Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

19

N:0 42.

Af herr 0. Anderson i Hasselbol, om ändrade lagbestämmelser
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggande
och underhåll af kyrka m. m.

Den gamla beskattningsgrunden efter hemmanstal är i alla afseenden
en föråldrad beskattningsgrund och förorsakar orättvis beskattning icke allenast
derigenom, att det ena hemmanet är af många gånger högre värde än
det andra, utan ännu mera derigenom, att idkare af industriella inrättningar,
handel och handtverk med flera, hvilka hafva fullt ut lika stor skatteförmåga
som hemmansinnehafvaren, äro antingen helt och hållet befriade
eller blott bidraga med en ringa del af vissa skattebelopp.

Rörande byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, så
ock sockenstuga, togo 1885 års lagstiftare ett steg i rätt rigtning, fastän allt
för kort; men en rättvis saks slutliga lösning bör icke länge uppskjutas,
hvarför tiden nu bör vara kommen att taga steget fullt ut, så att alla
kommunalt skattskyldige må efter skattetal taga lika del i byggandet af
kyrka och sockenstuga samt i underhållet af dessa byggnader med allt hvad
dertill hörer; ty det är en obestridlig sanning att de, som idka handel,
handtverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring eller inkomst,
hafva lika stort behof utaf som ock lika rättighet till ifrågavarande byggnader
som fastighetsinnehafvaren, och då kräfver också rättvisan lika skyldighet
i mån af skatteförmåga.

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

Med stöd af hvad jag här ofvan i korthet anfört får jag vördsamt
föreslå,

att, med ändring af hvad i lagen af den 12 juni
1885 stadgadt är i byggningabalkens 26 kap., Riksdagen
ville för sin del antaga följande lag angående förevarande
byggnads- och underhållsskyldighet:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat som
till kyrka hörer, så ock sockenstuga, skola, der icke
annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas och byggas
på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de,
hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier
förunnade förmåner, ej skyldige att i den kostnad deltaga
i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier
må vara förenligt.

Hos lagutskottet, till hvars behandling motionen torde blifva hänvisad,
anhåller jag vördsamt, att utskottet ville erforderligen, om så anses nödigt,
omredigera förestående lagförslag, så att det af mig aSyftade ändamalet
vinnes.

Stockholm den 21 januari 1891.

O. Anderson,

Hasselbol.