Motioner i Andra Kammaren. N:o 43.

N:o 48.

Af herr A. Brodin, om skrifvelse till Kongl. Ma,j:t med begäran om
ändring i kongl. förordningen om minderåriges användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering den
18 november 1881.

Nuvarande kongl. förordning »angående minderåriges användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering» af den 18 november
1881 tillkom på grund af Riksdagens skrifvelse af den 19 maj 1875, föranledd
af motioner utaf herr F. F. Carlson i första kammaren, daterad den

27 januari 1875, och herr A. W. Staaff i Andra Kammaren, daterad den

28 januari samma år, uti hvilka motioner föreslås, »det Riksdagen ville
hos Kongl. Majt anhålla om införande af sådana föreskrifter i handelsoeh
näringsförfattningarne, hvarigenom barn, som sakna de nödigaste kunskaper,
icke finge i handel, handtverk och fabriker mottagas; hvarigenom
arbetstiden för minderåriga inskränkes, och hvarigenom äfven i andra
hänseenden ofvannämnda vigtiga angelägenhet må kunna befrämjas». Motionären
herr A. W Staaff yttrar i motiveringen till denna sin motion
bland annat: »Det är visserligen stadgadt, att barn ej må mottagas till
arbete vid handtverk, fabriker o. s. v. förr än efter fylda 12 år. Men
dels mottagas de verkligen vida tidigare, dels besitter det stora flertalet
icke vid denna ålder det nödiga kunskapsmåttet. Nu är visserligen för
sådant fall stadgadt, att det skall åligga arbetsgifvaren tillse, att sådana
barn erhålla nödig undervisning. Men hurudan skall denna blifva, då
barnen sysselsättas från tidigt på morgonen intill qvällen?»

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, som behandlade denna
motion, yttrar i sin motivering bland annat: »Nu gällande förordning

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

föreskrifver, dels att barn ej må i handel, fabrik, handtverk eller annan
handtering mottagas förr än efter fylda 12 år, dels att, derest barnet ej
redan inhemtat den nödigaste kunskapen, det skall åligga arbetsgifvaren
att om bibringande af sådan draga försorg. Men åldersbestämmelsen förbises
ofta, så att barn långt före det nämnda året, således antagligen i
saknad af de nödigaste kunskaper, mottagas i yrken, och åtskilliga barn
hafva ej eller vid det tolfte året ännu inhemtat detta minimum, ehuru de
hittills tillhört skolan.»

Häraf framgår, att denna förordning tillkom hufvudsakligast derför,
att förutvarande förordning i samma syfte ej efterlefdes.

De komiterade, som af Kongl. Majt tillsattes för att utreda frågan
och utarbeta förslag till författning, synas hafva tagit engelska lagstadganden
till föredöme, ehuru de dels skärpt bestämmelserna angående åldern,
när minderåriga få användas till arbete, dels underlåtit att indela fabriker
och yrken i olika klasser samt att föreslå några behöfliga modifikationer
vid författningens tillämpning för vissa industrier, såsom i engelska lagen
är iakttaget.

Då högst få industrigrenar drifvas i Sverige så fabriksmessigt som
i England, möttes äfven den kongl. förordningen med mycket ogillande,
såsom ej fullt lämplig för svenska förhållanden, h vilket äfven förorsakade
uppskjutande med författningens tillämpning och medgifvande af lindringar
och undantag från dess föreskrifter.

Kongl. Majts nådiga förordning angående minderåriges användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering är utfärdad 18
november 1881 och förordnades, att densamma skulle tillämpas från den
1 januari 1882.

På grund af framställningar från dels öfverståthållare-embetet, dels
Norrköpings fabriks- och arbetareföreningar förordnades i Kongl. Majts
nådiga kungörelse af 30 december 1881, att nämnda förordning ej skulle
tillämpas före den 1 januari 1882.

I anledning af underdånig framställning af flere bruksegare, att
åtskilliga eftergifter måtte medgifvas i nämnda förordning, uppsköts författningens
tillämpning, hvad angick grufvor och förädlingsverk af mineralrikets
alster, till 1 november 1882.

Enligt Kongl. Majts skrifvelse af 20 oktober 1882 förlängdes detta
uppskof till 1 november 1883.

