Motioner i Andra Kammaren, N:o 81,

N:o 81.

Af herr J. AndeitSSOIl i Lysvik, om ökadt statsbidrag till lärarepersonalen
vid mindre folkskolor m. m.

Den vid nästlidne riksdag väckta motion, angående ökadt statsbidrag
till aflöning åt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor och
fortsättningsskolor, tager jag mig friheten härmed förnya.

Vid behandlingen af vid 1886 års riksdag väckt förslag om
höjande till två tredjedelar af statens bidrag till aflöning af lärare och
lärarinnor vid småskolor, fästes i statsutskottets utlåtande uppmärksamhet
derpå, att från den då föreslagna förändringen uteslötos lärare
och lärarinnor vid mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, ehuru samma skäl, som tala för ökadt statsbidrag
till aflöningen åt småskolornas lärare och lärarinnor, göra sig gällande
äfven i fråga om de två sistnämnda grupperna af lärare och lärarinnor,
samt att följdrigtigheten kräfver, att derest då väckt förslag bifölles,
enahanda proportion för statens tillskott till aflöningen för dessa som
för lärare och lärarinnor vid småskolorna stadgas, antagande på grund
häraf, att förslag i denna rigtning från Kongl. Maj:t nästa riksdag må
kunna förväntas.

Ett sådant förslag har ock i statsverkspropositionen under 8:de
hufvudtiteln så väl vid senaste riksdagen som den innevarande framstälts.

Men nämnda förslag afser att ega tillämpning först nästkommande
år. Mig synes dock, då uteslutande af ifrågavarande slag af skolor i
den motion, som vid sistlidne års riksdag föranledde beslut om höjande
af statens bidrag, antagligen berodde på förbiseende, att berörde för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.

män borde komma kommunerna till godo äfven för mindre folkskolor
och biträdesbefattningar vid folkskolor redan innevarande år, i likhet
med hvad af 1886 års riksdag beslutats angående höjande af statsbidraget
till småskolor. Derjemte anser jag en ytterligare utsträckning
af den redan tillämpade grundsatsen i fråga om proportionen mellan
statens och kommunernas andelar i den kontanta aflöningen åt folkskolans
lärare och lärarinnor vara önskvärd och kunna ha skäl för sig.
För att få ofvan uttalade grundsats fullt genomförd, synes mig densamma
böra tillämpas äfven på fortsättningsskolorna.

Enligt kongl. kungörelsen den 11 september 1877 är angående
statsbidrag till dessa skolor förordnadt, »att skoldistrikt — — — må
såsom understöd för de lärares aflöning, som i denna skola undervisa
utom folkskolans ordinarie undervisningstid — — — erhålla bidrag af
allmänna medel sålunda, att för hvarje lärare, som meddelar dylik
undervisning under en tid motsvarande två veckor om året, statsbidrag
utgår med tjugufem kronor, under en tid motsvarande fyra veckor med
femtio kronor, och under en tid motsvarande sex veckor med sjutiofem
kronor, under vilkor att skoldistrikt för lärarens aflönande tillskjuter
lika stort belopp)).

Så länge inrättandet af nya skolor för folkundervisningen nästan
uteslutande är beroende på kommunerna, är vigtigt att sådant från
statens sida underlättas så mycket som möjligt. Dessa fortsättningsskolor
äro en vigtig afslutningslänk i barnundervisningens kedja. Barnen,
som bevista dessa skolor, ega den förutsättning, som gör undervisningen
i folkskolan jemförelsevis mest fruktbringande. Detta har
ock timligen allmänt blifvit insedt, så att dylika skolor kommit till stånd,
kanske inom de flesta skoldistrikt i riket. Men äfven der god vilja
finnes, kan förmåga fattas att under nu varande förhållanden genom
inrättande af nya skolor ytterligare öka den kostnad, som kommunerna
för skolväsendet få vidkännas. Den lindring i nämnda kostnad, som
genom ökadt statsbidrag komme dem till del, skulle bereda möjlighet
att inrätta dylika skolor äfven inom mindre bemedlade kommuner, hvilka
i allmänhet äro de, som stå efter i denna del.

Under åberopande af hvad sålunda är anfördt, hemställes,

att Riksdagen ville besluta

a) att, utan rubbning i öfrigt af nu gällande bestämmelser
rörande aflöningen af vid mindre folkskolor
anstälde lärare och lärarinnor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor, staten skall till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 82.

dessa lärares och lärarinnors aflöning bidraga med
två tredjedelar af den kontanta aflöningen intill ett
lönebelopp af högst 300 kronor med tillämpning af
detta beslut från och med innevarande år;

b) att enahanda bestämmelse må beslutas angående
statsbidrag till fortsättningsskolor att blifva
gällande från och med år 1888 samt

c) att till dessa ändamål må anvisas erforderliga
medel.

Stockholm den 14 maj 1887.

J. Andersson

från Vermlands län.

N:o 82.

Af herr J. AllderssOll i Lysvik, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och förslag till ombildning
af nu gällande tullsystem.

I fråga om ett mer utsträckt tullskyddssystem hafva förslag väl blifvit
framstälda om flere och högre tullsatser, men med bibehållen princip
att låta dessa bestämmas hufvudsakligen efter eu varas vigt utan hänsyn
till dess värde. Det s. k. nya systemet skulle alltså bli ett fortgående
på den inslagna vägen att låta en billigare och sämre vara
3ra lika hög tull som en dyrare och bättre. Hvarigenom en orättvis
tunga drabbar de mindre bemedlade, som ej ha råd att förskaffa sig
varor af bättre beskaffenhet, och en fördel beredes de förmögnare, som
äro i tillfälle att förse sig med varor af prima qvalitet.

En reform af vårt tullsystem i den rigtning, att, så vidt utförbart
är, hvarje tullsats bestämmes i förhållande till en varas värde, synes
mig eftersträfvansvärd. Möjligen skulle befintliga skiljaktigheter och
stridiga intressen rörande tullfrågan härigenom kunna sammanjemkas.