Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.

>T:o 169.

Af herrar Jollll 01SSO11 och J. A. Fjällbäck, i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af Afkomst.

Vid 1893 års riksdag väcktes af undertecknade motion, n:o 203, i
syfte att utsträcka och utjemna det s. k. bevillning s fria af dr aget vid
beskattning. Till stöd för motionen anfördes hufvudsakligen följande:

»Enligt 11 § 1 mom. bevillningsstadgan, äro af inkomst, understigande
1,200 kronor, 450 kronor fria, och af inkomst, understigande 1,800 kronor,
300 kronor fria från bevillning. Detta s. k. bevillningsffia afdrag kan
enligt samma moment å ort, der bostadskostnaderna äro synnerligen höga,
ytterligare ökas med högst 200 kronor. Yid en inkomst af minst 1,800
kronor upphör det bevillningsfria afdraget helt och hållet.

Följden af denna bestämmelse har blifvit, att beskattningen drabbar
synnerligen ojemnt. Särskildt framträder detta missförhållande här i hufvudstaden,
der det högsta afdraget flerstädes tillämpas. Skatten utgår vanligen
här med omkring 7 procent af den beskattningsbara inkomsten. Om exempelvis
eu person har 1,775 kronor i lön, och hans principal skulle öka densamma
till jemnt 1,800 kronor, så skall den skattskyldige löntagaren till
sin förvåning finna, att denna iönetillökning i sjelfva verket är liktydig med
en minskning af hans behållna inkomst. Enligt nyssnämda beräkning uppgår
skatten i Stockholm för en inkomst af 1,775 kronor, med 500 kronor
fria från bevillning, till 89 kronor 25 öre; återstår således en nettobehållning
af 1,685 kronor 75 öre, under det att, då skatten för 1,800 kronors
inkomst uppgår till 126 kronor, återstår en nettobehållning af endast 1.674
Bill. till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.

kronor eller 11 kronor 75 öre mindre med den större inkomsten af 1,800
kronor än den mindre af 1,775 kronor.

Det synes derför vara önskligt, att åtgärder vidtagas vid den förestående
omarbetningen af bevillningsförordningen i syfte att förekomma här
påpekade oegentligheter vid tillämpningen af det bevillningsfria afdraget. 1
annat fall frestas lätt den skattskyldige att afsäga sig en del inkomster blott
för att kunna erhålla en större nettobehållning, sedan skatten är betald.

En lämplig rättelse torde kunna ske genom att modifiera öfvergången
från det bevillningsfria afdraget på sådant sätt, att för inkomst, uppgående
till 1,800 kronor, men understigande 2,000 kronor, 200 kronor lemnas
fria från bevillning, och att af en inkomst, uppgående till 2,000 kronor,
men understigande 2,200 kronor, 100 kronor blifva fria från bevillning;
äfvensom att jemväl dessa afdrag må kunna ökas med ytterligare högst
200 kronor i de undantagsfall, hvarom stadgas i 11 § 1 mom. bevillningsstadgan.
^Härigenom skulle dessutom beredas en välbehöflig lättnad i ett
stort antal mindre bemedlades skattebördor.»

Ett förslag, gående i samma rigtning, framlades vid samma riksdag åt
herr grefve H. Hamilton, som i sin motion, n:o 118, bland annat föreslog,
att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t skulle anhålla »att de kategorier
af små inkomsttagare, för hvilka skattelindring skall medgifvas, ökas ej blott
så, att skattelindring eger rum äfven vid något högre inkomstbelopp än för
närvarande, utan ock så, att dessa olika beskattade kategorier af små inkomsttagare
göras så många, att allt för stark skattestegring vid öfvergång
från en kategori till en annan undvikes».

