FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE IANTALSSKRIFNING

UTARBETADT INOM KONGL. FINANSDEPARTEMENTET.

STOCKHOLM

ISAAC MARGUS* BOKTR.-AKTIEBOLAG.
1890.

.. iiiijsij

(

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 12 Mars innevarande år,
under åberopande af sin skrifvelse den 24 Mars 1871, anhållit, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta och, om möjligt, till nästa Riksdag framlägga förslag
till ny författning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande,
samt Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning häraf den 5 sistlidne April,
bemyndigat Herr Statsrådet att för utarbetande inom Finansdepartementet af
förslag till ny förordning uti ifrågavarande ämne tillkalla sakkunniga biträden
till ett antal af högst tre äfvensom förklarat, att nämnda biträden jemte den
eller de tjensteman i Finansdepartementet, som koinme att i omförmälda arbete
deltaga, egde att vid affattandet af författningsförslaget i de delar, som egde
sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifriing, till gemensam öfverläggning

sammanträda med den komité, som den 7 December 1888 blifvit nedsatt för
afgifvande af förslag beträffande ordnandet af kyrkoskrifningen i riket, så har
Herr Statsrådet genom särskilda skrivelser den 1 7 sistlidne Augusti uppdragit
åt eu hvar af undertecknade att deltaga i utarbetandet af ifrågavarande förslag
till ny förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande. För
fullgörande af detta uppdrag sammanträdde vi härstädes den 2 sistlidne September,
från hvilken dag våra arbeten, delvis under ledning af Herr Expeditionschefen
i Finansdepartementet Grefve tf. H:son Wachtmeister, oafbrutet fortgått; och
få vi, sedan samma arbeten nu afslutats, — med anmälan att, jemlikt den i
sådant hänseende meddelade nådiga föreskriften, gemensam öfverläggning med
den för kyrkoskrifningens ordnande nedsatta komitén egt rum rörande vissa
delar af förslaget — härmed vördsamt öfverlemna bilagda förslag till förordning
angående mantalsskrifning jemte dertill hörande motiver.

1 sin ofvan omförinälda skrifvelse den 24 Mars 1871 hade Riksdagen
anhållit, att Kong!. Maj:t täcktes låta Kong!, förordningen om mantals- och
skattskrifningarnes förrättande den 20 Juli 1861 undergå sådan omarbetning,
att dess särskilda föreskrifter erhölle nödig klarhet och bestämdhet samt bragtes
i öfverensstämmelse såväl sins emellan som med de förordningen berörande
stadganden i författningarne angående dels kommunalstyrelse dels ock allmänna
bevillningen, och derefter till Riksdagen framlägga nådigt förslag till ny författning
i ämnet. Med anledning af denna framställning uppdrog Kong],
Magt genom nådigt bref den 21 December 1871 åt enj komité af fem personer
att omarbeta mantalsskrifningsförordningen i den af Riksdagen angifna syftning
äfvensom att, derest för ernåendet af de med denna omarbetning afsedda särskilda
syften, förändringar äfven i andra författningar skulle anses erforderliga,
afgifva underdånigt förslag dertill. Den sålunda tillsatta komitén, hvilken i
det följande, likasom i motiverna till det af komiterade upprättade författningsförslaget,
för korthets skull benämnes “Mantalsskrifningskomitén", atlemnade
den 7 December 1872 till Kong!. Magt bland annat ett förslag till ny förordning
angående mantalsskrifningars förrättande, deri komitén dels ifrågasatte
en del mera eller mindre betydande förändringar i de rörande mantalsskrifning
nu gällande anordningar dels ock sökte att mera systematiskt ordna och riktigare
formulera sådana förefintliga bestämmelser, hvilka syntes komitén vara af beskaffenhet
att böra bibehållas. Genom remiss den 8 April 1873 anbefalde
Kongl. Magt Kammarrätten att, efter samtlig? Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
och — hvad särskild! anginge de åligganden, som enligt förslaget skulle tillhöra
presterskapet — Konsistoriernas hörande, inkomma med underdånigt utlåtande
öfver Mantalsskrifningskomiténs ifrågavarande förslag. Kammarrätten
afgaf den 11 December samma år det infordrade utlåtandet och underkastade
i detta förslaget och särskildt vissa af de förändringar, komitén ifrågasatt, en
ganska utförlig och i detalj gående kritik. Härefter uppdrog Kongl. Magt

.den 16 Juni 1874 åt den för afgifvande af förslag till slutlig reglering af
landsstatens löneförhållanden m. in. tillsatta komité, eller den s. k. Landsstatskomitén,
att inkomma med underdånigt yttrande rörande de delar af ifrågavarande
förslag, som tillhörde omfånget af det komitén redan lemnade uppdrag.
Ehuru Landsstatskomitén sålunda, enligt ordalydelsen i den nådiga remissen,
kunnat inskränka sig till att afgifva utlåtande öfver allenast vissa delar af
förslaget, nämligen de, som berörde de på komiténs åtgärd beroende frågorna
om landsstatens omorganisation samt ordnandet af uppbörds- och redovisningsväsendet
för länen, fann sig komitén likväl af särskilda anledningar föranlåten
att fullständigt redogöra för, huru mantalsskrifningen, enligt komiténs förmenande,
borde under de af komitén i dess öfriga förslag förutsatta förhållanden
verkställas, i följd hvaraf komitén upprättade eget af motiver åtföljdt förslag
till författning i ämnet. Detta förslag, som den 13 Oktober 1875 till Kongl.
Maj:t öfverlemnades på samma gång som öfriga af komitén uppgjorda förslag,
anslöt sig i väsentliga delar till den af Kammarrätten i dess yttrande öfver
Mantalsskrifningskomiténs förslag uttalade uppfattning, ehuru i förslaget tillika
upptogos åtskilliga af Mantalsskrifningskomitén föreslagna men af Kammarrätten
icke biträdda bestämmelser, hvarförutom naturligen, på sätt af det nyss
anförda framgår, eu del förändrade anordningar ifrågasattes i följd af de förslag,
komitén framstält beträffande landsstatens omorganisation samt uppbörds- och
redovisningsväsendet. Genom nådigt bref den 24 Maj 1877 tick sig Kammarrätten
derefter anbefaldt att afgifva underdånigt yttrande i anledning af
Landsstatskomiténs ifrågavarande förslag till ny mantalsskrifningsförordning.
Sedan Kammarrätten afbidat Kongl. Maj:ts beslut i anledning af komiténs
öfriga ofvan antydda förslag, fullgjorde Kammarrätten den 27 Februari 1880
det gifna uppdraget, hvarvid Kammarrätten, som erinrade, att, då Kongl. Maj:t
icke funnit skäligt bifalla komiténs sistberörda förslag, härigenom måste anses
hafva förfallit de med hänsyn till samma förslag af komitén ifrågasatta bestämmelser
i mantalsskrifningsförordningen, i öfrig! intog ungefär samma ståndpunkt
i frågan, som Kammarrätten gjort i sitt öfver Mantalsskrifningskomiténs
förslag afgifna yttrande.

Förutom vid de ofvan nämnda Riksdagame åren 1871 och 1889 hafva
mera eller mindre genomgripande förändringar i 1861 års mantalsskrifningsförordning
varit vid flera tillfällen inom Riksdagen ifrågasätta. I sådant hänseende
få komiterade erinra om de förslag, som framstäldes redan vid 1862—1863 årens
samt 1868 års Riksdagar, för Indika förslags innehåll och behandling komiterade
haft anledning att i motiverna till sitt ofvan omförmälda författningsförslag
lemna eu något utförligare redogörelse. Vidare hafva, jemte åtskilliga mindre
afsevärda ändringsförslag, som framlades vid 1869. 1872, 1877, 1880 och
1NS1 årens Riksdagar, motioner väckts vid 1N70 års Riksdag om ändring i
§ 10 inom. 2 i'', syfte att bringa dess innehåll till öfverensstämmelse med

kommunallagarne, vid 1879 års Riksdag om borttagande af bestämmelsen i
§ 3 mom. 1 angående den s. k. sjelfbestämma gsrätten i fråga om mantalsskrifningsort
samt vid 1886 års Riksdag, förutom angående vissa ändringar i
§§ 5 och 6, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och
framläggande för Riksdagen af ny mantalsskrifningsförordning, innefattande
erforderliga föreskrifter för åstadkommande af önskvärd ordning och fullständighet
i fråga om anteckning af egendoms- och personalförhållanden samt med iakttagande
dervid att tiden för mantalsskrifningen, om möjligt, framflyttades till
början af det år, förrättningen afsåge.

Af det nu anförda framgår, att komiterade vid utarbetandet af författningsförslaget
haft ett ganska rikligt material till sitt förfogande. Komiterade
hafva också sorgfälligt sökt att tillgodogöra sig detta material, i det att de
i hvarje förekommande fall noga afväg! de skäl, som förut under lagstiftningsarbetets
fortgång eller inom Riksdagen blifvit anförda för och emot ett visst
stadgande, innan de bestämt sig för att upptaga eller utesluta detsamma.
Åtskilliga af de anmärkningar, hvilka framstälts emot vissa ifrågasatta bestämmelser,
som, enligt komiterades uppfattning, böra i den nya förordningen
inflyta, hafva dock varit af beskaffenhet att något särskildt bemötande deraf
af komiterade ansetts icke vara erforderligt. Icke heller hafva komiterade
ansett nödigt att i motiveringen på hvarje särskildt ställe angifva, om en i
förslaget upptagen ny bestämmelse varit jemväl af någon bland de föregående
komitéerna eller i ämnet hörda myndigheterna ifrågasatt, utan hafva komiterade
i detta hänseende inskränkt sig till att endast i jemförelsevis vigtigare delar
åberopa stödet af under lagstiftningsarbetet uttalade åsigter, der sådant kunnat
ega rum.

Med fästadt afseende derå. att Riksdagen, som i sin år 1871 aflåtna
skrifvelse hufvudsakligen begärde allenast en sådan omarbetning af gällande
mantalsskrifningsförordning, att dess särskilda föreskrifter erhölle nödig klarhet
och bestämdhet jemte sammanhang sins emellan, i sin skrifvelse innevarande
år, under åberopande af den förra skrifvelsen, anhållit, att förslag till författning
i ämnet måtte, om möjligt, redan nästa år framläggas för Riksdagen, hafva
komiterade vid upprättandet af ofvan omförmähla författningsförslag sökt att undvika
sådana förut ej föreslagna förändringar af mera genomgripande beskaffenhet,
hvilka skulle tarfva eu ytterligare mera eller mindre tidsödande utredning genom
vederbörande myndigheters hörande innan förslaget kunde af Kongl. Maj:t
pröfvas och Riksdagen föreläggas. J sjelfva verket hafva, med ett enda undantag,
några dylika förändringar icke heller synts komiterade skäligen böra ifrågasättas.
Då emellertid den enda mera genomgripande förändring i nu gällande
anordningar, som kan ifrågakomma och som afser hvad jemväl i eu af de vid
1886 års Riksdag väckta motionerna åsyftades, nämligen mantalsskrifningens
förläggande till början af det år, för hvilket den skall gälla, enligt komitera -

des förmenande, är af synnerlig vigt och betydelse för mantalsskrifningsinstitut-ionens
ändamålsenliga ordnande och då tillika, vid det förhållande att förslag
till ordnande jemväl af den med mantalsskrifningen nära sammanhängande kyrkoskrifningen
samt af det utaf mantalsskrifningen i väsentlig mån beroende uppbördsväsendet
för närvarande äro under utarbetande och granskning, det synes komiterade
kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke alla dessa förslag till författningar i med
hvarandra nära förbundna ämnen böra samtidigt till pröfning förekomma, hafva
komiterade trott sig böra, för den händelse att denna uppfattning anses riktig, upprätta
jemväl bifogade särskilda förslag (N:o 2) till förordning angående mantalsskrifning,
hvilket förslag i sådant fall kan hinna undergå den ytterligare granskning,
Kong]. Magt kan anse erforderlig, innan det för Riksdagen framlägges; och har
detta förslag af komiterade uppgjorts under förutsättning att de nya föreskrifter,
som kunna varda meddelade rörande kyrkoskrifningen och uppbördsväsendet, i
hufvudsak blifva öfverensstämmande med de förslag i dessa hänseenden, hvaraf
komiterade varit i tillfälle att erhålla del. Såsom Herr Statsrådet behagade inhemta
skilja sig de båda af komiterade sålunda uppgjorda förslagen till mantalsskrifningsförordning
hufvudsakligen allenast deri, att tiden för mantalsskrifningen blifvit
i det senare förslaget framflyttad till Januari och Februari månader af det år,
mantalsskrifningen afser, hvarigenom upphört nödvändigheten af särskild förtecknings
meddelande öfver vissa af de förändringar, som till nästföregående
års slut inträffat, samt att med afseende derå, att i den blifvande kyrkoskrifningsförordningen
bestämmelse torde komma att inflyta angående flyttningsbetygs
behöriga aflemnande, föreskrift derom ansetts icke böra i mantalsskrifningsförordningen
upprepas.

Då det torde åligga komiterade att angifva de skäl, som varit bestämmande
för komiterades ofvan uttalade mening om fördelen af mantalsskrifningens framflyttande
till årets början, få komiterade i sådant afseende anföra, att genom en
dylik anordning uppenbarligen vinnes ett riktigare och säkrare uttryck för förhållandena,
sådana de under det år, mantalsskrifningen afser, faktiskt komma att
ställa sig, än som kan erhållas, om förrättningen eger rum eu längre eller kortare
tid före samma års början. De vid slutet af ett år inträffade förändringar, hvilka
med nuvarande anordning till väsentlig del först vid mantalsskrifningen i slutet af
nästkommande år komma till vederbörandes kännedom, kunna nämligen, om mantalsskrifningen
förlägges till början af det år, den afser, omedelbart iakttagas.
Äfven med afseende å föreskriften om rätt mantalsskrifningsort för personer, hvilka
i anseende till flyttning böra mantalsskrifvas inom annat distrikt än det, de vid
mantalsskrifningstiden tillhöra, torde den ifrågasatta förändrade anordningen visa
sig ändamålsenlig, i det att, ju närmare mantalsskrifningen förlägges till flyttningstiden,
ett allt större antal af de personer, hvilka hafva för afsigt att företaga
sådan flyttning, hunnit bestämma sig derför. Härtill kommer, att de åt pastor
förda ministerialböckerna, kräkas justering innan höstflyttningen ännu hunnit

afslutas aldrig kan, åtminstone i större församlingar, blifva fullt tillförlitlig,
deremot vid årskiftet hunnit behörigen kompletteras och i följd deraf då lemna
ett vida säkrare underlag för mantalsskrifnmgsförrättningen.

Utom den nu angifna fördelen att ett säkrare resultat af förrättningen
uppnås vinnas emellertid genom den ifrågasatta anordningen flera andra fördelar.
Sålunda beredes genom ofvan omfönnälda tilläggsförtecknings upphörande så
väl vederbörande pastor som mantalsskrifningsförrättaren eu på sina ställen
ganska afsevärd lättnad i arbetet med mantalsskrifningen. I sammanhang härmed
torde ock förtjena framhållas, att, medan enligt nu gällande föreskrifter
arbetet med mantalsskrifningen måste försiggå på eu tid af året, då förrättniugsmannen
är af debitering och redovisning af kronouppbörden fullt upptagen,
hvaraf följden gemenligen blifver den, att den debiteringen grundläggande vigtiga
mantalsskrifnmgsförrättningen kommer att lida, skulle deremot, om denna
senare framflyttas till dess att nyssnämnda arbeten hunnit afslutas, mera odelad
omsorg kunna af vederbörande deråt egnas.

Lämpligheten af att mantalsskrifningen förlägges till början af året har
äfven i lagstiftningen delvis erkänts, i det att föreskrift i sådant hänseende
meddelats i mantalsskrifningsförfattningarne för de två städer, Stockholm och
Göteborg, hvilka hafva särskilda mera utvecklade anordningar i fråga om mantalsskrifning
än det öfriga riket. Och då nämnda städer innefatta en så betydande
del af rikets folkmängd, torde vigten deraf, att mantalsskrifningen
inom riket i öfrigt förrättas å samma tid, vara lätt insedd.

De hinder, hvilka kunna möta för genomförandet af den ifrågavarande
förändringen, synas icke heller vara större än att de genom vidtagande af
lämpliga åtgärder kunna öfvervinnas. Då från presterskapets sida några in•
vändningar mot den nya anordningen väl icke kunna med skäl framställas,
synas dessa hinder hufvudsakligen ligga dels i möjligheten att mantalsskrifningen
kommer i kollision med uppbörden och dels i beskaffenheten af de för
värnpligtiges inskrifning nu gällande anordningar. I förstnämnda afseende är
uppenbart, att om uppbördsstämmorna, på sätt för närvarande i vissa delar åt
riket, särdeles de södra, är brukligt, fortfarande skola taga sin början redan
i midten eller slutet af Januari, mantalsskrifningame derstädes svårligen kunna
vid samma tid verkställas. Men redan nu börja i många orter uppbördsstämmorna
icke före medlet af Februari, och en sådan anordning synes komiterade i
sjelfva verket utan något som helst men kunna införas öfver hela riket. Det skäl,
som förr kunde anföras till stöd för att uppbörden borde förrättas strax i
början af året, eller att statsverket hade behof af att så tidigt som möjligt
erhålla uppbördsmedlen för bestridande af sina utgifter, har nämligen numera,
då kassaförlagsfonden vunnit en sådan styrka, icke längre samma betydelse.
Om uppbördsstämmorna utsättas till eu något senare tidpunkt, torde för öfrigt
en större del af uppbördsmedlen komma att omedelbart efter uppbörden- till

statsverket inflyta och i samma mån på grund af det rådrum, som genom eu
sådan anordning beredes de skattskyldige, beloppet af uppbördsrestantierna, som
nu på sina ställen kan vara ganska ansenligt, antagligen betydligt nedgå, hvarigenom
dessutom besväret med restantiernas indrifning sannolikt komme att
minskas. Det visar sig ock, att svårighet möter för sammanställande af tiden
för uppbördsbokens aflemnande med tiden för uppbördsstämmornas början, då
denna senare utsättes så tidigt, som i det ofvan omförmälda förslaget till nytt
uppbördsreglemente skett.

Hvad åter angår mantalsskrifningsförrättningarnes sammanhang med de
gällande anordningarne i fråga om inskrifning af värnpligtig^, stadgas i Kongl.
Förordningen den 6 December 1886, bland annat, att vederbörande mantalsskrifningsförrättare
skola efter mantalsskrifningames slut upprätta och inom
årets utgång till pastorsembetena insända vederbörliga inskrifningslistor; att
pastorsembetena, efter verkstäld granskning, skola före den 15 Januari återsända
ifrågavarande listor till mantalsskrifningsförrättarne; att desse senare
derefter skola före den 1 Februari insända listorna, vederbörligen transporterade
och summerade, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilken det åligger ej
mindre att låta upprätta förteckningar öfver de å listorna uppförde inskrifningsskyldige
samt öfversända dessa förteckningar till vederbörande kronofogdar eller
länsmän samt magistrater, med anmodan att skyndsamt infordra och vid inskrifningen
tillhandahålla de inskrifningsskyldiges prestbetyg, än äfven att, sedan
berörda förteckningar blifvit upprättade, utan uppskof tillställa vederbörande
inskrifningsområdesbefälhafyare inskrifningslistorna. Denna procedur livilar på
förutsättningen af den nuvarande anordningen att mantalsskrifningarne för
hvarje år försiggå i slutet af det närmast föregående. Genom en förenkling
af berörda procedur synes emellertid det med densamma afsedda ändamålet, eller
att inskrifningslistorna skola, till sitt innehåll fullt tillförlitliga, i erforderlig
tid före och prestbetygen senast vill inskrifningarne komma vederbörande till
banda, kunna ernås, äfven om mantalsskrifningarne förläggas till början af det
år, desamma afse. Enligt hvad komiterade inhemta!,, lärer nämligen för att
inskrifningarne skola kunna förrättas vid den derför nu stadgade tiden vara
tillräckligt, att inskrifningslistorna komma vederbörande inskrifningsområdesbefälkafvare
till banda senast den 20 Februari. Och detta blir äfven med eu
förändrad tid för mantalsskrifningarne möjligt, om inskrifningslistorna upprättas
vid sjelfva mantalsskrifningsförrättningarne under pastors tillsyn och med ledning
af den då behörigen justerade och antagligen fullt tillförlitliga husförhörslängden,
samt mantalsskrifningsförrättarne ålägges att omedelbart efter mantalsskrifningarnes
slut och inom den 15 Februari, vid viss dagabot, till Kongl.
Maj:t,s Befallningshafvande insända listorna, som genast derefter af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare
öfverlemnas. Härjemte torde utan olägenhet kunna stadgas skyldighet för

pastor att på grund af vid mantalsskritningen förda anteckningar utfärda och
tillställa vederbörande kronofogdar, länsmän eller magistrater prestbetyg för de
å inskrifningslistan uppförde värnpligtig^, hvilka prestbetyg genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes åtgärd nu infordras. I sjelfva värnpligtslagen synes genom
de nu ifrågasatta förändringarne uti mskrifningsförordningen någon ändring
icke blifva erforderlig.

Då, utom i afseende å hvad ofvan blifvit nämndt, komiterades senare
förslag till mantalsskrifningsförordning icke företer några väsentliga skiljaktigheter
från det först upprättade förslaget, hafva komiterade endast såsom anmärkningar
efter förstnämnda förslag upptagit skälen för några i förslaget
förekommande förändrade detaljbestämmelser.

