Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

11

N:o 182.

Af herr J. EliaSSOn, om höjning af beväringsmanskapets dagaflöning.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående förändrad
lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 har gifvit
undertecknad anledning att under Riksdagens ompröfning, på samma
gång Kongl. Maj:ts förslag i nämnda och dithörande afseenden behandlas,
draga en annan fråga, som torde stå i sammanhang dermed.

Vid 1886 års riksdag förhöjdes dagaflöningen för beväringsmanskapet
till 20 öre. Anledningarne dertill voro hufvudsakligen den förlängda
vapenöfningstiden, och egentliga skälet var otvifvelaktigt att
minska motviljan för en ökad värnpligt. Statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet anförde ock, vid antagande af värnpligtslagen
i Andra Kammaren den 9 maj 1885, att regeringen skulle med
tacksamhet emottaga hvarje förhöjning i detta anslag, synnerligen om
öfningarne derigenom kunde göras mera lockande och mindre motbjudande.

Då var det fråga om 12 dagars ökad vapenöfning. Nu är det
48 dagar som afses.

Under den tid, som förflutit sedan värnpligtslagen antogs, har
emigrationen ökats. Det kan icke falla mig in att påstå, det sådant

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

föranledts endast af utsträckt värnpligt, då jag i det längsta tror på
hvarje svensks fosterlandskärlek; men ett faktum är, att utvandringen
tilltagit, synnerligen bland dem som befinna sig i värnpligtsålderm
It minnas måste ock, efter mitt förmenande, att en än mera förlängd
vapenöfning icke minskar utvandringslustan. Det förefaller mig då icke
vara välbetänkt att öka värnpligten utan att på samma gång höja
ersättningen derför, när det inom landet vunnit häfd att någon godtgörelse
är befogad.

Och månne icke en förhöjd dagaflöning är påkallad af billighet?
lanker man på landsbygden, der äretjenst för jordbruksarbetare ännu
äi det vanligaste, så skall man finna, att för ett stort antal af dem,
som befinna sig i järnpligtsåldern, det möter svårigheter att bereda
sig tjenst, när 3 manader af aret, som äro mest nödiga för jordbruksarbete,
undantagas.

. ^no annan sak är, om ej beväringen efter 90 dagars vapenöfning
böi i någon mån jemföras med den indelta och värfvade stammen i
fråga om fäderneslandets försvar. Då den indelte stamsoldaten, utom
underhall vid^ tjenstgöring,, åtnjuter årligt hemkall, och då den värfvade
utom underhåll är berättigad till månadspenning samt dessutom har
utsigt att efter längre tjenstgöring komma, i åtnjutande af pension, kan
det ej vala annat, än rättvist, att deras gelikar äfven hafva någon förmån
för deras personliga uppoffring.

Huru föihallandet härutinnan är i andra länder, bör efter min
tanke icke utöfva något inflytande. I vårt land förefinnas andra säregna
omständigheter, och i fråga om försvaret icke den minsta i vårt
indelningsverk.

Under en lång följd af år hafva statsmagterna samverkat för att
oka aflönmgarne till befäl och underbefäl. En följd deraf är, att en
minskning i antalet af dem, som söka sig in på denna bana, icke är att
emotse. Erfarenheten lemnar annat vitsord i fråga om manskapet.
Svårigheter hafva ju på senare tiden visat sig vid de värfvade regementena
att hålla dessa fulltaliga, oaktadt ersättningarne blifvit förhöjda.
För mig, som icke kan gorå mig fri från tanken på, att för försvaret
är manskap lika nödvändigt som befäl, och att befäl utan manskap icke
kan mycket, uträtta,^ ställer sig med anledning häraf saken så, att man
äfven b Öl vidtaga nagra åtgärder för att tillgodose beväringen.

Att kostnaderna för staten ökas genom en förhöjd dagaflöning åt
beväringen, är ju en gifven följd, och årliga summan derför blir icke
ringa, men sådant kan ju ej vara annat än nödvändigt, om man vill
vinna försvarets stärkande. Tanken på ett bättre försvar utan motsva -

13

Motioner i Andra Kammaren, N:o 182.

rande uppoffringar lian icko under nuvarande förhållanden ega något

berättigande. . c

Då alla skäliga anledningar till missnöje med och som kunna alböja
bifall till Kongl. Maj:ts förslag torde behöfva undanrödjas, så
vågar jag hos Riksdagen föreslå,

att, derest det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till''förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885 vinner Riksdagens bifall, den
dagaflöning, som för beväringsmanskap är bestämd,
höjes med 30 öre, eller från nuvarande 20 öre till
50 öre, samt att Riksdagen beviljar erforderligt anslag
för detta ändamål.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 1 april 1891.

Jan Eliasson

från Upsala län.