Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

N:o 38.

Af Herr A. Bäckström: Om anslag för Pite elfs försättande i
flotthart skick.

På framställning har 1872 års Riksdag uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t uttalat den åsigt, att kraftiga åtgärder borde vidtagas för tillgodogörande
af de betydliga skogstillgångar, som staten eger inom Norrbottens län, men
ansåg sig dock icke Riksdagen då kunna anslå medel till upprensning af
de vattendrag, som då voro i fråga, eller eljest ingå i pröfning af hvad som
för tillgodogörande af kronans skogar i Norrbotten borde åtgöras, utan anhöll
att Kongl. Maj:t behagade låta genom sakkunnige och tillförlitlige samt
med norrländska flottningsförhållanden fullt förtrogna personer icke allenast
verkställa en på noggranna undersökningar grundad utredning om lämpligaste
sättet att genom upprensning af de vattendrag inom Norrbottens län,
i afseende å hvilka sådant må visa sig för statens intresse behöfligt, försätta
dem i sådant skick, att staten må kunna tillgodogöra sig inom nämnda län
befintliga skogstillgångar, utan ock i öfverensstämmelse dermed uppgöra plan
och kostnadsförslag rörande dessa rensningsarbetens utförande, samt att Kongl.
Maj:t måtte till nästkommande Riksdag göra de framställningar och förslag,
hvartill Kongl. Maj:t funne en sådan utredning föranleda.

Då Riksdagen sedan nästa år förestälde sig från Kongl. Maj:t få
motse framställningar och förslag uti denna fråga, hade Riksdagen må hända
icke väl öfvertänkt vidden och beskaffenheten af den utredning, Riksdagen
begärt och som skulle ligga till grund för de äskade framställningarna, ty
ännu 1877 äro, så vidt jag känner, icke i allo dessa undersökningar och utredningar
fulländade för hela Norrbottens län.

Om Kongl. Maj:t icke ansett sig i denna fråga böra göra framställning
till Riksdagen förr än hela flottledsregleringssystemet för Norrbotten
vore till slut uppgjordt eller att, för de delar det är färdigt, Kongl. Maj:t
ej finner utredningen böra föranleda till någon sådan framställning, är obekant
eller är något derom att säga.

Men då jag ännu fortfarande är af den fullaste öfvertygelse, att denna
fråga är af stor betydelse så väl för staten som för Norrbottens befolkning,
vågar jag ännu en gång fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

Det vill synas mig, som Kongl. Maj:t icke på grund af de utaf Riksdagens
skrifvelse föranledda undersökningar och kostnadsförslag funne desamma
böra föranleda till någon framställning hos Riksdagen, åtminstone delvis eller
för de delar fullständigt kostnadsförslag är färdigt, då redan i November
1873 ett sådant fans färdigt för Pite elfs flodområde, slutande sig på en
totalsumma, oberäknadt det trä som till strömbyggnaden erfordras, af
806,413 kronor 27 öre, helst Skogsstyrelsen med Kongl. Maj:ts tillstånd
sistlidna höst utbjudit strömrensningar efter Pite eif från Fällforsen till
Appmoelfven jemte efter Grunträskbäcken till södra Grunträsket mot femårig
afverkningsrätt till 118,000 träd för den stubböresafgift, som kunde
erbjudas, utom skyldighet att verkställa den föreslagna rensningen och strömbyggnaden,
beräknade till omkring 151,000 kronor.

Anbud gjordes väl härpå, men med vilkor, som Skogsstyrelsen ej fann
skäligt antaga.

Hvad åtgärder Skogsstyrelsen nu ämnar företaga för att få detta flodområde
flottbart, så att kronans urskogar der kunna tillgodogöras, vet man
nu icke.

Jag för min del är af den åsigten, att staten bör anslå medel för att
i flottbart skick sätta sjelfva Pite eif och göra den som en stambana genom
sin stora skogsdomän liggande i detta flodsystem. Kostnaden för Pite
elfs med Egglatsbäcken flottbargörande är beräknad till 371,233 kronor
80 öre och för bivattendragen, som utfalla i denna eif på södra sidan, till
191,437 kronor 10 .öre.

