Motion i Andra Kammaren N:o 128.

1

N:o 128.

Af herr F. Gr. Janson i Carlshed: Om, ändringar i och tillägg till
§§ 9, 19, 26 och 43 riksdagsordningen.

Då man i allmänhet genom våra grundlagar sökt att åt så väl regering
som riksdag häfda en sjelfständig och i förhållande till hvarandra
fullt oberoende ställning, förefaller det mig såsom en ganska
betänklig oegentlighet, att eu person, hvilken i sin egenskap af konungens
rådgifvare har ett betydligt inflytande på vigtiga riksdagsärendens
förberedande behandling, tillika såsom folkrepresentant utöfvar
ett, omedelbart och direkt inflytande på ärendenas afgörande inom riksdagen.
Sådant kan, åtminstone under vissa förhållanden, leda till
ganska stora orimligheter, och redan vid januaririksdagens tulldebatt
tog jag mig friheten påpeka det efter mitt förmenande olämpliga deri,
att ministérens medlemmar i en fråga, på hvilken denna ministéres vara
eller icke vara sannolikt berodde, afgåfvo sina röster och sålunda på
visst sätt röstade i egen sak. Senare erfarenheter saknas icke, hvilka
berättiga till anmärkningar i samma rigtning. Rådsmedlemmarnes uppgift
inom riksdagen borde derför enligt min uppfattning begränsas
derhän, att de endast finge deltaga i debatten och endast genom de
skäl och upplysningar, de kunna anföra, inverka på kammarens beslut.

Men då man icke rimligtvis kan antaga, att någon valkorporation
vill låta sig vid riksdagen representeras af en person, hvilken väl eger
deltaga i öfverläggningarne, men icke i besluten, sjmes mig saken icke
på annat sätt kunna ordnas, än att statsråd förklaras icke vara till
riksdagsman valbar och att riksdagsman, hvilken till statsråd utnämnes,
förklaras skyldig att genast från riksdagsmannaskapet afgå.

Bill. till Rifad. Prot. 1887. B. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 28 Käft.

2

Motion i Andra Kammaren, N:o 128.

Denna min uppfattning af regeringens förhållande till representationen
är icke något för den utländska statsrätten främmande. Jag
behöfver dervid blott erinra om den norska grundlagens stadgande i
dess 62 och 74 §§, enligt Indika statsrådets medlemmar icke kunna
till stortingsmän utses, men väl äro berättigade att utan rösträtt deltaga
i stortingets och dess begge afdelningars förhandlingar.

På grund af hvad sålunda blifvit i största korthet anfördt och
med den förhoppning att konstitutionsutskottet, om det finner de åsyftade
grund!agsförändringarne berättigade, sjelft måtte draga försorgom
deras tillfredsställande formulering, får jag alltså hemställa,

det Riksdagen måtte antaga sådana förändringar
och tillägg till §§ 9, 19, 26, 43 riksdagsordningen,
att ledamot af statsrådet ej må kunna till riksdagsman
utses eller såsom sådan fungera.

Stockholm den 22 juni 1887.

F. G. Janson.

I förestående motion instämmer Axel Edv. Petersson.

Stockholm, K. L. Beckman, 1887.