Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

N:o 11.

Af herr Gunnar Eriksson i Mörviken, om ändrad lydelse af
§ 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862.

Att den kommunala rösträtten på landet, sådan den i derom gällande
förordning stadgas, då det gäller att besluta om sådana allmänna
angelägenheter, som ej äro att räkna till besvär, hvarom efter annan
stadgad grund röstas, icke förmått att, såsom väntadt var, höja kommunalmedlemmarnes
intresse till mera allmänt och lifligt deltagande i
kommunala angelägenheter, är nog en erfarenhet som mångenstädes
sorgligt nog visar sig. Sjelfstyrelsens grundsats, som denna förordning
skulle införa, helsades med tacksamhet af befolkningen, som derigenom
hoppades komma i tillfälle att sjelf taga hand om och vidare förkofra
sig i insigt och duglighet att vårda sina kommunala angelägenheter.
Men tacksamheten och hoppet har mångenstädes i landskommunerna, der
eljest goda förutsättningar för kommunal sjelfstyrelse förefans och väl
ännu finnes, svalnat, sedan flertalet funnit sig underlägset fåtalet eller
rent af enväldet i röstvärdet. I sockenstämmorDas tid sades det, att
presten och länsmannen afgjorde socknens angelägenheter, men föremålen
för besluten voro då få och af ringa betydelse mot dem, som
nu för tiden höra till menighetsbestyren, och hos de nämnda tjenstemännen,
som väl ändå voro kända och bodde i socknen och egde ett
mera stadigvarande intresse i socknens angelägenheter förefans ju alltså
någon förutsättning för intresse och nit för åstadkommande af gagnande
beslut. Den öfvermagt, som nu för tiden ej sällan gör sig gällande
vid kommunala besluts fattande, eger ej alltid detta nämnda, mera sta -

16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

digvarande intresse, utan föx’ekommer i form af dels bolag, hvars delegare
finnas—ja hvarest? men ej i den socken, der det på grund af
egendomsförvärf eger rösträtt, utan representeras af ett icke röstberättigadt
ombud, hvars högsta intresse kan vara att med bolagets fullmagt
och höga röstvärde förhindra hvarje nödvändigt och nyttigt beslut,
som skulle medföra utgifter, till dess bolagsegendomen hunnit realiseras
och bolaget försvunnit, dels af i vår rörliga tid flyttande tjensteoch
affärsmän, som för ett eller annat år stationeras eller stationera
sig än här, än der och mot flertalets mening under tiden utöfva ett
afgörande inflytande på de kommunala besluten.

Att behofvet af en begräsning af den kommunala rösträtten på
landsbygden länge varit påyrkad och fortfarande kommer att påyrkas,
till dess en nöjaktig lösning vinnes, derom synas mig så många goda
skäl vara ådagalagda, att vidare ordande för reformens billighet och
rättvisa icke erfordras.

Att emellertid, som af motionären förut föreslagits och en eller
annan gång af lagutskottet tillstyrkts, inskränka den kommunala rösträtten
till en tiondedel, skulle säkerligen af allmänheten betraktas endast
som en half åtgärd, med hvilken föga förbättring vunnes och med
hvilken missnöjet fortfarande skulle underhållas.

Med anledning af hvad sålunda anförts vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
ändrade lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, sådan denna
§ lyder i förordningen af den 26 oktober 1888:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar
röstegande åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande
i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än
den för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet
gällande, finnes stadgad, röstvärdet skall vid beslut
öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas
efter den särskild! bestämda grunden. Ej må någon
utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter
röstlängden, eller i något fall för högre röstetal, än

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer
öfrige röstegande. Bråktal, som vid sådan beräkning
af rösträtt uppkommer, skall bortfalla.

Stockholm den 23 januari 1891.

Gunnar Eriksson

i Mörviken.

Häruti instämmer

J. Bromée.

Bill. till lliksä. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Bäft.