Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

tf:o 117.

•'' -■** ! ‘ • : 1 - ! i;. . \ ■ ’:''■■■ it; ■ d.

•i |’-i - •. ‘ '' / *;t r. i, i, »

Af herr L. Dahlstedt, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande och framläggande för Riksdagen af
förslag till viss ändring i förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 juni 1864.

Sedan genom kongl. brefvet den 29 november 1839 upplifväts de bestämmelser,
som förekommo i kongl. brefven den 3 december 1740 och den 29
november 1743, rörande förbud för införsel och försäljning af bränvin i lappmarken
samt genom kongl. brefvet den 15 december 1848 samma förbud förklarats
skola gälla äfven för konjak, rom och arrak, uppstod hos den del af
befolkningen, som ansåg sig icke kunna undvara spritdrycker, en liflig åhåga
att med kringgående af lagen på annat sätt förskaffa sig eu sådan dryck,
som kunde tillfredsställa deras behof efter spritvaror. En sådan dryck blef ock
snart funnen i tekniska fabrikat af parfymer eller s. k. eau de cologne,
hvilket fabrikat plägar innehålla en alkoholhalt från 40 till 62 procent.

Då några af dem, som tillverkade dylik vara, erforo, att en stor afgång
af deras produkter vore att påräkna, skyndade de att tillverka en sådan
vara, der de välluktande tillsatserna spelade en högst obetydlig rol
och hufvudbeståndsdelen utgjordes af den sprit, som i fabrikatet ingick. Sedan
denna vätska blifvit af inköparne upphettad för att få de välluktande och
för smaken obehagliga tillsatserna aflägsnade, förtärdes återstoden såsom
bränvin. Såväl genom vätskans starka alkoholhalt och förmodligen deraf att
berörda för helsan skadliga tillsatser icke kunde helt och hållet tmdanrödjas,
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 27 Häft. (N:is 117,118.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

blefvo de, som förtärde dylik vätska, i allmänhet i hög grad öfverlastade
och under flera dagar besvärade af svårt illamående. Att betänkliga oordningar
under sådana förhållanden skulle uppkomma var lika naturligt, som
att den samvetsgranne åklagaren skulle söka vidtaga åtgärder för att stäf] a
ett slikt ofog.

I sistnämnda hänseende tillåter jag mig meddela, att en åklagare vid
Lycksele lappmarks tingslags häradsrätt påstått ansvar å en handlande för
det denne under år 1884 till Sorsele socken infört och uti sin, i kvrkostaden
derstädes belägna liandelslokal buteljvis försålt eller låtit försälja eu rusdryck
under namn af eau de cologne, i följd hvaraf fylleri och oordning
uppkommit i kyrkostaden. Genom utslag den 22 juni 1885 utlät sig emellertid
häradsrätten, att, enär ifrågavarande vätska, hvilken icke vore afsedd
att såsom dryck användas, icke vore att hänföra till brända eller destillerade,
spirituösa drycker samt svaranden i målet icke blifvitöfvertygad att hafva försålt
samma vätska med vetskap derom, att densamma varit af köparen ämnad
att såsom rusgifvande medel användas, blefve svaranden från målet befriad.
Öfver detta utslag anfördes besvär af åklagaren såväl hos kongl. svea hofrätt
som hos Kongl. Maj:t, men båda dessa domstolar, Kongl. Maj:t den 14
december 1886, funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i
häradsrättens utslag.

I följd af denna utgång af åtalet ansågo sig handlandena ega laglig
rätt att till hvilken utsträckning som helst försälja vara af ifrågavarande
slag, och deraf blef en naturlig följd, att fyllerilasten med deraf föranledda
oordningar allt mer och mer grep omkring sig. På grund af Kongl. Maj:ts
ofvan åberopade utslag vågade allmänna åklagaremagten icke vidare ingripa
för stäfjande af ofoget, hvilket numera så gripit omkring sig, att stora bekymmer
uppkommit hos den rättänkande delen af befolkningen.

