Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

och med hänsigt till att det så väl för banken blifver af gagn som för
mindre jordbrukare och industriidkare, hvilkas existens ofta kan vara
beroende af att hastigt utfå ett lån å 4 å 500 kronor, till stor nytta och
hjelp under närvarande svåra penningtider, att till Banko-Utskottets och
Riksdagens välvilliga bepröfvande hemställa och föreslå att 27 § af bankoreglementet
får följande förändrade lydelse:

Till afbetalningslån skola, i den mån ingifna lånehandlingar
dertill föranleda, användas högst tolf millioner
kronor.

I sammanhang härmed föreslå vi att till mom. 6 i 32 § af bankoreglementet
fogas den bestämmelse, att vederbörande styrelse ålägges,
genast eller sist inom åtta dagar pröfva inkommen lånehandling och
deröfver meddela utlåtande — bifall eller afslag — vare sig utlåningsfond
är disponibel eller ej, på det lånesökande ej, som nu är fallet, må behöfva
vänta 3 å 4 månader på besked om, huruvida sökt lån bifalles eller
afslås.

Då vi emellertid icke tro oss om att nöjaktigt formulera åsyftade
förändringen, hemställa vi vördsamt,

att Banko-Utskottet i § 32 af bankoreglementet inför
stadgande i nu angifvet syfte.

Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1879.

Gustaf Andersson Auq. Börjeson. S. F. Norén.

från Bjerke.

Anders Larson. Lars Börjesson. P. G. Sandberg.

Sven Håkanson. J. Bengtsson.

]V:o 45.

Af Herr Folke Andersson: Angående indragning af eller nedsättning
i statsanslaget till Kongl. Teatern.

Som det är den enskildes både förmån och pligt, att, då utgifterna
öfverstiga inkomsterna, söka göra alla möjliga besparingar, bör detta en Bih.

till Bilcsd. Prof. 1879. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Höft. 3

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.

ligt min mening hafva sin tillämpning på staten, särskildt under nu varande
förhållanden. Då man af den Kongl. propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof finner en större statsbrist som måste betäckas,
och huru detta skall ske har väckt bekymmer hos mer än en af Riksdagens
ledamöter. Att lägga nya skattebördor på svenska folket, hvilket
dock måste ske, det vare sig direkta eller indirekta, skall af dem motses
med mycken smärta, då mången redan af ekonomiskt betryck möter
kommande tider med mycken oro, och under sådana omständigheter anser
jag det vara Riksdagens pligt att göra alla de besparingar, som utan
skada för staten kunna göras.

Ibland de utgifter, som äfven under bättre tider hafva af det skattdragande
folket ansetts öfverflödiga och varit en orsak till missnöje, är
anslaget till Kongl. teatern, huru mycket mera skall det icke blifva det
nu, och borde derför indragas.

Jag vet mycket väl, att af mången anses den för en bildningsanstalt
och i följd deraf oundgänglig; skulle så vara, hvilket jag betviflar,
må det då blifva dens lott, som deraf vill komma i åtnjutande, att ersätta
kostnaderna.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag föreslå,

att anslaget till Kongl. teatern måtte indragas.
Skulle af skål, som jag ej förmår inse, hela anslaget
icke på en gång kunna indragas, får jag alternativt
föreslå att samma anslag nedsättes till minsta möjliga
belopp.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 25 Januari 1879.
Häri instämma:

Folke Andersson.

Per Nilsson.

J. E. Ericsson.

Stockholm, Associatioas-Boktryckeriet, 1879.