Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

N:o 122.

Af lierr J. OlllSSOll i StOCkllOlm, om ändringar i tulltaxan.

Da med ds grunder, efter hvilka tullbevillmngen för närvarande
utgår, afses att näringsfliten eller den industriella verksamheten inom
landet möjligast lindrigt skall drabbas af denna skatt, i det att råvaror
och hjelpmedel samt de nödvändigaste lifsmedlen skola vid införsel vara
fila, men deremot sadana fäidiga alster, som ej kunna räknas till någon
af nyssnämnda grupper, mer eller mindre tullbeskattas, så åtnjuta de
flesta grenar af svensk industri på detta sätt, dels direkt, dels indirekt,
ett mer eller mindre verksamt skydd mot främmande konkurrens på
m trknaden inom landet, under det täflan på den utländska marknaden
väsentligt underlättas genom möjligast billiga produktionskostnader.
Statistiken visar också otvetydigt, att sedan detta tullbeskattningssystem
började tillämpas, har den industriella verksamheten inom landet, sedd
i dess helhet, gjort så stora framsteg, att vi i'' det hänseendet kunna
sägas vara med j kulturfolkens främre led, och märkligt nog hafva just
sadana svenska industrigrenar, hvilkas alster, i följd af systemets natur,
under tiden varit tullfria, gjort de jemförelsevis största framstegen*
i lider det andra, som varit skyddade genom ganska hög tullskatt, visat
eu mindre kraftig utveckling, der ej en tydlig tillbakagång egt rum.
Att ingå i eu närmare förklaring öfver de samverkande orsakerna till
- hh. till Bilsd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 2 Jifd. 2 Band. 26 Raft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

detta förhållande kan icke lämpligen blifva föremål för en motion inom
riksdagen, men med stöd af de fullständiga undersökningar, som, enligt
Riksdagens önskan och på vederbörandes föranstaltande, tid efter annan
skett, samt i någon mån på egen och umgängesvänners erfarenhet,
vågar jag påstå, att tullskatten, der den ännu bibehålies, i många fall
är en bland de orsaker, som verkat hindrande för en fullt tidsenlig utveckling,
och att detta synnerligast är fallet i afseende på sådana tillverkningar,
för hvilka nödiga råvaror eller halffabrikat, med afvikelse
från systemets grunder, fortfarande tullbeskattas. Olägenheterna häraf
blifva än uppenbarare i de fall, der råvaran eller halffabrikatet är belagdt
med tull, under det att den helfärdiga varan är tullfri. Då emellertid
såväl statsbehofven som eu billig hänsyn till bestående näringsgrenars
intressen icke medgifvit och allra minst, under nuvarande tryckta förhållanden
för industrien, medgifva ett borttagande af tullskatten på
sådana fabrikat, som i väsentlig mån äro föremål för svensk näringsverksamhet,
och då, utan en sådan radikal åtgärd, svårigheterna eller
omöjligheterna att uppgöra eu tulltaxa, som på ett fullt följdrigtigt
och jemnvägande sätt tillgodoser allas intressen, äro alldeles uppenbara;
då det också är uppenbart att dessa svårigheter än mer skulle ökas,
om man ville återgå till de för trettio år sedan öfvergifna fåfänga
försöken att genom tullskatt på allt söka uppmuntra till inhemsk tillverkning
af allt utan afseende på inhemsk tillgång på råvara och derpå
om arbetet i sig sjelft vore lönande eller rent af ruinerande, och då
internationella aftal till befrämjande af vår export och eu möjligast förmånlig
byteshandel för närvarande hindra en sådan systemförändrings
genomförande, samt då de nyss afslutade valen till denna kammare
synas otvetydigt gifva vid handen att befolkningens flertal, representeradt
af valmännen, icke önskar den ifrågasatta systemförändringen,
återstår för lojala medborgare ej annat än att söka hvar i sin mån
bidraga dertill'' att det rådande systemet blir, i öfverensstämmelse med
dess grunder, än vidare och möjligast följdrigtigt utvecldadt, helst jag
är viss om att, i händelse valmännens flertal uttalat en motsatt meningom
grunderna för tullbeskattningen, enhvar då lika lojalt ej blott skulle
hafva underkastat sig, utan jemväl sökt bidraga till att i möjligaste
mån minska olägenheterna af en systemförändring. Med en sådan uppfattning
af pligten såsom medborgare och representant, och ehuru viss
om att bevillningsutskottet ej lärer försumma att opåmindt föreslå hvad
utskottet i afseende på tullbevillningens utgörande kan finna nödigt och
nyttigt samt utgöra ett värdigt svar på Konungens vädjan till svenska
folket, vågar jag dock fästa Riksdagens uppmärksamhet på några uppen -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

bara oegentligheter i nu gällande tulltaxa, hvilka, i enlighet med systemets
grunder och utan skada, men till gagn och lättnad för den svenska industrien,
synas mig böra undanrödjas.

Enligt kong!, kommerskollegii underdåniga berättelse för 1884
rörande Sveriges utrikes handel och sjöfart utgjorde den beräknade tullinkomsten
det året för:

1.	Band: Silkessammet och siden .......... Halfsiden........................................ Andra slag.....................................	6,160. ... 24,548. ... 125,795.
2.	Träd: Bomulls- ........................................ Linne-..............................................	... 87,722. 13,552.
3.	Knappar: af jern ..............,...................... af sammansatta ämnen.......	1,471. 45,359.
4.	Nålar: (hufvudsakligen synålar) .......	7,097.
5.	Hudar och Skinn, andra slag................	.. 89,562.
6.	Bokbindarcloth ...............■............................	4,915.
7.	Tagel.............................................................	.. 11,000.
8.	Gräs, färgadt (krollsplint)......................	18,750.
9.	Hattfoder och Hattkullar.........................	929.
10.	Felb och Peluge...........................................	4,035.
11.	Paraplyställningar.....................................	3,430.
12.	Rör och Rotting.........................................	1,547. 9,142.
13.	Fanérskifvor, af mahogny m. in........
14.	Lim, »andra slag» (vanligt) ................	19,749.
15.	Fernissa ......................................................	.. 37,981.
16.	Terpentin......................................................	17,234.
17.	Bly- och Zinkhvitt m. m.......................	.. 58,374.
18.	Indigo och Kochenill..................................	12,689.
19.	Qvicksilfver ................................................	848.
20.	Staniol (Folier)...........................................	3,734.
21.	Förgyldt och försilfradt Papper ..........	14,869.
22.	Karkasser och Karkassband...................	7,501.
23.	Strumpstickar.............................................	1,650.
24.	Fingerborgar och Syringar......................	829.
25.	Blyertspennor..............................................	5,561.
26.	Skrifpennor .................................................	4,590.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

Tullskatten å ofvan uppräknade artiklar, utgörande tillsammans
för år 1884: 640,623 kronor, drabbar, beträffande artiklarne n:o 1 till
och med n:o 10 samt n:is 22—24, hufvudsakligen och i första hand
skräddare, sko-, handsk- och sadelmakare samt bokbindare, tapetserare,
hattmakare och sömmerskor med flere, samt, beträffande artiklarne under
n:is 11 — 21, paraplymakare, snickare, möbelpolerare, målare, färgare,
instrumentmakare, förgyllare med flere. ■ De allmänna förbruknings artiklarne
blyerts- och stålpennor äro naturligtvis att räkna såsom oundgängliga
redskap för dem, som egna sig åt skrifgöromål. De flesta af dessa
artiklar äro dels icke alls, dels högst obetydligt föremål för svensk tillverkning
och kunna, dels i följd af naturförhållanden, dels i följd af en
till det yttersta utvecklad specialtillverkningsförmåga, på vissa utländska
platser, knappast sättas i fråga att här tillverkas utan förlust. Tullen
å dessa artiklar är således egentligen att betrakta såsom finanstull. Nu
skulle till försvar för skattens berättigande kunna anföras, att åtskilliga
bland de uppräknade kunna hänföras till lyx- eller öfverflödsvaror.
Utan att nu något vidlyftigare ingå i den frågan, vill jag endast erinra
derom, att ingen lagstiftning någonsin varit mägtig att och ej heller
torde böra hindra äfven den tarfligaste att förena det nyttiga med det
som tillfredsställer hans sinne för smak och trefnad, samt att i alla
händelser skatten i fråga, som ju ytterst drabbar hela den stora allmänheten,
i sin mån försvårar den svenska yrkesidkarens täflan med den utländske
på vår egen marknad, så mycket mera som den höga tullbevillningen
t. ex. å tyger och läder m. m. redan i sig sjelf verkar betungande,
medan den till handtverkarens fördel bestämda förhöjningen med vissa
procent af tullen å halffabrikat i allmänhet torde, såsom skydd betraktadt,
neutraliseras derigenom att vid användningen ej obetydligt bortgår i
form af splint eller affall, så att, då tullen på tillbehör och dylikt lägges
till, den svenske handtverkaren i regel får betala indirekt skatt för
hvarje persedel han gör färdig. Och just häri torde en af orsakerna
ligga till den, trots det skenbara tullskyddet, jemförelsevis betydliga
importen af färdiga kläder och skodon in. m. och handtverkeriernas relativt
svagare utveckling jemfördt med sådana yrken, hvilkas alster äro
tullfria, men hvilkas råvaror och hjelpmedel likaledes äro alldeles fria.
Ty yrkesskicklighet och arbetsamhet torde man ej kunna säga att den
svenske yrkesidkaren saknar.

