Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

1

F:o 185.

Af herr A. G. JÖT1SS01I i Mårarp, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändringar i gällande bestämmelser i afseende
å vaktbetjentes vid postverket tjenstgöring.

Då det är statsmagternas gemensamma skyldighet att tillse det
icke blott statens tjenstemannakorpser erhålla en efter hvars och ens
kompetensvilkor, tjensteåligganden och ansvar afpassad lön, utan äfven
att tjenstetiden är så indelad, att grundad anledning till klagomål i sådant
afseende ej måtte förefinnas, så anser undertecknad att följande
erinran är väl befogad.

Vaktbetjente vid postverket hafva under senare tider låtit komma
till allmännare kännedom, bland andra, ett missförhållande, som af hvarje
rättänkande anses böra, så fort möjligt är, afhjelpas, det nemligen att
deras tjenstereglemente icke vet af någon fridag, hvaraf följt att många
af dessa under flera åratal ej haft en enda söndag fri. Det måste till
och med förvåna den, som betänker, att dessa personer blifvit stälda
utom gränsen för medborgerliga rättigheter i afseende på gudstjenstfirande,
hvilken rätt till och med straffanstalternas invånare tillgodonjuta
och som i ett kristligt samhälle ej bör vägras någon dess medlem.
Att ett sådant förfärande mot en icke ringa grupp aktningsvärda medlemmar,
bestående af brefbärare i städerna och på andra större platser,
postiljoner i postkupé eller på landsväg samt vaktmästare, icke kunnat
eller kan opåtaldt få passera, det är min fullkomliga öfvertygelse. Huru
man än betraktar detta förhållande, antingen ur kristlig, moralisk, social,
eller till och med sanitär synpunkt, så blifver det orimligt att fortsätta
på samma sätt. Den allmänna upplysningen med derpå grundade rättsprinciper
tvingar till rättelse af alla missförhållanden; och i detta fall äro
Bill. till liiksd. Prof. 1887. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 185.

så humana anspråk af vederbörande framstälda, att ingen må undra
öfver om ett gvnsamt svar är allas fasta hopp, ty det gäller endast
att blifva likstäld med jern vägspersonalen i afseende på ofvan nämnda
frisöndagar, hvilken önskan finnes uttalad af ett möte här i Stockholm
den 8 oktober 1886, hvilket, finnes refereradt, i Aftonbladet n:o 234 den
9:de oktober samma år.

I den fasta öfvertygelse, att denna omordade tjenstepersonal vid
det inkomstbringande postverket icke må behöfva förgäfves begära rättelse,
vågar jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana
åtgärder, som äro af nöden för att postverkets betjente,
utan afdrag af de bestämda löneförmånerna, måtte
varda befriade från tjenstgöring hvar fjerde söndag
i likhet med statens jernvägspersonal.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 10 februari 1887.

A. G. Jönsson.

Rättelse

i motion n:o 111 uti Andra Kammaren.

Sid. 13 rad. 8 nedifr. står: fördubblas läs: flerdubblas

STOCKHOLM, V. A. NYMANS TRYCKERI, 1887.