Slutligen anse sig komiterade böra fästa Herr Statsrådets uppmärksamhet
derpå, att, i händelse ny mantalsskrifningsförordning för hela riket varder med
iakttagande af de utaf komiterade föreslagna grunder utfärdad och sålunda
Kongl. Förordningen den 9 November 1866 angående mantalsskrifning eller
folkräkning inom Vester- och Norrbottens läns lappmarker upphör att vara
gällande, ur mom. c i § 1 af Kongl. Förordningen den 24 April 1863 angående
mantalspenningar torde böra utgå orden: "äfvensom, intill dess allmän
författning om mantals- och skattskrifning inom rikets lappmarker kan varda
utfärdad, öfrige innebyggare derstädes."

I sammanhang härmed kan ifrågasättas, huru vida icke, vid det förhållande
att personliga skyddsafgiften upphört att utgå och sålunda ur bevillningsstadgan
uteslutits det i § 2 af sistnämnda förordning åberopade stadgande
angående husbönders och vissa med dem likstälda personers skyldighet
att ansvara för tjenares eller arbetares bevillningsutskylder, särskild föreskrift
bör meddelas om husbönders eller arbetsgifvares skyldighet att betala mantalspenningar
och andra personliga utskylder för sina underhafvande.

I öfrigt torde, förutom hvad i motiverna under § 10 erinrats beträffande
Kongl. Cirkuläret den 20 Januari 1865, den nya mantalsskrifningsförordningen
icke medföra förändring i andra hithörande bestämmelser än'' den på grund af
Kongl. Brefvet den 3 September 1862 af Kongl. Fångvårdsstyrelsen den 5
påföljande December utfärdade kungörelse angående mantalsuppgifter rörande
kronoarbetskarlar och fångar.

Stockholm den 14 December 1889.

JOH. MALMBERG. FREDR. AUG. LIND. CARL PERSSON.

Sven Gyllensvärd.

Förslag

till

Förordning angående mantalsskrifning.

§ l.

Mom. 1. Mantalsskrifning, dervid hvarje svensk undersåte utom den,
som öfvergifvit riket och bosatt sig å utländsk ort, hör till namn, födelseår
och yrke i mantalslängd för det nästkommande året uppföras, skall årligen
emellan den 15 November och årets slut förrättas särskild! för hvarje stad,
socken å landet eller, der socken tillhör liera fögderier, fögderidel af socken
samt i allmänhet försiggå inom mantalsskrifningsdistriktet, dock att, hvad landsbygden
beträffar, förrättningen, efter derom hos vederbörande häradsskrifvare
före September månads början gjord anmälan, må kunna hållas å ställe, beläget
utom distriktets område.

Mom. 2. Mantalsskrifningen förrättas å landet af hii radsskrit varen. 1
stad verkställes denna förrättning under magistratens tillsyn åt den tjensteman,
hvilken debiteringen af kronoutskylderna åligger eller till hvars befattning förrättningen
enligt särskildt meddelade föreskrifter hörer. 1 städer, der magistrat
ej tinnes, verkställes mantalsskrifningen af vederbörande häradsskrifvare.
På framställning af häradsskrifvare eller magistrat må likväl Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande ega att annan förrättningsman förordna.

§ 2.

Mom. /. Efter förslag, som af häradsskrifvare och magistrater före den
15 September algifvas, utsätter Kong!. Maj:ts Befallningshafvande tider och

ställen för mantalsskrifningarnes förrättande samt utfärdar derom kungörelse,
innefattande jemväl fullständig underrättelse om hvad enligt denna förordning
bör iakttagas samt om den för underlåtenhet deraf stadgade påföljd, hvilken
kungörelse bör före den 15 Oktober i kyrkorna uppläsas och derefter finnas
att tillgå på uppgifvet ställe inom hvarje stad och socken.

Mom. 2. Kan mantalsskrifning icke ega rum å dag, som derför blifvit
utsatt, skall Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, efter anmälan derom, ofördröjligen
bestämma och kungöra annan tid för förrättningen.

§ 3.

Mom. 1. En hvar skall mantalsskrifvas, der han är bosatt.

Uppehåller sig någon under olika delar af året inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,
skall han mantalsskrifvas i det distrikt, der han på grund af de förhållanden,
under Indika vistelsen eger rum, bör anses hafva sitt bo och hemvist.

Den, som nästa fardag eller derförinnan kommer att flytta till annat

distrikt för att öfvertaga fast egendom eller rörelse eller tillträda tjenst, bör
jemte honom åtföljande personer der mantalsskrifvas.

Hustru mantalsskrifves på samma ställe som mannen.

Mom. 2. Den, som är i rikets tjenst å utländsk ort anstäld, skall med
sin familj och svenska betjening mantalsskrifvas inom Stockholms stads första rote.

Mom. 3. Sjöfarande, för hvilken mantalsskrifningsort enligt mom. 1

ej förefinnes, mantalsskrifves fortfarande, der han senast varit i mantalslängd
uppförd.

Mom. 4. Vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande af
undervisning föranleder icke till mantalsskrifning i den ort, der läroanstalten
är befintlig, derest ej särskild anmälan derom göres eller annan mantalsskrifningsort
saknas.

Mom. 5. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn enligt § 1 i
Kong! Förordningen den 9 Juni 1871 af fattigvårdssamhälle åtnjuter full försörjning,
som ej är tillfällig, mantalsskrifves inom fattigvårdssamhället motsvarande
eller tillhörande distrikt,

Mom. 6. Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet
å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan anledning der mantalsskrifvas.

Enahanda stadgande gäller i afseende å den, som intagits å sjukvårdsinrättning
utom hemorten.

Mom. 7. Kronoarbetskarl och fånge mantalsskrifves inom det distrikt, i
hvars mantalslängd han senast varit uppförd, så vida icke under arbets- eller
fängelsetiden sådana förhållanden inträffat, att han på grund deraf bort, derest
han vistats på fri fot, annorstädes mantalsskrifvas.

§ 4-

Den, som från en församling till annan inflyttat, åligger att inom fjorton
dagar efter inflyttningen till pastor aflemna flyttningsbetyg för sig och
dem, som honom medfölja. Möter hinder att aflemna sådant betyg, bör anmälan
derom inom samma tid hos pastor göras.

Husbonde hålle hand deröfver, att flyttningsbetyg för tjenstehjon, som
från annan församling kommit i hans tjenst, varder i rätt tid aflemnadt.

§ 5.

Mom. /. En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen efter
den 24 Oktober och senast åtta dagar före mantalsskrifningen till pastor å tid
och ställe, som af honom gemensamt för hela församlingen eller särskildt för
»olika delar deraf utsättas och i god tid förut i kyrkan kimgöras, aflemna uppgift
enligt bifogade formulär N:o 1, upptagande:

l:o) för- och tillnamn, födelseår och födelsedag samt yrke eller tjenst och
hemvist för honom sjelf och dem, som till hans hushåll höra eller till följd af
aftal om biträde vid jordbruks- eller annan rörelse eller af annan anledning
skola hos honom mantalsskrifvas, dervid iakttages, att särskildt för hvarje
fastighet uppgifves dervarande personal; börande i uppgiften tillika anmärkas,
om någon af deri upptagna personer varit vid senaste mantalsskrifning boende
på annat ställe inom distriktet;

2:o) den fasta egendom, han inom distriktet eger, besitter eller brukar, och
den rörelse, han der idkar;

3:o) beloppet af den årliga afgäld eller hyra, som erlägges för hvarje af
honom utarrenderad fastighet eller uthyrd lägenhet inom distriktet;

4:o) namn och hemvist för de å hans egendom inom distriktet boende
eller vid hans rörelse derstädes anstälda personer, som äro pligtiga att lemna
särskilda mantalsuppgifter;

5:o) fartyg, som af honom eges eller för hvilket han är hufvudredare,
dess drägtighet och byggnadsmaterial samt derå anbringad ångmaskins drifkraft
äfvensom befälhafvarens namn och mantalsskrifningsort;

6:o) den fasta egendom, som han eger, besitter eller brukar, och den
rörelse, han idkar inom annat distrikt; samt

7:o) namn och mantalsskrifningsort för personer, Indika hos honom uppehålla
sig vid den tid, uppgiften aflemnas, men icke böra inom distriktet mantal
sskrif vas.

Mom 2. Den, som eger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar
rörelse inom annat distrikt än det, hvarest han skall mantalsskrifvas, åligger

att jemväl till mantalsskrifningen i förstnämnda distrikt aflemna uppgift angående
egendomen eller rörelsen med den dertill hörande personal.

Mom. 3. Den i mom. 1 och 2 stadgade uppgiftsskyldighet gäller
tillämpliga delar äfven för allmänna inrättningars föreståndare, bolagsstyrelser
och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom.

Mom. 4. Uppgifterna för de inom samma gård i stad eller köping
boende personer skola insamlas och aflemna» af gårdens egare eller den, hans
ställe företräder.

Mom. 5. Tå landsbygden må mindre skrifkunnig, hvilken har att aflemna
uppgift, som endast afser namn, födelsetid, yrke eller tjenst och hemvist,
meddela densamma muntligen.

§ 6-

Mom. 1. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall årligen aflemnas
uppgift till för- och tillnamn samt födelseår och födelsedag å arméns
och flottans i garnisons- eller stationsort förlagda värfvade manskap samt de
vid kronans varf och verkstäder anstälde ständige arbetare; börande för de
sistnämnde jemväl uppgifva» yrke eller anställning.

Mom. 2. Sjömanshusdirektion åligger att för hvarje- år, räknadt från
och med den 1 November, angående de under året vid sjömanshuset påmönstrade
sjöfarande, som icke äro i någon församling i riket kyrkoskrifne, medelst utdrag
af vederbörligt register meddela uppgifter till de församlingar, de senast
tillhört.

Mom. 3. Stations- eller kompanichef vid kronoarbetskåren samt direktör
eller annan föreståndare för straff- eller arbetsfängelse skall likaledes
för hvarje år, räknadt från och med den 1 November, angående eu hvar för
allmänt arbete eller bestraffning i kåren eller fängelset under året intagen och
vid dess utgång i rulloma (kvarstående person till den församling, personen tillhör,
meddela uppgift å för- och tillnamn, födelseår och födelsedag, anledningen
till hans intagande i kåren eller fängelset, (lagen, då han ditkom, och
den, då arbets- eller strafftiden går till ända, äfvensom hans senast antecknade
bostad inom församlingen.

Mom. 4. Arbetsgivare eller arbetsföreståndare, som i sitt arbete sysselsätter
andra än hos honom eller eljest i arbetsorten mantalsskrifna personer,
skall öfver dem årligen till deras kyrkoskrifningsorter meddela förteckningar,
upptagande en hvars för- och tillnamn, födelseår och födelsedag samt bostad
inom kyrkoskrifningsorten.

Mom. 5. De i denna § föreskrifna uppgifter och förteckningar skola
till vederbörande pastor eller i § 15 omförmäld församlingsföreståndare insändas
före den 8 November hvarje år.

§ ''•

Pastor åligger att jemföra husförhörslängden med de enligt §§ 5 och 6
till honom inkomna uppgifter samt att före mantalsskrifningen verkställa de
anteckningar i husförhörslängden. som föranledas af samma uppgifter och i öfrigt
hos honom gjorda anmälningar rörande förhållanden, hvarom längden hör
innehålla upplysning.

§ B.

Före mantalsskrifning å landet bör häradsskrifvaren hafva enligt bifogade
formulär X:o ''2 upplagt mantalslängd, upptagande i alfabetisk ordning och
med utsättande af jordeboksnummer, der sådana finnas, alla hemman och lägenheter,
verk och inrättningar inom distriktet äfvensom deras egare och innehafvare
i enlighet med den vid senaste mantalsskrifning upprättade längd, för
såvidt icke dåvarande förhållanden, enligt hvad kändt är, undergått förändring:
börande omedelbart efter hvarje sålunda upptagen särskild fastighet införas dithörande
torp och andra lägenheter.

§ 9.

Mora. 1. Vid mantalsskrifningen skola tillstädes vara pastor eller, om
han har förfall, någon af honom förordnad lämplig person, helst annan inom
församlingen tjenstgörande prest, vederbörande stadsfiskal eller länsman och fjerdingsman
samt kommunalombud, hvilka till erforderligt antal för hvarje mantalsskrifningsdistrikt
utses af den myndighet, som utöfvar kommunens beslutanderätt;
hvarförutom en hvar, hvilkens rätt är af mantalsskrifningen beroende, eger
att för bevakande deraf förrättningen öfvervara.

Mom. 2. Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen tillhandahålla
församlingens husförhörslängd och derur meddela alla erforderliga upplysningar
samt till förrättningsmannen öfverlemna de enligt §§ 5 och 6 inkomna uppgifter,
ordnade efter husförhörslängden; egande pastor, derest mantalsskrifningsdistriktet
utgör mindre del af socken, att i stället för husförhörslängden tillhandahålla
• behörigt utdrag deraf.

Mom. 3. Genom vederbörande kommunalombud bör vid mantalsskrifningen
aflemna^ af kommunalstyrelsen, efter fattigvårdsstyrelsens hörande, i enlighet
med bifogade formulär N:ö 3 upprättad förteckning å de personer inom
distriktet, som till följd af fattigdom eller sjuklighet böra från - erläggande af
mantalspenningar befrias.

Mom. 4. Hvarje efter senaste mantalsskrifning ingången afhandling
angående egande- eller arrenderätt till fast egendom bör af fastighetens innehafvare
vid förrättningen uppvisas.

§ 10-

Mom. 1. 1 enlighet med husförhörslängden och efter granskning af de
aflemnade uppgifterna samt med ledning jemväl af de upplysningar, som af de
vid förrättningen närvarande kunna meddelas, skola i mantalslängden för hvarje
distrikt å landet uppföras, särskilt för eu hvar fastighet, till namn, födelseår
och yrke alla de personer, hvilka böra der mantalsskrifvas, hvarvid anteckning
göres om den förändring i afseende å egande- eller nyttjanderätt till fastigheten,
som kan hafva inträffat; skolande särskild! i längden angifvas de personer,
hvilka befrias från erläggande af mantalspenningar, äfvensom de värnpligtige,
hvarjemte iakttages, att den, som saknar stadigt hemvist, efteråt i längden särskild!
upptages, allt på sätt formuläret till mantalslängd utvisar.

Mom. 2. Mantalslängd upprättas i stad i enahanda ordning, med iakttagande
att der upptagas qvarteren samt, i stället för hemman och brukningsdelar,
gårdarnes och stadsjordarnas nummer och namn efter tomte- och
jordeboken.

Mom. 3. Af de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer
må, utom den, som afbild, och den, som bosatt sig å utländsk ort som i § 1
säges, icke någon annan vid mantalsskrifningen uteslutas än den, som under
årets lopp, efter att hafva uttagit flyttningsbetyg, till annat distrikt aflyfta!
eller vid förrättningen styrker, att han för det kommande året, enligt de i
fråga om rätt mantalsskrifningsort här ofvan bestämda grunder, bör vara mantalsskrifven
inom annat distrikt; dock att, derest under förrättningen befinnes,
att någon, som i senaste mantalslängden för distriktet varit upptagen, till
annan ort sig begifvit, utan att hafva uttagit flyttningsbetyg, jemväl denne må,
om vistelseorten är okänd och anledning icke förefinnes, att hans bortovaro
endast är tillfällig, från mantalslängden afföras.

Mom. 4. Uti de vid mantalsskrifningen förekommande ärenden skall
förrättningsmannen meddela beslut, som tillika med skälen derför antecknas i
det protokoll, som det åligger honom att vid förrättningen föra och hvilket
jemväl bör upptaga namnen på de personer, som till följd af sin tjenstebefattning
eller såsom kommunalombud tillstädesvarit; börande i protokollet underrättelse
intagas om hvad för vinnande af ändring i förrättningsmanuens beslut
och mantalsskrifningsåtgärderna är att iakttaga.

förteckningen öfver personer, som befriats från erläggande af mantalspenningar,
biläggas mantalslängden.

§ 11-

Mantalsskrifningsförrättarne åligger att i anledning af förhållanden, som
vid mantalsskrifningen eller eljest komma till deras kännedom, meddela hvarandra
erforderliga underrättelser till förebyggande deraf, att någon varder från
mantalsskrifning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskrifven;
börande, derest mantalsskrifningsförrättarne emellan skiljaktiga meningar
uppstå om någon persons rätta mantalsskrifningsort, frågan derom underställas
Kongl. Majt:s Befallningshafvande i det län, der den ifrågasatta nya
mantalsskrifningsorten är belägen; och skall personen under tiden qvarstå i (let
distrikts mantalslängd, der han senast varit uppförd.

§ 12-

Före den 15 Januari hvarje år skall pastor tillställa vederbörande
magistrat eller häradsskrifvare enligt bifogade formulär Nio 4 upprättad förteckning
på alla under tiden efter det mantalsskrifning föregående år förrättades
intill samma års slut i mantalsskrifningsdistriktet födda och döda samt med
flyttningsbetyg från annat distrikt dit inflyttade personer äfvensom från distriktet
utflyttade personer, de sistnämnda dock endast så vida de under förenämnda
tid anmält sig till kyrkoskrifning å annan ort. och från pastor derstädes eller
på annat, tillförlitligt sätt underrättelse härom ingått; börande denna förteckning,
sedan deraf föranledda ändringar i mantalslängden verkstälts, densamma
såsom tillägg bifogas.

§ 13.

Mantalslängden jemte dertill hörande bilagor samt det vid mantalsskrifningen
hållna protokoll skola, vid hot af 3 kronor för hvarje dag, som dermed
fördröjes, före den 25 Mars af mantalsskrifningsförrättaren aflemna^ till vederbörande
pastor, hvilken har att med husförhörslängden jemföra mantalslängden
och å särskild förteckning, som sistnämnda längd bifogas, upptaga de vid
granskningen förekommande anmärkningar samt inom åtta dagar efter emottagande!
aflemna samtliga handlingame å landet till kommunalstämmans ordförande
och i stad till magistraten. Kommunalstämmans ordförande och magistraten
åligger att ofördröjligen kungöra, att mantalslängden tinnes å uppgifvet
ställe inom distriktet för granskning tillgänglig, samt senast den 15 April
tillställa ordföranden i ortens bevillningsberedning mantalslängden med samtliga

bilagor för det ändamål, hvarom i förordningen angående bevillning af fast
egendom och af inkomst förmäles, men deremot till mantalsskrifningsförrättaren
återställa protokollet.

Sedan årets pröfningsnämnd afslutat sina göromål, emottagas mantalslängderna
jemte bilagor af vederbörande häradsskrifvare och magistrater för att,
efter det vederbörliga rättelser i anledning af de af pastor gjorda anmärkningar
skett, jemte sammandrag enligt hosföljande formulär X:o 5 bifogas årets
kronoräkenskaper: börande duplettexemplar af samma längder och sammandrag
likasom protokollen förvaras hos häradsskrifvarne och magistraterna.

§ 14.

Uti de i fråga om mantalsskrifning meddelade beslut och vidtagna åtgärder
må en hvar, hvars rätt deraf beröres, äfvensom vederbörande kommun
söka ändring genom besvär, som skola hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet ingifvas före den 1 Maj det år, mantalsskrifningen afser.

Den, som med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut är missnöjd,
eger deröfver anföra besvär hos Kammarrätten inom trettio dagar efter
erhållen del af samma beslut.

§ 15-

Hvad i denna förordning stadgas om aflemnande af mantalsuppgifter och
flyttningsbetyg gäller i tillämpliga delar äfven för främmande trosbekännare,
som icke upptagas i kyrkoböckerna för den svenska kyrkan tillhörande församling,
inom hvars område de äro boende: och tillkommer deras församlingsföreståndare
enahanda befattning i afseende å mantalsskrifning, som enligt denna
förordning åligger pastor i svensk kyrkoförsamling.

§ 16.

Mom. 1. Förrättningsman, som utan att vara af laga förfall hindrad
ankommer till förrättningsstället först efter den för mantalsskrifningens början
utsätta tid, men inom tre timmar derefter, böte, om mantalsskrifningen det
oaktadt kan ega ruin, tio kronor. Kan förrättningen icke ega ruin eller konnner
han utan laga förfall senare än nyss är sagdt eller uteblifver alldeles, böte
trettio kronor:

Mom. 2. Pastor eller hans ombud eller församlingsföreståndare, som
utan att laga förfall amnäles underlåter att inställa sig vid mantalsskrifning
på utsatt tid eller att dit medföra liusförhörsläiigden eller aflemna behörigt utdrag
deraf, der sådant är medgifvet, böte, derest mantalsskrifningen ändock
kan försiggå, fem kronor, i annat fall, trettio kronor.

Mom. 3. Länsman eller stadsfiskal, som utan anmäldt giltigt förhinder
uteblifver från mantalsskrifning, böte tio kronor. Uteblifver kommunalombud
eller fjerdingsman utan anmälan om sådant hinder, böte tre kronor.

Mom. 4. Uti de i mom. 1 här ofvan omförmälda fall bör anmälan af
vederbörande pastor göras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. I öfriga
fall har förrättningsmannen att i protokollet anteckna de försumliges namn och
hemvist samt behörigt utdrag derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända; och eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter pröfning af
härvid förekommande omständigheter, förordna om uttagande af ofvan stadgade
böter.

