Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

N:o 142.

Af herr J. 0. Domeij, om skrifvelse till Kongl. Magi med begäran
om utarbetande och framläggande af förslag till
straffbestämmelse för ocker vid vissa penningejörsträckningar.

Uti 6 § af 9 kap. handelsbalken stadgas förhud och straff att taga
eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundrade om året; men enligt
kongl. förordningen, angående ränta vid försträckning på viss tid utan säkerhet
i fast egendom, den 13 september 1864 eger detta stadgande icke tillämpning
vid försträckning, som mot förskrifning, utan säkerhet af inteckning
i fast egendom eller pant af i sådan egendom intecknadt skuldebref, lemnas
på viss tid, ej öfverstigande sex månader. Under de i åberopade förordning
angifna vilkor är räntan fri. Men räntans frigifvande i nämnda fall lemnar
den hjertlöse långifvaren fria händer att begagna lånesökandens trångmål,
lättsinne eller oerfarenhet att utpressa en så oskälig ersättning under namn
af ränta, att den icke står i något rimligt förhållande till hvad gäldenären
förbundit sig att återbetala. Och fall hafva i verkligheten förekommit, hvilka
ådagalagt behofvet åt bestämmelser, att den fria räntan vid penningeförsträckning
icke må strafflöst kunna begagnas till främjande af ocker.

Med stöd af det anförda får jag föreslå,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till straffbestämmelse för
ocker vid penningeförsträckning af antydda slag.

Stockholm den 23 januari 1893.

J. 0. Domeij.