Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

lasarettsdirektionen och nogsamt känner det oafvisliga behofvet af den omförmälda
nybyggnaden, vördsamt anhålla att Riksdagen ville bevilja det hos
landstinget för ändamålet begärda, men der vägrade anslaget och sålunda
besluta,

att till uppförande af ett nytt barnbördshus vid länslasarettet
i Lund anslå ett belopp af 22,000 kronor, att
utgå under år 1882.

Då jag, som hoppats att framställning härom skulle hafva af regeringen
aflåtits, af sådan anledning nu ej är försedd med de handlingar eller
beredd att lemna de upplysningar i öfrigt, som för frågans utredning och
bedömande äro af nöden, torde det tillåtas mig att i Stats-Utskottet, dit
motionen lärer komma att hänvisas, framdeles lemna dessa handlingar och
upplysningar.

Stockholm den 28 Januari 1880.

Nils Nilsson,
från Torna härad.

Häri instämmer:

E. Thomasson.

N:o 93.

Af Herrar Aug. Börjeson och S. F. Norén: Om eftergift
och lindring i fråga om återbetalningen af oguldna återstoden
af det till sänkning utaf sjöarne Kalfven och Fegen
beviljade statslån.

Vestergötlands sydliga hörn, omkring sjöarne Kalfven och Fegen, är
ibland de mest vanlottade delar af hela landskapet såväl i afseende på jord -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

män som kommunikationer. Den magra jorden har sedan gammalt ej förmått
frambringa tillräckligt spamnål för inbyggarnes behof, det bristande
har man nödgats hemta från de sex till nio mil närmast belägna städerna. Under
sådana förhållanden var det naturligt, att, med den lyftning kulturen i
vårt land tagit de senaste decennierna, man äfven här skulle vakna till nytt
lif och söka att genom odlingar afvinna den njugga naturen det dagliga
brödet. Under denna kamp med en hård natur var det som ett bolag, bestående
af sex personer, år 1857 bildades för att genom sänkning af vattenytan
i nämnda sjöar, Kalfven och Fegen, jemte dermed sammanhängande
vattendrag, enligt vederbörande förrättningsmäns uppmätning och afvägning,
torrlägga 897 tunnland vattendrägt och vinna omkring 600 tunnland förut
af vatten helt och hållet öfversvämmad mark.

Det blefve allt för vidlyftigt att här närmare beröra de svårigheter
och rättegångar, hvaraf bolaget hemsöktes dels med anledning deraf, att ett
såg- och qvarnverk jemte åltiske måste utdömas och af bolaget inlösas, men
hvaremot egarne igenom rättegångar och på mångahanda vis trädde hinderligt
i vägen, dels derigenom att flere af de strandegare, som från början
önskat arbetets företagande och undertecknat ansökan till regeringen om
tillåtelse dertill, sedan förenade sig med illasinnade motståndare för att bereda
bolaget svårigheter. Alla dessa hoppades att genom bolagets undergång
för intet bekomma den betydliga förbättring, som deras stränder redan vunnit
medelst vattenverkens och dermed förenade dammars bortskaffande. Lösen
för nämnda vattenverk och förberedande processer hade redan kostat bolaget
omkring 33,000 kronor, innan det egentliga arbetet kunnat påbörjas, och det
statslån å 34,700 kronor, som 1868 beviljades, räckte föga utöfver de kostnader
man redan ådragit sig. När nu arbetet skulle börja, mötte en ny
svårighet: arbetslönerna hade i denna aflägsna, torftiga ort under årens lopp
stegrats till det i dessa trakter oerhörda, hufvudsakligen derigenom att tjenare
och daglönare i massa begåfvo sig till de orter, der jernbanebyggnader
pågingo. Arbetet blef till följd häraf under åratal dels lamt bedrifvet och
låg dels alldeles nere af brist på medel. År 1875 inträffade två så hårda
olyckor, att bolagets och dess företags undergång syntes oundviklig: den
person i bolaget, som näst verkställande ledaren skulle genom sina större
insigter, förmåga och någorlunda oberoende ställning kunnat blifva dess upprätthållare
och stöd, dukade under för en sjukdom, tryckt af oro och
smärta öfver företagets mörka utsigter, och det dröjde derefter, icke länge,
innan bolagets egentlige upphofsman och ledare samt ordförande fann för
godt att helt och hållet draga sig tillbaka och lemna bolaget åt sitt öde.
För återstående bolagsmän fans nu ej annat val än att, heder och pligt likmätigt,
under de tröstlösaste utsigter anstränga krafterna till det yttersta,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.

