar

%

Behofvet att för en rätt tillämpning af gifna straffbestämmelser ega
kännedom om tilltalade personers föregående förhållanden med afseende
å brottslighet och ådragna bestraffningar har i de flesta europeiska
stater framkallat särskilda åtgärder för beredande af en dylik kännedom.

De utvägar, som för ändamålet blifvit valda, kunna hufvudsakligen
sammanföras till tre mer eller mindre skilda grupper.

Uppgifterna om de dömda

antingen samlas i dessas födelse- eller boningsorter hos vederbörande
församlingsföreståndare eller andra myndigheter, från hvilka upplysningar
sedermera kunna af åklagare, domare m. fl. inhemtas,

eller publiceras i tryckta strafförteckningar, som kringsändas till
myndigheterna att af dem till egen upplysning begagnas,

eller utskrifvas på särskilda blanketter och sammanföras för vissa
större områden till gifna hufvudorter, der de sålunda utskrifva straffuppgifterna,
i original förvaras, alfabetiskt ordnade efter de dömdas
namn; sistnämnda anordning är allmännast känd under sin i Frankrike
antagna benämning, »casiers judiciaires», lånad från de med fack försedda
skåp, i hvilka sagda uppgifter förvaras.

Till den första gruppen kunna hänföras de anordningar, som blifvit
vidtagna i vårt eget land, för så vidt de af presterskapet förda anteck-.
ningar ligga till grund för upplysningar angående straffade personer.
Systemet är äfven tillämpadt i Finland samt i viss män i Schweiz.
Den fullkomligaste utvecklingen har detsamma ernått i Österrike.

Till den andra gruppen är att räkna det system, hvilket såväl i
Sverige som äfven i Norge och Danmark vunnit tillämpning vid utgifvandet
af särskilda polistidningar. Dessa tidningar hafva visserligen
hufvudsakligen ett polisändamål och äro i nu föreliggande hänseende
endast att betrakta såsom ett supplement till andra mer eller mindre
fullkomliga anordningar för beredande af ifrågavarande upplysningar.
Då emellertid de i Norge och Danmark i öfrigt vidtagna åtgärder med

70

svårighet låta inordna sig under någon annan grupp, torde nämnda
länder lämpligen böra här komma i betraktande. Systemet är fullständigt
genomfördt i Ryssland, som uppställer den egentliga typen derför.

Till den tredje gruppen ansluta sig Frankrike, Italien, Portugal, en
del af Tyrolen, vissa kantoner i Schweiz samt hela Tyska riket.

1 öfriga länder, med undantag af England, der åtskilliga åtgärder
finnas för ändamålet vidtagna utan att dock något allmänt system blifva
genomfördt, synes ifrågavarande angelägenhet vara af såväl lagstiftning
som praxis i det närmaste förbisedd.

I.

Finland.

Detta land, som i hufvudsakliga delar bibehållit sin lagstiftning
och sin inre organisation oförändrade sådana de under föreningen
med Sverige voro bestående, erbjuder fortfarande uti nu ifrågavarande
afseenden stor likhet med de svenska förhållandena, i det att prestbetygen,
hvilka i fråga om häktade personer skola, jemlikt Kong], förordningen
den 11 Juli 1753, vid ransakningarna företes, utgöra den
egentliga källan till upplysning om de tilltalades föregående vandel.

Enligt författningar, utkomna i början och medlet af detta århundrade,
afleinnas af domstolarna till presterskapet s. k. brottmåhförteckningar,
innefattande uppgifter på de personer, som fällts till ansvar
för brott, för hvilka förhöjdt straff vid iteration eger rum, eller hvilka
inverka på den sakfälldes frejd. Med ledning af dessa förteckningar har
. presterskapet att i prestbetygen göra anteckningar om de begångna
brotten.

Den kännedom, som domstolen kan ur dessa betyg hemta, är således
fullständigare än den, som i motsvarande fall inom Sverige står
till buds.

Behofvet att komplettera de genom presterskapet tillgängliga upplysningarna
har till följd deraf icke i Finland gjort sig lika kännbart
som härstädes; och några ytterligare åtgärder för ändamålets befrämjande
hafva icke vidtagits. Visserligen har under sistförflutna år varit påtänkt
att upprätta en polistidning, men någon sådan har ännu icke kommit
till stånd.

71

I öfrig! föras inom de olika poliskamrarna anteckningar till upplysning
om personer, som gjort sig skyldiga till brott.

Schweiz.

Något för samtliga kantoner gemensamt system finnes icke tillämpad!.
I de flesta kantoner insändas uppgifter om meddelade laga
kraftvunna brottmålsutslag till municipalmyndigheten i den kommun,
der den dömda eger medborgarskap eller ar hemortsberättigad. Der
centralpolis för hela kantonen finnes, insändas sagda uppgifter i stället
till centralpolisen, som förvarar uppgifterna i sitt arkiv och öfver dem
uppgör register.

1 vissa kantoner har systemet casiers judiciaires under senare tider
börjat tillämpas. I följd af kantonernas ringa folkmängd äro dessa casiers
af den enklare beskaffenhet, att en utförlig redogörelse för desamma
icke torde erbjuda särskildt intresse, utan hänvisas i fråga
om de till systemet hörande anordningar till hvad nedan under Frankrike
finnes nämndt.

Österrike.

Genom en förordning af den 5 Mars 1853 och i sammanhang
dermed stående författningar har i detta land för beredande af upplysning
om dömda personer ett fullständigt system genomförts, grundande
sig å s. k. Auskunftertabellen, som af domstolarna meddelas
och hvilka sedermera, kompletterade med uppgifter angående verkställigheten
af de ådömda straffen, förvaras hos myndigheterna i de
orter, der de dömda äro födda eller bosatta.

Sådana tabeller upprättas beträffande alla, som dömas på grund af
»Verbrechen» (svår förbrytelse), »Vergehen» (brott af mindre svår beskaffenhet),
äfvensom på grund af »Uebertretung» (obetygligare förseelse)
så snart denna är riktad mot offentlig ordning och sedlighet.

Tabellerna innehålla hufvudsakligen:

a) uppgift om den dömdas namn, ålder, födelse- och boningsort,
kyrkoskrifningsort, civilstånd, familje- och förmögenhetsförhållanden,
yrke och lefnadsställning samt åtnjuten skolbildning;

b) uppgift å förut ådragna bestraffningar, med angifvande af domstolens
namn samt utslagets datum och aktnummer;

72

c) utdrag af det i hvarje fall sist meddelade utslaget;

d) uppgift rörande verkställigheten af det sist ådömda straffet, strafforten,
straffets början och slut, fångens uppförande under strafftiden samt
inträdd benådning.

Dessa sistnämnda uppgifter införas i tabellerna af den myndighet,
som innehar närmaste uppsigten öfver det fängelse, der straffet aftjenats,
för hvilket ändamål alltid vid en fånges införpassande till straffanstalten
den ad domstolen angående honom upprättade tabellen till förenämnda
myndighet öfverlemnas.

De österrikiska kronländerna, motsvarande länen i Sverige, ehuru
delvis dessa till folkmängden betydligt öfverlägsna, äro delade i s. k.
Bezirke, som i viss mån kunna jemföras med våra domsagor, med en
eller flera underdomstol ar samt särskild förvaltning.

Hvarje bezirk sönderfaller åter i mindre församlingar, »Gemeinde»,
under ledning af en »Gemeindevorsteher» eller »Burgermeister».

Kort före en fånges frigifning öfversänder fängelseförvaltningen
den fullständiga Auskunftertabellen rörande honom eller ett utdrag
derur till närmaste »Bezirksbehörde», på det att denna myndighet
må med ledning af tabellens uppgifter kunna i tid träffa
anstalter om den frigifnes vidare förpassning, anställande i arbete

O. S. V.

Härefter sänder samma myndighet, för den händelse den frigifne
ej är inom bezirket hemmahörande, särskilda exemplar af tabellen
vidare till Bezirksbehörde såväl i den ort, der den frigifne är född,
som i den ort, der han tager sin bostad. Här förvaras sedermera
tabellerna under fortlöpande nummerföljd, äfvensom de dömdes namn
införas i derför afsedda register. Af'' sist omförmälda myndigheter
underrättas härjemte Gemeindevorsteher eller Burgerineister inom
den kommun, der den dömde är född eller bosatt, om den ågångna
domen.

