Motioner i Första Kammaren, N:o 11.

För min enskilda del är jag ingen utpreglad hvarken protektionist
eller frihandlare, utan jag hyllar den satsen, att hvad man med fördel
kan tillverka inom landet och som ej kan hänföras till nödvändiga lefnadsbehof
hör vara med måttliga tullsatser skyddadt; deremot hvad man icke
med fördel kan åstadkomma inom landet, utan måste köpa utifrån och som
kali hänföras till behöfliga produkter, hör vara tullfritt och åsatt lindrig tull.

Jag vågar vördsamt yrka,

att Riksdagen för sin del beslutar, att den förut varande
införseltullen på malen krita införes, eller ock den af
Kongl. Maj:ts till sistlidne Riksdag föreslagna tullsats af
50 öre pr kilogram malen krita beslutas, eller en högre
tullsats som mera förenar sig med vigtsenheten kilogram,
förslagsvis 1 öre pr kilogram, hvilket blefve en tullsats
obetydligt högre än den Danmark för närvarande har.

Om remiss häraf till Bevillnings-Utskottet anhålles vördsammast.

Stockholm den 26 Januari 1881.

Jöns Pehrsson,

Första Kammaren.

N:o 11.

Af Herr Kockum: Angående tullfrihet för majs.

För artikeln majs, omalen och malen, antog 1880 års Riksdag en
införseltull af 1,5 öre pr kilogram. Det enda skäl, som Riksdagen för detta
sitt beslut anfört, afsåg majsinförselns förmenta verkan till nedsättande af

Motioner i Första Kammaren, N:o 11. 9

potatispriset, ocli innebar att potatisodlarne borde skyddas mot faran af ett
prisfall å denna rotfrukt. Då jag redan nu vid denna riksdag vågar vördsamt
hemställa, att Riksdagen ville förklara artikeln majs tullfri, så kan
frågas hvad som sig tilldragit, eftersom Riksdagen redan nu skulle frånträda
sitt i fjor fattade beslut, och får jag härpå svara, att då Riksdagen i sin
underdåniga skrifvelse af den 14 Maj 1880 kunde säga: »Då majs hos oss
endast högst obetydligt användes till födoämne samt, enligt hvad Riksdagen
inhemtat, inom vissa delar af riket, ehuru äfven detta i ringa mån, till
utfodring af kreatur, torde med säkerhet kunna antagas, att största delen af
den betydliga importen af denna artikel åtgått till bränvinstillverkning,» så
har nu den förändring inträffat, att oaktadt majsimporten under sistlidne
höst varit större än någonsin, har ojemförligt största delen åtgått till utfodring
i jordbrukarnes ladugårdar, och detta ej allenast inom vissa delar af
riket utan snart sagdt öfverallt, och har den insigtsfulle jordbrukaren redan
till fullo lärt sig inse, att detta foderämne är ett medel hvarigenom han kan
uppträda och täfla med sina ladugårdsprodukter på verldsmarknaden. Huru
vigtigt detta är torde vara lätt att inse, och att fördyrandet af ett foderämne
äfven fördyrar produkterna, hvarföre det också numera är en önskan
af de fleste jordbrukare som idka ladugårdsskötsel, att denna beskattning på
jordbruket i form af tull på majs måtte så snart som möjligt borttagas.

Jag tillåter mig derföre vördsamt hemställa:

a) att Riksdagen ville besluta att i den tulltaxa, som utfärdas
att gälla från och med den 1 Januari 1882, artikeln majs
skall upptagas som tullfri, samt

b) att Riksdagen ville för sin del besluta att den för artikeln
majs i 1881 års tulltaxa stadgade tullafgift må från och
med den 1 Maj 1881 upphöra att utgå.

Stockholm den 27 Januari 1881.

Ludv. Kockum.

Bih. till liiksd. Prot. 1881. 1 Samt, 2 Afd. 1 Band. 4 Häft.