4

Motioner i Första Kammaren, N;o JO.

N:o 10.

Af herr Ehrenborg, om ökande af statens understöd åt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn.

Villigt erkännande det myckna arbete, som under de senaste decennierna
har nedlagts i riket för vården af sinnesslöa barn både från
statens, landstings, kommunernas och enskildas sida, i det att de
flesta af våra vårdanstalter tillkommit under denna tid och högst få af
rikets län sakna ett sådant hem för att upptaga dessa beklagansvärda,
vanlottade varelser, och således tillfälle nu förefinnes att bereda lämplig
vård för denna delen af den lidande menskligheten, tränger sig likväl
för den, som. tagit närmare kännedom om sjelfva sakförhållandena, den
tanken mäktigt fram, att oändligt mycket återstår att göra från det
allmännas sida på detta område, innan man närmelsevis kan säga sig
nalkas det mål, som sannolikt hägrar för hvarje sann menniskovän, att
plats finnes beredd för alla sinnesslöa, bildbara barn till vård å anstalt,
för obotliga å asyler och för de epileptiska å särskilda vårdanstalter.

Visserligen är vart land litet och relativt fattigt i jemförelse med
de större kulturländerna, men det hindrar ej att hvad som timar på det
andliga området i Sverige också blir en europeisk tilldragelse. Här
fins ett rikt fält för det lilla landet att i ädel täflan försöka följa med,
ja hvarför ej blifva en föregångare för större stater, när det gäller att
se sina olyckliga medmenniskor till godo. Af den officiella statistiken
inhemtas, att den 31 december 1885, för så vidt jag vet den senaste

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

5

uppgift, som är tillgänglig, funnos i riket sinnesslöa barn i skolåldern till
ett antal af 1,472, men med all sannolikhet kan man antaga, att detta
antal är mycket mindre än verkliga förhållandet; enligt beräkning öfver
de icke uppgifna fallen kan med all säkerhet antagas, att det uppgår
till 2,200 eller i det närmaste till 1 barn på 2,000.

Då invånarnes antal i Sverige nu torde närma sig 5,000,000
menniskor, kan man antaga, att sinnesslöa barn i skolåldern nu uppgå
till 2,500. Om ibland dessa 7ä antagas vara mottagliga för undervisning
i skolorna, skulle alltså 1,500 skolplatser vara behöfhga för hela
landet.

Vid 1890 års början funnos vid alla skolorna 374 platser, och torde
antalet platser nu närma sig 400. Det framgår häraf sålunda, att omkring
1,100 bildbara sinnesslöa barn i skolåldern ännu sakna undervisning.
Orsaken härtill är till hufvudsaklig del ekonomisk; det nu utgående
statsanslaget med 100 kronor till hvarje barn har visserligen
bidragit att förhjelpa många barn in i skolorna, men ett ännu vida större
antal skulle inkomma, om anslaget höjdes till 200 kronor för hvarje
bildbart barn, som i dessa anstalter åtnjuter fullständig vård och undervisning,
det lemnar intet tvifvel öfrigt.

Af hvad man kan inhemta af senaste berättelser från rikets idiotskolor
har kostnaden vid flertalet af dem uppgått för hvarje å anstalt
intaget barn till 400 kronor, vid några något öfver, vid några något
under denna summa. Till dessa barns underhåll bidrager nu staten
med 100 kronor med den bestämmelsen, att barnet skall vara bildbart,
d. v. s. mottagligt för undervisning och ej vara öfver 15 år vid inträdet;
nu gifvas många idiotiska barn, som af en eller annan anledning
ej blifva intagna å anstalt förr än de äro öfver denna ålder; många,
som ej äro bildbara; många epileptiska; för alla dessa bidrager ej staten
med något. Eu väsentlig förbättring skulle uppstå, om anslaget till
hvarje bildbart idiotiskt barn kunde höjas till 200 kronor, då fördelar
i vården för sinnesslöa barn skulle uppstå på mer än ett sätt. Det
blefve lättare att nedsätta föräldrars och kommuners bidrag till underhållet,
som nu i regeln, utgår för obemedlade med 100 kronor, en afgift,
som för den ytliga betraktaren synes låg nog och som ej borde
vålla oöfverstigliga svårigheter, men i sjelfva verket är det just i donna
punkt, som den största svårigheten uppstår, då föräldrarne i de allra
flesta fall äro medellösa och i så fall med mycken uppoffring kunna af
sina mer än blygsamma årsinkomster utgifva ett kontant bidrag af 100
kronor. År det återigen kommunen, som skall betala för barnet, så
synes det böra gå lättare, men äfven bär finnas hinder att bekämpa, i