Då en domstol önskar erhålla kännedom om en tilltalads föregående
bestraffningar, hänvänder den sig till Bezirksbehörde i den tilltalades
sista boningsort. Skulle fullständiga uppgifter icke hos denna myndighet
vara tillfinnandes, införskaffar densamma sådana från födelseorten,
der ett exemplar af hvarje om den ifrågavarande personen utfärdad
Auskunftertabell bör finnas, samt tillställer domstolen fullständigt utdrag.
Domstolen är härefter i tillfälle att, i händelse af behof, med ledning
af uppgifterna i tabellerna från vederbörande domstolar och fängelse -

73

förvaltningar infordra akterna rörande de tidigare brotten och straffen
för kontroll och komplettering af de erhållna upplysningarna.

På sådant sätt bör den tabell, som efter den tilltalades förnyade
fällande skall af den ifrågavarande domstolen upprättas, blifva i möjligaste
mån fullständig jemväl beträffande uppgifterna om de förut
ådragna bestraffningarna; och de felaktigheter, som möjligen visat sig i
de tidigare tabellerna, böra sålunda blifva rättade.

Under förutsättning att de gällande föreskrifterna ordentligt iakttagas,
hvilket uppgifves vara fallet, anses det i Österrike utbildade systemet
fylla sitt ändamål; och man lärer icke för närvarande vara betänkt
på att utbyta sagda system emot något annat.

Inom en viss del af den Österrikiska monarkien, Syd-Tyrolen, äro
afvikande anordningar träffade, derom nedan kommer att något vidare
nämnas.

II.

Norge.

För vinnande af upplysning om en tilltalads föregående bestraffningar
åligger det domstol att i nämnda afseende underkasta honom
förhör. I händelse den tilltalade förklarar sig förut hafva varit straffad,
eller kunskap derom på annat sätt erhålles, sökas erforderliga upplysningar
rörande den tilltalade i de äldre ransakningsakter, hvilka i
allmänhet finnas samlade vid den straffanstalt, der han sist varit intagen,
eller hos den myndighet, som gått i författning om straffets bringande
till verkställighet.

För utrönande af de tidigare straffen i de fall, då den tilltalade
undandrager sig att om dem lemna upplysning, och för kontrollerande
af hans uppgifter, har man att anlita den sedan år 1886 i Kristiania
utkommande »Polititidenden», hvilken dock ej lemnar någon ledning i
fråga om de obetydligare brotten.

Uti denna tidning införas nämligen vid sidan af andra, ej hithörande
notiser, uppgifter angående för den allmänna säkerheten farliga straffarbetsfångar,
som under den närmaste framtiden lösgifvas.

Tidningen, som utkommer minst två gånger i veckan, förses med register
och är jemväl i öfrigt inrättad i öfverensstämmelse med den svenska
tidningen polisunderrättelser. Tidningen kringsändes till amtman,
underdomare, poliskammare, fogdar, länsmän, föreståndare för straff- och

10

74

tvångsarbetsanstalter in. fl. Dess redaktion ombesörjes af chefen för
Kristiania opdagelses politi med biträde af en politifuldimegtig.

Härjemte föres i Kristiania politikammare register öfver de i
nämnda stad dömda personer, hvilka utgöra ett stort procentantal af
rikets förbrytare; och vidare eger man i de fyra straffarbetsanstalternas
protokoll uppgift om de fällande brott in ål sutslag, hvilka meddelats öfver
personer, som i dessa anstalter undergått sina bestraffningar, det vill i
allmänhet säga de gröfre förbrytarne.

Vid de öfverläggningar, som föregingo inrättandet af polititidenden,
ifrågasattes anordnandet i sammanhang dermed af straffregister efter
förebild af ofvanberörda casiers judiciaires för de förbrytare, som kunde
anses hafva tagit brottet till vana, kringstrykande tjufvar, personer som
straffats för användande af falskt namn in. fl.

Men ehuru inrättandet af särskilt straffregister ansågs skola vara
till nytta såsom möjliggörande största fullständighet och noggrannhet i
uppgifterna, kom man dock till den åsigt, att om den föreslagna tidningen
försåges med register för kortare tider (hvart 10:de nummer)
samt sedermera med generalregister för längre tidsperioder, densamma
skulle på ett väsentligen mycket mindre kostsamt och dock tillfredsställande
sätt bereda tillgång till de upplysningar om förbrytares föregående
vandel och lif, som med casiers judiciaires afsåges; och frågan förföll.

Några vidare åtgärder i saken hafva icke härefter i Norge vidtagits;
och enligt inhemtade upplysningar lära icke heller några nya anordningar
vara påtänkta.

Danmark.

I detta land har man för vinnande af kännedom om en tilltalads möjligen
förut undergångna bestraffningar att tillvägagå på följande sätt.

Då eu person anhålles såsom misstänkt för brott, affordras honom
en fullständig förklaring öfver hans föregående lif, dervid särskildt
utforskas på hvilka platser han uppehållit sig, en s. k. »Generalla förklaring».
När detta skett, begäres för hvarje jurisdiktion (ungefärligen
motsvarande en domsaga i Sverige), inom hvilken han vistats, en s. k.
»straffattest», innefattande upplysning huruvida han tidigare varit inom
jurisdiktionen fälld till straff och sådant undergått. Den domstol, som
begärt straffattesten, får då antingen ett meddelande, att personen icke

75

förut varit straffad, eller, om han ådragit sig bestraffning, de rättsakter
sig tillställda, som angå personen i fråga och innehålla de öfver honom
fällda utslag.

För att sådant skall vara möjligt, föres inom hvarje jurisdiktion ett
straffregister, som i alfabetisk ordning innehåller hvar och eu inom
jurisdiktionen straffad persons namn, ålder, födelseort, äfvensom uppgifter
om det honom öfvergångna straff och domens datum.

Ehuru den af Köpenhamns politi utgifna tidningen »Politiefterretninger»
således icke ligger till grund för domstolens kännedom om en
tilltalad persons föregående bestraffningar, tjenar denna, dock till att
kontrollera de afgifna generalia-förklaringarna, enär tidningen innehåller
meddelanden om alla de fångar, som lösgifvas från straffanstalterna efter att
hafva utstått straff af »Forbedringshusarbeide», eller »Tugthusarbeide».

Dessutom innehåller tidningen uppgift om namn, födelseort och ålder
för enhvar, som i Köpenhamn anhålles för en förbrytelse, äfvensom meddelande,
när han frigifves af domstol eller efter utståndet straff i Köpenhamns
arresthus.

Politiefterretninger anlitas äfven i icke ringa omfattning för reqvisition
af straffattester. Tydligt är, att mycket besvär besparas genom
reqvisitionens kungörande i tidningen i stället för dess kringsändande i
särskildt utskrida exemplar till hvarje ifrågakommande jurisdiktion;
och då reqvisitionen genom införande^ i tidningen blir allmänt känd,
böra de fullständigaste upplysningar på sådant sätt kunna vinnas.

Slutligen har Köpenhamns politi af egen tillskyndelse, för att åvägabringa
en lätt och fullständig öfversigt öfver de personer, som inom
Köpenhamn gjort sig skyldige till förbrytelser, och för att förminska
det arbete, som användes på upptagandet af generalia-förklaringar, infört
så kallade »generalia-blad» med ett generalregister öfver förbrytare,
som inom Köpenhamn lagforas eller straffas.

Enligt den i fråga härom utfärdade instruktion af den 31 Januari
1880 upprättas ett generalia-blad, eldigt faststäldt formulär, för hvarje
person, som utgår från Köpenhamns politis arresthus och som varit
tilltalad för någon förbrytelse, som ådragit eller kunnat ådraga honom
högre straff än enkelt fängelse, äfvensom för enhvar, som straffats med
tvångshusarbete för lösdrifveri eller bettleri in. in.

öfver dessa generalia-blad föres ett alfabetiskt ordnadt register i
dubbel följd, ett för män och ett för qvinno!-. 1 regeln bildar hvarje
bokstaf ett band.

76

Generalia-bladen, hvilka för hvardera könet förses med fortlöpande
nummer, som fortsättas från det ena året till det andra, bevaras vid
hufvudpolisstationen i pappaskar, hvar och en innnehållande 500 blad,
ordnade i nummerföljd.

Bladen meddela uppgift om personens namn, födelseort och födelsetid,
hemort, borgerliga stallning och sista uppehållsort; om hans föräldrar,
dop, konfirmation, äktenskap, hvarest han längre tider vistats,
om undergångna bestraffningar; samt slutligen om sådana kroppsliga
egenhpter, som kunna lända till hans igenkännande in. in.