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut,
hvarigenom han blifvit till böter dömd, eger att, med iakttagande af hvad i
allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning, då ändring i utslag sökes,
hos Kammarrätten anföra besvär innan klockan tolf å trettionde dagen efter
erhållen del af samma beslut.

Mom. 5. Böter, som efter denna § ådömas kommunalombud, tillfalla
den kommun, af hvilken ombudet blifvit utsedt. Öfriga i denna förordning
stadgade böter tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böterna, förvandlas de enligt allmän lag.

§ n Försummar

den, som har att aflemna flyttningsbetyg, detta åliggande
eller aflemnas icke i behörig tid och ordning de i denna förordning föreskrifna
uppgifter, skall, om den försumlige finnes inom orten, felande betyg eller uppgift,
efter anmodan af pastor eller mantalsskrifningsförrättare, honom affordras
genom stadsfiskal i stad samt länsman eller fjerdingsman på landet. Tredskas
han eller finnes han icke inom orten, skall pastor eller mantalsskrifningsförrättare
anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som eger
att med föreläggande af vite den felande handlingen införskaffa.

Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrandet af felande
betyg eller uppgift, eger derför af den försumlige undfå godtgörelse med en
krona 50 öre för hvarje förrättning.

Den, som genom uteblifven eller oriktig uppgift föranleder, att någon
skattskyldig undgår att utgöra mantalspenningar, skall för gäldande deraf vara
ansvarig.

§ 18.

Mom. 1. Vid tillämpning af denna förordning inom Vesterbottens och
Norrbottens läns lappmarker gäller till efterrättelse:

l:o) att mantalsskrifningarne verkställas af länsmännen;

2:o) att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelse om förrättningen
skall minst tre gånger före densamma i kyrkan uppläsas, der behofvet sådant
kräfver, äfven å lappska eller finska språket eller å båda dessa språk;

3:o) att till mantalsskrifningen skall uppgifvas och i mantalslängden antecknas
jemväl hvarje persons nationalitet;

4:o) att den del af lappbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga
boningsplatser, skall mantalsskrifvas stam- eller byvis;

5 ro) att lapplänsmän eller rotemästare, der sådana finnas, böra mantalsskrifningen
öfvervara, vid vite af tre kronor;

6:o) att tiden, inom hvilken besvär få hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anföras i mål rörande mantalsskrifning, utsträckes till utgången af
Maj månad; samt

7:o) att efter mantalsskrifningens slut och senast före Februari månads
utgång mantalslängden med dertill hörande bilagor skall af förrättningsmannen
aflemnas till den tjensteman, hvilken det åligger att upprätta taxeringslängd
öfver fast egendom; börande duplettexemplar af längden hos förrättningsmannen
förvaras.

Mom. 2. I fråga om mantalsskrifning i städerna Stockholm och Göteborg
gäller hvad derom särskilt är eller varder stadgadt.

Motiver.

Komiterade hafva trott sig böra föreslå en förenklad lydelse af förordningens
rubrik, helst numera torde få anses öfverflödigt att använda den dubbla
benämningen “mantals- och skattskrifning" för att beteckna förrättningen i fråga,
då denna i det allmänna språkbruket uteslutande kallas “mantalsskrifning".

§ I Under

denna § hafva komiterade sammanfört bestämmelser, motsvarande
dem, som innehållas i § 1 och § 4 mom. 1 af nu gällande förordning, och i
sammanhang dermed föreslagit det nya stadgandet att endast svenska undersåtar
skola mantalsskrifvas. Någon bestämmelse derom, att mantalsskrifning
af i riket bosatta utländingar skall ega rum, finnes visserligen icke i 1861 års
förordning och praxis har i detta afseende varit vacklande, men numera torde
likväl utländingar, hvilka någon längre tid här vistas, i regeln blifva mantalsskrifna.
Mantalsskrifningskomiténs förslag hvilade jemväl på förutsättningen
att så borde vara förhållandet, och Landsstatskomitén införde uttrycklig föreskrift
derom, hvilket af Kanunarrätten lemnades utan erinran. Men då inantalsskrifningen
till sin karaktär är ett slags allmän folkräkning, som har till
ändamål, utom att ligga till grund för debitering af mantalspenningar, jemväl
att i första hand grundlägga vissa medborgerliga förmåner, såsom politisk och
kommunal rösträtt, hemortsrätt in. m., synes det emellertid komiterade i högsta
grad oegentligt, att personer, hvilka uppenbarligen icke böra anses tillhöra
rikets folkmängd och hvilka icke utan att hafva förvärfvat svensk medborgarrätt
kunna kolmila i åtnjutande af ofvan antydda förmåner, sådant oaktadt
här mantalsskrifvas på samma sätt som rikets egentlige inbyggare. Den minskning
i inkomst, som skulle tillskyndas staten derigenom, att utländingar icke
vidare komme att erlägga mantalspenningar, blir naturligen högst obetydlig,
och genom gällande bevillningsförordnings skärpta föreskrifter om skyldighet för

utländing att under vissa förutsättningar utgöra inkomstbevilining samt i sammanhang
dermed meddelade bestämmelser synes i öfrigt vara tillräckligt sörjdt
för att utländingar, som här vistas, icke undgå att till stat och kommun lemna
skäliga skattebidrag.

Egentliga innebörden i nu gällande stadgande att flera till samma fögderi
och pastorat hörande församlingar kunna förena sig om gemensamt ställe
för förrättningen torde vara den, att mantalsskrifning, der kommunikationer
ellero andra lokala förhållanden göra sådant ändamålsenligt, bör kunna få förs''§''öå
jemväl å ställe, beläget utom distriktets område, och komiterade hafva
fördenskull företagit eu omredigering af berörda stadgande i syfte att få ett
riktigare uttryck derför.

De bestämmelser, som i mom. 2 meddelats angående mantalsskrifningsförrättare
i stad, äro lämpade efter de nuvarande anordningarne beträffande
städernas uppbördsväsende. Med hänsyn särskildt dertill, att i följd af Statskontorets
kungörelse den 14 oktober 1884 angående faststäldt nytt formulär
till räkenskaper för länen m. m., jemte debiteringsarbetet, numera äfven göromålen
med uppbördsredovisningen infalla ungefär samtidigt med mantalsskrifningarnes
förrättande, hafva komiterade ansett möjlighet böra beredas för vederbörande
ordinarie mantalsskrifningsförrättare att, om förhållandena dertill föranleda,
undfå ledighet från en eller annan dylik förrättning, hvadan en bestämmelse
i sådant syfte föreslagits. Någon ersättning af allmänna medel till vikarien
kan dervid naturligen icke ifrågakomma.

§ 2.

Mom. 1 af denna § företer utom i redaktionshänseende icke någon annan
olikhet med motsvarande stadgande i 1861 års förordning än att viss senaste
kalenderdag utsatts ej mindre för ingifvandet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
af liäradsskrifvares och magistraters förslag i fråga om tider och
ställen för mantalsskrifningarne än äfven för uppläsandet i kyrkorna af Kongl.
Majrts Befallningshafvandes derom utfärdade kungörelse. Genom mom. 2
hafva komiterade infört eu generel bestämmelse derom, att det åligger Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att, då utsatt förrättning af någon anledning icke
kunnat ega ruin, efter mottagen anmälan derom ofördröjligen bestämma och
kungöra annan tid för förrättningen.

§ 3.

Komiterade hafva i princip bibehållit nu gällande bestämmelser i fråga
om rätt mantalsskrifningsort. Deremot hafva komiterade väsentligen förändrat
lydelsen af vissa stadganden samt uteslutit några såsom enligt komiterades åsigt

olämpliga eller obehöfliga, medan åter en eller annan ny föreskrift meddelats.
Sålunda har, hvad mom. 1 angår, hufvudregeln att en hvar skall mantalsskrifvas,
der han har eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och
hemvist, erhållit den ändrade lydelse att eu hvar skall mantalsskrifvas, der han
är bosatt, samt att, om någon under olika delar af året uppehåller sig inom
särskilda mantalsskrifningsdistrikt, han skall mantalsskrifvas inom det distrikt, der
han i följd af de förhållanden, under hvilka vistelsen eger rum, bör anses hafva
sitt bo och hemvist; hvarjemte uteslutits ej mindre nu befintliga föreskrift derom,
att den, som innehar fast egendom eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,
må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera stället han
bör mantalsskrifvas, än äfven stadgandet att ingen må samtidigt vara på mera
än ett ställe mantalsskrifven, under det att å andra sidan uttrycklig bestämmelse
införts, att hustru skall vara mantalsskrifven på samma ställe som mannen.
Beträffande de i öfriga inom. af § 3 i 1861 års förordning förekommande
städganden hafva komiterade dels helt och hållet uteslutit dem, som angå
mantalsskrifning af barnhusbarn samt tjensteman med viss bestämd tjenstgöringsort,
inom riket, dels af de hvarandra motsägande bestämmelserna i mom. 3 och
7 angående mantalsskrifning af sjöfarande upptagit allenast den senare, dels
sökt gifva egentligare uttryck åt stadgandena i fråga om mantalsskrifning af
studerande, fattighjon samt personer, som intagits å sjukvårdsinrättning eller i
och för tillfälligt arbete vistas utom hemorten, dels slutligen något modifierat
föreskriften om kronoarbetskarlars och fångars mantalsskrifning.

1 första punkten af mom. 1 synes uttrycket “är bosatt" vara att föredraga
framför uttrycket “hafva sitt bo och hemvist", enär det förra gifvetvis
innebär något mera konstant än det senare. Detta torde åter vara på sin plats
i fråga om de mera sväfvande och tvifvelaktiga förhållanden, som afses i andra
punkten. Genom bestämmelserna i denna punkt, hvilka afse att. ersätta uttrycket.
“eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist"’ i
1861 års förordning, hafva komiterade velat, särskilt framhålla, att, då eu per\
sou icke vistas oafbrutet inom ett och samma mantalsskrifningsdistrikt utan har
sin verksamhet eller af annan anledning uppehåller sig inom flera distrikt under
omständigheter, som åstadkomma tvekan, huruvida han bör mantalsskrifvas
i det. ena eller andra distriktet, hänsyn vid frågans afgörande bör tagas icke
ensamt till den längre eller kortare tidrymd, lian uppehåller sig inom hvarje
distrikt, utan till samtliga de omständigheter, hvilka äro af beskaffenhet att
kunna inverka på bedömandet af, huruvida han bör anses vara bosatt, på det
ena eller andra stället. Att i denna § bibehålla särskild! stadgande derom,
att ingen må samtidigt vara på mera än ett ställe mantalsskrifven, hafva komiterade
ansett, vara så mycket mindre erforderligt, som i § 11 af komiterades
förslag meddelats nya bestämmelser i augifvet syfte att förebygga dubbel mantalsskrifning.

Då af innehållet i §§ 11 och 72 Bevil lningsförordningen synes framgå, att
berörda förordning förutsätter, det hustru bör mantalsskrifvas hos mannen, äfven
då de icke sammanbo, samt en sådan anordning jemväl torde vara öfverensstämmande
med god ordning och ega stöd af praxis, hafva komiterade ansett
sig böra införa uttryckligt stadgande derom.

Stadgandet i 1861 års förordning att den, hvilken innehar fast egendom
eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt, må sjelf bestämma
och anmäla, på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas, har, såsom
bekant, i tillämpningen gifvit anledning till en mängd oegentligheter och missförhållanden,
såsom t. ex. att personer, hvilka egt fast egendom inom ett
distrikt med obetydliga kommunalutskylder men varit boende och utöfvat sin
verksamhet inom ett distrikt med höga sådana, ansetts berättigade att mantalsskrifva
sig inom förstnämnda distrikt, ehuru de endast tillfälligtvis eller kanske
ej ens någon tid af året der vistats. Såväl inom som utom Riksdagen hafva
också tid efter annan röster höjts för borttagande eller åtminstone förtydligande
af ifrågavarande stadgande. 1 sådant hänseende torde komiterade få erinra,
att motioner uti berörda syfte väckts vid Riksdagarne åren 1868, 1871, 1879
och 1889: att Bevillningsutskottet vid förstnämnda Riksdag fann sig böra
hemställa, det Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om uteslutande ur 1861 års förordning af omförmälda stadgande, hvilken
hemställan äfven af Andra Kammaren bifölls; att Utskottet jemväl vid de tre
senare Riksdagarne mera eller mindre uttryckligt anslöt sig till sin år 1868
uttalade uppfattning, hvarföre också de skrivelser, som Riksdagen, i enlighet
med Utskottets hemställan, åren 1871 och 1889 aflat till Kongl. Maj:t med
begäran om gällande mantalsskrifnmgsförordnings omarbetning, måste anses
hafva i icke ringa mån föranledts af önskan att få ändring uti ifrågavarande
stadgande; samt att såväl Landsstatskoinitén som äfven Kammarrätten i dess
öfver Mantals- och Landsstatskomitéernas förslag afgifna särskilda yttranden
föreslagit borttagande af stadgandet.

Jämväl i det nu upprättade författningsförslaget har ifrågavarande s. k.
valfrihetsbestämmelse uteslutits, men med den uppfattning komiterade hafva af
denna bestämmelses verkliga innehåll och med afseende tillika fästadt å den
ändrade lydelse, komiterade gifvit åt hufvudregeln i fråga om rätt mantalsskrifningsort,
anse sig komiterade icke hafva härigenom ifrågasatt någon så
genomgripande förändring i de nu i sjelfva verket, enligt komiterades uppfattning,
gällande föreskrifterna. I enlighet med eu åsigt, som särskildt Kammarrätten
uttalat i sitt öfver Mantalsskrifningskomiténs förslag afgifna yttrande,
hålla komiterade nämligen före, att någon verklig rätt att sjelf välja mantalsskrifningsort
icke enligt 1861 års förordning för någon förefinnes. Obehörig
är naturligen en sådan tillämpning af stadgandet i fråga, som ofvan antydts,
eller att eu person, hvilken är boende och utöfvar sin verkssmhet inom ett

distrikt, tillåtes att mantalsskrifva sig i ett annat endast derför, att lian der
eger en fastighet. Stadgandets ordalydelse gifver nämligen otvetydigt vid
handen, att detsamma eger tillämplighet allenast på den, som antingen innehar
fast egendom inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt eller också inom sådana
idkar rörelse, följaktligen icke på den, som inom ett distrikt eger fastighet och
inom ett annat idkar rörelse eller bestrider tjenstebefattning. Och icke ens på
alla personer, som inom olika mantalsskrifningsdistrikt antingen ega fast egendom
eller idka rörelse, lärer stadgandet kunna tillämpas, ty då det deri heter,
att personen i fråga “må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera stället
han bör mantalsskrifvas", synes detta gifva vid handen, att, derest eu dylik
bestämmanderätt skall tillkomma personen, omständigheterna icke få vara sådana,
att hans mantalsskrifning inom något tredje distrikt, der han hvarken innehar
fastighet eller idkar rörelse, kan ifrågakomma, eller med andra ord, att lian
icke får hafva sitt egentliga bo och hemvist på någon annan ort än dem,
emellan hvilka valet skulle ega rum.

Om man vidare undersöker, huru ifrågavarande stadgande tillkommit och
tillika sammanställer det med den förut i momentet meddelade allmänna regeln
att en hvar skall mantalsskrifvas, der han bär eller i följd af sitt vistande
bör anses hafva sitt bo och hemvist, torde man komma till den uppfattning
att icke heller de personer, å hvilka stadgandet, enligt hvad nu är nämndt,
bär afseende, ega rättighet att efter godtycke låta mantalsskrifva sig inom
det ena eller andra distriktet. 1 fråga om stadgandets tillkomst erinrar Kammarrätten
i sitt ofvan omnämnda yttrande, att uti § 5 af 1812 års mantalsskrifningsförordning
meddelades efter stadgandet af den allmänna regeln om mantalsskrifning
i den ort, der man “bofast är eller större delen af året vistas", bland
annat, den föreskrift att “den, som innehar flera i särskilda socknar eller provinser
belägna egendomar, skall till mantalsskrifningen uppgifva den ort, der
han skattskrifven blifvit eller ämnar sig skattskrifva låta". Med hänsyn
jemväl dertill, att vid tiden för berörda förordnings utfärdande de förhållanden
såväl i afseende å betungande kommunalutskylder som i öfrigt, hvilka kunde
föranleda personer att låta mantalsskrifva sig å annan ort än boningsorten,
antingen alls icke eller ock i ringa mån förefunnes, antog Kammarrätten för
sin del nämnda föreskrift hafva inneburit allenast ett uttalande deraf, att den,
hvilken så att säga vore bosatt å flera ställen, finge sjelf anmäla, på hvilket
af dessa han ansåge sig ega sitt egentliga hemvist samt på grund häraf böra
i mantal uppföras. Uti de derefter till och med år 1858 i Bevillningsförordningame
intagna bestämmelserna om mantalsskrifning både Kammarrätten icke
funnit (''us eu antydan om medgifvande för någon att efter eget behag vidja
mantalsskrifningsort. Det af särskilda komiterade uppgjorda och af 1859—1800
årens Riksdag i denna del gillade förslag till förordning angående mantals- och
skattskrifninganies förrättande, hvilket förslag läge till grund för 18G1 års

förordning, innehölle — anmärker Kammarrätten vidare — den hufvudregeln
att “hvar och en skall mantals- och skattskrifvas, der han bosatt är, eller
större delen af året sig uppehåller", med rättighet för den, som “inom särskilda
mantalsskrifnings-distrikter har egendom eller idkar rörelse, utan att hufvudsakligen
vistas pa en och samma ort, att sjelf bestämma och uppgifva, på
hvilketdera stället han vill låta sig mantalsskrifvas". Uti det förslag i ämnet,
som Kammarrätten den 14 Maj 1861 i anledning af Kongl. remiss afgifvit,
vore visserligen från sistberörda stadgandet orden “utan att hufvudsakligen
vistas på en och samma ort" uteslutna, men hade sådant, enligt hvad förslagets
motiver uttryckligen gåfve vid handen, skett alls icke derför, att Kammarrätten
ansett personer, hvilka inom annat mantalsskrifningsdistrikt än boningsorten
vid mantalsskrifningstillfället innehade egendom eller idkade rörelse, berättigade
till valfrihet i afseende å mantalsskrifningsort, utan af anledning att Kammarrätten
antagit, det en persons anmälan vid mantalsskrifning derom, att han
för derefter närmast följande året önskade mantalsskrifvas inom ett annat
mantalsskrifningsdistrikt, der han innehade egendom eller idkade rörelse, icke
kunde, med hänsyn till den förut angående mantalsskrifningsort meddelade
allmänna regeln, ifrågakomma, med mindre denna person verkligen hade för
afsigt att under mantalsskrifningsåret till sistnämnda distrikt inflytta; och hade
gifvetvis enahanda anledning vållat, att nyssanförda orden icke blifvit uti § 3
mom. 1 af 1861 års förordning intagna. Af hvad sålunda förekommit vore
emellertid, enligt Kammarrättens förmenande, klart, att den ofta öfverklagade
valfriheten för eu viss klass personer vid bestämmandet af deras mantalsskrifningsort,
härledde sig från en felaktig tillämpning af nyssberörda lagbud men
alls icke varit genom samma lagbud åsyftad.

Komiterade, som ansluta sig till den af Kammarrätten sålunda uttalade
åsigt, få vidare fästa uppmärksamheten derpå, att vid den af Kongl. Maj:t
verkstälda omredigeringen af ifrågavarande af Riksdagen gillade stadgande
orden “bestämma och uppgifva på hvilketdera stället han vill låta sig mantalsskrifvas"
ändrats till “bestämma och anmäla på hvilketdera stället han bär
mantalsskrifvas". i betraktande jemväl häraf och vid jemförelse med den ofta
anmärkta hufvudregeln att en hvar skall mantals- och skattskrifvas, der han
har eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist, synes
det komiterade uppenbart, att ifrågavarande s. k. valfrihetsbestämmelse egentligen
endast afsett att förekomma tvister angående rätta mantalsskrifningsorten
för personer, som enligt regeln under olika delar af året uppehölle sig inom
särskilda mantalsskrifningsdistrikt, genom att öfverlemna åt sådana personer
att sjelfva anmäla, hvarest de det följande året hufvudsakligen komme att
vistas och i följd deraf borde mantalsskrifvas. Med eu sådan tolkning af berörda
stadgande skulle naturligen de ofvan anmärkta oegeutligheter, hvartill
detsamma gifvit anledning, i väsentlig mån förebyggas, men å andra sidan kan

stadgandets borttagande icke heller medföra någon synnerligen afsevärd förändring
i de angående mantalsskrifningsort nu gällande regler. Då nu stadgandet
faktiskt blifvit olika uppfattadt och tillämpadt samt mera eller mindre svåra
missförhållanden i följd häraf uppstått, hafva komiterade icke tvekat att föreslå
uteslutning af stadgandet, helst den mot eu sådan åtgärd ofta frainstälda invändningen
att derigenom personer, Indika nu ega s. k. valfrihet, bl ef ve helt
och hållet underkastade mantalsskrifningsförrättarnes godtycke vid bestämmande
af mantalsskrifningsort så mycket mindre, förtjena]1 afseende, som komiterade,
enligt hvad ofvan blifvit erinradt, i andra punkten af inom. 1 uttryckligen
ålagt mantalsskrifningsförrättarne att vid afgörandet af eu fråga af nu afsedda
beskaffenhet taga hänsyn till de förhållanden, under Indika vistelsen på den
enä eller andra orten eger rum, samt en dylik persons egen uppgift om stället,
der han anser sig vara bosatt, naturligen kommer att dervid vederbörligen
beaktas.

