Motioner i Andra Kammarm, N:o 224.

1

N:o 224.

Af herr A. E. Baaz, om skrifvelse till Köngl. Maj:t med
begäran om visst tillägg Ull köngl. förordningen den
24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker
m. in.

Sedan Kong!. Majt:s nådiga förordning den 24 oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m., sådan denna förordning
lyder i kongl. kungörelsen den 2 juni 1893, den 1 oktober sistnämnda
år trädt i kraft, så har det inom många orter af vårt land visat sig, att
nämnda förordning icke kunnat i allo uppfylla det dermed afsedda ändamålet.
Det i samma förordning intagna medgifvandet, att tillverkare åt
vin och maltdrycker skulle ega rättighet att genom kringföring utbjuda
och i huru små qvantiteter som helst inomhus afyttra sina tillverkningar,
har på flera håll föranledt till åtskilligt missbruk, i det att ordet hus här
tagits i eu oftast allt för vidsträckt betydelse. Uppenbart torde väl meningen
med ifrågavarande undantagsstadgande hafva varit, att vin och
maltdrycker skulle få af tillverkarne afyttras endast till i husen boende
personer. Om denna uppfattning är den rätta, så försiggå lagöfverträdelser
i stor utsträckning, i det att tillverkarne med stöd af sin förmenta
rätt nu idka en ölhandel, som före den s. k. »tiolitersförordningen»
handhades nästan uteslutande af landthandlandena, men hvilken ölhandel
ej heller nu med rätta bör tillkomma fabrikanterna.

Bill. till lliksd. Brot. 18

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 224.

Såsom ett belysande af huru en dylik ölhandel ohejdadt kan bedrifvas,
tillåter jag mig ur en från kommunalnämndens ordförande i Fässberg
nyligen mig tillhandakommen skrifvelse citera följande:

----»Handeln med maltdrycker inom Fässbergs socken ligger

för närvarande uteslutande i bryggeriegarnes händer, i det att ingen af
våra handlande eger rättighet att sälja Öl till mindre belopp än 10 liter
och ingen af dem mig veterligt säljer sådant tiolitervis. Som bekant
tillstädjer lagen ölfabrikanten att afyttra sin vara i husen, hvarmed lagstiftaren
naturligtvis menat till i husen boende personer. Huru tillämpas
nu lagen i detta afseende? Regelbundet stå dag ut och dag in två ölvagnar
på Mölndals torg, en från Valhalls, en från Eriksbergs bryggeri
(på senare tiden har bryggeriet Lejonet i Göteborg också uppträdt som
konkurrent) och hvarje ölutkörare har i regel en pojke till biträde. Så
snart en köpare infinner sig, förser sig ölutköraren eller hans biträde från
Öl vagnen med det reqvirerade qvantumet Öl och beger sig åtföljd af köparen
dermed till en förstuga, en gård, ett uthus, en qvarn i närheten
och öfverlemnar der varan till köparen. Fabrikanten har ju alltså afyttrat
sin vara inomhus och sålunda uppfylt all rättfärdighet! Det värsta
är, att domstolarne synas gifva honom rätt häruti. Åtminstone föreligger
här det fall, att Valhalls och Eriksbergs bryggerier, fälda till ansvar af
häradsrätten, hvarest handelns tillvägagående tydligt bevisats, blifvit frikända
af hofrätten. Saken har dragits under högsta domstolens pröfning
och är ännu oafgjord. Biträdena vid dessa ambulanta ölbutiker stå icke
fåfänga på torget, väntande på kunderna; de utbjuda sin torgförda vara
till passerande, visserligen icke så högljudt som tidningspojkarne, dock så,
att det ej missförstås. En annan sak är, att denna ölkommers kan ega
rum, snart sagdt, hvilken tid på dygnet som helst, alltså långt in på qvällarne.
En stor del af våra arbetare äro sysselsatta i fabrikerna utåt vägen
och hemkomma alltså sent, och man sörjer för att de, huru sent de
än komma, skola kunna erhålla Öl. På en petition till nämnden från
Mölndalshustrurna, att man åtminstone skulle utverka förbud för ölutkörarne
att sälja Öl långt ut på natten, måste man ty värr svara, att ingenting
var att göra. — — — —

Ett märkvärdigt faktum är, att ett par ölfabrikanter i Göteborg
kunna efter behag plåga ett helt samhälle.

Högaktningsfullt
N. B. Peterson.

Ordf. i Fässbergs korn.-nämnd.»

Motioner i Andra Kammaren, N:o 224.

3

Det synes mig derför vara af synnerligen stort behof påkalladt, att
någon förändring uti ifrågavarande förordning med första vidtages, så att
det i densamma meddelade förbud att å landet utan särskildt tillstånd
försälja vin och maltdrycker för afhemtning till mindre qvantitet än 10
liter gifves eu sådan utsträckning, att det äfven kommer att gälla kringföring
å landet af sagda drycker till försäljning, hvarjemte orden »inomhus»
böra erhålla ett särskildt förtydligande, något som lätteligen torde
kunna ske derigenom, att orden »till derstädes boende» dervid tilläggas.

Jag vågar alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådaut tillägg till kongl. förordningen den
24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker
m. m., sådan denna förordning lyder i kongl.
kungörelsen den 2 juni 1893, att det i nämnda kungörelse
meddelade förbud att å landet utan särskildt
tillstånd försälja maltdrycker för afhemtning till mindre
qvantitet än 10 liter gifves en sådan utsträckning, att
det äfven kommer att gälla kringföring å landet af
vin och maltdrycker till försäljning, dock att hvad
sålunda kommer att stadgas ej må ega tillämpning å
utbjudande och afyttring af nämnda tillverkningar
inomhus till derstädes boende och å fartyg.

Stockholm den 28 februari 1896.

A. Emil Barn.