A bladens baksida antecknas när, hvar och för hvilket brott personen
anhållits, häktningsförordnandets datum, det föreliggande målets
utgång samt när och till hvilken ort han lösgifvits.

Generaliabladen uppsättas i polisen under öfveruppsigt af redaktören
för Politiefterretninger; och hvar gång en person, för hvilken
generaliablad finnes utfärdadt, sedermera omnämnes i tidningen såsom
anhållen, aflemnad till eller frigifven från straffanstalt o. s. v., bifogas
generaliabladets nummer i parentes.

Dessa generaliablad innebära en viss likhet med de i Frankrike
förekommande straffbulletiner.

Ryssland.

Här eger iterationen stor betydelse för straffmätningen. Enligt de
författningar, som tillämpas af fredsdomrarne, hvilka ega ådöma böter
intill 300 rubel och fängelse intill ett år, utgör förnyelse af samma
brott inom ett år efter föregående dom alltid en försvårande omständighet
och medför i vissa fall särskildt förhöjdt straff. Allmänna strafflagen
arigifver såsom försvårande omständighet förnyandet af samma brott eller
begåendet af annat liknande brott, sedan det föregående afstraffats eller
straffet derför af nåd efterskänkts, och bestämmer i särskilda fall för
iteration viss högre straffskala eller att det för den ifrågakomna straffarten
utsatta högsta strafimåttet skall ådömas. För vissa brott ökas
straffskalan successivt ända till 5:te resan.

På grund af eu kejserlig ukas den 15 Januari 1870 sammanföras
inom justitieministeriet uppgifter rörande alla personer, som inom riket
dömts till vissa nedan angifna straff. Dessa uppgifter publiceras genom

77

trycket för kortare tidsperioder och kringsändas till samtliga brottmålsdomstolar,
ransakningsdomare, fredsdomare och öfverrätter.

Sedan år 188U delas förteckningarna i två skilda grupper, den ena
omfattande utslag af de ordinarie domstolarna, den andra gruppen hänförande
sig till de »exceptionella», (fredsdomare m. fl.).

Uppgifterna ordnas inom hvarje utkommande häfte alfabetiskt efter
de dömdas namn, samt omfatta meddelanden om dessas familjenamn
och förnamn, ålder, födelseort, bostad, sysselsättning, föräldrars namn,
namnet å den domstol som dömt, förbrytelsen, åberopade lagrum, ådöindt.
straff och dagen, då detsamma börjat verkställas.

Hvarje utkommande häfte förses å omslaget med alfabetisk förteckning
å de personer, angående hvilka uppgifter i häftet innehållas.

I förteckningen skulle enligt förenämda ukas införas uppgift om
alla personer, dömda till straff, ej under enkelt fängelse. Sedermera
hafva emellertid förteckningarna utvidgats, så att numera deruti upptagas
äfven personer, som dömts till lägre straff, såsom arrest eller
böter, så snart straffet är förenadt med vissa särskilda påföljder, såsom
inskränkning i personliga rättigheter, förbud att utöfva vissa sysslor
m. m.

Förteckningarna skola egentligen månatligen, allt efter som de uppgöras,
tillsändas vederbörande; men, enligt uppgift, sker detta ej synnerligen
regelbundet. Så t. ex. emottag domstolen i Warschau först
i början af November 1891 förteckningarna för Januari månad samma år.

Vid slutet af hvarje år uppgöras alfabetiska repetitionsregister, af
hvilka ett hänför sig till de ordinarie och ett till de exceptionella domstolarnas
utslag. Registren innehålla alla de under det förflutna året
dömdas namn, förnamn och föräldrars namn.

Om en person blifvit dömd flera gånger, göres derom i registret
anteckning med angifvande, huruvida han dömts andra, tredje, fjerde
gången o. s. v. äfvensom deri anmärkas årgång och nummer å de
föregående häften, i hvilka man har att söka den dömda.

Förteckningarna äro »hemliga», såsom redan anteckning å omslaget
till hvarje häfte utvisar, och således ej tillgängliga för allmänheten.

Om emellertid en person har behof af upplysning ur förteckningarna
för eget bruk, t. ex. för att styrka sin behörighet att få utöfva
vissa befattningar, grunda vissa affärer eller såsom försvar i en process,
för att jäfva ett vittne etc., eger vederbörande domstol meddela
honom utdrag ur förteckningarna, derest så pröfvas skäligt.

78

Mot systemet anmärkes, att detsamma icke lemnar tillräckliga garantier
för de ur förteckningarna erhållna uppgifternas riktighet. Det
uppgifves vara synnerligen svårt att i registren återfinna den person,
som sökes, enär i samma register ofta förekomma flera hundra namn,
som äro lika; och det har ej heller kunnat undvikas, att felaktigheter
insmugit sig i fråga om namnen och deras stafning, äfvensom angående
ålder samt födelse- och boningsort etc.

Dessa svårigheter ökas med åren i samma mån som de alfabetiska
registren utväxa; de för närvarande befintliga 20 årens register bilda
volymer hvar och en om åtskilliga hundra sidor.

III.

Frankrike.

Den franska lagstiftningen stadgar i allmänhet för hvarje brott
förhöj dt straff, om den brottslige förut varit till straff dömd, äfven
om det förra och det senare brottet äro af olika art och oafsedt om
straffet blifvit verkstäldt eller ej. Behofvet att med lätthet vinna
upplysning om de fällande utslag, som öfver eu tilltalad förut meddelats,
är således för den franska domstolen af den mest framträdande
vigt..

Redan »le code d’instruction criminelle» af år 1808 föreskref upprättande
vid domstolarna af alfabetiska register öfver dem, som dömts
till fängelse eller svårare straff, summariskt angifvande brottet och straffet.
För hvarje månad skulle till såväl justitie- som inrikesministeriet
insändas kopior af dessa register. Härigenom bildades i dubbla exemplar
ett för hela landet gemensamt straffregister. Men detta intog slutligen
det omfång, att största svårighet gjorde sig gällande vid genomsökandet
af de vidlyftiga förteckningarna, der uppgifterna måste inskrifvas
allt efter som de inkommo och någon fullständig alfabetisk ordning
således icke kunde genomföras. Till förbättring häraf vidtogs år
1833 den åtgärden, att detta i vanlig bokform upplagda register utbyttes
mot samlingar af rörliga »bulletiner», hvilka ständigt kunde sins emellan
hållas i sträng alfabetisk ordning, fördelade i lätt öfverskådliga, mindre
grupper.

79

Dessa i Paris befintliga samlingar af straffuppgifter, »les sommiers
judiciaires», voro emellertid tillgängliga endast för polismyndigheterna
och innefattade ej alla behöfliga uppgifter. För att mera fullkomligt
tillgodose domstolars och åklagares behof af kännedom om ådömda bestraffningar
och samtidigt ligga till grund för meddelanden om fräjd,
så väl till ledning för myndigheter vid uppgörande af vallängder och
jurylistor m. m. som ock till de enskildes tjenst, inrättades, jemlikt
ett cirkulär den 6 November 1850, de så kallade »casiers judiciaires».

Härvid följdes den grundtanken, att för ett visst större område
sammanföra skriftligen affattade uppgifter från rikets domstolar om
straff, som ådömts inom samma område födda personer, samt att ordna
och förvara sjelfva dessa skriftliga originaluppgifter efter förebilden al
ofvannämnda sommiers judiciaires, hvilka emellertid fortfarande för
polisändamål bibehöllos. Att sammanföra straffuppgifterna på ett ställe
för hela landet ansågs icke lämpligen kunna ske. Dels befarade man,
att i anseende till landets stora folkmängd en enda gemensam casier
skulle allt för mycket utsvälla. Dels gjorde de ännu vid ifrågavarande
tidpunkt mångenstädes ganska ofullkomliga kommunikationerna förbindelsen
med eu centralpunkt för hela riket mindre lätt. Vidare ansågs
för kontrollerande af straffuppgifterna af vigt att å den punkt, dit
de insamlades, hafva tillgång till »civilregistren», innehållande upplysningar
motsvarande dem, som förekomma i våra kyrkoböcker. Dessa
civilregister förvaras vid underdomstolarna i arrondissementen; och med
afseende härå fann man fördelaktigast att dit förlägga de nya casiers.