Hvad nu angår de stadgande]], som förekomma i senare momenten af §
3 i gällande förordning, så hafva komiterade af skäl att tjensteman med viss
bestämd tjenstgöringsort inom riket naturligen måste, äfven om uttrycklig föreskrift
saknas rörande hans boningsort, vara inom tjenstgöringsdistriktet bosatt
ansett den allmänna regeln att en hvar skall mantalsskrifvas i boningsorten
vara på honom tillämplig och det jemväl för det fall att han erhållit
Kong!. Maj:ts tillstånd att bo utom tjenstgöringsdistriktet. Deremot hafva
komiterade bibehållit men på de inom Stockholm i fråga om mantalsskrifning
numera rådande förhållanden tillämpat stadgandet om å utländsk ort anstälde
tjensteman mantalsskrifning.

Beträffande barnhusbarn synes särskild föreskrift angående deras mantalsskrifning
vara öfverflödig, då dessa, i händelse de äro till uppfostran utackorderade,
äro att anse såsom fosterbarn, hvilka enligt gällande föreskrifter
böra hos fosterföräldrarne kyrkoskrifvas, och i annan händelse naturligen böra
skrifvas vid det barnhus, de tillhöra.

Då uttrycket “fattighjon" synts komiterade väl sväfvande, hafva komiterade
omskrifvit detsamma så, att derigenom betecknats de enligt fattigvårdsförordningen
gifna kategorier af fattiga, för hvilka stadgandet i fråga, enligt
komiterades uppfattning, bör ega tillämplighet.

Bestämmelsen i fråga om mantalsskrifning af personer, som i och för tillfällig
arbetsförtjenst vistas borta från hemorten, hafva komiterade ansett höra
tillämpas äfven på andra än egentliga kroppsarbetare och fördenskull deråt
gifvit den nu föreslagna redaktionen.

Såsom ofvan jemväl blifvit antydt, hafva komiterade något modifierat
den nuvarande ovilkorliga föreskriften att kronoarbetskarlar och fångar skola
fortfarande mantalsskrifvas inom den stad eller socken, i hvars mantalslängd
de senast varit uppförde. Fall synas nämligen kunna förekomma, då det vore

(Hiskligt, om mantalsskrifningsorten för dylika personer äfven under arbetseller
fängelsetiden kunde ändras. Sålunda t. ex. lärer väl, om eu hos sina
föräldrar mantalsskrifven son dömes till några års straffarbete och föräldrarne,
medan straffet aftjenas, flytta till annat mantalsskrifningsdistrikt, få anses
oegentligt, att sonen, hvilken, om han varit på fri fot, skulle åtföljt föräldrarne
och hvars bohag medföljer vid flyttningen, likväl fortfarande skall qvarstå i
mantalslängden för ett distrikt, inom livilket han icke vidare eger något som
helst hemvist. Lämpligare är väl då, att han mantalsskrifves hos föräldrarne
i det distrikt, dit de flyttat. Vidare synes det komiterade, som om en fastighetsegare,
hviken, medan han undergår honom ådömdt straffarbete, säljer sin
egendom och i stället inom ett annat distrikt inköper en ny, elit hans familj
med boet flyttar, lämpligen borde mantalsskrifvas på det nya stället, helst i
annat fall, särskildt på grund af den föreslagna nya bestämmelsen att hustrun
bör mantalsskrifvas hos mannen kan inträffa, att hustrun, i händelse af sedermera
iråkad fattigdom, kan komma att åtnjuta försörjning af en annan kommun,
än den, inom hvilken hon under en följd af år vistats. På grund af
nyssberörda föreskrift om hustrus mantalsskrifning hos mannen skulle derjemte,
om icke nuvarande stadgandet angående fånges mantalsskrifningsort gjordes
mindre ovilkorlig!, tvekan kunna uppstå, hvarest en hustru, som aftjenar fängelsestraff,
skall mantalsskrifvas, i händelse mannen under fängelsetiden flyttar
till annat distrikt.

§ 4-

De stadgande!!, som i § 5 af gällande mantalsskrifningsförordning meddelats
i syfte att pastor omedelbart efter det någon i församlingen inflyttat
måtte derom erhålla underrättelse, afse naturligen i främsta rummet att medverka
dertill, att pastor vid hvarje tid på året må kunna hafva sin husförhörslängd
så komplett som möjligt, hvarföre samma stadgande!! uppenbarligen
borde hafva sin plats i eu kyrkoskrifnings- och icke i en mantalsskrifhingsförordning.
1 det förslag beträffande ordnandet af kyrkoskrifningen i riket,
hvilket för närvarande är under utarbetning, lära också, enligt hvad komiterade
inhemtat, bestämmelser, motsvarande de ifrågavarande, komma att inflyta, men
då komiterades förevarande förslag uppgjorts under förutsättning att detsamma
möjligen konnne att tillämpas redan innan kyrkoskrifningsförordning kommit
till stånd, samt för närvarande, med undantag allenast af föreskrifterna uti §
46 Legostadgan i fråga om tjenstekjons flyttningsbetyg, några andra för hela
riket gällande bestämmelser än de i 1861 års förordning meddelade icke uti
berörda hänseende förefinnas, hafva komiterade, hvilka i öfrigt, enligt hvad
under § o angifves, anse husförhörslängdens successiva kompletterande allt efter
som inflyttningar ega ruin vara af stor vigt jemväl nr mantalsskrifnings -

synpunkt, funnit sig böra ur sistnämnda förordning bär införa stadgande om skyldighet
för den, hvilken till en församling inflyttat, att inom viss tid, som komiterade
ansett i hvarje fall böra bestämmas till fjorton dagar efter inflyttningen,
till pastor aflemna flyttningsbetvg för sig och dem, som honom medfölja.

Den i § 5 mom. 5 af samma förordning meddelade föreskrift om skyldighet
för innehafvare af fastighet att i visst fall anmäla inflyttningar hafva
komiterade deremot ansett böra utgå, då densamma visat sig omöjlig att i
verkligheten öfvervaka och upprätth alla.

§ 5-

Den af komiterade föreslagna bestämmelsen att de för mantalsskrifningen
afsedda uppgifter skola aflenmas till pastor för att användas jemväl vid
föregående justering af husförhörslängden utgör i sjelfva verket den mest betydande
af de förändringar, komiterade i detta författningsförslag vidtagit i de
beträffande mantalsskrifning nu förefintliga anordningar. Hvad komiterade sålunda
föreslagit har dock, särskild! i vissa delar, redan förut vid flera tillfällen,
varit ifrågasatt. Sålunda väcktes redan vid den Riksdag, som följde närmast
efter utfärdandet af gällande mantalsskrifningsförordning, eller 1862—1868
årens Riksdag, inom Presteståndet motion derom, att i nämnda förordning måtte
intagas den föreskrift att pastor skulle ega att årligen under förra hälften af
November månad genom i laga ordning skedd pålysning kalla samtlige inom
församlingen varande hemmansegare och -innehafvare att sjelfve eller genom
ombud, i enlighet med den inom församlingen antagna ordningen eller efter
rotar, sig infinna till justering af husförhörslängden, med förpligtelse för de
kallade, bland annat, att uppgifva de i deras hus varande eller på deras egor
boende personel’ och deras befattning samt medhafva prestbetygeu för dem, som
från annan församling inflyttat, samt att stadgandet om hvarje husbondes personliga
inställelse vid mantalsskrifningen måtte antingen helt och hållet upphäfvas
eller åtminstone i betydlig mån inskränkas. Bevillningsutskottet, till
hvars förberedande behandling motionen hänvisades, yttrade uti atgifvet betänkande,
att Utskottet visserligen icke kunnat undgå att finna eu sådan justering
af husförhörslängden, som af motionären föreslagits, inom större och folkrikare
församlingar kunna vara åt omständigheterna påkallad, men att Utskottet
inhemta!, dels att inom de mindre församlingarna behöriga anteckningar i
husförhörslängden ansetts kunna vid sjelfva husförhörstillfällena med lätthet
verkställas, dels att inom åtskilliga församlingar, hvarest eu dylik särskild justering
funnits nödvändig, eu s. k. förskrifning redan vore vedertagen sed,
hvarföre, med afseende derå att det föreslagna sättet för liusförhörslängdens
kompletterande således icke vore af allmänt behof påkalladt samt dessutom,
der så erfordrades, läte verkställa sig utan att bestämda föreskrifter derom in -

toges i förordningen om mantals- och skattskrifningarnes förrättande, Utskottet,
som för öfrig! ansåge, att ändringar i en så nyligen utfärdad förordning
som den ifrågavarande icke borde utan tvingande nödvändighet ifrågasättas,
funne sig föranlåtet hemställa, att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
i en vid betänkandet fogad reservation hade emellertid eu ledamot
från Presteståndet upptagit och närmare formulerat motionärens förslag, och
denna reservation godkändes af presteståndet utan votering, medan åter Utskottets
hemställan bifölls af de tre öfriga stånden.

J Mantalsskrifningskomiténs förslag till ny mantalsskrifningsförordning
förekommer vidare föreskrift derom, att för husförhörslängdens fullständigande
icke blott mantalsuppgifter utan äfven flyttningsbetyg skulle å tid och ort,
som pastor kort före hvarje mantalsskrifning bestämde, till honom aflemnas,
medan åter nu gällande stadganden om skyldighet att vid mantalsskrifningarne
meddela särskilda uppgifter och att inom viss tid efter inflyttning i eu församling
för pastor förete prestbevis utelemnats. Kammarrätten motsatte sig visserligen
i sitt öfver komiténs förslag afgifna utlåtande den sålunda ifrågasatta
förändringen och anförde i sådant afseende hufvudsakligen, att den kontroll,
som för närvarande vunnes derigenom, att mantalsuppgifterna jemfördes så väl
med husförhörslängden som med de upplysningar, hvilka kunde erhållas af de
vid förrättningen nu talrikt närvarande församlingsboarne, skulle komma att helt
och hållet upphöra, om den ifrågavarande förändringen vidt oges, enär både
husförhörslängden och mantalslängd^! skulle blifva afskrifter af mantalsuppgifterna
och endast ett ringa antal af ortens invånare komma att vid förrättningen
tillstädesvara; att vidare det för presterskapets egentliga kallelse främmande
bestyret med mantalsskrifningen i väsentlig mån komme att öfverflyttas från
mantalsskrifningsförrättaren till pastor, hvilket syntes desto mindre lämpligt,
som utaf pastor, hvars utbildning i allmänhet afsåge de presterliga göromålen,
icke skäligen kunde begäras det intresse och de insigter, hvilka för fullgörande
af den åt honom öfverlåtna delen af mantalsskrifningsförrättningen erfordrades;
samt att pastor tvifvelsutan inom flera större församlingar icke inom den derför
föreslagna tiden kunde medhinna att jemte ombesörjandet af hvad honom i öfrig!
ålåge emottaga mantalsuppgifter och flyttningsbetyg samt verkställa deraf
föranledda anteckningar i husförhörslängd och öfriga kyrkoböcker än mindre
att granska och kontrollera uppgifternas riktighet. Med bibehållande i hufvudsak
af nu gällande bestämmelser i fråga om flyttningsbetygens aflemnande
viss tid efter inflyttningen upptog emellertid Landsstatskoinitén Mantalsskrifningskomiténs
förslag om uppgifternas aflemnande till pastor och anmärkte
komitén dervid, att, då husförhörslängden enligt dess förslag skulle komma att
föras i enahanda ordning som hittills och icke, såsom följden antagligen blefve
af Mantalsskrifningskomiténs förslag i denna del, uteslutande grundas på mantalsuppgifterna,
giltigheten af Kammarrättens emot det föreslagna sättet för

uppgifternas aflemnande framstälda anmärkningar, enligt komiténs mening, upphörde.
Kammarrätten fann likväl i sitt yttrande öfver Laudsstatskomiténs
förslag ifrågavarande anmärkningar i hufvudsak fortfarande ega giltighet.

Komiterade, hvilka, enligt hvad framgår af en jemförelse med hvad i
§ 4 föreslagits angående uppvisande af flyttningsbetyg, i förevarande fråga
intaga ungefär samma ståndpunkt som Landsstatskomitén, hysa den öfvertygelse
att den föreslagna ändringen i sättet för uppgifternas aflemnande icke allenast
medför stora fördelar utan i viss mån af behofvet oundgängligen påkallas. Med
den anordning i fråga om civilståndsregistrationen, som i vårt land af ålder
varit, gällande, måste nämligen mantalsskrifningen med nödvändighet komma
att förnämligast grunda sig på kyrkoböckerna, enkannerligen husförhörslängden,
och den första förutsättningen för att mantalsskrifningen skall kunna lemna
ett resultat, som är ett i möjligaste män riktigt uttryck af de faktiska förhållandena,
blir då, att verklig garanti finnes för att husförhörslängden vid
tidpunkten för mantalsskrifniugsförrätt ningen innehåller exakta uppgifter om
alla de förhållanden, hvilka böra deri antecknas. Någon sådan garanti lärer
emellertid icke för närvarande finnas. 1 § 5 inom. 1 af gällande mantalsskrifningsförordning
föreskrifves visserligen, att i husförhörslängden skola vid
mantalsskrifningen vara fullständigt införda alla efter senaste mantalsskrifning
inom församlingen födda eller dit inflyttade personer samt vederbörliga anteckningar
verkstälda angående dem, som derefter med döden afgått eller
bortflytta!, äfvensom angående alla andra sedermera inträffade förändringar i
afseende på församlingens i den förra mantalslängden upptagna personal, men,
om man undantager de anmälningar angående födelser, dödsfall och giftermål
m. in., som föreskrifvits i och för öfriga kyrkoböckers behöriga förande och
hvilka naturligen indirekt komma husförhörslängden till godo, finner man i
gällande författningar allenast två bestämmelser, hvilka skulle kunna afse att
göra det för pastor möjligt att till mantalsskrifningen få husförhörslängden
vederbörligen kompletterad. Den ena af dessa är det ofvan omförmälda stadgandet
i 1801 års förordning angående flyttningsbetygs uppvisande för pastor viss tid
efter inflyttningen och den andra är fjerde punkten åt Kongl. Maj:ts nådiga
påbud den 28 Oktober 1812, deri det heter: “Som förhörsböckernas fullständighet
i flera afseenden och deribland för upplysning vid mantalsskrifningame
är af stor nödvändighet, så åligger det hvar och en husbonde eller den, hans
egendom förestår, att vid husförhören sjelf tillstädes vara eller ock, i händelse
af förfall, ingifva förteckning på de i lians hus eller på egorna boende personer
till namn, ålder, befattning samt andra omständigheter vid vite åt två riksdaler
banco." Att flyttningsbetygen under årets lopp uppvisas för pastor allt efter
som inflyttningarne ega rum är naturligen af stor betydelse för husförhörslängdens
tillförlitlighet vid mantalsskrifningen, hvarföre också komiterade, enligt
hvad af § 4 framgår, i väsentliga delar bibehållit stadgandet derom, men

flyttningsbetygen gifva pastor upplysning allenast om en del af de förhållanden,
hvarom han behöfver erhålla kännedom för att kunna till mantalsskrifningen
behörigen komplettera längden, och i och för sig torde ifrågavarande stadgande
icke heller vara tillräckligt för att alla under året skedda inflyttningar verkligen
skola komma till pastors kunskap före förrättningen. Hvad åter beträffar
nyssnämnda föreskrift i 1812 års påbud, så torde, äfven om densamma i alla
delar af riket efterlefdes, hvilket icke synes vara händelsen, det dermed afsedda
resultatet icke på alla ställen kunna uppnås. Inom en del församlingar, särdeles
de mindre, kan visserligen, på sätt Bevillningsutskottet vid 1862—1863 årens
Riksdag anmärkte, justering af husförhörslängden i och för mantalsskrifningen
utan svårighet ega rum vid husförhören, om också en sådan justering måste
anses vara något för husförhörens egentliga uppgift väl främmande. Men
inom vidsträckta delar af riket kunna husförhören på grund af lokala förhållanden
icke hållas på hösten omedelbart före mantalsskrifningarne utan
måste försiggå i början af året eller på sommaren, och den justering af längden,
som verkställes vid husförhör, hållna så lång tid före mantalsskrifningen, lärer
för denna förrättning vara af föga värde.

Af det nu anförda torde framgå, att den garanti, hvarom ofvan nämnts,
för närvarande saknas, samt att en sådan icke heller kan åstadkommas annat
iin genom införande af föreskrifter, som göra det möjligt för pastor att kort
före mantalsskrifningen verkställa en noggran justering af husförhörslängden.
I sådant hänseende synes ofvan omförmälda inom Presteståndet vid 1862—1863
årens Riksdag framstälda och af ståndet för dess del godkända förslag innebära
en lämplig utgångspunkt, helst detsamma ansluter sig till en praxis, som, i
enlighet med hvad Bevillningsutskottet vid samma Riksdag erinrade, inom flera
församlingar på grund af omständigheternas kraf utbildat sig, nämligen att
s. k. förskrifningar af pastorerna utlysas i och för husförhörslängdens kompletterande.
Ifrågavarande förslag innebar emellertid med den formulering, i
hvilken det af ståndet antogs, egentligen endast, att en hvar husbonde skulle
vara pligtig att till pastor aflemna för husförhörslängdens justering erforderliga
personaluppgifter, och förutsatte, att vederbörliga mantalsuppgifter fortfarande
skulle vid mantalsskrifningsförrättningen meddelas, ehuru allmoge och mindre
skrifkunnige dervid allenast borde ega skyldighet att aflemna sådana uppgifter,
som icke blifvit till husförhörslängdens justering meddelade och der
intagna. Komiterade hafva likväl icke hyst någon tvekan att, i öfverensstämmelse
med hvad så väl Mantalsskrifnings- som Landsstatskomitén gjort, föreslå, att
de uppgifter, som böra till pastor aflemnas, skola fullständigt motsvara dem,
som nu meddelas vid mantalsskrifningsförrättningen, eller med andra ord vara
verkliga mantalsuppgifter, och att i sammanhang dermed de uppgiftsskyldige
må befrias från åliggandet att vid mantalsskrifningsförrättningen tillhandahålla
särskilda uppgifter. Genom en sådan anordning beredes nämligen, såsom Mantals -

skrifningskomitén äfven framhållit, församlingsmedlemmarne den stora fördelen
att de få på en gång och inför samma myndighet fullgöra den uppgiftsskyldighet,
som bör åligga dem i afseende på såväl kyrko- som mantalsskrifning.
Och derigenom lärer hvarken resultatet af mantalsskrifniugen på något sätt
riskeras eller någon afsevärdare tillökning ske i det arbete, som i och för
denna förrättning nu åligger presterskapet. Hvad Kammarrätten invändt derom,
att den kontroll, som för närvarande skulle vinnas derigenom, att mantalsuppgifterna
jemfördes med husförhörslängden och de upplysningar, som den vid
förrättningen tillstädesvarande menigheten vore i tillfälle att lemna, synes nämligen
komiterade först och främst icke förtjena mycket afseende. Ty frånsedt
att denna invändning förlorar i betydelse redan i följd deraf, att komiterade
bibehållit föreskriften om flyttningsbetygens successiva aflemnande, lärer väl
den kontroll icke vara mycket värd, som skall åstadkommas derigenom, att
mantalsuppgifterna jemföras med en ojusterad och följaktligen i hög grad otillförlitlig
husförhörslängd. Och jemväl för det fall att, med bibehållande af
nuvarande stadgande om mantalsuppgifternas aflemnande vid sjelfva mantalsskrifningsförrättningen,
särskild föreskrift meddelades om husförhörslängdens
justering kort före mantalsskrifningen, och församlingsboarne följaktligen förpligtades
att till pastor särskildt aflemna för sådant ändamål erforderliga uppgifter,
torde den ifrågavarande kontrollen, som i sådan händelse hufvudsakligen
komme att bestå i en jemförelse af uppgifter, hvilka af samma personer rörande
samma förhållanden ungefär samtidigt afleinnades, icke heller blifva synnerligen
effektiv. Antagligt är visserligen, att med det af komiterade föreslagna sättet
för mantalsuppgifternas aflemnande ett mindre antal personer skulle komma att
vid mantalsskrifningsförrättningarne inställa sig än nu är fallet; men i sjelfva
verket iakttaga för närvarande icke synnerligen många uppgiftsskyldige dervid
personlig inställelse, så att många i och för kontrollen värderika upplysningar
lära icke med den nuvarande anordningen kunna af den tillstädesvarande menigheten
erhållas, och då § 9 i komiterades förslag innehåller ovilkorlig föreskrift
derom, att erforderligt antal kommunalombud skola vid förrättningen närvara,
samt till dylika ombud naturligen komma att utses med förhållandena i orten
förtrogna personer, synes komiterades förslag i sjelfva verket innebära större
möjlighet för att förrättningsmaunen kan vid förrådtningsti 1 lfäl 1 et erhålla nödiga
muntliga upplysningar än den nuvarande anordningen.