Då handtverkeriernas uppehållande är af stor betydelse, i det man
kan säga att den frie och sjelfständige yrkesidkaren uppehåller på sitt
område samma sociala rol som den mindre jordbrukaren inom den näringsgrenen,
samt särskildt i det att handtverkarne i städerna lemna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

tillfälle till yrkesskicklighetens utbildning, tala alla skäl för att skattelagstiftningen
på allt sätt bör underlätta den så kallade mindre industriens
jemna fortgång och utveckling i stad och på landsbygd.

Bland öfriga oegentligheter i tulltaxan, på hvilka min uppmärksamhet
blifvit fäst, förekomma:

att då arbeten af tenn draga eu tull af respektive 35 å 70 öre per
kilogram, äro sprutor af tenn (antagligen hänförda till redskap) fria,
hvaraf det urgamla och hittills uppehållna tenngjutareyrket säges lida
stort men;

att då färgadt silke är belagdt med hög tull, är med sådant silke
öfverspunnen koppartråd för elektriska ledningar numera fri, hvilket
har till följd, att en efter det ökade behofvet lämpad och hittills drifven
tillverkning af sådan tråd inom landet torde nödgas upphöra;

att dragremmar af bomull och läder äro såsom delar af maskiner
fria, under det tyg och tråd samt läder och knappar eller nitar draga
tull, i följd hvaraf dels tillverkningen af sådana remmar inom landet
försvåras, dels missbruk genom tullfritt införande af i remmar skuret
läder anses kunna ske;

att, medan så kalladt kartongpapper är tullbeskattadt vid införsel,
på sådant papper tryckta biljetter, adress- och visitkort äro fria, då de
väl borde draga samma tull som papperet;

att macaroni, vermiceller och macaronigryn, hvilka äro att betrakta
som degvaror och således borde förtullas såsom finare bakverk,
få införas fritt, oaktadt deri ingår såväl stärkelse som kryddor, hvilka
draga tull, i följd hvaraf alla försök att här åter få i gång en lönande
macaronitillverkning visat sig omöjliga;

att medan talg såsom hufvudsakligt råmaterial för ljustillverkning
är tullfri, äro fasta vegetabiliska fettämnen, såsom palmolja, kokosolja,
så kalladt kinesiskt vax med derå, hänförda under »oljor, andra slag»,
och draga i tull 2 öre pr kilogram till stort men ej blott för stearinljustillverkningen,
emedan en viss procent palmolja deri måste ingå
såsom råmaterial för att erhålla den blandning, som bidrager att gifva
de svenska stearinljusen deras utmärkta egenskaper, utan hufvudsakligen
för tvåltillverkningen, hvarvid äfven bomolja användes för vissa
tvålsorter (så kalladt marseillertvål). Bomoljan utgör dessutom ett oundgängligt
hjelpmedel ej blott inom hvarje hushåll utan mest i verkstäder

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

och fabriker och kan, lika litet som palm- och kokosolja, tänkas blifva
föremål för svensk tillverkning, hvadan dessa råvaror borde vara fria.
Likaså den finare olivoljan (matoljan) såsom oundgängligt råmaterial för
fiskkonserver (sardinströmming, lax i olja m. in.) hvarför inom landet
och till fiskeriernas fromma gifves ett stort verksamhetsfält;

att tillverkning af vekar, lampbrännare, lampglas och folierade spegelglas,
oaktadt tullskyddade, numera är nedlagd inom landet, hvadan
dessa artiklar borde vara fria; samt slutligen

att då svenska har- och kaninhår icke äro dugliga som material
till hattar, men kaninskinn draga tull, under det håret är fritt, måste
hattmakaren införskrifva afrakadt hår i stället för skinnen och riskerar
då ofta, att håren äro upplandade med andra liknande men odugliga
hårsorter, hvadan kaninskinn borde vara fria.

I afseende på artiklarne zinkhvitt, blyhvitt och kremserhvitt har
differentialtullkomitén väl erinrat, att i dessa färgämnen inginge ättika,
hvadan dessa färger ej borde blifva tullfria. Detta är endast så till
vida rigtigt, att i kremserhvitt ingår någon del blysocker (basiskt ättiksyrad
blyoxid) såsom förorening, men i blyhvitt och zinkhvitt ingår
ingen ättika. Denna användes endast såsom medel vid tillverkningen
af blyhvitt och kremserhvitt och borde för den skull ej hindra dessa
varors tullfrihet, sedan all tillverkning af såväl zink- som blyhvitt inom
landet blifvit nedlagd, emedan tillverkningen oaktadt då gällande högt
tullskydd ej lönade sig.