Uppgifterna samlas i fråga om hvar och en inom Frankrike född
person, rörande hvilkens födelseort visshet erhålles, vid den »tribunal de
premiére instance» eller, såsom den äfven kallas, »tribunal d’arrondissement»,
inom hvars jurisdiktion — i allmänhet motsvarande arrondissementsområdet
— den döinda är född.

Beträffande dem, hvilka äro födda i utlandet eller i de transatlantiska
kolonierna, äfvensom rörande dem, hvilka icke i civilregistren finnas
omnämnda, samlas uppgifterna sedan år 1855 uti justitieministeriets
statistiska byrå i Paris, der för ändamålet finnes inrättad en särskild
s. k. »casier central».

Uppgifter till casier darrondissement eller casier central ingå från domstolarna
ej mindre rörande alla laga kraftvunna utslag, genom hvilka allmän
domstol eller krigsdomstol dömt till straff för brott, af hvilket slag som
helst med undantag allenast af rena polisförseelser och öfverträdelser af

80

skogs- och tull författningarna med dera dylika förordningar, i fall då
ej högre sträft'' än böter ådömts, än äfven rörande sådana, likaledes laga
kraftegande utslag, genom hvilka advokat eller tjensteman ålagts viss
disciplinär bestraffning eller någon försatts i konkurs eller återfått förut
fråndömda medborgerliga rättigheter eller minderåriga under 16 års
ålder öfverlemnats till allmän uppfostringsanstalt.

Så snart ett utslag af ofvannämnda innehåll vunnit laga kraft, derom
den dömande domstolen alltid sjelf eger kännedom, uppsättes af den vid domstolen
anställde »greffier» (aktuarie) en uppgift, kallad bulletin n:o /,
angifvande den dömdes namn, af hvilka familjenamnet utmärkes med
större stil, hans föräldrars namn, hans födelsedag, födelse- och boningsort,
yrke, domstolens namn, ådömdt straff, brottet och tiden för dess
begående samt tillämpade lagrum, hvarjemte antecknas, om den dömde
eger barn och i så fall huru många, äfvensom andra förhållanden, som
honom angå. Sedan uppgiften granskats och försetts med påskrift af
den vid domstolen tjenstgörande allmänne åklagare, insänder denne
uppgiften till närmaste öfverrätt, hvilken åter i sin tur föranstaltar om
densatninas öfverlemnande till vederbörande casier.

Sedan uppgiften, som skrifves å blankett af starkt papper och faststäldt
format, 25 cm. i höjd och 18 cm. i bredd, inkommit till casiern, granskas
densamma med ledning af det vid domstolen befintliga civilregistret för
arrondissementet i ändamål att tillse, det meddelandena om den dömdes
födelsetid, födelseort in. m. äro riktiga. I händelse den dömde icke
finnes upptagen i civilregistret, sändes bulletinen till casier central i
j ustitieininisteriet.

De inkomna bulletinerna ordnas alfabetiskt efter den dömdes familjenamn
och förvaras i särskildt inrättade skåp, försedda med fack,
ett eller flera för hvarje alfabetets bokstaf.

Förekomma flera bulletiner angående en och samma person, läggas
de alla tillsammans kronologiskt inom ett konvolut, hvarpå tecknas personens
namn. Finnes en person dömd under olika namn, utskrifvas vid
casiern särskilda bulletiner för hvarje namn med hänvisning till hufvuduppgiften.
Så sker äfven för gift qvinna, i fråga om hvilken hufvuduppgiften
utskrifves under det familjenamn, hon såsom ogift burit, samt
hänvisningsblankett ifylles med hennes mans familjenamn.

Vid casier central iakttages dessutom, att bulletinerna strängt delas
i sådana, som afse franske undersåtar, hvilkas födelseort icke är känd,
och sådana, hvilka afse utlänningar.

81

Den noggrannhet, som vid ordnandet iakttages, möjliggör i de flesta
fall att med lätthet återfinna uppgifterna rörande en viss person. Till
ytterligare säkerhet, att ej vid meddelande af upplysningar ur casiern
någon uppgift förbises, och till kontroll i öfrig! är stadgadt, att vid
hvarje domstol skall föras ett särskilt alfabetiskt namnregister öfver
alla i dess casier förvarade bulletiner, ett stadgande, som dock ej strängt
efterföljes.

Till förekommande deraf, att de särskilda casiers ej i det oändliga
tillväxa, är föreskrifvet, att bulletiner rörande dem, om hvilkas död säker
underrättelse erhålles, skola afskiljas, äfvensom att hvart tionde år
en ^gallring skall företagas af de bulletiner, som angå personer, hvilka
uppnått mer än 80 års ålder.

Dessa föreskrifter hafva visserligen icke kunnat hindra, att en del
casiers nått en betydande omfattning, som i viss mån försvårar deras
användande; men upplysningarna jämväl från dessa omfångsrika casiers
lemnas fortfarande med erforderlig skyndsamhet och ordning.

Hvarje meddelande eller utdrag ur casiern lemnas i form af en
bulletin n:o 2, enligt faststäldt formulär.

Begäran om sådant utdrag ställes till allmänne åklagaren, le procureur
de la république, vid den domstol, der casiern finnes.

Utdrag lemnas till:

dömande myndigheter och allmänne åklagare;

myndigheter, tillhörande statsförvaltningen; samt

enskilde.

Bulletinen n:o 2, hvilken i hvarje fall af den reqvirerande måste
betalas och bör expedieras inom 48 timmar, innefattar ett sammandrag
af alla i casiern befintliga bulletiner n:o 1 rörande den person, om
hvilken upplysning begäres, eller, i händelse ingen bulletin om honom
finnes, ett enkelt meddelande derom. I fråga om utslag rörande minderåriga
lemnas ur casiern utdrag allenast till domstolar och allmänne
åklagare; och till undvikande af misstag härutinnan är stadgadt, att till
casiern ingående bulletin rörande brott, föröfvadt af minderårig, skall
skrifvas å färgadt papper, så att förhållandet genast uppmärksammas.

Enligt hvad ofvan nämnts, lemnas utdrag ur casiern äfven till enskilde.

Ursprungligen var medgifvet för en hvar att utbekomma sådant
om hvem som helst annan, dock under det vilkor, att »allvarliga och
giltiga skäl» dertill förefunnes. Då emellertid denna rättighet började
alltmera missbrukas, blef genom cirkulär den 4 December 1884

it

82

uttryckligen förbjudet att lemna utdrag ur casiern till tredje person,
d. v. s. till annan enskild, än den uppgiften afsåge. Detta stadgande
har dock ej visat sig tillfyllestgörande. Den enskilde kan lätt af arbetsgifvare
m. fl. tvingas att, för vinnande af anställning eller vissa förmåner,
om sig förete utdrag ur casiern. Det har ock gått derhän, att
nu mera inom Frankrike knappast någon kan vinna eu tjenst hos vare
sig staten eller enskild person utan att uppvisa sådant utdrag; och årligen
lemnas på enskildes begäran omkring 170,000 dylika.

Nu anmärkta olägenhet har framkallat ett den 22 Oktober 1891
för senaten framlagdt lagförslag, afseende vissa ändringar uti den ifrågavarande
institutionen.

Enligt detta förslag blifva utdragen ur casiern af två slag: bulletin
n:o 2 och bulletin n:o 3.

Bulletin n:o 2, som innefattar ett fullständigt utdrag, lemnas till
domstolar och allmänne åklagare, samt — utom hvad angår minderåriga
i vissa fall — till statsministerierna.

Bulletin n:o 3 utlemnas till den, hvilken uppgiften afser, men icke
i något fall till tredje person, samt upptager icke meddelanden om brott,
hvilka begåtts af minderåriga och icke föranledt högre ansvar än 6
månaders fängelse, eller om brott, för hvilka ådömts allenast fängelse
intill 1 månad eller böter intill 500 francs, såvida de ej beröra
»la probité et 1’honneur», ej heller om straff första gången för mindresvåra
brott (délits), sedan 7 år förflutit från straffets aftjenande, och för svåra
förbrytelser (crimes) sedan 15 år förflutit efter det straffet blifvit undergånget.
Gör sig den dömda skyldig till återfall i brott, bortfaller nu
nämnda inskränkningar utom i afseende å de lindrigaste brotten, om
hvilka fortfarande intet meddelande i bulletinen n:o 3 lemnas.

Tillika innehåller nu omnämnda förslag föreskrift, att å bulletin
n:o 1 skall göras anteckning om tilldelad nåd in m., äfvensom att densamma
skall meddela den dömdas antropometriska signalement i de fall, då sådant
tagits.