Sedan åtskilliga sågverksegare hos Kongl. Majt anhållit om eftergifter
i fråga om författningens tillämpning för sågverk, förklarade Kongl.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

Majt i skrifvelse af 13 april 1883,. att ifrågavarande förordning icke eger
tillämpning på sågverksrörelsen eller brädgårdsrörelsen.

Genom Kongl. Majts nådiga kungörelse af 22 juni 1883 medgifves
i afseende å minderåriges användande till arbete i grufvor äfvensom masugnar
eller hyttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar,
som afse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och
icke äro att anse såsom handtverkeri, »att arbetstiden för yngre person
af mankön må, utan iakttagande af föreskriften om arbetstidernas afdelande
genom raster, utsträckas till i medeltal högst tolf timmmar af dygnet och
jemväl till annan tid än mellan kl. 6 förmiddagen och 8 eftermiddagen,
vid de af nyssnämnda verk och inrättningar, der arbetarnes fördelning i
arbetslag medgifver arbetets indelande på skift, sålunda, att ett och samma
arbetslag icke behöfver arbeta mer än hvarannan natt och alltid har tillfälle
att åtnjuta åtta timmars hvila mellan skiften, äfvensom att vid samtliga
ofvan uppräknade verk och inrättningar föreskriften, att minderårige
arbetare icke få under rasttiderna uppehålla sig i arbetslokalerna, icke må
ega tillämpning.

Af nu anförda uppskjutande af författningens tillämpning och medgifna
undantag framgår tydligt, att författningen ej var fullt lämplig för
svenska förhållanden. Många industrier skulle sannolikt i likhet med
sågverksegarne hafva erhållit samma förmåner, och andra medgifvits undantag
vid författningens tillämpning, om derom framställning gjorts till
Kongl. Majt, men många hafva i dess ställe ej användt minderårige i sin
industri, andra hafva antagligen ej rättat sig efter författningens föreskrifter.

De fabriker, som hufvudsakligast använda minderårige, hafva ingen
svårighet att efterlefva författningens föreskrifter, då de utan olägenhet
kunna bestämma arbetstid och raster derefter, samt, om så erfordras, indela
arbetet i olika lag. De industrigrenar deremot, som hufvudsakligast använda
fullvuxna personer, men såsom handtlangare och biträden till desamma
kunna använda minderårige, hafva deremot stora olägenheter af att följa
författningens föreskrifter.

Många industriidkare, som förut användt minderårige i sitt arbete,
använda derföre numera endast arbetare, som fy It aderton år. Följden
häraf har blifvit, att en stor del minderårige ej kunna erhålla arbete förr
än efter fylda 18 år.

Då de fleste antagligen sluta i folkskolan vid 14 å 15 år och
sedermera få sysslolösa gå och drifva tills fylda 18 år, inses lätt, hvilken
fara för deras framtid och för samhället ligger i detta förhållande. Det

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

har äfven i de större städerna haft till följd, att dylika minderårige organiserat
sig till rigtiga tjufband, och måste i hvarje fall detta sysslolösa
kringdrifvande förorsaka lätja och moraliskt förfall, hvaraf följden blifver
att många, som kunnat blifva dugliga arbetare och samhällsmedlemmar,
i stället blifvit förbrytare och odågor.

Författningen föreskrifver äfven, att den, »som ej inhemtat det
för afgång från folkskolan stadgade minsta kunskapsmått», ej får antagas
till arbetare. Då exempel gifves, att det finnes minderårige, som oaktadt
18 års ålder ej kunnat eller velat inhemta detta minsta kunskapsmått,
borde det vara nyttigare för dylika att tidigare komma i arbete, och
undantag för särskilda fall böra äfven kunna göras i detta hänseende.

På de skäl här ofvan anförts tager jag mig friheten vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Majt anhåller,
att Kongl. Majts nådiga förordning angående minderåriges
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller
annan handtering, daterad den 18 november 1881, må
sålunda förändras, att minderårige, som fylt 14 år, få
användas i arbete på samma vilkor, som vid sågverksrörelse
eller brädgårdsrörelse är medgifvet, samt att,
om det anses nödigt att för vissa fabriker eller yrken
göra inskränkning häruti, dessa fabriker eller yrken
särskilt må specificeras.

Stockholm den 26 januari 1888.

A. Brodin.

Bih. till Biksd. Prot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Häft.