Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.
15
deras tillsättande och aflöning, att nämnda tjenstemannaklass
må af statsmedel aflönas.
Till vederbörande utskott öfverleinnas att med
motionen vidtaga de förändringar, som finnas erforderliga
för vinnande af det härmed afsedda ändamålet.
Stockholm den 28 januari 1888.
Er. Petter Jonsson i Myre. Joll. Carlsson. Joll. Andersson, Baggböle.
N:o 81.
Af herr M. Kilman, om åsättande af tull å fläsk.
Af tullskydd behöfvande landtmannaprodukter intager ovedersägligen
fläsk ett mycket framstående rum och, om man så vill, en undantagsställning.
För jordtorparen, statkarlen och den talrika klassen af
egare till smärre hemmansdelar, hvilkas hela areal inskränker sig till
endast några få tunnland jord, är ofta fläsket den enda landtmannavara
de hafva till afyttring; ty svinkreatur kunna de föda med affall ifrån
köket med tillsats af ett och annat. Detta förhållande orsakar åter, att
arbetareklassen på landet måste i hög grad lida deraf, att den kolossala
importen af amerikanskt fläsk på senare åren här bragt fläsket i vanpris.
Det torde vara kändt, att jordtorparens snart sagdt enda kontanta
tillgång — utöfver dagspenningen för öfverloppsdagsverken — beredes
honom genom uppfödande och afyttrande af ett eller flere svinkreatur.
Likaså med egaren af eu mindre hemmansdel och vanligen äfven statkarlen.
Under sådana förhållanden kan man utan öfverdrift påstå, att
ett verkligt lifsvilkor för arbetareklassen på landet är, att fläsket icke
faller i sådant pris, att denna talrika klass beröfvas deras ofta nog enda
penningeressurs till anskaffande af kläder, kaffe, socker in. in.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.
Men ej nog härmed. För hela landets jordbruk intager fläsket
numera ett slags undantagsställning. Sedan jordbrukaren i följd af det
enorma prisfallet å spanmål allt mera måst fota sitt jordbruk på ladugårdsskötsel^
hafva en mängd af mejerier snabbt tillkommit, likasom
sådana allt fortfarande anläggas. För att mjölken må blifva någorlunda
betald, är det af största vigt, att skummjölken och kernmjölken äfven
blifva något så när betalda genom att användas till uppfödande af svin —
ett användande, som åter är beroende af det pris, till hvilket fläsket
kan afyttras.
Då, såsom nämnts, arbetarebefolkningens på landet ekonomiska existens
är så väsentligt beroende af fläskpriset, och ladugårdsskötseln —
svenske jordbrukarens numera nästan enda ressurs — äfven är i hög
grad beroende af priset å fläsk, samt då statistiken utvisar, att landets
fläskproduktion redan nu öfverstiger landets behof, så vore, enligt mitt
förmenande, rigtigt att för denna undantagsvara utfärda rent importförbud,
på sätt som skett i ett par andra länder, hvarest i helsovårdens
intresse amerikanskt fläsk förbjudits till införsel. Att följden af importförbud
ingalunda skulle blifva öfverdrifna fläskpris inom eget land,
är lätt att inse, ty lönade sig uppfödandet af svinkreatur — hvilket
icke är fallet för närvarande, trots de oerhördt låga prisen å spanmål
och rotfrukter — så skulle, med den utveckling mejerisystemet och
ladugårdsskötseln numera vunnit, fläskproduktionen helt hastigt stiga
så ofantligt, att derigenom alla öfverdrifna fläskpris inom eget land
omöjliggjordes.
Emellertid vågar jag icke hoppas, att Riksdagen vill besluta sig för
ett rent importförbud. Deremot anser jag mig på goda grunder kunna
antaga, att Riksdagen skall finna med billighet öfverensstämmande att
för denna undantagsvara, af hvilken landsbygdens arbetarebefolkning
och landets ladugårdsskötsel är i så hög grad beroende, bestämma en
så hög tull, att derigenom ett verksamt skydd blir beredt åt landets
egen fläskproduktion; och får jag derföre föreslå,
att Riksdagen måtte besluta en tullsats å fläsk af
30 öre per kilogram, lefvande och död vigt.
Om remiss af denna motion till vederbörligt utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 28 januari 1888.
Max Kilman.
STOCKHOLM, IVAR ILEGGSTROMS BOKTRYCKERI, 1888.