Då det kan ligga i den tilltalades intresse att, der han förut varit
straffad, hemlighålla sitt rätta namn i afsigt att omöjliggöra upplysningars
vinnande om hans tidigare förhållanden, har det ansetts af vigt
att på annat sätt, oberoende af den tilltalades uppgifter, kunna bestämma
hans individualitet. För sådant ändamål hafva under de senaste åren i
Frankrike träffats följande anstalter.

83

Likasom i Sverige, hade hos de större städernas polismyndigheter
börjat samlas fotografier af de svårare förbrytarne; men sedan fotografisamlingarna
nått en betydligare omfattning, visade sig allt svårare att
utan annan ledning än porträttlikheten återfinna fotografien af eu person,
som dolde sitt rätta namn. I anledning deraf förfors sålunda:

Vid fotograferingen uppmättes på förbrytaren, der han nått vuxen
ålder, hufvudets längd, dess bredd, långfingrets längd, venstra fotens
längd och slutligen kroppslängden.

Sedan fotografierna delats efter kön, blefvo inom de olika könen
porträtten ordnade efter de olika måtten, med iakttagande af tredelning,
så att törst hela samlingen delades efter hufvudenas längd i korta, medelstora
och stora, derefter hvarje af dessa grupper fördelades efter hufvudenas
bredd i smala, medelbreda och breda etc.

På detta sätt erhölls slutligen i hvarje underafdelning endast 10
fotografier, som sins emellan egde ungefär samma måttbestämningar.
Då nu en förbrytare ånyo kom under tilltal, togos åter de angifna måtten,
och enär dessa hos en vuxen person i det närmaste förblifva oförändrade
under hela hans återstående lifstid, mötte ingen svårighet att
med ledning af måtten uppsöka den underafdelning, • der hans fotografi
borde finnas, och bland der befintliga porträtt återfinna det rätta.

Då det emellertid ansågs för dyrt att taga fotografi porträtt af andra
förbrytare än dem, som förvarades i de större fängelserna, nöjde man sig
i afseende å öfriga med allenast måttbestämningarna, än ytterligare tillökade
med uppgifter om längden från armbågen till långfingrets spets,
örats längd m. m.

Genom dessa »antropometriska» mått, med noggrannhet uppsamlade
och klassificerade, är det möjliggjordt att, äfven då en person
förtiger sitt rätta namn, bestämma hans individualitet och derefter om
honom erhålla upplysningar ur vederbörande casier judiciaire.

Kostnaden för de i Frankrike bildade casiers judiciaires bestrides
hufvudsakligen genom afgifterna för utdragen af desamma. 1 allmänhet
äro inga särskilda personer för dem anställda, med undantag likväl
för casier central, hvilken står under ledning af en föreståndare med
biträde af ett mindre antal tjensteman.

84

Italien.

I detta land hafva casiers judiciaires efter fransk förebild inrättats
på grund af ett dekret af den 6 December 1865.

Casier judiciaire skall finnas vid hvar och en af landets 161 korrektionstribunaler,
de egentliga underdomstolarna i brottmål, och omfatta
alla öfver personer, födda inom domstolsdistriktet, meddelade laga
kraftvunna utslag, genom hvilka dömts t ill straff för brott, som förutsättas
i allmänna strafflagen, äfvensom frikännande utslag, utslag rörande
minderåriga, som saknat förmåga att bedöma handlingens brottslighet,
beslut om efterskänkande eller mildring af straff genom kongl.
nåd samt om återinsättande i fråndömda rättigheter.

I justitieministeriet finnes en casier central afsedd för dem, hvilkas
födelseort är okänd eller som äro af utländsk nationalitet.

Till casiern ingående straifbulletin skall innehålla jemväl uppgift,
huruvida den dömdes föräldrar lefva eller äro döda samt angifva
»hufvudsakliga kännetecken och karakteristiska märken» å hans
person.

I händelse icke genom dopattest eller genom andra handlingar kan
styrkas, hvarest den dömde är född, ehuru han uppgifvit viss ort för
sifi födelse, skall bulletinen upprättas i tre exemplar, af hvilka ett sändes
till korrektionstribunalen inom det distrikt, der det ifrågavarande
utslaget meddelats, ett till casier central samt ett till tribunalen i den
uppgifna födelseorten. Kan den dömde icke lemna något meddelande
om sin födelseort, sändes det tredje exemplaret till domstolen i hans
sista stadiga boningsort.

Om utslaget omfattar flera personer, uppsättes en bulletin för hvar
och en af dem, men å hvarje bulletin anmärkas namnen å de öfrige
dömde med angifvande af deras födelseort.

Har den dömde förut varit sakfälld, antecknas öfverst å bulletinen
ordet »recidivist».

För upprättandet af straff bulletinen, om hvars expedierande anteckning
skall göras i marginalen till det inneliggande utslaget, eger
domstolens greflier uppbära ersättning med 50 c., som af den dömde
bekostas.

85

Vid ankomsten af en för domstolens casier afsedd bulletin, hvilken
först tillställes allmänne åklagaren, gör denne anmärkning härom i ett
kronologiskt register, hvarefter bulletinen öfverlemnas till greffiern, som
i ett alfabetiskt kontrollregister inför anteckning om den dömdes och
hans föräldrars namn, om hans födelseort samt den dömande domstolens
namn och utslagets dag. Bulletinen inlägges härefter i casiern,
dervid iakttages, att alla bulletiner om en och samma person skola förvaras
tillhopa inom ett färgadt pappersomslag.

Med ledning af nämnda register är det lätt för allmänne åklagaren
att vid de inspektioner af casiern, han har till åliggande att vissa gånger
om året företaga, förvissa sig om befintligheten af alla inkomna
bulletiner.

I fråga om utlemnandet af utdrag ur casiern är stadgadt, att sådana
må utgifvas jemväl till enskilde, så snart desse för sin anhållan i
nämnda syfte kunna förete sannolika och talande skäl, samt att anteckningar
skola vid casiern föras öfver alla utlemnade utdrag.

Ur casiern afskiljas de bulletiner, hvilka innehålla uppgift om
utslag, som genom målets återupptagande blifvit upphäfda, samt angående
döde.

Från straffanstalterna lemnas i sistnämnda afseende förteckningar å
aflidne fångar; och enskilde äro berättigade att mot företeende af bevis
om anförvandters död från casiern utbekomma de orginalbulletiner, som
desse angå.

I Portugal

framlades redan 1862 ett förslag till lag angående införandet af casiers
judiciaires, men denna lag trädde för landet i dess helhet i kraft först
år 1873. Redan på grund af ett dekret den 28 Augusti 1863 anordnades
dock inom landets kolonier dylika casiers, nemligen vid hvarje
kolonialdomstol, med en casier central i marinministeriet.

De portugisiska casiers, benämnda »registo criminal», ansluta sig nästan
fullkomligt till de franska och italienska, hvarför någon vidare
redogörelse för desamma icke torde här erfordras.

86

I Syd-Tyrolen

består en de franska casiers judiciaires liknande inrättning, som dock
endast utbildat sig på grund af praxis.

dill de särskilda bezirksrätterna insändas uppgifter angående utslå»'',
som i fråga om de inom bezirket hemortsberättigade meddelats af derutom
belägna domstolar. Dessa inkomna skriftliga originaluppgifter
ordnas och förvaras vid bezirksrätten tillika med de af densamma sjelf
uppgjorda, förteckningar öfver egna utslag; och ur det sålunda bildade
registret meddelas på myndighets begäran så kallade »Fedine»,
intyg angående tilltalades förut ådragna bestraffningar.

Tyskland.

Ehuru i mindre grad, än i Frankrike, är dock kännedomen
om en tilltalads tidigare bestraffningar äfven enligt den tyska lagstiftningen
af ingripande vigt för ett rätt utmätande af straff.

Hvar och en som förut gjort sig förfallen till straff två gånger för tjufnadsbrott
eller »Hehlerei» (undandöljande af olofligen tillgripet gods eller
annan efterföljande delaktighet i tjufnad sbrott) eller eu gång för rån och,
efter att helt eller delvis hafva aftjena! dessa straff, ånyo gör sig skyldig till
någon af nämnda förbrytelser, ådrager sig derför enligt strafflagen för
tyska riket ett straff, som skall utmätas efter förhöjd latitud.

I öfrigt inverka förut begågna brott såsom försvårande omständigheter.

