Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

Då deasa siffror tyda derpå, att behofvet för den af Väg- och
V ätten by ggn adssty r el sen äskade förhöjningen är oafvisligt, får jag
vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte bestämma,

att anslaget till anläggning af nya samt omläggning
af backiga, eller eljest mindre goda vägar må för 1881
utgå med 300,000 kronor i stället för af Kongl. Maj:t
äskade 200,000 kronor,

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1880.

J. E. Nyström.

N:o 45.

Af Herr ÄlllHJVist: Om ändring af Kongl. Förordningen den
21 December 1857 angående straffarbete och fängelsestraffs
verkställande i enrum.

Ehuru olika åsigterna äro i fråga om lämpligaste sättet för
utkräfvande af straff, så råder dock blott en mening derom, att dervid
bör så ordnas, att den dömde icke genom verkställighet af straffet
lider försämring till kropp eller själ, till försvårande af hans
framtida ärliga utkomst, Det är ock allmänneligen känd!, att detta
svårligen kan förhindras, om fången längre eller kortare tid hålles i
gemenskap med andra fångar. Detta var väl insedt redan, då nu gällande
strafflag utarbetades; men begränsning i tiden för straff i enrum
påkallades då likväl af två omständigheter: den ena att, i enlighet med
det då kända Filadelfia-systemet, med ensamhetsfängelse förutsattes,
att fången fortfarande skulle hållas i cellen, afskild från gemenskap

Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

ej blott med andra fångar, utan ock med andra personer än bevaknin(,
•01), — eu behandling, som ej utan skada kunde under längre tid,
uthärdas; och den andra att tillräckligt antal celler på den tiden icke
fans att tillgå. Dessa båda omständigheter hafva emellertid numera
förlorat sin betydelse. Erfarenheten i andra länder har nämligen lärt,
att straffånge kan, utan men till kropp eller själ, hållas förvarad i enrum,
skild från all gemenskap med andra fångar, derest honom beredes
besök af lärare eller andra bildade personer, som lemna honom
undervisning eller sysselsättning för tänkande, samt han tillika eget’
fortfarande tillfälle till arbete och vistelse i fria luften en eller annan
stund om dagen. Cellantalet i rikets fängelser har under tidens lopp
nätt den tillväxt, att fortfarande förvar i enrum utan olägenhet skulle
kunna beredas jemväl för det jemförelsevis mindre antal fångar, som
dömas till straffarbete under en tid af från två till fyra år och icke
förut gjort sig skyldiga till straff för brott, som medfört förlust af medborgerligt
förtroende.

Tages nu tillika i betraktandet att den, som utan att på förhand
vara illa känd, gjort sig skyldig till brott, som medför straffarbete i
enrum, efter undergången bestraffning i allmänhet icke finner hinder att
åter inträda i sin förra verksamhet; att så väl det allmännas som individens
fördel manar dertill, att sådant underlättas; att straffarbete i
enrum innefattar något i folkuppfattningen vida mer afskräckande än
straffarbete i gemenskap; och art, till följd af den afkortning i strafftiden,
som straffets verkställande i enrum förutsätter, en del af kostnaden
för fångunderhållet för staten besparas; så synas giltiga skäl
tala derför, att verkställighet af straffarbete i enrum må utsträckas till
längre tid än hittills varit bestämdt. Med anledning häraf och då
vissa bestämmelser i Kongl. Förordningen den 21 December 1857 angående
straffarbetets och fängelsestraffs verkställande i enrum, undertiden
förlorat all betydelse, tager jag mig friheten föreslå,

att Riksdagen må för sin del besluta och hos
Kongl. Maj:t begära nådig fastställelse å sådan ändring
af §§ 1, 2, 3, 4 och 5 i Kongl. Förordningen den 21
» December 1857, att dessa erhålla följande lydelse:

1 §. Den, som till straffarbete på fyra år eller
kortare tid dömd är, skall, der så ske kan och hans
helsotillstånd sådant medgifver, under strafftiden hållas
i enrum. Detta stadgande gäller ej för den, som
före straffets början uppnått eu ålder af femtio år,
utan så är, att han sjelf derom gör anhållan hos den

Motioner i-Första Kammaren, N:o 46.

myndighet, som har att om verkställighet af straffet
förordna, och ej heller för den, som för vanfrejdande
brott förut undergått straffarbete i gemenskap.

2 §. Straffarbete, som endast omfattar en tid af
tre månader, skall oafkortadt verkställas. År sådant
arbete för längre tid ådömt, varde, då detsamma i
enrum verkställes, från den de] af strafftiden, som
öfverskjuter tre månader, en tredjedel afdragen. Uppkommer
i sådant afdrag brutet månadstal; värde

tredjedels månad till tio dagar räknad. Skall--

— — — ega tillträde.

3 §. År någon--— ej öfverstiger fyra år;

varde — — — ådömda. Öfverskjuter den sammanlagda
strafftiden fyra år; då skall — — — svarar.

4 §. Förordnar Konungen —--bestämmer.

5 §. Fängelsestraff skall ock — — — fångar.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1880.

G. F. Almqvist.

Bill. till Riksd. Prof. 1880.

1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft.