4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

tf:o 116.

Af herr E. Olsson i Kyrkebol, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om åtgärder till befrielse för faitigvårdsstyrelse
i gränskommun från dess befattning med fortskaffande
af från grannlanden hitförpassade nödstälde
svenske undersåtar.

En stor olägenhet, förenad med kostnad och besvär för nödstälde svenske
medborgare, hvilka af utländsk myndighet å svensk gränsort hitförpassas, få
de gränskommuner vidkännas, som äro belägna vid allmänna farleder eller
genomlöpas af jern vägar från ena riket till det andra. Uti kongl. kungörelsen
angående understöd af allmänna fattigvårdsmedel den 9 juni 1871
medgifves visserligen fattigvårdsstyrelse å svensk gränsort att för understöd,
som af styrelsen meddelats, söka godtgörelse af statsmedel på sätt och i den
ordning 32 § 1 mom. i förordningen om fattigvården bestämmer, men dels
måste denna ersättning förskjutas, enär densamma ej bekommes förr än
början af nästföljande år, dels få inom sådana orter varande fattigvårdsstyrelser
uppoffra mycken tid och ha rätt stora besvär för dessa främmande
fattiga, hvilkas antal år för år stigit, sedan det allt mer kommit i bruk att
fortskaffa dem å jernvägarne.

De kommuner, som i berörda hänseende hafva besvärligaste tungan,
äro: i Vermland Eda socken med jernvägsstationen Charlottenberg, i Dalsland
Dals-Eds socken med stationen Ed, och i Jemtland Are socken med stationen
Storlien.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

5

Från ordföranden i Eda sockens fångvårdsstyrelse har erhållits uppgift,
enligt hvilken lemnade förskott för sådana från Norge förpassade landsmäns
fortskaffning under de förra åren varierat mellan 300 och 400 kronor
om året, men under år 1892 stigit till 728 kronor 55 öre, och från innevarande
års början till uppgiftens dato den 21 januari 124 kronor 59 öre.
Sistlidet år utgjorde antalet förpassade och genom nämnda styrelse fortskaffade
personer 143 stycken. Antalet dylika personer utgjorde 1892 inom
Dals-Eds socken 71 stycken.

På hvad sätt från denna tunga skulle vinnas befrielse eller derför
beredas ersättning, derom vågar jag ej afgifva något förslag. Dock må antydning
meddelas om utväg att i någon mån afhjelpa det öfverklagade missförhållandet.
En sådan utväg vore, att fribiljetter för resa å jernvägen samt
underhåll och logis å jern vägsstationen bereddes sådana utifrån ankommande
fattige, som äro försedda med förpassning; eller ock att de omhändertagas
af vid sådan station anstäld polis, för att direkt fortskaffas till länsstyrelsen,
som i alla händelser har att med sådana personer taga vidare befattning.

Ett annat sätt vore att bevilja ersättning åt de fattig vårdsstyrelser,
som få vidkännas .besvär och tidsförlust för ifrågavarande personers omhändertagande
och vidare fortskaffning.

Med anledning af det anförda får jag hemställa,

att Eiksdagen ville uti aflåten skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder till befrielse
för fattigvårdsstyrelse inom gränskommun från det åliggande,
som med nuvarande anordning för fortskaffningen
af från grannländer hitförpassade nödstälde svenske
undersåtar tillkommer samma styrelse.

Stockholm den 28 januari 1893.

Emil Olsson

i Kyrkobol.