För beredande af tillgång till nödiga upplysningar angående de tilltalades
föregående förhållanden funnos sedan gammalt uti åtskilliga åt
de tyska staterna inrättade strafförteckningar af eu eller annan art.
Efter det Tyska rikets bildande blef behofvet, af likhet och samverkan
de olika staterna emellan äfven i förevarande afseende allt kännbarare;
och efter pröfning af de olika system, som erbjödo sig till mönster, beslöts
inrättande af straffregister, »Sträf regis ter», med de franska casiers

87

judiciaires till förebild, efter gemensamma grunder för hela riket. Förordning
i ämnet utfärdades af förbundsrådet den 16 Juni 1882.

Till tydliggörande af de angående sagda register gällande bestämmelser
torde böra förutskickas följande anmärkning. De s. k. Amtsgerichte,
amtsrätterna, utgöra inom samtliga staterna första instansens domstolar
i mindre civila mål samt bestå af en amtsdomare, hvilken, jemte
två »Schöffen», äfven är domare i mindre kriminella mål, då domstolen
antager benämningen Schöffengericht. De s. k. Landgerichte, landträtterna,
hvilkas hela antal utgör 171, äro andra instansens domstolar i
mål, som afdömts af amtsrätterna, men utgöra första instans i alla saker,
som öfverstiga dessas befogenhet.

Straffregister skola föras:

l:o) hos de myndigheter, som af regeringarna i rikets särskilda
stater bestämmas, angående dömde, hvilkas födelseort är belägen inom
de nämnda myndigheternas distrikt, dervid uppsigten och ledningen af
registerföringen alltid åligger åklagareembetet vid landträtterna;

2:o) hos riksjustitieministeriet i Berlin rörande personer, hvilkas
födelseort är belägen utom riksområdet eller icke kan utrönas.

I registret inflyta uppgifter om alla såväl allmänna som militära domstolars
och konsulatdomstolars lagakraftvunna utslag, genom hvilka ådömts
straff på grund af »Verbrechen» och »Vergehen» äfvensom på grund af
»Uebertretung» i fall af lösdrifveri och liknande förseelser, då »Haft»
(enkel arrest) ådömts.

Dock behöfva ej upptagas utslag i enskildt instämda mål samt i mål
rörande åverkan å skog eller åker och äng, öfverträ delser af föreskrifter
om offentliga skatters och pålagors uttagande och vissa militära förbrytelser.

1 registren upptagas vidare polismyndighets beslut, genom hvilka
förordnats om lösdrifvares och andra personers intagande i arbetshus
eller användande i allmänt arbete. Slutligen upptagas från utlandet ingående
meddelanden om bestraffningar, som derstädes ådömts tyska medborgare.

Uppgifterna angående de meddelade utslagen uppsättas och expedieras
antingen af den myndighet, som har att ga i författning om
straffverkställigheten, af åklagaren eller, då polismyndighet fällt utslaget,
af denna. 1 fråga om de militära domstolarna gälla särskilda föreskrifter.

88

Ifrågavarande uppgifter skola i regel inom fjorton dagar efter det
utslaget vunnit laga kraft insändas, om den dömdes födelseort är känd
och belägen i Tyskland, till den registrerande myndighet, inom hvilkens
område födelseorten finnes, eller, om den myndighet, som har att meddela
uppgiften, icke skulle hafva sig bekant, hvilken den registerörande
i det särskilda fallet är, till åklagaren vid den landträt t, inom
hvars domvärjo födelseorten är belägen. 1 sistnämnda fall åligger det
Jandträttens åklagare att, derest registret ej vid landträtten föres, befordra
uppgiften vidare till rätt registreringsmyndighet.

År födelseorten icke känd eller belägen utom Tyskland, insändas
uppgifterna till riksjustitieministeriet.

Meddelandena ske genom öfversändande af ifyllda blanketter af
starkt papper, bestämda till storlek, format och färg, s. k. Vermerken
Uessa benämnas »Strafnachricht A» i alla fall, utom då beslutet med deiats_

åt polismyndighet, i hvilken händelse de betecknas såsom »Sträfnachricht
B».

S^afnachricht A tryckes på hvitt, Strafnachricht B på blått papper,
oada halla 25,5 centimeter i höjd och 19,? centimeter i bredd.

Straffuppgifterna meddela i tydlig skrift:

den dömdes familjenamn i stor stil (för qvinnor födelsenamnet)
äfvensom binamn och dopnamn, af hvilka det vanliga tilltalsnamnet bör
understrykas;

föräldrarnas namn;

födelsedag och ort;

boningsort och yrke;

civilstånd (om gift, makens namn);

utdrag af det ifrågavarande utslaget med uppgift om domstolens
namn, utslagets datum, brottets art och åberopade lagrum:

straffet.

Är något af de förhållanden, om hvilka underrättelse bör lemnas,
ej kändt eller är någon uppgift ej fullt säker, bör sådant särskildt anmärkas.

Förekommer tvifvel om riktigheten af den uppgifna födelseorten,
skall jemte den straffuppgift, som aflåtes till registret i den uppgifna
födelseorten, sådan äfven tillställas registret i det distrikt, der den dömde
vanligen bott eller, om han ej haft stadig vistelseort, der han senast
uppehållit sig; och bör dervid alltid å hvardera uppgiften anmärkas, hvar
det andra exemplaret finnes.

89

Om under eu ransakning uppdagas, att den tilltalade tidigare dömts
under falskt namn, eller att hans föregående bestraffningar icke å vederbörligt
ställe registrerats, skall föranstaltas derom, att rättelse härutinnan
följer.

Använder den tilltalade olika familjenamn, skall för hvarje namn
uppsättas en särskild straffuppgift med hänvisning till den eller de
öfriga.

Blir ett meddeladt utslag, derom straffuppgift aflåtits, genom ransakningens
återupptagande upphäfdt'' skall underrättelse derom lemnas
till vederbörande register, äfvensom anteckning om förhållandet skall
götas å den förut inkomna straffuppgiften.

Angående formen för registerföringen är stadgadt, att registren
skola innehålla de inkomna straffuppgifterna i original och att dessa
skola alfabetiskt ordnade förvaras i stängdt rum. Det åligger den, som
har vården af registret sig ombetrodd, att vid ankomsten af en straffuppgift
tillse, att densamma är fullständig, och, om möjligt, på grund
af »die Standesregister» pröfva riktigheten af de lemnade meddelandena
om den dömdes s. k. personalia, särskilt födelseorten. Befinnes straffuppgiften
i något afseende oriktig, återsändes den för granskning och
rättelse till den myndighet, som aflåtit densamma. Förekommer ej anmärkning,
inlägges uppgiften i sin alfabetiska ordning i registret, dervid
för gifta qvinnor födelsenamnet är bestämmande.

Alla straffuppgifter rörande en och samma person förvaras
tillsammans inom ett omslag, försedt med påskrift om den dömdes
namn.

Från registren afskiljas de uppgifter, som röra personer, hvilka
öfverskridit sitt 70:de år, eller hvilkas död blifvit för den registerförande
myndigheten trovärdigt styrkt.

Ur registren meddelas upplysningar kostnadsfritt till domstolar samt
andra offentliga myndigheter oeh tjensteman i Tyskland. Begäran om
dylik upplysning framställes enligt skriftligt formulär, som insändes till
registret uti den ifrågavarande personens födelseort. Den registerförande
meddelar upplysningen genom ifyllande af de derför afsedda
punkter i sjelfva det ingångna formuläret, något som ofta länder till
stor lättnad i arbetet. I händelse uppgift om personen ej i registret
förekommer, inskränker sig hela besväret med formulärets ifyllande till
att i satsen: »är enligt registret.....dömd», inskrifva ordet icke.

12

90

Skulle den person, om hvilken upplysning begäres, icke vara född
inom distriktet, återställes formuläret med anteckning om förhållandet.

I händelse anhållan gjorts om telegrafiskt svar, afsändes förutom
telegram äfven skriftligt meddelande.

I hvad mån utländska myndigheter emot lösen eller kostnadsfritt
ega erhålla del af registren, beror på regeringarna i rikets särskilda
stater att afgöra.

Enligt förbundsrådets omförmälda förordning tillkommer det jemväl
dessa regeringar att träffa de närmare bestämmelser, som för
hvarje stat kan finnas af nöden för registrens upprättande; och äro i
enlighet härmed inom de olika staterna särskilda promulgationsförordningar
utfärdade.

För Preussen

galler i sådant afseende eu förordning af den 12 Juli 1882.