Slutligen torde böra erinras, att den olägenhet för industrien, som
kunde uppkomma deraf att dragremmar tullbeskattas, fullt torde uppvägas
af tullfriheten å bomolja, samt att denna olja mycket väl kan
skiljas från andra feta oljor i flytande form.

På grund af det anförda får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen,
i den mån bevillningsutskottet kan finna sådant öfverensstämmande med
grundprinciperna för nu gällande tulltaxa samt praktiskt utförbart och
i öfrigt nödigt och nyttigt, ville besluta:

l:o) att följande artiklar skola vid införsel vara tullfria,
nemligen: Band, alla slag; Blyertspennor; Fernissa,
så kallad lackfernissa eller spritlack; Fingerborgar och
Syringar; Folier, tenn- eller staniol; Färger, zinkhvitt,
blyhvitt och kremserhvitt samt indigo, indigokarmin
och kochenilj; Hattfoder och Hattkullar; Hudar och
Skinn, »andra slag»; Pelsverk: kaninskinn; Gräs: färgadt
(krollsplint); Glas: folierade spegelglas och lamp -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

glas; Hår: häst- eller tagel; Jern och stål: arbetadt;
sy- och stoppnålar samt strumpstickor; Karkasser och
Karkassband; Knappar af sammansatta ämnen; Lvm,
»andra slag»; Oljor, »andra slag» (oliv-, bom-, kokosoch
palm-); Par uppställning ar; Pennor, skri!’-; Qvicksilfver;
Rör: bambu- och spanska; rotting, vass och
andra slag; Terpentin; Träd, bomulls- och linne-; Trävaror,
arbetade: fanérskifvor under en millimeters

tjocklek; Väfnader: felb-, hatt-; Vekar, tamp-; och att,
i den män sådant anses skäligen kunna ske, utan
men för respektive tillverkare, tullen proportionerligt
nedsättes å sådana tillverkningar, Indika i följd af
nyssnämnda artiklars tullfrihet kunna åstadkommas
billigare än nu är fallet, såsom färdigrifna färger,
färgade garn och tyger in. in.;

2:o) att införseltullen å nedannämnde artiklar skall utgå
som följer:

för Dragremmar af tyg eller läder: lika med tullen
å det material, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
ökad med 20 procent;

för Biljetter, Adress- och Visitkort: lika med tullen
å det papper, hvarå de äro tryckta;

för Ledningstrådar för elektricitet af 0,5 millimeters
tjocklek och derunder, af koppar eller annan metall:
med silke öfverspunna 20 procent af tullen å
färgadt silke; med bomull eller annat material, utom
silke, öfverspunna pr kilogram 10 procent af tullen å
isoleringsämnet;

Macaroni, Vermiceller och Macaronigryn hänföras
tilll bakverk (tullpligtigt bröd);

Sprutor, hufvudsakligen af tenn, förtullas såsom
tenn, arbetadt; samt

3:o) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, innan Riksdagens beslut om tullfrihet
å de i punkten l:o) här ofvan uppräknade artiklar
tillämpas, söka hos vederbörande traktatsmagter ut -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.

verka de förmåner, hvartill dessa ändringar i Sveriges
införseltariff kunna gifva skälig anledning, och att i
» alla händelser tullfrihet å spritfernissa icke må med gifyas

förr, än restitution å till sådan fernissa använd
sprit blifvit i lag medgifven.

Joh. Ohlsson,

från Stockholms stad.

N:o 123.

Af lierr A. P. DanielSOll m. fl., om inrättande af ett riksbankens
af delning skontor i Kalmar.

Enär den af oss in. fl. den 22 sistlidne Januari väckta motion
om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i Kalmar icke blef
af den då församlade Riksdagen slutbehandlad, våga vi härmed ånyo
framställa samma förslag. Som detta förslag innefattar att ifrågavarande
bankkontor antingen måtte inrättas för hela Kalmar län eller visst
område deraf, få vi nämna att, om kontorets verksamhet skall omfatta
endast södra delen afl Kalmar län, som nu utgör eget landsting och
som består af Norra och Södra Möre, Stranda och Handbörds härad
samt Oland jemte städerna Kalmar, Oskarshamn och Borgholm, detta
område eger en folkmängd af öfver 162,000. Hela Kalmar läns folkmängd
utgör 240,500. Att sagda område af Kalmar län skall komma