Med afseende å hvad Kammarrätten i öfrigt anmärkt mot det ifrågavarande
förslaget torde kunna erinras, att, då pastor redan enligt gällande
bestämmelser är skyldig att till mantalsskrifningsförrättningen medföra eu vederbörligen
kompletterad husförhörslängd, någon egentligen ny börda vill icke
pålägges honom, om sådana anordningar vidtagas, att han verkligen blir i
tillfälle att fullgöra denna sill skyldighet, helst den föreslagna bestämmelsen

ingalunda afser att ålägga pastor granskning af andra delar af uppgifterna än
dem, som angå förhållanden, hvarom husförhörslängden bör innehålla anteckning;
att med den nuvarande anordningen af civilståndsregistrationen i vårt land det
väl icke kan anses vara för pastors uppgift främmande eller med hänsyn till
hans utbildning olämpligt, att bestämd föreskrift meddelas derom, att han före
mantalsskritningen bör verkställa en effektiv justering af husförhörslängden;
samt att påståendet att pastor i större församlingar icke skulle kunna medhinna
en sådan justering synes jäfvas af det redan af Bevillningsutskottet vid
1862—1863 årens Riksdag anmärkta faktiska förhållande att det just är i de
större församlingarne, som de s. k. förskrifningarne på pastorernas eget initiativ
anordnats.

Till hvad ofvan blifvit anfördt till stöd för den föreslagna förändringen
i fråga om sättet för mantalsuppgifternas aflemnande anse sig komiterade böra
meddela, att, sedan de redan bestämt sig för att förorda en dylik förändring,
till dem från kyrkoherdarne i tre af Norrlands största pastorat ankommit eu
skrifvelse, deruti nödvändigheten af eu sådan ovilkorlig föreskrift om husförhörslängdens
justering före mantalsskrifningen, som komiterade genom denna §,
jemförd med § 7, föreslagit, kraftigt framhålles.

I fråga om innehållet af de uppgifter, som enligt denna § skola till
pastor aflemnas, hafva komiterade väsentligen anslutit sig till nu gällande i
olika inom, af § 6 i 1861 års förordning meddelade bestämmelser, hvilka komiterade
sökt ordna i en mera sammanhängande och öfverskådlig följd än den,
hvari de för närvarande förekomma, äfvensom tydligare formulera.

Stadgandet i inom. 7 af § 6 i 1861 års förordning att allmoge och mindre
skrifkunniga personer må meddela vissa uppgifter muntligen hafva komiterade
ändrat derhän, att på landsbygden mindre skrifkumiig, hvilken har att aflemna
uppgift, som endast afser namn, födelsetid, yrke eller tjenst och hemvist, må
meddela den samma muntligen. Hvad städer och köpingar angår, synas nämligen
skriftliga uppgifter der alltid böra vara obligatoriska redan af den anledning
att enligt, mom. 4 uppgifterna för de inom samma gård boende personer
skola insamlas och aflemnas af gårdens egare eller den, hans ställe företräder,
hvilken senare i de särskilda mantalsskrifningsförordningarne för Stockholm och
Göteborg meddelade föreskrift komiterade anse böra såsom synnerligen ändamålsenlig
äfven i den allmänna mantalsskrifningsförordningen intagas. Och med
den utsträckning, skrifkunnigheten numera erhållit äfven å landsbygden, lärer
svårighet icke kunna uppstå för sådana uppgiftsskyldige derstädes, som icke
kunna skrifva, att erhålla nödigt skrifbiträde till affattande af mantalsuppgifterna
i de fall, der dessa äro mera omfattande och förty synas böra skriftligen
meddelas.

De bestämmelser, som meddelats angående tiden för uppgifternas aflemnande
till pastor, hafva affattats med hänsyn dertill, att pastor bör erhålla

uppgifterna efter det höstflyttningen egt rum men i så god tid före mantalsskrifningen,
att den af uppgifterna föranledda justeringen af husförhörslängden
kan behörigen medhinnas.

§ 6-

Denna § innehåller åläggande för en de! offentliga myndigheter äfvensom
ledare af arbetsföretag att årligen till mantalsskrifningen meddela vissa
uppgifter rörande den personal, som står under deras tillsyn. Af samma skäl som
de i § 5 föreskrifna allmänna mantalsuppgiftema böra naturligen ifrågavarande
uppgifter ingifvas till pastor, och på det att deras innehåll må komma att i
möjligaste mån motsvara verkliga förhållandena vid mantalsskrifningstillfället,
har tidpunkten för insändandet utsatts så nära början af den för mantalsskrifningames
hållande bestämda tiden, som ansetts förenligt med nödvändigheten
att tillse, det uppgifterna i tillräcklig tid före förrättningen må komma pastor
till hända.

Uppgifterna äro för öfrigt af något olika natur och hafva föreskrifvits
af olika anledningar. Sålunda äro de, som enligt mom. 1 skola af vederbörande
chefer meddelas angående värfvadt krigsmanskap samt arbetare vid
kronans varf och verkstäder, närmast att anse såsom egentliga mantalsuppgifter,
genom hvilkas meddelande de i förteckningarne upptagna personerna befrias
från skyldigheten att sjelfva aflemna uppgifter om sådana omständigheter, hvilka
skola i förteckningarne anmärkas. Föreskrift om dylika uppgifter förekommer
för öfrigt redan i § 6 mom. 11 af 1861 års förordning. Den i mom. 2 för
sjömanshusdirektion stadgade uppgiftsskyldighet, som först ifrågasattes af Mantalsskrifningskomitén,
har åter till ändamål att möjliggöra mantalsskrifning af
en del sjöfarande, hvilka nu i de flesta fall helt och hållet undgå sådan. Om
nämligen det prestbetyg, som enligt reglementet för sjömanshusen i riket skall
af en sjöfarande företes, då han inskrifves vid sjömanshus, utvisar, att han väl
blifvit ur en församling afförd men icke inom någon annan kyrkoskrifven, är
naturligen dermed också gifvet, att han icke någonstädes är mantalsskrifven,
och sjömanshusdirektionen har derföre fått sig ålagdt att till pastor uti den
församling, sjöfaranden senast tillhört, angående honom öfversända vederbörligt
registerutdrag, på det han må blifva ånyo uppförd i församlingens husförhörslängd
och i följd deraf sedermera behörigen mantalsskrifven i enlighet med
bestämmelsen i § 3 mom. 3 af denna förordning. Stadgandet i mom. 3 har
föranledts af Fångvårdsstyrelsens kungörelse den 5 December 1862, hvars
föreskrifter i ämnet upptagits med allenast några förändringar, som varit erforderliga
för att uppgifterna skola lända till verklig nytta vid mantalsskrifningen.
Den uppgiftsskyldighet, som genom mom. 4 i visst fall ålagts arbetsgifvare
och arbetsföreståndare och som afser att förhindra, det personer, hvilka för

sökande af mer eller mindre tillfällig- arbetsförtjenst lemnat _ hemorten, in- mantalslängderna
försvinna, är deremot helt och hållet ny. Önskvärdheten af att
bestämmelser uti ifrågavarande hänseende meddelades, påpekades emellertid redan
af Kammarrätten i dess yttrande öfver Mantalsskrifningskomiténs förslag, och
detta föranledde Landsstatskomitén att införa ett stadgande i sådan syftning. Från
det af komiterade nu föreslagna skiljde sig detta förnämligast deri, att det
föreskref, att förteckningarne skulle af de uppgiftsskyldige aflemnas till vederbörande
civilmyndigheter i arbetsorten och af dessa sedermera öfversändas till
pastorerna i de särskilda församlingame. Det af komiterade föreslagna förfarandet
att förteckningarne direkt tillställas vederbörande pastorer synes emellertid,
med hänsyn till den tidsbesparing, som derigenom vinnes, vara att föredraga.

§ 7.

Denna § innehåller samma stadganden, som finnas intagna uti § 5 mom.
1 af gällande förordning, med egentligen endast den förändring, som föranledts
af komiterades förslag i §§ 5 och 6.

§ 8.

De bestämmelser, hvilka i denna § meddelats, motsvara dem, som förekomma
i § 7 af 1861 års förordning. Någon särskild föreskrift derom, att
mantalsskrifningsförrättare i stad bör hafva före mantalsskrifningen upplagt
mantalslängd, hafva icke heller komiterade ansett böra inflyta, enär förhållandena
i en stad kunna mellan två mantalsskrifningar så väsentligen förändras, att ett
ovilkorlig! åläggande i berörda hänseende ofta endast skulle medföra onödigt
besvär och oreda. Ä ro omständigheterna sådana, att förslag till mantalslängd
lämpligen kan på förhand uppgöras, lära vederbörande förrättningsmän i städerna
säkerligen icke underlåta att iakttaga detta.

§ 9-

I mom. 1 af denna § hafva komiterade sammanfört de stadganden, som
på skilda ställen i 1861 års förordning finnas meddelade i fråga om, hvilka
personer förutom förrättningsmannen skola vid mantalsskrifningen vara tillstädes.
Dervid hafva komiterade, i likhet med hvad såväl Mantalsskrifnings- som
Landsstatskomitén gjort, uteslutit bestämmelserna i § 4 mom. 4 att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande eger att sjelf eller genom ombud förrättningen öfvervara
och i § 8 mom. 2 att sexman och rotemästare skola för upplysningars
meddelande dervid sig infinna. På sätt jemväl Mantalsskrifningskomitén erinrat,
lärer nämligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes rättighet att i egen

person öfvervara förrättningen, derest han så skulle önska, vara obestridlig,
utan att något stadgande derom behöfver i författningen intagas, och närvaron
af ett särskildt ombud för att tillse meddelade föreskrifters behöriga iakttagande
torde icke heller vara erforderlig, då vederbörande förrättningsman handlar
under tjenstemannaansvar. De flesta länsstyrelser hafva också numera upphört
att förordna sådana ombud. Hvad åter sexman och rotemästare angår, sa
känna kommunalförfattningarne icke några dylika funktionärer och i de flesta
delar af landet torde sådana icke vidare utses. Något skäl att föreskrifva, att
de på de ställen, der de ännu förekomma, skola vid förrättningen tillstädesvara,
lärer icke heller förefinnas. Deras utevaro torde för öfrigt mer än uppvägas
deraf, att, på sätt under § 5 redan blifvit erinradt, komiterade föreskrifvit, att
erforderligt antal kommunalombud skola vara närvarande. Gällande förordning
stadgar i detta senare hänseende (§ 4 moln. 5), att sockennämnd å landet eger
utse en af sina ledamöter att å församlingens vägnar förrättningen öfvervara,
samt att församling i stad bör åt någon sin medlem lemna enahanda
uppdrag. Någon ovilkorlig skyldighet för vederbörande konnnun att utse ombud
finnes således för närvarande icke, men sådan har synts komiterade böra
föreskrifvas. Härjemte hafva komiterade förestält sig, att antalet ombud, som
nu är bestämdt till endast ett för hvarje kommun, bör, särskildt hvad de större
distrikten beträffar, betydligt ökas, så att hvarje mera eller mindre afskild del
af ett mantalsskrifningsdistrikt blir vid förrättningen representerad. På grund
af den stora olikhet, som råder med afseende å såväl distriktens storlek som
de särskilda kommunernas fördelning i underafdelningar, hafva komiterade likväl
icke kunnat i författningsförslaget införa närmare bestämmelser om det antal
ombud, som lämpligen bör tillstädesvara, utan måst öfverlemna åt vederbörande
kommunalmyndighet att efter förefintliga omständigheter sjelf afgöra,
huru många ombud skola för distriktet utses.

I mom. 2 har, i väsentlig öfverensstämmelse med hvad i § 4 mom. 2 af
1861 års förordning förekommer, stadgats skyldighet för pastor eller hans ombud
att vid mantalsskrifningen tillhandahålla husförhörslängden eller utdrag
deraf; hvarjemte i anledning af den af komiterade föreslagna förändrade anordningen
för mantalsuppgifternas aflemnande pastor tiller hans ombud jemväl förpligtats
att vid mantalsskrifningen till förrättningsmannen öfverlemna de inkomna
11 tant alsuppgifterna, ordnade efter husförhörslängden.

Då Kong!. Förordningen den 24 April 1863 angående mantalspenningars
utgörande i § 1 föreskrifver, att mantalspenningar icke skola erläggas af,
förutom andra, dem, som enligt vederbörande kommunalstyrelses intyg höra för
fattigdom eller sjuklighet från denna afgift befrias, men någon bestämmelse icke
i gällande författningar tinnes meddelad, huru vederbörande kommunalstyrelses
intyg i berörda hänseende skall komma förrättningsmannen tillhanda, har i mom.
3 af förevarande § införts stadgande derom, att det åligger kommunalombuden

att till mantalsskrifningen medföra en af kommun al styrelsen efter fattigvårdsstyrelsens
hörande uppgjord förteckning å de personer, som funnits af förenämnda
anledningar icke böra utgöra mantalspenningar.

1861 års förordning ålägger en hvar att till mantalsskrifningen meddela
uppgift om den fasta egendom, han inom distriktet innehar, och i § 5 af komiterades
författningsförslag har jemväl stadgande i enahanda syftning införts.
.Någon skyldighet för den, som efter senaste mantalsskrifning ingått aftal om
eftertagande af eu egendom, att styrka den uppgift, han kan hafva lemnat angående
sin besittning af egendomen, likasom att anmäla och styrka tidpunkten
för densammas öfvergång i hans hand tinnes deremot för närvarande icke stadgad.
Då det emellertid af flera anledningar, särskildt med hänsyn till debiteringen,
är af vigt att säker upplysning erhålles uti berörda hänseenden, hafva
komiterade, i enlighet med hvad flera länsstyrelser i de öfver Mantalsskrifningskomiténs
förslag afgifna yttrandena förordat samt praxis på många ställen i
landet redan infört, i mom. 4 af förevarande § föreslagit, att hvarje efter senaste
mantalsskrifning ingången afhandling angående egande- eller arrenderätt
till fast egendom bör af fastighetens innehafvare vid förrättningen uppvisas.

§10.

I denna § meddelas i ett sammanhang nödiga bestämmelser angående
gången af och förfarandet vid sjelfva mantalsskrifoingsförrättningen, hvarom i
1861 års förordning stadgas hufvudsakligen i §§ 8, 9 och 10 mom. 1. Sålunda
innehålla mom. 1 och 2 af förevarande § föreskrifter om källorna för
och beskaffenheten af de anteckningar, hvilka såväl på landet som i stad
skola i längden verkställas, samt om ordningen, i hvilken desamma skola der
upptagas. Dessa föreskrifter äro något fullständigare än de, som i gällande
förordning förekomma, särskildt i det afseende att "i texten intagits bestämmelser,
angående hvilka upplysning för närvarande vinnes endast genom det faststälda
formuläret till mantalslängd.

1 ''V 1 mom. 3 meddelas föreskrifter i fråga om de förhållanden, under hvilka
en i ett distrikts mantalslängd en gång upptagen person må derifrån uteslutas.
Från de bestämmelser, som i detta afseende äro gifta i § 8 mom. 7 af 1861
års förordning, afviker komiterades förslag väsentligen endast derutinnan, att
den i sistnämnda lagrum föreskrifoa särskilda förteckningen, eller den s. k. förteckningen
å obefintliga, icke bibehållits. Denna förteckning å personer, om
hvilka man så fullständigt saknar underrättelse, att man icke ens vet, om de
öro i lifvet, har nämligen synts komiterade vara utan praktisk betydelse för
mantalsskrifningen, särskildt med afseende derå, att hvarken vederbörande länsman
eller stadsfiskal, som skall af förteckningen undfå del, eller Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande,1'' till hvilken densamma bör i bestyrkt afskrift insändas,

lärer kunna vidtaga några verksamma åtgärder för anskaffande af de felande
upplysningame. På flera ställen i landet har också, enligt hvad komiterade
inhemtat, upprättandet af dylika förteckningar numera kommit ur bruk. Om
emellertid för underlättande af framtida efterforskningar eller af annan anledning
anses nödigt, att de s. k. ohefintlige på något sätt fortfarande i orten
förtecknas, lärer väl få antagas vara för ändamålet tillräckligt, att anteckningar
om dem verkställas i den af pastor förda jemförelsevis lätt öfverskådliga
husförhörslängden, och erinra komiterade i sådant afseende, att enligt Kongl.
Cirkuläret den 20 Januari 1865 skyldighet redan nu för pastor förefinnes att
på särskildt ställe i husförhörslängden upptaga ifrågavarande personer. Som
berörda cirkulär förutsätter befintligheten af nuvarande stadgande i mantalsskrifningsförordningen
angående förteckningen å obefintlige, i det att cirkuläret
föreskrifver, att i slutet af husförhörslängden skola särskildt antecknas namnen
på de personer, som vid mantalsskrifningen pröfvats skola införas uti den särskilda
förteckning, hvarom § 8 mom. 7 af Kongl. Förordningen den 20 Juli
1861 stadgar, torde likväl, derest komiterades förslag att borttaga sistnämnda
förteckning vinner afseende, men obefintlige anses fortfarande böra förtecknas,
särskild bestämmelse vara behöflig derom, att det åligger pastor att, sedan han
vid mantalsskrifningsförrättningen eller eljest inhemtat, att eu person, jemlikt
stadgandet uti förevarande inom., blifvit såsom obefintlig ur mantals]ängden
utesluten, i fråga om honom vidtaga enahanda åtgärd, som hittills varit föreskrifven
med afseende å de i den särskilda förteckningen uppförda personer.

Mom. 4 af förevarande § handlar om sättet för afgörande af de frågor,
som vid mantalsskrifningen kunna förekomma. Härom innehåller 1861 års förordning
icke någon annan föreskrift än stadgandet i § 9 mom. 1 att, om tvist
uppstår rörande någon persons rätta mantalsskrifningsort, frågan härom skall
underställas Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning. På sätt Kammarrätten
anmärkt i sitt yttrande öfver Mantalsskrifningskomiténs förslag, torde
emellertid praxis i allmänhet vara den, att mantalsskrifningsförrättaren afgör
alla vid förrättningen förekommande frågor, med undantag endast af sådana,
hvilka afse någon persons bötfällande, samt att den, som med förrätt!) i ngsmannens
åtgärd eller beslut ej åtnöjes, deröfver anför besvär hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utan iakttagande af någon viss besvärstid. Mantalsskrifningskomitén
skiljde i detta hänseende mellan det fäll att frågan afsåg en persons
rätta mantalsskrifningsort och det att densamma rörde något annat förhållande.
I förra fallet skulle frågan hänskjutas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
för hvilket ändamål nödigt utdrag af förrättningsprotokollet inom
viss tid borde till honom insändas, hvaremot i senare fallet frågan skulle af
mantalsskrifningsförrättaren sjelf afgöras och den med hans beslut missnöjde
ega att inom viss tid deröfver hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anföra
besvär. Kammarrätten ansåg emellertid i sitt nyssberörda yttrande icke giltig

anledning förefinna,s för en sådan olikhet i behandlingen af de särskilda ärendena,
utan hemstälde, att den nuvarande anordningen, sådan den i praxis utbildat
sig, borde bibehållas, hvarvid Kammarrätten särskild! anmärkte, att, enligt
dess förmenande, någon viss tid icke borde föreskrifva^ för anförande af
besvär öfver förrättningsmannens åtgärder eller beslut. Med anledning af detta
Kammarrättens uttalande upptog Landsstatskomitén uttryckligt stadgande derom,
att hvarje vid mantalsskrifningen förekommande fråga borde af förrättningsmannen
afgöras med öppen rättighet för den, som frågan i något afseende
rörde, att i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen, utan att dervid någon viss
besvärstid bestämdes.

Jemväl komiterade hafva, enligt hvad förevarande mom. utvisar, för sin
del ansett, att förrättningsmannen i enlighet med den nu i allmänhet brukliga
praxis bör afgöra samtliga frågor, som vid förrättningen kunna uppkomma;
dervid likväl komiterade af anledning, som i motiverna till § 14 kommer att anföras,
ansett sig böra utsätta viss tid för besvärs anförande hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.

Gällande förordning innehåller icke någon föreskrift att protokoll skall
föras vid mantalsskrifningsförrättningen. Mantalsskrifningskomitén föreslog emellertid
eu bestämmelse derom, och ehuru hvarken Kammarrätten eller Landsstatskomitén
biträdde detta förslag, hafva komiterade icke tvekat att upptaga detsamma.
Det synes nämligen komiterade vara af ej ringa vigt, att de skäl,
hvarpå mantalsskrifningsförrättaren grundar sitt beslut i eu tvistig fråga, upptecknas
och bevaras uti ett protokoll, ty dels kan derigenom, då den klagande
vid sina besvär fogar vederbörligt protokollsutdrag, remiss till vederbörande
mantalsskrifningsförrättare för inhemtande af hans yttrande i många fall undvikas,
i följd hvaraf ärendet kan af Kongl. Majds Befallningshafvande tidigare
afgöras, och dels måste, om remiss i eu fråga anses böra ega rum, det för
mantalsskrifningsförrättaren sjelf blifva betydligt lättare att afgifva yttrande
i frågan, då han har skälen för beslutet tecknade sig till minnes. Har mantalsskrifningen
förrättats af annan person än vederbörande ordinarie tjensteman,
blir det i och för yttrandes afgifvande för denne senare af ännu större betydelse,
att skälen för den öfverklagade åtgärden äro i skrift upptecknade.
Jemväl för bevarande af önsklig kontinuitet i mantalsskrifningsfrågors afgörande
i första instansen synes föreskriften om protokolls förande vid förrättningen
vara ändamålsenlig. Härtill kommer, att då detta protokoll i fråga
om alla ärenden, som icke äro af tvistig beskaffenhet, torde generel! hänvisa
till mantalslängden, detsamma, enligt komiterades uppfattning, i de flesta fall
icke lärer förorsaka mantalsskrifningsförrättaren nämnvärdt besvär.

Mom. 5 af § 10 innehåller i fråga om mantalslängdens undertecknande,
bestämmelser motsvarande dem, som förekomma i § 10 mom. 1 af 18G1 års
förordning.

§ 11-

För att i möjligaste man förekomma personers obehöriga uteslutning från
mantalsskrifning eller samtidiga mantalsskrifning på liera ställen föreslog Landsstatskomitén
det nya stadgandet att mantalsskrifningsförrättarne skulle vara
pligtige att i vissa fall kommunicera sig med hvarandra beträlfande uppkomna
frågor angående rätt mantalsskrifningsort, hvarvid bestämmelse tillika meddelades
rörande sättet för afgörande af dervid uppstående skiljaktiga meningar. Detta
stadgande, som af Kammarrätten lemnades utan anmärkning och hvars ändamålsenlighet
jemväl torde vara lätt insedd, hafva komiterade med någon redaktionsförändring
här upptagit.

§ lä Denna

§ innehåller föreskrifter om den s. k. tilläggsförteckningen, hvarom
stadgas i § 5 mom. 7 af 1861 års förordning. Från de bestämmelser, som i
sistnämnda lagrum meddelats angående förteckningen, skiljer sig komiterades
förslag hufvudsakligen derutinnan, att enligt, detsamma endast sådana mellan
mantalsskrifningen och årets slut från ett distrikt utflyttade personer blifva å
förteckningen upptagna, om hvilka man med säkerhet kan antaga, att de jemväl
blifva uppförda å tilläggsförteckningen uti inflyttningsorten och således komma
att derstädes mantalsskrifvas. Genom en sådan inskränkning i den nuvarande
bestämmelsen att alla under ifrågavarande tid utflyttade skola å förteckningen
upptagas förebvgges ett missförhållande, som nu emellanåt eger rum, nämligen
att personer genom att uttaga flyttuingsbetyg från ett distrikt efter det årets
mantalsskrifning derstädes egt rum lyckas att helt och hållet undandraga sig
mantalsskrifning för det nästkommande året. Då icke särdeles många personer
mellan mantalsskrifningen och årets slut torde anmäla sig till kyrkoskrifning
inom eu församling, helst i de större församlingarne mautalsskrifningarne i
allmänhet hållas först i inbiten eller slutet af December, lärer väl genom den
anordning att pastor uti inflyttningsorten om deri gjorda anmälan underrättar
pastor i utflyttningsorten något synnerligen stort besvär icke heller uppstå för
vederbörande pastorer. Skulle emellertid i något särskilt fall pastor i inflyttningsorten
vägra att göra sådant meddelande — något uttryckligt åläggande
för honom i berörda hänseende hafva komiterade icke velat föreskrifva — kan
naturligen alltid den person, som flyttat, om han önskar undgå dubbel mantalsskrifning,
sjelf medelst vederbörligt, intyg hos pastor i utflyttningsorten styrka,
att han före årets slut kyrkoskrifvits på det nya stället. Och om lian underlåter
detta och således blir på båda ställena mantalsskrifven. lärer val äfven
med eu sådan eventualitet komiterades förslag vara att föredraga framför eu

anordning, som bereder personer tillfälle att helt och hållet undgå mantalsskrifning.

I fråga om tilläggsförteckningen torde vidare böra anmärkas, det komiterade
föreslagit, att densamma skall upprättas efter särskild! formulär, något
hvarom bestämmelse saknas i 1861 års förordning.

§ 13-

Beträffande denna §, hvilken upptager stadgande!! af väsentligen samma
innehåll som de i § 10 mom. 2 af 1861 års förordning förekommande, är
först att märka, att komiterade, i enlighet med hvad såväl Mantalsskrifningssom
Landsstatskomitén gjort, ansett den kommunalmyndighet nu åliggande
justeringen af mantalslängden kunna upphöra. Frånsedt att, det i och för sig
måste anses såsom något oegentlig!,, att eu myndighet, som eljest icke hatt.
något annat med mantalsskrifningsförrättningen att beställa än att den utsett
ombud att dervid tillstädesvara, skall verkställa eu sådan justering, kan nämligen
af lätt insedda skäl någon verklig granskning af längden i de allra flesta
fall af kommunalmyndigheten omöjligen företagas, hvarföre också den s. k.
granskning, som nu eger rum, i sjelfva verket icke är annat än en tom formalitet.
Då distriktets invånare emellertid böra vara i tillfälle att få taga kännedom
om längdens innehåll, hafva komiterade, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nyssnämnda komitier, föreslagit, att längden må efter derom utfärdad
kungörelse hållas för granskning tillgänglig å uppgiftet ställe inom distriktet.
Dessförinnan bör emellertid längden, på sätt nu eger rum före justeringen hos
kommunalmyndigheten, af pastor granskas, ty i följd af den jemförelsevis stora
skyndsamhet, hvarmed mantalsskrifningsförrättningen i allmänhet måste försiggå,
lärer svårligen kunna undvikas, att en del smärre fel och oegentligheter insmyga
sig i längden, och dessa är i allmänhet endast pastor i tillfälle att rätta.

De tidsbestämmelser, som föreslagits för längdens aflemnande till pastor
och för dennes granskning deraf, hafva affattats med särskild hänsyn till det
i § 28 Bevillningsförordningen förekommande och här upprepade stadgande att
mantalslängden med bilagor skall före den 15 April hvarje år tillställas ordföranden
i ortens bevillningsberedning.

§ ''V

Genom den af komiterade föreslagna bestämmelse om viss tid för anförande
af besvär öfver mantalsskrifniugsåtgärder hafva komiterade förnämligast
afsett att få ett slut på nuvarande missförhållandet att besvär öfver förrättningsmannens
åtgärder eller beslut enligt regeln icke till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkomma förr än debiteringen redan verkstälts och uppbörden

omedelbart förestår. Detta måste naturligen förorsaka mycken oreda i fråga
om uppbörden och särskilt ofta föranleda dertill, att restitution kommer att
ega rum. Med den af komiterade ifrågasatta anordningen kunna åter de flesta
vid mantalsskrifningen uppkomna tvister antagas vara genom laga kraft egande
beslut afgärda vid tidpunkten för debiteringen, i följd hvaraf denna kan försiggå
med större säkerhet än nu är förhållandet, samt alltså restitution i
många fall undvikas. Att mantalsskrifningsfrågorna tidigare kunna af högre
myndigheter afgöras är af stor betydelse jemväl i flera andra afseenden. Så
kan härigenom en mantalsskrifningsförrättare ofta redan till nästa mantalsskrifning
erhålla anvisning, huru ett visst tvifvelaktigt fall skall bedömas, och blir
således, om hans egen uppfattning underkänts, i tillfälle att redan vid nämnda
tidpunkt ställa sig denna anvisning till efterrättelse, medan han nu kan komma
att flera år å rad förnya sitt misstag. Att komiterade med sin nu uttalade
mening om vigten af att mantalsskrifningstvister så fort som möjligt afgöras
likväl bestämt yttersta tiden för besvärs anförande så sent som till April månads
utgång har åter sin grund deri, att tillfälle måste beredas äfven den, som först
vid den i § 13 omförmälda allmänna granskningen af mantalslängdeu fått kännedom
om en viss mantalsskrifningsåtgärd, att kunna öfverklaga densamma.

Till förebyggande af missuppfattning af egentliga innebörden uti ifrågavarande
stadgande om viss besvärstid i mantalsskrifningsmål anse sig komiterade
slutligen böra anmärka, att den, som blifvit på två ställen mantalsskrifven
men icke inom den föreskrifna tiden häröfver besvärat sig och således blifvit
på båda ställena beskattad, genom det föreslagna stadgandet icke beröfvats
rättigheten att erhålla vederbörlig afkortning eller restitution på ettdera stället,
samt att, på grund af stadgandet i § 32 af Fattigvårdsförordningen angående
hemortsrätt, vederbörande myndigheter enligt- komiterades förslag lika litet som
nu blifva i fattigvårdsärenden ovilkorligen bundna af de beslut och åtgärder,
som kunna i mantalsskrifningsmål vara meddelade eller vidtagna.

Komiterade hafva i denna § jemväl intagit föreskrift derom, att vederbörande
kommun, som ju, särskilt med afseende å fattigvårds- och beskattningsförhållanden,
kan och bör vara intresserad af vid mantalsskrifningen vidtagna
åtgärder, eger rätt att öfver dem anföra besvär.

§ 15-

Kongl. Förordningen den 31 Oktober 1873 angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, hvilken upphäft den i § 4» mom. 3 af
gällande mantalsskrifningsförordning åberopade Kong]. Förordningen den 23
Oktober 18(>0, förutsätter i § 8, att Kongl. Maj:t kan gifva församling af
främmande trosbekännare tillstånd att föra egna kyrkoböcker af sådan natur,
att de officiella anteckningarne om församlingsmedlemmarnes borgerliga förhål -

landen jemväl skola der verkställas. I anledning- häraf och med afseende tillika
å den stora betydelse, kyrkoskrud ngen särskild! enligt komiterades förslag
eger för mantalsskrifningen, hafva komiterade ansett nödigt att införa stadgande
derom, att den skyldighet att aflemna flyttningsbetyg och mantalsuppgifter,
som gäller för alla i svensk församling kyrkoskrifna personer, äfven
skall i tillämpliga delar åligga personer, Indika tillhöra eu främmande kyrkoförsamling
med nyss anmärkta befogenhet i fråga om kyrkoböckers förande och
Indika följaktligen icke äro i någon svensk församlings kyrkoböcker upptagna;
och har i sammanhang härmed uttrycklig föreskrift meddelats derom, att föreståndaren
för en dylik främmande församling har att med mantalsskrifningen
taga enahanda befattning som pastor i svensk församling. Med den lydelse,
förevarande § erhållit, blir densamma jemväl tillämplig på mosaiska trosbekännare,
hvilka i enlighet med den af Kongl. Maj:t (len 30 Juni 1838 faststälda
ordning bilda egen församling.

§§ 16 och IT.

Dessa §§ innehålla samtliga stadgande! om påföljden af underlåtenhet
att ställa sig förordningens föreskrifter till efterrättelse, med undantag allenast
af de bestämmelser i sådant hänseende, som för särskilda fall meddelats i §§
13 och 18. Uti § 16 hafva komiterade upptagit hufvudsakligen samma bötesbestämmelser
för tjensteman undeflåtenhet att vid mantalsskrifningsförrättningen
behörigen tillstädeskomma, som finnas gifna i § 11 af 1861 års förordning,
hvarjemte komiterade, i öfverensstämmelse med sin uppfattning att
kommunalombuds närvaro vid förrättningen bör göras obligatorisk, stadgat skälig
bötespåföljd äfven för sådant ombuds uteblifvande: I fråga om tjenstemans
försummelse att iakttaga inställelse vid förrättningen hänvisade visserligen båda
de föregående komitéerna till allmänna strafflagens bestämmelser om ansvar för
tjenstefel, men då, om dessa bestämmelser skulle tillämpas, deraf skulle följa,
att åtal måste vid vederbörlig domstol anställas, hvilket åter, på grund af det
omständliga i förfarandet, säkerligen skulle i många fall föranleda dertill, att
öfverträdelsen icke komme att beifras, hafva komiterade ansett den nuvarande
anordningen att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, efter mottagen anmälan om
försummelsen, förordnar om uttagande af böter till i förordningen föreskrifvet
belopp vara att föredraga. Är det förrättningsmannen, som gjort sig skyldig till
försummelsen, bör för öfrig! berörda anmälan naturligen ske genom skrifvelse
från pastor: i andra fall åter synes densamma, då enligt komiterades förslag

förrättningsmannen är skyldig att vid förrättningen föra protokoll, lämpligen
kunna ske derigenom, att vederbörligt protokollsutdrag af honom till Kong!.
Maj:ts Befallningshafvande insändes. Någon sådan bötesförteckning, som i § 11
mom. 6 af 1861 års förordning omförmäles, behöfver, hvad ifrågavarande bo -

ter beträffar, alltså icke upprättas, och med de förändrade föreskrifter i fråga
om påföljden af underlåtenhet att aflemna flyttningsbetyg och mantalsuppgifter,
som komiterade i § 17 föreslagit, blir förteckningen helt och hållet onödig.

Enligt hvad bestämmelserna i nyssnämnda § gifva vid handen, hafva
komiterade nämligen ansett, att böter icke, såsom i §§ 5 och 6 af 1861 års
förordning föreskrifves, böra ifrågakomma för underlåtenhet att aflemna omförmälda
betyg och uppgifter, utan att, då en sådan underlåtenhet eger rum, det
felande betyget eller uppgiften allenast bör den försumlige på visst föreskrifvet
sätt affordras, med visst äfventyr för honom, om han icke ställer sig uppmaningen
till efterrättelse, och med skyldighet för honom i visst fall att lemna
den tjensteman, som verkstält infordrandet, skälig godtgörelse för hans besvär.
Komiterade hafva för sin del icke kunnat annat än finna det oegentligt,
att bötesstraff stadgas för en försummelse af ifrågavarande beskaffenhet,
och erfarenheten har också ådagalagt, att de nu föreskrifna böterna, särskildt
de för underlåtenhet att aflemna flyttningsbetyg, i verkligheten icke så ofta
utdömas, hvilket förhållande naturligen föranledts, bland annat, af vederbörande
pastorers motvilja för att anmäla sina församlingsbor till bötesstraff. Det synes
komiterade för öfrigt vara af mindre vigt att eu person blir straffad för det
han underlåtit att aflemna en för mantalsskrifningen nödig handling än att
denna handling verkligen kommer till någon nytta vid förrättningen, och ur
denna synpunkt lärer komiterades förslag ega stort företräde framför den nuvarande
anordningen. Med nu gällande stadganden, sådana dessa tillämpas,
kan nämligen den felande handlingen svårligen komma vederbörande till banda
föir än någon längre tid efter förrättningen, då den blifver af ringa eller intet
värde, åtminstone för årets mantalsskrifning. Då komiterade, som förut föreskrifvit,
att flyttningsbetyg inom fjorton dagar efter inflyttningen och mantalsuppgifter
viss tid före mantalsskrifningen skola till pastor aflemnas, i nu ifrågavarande
§, bland annat, ålagt pastor att, om eu dylik handling icke i behörig
tid och ordning till honom inkommer, vidtaga erforderliga åtgärder för
handlingens införskaffande, synes deremot enligt komiterades förslag handlingen
i de flesta fall kunna inkomma till mantalsskrifningsförrättningen eller
omedelbart derefter. Vid det förhållande att beloppet af den ersättning, som
det enligt förslaget åligger den försumlige att till vederbörande tjensteman utgifva,
icke synnerligen understiger det för närvarande stadgade bötesbeloppet,
lärer slutligen komiterades förslag ur synpunkten af den risk. underlåtenheten
att ställa sig föreskrifterna till efterrättelse medför, innebära eu föga mindre
kraftig anmaning till vederbörande att fullgöra sina skyldigheter, än den 1861
års förordning genom bötesbestämmelserna kan hafva afsett att meddela.

Den besvärstid af 45 dagar, som i nyssnämnda förordning finnes faststäld
för klagan hos Kammarrätten öfver ett Kongl. Maj:ts Befallningshafvande»
beslut, hvarigenom böter ldifvit ådömda, hafva komiterade i enlighet

med en af Kammarrätten uttalad mening, ansett kunna inskränkas till 30
dagar.

Böter, som ådömts kommunalombud för försummelse att inställa sig vid
förrättningen, hafva komiterade ansett böra tillfalla den kommun, hvilken utsett
ombudet. Då de förseelser åter, som i öfrigt äro i författningsförslaget
med böter belagda, äro af den beskaffenhet, att de, om icke särskildt ansvar
i förslaget utsatts, skulle hemfalla under bestämmelserna i 25 kap. Strafflagen,
hafva komiterade förestält sig, att de för dessa förseelser stadgade böter höra
tillfalla kronan. Något skäl hvarför de enligt denna förordning bestämda böter
skulle vid bristande tillgång afkortas hafva komiterade icke ansett förefinnas,
till följd hvaraf bestämmelse jemväl meddelats om deras förvandling efter
allmän lag.

§ 18-

Då den särskilda förordning, som den 9 November 1866 utfärdats angående
mantalsskrifning eller folkräkning inom Vester- och Norrbottens läns
lappmarker, i de flesta delar vore ordagrant lika lydande med 1861 års förordning
och endast i några få punkter innefattade sådana skiljaktigheter från
denna, som betingades af de inom lappmarkerna rådande särskilda förhållandena,
ansåg Mantalsskrifningskomitén, att, med upphäfvande af 1866 års förordning,
dessa skiljaktigheter, så vidt de borde bibehållas, kunde införas i sista
§ af den nya förordningen, hvilken följaktligen borde gälla äfven för berörda
lappmarker. Denna mening biträddes jemväl af Kammarrätten och Landsstatskomitén.
För sin del hafva icke heller komiterade funnit någon särskild mantalsskrifningsförordning
för lappmarkerna nödig, utan hafva komiterade i mom.
1 af denna § intagit de afvikande bestämmelser, som komiterade funnit vara
erforderliga på grund af ofvan antydda för lappmarkerna egendomliga förhållanden;
och innebära dessa bestämmelser i sjelfva verket icke någon väsentlig
ändring i de anordningar beträffande mantalsskrifning, som på grund af 1866
års förordning och Kong!. Brefvet den 12 Januari 1874 för närvarande äro
i lappmarkerna gällande.

I mom. 2 af denna § hafva komiterade slutligen intagit eu nödig erinran
derom, att för städerna Stockholm och Göteborg särskilda bestämmelser
angående mantalsskrifning äro gällande.

De förslaget bilagda formulär äro upprättade i öfverensstämmelse med
förslagets föreskrifter. Det allmänna formuläret till mantalslängd skiljer sig
från det nu gällande hufvudsakligen deri, att kolumn för matlag är utesluten

såsom vanligen otillförlitlig och fördenskull föga egnad att läggas till grund
för fullgörande af de i öfrigt sällan förekommande ovissa besvär, hvilka ännu
skola efter matlag utgöras. Skiljaktigheten mellan det föreslagna formuläret
till mantalslängd för Vester- och Norrbottens läns lappmarker och det formulär
dertill, som är bilagdt 1866 års förordning, betingas deraf, att enligt komiterades
uppfattning, efter, utfärdande af ny för hela riket gällande mantalsskrifningsförordning,
befrielse från mantalspenningars utgörande icke vidare bör
af lappmarkernas invånare, med undantag af den egentliga lappallmogen, åtnjutas
efter andra grunder än dem, som gälla för rikets öfriga inbyggare.

Förslag (N:o 2)

till

Förordning angående mantalsskrifning.

§ I Mom.

1. Mantalsskrifning, dervid hvarje svensk undersåte utom den, som
öfvergifvit riket och bosatt sig å utländsk ort, bör till namn, födelseår och yrke
i mantalslängd uppföras, skall årligen emellan den 10 Januari och den 15
Februari för det löpande året förrättas särskilt för hvarje stad, socken å landet
eller, der socken tillhör flera fögderier, fögderidel af socken samt i allmänhet
försiggå inom mantalsskrifningsdistriktet, dock att, hvad landsbygden
beträffar, förrättningen, efter derom hos vederbörande häradsskrifvare före den
15 Oktober nästföregående år gjord anmälan, må kunna hållas å ställe, beläget
utom distriktets område.

Mom. 2. Mantalsskrifningen förrättas å landet af häradsskrifvaren.
I stad verkställes denna förrättning under magistratens tillsyn af den tjensteman,
hvilken debiteringen af kronoutskylderna åligger eller till hvars befattning
förrättningen enligt särskildt meddelade föreskrifter hörer. I städer, der
magistrat ej finnes, verkställes mantalsskrifningen af vederbörande häradsskrifvare.
På framställning af häradsskrifvare eller magistrat må likväl Kong].
Maj:ts Befallningshafvande ega att annan förrättningsman förordna.

§ 2.

Efter förslag, som af häradsskrifvare och magistrater före den 1 November
afgifvas, utsätter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tider och ställen
för mantalsskrifhingarnes förrättande samt utfärdar derom kungörelse, innefattande
jemväl fullständig underrättelse om hvad enligt denna förordring bör

iakttagas samt om den för underlåtenhet deraf stadgade påföljd, hvilken kungörelse
hör före den 1 December i kyrkorna uppläsas och derefter finnas att
tillgå på uppgifvet ställe inom hvarje stad och socken.

Mom. 2. Kan mantalsskrifning icke ega rum å dag, som derför blifva
utsatt, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter anmälan derom, ofördröjligen
bestämma och kungöra annan tid för förrättningen.

, . § 3. ■ ''v.

Mom. 1. Eu hvar skall mantalsskrifvas der han är bosatt.

Uppehåller sig någon under olika delar af året inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,
skall han mantalsskrifvas i det distrikt, der han på grund
af de förhållanden, under Invika vistelsen eger ruin, bör anses hafva sitt bo
och hemvist.

Den, som nästa fardag eller derförinuan kommer att flytta till annat
distrikt för att öfvertaga fast egendom eller rörelse eller tillträda tjenst, bör
jemte honom åtföljande personer der mantalsskrifvas.

Hustru mantalsskrifves på samma ställe som mannen.

Mom. 2. Den, som är i rikets tjenst å utländsk ort anstäld, skall
med sin familj och svenska betjening mantalsskrifvas inom Stockholms stads
första rote.

Mom. 3. Sjöfarande, för hvilken mantalsskrifningsort enligt mom. 1 ej
förefinnes, mantalsskrifves fortfarande, der han senast varit i mantalslängd
uppförd.

Mom. 4. Vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande af
undervisning föranleder icke till mantalsskrifning i den ort. der läroanstalten
är befintlig, derest ej särskild anmälan derom göres eller annan mantalsskrifningsort
saknas.

Mom. 5. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn enligt § 1 i
Kongl. förordningen den 9 Juni 1871 af fattigvårdssämhälle åtnjuter full försörjning,
som ej är tillfällig, mantalsskrifves inom fattigvårdssamhället motsvarande
eller tillhörande distrikt.

Mom. 6’. Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet
å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan anledning der mantalsskrifvas.

Enahanda stadgande gäller i afseende å den, som intagits å sjukvårdsinrättning
utom hemorten.

Mom. 7. Kronoarbetskarl och fånge mantalsskrifves inom det distrikt,
i hvars mantalslängd lian senast varit uppförd, såvida icke under arbets- eller
fängelsetiden sådana förhållanden inträffat, att han på grund deraf bort, derest
lian vistats på fri fot, annorstädes mantalsskrifvas.

§ 4.

Mura. 1. En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen under
loppet af December månad i och för nästkommande års mantalsskrifning till
pastor å tid och ställe, som af honom gemensamt för hela församlingen eller
särskild! för olika delar deraf utsättas och i god tid förut i kyrkan kungöras,
aflemna uppgift enligt bifogade formulär N:o 1, upptagande:

l:o) för- och tillnamn, födelseår och födelsedag samt yrke eller tjenst
och hemvist för honom sjelf och dem, som till hans hushåll höra eller till
följd af aftal om biträde vid jordbruks- eller annan rörelse eller af annan anledning
skola hos honom mantalsskrifvas, dervid iakttages, att särskild! för hvarje
fastighet uppgifves der varande personal; börande i uppgiften tillika anmärkas,
om någon af deri upptagna personer varit vid senaste mantalsskrifning boende
på annat ställe inom distriktet;

2:o) den fasta egendom, han inom distriktet eger, besitter eller brukar,
och den rörelse, han der idkar;

3:o) beloppet af den årliga afgäld eller hyra, som erlägges för hvarje
åt honom utarrenderad fastighet eller uthyrd lägenhet inom distriktet:

4:o) namn och hemvist för de å hans egendom inom distriktet boende
eller vid hans rörelse derstädes anstälda personer, som äro pligtiga att lemna
särsk i Ida mantalsuppgifter;

5:o) fartyg, som af honom eges eller för livilket han är hufvudredare,
dess dräglighet och byggnadsmaterial samt derå anbringad ångmaskins drifkraft
äfvensom befälhafvarens namn och mantalsskrifningsort;

6:o) den fasta egendom, som han eger, besitter eller brukar, och den
rörelse, han idkar inom annat distrikt: samt

7:o) namn och mantalsskrifningsort för personer, hvilka hos honom uppehålla
sig vid den tid, uppgiften aflemnas, men icke böra inom distriktet mantalsskrifvas.

Mom. 2. Den, som eger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar
rörelse inom annat distrikt än det, hvarest han skall mantalsskrifvas, åligger
att, jemväl till mantalsskrifningen i förstnämnda distrikt aflemna uppgift angående
egendomen eller rörelsen med den dertill hörande personal.

Mom. 3. Den i mom. 1 och 2 stadgade uppgiftsskyldighet gäller i
tillämpliga delar äfven för allmänna, inrättningars föreståndare, bolagsstyrelser
och i allmänhet deja, som vårda och förvalta annans egendom.

Mom. 4. Uppgifterna för de inom samma gård i stad eller köping boende
personer skola insamlas och aflemnas af gårdens egare eller den hans
ställe företräder.

Mom. 5. På landsbygden må mindre skrifkunnig, hvilken har att aflemna
uppgift, som endast afser namn, födelsetid, yrke eller tjenst och hemvist, meddela
densamma muntligen. .

§ 5.

Mom. 1. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall årligen aflemnas
uppgift till för- och tillnamn samt födelseår och födelsedag å arméens och
flottans i garnisons- eller stationsort förlagda värfvade manskap samt de vid
kronans varf och verkstäder anstälde ständige arbetare: börande för de sistnämnde
jemväl uppgifvas yrke eller anställning.

Mom. 2. Sjömanshusdirektion åligger att för hvarje år angående.de
vid sjömanshuset under året påmönstrade sjöfarande, som icke äro i någon
församling i riket kyrkoskrifne, medelst utdrag af vederbörligt register meddela
uppgifter till de församlingar, de senast tillhört.

Mom. 3. Stations- eller kompanichef vid kronoarbetskåren samt direktör
eller annan föreståndare för straff- eller arbetsfängelse skall likaledes för
hvarje år angående en hvar för allmänt arbete eller bestraffning i kåren eller
fängelset under året intagen och vid dess utgång i rullorna qvarstående person
till den församling, personen tillhör, meddela uppgift å för- och tillnamn,
födelseår och födelsedag, anledningen till hans intagande i kåren eller fängelset,
dagen, då han ditkom, och den, då arbets- eller strafftiden går till
ända, äfvensom hans senast antecknade bostad inom församlingen.

Mom. 5. De i denna § föreskrifna uppgifter och förteckningar skola
till vederbörande pastor eller i § 13 omförmäld församlingsföreståndare insändas
senast den 4 Januari.

§ 6.

Pastor åligger att jemföra församlingsboken med de enligt §§ 4 och 5
till honom inkomna uppgifter samt att före mantalsskrifningen verkställa de
anteckningar i församlingsboken, som föranledas af samma uppgifter och de
efter deras aflemnande bos honom gjorda anmälningar rörande förhållanden,
hvarom församlingsboken bör innehålla upplysning.

Före mantalsskrifning å landet bör häradsskrifvaren hafva enligt bifogade
formulär N:o 2 upplagt mantalslängd, upptagande i alfabetisk ordning och
med utsättande af jordeboksnummer, der sådana finnas, alla hemman och lägenheter.
verk och inrättningar inom distriktet äfvensom deras egare och innehafvare
i enlighet med den vid senaste mantalsskrifning upprättade längd, för
såvidt icke dåvarande förhållanden, enligt hvad kändt är, undergått förändring;
bärande omedelbart efter hvarje sålunda upptagen särskild fastighet införas dit
hörande torp och andra lägenheter.

§ 8.

Mom. 1. Vid mantalsskriihingen skola tillstädesvara pastor eller, om
han har förfall, någon af honom förordnad lämplig person, helst annan inom
församlingen tjenstgörande prest, vederbörande stadsfiskal eller länsman och
fjerdingsman samt kommunalombud, hvilka till erforderligt antal för hvarje
mantalsskrifningsdistrikt utses af den myndighet, som utöfvar kommunens beslutanderätt:
hvarförutom eu hvar, hvilkens rätt är af mantalsskrifningen beroende,
eger att för bevakande deraf förrättningen öfvervara.

Mom. 2. Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen tillhandahålla
församlingsboken och derur meddela alla erforderliga upplysningar samt till
förrättningsmannen öfverlemna de enligt 4 och 5 inkomna uppgifter, ordnade
efter församlingsboken; egande pastor, derest mantalsskrifningsdistriktet
utgör mindre del af socken, att i stället för församlingsboken tillhandahålla
behörigt utdrag deraf.

Mom. 3. Genom vederbörande kommunalombud bör vid mantalsskrifgen
aflemnas af kommunalstyrelsen, efter fattigvårdsstyrelsens hörande, i enlighet
med bifogade formulär X:o 3 upprättad förteckning å de personer inom distriktet,
som till följd af fattigdom eller sjuklighet böra från erläggande af mantalspenningar
befrias.

Mom. 4. Hvarje efter senaste mantalsskrifning ingången afhandling
angående egande- eller arrenderätt till fast egendom hör af fastighetens innehafvare
vid förrättningen uppvisas.

§ 9-

Mom. 1. 1 enlighet med församlingsboken och efter granskning af de

aflemnade uppgifterna samt med ledning jemväl af de upplysningar, som af de
vid förrättningen närvarande kunna meddelas, skola i mantalslängden för hvarje

distrikt på landet uppföras, särskildt för en hvar fastighet, till namn, födelseår
och yrke alla de personer, hvilka böra der mantalsskrifVas, hvarvid anteckning''
g''öres om den förändring i afseende å agande- eller nyttjanderätt till fastigheten,
som kan hafva inträffat; skolande särskildt i längden angifvas de personer,
hvilka befrias från erläggande af mantalspenningar, äfvensom de värnpligtige,
hvarjemte iakttages, att den, som saknar stadigt hemvist, efteråt i
längden särskildt upptages, allt på sätt formuläret till mantalslängd utvisar.

Mom. 2. Mantalslängd upprättas i stad i enahanda ordning, med iakttagande
att der upptagas qvarteren samt, i stället för hemman och brukningsdelar,
gårdarnes och stadsjordamas nummer och namn efter tomte- och jordeboken.

Mom. 3. Af de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer
må, utom den, som aflidit, och den, som bosatt sig å utländsk ort som i § 1
säges, icke någon annan vid mantalsskrifningen uteslutas än den, som under
årets lopp, efter att hafva uttagit flyttningsbetyg, till annat distrikt afflyttat
eller vid förrättningen styrker, att han, enligt de i fråga om rätt mantalsskrifningsort
här ofvan bestämda grunder, bör vara mantal sskrifven inom annat
distrikt; dock att, derest under förrättningen befinnes, att någon, som i senaste
mantalslängden för distriktet varit upptagen, till annan ort sig begifvit,
utan att hafva uttagit flyttningsbetyg, jemväl denne, må, om vistelseorten är
okänd och anledning icke förefinnes, att hans bortovaro endast är tillfällig,
från mantalslängden afföras.

Mom. 4. Uti de vid mantalsskrifningen förekommande ärenden skall
förrättningsmannen meddela beslut, som tillika med skälen derför antecknas i
det protokoll, som det åligger honom att vid förrättningen föra och hvilket
jemväl bör upptaga namnen på de personer, som till följd af sin tjenstebefattning
eller såsom kommunalombud tillstädesvarit: börande i protokollet underrättelse
intagas om hvad för vinnande af ändring i förrättningsmannens beslut och
mantalsskrifningsåtgärderna är att iakttaga.

Mom. 5. Efter mantalsskrifningsförrättningens slut undertecknas mantalslängden
af förrättningsmannen, pastor eller hans ombud och vederbörande
kommunalombud; skolande de till förrättningsmannen aflemnade uppgifter jemte
förteckningen öfver personer, som befriats från erläggande af mantalspenningar,
biläggas mantalslängden.

§ 10.

meningar uppstå om någon persons rätta mantalsskrifningsort, frågan derom
underställas Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, der den ifrågasatta
nya mantalsskrifningsorten är belägen; och skall personen under tiden qvarstå
i det distrikts mantalslängd, der han senast varit uppförd.

§ 1L

Mantalslängden jemte dertill hörande bilagor samt det vid mantalsskrifningen
hållna protokoll skola, vid bot af tre kronor för hvarje dag, som dermed
fördröjes, före den 25 Mars af mantalsskrifningsförrättaren aflemnas till
vederbörande pastor, hvilken har att med församlingsboken jemföra mantalslängden
och å särskild förteckning, som längden bifogas, upptaga de vid granskningen
förekommande anmärkningar, de der likväl icke må afse genom in- och
utflyttningar efter årets början inträffade förändringar, samt inom åtta dagar
efter emottagande, aflemna samtliga handlingarne å landet till kommunalstämmans
ordförande och i stad till magistraten. Kommunalstämmans ordförande
och magistraten åligger att ofördröjligen kungöra, att mantalslängden finnes å
uppgifvet ställe inom distriktet för granskning tillgänglig, samt senast den 15
April tillställa ordföranden i ortens bevillningsberedning mantalslängden med
bilagor för det ändamål, hvarom i förordningen angående bevillning af fast
egendom och af inkomst förmäles, men deremot till mantalsskrifningsförrättaren
återställa protokollet.

Sedan årets pröfningsnämnd afslutat sina göromål, emottagas mantalslängderna
jemte bilagor af vederbörande häradsskrifvare och magistrater för att, efter
det vederbörliga rättelser i anledning af de utaf pastor gjorda anmärkningar
skett, jemte sammandrag enligt hosföljande formulär K:o 5 bifogas årets kronoräkenskaper,
börande duplett exemplar af samma längder och sammandrag likasom
protokollen förvaras hos häradsskrifvarne och magistraterna.

§ 12.

CJti de i fråga om mantalsskrifning meddelade beslut och vidtagna åtgärder
må en hvar, hvars rätt deraf beröres, äfvensom vederbörande konnnuu
söka ändring genom besvär, som skola hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet ingifvas före den 1 Maj det år, mantalsskrifningen afser.

Deri, som med Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut är missnöjd,
eger deröfver anföra besvär hos Kammarrätten inom trettio dagar efter erhållen
del af samma beslut.

§ 13.

Hvad i denna förordning stadgas om aflemnande af mantalsuppgifter
gäller i tillämpliga delar äfven för främmande trosbekännare, som icke upptagas
i kyrkoböckerna för den svenska kyrkan tillhörande församling, inom

hvars område de äro boende; och tillkommer deras församlingsföreståndare enahanda
befattning i afseende å mantalsskrifning, som enligt denna förordning
åligger pastor i svensk kyrkoförsamling.

§ U.

Mom. 1. Förrättningsman, som utan att vara af laga förfall hindrad
ankommer till förrättningsstället först efter den för mantalsskrifningens början
utsatta tid, men inom tre timmar derefter, böte, om mantalsskrifningen det oaktadt
kan ega rum, tio kronor. Kan förrättningen icke ega rum eller kommer
han utan laga förfall senare än nyss är sagdt eller uteblifver alldeles, böte
trettio kronor.

Mom. 2. Pastor eller hans ombud eller församlingsföreståndare, som utan
att laga förfall anmäles underlåter att inställa sig vid mantalsskrifning på utsatt
tid eller att dit medföra församlingsboken eller aflemna behörigt utdrag
deraf, der sådant är medgifvet, böte, derest mantalsskrifningen ändock kan försiggå,
fem kronor, i annat fall, trettio kronor.

Mom. 3. Länsman eller stadsfiskal, som utan anmäldt giltigt förhinder
uteblifver från mantalsskrifning, böte tio kronor.

Uteblifver kommunalombud eller fjerdingsman utan anmälan om sådant
hinder, böte tre kronor.

Mom. 4. Uti de i inom. 1 här ofvan omförmälda fall bör anmälan af
vederbörande pastor göras hos Kong]. Maj:ts Befallningshafvande. I öfriga
fall har förrättningsmannen att i protokollet anteckna de försumliges namn och
hemvist samt behörigt utdrag derom till Kougl. Majrts Befallningshafvande insända;
och eger Kongl. Majts Befallningshafvande att, efter pröfning af härvid
förekommande omständigheter, förordna om uttagande af ofvan stadgade böter.

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut,
hvarigenom han blifvit till böter dömd, eger att, med iakttagande af hvad i
allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning, då ändring i utslag sökes,
hos Kammarrätten anföra besvär innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen
del af samma beslut.

Mom. 5. Böter, som efter denna § ådörnas kommunal ombud, tillfalla
den kommun, af hvilken ombudet blifvit utsedt. Öfriga i denna förordning
stadgade böter tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böterna, förvandlas de enligt allmän lag.

Aflemna** icke i behörig tid och ordning de i denna förordning föreskrifna
uppgifter, skall, om den försumlige tinnes inom orten, felande uppgift, efter

5(5

anmodan af pastor eller inantalsskrifningsförrättare, honom affordras genom
stadsfiskal i stad samt länsman eller fjerdingsman på landet. Tredskas lian
eller finnes han icke inom orten, skall pastor eller inantalsskrifningsförrättare
anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som eger att med
föreläggande af vite uppgiften införskaffa.

Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrandet af uteblifven
uppgift, eger derför af den försumlige undfå godtgörelse med eu krona 50
öre för hvarje förrättning.

Den, som genom uteblifven eller oriktig uppgift föranleder, att någon
skattskyldig undgår att utgöra mantalspenningar, skall för gäldande deraf vara
ansvarig.

§ 16.

Mom. 1. Vid tillämpning af denna förordning inom Vesterbottens och
och Norrbottens läns lappmarker gäller till efterrättelse:

Do) att mantalsskrifningarne verkställas af länsmännen;

2:o) att Kongl. jVIaj:ts Befallningshafvandes kungörelse om förrättningen
skall minst tre gånger före densamma i kyrkan uppläsas, der behofvet sådant
kräfver, äfven å lappska eller finska språket eller å båda dessa språk:

3:o) att till mantalsskrifningen skall uppgifvas och i mantal slängden antecknas
jemväl hvarje persons nationalitet;

-Do) att den de! af lappbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga
boningsplatser, skall mantalsskrifvas stam- eller byvis:

5:o) att lapplänsmän eller rotemästare, der sådana finnas, böra mantalsskrifningen
öfvervara, vid vite af tre kronor;

6:o) att tiden, inom hvilken besvär få hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anföras i mål rörande mantalsskrifning, utsträckes till utgången af
Maj månad; samt

Mom. 2. 1 fråga om mantalsskrifning i städerna Stockholm och Göteborg
gäller hvad derom särskild! är eller varder stadgadt.

Anmärkningar.

§ i Vid

förslaget till tid för mantalsskrifningarnes början har af komiterade
hänsyn tagits dels dertill, att kyrkoböckernas justering med ledning af inkomna
uppgifter må af pastor medhinnas, och dels till det förhållande att förrättningsmännen
under de första dagarne af året torde vara fullt upptagne med afsilande
af nästföregående års specialräkning, hvilken inom den 15 Januari skall vara till
Länsstyrelsen ingifven.

De förändringar i öfriga tidsbestämmelser, som förekomma i detta förslag,
äro samtliga föranledda af den föreslagna ändrade tiden för mantalsskrifningarnes
förrättande.

De i denna § föreskrifna uppgifter kunna nu lämpligast omfatta kalenderår j
och har för deras aflemnande föreslagits samma tid, som enligt J£ongl. Förordningarne
den 27 Oktober 1882 och den 14 December 1883 är stadgad för
enahanda uppgifters aflemnande till mantalsskrifning i städerna Stockholm och
Göteborg.

* § (5.

Komiterade hafva här och framdeles i förslaget upptagit den benämning
“församlingsbok“, som, enligt hvad komiterade inhemtat, af kyrkoskrifningskomitén
blifvit föreslagen för den af de utaf pastor förda kyrkoböcker, som
kommer att motsvara den nuvarande husförhörslängden. Den förändring, §:n i
öfrigt erhållit emot hvad motsvarande § 7 i det första förslaget innehåller, är

betingad deraf, att de i allmänhet antagligen jemförelsevis obetydliga förändringar,
som kunna inträffa under tiden mellan uppgifternas aflemnande och mantalsskrifningen
och hvilka böra vid denna iakttagas, icke på annat sätt komma till
mantalsskrifningsförrättarens kännedom.

§ 11-

Då mantalslängden bör återgifva förhållandet inom distriktet, sådant det
är vid början af det år, mantalsskrifningen afser, endast med det undantag att
personer, som emellan årets början och mantalsskrifningstiden aflidit, icke synas
böra i längden upptagas, hvaremot under nämnda tidrymd födda barn torde böra
uppföras, hafva komiterade ansett sig böra intaga föreskrift att pastors anmärkningar
icke må gälla de under nämnda tid inträffade in- och utflyttningar, till
förekommande af obehörig uteslutning eller dubbelskrifning af ut- och inflyttade
personer, hvilkas flyttningar komma att iakttagas vid påföljande års mantals
skrifning.

Formulär N:r I a.

Formulär

Uppgift till mantalsskrifning i N. N. socken

Namn å hemman eller lägenhet m. m.

Fastighets

Personers namn in. m.

Alby, frälseränteri

Brevik .................................

Alby masugn och stångj ems verk.

Alby mjölqvarn .....:.

Rumla, kronoskatte

Öjantorp, frälse

Undertecknad, bruksegare....

Hustru N. N..................

Söner: N. N., student .

N. N., volontär.

Döttrar: N. N..............

N. N...............

Betjenten N. N...............

Kusken N. N..............

Pigorna: N. N...............

N. N...............

Stattorparen N. N...................

Hustru N. N...................

Son N. N.......................

Torparen N. N.......................

Hustru N. X...................

Dotter N. N...................

Inspektören N. N...................

Hustru N. N..................

Son N. N......................

Pigan N. N...................

Bokhållaren N. N...................

Masmästaren N. N...............

Hustru N. N...................

Mjölnaren N. N...................

Hustru N. N...................

Stattorpare!! N. N...............

Hustru N. N...................

Dotter N. N...................

Rättaren N. N.......................

Hustru N. N...................

Inom socknen egen jag följande fastigheter:

Alby, frälsesäteri................................................{ 1 { 2

Alby masugn och stångj ernsverk....................J

Alby mjölqvarn ................................................

N:o 1 a.

§ 5.

af N. N. härad och N. N. län för år 1891.