Enligt denna böra i uppgifterna antecknas äfven faderns stånd och,
om boningsorten är eu större stad, gata och husnummer.

Registren föras och utdrag ur dem lemnas af sekreterarne vid landträtternas
åklagare-embeten. Uppgifterna hållas förvarade i skåp, som
innehålla erforderligt antal fyrhörniga fack motsvarande storleken af
straff uppgifterna A och B. Antalet blad i hvarje fack bör ej öfverstiga
350—400.

De inkommande uppgifterna inläggas i registret, för så vidt de
vid granskning finnas rätteligen tillhöra detsamma, en gång i veckan.
Vid inläggandet i facken uppmärksammas, att beträffande ofta förekommande
namn, hvilkas stafningssätt är vexlande, såsom Schultz, Schultze,
Schulz etc. ej för stor vigt fästes vid stafningen. Såsom lämpligt framhålles,
att särskildt fack användes för hvarje sådant allmänt förekommande
namn.

Öfver de till registret inkommande straffuppgifterna samt de utgående
upplysningarna föres dagbok, hvarjemte i en särskild notisbok
antecknas hvad i öfrigt kan förefalla.

Genom en förordning den 6 oktober 1887 gafs åt de preussiska
straffregistren en ytterligare användning.

Då en person, som håller sig undan för brott, af en eller annan
orsak efterspanas, eger den myndighet, som gör efterspaningarna, att
till straffregistret i den söktes födelseort insända en s. k. »Steckbrief -

91

nachricht» af samma format som de vanliga straffuppgifterna, men
utskrifven på rödt papper. Då en sådan Steckbriefnachrieht inkommit
till registret, efterses, om någon straffuppgift angående den
efterspanade tinnes; och om härvid af straffuppgift framgår, att
den efterspanade finnes intagen å straffanstalt, eller hvarest han
eljest sannolikt vistas, återsändes den inkomna blanketten med upplysning
härom Vinnes

deremot icke någon sådan upplysning, lägges blanketten
till förvar på vanligt sätt bland straffuppgifterna. Nu kan efter någon
tid inträffa, att begäran om registerutdrag angående samma person
ingår från domstol eller annan myndighet, eller ock att straffuppgift
om honom till registret inkommer. 1 båda fallen kan härigenom
vinnas kännedom om personens vistelseort; och från registret skall
då genast underrättelse om förhållandet aflåtas till den spanande myndigheten.

Inkommen Steckbriefnachrieht, som i nyssnämnda händelse återsändes,
bevaras i annat fall, derest icke efterlysningen återkallas, i tre
års tid vid registret, hvarefter densamma förstöres.

Slutligen har genom en förordning den 3 November 1890 träffats
en del bestämmelser i syfte att rensa registren från ej vidare behöfliga
straffuppgifter samt på annat sätt underlätta deras användande.

Polismyndigheterna i de särskilda orterna, som från allmänne åklagarne
erhålla meddelanden angående alla laga kraftvunna fällande brottmålsutslag,
skola genom jemförelse mellan dessa meddelanden och de
af dem sjelfva förda dödregister eller de dödförteckningar, som dem
från andra myndigheter tillställas, för hvart hälft år undersöka om och
i så fall hvilka inom deras distrikt födda straffade personer under halfåret
aflidit, och öfver de aflidna till vederbörande straffregister insända
uppgift,

Likaså åligger det föreståndare för straff- och förbättringsanstalter
att lemna vederbörande register underrättelse angående straffade, som
inom sagda anstalter dött.

Med ledning af dessa uppgifter skola vid registren företagas utgallringar,
hvilka böra anställas dels under hand i sammanhang med
nedläggandet af nyinkomna straffuppgifter och dels vid särskild
genomgående granskning, som för hvarje fack bör ske eu gång hvart
annat år.

92

De afskilda straffuppgifterna skola bevaras i ytterligare tio år, hvarefter
de under kontroll förstöras.

Vidare anbefalles att för registrets öfverskådlighet sönderdela detsamma
så mycket som möjligt i flera fack för underafdelningar af
de särskilda bokstäfverna och vid allmänt förekommande familjenamn
jemväl efter förnamnen.

Till lättnad vid meddelandet af utdrag ur registren bestämmes slutligen
att, derest någon blifvit dömd mer än tre gånger för eu och samma
»Uebertretung» af mildare art, endast de tre sista förseelserna skola något
utförligare i utdraget omnämnas, hvaremot de tidigare endast till antalet
angifvas, allt för så vidt icke den reqvirerande uttryckligen begär
ett fullständigt utdrag.

För Bayern

lemnas särskilda föreskrifter i eu förordning af den 24 Juli 1882.

Straffregistren föras af åklagarne vid amtsrätterna och de med dessa
förbundna Schöffenrätterna, de s. k. »Amtsanwälte».

I registren upptagas jemväl meddelanden ej mindre om utslag i
mål, som anhängiggjorts efter enskildt åtal, dock i ärekränkningsmål
endast då frihetsstraff ådömts, än äfven om utslag på grund af Uebertretung
jemväl utan att Haft ådömts, då förseelsen är af betydelse
för bedömande af personens pålitlighet och redbarhet med afseende å
hans borgerliga vandel o. s. v.

Rörande brott af den art, att återfall i desamma medföra straff
efter högre latitud, såvida föregående straff helt eller delvis undergåtts
eller af nåd efterskänkts, skall å de i registret förvarade straffuppgifterna
anmärkas, när straff verkställts eller benådning inträdt. Underrättelse
härom lemnas till registret så i ena som i andra fallet af
åklagareembetet vid vederbörande domstolar.

Enligt promulgationsförordning för

Sachsen

den 28 Augusti 1882 meddelas straffunderrättelser endast i de uti förordningen
den 16 juni 1882 bestämda fall, dock att uppgift lemnas
äfven om utslag efter enskildt åtal, der målets fullföljd öfvertagits af
allmän åklagare.

93

Om i samma utslag ådömas straff för flere brottsliga handlingar
och om enligt gällande föreskrifter straffuppgift skulle meddelas endast
i fråga om vissa af dessa brottsliga handlingar, iakttages, att der särskilt
straff tinnes utsatt för de öfriga, dessa alldeles uteslutas ur straffuppgiften,
men att, der samtliga brotten äro belagda med gemensamt
straff, de brott, som ej skulle i och för sig föranleda straffuppgift, väl
omnämnas, men endast i allmänna ordalag. I fråga om utslag rörande
stöld, rån, bedrägeri samt efterföljande delaktighet i tjufnad bör meddelas
uppgift jemväl om tiden för brottets begående samt för straffets början;
och skulle straffet ej tagit sin början vid hufvuduppgiftens insändande,
skall, sedan straffet börjat, en tilläggsuppgift meddelas.

Likaså sker vid inträdd eftergift af straffet.

Har den dömde vid den tid, då straffuppgiften skulle afsändas, uppnått
70 år eller aflidit, inhiberas uppgiften.

Registren föras vid amtsrätterna af aintsdomrarne med biträde af
underordnade tjensteman.

Öfver de vid domstolen i de alfabetiskt ordnade facken inlagda
uppgifterna föras inga särskilda namnförteckningar; men öfverst i hvarje
fack bör ligga eu lista, hvari antecknas dels dagen, då de deri befintliga
uppgifterna inkommit, och dels dessas totalsiffra.

Vid skeende revision antecknas i listorna, huruvida samtliga uppgifterna
befunnits i ordning på sin plats, äfvensom der anmärkes, om
någon uppgift aflägsnats såsom rörande död eller 70-årig person.

Straffuppgifter, som inkomma från utlandet, öfverföras å de vanliga
formulären och nedläggas i facken, hvarjemte originalen afskildt
bevaras.

Beträffande meddelandet af utdrag ur registren märkes, att hvarje
sådant tills vidare aflåtes till åklagaren inom det af landets 24 bezirk,
till hvilket den ifrågavarande personen hör, för att der kompletteras
på grund af de tillförene inom bezirket förda anteckningar öfver dömde
förbrytare, hvarefter utdraget sändes vidare till den reqvirerande.

Till enskilda personer meddelas utdrag ur registret endast för rättsliga
ändamål och efter medgifvande af amtsdomaren.

94

För Wiirtemberg

är genom en förordning af den 18 September 1882 föreskrifvet,
att straffregistren skola föras inom de särskilda kommunerna af
deras föreståndare (Ortvorsteher) under uppsigt af åklagareembetet
vid landträtten. Till registrens bildande och snara fullständigande insamlades
genast vid delvis upprättande uppgifter om tidigare brottmålsutslag
från förut i landet befintliga strafförteckningar.

