Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.

N:o 199.

Af herr J. A. Fjällbäck, om ändring i § 12 af förordningen
angående kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Den kommunala rösträtten i nufvudstaden är som bekant fotad
på samma grunder, som inom öfriga städer i riket. Enligt § 12 i
kongl. förordningen af den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm
tillkommer hvarje röstegande eu röst för bevillning till och med
1 krona, och derutöfver en röst för hvarje hel bevillningskrona, dock
att röstetalet icke i något fall må öfverstiga 100.

Orättvisan af ifrågavarande röstgrund är så uppenbar och torde
vara så ofta ådagalagd, att jag icke anser mig behöfva uppehålla mig
med ytterligare bevisning derom. Dock anser jag mig särskild! böra
framhålla, hur ojemnheten i rösträttens fördelning ännu mera skärpes
derigenom, att den vida öfvervägande delen af de röstegande, som
innehafva de lägsta röstetalen, alldeles afhålla sig från allt deltagande
i de kommunala val, på livilkas utgång de veta sig icke kunna utöfva
något nämnvärdt inflytande. Detta framgår med all önskvärd tydlighet
af efterföljande tabell:

Af de röstande egde vid	I dessa val	Procent af alla politiskt
stadsfullmägtigeval röster	deltogo i °/0	röstberättigade inom klassen, som deltogo i riksdagsmannaval.
1	0,97	56,6 4
2	5,88	47,77
3	11,36	69,90
4	11,11 14,87	59,47
5	72,80
6	3,80	64,87

Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.

Af de röstande egde vid	I dessa val	Procent af alla politiskt
stadsfullmägtigeval röster	deltogo °/0	röstberättidade inom klassen, som deltogo i riksmannavalet.
7	8,48	66,67
8	13,88	59,39
9	20,67	67,36
10	15,48	67,04
11—20	17,61	57,83
21—30	21,67	59,84
31—40	26,89	61,68
41—50	29,42	65,73
51—60	31,84	67,14
61—70	37,09	64,63
71—80	36,66	75,99 70,68
81—90	40,33
91—100	43,86	66,99

Af dessa uppgifter, som afse valen till stadsfullmägtige och riksdagsmän
i hufvudstaden under år 1890, framgår alldeles oförtydbart, å
ena sidan, att deltagandet i de politiska valen i det närmaste varit lika
lifligt inom hvar och en af de angifna röstklasserna, vare sig högre
eller lägre, men å den andra, att deltagandet i de kommunala valen
befinner sig i ett nära nog oafbrutet stigande, allt efter som man fortgår
från lägre till högre röstklasser. Synnerligen slående är i detta
afseende motsatsen mellan dem, som inom kommunen eg a blott en röst,
af hvilka i val af riksdagsmän deltagit 56,6 4 procent, men i val af stadsfullmägtige
icke flere än 0,97 procent, och dem som inom kommunen
ägde etthundra röster, af hvilka i val af riksdagsmän deltagit 66,99 procent,
men i val af stadsfullmägtige icke mindre än 43,86 procent. Inom den
högsta röstklassen var deltagandet i riksdagsmannaval icke fullt en
femtedel lifligare än inom den lägsta, medan deremot deltagandet i stadsfullmägtige
val var mer än fyratiofem gånger lifligare inom den förra än
inom den senare. Ett ungefärligt öfverslag visar, att om de röstande
fördelas i tvenne grupper, af hvilka den ene omfattar de lägst beskattade
och den andra de högst beskattade, faller jemvigtspunkten dem
emellan vid kommunala val något under 80 röster, men vid politiska
val bland dem, som inom kommunen ega mellan 11—20 röster.

Det enklaste sättet att afhjelpa dessa skriande missförhållanden
synes mig fortfarande vara det, som jag förlidet år tillät mig föreslå
i fråga om rösträtt vid kyrkostämma i hufvudstaden. Ehuru alldeles

Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.

samma missförhållanden äro rådande äfven i andra städer, för att icke
tala om landsbygden med sitt fyrkvälde, vill jag dock för närvarande
inskränka mig till att föreslå ändring i röstgrunden allenast för hufvudstaden,
och upptager dervid fullständigt mitt nyssnämnda förslag. Enligt
detta skulle en röstskala upprättas, som med största möjliga noggrannhet
hölle medelvägen emellan den lika rösträtten efter hufvudtal
och den rösträtt, som för närvarande inom kommunen tillkommer hvarje
röstande efter hans bevillning. Med behörigt utlemnande af bråktal
skulle således röstetalet ställa sig ungefär lika med qvadratroten af
bevillningssumman, eller med det tal som, multipliceradt med sig sjelft,
angåfve storleken af hans bevillning. Förhållandet mellan storleken af
den hvarje röstegande påförda bevillning och det röstetal, som enligt
mitt förslag skulle tillkomma honom, ställer sig sålunda:

Bevillning i kronor.	Röster.
1	1
1—4	2
4—9	3
9—16	4
16—25	5
25—36	6
36—49	7
49—64	''8
64—81	9
81—100	10
361—400	20
841—900	30
1521—1600	40
2401—2500	50
3481—3600	60
4761—4900	70
6241—6400	80
7921—8100	90
9801—10,000	100
O. S. V.	O. S. V

Då i hufvudstaden ingen enda kommunalt röstberättigad, vare sig
enskild person eller bolag, är uppförd till bevillning utöfver 9,801
kronor hvarvid enligt mitt förslag ett röstetal af 100 skulle inträda, och
då alltså hvarenda röstegande utöfver 2 röster Unge vidkännas en större
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 31 Hcift. 3

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.

eller mindre nedsättning i sitt röstetal, har jag icke trott mig behöfva
föreslå något röstmaximum. Antalet af de röstegande, hvilka enligt §
12 af kongl. förordningen den 23 maj 1862 för närvarande få vidkännas
nedsättning af sitt röstetal, uppgå till ungefär en sextondedel af samtlige
effektivt röstberättigade, och en begränsning i röstetal för dem,
svarande mot den nuvarande begränsningen vid 100 röster, skulle åt
en hvar af dem gifva 10 röster, medan de utan en dylik begränsning
skulle erhålla 11 eller flera röster allt efter storleken af deras bevillning.
Den skilnad i dei-as röstetal, som härigenom skulle uppkomma, har jag
icke kunnat med tillräcklig noggranhet beräkna, men den blefve i alla
fall icke så stor, att den i nämnvärd grad kunde inverka på röstsumman
för hela kommunen. En sannolikhetsberäkning, för hvilken jag här icke
utan alltför stor vidlyftighet skulle kunna redogöra, men som emellertid
synes lemna ett ganska noggrant resultat, gifver yid handen, att vid
en fördelning af de röstegande efter lägre eller högre beskattning enligt
denna röstskala jemvigtspunkten skulle falla mellan 30—35 röster.
Alltså föreslår jag,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring
i § 12 af kongl. förordningen den 23 maj 1862
om kommunalstyrelse i Stockholm, att rösträtt vid
kommunala val i hufvudstaden må tillkomma hvarje
röstegande med en röst för bevillning till och med en
krona, två röster för bevillning till och med fyra kronor,
tre röster för bevillning till och med nio kronor,
fyra röster för bevillning till och med sexton kronor,
och så vidare efter samma beräkningsgrund, så att
den bevillning, som medför ökadt röstetal, för hvarje
gång höjes med två kronor.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1893.

J. A. Fjällbäck.