Motionerna föranledde visserligen intet beslut från Riksdagens sida.
Men Andra Kammaren beslöt dock för sin de! på hemställan af bevillningsutskottet
att hos Kongl. Maj:t anhålla, »att vid blifvande revision af bevillningsförordningen
måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke de kategorier
af inkomsttagare, hvilka åtnjuta »bevillningsfritt afdrag», böra ökas ej blott
så, att skattelindring eger rum äfven vid något högre inkomstbelopp än för
närvarande, utan ock så, att dessa olika beskattade kategorier åt inkomsttagare
göras så många, att allt för stark skattestegring vid öfvergång från
en kategori till en annan undvikes».

Denna Andra Kammarens hemställan har icke lemnats obeaktad af den
åt Kongl. Maj:t tillsatta komitén för afgifvande af förslag angående en
revision af bevillningsstadgan. I sitt den 2 november 1894 afgifna förslag
till förordning angående inkomstbevillning föreslå komiterade i § 15 såväl
en utsträckning af de bevillningsfria afdragen som en af nu rådande miss -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.

förhållanden val motiverad utjemning af desamma. Komiterade hemställa
nemligen, att fullständig frihet från bevillning skulle ega rum i det fall, att
den skattskyldiges å en eller flera orter uppskattade sammanlagda årsinkomster
icke öfverstiga 500 kronor, samt att sedermera vid en gradvis
stigande årsinkomst de bevillningsfria afdragen skulle småningom falla, till
dess vid en årsinkomst af 2,200 kronor afdrag skulle åtnjutas för allenast
100 kronor. Komiterade beräkna, att denna lindring icke skulle medföra
större minskning i statsinkomst än omkring 110,000 kronor eller 3,63 procent
af nu utgående bevillning för inkomst af kapital och arbete.

Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag framlagda proposition n:o 29,
med förslag till ny förordning angående bevillning, har emellertid lemnat
alla dessa förslag och önskningar obeaktade. Samma stadganden rörande
de från bevillning fria inkomstbeloppen, som förefinnas i nu gällande bevillningsstadga,
äro, så vidt vi kunnat se, ordagrant upptagna i det nya
förslaget och således ingen som helst lindring i de mindre bemedlades
skattebörda från Kongl. Maj:ts sida påtänkt, ehuru billigheten och önskvärdheten
af eu sådan lindring från intet håll blifvit förnekad. Om anledningarna
till denna likgiltighet för de minst bemedlade och tyngst beskattade
från Kongl. Maj:ts sida tilltro vi oss icke att fälla något omdöme. Men
vi äro öfvertygade, att från Riksdagens sida skall kunna påräknas ett större
intresse för dessa skattdragares intressen. Och det är derför vi med anledning
af Kongl. Maj:ts proposition n:o 29 härmed vördsamt våga föreslå,

att Riksdagen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med bevillningskomiténs förslag, mätte besluta sådan
ändring i 11 § af Kong!. Majrts förslag till förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,
att frihet från bevillning eget- rum i det fall, att den
skattskyldiges å en eller flera orter uppskattade årsinkomster,
deri inberäknade äfven hustruns, sammanlagda
icke öfverstiga 500 kronor; samt att, derest samma
årsinkomster öfverstiga:

500 kr., men icke 1,000 kr., afdrag åtnjutes för 500 kr.

1,000 „ „	* 1,300 „	V	ri	„ 400
1,300 „ „	„ 1,600 „	n	v	„ 300
1,600 „ „	„ 1.900 „	v	V	„ 200
1,900 „ „	„ 2,200 „	v	T)	„ ioo

Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.

äfvensom att det belopp, för hvilket, enligt hvad ofvan
stadgas, bevillning icke eger rum eller hvilket får såsom
bevillningsfritt afdragas, må kunna ökas med högst 200
kronor å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen
hög i jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet,
äfvensom med högst 200 kronor på grund af särdeles
ömmande omständigheter, såsom talrik familj, långvarig
sjukdom, olyckshändelse eller dylikt; dock att denna
ökning icke må för någon skattskyldig öfverstiga sammanlagdt
800 kronor.

Stockholm den 28 mars 1S97.

John Olsson. J. A. Fjällbäck.

Stockholm, Victor Pettersons boktr., 1897.