Skogsräkningen af 1874 uppskattar skogstillgången invid Pite eif
och Egglatsbäcken till 1,258,000 träd, samt vid bivattendragen på södra
sidan 1,172,000 träd, tillhopa 2,430,000 träd. Huruvida denna räkning
träffat det rätta, är svårt att säga, men sannolikt är, att på dessa skogsvidder
finnes något mer. Men antag att endast finnes hvad beräknadt blifvit
och antag tillika, att Pite eif med Egglatsbäcken kunna göras flottbara med
beräknade kostnadssumman, så skulle det belöpa omkring 30 öre per träd.
Antagom vidare att 1,258,000 träd, som beräknas finnas vid hufvudvattendraget
och Egglatsbäcken, betalas med 1 krona 78 öre per träd, som nu
erbjöds för de 118,000 träd den ofvannämnda försäljningen gälde (hvilket
dock icke antogs), så skulle en summa af 2,239,340 kronor erhållas för den
timmerskog, som finnes vid det flottbargjorda vattendraget, minst till hälften
öfvermogen, som, om ej möjlighet snart beredes för dess tillgodogörande,
förstöres genom tidens åverkan.

Derföre är jag fullt öfvertygad, att kronan sjelf direkt bör påkosta
flottbargörande af Pite eif, och det så mycket mer, som det, enligt hvad
ofvan är visadt, utgör endast ett förlagskapital på dess egen egendom, som
i flerdubbelt mått återbäres af densamma och som dessutom, enligt min

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

tanke, bör underlätta försäljningen af kronans skogar kring bivattendragen,
då såsom följd af att hufvud vattendraget är öppet det möjliggöres att vid
hvarje bivattendrag särskildt en flerårig afverkningsrätf till bestämdt antal
träd kan upplåtas med skyldighet till dessas flottbargörande, enligt kostnadsförslag
och en derefter lämpad stubböresafgift.

Skulle deremot icke staten direkt vilja påkosta flottleds öppnande på
hufvudvattendraget, utan vid detta så väl som vid bivattendragen öfverlåta
afverkningsrätten, förbunden med rensning och strömbyggnader, så fruktar
jag att staten länge nog får vänta på revanche af dessa urskogar och i alla
händelser indirekt får betala eu ännu större rensningskostnad, icke allenast
med vattendragens flottbargörande, utan äfven uti underhåll af en dyrbar
skogsbetjening, som föga eller intet har att göra i dessa urskogar, innan de
genom tidsenlig kommunikation kunna tillgodogöras, oberäknadt hvad som
under tiden går till förruttnelse, utom att ung och frisk skog kan få intaga
den öfvermognas rum, samt att nedre landets skogar kunna blifva för
hårdt anlitade.

Dertill kommer ock att, som det nu vill synas af de hittills gjorda
försöken, att få någon del af detta flodsystem flottbargjordt mot afverkningsrätt,
icke vill gå i smått, hvaraf kan slutas att, om det skall ske, det måste
försökas i stort, men hvaraf ock följer, att endast stora penningemän kunna
våga försöket, då ock deraf naturligen följer konkurrensens afklippande, hvilket
ej. kan lända hvarken staten eller orten till godo och allra minst den enskilde
arbetaren.

Den summa, som erfordras för att sätta Pite eif i flottbart skick, såsom
stamflottled genom kronans mark derstädes, kan väl synas stor, men är dock
icke större, än att ungefär V2 mils jernväg dermed kan byggas, och då det
måste ligga i statens eget intresse att få den största möjliga inkomst af sin
egendom, hvilket denna uppoffring enligt min åsigt skall åstadkomma, så
föranlåtes jag vördsamt hemställa,

det Riksdagen anvisar och till Kongl. Maj:ts förfogande
ställer 370,000 kronor, att utgå under 3me år, helst någon
del under innevarande år, för att medelst entreprenad
eller pa annat sätt, som Riksdagen behagar bestämma,
sätta Pite eif uti flottbart skick enligt derför upprättadt
kostnadsförslag.

Stockholm den 26 Januari 1877.

A. Bäckström,
från Norrbottens län.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.