14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.

N:o 177.

Af herr P. Norberg, om tullfrihet för spanmål och fläsk, som
till riket införas öfver Funäsdalen.

Att införandet af tull å spanmål har, som väl bekant är, icke
blifvit framkallad af statens finansiella behof, utan uteslutande för att
dermed upphjelpa jordbruket — alldeles såsom det vid dessa tullars införande
år 1888 så allmänt uttalades från ett visst håll, att om man
finge denna tullsats och dermed följande stegring i pris, så vore detta
allt hvad jordbruket behöfde.

Det ringa antal af vårt lands jordbrukare, hvilket framför flertalet
sådane intar den lyckliga ställningen, att kunna producera spanmål till
afsalu, hafva onekligen också genom den härigenom framkallade prisstegringen
å spanmål tillskyndats fördelar, vida större än de sjelfve
kunnat på förhand beräkna.

Men huru vida dessa fördelar äfven kommit sjelfva jordbruket till
godo, vill jag lemna derhän; dock lära meningarne derom vara delade.
Men härmed huru som helst, säkert är i alla fall att dessa skyddstullar
icke gifvit det ringaste stöd för dem, som mest varit i behof af sådant;
ty för den mindre jordbrukaren i allmänhet och i synnerhet för jordbrukaren
inom de icke sädesproducerande orterna, men synnerligast
inom de orter, hvarest befolkningen under alla förhållanden måste hemta
all sin brödföda från utlandet, är och förblir detta skyddssystem ingenting
annat än en direkt skattebörda, fast mindre grundad på billighet
och rättvisa, emedan den, som minst förmår, får mest betala, eller med

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177. 15

andra ord, det är en beskattning verkande progressivt nedåt. Derföre
hafva ock protester höjts öfver allt i landet emot dessa skyddstullar, och
icke minst inom Herjeådalen, rikets onekligen fattigaste och mest vanlottade
landskap.

Inom Herjeådalens nedersta del odlas visserligen något säd, men
icke heller der till fyllest för eget behof, icke ens under goda år, men
deremot hafva frostnätterna fördrifvit all sädesodling från dess öfra
eller vestra del, hvarest befolkningen för sin utkomst är hänvisad till
sina, ofta flera mil från bostaden belägna starrmyrar samt den lilla
qvantitet potatis, som den under goda år lyckas uppdraga uti bergsskrefvor
och andra för plogen otillgängliga ställen, hvarest något skydd
för dessas plantering kan finnas mot nattfrost och fjellstormar. Att
fläsk, som i synnerhet för skogsarbetaren också utgör en daglig förbrukningsartikel,
heller icke kan med fördel produceras inom dessa
orter, faller af sig sjelft, der såväl den jordbrukande som icke jordbrukande
befolkningen måste köpa hela sitt behof af spanmål från
andra orter.

Från Funäsdalen till jernvägsstationen i Ljusdal har man 26,5 mil
— från min bostad 28 mil — men till Rörås endast 7 mil. Häraf
inses lätt, att denna orts befolkning i brist på kommunikationer är hänvisad
till utlandet efter sin brödföda, huru rika skördarne i rikets sädesproducerande
landskap än må utfalla. Då befolkningen i Herjeådalen
och företrädesvis i dess vestra del alltså under alla förhållanden har
att köpa hela sitt behof af brödföda från utlandet att hemtas öfver
Rörås och hvarifrån den har att forsla densamma efter landsväg först
öfver öppet fjäll i 7 mil fram till Funäsdalens gränsetull, samt vidare,
sedan i lag stadgad tullafgift der blifvit erlagd, i 5, 6 å 8 mil och
derutöfver, oftast på obanade vägar, fram till hemmet, måste ju en hvar
med lätthet finna, att denna orts befolkning, äfven med befrielse från
tull å sin brödföda, har att utstå eu ojemförligt svårare kamp för sin
tillvaro än andra orters.

För en ort således, der hemforslingen af den inköpta brödfödan
mången gång blir lika dyr med hvad den kostat i inköp, kan ju spanna
ålstullen icke blifva annat än en mycket tryckande börda, och bör
derför afskafifas, livilket också utan nämnvärd saknad för staten lätt
kan ske genom att medgifva det spanmål, äfvensom fläsk, finge införas
tullfritt öfver Funäsdalen Då

de lokala förhållandena äro sådana, att de varor, som till riket
införas öfver Funäsdalen, under inga omständigheter kunna hemtas från
andra ställen än Rörås eller öfver Rörås, och afståndet derifrån till

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 177

Ljusdal, Sveriges närmaste jernvägsstation, är 34 mil, eller till gränsen
mot Helsingland omkring 28 mil, är det väl en ren omöjlighet att, om
den härigenom föreslagna tullfriheten blefve beviljad, samma frihet
skulle på något sätt kunna blifva missbrukad eller blifva tillgodogjord
för annat ändamål än det, hvartill den är afsedd, nemligen att i någon,
om än ringa mån bereda en af behofvet högeligen påkallad lättnad i
existensvilkoren för Herjeådalens i alla afseenden mycket vanlottade och
mest fattiga befolkning. Och vågar jag för den skull föreslå,

att Riksdagen ville besluta, att spanmål, malen
och omalen, alla slag, samt fläsk, andra slag, må få
tullfritt till riket införas öfver Funäsdalen.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 28 januari 1893.

P. Norberg.