år.	Födelse- månad.	dag.	Bostad inom socknen vid senaste mantalsskrifning.	Anteckningar. .
1830	Maj	3
1835	Augusti	10
1866	September	1
1870	Maj	7
1859	Juli	8
1868	Oktober	24
1869	Juli	16		•
1855	April	19	Eriksberg N:o 2 hos N. N.
1868	Januari	10
1872	Mars	25	Säfvar N:o 1 bos N. N.
1855	Augusti	7		»
ff	December	6
1875	Juni	1
1862	November	10
1870	Augusti	1
11890	September	29
1841	Augusti	10		Begäres särskild debetsedel.
1850	Februari	1
1873	Augusti	31
! 187 2	Mars	1
1867	Juni	9 O		Begäres särskild debetsedel.
\|1845	Juli	23		6 rd o ^3
11855	Mars	7
1860	Mars	19		Begäres särskild debetsedel.
1865	Februari	3
1844	Oktober	7
1839	Mars	4
1870	Juli	8	Berga N:o 1 hos N. N.
1845	Mars	10
1846	Juli	8		•

Finntorp, frälse

Kumla, kronoskatte

Ödemåla, frälse ......

Ödemåla, bränneri ..

Öjantorp, frälse

Mig tillhörande fartyg:

Utarrenderadt mot årligt arrende af 2,000 kronor.
Der boende:

Arrendator!!, kaptenen N. N.....................

Der anstälde:

Brännmästaren N. N......................-...................■

Arbetaren N. N.................................................!

Der boende såsom hyresgäst mot en årlig hyra!
af 200 kronor

Löjtnanten N. N.................................................|

Skeppet N. N. om 00 tons, bygdt af ek. Befälhafvare: N. N..............................

Ångslupen N. N om 00 tons, bygd af jern och försedd med ångmaskin om 00 hästkrafter.

Befälhafvare: N. N..............................

i Fartyg, för hvithet jag är Imf medredare: •

Briggen N. N. om 00 tons, bygd af ek och furu. Befälhafvare: N. N................................

! %

Utom socknen eger jag följande fastigheter :

I N. N. socken:

I Gunnarstorp, frälse............................................! 1 j 2

Hammarby, „ ............................................| 1 j ^

I N. N. stad.

j Gården N:o 00 i qvarteret N. N. vid N. N. gata.
jl nämnda gård idkar jag jernkramhandel.

Hos mig vistas:

Vid Alby............................................................j j I Löjtnanten N. N....................................

„ Ödemåla bränneri ....................................j j j Bränvinskontrollören, Serganten N. N.

Anmärkning''. I uppgift till mantalsskrifning i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker införas

Lemnar särskild uppgift.

Begäres särskild debetsedel,
dito dito.

Lemna! särskild uppgift,
dito dito.

Begäres särkild debetsedel.

Lemnar särskild uppgift.

Mantalsskrifven i N. N. stad.
Mantalsskrifven i N. N. socken af N. N. län.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

i '' j

| | ;

...................................................................:. Mantalsskrifven i N. N. socken.

........................... Mantalsskrifven i N. N. socken af N. N. län.

Alby den 00 November 1890.
N. N.

kolumner för nationalitet.

Formulär

Uppgift till mantalsskrifning

Födelse -

Personers namn in. in.

	år.	månad	1 , 1 dag.
N. .V. församling Roten N. N.	\|
Qvarteret N. N. gården Ko 00 vid K. N. gata: \ Undertecknad, fabrikör och verkställande direktör i N. X. bank	1850	Juni	1
Hustru X. N...................	1861	Mars	9
Söner: X. N....................	1880	December Augusti Mars	1
X. N...........................	1884	G
Döttrar: N. X...............	1882	21 1
N. X............................	1888	September Oktober	19 11
Drängen N. X..........................	1865
Pigorna: X. N.......................	1871	December	3 j 8
N. N...........................	1869	Juni
Bokhållaren X. N............	1870	Januari	10 3 1
Fabriksmästaren N. N....................	1848	Mars
Hustru N. N...........	1854	Februari	12
Son X. N.......................	1874	April	1
Väfvaren N. N...................	1859	20 \| 29 i
Hustru N. N....................	1869	Juli
Spinnaren X. N...................	1847		1
Hustru N. N....................	1856	.Tan lian''	4
Son X. X........................	1879	April	221
Dotter X. X...........................	1877	13
Pigan X. X........................	1869	Juli	19
Inom staden eget'' jag följande fastigheter : I qvarteret X. X.: gården X:o 00 vid X. X. gata. Se ofvan. '' I „ X. X.: gården X:o 00 vid X. X. gata. Derstädes bo följande hyresgäster: a) för hvilka särskilda mantalsuppgifter bifogas: Handlanden X. X................
X. X............................................................................
Häradshöfdingen X. X.........
b) hos annan mantalsskrifne: Handelsbokhållaren X. X..................

N:0 1 b.

i N. N. stad för är 1891.

§ 5-

Bostad inom staden vid senaste mantalsskrifning.

Anteckningar.

Hos N. N., qvarteret N. N., gården N:o OO vid N. N. gata.

Begiires särskild debetsedel.

Bor i qvarteret N. N., gården N:o 00 vid N. N. gata.
Bor i qvarteret N. N., gården N:o 00 vid N. N. gata.

Hos N. N., qvarteret N. N., gården N:o 00 vidN.N. gata.

Betalar i årlig hyra 1,000 kronor.

„ „ „ 600 „

„ „ „ 750

Mantalsskrifven hos N. N„ qvarteret N. N., gården
N:o 00 vid N. N. gata.

I qvarteret X. X.: gården X:o 00 vid X. X. gata. Derstädes bo följande hyresgäster, för hvilka särskilda mantalsuppgifter bifogas: Handlanden X. X.....................
Notarien X. X.................................
I sistnämnda gård idkar jag klädeshandel, i hvilken äro anstälde: Bokhållaren X. X.....................
X X

Mig tillhörande fartyg:

Briggen X. N. om 00 tons, bygd af furu:
Befälhafvare: N. N...............................

Fartyg, för hvilka jag är hufvudredare:

Skeppet X. N. om 00 tons, bygdt af ek.

Befälhafvare: N. X...............................................................................................

Ångfartyget X. X. om 00 tons och försedt med ångmaskin om 00 hästkrafter.
Befälhafvare: X. X........................................................

Utom staden eger jag :

I X. X. socken af X. X. län:

mantal frälse X:o 1 X. X.

X. X. ångsåg.

I X. X. socken af samma län:

1} mantal kronoskatte X:ris 1 och 2 X. X.
X. X. bomullsspinneri.

Hos mig vistas:

Kamreraren X. X.

Betalar i årlig hyra 800 kronor.

„ ,, „ 300 kronor.

Bor i qvarteret N. N., gården N:o 00 vid N. N. gata.
Lemnar särskild uppgift.

dito dito dito

Mantalsskrifven i N. N. socken af N. N. län.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

Mantalsskrifven i denna stad i qvarteret N. N., gården
N:o 00 vid N. N. gata.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

N. N. den 00 November 1890.

N. N.

Formulär N:o 2.

§§ 8, 10.

Mantalslängd

för N. N. socken af N. N. härad (stad) och N. N. län

för år 1891.

Hemmans eller lägenhets

Hemmans

natur

Personer och deras födelseår in.

I Mantal, i

jAludden................................ 1

Ny torp ............................!—

Alviken, en utjord ............ 1

Brobv....................................! 1

Brantsbo.......................

Djursnäs mjölqvarn........|—

i 3

Karlslund ........................

Sjövik N:o 1, afsöndring

från Broby N:o 4........

Broby, en utjord................

|15

Egare: Nils Larsson 40; hustru 48; barn: Lisa 71, Anna 72, Per 74,

Jonas 77; Pigan Greta 69; Drängen Karl 72 ................................

Son Gustaf Adolf Nilsson 70^........................................................

Torparen Per Nilsson 36; hustru 49; barn: Jonas 75, Erik 79, Anna 85,
Olof 90 ................................................................................................

Drängen Nils Anders Olofsson 67%..

Egare: Anders Olofsson i Kärret af denna socken
Egare: Förre inspektören Karl Malmström 30; hustru 35; barn: Lina 60,
Iiova 63, Nils 75, Albin 77; Pigor: Lina 68, Frida 70; f. d. Bok^
hållaren Jöns Alström 28, sjuklig; Fostersonen Karl Edvard Rudolf

Malmström 692Y°, student......................................

Egare: Förre Inspektören Karl Malmström å N:o 1

Torparen Karl Andersson 40; hustru 41 ..................

Egare: Mjölnaren Olof Mikaelsson 47; hustru 56; barn: Anna 76 ....
Egare: Anders Jonsson 50; hustru 60; barn: Erik 81, Lina 83, Sven 85,
Fadern Jonas 19, sjuklig; Drängen Petter 58; Pigan Lena 72....
Egare: Förre Inspektören Karl Malmström å N:o 1
Brukare: Per Larsson 50; hustru 65; barn: Olof 86, Elin 90; Pigan

Sara 67; Drängen Anders Johan Larsson 68f................................

Inhysesmannen Olof Persson 40; hustru 39, fattiga ............................

Sjömannen Per August Nilsson 57 -J.........................................................

Fältjägaren Karl Georg Flink 68|; hustru 70........................................

Arbetaren Frans Gustafsson 49; hustru 50............................................

Egare: Lars Olofsson 31; hustru 35; barn: Per 56; hustru 55; deras

son Johan 80........................................................................................

Egare: Lars Andersson i Sörböle af Kyrkaunds socken........................

220

Utan stadigt hemvist:

Antecknade enligt § 10 mom. 1 i manlalsskrifningsförordningen :

Förre statdrängen Per Andersson 45, fattig..........................................

Enkan Lisa Persdotter 34, fattig..............................................................

S:a.

N. N.

Mantalsskrifningsforrättare.

Summa;
N. N. den 5

Allmål kningai i l.o. Vid upprättandet af mantalslängd för stad iakttages, att i stället för ofvanstående kolumner för hemman samt dess

2:o. För alla värnpligtige skola födelsedag samt fullständiga för- och tillnamn utsättas.

3:o. Å samma rad i längden må ej flere värnpligtige än en upptagas, derest icke förhållandet i fråga om deras värn 4:o.

För socknarna i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker tillämpas formuläret N:o 6.

																hd
				Antal	personer, som äro fria från erläggande af mantalspenningar.		Vämpligtige.	3. &
																Sa
	Antal personer,	tt O										Inskrifne,	CD
	som böra erlägga	S 3

\a	mantals		§ §	Af särskilda										3
?	penningar.	« er	orsaker	Underårige.	Summa			ce PT	ce O	g i	<1 p:
! 3 !!				§ l-s	befriade.						Anteckningar.	>1''	åB 3 a.	a> E3 3 er* S	3
i s				gg-s,									CfQ åt	E?f §5; 03 rp ££•0 < CD Sr ce fD i—- s £ j * St ''	il!	OTQ s-
3 , (V I*	Mankön.	£> \| d. fr C: 3	i Summa.	arméns ocli 1 regementen er.	mankön.	qvinkön.	mankön.	qvinkön.	mankön.	qvinkön.	skattfrie.		K s (W* cfc	i'''' < S» < . p: g 3 § <§_* » sr	03 1 ''i 3 i !
												Anna utgår. Se tilläggs-
2	3	3 i	B	_ i	—	_	2		2	_ i	2	förteckningen.	i 1
_	2	1	3	_		—	3	1	0 0	1	4iSe tilläggsförteckningen.
j_		—		—	—	—	—	—	—	—	—	- - -		—	—	1 i
4 3	2	5	7		1		2		3
1 3												_ _	-	1
—	i	1	2									Kontrakt af den 1890.
5	i	1	2	_	—	—	_	1		1	1
6	2	2	4	_	1	—	2	1	3	1	4	Tillträde den K4 1891.
1 3 i 3	2	2	4	__		_	1	1	1	1	2	Se tilläggsförteckningen.		1
1	; —	—	—	i —	1	1	1 —	\| _	1	1	2				i
7	1	i	1 1	i		_	_	_	1	1 _	1	jSe tilläggsförteckningen.	—	1
j	1		1								\|	''Se dito.	1
8	2	2	4		j _		1	—	1		1
9						i 1								.
. 1		:			1				1		1		''			j
j 1	\| _	1 -	—	j —	\| -	1 1	_	1 —	—	1 1	1					i
I	\| 20	j 357	\| 557	15	9:	94 197 194	305	288	595	S:a	12	45	3	2

December 1

N. N. N. N.

Pastor. Kommunalouibud.

nummer, natur och brukningsdelar, införas qvarterens namn
pligt skall antecknas i samma kolumn.

samt gdrdarnes och stadsjordarnas nummer och namn etter tomte- och jordeboken

Formulär N:o 3 a.

§ 9 mom. 3.

Förteckning å de ''personer i N. N. socken (stad), hvilka på grund
af fattigdom eller sjuklighet höra befrias från mantalspenningars utgörande
f ör år 1891.

Bostadens	i De befriade personernas l
	B		c?	antal.
namn.	e B 5	namn.	Q* CO CD	B §		Anteckningar.
			JO» fl	TT O: B	w C: B
Brobv ............................	1	Bokhållaren Jöns Alström............	1828	1		Sjuklig. dito
	3	Anders Jonssons fader Jonas ....	1819	1
	4	Inhysesmannen Olof Persson........	1840	1		jFattiga.
	»	Densammes hustru........................	1839		1
Utan stadigt hemvist....		Förre statdrängen Per Andersson	1845	1		Fattig.
		Enkan Lisa Persdotter ................	1834		1	dito
		Summa		4	2

N. N. den OO November 1890.

N. N. N. N.

Ordförande i kommunalstämman (Stadsfullmäktige).

Ordförande i fafctigvårdsstyrelsen.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret N:o 2.

Formulär N:o 3 b.

§ 9 mom. 3.

Förteckning å de personer i N. N. socken, hvilka på grund af
fattigdom eller sjuklighet höra befrias från mantalsp enkling ars utgörande för

år 1891.

Bostadens	De befriade personernas
namn.	nummer.	namn.	födelseår.	§ 1 mankön. 1	bal ►o B* R* O: 5	Anteckningar.
Platsen, Brantvik........	i i »’	Torparen Nils Anderssons dotter Anna............................................	1869		1	Sjuklig.
	Förre Åboen Sjul Andersson........	1828 1830	i	1	\| Sjukliga.
		Arbetaren Nils Johan Larsson........	1825 1827	i	1	jFattiga.
Utan stadigt hemvist....		Lösa pigan Anna Persdotter ........	1839 1854	i	1	Fattig. dito
		„ Anders Husso................	1857	i		dito
		Summa \|	4	4

N. N.

Ordförande i kommunalstämman.

N. N. deri OO November 1890.

N. N.

Ordförande i fattigvårdsstyrelsen.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret N:o 6.

It)

Formulär N.o 4 a. § 12.

Till äg g sförteckning,

upptagande de förändringar genom döda, födda, in- och utflyttade
personer, som efter mantalsskrifningen den 5 December 1890 intill samma
års slut inträffat i N. N. socken (stad).

Bostadens
namn.	nummer.	Personers namn m. m.	Cu CD CD Jöo	Anteckningar.
Aludden, Nytorp ............	i	Tillkomne: Födde : Torparen Per Nilssons son Olof ....	1890
Broby ................................	4	Brukaren Per Larssons dotter Elin	1890
Broby ................................	4	Inflyttade : Fältjägaren Karl Georg Flinks hustru	1870
Broby, Karlslund ............	4	Afgångne: Döde:	1850
Aludden ............................	1	Utflyttade : Nils Larssons dotter Anna................	1872	(Inflyttad i N. N. socken Renligt anmälan den 29 ''December 1890.

N. N. den OO Januari 1891.
N. N.

Pastor.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret N:o 2.

Formulär N:o 4 b.

Tillägg sföi''teckning,

§ 12.

upptagande de förändringar genom döda, födda, in- och utflyttade
personer, som efter mantals skrifning en den 5 December 1890 intill samma
års slut inträffat i N. N. socken.

Bostadens		hrj
		Personers namn m. m.	O: Pa
	5 3	ro <§	Anteckningar.
namn.	3
	er»

i Risträsk .....................

| Simpträsk .................

! Platsen .....................

Platsen, Brantvik .....

Utan stadigt hemvist

Tillkomne;

Födde:

Erik Jaatinens dotter Hulda ................1890

Frans Sjulssons son Nils........................|1890

Inflyttade :

Kyrkoherden Johan Björkmans piga Lova 1869

Afgångne:

Både:

Torparen Nils Anderssons hustru ........1841

Utflyttade:

Arbetaren Olof Eriksson........................1854

(Inflyttad i N. N. socken
I enligt anmälan den
''29 December 1890.

N. N. den 00 Januari 1891.
N. N.

Pastor.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret N:o 6.

Formulär N:o 5.

§ 13.

Sammandrag

öfver

Mantalslängderna

N. N. Fögderi af N. N. Län
för år 1891.

Härad

eller

tingslag.

Socken.

Hemman.

Antal personer,
som böra erlägga
mantalspenningar.

Antal personer, som äro fria från erläggande
af mantalspenningar.

Gemenskapen af arméns och

flottans värfvade regemen-

ten och kårer.

Af särskilda
orsaker be-friade.

Underårige.

Summa.

Skatte

Krono.

Frälse.

Summa.

Mankön.

£>

ö*

Summa.

Mankön.

Qvinkön.

Mankön.

Qvinkön.

Mankön.

Qvinkön.

Skattfrie. |

N. N.........

200

357

557

197

194

305

288

593

N. N.........

Summa

Anmärkning'': X Norrbottens län samt i Westerbottens läns lappmarksfögderi tillämpas formuläret N:o 7.
! Hetta formulär gäller i tillämpliga delar äfven för mantalslängd i stad.

Värnpligtige,

Inskrifne,

Summa.

Anteckningar.

Summa

den 31 December 1891

Formulär N:o 6.

Mantal släng d

* \

för iV. N. socken af N. N. lappmark i N. N. län

för år 1891.

Hemmans eller lägenhets

Hemmans

natur

Mantal.

Personer och deras födelseår m. m.

Platsen

Brantvik..

Risträsk.

Innehafvare: Kyrkoherden Johan Björkman 50; hustru 59; barn
Jonas 79, Nils 80, Ellen 83; Pigor: Anna 67, Greta 66,
Lina 71, Drängar: Anders 57, Jonas 58; Pigan Lova 69....

Drängen Nils Adam Andersson 704

Torparen Nils Andersson 40; hustru 41; barn: Anna 69, sjuklig,

■ I

Karl Alfred Nilsson 67 y

Viken N:o 1, afsöndring från Risträsket N:o 2.
Simpträsk ................ 1 — !

Uttisjaur.

19g -

Egare: Erik Jaatinen 51; hustru 60; barn: August 81, Hulda 90;

Drängen Frans Birger Olofsson 68 V1 ............

Egare: Nils Eriksson i Brattfors af denna socken

Brukare: Olof Andersson 55; hustru 60 ................

Egare: Karl Andersson 50; hustru 52; barn: Karl 76, Anna 78
Åbo: Frans Sjulsson 60 f; hustru 61; barn: Anna 85, Nils 90...
Förre Åboen Sjul Andersson 28; hustru 30, sjukliga...

I Arbetaren Nils Johan Larsson 25; hustru 27, fattiga...

I! Egare: Anders Fredrik Klemmet 70|; modern Anna 50, Nomadlappar
| Egare: Sjul Sjulsson 50; hustru 61; barn: Sjul 81, Nils 85 dito

47 26 S:a

Utan stadigt hemvist:

Särskildt antecknade enligt § JO mom. 1 i mantalsskrifnings förordningen: Lösa

pigan Anna Persdotter 39, fattig...........................................

Arbetaren Olof Eriksson 54, fattig ..............................................

_» Anders Husso 57, fattig.................................................

Summa
N. N. den 5

N. N.

Man till ssk ri fni ngsförrätta re.

Vämpligtige.

Antal personer, som
äro fria från erläggande
af
mantalspenningar.

Nationalitet.

Inskrifne,

Antal personer,
som böra
erlägga mantalspenningar.

Af särskilda

orsaker
befriade.

Under årige.

Summa.

Finsk.

Lappsk.

Svensk.

Anteckningar.

Se tilläggsförteckningen.

införsel i i mtl den

[Vilkorlig

1 18

[Se tilläggsförteckningen.

Kontrakt den V° 1890

Se tilläggsförteckningen.

344[ 34

222|452

December 1890.

N. N.

Pastor.

Kommunalombud.

Formulär N:o 7.

Sammandrag

öfver

Mantals l än g derna

N. N. Fögderi {lappmarksfögderi) af N. N. Län
för år 1891.

						tzl Vj o* v; ss qg C3				Antal	personer, som äro fria från erläggande af mantalspenningar.
Härad eller	Socken.		Hemman		t"4 P ÖB ** p	som böra erlägga mantalspenningar.	t± o o 2 s B p rt> P P Ct- CO CD p p o rt a 2» m	Af sär-skilda orsaker befriade.	Underårige.	Summa.
tingslag.		skatte.	krono.	frälse.	Summa.	a 8* E po	p1 p	mankön.	qvinkön.	Summa.	af arméns och ade regemen-i kårer.	mankön.	qvinkön.	mankön.	qvinkön.	mankön.	qvinkön.	skattfrie.
N. N.........	N. N.........	40	451	H	871			530	614	1,144		105	100	460	474	565	574	1,139
	N. N.........
	N. N.........
N. N.........	N. N.........	19^	291	—	48f	47	26	230	222	452	—	59	67	170	173	229	240	469
Summa

Anmärkning: Detta formulär skall tillämpas i Norrbottens län samt i Vesterbottens läns lappmarksfögderi.

Nationalitet.

Värnpligtige.

Inskrifne,

Summa,

Svensk.

Finsk.

Lappsik.

Anteckningar.

N. N. den 31 December 1891.

N. N.