Motioner i Andra Kammaren, N:o 67.

13

N:o 67.

Af herr E. SvenssOB. i Karlskrona, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om tillägg tillf § 1 i förordningen angående
försäljningen af vin och maltdrycker den 24 oktober
1885.

Uti kongl. förordningen af den 24 oktober 1885, angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. stadgas, i § 1 mom. 1, att ingen, vare sig i
stad eller på landet, må till förtäring på stället försälja vin, maltdrycker,
kokadt kaffe, té, chokolad, eller andra tillagade, icke spirituösa drycker, utan
att hafva, på sätt nämnda förordning bestämmer, förvärfvat sig särskild rätt
dertill.

Denna förordning, — som tydligen tillkommit i syfte att förekomma
oordningar på de försäljningsställen, hvarest vin och de i allmänhet fullt lika
mycket berusande maltdryckerna förekomma till försäljning, — synes fullkomligt
vara berättigad, då ingen skilnad göres på de berusande och icke
berusande maltdryckerna.

Emellertid förekommer inom landet ett stort antal så kallade hembryggerier,
hvarest maltdrycker af så ringa alkoholhalt tillverkas, att dessa drycker
icke kunna hänföras till dem, som anses berusande, hvarför det torde
vara skäl att uti nyssnämnda förordning göra någon skilnad emellan maltdryck
och maltdryck.

Dessa vid ofvannämnda hembryggerier tillverkade maltdrycker hålla i
allmänhet icke öfver 2 volymprocent alkohol (det så kallade svagdrickats
alkoholhalt uppgår ej ens till 1 volymprocent), men äro deremot ganska rika
på maltextrakthalt och således närande, hvadan de ofta användas af den arbetande
befolkningen, dels emedan dessa maltdrycker äro ganska billiga och
dels, i synnerhet i städerna, äro lätt åtkomliga, men få dock icke förtäras
på tillverkningsstället så framt icke tillverkaren, på sätt ofvannämnda förbih.
till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Käft. 3

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 67.

fattning bestämmer, förskaffat sig rättighet att försälja maltdrycker till förtäring
på stället, utan måste dessa maltdrycker i allmänhet njutas underbar
himmel, ett förhållande som af städernas arbetande befolkning allmänt beklagas.

Man kan emot detta senast anmärkta förhållandet visserligen invända,
att hinder ej möter för en tillverkare af sådana mindre alkoholhaltiga maltdrycker
att, i öfverensstämmelse med kongl. förordningen af den 24 oktober
1885, förskaffa sig rätt till maltdrycksförsäljning till förtäring på stället,
men erfarenheten har visat, att der i något fall sådant egt rum, har följden
blifvit den, att de mindre alkoholhaltiga maltdryckerna förblifvit osålda och
de mera alkoholhaltiga, särskilt det så kallade bayerska ölet, blifvit de, som
mest konsumerats, af skäl att dels försälj arne af dessa sistnämnda drycker
skörda större vinst och dels att allmänheten har större benägenhet för de
berusande maltdryckerna oaktadt dessas dyrhet.

Med stöd af hvad jag ofvan haft äran anföra, vågar jag vördsamt anhålla,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att ett tillägg till § 1 af ofvannämnda kongl. förordning
af den 24 oktober 1885 måtte intagas af följande
lydelse:

Med maltdrycker enligt denna förordning förstås sådana
maltdrycker som innehålla, mera än två volymprocent alkoholhalt.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 26 januari 1889.

Edv. Svensson,

från Karlskrona.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1889.