I detta hänseende tillåter jag mig meddela, att de socknar, hvilka jagliar
äran i Riksdagens Andra Kammare representera, genom beslut å vederbörande
kommunalstämmor jemte vitsordande af det missbruk, som uti förevarande
fall egde rum, i det att eau de cologne nästan uteslutande köptes
och förtärdes såsom rusdryck och att i de flesta fall personer, som anträffas
såsom öfverlastade, blifvit berusade genom förtärande af dylik vara, anmodat
mig såsom deras representant i Riksdagen, att fästa dess uppmärksamhet pa
de beklagliga förhållanden, som i ty fall egde rum inom lappmarken, samt
söka vidtaga åtgärder för hämmande af ett ofog, som, derest det finge opataldt
fortgå, tvifvels utan komme att betänkligt inverka på sedlighet och god
ordning inom orten, äfvensom motverka ortens höjande i ekonomiskt hänseende.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117. 3

Den mening, som socknemännen sålunda uttalat, omfattas jemväl af
åklagare inom orten. De ha hos mig skriftligen framhållit bland annat,
hurusom, efter meddelande af Kongl. Maj:ts ofvan berörda utslag den 14 december
1886, samvetslöse landthandlande till hvarje större kyrkohelg anskaffat
och tillhandahållit allmänheten större och mindre partier parfymeradt
bränvin eller sprit; att denna rörelse allt mer och mer gripit omkring sig,
såsom exempel hvarpå anförts, att bland den ringa folkmängd, som besökte
Sorsele sockens kyrkostad, eu enda handlande kunde pa en afton afyttra från
200 till 300 st. buteljer om 1j3 liters rymd, samt att, da denna vätska vanligen
innehölle eu alkohollialt af mer än 61 procent, de personer, som häraf
berusade sig, blefvo särdeles vilda och oregerliga och syntes mer än vanligt
förlora besinningen och medvetenheten af godt och midt.

De betänkliga förhållanden, jag sålunda i korthet för Riksdagen framhåller,
ha tillförene blifvit dragna under Riksdagens skärskådande, i det att
herr G. A. Wändahl vid 1888 års riksdag inom denna kammare väckte
motion derom, att i vederbörande förordning skulle införas ett stadgande,
»att tekniska fabrikat (parfymer eller s. k. eau de cologne), som innehölle
sprit, icke skulle få å apotek eller i allmänna handeln utlemnas eller försäljas,
der anledning förekomme att antaga, att de samma skulle såsom rusgifvande
medel användas». Denna motion remitterades till bevillningsutskottet,~
som i afgifvet betänkande yttrade: »Utskottet erinrar att, om dylika åt

motionären omförmälda tekniska fabrikat innehålla 25 procent alkohol ‘eller
derutöfver, de, jemlikt stadgandet i § 1 mom. 2 af försäljningsförordningen,
hemfalla under bestämmelserna i denna, samt att sålunda, i fall dylika
drycker allmänt användas såsom rusgifvande medel, straff för oloflig försäljning
af spirituösa kan ådömas den, som i uppenbar brottslig afsigt idkar
dviik försäljning. Att förordningen jemväl blifvit så tillämpad, framgår åt
en i högsta domstolens minnesbok för år 1878 gjord anteckning derom, att
en landthandlande, som, innan kongl. förordningen den 8 december 1876
angående handel med sether samt aktier- eller sprithaltiga läkemedel blef
gällande, sålt Hoffmans droppor (en del mther och tre delar koncentrerad
sprit) till myckenhet af högst 10 ort hvarje gång, blifvit, sedan häradsrätten
vitsordat, att sådana droppar i orten allmänt begagnades för tillredande
af rusgifvande dryck, fäld till ansvar för oloflig utsköljning af
spirituösa.

Vid 1889 års Riksdag yrkade E. P. Jonsson i Myre under hänvisande
till sex, motionen bilagda kommunalstämmoprotokoll, hvaraf framgick, att
äfven inom hans ort eau de cologne brukades såsom rusdryck, att Riks -

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

dagen »måtte för sin del besluta, att handel med eau de cologne må ställas
under samma kontroll och lagbestämmelser, som äro stadgade för handel
med bränvin och andra spritdrycker, eller göras likställig med handel af
Hoffmans droppar». Bevillningsutskottet, till hvars behandling denna motion
hänvisades, åberopade, hvad utskottet vid näst föregående riksdag på sätt
här ofvan nämnes yttrat, samt förklarade, att utskottet ej fann skäl att
frångå sin sålunda förut uttalade åsigt.

Båda dessa motioner blefvo emellertid af Riksdagen afslagna. Bevillningsutskottet
har visserligen såsom sin mening uttalat, att försäljning
af tekniska fabrikat, som innehölle 25 procent alkohol eller derutöfver,
skulle hemfalla under stadgandet i § 1 mom. 2 i då gällande förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker.
Men mig synes med skäl häremot kunna erinras, att Kongl. Maj:t i högsta
domstolen, på sätt ofvan nämnes, meddelat ett utslag, hvarigenom motsatt
mening uttalas, och att detta utslag haft den påföljden, att åklagaremagten
icke vidare vågat angripa eu handlande, som bedrifver försäljning af den
beskaffenhet, hvarom nu är fråga.

