2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.
att, med ändring af § 33 i Riksdagsordningen,
hela det stycket måtte utgå, som börjar med orden:
»Talman och vice talman aflägga inför Konungen följande
ed»:--—, och slutar med de orden: »Så
sant mig Gud hjelpe till lif och själ»; samt att, med
uteslutande af de sista orden i derpå följande stycke,
detta måtte få följande lydelse: »Då i något af de
fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omförmälas,
Riksdagen på de i samma grundlags 95 §
nämnde vederbörandes kallelse sammanträder, eger
hvardera Kammaren att inom sig välja talman och
vice talman.»
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 3 Mars 1886.
E. J. Ekman.
N:o 188.
Af Herr C. A. Ollléli: Om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af förslag till lag rörande ecklesiastika
boställens skötsel.
Det torde vara allmänt kändt, att en stor del af landets ecklesiastika
boställen skötas på ett mindre rationelt och på ett för innehafvarne
sjelfva mindre fördelaktigt sätt.
Erfarenheten visar nemligen, att större delen af dylika boställen
före afträdet i mer eller mindre mån vanskötas, somliga rent af utsugas.
Då innehafvare af dylikt boställe dör, och boet befinnes i mindre tillfredsställande
skick, åtnjuter enkan, der sådan finnes, först ett tjenstår
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.
och, om förhållandena äro särdeles ömmande, ett, två, ja till och med
tre nådår. '' Hon kan under sådana förhållanden innehafva bostället i till
och med fyra år efter ordinarie innehafvares frånfälle.
I de flesta fall hvarken kan eller vill enkan sköta detta sjelf, utan
bortarrenderar detsamma.
I arrendator^ sjelfförstådda intresse ligger då att under dessa
år med den minsta möjliga kostnad taga den största möjliga afkastning.
Följden deraf måste helt naturligt blifva den, att bostället vid tillträdet
befinnes i högsta måtto utsuget.
Först efter flera års ihärdigt arbete och efter att derå hafva nedlagt
ganska stora kostnader, kan den nye innehafvare!! påräkna någorlunda
god afkastning.
I hela riket finnas cirka 2,000 kyrkoherde- och kaplansboställen,
utom en mängd stom-, mensal- och annexhemman samt klockareboställen.
Man torde kunna få utgå från den förutsättningen, att dessa 2,000
boställen af- och tillträdas öfver hufvud räknadt hvart tionde år, således
omkring 200 årligen. Dessutom torde kunna antagas, att cirka sextio stycken
andra ecklesiastika boställen årligen af- och tillträdas, samt att
verkningarna af förut omnämnda vanskötsel och utsugning äro känbara
i minst fem år.
Om man antager, att endast hälften af dessa 200 stycken prestboställen
och 60 stycken andra ecklesiastika boställen vid afträdandet
äro vanskötta, blir det ändock eu massa dylika gårdar, som lida deraf.
Den årliga nationalförlust, landet derigenom lider, är ju ganska
svårt att något så när rigtigt beräkna, men torde icke vara obetydlig,
utan att nämna de bekymmer och svårigheter, som drabba tillträdarne
af dylika boställen.
På många boställen af ifrågavarande slag både borde och kunde
göras betydliga grundförbättringar. Men som innehafvarne naturligtvis
endast innehafva sina boställen på obestämd tid, våga de i allmänhet icke
derå nedlägga några större kostnader, då någon ersättning för gjorda
förbättringar i de flesta fall icke af den nye tillträdaren erhålles, äfven
om denne drager hela fördelen af dessa.
Behofvet af en lag, som på ett tillfredsställande och bestämdt
sätt ordnar dessa förhållanden, har derföre gjort sig allt mer och mer
gällande.
Enligt mitt förmenande bör eu sådan lag innehålla bestämmelser
om skyldigheten för innehafvare af ecklesiastika boställen att sköta desamma
på ett rationelt sätt, i någorlunda likhet med hvad som är stadgadt
rörande statens domäner, samt att, der grundförbättringar äro af
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 188.
nöden, omfånget af dessa, äfvensom kostnaden derför, när innehafvare
sådant äskar, bestämmes af den regelbundet återkommande femårsbesigtningen,
som, efter sig teende omständigheter, fördelar kostnaden
på 10 å 20 år.
Om på så sätt förbättradt boställe afträdes före den tids utgång,
på hvilken syne- och förrättningsmännen delat kostnaden, borde tillträdaren
ersätta afträdaren så stort belopp, som svarade mot återstoden
af den tid, på hvilken kostnaden var fördelad.
Vore det deremot vanskött och utsuget, borde tillträdaren åtnjuta
ersättning, hvilken till sitt belopp torde böra bestämmas af af- och tillträdessynen.
Om eu sådan lag komme till stånd, är jag förvissad om, att hvarje
innehafvare af dylikt boställe skulle sköta detta på ett sätt, som vore
till gagn icke allenast för honom sjelf, utan äfven för hans efterträdare.
På grund af hvad jag här haft äran anföra, vågar jag vördsamt
föreslå,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta förslag
till lag rörande ecklesiastika boställens skötsel, hufvudsakligen
på de grunder jag ofvan anfört, samt för en
kommande Riksdag framlägga detta förslag.
Stockholm den 25 Februari 1886.
C. A. Ohlén.
STOCKHOLM, P. A. NYMAKS TRYCKERI, 1886.