Uppgift om sådana utslag, genom hvilka endast förordnats om böters
förvandling eller sammanläggning af straff, skola icke till registren
meddelas, hvaremot underrättelse lemnas äfven om straff, ådömda efter
enskildt. åtal, der allmän åklagare öfvertagit målets fullföljd.

I hvarje fall skall, då uppgift till registret aflåtits, anteckning derom
göras å akten i målet.

Jemte de till födelseorten ingående uppgifterna lemnas sådana jemväl
till den ort, der den dömde är inom Wurtemberg skrifven såsom
fast boende eller, om han så ej är, till lians sista vistelseort derstädes,
för att i nämnda orts straffregister upptagas. Till endera af sistnämnda
orter ingå äfven uppgifter angående åtskilliga mindre förbrytelser, såsom
åverkan å skog samt åker och äng in. fl., om hvilka brott underrättelser
icke behöfva till registret i födelseorten lemnas.

För Baden

gäller en promulgationsförordning af den 19 September 1882.

Utöfver de i den allmänna förordningen af den 16 Juni 1882 bestämda
fall skola med afseende å personer, födda inom Baden, meddelas
straff underrättelser ej mindre i mål som på enskildt åtal anhängiggjorts,
men hvilkas fullföljande af allmän åklagare öfvertagits, än äfven
i fråga om åtskilliga polisförbrytelser, öfverträdelser af föreskrifter till
befrämjande af säkerhet och ordning på allmänna vägar och platser in. in.

Straffregister föres vid hvarje amtsrätt af dervarande registrator.
Denne har att granska de inkommande uppgifterna enligt de vid amtsrätterna
förvarade Ståndesregister. Före uppgifternas inläggande i vederbörliga
fack, hvilket bör ske för hvarje vecka med afseende å de
derunder inkomna uppgifterna, öfversänder registratorn en kort

95

underrättelse om hvarje inkommen uppgifts innehåll till Biirgermeisteramtet
— kommunalstyrelsen — i den dömdes födelseort, der dessa underrättelser
sedermera antecknas i församlingsregistraturet.

De anmärkningar, som af den registerförande af en eller annan
anledning göras i Strafnachricht A, införas med rödt bläck.

Öfver alla iidagda och utgifna straff underrättelser föres och afslutas
årligen en notisbok, i hvilken tillika, för hvarje gång ett fack genomgåtts
för afskiljande af uppgifter etc., derom göres anteckning. För
kontrollerande af registerföringen åligger dessutom förste åklagaren vid
landträtten att årligen anställa inspektion vid några inom hans område
belägna amtsrätter.

I fråga om kostnaderna för institutionen meddelas från Preussen,
att utgifterna för straffregistrens första uppsättande belöpte sig i genomsnitt
till 500 mark för hvarje; och som de särskilda registrens antal
utgör 92, har den ursprungliga kostnaden för Preussen uppgått till omkring
46,000 mark. De årliga utgifterna för registrens förande i ett
för allt beräknas till 115,000 mark.

Från öfriga tyska stater upplyses, att kostnaderna, utöfver utgifterna
för anskaffande af erforderliga blanketter och skåp, hvilka senare
t. ex. för Baden kraft 1,596 in. 82 pf., inskränka sig till post- och
telegramporton, hvilkas totalsumma ej låter närmare bestämma sig. Några
särskilda arvoden leinnas nemligen i allmänhet ej åt de med registreringen
sysselsatte, utan åligger arbetet dem vid sidan af öfriga tjenstegöromål.
Inspektionerna vidtagas äfven i sammanhang med andra förrättningar.

Från Bayern meddelas, att de årliga kostnaderna äro »minimala».

Någon svårighet att i registren återfinna straff uppgifterna angående
en gifven person har icke visat sig; ej heller har något behof framträdt,
att på antropometrisk väg eller annorledes identifiera förbrytare, utan
nöjer man sig med upptagande af noggranna personalia. I öfrigt tjena
för ändamålet de förefintliga förbrytarealbumen med fotografiporträtt
af de gröfre brottslingarne.

I Preussen åligger det, enligt promulgationsförordningen af den 12
Juli 1882, åklagare eller domstol att, så snart någon ställes under tilltal
för Verbrechen, Vergehen eller med Haft belagd Uebertretung, från
straffregistret infordra utdrag rörande den tilltalade. För andra myn -

96

digheter än de nyssnämnda finnes icke någon skyldighet att i förekommande
fall infordra registerutdrag, ehuru sådant allmänt brukas.

I Bayern, Sachsen och Wurtemberg är regel att infordra registerutdrag
i alla de tall, i hvilka enligt gällande förordningar straffuppgift
skall till registret meddelas. I Baden anskaffas gemenligen utdrag vid
hvarje Verbreehen och Vergehen; och sådant anses ovilkorligen böra
ske i fråga om de brottarter, för hvilka förhöjda, straff vid iteration äro
bestämda, äfvensom i vissa fall af bettleri.

Någon tidsutdrägt i ransakningen förorsakas i allmänhet icke genom
utdragens infordrande. Detta göres nemligen genast vid polisundersökningen,
hvarför i de flesta fall utdraget kan vid domstolsförhandlingarnas
början företes; och i nödfall anlitas telegrafen. Det egentligen enda
fall, då tidsutdrägt orsakas, uppgifves vara, då den tilltalade uppger
falskt namn — och detta lär sällan göras af andra än lösdrifvare och
internationela förbrytare.

Såsom slutomdöme, grundadt på erfarenheten under den tid inrättningen
haft bestånd, uttalas enstämmigt från tysk sida, att institutionen
på ett tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål och att inga olägenheter
i ett eller annat afseende af densamma medförts.

Från Baden påpekas dock såsom ett fel, att tillströmningen af uppgifter
är så betydligt mycket större än den ^gallring, som på grund
af de dömdas uppnådda höga ålder eller inträffade död eger rum. Orsaken
härtill är hufvudsakligen att söka i bristen på lämpliga åtgärder,
som kunde för de registerförande leda till upplysning om de dömdas
timade död.

Enligt hvad ofvan nämnts äro numera för ändamålet åtgärder inom
Preussen vidtagna.

I åtskilliga af de tyska staterna eger regulier! utbyte af straffuppgifter
med främmande länder rum, t. ex. i Wurtemberg med Belgien,
Brasilien, Italien, Luxembourg, Schweiz och Spanien, i Baden dessutom
med Osterrike-Ungern och Frankrike. Särskilda bestämmelser äro i
detta afseende gifna, hvilka dock ej torde vara af den betydelse att
för desamma här bör redogöras.

97

Beträffande de länder, som i föreliggande afseende icke kunnat hänföras
till någon af ofvanberörda trenne grupper, torde endast följande
vara att anföra. ; :

i t:''''f :"''7 >*)*) Uii” ‘ iJ ‘h''!Vr. i AD; i; /! .{''»O .<»? 1 fil >10*10 tfVi f I

I England,

der återfall i brott medför höjdt straff, ehuru utan lagbestämd skilnad
för ett eller flera återfall och med största frihet för domaren
vid straffets utmätande, är genom en parlamentsakt af den 11 Augusti
1869 föreskrifvet, att generalregister öfver meddelade brottmålsutslag
skola föras, med angifvande af brottslingens namn, förbrytelse
m. in. Dylika register finnas under polisens ledning inom särskilda byråer
ordnade i London, Dublin och Edinburg.

Äfven hafva polistidningar inrättats.

Till komplettering af de upplysningar, som härigenom kunna vinnas
och till identifiering af de tilltalade, bruka förhör inför domstolarna
hållas med polistjenstemän, äfvensom med betjente vid straffanstalter, i
Indika de tilltalade kunnat vara intagne.

Ändamålet främjas dessutom genom samlingar af fotografiporträtt,
som vid fängelserna tagas af gröfre förbrytare, och dertill hörande
personalbeskrifningar.

I Spanien

har den åklagare eller domstol, som önskar underrättelse om en
tilltalads föregående förhållanden, ej annan utväg än att hänvända
sig till de civila och judiciela myndigheterna i den tilltalades födelseort
med förfrågningar angående honom, hvarefter dessa myndigheter
anställa efterforskningar i fängelsernas och polisens arkiv samt
lemna den frågande del af de upplysningar, som på sådan väg kunna
vinnas.

1!5