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

det att den vanliga utackorderingskostnaden för ett sådant barn understiger
dessa 100 kronor, och till följd häraf finnes det kommuner, som
ej äro benägna att höja sina utgifter för en i deras ögon så tröstlös
sträfvan som att bereda plats, vård. och undervisning för det sinnesslöa
barnet. Rättvisa synes väl också ligga deri, att statsbidraget ökas till
idiotskolorna, när man vet att staten bisträcker döfstummeundervisningen
med 250 kronor för hvarje å döfstummeanstalt intaget barn, och
slippa föräldrar och målsmän ifrån att erlägga större afgift än 75 kronor
för hvarje barn, och till och med till 50 kronor har det varit
exempel på att det blifvit nedsatt till under mera ömmande omständigheter.
Följden af ett ökadt statsanslag blefve naturligtvis den, att en
stor del af de nu utanför skolorna varande sinnesslöa lättare kunde få
inträde å anstalterna, när den ekonomiska frågan blefve lättare öfvervunnen.
Nu kan möjligen invändas, att under sådana förhållanden blefve
riuvarande anstalter öfverbefolkade och platser stode ej att erhålla för
inträdessökanden, och det kunde vara sant nog, men då blefve det landstingens
omsorg att undanrödja detta hinder genom utvidgning af redan
befintliga anstalter och skolor och nybyggnad, der ingenting förut
blifvit för denna sak åtgjordt, sedan staten räckt den kraftiga hjelpen
att bidraga till hälften i underhållet.

Genom förmånen att få ökadt statsbidrag blifva landstingen troligen
villigare att göra mera för denna sak i stort sedt än hittills blifvit
medhunnet; från alla håll höjas röster för att arbetsliem, dels sjelfständiga,
dels i sammanhang med redan befintliga skolor skola inrättas.
Idiotvårdens vänner känna djupt, att skolor endast fylla en del af de
behof, som förefinnas; enigt och samstämmigt vända de sina förhoppningar
till den tid, då arbetshem och asyler skola fylla den känbara
brist, som nu så ofta gör sig gällande, "då skolan måste lemna ifrån
sig antingen relativt i skolan utbildade eller obildbara idioter med den
säkra förvissning, att de ej skola, erhålla den ledning och vård, som
de behöfva.

Som det nuvarande förslagsanslaget 25,000 kronor har visat sig
alldeles otillräckligt för det närvarande antalet i skolorna intagna barn,
i det att till rikets idiotskolor utdelats 34,100 kronor under året 1891,
eller i rundt tal 35,000 kronor, kan man med skäl antaga, att förhöjning
till det dubbla af denna summa skulle för den närmaste framtiden
komma att behöfvas.

På grund af hvad jag här ofvan haft äran i korthet anföra vågar
jag vördsammast för Riksdagen föreslå,

Motioner i Första Kammaren, N:o 10,

7

att nuvarande förslagsanslaget till uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn niåtte höjas till 70,000
kronor, att utgå med 200 kronor till hvarje bildbart
å anstalt intaget barn efter de närmare bestämmelser,
som derför redan äro gällande.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1892.

Casper Ehrenborg.