Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.

17

N:o 54.

Af Herr Jan Eliassoii: Om upphäfvande af vissa stadganden
angående strömrensning.

Vid betraktande af föreskrifterna i Kongl. förordningen den 20
Februari 1764, Kongl. brefvet den 17 februari 1786, Kongl. kungörelsen
den 28 December 1822 och Kongl. brefvet den 9 Februari 1833, hvilka
innehålla stadganden angående strömrensning, har undertecknad kommit
i tvekan, huruvida dessa bestämmelser äro tidsenliga, billiga och rättvisa.

Det kan gerna, efter min uppfattning, icke anses tidsenligt att,
sedan en stor del strömmar, åar och bäckar blifvit för odling fördjupade,
det skall behöfvas stadganden om dessas vidmakthållande vid deras
naturliga aflopp. Det förefaller mig att det icke gerna kan kallas billigt
att, på sätt som stadgadt är, kostnaden skall fördelas emellan länets
invånare, då en del af dessa strömmars, åars och bäckars naturliga aflopp
blifvit förändrade på dervid liggande jordegares bekostnad, men i
annan länsdel dylik förbättring icke egt rum. Det skall heller, efter
min tanke, icke kunna kallas rättvist, att alla skola lika efter matlag
deltaga i stömrensning, utan annat undantag än för soldater.

Att stadganden sådana som de nämnda medföra missnöje vid til 1-lämpningen, deröfver må man icke''förundra sig, äfven om ifrågavarande
skyldighet betraktas såsom småsak. Detta missnöje ökas än mer derutaf,
att en icke ringa del af dem, som strömrensning åligga, ej egaRösträtt
i kommunens allmänna angelägenheter och således icke blifva hörde
i fråga om strömrensnings anställande. Erfarenheten har äfven visat,
att med de dagsverken, som offrats vid ström- eller årensning, då de
in natura af de dertill skyldige blifvit utgjorda, ej vunnits någon synnerligen
märkbar nytta. Det torde icke höra till det ovanliga, att lik Bih.

till Rikad. Prof. 1884. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft. 3

18

Motioner i Andra Kammaren N:o, 54.

giltighet gör sig i många fall gällande. Sällsynt är det ej heller, att
olika uppfattning och fördelar af strömrensning medföra rättegångar,
synnerligen der mer än eu kommun är af densamma beroende. Det
har till och med händt, att kommuner beslutat rensning af afloppsdiken,
i akt och mening endast att derigenom undgå deltagande i rensning af
de i 1764 års förordning omnämnda strömmar, åar och bäckar.

På dessa omständigheter och förhållanden tillåter jag mig fästa
Riksdagens uppmärksamhet; och då gällande stadganden om strömrensning
icke allenast kunna anses föråldrade, utan äfven, efter nutidens
uppfattning, obilliga och orättvisa, samt dertill kommer att ifrågavarande
föreskrifter ej äro tydliga och bestämmande, och afvikelser eller olika
tolkning svåra att förekomma, vågar jag hos Riksdagen föreslå,

att Riksdagen för sin del beslutar upphäfvande!
af ofvan omnämnda nu gällande stadganden angående

O Ö Ö

strömrensning.

Skulle Riksdagen finna skäl att härpå fästa afseende, så tillåter jag
mig såsom en följd deraf väcka fråga om,

att sista momentet i 12 § af Lagen om dikning
och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879 äfven
måtte upphäfvas.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 26 Januari 1884.

Jan Eliasson,

från Upsala län.