Motioner i Andra Kammaren, N:o 12

N:o 12.

Af Herr J. A. Öberg: Om ändring i 14 § Riksdagsordningen.

Under elfva riksdagar hafva förslag om ändring af 14 § Riksdagsordningen
framkommit. Mer och mindre utförligt hafva de olika motionärerne
belyst den tyngande orättvisa, som denna paragraf skapat, och hvad
förslagsställarne underlåtit att anföra, har funnit uttryck i Riksdagens öfverläggningar,
hvarom protokollen lemna intressanta upplysningar. Jag vågar
således tro att frågan om det politiska streckets nedlyftning är så i detalj
utredd, att jag på den grund behöfver endast i korthet påpeka några allmänna
sanningar s som stöd för min motion, hvilken sluter sig till den, i samma
fråga, som af Andra Kammaren under 1881 års riksdag antogs.

Man har vid flera tillfällen talat om den politiska håglösheten hos
dem, som redan ega rösträtt, och deraf kommit till det resultat, att de icke
röstberättigade jemväl voro likgiltiga. Det egendomliga i en sådan slutsats
behöfver väl knappast anmärkas. Lifaktigheten för de senaste valen talar
emellertid för eu annan mening. Men dervid är icke allenast att åberopa
det antalet af dem, som senast afgåfvo sina röster, betydligt öfverstiger hvad
man förut'' till siffran kände i fråga om röstresultaten vid riksdagsmannaval,
äfven de trängande ropen från hundradetals valkretsar om rättvisa åt de
orepresenterade utgöra eu bjert motsats till den obeveklighet, som underskattat
billigheten af den önskade reformen. Och härvid bör icke förglömmas, att
det just varit de röstberättigade som till representanterne framburit sina
önskningar i detta fall. Man kunde således helt och hållet ignorera de representerades
tankar, deras sträfvanden och önskningar, sådana dessa funnit
uttryck i pressen, på folkmöten och i petitioner, — om det vore skäligt!
Den allmänna principen om menniskovärde tillåter dock knappast numera ett
så förnämt förakt, allra minst hos ett folk, som gerna berömmer sig af sin
upplysning. Jag vet visserligen, att den svenska folkbildningen taxeras

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

ganska olika. Vid verldsutställningarne sträfvar den gerna efter högsta
priset; i de vises råd här hemma anses den, lagd i den politiska vågskålen,
oftast vara alltför lätt. Svenska folket är dock så pass frihoret och upplyst,
att det är i full medvetenhet derom, att dess politiska rätt, jemförelsevis, står
tillbaka för många nationer, som först i detta århundrade kämpat sig ut från
träldom och envälde. Ett sådant medvetande kan hvarken väcka eller nära
belåtenheten hos folkets flertal, hvilket föga uppbygges eller tröstas af de
afvogsinnades hufvudskål, nemligen att man icke bör ändra Riksdagsordningen,
derför att den är så ny! Hvarje orättvisa har dock i följd af sin natur
dödkött i sina former; att detta måste bortskäras, om lif och helsa skola
vinnas, är en sanning, som gäller lika mycket för ett folk som den gäller för
den enskilde.

Ehuru jag inbillar mig att i Kamrarne, då det kommer till tal om eu
utvidgning af den politiska rösträtten, ingen tänker på det s. k. »röda spöket»,
vet jag dock att mången likväl hyser en viss fruktan att gifva kroppsarbetarne
rösträtt. Den klokhet, som städernas arbetarebefolkning visat gent emot åtskilliga
socialistiska lockelser, bör i detta fall vara tillräckligt lugnande, och
att omstörtande samhällsläror skulle finna någon jordmån hos landtbefolkningen,
det är en tanke, som säkerligen ingen hyser. Fattiga komministrar, klockare
och skollärare på landsbygden äro i följd af sin tryckta ställning visserligen
att räkna till den, om jag så må säga, naturligt missnöjdas klass; men hvarken
dessa eller andra vilja något annat än eu fredlig samhällsutveckling.

Emellertid säger man hos de ljumme, de för reformen till hälften obenägne,
att frågan om grundskatterna, härordningen in. in. bör finna sin lösning,
innan man ändrar den politiska rösträtten. Jag hyser den innerligaste
öfvertygelse att en omvänd ordning vore den rätta. De orepresenterade bära
redan tunga skyldigheter; att öka dessa, innan de fått någon politisk rättighet,
vore en vishet, om hvars innebörd man konune att hysa de starkaste tvifvelsmål.
Det svenska folket är både tåligt och långmodig!; det förhäfver sig
icke, men just derför bör man så mycket mera akta uppå dess billiga anspråk
att låta de orepresenterade deltaga i statens lif, icke allenast som skattdragande
och krigspligtige, utan ock som medborgare, som medintressenter i
samhället. Invänder man härvid att konseqvensen fordrar att jag borde yrka
»streckets» borttagande, svarar jag helt upprigtigt att min innersta önskan
pekar åt ett dylikt mål, men då ingen utsigt till framgång gifves för en så
radikal förändring, får jag vördsamt föreslå att:

valrätt tillkommer inom den kommun, der lian bosatt
är, eu hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
man, hvilken antingen eger eller med stadgad
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band, 2 Häft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.

åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till
ett taxeringsvärde af minst fem dundra kronor eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande tre tusen kronor, eller
ock erlägger till staten bevillning för eu till minst fyra
hundra kronor^ uppskattad årlig inkomst.

Stockholm den 25 Januari 1882.

Joll. Ang. Öberg.

N:o 13.

Af Herr G. Ekdahl: Aled‘förslag angående reglering af Södertelje
kanal aktiebolags skuld, till Riksbanken.

Af Banko-Utskottets vid 1881 års riksdag afgifna Memorial Nio 6
inh emfas:

att Rikets Ständer vid 1815 års riksdag beviljat det för fortsättande
och fullbordande af den år 1806 påbörjade anläggningen af Södertelje kanaloch
slussverksbyggnad bildade aktiebolag af Riksbankens medel ett lånebiträde
af 100,000 Riksdaler Specie emot förbindelse att erlägga 3 procent årlig
ränta, hvarjemte 4 procent skulle efter anläggningens fullbordande afbetalas;
varande kanalverket, med alla dess tillhörigheter och effekter, till bankens
säkerhet för skulden pantförskrifvet; och

att räntan å nämnde skuldbelopp blifvit erlagd till och med 1823,
hvaremot någon kapitalafbetalning icke egt rum.

Vid 1828—1830 årens riksdag beslöto Rikets Ständer att:

»i ett för allt bevilja 30,000 Riksdaler till Södertelje kanalbolag under