hellre än att fegt- draga sig tillhaka och ärelöst undandölja sina tillgångar
för kommande kraf. Efter de otroligaste ansträngningar bragte det af olyckan
hemsökta bolaget, hvars delegare redan från företagets början saknade
andra tillgångar än de små hemmansdelar de bebodde, med ett skuldbelopp
af öfver 96,000 kronor, det förut knappt mer än påbörjade företaget till slutår
1878; och det vardt samma år af vederbörande afsynt och godkändt.
Hemsökelserna voro dock icke härmed slut. Strandegarne nekade icke blott
att öfvertaga den förbättrade och vunna jorden till det pris, hvartill han belöpte
sig enligt kostnaderna, utan de vägrade äfven, under hvarjehanda förevändningar,
att öfverlåta åt bolaget såväl egande- som nytt-janderätten till
den de! deraf, som vederbörande förrättningsman tilldömt detsamma, hvarigenom
nya rättegångar och tvister uppstodo, Indika ännu icke äro afslutade.

Det lilla bolaget, som nu tryckes af en skuld för arbetets utförande
och dermed förenade kostnader, öfverstigande 100,000 kronor, hvilket belopp
ingalunda kan betäckas af värdet på den del af den torrlagda och vunna marken,
som lagenligt skall bolaget tillfalla, bär genom sin berömliga sträfvan att
utföra det allmännyttiga företag, som det åtagit sig, råkat i en högst brydsam
ekonomisk förlägenhet och, efter att fyra år hafva afbetalt- amortering och
räntan på statslånet, nu, för att- räddas från fullständig undergång, anropat
regeringen om afskrifning af hälften af den återstående skulden till statsverket
och om lindring i betalningsvilkoren af den andra hälften; men regeringen
har, på för mig obekanta grunder, härom icke till Riksdagen gjort
framställning.

Med min mångåriga kännedom om de återstående bolagsmännens oförvitliga
heder och outtröttliga viljekraft, tror jag mig kunna dela deras förhoppningar,
att, derest deras hön blifver hörd, de skola, sedan den jord, som
dem lagligt tillhör, dem tillkommit, genom ytterligare förbättring och odling
af denna mark bereda sig medel till räddning och redligt fullgörande af sina
förbindelser till staten och enskilde.

Af hvad jag nu anfört framgår, att bolaget från början haft ytterstsvåra
omständigheter att- bekämpa, hvilka icke på förhand kunde förutses,
samt- varit utsatt för en mängd trassel och rättegångar, som haft- till följd,
att detsamma icke kommit i besittning af eller hittills kunnat draga nytta
eller inkomst af den förbättrade och nyvunna jorden, hvilket allt käft till
följd det svåra ekonomiska betryck hvari bolaget nu, utan eget förvållande,
befinner sig och ur hvilket- det icke utan det- allmännas mellankomst kan
komma. Slutligen tillåter jag mig erinra, att det utförda företaget för den
fattiga orten medfört och kommer att i framtiden medföra ett stort gagn,
dels genom den betydliga förökningen i odlingsbar jord och dels genom frostlämplighetens
förminskande; att det följaktligen är och blifver till gagn för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.

det allmänna torde knappast behöfva påpekas. Jag vågar derför med hänvisning
till de af bolaget i Civildepartementet ingifna handlingar, hvilka skola
ställas till Stats-Utskottets förfogande, vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del beviljar bolaget för sänkning
af sjöarne Kalfven och Fegen eftergift af halfva återstoden
af dess undfångna statslån samt någon lämplig lindring
i betalningsvilkoren för den återstående hälften af samma
lån.

Om remiss anhålles.

Stockholm den 28 Januari 1881.

Ang. Börjeson. S. F. Norén.

X;0 94.

Af Ilerr A. P. Lind: Angående framställning till Kongl. Maj:t
rörande förändring i fråga om dels gränslinien mellan
Göteborgs och Bohus Samt Elfsborgs lön och dels länsresidensernas
läge.

Vårt land har så väl i administrativt som kommunalt hänseende blifvit,
så att säga, slumpvis indeladt eller med andra ord utan tagen hänsyn till
de olika landsdelarnes formliga fördelning i afseende på ytinnehållet; och
icke heller hafva folkmängdsförhållandena tagits med i beräkningen.

Detta fel i anordningen har på vissa orter vållat missnöje så väl af
de styrande som ock af befolkningen, hvilka nog emellanåt gifvit denna
oregelbundenhet och deraf följande olägenheter till känna, men dervid har ett
önskadt bättre, tidsenligare förhållande fått under längre eller kortare tid