Utan att ingå i någon närmare pröfning af de grunder, på hvilka utskottets
uttalande och högsta domstolens beslut äro fotade, tror jag mig likväl
vara berättigad till det antagande, att med visshet ej kan förutsägas,
huruvida de lagskipande myndigheterna med frånträdande af den princip,
högsta domstolen uttalat, skola följa den mening, utskottet omfattat, och sålunda
enligt bränvinsförordningen med straff belägga den handtering, hvarom
nu är fråga.

Skulle äfven i något enstaka fall så komma att inträffa, torde likväl
det vara obestridligt, att lagstiftaren ändock icke gifver vederbörande kommuner
det skydd för oordningar, som är medgifvet i 14 § kongl. förordningen
angående försäljning af vin och maltdrycker in. m. den 24 oktober 1885
samt 35 § i bränvinsförordningen. Det synes mig med skäl kunna framhållas,
att, då rättigheten att försälja spirituösa drycker samt Öl och vin endast
medgifves efter vederbörandes hörande och eu i sina detaljer bestämd
ordning, men för rättigheten att försälja tekniska fabrikat, som innehålla
sprit, någon annan åtgärd icke behöfver vidtagas än de, som omförmälas i
kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, desto
större skäl förefinnas att för undanrödjande af det utaf mig påpekade missbruket
tillerkänna kommunerna enahanda rätt att stäfja samma missbruk,
som omförmäles uti de af mig nyss åberopade lagrummen.

^ „ Jag anser mig i detta sammanhang ej böra lemna oanmärkt, att det

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

öfverklagade missbruket ej blott förekommer inom lappmarkerna, utan .äfven
sträckt sig till kusterna inom Norr- ocli Vesterbotten, äfvensom, på sätt framgår
af herr Jonssons ofvan berörda motion, till Yesternorrlands län.

Det är sålunda eu betydlig del af Sverige, som är utsatt för det öfverklagade
missbruket, och det är derför jag vågar emotse, att Riksdagen skall
finna min nu gjorda framställning vara af den betydelse, att Riksdagen åt
densamma skänker en förtjent uppmärksamhet.

Det ligger i sakens natur, att det icke kan vara bruket, utan missbruket
af parfymerade vätskor, som kan blifva föremål för inskränkande lagbestämmelser
i fråga om rätt att försälja dem, samt att en dylik försäljning icke
i allmänhet kan blifva föremål för de restriktiva bestämmelser, som förekomma
uti bränvinsförordningen. Det har då synts mig, att någon annan
utväg icke förefinnes för uppnående af det utaf mig eftertraktade målet än
att söka få i näringslagstiftningsförordningen införd någon föreskrift af enahanda
art, som återfinnes i förordningarna om försäljning af Öl och vin
samt spirituösa drycker. Hvilken lydelse en sådan föreskrift lämpligen skulle
erhålla, saknar jag likväl förmåga att afgöra, och vågar derför vördsamt hemställa
:

det Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i ofvan berörda
kong!, förordning den 18 juni 1864, att, om oordningar
visa sig å ställe, der handel bedrifves med tekniska
fabrikat — parfymer eller s. k. eau de cologne —
som innehålla sprit, och sådant, oaktadt skedd erinran
från vederbörande, fortfar, så att innehafvaren af handelsrörelsen
icke anses vara lämplig att vidare utöfva försäljning
af dylik vara, magistraten eller kommunalnämnden
må ega rätt att förbjuda eu slik försäljning.

Till det utskott, hvartill denna motion kan varda hänvisad, skall jag
öfverlemna de till ärendet hörande handlingar, som kommit mig tillhanda
från socknemän och vederbörande åklagare.

Stockholm den 27 januari 1894.

L. Dahlstedt.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

I denna motions

N. Boström.
Joh. Nilsson.

Nils Wallmark.
Joh. Nydahl.

O. H. Ström.

syfte instämma:

J. A. Lundström.	Ad,
M. Alsterlund.	J. E
C. J. Mustaparta.	J. E
J. Bromée.	J.
P. Norberg.	0.
C. J. Öberg.

Wiklund.

Wikstén.

Schödén

Nordin.

Walter.